DOCSLIB.ORG

Bebyggelsehistorisk Tidskrift

Total Page：16

File Type：pdf, Size：1020Kb

Download full-text PDF Read full-text
Bebyggelsehistorisk Tidskrift Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Clas Tollin Title Namnet Stockholm i ny belysning – en historisk-geografisk studie av gränser och bebyggelser för att tolka ett välkänt men undanglidande namn Issue 73 Year of Publication 2017 Pages 8–28 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Namnet Stockholm i ny belysning — en historisk-geografisk studie av gränser och bebyggelser för att tolka ett välkänt men undanglidande namn av Clas Tollin veriges huvudstad Stockholm har både en den Stockholms tillkomst liksom Åsöns (Söder- väl känd och en mindre känd bakgrund. malms) ursprungliga tillhörighet. S År 1952 firades stadens 700-årsjubileum med anledning av det brev som kung Valdemar och Birger Jarl daterade i juli 1252 i Stockholm Från havsvik till insjö (SDHK 664). Vid denna tidpunkt fanns åtmin- Under 1100- och 1200-talen skedde en snabb stone ett rundtorn och kanske en borganlägg- landhöjning. Vid 1200-talets mitt låg vatten- ning på en grusig höjd på den senare Stadshol- brynet ca 2,5 meter högre än idag.3 Enligt den mens nordöstra del. Rundtornets ålder har inte isländske stormannen och författaren Snorre med bestämdhet kunnat fastslås, inte heller om Sturlasson kallades Mälarutloppet Stocksund. det fanns en angränsande urban bebyggelse där Snorre skriver: ”Från hela Svitjod falla alla rin- redan omkring 1250. Vid utgrävningarna av slot- nande vatten ut i Lågen (Mälaren), men denna tets norra länga har ett danskt mynt från 1130 har endast ett utlopp och detta så smalt att och ett norskt från 1150–1170 påträffats.1 En många åar äro bredare. När det regnar mycket fråga som har stått i fokus för forskningen har och snön smälter, rinner vattnet till så häftigt att varit: Varför tillkom en stad på denna plats vid det är forsfall ut genom Stocksund och Lågen mitten av 1200-talet? Den allmänt accepterade stiger så högt upp på land att det översvämmar förklaringen är att läget blev utomordentligt för- vitt omkring.”4 Snorre besökte personligen Väs- delaktigt både militärt och handelspolitiskt när tergötland 1219 och hade förmodligen en ganska Mälaren avsnördes från Saltsjön och förvandla- god bild av de viktigare geografiska platserna i des från en havsvik till en insjö med enda utlopp Sverige.5 Att Stocksund är lika med Norrström genom strömmarna runt Stadsholmen. Mer framgår även i berättelsen om kung Rings väg oklara är de närmare omständigheterna. Vem till Bråviken när en väldig flotta ska ha passerat hade t.ex. rådigheten över Stadsholmen och de Mälarutloppet:”Ok er svá sagt, at þá er Svíar ok angränsande öarna? En annan osäkerhet gäller Norðmenn fóru út með leiðangrinn um Stokk- namnet. Vilket ursprung har det? Vad betyder sund” (Søgubrot af nokkrum fornkonungum í det? Hur gammalt är det? Namnfrågan och urba- dana ok svía veldi; iceland, 1275–1325). niseringen tangerar både de internationella för- Snorres beskrivning gäller således Mälarut- hållandena runt Östersjön och de lokala förhål- loppet årtiondena före staden Stockholms till- landena i Sverige, särskilt runt Mälarens utlopp.2 komst men tydligen först efter det att det al- Artikeln tar en ansats i bl.a. de administrativa ternativa nordliga utloppet via Fröfjärden och förhållandena och undersöker var gränsen mel- Brunnsviken hade grundats upp. Vid denna tid lan Uppland och Södermanland gick före sta- övergick således Mälaren från att ha varit en vik 8 bebyggelsehistorisk tidskrift 73/2017 namnet stockholm i ny belysning figur 1. Norrström kallades under tidig medeltid för Stocksund och var från omkring 1100 utlopp för hela Mälarbäckenet. En bro mellan Norrmalm och Stockholmen är omtalad i Upplandslagen från 1296. foto: författaren. av Östersjön till att bli en insjö. Det enda åter- det saknas belägg för fast