Argument I En Kunglig Prestigekamp

Total Page:16

File Type:pdf, Size:1020Kb

Argument I En Kunglig Prestigekamp Upplands tidiga prosterier – argument i en kunglig prestigekamp Av Christian Lovén 1. Den äldre medeltidens prostar Upplands tre äldsta städer Sigtuna, Östra Aros (nuva- I den internationella kyrkan användes titeln prost rande Uppsala) och Enköping (fig. 1). En egendom- (præpositus) inom kloster och domkapitel.1 Speciellt lighet är att Attundalandsprostens Sigtuna inte låg i för norra Europa var att den också användes om prä- Attundaland utan på andra sidan gränsen till Tiunda- ster som skötte en del av biskopens administration land, i Håbo hundare. Det är i själva verket osäkert ute i stiftet. Det handlade främst om att uppbära in- om Attundaland låg under prosteriorganisationen komster och att döma i kyrkliga mål. före 1278 (se nedan). När svenska och danska prostar dyker upp i källor- Första belägget är från 1164-67, då ett brev bevitt- na på 1100-talet benämns de ibland efter sitt förvalt- nas av Johannes prepositus de sictonia. Walterus prepositus ningsområde, ibland efter sin kyrka. Det är egentli- de enescopinge. Ricardus prepositus de arusia.3 I början av gen osäkert om varje prosteri hade en särskild kyrka 1190-talet bevittnar »alla prostar i riket« en kungligt som säte för prosten, men inga belägg finns för att gåvobrev.4 En dansk källa från mitten av 1200-talet man växlade. Förvaltningsområdena var stora, och omtalar under 1220 Gaufred, prost vid S:t Per i Sigtu- särskilt de tidiga prostarna framstår som mäktiga. na (prepositi sancti Petri Siktune).5 Prostarna i Aros och På 1200-talet och framåt avvecklades de flesta gam- Sigtuna nämns 1232.6 Tiundalands och Fjädrunda- la prostämbetena, ofta genom att de förenades med lands prosterier är belagda 1244 (se nedan). kanonikat vid domkyrkorna. Istället skapades nya Efter att Uppsala domkyrka fick ett domkapitel prosterier som bara omfattade ett härad eller hund- 1247 förvandlades de tre prostämbetena till kanoni- are i Sverige. Den senare typen av prost hade långt kat. 1244 års Tiundalandsprost, Björn, betecknades mindre makt, och ämbetet var oftast inte knutet till 1247 som domprost.7 På 1270-talet lades Enköpings- någon viss kyrka i prosteriet. prosteriet under dekanatet, och Sigtunaprosteriet blev omkring 1280 archidiakonat.8 2. Upplands tre storprosterier I det skriftliga källmaterialet framträder en tidig 3. Kyrkorna indelning av landskapet Uppland i tre prosterier.2 Bara två av prosterikyrkorna är bevarade. Indelningen övertogs från de tre folklanden Attun- Sigtuna hade minst sju kyrkor under medeltiden, daland, Tiundaland och Fjädrundaland (namnen be- men lyckligtvis anger en av källorna att det var S:t Per tyder »åttahundland« o.s.v.). Prostarna residerade i som var prostkyrka 1220.9 S:t Per är en av Sveriges 71 Hikuin 36.indd 71 23-09-2009 10:23:03 Fig. 1. Upplands folkland och de tre tidiga städerna. Kartunderlag Bonnier 1987. 72 Hikuin 36.indd 72 23-09-2009 10:23:03 mest välkända ruiner. Den består av kor och transept Allt är romanskt, men dateringen av den äldsta de- med absider och ett långhus med två kvarstående pe- len är mycket osäker. Äldre forskning såg S:t Per som larbaser.10 Den har ett högt torn över korsmitten och en av landets första stenkyrkor, kanske byggd redan i rester av ett västtorn (fig. 2). slutet av 1000-talet. En senare datering är dock fullt Koret, transeptet och östra delen av långhuset är möjlig. Västpartiet kan genom dendrodatering av en äldst. Ursprungligen tycks man ha planerat en längre kvarsittande formbräda i valvet dateras till efter 1211, kyrka med ett brett västtorn, men bygget lämnades troligen 1220-talet.12 Valv slogs sist i byggprocessen, oavslutat. En tillfällig västvägg av trä måste ha funnits. och västpartiet kan ha påbörjats decennier tidigare. Senare byggdes det nuvarande