Skogsfinska Släktnamn I Skandinavien
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Kulturgeografi Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson (red) Skogsfinska släktnamn i Skandinavien Karlstad University Studies 2009:58 Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson (red) Skogsfinska släktnamn i Skandinavien Karlstad University Studies 2009:58 Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson (red). Skogsfinska släktnamn i Skandinavien Forskningsrapport Karlstad University Studies 2009:58 ISSN 1403-8099 ISBN 978-91-7063-281-5 © Författarna Distribution: Karlstads universitet Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Kulturgeografi 651 88 Karlstad 054-700 10 00 vx www.kau.se Tryck: Universitetstryckeriet, Karlstad 2009 Sammanfattning Syftet med denna rapport är att presentera förekomster och belägg av skogsfinska släktnamn i Skandinavien. Från 1580-talet och ett knappt sekel framåt koloniserades stora delar av Mellansveriges och östra Norges skogsområden av svedjebrukande skogsfinnar. Dessa var främst savolaxare som tillhörde den östfinska kultursfären. Större sammanhängande områden där den skogsfinska kulturen gett en bestående karaktär på landskap, bebyggelse och ortnamn återfinns idag i Värmland och angränsande delar av Hedmark i Norge, stora delar av Bergslagen samt mellersta Norrland. Identifieringen av släktnamnen utgör en väsentlig del av grundforskningen för att få utökad kunskap om den skogsfinska migrationen, kolonisationen och bosättningen i Skandinavien. I östra Finland var det sedan tidig medeltid brukligt att använda särskilda släktnamn. Namnsystemet hade troligen uppstått i Savolax och Karelen under 1200-talet. Släktnamnens ursprung kan sannolikt knytas till system för markanvändning och erämarksbruk, och pekar på familje- och klantillhörighet. I Sverige och Norge var det skogsfinska släktnamnsbruket främst muntligt. Det var mera ovanligt att släktnamnen nedtecknades i de kamerala källorna, och oftast användes endast patronymikon i dessa källor. Släktnamnsförekomsterna har varit spridda, mångformiga, och ofta förvanskade eller tydligt försvenskade/förnorskade. Beläggens tyngdpunkt i källorna ligger i tiden mellan 1620-1730. En annan viktig källa för släktnamnen är de uppteckningar som Carl Axel Gottlund gjorde i finnbygderna under 1817 och 1820-talet. Gottlunds sammanställningar är av central betydelse för kännedomen om de skogsfinska släktnamnen. Vi vill på detta sätt sammanställa och tillgängliggöra släktnamnsmaterialet samt jämföra med finska förhållanden. Släktnamnen ger en möjlighet att följa, identifiera och avgränsa gruppen skogsfinnar också i Skandinavien. I släktnamnsförteckningen presenteras belägg för knappt 350 skogsfinska släktnamn. Rapporten inleds med en introduktion till den skogsfinska kolonisationen och släktnamnen, och innehåller också förslag till fortsatt forskning. Förord Projektet Skogsfinska släktnamn i Skandinavien startade i sin första, mindre form, redan 1996. Projektet har tillkommit inom ramen för forskningsnätverket FINNSAM (Finnbygder i samverkan), som utgör en arena och mötesplats för yrkes- och fritidsforskning kring skogsfinnar och finnbygder i Skandinavien. I arbetsgruppen deltog Jan-Erik Björk, Källby; Gabriel Bladh, Karlstads universitet; Lars- Olof Herou, Ludvika; Jan Myhrvold, Gjerdrum och Niclas Persson, Torsby. I en därtill knuten referensgrupp medverkade dessutom Bo Hansson, Maud Wedin och i slutfasen Monica Fogelqvist. Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson har fungerat som författare av inledningsavsnittet, redaktörer och samordnare av databasmaterialet. Projektet bygger på ett långvarigt insamlingsarbete, där deltagarna bidragit med sina olika kompetensområden i insamlingen av belägg till databasen. Jan-Erik Björk har bidragit med ett omfattande antal belägg från främst Värmland och Dalarna, särskilt från domböcker och tiondelängder. Lars-Olof Herou står för huvuddelen av beläggen från Bergslagen. Maud Wedin har bidragit med belägg från Norrland. Jan Myhrvold står för huvuddelen av de norska beläggen. Niclas Persson och Jan Myhrvold har bidragit med huvuddelen av beläggen från C.A. Gottlund och Värmland. Gabriel Bladh har bidragit med belägg från Värmland och Richard Brobergs arkiv vid Torsby Finnkulturcentrum. Han stod också för struktureringen av materialet i dess första skede. En väsentlig del av sammanställnings- arbetet har sedan tagits över av Jan Myhrvold och Niclas Persson. Jan, Niclas och Gabriel har gemensamt slutfört sammanställning och inledning. En del av Gabriel Bladhs arbete har utförts inom projektet Skogsfinnar i Skandinavien finansierat av Riksbankens jubileumsfond. Längmanska kulturfonden tackas också för medel för en workshop som genomfördes vid Karlstads universitet under 2004. Vi tackar här särskilt Tuula Eskeland och