DOCSLIB.ORG

Fl, Gotisk Stil

Total Page：16

File Type：pdf, Size：1020Kb

Download full-text PDF Read full-text
Fl, Gotisk Stil A A a, antikva el. latinsk stil. A a, kursiv. 21 Q, fraktur el. tysk stil. ]f? fl, gotisk stil. A. i. Högsta betygsgraden = berömlig. — allmogeliv. A:s diktning har 2. Officiell förkortning för artilleriregemente starkt demokratisk tendens. (A i, A 2 osv.). — 3. Kem. tecken för en atom Bl. diktsamlingar Rugens argon. — 4. Internationell förkortning för am­ Sange (1906), bl. romaner pere o. för våglängdsenheten ångström. Vredens B öm (1904; sv. övers. 1912), Jens Langkniv a. 1. Sjätte tonen i diatoniska C-durskalau. (1915; sv. övers. 1918). Me­ Ettstrukna a, stämgaffelns ton, bestämdes moarer (1928—34). En brev­ 1885 till 435 o. 1939 till 440 svängningar i sek. samling från ungdomsåren: — 2. Näst högsta betygsgraden — med utmärkt BreveiSS^—1899, utgavs 1944 beröm godkänd. av hans dotter. (Se bild.) A el. ab, latinsk preposition: från. å (lat. ad), fransk preposition: för, till. Aalborg [ä'l-]. 1. Amt ä el. ää, receptförkortning för ana = lika i n. Jylland. Danmark. 2,924 mycket av vartdera slaget (av ingredienser). kvkm, 218,000 inv. (1945). Städer: Aalborg, Nörresundby, Lögstör, Nibc. — 2. Danmarks A A, förk. för American Airlines, New York. fjärde stad, huvud­ a. a., förkortning for lat. aU uc'ia, till hand­ stad i A. 1, vid T.im- lingarna. fjorden. öi,ooo inv., Aa [å], i norskan o. danskan beteckning för m. förstäder 97,000 å-ljud, utbyttes 1921 i norsk officiell rätt­ (1945). Betyd. hamn- stavning mot d, varför i detta arbete norska Stad o. järnvägsknut. ortnamn, som tidigare skulle ha upptagits på Cement- o. spritfa­ Aa, återfinnas på Å. briker. Flygplats. Aabenraa [å'benrå], stad i Aabcnraa-Sön- Domkyrka fr. 1300- dcrborg Arnt, vid en vik av I.illa Balt. 12,000 talet. Jens Bångs hus inv. (1945). Stad sed. 1335- Tillhörde Tysk­ från 1624 är en av land 1864—1920 under namnet Apenrade. landets märkligaste Aabenraa-Sönderborg, arnt i s.ö. Söndcrjyl- borgerliga renässans- land, Danmark. 1,231 kvkm, 91,000 inv. (1945). byggnader. (Se bild.) Städer: Aabenraa (amttn:s säte) o. Sönderborg. 1. Aali [ål], A. a. C. (n.), förkortning för lat. Ann'o an'te Niels (1769— Chris'tum (na'tum), år före Kristi födelse. 1854), norsk politiker, statsråd 1814. Verkade Aachen ra'chen). fr. A i x-1 a-C h a p e 11 e, för Norges självständighet; medv. vid konven­ stad i v. T5'skland, Nordrhein-Wcstfalen. 110,000 tionen i Möss. inv. (1946). Sed. romersk tid badort med var­ 2. Aall, Jakob (1773—1844), broder till ma svavelkällor. Be­ N. A., norsk politiker o. industriidkare, an­ tyd, industri. Resi­ hängare av föreningen med Sverige. Förf. av densstad för Karl den arbeten i Norges historia. Översättare (Snorre store (omkr. 800), där­ Sturlassons konungasaga). efter kröningsstad för tyska konungar till 3. Aall, A n a t h o n (1867—1943), norsk 1531. Domkyrkans filosof, från 1908 prof. i Oslo. Bl. arbeten (vilka märkliga äldsta 8-si- huvudsakl. behandlat filosofiens historia) mär­ diga parti invigdes 805 kas Der Logos (1896—99), Ibsen und Nietische som Karl den stores (1906) o. Filosofien i Norden (1919). palatskyrka (se bild). 