Bebyggelsehistorisk Tidskrift

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Michael Olausson Title Hus och tomt i Uppland och Södermanland under yngre bronsålder och äldre järnålder Issue 33 Year of Publication 1997 Pages 95–116 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org

Hus och tomt i Uppland och Södermanland under yngre bronsålder och äldre järnålder av Michael Olausson

De bo skilda från varandra och åt olika håll, allt liga uttryck för en viss ideologi och en specifik efter som en källa, ettfält, en skog fallit dem i sma¬ samhällsformation. ken. De anlägga byar icke såsom vi med samman¬ Anpassning till ekologiska förutsättningar, loka¬ fogade och sammanhängande byggnader: var och la traditioner och nya ideér liksom till mer övergri¬ en omger sitt hus med en öppen plats... (Tacitus, Ger¬ pande politiska strukturer har på olika sätt bidragit mania, kap 16) till utvecklandet av regionala särdrag. Den förhis¬ toriska människan byggde inte enbart hus och - Man bygger och bygger här i livet, ser ni, men organiserade boplatsytor på ett repetitivt sätt, så man vinner ingenting på det. Man räknar ut allting som empiri och tradition föreskrev, utan prövade så fint - men så fort man kommer till takstolarna nya vägar allteftersom behoven förändrades och .så visar det sig att det var någe fel i räkningen - inom ramen för olika möjligheter. Människan gör allting blir så annorlunda, så djävligt annorlunda, sin egen historia och utformar ständigt sin tillvaro just medan man håller på och bygger - så att när men under omständigheter som är för handen man nått övre våningen upptäcker man att man givna. borde lagt grunden på ett helt annat .sätt, så att Den diskussion kring hus och tomt i Mälarområ- säga - He, begriper ni, Folkesson? /.../ det som här presenteras är i högsta grad ett resultat Vi bygger alltihop ser ni, vi bygger och bygger, av en fortlöpande diskussion utifrån olika teoretis¬ den ena så den andra så, - hela mänskligheten ka infallsvinklar med betoning på stabilitet, insta¬ bygger! bilitet, förändringar, samhällets komplexitet, egali- (Rudolf Vämlund, ”Man bygger ett hus” 1938 (1956) sid tärt - icke egalitärt, social organisation, funktio¬ 273-274) nellt - ideellt osv. Artikeln behandlar perioden från yngre bronsålder, ca 1000 f.Kr., till och med folk- I denna artikel diskuteras förhållandet mellan arke¬ vandringstid, ca 500 e.Kr. Geografiskt ligger ologiska lämningar av hus och övriga boplatsläm¬ tyngdpunkten i Mälardalen och framförallt inom ningar inom den gemensamma yta som benämns Uppland och Södermanland, med exempel från ”tomt”. Övriga strukturer, väsentliga i samman¬ Västmanland. hanget, utgörs av allehanda fysiska lämningar som kan bidra till att definiera och avgränsa området. Källmaterialet Gårdens hus är fortfarande vår huvudsakliga källa för sociala och ekonomiska studier. Förändringar i Framställningen grundar sig i första hand på publi¬ teknik och planlösning uttrycker nya värderingar cerat material. Fältmaterial från äldre undersök¬ och skiftande sociala förhållanden. Vid sidan av att ningar är i flera fall opublicerat och kan i förekom¬ vara ett typologiskt instrument i ett långtidsper¬ mande fall vara svårtolkat. I samband med grav- spektiv representerar husens inre och yttre förän¬ fältsundersökningar kring Stockholm påträffades dringar, disposition av tomten och liknande, avsikt¬ ofta boplatser under gravarna. Fram till mitten av

95 1980-talet hade inte mindre än ca 80% av det sarkeologi ha behandlats som ett nödvändigt ont, kända boplatsmaterialet påträffats i samband med där insatserna inriktats på enskilda anläggningar gravfältsundersökningar. Men arkeologerna i som dykt upp under gravfält i undersökningarnas gemen föredrog gravar och gravfynd, kanske bero¬ skälvande slutminut, har insikten om behovet av att ende på att ”gravarna är behagligt distinkta i kon¬ frilägga större sammanhängande boplatsstrukturer turen medan boplatserna presenterar sig dåligt utvecklats. Skillnaderna, med avseende på beva- ovan jord”. Det är därför en synnerligen angelägen ringsförhållandena, mellan hus och boplatser i forskningsuppgift inför framtiden att detta källma¬ åkermark och på impediment är påtagliga, något terial bearbetas och publiceras. Idag har boplatser¬ som inneburit andra tolkningsförutsättningar och na en dominerande ställning som undersöknings¬ kunskapspotential. Den nödvändiga utveckling objekt däremot, tyvärr i betydligt mindre utsträck¬ med undersökningar fokuserade på helheten, har ning, forskningsobjekt. medfört att man alltmer ägnat sig åt hustypologi, Ett särskilt praktiskt problem utgörs av det fak¬ en form av schablonmässigt tänkande på en mel¬ tum att endast en mindre del av de stora boplatsun- lannivå där detaljerna fått stryka på foten. Denna dersökningama från 1980- och 1990-talen har hun¬ typ av undersökningar har allt som oftast tenderat nit rapporteras. Det har bidragit till att de olika att bekräfta tidigare uppfattningar och erhållen periodernas hus- och boplatsmaterial är ojämnt kunskap. Försök till att utifrån olika teoretiska representerat, något som för flera tidsperioder, inte bevekelsegrunder utveckla en mer detaljrik husar¬ minst bronsåldern, medfört att detta källmaterial keologi med inriktning på enskilda hushåll görs fortfarande framstår som ett synnerligen magert, dock. Vid sidan härav framstår behovet av analy¬ för att inte säga diffust, källmaterial. Detta kan ser kring hus, tomt och gård som en mycket ange¬ inte uteslutande förklaras med en mager empiri, lägen forskningsuppgift. utan till väsentlig del på att istället studier av soci¬ al organisation och ideologi länge dominerat inom Bilden av Skandinavisk bronsåldersforskning. Däremot är gården äldre järnålder, och då framför allt förromersk och En gård, t.ex. under äldre järnålder, kan inte ute¬ yngre romersk järnålder samt folkvandringstid, väl slutande betraktas som en funktionell enhet med representerade, med undantag för äldre förromersk hus, gärdesgårdar och brunn. Förklaringen till och äldre romersk järnålder. Hus från ”problempe¬ husens utformning, inre uppdelning samt relatio¬ rioder” som Vendeltid och i viss mån vikingatid, nen hus och övriga delar inom boplatsen måste har under senare tid påträffats i allt större utsträck¬ även sökas inom rådande mentaliteter där boplat¬ ning. sen även kan sägas spegla världsordningen. Huset Undersökningarna under 1980- och 90-talen har förefaller utgöra ett världscentrum, där dörren och medfört en påtaglig nedgång av antalet undersökta tröskeln representerar en både fysisk och andlig 7 gravfält belägna på impediment, något som i sin tur gräns, en punkt där motsatserna möts. Huset, här resulterat 1 en markant nedgång av undersökningar synonymt med ”hemmets” kärna, kan ses som en av intilligggande eller underliggande boplatser. metafor för hela tillvaron där sociala och ekono¬ Istället har boplatser på lermarker och åkermark miska strategier kan manifesteras, som till exempel kommit att undersökas i allt större omfattning. status, liksom en metafor för tillvarons förutsätt¬ Intresset har successivt kommit att riktas inte ute¬ ningar, dess gränser, liv och död, ett förhållande slutande till husgrunderna, utan till boplatserna som symboliseras i den yngre bronsålderns husur¬ som helheter med alla dess olika beståndsdelar. nor. För Upplands och övriga Mälardalens vid¬ Fenomen som förrådsgropar och brunnar betraktas kommande är den rumsliga relationen mellan idag som självklara indikatorer och komponenter, hus/gård och gravar betydligt mer komplicerad än men började observeras på allvar av arkeologerna vad som kan iakttas i exempelvis södra Norrland. först under början 1980-talet, framförallt vid de En viktig brytpunkt utgörs av övergången från 4 storskaliga exploateringsstyrda undersökningarna. bronsålderns ytmässigt stora boplats- och grav¬ Detsamma gäller hägnader av trä. komplex till den förromerska järnålderns mer fixe¬ Från att under 1960- och 1970-talens uppdrag- rade och snävt avgränsade, enskilda boplatsenhe-

96 Figur 1. Bebyggelsen under äldre järnålder, med ettfler¬ ningar räknas. Hus, gravar och röjningsrösen bildar tal gårdar, gravfält och stensträngar som bildat hägnad- inte sällan intima och komprimerade rumsliga slag. Yngre järnåldersgravfält och övriga fomlämningar 9 markerade med streckad linje. strukturer. Gardsstrukturerna, men framförallt odlingslandskapet, skiljer sig här på ett avgörande sätt från den samtida stensträngsbygden i Mälarda¬ ter. En av del denna process kan avläsas i framväx¬ len, Östergötland m. fl. östra Sverige. ten av särskilda gravfält. Förvånande nog har man Andra har behandlat det man kallar vedertagna inte i någon nämnvärd utsträckning ägnat sig åt gårds- och bybegrepp, liksom även kulturgeogra¬ detta väsentliga problemområde för bebyggelse- fiska och arkeologiska tolkningar av agrarlandska¬ och landskapsarkeologin. I artikeln kommer ensta¬ pets former. Här talas om behovet av ett mångty¬ ka exempel på den stora rumsliga variationen mel¬ digt gårdsbegrepp, men tyvärr ges inga alternativ lan boplats och gravar att belysas. till det kritiserade förhållningssättet. Flera goda ansatser har gjorts till en kontretise- ring och fördjupning av ”gårds”- och ”tomt”- begreppen. Lars Liedgren har i flera sammanhang, Gård, tomt och hem utifrån ett mycket omfattande boplatsmaterial från De rumsliga relationerna mellan boplatser och gra¬ Hälsingland, diskuterat ”gårdstomt” där förekom¬ var samt skärvstenshögar under bronsålder är kom¬ sten av en eller flera husgrunder och gravar med ett plicerade, och låter sig inte direkt inordnas i mer nära rumsligt samband utgör grundförutsättningar¬ vedertagna gårdsbegrepp. Strategiskt bör ”gården” na. Liedgren talar om ett ”inre tun” bestående av eller ”tomten” och i vidare bemärkelse ”hemmet”, hus och gårdsplan, samt ett ”yttre tun” med hus och ses som en plats som integrerar de levande och de gravar. Normalgården i Hälsingland under romersk döda, dvs en sinnebild för platskontinuitet disposi¬ järnålder - folkvandringstid bestod av ett till två tionsrätt. ”Hemmet” torde under förhistorisk tid hus, belägna med ett avstånd av 50 m. till närmas¬ mentalt och fysiskt ha representerats av vad vi idag te gravar och dessa två beståndsdelar påträffas kallar ”bygd”. Den förhistoriska ortnamnsgruppen inom en cirkel med en radie av m. 150 Till jämål- med suffixet -hem, tolkas i sin äldsta form just som dersgårdarna i Hälsingland kan även odlingsläm- ”bygd” men i yngre namnformer i betydelsen

