SVENSKA LITTERATUR SÄLLSKAPET INFORMERAR Innehåll

Samarbete i västerled...... 1 Aktuellt...... 3 Anna Aminoff: Arkivskatter från Stensböle gård...... 4 Lena Huldén: Rädda det finlandssvenska ljudet Digitalisering av ljudbanden i litteratursällskapets arkiv...... 9 Anne Bergman: Berättelser om märkliga personer och platser Folkkultursarkivets specialfrågelista om det ovanliga...... 14 Ingalill Ihrcke-Åberg: Krigstiden i våra minnen Folkkultursarkivets insamling av krigsminnen...... 22 Jessica Parland-von Essen: Helena Frese och Augusta Armfelt Två adelsflickors värld under slutet av 1790-talet...... 24 Arne Toftegaard Pedersen: Det dynamiska 1880-talet...... 26 Max Engman: Prästerskap i kulturens tjänst Tankar kring det ingermanländska herdaminnet...... 28 Pris, stipendier och forskningsbidrag...... 31 Björn Vikström: Den skapande bibelläsaren...... 31 Från Källans läsare...... 36 Bettina Wulff: Den finlandssvenska boken...... 37 Statens informationspris till Finlands svenska litteraturhistoria...... 39 Nya böcker...... 40 ProfessorJohan Wrede avporträtterad...... 46 Håkan Andersson: Ordförandens hälsningstal 5.2.2001...... 47 Föreläsningsserie hösten 2001...... 51

Omslagsbild: Stensböle gård i Borgå. Gården tillföll Svenska litteratursällskapet (Svenska kulturfonden) genom en donation år 1990. Gårdens arkiv har nu sorterats och presente- ras i en artikel i detta nummer, s. 4–8. Foto: Hans Wiljanen. Samarbete i västerled

Bokförlaget Atlantis och Svenska litteratursällskapet stärker sina positioner som brobyggare mellan Sverige och Finland

Aktiemajoriteten i det svenska bokförla- Pettersson och Heikki Ylikangas, men get Atlantis, som litteratursällskapet re- också skönlitterära författare som Tito dan tidigare haft ett nära samarbete med, Colliander, Paavo Haavikko, Marja-Lii- förvärvades i början av året av finländska sa Vartio, Volter Kilpi och Maria Jotuni. institutioner. Svenska litteratursällska- Thomas Warburton har stått för betydan- pet i Finland är största delägare med en de översättningsinsatser inom förlagets andel om 25 procent. Övriga finländska utgivning. Lars och Mats Huldéns om- köpare är Föreningen Konstsamfundet, skrivna översättning av Kalevala utkom Söderström & Co Förlags Ab och Niilo på Atlantis 1999. Helanders stiftelse med 15 procent var. Kända svenska historiker som Peter Likaså 15 procent förvärvades av Kjell Englund, Erik Lönnroth och Stig Ramel och Märta Beijers stiftelse i Stockholm, publicerar sig på Atlantis. Förlaget har medan förlagets tidigare huvudägare också lyckats pricka in flera Nobelprista- Kjell Peterson behåller 15 procent av akti- gare: Camilo José Cela, Elie Wiesel, Saul erna. Han kvarstår som bolagets verkstäl- Bellow och senast Gao Xingjian. Också lande direktör. Nordiska rådets senaste litteraturprista- Bokförlaget Atlantis grundades 1977 gare Jan Kjærstad finns med. och har gjort sig känt som ett ledande Verkställande direktör Kjell Peterson kvalitetsförlag i Sverige. Omsättningen uttalar sin tillfredsställelse över att förla- uppgår innevarande redovisningsår till gets långsiktiga inriktning nu säkerställs 24 miljoner svenska kronor. Cirka 40 tit- genom ett institutionellt ägande. Han pe- lar ges ut årligen. Förlaget äger hälften kar också på de många kontakter förlaget av den historiska bokklubben Clio och av genom åren haft med Finland. Att dessa den nya klubben för konstböcker Pablo. nu kan fördjupas och att ett kontinuerligt Finlands svenska litteraturhistoria I–II finländskt-svenskt samarbete skapas blir (1999–2000) utgav litteratursällskapet till- en naturlig utveckling av förlaget, säger sammans med Atlantis. Förlaget svarar Peterson. för marknadsföringen och distributionen Litteratursällskapets styrelseordföran- av verket i Sverige och övriga Norden. de Håkan Andersson framhåller att säll- Förlagets kontakter till Finland är vittför- skapets utgivning av vetenskaplig littera- grenade och bland författare förlaget gett tur också för den svenska bokmarknaden ut märks flera välkända namn: Max Eng- blivit allt angelägnare i takt med att säll- man, Max Jakobson, Matti Klinge, Torsten 1 Bokförlaget Atlantis övergår här i ny ägo. Köpebrevet undertecknades den 26 januari 2001 i Stockholm. Fr.v. verkst.dir. Kjell Peterson, verkst.dir. Henry Wiklund, ordförande Håkan Andersson och verkst.dir. Mari- anne Bargum.

skapet utvecklat sin förlagsverksamhet. Bokmarknaden i Sverige har för utomstå- Det utökade engagemanget i Atlantis ger ende ofta varit relativt svårbearbetad och litteratursällskapet möjligheter att fördju- enskilda punktinsatser har inte alltid gett pa sina insatser på bokutgivningens om- önskat resultat. Genom de nya arrang- råde samtidigt som affären skall ses som emangen eftersträvar sällskapet större ett uttryck för den starka intressegemen- synlighet på den svenska bokmarknaden. skap som finns mellan våra länder, säger Till sällskapets företrädare i Atlantis Andersson. styrelse har utsetts publikationsutskot- Litteratursällskapet, som sedan 1886 tets ordförande, professor Max Engman utger en vetenskaplig skriftserie inom och verkställande direktören Henry Wik- historia, litteratur- och språkvetenskap, lund, som är förlagets nya styrelseordfö- etnologi och folkloristik samt samhällsve- rande. tenskaper, ser genom det nya permanen- ta samarbetet ökade möjligheter att göra sin verksamhet känd i övriga Norden.

2 Aktuellt

Svenska litteratursällskapets års- samt öviga medlemmar professor Max möte Engman, fil.dr Ann-Mari Häggman, professor Karmela Liebkind, docent Vid litteratursällskapets årsmöte Henrik Meinander samt professorerna 5.4.2001 omvaldes de fyra styrelse- Bo Pettersson, Krister Ståhlberg och medlemmar som var i tur att avgå: Anna-Maria Åström. professorerna Håkan Andersson, Max Finansrådets medlemmar är: ord- Engman och Ann-Marie Ivars samt do- förande, skattmästaren Carl-Olaf Ho- cent Henrik Meinander. Som ny med- mén, ekon.mag. Jannica Fagerholm, lem i finansrådet efter rektor Marianne vicehäradshövding Lars Mattsson, Stenius invaldes ekon.mag. Jannica förvaltningsrådet Olof Olsson och mi- Fagerholm. nister Christoffer Taxell. Till nya hedersmedlemmar kallades professor Johan Wrede, Helsingfors, professor Nils Storå, Åbo, kommerse- ”När kom svenskarna till rådet Carl Erik Estlander, Helsingfors, Finland?” professor Irmeli Niemi, Sagu och pro- fessor Lars Lönnroth, Göteborg. Under våren 2001 pågick i sällskapets Till nya korresponderande medlem- hus vid Riddaregatan 5 i Helsingfors mar kallades fil.mag. Tuva Korsström, en serie föreläsningar under den sam- Helsingfors, generalsekreterare Jussi lande rubriken ”När kom svenskarna Nuorteva, Helsingfors, fil.mag. Pirkko till Finland?” Problematiken belystes Rastas, Helsingfors och redaktör Ing- av forskare som representerade olika mar Svedberg, Helsingfors. vetenskaper, och föreläsningarna var De stipendier som kungjordes vid synnerligen välbesökta. På grund av årsmötet redovisas på annat ställe i det stora intresse föreläsningarna rönte detta nummer. kommer de att utges i bokform. När- Styrelsens sammansättning under mare information om detta bokverk det pågående verksamhetsåret är föl- ges i nästa nummer av Källan. jande: ordförande professor Håkan Den föreläsningsserie sällskapet ar- Andersson, vice ordförande professor rangerar vid Riddaregatan under hös- Fred Karlsson, skattmästare ped.dr ten 2001 presenteras på annat ställe i h.c. Carl-Olaf Homén, sekreterare pro- detta nummer. fessor Ann-Marie Ivars, sekreterarens MP ersättare professor Marika Tandefelt

3 Arkivskatter från Stensböle gård

Stensböle gård hör till de äldsta gårdar- äganderätt till halva gården samt även na i Borgå socken och omnämns tidigare rätten att behålla Lasse Livländers halv- än någon annan av socknens egendomar part av Stensböle i så många år som han i skriftliga urkunder; år 1327 omtalas en med orätt hållit gården ifrån dem. Men Andreas i Stensböle. åren gick och Lasse Livländer vägrade att Gården har ett eget arkiv där den äldsta ge med sig. Slutligen ingrep Gustav Vasa, handlingen daterar från 1546. Stensböle och hans underhavande dömde i tvisten. gamla arkiv, som haft en egen förteck- Under den här tiden hann dock Bertil Hå- ning, innehåller juridiska handlingar från kansson avlida, men hans son Erik Bertil- år 1546 fram till 1840-talet. De gamla ar- son fortsatte tvisten. kivhandlingarna har förtecknats i minst Den 24 juli 1561 fick Erik Bertilson ett tre olika repriser, år 1841 av Adolf Rot- dombrev där det stod att han med sina kirch, den dåvarande ägaren till Stens- släktingar hade rätt till gården. Nu hade böle, 1903 av Viktor Magnus von Born i också Lasse Livländer dött och hans in- egenskap av arkivexpert samt av Edvard tresse bevakades av hans son Per Lars- Wallensköld-Rotkirch under hans lev- son, som var lika egensinnig, och striden nadstid på Stensböle. När Svenska lit- om Stensböle gick hetare än någonsin teratursällskapet 1990 fick överta gårdens tidigare. Den avslutades först år 1581, arkiv var dessa förteckningar delvis inte då gården gick i arv till Erik Bertilsons bevarade, delvis ofullständiga, så en ny rättmätiga arvingar. Därefter handlar de förteckning måste göras. gamla arkivhandlingarna om helt vanli- De äldsta handlingarna i arkivet be- ga intrång på gårdens ägor, rågångar mot rättar om de ägotvister som drabbade grannar, jordeböcker, fiskevatten m.m. Stensböle. År 1526 hade en viss Lasse Dokument från 1700-talets början fram Livländer med våld tillskansat sig gården till 1720-talet saknas dock helt. Stens- som ingift i den släkt som då innehade böle hade ruinerats 1708 och under den gården. Hans hustrus släktingar, Erik och allmänna villervalla som Stora ofreden Bertil Håkansson Slang, stämde dock ho- medförde brukades gården i några år av nom för det, vilket ledde till en rättegång utomstående. som varade i mer än ett halvt århund- Nästa stora avgörade i Stensböles his- rade. År 1535 bekräftade lagmannen i toria kom år 1721 då Stensbölearving- Södra Finlands lagsaga bröderna Slangs en Christina Hästesko-Fortuna gifte sig

4 med kapten Johan Wentzel Rotkirch. Nu Wid eftersinnande huru ej sällan en om- började en ny era för gården, som här- tänksam faders sammanbragte fasta förmö- efter kom att tillhöra den från Tyskland genhet blifver otillräckelig till proprietetens hederliga försörjande, enär den efter vanlig härstammande släkten Rotkirch. Johan arvtäckt fördelas emellan många barn, i det Wentzel Rotkirch hade i krigstjänst blivit ingendera blifver hulpen, uthan the fast svårt sårad i sin högra axel och hade där- mera utmatta hvarandra genom dryg utlö- för varit tvungen att avbryta sin militära sen, då skuld åsamkas, fattigdom infinner bana. I stället flyttade han med sin fru till sig och ägendomarna slutligen gå utur släk- ten, samt ingen bliver i tillstånd att kunna Stensböle, som han byggde upp på nytt hjälpa den andra eller på något sätt upprätt- sedan gården fått förfalla. Johan Went- hålla familjens heder; så har i anseende till zel Rotkirch dog 1758 och efter hans död sådant allt, så som ock föranledd, utav hvad övertog sonen Wentzel Fredrik Rotkirch forna förfäder uti sina ätter visliga stadgat, gården. jag till min familles conservation, och till Wentzel Fredrik var född på Stensböle mina barns och efterkommandes evärdeliga efterlevnad beslutit inrätta ett fidei commiss 1727. Han var miltitär och medan han var af egendom och med villkor som härefter i tjänst skötte hans mor Christina Häs- följer. tesko-Fortuna gården. Christina dog 1771 och samma år lämnade Wentzel Fredrik Ett av de 8 villkoren var att den älds- sin militära bana och började ägna sig helt ta sonen och hans bröstarvingar i första och fullt åt sin egendom. Wentzel Fredrik hand skulle utses till fideikommissarier. var en mycker reformglad godsägare.­ Fideikommissarien ärvde inte bara den Han gjorde en mönstergård av Stensbö- fasta egendomen utan även husdjuren le; diken och dammar grävdes, åkerjor- och allt lösöre som tillkommit fideikom- den gödslades och förbättrades. Wentzel misset. Dessutom hade fideikommissa- Fredrik var medlem av Kungliga Finska rien förpliktelser, han skulle försörja sin Hushållningssällskapet, där han bl.a. höll mor och sina yngre syskon, framförallt föredrag om hur man skulle modernisera sina ogifta systrar, och se till att de fick lantbruket. Han gjorde potatisen känd, utbildning och uppfostran. hans underhavande bjöds på kokt potatis Wentzel Fredrik avled 1814 och hans och fick under några vårar gratis utsäde. son Carl Fredrik Rotkirch ärvde Stensbö- Själv brukade han jorden med framgång le. Carl Fredrik studerade i Uppsala (hans och sålde sin skörd i Borgå med omnejd. studieböcker och anteckningar från den På det till Stensböle hörande torpet Storg- tiden finns bevarade i arkivet) och blev ård anlade han Stensböles berömda träd- vid 18 års ålder anställd vid konung Gus- gård, där det redan år 1802 fanns över 200 taf IV Adolfs kansli. Han var en av sin tids fruktträd. Han födde också upp får och framstående politiker och deltog även i på gården fanns nästan 40 mjölkande kor. Borgå lantdag. År 1817 blev han kallad Då Wentzel Fredrik genom alla dessa in- till president för Vasa hovrätt. Hans brev satser gjort Stensböle till ett föredöme bland berättar bl.a. om hovlivet i Sverige. Han gårdar beslöt han sig för att Stensböle med var gift med Augusta Fredrika Aminoff alla sina underlydande gårdar och enheter och tillsammans fick de tio barn. Det är skulle bli ett fideikommiss. Det gjorde han från dessa tio barn som Stensböle arkivs för att, som det står i fideikommissbrevet viktigaste kulturella arv utspringer. Barn daterat den 24 februari 1786, hindra Stens- och barnbarn till dem blev inflytelserika böle från att bli ruinerat på nytt: personer i dåtidens Finland, och Stensbö-

5 Mathilda Rotkirch föddes den 27 juli 1813 på Stensbö- le gård och anses ha varit en av Finlands första konst- närer i modern bemärkelse. Hon dog vid bara 28 års ålder. R.W. Ekman målade detta porträtt av henne ef- ter hennes död. (SLS/Stens- böle gårds arkiv)

le blev en knutpunkt och ett centrum för 1828 och utbildade sig till sjökadett i S:t dessa människor och deras idévärldar. Petersburg. Han blev adjutant för stor- Jag ska nämna tre av dem vars materi- furst Konstantin och gifte sig sent i livet. al ingår i Stensböle arkiv för att belysa I Stensböle arkiv finns brev och fotogra- materialet. fier som han skickade till sin mor och sin Carl Fredrik Rotkirch och Augusta Fred- syster Emelie från resor runt om världen. rika Aminoffs äldsta dotter Augusta Maria Han blev som amiral bl.a. kommenderad Rotkirch gifte sig med Johan (Jean) Boije att vara med om att lägga ut den första af Gennäs. De fick fyra barn, av vilka dot- Atlantkabeln från Irland till New Found- tern Emelie gifte sig med Adolf Valdemar land, och uppdraget som var både farligt Wallensköld. Deras son var språkvetaren och spännande misslyckades flera gång- och filologen Axel Wallensköld, vars brev er. I breven till modern skildras det eu- och manuskript finns i samlingen, och de- ropeiska societetslivet där Axel Fredrik ras sonson var Edvard Wallensköld-Rot- ledigt rörde sig. En olycklig kärlekshisto- kirch, Stensböles sista ägare i släkten. ria präglade hans liv. Han träffade en ung Augusta Maria Rotkirch och Johan engelsk flicka från en förnäm familj, men Boije af Gennäs fick även en son, Axel flickans far förbjöd dem att ha något med Fredrik Boije af Gennäs. Han var född varandra att göra.

