Skogsfinska Släktnamn I Skandinavien

Total Page:16

File Type:pdf, Size:1020Kb

Skogsfinska Släktnamn I Skandinavien Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Kulturgeografi Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson (red) Skogsfinska släktnamn i Skandinavien Karlstad University Studies 2009:58 Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson (red) Skogsfinska släktnamn i Skandinavien Karlstad University Studies 2009:58 Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson (red). Skogsfinska släktnamn i Skandinavien Forskningsrapport Karlstad University Studies 2009:58 ISSN 1403-8099 ISBN 978-91-7063-281-5 © Författarna Distribution: Karlstads universitet Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Kulturgeografi 651 88 Karlstad 054-700 10 00 vx www.kau.se Tryck: Universitetstryckeriet, Karlstad 2009 Sammanfattning Syftet med denna rapport är att presentera förekomster och belägg av skogsfinska släktnamn i Skandinavien. Från 1580-talet och ett knappt sekel framåt koloniserades stora delar av Mellansveriges och östra Norges skogsområden av svedjebrukande skogsfinnar. Dessa var främst savolaxare som tillhörde den östfinska kultursfären. Större sammanhängande områden där den skogsfinska kulturen gett en bestående karaktär på landskap, bebyggelse och ortnamn återfinns idag i Värmland och angränsande delar av Hedmark i Norge, stora delar av Bergslagen samt mellersta Norrland. Identifieringen av släktnamnen utgör en väsentlig del av grundforskningen för att få utökad kunskap om den skogsfinska migrationen, kolonisationen och bosättningen i Skandinavien. I östra Finland var det sedan tidig medeltid brukligt att använda särskilda släktnamn. Namnsystemet hade troligen uppstått i Savolax och Karelen under 1200-talet. Släktnamnens ursprung kan sannolikt knytas till system för markanvändning och erämarksbruk, och pekar på familje- och klantillhörighet. I Sverige och Norge var det skogsfinska släktnamnsbruket främst muntligt. Det var mera ovanligt att släktnamnen nedtecknades i de kamerala källorna, och oftast användes endast patronymikon i dessa källor. Släktnamnsförekomsterna har varit spridda, mångformiga, och ofta förvanskade eller tydligt försvenskade/förnorskade. Beläggens tyngdpunkt i källorna ligger i tiden mellan 1620-1730. En annan viktig källa för släktnamnen är de uppteckningar som Carl Axel Gottlund gjorde i finnbygderna under 1817 och 1820-talet. Gottlunds sammanställningar är av central betydelse för kännedomen om de skogsfinska släktnamnen. Vi vill på detta sätt sammanställa och tillgängliggöra släktnamnsmaterialet samt jämföra med finska förhållanden. Släktnamnen ger en möjlighet att följa, identifiera och avgränsa gruppen skogsfinnar också i Skandinavien. I släktnamnsförteckningen presenteras belägg för knappt 350 skogsfinska släktnamn. Rapporten inleds med en introduktion till den skogsfinska kolonisationen och släktnamnen, och innehåller också förslag till fortsatt forskning. Förord Projektet Skogsfinska släktnamn i Skandinavien startade i sin första, mindre form, redan 1996. Projektet har tillkommit inom ramen för forskningsnätverket FINNSAM (Finnbygder i samverkan), som utgör en arena och mötesplats för yrkes- och fritidsforskning kring skogsfinnar och finnbygder i Skandinavien. I arbetsgruppen deltog Jan-Erik Björk, Källby; Gabriel Bladh, Karlstads universitet; Lars- Olof Herou, Ludvika; Jan Myhrvold, Gjerdrum och Niclas Persson, Torsby. I en därtill knuten referensgrupp medverkade dessutom Bo Hansson, Maud Wedin och i slutfasen Monica Fogelqvist. Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson har fungerat som författare av inledningsavsnittet, redaktörer och samordnare av databasmaterialet. Projektet bygger på ett långvarigt insamlingsarbete, där deltagarna bidragit med sina olika kompetensområden i insamlingen av belägg till databasen. Jan-Erik Björk har bidragit med ett omfattande antal belägg från främst Värmland och Dalarna, särskilt från domböcker och tiondelängder. Lars-Olof Herou står för huvuddelen av beläggen från Bergslagen. Maud Wedin har bidragit med belägg från Norrland. Jan Myhrvold står för huvuddelen av de norska beläggen. Niclas Persson och Jan Myhrvold har bidragit med huvuddelen av beläggen från C.A. Gottlund och Värmland. Gabriel Bladh har bidragit med belägg från Värmland och Richard Brobergs arkiv vid Torsby Finnkulturcentrum. Han stod också för struktureringen av materialet i dess första skede. En väsentlig del av sammanställnings- arbetet har sedan tagits över av Jan Myhrvold och Niclas Persson. Jan, Niclas och Gabriel har gemensamt slutfört sammanställning och inledning. En del av Gabriel Bladhs arbete har utförts inom projektet Skogsfinnar i Skandinavien finansierat av Riksbankens jubileumsfond. Längmanska kulturfonden tackas också för medel för en workshop som genomfördes vid Karlstads universitet under 2004. Vi tackar här särskilt Tuula Eskeland och Sirkka Paikkala för värdefulla kommentarer på en tidigare version av materialet. Kunskapen om skogsfinska släktnamn utgör ett grundmaterial för kännedomen om den skogsfinska kolonisationen i Skandinavien. Vår förhoppning är att detta arbete kan uppmuntra till fortsatt och fördjupad forskning om skogsfinnarna, såväl bland yrkesforskare som bland fritidsforskare i Finland och Skandinavien. Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson Karlstad, Gjerdrum och Torsby i november 2009 Innehållsförteckning Inledning 4 Skogsfinnar i Skandinavien 4 Skogsfinska släktnamn – situationen i Finland 5 Skogsfinska släktnamn i Skandinavien 7 Det kamerala materialet 8 Carl Axel Gottlund som källa till släktnamn 8 Några utvalda källexempel 10 Fryksdals härads dombok 1669 10 Det norska Finnemanntallet från 1686 10 Inhysesrannsakningen 1674 11 Mantalslängder 12 Tiondelängd från Fryksände socken 1667 13 Brobergs avskrift av samma tiondelängd 13 Födelse- och dopbok 14 Husförhörslängder 14 Kommunikanter 14 Sockenstämmoprotokoll 14 Rekryteringslängd från Nås socken 1676 15 Gottlunds nedteckningar i husförslängderna 15 Gottlunds Folkmängden på Finnskogarne 16 Gottlunds släktnamnsförteckning 16 Tidigare studier av skogsfinska släktnamn 17 Språkutveckling, källor och släktnamn 18 Släktnamnsförteckningen – en potential för vidare forskning 21 Referenser 22 Läsanvisningar och principer för släktnamnsförteckningen 25 Förkortningar 27 Släktnamnsförteckningen 32 Summary 205 Inledning Skogsfinnar i Skandinavien Från 1580-talet och ett knappt sekel framåt koloniserades stora delar av Mellansveriges och östra Norges skogsområden av svedjebrukande s.k. skogsfinnar (för översikter se t.ex. Tarkiainen (1990,1993), Bladh (2002a), Bladh & Wedin (2005), Wedin (2004) samt Wedin (red.) (2001)). Dessa var främst savolaxare som tillhörde den östfinska kultursfären. Beteckningen skogsfinne kommer från början från finskans "metsäsuomalaiset" som har använts av finska forskare som studerat finnarna i Skandinavien, men begreppet återfinns också i historiska källor som benämning på gruppen. Större sammanhängande områden där den skogsfinska kulturen gett en bestående karaktär på landskap, bebyggelse och ortnamn återfinns idag i Värmland och angränsande delar av Hedmark i Norge, stora delar av Bergslagen samt mellersta Norrland. Den skogsfinska kolonisationen berörde ett stort antal socknar från Tiveden och Kolmården i söder, områdena runt Tyrifjorden i Norge längst i väst, till Åsele lappmark i norr (Broberg 1988, Wedin 2007 om Norrland, Østberg 1978 om Norge). Figur 1. Skogsfinska bosättningar i Skandinavien (Wedin 2004). Den viktigaste drivkraften för migrationen var sökandet efter nya försörjningsmöjligheter, där skogsfinnarnas speciella kunskaper i svedjebruk gav förutsättningar att bosätta sig i 4 tidigare obebyggda områden. Migrationen bör ses som en fortsättning på den medeltida savolaxiska