NR I 2OO9 Ale Historisk tidskrifi FÖR SKÅNE HALLAND OCH BLEKINGE

F Ale Historisk tidskrift för Skåne, Halland och Blekinge utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening och Landsarkivet i Lund. Redaktör och ansvarig utgivare universitetslektor Gert Jeppsson, Lund.

Redaktionskommitté Docent Peter Carelli, Lund l:c arkivarie fil. dr Elisabeth Reuterswärd, Lund Professor Slen Skansjö, Lund Professor Anna Christina Ulfspurre, Lund

Innehåll Sid. Karl Gustav Andersson: Den medeltida allmänningsskogen i södra Albo 1 Johan Andersson: Adeln i Skåne och frågan om avläggandet av- trohetsed till Sveriges kung och krona under våren 1658 8 Annika Knarrsiröm: Grisavad, Rosts täppa och Carl Jonassons Arkeologi pä torp i Skåne och Blekinge 24

Tidskriften Ale utges med stöd från Vetenskapsrådet

TRYCKTJÄNST I ESLÖV HB, 2009 Den medeltida allmänningsskogen i södra Albo Av Karl Gustav Andersson Lund

Under större delen av medeltiden hade invånarna i Järrestads och Ingelstads härader rätt att fritt utnyttja skogsresursema inom ett betydande område i Albo härad. I det yngre kalundborgska registret från 1551 finns en beskrivning av gränsen för detta om¬ råde som av allt att döma går tillbaka på ett brev utfärdat av Knut Valdemarsson för drygt åttahundra år sedan. Följande artikel syftar till att rekonstruera denna gräns genom att tolka flera av dc ålderdomligt klingande namn som anger densamma och jämföra resultatet med vad som i övrigt är känt om medeltida ägarförhållanden och gränstvister i området.

Knut Valdemarssons brev vden Hlortes egen Helnede oc Bolde skou paa then anden side, som the tilffom haffue hafft, saa vnde wy I början av 1180-talet rasade i Skåne ett våld¬ thenom her efftter at nyde skoen thenom till gode, samt uppror, som i första hand tycks ha riktat men grunden schall høre osz till. Datum Helsingborig sig mot ärkebiskopen Absalon och honom anno domini m iiic Ixxxxiii idus iunii.2 närstående stormän med rötter på Själland Den avslutande dateringen är förbryllande, och i färd med att flytta fram sina positioner eftersom biscop Byrgis bör vara Birger i Skåne.1 Från Saxos beskrivning av händel¬ Gunnersen, som blev ärkebiskop först 1497. seförloppet får man intrycket av att vreden 1 Diplomatarium Danicum föreslås möjlig¬ var särskilt stor i den östra delen av landska¬ heten att det angivna årtalet är en felskriv¬ pet. Resningen slogs slutgiltigt ner under den ning för 1498. unge Knut Valdemarssons första regeringsår. På Kalundborgs slott, där registreringen Som orsaker till upproret brukar framhållas gjordes, fanns alltså 1551 en av biskop Bir¬ missnöje med skatter, biskopstionde och ce- ger, biskopen av Fyn och andra bevittnad av¬ libatsregler för präster. Säkert har också skrift av ett brev utställt av kungarna Erik kampen om äganderätten till marken spelat och Knut. Den senare är säkerligen Knut in och det verkar rimligt att anta att det är Valdemarsson, men kung Eriks identitet är mot denna bakgrund som kung Knut har låtit inte lika klar. Det mesta talar för att det är utfärda ett brev vars huvudsakliga innehåll fråga om Erik Klipping. Uppenbarligen har har bevarats till eftervärlden i följande regest Erik väsentligen upprepat ett tidigare brev från 1551: från Knut Valdemarsson. Ittem biscop Byrgis breffmet bispen aff Fin oc andre Det kan ha funnits ett dubbelt syfte med Ericks oc gode mendtz, en vidisse aff korUngh breff Knut Valdemarssons brev. Tillgången till all¬ koning Knudts breff, at the haffue wnt oc giffuil alle thenom, som ho y lerestedt oc Ingelstedt herrit, al- männingsskogen i sydvästra Albo för in¬ mindig skou y A Ibo herrit Øster ind till haffuit paa en vånarna i Järrestads och Ingelstads härader side oc siiden ind till scomercke, som effter staar, har säkert haft gammal hävd. Genom att fort¬ som er till Fiske Maglesteen, Oxne wadi, Huide ire, satt garantera denna rättighet har kungen Kerlige heck, Gede mose, Høge Blambers beck, Eierbeck, iMngerødtz kelde, Backerydtz staff. Øre kunnat bidra till att gjuta olja på vågorna efter beck, Østre Vele, Suine Vele oc Homand spange for det nyligen timade upproret.3 Samtidigt tyd-