6 Emelie Segerstråle (andra från vänster) ärvde Stensböle gård efter sin far Adolf Rotkirch och förvaltade gården tillsammans med sin man Fredrik Segerstråle (längst till höger). De övriga personerna kring träd- gårdsbordet är (fr.v.) fru Othman, Emelies mor Mimmi Rotkirch, Albert Segerstråle, Hanna Segerstråle och Eilif (?) Othman. (SLS/Stenböle gårds arkiv)

Vilhelmina Mathilda Rotkirch, syster Mathilda och Augusta hade en yngre till Augusta Maria och moster till Axel bror som hette Bernt Adolf, och det var Fredrik Boije af Gennäs, anses vara en han som tog över Stensböle eftersom den av Finlands första konstnärer i modern äldsta brodern i familjen, Fredrik August, bemärkelse. Hon dog som endast 28 år dog i unga år. Berndt Adolf var liksom sin gammal, men lämnade efter sig en hel del far och farfar mycket engagerad i gårds- målningar, av vilka många finns bevara- bruket och han upprättade bland annat de på Stensböle. I arkivet finns hennes ett s.k. stamholländeri på Stensböle, dvs. skiss- och skrivböcker. Hon var sjuklig en besättning renrasiga ayshirekor. Berndt och familjen var ganska fattig efter fadern Adolf var gift med Vilhelmina Sofia Ami­ Carl Fredriks död, men släktingar samla- noff, kallad Mimmi. de ihop pengar så att hon, ett år före sin Paret var goda vänner till Johan Ludvig död, kunde åka på en resa till Sydeuropa och Fredrika Runeberg, och speciellt fru- för att kurera sig och för att måla. Under arna, med gemensamt intresse för träd- sin resa skrev hon en journal samt teck- gårdsodling, hade mycket med varandra nade i en skissbok. Mathildas journal är att göra. Breven från Fredrika Runeberg ingen dagbok, utan beskriver ganska ob- till Mimmi Rotkirch finns i avskrifter i jektivt de ställen hon besökte. Stensböle arkiv medan originalen har

7 skänkts till Borgå stads Runebergsmuse- Edvard Wallensköld-Rotkirch hade un- um. der sin livstid gått igenom gårdens arkiv Mimmi och Adolf Rotkirchs enda över- och identifierat och kommenterat hela levande barn var dottern Emelie. Hon materialet. När det övergick i Svenska ärvde i enlighet med fideikommissets litteratursällskapets ägo var alla papper föreskrifter Stensböle och förvaltade går- således inordnade i prydliga bruna ku- den tillsammans med sin man Fredrik Se- vert med text på. Min uppgift har när- gerstråle. Han dog 1902, samma år som mast varit att ordna upp och förteckna Mimmi Rotkirch, och Emelie Segerstråle materialet. För katalogiseringen beviljade skötte därefter gården ensam ända till sin Delegationen för Svenska kulturfonden död 1927. Den som då stod närmast i tur ekonomiskt bidrag. att ärva gården var hennes fasters barn- Stensböle gårds arkiv består idag av ca barn, den ovan nämnde Axel Wallen­ 23 hyllmeter, av vilka 20 meter är hand- sköld. Han var dock redan en gammal lingar, resten ca 4 000 fotografier. Ungefär man och hade dessutom ägnat sitt liv åt hälften är material om gården och resten de humanistiska vetenskaperna och hade utgörs av personliga handlingar och brev ingen möjlighet att ta över gården, som som rör gårdens ägare, deras släktingar vid det här laget hade börjat förfalla och och vänner. var i behov av modernisering. Ännu i mitten av 1800-talet var Stens- Hans son Edvard ärvde då Stensböle. böle en mycket stor gård, men trots det- Edvard Wallensköld-Rotkirch var myck- ta finns få handlingar om det egentliga et släktintresserad och förstod till fullo att gårdsbruket bevarade. Största delen av uppskatta den skatt som under århund- det material som berör gården är juridis- radenas lopp samlats på gården, inte bara ka handlingar om ägoförhållanden och den materiella utan även den andliga. dylikt. Det är de personliga handlingarna Edvard Wallensköld-Rotkirch dog 1957. som gör Stensböle gårds arkiv intressant. Hans änka Gunvor Wallensköld-Rot- Anna Aminoff kirch donerade gården till Svenska lit- teratursällskapet 1990. Gården förvaltas inom ramen för Svenska kulturfondens förmögenhet.

8 Rädda det finlandssvenska ljudet

Digitalisering av ljudbanden i litteratursällskapets arkiv

För att kunna ge en mångsidig bild av vår Bland de arkiv som aktivt strävar efter egen tid, och den närmast föregående, är att bevara en mångsidig bild av dagens det viktigt att de moderna arkiven kan samhälle finns de statsunderstödda pri- garantera att det material som skall för- vata arkiven. Till dem hör också Svenska varas varaktigt faktiskt också bevaras. litteratursällskapets arkiv, dvs. Historiska På 1900-talet utvecklades många nya och litteraturhistoriska arkivet, Folkkul- tekniska medier, vilket medgav att den tursarkivet, Österbottens traditionsarkiv bild som lämnades i arv till framtiden och Språkarkivet. Eftersom arkiven själva blev djupare och mera ingående; den fick väljer sitt material, dels genom donatio- form, färg och ljud. ner, dels genom aktiv insamling, har de Perioden kännetecknades också av att inte samma gallringstryck som exempel- nya tekniska innovationer avlöste varan- vis statliga institutioner. Däremot märks dra och av att behovet av en mera lång- de nya medierna också i arkivens samling- siktig förvaring ofta kändes främmande ar. Förutom de traditionella hand­lingarna för teknikerna. Det hetsiga tempot gjorde av papper ingår också ljudband, filmer, att det bland utvecklare och användare fotografier och videoband i samlingarna. fanns en uppfattning om att framtiden Det senare är specialmaterial som ställer var här och nu, tiden tog slut och det särskilda förvaringskrav. Det nya som nu längsta framtidsperspektivet var fem år. också börjar komma är datafiler och digi- Den snabba tekniska utvecklingen och talt material. den hastigt ökande mängden av infor- Arkivet använder naturligtvis arkiv- mation har ställt arkiven inför svåra pro- dugliga kartonger och syrafritt papper. blem. Medan de flesta professionella ar- I sällskapets hus i Helsingfors finns ett kiv inom förvaltning och näringsliv ännu brandsäkert magasin med klimatkontroll för femtio år sedan oftast var bevarande av temperatur och fuktighet. Arkivens institutioner, har de utvecklats till insti- ljudband är omspolade på arkivband. tutioner som i första hand gallrar ut och Trots detta finns det problem som gör att väljer den mycket lilla del av den totala det är aktuellt att åter en gång diskutera pappersmängden som bevaras för efter- möjligheterna till varaktig förvaring. Nu världen. är ljudbanden aktuella. Ännu går det att

9 göra något åt situationen. Det finns fort- farande magnetofoner och det går tills- vidare relativt lätt att få den tekniska ut- rustningen reparerad. Emellertid är detta något som överraskande snabbt håller på att försvinna.

Från vaxrullar till digitalt ljud

Det är lätt att dra en parallell till vaxrullar­ na från ljudteknikens barndom som er- sattes av grammofonskivor. När Thomas A. Edison uppfann fonografen 1877 hade han skapat en bransch med en enorm ut- veckling framför sig. Vanligen associerar man vaxrullarna och de första grammo- fonskivorna med musikinspelningar för nöjesbruk, men både språkvetare och Folkkultursarkivets gamla ljudband, som har spe- traditionsvetare fick snabbt upp ögonen lats in med bl.a. denna bandspelare, överförs till digital form så att inspelningarna skall vara till- för de nya möjligheterna. Också i littera- gängliga för forskningen även i framtiden. Foto: tursällskapets arkiv finns det ljud bevarat Janne Rentola. på gamla rullar, och för att göra de ljudin- spelningarna tillgängliga har deras inne- håll överförts på band. Redan i slutet av 1800-talet utfördes ex- kivet växte sedan snabbt. Under de snart periment med magnetisering av järnband femtio år som bandarkivet har vuxit har och man försökte utveckla metoder att på över 5 000 timmar ljud spelats in. Det elektromagnetisk väg registrera elektris- är ett vetenskapligt värdefullt material, ka signaler som alstrades av ljudvågor. som kan användas av forskningen på ett Problemet var dock att banden mycket mångsidigt sätt. Det är därför självklart snabbt avmagnetiserades. Den första att bevarandet och tillgängliggörandet av användbara magnetofonen tillverkades detta material har prioriterats högt av lit- 1935 av AEG i Tyskland, men först efter teratursällskapets styrelse. andra världskriget slog tekniken igenom. Eftersom den tekniska utvecklingen På 1950- och 1960-talen började man idag har gått ifrån magnetofontekniken använda tekniken för vetenskaplig doku- från 1950- och 1960-talen och det förefaller mentation inom litteratursällskapet. Det klart att traditionella ljudband och mag- var dialektologerna som ledde utveck- netofoner inte i framtiden längre kommer lingen och som stod för användningen att finnas tillgängliga på marknaden, står av den nya tekniken. Olav Ahlbäck och de arkiv och andra institutioner som vill Lars Huldén gjorde de första bandin- bevara ljud inför stora problem. Precis spelningarna, och först senare kom tradi- som när man insåg att innehållet från de tionsvetarna med. Redan det första året gamla vaxrullarna måste överföras på inspelades ett tjugotal band och bandar- ljudband, måste nu innehållet från ljud-

10 banden överföras till andra material. Det som skulle innebära långtidsförvaring av enda praktiska alternativet är då att digi- digitalt material. Den tekniska utveck- talisera ljudet och få det som datafiler till- lingen är snabb och nya innovationer gängliga på en PC. Samtidigt är det osä- avlöser hela tiden de gamla. Därför avser kert hur den nya digitala tekniken klarar projektet i stället att skapa en lösning som av varaktig förvaring, och de senaste år- dels medger en lätt genomförbar säker- tiondena har vi sett hur snabbt olika för- hetskopiering av filerna, dels gör det tek- varingsenheter för dataminne har avlöst niskt och praktiskt enkelt att konvertera varandra. Vi kommer säkert alla ihåg hur det digitala materialet till de nya filfor- snabbt hålkorten ersattes av olika typer mat som förmodligen ändå utvecklas. av disketter och cd-skivor. Projektet inledde sin verksamhet i juli För att lösa problemen tillsatte littera- 2000. Det praktiska arbetet utförs av fyra tursällskapets styrelse en arbetsgrupp civiltjänstgörare. Arbetet med digitalise­ som bestod av Ann-Mari Häggman, ringen och det ljudediteringsarbete som Ann-Marie Ivars och Lena Huldén. Säll- måste utföras leds av Munir Bakieh, som skapets systemplanerare Niklas Labart ansvarar för ljudkvaliteten. Projektet leds medverkade som sakkunnig i datateknik. av arkivchefen, medan systemplaneraren Gruppen jämförde hur olika institutioner ansvarar för de tekniska lösningarna. Ar- löst motsvarande problem och gjorde betet har delats upp i två olika skeden. I bl.a. en studieresa till Sofi (Språk- och det första skedet överförs ljudet från ban- folkminnesinstitutet) i Uppsala där digi- den till cd-skivor. Formatet är då detsam- talisering av ljudband har pågått i flera år. ma som finns på vanliga musik-cd-ski- I den handlingsplan som förelades lit- vor. Innan cd-skivorna bränns utförs den teratursällskapets styrelse föreslog ar- eventuella editering som måste göras. betsgruppen att ett specialprojekt skulle Principen är att ljudet skall editeras så grundas vid sällskapets arkiv. Projektets lite som möjligt, eftersom avsikten är att mål skulle vara att digitalisera hela ban- kvaliteten på kopiorna skall ligga så nära darkivet under en period av två år. Dess- originalet som möjligt. I vissa fall har utom skulle de gamla manuella bandka- dock originalen haft så dålig kvalitet att talogerna överföras till en databas, så att det mänskliga örat inte har kunnat upp- de digitaliserade filerna effektivt kunde fatta någonting alls. I de fallen har man sökas fram vid behov. genom editering gjort att ljudet återfått ett informationsvärde. När det första skedet är färdigt kommer ljudfilerna att Cd-skivor och databaser packas för att ta mindre utrymme. Det innebär att mängden data då kommer att Målet för digitaliseringen är att ljud- vara mer hanterlig och möjlig att förvara materialet skall bli lättare tillgängligt på exempelvis en stor server. och att arkivet skall bli oberoende av den En viktig del av arbetet är att föra in in- gamla maskinparken. Fastän projektets formation om de många olika ljudfilerna i tekniska lösning bygger på ett mellansteg databaser. I annat fall skulle det bli omöj- på cd-skivor kommer slutmålet att vara ligt att hitta rätt fil när en forskare behö- att ljudfilerna skall finnas tillgängliga ver den. Arkiven har därför byggt upp ett direkt på hårdskivor. I projektplanerna system av flera databaser som med olika visualiseras däremot inte en slutlösning nyckelfält är relaterade till varandra. Från

11 Civiltjänstgöraren Harald Nyholm följer med på bildskärmen när ljudet överförs från ett arkivband till en datafil. Foto: Janne Rentola.

en post i huvudkatalogen, där information tillstånd kommer olika säkerhetsspärrar om de olika samlingarna finns, kan man och lösenord att bakas in i systemet. klicka in sig i banddatabasen. När man De tekniska lösningarna för digitalise- där sökt upp det band man vill lyssna på ringsprojektet har gått ut på att man för- kan man komma in i den databas över sökt göra allt med standardutrustning. cd-skivor som projektet skapat. På så sätt Därför har dyra eller tekniskt svåra alter- hittar man numret på den cd-skiva man nativ undvikits. I stället har de tekniska vill lyssna på, och en arkivtjänsteman kan lösningarna gått ut på att arbetsproces- hämta skivan från magasinet. serna görs smidiga samtidigt som projek- I framtiden blir det betydligt enklare. tet har satsat på god kvalitet och säkerhet. Databaserna finns kvar men cd-databa- Som bandspelare används arkivets gamla sen byter namn. I stället för att meddela Revox- (3 st), Teac- (1 st) och Uher- (1st) en tjänsteman ett nummer på en cd-skiva maskiner. Dessa utsätts under projktet kan man genom att klicka på arkivnum- för ett mycket hårt slitage och måste med ret få fram ljudfilen och lyssna på den via jämna mellanrum föras på service. Förut- datorns högtalare. Övergången till ett helt om processerandet av de gamla rullban- digitalt ljudarkiv förutsätter dock också den har projektet en linje som digitalise- att andra applikationer utvecklas. Efter- rar c-kassetter. som en del av arkivets ljudmaterial är Arbetet utförs med datorer som har sådant att det är tillgängligt endast med normalutrustning. Minneskapacite-

12 ten (256 MB) och hårdskivorna (50 GB) arkiven nu har beredskap för också nya har uppdaterats under projektets gång. möjligheter för forskningen. Möjligheter- Bandspelarna är kopplade till datorn via na att analysera ljud och tal förbättras ra- ljudkortet (Digi001). Ljudkortets ProTools dikalt och det kommer också att göra nya 5.1-program utför sedan konverteringen. frågeställningar möjliga. Det blir lättare Efter detta bränns ljudfilerna med vanli- för exempelvis framtidens språkforskare ga cd-skrivare (HP 9150). Innan projektet att analysera ett stort material och bedö- inleddes testades cd-skivor från olika till- ma t.ex. tonfall och satsmelodier. Fastän verkare. Det fanns ingen nämnvärd skill- digitaliseringsprojektet kan ses som en nad i ljudkvalitet mellan skivorna och vi rent teknisk process ger den digitala tek- valde att köpa vanliga skivor av märket niken i framtiden således svar på frågor TDK. som forskarna idag inte ens kommer på Digitaliseringen av ljudbanden är såle- att ställa. des förutsättningen för att arkiven ock- Lena Huldén så i framtiden skall kunna tillmötesgå forskningens behov av information. Pa- radoxalt nog innebär den nya teknik som

13 Berättelser om märkliga personer och platser Folkkultursarkivets specialfrågelista om det ovanliga

Folkkultursarkivets frågebrev handlar Tiden och berättandets makt i allmänhet om det vardagliga, dvs. vi uppmanar människor att beskriva invan- De originella människorna tillhör en da mönster, vanor, rutiner och traditio- förgången tid. Av svaren att döma finns ner. Den här gången är det i alla fall det ytterst få original i dagens samhälle. traditionellas motsats, det ovanliga, som Detta är knappast något att förvåna sig är frågelistans tema. över. Det är givetvis känsligt att peka ut Det är alltid givande och intressant att människor som fortfarande lever. Hjältar, läsa de svar som sänds in på en frågelista särlingar eller tölpar får klart utkristalli- man själv utarbetat, men denna gång har serade karaktärsdrag först efter sin död. läsningen varit exceptionellt spännande. När personen inte längre finns tar berät- Ofta kan man i stort sett ana sig till vad sva- tandet fart. För berättartraditionens livs- ren kring ett visst tema kommer att inne- kraft är det en fördel att huvudpersonen hålla, men nu var förutsägbarheten mindre själv inte kan blanda sig i traditionens än vanligt. Varje svar var en ny upplevelse. utveckling. Frågelistan (Källan 1/2000) handlade Genom denna utveckling blir origina- om människors tankar kring det märk- len också en del av vår tids verklighet. liga, det underliga, det främmande, det I det nu inkomna materialet framträder exotiska och det annorlunda. I materialet tydligt den iakttagelse Lynn Åkesson redogörs för märkvärdiga människoöden gjort i sin avhandling De ovanligas be- eller tragiska minnen. Här finns roliga tydelse, nämligen att de udda människ- berättelser om konstiga människor. Här orna levde två liv, ett under sin livstid i finns också berättelser om naturformatio- interaktion med bygdens folk, ett annat, ner och historiska händelser knutna till mera färgstarkt, efter sin död i form av speciella platser, och här finns nostalgis- berättelser. Ändå tillhör majoriteten av ka skildringar av miljöer som inte längre de säregna människoöden som skildrats finns. Ändå består inte materialet av ett inte en grå forntid, utan många av skri- antal lösryckta berättelser om allsköns benterna har själva träffat personerna i ting, utan man kan tydligt se hur vissa sin barndom. mönster och teman ideligen återkommer.

