DEKADENS OCH QUEER I HAGAR OLSSONS TIDIGA PROSA U Eva Kuhlefelt
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
QROP DEKADENS OCH QUEER I HAGAR OLSSONS TIDIGA PROSA TIDIGA PROSA OLSSONS I HAGAR DEKADENS OCH QUEER DEKADENS OCH QUEER I HAGAR OLSSONS TIDIGA PROSA Eva Kuhlefelt u Eva Kuhlefelt Eva 2018 ISBN 978-951-51-4515-4 (hft.) ISBN 978-951-51-4516-1 (PDF) QR OP QROP DEKADENS OCH QUEER I HAGAR OLSSONS TIDIGA PROSA Akademisk avhandling som med tillstånd av Humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet framlägges till offentlig granskning i festsalen vid universitetets språkcentrum fredagen den 23 november 2018 kl. 12. Grafisk design: Fredrika Biström Omslagsbild: Nils Dardel: Drömmar och fantasier Foto: Prallan Allsten / Moderna Museet Tryck: Unigrafia, Helsingfors, 2018 Sinä olet poistanut homeen ja sammaleen Buddhan kasvoilta – minä olen pistänyt lentäjälakin Buddhan päähän. Olavi Paavolainen till Hagar Olsson år 1929 Urmodern såg jag i klumpiga manskängor hastade hon om hörnet (...) Solveig von Schoultz, Den bortvända glädjen (1943) Innehåll Förord 1 Inledning 11 Ett kontroversiellt författarskap: syfte och frågeställningar 11 Teoretiska och metodologiska vägval 17 Begreppsanvändning 35 Upplägg och kontexter 40 Forskningsöversikt 45 2 Arvet från dekadensen: maskuliniteten som konstruktion i Lars Thorman och döden (1916) 53 En kaotisk helhet 59 Senmodern dekadensforskning – en reviderad dekadens- uppfattning? 65 Svensk sekelskiftesdekadens i ny belysning 67 ”Jag skall piska hennes förbannade själ som en hund”: Lars Thorman och döden som dekadensroman 70 Självreflexion och sanningssökande 74 Den melankoliska dilettanten och dödstematiken 78 Könsproblematik: maskulina kvinnor, feminina män 82 Berättarproblematik: från strykrädd pudel till knäracka 93 Sammanfattning 99 3 Divan och Dandyn: den feminiserade moderniteten På Kanaanexpressen (1929) 101 Shell, shell, shell! 108 Den feminiserade moderniteten 113 Från queer till camp: det naturliga som pose 116 Dandyn mellan dekadens och modernitet 120 Från dissonant Diva till Garconne: modernitetens kvinnor 128 Nysaklighet och expressionism, montage och collage: text, film och fotografi 134 På Kanaanexpressen som samtidsfenomen: Olavi Paavolainen och Nykyaikaa etsimässä (1929) 141 Sammanfattning 145 4 Den maskulina modern: kvinnlig maskulinitet och queert läckage i Det blåser upp till storm (1930) 147 Det blåser upp till storm: uppror och kärlek 150 Kvinnornas 1930-tal: emancipationsromanen 159 Primitivistiska inslag: blod, jord och könskomplementaritet 165 Den skapande modern: nymoderlighet och fri kärlek 171 Queert läckage och kvinnlig maskulinitet 176 Maskulin identifikation 1: Sara Ellmans gestalt 177 Femininitetsföraktet 182 Bilden av Herbert 185 Maskulin identifikation 2: berättarperspektiv och röst 190 Karaktär och berättare, fokalisering och berättande: berättarens pålitlighet och textens trovärdighet 193 Fokalisering och röst som maktövertagande 198 Berättarens distans, självförståelse och pålitlighet 204 Sammanfattning 206 5 Mimicry: performativitet och förklädnadsakter i Chitambo (1933) 209 Vägen in som utväg: framåtskridande och ambivalens 215 Feminism och maskulinitet i 1930-talet: Masculinity, Mirrors, Mothering 226 Psykogenesen 230 Vega: maskulinitet(-skomplex) och feminism 233 Maskulin identifikation och parodi: symbolik, retorik och berättarperspektiv 240 Maria: ”kvinnligheten” som maskerad 247 Cross-dressing och queera ögonblick 253 Sammanfattning 262 6 Slutord: från dekadens till queer? 265 Litteratur 275 Summary 291 9 Förord Förutom i antal doktorandår har jag förmodligen slagit rekord i antal handledare och jag vill inledningsvis tacka dem alla: min barndomsidol, professor emerita Merete Mazzarella som uppmuntrat mitt skrivande ända sedan jag inledde mina studier för henne i slutet av 1990-talet, fil. dr Holger Lillqvist som axlade handledarskapet i ett turbulent skede, professor Ebba Witt-Brattström som såg till att arbetet slutfördes och fil. dr Rita Paqvalén som tidvis fungerat som biträdande handledare. Tack för respons på både färdiga och halvfärdiga alster, för uppmuntran, stöd och tålamod. Ett varmt tack även till mina förhandsgranskare, professor emerita Birgitta Holm, Uppsala universitet, som också tagit sig an upp- draget som opponent, och docent Gunilla Domellöf, Umeå universitet. Jag vill tacka forna doktorandkolleger och lärare för konstruktiva syn- punkter under forskningsseminarierna i nordisk litteratur, inte minst Hadle Andersen, Anna Biström, Tatjana Brandt, Hanna Lahdenperä, Topi Lappalainen, Agneta Rahikainen, Tomi Riitamaa, Daniela Silén, Trygve Söderling och Martin Welander. Tack också till Judith Meurer- Bongardt och Mia Österlund för goda råd och inspiration. Det är med vemod jag konstaterar att mitt varmaste tack till den uppriktigaste Olssonentusiasten och experten, Roger