1 liggör formuleringen men grunden schall Tingsprotokollen från 1470 har diskuterats høre osz till kungamaktens anspråk på den flera gånger i litteraturen,7 så här skall vi en¬ yttersta äganderätten till allmänningsskogen. dast uppmärksamma några detaljer som är Enligt Anette Hoff är detta det första kända relaterade till Knut Valdemarssons brev. Vid tillfälle när ett sådant regale hävdas i skrift i båda tingen framträder »nogle gode gamle Danmark.4 astadighe Dannemænd» från Albo, troligen Själva gränsen i kung Knuts brev har även mobiliserade av fru Barbara, och redogör för registrerats i Lunds ärkesätes så kallade Palte- »de Skovskel som laa mellem Albo H. og bok, känd genom en avskrift från mitten av Ingelstadhe H. og Jæritzstadhe H.». Dessa 1600-talet. Här tycks emellertid flera av gränsmärken uppräknas från väster till öster namnen ha blivit kraftigt förvrängda. 1 den och verkar i huvudsak följa den sentida tryckta utgåvan av Palteboksavskriften har haradsgränsen. De två västligaste beskrivs på ett försök gjorts att lokalisera några av nam¬ följande sätt (30/7): nen,5 men de föreslagna platserna är knap¬ først bockerøtzstaff mellom byerghelofftce. och past, i den ordning de förekommer, förenliga frørwm staar een sleen till vithne; med en gräns löpande från havet i öster. Där¬ swo j langherytz kyeldhe mellom fwlzstofftœ och oenslundhe staar een steen. emot vill jag hävda att gränsen, som den be¬ skrivs i ovanstående regest, är möjlig att Här känner man omedelbart igen två av nam¬ rekonstruera, åtminstone approximativt, och nen från Knut Valdemarssons brev, Backe- att den naturligt kan kopplas till det ganska rydtz staff och Langerødtz kelde. Uppenbar¬ omfattande material som finns bevarat från ligen har Backerydtz staff varit belägen senare delen av 1400-talet och början av ungefär där den sentida häradsgränsen skär 1500-talet rörande tvister om äganderätt och vägen mellan Frörum och Lövestad. Byerghe- gränser för skogarna i området. För enkelhets tofftæ är dagens Bäretofta. Enligt Bertil Ejder skull kommer jag att hänvisa till regesten betecknar ordet staff antagligen en rest sten.8 som Knut Valdemarssons brev, även om det Det andra gränsmärket har funnits vid en naturligtvis måste råda stor osäkerhet om den källa, troligen belägen strax söder om det ursprungliga ordalydelsen i detta brev. nuvarande Kronovalls slott, Om de två östligaste gränsmarkeringama heter det (27/11): Häradsgränsen sa i herritzstigs lüden mellom røderom och Vid två tillfällen under andra halvåret 1470 wetmundeløff star en sthen; i mellom oc avhandlas frågan om Albo härads gräns mot sa swortehallen tyrnedale Rødemms mark star en sten. Ingelstads och Järrestads härader, först den 30 juli vid en hög söder om (Skånes) Tranås Här är kopplingen till Knut Valdemarssons och sedan den 27 november på Albo härads brev inte alls lika uppenbar, men jag skall ting.6 Bakgrunden är en konflikt som berör försöka visa att det verkligen finns ett sam¬ den gamla allmänningsskogen. En part i må¬ band. let är fru Barbara Brahe och hennes son Oluf Strax söder om det gamla fiskeläget Vik, Stigsson (Krognos) på Bollerup, som har mellan Tjömedala och Rörum, finns en plats stora intressen i Albo. Deras motpart är kallad Häradsudden, belägen i södra delen av menige allmogen i Ingelstads och Järrestads ett cirka femhundra meter långt kustparti härader, vad som nu döljer sig bakom detta benämnt Hallarna, där den kambriska sand¬ uttryck. stenen går i dagen. Under senare tid har 2 häradsgränsen flyttats ett stycke söderut, men fortfarande vid mitten av 1700-talet gick gränsen vid Häradsudden och var utmärkt med ett stort röse med en rest sten i mitten. Detta röse finns tydligt utritat på en karta 4 över Skånes kust9 från omkring 1684, som 'Vÿ<$ j jy*ii kompletterar Gerhard Buhrmans välkända ' $ Skånekarta. Rösets exakta placering framgår f* S3 av en jordeboksanteckning från 1760 rörande I\ 1 >.1 gränser för ålfisket vid Häradsudden. Sten¬ ■ , i#« kumlet finns fortfarande kvar, idag mossbe¬ \ $ JMSä lupet och trädbevuxet. Den östligaste gräns¬ v m markeringen i tingsprotokollen från 1470 var , säkerligen belägen i närheten av denna plats. •äé i Möjligen syftar Swortehallen på den stora flata häll vid Häradsudden som i dag kallas ' Flatehall. ii i För att lokalisera gränsmärket vid Herritz- f * stigs lüden kan man på Generalstabskartan från 1861 följa häradsgränsen fram till den "•v S m punkt där den skär den gamla vägen mellan Rörum och (Östra) Vemmerlöv. Där är den Bild av Knut Valdemaisson år 1911 när den över¬ liggande putsen just hade knackats bort. Ovanför kronan numera försvunna fastigheten Yxnaryd ut¬ kunde texten KANVT R skönjas. (Foto i LUHM.) märkt på kartan. Vid denna punkt, just ned¬ anför en brant backe kallad Bastorpalien, passerar den gamla vägen en bäck som under Hallarna, inte långt från Häradsudden, just århundraden har försett kvarnarna vid Kulla, där bäcken genom Vik mynnar ut i Östersjön. ett stycke österut, med strömmande vatten. Bäckastenen har antagligen legat på samma Benämningen Herritzstigs lüden syftar säkert plats mycket länge och förr i tiden hette det på Bastorpalien och av allt att döma har ste¬ att man där hämtade de nyfödda barnen på nen som nämns i tingsprotokollen 1470 varit läget. placerad nära Yxnaryd. Angående detta gränsmärke finns ytterli¬ Enligt Nils Palmborg kan förleden i Yxna¬ gare information i Palteboksavskriften. Dels ryd härledas från djumamnet oxe.10 I t.ex. sägs att Maglesteen ligger hos Steenshoffuidt Decimantboken från 1651 skrivs namnet och dels finns namnet Fischebech inlagt mel¬ Øxneroed. Det verkar inte alltför långsökt att lan Maglesteen och Oxnevad. Om detta kan anta att en bäckövergång i närheten har sägas att, även om Stenshuvud ligger en kallats Oxne wadt. Därmed har vi en tolk¬ halvmil norr om Bäckastenen, så dominerar ning av det andra namnet i Knut Valdemars- berget utsikten på platsen. Vidare skulle sons gräns. Fischebech mycket väl kunna syfta på bäcken Det återstår att lokalisera Fiske Magle- genom fiskeläget som rinner upp inte långt steen. En naturlig kandidat är den så kallade från Yxnaryd. Fram till mitten av 1700-talet Bäckastenen, ett mäktigt rundat stenblock var all bebyggelse på Vik lokaliserad norr om som ligger ytterst mot havet i norra delen av denna bäck. 3 Huide tre, Kerlige beck, Gede mose mellan Ingelstads och Färs härader och slutar vid De fyra gränsmärken som hittills har berörts Homand spange, som troligen har gått har alla förlagts nära den gamla häradsgrän¬ över Trydeån nära Ramsåsa.12 Detta parti är mindre intresse sen. I regesten från 1551 står emellertid ex¬ av i samband med allmän- plicit att invånarna i Järrestads och Ingelstads ningsskogen i södra Albo och diskuteras där¬ härader beviljas allmänningsskog i Albo för inte vidare. Två enklaver, Hiortes egen Helnede och Bolde skou, härad. Vi ska nu diskutera var gränsen kan ha har undantagits gått mellan Oxne wadt och Langerødtz kelde. från allmänningen. Vi återkommer till dessa i Namnet Gede mose förefaller omedelbart samband med Kristian II:s dom nedan. bekant. Det bör rimligtvis syfta på den stora Låt oss nu återvända till tingsförhandling- och välkända mosse, nordväst om S:t Olof, ama 1470 och familjen Krognos fortsatta an¬ vars namn i dag, med lite varierande stav¬ strängningar att ta kontroll över skogarna i ning, skrivs Gedings mosse. Om så är fallet, området. Av protokollen framgår att tvisten blir nästa fråga vad Kerlige beck står för, Av 1470 gäller påstådd allmänningsskog och att allt att döma rör det sig om Rörums södra å, det är fråga om »den Skov som ligger til som är det enda vattendrag av någon bety¬ Lunkendæ,13 Mwselycke og saa fremdeles til delse som rinner från Gedings mosse ner Fulgstofte». Två år senare är fru Barbara och mot trakten av Yxnaryd. Något stöd får sonen Oluf åter på tinget i Albo.14 Nu hand¬ denna tanke av att Rörums södra å också bär lar det om »en Skov som kaldes Madheryd, namnet Skälbäcken. Bakgrunden till benäm¬ liggende vesten for s. Oliffs i Lunkindhæ». ningen Kerlige beck är osäker. Möjligen Motpart var denna gång Anders Bing på finns ett samband med det gammaldanska Smedstorp. Tydligen har äganderätten inte ordet kere med betydelsen vända.11 I så kunnat fastställas slutgiltigt, ty långt senare, fall skulle översättningen ungefärligen vara den 25 februari 1500, begär och får Oluf Vindelbäcken. Stigsson ett tingsvittne på att hans föräldrar Vad Huide tre syftar på är också osäkert, har haft Maryd och Maryds skog »i værge».15 men jag vill ändå våga en gissning. Vid plat¬ Alla dessa omstridda skogar ligger just i om¬ sen för den gamla vattenkvarnen Forsemölla rådet mellan häradsgränsen och den före¬ kastar sig Rörums södra å, inom en sträcka slagna sträckningen av Knut Valdemarssons på drygt femtio meter, utför tre vattenfall gräns. Detta stärker uppfattningen att denna som åtminstone på våren är kraftigt vitskum- trakt har ingått i den gamla allmännings- mande. Detta skulle kunna vara Huide tre, skogen. Intressant är att vid tinget i novem¬ men naturligtvis kan det röra sig om någon ber 1470 intygades att det visserligen fanns annan lokal i närheten. ett gammalt dokument som utvisade den Høge Blambers beck och Lierbeck kan korrekta gränsen, men att detta var så förstört knappast lokaliseras idag, men i det sanka av ålder att det inte längre kunde tydas.16 området söder om Gedings mosse, som Måhända har det rört sig om en kopia av säkert var än mer vattenbemängt för åtta¬ kung Knuts eller kung Eriks brev. Biskop hundra år sedan, rinner flera mindre bäckar Birgers vidimering av det gamla kungabrevet med ungefär rätt riktning. kan ha föranletts av striden om Maryds skog, Den del av gränsen som följer efter Back- men en troligare orsak är en liknande kon¬ erydtz staff beskriver antagligen en sträck¬ flikt i trakten av Ramsåsa, där ärkebiskopen ning i närheten av den sentida häradsgränsen själv var inblandad.17 4 Rörum och Grevlunda Grevlunda, som också innehöll skogsområ¬ den, har bildats är osäkert. Mindre arkeo¬ Hur såg det då ut på Knut Valdemarssons tid närmast norr om den förmodade gränsen? I logiska undersökningar i anslutning till den existerande borgkullen, som har imponerande öster följer denna ungefär den sentida grän¬ dimensioner, tyder på att denna har anlagts sen för Rörums socken, så det är naturligt att på 1200-talet eller möjligen något tidigare.23 fråga sig om det möjligen kan ha funnits in¬ Med tanke på att det skånska upproret på flytelserika jordägare i Rörum mot slutet av 1 180-taiet ha sig mot 1100-talet. Det finns en del som talar för anses riktat stormän lierade med Absalon, kan det vara av intresse detta. I Necrologium Lundense kan man läsa att framhålla att Grevlunda åtminstone från att Sven Estridsson donerade ett bol i Rörum mitten av 1200-talet tycks ha tillhört släkten i Albo till Lundakyrkan.18 Detta bol ingick Galen, nära knuten till den själländska Hvide- senare i underlaget för ett av domkyrkans släkten. prebenden. Fortfarande vid mitten av 1600- Under uppträder ett par talet låg fem gårdar i Rörum under domka¬ 1300-talet andra jordägare utmed gränsen för pitlet.19 Det fanns emellertid också en annan allmännings- skogen. Erik kyrklig storägare i Rörum under medeltiden. Man vet att Menveds drots Morten Due vid sin död cirka 1320 hade I Dalby klosters intäktsbok från omkring egendom i trakten av Det är 1531 upptas landgille från inte mindre än nio Forsemölla.24 också känt att Raskarum med omnejd i slutet gårdar i Rörums by och dessutom från Del- av seklet tillhörde peröd i Rörums socken.20 Som bekant gyn¬ Gladsax.25 nade Sven Estridsson även kyrkan i Dalby och det är fullt tänkbart att domkapitlet och Kristian II:s dom Dalby kloster, som var nära förbundna med Digerdöden och den så kallade agrarkrisen varandra, redan på Knut Valdemarssons tid har förmodligen lett till en minskad konkur¬ var rejält etablerade i Rörums socken. "tyvärr rens om skogsresursema under senare delen saknas källor som kan bekräfta detta. I alla av 1300-talet. Från mitten av 1400-talet bör¬ händelser ägde dessa båda kyrkliga institu¬ jade emellertid befolkningstalen åter att öka. tioner merparten av gårdarna i socknen vid Samtidigt inleddes en period då framgångs¬ slutet av medeltiden. rika adelsfamiljer kraftigt stärkte sin ställ¬ Längre västerut, där gränsen för allmän- ning och efterhand samlade på sig stora ningsskogen går in i Albo härad, fanns tidigt godsmassor. Ett exempel är familjen Krog- en betydande godsegendom med centrum i nos på Bollerup som vid slutet av 1400-talet Grevlunda.21 Egendomens omfattning fram¬ bland annat hade förvärvat ett hundratal går av ett i original bevarat arvskiftesdoku- gårdar i Albo, inklusive huvuddelen av det ment från 1313 som har beskrivits som det gamla Grevlundagodset. Andra framträdande äldsta i detalj kända skiftet från dansk medel¬ aktörer i området var familjerna Knob på tid.22 Den sydvästra delen av Grevlunda- Gyllebo och Gøye på Tunbyholm. Som redan godset omfattade fastigheterna Tåghusa, har framgått, ledde denna utveckling till kon¬ Lerbergstorp och Nöteboda som alla ligger i flikter om äganderätten till skogen. På våren området strax öster om Gedings mosse och 1514 hade situationen blivit så allvarlig att norr om Rörums södra å. Detta är ännu ett kungen, Kristian II, fann det nödvändigt att argument för att Rörums södra å bildade bege sig till sydöstra Skåne för att på ort och gräns för allmänningsskogen. När storgodset ställe bilda sig en uppfattning om läget. Efter

5 ''V

i i.tvejuK mijl \ ScUÿ * »

*“5fcäÄ5?Ä-/

M Kk> tis ocii KÜJ. ii AmMumÿr liufwud AJU*'5±±í.tém. HjC»dUf> -frid tf &****.wmntffL*uJU r nan *cX esivt\ jifý .