97 ”gård”. Den äldre betydelsen kan ses som en all¬ utom två specifika delar: mangård och fägård. I de mängermansk tradition och företeelse och kan jäm¬ gammaldanska landskapen (förutom Blekinge), föras med liknande uppfattningar i ett flertal kultu¬ liksom Danmark och norra Tyskland där denna rer. I Australien är ”hem” inte uteslutande ”hus” uppdelning helt saknades, var gårdens olika funk¬ utan framförallt synonymt med förfädernas land. tioner istället integrerade och organiserade under I andra, betydligt yngre sammanhang framträder samma tak. Dessa gärdar känneteckandes av tätt människorna och deras syn på bebyggelse och sammanbyggda huslängor. Enligt min mening kan hem. I Hälsingelagen (Manhelgdsbalken VI) finns dessa regionala särdrag ha utvecklats redan under en mycket målande beskrivning där läsaren förs äldre järnålder. från skogen och utmarken, vidare genom de första hägnade markerna för att slutligen komma till Förändrad gårdstunet med alla dess hus och in i stugan och syn på gård och by bondens sängplats. Lagtexten rör ”viljaverksdråp Den gamla diskussionen mellan arkeologer och och gäster” och uttrycker tydligt dåtidens normer kulturgeografer rörande ensamgård - bybildning om vad som var mindre centralt och vad som var har fått ny aktualitet. Tidigare framhölls förekom- 14 det mest betydelsefulla. Fridsboten ökade gradvis sten av olika typer av flerkämiga bebyggelser. ju närmare centrum brottet utfördes. I var del av Utvecklingen framför allt inom uppdragsarkeolo- världen betraktas hus idag som synonymt med gin har inneburit att man med ledning av ett flertal ”hem”. Den inhägnade ytan vid en gärd eller en undersökningar, bland annat i centrala och västra modem villa benämns ”tomt”, vilket liksom ”hem” Uppland och Västmanland, kunnat påvisa ett nära har en mycket stark rättslig, individrelaterad och rumsligt samband mellan förhistoriska boplatser okränkbar betydelse. (äldre järnålder) och medeltida och historiska byar. En viktig dynamik i”hus och tomt” ligger i det Bilden är dock komplex och heterogen. I flera fall, avgränsade området ”tomten”, en av människor som vid Säby, Norrsunda socken i Uppland, är de utvald plats och definierad yta som avgränsats med konstaterade lämningarna inom bytomten främst hjälp av allehanda fysiska lämningar. Det kan vara från äldre järnålder medan vikingatid och, i ännu trägärdsgårdar, stensträngar eller annat. Den inhäg¬ större utsträckning, medeltid uppvisar en blygsam nade tomten förutsätter en inre aktivitet, i detta fall representation. En sådan platskontinuitet har före¬ ett eller flera hus. Förståelsen av interaktionen mel¬ slagits vara en indikation på byar äldre än medel- •, ><> lan hus och tomt är avhängig möjligheten att arke¬ tid. ologiskt frilägga och tolka lämningar som en orga¬ En forskning kring gravmaterial med resultat niserad och reglerad mmslig struktur. En utgångs¬ som i mycket sammanfaller med de från boplats¬ punkt är språket, närmare bestämt ”gårdsbegrep- undersökningarna, har under flera år genomförts pä pets” etymologi. I den medeltida svenskan skrevs Lovö i Mälaren av Bo Petré vid Stockholms uni¬ gård, i betydelsen hus, som ”gardh”. Men ”gardh” versitet. Utifrån analyser av gravpopulationer från betyder även hägnad. Tun, gårdstun skrevs ”tung- flera totalundersökta gravfält har Petré kunnat arder”. Orden framstår som oskiljaktiga. En tolk¬ belysa framväxten av ett par, möjligen flera hushåll ning av inbegreppet av gård blir därför logiskt ett inom flera enskilda gravfält. Till grund ligger ana¬ antal hus på en inhägnad yta. I ord som ”trädgård, lyser av släktsskapsförhållanden som förhållanden djurgård” osv framträder det centrala i ordet dvs. mellan make/maka inom gravfälten. Petrés slutsat¬ inhägnad yta ”gård” avsedd för fruktträd eller ser är att någon form av tidig bybildning måste ha betesmark. Men språket, liksom betydelser, förän¬ ägt rum under folkvandringstid. dras under historiens gång. Här ställs vi inför Jan-Henrik Fallgren diskuterar flerkämig bebyg¬ medeltida betydelser utifrån landskapslagarnas gelse och byar, där begreppet ”by” definieras som texter, och ett betydligt mer stabilt och mångfacet¬ en form av produktionsmässigt samverkande går¬ terat källmaterial från 1700-talet och framåt röran¬ dar. Liknande åsikter har tidigare framförts av bl.a. de gårdarnas utformning. Mats Widgren och Anders Broberg. Fallgren Norr om Skåne, Halland och södra Bohuslän fin¬ anser att byn som företeelse funnits redan under ner vi i den historisk kända gårdsbebyggelsen dess¬ förhistorisk tid men att strukturerna varierat. Han

98 lyfter därvidlag fram flera varianter av oreglerade 19 byar. Brobergs utgångspunkter för definition av bybegreppet är att det föreligger en ekonomisk och funktionell samverkan mellan byns hushållsenhe- ter, en uppfattning som kan sägas representera en 20 ”funktionalistisk” syn. Vad som inte har beaktats i nämnvärd utsträckning, är de historiska och etno¬ grafiska arbeten som har påvisat en rad olika vari- 21 anter av byar och då inte minst de oreglerade. Det kan gälla avstånd mellan gårdarna, blandade inä- gor, gemensamma hägnader osv. Hultin framför antropologiska exempel där frågan om bystruktur och egendom är starkt kopplade till härstamning 22 och identitet, dvs historia och kollektiva minnen. Utifrån olika källkritiska aspekter, såsom läm¬ ningarnas bevaringsgrad osv, uppställer H. Aspe- Figur 2. Gård från yngre förromersk järnålder inom det borg tre kriterier för en oreglerad västmanländsk sk Arlandastadskomplexet (RAAI37), Norrsunda sn. landsby från äldre järnålder. De utgörs av samti¬ dighet mellan ett flertal hus över en större yta och husens inbördes placering, där de placerats paral¬ Figur 3. Den större av gårdarna vid Skavsta, Nicolai sn, Södermanland lellt med varandra och med inbördes anpassning. (RAA 418) med sitt 45 m. långa ”stor¬ hus”. Den streckade linjer anger tomtens troliga utbred¬ Slutligen anförs som sannolikt att de undersökta ning. Gården är från yngre förromersk- och äldre husen endast representerar en del av det totala hus- romersk järnålder.

99 komplexet inom byns territorium enligt 1600- och Det kan ha inneburit olika former och grader av 1700-talens kartor. Den rumsliga analysen leder kooperativ/central styrning och reglering av mark¬ fram till slutsatsen att det förelegat en reglering utnyttjande och odlingssystem. Vad stensträngs¬ mellan enheterna som även innefattat olika former systemen i sin mest utvecklade form representerar av samarbete som skötsel av hägnader och liknan- är vad man skulle kunna kalla en slags politisk de. infrastruktur. Hägnaderna har troligtvis inte med nödvändighet ingått i alla gårds- bystrukturer under förhistorisk Bronsålder tid. Förekomst/avsaknad av hägnadssystem kan ses som betingat av både produktionssätt, dvs inrikt¬ Den arkeologiska perioden är fortfarande svårgrip¬ ning på jordbruk alternativt boskapsskötsel, och bar även vid en jämförelse med den äldre järnål¬ social organisation liksom ideologiska/symboliska dern, ett förhållande som gör det svårt att värdera normsystem, exempelvis arvsrättsliga principer och tolka framväxten av gårdsstrukturer under äld¬ 24 som i Dalarna. I Danmark, framförallt pa Jylland, sta järnålder med bland annat ”vinkelhus”. Kun¬ uppträder inhägnader gårdar och landsbyar från skapen om bronsåldersbebyggelsen är därför frag¬ och med förromersk järnålder. Under yngre romar¬ mentarisk och ganska osäker. De främsta beläggen tid och foLkvandringstid sker en markant förän¬ i Mälardalen utgörs av Apalle i Övergrans socken dring i byarnas organisation i det att de enskilda och Vrå i Alsike socken, båda i Uppland samt 29 gårdarna börjar hägnas in. Den ekonomiska basen Kumla i Härads socken, Södermanland. I samtli¬ anses ha dominerats av boskapsskötsel i kombina¬ ga fall har ett flertal hus påträffats inom en mer tion med jordbruk. På nordjylland finns inga eller mindre väl avgränsbar yta. På Apalle har två belägg för de mitt- och sydjylländska ”vandrande huvudfaser kunnat konstateras, en äldre från ca landsbyarna”. Istället påträffas sk ”byhögar”, dock 1200 - 1000 f.Kr. och en yngre från ca 800-700 f. utan inhägnader. Här har ekonomin dominerats av Kr. Under den äldre ligger hus som representerar åkerbruk. Detta leder oss in på Mälardalen och ett okänt antal hushåll runt en begränsad gemen¬ dess karakteristiska stensträngar. De uppträder sam inre yta. Här fanns två skärvstenshögar, tolka¬ de som ojämnt, dominerar i centrala Uppland , förekom¬ boplatsens gemensamma avfallshögar och mer i mindre utsträckning i östra Västmanland och symboliska mittpunkt. Under båda faserna finns saknas i Södermanland. En förklaring till sten¬ brunnar samt delar av en hägnad. Den byliknande strängarna, så som de framträder i detta exempel husstrukturen inom en av hägnader begränsad, och frän delar av Täby socken, (Fig. 2) är att de, förut¬ därmed definierad, yta med ett antal gemensamma om att konkret och fysiskt bilda gräns mellan in- inrättningar vid sidan av de enskilda hushållen, och utägor, sammanlänkar de skilda järnåldersgår- såsom avfallshögar och brunnar, talar för en väl darna inom en övergripande social enhet. I motsats organiserad och stratifierad social grupp med en till förhållandena i Mälardalen uppvisar de syd- fast inre struktur. Väsentlig är analysen av husen norrländska gårdarna inga spår av stenhägnader. och dess inre uppdelning. Husen från den äldre De intensivt nyttjade åkrarna bör ha haft hägnader fasen är betydligt längre än från den yngre, en av trä och slåtter kan huvudsakligen ha skett på utveckling som för övrigt påtalats tidigare med utmarksängar. exempel från Skåne, Danmark och Östergötland. Hägnader och stensträngar utgör den främsta De äldre husen oftast tre rum medan de yngre 32 arkeologiska källan för att ur en rad aspekter stu¬ domineras av ett större rum. Sydskandinaviska dera samverkan mellan gårdar och byar. Täbyex- exempel visar dock på förekomst av två rum - emplet visar att även ideologiska aspekter måste bostad och i flera fall även stall. beaktas. Här avses en större och mer övergripande Den förändringsprocess som diskuteras och som samverkansform mellan bebyggelseenheterna. innefattar ekonomiska förändringar liksom nya Stensträngssystemen i centrala Attundaland kan ideologiskaJsymboliska uttryck, är betydelsefull t. ex. ha utvecklats i anslutning till etableringen av för förståelsen av framväxten av äldre järnålderns olika politiska centra med befästa stormannagår- gårdsstruktur. I spänningsfältet mellan kollektivt dar, kungsgårdar i folklanden och handelscentra. och individuellt sker, enligt Ullén, en förskjutning