Sirkka Paikkala för värdefulla kommentarer på en tidigare version av materialet. Kunskapen om skogsfinska släktnamn utgör ett grundmaterial för kännedomen om den skogsfinska kolonisationen i Skandinavien. Vår förhoppning är att detta arbete kan uppmuntra till fortsatt och fördjupad forskning om skogsfinnarna, såväl bland yrkesforskare som bland fritidsforskare i Finland och Skandinavien. Gabriel Bladh, Jan Myhrvold och Niclas Persson Karlstad, Gjerdrum och Torsby i november 2009 Innehållsförteckning Inledning 4 Skogsfinnar i Skandinavien 4 Skogsfinska släktnamn – situationen i Finland 5 Skogsfinska släktnamn i Skandinavien 7 Det kamerala materialet 8 Carl Axel Gottlund som källa till släktnamn 8 Några utvalda källexempel 10 Fryksdals härads dombok 1669 10 Det norska Finnemanntallet från 1686 10 Inhysesrannsakningen 1674 11 Mantalslängder 12 Tiondelängd från Fryksände socken 1667 13 Brobergs avskrift av samma tiondelängd 13 Födelse- och dopbok 14 Husförhörslängder 14 Kommunikanter 14 Sockenstämmoprotokoll 14 Rekryteringslängd från Nås socken 1676 15 Gottlunds nedteckningar i husförslängderna 15 Gottlunds Folkmängden på Finnskogarne 16 Gottlunds släktnamnsförteckning 16 Tidigare studier av skogsfinska släktnamn 17 Språkutveckling, källor och släktnamn 18 Släktnamnsförteckningen – en potential för vidare forskning 21 Referenser 22 Läsanvisningar och principer för släktnamnsförteckningen 25 Förkortningar 27 Släktnamnsförteckningen 32 Summary 205 Inledning Skogsfinnar i Skandinavien Från 1580-talet och ett knappt sekel framåt koloniserades stora delar av Mellansveriges och östra Norges skogsområden av svedjebrukande s.k. skogsfinnar (för översikter se t.ex. Tarkiainen (1990,1993), Bladh (2002a), Bladh & Wedin (2005), Wedin (2004) samt Wedin (red.) (2001)). Dessa var främst savolaxare som tillhörde den östfinska kultursfären. Beteckningen skogsfinne kommer från början från finskans "metsäsuomalaiset" som har använts av finska forskare som studerat finnarna i Skandinavien, men begreppet återfinns också i historiska källor som benämning på gruppen. Större sammanhängande områden där den skogsfinska kulturen gett en bestående karaktär på landskap, bebyggelse och ortnamn återfinns idag i Värmland och angränsande delar av Hedmark i Norge, stora delar av Bergslagen samt mellersta Norrland. Den skogsfinska kolonisationen berörde ett stort antal socknar från Tiveden och Kolmården i söder, områdena runt Tyrifjorden i Norge längst i väst, till Åsele lappmark i norr (Broberg 1988, Wedin 2007 om Norrland, Østberg 1978 om Norge). Figur 1. Skogsfinska bosättningar i Skandinavien (Wedin 2004). Den viktigaste drivkraften för migrationen var sökandet efter nya försörjningsmöjligheter, där skogsfinnarnas speciella kunskaper i svedjebruk gav förutsättningar att bosätta sig i 4 tidigare obebyggda områden. Migrationen bör ses som en fortsättning på den medeltida savolaxiska bebyggelseexpansionen till det inre av Finland. Den svenska kronans hävdande av rätten till obebyggda marker var på bägge sidor av Östersjön, tillsammans med den utlovade skattefriheten en viktig förutsättning och stöd för kolonisationen. Migrationsperioden sammanfaller dock i tid med perioder av krig, ödeläggelse och soldatrymningar, och de individuella flyttningsorsakerna var komplexa. Även om huvuddelen av kolonisationen verkar vara spontan, finns starka indicier på att den inledande kolonisationen inom det svenska riket till t.ex. Sörmland och Karlskoga var styrd av överheten. Med början under slutet av 1630-talet hade också grupper av skogsfinnar spontant sökt sig till Norge. Under kolonisationen etablerades mer än 900 hemman i Norrlands och Svealands skogområden. Dessutom tillkom ett större antal gårdar och torp, varav knappt hundra gårdar i östra Norge. Kolonisationsperioden under 1600-talet kännetecknas samtidigt av stor rörlighet på individnivå, särskilt bland de icke- etablerade hus- och lösfinnarna (Bladh 1995). I de finnmarker, finnskogar och finnbygder som tillkom genom kolonisationen formade skogsfinnarna ett vardagsliv grundat på sina östfinska traditioner (Talve 1986). De blev gårdsägare eller gårdsbrukare med en försörjning baserad på svedjande, boskapsskötsel, jakt, fiske och åkerbruk. På vissa håll, bl.a. där bergsbrukets intressen var starka, kom den inkommande finska kulturen att snabbt smälta samman med den lokala. I områden där skogsfinnarna var en lokal majoritet förblev dock deras byggnadskick, sociala mönster, språk, natursyn och världsbild i stor utsträckning kvar vid de sedvanor och bruk som de tagit med från Finland. I vissa områden i Sverige och Norge formade skogsfinnarna därigenom kulturella enklaver under flera sekler. Gruppen etablerade sig därigenom som en historisk minoritet, och som minoritetskultur framträder den genom ett antal etniska markörer (Bladh 2002b). På den värmländska