14 Bilden visar det träd som Taavetti Lukkarinen hängdes i 1916 på Kiviharju i Uleåborg. Lukkarinen var en svuren fiende till tsar-Ryssland och han hjälpte tre tyska soldater att fly till Sverige. Lukkarinen blev angiven och tillfångatagen. Han dömdes till döden och hängdes i det träd som nu skyddas av ett staket. Carl-Eric Silvander, som sänt in bilden, skriver: ”Om detta skulle stämma skulle trädet varit ca 15 cm grovt år 1916 och i dess grenar skulle ingen ha kunnat hängas 1916. Men det troliga är att trädet fallit för bygg- nadsarbeten och detta är bara ett historiskt falsarium.”

med djuren. Intressant är att dessa margi- De fattiga, handikappade och töl- naliserade människor i alla fall var integ­ paktiga rerade i samhället. Barnen betraktade dem med rädsla och förundran men för- Man skulle kanske kunna tro att materi- äldrarna skickade ändå barnen till dem alet vimlar av lustiga historier om to- med mat och andra förnödenheter. I en kroliga människors galna förehavanden, tid före socialhjälpssystemen var det om- men så är det inte. I stället dominerar de givningens skyldighet att på något sätt se tragiska livsödena. Många har skrivit om till de fattigaste. För sommargästerna var utfattiga och sjuka, om människor som de udda människornas liv extra intres- levde på andra människors nåd i smuts, sant och barndomens möten med dem köld, misär, elände och förnedring. Det minns man livet ut. var människor som var helt utblotta- Många skriver också om de kringvand­ de och inte hade några skyddsnät att ty rande, om gårdfarihandlarna och ”tattar- sig till. De bodde i fallfärdiga, smutsiga na”. Ryktet om att ”tattarna” var i antå- hus, hade ohyra och led brist på allt. Om gande spreds snabbt och det var inte helt många berättas att de bodde tillsammans problemlöst för dem att få nattkvarter.

15 Trots att brottsliga tilltag från ”tattarnas” folk om han kunde få sova över natten. Och sida hörde till ovanligheterna, sov värd- när han var hungrig begärde han mat. Men folket oroligt om man hade dem i huset. han hade ohyra så det var svårt för honom att få nattkvarter. Småpojkarna skrattade åt De kringvandrade var av många olika honom. Då blev han arg. Jag minns att han slag. Medan ”tattarna” kom i stora grup- talade om Jesus och sade det var till hjälp, per rörde sig gårdfarihandlarna ensam- han som hade sin tro och sina böner till ma. Bekåli-Joss, vandrande omkring på Gud. Jag minns honom. Men jag såg honom den österbottniska landsbygden, sålde aldrig gråta. Han levde många år. Inte såg jag honom sjuk heller någon gång fast han dels bleckföremål, såsom muggar och kom och var i vår by Molpe. brödformar, dels beckolja som var bra mot hosta och tandvärk och användes De flesta särlingar som beskrivits har haft som impregneringsmedel på skor. Hans låg status i samhället. Men det finns också kläder var helt inpyrda av beckolja. Han berättelser om s.k. fint folks märkliga bete- fick inte av sig dem utan sov alltid med ende. En dam var så fin att hon inte kunde kläderna på, helst hos någon bonde, där förnedra sig till att ta upp saker från golvet, han visste att han fick bättre mat än hos utan betalade barnen för att plocka upp så- de jordlösa. dant som hon tappat. Hon fordrade upp- Ofta finns i svaren en beundran för det passning, uppmärksamhet och traktering äldre samhället som trots allt tog sitt an- i stugorna när hon behagade infinna sig. svar för de utstötta. Men lika ofta minns I materialet finns också berättelser om man själv eller har hört berättelser om förmögna människor som på grund av vilken ofördragsamhet och elakhet de krig och ekonomiska kriser hamnat på bar avvikande kunde möta. De kunde visser- backe. Man har berättat om deras lösning- ligen få ekonomisk hjälp men fick å andra ar för att komma tillrätta i livet, om deras sidan utstå att få nidnamn och öppet bli beläsenhet och om deras kontakter med föremål för åtlöje. Näsa Lös Hulda hade omvärlden. Det finns också berättelser om fått en näsinflammation, som så gott som sådana som trotsade klass- och statusgrän- utplånade näsan, och detta gav upphov ser, t.ex. prästfrun som såg ut som en piga till allmän munterhet. Man skrek fräck- och skötte höns och stickade strumpor, el- heter åt dem man ansåg vara avvikande, ler berättelsen om gumman som började t.ex. homosexuella, och man gjorde sig strida med prästen om några växelslantar. lustig över invaliders sätt att klara av li- vet. Det uppstod roliga historier om dö- vas försök att kommunicera med omvärl- den och om deras bakvända svar då de Beundransvärda kvinnor och män inte hörde. ”Alla skrattade bakom gamla Långt ifrån alla man skriver om har hört Hannas rygg och kallade henne konstig” till de utstötta, dvs. människor som man när den gamla haltande kvinnan sköt en betraktat med rädsla eller medlidande. barnvagn framför sig för att få hem både Lika många skriver om sådana man minns butiksvaror och ved på samma gång. I med beundran. Det handlar om männi­ Molpe vandrade den mentalt handikap- skor som behandlats illa av livet men som pade Adrian omkring: trots det klarat sig bra. De har tagit hand Jag kände Adrian från 1926. Kanske han då om och uppfostrat många barn och har var 20 år. Han var trasigt klädd och hade skaffat familjen en utkomst. De har utan svårt att tala klart och tydligt. Han frågade att klaga tagit hand om handikappade 16 Birgitta Zetter från Pargas har själv illustrerat de berättelser hon sänt in. Denna handlar om en 10-årings upplevelser på skolvägen i Jakobstad läsåret 1939–40. familjemedlemmar och orkat engagera nans tysta sorg. För mitt minne står hon sig i andra människors problem. Trots som en begåvad kvinna, som ett hårt öde alla svårigheter har de varit glada och böjt i stoftet.” hjälpsamma människor. Dessa kan inte En speciell kategori utgör de man klas- karakteriseras som original eller udda sificerar som ”stora personligheter”. Des­ personer, utan de betraktas som ovan- sa kunde under sin livstid helt enkelt ligt duktiga, trevliga, uppoffrande, goda, vara envisa, hänsynslösa, maktlystna och uppfinningsrika människor, som aldrig intrigerande, men i berättartraditionen låtit sig nerslås. Berättelserna om dessa har de sedan blivit stora och färgstarka beundransvärda människor, mestadels personligheter. Den mest frekventa grup- kvinnor, slutar ofta med ett omdöme. pen i denna kategori är lärarna, omkring Sådana vanliga männi­skor är värda upp- vilka det lätt uppstår en berättartradition. skattning också efter sin död. Det är brist på sådana människor i vår tid. En man slutade sin berättelse om en uppskattad Det vanliga men annorlunda och kvinna med orden: ”Vem pendlar djupet förlorade av ett människohjärta. Vem känner en an- I frågelistan uppmanades man inte bara 17 att skildra det annorlunda utan också det för flera hundra år sedan, krig, olyckor, förlorade. Många har skickat in detaljera- berättelser om den första bosättning- de skildringar av den egna barndomen, en, kungars resor genom bygden. I det berättat om människorna, om miljöerna, lokalhistoriska materialet är den äldre förhållandena, arbetet, lekarna. De små finlandssvenska sägentraditionen ännu episoderna bildar tillsammans ett slag mer markant än i det personhistoriska. av levnadsberättelse. Man skildrar ett liv Välkända sägenmotiv och allmänt före- olikt det som levs i dag, ett liv som inte kommande berättarteman anknyts till kommer tillbaka, som är förlorat. Då man personer och platser. Bebyggelse- och tänker tillbaka inser man hur mycket som ursprungssägnerna innehåller kända te- har förändrats. Man behöver inte längre man, kungars besök har stereotypa drag gå barfota för att spara på skorna, och tro- och händelserna under Stora ofreden föl- tjänarinnor i vita förkläden tar inte längre jer traditionella mönster. hand om allt i hushållet. I materialet finns också många ort- Många skribenter beskriver också med namnsförklaringar. Även i denna be- sorg i hjärtat förlorade barndomsmiljöer. rättartradition finns en sägentradition Platsen där man tillbringade barndomens involverad: namn på Brud-, Brudstenen somrar bebos av främmande människor. och Brudhällorna, har sitt ursprung i att Då man återvänder till barndomens trak- en brud eller ett brudpar har förolyck- ter ser man att myrorna äter upp huset, ats på den platsen. Kungsstenen har fått att det på backen växer sly och buskar, att det namnet för att en kung har suttit på det ligger bara några gamla stockar där stenen eller Kungsbacka kallas så för att båthuset stod, eller att nya moderna hus kung Gustav III har rastat där. Det är har växt upp på de platser man lekt som dock inte alltid lätt för en utomstående att barn. Bara den gamla gårdsrönnen står avgöra när det rör sig om efterkonstruk- kvar ”som ett dyrbart minne från barn- tioner och om en sägentradition eller när domen”. En kvinna från Esbo skrev som platsen faktiskt har fått namn av speciella avslutning på sin skildring av barndo- händelser. I materialet finns flera exem- mens förändrade miljö: ”Allt är förbytt. pel på det senare: Stora stenar kallas Vil- Men jag vänder mig inåt vid vår port. Då stenar eller Vilostenar, för att man hade ser jag bara vårt hus, den stora stenen och för vana att vila där på en lång vandring, pumpen. Jag vänder ryggen mot det nya eller Mjölknäse har fått sitt namn av att som kommit till. Tallarna på åsen är de- man där har mjölkat korna på den tiden samma, mossan på stenarna. Jag kan gå de gick lösa på allmän mark. Blindbacka in i den förtrollade världen, som fanns har fått sitt namn av att den kvarnägare före det nymodiga kom.” som bodde där var blind

Att känna historiens vingslag Lustiga episoder

Många har skrivit om historiska platser ”I Amerika är träden så väldiga, så när och historiska händelser. Historiskt int­ vi äntligen hade lyckats såga omkull ett, resserade personer kan förundra sig över så var stubben så stor, så man kunde ha tidigare generationers historietolkningar. den som dansbana. Ja, vet du, det väx- Många beskriver händelser som ägt rum er så stora träd där i Amerika, så när de

18 bygger vägar, och ett träd står i vägen, så publiken har skrattat åt lustigheterna. sågar de bara en tillräckligt stor öppning i Några skribenter beklagar också att den trädet och vägen får gå rakt igenom.” skriftliga formen inte alls ger rättvisa åt Den som brukade berätta om Amerika de roliga historierna. Man borde höra hette Alfred Nyman och bodde i Esse. dem berättas av de underhållare man Han hade under åren 1902–1910 vistats i minns från en gången tid. Dessa histori- det stora landet i väster och hans specia- eberättare, som kunde konsten att roa en litet var att berätta om hur stort allt var publik, finns också med i materialet. De i Amerika, t.o.m. björnarna var mycket var speciella, beundransvärda och upp- större i Amerika än i något annat land. skattade människor, ibland också lite ori- I svaren på frågelistan förekommer ginella, som förvandlades till underhåll- även en del lustiga historier och anek- ningsartister om så behövdes. dotartade berättelser. Man märker att det Följande berättelse från Åbolands skär- inte är första gången skribenterna åter- gård (som här återges i förkortad form) kallar berättelserna i minnet. Historierna har säkert många gånger väckt allmän har en fast form med välformulerade citat munterhet. Vem tjuvarna eller tingsdo- där berättelsens lustiga poäng eller histo- maren var är av mindre betydelse. Po- riens kärna finns koncentrerad. Då man ängen ligger i mötet mellan dem: läser texterna kan man höra hur citaten Det var två pojkar som fick för sig att har framförts med förställd röst och hur de skulle ut på en tjuvresa i sommarstu-

Ett ovanligt bröllop

Det är inte bara i TV-såpor som brud- med häpnad, framför allt bruden, men gummen eller bruden säger ”nej” inför trots det fortsatte festen på sedvanligt präst och församling. Denna berättel- sätt med förplägnad och dans som om se från Postbacken i Illby är insänd av ingenting ovanligt hänt. Det berättas Gunnel Busk: att bruden hade ropat efter den till- tänka brudgummen: ”Siikin e ein goo Då det inte fanns något gemensamt fisk, men han sku va skuri i bara bitar.” samlingshus i Illby, brukade Krauvars Vid sådana här händelser brukar ryk- sal anlitas för olika begivenheter. Min ten florera friskt. Det berättas också att pappa var med som 13-åring på ett Siikis-Ville sprang en lång sträcka från bröllop på Postbacken år 1892. Det var bröllopsgården och saktade av först Otto Vilhelm Siik, 22 år, och 19-åriga vid en backe, som därefter började kal�- Maria Sofia Liljendal som skulle vi- las Siikis-backen. – Prästen berättade gas. När prästen frågade Vilhelm om efteråt att han varit kallad till en lika- han ville taga denna o.s.v. svarade han: dan vigsel tidigare och skulle det hända ”Nej”. Prästen tog ett steg framåt och ännu en tredje gång att brudgummen frågade: ”Är det verkligt?” ”Jo”, sade sade ”nej”, så skulle han aldrig mera Ville och så avlägsnade han sig från åta sig att viga något brudpar. bröllopssalen. Gästerna slogs förstås

19 På Kasberget i Råsbyskogen i Tenala står i dag ett torn. Några meter från tornet finns en brunn i berget. Det berättas att i bottnen av brunnen finns en lucka och innanför luckan gömmer sig en skatt. I närheten finns också två stora stenhögar, där jättarna lär ha stått och kastat sten på varandra. (Insänt av Hjalmar Salenius.)