»Sw kÿuiju

Kí*~U <*

|c w *r£'-Í : •v*a- \ \ Ett avsnitt av Skines östkust frän Buhrmans kustkarta från omkring 1684. Gränsröset vid Häradsudden kan urskiljas. (Orig. i Krigsark.)

att i sällskap med medlemmar av riksrådet ha säkert på samma område som Hiortes egen inspekterat de aktuella skogsområdena, ut¬ Helnede i Knut Valdemarssons brev. Bolled¬ färdade han den 11 maj på kungsgården i skowe är troligen är identisk med Bolde skou Gladsax sin dom.26 Det är nu inte längre i kung Knuts brev, men exakt var denna skog fråga om att avgränsa någon större allmän- har varit belägen är osäkert. I kungens utslag ningsskog. I stället uppräknas en mängd namnges också några områden som allmo¬ mindre skogar som reserveras för kronan och gen får fritt disponera, men omfattningen är adeln. De flesta är belägna inom det område obetydlig jämfört med den forna allmän- som definierades i Knut Valdemarssons brev, ningsskogen. Det är uppenbart att i dessa men det förekommer också skogar utanför trakter har kronan och adeln nu lagt beslag detta. Av intresse i samband med Knut Val¬ på nästan all värdefull skogsmark. Även om demarssons brev är att bland de skogar som det också senare under 1500-talet förekom allmogen förbjuds att utnyttja finns Helwede konflikter om skogarna i området,28 så inne¬ och Bolledskowe, den senare dock inte i alla bar Kristian II:s dom att den stora allmän- avskrifter av domen.27 Helwede, som tyd¬ ningen från Knut Valdemarssons tid hädan¬ ligen har legat i närheten av Tranås, syftar efter var ett minne blott. 6 Summary 22 Dipl. Dan. 2:8. nr 18: Ulsig 1968. 25 Ödman 2002, s. I50ff. Towards the end of the Middle Ages there 24 Dipl. Dan. 2:8, nr 258. was much conflict in the south-eastern part 25 Dipl. Dan. 4:6, nr 617; Wallin 1954. 2h of Scania related to a large forest common Jørgensen 1994. 27 Ibid, s. 47. that had been established many hundred 28 Kancelliets Brevbøger, t.ex. 1566 26/5, 1571 26/7, years before. In a register from Kalundborg 1578 24/10, 1581 21/2. Castle 1551, there is a description of the boundary of this forest common which al¬ most certainly goes back to the end of the Tryckta källor och litteratur twelfth century and king Canute, son of Andersson, T., Skånes historia 1, Stockholm 1947. Cederholm, M, »Konsten att hävda en skog» i Gods och Waldemar I. In this article an attempt is made bönder från högmedeltid till nutid, ed. M. Olsson, to locate this boundary by interpreting the S. Skansjö och K. Sundberg, Lund 2006. place-names that occur and comparing the Dalby klosters intäktsbok 1530 - 1531, ulg. K. Knuts¬ result with known facts about medieval es¬ son, G. Paulsson, Skånsk senmedeltid och renässans 10, Lund 1983. tates and property-conflicts in the area. Decimantboken 1651, utg. S. Skansjö, B. Tuvenstrand, Skånsk senmedeltid och renässans 21, Lund 2007. Dipt Dan. = Diplomatarium Danicum, utg. av Det danske Noter Sprog- og Litteraturselskab. København 1938 ff. 1 Andersson 1947, s. 409ff. Ejder, B., Om en medeltida häradsgräns i sydöstra 2 Dipl.Dan.1:3, nr 109. Skåne, Tomelilla Hembygdskrets Årsbok 1979. 3 Enligt den äldre Själlandskrönikan, från omkring Hoff, A„Lov og landskab. Landskabslovenes bidrag til 1300, var den händelse som utlöste upproret en skogs- forståelsen af landbrugs- og landskabsudviklingen i konflikt i östra Skåne. Danmark ca 900-1200. Århus 1997. 4 Hoff 1997, s. 257f. Johannesson, G., Jordeböcker over Lunds ärkesäles 5 Johannesson 1953, s. 390. gods vid medeltidens slut, Skånsk senmedeltid oeh 6 Rep 2, nr 2772 och nr 2849. renässans 7, Lund 1953. 7 Ejder 1979; Jørgensen 1994; Cederholm 2006. Jørgensen, B.. Sletteboemas skovskrå, Sydsvenska ort¬ 8 Ejder 1979. namnssällskapets årsskrift 1994. 9 Krigsarkivet, samling 0437 (Kungsboken). Kalkar, O., Ordbog til det ældre danske sprog (1300- 10 Palmborg1942-1945, s. 16. Jämför även ortnamnen 1700). København 1881-1907. Yxnerum och Öxnevalla i Nationalencyklopedin, Kancelliets Brevbøger 1554—1647, København 1885— " Kalkar 1881-1907. 1995. 12 Fram till bötjan av 1400-talet tycks Albo härad även Necrologium Lundensc, utg. L. Weibull, Lund 1923. ha omfattat trakten kring Tranås, seDipl. Dan. 4:3, nr 275. Palmborg, N„Skånska ortnamn på -röd och -ryd, Syd¬ Det kan förklara varför gränsbeskrivningen i Knut Val- svenska ortnamnssällskapets årsskrift 1942-1945. demarssons brev fortsätter efter Backerydtz staff. Rep 2 = Repertorium diplomaticum regni Danici Med- 13 Numera S:t Olof. Ursprungligen syftade »S:t Olofs» iscvalis, serie 2, utg. W. Christensen, København enbart på kyrkan. 1928-39. 14 Rep 2, nr 3131 och nr 3133. Ulsig, E.. Danske adelsgodser i middelalderen, Køben¬ 15 Rep 2, nr 9039. havn 1968. 16 Rep 2, nr 2849; Jørgensen 1994, s. 42. Wallin, C., Eljaröd och Grcvlunda - tvenne försvunna 11 Cederholm 2006, s. 332 nederst. sätesgårdar tillhörande ätten Galen, Tomelilla Hem¬ is Necrologium Lundense, s. 7 och s. 69. bygdskrets Årsbok 1975. 19 Decimantboken. Wallin, C., Ide Pedersdatter Falk till Gladsax, Lund 20 Dalby Klosters intäktsbok. 1954. 21 Ulsig 1968: Wallin 1975. Ödman, A., Borgar i Skåne, Lund 2002.

7 Adeln i Skåne och frågan om avläggandet av trohetsed till Sveriges kung och krona under våren 1658 Av Johan Andersson Fil. mag., Lomma

Inledning Karl X Gustav en kommission »till Statens Adelns ställning i Danmark var vid mitten av inrättningh» i de tidigare danska provin¬ 1600-talet mycket stark, och perioden från serna.3 Ett av denna, den s.k. skånska kom¬ reformationen 1536 fram till enväldets in¬ missionens första åtaganden var att kalla re¬ förande 1660 har i dansk historieskrivning presentanter från ständerna till Malmö för att också benämnts som »adelsvældens tid». där avlägga trohetsed till Sveriges kung och Danmark var ännu under denna period ett krona. Att detta var en högprioriterad fråga valrike och riksrådsadeln kunde därmed i visar det kungliga memorialets anvisningar samband med kungavalet och med handfäst¬ där det i den andra punkten hette att kommis¬ ningens tillkomst ställa krav på gynnsamma sarierna utan dröjsmål och på brukligt manér privilegier för sitt stånd. Skåne varden gods¬ skulle taga hyllning och ed av samtliga invå¬ tätaste regionen i Norden och var också nare, »Åndelige som Werdzlige, Adell som något av den danska adelns förlovade land. oadeh», i de fyra provinserna som tidigare Adeln i landskapet bestod av en mycket tillhört Danmarks kung och krona. Enligt maktmedveten elit med en stark ställning memorialet var invånarna genom Roskilde¬ inom såväl regionen som den danska central¬ freden lösta från dessa förpliktelser och hade makten. I mitten av 1600-talet var 115 av därför att »krafteligen» förbinda sig med ed Skånes huvudgårdar i adelns händer. Adeln till Sveriges kung och krona.4 För de tre lägre ägde dessutom över hälften, 54 procent, av stånden var frågan om undersåtsförhållandet landskapets ca 15000 gårdar. Ståndet befäste till Sveriges kung och krona enkel, de skulle ytterligare sin regionala maktposition genom hädanefter lyda under dem, men rörande att man besatt alla de viktigaste statliga äm¬ adeln blev frågan i praktiken mer komplice¬ betena såsom länsman och landsdomare.1 rad än så. Roskildefreden, som slöts i februari 1658, Enligt Roskildetraktalen skulle de adels¬ innebar en förändring för dessa adelsmän i så män som var bosatta i de områden som tidi¬ måtto att provinsen kom under Sveriges kung gare tillhört det danska riket avlägga tro¬ och kronas överhöghet. Enligt traktaten hetsed till Sveriges kung och krona, såsom skulle dock ständerna i de forna danska om¬ de tidigare gjort till Danmarks kung och kro¬ rådena behålla sina gamla lagar och privile¬ na. Detta innebar att adelsmannen inte kunde gier, såvida dessa inte stod i strid mot vad behålla sina danska befattningar. De som man något oklart uttryckte som Sveriges däremot flyttade från provinsen, eller som »leges fundamentales».2 redan var bosatta i Danmark västansunds, I ett memorial från den 15 mars 1658 utsåg kunde även i fortsättningen vara danska un-