västtornet, och valv Kyrkan blev således färdigbyggd under prosteritiden, förbereddes i långhuset. Västtornet har dubbeltrap- men koret och transeptet byggdes troligen före pro- por upp till en kammare. Arrangemanget liknar kon- stens uppdykande i källorna på 1160-talet. S:t Per tinentala västverk och några påkostade västläktare i tycks ha anlagts med annat syfte än att vara prostkyr- skandinaviska kyrkor. Kammaren på andra våningen ka. Att den inte hade samma dedikation som de an- hade dock ingen öppning mot långhuset.11 dra två (se nedan) pekar i samma riktning. Sigtuna Fig. 2. S:t Pers kyrkoruin i Sigtuna. Vy från sydöst och plan. Foto CL, plan omritad efter Redelius 1975. 73 Hikuin 36.indd 73 23-09-2009 10:23:08 är belagt som biskopssäte från 1060-talet till 1134.13 ska kyrkor (fig. 3). Den överträffades av domkyrkan På grund av arkitekturen har man allmänt antagit att i Gamla Uppsala och cisterciensernas klosterkyrkor Sigtunas domkyrka var S:t Per, men belägg saknas och men hade ungefär samma dimensioner som de stör- andra alternativ finns.14 Det är givetvis lockande att sta kungsgårdskyrkorna.15 Man behöver inte förutsät- dra in det oavslutade långhuset i diskussionen: bygget ta att prostkyrkor skulle se ut på ett visst sätt, men den kanske avstannade därför att biskoparna försvann. avvikande storleken och egendomligheter i socken- Tanken att S:t Per var biskopskyrka bör inte avfärdas. strukturen (se nedan) gör att inga tvivel finns om att Då S:t Pers kyrka dyker upp i källorna första gån- det var Vårfrukyrkan som innehades av prosten. gen 1220 är den i prostens hand, och inget motsäger Av den romanska kyrkan återstår långhuset och att den var så redan på 1160-talet. Det skulle betyda stora delar av transeptet.16 Materialet är gråsten, utan att man fick överta ett oavslutat kyrkbygge, och Sigtu- inslag av tegel. Utgrävningar har påvisat murar i kors- naprostens kyrka måste ha varit delvis av trä i kanske mitten, och troligen har kyrkan haft ett centraltorn. ett halvsekel. Att man inte fullbordade kyrkan genast Däremot fanns inget västtorn. Båda transeptarmar kan ha haft ekonomiska orsaker. Även i Enköping fö- har spår efter absider, och ingenting motsäger att kyr- refaller bygget av den stora prostkyrkan ha dröjt. kan hade den vanliga planen med korabsid. Kyrkan Enköping hade tre medeltida kyrkor, S:t Olov, S:t byggdes knappast före 1150, och den kan vara från Ilian och Vårfrukyrkan. S:t Olov är bara dokumenta- 1200-talet. Det verkar stå helt klart att den är byggd riskt belagd, men inget tyder på att den var arkitek- som prosterikyrka redan från början. toniskt märklig. S:t Ilian var en ordinär absidkyrka. Enköpings Vårfrukyrka har en anmärkningsvärd Vårfrukyrkan var däremot en av Sveriges större roman- placering, på änden av en grusås ovanför staden och Fig. 3. Vårfrukyrkan i Enköping. Vy från nordväst och plan. Foto CL, plan omritad efter Bonnier 1984. 74 Hikuin 36.indd 74 23-09-2009 10:23:13 de andra kyrkorna, synlig på långt håll. Knappast nå- hade en jättekyrka. Det är inte troligt att Vårfrukyr- gon av Sveriges medeltidskyrkor har ett lika domine- kan i Östra Aros var lika stor, och i Sigtuna verkar det rande läge. bara ha handlat om att färdigställa en kyrka. Enhet- Östra Aros, nuvarande Uppsala, hade tre sockenkyr- lighet vore väl inte att förvänta, men en bra förklaring kor, Trefaldighetskyrkan, S:t Per och Vårfrukyrkan. till dessa skillnader är svår att finna. Det tycks ha dröjt Tiundalandsprosten hade 1247 förvandlats till dom- innan prostarna kom igång med sina kyrkbyggen, prost, och 1278 betecknas domprosten som kyrko- och kanske hade de hushållat med sina inkomster herde vid Vårfrukyrkan.17 Det är ett starkt indicium på olika sätt. Att Vårfukyrkan i Enköping kunde be- för att Vårfrukyrkan var den gamla prostkyrkan. Även kostas enbart av prosteriets inkomster är inte säkert, uteslutningsmetoden