Holmström – salig i åminnelse 10 - inte längre når fram. Slutförandet av ett långvarigt projekt ger samti- digt upphov till en smärtsam insikt om de människor som inte längre finns vid ens sida, om allt det som hade kunnat skötas mer konstruktivt och med större omsorg. Jag vill också rikta ett stort tack till medlemmarna i SLS-projektet Tidig finlandssvensk litteratur. Program och praktik (2007–2009), projekt- ledaren Holger Lillqvist och medlemmarna Michel Ekman, Kristina Malmio och Julia Tidigs för nyttiga och vettiga diskussioner kring tex- ten. Kristina har generöst delat med sig av tips och referenser, Julias vänskap har betytt mycket. Därutöver vill jag tacka dem som på olika sätt bidragit till att avhand- lingen äntligen blivit färdig, Mariann Hilli som läste och korrigerade mitt svengelska sammandrag och Fredrika Biström som tog sig an om- brytning och formgivning trots en mer än lovligt snäv tidtabell. Tack också till kolleger vid dagcentret Mosaiikki i Helsingfors för vänskap och delade bedrövelser och likaledes delad glädje, i synnerhet Khadija Abdisalan, Drakhshan Ali Abdul Qadir och Firas Al-Baldawi. Avhandlingsprojektet har möjliggjorts genom finansiering från Svenska litteratursällskapet i Finland, Litteraturvetenskapliga nämnden vid SLS, Vetenskapsstiftelsen vid Helsingfors universitet, Oscar Öflunds Stiftelse samt Victoriastiftelsen. Till sist – och givetvis allra först – ett innerligt tack till mina osvikliga drabanter, min mor Monika Kuhlefelt och min dotter Aina Sundblom för den kärlek ni låter mig vara omsluten av, också när jag inte gjort mig förtjänt av den. Raseborg i augusti 2018 Eva Kuhlefelt 11 1 Inledning Ett kontroversiellt författarskap: syfte och frågeställningar Hagar Olssons (1893–1978) författarskap har genom tiderna gett upp- hov till vitt skilda reaktioner inom finlandssvensk litteraturhistorieskriv- ning och forskning. Överlag är Olsson mest känd som kritiker och essä- ist och inte sällan uppfattad som mer entusiastisk, alternativt ”stridbar”, än analytisk.1 Hennes intellektuella rörlighet har gjort att hon av fors- karna under olika tider placerats i olika läger utan att någonsin riktigt hitta hem, än som banerförare för den finlandssvenska modernistgenera- tionen, än som representant för en internationell, kvinnlig modernism, än som språkrör för den ”Nya Kvinnan” eller helt enkelt för Samtiden. Så vitt jag kan se är den gemensamma nämnaren för den forskning som gjorts att skribenterna anknutit antingen till biografiskt material eller till de kulturpolitiska åsikter Olsson själv förfäktade och det projekt hon förverkligade via kritik och essäistik. Detta har lett till att hon visserligen kanoniserats för sin litteraturpolitiska insats men att den skönlitterära 1 Madeleine Person (2014, 4ff) gör i sin magisteruppsats en underhållande exposé över Olssonbilden i Sverige genom att visa på hur ett flertal man- liga litteraturhistoriker antingen skrivit nedlåtande om Olsson, fokuserat på biografisk information eller förbisett henne helt. 12 samtidigt marginaliserats i någon mån. Det faktum att Olsson utöva- de ett inflytande på och dyrkades av sina finska författarkolleger minns man också mer sällan. Den sedermera knarriga enstöringen uppfattades under 1920-talet som själva moderniteten förkroppsligad, inte minst på grund av sin radikala kulturkritik som innefattade ett konsekvent ned- monterande av förlegade livsstilar och litteratursyner.2 Mårrans förlaga eller inte3 – avhandlingens inledande Paavolainencitat beskriver trots allt Olssons funktion som nedmonterare av det gamla till förmån för nyskapande insatser, också av andra aktörer på kulturfältet.4 Eventuellt frös marken under Olsson tidvis. Hur, varför och med vilka följder har tidigare forskning redan kartlagt. Under senare år har bilden av Olssons skönlitterära insats nyanserats betydligt inom forskningen, inte minst av Judith Meurer-Bongardt, som i sin brett upplagda studie Wo Atlantis am Horizont leuchtet oder eine Reise zum Mittelpunkt des Menschen – Utopisches Denken in den Schriften Hagar Olssons (2011) fokuserar på utopins betydelse för Hagar Olssons skribentgärning. Meurer-Bongardts avhandling utgör ett panorama över stora delar av författarskapet, ett panorama som dock lämnar utrymme också för mindre omfattande men mer specifika studier, framförallt vad beträffar Olssons prosa. Forskningen kring de feministiska aspekterna av prosatexterna är idag rätt omfattande och det är på den här punkten jag har för avsikt att vidareutveckla. Denna avhandling tar fasta på en handfull romaner ur Olssons tidiga romanproduktion, prosatexter skrivna från och med debutåret 1916 till 2 Olavi Paavolainen dedikerade sin Nykyaikaa etsimässä (”På spaning efter samtiden”) till förebilden Hagar Olsson och vänder sig – ödmjukt – di- rekt till henne i ett långt förord. 3 Enligt Tuula Karjalainen