bebyggelse på själva stående utloppet är det som Snorre beskrev, dvs. Stadsholmen, har flera silverskatter påträffats de ett par hundra meter långa strömmarna runt runt Mälarens utlopp vilket talar för en livlig nuvarande Stadsholmen. Dessa omtalas 1305 i trafik under vikingatiden och tiden närmast pluralis torrentis stokholmensis (SDHK 2114). därefter.8 Tre myntskatter har slutmynt mellan 1010 och 1018. Det gäller ett fynd på Långhol- men med främst tyska Otto-Adelheids mynt och Mälarutloppet under vikingatiden en myntskatt på Kungsholmens norra strand vid Gårdsgravfält och ortnamn visar att området Inedalsgatan samt en stor silverskatt på andra si- kring Mälarens utlopp var i stort sett fullkolo- dan Rörstrandsviken vid Karlberg. En silverskatt niserat vid vikingatidens slut. Runstenar och från cirka 990 har även påträffats vid Finnboda ortnamn pekar på ett betydande ”kristet” och varv i Nacka.9 aristokratiskt inslag vid epokens slut (Källström Det finns indikationer på att ledungsflottan 2016). Vissa skogiga och bergiga utmarksområ- samlades i området, t.ex. i Kungshamn vid Sku- den saknade fast bebyggelse men de låg san- rusundets norra mynning. Utanför Kungshamn nolikt med få undantag under de befintliga ligger en liten ö som omtalas som ”Litlæ Swe- bebyggelsernas rådighet.6 Mälaren (Lågen) var tiuth” (Lilla Sverige) i kung Valdemars segelbe- som ovan nämnts ännu en havsvik och i utlop- skrivning från omkring 1300.10 En ledungshamn pet låg flera större och mindre öar samt idag fanns troligen även vid ’Östra Liderne’ i trakten uppgrundade fjärdar. Med 5-meterskurvan som av nuvarande Hjorthagen. Staffan Fridell menar strandlinje fanns på 900-talet ett par alterna- att ’Östra Liderne’ var ön där hären brukade tiva vattenvägar in i östra Mälaren.7 Även om samlas, ’ledungsön’, medan ’västra Liderne’ bebyggelsehistorisk tidskrift 73/2017 9 clas tollin (Kungsholmen) är ett ursprungligt ö-namn med alternativ avvisats, i stället har stor möda lagts betydelsen ’ön med sluttningen/sluttningarna.11 ner på att lansera namnförklaringar som har va- ”Lidaernum” anges som platsen från vilken ett rit återvändsgränder.17 Detta är förmodligen en krigståg mot karelarna utgick 1292 (SDHK 1749). orsak till att namnet ännu inte har förklarats på Dessutom omtalas Liduhafn propre Stockhol- ett övertygande sätt. Nils-Gustaf Stahre påstår mas (ledungshamnen nära Stockholm) i sam- t.o.m. att ”det finns anledning (att tro) att nam- band med avfärden till kung Magnus Erikssons net Stockholm kommer att förbli en språklig ’första korståg’.12 Den vattenväg som gick inom- gåta” (Stahre 1988). skärs längs den svenska ostkusten från Utlängan i Blekinge till Stockholms skärgård finns i de- Stock, stav, spång och spärr talj beskriven omkring 1300 (’kung Valdemars Knut Fredrik Söderwall ger sju betydelser av det segelled’). Segelleden in till Mälaren söderifrån medeltida ordet stokker, varav de två viktigaste gick längs Södertörns kust: ’Därifrån till gardø är ”stam, (på rot stående) trästam” och ”stock, (Gålö) I (en veckosjö). Därifrån till dalernsund timmerstock, afhuggen el. öfverhufvud från rot (Dalarö ström) I (en veckosjö). Därifrån till ha- och topp avskild trästam el. del af sådan, stör- ricstik (Baggenstäket) III (tre veckosjöar). Däri- re trästycke”. I supplementet tillkommer även från till litle swethiuthæ (Sveriges holme) I (en betydelsen ”stock, spång”.18 Johan Ernst Rietz veckosjö). Därifrån till stokholm (Stockholm) I vidgar betydelsen genom att han nämner att (en veckosjö)’. Färdrutten har säkerligen funnits ordet stokk dialektalt också kan betyda käpp, före staden Stockholms tillkomst och troligen stav.19 Rietz öppnar således för att stock även åsyftade ’stokholm’ ursprungligen den ö på vil- kan åsyfta ett vertikalt trästycke. Angående det ken staden senare anlades.13 medeltida staver anger Söderwall även betydel- sen råmärke. Namnets förled stock har