Finlands Röda Garden En Bok Om Klasskriget 1918 1:A Upplagan Bokförlaget Oktober 1973
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Carsten Palmær och Raimo Mankinen Finlands röda garden En bok om klasskriget 1918 1:a upplagan Bokförlaget Oktober 1973 Innehållsförteckning Inledning..................................................................................................................................... 1 DEL 1: DOKUMENT .............................................................................................................. 41 Ur rödgardismen....................................................................................................................... 41 Makten åt arbetarna – proletariatets diktatur måste utropas .................................................... 44 Bakom den vita fronten: Varkaus och Isalmi........................................................................... 47 Den finska arbetarstaten........................................................................................................... 54 Minnen från storstrejken och inbördeskriget 1917-18 ............................................................. 59 Trupper till Tammerfors hjälp.................................................................................................. 63 De bildade en sköld av tillfångatagna rödgardister och arbetare ............................................. 67 Vad arbetarkvinnorna fick erfara ............................................................................................. 70 Minnen från klasskampsfronterna år 1918............................................................................... 72 Det finska röda gardet i Petrograd............................................................................................ 80 Ett skyddskårsprotokoll............................................................................................................ 85 Några blad ur en röd fånges dagbok......................................................................................... 87 Om bondefrågan i Finland........................................................................................................ 92 DEL 2: INTERVJUER............................................................................................................. 98 Ser ni ledsna ut så blir vakterna glada...................................................................................... 98 Tio år av vårt liv tog de .......................................................................................................... 103 Törs du skriva sanningen om den svenska brigaden? ............................................................ 111 Det började när Sirola ringde ................................................................................................. 119 Tammerfors fina damer skrattade och klappade händerna..................................................... 124 En bra socialdemokrat har tre famnar mull över ögonen ....................................................... 126 Nog växer håret om jag får behålla livet................................................................................ 130 Lita på dina egna knytnävar ................................................................................................... 142 Litteratur................................................................................................................................. 151 Bilagor.................................................................................................................................... 153 Bilaga 1. Finlands Folkkommissariats manifest den 29 januari 1918................................ 153 Bilaga 2. Kymmenearbetarnas kommentar till manifestet. ................................................ 154 Bilaga 3. Några framträdande ledare för röda gardet och det socialdemokratiska partiet 1918.................................................................................................................................... 156 Bilaga 4. Klasskriget och Sverige. ..................................................................................... 