100 mot det senare under bosättningens yngre fas. Men och en från bostadsdelen avvikande golvbelägg¬ de enskilda hushållen samverkar ur flera aspekter ning samt sammansättningen av det fossila växt- 34 mom en avgränsad ”tomt”. Orsakerna till denna materialet. Därtill kommer ibland ett eller flera för¬ utveckling är dock fortfarande oklara. Minskar rådsrum. I anslutning förekommer även ett mindre även antalet hushåll på en plats som Apalle? Före¬ treskeppigt hus. Det är ofta, dock inte alltid, place¬ ligger inga belägg för ställning? Fanns det speciel¬ rat vinkelrätt mot från det större. I flera fall har la förrådshus? Förändringarna bör i varje fall för¬ dessa hus en jämn inre stolpsättning, något som klaras i förhållande till övriga, delvis omfattande, tyder på behov av ett sammanhängande rum och en samhällsförändringar och då framförallt inom det funktion, kanske trösklada. Vid sidan därav kan som har kallats det agrar-teknologiska komplexet. smärre fyrstolpshus förekomma. Dessa brukar tol¬ Här åsyftas de vidsträckta röjningsröseområdena, kas som enklare (och flyttbara) höförråd. Några den första omfattande fastlåsningen av produk- brunnar har ännu inte framkommit på någon gård¬ tionsmarken stomt , något som vi framförallt kan se i i Uppland frän denna tidsperiod. 1 Söder¬ södra Sverige men även i delar av Mälardalen, t. manland, närmare bestämt från landsbyn vid Lida i ex. i Roslagen. Dessa kan ha brukats av ett flertal Åkers socken, finns däremot brunnar som hör till självständiga enheter i samverkan. Utvecklingen bebyggelsens äldsta fas, slutet av förromersk järn¬ med självständiga enheter kom att accentueras ålder. Till gårdsstrukturen hör även grupper av här¬ under förromersk järnålder. Systemen med röj- dar eller ugnar samt, i mindre omfattning, rester av ningsrösen har karaktäriserats som den ”andra hägnader. agrara revolutionen”. Från västra Uppland, i Litslena socken, finns vid Ovanstående exempel utgör, vad vi hitills vet, Tibble by en gårdsgrupp (område F) om tre hus påtagliga undantag. Både i Södermanland och varav två antas ha fungerat samtidigt. Enstaka Uppland framträder boplatserna i mer eller mindre härdgropar återfanns i områdets yttre delar. Gårds¬ väl avgränsade bygder. Inom dem uppträder oftast strukturen definieras utifrån lämningarnas nära enstaka eller ett par, ytmässigt stora, boplatser eller rumsliga samband. Bortsett från några kortare snarare boplatskomplex bestående av rösen, sten- stolphålsrader saknades spår av hägnader. Vid sättningar, skärvstenshögar, röjda ytor och skålgro¬ sidan av åkerogräs och foderväxter påträffades par. Vid sidan av dessa finns mindre grupperingar odlade växter som emmer, vete, korn och havre med ovannämnda fornlämningskategorier. Ett pro¬ och ett av husen som dateras till övergången brons¬ blem är att rumsligt kunna peka ut den specifika ålder och förromersk järnålder kan ha inrymt en boplatsytan inom dessa komplex. Undersökningar stalldel. visar en mångfald av funktioner där boplatsläm¬ Mot slutet av förromersk järnålder sker betydan¬ ningar och i enstaka fall hus uppträder i skärv- de förändringar inom boplatserna och deras inre stenshögamas närhet. I andra sammanhang uppträ¬ struktur. Husen blir längre och något smalare än der skärvstenshögama i renodlade gravmiljöer. 1 tidigare, uppemot 20-25 m. eller något därutöver. vissa fall saknas ett direkt rumsligt samband med Detta blir därefter ett slags ”standardmått” på går¬ andra fornlämningar. darnas huvudbyggnad, som med enstaka undantag kom att bibehållas fram till och med introduktio¬ nen av de små liggtimmerhusen på stensyll under Föiromersk 39 järnålder 900-talet. Husens stolppar står på ojämna avstånd Från förromersk järnålder, huvudsakligen period från varandra, framför allt i den centrala delen. Det III, ca 200-100 f.Kr., finns en rad lokaler med hus¬ kan förklaras med en inre rumsuppdelning. Taken lämningar kända frän Mälardalen men även regel¬ är dock fortfarande överbalanserade och gavelkon- rätta gårdslämningar, inte endast ensamgårdar, struktionema är svagt till markant rundade - dvs. utan även gårdsgrupper liksom landsbyar. ”äldre” drag. I Uppland utgörs gårdsstmkturema utgörs i flera Elera av de tydligaste exemplen pä gårdsgrupper fall av ett större flerfunktionellt hus med bostads¬ från denna period återfinns i Södermanland. Vid del, i en del fall troligen även en fädel, något som Skavsta intill Nyköpings flygplats påträffades två antyds av tätare ställda stolppar, avsaknad av härd gårdar med gravfält inom ett höjdparti kallat

101 gårdsplan med gravfältet. Till detta måste även ett par större härdgropar räknas. Området förefaller framförallt ha varit reserverat för begravningar och tillhörande ritualer. Den södra sidan av gårdspla¬ nen förefaller att ha varit reserverad för de levande.

Här låg härdgropar och enstaka bakugnar - ett område avsett för allehanda hushållsaktiviteter.

Planlösningen måste förklaras som ytterst medve¬ tet anlagd. Endast 30 m. söderut återfanns grann¬ gården (RAÄ 41) med en tomt knappt hälften så 2 stor som sin granne, ca 2000 m. Här fanns inga spår efter hägnader, men tomtens storlek uppskat¬ tas framför allt utifrån topografiska gränser. Härd¬ gropar har placerats i övergången mellan röjd och oröjd mark, varför deras placering kan markera en gräns. Även här fanns ett större flerfunktionellt hus och ett mindre hus utan härd placerat vinkelrätt mot det större. Här var gravfältet placerats söder om gårdsplanen. Flera gravar från yngre perioder var placerade över huslämningarna. Gravfältet omfattar perioden yngre bronsålder till och med folkvandringstid. Gårdarna har fungerat samtidigt och dateras till slutet av förromersk järnålder och äldre romartid. Dessa gårdar kontrasterar markant mot vad vi Figur 4. Den andra gården vid Skavsta (RAÄ 41), Söder¬ hittills känner till om äldre manland. Den dateras till yngre förromersk- och äldre boplatstruktur från romersk järnålder. bronsålder. Här manifesteras det enskilda hushål¬ let; den enskilda gårdsenheten eller det privata. 40 Gabrielshagen, på mark som utifrån de äldsta Inga fossila agrara lämningar har kunnat observe- lantmäterikartorna utgjort betesmark. Den största gärden (RAÄ 418, Fig 4) kan uppskattas ha omfat- tat ca 5000 m . I norr lag en skärvstenshög. Mellan denna och det stora huset (Hus III) påträffades en ansamling härdgropar, närmast på rad, samt en hägnad, som löpte mellan skärvstenshögen och ett mycket blockrikt moränparti i väster. Detta har markerat gräns mellan gårdarna. I nordost och öster utgjordes gränsen av två kraftiga stensträng¬ ar. Gårdsplatån kan topografiskt avgränsas i söder i linje genom ytterligare en skärvstenshög, en ansamling härdgropar och en kortare stensträng. Gården dominerades av ett mycket stort flerfunktionellt hus (Hus III) 47 x 10 m. Liksom vid grann¬ gården (RAÄ 41, Fig 5) har ett kortare hus lagts vinkelrätt mot det långa huset. Dessutom fanns ett mindre hus i form av en fyrstolpskonstruktion. Mellan hus III och hägnaden fanns en husliknande konstruktion, även den placerad vinkelrätt ut från det större huset. Norr om storhuset låg en mindre

102 42 ras runt gårdarna men makrofossil visar att man granngården, vid Norslunda (Fig 8) i form av ett gödslat sina åkrar där odling av korn dominerar. Vi större gravfält, beläget inom utmarken omedelbart kan alltså utgå från en samverkan mellan gårdarna öster om skiljelinjen mellan in- och utmark som kring i första hand betesmark, äng och utmark. anges av ett större stensträngssystem. I områdets Gårdarna med sina ”vinkelhus” uppvisar en norra del finns ett bredare fädrev och norr om detta utformning med en slående likhet vad gäller grund¬ påträffas ytterligare en gårdsgrupp (RAÄ 185), planen. Men en av dem (RAÄ 418) skiljer sig daterad från äldre romartid till och med folkvan- genom sitt storhus liksom flera hus totalt sett och dringstid. Söder om fädrevet ligger stensträngar i en större gårdstomt. De mindre husen uppvisar en huvudsakligen öst-västlig riktning på ett relativt regelbunden inre stolpsättning, något som talar för jämnt inbördes avstånd, som utgår från systemets att husen haft ett rum och troligen endast en funk¬ huvudaxel. Dessa kan utgöra lämningar av uppdel¬ tion. ning av flera brukningsdelar, eller en form av gär- Den sociala strukturen kan knappast bedömas desindelning av åkermarken. I anslutning till den som egalitär. Det är framförallt storhuset som är första av dessa utskott och med en mindre men tyd¬ det avvikande. Intressant är att hustypen hitills lig förhöjning som östgräns, påträffas gårdsgrup- endast påträffas i Södermanland. Ytterligare tre pen RAÄ 186. lokaler finns: Snytberga i Härad, Kalvsvik i Husen bildar, i kombination med en grupp här¬ Haninge samt Albertsro i Åkers socken. Dessa dar, en mycket väl avgränsad och sluten enhet (Fig sörmländska gårdar med ”storhus” skulle kunna 6). Bortsett från enstaka stolphål och härdgropar utgöra lokala centra, en form av stormannagårdar. utanför husens långsidor förefaller husväggarna ha 1 samtliga fall har dessa lokaliserats till höjdpartier utgjort gräns mot utanförliggande mark, förmodli¬ på morän. gen åker på lättdränerade sandiga jordar. Mellan det större flerfunktionella långhuset och det min¬ dre, tolkat som ett eld- och torkhus, fanns en härd¬ Romersk järnålder grupp. Ytterligare en härdgrupp var belägen på En med flera av de sörmländska exemplen snarlik gårdsplanens östra del mot tomtens naturliga östra planlösning och organisering av gårdstomten, gräns i form av en mindre höjdrygg. Grupper av påträffades vid en nyligen undersökt gårdsenhet härdgropar inom gårdstomten uppträder närmast vid Åshusby (RAÄ 186) i Norrsunda socken. Upp¬ regelmässigt på äldre jämåldersboplatser. Deras land. Skillnaden är framför allt att gravar saknas placering har knappast varit slumpmässig. De inom gårdstomten. Dessa återfinns, liksom vid tycks i flera fall kunna knytas till gårdens allmän-

Figur 6. Jämåldersbyn vid Stenåldersgatan, Västerås. Utformningen och utbred¬ ning visar på en för västra Uppland och östra Väst¬ manlandförekommande bebyggelsestruktur som disponerat stora gemen¬ samma ytor - ett bytun.