förklarats av ort- Namnet Stockholm namnsforskaren Jöran Sahlgren som syftande Namnet Stockholm har alltsedan Laurentius på en bro eller spång.20 Förleden skulle enligt Petri och Johannes Messenius dagar intresse- denna s.k. spångteori anspela på det av Snorre rat språkvetare och historiker men utan att de omtalade namnet Stocksund på nuvarande Norr- geografiska omständigheterna till fullo har be- ström. Sundet skulle enligt denna tolkning ha fått aktats.14 Namnet har senast behandlats av Per sitt namn av en spång av stockar utlagda över Vikstrand. Han refererar till tidigare forskning Norrström som en del i färdleden längs Stock- och är försiktig med att föra fram en definitiv holmsåsen mellan Uppland (Attundaland) och tolkning. Däremot avfärdar han några uppen- Södertörn. Namnet på ön i Stocksundet skulle bart felaktiga och/eller orimliga tolkningar.15 gå tillbaka på ett Stocksundsholm som senare ge- Namnet har vanligen tolkats utifrån två osäkra nom reduktion utvecklades till Stockholm. a-priori-föreställningar. Den ena är att landskaps- Det andra huvudspåret är spärrteorin dvs. att gränsen mellan Uppland och Södermanland re- sundet vid Mälarutloppet hade en fast anlagd dan före stadens tillkomst gick vid nuvarande träbom eller stockspärr för att hindra fientliga Skanstull och inte vid Norrström eller på Stads- flottor att segla in i Mälaren.21 Den viktigaste holmen. Den andra är att förleden relateras till språkliga invändningen är att farledsspärrar horisontellt liggande trädstammar av något slag. under äldre tid kallades stek eller stäk.22 Exem- ”En viktig synpunkt som framlagts är att ordet pel på detta är Almare-stäket vid inloppet till stock i allmänhet användes för att beteckna lig- Sigtunafjärden och Stegeborg vid Slätbakens gande trädstammar, vilket i så fall begränsar smalaste parti. Om det funnits en spärr av flyt- tolkningsmöjligheterna.”16 Dessutom
Load more

Recommended publications
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Björn Ambrosiani Title Hundare, skeppslag och fornlämningar Issue 4 Year of Publication 1982 Pages 67–82 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Hundare, skeppslag och fornlämningar Björn Ambrosiani Den äldsta kända administrativa indelningen av sve¬ Upplandslagens konungabalk X: arnas centrala område kring Mälaren har alltid till¬ dragit sig stort historiskt och rättshistoriskt intresse. Detta är laga ledung: fyra skepp från vaqe hundare. Man har från oUka håll hävdat att den för detta om¬ råde nästan unika hundaresindelningen skulle nå Dessa skeppsvister skola utgå från alla tre foUclan- långt ner i äldre järnålder eller åtminstone till foUc- den, lika mycket av ett markland jord som av en vandringstiden (400-550 e Kr). Hundare, skepps¬ stridbar man i fråga om tre skepp; det Qärde skall lag, tolft och socken är viktiga begrepp i denna dis¬ utgöras efter mantal av bönder och bondsöner, lego¬ kussion. Deras struktur och inbördes förhållanden drängar och löskekarlar . .. och relationen till bebyggelsen och dess kronologi (Holmbäck-Wessén 1933 s 46 f) har då tolkats på olika sätt med utgångspunkt bl a i landskapslagarna, vilka skulle stå för en lagstiftning Västmannalagens konungabalk VII: med uråldrig tradition. Man har emellertid också, som framgår framför Detta är laga ledung: två skepp från varje hundare. allt av Adolf Schiicks idérika och intresseväckande uppsats 1949 i festskriften till Nils Ahnlund, sökt (Holmbäck-Wessén 1936 s 37.) rekonstruera äldre hundaresindelningar än den man känner genom landskapslagarna och de kamerala Övriga lagar saknar denna precisering. Det kan handlingarna. Någon öppning till säkrare tolkningar dock ur bebyggelsehistorisk synpunkt vara intres¬ har emellertid inte funnits förrän den genomgri¬ sant att undersöka om dessa bestämmelser också pande fornminnesinventeringen för den ekonomiska motsvaras av en bestämd skattekraft eller ett mantal.