bebyggelseexpansionen till det inre av Finland. Den svenska kronans hävdande av rätten till obebyggda marker var på bägge sidor av Östersjön, tillsammans med den utlovade skattefriheten en viktig förutsättning och stöd för kolonisationen. Migrationsperioden sammanfaller dock i tid med perioder av krig, ödeläggelse och soldatrymningar, och de individuella flyttningsorsakerna var komplexa. Även om huvuddelen av kolonisationen verkar vara spontan, finns starka indicier på att den inledande kolonisationen inom det svenska riket till t.ex. Sörmland och Karlskoga var styrd av överheten. Med början under slutet av 1630-talet hade också grupper av skogsfinnar spontant sökt sig till Norge. Under kolonisationen etablerades mer än 900 hemman i Norrlands och Svealands skogområden. Dessutom tillkom ett större antal gårdar och torp, varav knappt hundra gårdar i östra Norge. Kolonisationsperioden under 1600-talet kännetecknas samtidigt av stor rörlighet på individnivå, särskilt bland de icke- etablerade hus- och lösfinnarna (Bladh 1995). I de finnmarker, finnskogar och finnbygder som tillkom genom kolonisationen formade skogsfinnarna ett vardagsliv grundat på sina östfinska traditioner (Talve 1986). De blev gårdsägare eller gårdsbrukare med en försörjning baserad på svedjande, boskapsskötsel, jakt, fiske och åkerbruk. På vissa håll, bl.a. där bergsbrukets intressen var starka, kom den inkommande finska kulturen att snabbt smälta samman med den lokala. I områden där skogsfinnarna var en lokal majoritet förblev dock deras byggnadskick, sociala mönster, språk, natursyn och världsbild i stor utsträckning kvar vid de sedvanor och bruk som de tagit med från Finland. I vissa områden i Sverige och Norge formade skogsfinnarna därigenom kulturella enklaver under flera sekler. Gruppen etablerade sig därigenom som en historisk minoritet, och som minoritetskultur framträder den genom ett antal etniska markörer (Bladh 2002b). På den värmländska
Recommended publications
  • Finnish Studies
    Journal of Finnish Studies Volume 23 Number 1 November 2019 ISSN 1206-6516 ISBN 978-1-7328298-1-7 JOURNAL OF FINNISH STUDIES EDITORIAL AND BUSINESS OFFICE Journal of Finnish Studies, Department of English, 1901 University Avenue, Evans 458, Box 2146, Sam Houston State University, Huntsville, TEXAS 77341-2146, USA Tel. 1.936.294.1420; Fax 1.936.294.1408 E-mail: [email protected] EDITORIAL STAFF Helena Halmari, Editor-in-Chief, Sam Houston State University [email protected] Hanna Snellman, Co-Editor, University of Helsinki [email protected] Scott Kaukonen, Assoc. Editor, Sam Houston State University [email protected] Hilary-Joy Virtanen, Asst. Editor, Finlandia University [email protected] Sheila Embleton, Book Review Editor, York University [email protected] EDITORIAL BOARD Börje Vähämäki, Founding Editor, JoFS, Professor Emeritus, University of Toronto Raimo Anttila, Professor Emeritus, University of California, Los Angeles Michael Branch, Professor Emeritus, University of London Thomas DuBois, Professor, University of Wisconsin, Madison Sheila Embleton, Distinguished Research Professor, York University Aili Flint, Emerita Senior Lecturer, Associate Research Scholar, Columbia University Tim Frandy, Assistant Professor, Western Kentucky University Daniel Grimley, Professor, Oxford University Titus Hjelm, Associate Professor, University of Helsinki Daniel Karvonen, Senior Lecturer, University of Minnesota, Minneapolis Johanna Laakso, Professor, University of Vienna Jason Lavery, Professor, Oklahoma State University James P. Leary, Professor Emeritus, University of Wisconsin, Madison Andrew Nestingen, Associate Professor, University of Washington, Seattle Jyrki Nummi, Professor, University of Helsinki Jussi Nuorteva, Director General, The National Archives of Finland Juha Pentikäinen, Professor, University of Lapland Oiva Saarinen, Professor Emeritus, Laurentian University, Sudbury Beth L.