8 dersåtar, och detta utan att vare sig förlora och betänkiande» eftersom somliga ännu var sina gods i Skåne eller sina befattningar i beedigade till den danske kungen med »huld¬ Danmark. Från svensk sida lockades det skap och tienst». Krabbe förklarade vidare dock med tjänster och ämbeten på lika vill¬ att de inte kunde, »uthan blasme och för- kor som för »de infödde Svenske».5 I fråga wijtelse», avge någon trohetsed till den om rätten till godsen och dess nyttjande gjor¬ svenske kungen innan de hade blivit lösta des i traktaten ingen skillnad mellan dem från sin ed till den danske kungen.7 Enligt som svurit svensk trohet och dem som för¬ Krabbes argumentation var det alltså inte tal blev danska undersåtar, om att man som adelsman kunde byta tro¬ Roskildetraktaten innebar således att hetsed, dvs. lojalitet, utan att man först på ett danska adelsmän med skånska besittningar riktigt och ärligt sätt hade lösts från sin första ställdes inför ett val, att avlägga trohetsed till ed. Krabbes understrykande av edens bety¬ Sveriges kung och krona eller att förbli dansk delse är intressant, särskilt med tanke på att undersåte. Adeln kallades vid två tillfällen han framförde sin ståndpunkt till Corfitz under våren 1658 till hyllningsmöte i Malmö. Ulfeldt, f.d. dansk rikshovmästare som hade Syftet med denna uppsats är att belysa hur kommit i onåd hos den danske kungen och adeln med besittningar i Skåne argumente¬ flytt till Sverige och nu upphöjts till den rade och agerade utifrån ett lojalitetsperspek- svenske kungens geheimeråd.8 Niels Krab¬ tiv i samband med de svenska kraven på av¬ bes poängtering av edens betydelse måste läggandet av svensk trohetsed under våren givetvis ses i sitt sammanhang och han, lik¬ 1658. Tyngdpunkten för framställningen som övriga adelsmän, hade mycket att vinna kommer att ligga på de nitton adelsmän som på att betona att de hade för avsikt att följa i maj skickade in svar till den skånska kom¬ den tidens spelregler gällande trohetseder, missionen och där förklarade varför de inte vilket gav dem legitimerad betänketid inför kunde avlägga trohetsed till Sveriges kung det förestående ställningstagandet. och krona. Men adelsmännens retorik vid mötet kan också tolkas som en form av köpslående, där det gällde, utifrån adelns synvinkel, att om de möte Ett första mellan adeln skulle gå över till Sverige måste den svenska och den skånska kommissionen regimen ge dem ett bra förhandlingsbud.9 Adeln var i likhet med de två andra världsliga Adeln framförde också under mötet ett vågat stånden kallade till hyllningsmöte i Malmö politiskt förslag där det hävdades att Skåne den 16 april 1658.° Men redan i början av skulle kunna vara lika fritt under den svenske april var en stor del av adeln församlad i kungen som Katalonien var under Spaniens Malmö for att medverka vid Tage Ottesen kung. Ulfeldt menade dock att Skåne var för Thotts begravning. I samband med denna ce¬ litet för att jämföras med Katalonien och att remoni möttes adeln och den skånska kom¬ det dessutom var erövrat efter krigets rätt då missionen. Kommissionen passade vid detta det avträtts som ersättning för »mångfalligt möte på att upplysa adelsmännen om edens större land» som varit ockuperat av Sverige. innehåll och de blev också tillfrågade om Vidare menade Ulfeldt att de adelsmän som vilka som var sinnade att avlägga trohetsed. ännu kände någon förpliktelse mot kungen Niels Krabbe, som enligt skrivelsen var de av Danmark borde lämna mötet och förkla¬ skånska adelsmännens talesman, svarade att rade att det inte var Kungl. Maj:ts intention det var »een sak af högwichtigh importance att tvinga någon att avlägga trohetsed som

9 inte själv önskade att komma under den förts till kommissionen vid mötet i början av svenske kungens styre. Av Ulfeldts svar att april. De var enligt skrivelserna ännu i dansk döma handlade det med andra ord inte om att tjänst eller hade gods under den danska kro¬ köpslå med adeln för att få över dem till nan.14 Det kan därmed konstateras att kom¬ svensk sida. De adelsmän man önskade vinna missionen godtog adelsmännens förklaringar över var endast de som själva ville avlägga i så måtto att kommissionen utsatte en ny tid¬ svensk trohetsed, dvs. adelsmän som i fort¬ punkt, den 15 maj, för att de obeedigade sättningen från svensk sida sett kunde räknas adelsmännen skulle kunna avlägga sin tro¬ som lojala. hetsed eller för alltid »blifwa thär ifrå».15 Några timmar efter mötet uppsökte Niels Den 15 maj framstår med andra ord som ett Krabbe och förre detta landsdomaren Kjeld sista datum för adelsmännen att välja sida. Krag kommissionens representanter på nytt.10 Kommissionen uppmanade också de adels¬ De två överlämnade ett dokument som var män som var danska riksråd och hade gods i undertecknat av 42 adelsmän den 2 april i Skåne att begrunda hur deras kvarlämnade Köpenhamn. Dokumentet påminde om Ros- tjänare och godsförvaltare skulle kunna avge kildefreden och vad som däri bestämts, dvs. Kungl. Maj:t någon försäkring om deras plikt att adeln i de tre provinserna skulle få bliva och trohet, vilket tyder på att kommissionen vid deras vanliga rätt, lag och privilegier. inte förväntade sig att dessa adelsmän som Men det underströks också att en del av adeln var riksråd skulle komma att lämna sina be¬ var i den danske kungens tjänst och att dessa fattningar i Danmark för att avlägga trohetsed därför inte heller kunde med ed och plikt för¬ till Sveriges kung och krona. Kommissionen binda sig till Sveriges kung.11 skrev att tiden lär utvisa hur dessa »bägge Mötet mellan den skånska kommissionen momenta welle aflöpa»,16 en formulering och de skånska adelsmännen visar att de sist¬ som visar att kommissionen svävade i osäker¬ nämnda av allt att döma förde sig vant och het om i vad mån den danska adeln med inte utan självsäkerhet vid det politiska för¬ godsbesittningar i Skåne skulle komma att handlingsbordet. De agerade dessutom sam¬ tillmötesgå de svenska kraven eller ej och om stämmigt och målmedvetet. de skulle komma att flytta eller bo kvar.

Hyllningsmötet i Malmö Adeln och det andra hyllningsmötet den 16 april 1658 i Malmö den 15 maj 1658 Den 16 april ägde hyllningsmötet i Malmö Blott dagar före det andra hyllningsmötet i rum. Karl X Gustav var själv inte närvarande Malmö den 15 maj inkom nya förklaringar utan ständernas representanter fick knä- till kommissionen om varför adelsmännen böjande avlägga eden inför kungens tomma inte ansåg sig kunna avlägga svensk trohets¬ stol.12 Adelsmännen skulle personligen av¬ ed. Med tanke på att endast två adelsmän och lägga sin trohetsed och enligt en rapport två fem fogdar svor svensk trohetsed kan resul¬ dagar innan hyllningsmötet svor åtta adels¬ tatet av det andra hyllningsmötet knappast män trohetsed.13 Tjugo adelsmän hade där¬ bedömas vara vad kommissionen önskat.17 emot skickat in förklaringar om varför de Nitton av adelsmännens svar på kom¬ inte kunde avlägga trohetsed vid den utsatta missionens kallelse finns bevarade och är tidpunkten. Enligt Knud Fabricius återknöt arkivlagda i skånska generalguvemements- adelsmännens svar till vad som redan fram- kansliets arkiv, Landsarkivet i Lund.18 Av

10 adelsmännens svar framgår det att de har be¬ fallts att inställa sig i Malmö den 15 maj för att där avlägga trohetsförsäkring och »homa- för sina gods i provinserna.19 gio» f

Brevens utformning Fabricius har betonat den vänliga stämning som tycktes råda mellan adelsmännen och kommissarierna. De nitton bevarade breven * är också de utformade i en vänlig ton. Denna í’ r . vänliga ton och tillmötesgående hållning är knappast något att förvånas över. Adelsmän¬ nen hade intressen att bevaka och deras gods i Skåne befann sig under Sveriges kung och / kronas överhöghet. Breven visar också att de är författade av adelsmän som var vana att föra sin talan i olika politiska sammanhang. De hade inget att vinna på att vara annat än vänliga, men desto mer att förlora på att inta Joakim eller Jockum Gersdorff till Tunbyholm (1611- en motsatt hållning. Av allt att döma följde 1661), dansk rikshovmästare och riksdrots. Det Natio¬ adelsmännens brev, genom tituleringar m.m., nalhistoriske Museum på Frederiksborg. även samtidens etikett, och de var utformade som ett svar från en adelsman till en annan.20 Såväl brevens författare som dess läsare Detta var försäkringar som kan hänvisas till kände väl till de normer som gällde för och Roskildefredens överenskommelser. Genom mellan adelsmän, men också de normer som att adelsmännen tydligt betonade att de kom¬ gällde i förhållande till en överhet. I svaren mer att fullfölja de skyldigheter som var framskymtar det att adeln hade rättigheter att knutna till deras gods, menar jag att de un¬ bevaka, lika väl som de hade skyldigheter att derstryker legitimiteten i Roskildetraktatens uppfylla. De förnekade varken det ena eller överenskommelser. Adelsmännen å sin sida det andra, men sättet de förde fram sina hade, åtminstone av skrivelserna att döma, rättigheter och skyldigheter på vittnar om med andra ord inte för avsikt att avvika från deras politiska färdigheter, vilket också ger dessa, ett budskap, som också satte fingret på en något annan bild än att de enbart var vän¬ att Sveriges kung och krona å sin sida också ligt och tillmötesgående formulerade. hade förpliktelser, enligt samma traktat, att Adelsmännen lovade att fullgöra de skyl¬ uppfylla. Ett flertal adelsmän betonade också digheter som var knutna till deras gods som detta genom att de hänvisade till Roskilde¬ de också tidigare haft gentemot den danske fredens bestämmelser om att de även i fort¬ kungen. Det försäkrades också, som t.ex. i sättningen må nyttja samma friheter och pri¬ Joachim Gersdorffs svar, att tjänare och bön¬ vilegier som tidigare. Niels Krabbe och Kjeld der i Skåne skulle förmanas till att vara ärliga Krag framförde dessutom rakt på sak att och trogna undersåtar, och att man inte hade detta måtte omfatta såväl beedigade som något emot att fogdar svor svensk trohet. obeedigade adelsmän.