4. Aall, Hans (1869 —1946), sonson till N. A., Under i30o-t:s andra norsk museiman, föreståndare för Norsk Folke- hälft tillbyggdes ett museum (nu på liygdöy vid Oslo), till vilket lian gotiskt kor, skadat var upphovsman (1S94). under Andra världs- Aaisi La'lstJ, tr. A 1 o s t, siad i Öst-Flandern, kr. Staden är till stor del ödelagd. Belgien, n.v. om Bryssel. 42,000 inv. (1945). Siden- och linneindustri. Humlehandel. Europas Aak [ak], boll., flatbottnat fartyg, last­ äldsta klockspel i S:t Martinskyrkan. pråm. Aalto [a'ltå], 11 m a ri (1891—1934), Hal. Aakirkeby få'-], stad på s. Bornholm, Dan­ målare av starkt radikal, kubistisk o. expres­ mark. 1,600 inv. (1945). I A=s kyrka (1100-t.) en sionistisk läggning; påverkad bl. a. av Picasso. märklig, rikt skulpterad dopfunt av sandsten, Aalto [a'ltäj, Alvar, f. 1898, finl. arkitekt, signerad i runor av den gotl. skulptören Sigliraf. företrädare för en radikal funktionalism j bygg­ Stad sed. 1228, under rnedelt. öns huvudort. nads- och möbelarkitektur. Bl. arb. tidningen Aakjaer [å'kjärj, Jeppe (1866—1930), Tur un Sanomats byggnad i Åbo (1930), sanatoriet dansk författare, skildrare av Jyllands natur o. i Pemar (1932) o. stadsbiblioteket i Viborg (1935). 1—472771. Norstedts uppslagsbok. Tryckt 13. 2. 48. Aaltonen — 2 — Abbekas Aaltonen[a'ltå-],Wäinö, Abakus, platta, som f. 1894, finl. bildhuggare, utgör övre delen av professor (1940). Bl. arbe­ vissa kapital, bl. a. de ten, utmärkta av starkt klassiska, o. på vilken förenklad, intensiv form, sålunda arkitraven vi­ märkas staty av Nurmi o. jri- lar. (Se bild.) hetsmonumentet i Nyslott samt Abaliene'ra (av lat. reliefen Finland bekransar alie'nus, främmande), sin son i Helsingfors' univ:s avyttra, avsöndra (jord). aula 1940; sönderbombad Äbandon [aba°*då°*'], 1944. Kämärämonumentet, en fr., hängivande åt el. granitrelief, är ännu ej upp­ uppgående i en viss stämning; otvungenhet. satt. Porträtt i svart diabas — Inom sjörätten beteckning för rätt att till av kronprinsessan Louise av Sverige, se bild. försäkringsgivare avträda äganderätten till för­ Aanrud [å'n-], Hans, f. 1863. norsk för­ säkrat fartyg el. gods mot erhållande av för­ fattare. Realistiska romaner o. skådespel. säkringssumman. Sådan rätt tillkommer fartygs­ Aar [ar] el. Aare, flod i Schweiz, Khens ägare i vissa fall (t. ex. då all underrättelse största biflod, upprinner på Finsteraarhorn o. om fartyget uteblivit under viss längre tid). utfaller nära Waldshut. 295 km. Abano Ter'me, stad i n. Italien, prov. Padua. Aarau [a'r-], huvudstad i kant. Aargau, Heta svavelhaltiga källor. Gyttjebad. 6,000 inv. n. Schweiz. 13,000 inv. (1942). Livlig industri A bas! [aba'], fr., ned med! A bas les (mätinstrument, textilvaror, järn o. stål). ty råns ! [-le tiran8'], ned med tyrannerna! Aarestrup [a'r-], Emil (j8oo—56), dansk Abasi' (av grek. nek. a o. ba'sis, gång), oför­ skald, läkare på Lolland. A. utgav 1837 en måga att gå; vanl. samtidigt oförmåga att stå diktsamling men rönte erkännande först ef­ (a s t a s i'). Ett symtom vid hysteri. ter döden, särsk. sedan hans Samlede Digte A battu'ta, it., »efter taktslaget», musik- jämte levnadsteckning av G. Brändes utkom­ term: i enl. med musikaliska taktbeteckningen. mit (1877). Huvudsakl. sensuellt färgade kär­ Abb'a, arameiskt ord, som genom NT inkom leksdikter. i grekiskan o. vanl. återgives med fader (ss. Aargau [a'r-], ty.; fr. Argovie, kanton egennamn för Gud, ss. titel på profeter). i n. Schweiz. 