    [Show full text]
  • Nr. 64/1002 22.10.2015 EØS-Tillegget Til Den Europeiske Unions
    Nr. 64/1002 EØS-tillegget til Den europeiske unions tidende 22.10.2015 KOMMISJONSVEDTAK 2015/EØS/64/27 av 17. august 2005 om innføring av eit register over stader som skal danne eit interkalibreringsnett i samsvar med europaparlaments- og rådsdirektiv 2000/60/EF [meldt under nummeret K(2005) 3140] (2005/646/EF)(*) KOMMISJONEN FOR DEI EUROPEISKE FELLESSKAPA fastsett ein framgangsmåte for å sikre at biologiske HAR — overvakingsresultat kan jamførast medlemsstatane imellom, ettersom dei utgjer ein sentral del av klassifiseringa av økologisk tilstand. Ein føresetnad for dette er at resultata av overvakings- og med tilvising til traktaten om skipinga av Det europeiske klassifiseringssystema i medlemsstatane vert jamførte fellesskapet, gjennom eit interkalibreringsnett som er samansett av overvakingsstader i kvar medlemsstat og i kvar økoregion i Fellesskapet. Direktivet krev at medlemsstatane i høveleg omfang samlar inn naudsynte opplysningar som gjeld dei stadene som inngår i interkalibrerings- med tilvising til europaparlaments- og rådsdirektiv 2000/60/ nettet, slik at det vert mogleg å vurdere om det EF av 23. oktober 2000 om fastsettelse av en ramme for nasjonale klassifiseringssystemet stemmer overeins fellesskapstiltak på området vannpolitikk(1), særleg nr. 1.4.1 med dei normative definisjonane i vedlegg V til direktiv vii) i vedlegg V til direktivet, og 2000/60/EF, og om klassifiseringssystema kan jamførast medlemsstatane imellom. ut frå desse synsmåtane: 1) Etter artikkel 4 nr. 1) bokstav a) ii) i direktiv 2000/60/ EF skal medlemsstatane, med atterhald for visse unntak, verne, betre og gjenopprette alle førekomstar av overflatevatn med sikte på å oppnå god overflatevas- stilstand seinast 15 år etter at direktivet tok til å gjelde, i samsvar med dei føresegnene som er fastsette i vedlegg V til direktivet.
    [Show full text]
  • C.A. Gottlund Ja Kansanmusiikki
    Erkki Pekkilä C.A. GOTTLUND JA KANSANMUSIIKKI Jos halutaan tutkia kansanmusiikin historiaa, voidaan menetellä kahdella tavalla. Voidaan etsiä uusia dokumentteja, jotka valaisisivat sitä mistä ei tähän asti ole tiedetty tai voidaan turvautua vanhoihin dokumentteihin mutta tulkita niitä uudelleen, antaa niille uusia merkityksiä. Valittiin kumpi tie hyvänsä, molemmat vaativat dokumentteja - nuotteja, käsi­ kirjoituksia, piirroksia, maalauksia, valokuvia, äänitteitä - sillä doku­ mentit luovat pohjan niille väittärnille, joita menneisyyden tapahtumista tehdään. Ellei ole dokumentteja, ei myöskään ole perusteita väittämille ja ellei ole perusteita, ei ole historiallista "totuutta". Ilman dokumentteja historiasta voidaan esittää vain arvailuja, mikä sitten taas ei ole histo­ riankiIjoitusta; tällaisilla arveluilla on pelkästään mielipidearvo. Kansanmusiikin paradoksi on, että se ei jätä itsestään dokumentteja. "Aito" kansanmusiikki eli kansanmusiikki sellaisena, miksi se sanakirja­ määritelmissä käsitetään, on muistinvaraista perinnettä. Muistinvarainen perinne taas on häviävää: ellei sitä tallenneta, sen olemassaolo lakkaa. Tietysti perinnetuotteen olemassaolo saattaa jatkua sillä että se välittyy sukupolvelta toiselle. Samalla tuote kuitenkin kokee muutoksia, eikä nykyhetkenä kerätyn tuotteen iästä ja historiasta voida esittää muuta kuin arveluja. Jälkipolvien onneksi kansanmusiikkia kuitenkin on tallennettu: kansansävelmiä on kerätty, soittimia säilötty museoihin, kansanmusiikin harjoittamisesta kirjoitettu kuvauksia, soittajia valokuvattu.