11 Homagium en form av ridderlighet och till den en kopp¬ Det tidigmodema »statsmedlemskapet», lik¬ lad ära. Såsom Peter Englund framhållit i sin som under medeltiden, definierades genom avhandling om adliga föreställningar under undersåtens förhållande till kungen och detta 1600-talet var äran ett centralt begrepp i en bekräftades symboliskt genom trohetseden.21 adelsmans liv. Englund menar att ärans kod Det är intressant att notera att de forna reglerade vad som var godkänt beteende och danska adelsmännen personligen skulle pre¬ den som ville behålla denna oerhört viktiga stera homagium till Sveriges kung och krona. personliga tillgång som äran var måste följa På så sätt skulle dessa adelsmän bli, åtmins¬ denna kod noga.23 Att så också kan ha varit tone i ordets ursprungliga medeltida inne¬ fallet med trohetseden visar den skånska börd, Karl X Gustavs edsvurna män och som adelns agerande och argumenterande under sådana åta sig vissa förpliktelser, såsom våren 1658 i samband med de svenska kra¬ krigstjänst. Att denna terminologi fortfarande ven om avläggande av trohetsed till Sveriges var i bruk och, av allt att döma, med en snar¬ kung och krona. Men det måste också under¬ lik innebörd som under högmedeltiden visar strykas att adelsmännens sätt att argumentera den personliga edens betydelse. Det centrala och understryka trohetsedens betydelse visar var inte om adelsmannen var dansk eller prov på en skicklig och raffinerad retorik svensk, utan till vilken furste han svurit sin som gör att adelsmännen vann betänketid för trohet. Men det kan också utifrån adelsmän¬ hur de bäst skulle agera i den kniviga situa¬ nens svar anses ha varit legalt att byta tjänst tion som de befann sig i efter Roskildefre- och trohet på 1600-talet. En oskriven regel, den. Adelsmännen var fångade mellan sina åtminstone att döma av adelns svar till kom¬ förpliktelser och åtaganden gentemot Sveri¬ missionens kallelse, var dock att man som ges kung och krona å ena sidan, vars över¬ adelsman först fick avsked från sin tjänst. höghet deras huvudgårdar i Skåne befann sig Inte minst för att man som adelsman skulle under, och Danmarks kung och krona å den undvika vad Henrik Lindenov uttryckte som andra, dit deras betydelsefulla befattningar »Een farlige Consequents». Med ett riktigt var knutna. och ärligt entledigande hade adelsmannen följt spelreglerna, och riskerade inte repres¬ En gruppering av adelsmännens svar salier, som t.ex. i detta fall att få sin egendom Även om en övervägande del av adelsmän¬ i Danmark konfiskerad.22 nen svarade alt dc, med hänvisning till bl.a. Men adelsmännens poängtering av att de sin trohet och tjänst till den danske kungen, först måste ha erhållit avsked understryker inte kunde avlägga svensk trohetsed så finns deras syn på sig själva och i förhållande till det ändå skillnader. Adelsmännens svar kan den furste som de svurit sin trohet. Som grovt delas in i två, alternativt tre, grupper. undersåte förväntades man som adelsman att Jag gör en något annorlunda gruppering av vara lojal och utföra sina skyldigheter och adelsmännens svar än Fabricius, men då han plikter som man åtagit sig och blivit betrodd inte nämner namn på adelsmännen kommer med av sin herre. Man kunde inte förbinda jag inte göra någon jämförelse mellan min sig med en ny furste utan att först ha lösts och hans gruppering.24 från sina tidigare förpliktelser. Det framstår Jag menar att åtta adelsmän uttryckligen med andra ord som en hederssak för adels¬ svarade att de inte hade för avsikt att avlägga mannen att stå vid det löfte man givit i sam¬ svensk trohetsed.25 Till denna grupp ska band med trohetseden, vilket för tankarna till också räknas ytterligare fyra adelsmän, vilka 12 inte lika direkt berörde frågan om den per¬ adelsman tillhörde den skånska godseliten sonliga trohetseden. Deras svar är ändå tyd¬ eller ej. Jerker Rosén påpekar också i sin be¬ liga. De lovade att uppfylla skyldigheterna dömning av adelns agerande i samband med som var kopplade till godsen, men för egen de svenska kraven på avläggandet av trohets¬ del hade de inte för avsikt att avlägga trohets¬ ed, att det endast var adelsmän med enbart eden.26Till den andra gruppen kan resterande gods i Skåne som blev beedigade vid första sju adelsmän räknas. Dessa sju adelsmän be¬ hyllningsmötet i Malmö den 14 april.22 gärde uppskov eller betänketid.27 Till adelsmän med stort jordinnehav i Skåne hörde, såsom framgår av tabell 1 , Joa¬ chim Gersdorff, Ove Gjedde, Ove Thott, Adelsmännens svar utifrån Lave Bille, Henrik Lindenov, bröderna Iver godsinnehav i Skåne och Niels Krabbe samt Steen Reedtz. Av Enligt Peter Ullgren ägde omkring 1650 dessa svarade fyra nej och fyra begärde upp¬ trettiosex adelssläkter gods i Skåne.Av dessa skov. kunde tjugoen räknas som en skånsk godselit Iver Krabbe förklarade att han i kriget eftersom de kunde uppvisa en ränta på 510 varit förbunden med den danske kungen och tunnor hartkorn eller mer, vilket kan anses att han inte hade erhållit riktigt avsked. Men motsvara en förhållandevis god ekonomisk så snart han fått detta skulle han gärna uti all standard för en adelsman på 1600-talet. Av underdånighet sin skyldighet avlägga. Så dessa 21 släkter tillhörde släkterna Thott, länge lovade han dock, för alla sina skånska Ulféldt, Gersdorff, Krabbe, Lindenov, Gjedde gods, att bevisa Sveriges kung och krona, all och Grubbe det verkliga toppskiktet och »eedelig troskapp plichtighed och schyldig- tillsammans ägde de mer än hälften, 62 pro¬ heed». Avslutningsvis önskade han att hans cent, av adelns samlade huvudgårdsinnehav i tjänstvilliga förklaring till kommissarierna Skåne.28 upptogs i bästa mening samtidigt som han Med utgångspunkt från Ullgrens defini¬ hänvisade till kommissariernas förnuft att tion av godselit i Skåne kan det konstateras han i nuläget inte kunde svara annorlunda.33 att i den första gruppen, bestående av tolv En liknande förklaring gav Henrik Lindenov adelsmän som svarade nekande på kommis¬ och Ove Thott, som båda menade att de först sionens begäran, tillhör hälften adelssläkter måste ha erhållit ett riktigt och ärligt avsked. som kan betecknas som skånsk godselit.29 I Lave Bille å sin sida menade att huvudgår¬ den andra gruppen, bestående av adelsmän den Dybeck med intilliggande gods, som han som begärde uppskov, tillhörde däremot alla en tid residerat på, inte var hans egna, utan de sju herrarna adelssläkter som kan beteck¬ att de tillhörde hans omyndiga barns möder¬ nas som skånsk godselit.30 Även om Ullgrens nearv. För egen del framförde han att han uppgifter rör året 1652, och det således kan hade sitt största jordagods i Danmark. Bille ha skett förändringar fram till 1658, vilket önskade att han även i fortsättningen skulle inte minst blir märkbart i Ivar Mogensen få residera i Skåne för att på sina omyndiga Krabbes fall, bidrar de ändå till förståelsen barns vägnar inspektera deras gods. I likhet av adelns position i regionen och situation i med många andra adelsmän ovan lovade förhållande till de svenska kraven om edsav- Bille på sina omyndiga barns vägnar, att han läggelse.31 En jämförelse mellan grupperna »med aid wnderdanigst devotion udj ald ger en indikation om att det kan ha spelat en oprichtigheed» skulle fullgöra godsets rust- stor roll i samband med eden om man som tjänst liksom provinsens andra trogna under-

13 såtar var skyldiga. Avslutningsvis skrev Bille inte tillhörde de mest imponerande i skaran att han förmodade att all »jurament» under av skånska adelsmän kan deras innehav ha denna tid måtte försäkras honom tills det att varit nog så viktiga för dem personligen. allting mellan honom och hans bam var Gemensamt för de tre var dock att de till¬ klart.34 hörde en släkt som kan definieras som skånsk Steen Reedtz ansåg å sin sida att han inte godselit. kunde avlägga trohetsed för att godsen inte Jordinnehavet i Skåne har av allt att döma var hans, utan hans kärastes arv, och att han spelat en stor roll för huruvida adelsmannen och hans käraste inte var välsignade med hade för avsikt, eller ville ge sken av att vilja, bam.35 avlägga trohetsed till Sverige kung och krona Corfitz Trolle tillhörde inte en släkt som eller ej, men det är också tydligt att jord¬ 1652 kan definieras som en skånsk godselit, innehavet inte räcker som förklaring. Del men trots detta innehade han ett inte obetyd¬ fanns fler aspekter att ta hänsyn till, något ligt jordinnehav i Skåne, bl.a. huvudgården som också blir tydligare vid en närmare Skarhult och ett antal landbogårdar. Till detta granskning av och en jämförelse mellan bör även räknas att Corfitz Trolle av allt att adelsmännen i de båda grupperna. Denna döma också hade ett icke obetydligt framtida aspekt rör adelsmännens befattningar och arv att bevaka, eftersom fadern Niels Trolle position inom det danska riket och redovisas enligt Decimantboken innehade stora jord¬ i tabell 2. egendomar i Skåne 1652. Trots detta svarade Corfitz Trolle nekande, och en möjlig förkla¬ ring är att fadem även innehade huvudgårdar Adelsmännen som svarade nekande i Danmark, bl.a. Trolholm på Själland.36 1 den första gruppen, där åtta adelsmän sva¬ Palle Ume, Henrik Bielke, Lauritz Gal- rade direkt nekande, var Henrik Bielke vice tung, Holger Vind, Steen Hohendorf och riksamiral och länsman över Island. Så som Kjeld Krag svarade alla nekande. Så som framgår av tabell 2 var inte Bielke ensam om framgår av tabell 1 tillhörde visserligen Urne att inneha eller ha innehaft en länsmans och Vind släkter som kan räknas som en tjänst, vilket var en betydelsefull befattning godselit i Skåne, men personligen tillhörde som kan jämföras med en svensk landshöv¬ troligen ingen av dem de största jordägarna i ding.38 Till dem som nyligen hade mist sina Skåne. Kjeld Kraghs innehav var dessutom i län till följd av Skånes övergång till Sverige det närmaste obefintligt sedan han mist sin hörde bl a Jakob Grubbe, Lauritz Galtung position som landsdomare och landkom¬ och Holger Vind. Galtung, som var av norsk missær i provinsen.37 adel, hade dock som kompensation förlänats Men det bör också beakLas att inte heller Lister län i Norge strax efter Roskildefreden, Kristian Jørgensen Urne, Knud Axelsen Ume dit han också flyttade samma år.39 Även och Otte Lindenov innehade några jättelika Steen Hohendorf hade såsom rentemester jordinnehav i Skåne, åtminstone inte utifrån en betydelsefull befattning inom det danska Decimantboken från 1651. Trots detta svarade riket. de inte nekande utan begärde istället uppskov Sex av dessa åtta adelsmän underströk för att senare kunna avlägga trohetseden, de också i sitt svar till kommissionen att de var, båda Urne med tillägget att de först måste ha genom sina trohetseder och förlänade tjänster, gjort en riktig avräkning för sina regementen. förbundna med den danske kungen. Jakob Så även om deras personliga jordinnehav Grubbe, som varit länsman i Kristianopel,