1,403 kvkm, 270,000 inv. (1942). Abbadi'derna, arab. härskarsläkt i Spanien Huvudstad: Aarau. 1023—91. Aarhus rå'r-]. 1. Atnt i ö. Jylland, Dan­ Äbbadon [-då'n], hebr.; i Uppb. 9: 11 namn mark. 803 kvkm, på avgrundens ängel. 183,000 inv. (1945). Abbandonamente (it., av abbandona're, hän­ Enda stad: Aarhus giva), musikterm: hängivet. (säte för stiftsamt- Abbas, d. 652, Muhammeds farbroder. man). — 2. Danmarks Stamfader för abbasiderna. andra stad, huvud­ Abba's den store (1557—1628), schahav stad i A. 1, vid en Persien 1586. Återställde ordnade förhållanden vik av Kattegatt. i riket. En av Österlandets mest betydande 107,000 inv. (1945). härskare, framgångsrik utrikespolitiker o. ener­ Biskopssäte sedan gisk reformator. 948. Domkyrka av- tegel från i2oo-t:s Abbasi'derna, avkomlingarna till Abbas. förra hälft. Altar­ De innehade kalifatet 750—-1517. skåp av Bernt Abbate el. aba 't e, it., katolsk teolog, som Notke 1482. Betyd, erhållit tonsuren men icke blivit prästvigd. industri. God hamn. Abbazi'a, it.; sloven. O p a t i j a, stad i n.v. Jugoslavien, Istrieu, vid Carnarobukten. 9,000 Statsunderstött inv. (1936). Vinterkurort (»Adriatiska havets privat universitet Nizza»). A. tillh. 1919—46 Italien. (aulan, se bild), gr. Abbe [£ebb'i], Cl ev el and (1838—1916), 192S, helt nybyggt amerik. meteorolog o. astronom, vilkens väder­ med särskilda loka­ leksförutsägelser föranledde inrättandet av en ler för varje ämne, meteorologisk centralanstalt i Washington. arbetsrum för pro­ Abb'e, Ernst (1840—1905), tysk astro­ fessorerna samt hem nom o. fysiker, prof. i Jena 1870, delägare i o. för studenterna. Omkr. 1,000 studenter. Regel­ efter 1888 ensam innehavare av firman Zeiss bundna utbytesföreläsn. med Göteb. högskola. i Jena. Utförde grundläggande förbättringar Aasen [ä'sen], Ivar (1813—96), norsk av mikroskopet o. andra optiska instrument. språkforskare o. författare. Studerade bygde­ Hans namn är knutet till bl. a. en belysnings­ mål o. lade grunden till landsmålet, bl. a. ge­ apparat för mikroskop samt en refraktometer. nom Det norske folkesprogs grammatik (1848). Abbe, fr., abbot, klosterföreståndare; äv. titel A. a. u. c, förkortning för lat. Ann'o ab för fransk präst i allm. I Frankrike funnos 1516 ur'be con'dita. Jfr Ab urbe condita. —1789 av konungen utnämnda s. k. titulär- Aavasaksa La'v-], berg i n.v. Finland vid abbéer, vilka blott uppburo stiftsinkomsterna, Torne älv, strax s. om polcirkeln. 222 m ö. h. medan tjänsten sköttes av en klosterprior. Från A. är midnattssolen synlig 3 nätter. Titulärabbéerna, som vanl. voro yngre söner Ab. 1. Ab el. a, latinsk preposition: från. i adliga familjer, spelade en betydelsefull roll — 2. Ab [app], tysk preposition: från. i sällskapslivet o. litteraturen. ABA, förkortning för AB. Aerotransport. Abbediss'a, föreståndarinna för ett nunne­ A'bacus (lat., av grek. a'oax, något hop­ kloster, motsvarande abbot i ett munkkloster, fogat), hos greker o. romare en skiva, på dock utan rättighet att utöva egentlig präster­ vilken man räknade med stenar lagda i ko­ lig förrättning. Efter reformationen användes lumner; num. vanl. en ram med på parallella titeln i vissa protestantiska länder om före­ metalltrådar flyttbara kulor, ännu allmänt an­ ståndarinnorna för från klostren härstammande vänd ss. räknemaskin i Östeuropa o. Östasien. stiftelser för adelsfröknar. Äv. benämning på monogram.