pekar i samma riktning. Trefal- utan fromma gåvor kan ha bidragit till bygget. De tre dighetskyrkan hörde säkerligen till kungsgården.18 prostkyrkorna kanske drog till sig gåvor i olika ut- S:t Per byggdes inte förrän i slutet av 1200-talet.19 sträckning. Vårfrukyrkan revs på 1500-talet, men det ungefär- liga läget framgår av en skriftlig källa. Gravar och ett 4. Prostpenningen murhörn har påträffats vid utgrävningar. Emellertid Prostarna hade en särskild inkomst från varje bonde. finns klara tecken på att kyrkan flyttades under andra 1244 åtog sig Tiundalands och Fjädrundalands me- hälften av 1300-talet och att den tidigare låg nära nigheter en ökning av underhållet till sin prost. Två Gamla Torget.20 Om denna den första kyrkan vet vi penningar årligen skulle erläggas av varje bonde som egentligen bara en sak: av ett dokument från 1231 bodde i Fjädrundaland (quilibet rusticus fyadrundaland framgår att den låg på kungens mark.21 Här kunde inhabitans) och av varje invånare i Tiundaland (sin- anmärkas att detta inte behövde ha gällt då kyrkan gulis decem prouinciarum habitatoribus).25 Skillnaden byggdes, att det kan ha handlat om förbrutet gods. »bonde« – »invånare« betyder knappast att pålagan Emellertid finns flera tecken på att hela staden låg var tyngre i Tiundaland: 1344 anges att även i Tiunda- på ursprungligen kunglig mark.22 För Vårfrukyrkan land togs avgiften upp av varje bonde. Avgiften till finns en tidig godsförteckning. Påven utfärdade 1221 prosten Björn i Östra Aros är även belagd 1247 och ett skyddsbrev där kyrkan har över fyra mark(land) kallas då skatt, censum.26 jord.23 Det kan jämföras med sockenkyrkan Vallentu- Någon motsvarande avgift från Attundaland finns na i Uppland, som i början av 1200-talet hade drygt inte i de tidiga beläggen. 1278 riktar sig kung Mag- ett mark(land) jord.24 nus Ladulås till Attundalands invånare med följande Minst två av prostkyrkorna hade en påkostad arki- formulering: »Eftersom vi låter upprätta ett prosteri tektur. S:t Per i Sigtuna hade säkerligen byggts med hos er, såsom man sedan länge brukat göra i andra annat syfte, men det var under prosteritiden kyrkan (folk)land i vårt rike, beordrar vi med fasthet er alla fick ett västtorn med tornkammare.
Recommended publications
  • Henrik Williams. Scripta Islandica 65/2014
    Comments on Michael Lerche Nielsen’s Paper HENRIK WILLIAMS The most significant results of Michael Lerche Nielsen’s contribution are two fold: (1) There is a fair amount of interaction between Scandinavians and Western Slavs in the Late Viking Age and Early Middle Ages — other than that recorded in later medieval texts (and through archaeology), and (2) This interaction seems to be quite peaceful, at least. Lerche Nielsen’s inventory of runic inscriptions and name material with a West Slavic connection is also good and very useful. The most important evidence to be studied further is that of the place names, especially Vinderup and Vindeboder. The former is by Lerche Niel­ sen (p. 156) interpreted to contain vindi ‘the western Slav’ which would mean a settlement by a member of this group. He compares (p. 156) it to names such as Saxi ‘person from Saxony’, Æistr/Æisti/Æist maðr ‘person from Estonia’ and Tafæistr ‘person from Tavastland (in Finland)’. The problem here, of course, is that we do not know for sure if these persons really, as suggested by Lerche Nielsen, stem ethnically from the regions suggested by their names or if they are ethnic Scandi navians having been given names because of some connection with non­Scandi navian areas.1 Personally, I lean towards the view that names of this sort are of the latter type rather than the former, but that is not crucial here. The importance of names such as Æisti is that it does prove a rather intimate connection on the personal plane between Scandinavians and non­Scan dinavians.