14 fastslog dock, till skillnad från de andra, kort samt den tidigare landsdomaren i Skåne och utan närmare förklaring att han »iche her Kjeld Krag. I likhet med adelsmännen ovan udj landet forbliffuer», en tydlig markering var de i allra högsta grad, knutna till Dan¬ av Grubbe att han hade valt sida, han tänkte marks kung och krona. Kjeld Krag förlorade inte avge någon svensk trohetsed, varken nu dock med Roskildefreden sin befattning eller senare. Även av Steen Reedtz svar fram¬ och sitt län, men valde trots detta att svara går det klart att han inte ville, eller såg någon nekande. Tilläggas bör att Ove Gjedde även vinst i att byta lojalitet, rikstillhörighet. Han varit länsman över Helsingborgs län, ett län uppgav att godset var hans kärastes arvegods som han dock hade förlorat vid övergången, och då de inte hade barn innebar det att han men å andra sidan hade han, liksom Galtung inte behövde avlägga trohetsed. Reedtz hade ovan, kompenserats med ett nytt, Halds län.44 under det föregående kriget tjänat som rytt- För Krags del hade säkert det faktum att hans mästare i danska armén, men hade erhållit huvudgård låg i Jylland medan jordinnehavet avsked i slutet av februari 1658.40 Intressant i Skåne troligen var ringa spelat en stor roll att notera är att Martin Weibull uppgivit att för hans vägval. Reedtz vid denna tid tjänade som dansk hov- junker.41 Under adelsväldets tid hade hovets betydelse i Danmark ökat. Hovet var en av de Adelsmännen som begärde uppskov viktigaste mötesplatserna mellan kungen och I den andra gruppen, bestående av sju adels¬ riksrådet, och för adelns vidkommande öpp¬ män som i någon form begärde uppskov från nade hovämbeten för möjlighet till en snabb det svenska kravet på avläggandet av svensk karriär. Hovämbeten i sig var inte ekono¬ trohetsed, var Iver Krabbe generalmajor och miskt lockande, men de var en väg till kung¬ riksråd samt länsman i Norge, Henrik Linde- lig gunst. Länsmanstjänster blev inte sällan nov tidigare länsman för Kristianstad län, också besatta med en adelsman som tjänat Kristian Jørgensen Ume överste, Ove Thott som hovjunker.42 För Reedtz del kan således överste och Knud Axelsen Urne major.45 möjligheterna till framtida avancemang i Dessa fem hänvisade alla till att de ännu var första hand ligga i fortsatt dansk tjänst. i dansk tjänst och behövde tid för att bli ent¬ För Corfitz Trolles del har säkerligen dels ledigade. Tre av dessa fem lovade dock att de hans egna jordinnehav i Skåne och hans fars skulle, efter att de erhållit avsked, avlägga jordinnehav i såväl Skåne, Jylland och Fyn svensk trohetsed. Iver Krabbe skrev att han spelat en betydande roll för hans beslut att »gieme udj ald underdanigheed min schyl- stanna i dansk tjänst, men troligen också det digheed afflegge». Snarlika formuleringar faktum att fadern Niels Trolle var danskt återfinns hos Kristian Jørgensen Urne och riksråd och ståthållare i Norge.43 Denna ställ¬ Knud Axelsen Urne. ning kunde säkerligen även erbjuda goda I såväl Ove Thotts som i Henrik Linde- framtida möjligheter till karriär för Corfitz i novs svar antyddes det också att även de, Danmark och det gällde av allt att döma, och efter att de hade erhållit avsked, skulle svära eventuellt i likhet med Reedtz, att visa sig svensk trohetsed. Båda två underströk dock, lojal gentemot den furste där framliden låg. i likhet med de andra tre, att innan ny tro¬ Till denna första grupp av adelsmän som hetsed avlagts måste de ha erhållit ett riktigt svarade nekande hör också rikshovmästaren avsked. Joachim Gersdorff, riksrådet och riksamira¬ Till de adelsmän som begärde uppskov hör len Ove Gjedde och riksrådet Niels Bielke också Otte Lindenov, broder till nämnde

15 Henrik. Otte Lindenovs förklaring hänvisade kommer också tydligt fram i Billes önskan dock inte till att han ännu var i dansk tjänst, om att han även i fortsättningen skulle få re- även om han vid denna tid tjänade som dansk sidera i Skåne för att, på sina omyndiga barns ryttmästare under Axel Urup 46 Otte Linde- vägnar, inspektera deras nämnda gods. nov begärde istället uppskov av den enkla anledningen att han på så kort tid inte hunnit jämförelse mellan de bestämma sig, vilket tydligt visar att beslutet En två inte var enkelt att ta. grupperna Lave Bille å sin sida bör kanske snarare Ovanstående granskning av de båda grup¬ hamna mellan de två grupperingarna, mellan perna visar att i gruppen, bestående av tolv dem som klart svarade nekande och dem som adelsmän som svarade nekande, återfinns i begärde uppskov. Såsom framgår ovan me¬ hög grad adelsmän med ämbeten, som t.ex. nade Bille att godsen i Skåne inte var hans rikshovmästare, riksamiral, riksråd och läns¬ egna utan hans omyndiga barns mödemearv, man, som således också var mer eller mindre vilket kan jämföras med Steen Reedtz för¬ direkt knutna till Danmarks kung och krona. klaring ovan. Bille lämnade dock inte ett de¬ I den andra gruppen, bestående av sju adels¬ finitivt nej som Reedtz, utan begärde istället män som begärde uppskov, återfinns med betänketid. Han skrev att den danske kungen jämförelsevis lika höga befattningar endast har visat intresse för hans bam, men han vet riksrådet och länsmannen Iver Krabbe samt inte om den svenske kungen också kommer Henrik Lindenov, som varit länsman över göra det. Därför ansåg Bille att han inte så Kristianstad län. Av de resterande fem inne¬ hastigt kunde bestämma sig för en »stadig hade fyra en militär befattning, såsom överste, boesattning» i Skåne. Bille förklarade också major eller ryttmästare, och en, Lave Bille, att han hade sitt största jordagods i Danmark, hade haft en militär officersbefattning. men vilket han förlänats av Christian IV.47 Billes han var också landsdomare över Lolland och övervägande och bedömning av kungens Falster. Lave Bille svarade visserligen inte eventuella intresse för hans barn visar hur direkt nekande, men hans intresse och argu¬ stor vikt som lades på den personliga kopp¬ mentation gällde främst barnen. Billes stra¬ lingen mellan furste och adelsman. Om tegi har av allt att döma varit att avvakta och kungen var intresserad öppnade detta för hålla alla dörrar öppna samtidigt som han karriärmöjligheter. Ur en sådan aspekt sattes sonderade terrängen för sina barns bästa. således dessa möjligheter före rikstillhörig- Jämförelsen mellan de två grupperna visar heten. Bille underströk också i sitt brev alt pä att den befattning som adelsmannen hade han själv gjort hovtjänst och att han belönats inom det danska riket kan ha spelat en viktig för detta. För barnen, som hade sitt arvegods roll, och högst troligt avgörande i en del fall, i Skåne, var nu frågan om Sveriges kung var för det ställningstagande som denne gjorde lika intresserad av dem som Danmarks kung. inför avläggandet av svensk trohetsed eller ej. Billes svar utgör således en form av förfrå¬ Det förväntades, eller upplevdes av adels¬ gan som rör framtida karriärmöjligheter, och mannen själv, att cn person med en hög be¬ som också kan uppfattas som förhandlings¬ fattning också skulle visa lojalitet mot den bar, men detta gäller främst barnen, även om kung och, eller, det rike som han tjänade. Bille, åtminstone av skrivelsen att döma, inte Detta kommer också tydligt fram i länsman¬ helt hade stängt dörren. Omsorgen om och nen Holger Vinds svar, där det betonades att behovet av kontroll över godsen i Skåne den som allt för lättvindigt byter sida också

16 kan förlora i aktning hos den nye fursten. Krabbe fortfarande var dansk generalmajor Tilläggas bör också att det i ett brev från under sommaren 1658, och även under Karl kommissionen till Kungl. Maj:t den 22 april X Gustavs andra krig med Danmark, 1658- 1658, dvs. före adelsmännens svar pä kom¬ 1660.,n Denna uppgift stämmer dock inte. missionens kallelse till ett andra hyllnings- Iver Krabbe fick avsked från sin danska tjänst möte, framskymtade som troligt att det kunde av Fredrik III den 14 maj 1658.51 Krabbe har förväntas en högre grad av lojalitet hos adels¬ alltså erhållit avsked fyra dagar efter det att män som var direkt knutna till den danska hans svar till kommissarierna är daterat, och centralmakten.48 en dag före hyllningsmötet i Malmö. Trots detta avlade Iver Krabbe inte någon trohetsed i Malmö den 15 maj. Det kan rimligtvis ha En fråga om lojalitet? sin förklaring i att det var snålt med tid och Vid tiden för RoskiIdefreden hade sex adels¬ att Iver Krabbe inte hunnit fram till det ut¬ män med skånska besittningar mycket höga satta datumet. Mer intressant är det då att befattningar inom det danska rikets central¬ ställa frågan varför Krabbe inte vid ett senare makt. Joachim Gersdorff var rikshovmästare, tillfälle valde att avlägga svensk trohetsed. Ove Gjedde riksråd och riksamiral, Niels och såsom han också uttryckligen gärna i all Iver Krabbe var riksråd liksom Palle Ume. underdånighet skulle göra, men någon svensk Henrik Bielke var vice riksamiral och den trohetsed avgav han inte före kriget, som på som haft befälet över flottan under kriget. nytt bröt ut mellan Sverige och Danmark på Bielke utnämndes 1660 till danskt riksråd.49 sensommaren 1658. Förklaringen kan vara Fem av dessa sex herrars svar til! kommissio¬ att Iver Krabbe inte lösts från sin trohetsed nen finns bevarade. Dessvärre finns inte Axel till den danske kungen och därmed sina för¬ Urups svar bevarat, om ban nu skrev något pliktelser som riksråd. Men om Iver Krabbe sådant. Det kan bara konstateras att han inte fått avsked från sin betydelsefulla militära avlade någon svensk trohetsed i maj 1658. tjänst, såsom generalmajor över den norska Av de fem övriga herrarna svarade alla, utom armén, bör han också rimligen kunnat få av¬ Iver Krabbe, nekande. sked även från sina andra förpliktelser om Förutom dessa fyra adelsmän svarade han så önskat. Iver Krabbes avvaktande in¬ ytterligare åtta herrar direkt nekande på kom¬ ställning visar att det fanns många aspekter missionens kallelse. Sju av dessa adelsmän att ta hänsyn till och att valet inte var själv¬ innehade, eller hade innehaft, en dansk läns- klart. manstjänst. Dessa adelsmän kan således, Värt att notera är att även två andra herrar tack vare sina betydelsefulla ämbeten, ha befann sig i en liknande situation som Iver upplevt en större känsla av lojalitet gentemot Krabbe, även om de hade lägre befattningar den danske kungen eller det danska riket än än sin ståndsbröder inom det danska riket. adelsmän med lägre militära befattningar. Deras agerande, eller brist på detsamma, ger Men deras ställningstagande kan också troli¬ även det ett intryck av en avvaktande håll¬ gen ha sin förklaring i att de känt ett större ning gentemot att avlägga svensk trohetsed. behov av att värna om sina höga befattningar, Gemensamt är att de. liksom Iver Krabbe, då det inte var säkert att de skulle kunna er¬ återfinns i en grupp som begärde uppskov. hålla lika höga tjänster i Sverige. Knud Axelsen Urne hade fått avsked från Vad som är intressant att notera i samman¬ sin militära tjänst som major redan den hanget är att Knud Fabricius uppgav att Iver 23 februari 1658.52 Otte Lindenov erhöll sitt