Load more

Recommended publications
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Björn Ambrosiani Title Hundare, skeppslag och fornlämningar Issue 4 Year of Publication 1982 Pages 67–82 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Hundare, skeppslag och fornlämningar Björn Ambrosiani Den äldsta kända administrativa indelningen av sve¬ Upplandslagens konungabalk X: arnas centrala område kring Mälaren har alltid till¬ dragit sig stort historiskt och rättshistoriskt intresse. Detta är laga ledung: fyra skepp från vaqe hundare. Man har från oUka håll hävdat att den för detta om¬ råde nästan unika hundaresindelningen skulle nå Dessa skeppsvister skola utgå från alla tre foUclan- långt ner i äldre järnålder eller åtminstone till foUc- den, lika mycket av ett markland jord som av en vandringstiden (400-550 e Kr). Hundare, skepps¬ stridbar man i fråga om tre skepp; det Qärde skall lag, tolft och socken är viktiga begrepp i denna dis¬ utgöras efter mantal av bönder och bondsöner, lego¬ kussion. Deras struktur och inbördes förhållanden drängar och löskekarlar . .. och relationen till bebyggelsen och dess kronologi (Holmbäck-Wessén 1933 s 46 f) har då tolkats på olika sätt med utgångspunkt bl a i landskapslagarna, vilka skulle stå för en lagstiftning Västmannalagens konungabalk VII: med uråldrig tradition. Man har emellertid också, som framgår framför Detta är laga ledung: två skepp från varje hundare. allt av Adolf Schiicks idérika och intresseväckande uppsats 1949 i festskriften till Nils Ahnlund, sökt (Holmbäck-Wessén 1936 s 37.) rekonstruera äldre hundaresindelningar än den man känner genom landskapslagarna och de kamerala Övriga lagar saknar denna precisering. Det kan handlingarna. Någon öppning till säkrare tolkningar dock ur bebyggelsehistorisk synpunkt vara intres¬ har emellertid inte funnits förrän den genomgri¬ sant att undersöka om dessa bestämmelser också pande fornminnesinventeringen för den ekonomiska motsvaras av en bestämd skattekraft eller ett mantal.
    [Show full text]
  • A Viking-Age Settlement in the Hinterland of Hedeby Tobias Schade
    L. Holmquist, S. Kalmring & C. Hedenstierna-Jonson (eds.), New Aspects on Viking-age Urbanism, c. 750-1100 AD. Proceedings of the International Symposium at the Swedish History Museum, April 17-20th 2013. Theses and Papers in Archaeology B THESES AND PAPERS IN ARCHAEOLOGY B New Aspects on Viking-age Urbanism, c. 750-1100 AD. Proceedings of the International Symposium at the Swedish History Museum, April 17–20th 2013 Lena Holmquist, Sven Kalmring & Charlotte Hedenstierna-Jonson (eds.) Contents Introduction Sigtuna: royal site and Christian town and the Lena Holmquist, Sven Kalmring & regional perspective, c. 980-1100 Charlotte Hedenstierna-Jonson.....................................4 Sten Tesch................................................................107 Sigtuna and excavations at the Urmakaren Early northern towns as special economic and Trädgårdsmästaren sites zones Jonas Ros.................................................................133 Sven Kalmring............................................................7 No Kingdom without a town. Anund Olofs- Spaces and places of the urban settlement of son’s policy for national independence and its Birka materiality Charlotte Hedenstierna-Jonson...................................16 Rune Edberg............................................................145 Birka’s defence works and harbour - linking The Schleswig waterfront - a place of major one recently ended and one newly begun significance for the emergence of the town? research project Felix Rösch..........................................................153
    [Show full text]
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Clas Tollin Title Namnet Stockholm i ny belysning – en historisk-geografisk studie av gränser och bebyggelser för att tolka ett välkänt men undanglidande namn Issue 73 Year of Publication 2017 Pages 8–28 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Namnet Stockholm i ny belysning — en historisk-geografisk studie av gränser och bebyggelser för att tolka ett välkänt men undanglidande namn av Clas Tollin veriges huvudstad Stockholm har både en den Stockholms tillkomst liksom Åsöns (Söder- väl känd och en mindre känd bakgrund. malms) ursprungliga tillhörighet. S År 1952 firades stadens 700-årsjubileum med anledning av det brev som kung Valdemar och Birger Jarl daterade i juli 1252 i Stockholm Från havsvik till insjö (SDHK 664). Vid denna tidpunkt fanns åtmin- Under 1100- och 1200-talen skedde en snabb stone ett rundtorn och kanske en borganlägg- landhöjning. Vid 1200-talets mitt låg vatten- ning på en grusig höjd på den senare Stadshol- brynet ca 2,5 meter högre än idag.3 Enligt den mens nordöstra del. Rundtornets ålder har inte isländske stormannen och författaren Snorre med bestämdhet kunnat fastslås, inte heller om Sturlasson kallades Mälarutloppet Stocksund. det fanns en angränsande urban bebyggelse där Snorre skriver: ”Från hela Svitjod falla alla rin- redan omkring 1250. Vid utgrävningarna av slot- nande vatten ut i Lågen (Mälaren), men denna tets norra länga har ett danskt mynt från 1130 har endast ett utlopp och detta så smalt att och ett norskt från 1150–1170 påträffats.1 En många åar äro bredare.