    [Show full text]
  • Matkailijan Juva 2020
    Matkailijan Juva 2020 Makuja Elämyksiä Historiaa Järviluontoa GOTTLUND- VIIKKOViikon mittainen sukellus paikalliseen historiaan – nykypäivän menoa unohtamatta. Kansanrunouden kerääjänä tunnettu suomen kielen lehtori GOTTLUND-WEEK ja suomalaisuusmies, Carl A week-long celebration of Axel Gottlund, myös Kaarle local culture. All events and Axel Gottlund (1796–1875), lectures are held in Finnish. kasvoi Juvalla kirkkoher- ran poikana. Hän keräsi jo Carl Axel Gottlund (1796-1875), nuorena koti pitäjän kan- a Finnish linguist and folklorist, sanperinnettä ja kannatti spent his childhood in Juva kirjakielenkehittämisessä where he developed an early itämurteita, erityisesti sa- interest in Finnish language volaismurteita. Kansanruno- and culture. As a young man uden ohella hän kirjoitti myös he collected a large number kansanmusiikkia, kantelesävel- of local folk poems and songs miä ja paimensoitinmusiikkia. from Juva region. Katso Gottlund-viikon rento ohjelma osoitteesta juva.fi/kulttuuri Lauantaina 27.6. klo 10–14 JUVAN Kotieläinpiha Taikaniemen KESÄKARKELOT Keskusta ympäristöineen täyttyy iloisesta Farmi markkinahumusta ja tapahtumista. Tule Taikaniemeen tapaamaan Juvan kesäkarkelot (27th June) maatiloilta tuttuja eläimiä, A fun and vibrant annual event in the tilalla tapaat myös laama- centre of Juva brings locals and visitors herrat Eskon ja Jussin! Kotieläin- together to celebrate the best of Finnish summer. Family -friendly entertainment, piha avataan kesällä 2020. summer market and local products. Tuhkalantie 655, Nuutilanmäki +358 406 526 865 [email protected] www.taikaniemi.fi SU 7.6. Miesten superpesistä PE-LA PE Puistolan Sinisellä Laguunilla PE 24.-25.4. 8.5. Kitee vs. Siilinjärvi 7. 8. Touko- SuJuvat Hyötyyn sointuja- Suhinat- SU 28.6. Vattu- tapahtuma tapahtuma Naisten superpesistä karnevaalit Puistolan Sinisellä Laguunilla Lappeenranta vs.
    [Show full text]
  • The Finnish of Rautalampi and Värmland – a Comparison
    TORBJÖRN SÖDER Uppsala University The Finnish of Rautalampi and Värmland – A comparison Abstract In this paper some of the features of the Finnish spo­ ken in the former great­parish1 of Rautalampi and Värmland are discussed. These two Finnish varieties are, owing to their com­ mon historical background, closely affiliated, both being defined as Eastern Finnish Savo dialects. These varieties were isolated from each other for hundreds of years and the circumstances of the two speech communities are in many respects different. The language contact situation in Värmland involves Swedish varie­ ties and Värmland Finnish but limited contact with other Finnish varieties. The contact situation in what once was the great­parish of Rautalampi involves mainly Finnish varieties, both dialects and Standard Finnish. Social and economic circumstances have also had an effect on the contact situations, especially since the 19th century when Finland was separated from Sweden and in­ dustrialization made its definite entrance into both areas. The dif­ fering language contact situations have in some respects yielded different results. This paper provides examples of the differences, which have occurred as an effect of the circumstances in Rau­ talampi and in Värmland. I provide examples from the phonologi­ cal, morphological, lexical, and syntactic levels and discuss them in light of the language contact situation in these areas. Keywords Värmland Finnish, Rautalampi Finnish, Finnish dialects, language contact, language change 1. In this paper, the term “great­parish” is used as an equivalent to Fi. suurpitäjä and Swe. storsocken, which both literally mean ‘large parish’. It refers to a geo­ graphically large parish which once was established as the result of new settlements in a previously sparsely inhabited area.