103 na hushållsaktiviteter, men även till andra och mer intrikata mönster där fysiska och symboliska grän¬ ser förenas. Gården utgör förmodligen en före¬ gångare till den norra husgruppen med dess sten- strängssystem.

Tidiga bybildningar Då det moderna arkeologiska arbetsföretaget oftast endast berört delar av den totala bebyggelsen har det sällan varit möjligt att diskutera kring begrepp som hus och tomt och enskilda gårdar eller byar. Projektet E 18 är ett sådant där man endast i undan¬ tagsfall kunnat frilägga gårdsenheter om två eller tre hus. Sådan återfinns bla i Litslena socken vid 43 Tibble by inom de sk omradena F och G. Genom de storskaliga projekten i bla västra Uppland och Västmanland, som varit lokalierade framförallt pä lerjordar i åkermark (till skillnad från ovan beskrivna lokaler där merparten återfinns på moränimpediment), har konstaterats förekomsten av ytmässigt omfattande boplatser som omspänner längre tidsavsnitt. I Västmanland har under de sista åren frilagts regelrätta bylämningar bla vid Skälby by i Lundby socken. Denna omfattade ett 20-tal hus, hägnader och inte mindre än 49 brunnar. En annan lokal är den sk Stenåldersgatan i Badelunda socken, även den i Västerås-trakten. Troligen har inte byns hela Figur 7. Den centrala bebyggelsen vid det s.k. Arlandas- omfattning och tomt kunnat friläggas i undersök¬ tad, Norrsunda sn, Uppland. Merparten av husen repre¬ senterar samma kronologiska skede med undantag för ningen. Detta antyds bla av att husen i gårdsgrup- det nordligaste huset, vilket är en gård från förromersk pema innehåller både äldre och yngre drag, dvs järnålder (I). Ett hus från denna tidfinns även under ett drag typiska både för yngre förromersk järnålder av husen i den centrala husklungan (II). Hallhuset har 44 markerats med heldragna vägglinjer och ett H. Den och äldre romersk järnålder. Varje gårds storlek streckade linjen i bebyggelsens mitt följer en tänkt äldre och del av ett förmodat gemensamt ”bytun” kan för sträckning av stensträngen, vilken bryts upp vid ett sena¬ närvarande inte närmare uppskattas. I åkermark re tillfälle, kanske under sen romartid/folkvandringstid. Härfinns även en fägata samt tre mindre folkvandrings- påträffades inom en ca 200 x 120 m stor yta tio hus, tida gravfält. Området i öster okänt, här går motorväg E sju större långhus och minst tre småhus. Dessa fyr- 4.1 och II = gårdarfrånförromerskjärnålder. A och B = stolpshus börjar uppträda på gårdstomterna från gårdar från romersk jämålder-folkvandringstid. H= hallhus. slutet av förromersk järnålder. De har fungerat som enklare förrådshus vilka har kunnat flyttas och göras större eller mindre alltefter behov. Som Figur även röra sig om rester av hägnader. Härdgrupper 7 visar har fyra olika husgrupper kunnat urskiljas. tycks endast ha funnits i anslutning till två av går¬ Placeringen antyder att gårdarna lagts runt en darna. En mindre härdgrupp fanns dessutom ute på 45 gemensam större yta. Två av gårdarna bestod av ”bytunet” mittemellan gårdarna. minst två hus. Fem brunnar påträffades, varav två i Möjligen kan de västmanländska exemplen vara direkt anslutning till gårdsgrupper. I övrigt fanns uttryck för ett regionalt särdrag. Detta i motsats till härdgropar samt stolphål och gropar vilka i flera vad vi hittils vet om exempelvis stora delar av cen¬ fall tycks vara rester utav ytterligare hus. Det kan trala och östra Uppland där bebyggelsen huvud-

104 sakligen förefaller ha utgjorts av ensamgårdar eller sökningar, har denna struktur kommit att uppfattas grupper om två gårdar. Det sk Arlandastad i Norr¬ som typisk, en slags standard för perioden. Gård- 2 sunda socken (Fig 8) och Åslunda i Odensala sock¬ stunen är som regel mellan 1000 till 2000 m. 2 en skulle kunna vara exempel på mindre landsbyar Enstaka är större med upp till 5-6000 m (Fig 8) 46 i centrala Uppland under äldre järnålder. Ett drag och med i genomsnitt två hus. Inventeringar liksom som delvis går igen inom bybildningama i Väst¬ grävningar, visar på en synnerligen dynamisk manland och västra Uppland under förromersk och utveckling med en expansion ut mot bygdernas äldre romartid är att den samlade bebyggelseagglo- marginaler och färtätning i deras centrala delar. I meration tycks ha disponerat relativt stora ytor. flera fall tycks gårdarna ha legat förvånande tätt. Mats Widgren har för Östergötlands del kunnat visa att bebyggelsetätheten och befolkningen var Romersk järnålder minst lika stor under stensträngstiden som under yngre järnålder och medeltid. Så tycks även varit - Folkvandringstid fallet i Mälardalen. Som ett exempel på denna pro¬ Inom centrala Attundaland utvecklas inom loppet cess kan områdena vid Gribbylund och Aminge i av ett par hundra år, från ca 100 f.Kr. till 500 e.Kr., Täby socken. Uppland nämnas (Fig 2). De repre¬ dvs romartid och folkvandringstid, en specifik senterar troligen två åtskilda hägnadslag. väster bebyggelseform. Tonvikten ligger dock på perio¬ respektive öster om Rönningesjön. I Arninge- dens slutfas, ca 300 - 500 e.Kr. Här skall poängte¬ området i öster, påträffas utmed en sträcka av en ras att brottet i utvecklingen allmänt brukar förläg¬ knapp kilometer längs ett längre stensträngssystem gas till ca 600 e.Kr. Dess orsaker är ännu inte är fyra gårdsenheter. Till dessa kan tre gravfält av helt klarlagda. Denna bebyggelseform förefaller äldre jämålderstyp knytas. De ensamliggande sten- representera en struktur av ensamgårdar och olika sättningama representerar en äldre tidshorisont, former av flerkärnig bebyggelse med flera samver¬ men deras placering i landskapet kan sägas marke¬ kande gårdar. I enstaka fall har även byar fram¬ ra produktionsmarkens utbredning giltig även kommit. Genom flera specialinventeringar av sten- under stensträngstiden. Området representerar ett 47 strängsomraden liksom ett flertal större fältunder¬ småbrutet landskap och illustrerar en dynamisk bebyggelseexpension ut på magrare jordar under ett kort skede. Härvidlag skiljer det sig från loka¬ lerna norr om Stockholm vilka har ett större inslag av lerslätt. Områden i Norrsunda, Husby-Ärling- hundra och Odensala har erbjudit en betydligt stör¬ re jordbrukspotential än de små lerområdena i Roslagssocknen Täby. Men gårdsstrukturema i dessa skilda ekologiska zoner uppvisar påtagligt likartade drag, husen lika¬ så. Skillnaderna kan framförallt belysas av själva stensträngssystemen, som uppvisar en mer kompli¬ cerad och sammansatt bild i centralbygdema jäm¬ fört med kustområdena. I centralområdena påträf¬ fas bland annat fägator liksom gärdesliknande strukturer.

Åslunda i Odensala socken kan tas som exempel på ett par typiska senromartida och folkvandringstida gårdar, vilka troligen ingått i en byliknande sammanslutning. I båda fallen har man en kring- bygd gårdsplan ca 30 x 20 m. stor med tre respek¬ tive fyra hus. Den stora olikheten vad gäller dispo¬ sitionen av tomtytan består av att man i mellersta

105 Åslunda valt att placera härdgruppen i tomtens västra del intill hägnaden medan östra Åslunda har en härdgrupp placerad mitt på gårdsplanen har (Fig 9 & 10). I den västra gården finns även en utomhusrelaterad verksamhet för mat¬

beredning mm norr om den egentliga gårdsplanen. I detta område finns även ett mindre treskeppigt hus och ett för¬ rådshus. Som en negataiv följd av att undersökningsområdet odlats upp i mo¬ dem tid fanns inga egentliga lämningar av stensträngar bevarade i gårdarnas omedelbara närhet. Däremot påträffa¬ Figur 9. Den östra gården vid Odensala sn, des trähägnader vid den östra gården Åslunda, Uppland. (Fig 10). Sådana trähägnader i sten- strängsmiljöer är betydelsefulla då det illustrerar hur man valt olika material, möjligen beroende på olika funktioner. Det kan ge nya infallsvinklar för förkla¬ ringarna till uppdelningen av marken på och kring gårdstomterna, vilka saknar närmare mmslig kontakt med stensträng¬ ar. Gårdarna bör ha haft gemensamma hägnadslag och ett gemensamt gravfält, som påträffades mellan de båda tomter¬ na. Om man dessutom beaktar att går¬ darna var belägna på avsatser mot norr och utanför det mest optimala bebyggel¬ seläget, som idag rymmer Åslunda by, är det sannolikt att de utgör en begränsad del av en större byliknande struktur.

Expansion mot utmarken. Exemplet Rössberga

Bebyggelsen har aldrig varit statisk utan i ett längre tidsperspektiv alltid gi¬ vit uttryck för en specifik inre dynamik betingad av förändringar i markutnytt¬ jande, lokalisering, boplatsernas storlek osv. Till detta kommer att byg-den och dess utbredning skiftat, i ett längre per

Figur 10. Rössberga, Odensala socken, Uppland, Ett exempel på bebyggelse¬ expansion i utmarkema under äldre järn¬ ålder.

106 Figur 11. Gården vid Görla, en Roslags- gård från yngre romartid-folkvandringstid. Möjligen representerar husen två sam¬ tida enheter.

spektiv inte minst till följd av landhöj¬ ningen. I norra Odensala socken, Upp¬ land, kan en naturgeografiskt väl av¬ gränsad bygd urskil-jas med gårds- och bybildningar i ett för Uppland högst 49 vanligt mönster. Här finns även exem¬ pel på bygdens expansion mot och ut i utmarken. Vid torpet Rössberga har väl- bevarade odlingslämningar i form av röjningsrösen och terrasser samt ett flertal hus påträffats (Fig 11). Området ut¬ gör ett gränsområde för socknens histo¬ riska byar. Ett stort antal torp har lokali¬ serats till dessa områden under 1700- och 1800-talen. Odlingsverksamheten har alltid varit begränsad. Däremot kan en rad olika alternativa verksamheter som skogsbete, timmertäckt osv fram¬ hållas. Området med röjningsrösen var begränsat inom en knappt 1,5 ha stor yta. Belägg för odling inom området finns redan från yngre bronsålder. En regelrätt åkerläggning av marken sker först vid övergången till järnålder ca 500^00 f.Kr.