    [Show full text]
  • A Viking-Age Settlement in the Hinterland of Hedeby Tobias Schade
    L. Holmquist, S. Kalmring & C. Hedenstierna-Jonson (eds.), New Aspects on Viking-age Urbanism, c. 750-1100 AD. Proceedings of the International Symposium at the Swedish History Museum, April 17-20th 2013. Theses and Papers in Archaeology B THESES AND PAPERS IN ARCHAEOLOGY B New Aspects on Viking-age Urbanism, c. 750-1100 AD. Proceedings of the International Symposium at the Swedish History Museum, April 17–20th 2013 Lena Holmquist, Sven Kalmring & Charlotte Hedenstierna-Jonson (eds.) Contents Introduction Sigtuna: royal site and Christian town and the Lena Holmquist, Sven Kalmring & regional perspective, c. 980-1100 Charlotte Hedenstierna-Jonson.....................................4 Sten Tesch................................................................107 Sigtuna and excavations at the Urmakaren Early northern towns as special economic and Trädgårdsmästaren sites zones Jonas Ros.................................................................133 Sven Kalmring............................................................7 No Kingdom without a town. Anund Olofs- Spaces and places of the urban settlement of son’s policy for national independence and its Birka materiality Charlotte Hedenstierna-Jonson...................................16 Rune Edberg............................................................145 Birka’s defence works and harbour - linking The Schleswig waterfront - a place of major one recently ended and one newly begun significance for the emergence of the town? research project Felix Rösch..........................................................153
    [Show full text]
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage ! ! ! ! ! ! "#$%&'!! ()*%+,-!.-+#//&0! 1)$-,! 2#/!&*%!$&3$!)!455-+06!&*%!786,'3+0-+06!#06,'!90:',! ;'&0/<-6,'!&*%!=-6',!>='0<-6,'! ?//#,! @@! A,+'!&B!C#;-)*+$)&0! DEEF! C+:,/! EGHDDI! ?77J!K@LEMNO@L! ?77J!&0-)0,!NKKNM@ODN!! PPPQ;,;9::,-/,%)/$&')+Q&':! ! ! Hus och tomt i Uppland och Södermanland under yngre bronsålder och äldre järnålder av Michael Olausson De bo skilda från varandra och åt olika håll, allt liga uttryck för en viss ideologi och en specifik efter som en källa, ettfält, en skog fallit dem i sma¬ samhällsformation. ken. De anlägga byar icke såsom vi med samman¬ Anpassning till ekologiska förutsättningar, loka¬ fogade och sammanhängande byggnader: var och la traditioner och nya ideér liksom till mer övergri¬ en omger sitt hus med en öppen plats... (Tacitus, Ger¬ pande politiska strukturer har på olika sätt bidragit mania, kap 16) till utvecklandet av regionala särdrag. Den förhis¬ toriska människan byggde inte enbart hus och - Man bygger och bygger här i livet, ser ni, men organiserade boplatsytor på ett repetitivt sätt, så man vinner ingenting på det. Man räknar ut allting som empiri och tradition föreskrev, utan prövade så fint - men så fort man kommer till takstolarna nya vägar allteftersom behoven förändrades och .så visar det sig att det var någe fel i räkningen - inom ramen för olika möjligheter. Människan gör allting blir så annorlunda, så djävligt annorlunda, sin egen historia och utformar ständigt sin tillvaro just medan man håller på och bygger - så att när men under omständigheter som är för handen man nått övre våningen upptäcker man att man givna.