    [Show full text]
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Björn Ambrosiani Title Hundare, skeppslag och fornlämningar Issue 4 Year of Publication 1982 Pages 67–82 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Hundare, skeppslag och fornlämningar Björn Ambrosiani Den äldsta kända administrativa indelningen av sve¬ Upplandslagens konungabalk X: arnas centrala område kring Mälaren har alltid till¬ dragit sig stort historiskt och rättshistoriskt intresse. Detta är laga ledung: fyra skepp från vaqe hundare. Man har från oUka håll hävdat att den för detta om¬ råde nästan unika hundaresindelningen skulle nå Dessa skeppsvister skola utgå från alla tre foUclan- långt ner i äldre järnålder eller åtminstone till foUc- den, lika mycket av ett markland jord som av en vandringstiden (400-550 e Kr). Hundare, skepps¬ stridbar man i fråga om tre skepp; det Qärde skall lag, tolft och socken är viktiga begrepp i denna dis¬ utgöras efter mantal av bönder och bondsöner, lego¬ kussion. Deras struktur och inbördes förhållanden drängar och löskekarlar . .. och relationen till bebyggelsen och dess kronologi (Holmbäck-Wessén 1933 s 46 f) har då tolkats på olika sätt med utgångspunkt bl a i landskapslagarna, vilka skulle stå för en lagstiftning Västmannalagens konungabalk VII: med uråldrig tradition. Man har emellertid också, som framgår framför Detta är laga ledung: två skepp från varje hundare. allt av Adolf Schiicks idérika och intresseväckande uppsats 1949 i festskriften till Nils Ahnlund, sökt (Holmbäck-Wessén 1936 s 37.) rekonstruera äldre hundaresindelningar än den man känner genom landskapslagarna och de kamerala Övriga lagar saknar denna precisering. Det kan handlingarna. Någon öppning till säkrare tolkningar dock ur bebyggelsehistorisk synpunkt vara intres¬ har emellertid inte funnits förrän den genomgri¬ sant att undersöka om dessa bestämmelser också pande fornminnesinventeringen för den ekonomiska motsvaras av en bestämd skattekraft eller ett mantal.
    [Show full text]
  • A Viking-Age Settlement in the Hinterland of Hedeby Tobias Schade
    L. Holmquist, S. Kalmring & C. Hedenstierna-Jonson (eds.), New Aspects on Viking-age Urbanism, c. 750-1100 AD. Proceedings of the International Symposium at the Swedish History Museum, April 17-20th 2013. Theses and Papers in Archaeology B THESES AND PAPERS IN ARCHAEOLOGY B New Aspects on Viking-age Urbanism, c. 750-1100 AD. Proceedings of the International Symposium at the Swedish History Museum, April 17–20th 2013 Lena Holmquist, Sven Kalmring & Charlotte Hedenstierna-Jonson (eds.) Contents Introduction Sigtuna: royal site and Christian town and the Lena Holmquist, Sven Kalmring & regional perspective, c. 980-1100 Charlotte Hedenstierna-Jonson.....................................4 Sten Tesch................................................................107 Sigtuna and excavations at the Urmakaren Early northern towns as special economic and Trädgårdsmästaren sites zones Jonas Ros.................................................................133 Sven Kalmring............................................................7 No Kingdom without a town. Anund Olofs- Spaces and places of the urban settlement of son’s policy for national independence and its Birka materiality Charlotte Hedenstierna-Jonson...................................16 Rune Edberg............................................................145 Birka’s defence works and harbour - linking The Schleswig waterfront - a place of major one recently ended and one newly begun significance for the emergence of the town? research project Felix Rösch..........................................................153