Därefter kan ett markutnyttjande som tycks kännetecknat av en kombination av odling (11-16 m.) för att rymma en gårds alla behov. och bete följas fram till Vendeltidens början, ca ”Gårdstunet” var synnerligen begränsat, knappt 600 e.Kr. Vissa perioder, såsom förromersk järnål¬ hälften av gårdstomterna i socknens centralbygd i der, sen romartid och folkvandringstid, tycks domi¬ övrigt. Dessutom har inget gravfält etablerats. neras av odling. Merparten av röjningsrösen härrör Inom enhetens uppskattade totala produktionsmark dock frän det äldsta skedet och dessa har i flera fall har endast en stensättning påträffats, daterad till succesivt byggts på. Brukningstekniken kan ha bronsålder ca 1000 f.Kr., därmed härrörande från utgjorts av åder i kombination med hackbruk. den tid som i övrigt har bedömts vara etablerings- Åkermarken, och framförallt den närmast de cen¬ period. Lokalen representerar snarare någon form tralt belägna husen, har gödslats med boplatsavfall. av Säter med ett mer extensivt åkerbruk i kombina¬ Boplatsen har dock aldrig fungerat som en fullgod tion med bete. En typ av sk svalåkrar som brukats gård i betydelsen av en åretruntbosättning. För av en kanske flera gårdar i centralbygden. Denna denna tolkning talar framförallt tre faktorer; de tre typ av utmarksaktivitet bör knappast uppfattas som

påträffade husen representerar tre olika kronologis¬ ett unikum - tvärtom. Problemet är arkeologiskt ka nivåer: förromersk järnålder, romersk järnålder och ligger i svårigheterna att upptäcka dem. Sam¬ och folkvandringstid. Det kan inte uteslutas att bandet med historiska torp kan vara en utgångs¬ vissa gårdar endast bestått av ett flerfunktionellt punkt i kombination med detaljerad jordartsanalys långhus, men Rössberga-husen är alldeles för små och andra ekologiska faktorer.

107 Gården vid Görla i Frötuna socken uppvi¬ sar en större ansamling hus vilken skulle kunna vara lämningar efter kanske två gårdar som funnits under en 200-300-årig period. Husen har placerats parallellt med varandra förutom två mindre hus som ligger orientera¬ de snett i förhållande till bostadshusen (Fig 12). Till gården hör de sedvanliga härdområ¬ dena. Söderut finns ett område med kulturla-

gersom skulle kunna vara rester av åkrar sam¬ tida med bebyggelsen. I övrigt är gårdsstruk- turen delvis otydlig och något avvikande från centrala Uppland och uppvisar inte så regel¬ bundna drag inom tomten. Gårdsgravfältet påträffas ca 120 m. i nord- västlig riktning (RAÄ 22), alltså betydligt längre bort än vad fallet var i Åslunda (se ovan). Går vi till husen däremot, finns inga skillnader mellan Figur 12. Darsgärde-gårrfen med sina trähägnadsrester. dessa och samtida hus i centrala De båda bebyggelsefasemas hus har markerats. Uppland - tvärt¬ om. Det gäller både de större flerfunktionella bo- 52 stadshusen och mindre ekonomibyggnader. Regionala jämförelser. Den andra gården ligger vid Darsgärde i Skede¬ Attundaland kontra Roslagen rids socken (Fig 13). Här kan en mer okomplicerad gårdsstruktur urskiljas, möjligen beroende på att En återkommande arkeologisk fråga är om det den använts under en kortare period än gården vid finns väsentliga skillnader med avseende på tomt Görla. Här fanns bland annat rester av trähägnader. och gårdsstruktur mellan olika regioner, en fråga Två faser har kunnat urskiljas, men liksom vid som kan brytas ned i följdfrågor rörande mer över¬ Görla kan ingen egentlig skillnad observeras mel¬ gripande skillnader vad gäller t ex politiska system lan dessa hus och de i centrala Uppland. Vid sidan (folkland, småkungadömen) eller ekonomi. Ros- av förekomst av stensträngssystem i centrala och lagsbygden framträder här som ett specifikt områ¬ västra Uppland, och avsaknad av dito i Roslagen, de i Uppland (så även redan under bronsålder). har inga egentliga skillnader kunnat påvisas i det Bortsett från mindre partier här och var som hänger hittills framkomna materialet med avseende på ihop med gravar, rösen eller odlingsytor i rönings- röseområden tycks den helt sakna stensträngs- system. Istället påträffas ställvis omfattande röjningsrösesystem. Andra karakteristiska drag är att området inte kan uppvisa en enda storhög (av folkvandringstida dimensioner). Till detta kan ett antal naturgeografiska faktorer läggas. I södra Roslagsbygden har två senromartida - folkvandringstida gårdar undersökts, båda i Norrtäljetrakten.

Figur 13. En förmodad stormanngård vid Grim- sta. Fresta sn, Uppland från yngre romartid och folkvandringstid i Uppland. Notera huvudhusets placering på högsta punkten och exponering utåt samt den kraftiga stensträngen. Gården saknar närbeläget samtida gravfält.

108 gårdsstrukturen och dess utformning. En viss osä¬ korn på Darsgärde uttrycker relationer som när¬ kerhet kvarstår för Görlas del. mast liknar de man observerat på sydnorrländska Innebär då avsaknaden av stensträngar och den järnåldersgårdar som Trogsta och Gene. Den förmodade sociala organisationen bakom dessa, de blygsamma andelen ”finsäd” som vete- och emmer sk hägnadslagen, att inga eller endast marginella skulle försiktigtvis kunna tolkas som att vi här har skillnader funnits mellan Roslagen och centrala att göra med ett utslag av sociala och ekonomiska Attundaland? Man kan svårligen tänka sig att olika skillnader inom jämålderssamhället i Uppland där samverkansformer inte skulle ha existerat i Rosla¬ Darsgärde skulle representera en ekonomiskt min¬ gen under järnåldern. Ser vi till gårdsekonomin är dre välbeställd enhet. resultaten av den jämförande analysen av fossilt växtmaterial mellan Roslagsgårdarna Darsgärde och Görla och ”inlands”-gården Åslunda (västra Stormannagårdar Åslunda) mycket lika. Sammansättningen av Som antytts ovan har sociala och ekonomiska skill¬ ogräsarter tyder på kraftigt gödslade åkrar. Kom nader framskymtat i bebyggelsestrukturen under dominerar, i Görla med 62% och i Åslunda med äldre järnålder. Exemplen på stormannagårdar 58%, medan andelen odlat kom på Darsgärde upp¬ representeras av gårdarna med mycket stora bo¬ gick till närmare 80% (detta är den enda påtagliga ningshus i Skavsta, Snytberga och Albertsro i Sö¬ skillnaden). Därpå följer vete och emmer (spelt och dermanland från slutet av förromersk järnålder och bröd/kubbvete), som på både Görla och Åslunda tidig romartid. Något längre fram, närmare bestämt uppgick till mellan 21 och 22%, samt en mindre under sen romartid och folkvandringstid, bryts det andel havre, råg och lin. På Darsgärde utgjorde råg kollektiva ”finrummet” ut ur det flerfunktionella närmare 10% och återstoden av olika vete-/emmer- huvudhuset och placeras som ett eget hus på gårds- sorter och havre. På Görla fanns det dessutom en avsevärd andel av oljeväxten Lindådra, närmare 54 10%. Huruvida det funnits variationer rörande relationen åkerbruk - boskapsskötsel är dock oklart. Benmaterialets höga fragmenteringsgrad och blygsamma förekomst på boplatser innebär därför som regel att man endast kan konstatera djurarter, men utan att kunna göra några kvantitati¬ va beräkningar. Att rangordna boskapsbeståndet tycks för närvarande inte vara möjligt på grund av bristen på osteologiskt källmaterial. En metod att närma sig frågan kunde vara att utifrån stalldelar¬ nas storlek schablonmässigt beräkna antalet djur per gård. Det torde vara mycket komplicerat, för att inte säga omöjligt att utifrån det osteologiska materialet se om boskapsskötseln var mer betydel¬ sefull i eentrala och västra Uppland än i Roslagen. Utifrån ovan anförda exempel från Jylland skulle regioner som saknar hägnadssystem ha känneteck¬ nats av en tonvikt på åkerbruk. Det skulle även gälla för Södermanland. Mot detta har man dock påtalat boskapsskötselns dominans inom Roslags- området senare under medeltid oeh historisk tid. En utvärdering av utförda pollen- liksom makro- fossilanalyser från västra, centrala respektive östra Figur 14. Grimstagårdens granne vid Toland, Fresta sn, Uppland är därför i allra högsta grad. påkallat ett exempel på en mer ordinär bebyggelse under äldre Det är intressant att notera att den höga andelen järnålder.

109 tomten (Jmf. Herschend 1993). Endast på ett fåtal av de undersökta gårdarna i Mälardalen från denna tid kan uppvisa sk hallhus. Nämnas kan Norslunda (Fig 8) och Sanda 1 Fresta socken i Uppland Andra tecken på social och ekonomisk särställning utgörs av tomten och dess storlek. Den av stenträngar markerade tomten på Arlandastad kan beräknas till minst 5000 m och överstiger därmed något som tycks utvecklas till en ”normalstor tomt” under denna tid. Med ledning av ytterligare några kriteri¬ er skulle olika storgårdar kunna ringas in: att tom¬ ten hägnas in på ett markant sätt, medelst en kraf¬ tig stensträng, palissad eller till och med en befäst¬ ningsvall. Vidare förekomst av ett större antal hus på tomten och en fördelaktig, och från övriga går¬ dar avvikande, topografisk placering. Till detta skulle man även kunna foga en faktor som ekono¬ misk variation, uttryckt t ex i ett avvikande stort inslag av olika hantverk. Andra liknande signaler kan vara ett avvikande stort antal bås i stallen och relativt sett större förrådskapacitet. I Fig 14 ges ett exempel på en möjlig dock oundersökt stormanna- gård. Den ligger vid Grimsta (RAÄ 117) i Fresta socken, söder om ovannämnda Sanda. Minst tre hus belägna på en markerad höjd med branter omges på Figur 15. Tre uppländska befästa stormannagårdar från en sida av en mycket kraftig stensträng. Denna gård folkvandringstid: Broborg, Husby- Långhundra socken, kan jämföras med en mera ”ordinär” enhet - gården Darsgärde, Skederid socken och Runsa, Eds socken. vid Toland, även den i Fresta socken (Fig 15). En undersökt stormannagård utgörs av den palli- sadinhägnade gården vid Haga norra i Solna sock¬ ningar uppträder vad vi vet idag, i Mälardalsområ- en. Husen har byggts på terrasser och gården, som det (liksom i Östergötland och Bohuslän) först daterats till folkvandringstid, ligger på en kommu- under sen romartid och folkvandringstid. I bland nikationsmässigt väl vald plats på Stockholmsåsen. dessa ca 15 fornborgar med husterrasser i Mälarda¬ Den kom under ett yngre skede att omgärdas av en len, är det ingen överdrift att säga att den gårdsbe¬ palissad. Detta är faktorer som ansetts särskilja byggelse med tillhörande tomt som de represente¬ gården från övrig ”ordinär” bebyggelse. Den rar, framträder mycket markant (Fig 16). Som ett äldre fasen kännetecknades av ett större antal väv- exempel på en befäst stormannagård skall Runsa tyngder, ett inslag som saknas under den yngre fornborg i Eds socken. Uppland nämnas. Inom den fasen. Gemensamt är att åkerbruk tycks ha spelat 1 ha stora och av mycket kraftiga, ställvis dubbla en underordnad roll. Huruvida gården haft en avvi¬ vallar inhägna tomtytan finns sju i ytan synliga kande stor tomtyta med hallhus och en väl tilltagen husterrasser. Två av dessa avviker markant från de förrådskapacitet ligger tillsvidare dolt i myllan övriga genom sin placering på borgområdets hög¬ inne i Haga-parken. sta punkt strax innanför huvudingången. De är Enstaka stormannagårdar uppvisar dessutom en dessutom mycket stora, 34 x 12 respektive 30 x 11 mer eller mindre renodlad karaktär av befästning, m. Endast en mindre yta av den största terrassen eller befäst gård. Som sådana utgör de ett mindre har undersökts, men de kraftiga stolphålen och antal av den grå massa som sorterar under den anti¬ deras inbördes placering antyder att här har funnits 59 kvariska benämningen ”fornborg”. Befästningar ett mycket stort hus, ca 30 x 10 m. stort. Den och vallanläggningar med inre bosättningsläm- andra terrassen kan ha rymt ett bostadshus. Den