gor. Man stal en båt och började plundra stolt varandra tillsammans med tjuvgod- husen på sprit och teknisk apparatur. I set. Men så kom det sig att polisen kunde tingsdomarens sommarstuga hittade de lägga beslag på en del av tjuvgodset, bl.a. en kamera som tursamt nog också var kameran. Berättelsen avslutas med or- försedd med film. Man beslöt att rada den: ”Då bilderna framkallades befanns upp allt, alla flaskor och alla andra grejer det att tjuvarnas konterfej plus tjuvgod- på en brygga, och pojkarna fotograferade set fanns i färgbild på tingsdomarens bord. Tur eller otur, det beror bara på från 20 vilken sida man ser det.” vilka livsideal som borde råda i dagens värld. Budskapet är alla människors rätt Det onormala är det normalas till ett värdigt liv. spegel Också de många beskrivningarna om förlorade och förändrade platser eller Det står klart att alla de berättelser som har om de goda och uppoffrande människ- sänts in i samband med denna frågelista, orna beskriver indirekt ett idealsamhäl- inte är en berättartradition ”som lever le. Genom att berätta om det förgångna av sig själv”. Att minnas, memorera och förmedlar berättaren sin egen syn på berätta dessa historier är förenat med ett rätt och orätt, ordning och oordning. Det klart syfte och budskap från berättarens ovanliga blir ovanligt bara om man sätter sida. Minnestraditionen om de margina- det i relation till det som man anser vara liserade visar påtagligt och konkret hur normalt. Det ovanliga är det normalas snabb samhällsförändringen varit under spegel. bara några generationer. De som berättar Den iakttagelse som många gjort, att om handikappade och fattiga kommente- det i dagens värld inte längre finns ori- rar ofta sina beskrivningar. Man reagerar ginal, är på sätt och vis riktig. I vårt plu- över den ofördragsamhet de handikap- ralistiska samhälle, där honnörsorden är pade och fattiga mötte. Man konstaterar tolerans och förståelse, finns det rum för att samtiden inte fördömde elakheterna olikheter inom ”det normalas” ramar. Be- utan att det tvärtom var tillåtet att göra rättartraditioner uppstår dock lätt kring narr av alla som ansågs vara avvikande. människor med säregna personligheter, Ur nutida synpunkt sett ter sig de fatti- de exceptionellt envisa, egocentriska och gas situation ännu mera overklig än den elaka eller de ovanligt godhjärtade och var för samtiden. I dag får berättelserna uppoffrande. Och roliga historier om en ny innebörd. Man skrattar inte längre bakvända incidenter har alltid sin mark- åt de udda människorna, utan berättaren nad. förmedlar ett budskap om människors li- kaberättigande. Vi vill tacka alla som deltagit i insamling- Å andra sidan framkommer ofta i sva- en. I sin helhet utgör de insända svaren ren den åsikten att särlingarna hörde till ett annorlunda, men inte desto mindre ett gott samhälle, ett samhälle som hade värdefullt traditionsmaterial. 85 personer plats för ovanliga figurer. Ändå verkar har haft vänligheten att sända in bidrag, det vara så att dessa till synes motsatta flera av dem t.o.m. i många olika repriser. infallsvinklar har samma syfte. Då man Bland alla insända svar har vi lottat ut berättar om de handikappades utsatthet tre bokpris. Dessa tillföll Erik Johanson, eller då man framställer både originalen Esbo, Annel Nyman, Lovisa och Marian- och det samhälle som omger dem i ett ne Storhannus, Sibbo. Vi graturerar vin- romantiskt skimmer, beskriver man indi- narna. rekt vilken ordning som borde gälla och Anne Bergman

21 Krigstiden i våra minnen

Folkkultursarkivets insamling av krigsminnen

Årets insamling vid Folkkultursarkivet Ändå finns det många frågor och områ- heter ”Krigstiden i våra minnen”. Insam- den som behöver belysas. Generationer- lingen är ett samarbete mellan Folkkul- na växlar och synvinklarna förändras, tursarkivet, som tar emot och förvarar de men trots det, eller kanske just därför, är svenskspråkiga bidragen, och Finska lit- behovet av material som belyser krigsti- teratursällskapet, som arrangerar insam- den alltjämt stort. lingen på finskspråkigt håll. Insamlings- Skicka Ditt bidrag till adressen nedan. tiden har förlängts till slutet av juli 2001. Förutom texter och fotografier, tar Folk- Insamlingen började redan i fjol och kultursarkivet gärna emot brev, dagböck- hittills har Folkkultursarkivet fått motta er och andra dokument. Om Du bifogar omkring 70 bidrag. Materialet är glädjan- originalfotografier och -dokument, var de mångsidigt; förutom texter i varieran- vänlig och meddela om Du vill ha dem de längd har också fotografier, brev och returnerade efter att de kopierats eller om dagböcker från krigstiden skickats in. Folkkultursarkivet får behålla originalen. Frågelistan utgörs inte av tydligt av- Uppge också vad fotografierna föreställer. gränsade frågor utan består av förslag till I december sammanställs svaren och rubriker (se nästa sida). Förhoppningsvis fem bokpris delas ut. Resultatet av in- ger de uppslag till många minnen och samlingen presenteras i Källan i höst. associationer. Du kan välja en eller flera För ytterligare information kontak- rubriker och givetvis skriva om någon- ta t.f. amanuens Ingalill Ihrcke-Åberg, ting helt annat som känns angeläget i an- SLS/Folkkultursarkivet, Riddaregatan knytning till krigstiden. 5, 00170 Helsingfors, tfn 09-618 774 53, Mycket av det som handlar om krigs- e-post [email protected] tiden har berättats och också publicerats. Ingalill Ihrcke-Åberg

22 Krigssjukhuset i Tavastehus 1941. Foto: Harry Edlund (SLS 1764).

Förslag till rubriker är:

Den sista fredshösten, Krigets första skeden, Vinterkriget, Mellanfreden, Fortsätt- ningskriget, Strider och krigshändelser, Befästningsarbeten, Minering i skärgården, Ryssar då och nu, Vad hände i Viborg?, Tyskarna, Möten med de evakuerade, En permission, Kriget sett med barnets ögon, Hur hålla kontakt med dem ”där någon- stans”?, Lottorna, Kvinnorna på hemmafronten, Studier under krigstiden, Äkten- skap under krigstiden, Kriget och familjen, Åren efter krigen, Återuppbyggnadsti- den, Återanpassningen till ett liv i fred, Ditt sorgligaste krigsminne, Ditt lyckligaste krigsminne.

23 Helena Frese och Augusta Armfelt Två adelsflickors värld under slutet av 1790-talet

En kultur är full av oskrivna regler, regler feltarkivet i Riksarkivet. Studieobjektet man lär sig genom att iaktta och härma, är alltså adelns kultur under 1700-talets regler som kommer till synes närmast då sista år. någon bryter mot dem. Lika självklart Under 1790-talet levde den europeiska som detta, är att dessa regler och nor- adeln i en spänningens och utmaningens mer ständigt är utsatta för förändring- tid. Hela seklet hade varit omvälvande. ens kraft genom individernas agerande. Krig hade splittrat riken, och kungar och Kulturens stukturer förändras emellertid furstar hade kämpat för sina tronar och trögt. Medvetet och omedvetet agerar sina liv med varierande framgång. Adeln, vi i förhållande till och utgående från som fortfarande över hela kontinenten var dessa regler; ibland tjänar de våra syften, influerad av den franska kulturen, kämpa- ibland komplicerar de våra liv. Genom att de för sitt existensberättigande. Upplys- studera uppfostran av barn kan man lyfta ningens radikalaste strömningar hade lett fram många normer och problempunkter till ett ifrågasättande av det traditionella i en kultur. samhällssystemet. Adelns försvar bestod Detta är utgångspunkten i mitt arbete till synes av ett vidhållande av den tradi- om unga flickors edukation, dvs. uppfost- tionella kulturen och de traditionella vär- ran och utbildning, i slutet av 1700-talet. deringarna. Adeln ansåg sig vara utsedd Mitt källmaterial består av bland annat att upprätthålla en av Gud given ordning, brev som Heinrich Frese och Gustaf Mau- att arbeta för samhällets bästa och dess all- ritz Armfelt skrev till sina döttrar Helena männa lugn. Frese respektive Augusta Armfelt, i syfte I denna svåra situation uppfostra- att ge dem den bildning som förväntades de Gustaf Mauritz Armfelt sin dotter av unga adelsdamer i slutet av 1700-talet. Augus­ta. Han hade personligen drabbats Det unika källmaterialet finns i Histo- hårt under seklets sista decennium; hans riska och litteraturhistoriska arkivet vid kung hade blivit mördad och han själv Svenska litteratursällskapet och i Arm- hade blivit landsflyktig och dödsdömd. Augus­ta var född 1786. Hon följde sina Jessica Parland-von Essen är forskare inom föräldrar i landsflykten och blev sin fars Nämnden för historieforskning vid Svens- närmaste vän under många år. Han stu- ka litteratursällskapet från 1 mars till 30 derade med henne; han undervisade september 2001. Hon arbetar med en dok- henne själv och var ofta närvarande vid torsavhandling om adelsflickors edukation hennes lektioner. Han konverserade hen- under slutet av 1700-talet. ne mycket, både muntligen och per brev.

24 sundervisning, men flickorna fick sällan själva mycket lektioner i annat än religi- on och musik. Man undervisade gärna i en utvecklad katekesform, d.v.s. en så kallad konversationsform. Denna under- visningsmetod finns skildrad i populära böcker och expemplifierad i t.ex. de po- pulära böckerna av Mme LePrince de Beaumont. Den traditionella flickeduka- tionen har i senare forskning benämnts De brev som Heinrich Frese skrev till sin dotter Helena är inbunda och har säkert lästs i eduka- kulturell impregnering, vilket rätt väl tivt syfte också av senare generationer. (SLS/HLA) beskriver själva processen. Magdalena Foto: Janne Rentola. (Malla) Silfverstolpe skildrar i sina en memoarer sin tidiga edukation som så- Hon fick lära sig franska, italienska, tys- dan. Hon berättar bland annat hur hon ka, engelska, ryska och latin under åren i då hon var sjuk lyssnade till läsning av landsflykt. Dessutom spelade hon clave- Vergilius verk. cin varje dag och studerade sång och mu- Adelskulturen var till sin karaktär sta- sikteori. Fadern önskade sin dotter lycka tisk. Varje förändring var en potentiell och framgång. Genom sina musikaliska försämring av legitimiteten i maktinne- talanger kunde hon vinna uppmärk- havet. Till saken hörde ett visst element samhet var som helst, och med sina sto- av mode, men grundpelarna var trots allt ra kunskaper kunde hon, ifall hon miste smak, grace och modestie. Detta pekar på allt, även försörja sig som guvernant, eller det faktum att edukationen, och kulturen t.o.m. som instruktris, som fadern förnöjt som helhet, var estetiskt betingad. Saker skrev till sin mor från Berlin. skulle göras på rätt sätt – med god smak – I Moskva fick Helena Frese en nästan lika för att man skulle kunna skilja sig från de engagerad edukation av sin far, men av övriga samhällsgrupperna. Kulturen var ­andra orsaker. Helenas far var professor mycket exklusiv och hade absolut ingen i medicin och hade nyligen inträtt i tjäns- strävan efter expansion. Detta innebär teadeln i staden. Detta ställde vissa krav också att många av dess normer var out- på dotterns uppförande och bildning. talade. De böcker som publicerades om Hennes edukation var påverkad av fa- etikett eller barnuppfostran svarade när- derns stora intresse för upplysningsfilo- mast mot den växande medelklassens be- sofin, men även av en stark protestantisk hov att efterlikna de högsta ståndet. tro med en förromantisk tendens. Även Den yttre formen var således viktig för Helena studerade aktivt språk, konver- adeln. Detta gav de ambitiösa fäder jag sation och musik. Hon studerade också, ovan nämnt möjligheten att ge sina dött- liksom den några år yngre Augusta Arm- rar en omfattande edukation och lärdom felt, en del naturvetenskaper och en del utan att bryta mot några kulturella nor- filosofi. mer. Då det viktigaste i uppträdandet Adelflickornas edukation var tradi- inte var innehållet utan formen kunde tionellt inte belastad av väldigt mycket man – så länge tillbörlig modesti visades undervisning. Flickor kunde visserligen – infoga det mesta i en flickas edukation. ibland delta i sina bröders informator- Jessica Parland-von Essen

25 Det dynamiska 1880-talet

I begynnelsen var upptäckarandan. Tron i Finlands svenska litteratur. Han fram- på att nu skulle man berätta hur det egent- ställs som en piojnär och en ensamvarg. ligen var. Men som humanistisk forskare För morgonbris utkom år 1883 och Barn- löser man inga ekvationer och punkt slut. domsvänner tre år senare. Årtalen har haft I stället förändrar man en bild som någon stor betydelse för värderingen av det mo- annan en dag åter ger nya nyanser. Man derna genombrottet i Finland. I Gunnar deltar i en ständig dialog, fast Björling Ahlströms stora undersökning Det moder- sa det bättre: ”Historia – att skrivas/ på na genombrottet i Nordens litteratur avver- nytt. Alltid”. kas Finland i en enda not på slutet. Ahl- ström nämner endast Tavaststjerna och Enligt den bild som målats upp av ”denna författares sena insats i skedets 1880-talet var det ett händelsefattigt de- upplösning”. cennium inom den svenska litteraturen i Finland. Erik Ekelund har skrivit att det Jag arbetar med en avhandling om den var som om ”skuggan av de gamla jättelika svenskspråkiga romanen i Finland i mit- sångarträden skulle ha förkvävt vegetatio- ten av 1880-talet och ser särskilt på följan- nen nere på marken under dem”. Med an- de tre romaner: Ina Langes ”Sämre folk”, dra ord: Runeberg och den åldrande To- Alexandra Gripenbergs I tätnande led och pelius lämnade ett tomrum efter sig. När Karl August Tavaststjernas Barndomsvän- Arvid Mörne år 1939 skrev om 1880-talets ner. Med min forskning vill jag försöka tre viktigaste kvinnliga författare använde förändra bilden av 1880-talet. Jag vill han uttrycket ”det glömda åttiotalet”. Och bland annat visa att den moderna skan- i Hbl-serien ”En glömd författare” skrev dinaviska genombrottslitteraturen spe- Merete Mazzarella sommaren 1987 om lade en väsentlig roll i Finland redan på Karl August Tavaststjerna. Han är annars 1870-talet, att 1880-talet även inom det den enda av 1880-talets författare som folk litterära livet var en dynamisk tid och att brukar känna till. Enligt litteraturhistorien Tavast­stjerna ingalunda var ensam som inledde han med För morgonbris och Barn- modern författare. domsvänner det moderna genombrottet När C.G. Estlander år 1876 inledde ut- givingen av Finsk Tidskrift skrev han en lång, idéhistoriskt intressant programför- Arne Toftegaard Pedersen är forskare klaring, ”Till Läsaren”, där han varnar för inom Nämnden för litteraturvetenskap de kulturradikala idéer som Georg Bran- vid Svenska litteratursällskapet från 1 des spridde. Yngre intellektuella försva- februari till 31 juli 2001. Han skriver på rade däremot de moderna strömningar- en doktorsavhandling om den moder- na. Vad gäller skönlitteraturen påpekar na svenska romanlitteraturen i Finland jag det problemdebatterande elementet i mitten av 1880-talet. i Adelaïde Ehrnrooths och Ferdinand

26 och kosmopolitiskt inriktade författarna gjorde 1880-talet till en så intensiv peri- od. Under detta decennium började de svenskspråkiga på allvar känna sig som en minoritet och den svensknationella mobiliseringen tog fart. Det var sålunda en period som spelade en stor roll för ut- formningen av en finlandssvensk identi- tet, även om termen finlandssvensk först blev vanlig på 1920-talet. Jag vill visa att Karl August Tavast- stjerna knappast var en modern pionjär och att han inte alls var ensam om att representera det nya. Under 1880-talet fanns det en hel hop författare med mo- dern inriktning förutom Tavaststjerna: Adelaïde Ehrnrooth, Ferdinand Wahl- berg, Hanna Ongelin, Rafaël Hertzberg, Ina Lange, Oscar Behm, Anders Allardt, Alexandra Gripenberg gav ut I tätnande led år Alexandra Gripenberg, Gerda von Mick- 1886 under pseudonymen Aarne. Med denna witz, Mikael Lybeck och några stycken roman om kvinnofrågan hör Gripenberg till de till. Nämnas bör också två av decenniets finländska författare som på 1880-talet gick i brä- schen för den moderna litteraturen. (SLS/Jörgen- viktigaste skönlitterära kritiker: Hjalmar senska samlingen) Neiglick och Helena Westermarck (som debuterade som författare år 1890). Wahlberg böcker under 1870-talet och i I min avhandling placerar jag de mo- början av 1880-talet. Jag uppfattar sålun- derna svenskspråkiga romanförfattarna da inte mitten av 1880-talet som tiden för i Finland i sin kontext, nämligen det nor- det moderna genombrottets uppkomst diska genombrottet. Jag vill visa att de var på svenska i Finland, utan som dess en integrerad del av en nordisk helhet. kulminationsår. Att jag som dansk intresserar mig för Impulserna från Skandinavien och Eu- 1880-talet beror inte minst på denna ropa hade en vitaliserande effekt. Under skandinaviska kontext. Under slutet av en tid då många trodde att den svensk- 1800-talet kunde man ännu räkna med språkiga litteraturen höll på att dö ut den nordiska gemenskapen. Olof Mus- i Finland väcktes den i själva verket till telin har konkluderat att de enskilda nytt liv av en rad unga, moderna förfat- nordiska ländernas litteratur inte enbart tare. De var påverkade av omstörtande betraktades ”som litteratur för just det vetenskapliga tankar och nya kulturrikt- speciella landet, utan som en kulturytt- ningar från Skandinavien och Europa, ring som angick hela Norden”. Det är in- och de mötte intensiv kritik från repre- tressant att utforska den finlandssvenska sentanter för den nationalromantiska tra- litteraturen men ändå kunna hålla kvar sitt ditionen. Just kulturkampen mellan det gamla umgänge med favoriter som Jacob- Runebergstrogna etablissemanget med sen, Ibsen, Skram och Strindberg. C.G. Estlander i spetsen och de moderna Arne Toftegaard Pedersen