159 1 Inledning De finska arbetarna gjorde uppror 1918. De störtade regeringen och parlamentet och upp- rättade sin egen republik. De försvarade den i tre månader mot finska borgare- och bonde- soldater, mot tyska yrkesknektar och svenska frivilliga. De förlorade och borgarklassen hämnades med att likvidera närmare 30 000 finska arbetare och torpare. När exekutionsplutonerna tystnat och sandjord skyfflats över de sista hungerdöda kom de vita historieskrivarna. För dem var de röda ett slödder, en förvildad pöbel under ledning av fri- släppta tukthusfångar. De beskrev den röda terrorn: Studenter som skjutits i skogarna, präster som spikats fast med tungan i bordet medan rödgardisterna sket på deras biblar. Den vita terrorn efter krigets slut beskrev de inte. I de vita historieböckerna nämns den oftast inte alls; den aktade finlandssvenske historikern Eirik Hornborg förklarade varför: Detta är en sida av krigets hemska verklighet som det är motbjudande och dessutom överflödigt att rota i.1 Denna finkänslighet är typisk för i stort sett all svenskspråkig litteratur om det finska in- bördeskriget – eller klasskriget, vilket är en mer exakt benämning. Den här boken vill ge den andra sidans version av det finska klasskriget. Vi har valt att i inter- vjuer, artiklar och dokument låta de finska röda tala för sig själva. Den som vill veta mer om hur de vita såg på kriget kan gå till närmaste bibliotek och slå upp vilken bok om Finlands historia som helst. I en inledning försöker vi beskriva bakgrunden till klasskriget med särskild tonvikt på den finska arbetarrörelsens utveckling. Det finns mycket att lära av de finska socialdemokraternas misstag. Man lär av historien för att slippa upprepa den. Kunde de finska arbetarnas nederlag ha undvikits? Ja menar de flesta röda. Om vi hade haft ett kommunistiskt parti. Om vi hade valt rätt tillfälle. Om vi hade låtit bli att tro borgarna om något gott. Om vi inte ställt till så vi fick bönderna emot oss. Om vi varit beredda. Om vi varit eniga. När klasskriget bröt ut natten mellan den 27 och 28 januari 1918 hade Finland varit en själv- ständig stat i drygt tre veckor. I sexhundra år hade Finland varit ett lydrike under andra länder. Fram till 1809 var Finland en svensk provins. Efter det svenska nederlaget i kriget 1808-1809 blev landet ett storfursten- döme under Ryssland För Finland som nation var ryska tiden ett framsteg jämfört med den svenska, Finland var en jämförelsevis självständig del av det ryska riket. Tsaren var landets högste styresman men Finland hade ett eget parlament – lantdagen – och finländare satt vanligen i regeringen – senaten. Stora delar av den härskande klassen hade stött Ryssland mot Sverige. Den första ryska tiden innebar för Finland en högre grad av självständighet, men framför allt fred. Finland hade alltid fått vara slagfält för de svenska kungarnas krig mot Ryssland. Den borgarklass som började uppstå i Finland under 1800-talet kände sannerligen inget flammande nationellt hat mot det ryska väldet. Ryssland var dess viktigaste marknad. Den finska industrin växte snabbare än industrin i det feodala, efterblivna Ryssland. Det tsaristiska systemet hindrade inte den finska industrins utveckling och kosackpiskor skulle visa sig vara 1 Hornborg, Det fria Finland, s. 42. 2 ett gott vapen mot strejkande arbetare. När en borgerligt-fosterländsk rörelse växte fram i Finland vid 1800-talets mitt riktade den sig inte mot Ryssland och tsarismen utan mot den svenskspråkiga minoritet som hade den ekono- miska makten och monopol på den högre utbildningen. Sakta växte en finskspråkig litteratur fram, i stora kampanjer ändrade nationalisterna sina svenska namn till finska. Tsarreger- ingarna spelade skickligt på motsättningarna och stödde länge den svensktalande överklassen och dess språk: Först 1863 fick det finska språket samma rättigheter som det svenska. Men Tsarryssland var en aggressiv makt och ryska trupper utvidgade ständigt tsarens välde i söder och öster. Den fosterländska ryska ultrahögern krävde att tsaren också skulle stärka det ryska inflytandet i rikets västra delar. Och under artonhundratalets sista år skärptes det tsaristiska förtrycket i Finland plötsligt och brutalt. Tsar Nikolaj II – som senare störtades av den ryska revolutionen 1917 – utfärdade i februari 1899 ett manifest som inskränkte lantdagens rättigheter. Februarimanifestet var bara den första i en lång rad ”förryskningsåtgärder”. I Finland växte oron och 1901 samlade man sig till en protestmanifestation en adress med närmare en halv miljon namnunderskrifter som i undersåtliga ordalag protesterade mot det ryska förtrycket. Lenin, som uppmärksamt följde de icke-ryska folkens kamp mot tsarväldet, publicerade omedelbart adressen i sin tidning Iskra. I en kort kommentar sammanfattade han den tsaristiska politiken mot Finland: ... Det gick inte ens fem år innan Rysslands tsar visade sig som edsbrytare. Efter det att den köpta och undersåtliga pressen en lång tid klandrat Finland utfärdades manifestet av den 3 (15) februari som stadgade en ny ordning: Utan lantdagens bifall kan stiftas lagar, 'om de berör allmänna riksintressen eller har sammanhang med rikets lagstiftning'. Det var en skriande kränkning av grundlagen, en formlig statskupp, ty om varje lag kan ju sägas att den berör allmänna riksintressen! Och denna statskupp verkställdes våldsmässigt. Generalguvernör Bobrikov hotade militärockupera Finland, om senaten vägrade publicera manifestet. Den ryska militären i Finland hade redan (enligt ryska officerares egna ord) tilldelats skarpa patroner,