    [Show full text]
  • Folkland Och Folkvapen Larsson, Mats G
    Folkland och folkvapen Larsson, Mats G. Fornvännen 83, 224-233 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1988_224 Ingår i: samla.raa.se Fokland och folkvapen Av Mats G. Larsson Larsson, M. G. 1989. Folkland och folkvapen. (Folk lands and folk weapons.) hörnvännen 83 Stockholm. The names of the three folkland which in the Middle Ages formed the province Uppland in central Sweden, Tiundaland, Attundaland and Fjädrundaland, are generally interpreted as indicating ihal they consisted of, respectively, len, eight and tour districts called hund, each of which supplied or included one hundred something. The most fréquent interpretadon has been thal the hundred in ques­ tion was the number of men for the ledung, i.e. lhe levy of men for the navy. The author uses settlemeiil archaeological material to compare the three folk land in different periods and to analyse the nalure ofthis 'hundred'. The propor­ tions between the numbers of settlements within the three regions suggest that their names torrespond to the conditions at the end ol the Prehistoric period and that their boundaries were not significantly altered between then and the Middle Ages The number of 'hundreds' in the folkland names may refer to lhe men wilhin the regions who were obliged to the "folk weapons" slipulatcd in the Medieval laws. The hundare-distritts as they are known from the Middle Ages, however, must have been very uneven in population at the end ol the Iron Age and could not have supplied uniformly sized fon es. Mats G. Larsson, Mossby 12, S-27010 Skivarp, Sweden. De tre uppländska folklanden omnämns första härledas ur vissa av namnen på de medeltida gängen i en latinsk text från omkring 1120, det hundarena.
    [Show full text]
  • Part Two Northmen: Identities and State Formation in Scandinavia
    Part Two Northmen: Identities and State Formation in Scandinavia 4. PEOPLE AND LAND IN EARLY SCANDINAVIA Stefan Brink ow do Tyskland, Deutschland, Duitsland, Germany, An Ghearmáin, Allemagne, Alemania, Německo, Vācija, and Saksa all relate to each Hother? Well, the answer to this silly question is, of course, that they all are the names of one and the same territorialized political entity found in Europe. Given that, why do we not use one single name for this entity, especially today in our modern, controlled, and nivellating, society of EU-conformism? The answer to this question touches upon the very core of a research field called ‘onomastics’, which studies how names are coined and who coins them. In Sweden (my homeland), our neighbour to the south is Tyskland (if we ignore Bornholm), and etymologically we share the name for this European geographical and political entity with the inhabitants of the country itself, Deutchland, and with the Dutch, who uses the name Duitsland. The name Germany is used in English, Germania in Italian, Германия in Russian, and An Ghearmáin in Irish. In eastern Europe the name of the country is derived from a stem Nem-: Německo in Czeck, Nemecko in Slovak, Niemcy in Polish, and Németország in Hungarian. East of the Baltic the name is derived from a totally different stem beginning with Vo-/Va- as in Latvian Vācija and in Lithuanian Vokietija; whereas Allemagne is used in France, and Alemania in Spain. The Finns, however, use a different designation, namely Saksa, which is similar to Saksamaa in Estonian. Of course, this usage of different names for nations and people is not a new or modern phenomenon as many modern names have roots in early history, and even in prehistory.
    [Show full text]
  • Swedish Seminar Papers-00-03(Pdf)
    Swedish Seminar Papers in Archaeology 2000-2003 Mattias Asplund Marjatta Puurunen © 2006 Mattias Asplund & Marjatta Puurunen Table of Contents Table of Contents………………………………………………….. 2 Compilers Notes…………………………………………………… 4 Trends of Undergraduate Research Themes……………………….. 6 1. Northern Europe…………………………………………….. 8 1.1 The Stone Age………………………………………………. 8 1.1.1 General or Multi-Period (1-10)……………………………… 8 1.1.2 The Mesolithic (11-23)……………………………………… 10 1.1.3 The Neolithic (24-72)……………………………………….. 11 1.2 The Bronze Age (73-161)…………………………………… 16 1.3 The Iron Age………………………………………………… 24 1.3.1 General or Multi-Period (162-220)…………………………. 24 1.3.2 The Early Iron Age (221-252)……………………………… 29 1.3.3 The Late Iron Age (253-411)………………………………. 32 1.4 The Middle Ages (412-521)……………………………….. 45 1.5 Medieval Art and Ecclesiastical Architecture (522-576)….. 54 1.6 Saami-Germanic Studies (577-596)……………………….. 59 1.7 Later Times (597-608)…………………………………….. 61 1.8 Multi-Period (609-670)…………………………………….. 62 1.9 Philology (671-688) ……………………………………….. 68 1.10 Miscellaneous (689-783)…………………………………… 70 1.11 Human Geography and Agricultural Studies (784-797)…… 77 2 The Mediterranean Area and the Near East (798-1070)…… 79 3 Beyond Europe (1071-1098)………………………………. 99 4 The Paleolithic (1099-1103)……………………………….. 101 5 Numismatics (1104-1120)………………………………….. 102 6 Maritime Archaeology (1121-1130)………………………… 104 7 Osteology and Odontology (1131-1158)……………………. 105 8 Philosophy of Science (1159-1181)…………………………. 108 9 History of Scholarship (1182-1206)………………………… 110 10 Managing the Remains……………………………………… 113 10.1 Methods of Archaeological Surveying, Fieldwork, Labo- ratory Analysis and Experimental Archaeology (1207-1283).. 113 10.2 Heritage Management (1284-1325)…………………………. 120 10.3 Museology and Popularization (1326-1382)………………… 124 Author Index ……………………………………………………….