    [Show full text]
  • 3323 72Dpi.Pdf (329.1Kb)
    1 Norsk institutt for vannforskning O-91050 Landsomfattende trofiundersøkelse av innsjøer Problemnotat om tilfeldig utvalg av innsjøer 1 FORORD Bakgrunnen for dette notatet var diskusjoner i SFT og NIVA høsten 1994 om behovet for at innsjøer i landsomfattende undersøkelser skal trekkes ut statistisk tilfeldig for å tilfredsstille de aktuelle målsetninger med undersøkelsene. Diskusjonene har gått parallelt for "Landsomfattende trofiundersøkelse av norske innsjøer" og "1000-sjøer undersøkelsen av forsuring". Sistnevnte skal gjennomføres på nytt i 1995, og det er planer om å utvide antallet innsjøer som skal undersøkes. Da målsettingen med de to undersøkelsene er noe forskjellig - og ikke minst fordi de fenomenene en skulle studere var ulikt fordelt over landet, ble det også diskutert om strategien for utvalg av innsjøer kan/bør være forskjellig. For "trofiundersøkelsen" ble det avholdt et diskusjonsmøte i SFT den 18. januar 1995. Møtet konkluderte med at det er hensiktsmessig å fortsette undersøkelsen med det utvalget av innsjøer som ble gjort i 1988, med enkelte tillegg i 1992. Det var også enighet om behovet for å utarbeide et notat med presentasjon av endel synspunkter på tilfeldig utvalg av innsjøer. Synspunktene representerer primært de sider av problematikken som er relevante for trofiundersøkelsen, og er ikke nødvendigvis dekkende for andre undersøkelser. Gunnar Severinsen har tilrettelagt data fra Vassdragsregisteret og bidratt ved bearbeidingen av disse. Oslo 31. mai 1995 Bjørn Faafeng 2 INNHOLD side FORORD 1 INNHOLD 2 1. KONKLUSJONER 3 2. TILFELDIG UTVALG 4 2.1 Definisjon og utvalg 4 2.2 Stratifisert tilfeldig utvalg 4 2.3 Tilfeldig utvalg eller ikke? - målsetting og rammebetingelser avgjør! 5 3.
    [Show full text]
  • Miten Kansasta Tulee Vernakulaari?
    Artikkelit https://doi.org/10.30666/elore.89069 Miten kansasta tulee vernakulaari? Kansanrunoudentutkimuksen, kirjallisuushistorian ja kansankirjoittajien tutkimuksen kansakuva 1820-luvulta 2010-luvulle Niina Hämäläinen, Kati Mikkola, Ilona Pikkanen ja Eija Stark ernakulaarin käsitettä on viime vuosina alettu käyttää enenevässä määrin ilmiöistä, joita aiemmin on kuvattu kansankielisiksi, kansanomaisiksi tai kansankulttuuriksi. Tämä heijasteleeV syvällisempää muutosta aiemmin kansaksi määriteltyjen tai siihen tiiviisti kytkey- tyvien monimuotoisten tutkimuskohteiden, mutta myös tiettyjen tutkimusalojen luonteen ymmärtämisessä. Mahdollisia syitä vernakulaarin käyttöön tutkimuskirjallisuudessa ja tutki- joiden analyyttisenä työkaluna voi etsiä kansaan liittyvistä poliittisista ja ideologisista kon- notaatioista. Erityisen merkittäviä kansan ja kansallisen sisältöjen historiallisia määrittäjiä ovat olleet humanistisiin aloihin kuuluneet tieteet ja erityisesti historiaa, kieltä ja kulttuuria tutkivat oppialat, joilla pitkälti vakiinnutettiin kansa- ja kansakunta-diskurssit. Tarkastelemme artikkelissamme kansan ja vernakulaarin käsitteiden käyttöä pitkällä aika- välillä seuraavien kysymysten avulla: 1) Millä tavoilla kansan olemusta ja sen toimijuutta on määritelty ja (usein) rajoitettu oppineiston käymissä kansanperinteeseen ja kirjallisuushis- toriaan kytkeytyvissä keskusteluissa1? Miten käsitettä kansa ja sen johdannaisia on käytetty ennen niin sanottua vernakulaarin käännettä? 2) Miten kansanomaisen rinnalle tai tilalle ilmestyy tietyissä
    [Show full text]
  • Pirkko Forsman Svensson
    Twenty Years of Old Literary Finnish – from Manual to Computer-Assisted Research1 Until fairly recently, research on old Finnish was either based on original texts, or on facsimiles, microfilms and similar sorts of copies in the so-called Old Fennica collection at the University Library of Helsinki. Since the early 1990s, KOTUS, i.e. the Research Institute for the Languages of Finland in Helsinki (http://www.kotus.fi/)2 has been transferring its materials to computer files, thereby making computer-assisted research possible. As of March 2003, the computerized corpora available for researchers other than the Institute's own staff comprise some 17 million Finnish words.3 The commands of the Institute’s Unix system can be used for processing data in the corpora, but several additional search programmes are also available for researchers; agrep is used for searching approximate character strings, kwic for creating KWIC indexes, and segrep for searching character strings in defined text structures. Today the Centre uses the Unix system exclusively, having recently discarded the Open VMS system that was previously used parallel to Unix. The Institute’s Finnish corpus is divided into four sub-groups; (1) Old Literary Finnish (1540—1810), approx. 2.8 million words. (2) 19th Century Finnish (1810—1900), approx. 4 million words.4 (3) Modern Finnish consists of dictionaries (a Dictionary of Modern Finnish from 1966, completed with a glossary of neologisms from the 50s, 60s and 70s, as well as a Basic Dictionary of Finnish in three parts, published in 1990, 1992 and 1994, respectively); a text bank of Finnish from the1990s, and a data base of some 100,000 word entries with an annual increase of approx.
