En Minoritetslitteratur Blir Till
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
RECENSIONER En minoritetslitteratur turen och problematiserar upplevelser av blir till hemkänsla, hemort och naturförsjunken- het. Michel Ekman: Må vi blicka tillbaka mot Studiens åtta författare förhåller det förflutna. Svenskt och finskt hos åtta sig alla till en samtid i förändring, till finlandssvenska författare 1899–1944. moderniteten, urbaniseringen, demokra- Helsingfors: SLS & Stockholm: Atlantis, tiseringen, språkfrågan – processer som 2011, 343 s. är invävda i varandra. Författarna skri- ver också från en gemensam position där Allting var kanske inte bättre förr. Inte det nationella arvet från Runeberg och ens i de författarskap som behandlas Topelius känns av och där det gäller att i Michel Ekmans bok Må vi blicka till- skapa en ny nationell språklig minoritets- baka mot det förflutna. Svenskt och finskt litteratur, nämligen den finlandssvenska. hos åtta finlandssvenska författare 1899– Urvalet är därför välmotiverat och för rakt 1944. Men titeln är välfunnen för den in i spännande frågor. problematik som Ekman ser gå igen hos Skapandet av en minoritetslitteratur Arvid Mörne, Jacob Tegengren, Jarl Hem- är i hög grad ett medvetet projekt hos mer, Gustaf Mattson, Sigrid Backman, Arvid Mörne, både i hans roll som poet Bertel Gripenberg, Elmer Diktonius och och litteraturhistoriker. Systematiskt byg- Rabbe Enckell. ger han upp bilden av skärgården som en Ekmans historiska och tematiska särskild finlandssvensk poetisk miljö. Am- studie är, utöver inledningen och avslut- bitionen att förena svenskhet, allmogekul- ningen, strukturerad i tre helheter. I två tur och nationalism stöter på inbyggda separata delar behandlas viktiga regioner svårigheter. I utformandet av en särskild i den finlandssvenska litteraturen: skär- finlandssvensk litteratur nödsakas han off- gården och Österbotten via Mörne res- ra Runeberg och Topelius, som skrev för pektive Tegengren. I följande del granskas hela nationen oavsett språk, vilket enligt både byasamhället och storstaden i Hem- Ekman ledde till en dränerad litteratur- mers, Mattssons och Backmans författar- historieskrivning. skap utgående från den tyske sociologen För Tegengrens och Hemmers del Ferdinand Tönnies begreppspar Gemein- tecknas bilden av en idyllisk (svensk) schaft och Gesellschaft. I den sista delen bygdegemenskap som hotas av samhälls- behandlas Gripenbergs, Diktonius och förändringar. Det visar sig att Gustaf Enckells förhållande till det finska. Mattsons kåserier i dagspressen inte heller Som en viktig teoretisk utgångspunkt är det undantag i sällskapet man kunde för Ekmans arbete fungerar begreppet vänta sig. Trots sitt urbana sammanhang i ”platsens poesi”, vilket enligt författaren Helsingfors och skribentens journalistiska fokuserar på människans relation till na- flanörsroll blir kåserierna ingen entydig 85 RECENSIONER avspegling av moderniteten. Mattsson med andra ord in i en kontext, där en ny utgår i sitt familjära tilltal från en homo- nationell litteratur på språklig grund gen borgerlig läsekrets med en gemensam skulle konstrueras. Det var ett trevande värdegrund och en cyklicitet i vanorna, och motsägelsefullt projekt som fick fart bestämd av årstidernas växlingar och av aktuella politiska frågor, såsom lant- familjehögtider. Världen blir en liten och dagsreformen 1906 och finskans status intim sfär. som officiellt jämställt språk 1902. De Sigrid Backman, känd som realistisk studerade författarskapen hanterar belä- skildrare av den svenska arbetarklassen, genheten på skilda sätt men för samtliga lyckas enligt Ekman undvika hela språk- är frågan komplicerad. Genomgången är frågan i sina beskrivningar av de svensk- intressant både i sina delstudier och i den språkiga kollektivens arbetargemenskap helhetsbild som tecknas. i 1920-talets Helsingfors. Detta trots att På texttolkningsplanet kan jag ibland två tredjedelar av stadens arbetarbefolk- uppleva att det sker förrädiska glidningar ning redan vid sekelskiftet var finsksprå- mellan litterär gestaltning och de idéer kig. Där Mörne, Tegengren, Hemmer, som tillskrivs författarna. Det är själv- Mattson och Backman uppvisar ett stort klart att författare kan använda t.ex. avstånd till eller helt sonika kringgår det romankaraktärer som språkrör för egna finska är både Gripenberg och Diktonius synpunkter, men slutsatserna som dras mera involverade. verkar ibland vara förankrade i annat Via krigstematiken hos Gripenberg än de texter som anförs. Låt mig ta ett följer Ekman upp en utvecklingslinje konkret exempel. Enligt Ekman är för- i författarens attityd till det finska. Inbör- ändringar av ondo för Tegengren och deskriget blir en vändpunkt som omvand- ”finnarna, deras språk och mentalitet, står lar främlingskapet till hat mot de röda för något absolut främmande i