    [Show full text]
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage ! ! ! ! ! ! "#$%&'!! ()*%+,-!.-+#//&0! 1)$-,! 2#/!&*%!$&3$!)!455-+06!&*%!786,'3+0-+06!#06,'!90:',! ;'&0/<-6,'!&*%!=-6',!>='0<-6,'! ?//#,! @@! A,+'!&B!C#;-)*+$)&0! DEEF! C+:,/! EGHDDI! ?77J!K@LEMNO@L! ?77J!&0-)0,!NKKNM@ODN!! PPPQ;,;9::,-/,%)/$&')+Q&':! ! ! Hus och tomt i Uppland och Södermanland under yngre bronsålder och äldre järnålder av Michael Olausson De bo skilda från varandra och åt olika håll, allt liga uttryck för en viss ideologi och en specifik efter som en källa, ettfält, en skog fallit dem i sma¬ samhällsformation. ken. De anlägga byar icke såsom vi med samman¬ Anpassning till ekologiska förutsättningar, loka¬ fogade och sammanhängande byggnader: var och la traditioner och nya ideér liksom till mer övergri¬ en omger sitt hus med en öppen plats... (Tacitus, Ger¬ pande politiska strukturer har på olika sätt bidragit mania, kap 16) till utvecklandet av regionala särdrag. Den förhis¬ toriska människan byggde inte enbart hus och - Man bygger och bygger här i livet, ser ni, men organiserade boplatsytor på ett repetitivt sätt, så man vinner ingenting på det. Man räknar ut allting som empiri och tradition föreskrev, utan prövade så fint - men så fort man kommer till takstolarna nya vägar allteftersom behoven förändrades och .så visar det sig att det var någe fel i räkningen - inom ramen för olika möjligheter. Människan gör allting blir så annorlunda, så djävligt annorlunda, sin egen historia och utformar ständigt sin tillvaro just medan man håller på och bygger - så att när men under omständigheter som är för handen man nått övre våningen upptäcker man att man givna.
    [Show full text]
  • Folkland Och Folkvapen Larsson, Mats G
    Folkland och folkvapen Larsson, Mats G. Fornvännen 83, 224-233 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1988_224 Ingår i: samla.raa.se Fokland och folkvapen Av Mats G. Larsson Larsson, M. G. 1989. Folkland och folkvapen. (Folk lands and folk weapons.) hörnvännen 83 Stockholm. The names of the three folkland which in the Middle Ages formed the province Uppland in central Sweden, Tiundaland, Attundaland and Fjädrundaland, are generally interpreted as indicating ihal they consisted of, respectively, len, eight and tour districts called hund, each of which supplied or included one hundred something. The most fréquent interpretadon has been thal the hundred in ques­ tion was the number of men for the ledung, i.e. lhe levy of men for the navy. The author uses settlemeiil archaeological material to compare the three folk land in different periods and to analyse the nalure ofthis 'hundred'. The propor­ tions between the numbers of settlements within the three regions suggest that their names torrespond to the conditions at the end ol the Prehistoric period and that their boundaries were not significantly altered between then and the Middle Ages The number of 'hundreds' in the folkland names may refer to lhe men wilhin the regions who were obliged to the "folk weapons" slipulatcd in the Medieval laws. The hundare-distritts as they are known from the Middle Ages, however, must have been very uneven in population at the end ol the Iron Age and could not have supplied uniformly sized fon es. Mats G. Larsson, Mossby 12, S-27010 Skivarp, Sweden. De tre uppländska folklanden omnämns första härledas ur vissa av namnen på de medeltida gängen i en latinsk text från omkring 1120, det hundarena.