    [Show full text]
  • Gamla Uppsala – the Emergence of a Centre and a Magnate Complex
    Journal of Archaeology and Ancient History 2015 Number 16 Editors: Frands Herschend, Paul Sinclair and Neil Price. Editorial Board: Assyriology: Olof Pedersén. Archaeology: Anders Kaliff, Kjel Knutsson. Classical Archaeology and Ancient History: Gunnel Ekroth, Lars Karlsson. Global archaeology: Paul Lane. Editorial history: www.arkeologi.uu.se/Journal/ ISSN: 2001-1199 Published: 2015-12-22 at http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-269811 Gamla Uppsala – the emergence of a centre and a magnate complex John Ljungkvist1 & Per Frölund2 1John Ljungkvist, Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala University, Box 256, SE-751 26 Uppsala, Sweden. [email protected] 2 Per Frölund, Department of Urban and Rural Development, Swedish University of Agricultural Sciences, SE-750 07 Uppsala, Sweden. [email protected] Department of Archaeology and Ancient History Uppsala University, Sweden ABSTRACT John Ljungkvist & Per Frölund 2015. Gamla Uppsala – the emergence of a cen- tre and a magnate complex. The emergence of Gamla Uppsala as a centre has been discussed for centuries. During the past years, old excavations have been incorporated into the frame-work of the archaeological research project Gamla Uppsala - the emergence of a mythical centre (GUAM), with GIS and excavations in combination with survey results and reinterpretations, as old excavations are placed in relation to new investigations. This article is based on the results from excavations in 2011 and 2015 and studies of previous investigations in the light of new results. We have chosen to present a stand der forschung of what we currently know about the 6th to 8th century estate in the centre of Gamla Uppsala, how it emerges as part of an un- paralleled monumentalization of the area, what we know of a Migration Period prelude and its transformation during the 8th/9th century.
    [Show full text]
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Clas Tollin Title Namnet Stockholm i ny belysning – en historisk-geografisk studie av gränser och bebyggelser för att tolka ett välkänt men undanglidande namn Issue 73 Year of Publication 2017 Pages 8–28 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Namnet Stockholm i ny belysning — en historisk-geografisk studie av gränser och bebyggelser för att tolka ett välkänt men undanglidande namn av Clas Tollin veriges huvudstad Stockholm har både en den Stockholms tillkomst liksom Åsöns (Söder- väl känd och en mindre känd bakgrund. malms) ursprungliga tillhörighet. S År 1952 firades stadens 700-årsjubileum med anledning av det brev som kung Valdemar och Birger Jarl daterade i juli 1252 i Stockholm Från havsvik till insjö (SDHK 664). Vid denna tidpunkt fanns åtmin- Under 1100- och 1200-talen skedde en snabb stone ett rundtorn och kanske en borganlägg- landhöjning. Vid 1200-talets mitt låg vatten- ning på en grusig höjd på den senare Stadshol- brynet ca 2,5 meter högre än idag.3 Enligt den mens nordöstra del. Rundtornets ålder har inte isländske stormannen och författaren Snorre med bestämdhet kunnat fastslås, inte heller om Sturlasson kallades Mälarutloppet Stocksund. det fanns en angränsande urban bebyggelse där Snorre skriver: ”Från hela Svitjod falla alla rin- redan omkring 1250. Vid utgrävningarna av slot- nande vatten ut i Lågen (Mälaren), men denna tets norra länga har ett danskt mynt från 1130 har endast ett utlopp och detta så smalt att och ett norskt från 1150–1170 påträffats.1 En många åar äro bredare.