27 Prästerskap i kulturens tjänst

Tankar kring det ingermanländska herdaminnet

Utgivandet av Georg Luthers Herdaminne till religion och folkbokföring. Läskun- för Ingermanland II (2000) innebär slutet nighet, potatisodling och umgängeskul- på närmare ett sekel av ansträngningar tur utgick från prästgårdarna. Präster- sedan Felix Relander, kyrkoherde i Tok- skapet var det lärda ståndet och därmed sova (nr 830 i herdaminnet), i början av en självklar hemvist för boklig bildning 1900-talet började samla in uppgifter om och en utgångspunkt för många kultur- Ingermanlands präster och församlingar. släkter. I sin moderna form återupptogs arbetet För de små folken har prästerskapet 1974 och den första delen, som samman- haft enorm betydelse för deras överlev- ställdes av Kyösti Väänänen, utkom 1987, nad och fortbestånd, men också för deras utgiven av Svenska litteratursällskapet. nationella rörelser. Ingermanlands finska Idag är herdaminnen en rätt ovanlig lutherska befolkning uppstod under den genre och även detta storverk gav i tiden svenska stormaktstiden på 1600-talet, i offentligheten anledning till frågan om den tid då Sverige dikterade Westfaliska litteratursällskapet inte hade något aktu- freden, hade översjöiska besittningar på ellare att syssla med. Kommentaren säger Guldkusten och i Delaware och försökte mera om journalistikens tillstånd än den göra Östersjön till ett svenskt innanhav. vittnar om reflektion över vad det egent- Ingermanland, området längst in i Finska ligen är fråga om. Varför skall vi då min- viken på båda sidor om Nevan, det svens- nas dessa herdar i denna form? ka rikets Vilda Östern, öppnades för kolo- För det första därför att prästerskapet nisering från Karelska näset och det inre av spelade en oerhört central roll, också utö- Finland. Kolonisationen skapade med ti- ver dess självklara uppgifter i anslutning den en finskspråkig majoritetsbefolkning, som försågs med lutherska församlingar och präster. Även om ingermanländarna Herdaminne för Ingermanland, del I och under de följande seklerna fick tillskott II, har utkommit i Svenska littera- genom inflyttning från Finland var det tursällskapets skriftserie som nr 538 stormaktstidens inflyttning som skapade (1987) och nr 620 (2000). Del I har sam- den ingermanländska befolkningen, som manställts av docent Kyösti Väänänen, sedan dess genomgått helt andra öden än del II av kanslirådet Georg Luther. de finskspråkiga i Finland. Året 1703 medförde en radikal föränd-

28 ring för ingermanländarna: rysk erövring, historisk rikedom. Herdaminnets andra Petersburgs grundläggning, livegenskap,­ del behandlar ett femtiotal församlingar undanträngande från både de bästa mar- i Ingermanland och Petersburg med his- kerna och majoritetsställningen. Inger- toriker och prästlängder. I matrikeldelen manländarna fick emellertid behålla en ges detaljerade uppgifter om 468 präster starkt kringskuren minoritetskyrka. Den samt för den efterrevolutionära tiden och prästerna tryggade luther­domens korta uppgifter om s.k. församlingsföre- och finskhetens överlevnad. ståndare. Vi får också uppgifter om präs- År 1861 innebar en ny vänding genom ter i finska och svenska församlingar i an- livegenskapens upphävande, som förde dra delar av Ryssland – Baku, Gammal- med sig personlig frihet och en nationell svenskby, Nya Arkangelsk i Alaska och väckelse med folkskolor och föreningar. Sibirien – samt om pastorer från Finland År 1882 promoverades den första inger- och Sverige i andra lutherska försam- manländska bondestudenten i Helsing- lingar i Ryssland. Luther ger vidare en fors och han följdes av andra. Tillsam- översikt över den ingermanländska kyr- mans med folkskollärarna stod prästerna kans organisation, ledning och skiftande faddrar för en ny tid. År 1917 blev en ny verksamhetsförutsättningar samt över vändpunkt: med den ryska revolutionen prästernas rekrytering och rörlighet. inleddes också den ingermanländska Herdaminnets andra del är ett unikt kyrkans lidandes historia. Prästerna blev kunskapspaket om förhållanden, om- småningom fördrivna, men lekmän fort- råden och personer som det är svårt att satte verksamheten så länge de kunde. hitta information om, inte bara på svens- På 1930-talet fördrevs största delen av ka utan överhuvudtaget. Boken kan församlingsmedlemmarna. En ny vänd- användas för att studera den svenska punkt inträffade med Sovjetunionens stormaktens, det ryska kejsardömets och fall. En kyrkohistoria som föreföll avslu- bolsjevikernas kyrkopolitik. Man kan ta tad började skriva nya kapitel. den som utgångspunkt för studier i bild- Ett tredje skäl att uppmärksamma det ningsgångens och ståndscirkulationens ingermanländska prästerskapet är dess historia och bl.a. finna ut att 77 % av präs- kulturinsats i förhållanden som är av ett terna var födda i Finland och 81 % utbil- särskilt intresse i en tid som diskuterar dade i Åbo respektive Helsingfors. Man multikulturalitet. En majoritet av präs- kan studera prästernas insatser i kyrkof- terna var svenskspråkiga och/eller utbil- örvaltningen och deras inte obetydliga dade på svenska. De predikade och um- litterära verksamhet. gicks med sina församlingsbor på finska, Om man använder herdaminnet som kommunicerade med sin andliga överhet personhistoriskt hjälpmedel kan man på tyska och med den världsliga på rys- bl.a. konstatera att det ingermanländska ka. prästerskapet huvudsakligen konstitu- Tack vare de två fylliga delarna av Her- erades av yngre prästmän från Finland, daminne för Ingermanland, uppställda med men att det också fanns släkter med en omsorg och noggrannhet, och baserade lång anknytning till Ingermanland. Släk- på omfattande arkivstudier och annan ten Avenarius levererade sex kyrkoher- forskning, vet vi idag en hel del om präs- dar i Ingermanland 1741–1865. Filip Mo- terna i Ingermanland. Det är fråga om ett deen (nr 652) föddes 1786 i Viborg. Han ganska unikt herdaminne både i fråga blev kyrkoherde i Tyris 1821 efter studier om fullständighet och kultur- och social- 29 i Åbo och stannade på denna post till sin kyrkoherde bl.a. i Kronstadt. Giftermålen död 1859. Han efterträddes av sin son ger glimtar av en släktkrets och ett nät- Konstantin Modeen (nr 653) som studer- verk, av både inbördes kontakter inom at i Helsingfors och avled som kyrkoher- prästeståndet och mångahanda kontakter de i Tyris 1881. Han efterträddes i sin tur med olika språkliga och sociala miljöer. av brodern Emmanuel Theodor Modeen Om man följer upp släkten Modeen (nr 751), som likaså studerat i Helsingfors finner man Anna Eklund, född Modeen, där han promoverades till jubelmagister en ättling i tredje led till prosten Filip 1914. Han verkade som kyrkoherde i Ty- Modeen. Hon inrättade Anna Eklunds ris till sin död 1917. testamentsfond inom Svenska litteratur- Släkten Modeen levererade alltså kyr- sällskapet (1965) till minne av sin far, rek- koherdar till Tyris i närmare ett sekel. torn och läraren, kaptenen Max Modeen. Om man med herdaminnets hjälp ser Avkastningen ”skall i främsta rummet närmare på släkten avtecknar sig ytter- användas för utarbetande av en historik ligare mönster. Konstantin Modeen gifte över finländska präster och deras verk- sig med Ida Charlotta Ehrström, yngsta samhet i Ingermanland”. Fonden har på dottern till kyrkoherden i svenska för- olika sätt stött utgivandet av Herdaminne samlingen i Petersburg Erik Gustav Ehr- för Ingermanland, som dokumenterar en ström, som under sitt liv hann plädera av Finlands största kulturella insatser ut- både för finskan som nationalspråk och anför vårt eget land. för utökade kunskaper i ryska i Finland. Det var också han som introducerade ter- Max Engman men ”finländare” i svenskt språkbruk i Finland. Konstantins syster Constance Föredrag 11.4.2000 vid utgivningen av Modeen gifte sig med Fredrik Peronius, Herdaminne för Ingermanland II. kyrkoherde i Lempaala, medan Emman- uel Theodor Modeens dotter Elsa Natalia gifte sig med Akseli Kajanti (Kajander),

30 Pris, stipendier och forskningsbidrag

PRIS

Statsrådet Mauritz Hallbergs pris Ricoeurs bibelhermeneutik (Åbo Akademi 2000). Pristagarens anförande vid prisut- Hallbergska priset om 10 000 e utdelades delningen återges här: den 16 maj. Pristagare är teol.dr, fil.mag. Björn Vikström, Kimito, som erhöll pri- set för doktorsavhandlingen Verkligheten Den skapande bibelläsaren öppnar sig. Läsning och uppenbarelse i Paul Om jag hävdar att Bibeln är en bok som kan tolkas och förstås på väldigt många Prismotiveringen lyder: olika sätt, så är det knappast någon som Paul Ricoeurs bibelhermeneutik kan en- förvånat höjer på ögonbrynen. Det är ligt Vikström förstås som ett samlat och snarare en vedertagen uppfattning att konsekvent uttryck för hans dynamis- man skall undvika att ge sig in i bibel- ka verklighetsförståelse, vars centrala tolkningsdiskussioner, eftersom var och element är en föreställning om att den en ändå läser Bibeln på sitt eget sätt. Dis- mångtydiga verkligheten själv öppnar kussionerna om hur enskilda ord och ut- sig för människan. Bibelhermeneutiken tryck i Bibeln skall förstås och översättas är därför i en nyckelposition i Ricoeurs har som känt en tendens att bli rätt så in- tänkande, eftersom den bibliskt grunda- flammerade. de skapelsetron fungerar som en inspi- Det här innebär att frågan om läsarens rationskälla för hans tankar om uppen- aktiva roll i förståelsen av en skriven text barelsen och mysteriet och därigenom är speciellt intressant och brännande just för hans positiva värdering av människ- på bibeltolkningens område. Vid tolk- ans kreativitet och förnuft. ningen av skönlitterära verk är det ofta Avhandlingen är välskriven. Dess svårt att påvisa förekomsten av entydiga centrala idéer framförs och försva- tolkningsgemenskaper eller tolknings- ras på ett föredömligt sätt. Vikströms traditioner, som olika läsare skulle kunna grepp är övertygande och originellt hänföras till. Ifråga om bibeltolkningen och förmedlandet mellan Ricoeurs all- finns det däremot färdiga tolkningsge- männa hermeneutik och bibelherme- menskaper att undersöka och det går neutik är grundläggande för arbetet. även i viss utsträckning att påvisa före- Avhandlingen utgör ett betydelsefullt komsten av medvetna tolkningsstrate- bidrag till Ricoeur-forskningen. gier. Gränserna mellan dessa olika sätt att tolka går dock sällan mellan de olika 31 I synnerhet i vår lutherska tradition känns det här som en främmande tanke, eftersom vi är vana att lägga stor vikt vid själva bibeltexten och dess klarhet. Där- för är det kanske inte så överraskande, att de svenska teologer som ivrigast diskute- rade denna läsarundersökning hörde till den katolska kyrkan. För katolikerna är ju tanken om kyrkan som en tolknings- tradition och tolkningsgemenskap inte någonting nytt, tvärtom kunde man säga att denna tanke är en del av den katolska kyrkans väsen. Kan föreställningen om att läsaren har en meningsskapande roll i tolkningen förenas med uppfattningen att bibeltex- Björn Vikström. ten förmedlar uppenbarelse från Gud? Den här frågan har funnits i bakgrunden kyrkosamfunden och väckelserörelserna, som ett slags existentiell drivkraft för mig utan oftast rakt igenom dessa. då jag i min avhandling har undersökt Det är intressant att notera att flera lit- den franska filosofen Paul Ricoeurs her- teraturvetare som argumenterar för att meneutiska tänkande. Det här återspeg- läsaren har en aktiv meningsskapande las även i rubriken: Verkligheten öppnar roll i tolkningen även har prövat sina teo- sig. Läsning och uppenbarelse i Paul Ri- rier på bibeltolkningens område. Under coeurs bibelhermeneutik. 80-talet genomfördes i Sverige ett större Ricoeur är naturligtvis intressant i det projekt med avsikt att undersöka mot- här sammanhanget redan av den orsaken tagandet av den nya översättningen av att han är en av de största auktoriteter- Nya testamentet, NT-81. I en rad läsar- na inom hermeneutiken i dag. Men den undersökningar strävade man efter att främsta orsaken till att jag valt att studera studera ”hur läsare med varierande för- just hans hermeneutik är att den innehåll- utsättningar i form av skilda trosuppfatt- er såväl en föreställning om att verklighe- ningar, bibelsyner, formella utbildningar, ten öppnar sig för människan i form av bakgrundskunskaper m.m. ger mening åt ett slags universell uppenbarelseprocess ett antal bibeltexter” (s. 8 i Cai Svensson: som tanken om att läsaren har en aktiv Text och tro. Hur läsare skapar mening i och kritisk roll i tolkningen. Ricoeur är bibeltexter. Libris 1989). mest känd för sin allmänna hermeneutik, ” ... ger mening åt ett antal bibeltexter.” det är mindre bekant att han även har en Det som gör en sådan här undersökning omfattande produktion av bibelherme­ kontroversiell är just denna tanke om neutiska artiklar. Dessa kan ses som att det är läsaren som skapar mening produkter av Ricoeurs lekmannaengage- i bibeltexten. Vad blir då kvar av före- mang i den reformerta kyrkan i Frankrike ställningen om att bibeltexten förmed- och hans verksamhet som föreläsare vid lar ett budskap, en uppenbarelse till oss ett stort antal teologiska läroinrättningar människor? både i Epa och Nordamerika.