    [Show full text]
  • Part Two Northmen: Identities and State Formation in Scandinavia
    Part Two Northmen: Identities and State Formation in Scandinavia 4. PEOPLE AND LAND IN EARLY SCANDINAVIA Stefan Brink ow do Tyskland, Deutschland, Duitsland, Germany, An Ghearmáin, Allemagne, Alemania, Německo, Vācija, and Saksa all relate to each Hother? Well, the answer to this silly question is, of course, that they all are the names of one and the same territorialized political entity found in Europe. Given that, why do we not use one single name for this entity, especially today in our modern, controlled, and nivellating, society of EU-conformism? The answer to this question touches upon the very core of a research field called ‘onomastics’, which studies how names are coined and who coins them. In Sweden (my homeland), our neighbour to the south is Tyskland (if we ignore Bornholm), and etymologically we share the name for this European geographical and political entity with the inhabitants of the country itself, Deutchland, and with the Dutch, who uses the name Duitsland. The name Germany is used in English, Germania in Italian, Германия in Russian, and An Ghearmáin in Irish. In eastern Europe the name of the country is derived from a stem Nem-: Německo in Czeck, Nemecko in Slovak, Niemcy in Polish, and Németország in Hungarian. East of the Baltic the name is derived from a totally different stem beginning with Vo-/Va- as in Latvian Vācija and in Lithuanian Vokietija; whereas Allemagne is used in France, and Alemania in Spain. The Finns, however, use a different designation, namely Saksa, which is similar to Saksamaa in Estonian. Of course, this usage of different names for nations and people is not a new or modern phenomenon as many modern names have roots in early history, and even in prehistory.
    [Show full text]
  • Swedish Seminar Papers-00-03(Pdf)
    Swedish Seminar Papers in Archaeology 2000-2003 Mattias Asplund Marjatta Puurunen © 2006 Mattias Asplund & Marjatta Puurunen Table of Contents Table of Contents………………………………………………….. 2 Compilers Notes…………………………………………………… 4 Trends of Undergraduate Research Themes……………………….. 6 1. Northern Europe…………………………………………….. 8 1.1 The Stone Age………………………………………………. 8 1.1.1 General or Multi-Period (1-10)……………………………… 8 1.1.2 The Mesolithic (11-23)……………………………………… 10 1.1.3 The Neolithic (24-72)……………………………………….. 11 1.2 The Bronze Age (73-161)…………………………………… 16 1.3 The Iron Age………………………………………………… 24 1.3.1 General or Multi-Period (162-220)…………………………. 24 1.3.2 The Early Iron Age (221-252)……………………………… 29 1.3.3 The Late Iron Age (253-411)………………………………. 32 1.4 The Middle Ages (412-521)……………………………….. 45 1.5 Medieval Art and Ecclesiastical Architecture (522-576)….. 54 1.6 Saami-Germanic Studies (577-596)……………………….. 59 1.7 Later Times (597-608)…………………………………….. 61 1.8 Multi-Period (609-670)…………………………………….. 62 1.9 Philology (671-688) ……………………………………….. 68 1.10 Miscellaneous (689-783)…………………………………… 70 1.11 Human Geography and Agricultural Studies (784-797)…… 77 2 The Mediterranean Area and the Near East (798-1070)…… 79 3 Beyond Europe (1071-1098)………………………………. 99 4 The Paleolithic (1099-1103)……………………………….. 101 5 Numismatics (1104-1120)………………………………….. 102 6 Maritime Archaeology (1121-1130)………………………… 104 7 Osteology and Odontology (1131-1158)……………………. 105 8 Philosophy of Science (1159-1181)…………………………. 108 9 History of Scholarship (1182-1206)………………………… 110 10 Managing the Remains……………………………………… 113 10.1 Methods of Archaeological Surveying, Fieldwork, Labo- ratory Analysis and Experimental Archaeology (1207-1283).. 113 10.2 Heritage Management (1284-1325)…………………………. 120 10.3 Museology and Popularization (1326-1382)………………… 124 Author Index ……………………………………………………….