Tegengrens medan kriget i övrigt förbrödrar de båda värld”. Apropå den unga flyktingen och språkgrupperna som slåss på samma sida. junkern i novellen ”Främlingen” (med Diktonius hemmastaddhet i den finska kriget 1918 som bakgrund) i samlingen kulturen är större än hos någon annan Rasmus Teel skriver Ekman: av de åtta författarna, men även i hans Han är visserligen inte finne, skildringar av det idylliska finska landska- men det är illa nog att han är pet och folket röjs en distans i ironier och av okänt ursprung. Ingrids far nedlåtenhet – den reflekterandes, bilda- skjuter utan prut ned honom ur bakhåll, och utdömer sedan ett des och flerspråkiges distans. Med Rabbe straff åt sin dotter. I hans utbrott Enckell avslutas genomgången och i hans framgår klart finnarnas position. De är på grund av sin ras och naturbeskrivningar av det finska inlandet sitt annorlundaskap generellt kring Jorois är utanförskapet accentuerat. värdelösa, alldeles oberoende av De enskilda författarskapen sätts individuella egenskaper, och det värderingsfria berättargreppet 86 AVAIN – Finsk tidskrift för litteraturforskning • 2011 • 3 RECENSIONER i novellen gör ingenting för att litteraturen idag tar han inte ställning till. skapa distans till det skildrade. Men att känna till sin historia är på något Men läser man novellen är det uppen- sätt redan ett svar. bart att den vreda fadern inte samman- faller med berättelsens norm (för en sådan Anna Möller-Sibelius finns), tvärtom ter han sig fruktansvärd och intill omänsklighet driven av princi- per. Karaktären Ingrid skildras däremot inlevelsefullt inifrån och får läsarens sym- Parland på allvar – eller? patier, liksom hennes och främlingens förälskelse i varandra. Det är faderns miss- Clas Zilliacus (red.): Erhållit Europa / riktade hämnd (han hade förlorat sina tre vilket härmed erkännes. Henry Parland- söner i kriget) och maktfullkomliga ing- studier. Helsingfors: SLS & Stockholm: ripande som utgör hotet i novellen, inte Atlantis, 2011. 237 s. främlingskapet. Kärleken som överbryg- gar främlingskap framstår som novellens Det är inte jag Det är en mun som blåser ut rök ideal. [--] När man upptäcker sådana felläsning- ar som berättartekniskt lätt kan vederläg- Få har i sitt skrivande odlat en lika gas frågar man sig hur det egentligen för- kvicksilveraktig ambivalens som Henry håller sig med Tegengrens inställning till Parland. Det dubbelbottnade är hos svenskt och finskt, till ideal och hot. Blir honom själva stilen, det osäkra själva bilden som ges inte skev? övertygelsen. I finlandssvensk litteratur Generellt tycker jag också det tydli- är det väl bara Henrik Tikkanen som gare borde framgå att citerade fragment kommer i närheten när det gäller att ge ingår i olika genrer med olika litterära paradox och ironi genial form. I jäm- premisser och funktioner, att publicerat förelse med Parland låter de flesta av oss tal har sitt retoriska sammanhang, krigs- som trista dogmatiker, och mycket riktigt lyrik sitt. Det gör en viss skillnad också kritiserades han av sina samtida moder- för den tematiska läsningen. nistkolleger Hagar Olsson och Rabbe Ekmans bok är tvivelsutan ett inne- Enckell för ”ytlighet” och ”barnslighet”. hållsdigert arbete som i sin panorering Att ytan är djup ser med tiden allt över ett stort material och med sin flera. Inte minst de två Parland-renässan- gedigna bakgrundskunskap ger ett värde- serna tyder på ovanlig staying power. Det fullt perspektiv på den finlandssvenska lit- första förtjusta återseendet inträffande teraturens historia. Vad de åtta författar- under popkonstens 1960-tal, då essäisten skapens språkpolitiska spänningar och Johannes Salminen talade om Parland strategier innebär för den finlandssvenska som ”den ende i vår modernism som 87 RECENSIONER andligt sett verkar att vara utan återvändo ändå någonstans kan ligga något i detta. mantalsskriven i det tjugonde århundra- Utan den ironiska svävningen skulle par- det”. Parland-renässans två inleddes med landska textens egenart försvinna. Per Stams avhandling Krapula (1998) och I det ambivalenta ligger också en pågår fortfarande – hit hör översättningar viktig förbindelselänk till t.ex. Vladimir bl.a. på tyska och engelska, vidare Agneta Majakovskij och Ilja Ehrenburg, två ryska Rahikainens brevmontage- och bilderbok intertexter som Hanna Ruutu respektive Jag är ju utlänning vart jag än kommer Olga Mäeots analyserar i två av bokens (2009), och nu senast Erhållit Europa / intressantaste kon/texter. Inte heller vilket härmed erkännes, redigerad av Majakovskij är nämligen så ”allvarlig” Clas Zilliacus, som bygger på inlägg vid som Ruutu på ett ställe hävdar. Via två 100-årsseminariet 2008. opublicerade artikelutkast av Henry Par- Erhållit Europa är en rolig bok land om Ehrenburg visar Mäeots upp eftersom Henry Parland själv så ofta Parland som klarsynt och estetiskt