110 omotiverat tomma ytan i borgens norra del kan trala. Det agrar-teknologiska komplexet, vilket är rymma fler hus. Centralt beläget finns ett vatten¬ en rad faktorer som samverkat, varit beroende av hål. Undersökningen har även kunnat påvisa före¬ varandra och eller förutsatt varandra i en längre dia¬ komsten av mindre hus, ca 4 x 3 m. stora längs val¬ lektisk process. Relationen mellan boskapsdrift och lens innansida. Fynden visar att bronsgjutning lik¬ åkerbruk förskjuts alltmer mot åkerbruket. Detta som järnsmide har bedrivits. Metallhanteringen kommer till uttryck i en förändrad brukningsteknik kan delvis knytas till det stora terrasshuset. En med gödsling, bättre redskap, nya grödor samt kvinnlig värld manifesteras genom textilhantverk framförallt introduktionen av ställning. Ramen och samt övrig hushållsverksamhet och tycks ha varit följderna av utvecklingen kan beskrivas som en koncentrerad till områdena längs vallens insidor. successiv organisering och fastlåsning av marken. Hustyperna och fynden antyder en betydande spe- Exempelvis de stora röjningsröseområdena eller cialicering och arbetsdelning. Gårdens storlek går andra omfattande åkersystem som utvecklas under ännu ej att uppskatta men den bör ha rymt ett antal yngre bronsålder - äldsta järnålder. Intensifieringen familjer/grupper som har ingått i stormannens hus¬ antas huvudsakligen ha kännetecknats av en ökad av håll. Avsaknaden åkerogräs, liksom tröskavfall i arealproduktivitet. I relationen gödsling - ställ¬ det fossila växtmaterialet antyder att den påträffa¬ ning, två fenomen som anses vara synkrona, är det de säden (vete och korn) inte brukats av gårdens ställningen som är det helt centrala. Ställning och invånare (närområdet saknar lämplig åkermark) boskapsdrift kräver en egen diskussion. Men utifrån utan att den förts dit från ett betydande omland. en generell nivå och från yngre bronsålder till folk- Gårdens specialisering och förmodade framskjutna vandringstid, kan det antagas att övergången från roll politiskt och socialt framgår inte minst av dess utegångsdrift till ställning av boskap vara en av de placering 1 landskapet. Den ligger på ett platåberg viktigaste variablerna i den process som leder fram omgiven av två lämpliga hamnlägen och ett grav¬ till formandet av den ”ideélla” jämåldersgården fält (med en av Mälardalens största skeppssätt- under 300-500-talen i Mälardalen som diskuterats i ningar) vid en plats där vatten- och isvägar från ett denna artikel. Utvecklingen har inneburit olika flertal insjöar och åar mynnar ut i Mälaren. Gården gårdsformer och byar vars utformning i sin tur har blivit nedbränd/brunnit vid minst tre tillfällen, påverkat markanvänding osv. Ett väsentligt moment mellan slutet av 300-talet till 500-talets första hälft. och kanske även en förutsättning för denna utveck¬ ling bestod av ett gmdvis förstärkande av disposi¬ Avslutning. tionsrätten av produktionsmarken. Äganderättsli- ga aspekter är därför centralt för landskapsarkeolo- Gårdstomt - bytomt gin. Egendom, ägande, uttryeker och befäster soci¬ Bilden av en gård i betydelsen ett eller flera hus ala relationer mellan människor. Men man måste inom en mer eller mindre avgränsbar yta framträder kanske betona att förändringar av ägande, från kol¬ i det arkeologiska materialet i Mälardalen först lektivt till privat inte är en naturlag i en evolutionär under slutet av förromersk järnålder och äldre ro¬ utveckling. Bägge förhållandena liksom andra for- 64 martid. Denna tolkning behöver mot det som disku¬ mer kan fungera samtidigt och i blandformer. Ett terats ovan inte vara felaktig. Men i ljuset av det mer utvecklat individuellt förfogande från att äga faktum att föregående perioder - den yngre brons¬ boskap till åkermarken, kan ha inneburit att kollek¬ åldern är mycket sparsamt representerad i det det tiva äganden preciserades i form av skyldigheter arkeologiska materialet, kan bilden komma att för¬ och rättigheter inom andra områden. Kollektivt och ändras. Kanske inte så mycket som den relativa tid¬ privat förutsätter varandra och denna motsättning punkten för gårdstmkturens framväxt som för kun¬ tar sig inte sällan materiella uttryck som kan upp¬ skapen om vad som orskat och leder fram till detta. fattas som paradoxala. De ofta ytmässigt stora Det kan därför inte tydligt nog understrykas att det bronsåldersboplatserna uppfattas som former av stora fältmaterial som föreligger från Mälardalens kollektivt boende. Det radikala skifftet i hustekno¬ bronsålder (men även andra perioder) måste dra till login runt ca 1000 fKr. och århundradena framöver sig forskningens intresse för att bearbetas och om¬ kan ses som en strävan efter och behov av att mani¬ tolkas. Ett par faktorer tycks dock vara helt cen¬ festera det enskilda inom boplatsen.

111 Boplatsernas och bygdernas fragraentisering turer formar en oskiljaktig enhet. Gårdar kan ha ett som den kommer till uttryck i framväxten av en hus men denna typ utgör uppenbarligen en äldre gårdsstruktur kan ses som ett exempel på en allt struktur. Här har intresset riktats på gårdar med två större betoning på enskilda hushåll och kanske hus: ett flerfunktionellt bostadshus med stall på i 2 0 även mot privat brukande av delar av produktions- genomsnitt 175-200 m och ett mindre uthus pa ca 2 ^ marken som exempelvis åkermark. Produktions- 50 m . Hus- och därmed gårdsstorlekarna är dock marken bör för en lång tid till sin huvuddel ha varit inget absolut och statiskt utan olikheterna är en kollektiv angelägenhet. Det är väsentligt att dis¬ väsentliga och kan sägas spegla skillnader i ekono¬ kutera begrepp och att skilja på allmänt, kollektivt misk och politisk status. Gårdens ”andrahus” uthu¬ 66 och privat ägande. Andra bakomliggande fakto¬ set, ligger antingen vinkelrätt eller parallellt med rer kan sökas i form av mer genomgripande förän¬ bostadshuset och på ett innbördes avstånd som är dringar inom social organisation. Ett förslag utgår förbluffande lika vid en jämförelse mellan ett fler¬ från två huvudalternativ: en härkomstbaserad och tal gårdar. Gårdens andrahus kan ha fungerat som en grannskapsbaserad social organisation där sten- trösklada med hö och sädesförråd, i en del fall kan¬ strängsbygderna skulle spegla det sistnämnda. ske även som friliggande fähus. Till detta kommer Men det bör poängteras att även andra förklaringar de mobila mindre fyrstolpshusen för förvaring och kan vara relevanta förutom de ekonomiska/politis¬ torkning av exempelvis hö. ka. Studier i kulturgeografi liksom ekonomisk-his¬ Den relativa minskningen av den totala boplasty- toria av 1600-1800-talets landsbygd, visar att det tan jämfört med tidigare perioder kommer till ut¬ inte alltid föreligger ett absolut samband mellan tryck vid sidan av husen och deras inbördes rela¬ form och process - mellan bebyggelsestruktur och tion, i placeringen av de för järnåldersgårdama så 68 odlmgsssytem, gärdeorganisation osv. Somliga typiska härdgrupperna. Till skillnad från de mer former och strukturer har en bekräftande roll, andra allmänt spridda härdförekomstema på bronsålders- uttrycker olika anspråk. Motsatsförhållanden mel¬ boplatsema som omfattar ett större aktivitetsområ- lan hus, rumsliga strukturer och social organisation de, tycks en markant förändring ske i detta avseen¬ har påtalats. Man måste alltså vara observant på de under äldre järnålder. Härdarna placeras sam¬ olikheter, regionala särarter osv. Styrfaktorer ba¬ manslagna i grupper samt nära och inkorporerade i

kom stensträngssystemens ojämna utbredning är tomten - gården. Inte sällan har de placerats söder ett sådant exempel, där bakomliggande sociala och om husgruppen eller vid en av bostadshusets kort¬ politiska strukturer framhållits som betydelsefullt. sidor. Deras placering är knappast att betrakta som En mycket väsentlig del av brons- och jämålders- slumpmässig. De tycks kunna knytas till gårdens samhällena utgjordes av relationen mellan de levan¬ allmänna hushållsaktiviteter och till rituella hand¬ de och de döda. Hur detta utformades i rummet som lingar. En särform utgör de på linje placerade runda en medveten del i utformandet av landskapet är eller rektangulära härdarna. Flera exempel visar väsentligt. Under bronsåldern har landskapsrummet hur de bildar både fysiska och symboliska gränser. varit tredelat med gravar på de högsta lägena, Vid Säby i Barva socken i Södermanland har en rad boplatser på moränen på mellanlägena och ristning¬ placerats på gränsen mellan gårdstomten och åke¬ ar och skålgropar längst ned vid lermarker och rytan utanför. Ofta tycks dessa fungera vid sidan av vatten. Denna rumsliga relation kan sägas ”krympa” hägnadsrester som markeringar för tomtgränserna. betydligt under senare perioder. Från yngre bronsål¬ Hägnader, är den tredje av gårdens viktigaste delar. der (per IV) slår brandgravskicket igenom samtidigt De förekommer även inne på gårdstunen vilket som de enskilda gravmonumenten ersätts av kollek¬ skulle kunna vara uttryck för uppdelning i man- tiva gravfält och dessa placeras nära boplatserna. och fägårdar. Brunnar är också viktiga men behö¬ Ser vi gården, ”hemmet” som symbol och represen¬ ver inte nödvändigtvis finns på gårdstomten. tant för världsordingen och metafor för tillvarons I artikeln har jag sökt att belysa relationen mel¬ förutsättningar blir relationen hus-tomt-gravfält lan hus och tomt eller gården, med dess hus och väsentlig för framväxten av en gårdsstruktur. andra delar samt dispostion och avgränsning av Artikeln har behandlat gården i betydelsen ett tomten. Självklart har det inneburit förenklingar eller flera hus vilka tillsammans med andra struk¬ och nödvändiga generaliseringar. Artikeln skall

