Bebyggelsehistorisk Tidskrift
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Björn Ambrosiani Title Hundare, skeppslag och fornlämningar Issue 4 Year of Publication 1982 Pages 67–82 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Hundare, skeppslag och fornlämningar Björn Ambrosiani Den äldsta kända administrativa indelningen av sve¬ Upplandslagens konungabalk X: arnas centrala område kring Mälaren har alltid till¬ dragit sig stort historiskt och rättshistoriskt intresse. Detta är laga ledung: fyra skepp från vaqe hundare. Man har från oUka håll hävdat att den för detta om¬ råde nästan unika hundaresindelningen skulle nå Dessa skeppsvister skola utgå från alla tre foUclan- långt ner i äldre järnålder eller åtminstone till foUc- den, lika mycket av ett markland jord som av en vandringstiden (400-550 e Kr). Hundare, skepps¬ stridbar man i fråga om tre skepp; det Qärde skall lag, tolft och socken är viktiga begrepp i denna dis¬ utgöras efter mantal av bönder och bondsöner, lego¬ kussion. Deras struktur och inbördes förhållanden drängar och löskekarlar . .. och relationen till bebyggelsen och dess kronologi (Holmbäck-Wessén 1933 s 46 f) har då tolkats på olika sätt med utgångspunkt bl a i landskapslagarna, vilka skulle stå för en lagstiftning Västmannalagens konungabalk VII: med uråldrig tradition. Man har emellertid också, som framgår framför Detta är laga ledung: två skepp från varje hundare. allt av Adolf Schiicks idérika och intresseväckande uppsats 1949 i festskriften till Nils Ahnlund, sökt (Holmbäck-Wessén 1936 s 37.) rekonstruera äldre hundaresindelningar än den man känner genom landskapslagarna och de kamerala Övriga lagar saknar denna precisering. Det kan handlingarna. Någon öppning till säkrare tolkningar dock ur bebyggelsehistorisk synpunkt vara intres¬ har emellertid inte funnits förrän den genomgri¬ sant att undersöka om dessa bestämmelser också pande fornminnesinventeringen för den ekonomiska motsvaras av en bestämd skattekraft eller ett mantal. kartan påbörjades inom området omkring år 1950. Man har ofta antagit, att hundaresindelningen Åke Hyenstrand sökte genom en schablonmetod skulle ha hög ålder (t ex G Hafström 1949 s 143) nyttiggöra inventeringen för en tolkning i sin avhand¬ och nå långt ner i förhistorisk tid. Det är dock i så ling Centralbygd - randbygd 1974 men naturligtvis fall förvånande att hundaret ännu på 1200-talet, dvs återstår många frågetecken, inte minst på det käll¬ 800 år senare, över hela Uppland skulle ha en så kritiska planet. En del av dessa har kunnat angripas likartad skattekraft att det skulle kuima taxeras till genom den kontrollanalys som jag tillsammans med samma belopp. Hans A Lidén och John Gustavsson har gjort inför Redan Hohnbäck—Wessén har också i sin kom¬ kartredovisningen av den förhistoriska bygden i Sta¬ mentar till den ovan redovisade bestämmelsen om tens historiska museums basutställning 1981. det Qärde skeppets sammansättning pekat på att Det följande är en del reflektioner som föranletts detta troligen är en senare tillkommen höjning av av denna kontrollanalys. hundarets skyldigheter och att hundarets gamla jord¬ ägare egentligen hade att svara för tre skepp (1933 s 59 not 38). Landskapslagarna Vid Upplandslagens tid tycks emellertid en upp¬ lösning av detta kollektiva ansvar för hundarets pre¬ 1 två av de medeltida landskapslagarna finns bestäm¬ stationer ha böqat. Kort tid senare döptes hundaret melser om storleken av hundarets skyldigheter i för¬ om till härad och dessutom böqar skatteuttaget ske hållande tiU ledungen: efter andra regler, i regel per markland eller grupper 67 av sådana, s k gärder (B Lundberg 1972 s 34 ff). i första hand ta itu med frågan om bebyggelsen varit Detta var naturligt av flera orsaker. Ännu under ensamgårdar eller byar. 1300-talets början pågick en bebyggelseutveckling, Gravfältsstorleken är alltså i viss grad ett mått och övergången från den sjömilitära krigsledungen på hur tidigt eller sent under järnåldern en enhet till ryttarhären under folkungatiden i slutet av 1200- har tillkommit. Mängden av enheter med enbart talet medförde skattefrihet, frälse, för dem som ställ¬ små gravfält från yngre järnålder antyder att be¬ de upp med häst. Slutligen erhöll kyrkans allt mer byggelsetillväxten under 900- och 1000-tal varit ökade jordtillgångar också olika former av frälse. stor och att den fortsatt även senare med ett stort Att hundaret kollektivt skulle kunna svara för be¬ antal bebyggelser utan gravfält. stämda, lika stora summor skatt var därför inte läng¬ Ä Hyenstrand tog i sin avhandhng upp invente- re rimligt. ringsresultaten i Mälarlandskapen från en mera ge¬ Man kan då fråga sig, om inte det förhållandet att nerell synpunkt. Han kunde genom rådatalistor och hundaret hade en bestämd taxering måste innebära