17 avsked som major den 16 maj, dvs. dagen framskjutna position och karriär. Det var en efter hyllningsmötet i Malmö.53 osäker tid och det gällde att hålla alla dörrar Harald Gustafsson har i en studie av hän¬ öppna. Sverige hade i det nyligen avslutade delserna under våren 1658 dragit slutsatsen kriget visat sin styrka och skakat om det att det fanns etniska föreställningar om kul¬ danska riket och dess krona rejält. En tredje¬ turellt och biologiskt sammanhållna »folk» del av riket hade förlorats i ett enda slag. För med särskilda egenskaper och lojaliteter, som den danskskånska adeln gällde rimligtvis att ibland också kunde aktiveras politiskt. Hela inte försätta sig i ett omöjligt läge i förhål¬ statsbildningar, menar han, uppfattades ofta i lande till kungen och kronan i Sverige, men termerav »danskt» och »svenskt». Men Gus¬ inte heller till kungen och kronan i Danmark. tafsson understryker att dessa etniska före¬ Den svenske kungen hade visserligen ställningar inte får överbetonas. Dessa prin¬ lockat med tjänster på lika villkor som »de cipiella idéer fick ofta stryka på foten för infödde Svenske»55, och det var inte heller andra värden som t. ex. rörde rätt och privile¬ ovanligt under 1600-talet att man som adels¬ gier.54 Denna slutsats styrks av ovanstående man tog tjänst i ett annat rikes armé. Tilläg¬ sammanställning av adelsmännens svar. gas i sammanhanget bör även att det var Dessa visar på en koppling till Danmarks främst utländsk adel som fram till enväldets kung och krona, men detta förhållande, eller införande 1660 togs upp i den danska adeln.56 denna princip, stod inte över allt annat. Det Det bör också påpekas att ingen av de adels¬ fanns andra realiteter som adelsmännen tog, män som begärde uppskov nämner något om eller tvingades ta i beaktande. För adelsmän¬ att det skulle innebära en svårighet för dem nen handlade det i allra högsta grad också att bli löst från sin danska trohetsed, bara att om att värna om sin framskjutna position, de behövde tid för att på ett korrekt sätt bli om att behålla sin hyllade livsstil och grun¬ löst från den. Det bör således inte ha varit en den för denna, dvs. sina gods och privilegier. främmande tanke, även för dansk adel, att Det handlade i hög grad om adelsmännens flytta sin tjänst och trohet, och att även bar¬ egenintresse, något Peter Ullgren framhållit nens möjligheter till karriär beaktades fram¬ att den danska adeln satte främst, en aspekt går av Lave Billes svar. Men såsom studien som i sin tur medförde att adelsmännen var av de nitton svaren indikerar, har steget från tvungna att beakta möjligheter såväl som att vara dansk överste till att bli svensk risker innan de valde att agera. För adeln har undersåte av allt att döma varit betydligt det rimligtvis varit ett prioriterat mål att säkra kortare än det varit för en adelsman som var sina godsbesittningar i Skåne, vilket varit av dansk rikshovmästare, riksråd eller länsman högsta prioritet för dem som enbart hade till att bli svensk undersåte. Det danska riks¬ skånska gods; detta framkommer också ge¬ rådet Niels Krabbe uttryckte också vid tiden nom att i den grupp som begärde uppskov för Roskildefreden en oro över vilken ställ¬ enbart förekommer adelsmän med släktnamn ning den danska adeln skulle få inom det som tillhör den skånska godseliten. Såsom svenska adelsståndet.57 framgår här har det emellertid även gällt att Adelsmännen med skånska besittningar värna om sin position i det danska riket och var genom Roskildetraktaten lovade att be¬ kopplingen till den danske kungen. hålla sina gamla privilegier och friheter, dvs. Det fanns ingen given lösning på hur en om dessa inte stred mot Sveriges fundamen¬ adelsman bäst bevarade såväl huvudgårdar tallagar.Adelns gemensamt inskickade skri¬ och jordinnehav som höga befattningar, sin velse från den 2 april visar att de också var

18 oroade inför framtiden och den svenska des inte som om det handlade om nationali¬ reservationen i Roskildetraktaten. Gustafs¬ tet, utan istället om cn lojalitet, och att denna son har noterat att adeln i detta läge agerade lojalitet också enligt samtidens tankesätt gick samstämmigt och målmedvetet, och han har att flytta. kopplat detta till rutiner som rör handfäst¬ ning i samband med att man fått en ny kung.58 Trots denna skrivelse, som var undertecknad Summary av en stor del av adeln, kan man redan i de This study analyses how the nobility of Scania nitton svaren ovan, blott en månad senare, argued and acted after the peace treaty of ana att adelsmännen inte längre agerade som Roskilde in spring 1658, when the Swedish ett enat stånd, och det var inte heller säkert government orded them to swear an oath of att man som adelsman skulle komma att lojalty to the Swedish king. This was an svära den nye kungen sin trohet, eller för den important and tricky issue for the nobility in delen stanna kvar i dansk tjänst. Scania, who owned manors and farms in the Kommissionen hade haft som mål att av¬ province, but who was bound to the Danish sluta frågan om den skånska adelns avläg¬ king by an oath of lojalty and their important gande av trohetsed eller ej, på det utsatta appointments in Denmark. I argue that each datumet den 15 maj 1658. Så blev det inte. noble resolved and acted out of his point of Detta var en utveckling som de danskskån¬ view, how he could keep or win most, by ska adelsmännen säkerligen inte haft något swearing an oath to the Swedish king, or emot, vilket inte minst stärks av riksrådet staying in the Danish king’s service. Iver Krabbes avvaktande hållning att avlägga svensk trohetsed, trots att han erhållit avsked från sin danska tjänst. Det kan dessutom till¬ Noter läggas att Iver Krabbe även fick mycket goda 1 Sten Skansjö, Skånes historia, T.und 1997, s. 152, 155, 159-160; Peter Ullgren, Lantadel. Adliga godsägare i vitsord av den danske kungen Fredrik III. Östergötland och Skåne vid 1600-talets slut, Lund 2004, Det heter att Iver Krabbe hade »en tiid lang s. 63. 84-86. tient os och Cronen for General Major offuer 2 Danmark-Norges Traktater 1523-1750 med dertil den Norsche Armée syndenfields, udi huil- hørende aktstykker. Trades du Danemark et de la Nor- vege, band V, 1651-1664, Köpenhamn 1920. utg. av L. chen sin General Majors charge hand udi alle Laursen, s. 234. occasioner sig mandhafftig, troelig, och vel 3 Memorialet är publicerat av Martin Weibull, Samlingar forholdet haffuer».59 utgifna för De skånska landskapens historiska och ar¬ Liknande vitsord och formuleringar som keologiska forening, 11874, Lund 1874, s. 13- 21. 4 M. Weibull 1874, s. 14. Iver Krabbe fick återfinns visserligen även i s Danmark-Norges Traktater V, s. 234. andra avsked, men Krabbes avsked är utförli¬ s Skånska kommissionen 1658 till Kongl. M:t. Malmö gare än övrigas, vilket troligen berodde på 22/4 1658, L. Weibull 1903, s. 184. jfr s. 176. hans betydande befattning och höga status.60 7 Skånska kommissionen 1658 till Kongl. M:t, Malmö 8/4 1658, se L, Weibull 1903, s. 180. Iver Krabbes avsked var, enligt samtiden, ett s Carl Gustaf Weibull, Freden i Roskilde, Stockholm s.k. riktigt och ärligt avsked, som troligen 1958, s. 20-22, 72, 78; J. A. Fridericia, Adelsväldens inte heller skulle komma att ligga honom till sidste Dage. Danmarks Historie fra Christian IV:s død last vid en framtida tjänst, utan tvärtom fram¬ til enevældens indførelse (1648-1660), Köpenhamn 1894, s. 137-151. står det utifrån hans agerande som om adels¬ '! Harald Gustafsson. »Att göra danskar av svenskar? mannen Iver Krabbe var en man att lita på för Den svenska integrationspolitikens föreställningsvärld en furste. I detta perspektiv framstår det såle¬ 1658-1693» i Karl-hrik Frandsen & Jens Chr. Johansen