112 Noter därför ses som början till en ny diskussion inom hus- och landskapsarkeologi. Den framtida forsk¬ 1 Hedman 1987 ningen behöver uppmärksamma fyra delar - fyra 2 Malmer 1976, s. 19 nivåer på gårdarna. Ett bekräftande av gällande 3 Karlenby 1994 hustypologi måste kompletteras med detaljanaly¬ 4 Andersson et.al. 1994, Hedman et.al. 1994, Engelmark ser av husen där vi på ett helt annat sätt än tidigare et.al. 1995 måste komma åt centrala problem som förekomst 5 Andersson 1995, Hamilton Rapport, manus, RAÄ, Kyhl¬ och utformning av stall, bostadsdelens beståndsde¬ berg, red. 1995, Dunér & Mutikainen, Rapport, manus, RAÄ lar osv. Vi måste komma åt funktionen av gårdens 6 Eriksson 1995, Hamilton 1995, Ullén 1995 andrahus. Jag har föreslagit den som trösklador 7 Bourdieu 1993, s. 52-53 med not 26 men även friliggande stall i vissa fall. Därvidlag 8 Liedgren 1992 måste arkeologerna upphöra att ”luta sig” alltför 9 Liedgren 1992, s. 176ff., s. 192-195 mycket mot arkeobotaniska resultat. Förekomst av 10 Burström 1995a & b, Varenius 1994 flera ”andrahus” samt hallhus i enstaka fall måste 11 Parker Pearson & Richards 1994, s. 6 12 Olausson också uppmärksammas. Den andra nivåen rör rela¬ 1995a, s. 43, Kyhlberg 1995, s. 188 13 Olausson 1995a, s. 42-43 tionen mellan hus och övriga delar inom tomten. 14 Widgren 1983, Hedman 1987, Broberg 1994 Anläggningstäta tomma ytor respektive måste be¬ 15 Andersson & Lundin, Rapport, manus RAÄ aktas liksom analys av tillgång, tillgänglighet inom 16 Frölund & Wilson 1993, s. 139f., Aspeborg, Rapport, manus tomten, dvs hur människorna rör sig inom tomten. RAÄ 17 Petré 1993, s. 93f. Exempel på skillnader härvidlag representeras av 18 Widgren, Broberg 1994 landsbyn vid den sk Stenåldersgatan i Västmanland 19 Fallgren 1993, s. 59f, (Fig 6) där bebyggelsen grupperar sig runt ett 20 Broberg 1994, s. 36 gemensamt bytun och de enskilda gårdarnas 21 Aspeborg Rapport, manus, RAÄ, Hagberg 1995, s. 58f., begränsade tun (Fig 3,4, 8, m.m.). Den tredje nivån Hultin 1995, s. 73 f. 22 Hultin rör den rumsliga relationen mellan gård och grav¬ 1995, s. 84f. 23 Aspeborg Rapport, manus RAA fält. Detta berör även fenomenet med placering av 24 Sporrong 1995, Hultin 1995 yngre gravar på äldre hus och tomter. Den fjärde 25 Hvass 1988 punkten rör relationen gård-åker samt annan form 26 Widgren, manus, s. 61 av produktionsmark. I förlängningen rör detta sam- 27 Widgren 1995, Widgren manus, Olausson 1996, Olausson verkansformer mellan olika gårdar och byar. I manus 28 Karlenby 1994, Ullén 1995 framtiden, inför bearbetningar av äldre bo¬ 29 Ericssson Rapport, manus RAÄ platsmaterial och inför nya undersökningar, krävs 30 Ullén 1995, s. 249-251, s.252ff. det att oavsett arkeologerna undersökningspremi- 31 Tesch 1993, Björhem & Säfvestad 1993, Karlenby 1994 ser ställer nya frågor och att metodiken utvecklas. 32 Karlenby 1994, Ullén 1995, s. 252f. 33 Tesch 1993, Björhem & Säfvestad 1993, Boas 1993, Ethel- berg 1993 Tack 34 Ullén 1995

35 Ericsson Rapport, manus RAA, Runcis Rapport, manus, Ett stort tack till många kolleger på Riksantikvari¬ RAÄ eämbetet UV- Stockholm och UV-Uppsala som 36 Aspeborg Rapport, manus, RAÄ, Holm et.al. 1994, Olaus¬ låtit mig ta del av ännu icke publicerade rapport¬ son 1994 underlag samt till Ola Kyhlberg för värdefulla 37 Andersson et.al. 1994, s. 222 38 kommentarer. Ett tack även till Pia Larsson och Andersson et.al. 1994, s. 190f. 39 Ulväng 1992, Göthberg 1995 Fransciska som Sieurin-Lönnqvist gjort figurerna. 40 Olausson 1994

41 Ekman & Neander 1994, Beckman-Thor, Rapport, manus, RAÄ, Schiitzler & Olausson Rapport, manus, RAÄ Michael Olausson, fil. dr., l:e antikvarie vid Riks¬ 42 Foghammar 1989, 1997 antikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiska 43 Andersson et.al. 1994, s.l90f., s. 2l3f. 44 Aspeborg Rapport, manus, RAÄ, Hohn et.al. 1994, s. undersökningar. 37-38 45 Holm et.al.l994, s. 14, 23, fig. 5 Bourdieu, P, 1993, ”Kultursociologiska texter". 46 Andersson et.al, 1994, Hamilton & Sieurin-Lönnqvist Rap¬ Broberg, A, 1994, ”Mellansvensk bebyggelsearkeologi. En port, manus, RAÄ, Dunér & Mutikainen Rapport, manus, forskningsöversikt med blicken riktad mot 90-talets uppdrag- RAÄ sarkeologi’’. Arkeologi i Attundaland. Studierfrån UV Stock¬ 47 Ericsson & Hermodsson 1994, Olausson 1995a holm, (RAÄ, Arkeologiska Undersökningar, Skrifter Nr 4.) 48 Widgren 1983 Burström, M, 1994, ”Platsens arkeologi. Stensträngar i tanke¬ 49 Olausson 1995a, s. 190f. värld och vardagspraktik” Odlingslandskap och fångstmark, 50 Olausson 1995b, Olausson Rapport, manus, RAÄ festskrift till Klas-Göran Selinge,Ted R.Jensen. 51 Eriksson 1995 - 1995 ”Gärdstankar”, Hus och Gård, red O. Kyhlberg, (Riks¬ 52 Göthberg 1995, Kyhlberg red 1995, med katalog antikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar skrifter nr 53 Kyhlberg red 1995, katalog, s. 225-226 14.) 54 Viklund 1992, Eriksson 1995, s. 83-84, Hamilton & Sieu¬ Dunér, J, & Mutikainen, M, ”Undersökningar av boplats RAA rin-Lönnqvist Rapport, manus, RAÄ 6,386, Åslunda, Odensala sn. Up ”,(RAÄ Rapport manus) 55 Ramqvist 1983, Liedgren 1992 Ekman, Th, & Neander, K, 1994, "Jämåldersgården i Snytber- 56 Herschend 1993, 1995 ga, Södermanland, Härads socken RAA 80”, (RAÄ Rapport 57 Parker Pearson 1984, s. 69f., Hvass 1988 UV-Stockholm 1994:8.) 58 Andersson 1995, s. 11, s. 26f. Engelmark, R, et. al., 1995, "Om brunnar. Diskussion kring 59 Olausson 1995a, 1996 brunnar på Håbolandet”, (RAÄ Avdelningen för arkeologis¬ 60 Herschend 1995, s. 221f. ka undersökningar. Arkeologiska skrifter nr 12.) 61 Myrdal 1988, s. 199 Ericsson, A, & Hermodsson, Ö, 1994, ”Förändrad fornläm- 62 Olausson manus ningsbild i Fresta”, Arkeologi i Attundaland, RAA. 63 Widgren 1995a, Mascher 1995 Ericsson, A, "Bronsålderskomplexet vid Rosendal, Härads 64 Myrdal 1989, s. 35f. socken, Södermanland", (Rapportmanus) 65 Boas 1993, Ethelberg 1993, Tesch 1993, Karlenby 1994, Erikssson, Th, 1995, "Hus och gravar i Görla, Uppland, Frö- Ullén 1995 tuna socken RAÄ 23”, (RAÄ Rapport UV-Stockholm 66 Widgren 1995b 1995:29.) 67 Widgren 1995a Ethelberg, P, 1993, ”Two More House Groups with Three-ais¬ 68 Widgren manus, s. 10 led Long-houses from the Early Bronze Age at Höjgård, 69 Parker Pearson & Richards 1994 South Jutland”, Journal of Danish Archaeology. 70 Hedemark 1996, s. 16f. Fallgren, J-H, 1993, "The Concept of Village in Swedish Archa¬ 71 Augustsson 1996 eology", (CmKntSv/edish Mchaeology Nol 1 1993.) Foghammar, M, 1989, ”Hel jämäldersmiljö funnen vid Arlan¬ da”, Populär Arkeologi nr 4 1989.

- 1997, ”Arlandastad, bebyggelse och gravar”. Bronsålder & äldre Järnålder i Stockholms Län, Stockholms läns museum. Käll- och Frölund, P, & Wilson, litteraturförteckning L, 1993, "Bybildning -förhistorisk kon¬ tinuitet eller medeltida innovation. Exempel från Uppland Andersson, C, & Lundin, C, "Undersökningar av Säby bytomt och Västmanland”,{AAeoXogi i Sverige 1990, Ny följd.) RAA 167, Norrsunda sn, Up", (RAÄ UV rapport i manus.) Göthberg, H, 1989, ”Jämåldershus i sydvästra Uppland. TOR Andersson, G, 1995, "En folkvandringstida boplats med palis- XV. sad vid Haga Norra, Uppland, Solna socken RAA 85", (RAÄ - 1995, ”Huskronologi i Mälaromrädet, pä Gotland och Öland”, Rapporter UV Stockholm 1995;t8.) Hus och Gård...