    [Show full text]
  • Vannkraftressursenehedmark1994
    Vannkraftressursene i Hedmark Tittel Dato Vannkraftressursenei Hedmark - utnyttelse / vern September 1994 Forfatter ISBN 82-7555-043-2 Are Mobæk Sammendrag Rapporten beskriver utnyttelsen av vannkraftressursene i Hedmark fylke pr. 1994. Av et samlet potensiale på 6.3 TWh er 2.3 TWh utnyttet i eksisterende kraftverk. 2.7 TWh er vernet mot kraftutbygging. mens 1.3 TWh gjenstår som restpotensiale for en eventuell framtidig utnytting. Hovedinnholdet i rapporten består a\' korte faktabeskrivelser av enkeltobjekter innenfor de ulike gruppene - utbygd vannkraft. Samlet Plan-prosjekter og vernevassdrag. Abstract The report gives a brief review of the utilization of the hydro power resources in Hedmark county in Norway. Out of a total potensial of 6.3 TW. 2.3 TWh has already been developed. 2.7 TWh has been formally protected against hydro power development while 1.3 TWh remains as a resource for future uti- lization. The maincontents of the report is however a collection of individual descriptions of existing hydro power plants. remaining potentials discribed in the Norwegian Master Plan for Water Resourcesand descriptions of protected watercources. Emneord / Subject terms Ansvarlig underskrift Vannkraftressurser - utbygd. restpo- tensiale. vern I Hydro power resources - utilized, remaining potentials. protected water- Aree Mobækl, cources. Vassdragsforvalter Fvlkesmannen i Hedmark Miljoverndepartementet Miljovernavdelingen Postboks 8013 -dep Fylkeshuset 0030 Oslo 2300 Hamar Norges vassdrags- og energiverk Energiforsyningens Fellesorgansiasjon Postboks 5091 -Majorstua Postboks 274 0301 Oslo 1324 Lsaker Vannkraftressursene i Hedmark Forord for langt storre brukergrupper. Rapporten er utarbeidet av vassdrags- Denne rapporten er utarbeidet for a gi forvalter Are Mobæk ved fylkesman- en samlet. systematisk oversikt over nem miljøvern-avdeling i Hedmark.Det utnyttelsen av vannkraftressursene i har i tilknytning til prosjektet vert ned- Hedmark fylke.
    [Show full text]
  • Om-Skogfinnene.Pdf
    ”At sådan ukrutt måtte ganske utryddes” Om de finske innvandrerne på Østlandet på 1600-tallet, og deres møte med det norske bondesamfunnet Annikken Johansen Masteroppgave ved Institutt for arkeologi, konservering og historie Universitetet i Oslo Høsten 2014 © Annikken Johansen 2014 ”At sådan ukrutt måtte ganske utryddes” Trykk: Reprosentralen, Univesitetet i Oslo Tittelen er hentet fra en supplikk fra allmuen i Sigdal (Norske supplikker, annet bind, s. 177,) og modernisert av undertegnede. Bildet er fra Finnemanntallet (Det norske Riksarkivet, Danske Kanselli, Skapsaker, Skap 15, pakke 125 B, Litr. L.) og tilsvarer s. 123 i trykket utgave. Sitatet på motstående side er Lämminkäinens ord, da han i Kalevala reiste til et fremmed land og møtte lokalbefolkningen. (Kalevala, svensk tolkning av Björn Collinder, 1960, s. 222.) II ”Har ni plats på denna holme, finns det rum på ön tillräckligt, någon liten bit med björkskog, någon liten lapp med mylla där jag skulle kunna svedja, röjda mig en brukbar bränna?” - Fra Kalevala III Forord Det er med blandende følelser at jeg tar farvel med skogfinnene på Østlandet. Selv om det er godt se det ferdige resultatet, er det også en del av meg som gjerne vil holde på med dette en stund til. For selv om arbeidet til tider har vært krevende, har det også gitt meg stor glede og tilfredsstillelse. Jeg har blitt kjent med et interessant kildemateriale, som til stadighet har lært meg noe nytt om skogfinnene og deres liv i de østnorske skogene. Dessuten har jeg møtt noen flotte mennesker gjennom dette arbeidet. Takk til mine medstudenter som har stått for verdifulle avbrekk av latter og moro, interessante diskusjoner og oppmuntrende ord.