    [Show full text]
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage ! ! ! ! ! ! "#$%&'!! ()*%+,-!.-+#//&0! 1)$-,! 2#/!&*%!$&3$!)!455-+06!&*%!786,'3+0-+06!#06,'!90:',! ;'&0/<-6,'!&*%!=-6',!>='0<-6,'! ?//#,! @@! A,+'!&B!C#;-)*+$)&0! DEEF! C+:,/! EGHDDI! ?77J!K@LEMNO@L! ?77J!&0-)0,!NKKNM@ODN!! PPPQ;,;9::,-/,%)/$&')+Q&':! ! ! Hus och tomt i Uppland och Södermanland under yngre bronsålder och äldre järnålder av Michael Olausson De bo skilda från varandra och åt olika håll, allt liga uttryck för en viss ideologi och en specifik efter som en källa, ettfält, en skog fallit dem i sma¬ samhällsformation. ken. De anlägga byar icke såsom vi med samman¬ Anpassning till ekologiska förutsättningar, loka¬ fogade och sammanhängande byggnader: var och la traditioner och nya ideér liksom till mer övergri¬ en omger sitt hus med en öppen plats... (Tacitus, Ger¬ pande politiska strukturer har på olika sätt bidragit mania, kap 16) till utvecklandet av regionala särdrag. Den förhis¬ toriska människan byggde inte enbart hus och - Man bygger och bygger här i livet, ser ni, men organiserade boplatsytor på ett repetitivt sätt, så man vinner ingenting på det. Man räknar ut allting som empiri och tradition föreskrev, utan prövade så fint - men så fort man kommer till takstolarna nya vägar allteftersom behoven förändrades och .så visar det sig att det var någe fel i räkningen - inom ramen för olika möjligheter. Människan gör allting blir så annorlunda, så djävligt annorlunda, sin egen historia och utformar ständigt sin tillvaro just medan man håller på och bygger - så att när men under omständigheter som är för handen man nått övre våningen upptäcker man att man givna.
    [Show full text]
  • Folkland Och Folkvapen Larsson, Mats G
    Folkland och folkvapen Larsson, Mats G. Fornvännen 83, 224-233 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1988_224 Ingår i: samla.raa.se Fokland och folkvapen Av Mats G. Larsson Larsson, M. G. 1989. Folkland och folkvapen. (Folk lands and folk weapons.) hörnvännen 83 Stockholm. The names of the three folkland which in the Middle Ages formed the province Uppland in central Sweden, Tiundaland, Attundaland and Fjädrundaland, are generally interpreted as indicating ihal they consisted of, respectively, len, eight and tour districts called hund, each of which supplied or included one hundred something. The most fréquent interpretadon has been thal the hundred in ques­ tion was the number of men for the ledung, i.e. lhe levy of men for the navy. The author uses settlemeiil archaeological material to compare the three folk land in different periods and to analyse the nalure ofthis 'hundred'. The propor­ tions between the numbers of settlements within the three regions suggest that their names torrespond to the conditions at the end ol the Prehistoric period and that their boundaries were not significantly altered between then and the Middle Ages The number of 'hundreds' in the folkland names may refer to lhe men wilhin the regions who were obliged to the "folk weapons" slipulatcd in the Medieval laws. The hundare-distritts as they are known from the Middle Ages, however, must have been very uneven in population at the end ol the Iron Age and could not have supplied uniformly sized fon es. Mats G. Larsson, Mossby 12, S-27010 Skivarp, Sweden. De tre uppländska folklanden omnämns första härledas ur vissa av namnen på de medeltida gängen i en latinsk text från omkring 1120, det hundarena.
    [Show full text]
  • Part Two Northmen: Identities and State Formation in Scandinavia
    Part Two Northmen: Identities and State Formation in Scandinavia 4. PEOPLE AND LAND IN EARLY SCANDINAVIA Stefan Brink ow do Tyskland, Deutschland, Duitsland, Germany, An Ghearmáin, Allemagne, Alemania, Německo, Vācija, and Saksa all relate to each Hother? Well, the answer to this silly question is, of course, that they all are the names of one and the same territorialized political entity found in Europe. Given that, why do we not use one single name for this entity, especially today in our modern, controlled, and nivellating, society of EU-conformism? The answer to this question touches upon the very core of a research field called ‘onomastics’, which studies how names are coined and who coins them. In Sweden (my homeland), our neighbour to the south is Tyskland (if we ignore Bornholm), and etymologically we share the name for this European geographical and political entity with the inhabitants of the country itself, Deutchland, and with the Dutch, who uses the name Duitsland. The name Germany is used in English, Germania in Italian, Германия in Russian, and An Ghearmáin in Irish. In eastern Europe the name of the country is derived from a stem Nem-: Německo in Czeck, Nemecko in Slovak, Niemcy in Polish, and Németország in Hungarian. East of the Baltic the name is derived from a totally different stem beginning with Vo-/Va- as in Latvian Vācija and in Lithuanian Vokietija; whereas Allemagne is used in France, and Alemania in Spain. The Finns, however, use a different designation, namely Saksa, which is similar to Saksamaa in Estonian. Of course, this usage of different names for nations and people is not a new or modern phenomenon as many modern names have roots in early history, and even in prehistory.