Andersson, K, et. al., 1994, ”Tibble - bebyggelse och gravar i Hagberg, S, 1995, ”Ägande och nyttjande i ett jämförande per¬

norra Trögden”, Arkeologi på väg - Undersökningarför E18, spektiv”, Äganderätten i lantbrukets historia, (Nordiska (RAÄ UV Uppsala Rapport 1994:52.) museets skrifter om skogs- och lantbrukshistoria 8, red Mats Aspeborg, H, "Arkeologiska undersökningar av boplats vid Widgren.) Västra Sälby i Lundby socken, Västmanland",{M3xms i Hamilton, J,1995, "Hus och gravar i Knivsta-Forsby, Uppland tryckning, RAÄ Rapport) Knivsta socken RAA 189 & 262”, (RAÄ UV-Stockholm Rap¬ Augustsson, J-E, 1996, ”Ekonomibyggnader pä landsbyggden port 1995:52.)

- under medeltid”, Bebyggelsehistorisk Tidskrift, Nr 29. "Lida - en sörmländsk landsby från äldre järnålder Åkers sn, Beckman-Thor, K, "Rapportfrån arkeologiska undersökningar Sö”, (Rapportmanus) vid Kalvsvik, Österhaninge sn, Sö”,(RAÄ UV rapport Hedemark, Å, 1996, "Gårdsstrukturer i Mälardalen urulerjäm- manus.) åWe/-n”,(Seminarieuppsats, Uppsala Universitet.) Björhem, N, & Säfvestad, U, 1993, ”Fosie IV. Bebyggelse Hedman, A, 1987, ”Östra mellansveriges jämåldersboplat- under brons- och järnålder", (Malmöfynd 6.) ser", (7000 år på 20 år. Arkeologiska undersökningar i Mel¬ Boas, N-A, 1994, ”Late Neolithic and Bronze Age Settlements lansverige, red K.Lamm.) at Hemmend Church and Hemmed Plantation, East Jutland”, Herschend, F, 1993, ”The Origin of the Hall in Southern Scand¬ Journal of Danish Archaeology 10. inavia”, TOR 25.

114 - 1995, ”Hus på Helgö”, Fornvännen. - ”Säg mig hur mänga djur du har...” om arkeologi och ställ¬ Holm, J, et. al., 1994, "Järnåldersbyn vid Stenåldersgatan i ning, Utegångsdrift och fähusdrift från bromålder till idag, Västerås. Arkeologiska undersökningar av en boplats, RAA SLU & Nordiska Museet, Symposiepublikation, red R.Eng- 851, i Lunda, Badelunda socken, Västmanland”, (RAÄ & elmark et. al., manus SHM Rapport UV 1993:7.) Parker Pearson, M, 1984, ”Economic and ideological change: Hultin, J, 1995, ”Ägandets etnografi - människan och jorden cyclical growth in the pre-state societys of Jutland”, Ideolo¬ hos Macha Oromo i Etiopien”, Äganderätten i lantbrukets gy, power and prehistory, ed D. Miller & C.Tilley, (New historia, (Nordiska museets skrifter om skogs- och lant- Directions in Archaeology.) brukshistoria 8, red. Mats Widgren.) Parker Pearson, M, & Richards, C, (eds), 1994, "Architecture Hvass, S, 1988, ”Jemalderens bebyggelse”, Fra Stamme till Stat and Order, Approaches to Social Space”. i Danmark ,/, Jemalderens stammesamfund, red P. Morten- Petré, B, 1993, ”Inheritance Systems and Farm Agglomerations sen & B. Rasmussen, (Jysk Arkaeologisk Selskabs Skrifter Forming Early Villages in the late Iron Age”, Sources and XXll.) Resources, Studies in Honour of Birgit Arrhenius, (PACT 38, Karlenby, L, 1994, ”The Bronze Age houses in central Swe¬ 1993.) den”, TOR 26. Ramqvist, P, H, 1983, "Gene. On the origin, function and deve¬ Kyhlberg, O, (red), 1995, "Hus och Gård i det förurbana sam¬ lopment of sedentary Iron Age Settlement in Northern Swe¬ hället. Rapportfrån ett sektorsforskningsprojekt", (RAÄ UV den”, (Archaeology and Environment 1.) Arkeologiska undersökningar Skrifter Nr 14.) Runcis, J, "Rickeby, RAÄ 174, Lunda sn, So ”,(rapportmanus)

- 1995, ”Epilog och vision”. Hus och Gård... Sporrong, U, 1995, ”Ägandets reproduktion - om arvsregler Liedgren, L, 1992, ”Hus och gård i Hälsingland”, (Studia och landskapsutveckling i 1700-talets Dalarna”, Äganderät¬ Achaeologica Universitatis Umensis 2.) ten i lantbrukets historia, (Nordiska museets skrifter om Malmer, M, P, 1976, ”Källkritiska och bebyggelsehistoriska skogs- och lantbrukshistoria 8, red Mats Widgren.) aspekter pä fältarbetet”. Arkeologiska undersökningar. Mål¬ Tesch, S, 1993, Houses, Farmsteads, and Long-term Change. A sättning och planering, (Metodkonferens 1976, RAÄ Rap¬ regional Study of Prehistoric Settlements in the Köpinge port 1976 A 3.) Area, in Scania, Southern Sweden.

Mascher, C, 1995, ”Dispositionsrätten till mark i brons- och jär¬ Ullén, I, 1995, "The Power of Case Studies. Interpretation of a nålderns agrarsamhälle”. Äganderätten i lantbrukets historia, Late-Bronze-Age Settlement in Central Sweden ”, (Journal of (Nordiska museets skrifter om skogs- och lantbrukshistoria European Archaeology 1994 2:2.) 8, red Mats Widgren.) Ulväng, G, 1992, ”Mälardalens hustyper. En studie av hustyper Modin, M, 1973, ”Tre järnåldersgårdar i Täby”, (Fil.Licentiat¬ under sten- brons- och järnålder”, (C-uppsats, Uppsala uni¬ avhandling, stencil, Stockholms Universitet.) versitet.) Myrdal, J, 1988, "Agrarteknik och samhälle under två tusen Varenius, B, 1994, ”Monument och samhällelig reproduktion”. år”, (Folkevandringstiden i Norden,en krisetid mellem ael- Kulturmiljövård nr 5/94. dre og yngre jemalder, red U.Näsman & J.Lund.) Viklund, K, 1992, "Analys av växtmakrofossil från utgrävning

- 1989, "Jordbruk och jordägande. En aspekt av sambandet vid boplatserna RAA 106 och RAA 190, Skederids sn, Norr¬ mellan agrarteknik och samhällsutveckling i äldre medeltid”, tälje kommun”, (Arkeologiska Institutionen, Umeå Universi¬ (Medeltidens födelse, symposium på Krapperups borg. 1.) tet.) Olausson, M, 1994, ”Skavsta Två gårdar med gravfält från Widgren, M, 1983, Settlement andfarming systems in the early äldre järnålder vid Nyköpings flygplats. Arkeologisk under¬ Iron Age. sökning av fomlämningarna 41 och 418 S:t Nicolai socken, - 1995a, ”Gammal stensträngsforskning och nya frågeställning¬ Södermanland", (RAÄ & SHM Rapport UV 1992:6.) ar”, Äldre järnålder i stensträngsmiljöer, (Seminarierapport, - 1995a, "Det inneslutna rummet. Om kultiska hägnader, fom- red Lars. Z. Larsson, RAÄ UV Linköping.) borgar och befästa gårdar i Uppland 1300 f Kr till Kristi - 1995b, ”Individuellt eller kollektivt ägande i bondesamhäl¬ födelse”, (Studier från UV Stockholm, Riksantikvarieämbe¬ len?”, Äganderätten i lantbrukets historia, (Nordiska muse¬ tet, Arkeologiska undersökningar Skrifter Nr 9.) ets skrifter om skogs- och lantbrukshistoria 8, red Mats Wid¬

- 1995b, ”Rössberga - en säter med röjningsrösen från bronsål¬ gren.) der till folkvandringstid”. Äldre järnålder i stensträngsmiljö- - Fossila landskap. En forskningsöversikt över odlingslandska¬ er, (RAÄ UV Linköping.) pets utveckling från yngre bronsålder till medeltid, (manus.) - 1996, "Runsa fornborg, En befäst stormannagård från folk¬ vandringstid”, (Skrifter om Väsby 5, Upplands-Väsby kom¬ mun.)

115 Buildings and sites in the Pro¬ vinces of Uppland and Söder¬ manland during the Late Bronze Age and the Early Iron Age

By Michael Olausson

Summary

This article contains a discussion of the relation¬ few and a renewed study and re-interpretation of ship between the archaeological remains of build¬ older investigation material can have the effect of ings and other traces of settlements which can changing the picture. Regional differences between have defined and demarcated sites. The study different provinces are being studied. Farm struct¬ covers the eastern part of the Lake Mälaren valley, ures with at least two buildings, hearth groups and that is to say the Provinces of Uppland and Söder¬ enclosures can be observed from the end of the manland, during the period c. 500 BC until 500 Pre-Roman Iron Age. Examples of farms in both AD. The account is based on published material central and outlying locations are studied as are the from investigations carried out during the last manor farms. The interest is focused primarily on 10-15 years. how the farms were planned and how people chose

Buildings are a main source of social and econom¬ to solve and organize their activities - what would ic studies. The building techniques and planning appear to be basic and common and what would of buildings which can be studied in the archaeolo¬ appear to be differences. Examples of this are dif¬ gical material express new evaluations and chang¬ ferent hamlet forms in the Provinces of Uppland ing social relationships and can be understood as and Västmanland or the Attundaland district contra the intentional expression of a certain form of Roslagen in eastern Central Sweden. There is a dis¬ ideology or specific social formation. The article’s cussion of the stone fence system’s settlement primary goal is to indicate the necessity to extend structure and the reasons for its uneven spread. settlement studies from the study of buildings - The article concludes with a discussion concern¬ which function as typological instruments in a ing the reasons behind the development of differ¬ long-term perspective - to both the site and its dis¬ ent farm and hamlet forms as an expression of the position. New knowledge concerning the different changes in the economic base. This includes one of component parts of the site have successively the most important factors, namely the transition changed our picture of the growth of the farm. This from allowing the livestock to remain outdoors is a result of a combination of, in terms of area, throughout the whole year to bringing them in¬ extensive investigations and a continuous theoreti¬ doors during the winter. The organization and cal discussion of different approaches - a discuss¬ structuring of the land must have been a basic fac¬ ion which dealt with concepts such as stability/ tor - there is an emphasis of the importance of instability, egalitarian/non egalitarian, social taking land ownership and social ideological and organization and functional/idealistic etc. political aspects into consideration. The old hamlet-farm discussion is subjected to In preparation for continued archaeological in¬ critical examination and there is a discussion con¬ vestigations four central levels of analysis are pro¬ cerning the home and the farm concepts and their posed: the individual building, the disposition of different meanings. This is followed by a presenta¬ the site, the relationship between farms and grave- tion and analysis of the remains of different farms fields, the relationship between the arable land and and hamlets up to around the year 500 AD. The tbe farm and different economic-social forms of known examples from the Bronze Age are far too co-operation between settlements.

116