    [Show full text]
  • Samordning Av Lokaliteter Og Framtidige Utfordringer
    Statlig program for forurensingsovervåking Nasjonale programmer for innsjøovervåking Samordning av lokaliteter og framtidige utfordringer TA-1949/2003 ISBN 82-577-4320-8 Referer til denne rapporten som: SFT, 2003. Nasjonale programmer for innsjøovervåking - Samordning av lokaliteter og framtidige utfordringer. (TA-1949/2003) Oppdragsgivere: Statens forurensningstilsyn Postboks 8100 Dep. 0032 Oslo Utførende institusjoner: Norsk institutt for naturforskning Tungasletta 2 7485 Trondheim Norsk institutt for vannforskning Postboks 173 Kjelsås 0411 Oslo Akvaplan-niva AS 9296 Tromsø Forord SFT har i e-mail 24.06.2002 anmodet NIVA om å koordinere et prosjektforslag i samarbeid med Akvaplan-niva og NINA angående fremtidig overvåking av innsjøer og koordinering av ulike overvåkingsprogrammer. Det er et ønske fra SFT om å samordne utvalget av innsjølokaliteter i seks nasjonale overvåkingsprogrammer og se dette i lys av framtidige planer for overvåking og i forbindelse med implementering av Vanndirektivet. Målsetningen er å skaffe en bedre oversikt over de aktivitetene som har foregått til nå, for om mulig å redusere kostnader ved fremtidig feltarbeid og innsamling. Videre ønsker SFT å dra nytte av informasjonen fra forskjellige overvåkingsprogrammer for å få større kunnskap om tilstanden i hver enkelt innsjø. Denne oversikten skal også være utgangspunkt for utvalg av lokaliteter til framtidig overvåking. Denne rapporten gir en oversikt over lokaliteter og aktiviteter i ca. 1000 lokaliteter i 6 nasjonale overvåkingsprogrammer og diskuterer mulighetene
    [Show full text]
  • The Realm of the Forest Finns the Seven Croft Trail Is a 7.9 Km Long Hiking Trail in the Border Country Between Sweden and Norway
    The Seven Croft Trail – a hike through Finnskogen in Hedmark and Värmland Price: SEK 20 torsby.se From the mid-1300s until 1809, what is now Finland formed the eastern half of the kingdom of Sweden. The Savolax region in central Finland was inhabited by forest Finns practising slash-and-burn cultivation techniques. In the 1500s and 1600s, many of them migrated to the forest landscape in mid Sweden and parts of eastern Norway. The reasons for this included overpopulation and a lack of forest areas to cultivate. The State encouraged this method of culti- vation and offered several years’ tax exemption to stimulate settle- ment. Today, Finnskogen (literally, “Forest of the Finns”) is the name of the area on both sides of the Swedish/Norwegian border where many of these Finns settled. Seven crofts, two countries; the realm of the forest Finns The Seven Croft Trail is a 7.9 km long hiking trail in the border country between Sweden and Norway. Lekvattnet in Torsby municipality and Varaldskogen in Kongsvinger municipality meet here. As the name implies, the trail leads past seven crofts, all with forest Finn origins. Here you can find everything from the ruins of Valli croft to Ritamäki, which is perhaps the best preserved forest Finn croft in the whole of Finnskogen. The route takes you through a cross-section of Finnskogen’s natural and cultural land- scapes. The trail generally follows old forest and wagon paths. There are two natural starting points for the Seven Croft Trail: On the Swedish side from the car park at Lomsen lake.
    [Show full text]