32 Varför är det då så viktigt för Ricoeur kel som denna chifferkaraktär visar sig. att kunna binda samman sin idé om en Ingen kan medvetet skapa ett konstverk universell uppenbarelse med föreställ- eller en litterär text som likt ett chiffer kan ningen om en aktiv meningsskapande lä- öppna verklighetens djupare skikt för lä- sare? Det här bottnar enligt min mening i saren. Ricoeur kan därför instämma i kri- att han vill motarbeta tanken om männi­ tiken av det s.k. intentionella felslutet: det skan som ett autonomt subjekt, eftersom är enligt honom inte sökandet efter förfat- den föreställningen leder till att männi­ tarens intentioner som är det intressanta i skan ser sig själv som en suverän individ tolkningen av en text, utan förståelsen av med rätt att kontrollera och manipulera den värld som texten öppnar framför sig. verkligheten efter eget gottfinnande. Det finns alltså enligt Ricoeur en öve- Inspirerad av existensfilosofin framhål- rindividuell uppenbarelseprocess i tillva- ler Ricoeur att människan i grunden all- ron, genom vilken såväl den mänskliga tid är en del av den värld som hon försö- existensen som den värld vi lever i öpp- ker förstå. Den livstotalitet, den ”värld” nar sig för oss då vi tolkar texter, symboler som människan lever i är ”alltid redan och handlingar. Det här är en grundsyn, tillstädes” (fr. toujours déjà là). Det är inte en livsfilosofi, som är omöjlig att bevisa. jag som har format världen, eftersom den Ricoeur betecknar själv denna förtröstan har funnits långt före mig. Det är värl- både som en risktagning och en vadslag- den som har format mig; det är världen ning. Hans hermeneutik springer fram ur som talar och handlar genom mig. Med en tro på att tillvaron i grunden är en god hänvisning till Martin Heidegger talar Ri­ gåva och att den därför bär på en överflö- coeur om att vår grundläggande relation dande meningspotential. Ricoeur finner till språket inte är att tala, utan att lyssna. inspiration till denna föreställning i den Vi måste ta emot innan vi kan forma och bibliska skapelsetron, men han är noga skapa något eget – vare sig med våra hän- med att framhålla att denna tro aldrig kan der eller med våra ord. användas som ett argument i en filosofisk Vad kan vi då egentligen veta om verk- eller litteraturvetenskaplig diskurs. ligheten? Vad kan vi veta om oss själva? Var kommer då den kritiska läsaren Enligt Ricoeur har vi ingen direkt, objek- in i bilden? Ricoeur är medveten om att tiv, tillgång vare sig till verkligheten om- hans föreställning om att människan pri- kring oss eller till vårt eget inre. Den enda märt är lyssnande i relation till verklig- vägen till förståelse av oss själva och vår heten kan leda till att läsaren enbart ses värld går indirekt via tolkning av yttre som en passiv mottagare – någonting tecken. som Hans-Georg Gadamers ”verknings- Det går även på denna punkt att spå- historiska” hermeneutik enligt Ricoeur ra existensfilosofiska impulser i Ricoeurs riskerar att leda till. För att undvika att tänkande. Den tyska filosofen Karl läsningen enbart skall framstå som en Jaspers utvecklade en föreställning om underkastelse inför texten utvecklar Ri- att den transcendenta verkligheten öpp- coeur sin föreställning om att tolkning- nar sig för människan genom olika slags en kan beskrivas som en ”hermeneutisk tecken, som Jaspers benämner ”chiffer”. båge”. Denna båge börjar med den första I princip kan vad som helst fungera som omedelbara, ”naiva”, förståelsen. För att ett chiffer för verkligheten, men det är den här förståelsen skall kunna artikule- enbart ur uttolkarens, läsarens, synvin- ras och kommuniceras till andra behöver

33 tolkningen innehålla ett textförklarande Vid sällskapets årshögtid 5.2.2001 utde- moment, i vilket texten analyseras med lades 99 100 e i litterära pris. Sällskapets hjälp av olika litteraturvetenskapliga me- stora pris, Tollanderska priset om 13 000 toder. Denna förklaring av texten kan i e, tillföll fil.dr Erik Kruskopf. sin tur förhoppningsvis leda fram till en Övriga pristagare var kanslirådet Ge- fördjupad, kritiskt prövad förståelse, där org Luther 10 000 e, författaren Kjell läsaren tillägnar sig texten och låter den Westö 10 000 e, författaren Pirkko Lind- påverka sitt sätt att se på världen och sitt berg 10 000 e, docenten Massimo Ciara- sätt att leva i världen. volo 5 000 e, författaren Robin Valtiala Under den senaste perioden av sitt för- 5 000 e, författaren Robert Åsbacka 5 000 fattarskap utvecklar Ricoeur dessa tankar e, författaren Tomas Mikael Bäck 4 000 e, ytterligare med hjälp av begreppet ”re- fil.dr Christer Kuvaja 4 000 e, fil.dr Lena ceptionshistoria”. Inspirerad av bl.a. den Marander-Eklund 4 000 e, författaren Pe- tyska litteraturvetaren Hans Robert Jauss ter Mickwitz 4 000 e, pol.dr Mats Nylund hävdar Ricoeur att textens mening inte 4 000 e, författaren Leif Salmén 4 000 e kan skiljas från dess receptionshistoria. och konstnären Johan Scott 7 000 e. Ett De varierande läsningar som texten ger pris om 5 100 e tilldelades gemensamt upphov till i olika kulturella och sociala författaren Annika Luther, lektor Katari- kontexter påverkar texten och utvidgar na af Hällström och konstnären Bettina dess meningspotential. Björnberg. Ett pris om 5 000 e tilldelades Ifråga om bibeltolkningen möjliggör postumt redaktören Rolf Grönblom. detta enligt Ricoeur ett upphävande av det statiska motsatsförhållandet mellan å ena sidan en förment ursprunglig histo- Fonden för Strömma gård risk textmening och å andra sidan senare tillkomna tolkningar och bearbetning- Ur fonden har utdelats pris till konstnä- ar av texten. Bibelns receptionshistoria ren Maria Gustafsson 3 400 e, museichef innesluter nämligen enligt honom såväl Li Näse 3 400 e och konstnären Eva von texternas komplicerade tillkomstpro- Weissenberg 3 400 e. cess som de tolkningar som texterna har gett upphov till under historiens gång. Bibeltexternas mångtydighet är inte en STIPENDIER OCH brist som behöver åtgärdas, utan en rike- FORSKNINGSBIDRAG dom som gör det möjligt för bibeltexterna att fortsätta att utmana och beröra läsare i Under vintern och våren 2000–2001 har nya sociala kontexter. sällskapet beviljat följande stipendier och Björn Vikström forskningsbidrag på ansökan.

ÖVRIGA PRIS Nämnden för historieforskning

Nämndens forskarstipendier har tillfallit pol.mag. Elisabeth Lilius 850 e, fil.mag. Kristina Linnovaara 3 400 e, fil.mag. An- na-Maria Nordman 5 000 e, ekon.mag.

34 Christian Sundgren 3 400 e och fil.mag. Marja Vuorinen 3 400 e. Ett resestipendi- Svenska språket: fil.mag. Mona Fors­ um om 850 e tilldelades mag. Charlotta skåhl 9 000 e, Föreningen för nordisk filo- Wolff. logi r.f. 1 600 e, Institutionen för nordiska språk vid Jyväskylä universitet 600 e, fil. dr Jan Lindström 1 000 e, fil.mag. Harry Litteraturvetenskapliga nämnden Lönnroth 12 500 e, fil.mag. Leila Mattfolk 12 500 e, fil.lic. Karita Mård 12 500 e, fil. Nämndens forskarstipendier har tillfallit mag. Viveca Rabb 12 500 e, fil.mag. Mar- fil.mag. Ida Fellman 1 400 e, fil.mag. Tho- gareta Södergård 4 400 e, Institutionen för mas Gartz 3 000 e, fil.mag. Anna-Lena nordiska språk vid Uleåborgs universitet Möller 5 000 e och fil.kand. Trygve Söder- 1 000 e, Institutionen för nordisk filologi ling 6 000 e. Ett resestipendium om 850 e vid Åbo universitet 2 000 e. tilldelades fil.mag. Kerstin Romberg. Historia: fil.lic. Hanna Elomaa 6 200 e, Nämndens pro gradu-pris om 840 e till- Fredr. Edv. Ekberg Ab 3 000 e, Institutet delades fil.mag. Thomas Gartz. för folklivsforskning vid Åbo Akademi 2 000 e, Institutionen för barnpedagogik vid Åbo Akademi 4 000 e, fil.mag. Johan- Språkvetenskapliga nämnden na Wassholm 6 000 e, fil.mag. Magnus Westerlund 6 200 e. Nämndens forskarstipendier har tillfallit Teologi och kyrkohistoria: teol.mag. fil.mag. Mona Forsskåhl 3 500 e och fil. Leif-Göte Björklund 4 500 e, fil.mag. mag. Margareta Södergård 1 600 e. Ett re- Måns Broo 6 200 e, teol.mag. Martin Fa- sestipendium om 700 e tilldelades fil.dr gerudd 5 500 e, teol.mag., pol.mag. Vivi- Nina Pilke. an Krokfors 3 000 e, teol.dr Svante Lund- Nämndens pro gradu-pris delades så gren 1 000 e, fil.mag. Tuomas Martikainen att 420,27 e tillföll vardera fil.mag. Sandra 12 500 e, teol.mag. Kristel Nyberg 6 200 e. Forsman och fil.mag. Michaela Örnmark. Miljövård och teknologi: fil.dr Patrik Kraufvelin 3 000 e, professor Karl-Johan Lehtinen 8 000 e, Natur och Miljö r.f. 1 000 Traditionsvetenskapliga nämnden e, Vindkraftföreningen r.f. 6 700 e, Re- daktionsgruppen för bokprojektet ”Från Nämndens forskarstipendier har tillfallit teknik till etik – miljöförståelse i universi- fil.kand. Blanka Henriksson 5 000 e, fil. tetsperspektiv” vid Åbo Akademi 3 300 e. mag. Yrsa Lindqvist 2 600 e, fil.mag. An- na-Maria Nordman 2 600 e och fil. mag. Monica Ståhls-Hindsberg 3 300 e. Bröderna Lars och Ernst Krogius forskningsfond

Tomas Helléns minnesfond Vid sällskapets årsmöte 5.4.2001 kung- jordes årets stipendier: ekon.lic. Thomas Ur fonden har utdelats ett stipendium om Sandvall 4 633,34 e, ekon.lic. Ronnie Sö- 3 300 e till journalisten Magnus Londen. derman 4 633,33 e och ekon.mag. Mikael Vikström 4 633,33 e.

Ingrid, Margit och Henrik Höijers donationsfond 35 kael Lindroos 800 e, med.kand. Katarina Hjördis och Arvid Standert­ Mårtenson 500 e, med.kand. Petra Petrell skjölds minnesfond 800 e, med.stud. Heidi Strang 300 e och med.stud. Sonja Strang 1 000 e. Vid sällskapets årshögtid 5.2.2001 kung- jordes årets stipendier: fil.lic. Maria An- tas 3 400 e, Ph.D. Karmela Bélinki 3 400 e, pol.mag. Gerald Enckell 1 700 e och pol. mag. Elisabeth Lilius 3 400 e.

Carl-Johan von Troils minnesfond

Ur fonden har utdelats resestipendier till med.stud. Petra Carlberg 500 e, med. kand. Petra Grahn 1 100 e, med.kand. Mi-

Från Källans läsare: ”Hälsning till Finland”

Författaren Verner von Heidenstam, I samband med besöket på Manner- Sveriges nationalskald, skrev år 1900 heimmuseet berättade marskalkens sin ”Hälsning till Finland”, där han brorson fil.dr h.c. Augustin Manner- räcker sin hand till “forna bröder inför heim om sina möten med Verner von hotet att ’kvävas till tystnad och pis- Heidenstam samt deklamerade några kas allt längre mot öster’”. – Hundra år av hans främsta dikter. Dr Manner- senare, hösten 2000 reste ett trettiotal heim besökte även litteratursällskapet medlemmar av Heidenstam-sällska- i samband med resan till Finland. pet till Finland, i spåren av nobelpris- tagarens ”eriksgata” till Borgå 1934. Fredrik Vahlquist Heidenstam-sällskapet besökte bl.a. minister vid Sveriges Ambassad Mannerheimmuseet, J. L. Runebergs vice ordförande för Verner von hem och lade ned en krans vid Rune- Heidenstam-sällskapet bergs grav i Borgå.

36 Den finlandssvenska boken

Bokmässan i Helsingfors – en kultu- den Finlandssvenska Arenan pågår pro- rell manifestation gram nonstop alla mässdagar. Lördag kväll (27.10) arrangeras en fin- Inför hösten påminns Källans läsare om landssvensk litteratur- och musikkväll, ett finlandssvenskt storevenemang på det Kärlek på finlandssvenska, i universitetets litterära fältet som än så länge fått rätt li- solennitetssal. För programidén svarar ten publicitet. Den 25–28 oktober 2001 fil.dr Ann-Mari Häggman. arrangeras nämligen för första gången Tack vare ekonomiskt stöd från de fin- en stor bokmässa i Helsingfors Mässcent­ landssvenska fonderna (Svenska kultur- rum i Östra Böle. fonden, Föreningen Konstsamfundet och Det finlandssvenska inslaget på mäs�- Svenska litteratursällskapet i Finland) san är omfattande. Så gott som alla ut- kan evenemanget utvecklas till en stor givare på finlandssvenskt håll, såväl de finlandssvensk kulturell manifestation. stora kommersiella förlagen som mindre Programkoordinator för bokmässan i förlag, föreningar och sammanslutningar Helsingfors är ekon.mag. Doris Stock- m.m. kommer att medverka. Alla utstäl- mann. lare är belägna i samma stora gemensam- Den finlandssvenska litteraturen kom- ma finlandssvenska avdelning, vilket gör mer också att presenteras synligt på det lätt för besökaren att orientera sig. bokmässan i Göteborg 13–16 september. Både skönlitteraturen och facklitteratu- Mässan har i år igen nordisk litteratur ren är väl företrädda med nya böcker. som huvudtema. De finlandssvenska ut- Det finlandssvenska tidskriftsfältet är givarna har också där en stor gemensam också välrepresenterat. Författarsamtal avdelning, och många av årets bokaktu- och -intervjuer, seminarier och konferen- ella finlandssvenska författare kommer ser m.m. hör givetvis till programmet. På att uppträda i mässans program och på vår egen litterära scen.

Bettina Wulff ansvarar för planeringen av det finlandssvenska inslaget på bok- Bokäventyr 2001 mässorna i Helsingfors och Göteborg. Hon samordnar också den svensksprå- Ett annat stort litterärt projekt i år är kiga delen av Bokäventyr 2001. Hon den nationella, läsfrämjande kampanjen kan nås per e-post: [email protected] ”Bokäventyr 2001”. Idén med kampanjen (Svenska litteratursällskapet). är att genom olika satsningar, som exem- pelvis författarbesök i skolor och biblio- tek, öka läsintresset hos barn och unga,

37 få dem att uppleva att också böcker kan bjuda på äventyr. Svenska Barnboksaka- demin har publicerat ett litet häfte som heter ”Sjutton skäl för barnboken”. Det första skälet lyder: ”Boken hjälper oss att utveckla vårt språk och ordförråd. Den lär oss att uttrycka oss och att förstå vad andra säger och skriver.” De övriga sex- ton skälen är lika till synes självklara, men samtidigt tankeväckande och användba- ra. De sjutton skälen finns på webbsidan för Bokäventyr 2001, www.bokaventyr. net. Där finns också­andra nyttiga web- badresser med litterär anknytning. Det här är i ett nötskal vad kampanjen Bokäventyr 2001 går ut på. Tanken är allt- så, att skolor och bibliotek via hemsidan får idéer och tips på olika sätt att använda böcker och läsning i det dagliga arbetet. Där finns också en för kampanjen utarbe- tad lista med boktips för elever i årskurs 1–6. På Bokäventyrets hemsida finns även en Aktivitetskalender som uppdateras med jämna mellanrum. Viktigt är att så många som möjligt uppmärksammar kampanjåret och tar del av de idéer som föds eller det utbud som redan finns. Det oändlig värld som räcker livet ut. Därför är också en enastående chans för skolor är det viktigt att det första mötet inte slar- och bibliotek att samarbeta på ett natur- vas bort, utan i stället visar vad bra litte- ligt och skapande sätt. ratur kan ge.” För är det inte just som det sägs i det sextonde skälet för barnboken: ”Barnbo- Bettina Wulff ken öppnar vägen till litteraturen – en

38 Statens informationspris till Finlands svenska litteraturhistoria

Undervisningsmi- nister Maija Rask överräcker Statens informationspris till Johan Wrede, som delade priset med (fr.v.) Peter Sand- berg, Clas Zilliacus, Michel Ekman och Rainer Knapas. Foto: Leif Weckström.