    [Show full text]
  • Swedish Seminar Papers-00-03(Pdf)
    Swedish Seminar Papers in Archaeology 2000-2003 Mattias Asplund Marjatta Puurunen © 2006 Mattias Asplund & Marjatta Puurunen Table of Contents Table of Contents………………………………………………….. 2 Compilers Notes…………………………………………………… 4 Trends of Undergraduate Research Themes……………………….. 6 1. Northern Europe…………………………………………….. 8 1.1 The Stone Age………………………………………………. 8 1.1.1 General or Multi-Period (1-10)……………………………… 8 1.1.2 The Mesolithic (11-23)……………………………………… 10 1.1.3 The Neolithic (24-72)……………………………………….. 11 1.2 The Bronze Age (73-161)…………………………………… 16 1.3 The Iron Age………………………………………………… 24 1.3.1 General or Multi-Period (162-220)…………………………. 24 1.3.2 The Early Iron Age (221-252)……………………………… 29 1.3.3 The Late Iron Age (253-411)………………………………. 32 1.4 The Middle Ages (412-521)……………………………….. 45 1.5 Medieval Art and Ecclesiastical Architecture (522-576)….. 54 1.6 Saami-Germanic Studies (577-596)……………………….. 59 1.7 Later Times (597-608)…………………………………….. 61 1.8 Multi-Period (609-670)…………………………………….. 62 1.9 Philology (671-688) ……………………………………….. 68 1.10 Miscellaneous (689-783)…………………………………… 70 1.11 Human Geography and Agricultural Studies (784-797)…… 77 2 The Mediterranean Area and the Near East (798-1070)…… 79 3 Beyond Europe (1071-1098)………………………………. 99 4 The Paleolithic (1099-1103)……………………………….. 101 5 Numismatics (1104-1120)………………………………….. 102 6 Maritime Archaeology (1121-1130)………………………… 104 7 Osteology and Odontology (1131-1158)……………………. 105 8 Philosophy of Science (1159-1181)…………………………. 108 9 History of Scholarship (1182-1206)………………………… 110 10 Managing the Remains……………………………………… 113 10.1 Methods of Archaeological Surveying, Fieldwork, Labo- ratory Analysis and Experimental Archaeology (1207-1283).. 113 10.2 Heritage Management (1284-1325)…………………………. 120 10.3 Museology and Popularization (1326-1382)………………… 124 Author Index ……………………………………………………….
    [Show full text]
  • 4 Between Tribe and Kingdom – People, Land, and Law in Scandza AD 500–1350
    Frode Iversen 4 Between Tribe and Kingdom – People, Land, and Law in Scandza AD 500–1350 The political structure of Scandinavian society underwent radical change between AD 500 and 1350. Through analyses of c. 170,000 sites of single graves and cemeteries, 1,700 hillforts, and 130 royal sites and manors, this article investigates the emergence of larger law areas and their relation to the peoples and kingdoms in Scandza (i.e. Norway and Sweden). In this period the number of kingdoms was reduced from around thirteen to two. We find 29 peoples in the 6th century mentioned in contemporary written sources (Getica and Widtsith), and these are geographically identified through a big data analysis of prehistoric graves and cemeteries (Kernel Density Estimation). In addition, we have identified thirteen clusters of graves repre- senting other unmentioned groups. The emergence of larger legal entities was a prerequisite for the emergence of the Scandinavian kingdoms. In eastern Scandinavia kingship emerged through the control of major lakes connecting various folklands, while in the west control of trade and transport along the major sailing route (leden) was a driving facor for trans-regional kingship. 4.1 Introduction This chapter will suggest that Scandinavian law areas can be understood as an in- termediate stage between what often has been labelled a tribal organisation in Jordanes’ time (mid-6th century) and the subsequent creation of supra-regional kingdoms in the late Viking Age (800–1050). A law area is a specific geographical unit with a shared customary law. Although significant results concerning identifi- cation of pre-Christian regions and social groups in Scandinavia have been ob- tained on the basis of place names (Malone 1962; Svennung 1967; Brink 2008), archaeological evidence (great mounds and rich finds) (Ringstad 1986, 1991; Myhre 1987; Rahmqvist 1987; Callmer 1991), sagas, and law codices (Brink 2002; Iversen 2015), many questions remain unanswered.