    [Show full text]
  • 4 Between Tribe and Kingdom – People, Land, and Law in Scandza AD 500–1350
    Frode Iversen 4 Between Tribe and Kingdom – People, Land, and Law in Scandza AD 500–1350 The political structure of Scandinavian society underwent radical change between AD 500 and 1350. Through analyses of c. 170,000 sites of single graves and cemeteries, 1,700 hillforts, and 130 royal sites and manors, this article investigates the emergence of larger law areas and their relation to the peoples and kingdoms in Scandza (i.e. Norway and Sweden). In this period the number of kingdoms was reduced from around thirteen to two. We find 29 peoples in the 6th century mentioned in contemporary written sources (Getica and Widtsith), and these are geographically identified through a big data analysis of prehistoric graves and cemeteries (Kernel Density Estimation). In addition, we have identified thirteen clusters of graves repre- senting other unmentioned groups. The emergence of larger legal entities was a prerequisite for the emergence of the Scandinavian kingdoms. In eastern Scandinavia kingship emerged through the control of major lakes connecting various folklands, while in the west control of trade and transport along the major sailing route (leden) was a driving facor for trans-regional kingship. 4.1 Introduction This chapter will suggest that Scandinavian law areas can be understood as an in- termediate stage between what often has been labelled a tribal organisation in Jordanes’ time (mid-6th century) and the subsequent creation of supra-regional kingdoms in the late Viking Age (800–1050). A law area is a specific geographical unit with a shared customary law. Although significant results concerning identifi- cation of pre-Christian regions and social groups in Scandinavia have been ob- tained on the basis of place names (Malone 1962; Svennung 1967; Brink 2008), archaeological evidence (great mounds and rich finds) (Ringstad 1986, 1991; Myhre 1987; Rahmqvist 1987; Callmer 1991), sagas, and law codices (Brink 2002; Iversen 2015), many questions remain unanswered.
    [Show full text]
  • Bebyggelsehistorisk Tidskrift
    Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Åke Hyenstrand Title Om Tuna-problemet och den territoriella indelningen Issue 4 Year of Publication 1982 Pages 83–88 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Om Tuna-problemet och den territoriella indelningen o Ake Hyenstrand Diskussionen olika källtypernas relevans för problemen kan mätas (jfr Th Andersson 1981). Karl Axel Holmbeigs avhandling om de svenska Den antydda Funa-diskussionen i dess nya form Tuna-nsmmn (1969) innebar något av en nollställ¬ är således en spegel av en större, mera övergripande ning av diskussionen kring denna namngrupp. I ett och generellt intressant fråga, nämligen hur stats- vetenskapshistoriskt perspektiv var detta en nyttig bildningsförloppet tillgått och i vad mån de inre utgångspunkt för en förnyad analys, där argumenten fömtsättningarna för detta skall vägas mot en yttre för namngmppens särskilda betydelse måste skärpas påverkan. I ett vidare internationellt perspektiv är och de källkritiska synpunkterna framhävas. Thor- just Mälarområdet i detta avseende ett särskilt intres¬ sten Anderssons recension (i Namn och bygd 1968) sant område. och Ingemar Olssons genomgång av problemet (i Statsbildningen måste ses som en process i flera Fornvännen 1976) har tillsammans med ytterligare steg. Mot detta skall även de regionala och funktio¬ några arbeten modifierat Holmbergs neutralisering nella olikheterna ställas. Fwna-problematiken bör av Thna-begreppet. Tum utgör ett centralnamn med därför inte generaliseras utan ses i relation till tre administrativ betydelse, därom torde numera inte aspekter: råda något tvivel. Frågorna är dock vari denna bety¬ — de kronologiska skikten delse eller funktion bestått, om Tum kan ges en ge¬ — de regionala variationerna nerell förklaring samt det kronologiska problemom¬ — de funktionella olikheterna rådet.
    [Show full text]
  • The Warrior and the Cat
    The Warrior and the Cat A Re-Evaluation of the Roles of Domestic Cats in Viking Age Scandinavia Matthias S. Toplak Abstract The role of cats in Viking Age society is little investigated and has been dominated by un- critical adoptions of medieval mythology. Based on literary sources, the domestic cat is often linked to cultic spheres of female sorcery. Yet the archaeological evidence indicates an ambivalent situation. Cat bones from many trading centres show cut marks from skinning and highlight the value of cat fur. In contrast, the occurrence of cats in male burials points rather to a function as exotic and prestigious pets. The influence of Old Norse mythology on the traditional interpretation of cats as cultic companions therefore needs critical re- consideration. For this, a broad range of literary and historical sources – from Old Norse literature to Old Irish law texts – will be analysed and confronted with the archaeological evidence for domestic cats in Viking Age Scandinavia. The results will be discussed on a broader theoretical approach, involving concepts such as agency, and embedded in current research on human-animal-relations in order to achieve a more nuanced perspective on the roles and functions of cats in day-to-day reality as well as in the burial context. Keywords: Viking Age, Norse mythology, animal burials, cats, Old Norse sorcery ORICD iD is https://orcid.org/0000-0002-6553-560X Institute of Prehistory and Medieval Archaeology, Eberhard Karls Universität Tübingen Email: [email protected] CURRENT SWEDISH ARCHAEOLOGY VOL. 27 2019 | https://doi.org/10.37718/CSA.2019.10 213 Matthias S.