    [Show full text]
  • 4 Between Tribe and Kingdom – People, Land, and Law in Scandza AD 500–1350
    Frode Iversen 4 Between Tribe and Kingdom – People, Land, and Law in Scandza AD 500–1350 The political structure of Scandinavian society underwent radical change between AD 500 and 1350. Through analyses of c. 170,000 sites of single graves and cemeteries, 1,700 hillforts, and 130 royal sites and manors, this article investigates the emergence of larger law areas and their relation to the peoples and kingdoms in Scandza (i.e. Norway and Sweden). In this period the number of kingdoms was reduced from around thirteen to two. We find 29 peoples in the 6th century mentioned in contemporary written sources (Getica and Widtsith), and these are geographically identified through a big data analysis of prehistoric graves and cemeteries (Kernel Density Estimation). In addition, we have identified thirteen clusters of graves repre- senting other unmentioned groups. The emergence of larger legal entities was a prerequisite for the emergence of the Scandinavian kingdoms. In eastern Scandinavia kingship emerged through the control of major lakes connecting various folklands, while in the west control of trade and transport along the major sailing route (leden) was a driving facor for trans-regional kingship. 4.1 Introduction This chapter will suggest that Scandinavian law areas can be understood as an in- termediate stage between what often has been labelled a tribal organisation in Jordanes’ time (mid-6th century) and the subsequent creation of supra-regional kingdoms in the late Viking Age (800–1050). A law area is a specific geographical unit with a shared customary law. Although significant results concerning identifi- cation of pre-Christian regions and social groups in Scandinavia have been ob- tained on the basis of place names (Malone 1962; Svennung 1967; Brink 2008), archaeological evidence (great mounds and rich finds) (Ringstad 1986, 1991; Myhre 1987; Rahmqvist 1987; Callmer 1991), sagas, and law codices (Brink 2002; Iversen 2015), many questions remain unanswered.
    [Show full text]
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Åke Hyenstrand Title Om Tuna-problemet och den territoriella indelningen Issue 4 Year of Publication 1982 Pages 83–88 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Om Tuna-problemet och den territoriella indelningen o Ake Hyenstrand Diskussionen olika källtypernas relevans för problemen kan mätas (jfr Th Andersson 1981). Karl Axel Holmbeigs avhandling om de svenska Den antydda Funa-diskussionen i dess nya form Tuna-nsmmn (1969) innebar något av en nollställ¬ är således en spegel av en större, mera övergripande ning av diskussionen kring denna namngrupp. I ett och generellt intressant fråga, nämligen hur stats- vetenskapshistoriskt perspektiv var detta en nyttig bildningsförloppet tillgått och i vad mån de inre utgångspunkt för en förnyad analys, där argumenten fömtsättningarna för detta skall vägas mot en yttre för namngmppens särskilda betydelse måste skärpas påverkan. I ett vidare internationellt perspektiv är och de källkritiska synpunkterna framhävas. Thor- just Mälarområdet i detta avseende ett särskilt intres¬ sten Anderssons recension (i Namn och bygd 1968) sant område. och Ingemar Olssons genomgång av problemet (i Statsbildningen måste ses som en process i flera Fornvännen 1976) har tillsammans med ytterligare steg. Mot detta skall även de regionala och funktio¬ några arbeten modifierat Holmbergs neutralisering nella olikheterna ställas. Fwna-problematiken bör av Thna-begreppet. Tum utgör ett centralnamn med därför inte generaliseras utan ses i relation till tre administrativ betydelse, därom torde numera inte aspekter: råda något tvivel. Frågorna är dock vari denna bety¬ — de kronologiska skikten delse eller funktion bestått, om Tum kan ges en ge¬ — de regionala variationerna nerell förklaring samt det kronologiska problemom¬ — de funktionella olikheterna rådet.