Redaktionen bakom Finlands svenska lit- urbana rötter. Det är samtidigt lättläst, väl teraturhistoria I–II har belönats med Sta- strukturerat och utgör en rik källa med all- tens informationspris. Professor emeritus män kulturinformation. För en finsktalande läsekrets underlättar verket förståelsen för Johan Wrede, professor Clas Zilliacus, fil. såväl utvecklingen av landets tvåspråkig- lic. Rainer Knapas, fil.lic. Michel Ekman het som för dialogen mellan den finlands- och grafiker Peter Sandberg tog emot pri- svenska och den finskspråkiga kulturen. set den 11 april 2001. Prismotiveringen lyder: Del I av Finlands svenska litteraturhisto- ria utkom våren 1999, med Johan Wrede Finlands svenska litteraturhistoria I–II är det som utgivare och Rainer Knapas som första brett upplagda verket i Finland som redaktör. Del II utkom våren 2000 och behandlar landets svenskspråkiga littera- för den var Clas Zilliacus utgivare och turhistoria från 1400-talet fram till nutiden. Enligt den nyaste forskningstraditionen Michel Ekman redaktör. Peter Sandberg följer verket upp hela det litterära livet, så- stod för den grafiska utformningen av väl ur författarnas som läsarnas synvinkel, bägge delarna. Verket utgavs av Svens- framväxten av olika institutioner och gen- ka litteratursällskapet tillsammans med rer, även sådana som tidigare underskattats. Bokförlaget Atlantis i Stockholm. Verket vidgar synen på den finländska lit- teraturens akademiska, internationella och

39 Nya böcker

liggöra rötterna till Södergrans lyrik, han visar också hur hon i sin tur influerade författare som debuterade på 1920- och 1930-talen. I fyra fallstudier granskar han hur Gunnar Björling, R.R. Eklund, Gun- nar Ekelöf och Harry Martinson förhöll sig till den estetiska idealismen och sär- skilt till arvet från Södergran. Han ägnar också Hans Ruins symboliska estetik ett särskilt kapitel. ”... med sin avhandling har han på ett syn- nerligen förtjänstfullt sätt öppnat Södergran- forskningen för andra angreppssätt än de konventionella.” Peter Luthersson i Huf- vudstadsbladet 25.2.2001. ”... framför allt är boken en epokgörande in- Holger Lillqvist sats i Södergranforskningen. Den framstår som den tappade pusselbiten, den som faller Avgrund och paradis på plats med den tydliggörande självklarhet som gör att man börjar undra varför ingen Studier i den estetiska idealismens tidigare fått syn på den.” Bror Rönnholm i litterära tradition med särskild hän- Åbo Underrättelser 5.5.2001. syn till Edith Södergran ”Lillqvist har inte bara ingående sakkänne- Edith Södergrans betydelse som en av dom om sitt ämne – eller sina ämnen – han är pionjärerna i den nordiska modernismen också väl insatt i nyare litteraturvetenskaplig har ofta framhävts. Mer sällan har man teori med tillhörande abstrakta begreppsappa- diskuterat hennes traditionstillhörighet rat, vilken han dock använder med föredömlig och egenart i ett längre tidsperspektiv. återhållsamhet. [...] Ingen som i fortsättning- Holger Lillqvist visar i sin avhandling en ger sig i kast med Edith Södergran och hen- Avgrund och paradis att Edith Södergran nes diktning kan förbigå Holger Lillqvist.” kan ses som en sen representant för den Staffan Bergsten i Upsala Nya Tidning estetiska idealismen, vars rötter går till- 3.5.2001. baka till 1700-talet, till Kant och Schil- Ill., 512 s. Ingen gratisutdelning. ler, och som fått sina tydligaste litterära Bokhandelspris ca 240 mk. manifestationer i romantiken. Men Lillqvist nöjer sig inte med att syn- Cecilia af Forselles-Riska 40 förhandlingar med det ryska näringslivet och ryska myndigheter. Dessa och andra uppdrag bidrog till att han kom att spela en viktig roll i den process som ledde till att Finland i årsskiftet 1917–1918 erkän- des som suverän stat. Ill., 272 s. Ingen gratisutdelning. Bokhandelspris ca 180 mk.

Torsten Pettersson

Gåtans namn

Brobyggaren

Carl Enckells liv och verksamhet fram till slutet av 1917

Carl Enckell (1876–1959) var den sista ministerstatssekreteraren för storfursten- dömet Finland och innehade ansvarsful- la utrikespolitiska poster både i början av självständighetstiden och under andra världskriget. Innan han engagerade sig i utrikespolitiken gjorde han emellertid karriär som industriman, bl.a. som di- Tankens och känslans mönster hos nio rektör för Maskin- och Brobyggnads Ak- finlandssvenska modernister tiebolaget, och i den egenskapen var han också en aktiv arbetsgivarpolitiker. Edith Södergrans debut 1916 var början Cecilia af Forselles-Riska belyser de till något som kom att bli en litterär rö- tidiga skedena i Carl Enckells liv i sin relse i Finland på 1910- och 1920-talet. färska doktorsavhandling. Hon skriver Under några få år debuterade ett tiotal om hans barndom i S:t Petersburg, om unga författare, de finlandssvenska mo- hans utbildning vid Finska kadettkåren i dernisterna, som bildade en legendarisk Fredrikshamn, om hans år som officer i S:t förtrupp för nya litterära strömningar i Petersburg och om hans ingenjörsstudier Norden – några decennier före det mo- i Dresden. Tyngdpunkten i avhandlingen dernistiska genombrottet i de andra nor- ligger dock på Enckells tid som industri- diska länderna. ledare på 1910-talet, då han bl.a. var med I Gåtan namn skriver Torsten Petters- om att bygga upp den finländska krigs- son om nio av dessa författare och de- industrin, deltog i arbetsgivarpolitiken ras författarskap. Författarna är Gunnar och anlitades som expert i ekonomiska 41 Björling, Elmer Diktonius, R.R. Eklund, sina barn? Blir de tvåspråkiga barnen fin- Rabbe Enckell, Nicken Malmström, Bar- landssvenskar om de går i svensk skola? bro Mörne, L.A. Salava, Edith Söder- Uppfattar deras kamrater dem som fin- gran och Kerstin Söderholm. Pettersson landssvenskar eller finnar? Har de två- analyserar grundläggande mönster hos språkiga barnen i svenska skolor samma dessa författare och ger en komprimerad språkliga identitet som tvåspråkiga barn helhetsbild av deras litterära produktion, i finska skolor. Undersökningen bygger som sammanlagt omfattade ett hundratal på enkätsvar från föräldrar som står in- skönlitterära verk. för valet av skolspråk och på intervjuer Boken utges tillsammans med Bokför- med tvåspråkiga ungdomar i svenska laget Atlantis i Stockholm. och finska högstadieskolor i Helsingfors. Inb., ill., 332 s. Ingen gratisutdelning. 255 s. Ingen gratisutdelning. Bokhandelspris ca 200 mk. Bokhandelspris ca 160 mk.

Catharina Lojander-Visapää Namn i en föränderlig värld

Med rätt att välja Red. Gunilla Harling-Kranck

Vad slags namn ger man barn i Kina, i Na- mibia eller på Färöarna och Island? Vilka

///BILD; Eva Lundström har pärmen/// kommer men den är inte godkänd ännu

Språkval och språkstrategier i språkligt blandade hushåll i Helsingfors

I de svenska skolorna i Helsingfors kom- namngivningsmönster råder i samiska mer över hälften av eleverna från famil- språkområden eller i danska adelsfamil- jer där den ena föräldern är finskspråkig. jer? Hur ser personnamnen ut i det finska Det har lett till debatt om svenskans ställ- teckenspråket? Vad gör en ortnamnsbyrå- ning i skolorna, men hittills har rätt lite krat i Sverige eller en ortnamnskonsulent uppmärksamhet ägnats dessa elever och i Norge? Hur kan man med hjälp av lag- deras språkliga identitet. I sin avhandling stiftning reglera namngivning av orter i belyser Catharina Lojander-Visapää pro- Finland? Hur har namngivningen av väg- blematiken ur deras perspektiv. arna i några västnyländska kommuner Varför väljer så många föräldrar i två- gått till? Vad kan namn som Getskär och språkiga familjer svenskspråkig skola för Hästholmen berätta om äldre tiders åländ- 42 ska skärgård? Och vad betyder den nya gammal tradition inom Svenska littera- namnsfär som webbadresserna på Inter- tursällskapet i Finland. I det senaste häf- net ger upphov till? tet (Ny följd III:4) ingår utredningar över Detta är en provkarta på vad nordiska släkterna Orre-Orraeus, Platan-Plathan namnforskare lade fram av sina forsk- och Tujulin. Utredningarna har gjorts av ningsresultat på den tolfte nordiska överingenjör Henrik Falck (†) (Orre-Orra- namnforskarkongressen i Tavastehus eus, Tujulin) och professor Tore Modeen 1998. Temat för kongressen, ”Namn i en (Platan-Plathan). föränderlig värld”, är också namnet på 77 s. Gratis för A-medlemmar. kongressrapporten, som består av ett tret- Bokhandelspris ca 100 mk. tiotal artiklar av nordiska namnforskare. Artiklarna är skrivna på svenska, danska, norska och engelska. De omfattar aspek- Historiska och litteratur- ter på både ortnamn och personnamn i historiska studier 76 många olika språkliga miljöer. Boken är det sjuttioåttonde bandet i Red. Pia Forssell och John serien Studier i nordisk filologi, utgivare Strömberg Ann-Marie Ivars. Ill., 358 s. Gratis för A-medlemmar. Rysk-finländska kontakter är temat för Bokhandelspris ca 190 mk. volym 76 av Historiska och litteratur- historiska studier. Docent Ben Hellman presenterar i artikeln ”Himmelska häls- Släktbok ningar från Pusjkin till Runeberg” den svenska Pusjkinreceptionen i Finland. Ny följd III:4 Presentationerna av författaren följde de politiska konjunkturerna: på 1820- och Utg. Jarl Pousar 1830-talet framställdes Pusjkin som lojal undersåte, medan han vid sekelskiftet Utgivningen av släktutredningar är en 1900 betraktades som en förkämpe för friheten och inte minst yttrandefriheten. I en brevutgåva redigerad av professor Arto Kirri återges överstelöjtnant Robert Wilhelm Lagerborgs brev till sin chef överste Anders Edvard Ramsay och till sin släkting Johan Albrecht Ehrenström. Lagerborg var ställföreträdande chef för Finska skarpskyttebataljonen under en stor del av fälttåget till Polen 1831 och tidvis även senare. I breven (mellan 1828 och 1832) rapporterar han om kriget för Ehrenström, medan han förser Ramsay med redogörelser för bataljonen i fest och vardag under krig och fred. Tre bidrag i HLS tangerar första världs- kriget och åren 1917 och 1918. Pol.dr

43 Magnus Lemberg ger i förkortad form en häpnadsväckande aktualitet i dag. I ut jägaren Birger Lembergs dagbok från volymen ingår också professor Marika Lockstedter Lager och östfronten, med Tandefelts årsfestföredrag ”Modersmål i notiser om bl.a. hur fysiskt och psykiskt trångmål” och ett sammandrag av Svens- påfrestande lägerlivet och fronttjänsten ka litteratursällskapets årsberättelse. var för soldaterna. Professor Olle Sirén Ill., ca 300 s. Distribueras till alla med- skriver om den f.d. skogs- och sågarbe- lemmar. taren Hugo Salmelas väg från chefska- Bokhandelspris ca 150 mk. pet för arbetarteatern i Kymmenedalen till befälet för de röda trupperna i Tam- merfors vårvintern 1918. Professor Max Engman presenterar den finlandsbördige litteraturhistorikern Karl Tiander, verk- sam främst i S:t Petersburg, som under revolutionen 1917 kom till Helsingfors och skrev en lång följd artiklar som har

Utkommer i höst

egentliga livsgärning utförde han som lärare i Vasa, där han bl.a. var rektor för Vasa gymnasium 1865–1872 och för Vasa lyceum 1874–1876. Men vid sidan av sitt pedagogiska värv ägnade sig bl.a. åt att samla in folklore – sagor, sägner, visor sånglekar och melodier –, gamla hand- skrifter, böcker, brev, folkliga och arke- ologiska föremål samt mynt. Resultatet av hans samlargärning var ett stort pri- vatarkiv och en omfattande boksamling, vilka han donerade till Vasa lyceum 1886. Han var också en flitig skriftställare och Oskar Rancken allmänt engagerad i samhälls- och skol- frågor. Pedagog och samlare, folklivsvetare Elva forskare belyser här olika sidor av och historiker Oskar Ranckens verksamhet – hans folk­ loristiska insamlingsarbete, hans peda- Red. Carsten Bregenhöj gogiska gärning, hans skriftställarskap, hans akademiska ambitioner och initiativ Johan Oskar Immanuel Rancken (1824– samt hans boksamling och arkiv. 1895) var den första som systematiskt Ill., ca 150 s. Gratis för A-medlemmar. samlade in finlandssvensk folklore. Sin Bokhandelspris ca 160 mk.

44 Lars Huldén

Finlandssvenska bebyggelsenamn

Namn på landskap, kommuner och byar i Finland av svenskt ursprung eller med särskild svensk form

Ortnamnens betydelse och ursprung är en outsinlig källa till debatter, och i snart 150 års tid har man skrivit om och tolkat våra svenska bebyggelsenamn. I Finlands- svenska bebyggelsenamn söker sig Lars Anna-Maria Åström, Bo Lönn- Huldén fram till det väsentliga i tidigare qvist och Yrsa Lindqvist tolknings- och förklaringsförsök och till- för diskussionen nytt material. Boken ger Gränsfolkets barn belägg och tolkningar för sammanlagt omkring 2 600 svenska namn på byar, Finlandssvensk marginalitet och själv- landskap och kommuner i Finland. Nam- hävdelse i kulturanalytiskt nen presenteras landskaps- och socken- perspektiv vis, och materialet omfattar såväl de tra- ditionella svenskbygderna, Nyland, Åbo- Hur uppstår och upprätthålls finlands- land, Åland och Österbotten, som övriga svenskheten? Av vad består det särpräg- delar av Finland. Boken är en efterläng- lade i den finlandssvenska kulturen? För- tad fortsättning på de tre tidigare böck- fattarna till boken analyserar hur olika erna om Finlands svenska ortnamn, Kurt fenomen – allt från de finlandssvenska Zilliacus: Skärgårdsnamn (1989), Gunilla sångfesterna, stafettkarnevalen och Harling-Kranck: Namn på åkrar, ängar och strömmingsmarknaden till de finlands- hagar (1990) och Ritva Valtavuo-Pfeiffer: svenska institutionerna – skapar, upp- Terrängnamn i Svenskfinland (1998). rätthåller och förstärker den finlands- Inb., ill, ca 400 s. Ingen gratisutdelning. svenska identiteten. Ett centralt tema i Bokhandelspris ca 250 mk. boken är förhållandet och mötet mellan det svenska och det finska i Finland, som Magnus von Wright enligt författarna är en förutsättning för en finlandssvensk kultur. Men också den Dagbok 1850–1862 rikssvenska kulturen är viktig som mot- pol då finlandssvenskarna definierar sig Konstnärsbröderna von Wrights dag- som just finlandssvenskar. Boken är alltså böcker, del 4 en bred presentation av hur svenskarna i Finland, gränsfolkets barn, uttrycker sin Utg. Anto Leikola, Juhani Lokki, Torsten kulturella särart i gränslandet mellan och Stjernberg och Johan Ulfvens. i samspel med olika kulturkretsar. Inb., ill., ca 470 s. Ingen gratisutdelning. Ill., ca 450 s. Ingen gratisutdelning. Bokhandelspris ca 280 mk. Bokhandelspris ca 220 mk. N. E.-H. 45 Foto: Janne Rentola/SLS

Professor Johan Wrede avporträtterad

Ett porträtt av Svenska litteratursällskapets tidigare ordförande, professor emeritus Johan Wrede, avtäcktes den 5 april 2001 i litteratursällskapets hus vid Riddaregatan 5 i Helsingfors. Professor Wrede var ordförande för Svens- ka litteratursällskapet åren 1992–2000. Porträttet är målat av konstnären Richard Ahlqvist och det är upphängt i sällskapets auditorium.

46 Ordförandens hälsningstal 5.2.2001 På vandring för Svenska litteratursällskapet

”Initiativet till Svenska litteratursällska- ”Att främja svenska språkets studium pet i Finland”, skriver Torsten Steinby och rätta begagnande”, löd och lyder ett i Sällskapets historiebok, ”togs en dag i av Sällskapets centrala syften, ett syfte början av januari 1885. Det skedde ge- som ingalunda i vår tid mist sin aktua- nom ett besök som Carl Gustaf Estlander litet, också om frågorna och problemen i sällskap med Axel Lille gjorde hos Axel idag långt är andra än för omkring 115 år Olof Freudenthal. Denne bodde då i villa sedan. Problemen i vår tid blir icke min- Arkadia, strax utanför Åbo tull som låg dre av att de små modersmålens situation ungefär där nu spårvagnshållplatsen vid överlag är föremål för kritisk och bekym- Posthuset finns. Estlander bodde på Uni- rad granskning. I Sverige talar man om onsgatan 45 vid Långa bron och han kun- de modersmålssvaga som en växande de under den rätt långa promenaden ut- grupp. Nyligen har Paavo Haavikko trätt lägga sin plan för Lille. I fickan hade han upp till försvar för det finska modersmå- ett skriftligt formulerat utkast till den.” let sekunderad av Juice Leskinen, som Steinbys beskrivning är konkret och på sitt expressiva sätt bekymras över att omedelbar. Två vänner vandrar samta- ”keskisormikieli” nu tar över allt mer av lande för att i ett angeläget ärende upp- det kommunikationsfält som ett väl ut- söka en tredje. Det angelägna ärendet är vecklat modersmål borde klara av. Är Le- förberett, det ligger en plan i den äldre skinen själv helt oskyldig till den utveck- vandrarens ficka. ling vi nu bevittnar, frågas i en uppretad Låt mig i tecknet av denna, som jag tyck- insändare i den finska rikstidningen. er, goda bild där personlig initiativkraft, Icke att undra på, ville man utbrista, att gemenskap och samverkan, målmedve- det svenska modersmålet och dess an- ten planering samt vandrandets måttfulla vändare i Finland får möta mångahanda dynamik anger dess speciella atmosfär, problem. Sällan har väl ett festföredrags- hälsa Er hjärtligt välkomna till Svenska tema som dagens, Modersmål i trångmål*, litteratursällskapets årshögtid, den 116 i ordningen, för att hylla minnet av natio- * Professor Tandefelts festföredrag publicer- nalskalden Johan Ludvig Runeberg. as i HLS 76.