    [Show full text]
  • Ett Gravfält Från Övergången Mellan Vikingatid Och Medeltid I Sävja
    Arkeologisk undersökning Ett gravfält från övergången mellan vikingatid och medeltid i Sävja Dan Fagerlund, Per Frölund, Hans Göthberg och Bent Syse Fornlämning nr 111 Sävja 12:1 Danmarks socken Uppsala kommun Uppland 2 Upplandsmuseets rapporter 2014:12 Arkeologisk undersökning Ett gravfält från övergången mellan vikingatid och medeltid i Sävja Dan Fagerlund, Per Frölund, Hans Göthberg och Bent Syse Fornlämning nr 111 Sävja 12:1 Danmarks socken Uppsala kommun Uppland Upplandsmuseets rapporter 2014:12 3 Omslagsbild: De första undersökningarna av gravfältet i Sävja gjordes redan 1898-99 av arkeologen Oscar Almgren. Han var då, sedan föregående år, filosofie doktor och docent i nordisk och jämförande fornkunskap, vid Uppsala universitet. Almgren blev 1910 antikvarie vid Vitterhetsakademin och under åren 1914-1925 var han professor i arkeologi vid universitet i Uppsala. Almgren initierade och deltog själv i många undersökningar i Uppsalaområdet, bland annat av ett stort antal gravfält. Mest känd är kanske undersökningen av Hågahögen eller den s.k. ”kung Björns hög”, en mycket påkostad gravhög från äldre bronsålder (Foto från Riksarkivet). Upplandsmuseets rapporter 2014:12 Arkeologi ISSN 1654-8280 © Upplandsmuseet 2014 Bearbetning av planer: Hans Göthberg, Per Frölund, Dan Fagerlund Bearbetning av bilder: Dan Fagerlund Allmänt kartmaterial: © Lantmäteriet. Ärende nr MS 2006/1674 Upplandsmuseet, Fyristorg 2, 753 10 Uppsala Tel 018 – 16 91 00 www.upplandsmuseet.se 4 Upplandsmuseets rapporter 2014:12 Innehåll Inledning 6 Topografi, fornlämningar och äldre lantmäterikartor 7 Tidigare undersökningar 9 Målsättning och metod 11 Resultat av undersökningen 12 Förundersökningen 1999 12 Undersökningen 2000 14 Grav A 14 Grav B 18 Grav C 21 Analyser 26 14C-analys och dateringar 26 Diskussion 28 Gravskick och gravgåvor 28 Gravfältet i jämförelse med andra gravfält i Danmarks socken 29 Gravfält med skelettgravar i ljuset av religionsskiftet 30 Sammanfattning 32 Administrativa uppgifter 32 Referenser 33 Bilagor 34 Bilaga 1a.
    [Show full text]
  • Concilium and Pagus—Revisiting the Early Germanic Thing System of Northern Europe
    2013 Debating the ThingJournal in the of theNorth North I: The Atlantic Assembly Project Special Volume 5 2013 Journal of theF. Iversen North Atlantic Special Volume 5:5–17 Concilium and Pagus—Revisiting the Early Germanic Thing System of Northern Europe Frode Iversen* Abstract - This article deals with the geographical organization of the thing system of Northern Europe prior to the pro- cesses of supra-regional kingdoms in the 8th to 10th centuries, re-evaluating the early written evidence. It is argued that at least three interrelated geographical judicial units (referred to as civitas, pagus, and centena) existed prior to the 6th century within the historic areas of Austrasia, Frisia, and Saxony. Parallels to such a tripartite system are found in Scandinavia and Iceland in the 10–12th centuries. Past Perspectives on the Thing discussions, fuelling perceptions of noble savagery: The word þing, i.e., thing, exists in all of the primitive, spear-wielding tribes who placed a strong Germanic languages and has been understood as “a emphasis on public debate and discussion at a des- gathering in a certain place, at a certain time”. This ignated outdoor place of assembly. As part of this word is likely connected to the gothic þeihs, which emerging genre of highly nationalistic scholarship, means time, and the older verbal theme to constrict the identification of and debate on the existence and (Bjorvand and Lindeman 2007:1151–1152). In this purpose of the Gau emerged. The Latin term pagus sense, the word possesses both spatial and temporal was used by Tacitus when documenting the exis- dimensions.
    [Show full text]