    [Show full text]
  • The Warrior and the Cat
    The Warrior and the Cat A Re-Evaluation of the Roles of Domestic Cats in Viking Age Scandinavia Matthias S. Toplak Abstract The role of cats in Viking Age society is little investigated and has been dominated by un- critical adoptions of medieval mythology. Based on literary sources, the domestic cat is often linked to cultic spheres of female sorcery. Yet the archaeological evidence indicates an ambivalent situation. Cat bones from many trading centres show cut marks from skinning and highlight the value of cat fur. In contrast, the occurrence of cats in male burials points rather to a function as exotic and prestigious pets. The influence of Old Norse mythology on the traditional interpretation of cats as cultic companions therefore needs critical re- consideration. For this, a broad range of literary and historical sources – from Old Norse literature to Old Irish law texts – will be analysed and confronted with the archaeological evidence for domestic cats in Viking Age Scandinavia. The results will be discussed on a broader theoretical approach, involving concepts such as agency, and embedded in current research on human-animal-relations in order to achieve a more nuanced perspective on the roles and functions of cats in day-to-day reality as well as in the burial context. Keywords: Viking Age, Norse mythology, animal burials, cats, Old Norse sorcery ORICD iD is https://orcid.org/0000-0002-6553-560X Institute of Prehistory and Medieval Archaeology, Eberhard Karls Universität Tübingen Email: [email protected] CURRENT SWEDISH ARCHAEOLOGY VOL. 27 2019 | https://doi.org/10.37718/CSA.2019.10 213 Matthias S.
    [Show full text]
  • Ett Gravfält Från Övergången Mellan Vikingatid Och Medeltid I Sävja
    Arkeologisk undersökning Ett gravfält från övergången mellan vikingatid och medeltid i Sävja Dan Fagerlund, Per Frölund, Hans Göthberg och Bent Syse Fornlämning nr 111 Sävja 12:1 Danmarks socken Uppsala kommun Uppland 2 Upplandsmuseets rapporter 2014:12 Arkeologisk undersökning Ett gravfält från övergången mellan vikingatid och medeltid i Sävja Dan Fagerlund, Per Frölund, Hans Göthberg och Bent Syse Fornlämning nr 111 Sävja 12:1 Danmarks socken Uppsala kommun Uppland Upplandsmuseets rapporter 2014:12 3 Omslagsbild: De första undersökningarna av gravfältet i Sävja gjordes redan 1898-99 av arkeologen Oscar Almgren. Han var då, sedan föregående år, filosofie doktor och docent i nordisk och jämförande fornkunskap, vid Uppsala universitet. Almgren blev 1910 antikvarie vid Vitterhetsakademin och under åren 1914-1925 var han professor i arkeologi vid universitet i Uppsala. Almgren initierade och deltog själv i många undersökningar i Uppsalaområdet, bland annat av ett stort antal gravfält. Mest känd är kanske undersökningen av Hågahögen eller den s.k. ”kung Björns hög”, en mycket påkostad gravhög från äldre bronsålder (Foto från Riksarkivet). Upplandsmuseets rapporter 2014:12 Arkeologi ISSN 1654-8280 © Upplandsmuseet 2014 Bearbetning av planer: Hans Göthberg, Per Frölund, Dan Fagerlund Bearbetning av bilder: Dan Fagerlund Allmänt kartmaterial: © Lantmäteriet. Ärende nr MS 2006/1674 Upplandsmuseet, Fyristorg 2, 753 10 Uppsala Tel 018 – 16 91 00 www.upplandsmuseet.se 4 Upplandsmuseets rapporter 2014:12 Innehåll Inledning 6 Topografi, fornlämningar och äldre lantmäterikartor 7 Tidigare undersökningar 9 Målsättning och metod 11 Resultat av undersökningen 12 Förundersökningen 1999 12 Undersökningen 2000 14 Grav A 14 Grav B 18 Grav C 21 Analyser 26 14C-analys och dateringar 26 Diskussion 28 Gravskick och gravgåvor 28 Gravfältet i jämförelse med andra gravfält i Danmarks socken 29 Gravfält med skelettgravar i ljuset av religionsskiftet 30 Sammanfattning 32 Administrativa uppgifter 32 Referenser 33 Bilagor 34 Bilaga 1a.