47 så legat i debattens och forskningen mitt. Professor Marika Tandefelt har i många år ägnat det svenska språket i Finland sitt inträngande och engagerade forsknings- intresse. Därtill har hon varit en synlig och tydlig debattör på detta viktiga fält. Jag hälsar professor Tandefelt välkom- men som kvällens festföredragshållare. Vi ser med intresse och spänning fram emot föredraget, vars tema, i dess olika skepnader, är mångas dagliga följeslaga- re. Att på kulturens fält dra skarpa grän- ser mellan det svenska, det generellt fin- ländska och det mer universella är icke möjligt, inneboende hos varandra som de Håkan Andersson. Foto: Janne Rentola. i det goda fallet är. Musikens språk bär som känt ut över stora avstånd, det berö- rande, stora författarskapet likaså. I kväl- nar dessa båda herrar, dristar jag mig att lens program möter vi två portalgestalter med uppskattning och förundran kon- i finländskt kulturliv. Med djup respekt statera: Visst finns det briljanta och sega och beundran hälsar jag akademiker Erik gubbar i vår krets. Bergman välkommen till Litteratursäll- Svenska litteratursällskapet i Finland skapets årshögtid. I november detta år är idag inne i en period av stark aktivi- fyller akademiker Bergman 90 år. tet. Inom arkiven, inom forskningsverk- ”Idéerna flyger i flockar på hundra” el- samheten, publikations- och förlagsverk- ler ”Han har en bössa med hundra lod i samheten och inom den administrativa loppet”, så kan man beskriva den andre och ekonomiska ledningen råder opti- portalgestalten, professorn och förfat- mism och utvecklingslust. På Sällskapets taren Lars Huldén, om man något för- hemsidor får man en god överblick över vanskat använder Huldéns egna ord ur verksamhetens uppbyggnad och allmän- dikten ”Ett år med Runeberg” i diktsam- na innehåll. Genom informationsskriften lingen J.L. Runeberg och hans vänner från Källan får man utförligare och mer ingå- 1978. Tillsammans med Runeberg firar ende upplysningar om vad som är an- Lars Huldén i dag sin födelsedag, den geläget och aktuellt. Sällskapets hus vid 75:te. Jag tror att herrarna väl kan sam- Riddaregatan 5 har blivit en uppskattad sas om dagen. Huldén, vågar jag säga, intellektuell mötesplats. hör till Runebergs vänner, Runeberg till Omkring 50 anställda arbetar i sällska- Huldéns. Jag hälsar professor Huldén pets hus. Jag får hälsa Sällskapets eget välkommen till Svenska litteratursällska- folk, alla som har sin gärning i huset, spe- pets årshögtid, ett Sällskap som sedan ciellt välkomna. Årshögtiden är hela Säll- länge stått professor Huldén synnerligen skapets stora fest, icke minst deras som nära. genom träget, kanske icke alltid så synligt Med vetskap om den rättframhet och och glamoröst arbete, starkt bidrar till att den vardaglighet som också känneteck- upprätthålla och utveckla vårt, som vi

48 vill mena, viktiga sällskap. Söderström & Co Förlag den 26 januari Kanske någon, som en följd av många i år förvärvat aktiemajoriteten i Bokförla- omställningar och utvidgad verksam- get Atlantis AB i Stockholm. Därtill ingår het inom Sällskapet, ställer diagnosen Niilo Helanders stiftelse som finländsk att Sällskapet lider av växtvärk. Låt oss ägare. Förlagets grundare och VD Kjell då glädja oss över att diagnosen icke var Peterson kvarstår som delägare och som gikt. Växtvärken är ju ändå det levande, VD för förlaget. pulserande livets följeslagare, medan Genom affären kan det tidigare fruktba- gikten väl brukar ses som det förstelnade ra samarbetet mellan Atlantis och Littera- åldrandets åkomma. tursällskapet fördjupas och få en perma- Låt mig avslutningsvis blicka ut över två nens som gagnar en långsiktig bokutgiv- frågor av principiell bärvidd för Svenska ning i linje med den kvalitativa ambition litteratursällskapet. Som vetenskapligt som genom åren kännetecknat Atlantis samfund vill Sällskapet vara en röst i den verksamhet. Litteratursällskapet har ju se- fria forskningens tjänst och värja sig mot dan gammalt mångsidiga och djupa kon- vetenskapens både yttre och inre fiender, takter med det svenska kulturlivet. Det för att använda en bild av idéhistorikern utökade engagemanget i Atlantis ger Lit- Tore Frängsmyr. Det yttre hotet av otill- teratursällskapet möjligheter att fördjupa börlig styrning i den kortsiktiga nyttans sina insatser på bokutgivningens område och den snäva effektivitetens namn är samtidigt som affären skall ses som ett ofta noterat men icke alltid lätt att vär- uttryck för den starka intressegemenskap ja sig mot och måste därför hållas under som finns mellan Sverige och Finland. ständig observans. Men forskningen ho- I det pågående forskningsprojektet tas även inifrån ”av den slapphet och Svenskt i Finland – Finskt i Sverige, Kahden missbrukade tolerans som blivit allt van- puolen Pohjanlahtea med Svenska littera- ligare i det vetenskapliga arbetet”, för att tursällskapet som drivande bakgrunds- använda Frängsmyrs ord. Närvaron av ett kraft, kan vi iaktta en annan strävan att imperativ som bejakar föreställningen om utveckla och fördjupa greppet på det sanningssökandets möjlighet och nödvän- svenska i vår historia och samtid, därtill dighet bör därför också känneteckna Lit- så att det finska reciprokt mobiliseras på teratursällskapets hållning i dess allt mer ett självklart och givande sätt omfattande forskningsverksamhet. Den europeiska integreringen, i sig en Vi lever i en allt öppnare värld. Att be- strävan på världshegemonins scen, tycks arbeta och offentligöra vittnesbörden om idag, speciellt för små länder och folk, den svenska kulturens uppkomst och ut- aktualisera kompletterande identifika- veckling i Finland, kräver idag en både tions- och tillhörighetsmönster, utan att historiskt djupare och en geografiskt vi- det värdefulla nationsbyggets ideal och dare utblick kring det svenska, än tidiga- erfarenheter behöver eller får gå förlora- re. I takt med att Sällskapet utvecklat sin de eller tunnas ut. Det gamla, nordiska bokutgivning och förlagsverksamhet har samhällsbyggets fundament av rätt och därför utgivningen av vetenskaplig litte- frihet och därpå fotad samlevnad, i vår ratur också för den svenska bokmarkna- tid påbyggd med det nordiska välfärds- den blivit allt angelägnare. Svenska lit- samhällets omsorg och solidaritet, pekar teratursällskapet har därför tillsammans både på en historisk och en aktuell till- med Föreningen Konstsamfundet och hörighet och gemenskap som i en oviss

49 framtid kan utgöra ett nödvändigt fäste. ”För det vi är, var en gång även de, och Det är icke speciellt djärvt att förut- det de är, kommer även vi att snart bli.” spå att detta forskningsprojekt och dess Värderade årsfestpublik! Låt mig åter- resultat kommer att sporra till fortsatt vända till mötet mellan Sällskapets tre forskning där nya infallsvinklar och ny förgrundsgestalter en januaridag 1885. inspirerande kunskap om kultur- och Många har efter dem vandrat för Sällska- samhällsliv i historia och samtid växer pets syften. Den atmosfär av personlig fram. Varje tid har i något avseende sin initiativkraft, samverkan och målmedve- fjättrade Clio att befria, eller om man ten planering, som jag tyckte mig kunna något vill mildra Hugo Valentins träf- utläsa ur Steinbys skildring, har varit, och fande formulering, sin slumrande Clio vill jag tro fortfarande är, grundläggande att väcka. Detta håller nu på att ske mot byggstenar i Sällskapets fortsatta utveck- nordisk horisont. ling både i dess inre och i dess yttre ar- Vilken är då i djupare mening histori- bete. ens betydelse? Peter Englund, som borrat Idag når vår geografi långt bortom Åbo sig ner i 1600-talets värld och gjort den tull och Posthuset. Men månne vi icke närvarande och berörande för nutida gör klokt i att erinra oss något av vand- läsare, framhåller det svåra och kanske randets inneboende idé; att låta huvudet hopplösa i att över seklerna förstå histo- och benen följas åt. WWW, World Wide rien och tiden, något som de varelser som Webb, är förvisso vår tids nödvändiga är utrustade med förmågan och viljan att och fascinerande fixstjärnor. Men jag har minnas å andra sidan svårligen existen- också sett de magiska W:na utläsas som tiellt kan komma ifrån. Men trots svårig- What, When, Why och då förkjuts per- heterna, understryker Englund i förordet spektivet från fixeringen på snabb, global till Den oövervinnerlige, måste vi försöka. teknik till innehållsliga och värdemässiga ”Hur kan vi annars hoppas på att själva frågor. Då kunde man tala om att vandra bli förstådda av vår eftervärld”, blir hans på nätet, att vandra mot kunskap och värde bekymrade fråga. Och han fortsätter: också i datorernas värld.

Håkan Andersson

50 Boken och bokliga traditioner

Föreläsningsserie hösten 2001 i Svenska litteratursällskapets hus, Riddaregatan 5, Helsingfors

Måndagen den 17 september kl. 18.00 Speciallitteratur inom bokhistorien

Jarl Pousar: Bokhistoria – vad är det? Lena Huldén: De finländska flororna

Måndagen den 15 oktober kl. 18.00 Samlandets glädje och vånda

Cecilia af Forsselles-Riska: Två framstående kartsamlare, polarforskaren A.E. Nordenskiöld och minister Carl Enckell Tage Jarolf: Boksamlare – på gott och ont

Måndagen den 19 november kl. 18.00 Bilden som bokens prydnad

Anna Perälä: Illustrerande vinjetter och illustrationer i de äldsta finska tryckalstren Rainer Knapas: Att illustrera naturen, historien och fäderneslandet – bildmotiv i bokkonsten

Måndagen den 3 december kl. 18.00 Runeberg i böckerna

Agneta Rahikainen: Runebergsbiblioteket inför jubileumsåret 2004 Pia Forssell: Hur man skapar en nationalskald – Runeberg i textutgåvorna Rätt till programändringar förbehålles.

51 Förteckning över lokalarkiv i Svenskfinland

Mikael Korhonen

Källan 2/2001 Specialnummer Mikael Korhonen Förteckning över lokalarkiv i Svenskfinland Lokalarkiven utför ett viktigt arbete genom att ta till vara och förvara privat arkivmaterial. Det handlar om föreningars, organisationer, enskilda perso- ners och familjers handlingar, korrespondens, dagböcker, fotografier m.m. Tack vare lokalarkiven och frivilliga insatser blir detta unika källmaterial – ­lokalsamhällets minne – tillgängligt för forskare och andra intresserade. Svenska litteratursällskapet i Finland har sedan 1985 stött detta arbete, ­finansierat arkivrådgivning och givit ut handboken Lokalhistoriska arkiv – en handledning (1987). Förteckning över lokalarkiv i Svenskfinland är ett ­ypperligt bevis på att detta arbete har burit frukt. I katalogen presenteras 37 lokalarkiv med över 1 500 samlingar i Nyland, Åboland och Österbotten. För varje lokalarkiv ges en förteckning över samlingarna samt uppgifter om adresser och öppettider. En omistlig handbok för alla som vill veta mer om det egna lokalsamhällets historia!

Källan 2/2001 kan beställas från SLS, tfn 09-618 777. Pris 40 mk (+ porto)

52 För meddelanden Adressaten betalar portot

Böckerna levereras per post n Jag betalar fakturan som följer med böckerna (inkl. postporto) n Debitera mitt kreditkonto n VISA n Debitera mitt kreditkonto n EuroCard Svenska litteratursällskapet n Debitera mitt kreditkonto n MasterCard i Finland r.f.

Kreditkortets nummer SVARSFÖRSÄNDELSE – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – Avtal 00170-26

Sista giltighetsmånad och -år – – – – – – – – 00003 HELSINGFORS Datum och underskrift ______

______

I detta nummer medverkar:

Anna Aminoff, fil.mag., Helsingfors Ingalill Ihrcke-Åberg, fil.mag., t.f. amanu- Håkan Andersson, professor, ordförande ens vid Folkkultursarkivet för Svenska litteratursällskapet Jessica Parland-von Essen, fil.lic., forskare Anne Bergman, fil.mag., arkivarie vid inom nämnden för historieforskning Folkkultursarkivet Magnus Pettersson, kanslichef vid Svens- Nina Edgren-Henrichson, förlagsredaktör ka litteratursällskapet vid Svenska litteratursällskapet Arne Toftegaard Pedersen, fil.lic., forskare Max Engman, professor, medlem av inom nämnden för litteraturvetenskap Svenska litteratursällskapets styrelse Björn Vikström, teol.dr, fil.mag., Kimito Lena Huldén, fil. dr, arkivchef vid Svenska Bettina Wulff, fil.mag., producent litteratursällskapets arkiv MASSBREV Namn:...... Adress:...... Bokbeställning. Vänligen notera att böckerna även kan inköpas i Vetenskapsbokhan- deln, Kyrkogatan 14 i Helsingfors! Undertecknad är: A-medlem n B-medlem n Finlands svenska litteraturhistoria, del 1...... n Finlands svenska litteraturhistoria, del 2...... n Holger Lillqvist: Avgrund och paradis...... n Cecilia af Forselles-Riska: Brobyggaren...... n Torsten Pettersson: Gåtans namn...... n Catharina Lojander-Visapää: Med rätt att välja...... n Gunilla Harling-Kranck (red.): Namn i en föränderlig värld...... n Släktbok. Ny följd III:4...... n Carsten Bregenhöj (red.): Oskar Rancken...... n Anna-Maria Åström m.fl.: Gränsfolkets barn...... n Lars Huldén: Finlandssvenska bebyggelsenamn...... n Magnus von Wrights dagbok 1850–62, del 4...... n Källan 2/2001. Förteckning över lokalarkiv...... n

Källan. Svenska litteratursällskapet infor- Medlemmarna ombeds vänligen medde- merar 1/2001. la om adressförändring vid flyttning. Åttonde årgången. Redaktion: Magnus Anhållan om medlemskap kan sändas Pet­tersson, Lena Huldén och Nina Ed- till sällskapet med angivande av önskad gren-Henrichson. medlemskategori. Medlem av grupp A (2001: 25 euro/år) erhåller gratis några Svenska litteratursällskapet i Finland: av de årligen utkommande böckerna, Riddaregatan 5, 00170 Helsingfors. medlem av grupp B (2001: 12 euro/år) Tel. 09-61 87 77, fax 09-61 87 73 77 erhåller gratis årsboken Historiska och lit- e-post: [email protected] teraturhistoriska studier. Avgiften för stän- Österbottens traditionsarkiv: Handelsespl- digt medlemskap är 3 000 mk. Medlem anaden 23, 65100 Vasa, tel. 06-324 2268, har därtill rätt att med 50 % rabatt inköpa fax 06-324 2210. ett exemplar av varje tidigare utkommen, ej slutsåld bok i sällskapets serie, om ej ISSN 1237-8356 annat anges. Ekenäs Tryckeri Ab, 2001 www.sls.fi

NYA FONDER KAN INRÄTTAS I SVENSKA LITTERATUR- SÄLLSKAPET GENOM GÅVOR OCH TESTAMENTEN