    [Show full text]
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Åke Hyenstrand Title Om Tuna-problemet och den territoriella indelningen Issue 4 Year of Publication 1982 Pages 83–88 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Om Tuna-problemet och den territoriella indelningen o Ake Hyenstrand Diskussionen olika källtypernas relevans för problemen kan mätas (jfr Th Andersson 1981). Karl Axel Holmbeigs avhandling om de svenska Den antydda Funa-diskussionen i dess nya form Tuna-nsmmn (1969) innebar något av en nollställ¬ är således en spegel av en större, mera övergripande ning av diskussionen kring denna namngrupp. I ett och generellt intressant fråga, nämligen hur stats- vetenskapshistoriskt perspektiv var detta en nyttig bildningsförloppet tillgått och i vad mån de inre utgångspunkt för en förnyad analys, där argumenten fömtsättningarna för detta skall vägas mot en yttre för namngmppens särskilda betydelse måste skärpas påverkan. I ett vidare internationellt perspektiv är och de källkritiska synpunkterna framhävas. Thor- just Mälarområdet i detta avseende ett särskilt intres¬ sten Anderssons recension (i Namn och bygd 1968) sant område. och Ingemar Olssons genomgång av problemet (i Statsbildningen måste ses som en process i flera Fornvännen 1976) har tillsammans med ytterligare steg. Mot detta skall även de regionala och funktio¬ några arbeten modifierat Holmbergs neutralisering nella olikheterna ställas. Fwna-problematiken bör av Thna-begreppet. Tum utgör ett centralnamn med därför inte generaliseras utan ses i relation till tre administrativ betydelse, därom torde numera inte aspekter: råda något tvivel. Frågorna är dock vari denna bety¬ — de kronologiska skikten delse eller funktion bestått, om Tum kan ges en ge¬ — de regionala variationerna nerell förklaring samt det kronologiska problemom¬ — de funktionella olikheterna rådet.
    [Show full text]
  • Scandinavian Kingship Transformed Succession, Acquisition and Consolidation in the Twelfth and Thirteenth Centuries
    Scandinavian Kingship Transformed Succession, Acquisition and Consolidation in the Twelfth and Thirteenth Centuries Thomas Glærum Malo Tollefsen Submission for the degree of Doctor of Philosophy Cardiff University – School of History, Archaeology, and Religion March 2020 0 Abstract This is a comparative study of Scandinavian kingship in the twelfth and thirteenth centuries, based on the themes of succession, acquisition, and consolidation of power. These themes con- stitute the study’s overarching questions: How did a king become a king? How did he keep his kingdom? And finally, how did he pass it on? In order to provide answers to these question this study will consider first the Scandina- vian rules of succession, what they were, to whom they gave succession rights, as well as the order of succession. Second, the study will look at different ways in which kings acquired the kingship, such as through trial by combat and designation succession. Third, the study will look at what happens when succession rules were completely disregarded and children were being made kings, by looking at the processes involved in achieving this as well as asking who the real kingmakers of twelfth century Denmark were. Finally, the study will determine how kings consolidated their power. This study shows, that despite some Scandinavian peculiarities, kingship in Scandinavia was not fundamentally different from European kingship in the twelfth and thirteenth centuries. It also shows that the practice of kingship was dependent on political circumstances making it impossible to draw general conclusions spanning centuries and vast geographical regions. We can look at principles that gave us a general framework, but individual cases were determined by circumstance.
    [Show full text]