    [Show full text]
  • Fl, Gotisk Stil
    A A a, antikva el. latinsk stil. A a, kursiv. 21 Q, fraktur el. tysk stil. ]f? fl, gotisk stil. A. i. Högsta betygsgraden = berömlig. — allmogeliv. A:s diktning har 2. Officiell förkortning för artilleriregemente starkt demokratisk tendens. (A i, A 2 osv.). — 3. Kem. tecken för en atom Bl. diktsamlingar Rugens argon. — 4. Internationell förkortning för am­ Sange (1906), bl. romaner pere o. för våglängdsenheten ångström. Vredens B öm (1904; sv. övers. 1912), Jens Langkniv a. 1. Sjätte tonen i diatoniska C-durskalau. (1915; sv. övers. 1918). Me­ Ettstrukna a, stämgaffelns ton, bestämdes moarer (1928—34). En brev­ 1885 till 435 o. 1939 till 440 svängningar i sek. samling från ungdomsåren: — 2. Näst högsta betygsgraden — med utmärkt BreveiSS^—1899, utgavs 1944 beröm godkänd. av hans dotter. (Se bild.) A el. ab, latinsk preposition: från. å (lat. ad), fransk preposition: för, till. Aalborg [ä'l-]. 1. Amt ä el. ää, receptförkortning för ana = lika i n. Jylland. Danmark. 2,924 mycket av vartdera slaget (av ingredienser). kvkm, 218,000 inv. (1945). Städer: Aalborg, Nörresundby, Lögstör, Nibc. — 2. Danmarks A A, förk. för American Airlines, New York. fjärde stad, huvud­ a. a., förkortning for lat. aU uc'ia, till hand­ stad i A. 1, vid T.im- lingarna. fjorden. öi,ooo inv., Aa [å], i norskan o. danskan beteckning för m. förstäder 97,000 å-ljud, utbyttes 1921 i norsk officiell rätt­ (1945). Betyd. hamn- stavning mot d, varför i detta arbete norska Stad o. järnvägsknut. ortnamn, som tidigare skulle ha upptagits på Cement- o. spritfa­ Aa, återfinnas på Å. briker.
    [Show full text]
  • Concilium and Pagus—Revisiting the Early Germanic Thing System of Northern Europe
    2013 Debating the ThingJournal in the of theNorth North I: The Atlantic Assembly Project Special Volume 5 2013 Journal of theF. Iversen North Atlantic Special Volume 5:5–17 Concilium and Pagus—Revisiting the Early Germanic Thing System of Northern Europe Frode Iversen* Abstract - This article deals with the geographical organization of the thing system of Northern Europe prior to the pro- cesses of supra-regional kingdoms in the 8th to 10th centuries, re-evaluating the early written evidence. It is argued that at least three interrelated geographical judicial units (referred to as civitas, pagus, and centena) existed prior to the 6th century within the historic areas of Austrasia, Frisia, and Saxony. Parallels to such a tripartite system are found in Scandinavia and Iceland in the 10–12th centuries. Past Perspectives on the Thing discussions, fuelling perceptions of noble savagery: The word þing, i.e., thing, exists in all of the primitive, spear-wielding tribes who placed a strong Germanic languages and has been understood as “a emphasis on public debate and discussion at a des- gathering in a certain place, at a certain time”. This ignated outdoor place of assembly. As part of this word is likely connected to the gothic þeihs, which emerging genre of highly nationalistic scholarship, means time, and the older verbal theme to constrict the identification of and debate on the existence and (Bjorvand and Lindeman 2007:1151–1152). In this purpose of the Gau emerged. The Latin term pagus sense, the word possesses both spatial and temporal was used by Tacitus when documenting the exis- dimensions.
    [Show full text]