kartanalys fastställa, att hundarena inom vaqe folk¬ att hundaret i landskapslagens form måste ha regle¬ land hade ungefär samma antal bebyggelseenheter rats ganska sent. Det verkar inte rimligt att man i en med fornlämningar från yngre järnålder (Å Hyen¬ tillväxtperiod som äldre medeltid hade kurmat un¬ strand 1974 b s 59, 66, 69, 74, 81). Särskilt an¬ derlåta att reglera hundarets omfattning. Hundares- märkningsvärt var att det i Attund aland i regel skul¬ indelningens ålder måste då verkligen omprövas. Det le finnas ca 100 bebyggelseenheter med fornläm¬ kanske inte är så säkert att den är uråldrig. ningar från yngre järnålder i hundaret, i Tiundaland De historiska källorna medger knappast en ytter¬ ca 60 och i Fjärdhundraland ca 40. Detta ledde till ligare analys av denna fråga. Däremot kan det arkeo¬ ett antagande att bakom den kända hundaresindel- logiska materialet, och då främst fornlämningarna, ningen låg ett äldre skikt med 120 enheter per hun- tas in som en ny, oberoende källa, som berättar om dare. Med hänsyn till den bebyggelsehistoriska si¬ bebyggelsens omfattning inom respektive distrikt. tuationen kan denna indelning inte vara äldre än 1000-talet. På grund av bebyggelsetillväxten måste detta äldre hundare ha omreglerats till den stmktur Fornlämningarna som finns i det kamerala materialet (Å Hyenstrand 1974 b s 119 ff). Hundarena med 60 resp 40 enheter Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering för utgör halvor och tredjedelar av 120, medan ett hun¬ den ekonomiska kartan, i Mälarlandskapen genom¬ dare med 100 enheter skulle innebära att ett skepps¬ förd i huvudsak under 1950-talet (översikt se Ä lag om 2 tolfter = 24 enheter avskilts ur det ur- Hyenstrand 1978), gav här till resultat ca 250 000 spmngliga hundaret. Här har Hyenstrand anslutit sig fornlämningar fördelade på ca 25 000 platser. De låg till Erland Hjärne (1947) och Gerhard Hafström ofta i direkt anslutning till den fortfarande levande (1949 s 143), som båda uppfattar Rodens skeppslag jordbmksbebyggelsen. Ungefär samtidigt ökade de som två utbmtna tolfter ur ett innanför liggande arkeologiska undersökningarna i antal. De föranled¬ hundare. Dubbeltolften spelar också en roll som des av det ändrade markutnyttjandet i samband med storlek för huvudsocknen, ofta med 7h«u-namn, samhällstillväxten och den bättre överblick ek-kar- inom t ex Attundalands hundaren (Å Hyenstrand tan gav möjlighet till. 1974bs44ff). De första analyserna av undersökningsresultaten Hyenstrands generella metod för beräkning av be¬ visade, att gravfältens storlek mindre berodde på byggelseenheter gav honom en anledning att disku¬ hur många människor som använt det än på hur tera gränsändringar inom åtskilliga hundaren för att länge det hade använts. Om flera gravfält tillhörde nå fram till anpassningar inom tolft- och dubbel- samma bebyggelseenhet utgjorde de i regel en kro¬ tolftmodellerna. Dessa synes inte alltid kunna beläg¬ nologisk kedja. Med stöd av de många undersökta gas i förhållande till äldre skriftliga källor och utgör gravfälten kunde man också datera icke utgrävda en svaghet i Hyenstrands bedömning. Vidare har gravfält till huvudperiod (bronsålder, äldre järnål¬ Hyenstrand oftast utgått från den äldre ekonomiska der och yngre järnålder). En bebyggelsekontinui¬ häradskartan vid sin bedömning av bebyggelseenhe¬ tet kunde i många fall fastställas mellan komplex terna (Ä Hyenstrand 1974 b s 43) trots att denna från äldre järnålder och yngre järnålderns bebyg¬ som han själv säger har en felkälla framför allt i om¬ gelseenheter (B Ambrosiani 1964 resp 1973). Jag råden med äldre säteribildning. I själva verket tycks använder här begreppet bebyggelseenhet för att inte ekonomiska kartan från 1950-talet ha en tydligare 68 och bättre redovisning än häradskartan av ett äldre, med rätt stor sannolikhet anta att den bebyggelse¬ t ex i de geometriska jordeböckerna redovisat ägosys¬ bild som framträder genom denna analys är riktig tem i dessa områden. Det visar sig också att kustbe¬ även om det kan skilja i detaljer. byggelsen har underbedömts av Hyenstrand, vilket Många delproblem skulle kunna tas fram ur det får betydelse för tolkningen av förhållandet mellan pågående arbetet. Jag vill i det följande koncentrera hundare och skeppslag. mig på ett par: förhållandet mellan hundare och Hyenstrands avhandling är emellertid trots des¬ skeppslag och dateringen av hundaressystemet. Här¬ sa detaljanmärkningar en inkörsport till en ny syn av kan också dras vissa slutsatser om bakgmnden till på mängdinnehåll i och datering av hundaresindel- landskapslagarnas för vaije hundare bestämda, lik¬ ningen just genom tillgodogörandet av det tidigare artade prestationer under äldre medeltid. svåmtnyttjade källmaterial, som fornlämningarna Som utgångspunkt behövs ett system