19 (red.). Da Østdanmark blev Sydsverige. Otte studier i 11 Om Iver Mogensen Krabbe se Bcngi Ankarloo, Att dansk-svenske relationer i 1600-tallet, Ebeltoft 2003, stilla herrevrede. Trolklomsdåden pä Vegeholm 1653- s. 43. 54,Stockholm 1988. 10 Skånska kommissionen 1658 till Kongl, M:t, Malmö 32 Jcrker Rosen, Skånska privilegie- och reduktions- 8/4 1658, se L, Weibull 1903, s. 183. frágor 1658-1686. Studier rörande Karl XI:s skånska 11 Dokumentet är publicerat av Martin Weibull, Sam¬ räfstepulitik och Skånes försvenskning, Lund 1944, lingar liil Skånes historia, fornkunskap och beskrifning s. 75-76; Jerker Rosén, ilur Skåne blev svenskt, Stock¬ frir Foreningen för Skånes fornminnen och historia, holm 1945, s. 6. 33 1868-69, Lund 1869, s 82-84. Iver Krabbe 10/5 1658, »Handlingar.. G 1:1, Ggka. i2 Skånska kommissionen 1658 till Kongl. M:t, Malmö LL. Om godsinnehav se M. Weibull 1869 s. 87. 22/4 1658, L. Weibull 1903. s. 184. 34 Lave Bille 14/5 1658, »Handlingar...», G 1:1, Ggka, 13 Skånska kommissionen 1658 till Kongl. M:t, Malmö LLA. 14/4 1658, se L. Weibull 1903, s. 183-184. Jfr Knud 33 Sten Redt? 15/5 1658, »Handlingar...», G 1:1, Ggka, Fabricius, Skuanes overgang fra Dunmark til Sverige, LLA. førsle del (1645-1660), Köpenhamn 1906, s. 67, fot¬ * Sven T. Kjellberg, Slott och herresäten i Sverige. not 21. Skåne I, Matmd 1966, s. 262, 300; Dansk Biografisk 14 Fabricius 1906, s. 68, se aven not 22. Lexikon, utg. av C. F. Bricka, Köpenhamn 1 877 ff., här¬ 15 Skånska kommissionen 1658 till Kongl. M:t, Malmö efter förkortat DBL. Vid sin död är 1667 innehade Niels 14/4 1658. se L. Weibull 1903, s. 184. Trolle ett betydande antal huvudgårdar, på Själland 16 Skånska kommissionen 1658 till Kongl. M:t, Malmö Trolholm, Rygaard, Jonstrup och Snedinge, på Fyn 22/4 1658, se L. Weibull 1903, s. 185. Krumstrup och i Jylland Pallesbjærg. Skarhult i Skåne 17 Fabricius 1906, s. 70-71. hade han sedan tidigare avstått till sonen Corfitz Trolle 18 Handlingar tillhörande kommissioners arkiv, G 1:1, (DBL). Ggka, LLA, Härefter förkortas Handlingar tillhörande 37 DBL. kommissioners arkiv med »Handlingar...». 38 Ullgren 2004. s. 81. |,J Se l. ex. Otle Lindenov 16/5 1658 och Ove Gjedde 'l' Norske Rigs-Regislrunler. Tildeels i uddrag. BD XII 13/5 1658. »Handlingar...», G 1:1, Ggka, LLA. ( 1657-1660 ), utg. av Christian C. A. Lange, Christiania 20 Om ti II talsskick och självbild i godsherrskapens 1891, s. 1.31, 160-161. brevretorik se Ullgren 2004, s. 274- 282, 40 Nogle officerers affseheed N 17, 23/2 1658. Danske 21 Peter Sahlins, Boundaries, The Making of France Kancelli: Nr 150. Kopib. Bestallinger m.m. Militien and Spain in the Pyrenees, Berkeley, 1991, s. 28. vedkommende 1657-60, fol. 162, Rigsarkivet, Köpen¬ 22 Om konfiskering av Corfitz Ulfeldts gods, se Frideri- hamn. cia 1894. s. 160-162. Ett ytterligare bevis på att det 41 M. Weibull 1869. s. 102. fanns övergripande spelregler att rätta sig efter var det 42 Leon Jespersen, »Adel, hof og embede i adelsvæl¬ skydd,sbrev som drottning Kristina utfärdat över Corfitz dens tid» i Per Ingesman & Jens Villiam Jensen (red,), Ulfcldt, och som Karl X Gustav sedan förnyade (C. G. Riget, magten og æren. Den danske adel 1350-1660, Weibull 1958, s. 20-21, se även Fridericia 1894, s. 157. Århus 2001, s. 370 371. 162-164). 43 DBL. 23 Peter Englund, Det hotade huset. Adliga föreställ¬ 44 DBL. ningar om samhället under stormaktstiden. Stockholm 45 Danske Kancelli; Nr 150. Kopih. Bestallinger m.m. 1989, s. 51. Militien vedkommende 1657-60, Rigsarkivet, Köpen¬ 24 Fabricius 1906, s. 70-71. hamn; M. Weibull 1869, s. 99-102. Palle Ume, Henrik Bielke, I .auiil/ Gallung, Holger 46 Otte Lindenovs avsked, 16/5 1658, Danske Kancelli; Vind,— Hohendorf, Korfitz Trolle, Steen Reedtz och Nr 150. Kopib. Bestallinger m.m. Militien vedkommende Steen Jakob Grubbe. 1657-60, fol. 170-171, Rigsarkivet, Köpenhamn. 2(> Joachim Gersdorff, Ove Gjedde. Niels Krabbe och 47 Lave Bille 14/5 1658, »Handlingar...», G 1:1, Ggka, Kjeld Kragh, LL. 27 Iver Krabbe, Henrik Lindenov, Kr. Jørgensen Urne, 48 Sc diskussion härom ovan under HyUningsmölet i Ove Tliott. Knud Axelsen Urne. Otte Lindenov och Lave Malmö den 16 april 1658. Bille. 4‘' DBL 28 Ullgren 2004, s. 72-74,94. 50 Fabricius 1906, s. 87. 2(1 Dcssa sex herrar var Joachim Gersdorff. Ove Gjedde, 31 Kungens avskedsbrev till Iver Krabbe, daterat Niels Krabbe, Palle Urne oeh Holger Vind samt Jakob Köpenhamn 14 maj 1658, i danska riksarkivet; Danske; Grubbe, Nr 150. Kopib. Bestallinger m.m. Militien vedkommen¬ 30 Ullgren 2004 s. 72. 78 och 94. de 1657-60, fol. 170, Rigsarkivet, Köpenhamn.

20 52 Nogle officerers affscheed N 17, 23/2 1658, Danske (1657-1660), utg. av Christian C. A, Lange, Christia¬ Kancelli; Nr 150. Kupib. Bestallinger m.m. Militien nia 1891. vedkommende 1657-60, fol. 162, Rigsarkivet, Köpen¬ Samlingar til! Skånes historia, fonikunskap och beskrif- hamn. ning for Röreningen for Skånes fornminnen och his¬ 5:1 Otte Lindenovs avsked, 16/5 1658. Danske Kancelli; toria, 1868-69, Lund 1869, utg. av Martin Weibull. Nr 150. Kopib. Bestallinger m.m. Militien vedkommende Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiska 1657-60, fol. 170—171, Rigsarkivet, Köpenhamn. och arkeologiska förening, 1874. Lund 1874, utg. av 54 Gustafsson 2003, s. 57. Martin Weibull. 55 Danmark-Norges Traktater V,s. 234. Skånska kommissionen 1658 till Kongl. M:t. utg. av * Ullgren 2004, s. 64. Lauritz Weibull, »Efter Roskilde fred» i Historisk 57 Ullgren 2004, s. 7.3. Tidskrift för Skåneland, Lund 1903. 58 Gustafsson 2003, s. 45. -™ Iver Krabbes avsked, daterat Köpenhamn 14 maj Litteratur Kancelli; 1658. i danska riksarkivet; Danske Nr 150. Ankarloo, Bengt, Arr stilla herrevre.de. Trolldomsdåden Kopih. Bestallinger m.m. Militien vedkommende 1657- på Vegeholm 1653-54,Stockholm 1988. 170, 60, fol. Rigsarkivet, Köpenhamn. Dansk Biografisk Lexikon, utg. av C. F. Bricka, Köpen¬ (

Deciimmtboken 1651 Adelsman Sv. Sk.GR Huvudgärd Summa He! Halv Mölla Övriga decimanter gärd gåi-d

Palle Ume Nej Ja Videröra 2 I I Henrik Bielke Nej Vankiva och Möllcröd 19 18 1 Lauritz Galtung Nej Bjömstorp 16 4 11 2 Holger Vind Nej Ja Vrams Gunnarstorp SLeen Hohendorf Nej Runneholm 36 // 20 5 Corfitz Trolle Nej Skarhult 81 25 56 20 Steen Reedt/. Nej Bivaröd 49 33 N 2 Vanås Jakob Grubbe Nej Ja Röglc 68 38 20 10 Joachim Gersdorff Nej Ja Onslunda Jdg 118 41 24 55 Lillö Uddarp Legeved Hörby Tunbyholm Ingelsted Smedstorp Billesholm Ove Gjedde Nej Ja Maglö 285 119 /2/ 45 Lövestad Tomarp Dragsholm Gyllebo Niels Krabbe Nej Ja Skillinge 120 66 35 19 Rössjöholtn lläckebergu Össjö Kjeld Krag Nej 3 2 / Iver Krabbe Upp Ja Fulltofta 18 8 8 1 / Baldringe 374* 252* 70* 4* 48* Högestad Krageholm Kåseholm Jordberga (Gunderslevholm i Dk) Henrik Lindenov Upp Ja Tullcsbo 267 182 69 I 15 Ovedskloster Vollsjögård Svansjö Hanaskog Kr. Jorgensen Urne Upp Ja Marsvinsholm 92 32 15 45 Snårestad Ove Thotl Upp Ja Bjersjöholm Borringekloster 642** 183** 159* 4** 159** Skabersjö Stora Markie Barsebäck Knud Axelsen Urne Upp Ja Axel vold & Mollarp 32 25 1 6 Otte Lindenov Upp Ja Klågerup Borgeby Lave Bille Upp Ja Dybäck 101 47 43 2 9 Hovdala V* Snugeholin Simontorp Hörtegård? (Havrelöcke i Dk) tKjaersgaard i Dk)

* Iver Tagesen Krabbe eller Iver Mogensen Krabbe. ** Tage Andersen Thott eller Tage Ottesen Thott. Sv. = Svar till den skånska kommissionen. Upp = Uppskov. Sk.GF. = Skånsk godselit.

22 Tabell 2: De 19 adelsmännens viktigaste befattningar i Danmark vid tiden för Roski Ide¬ freden/’2

Adelsman Sv. Viktigaste befattningar

Palle Urne Nej Länsman, Norge. Henrik Biclkc Nej Länsman, Island (1648-) Vice riksamiral 1 1 657-) Lauritz Gallung Nej Länsman. Hörjc län i Skåne (1649-58) Amiral, norska fl. (1657) Länsman. Lister län, Norge (1658) Holger Vind Nej Länsman, Brunlag og Numedalens Län i Norge (1655). Guvernör i Landskrona (1657-58) Steen Hohendorf Nej Rcntcmester ( 1 656-) Corfitz Trolle Nej Kammerjunker hos Frederik 111 (1656) Bøvling län. Jylland? ( 1 658) Steen Rccdtz Nej Hovjunker. Ryttmästare { - 23/2 16.68) Jakob Grubbe Nej Länsman, Kristianopel län Joachim Gersdorff Nej Länsman Hammershus/Bomholm (1651) Rikshovmäslare (1652) Ove Gjedde Nej Riksråd (1645) Riksamiral (1645) Länsman Jungshoved län på Själland (1646 49). Hcrrcvadsklostcr (1649-50) Helsingborgs län ( 1 650-58) Hald län (1658). Niels Krabbe Nej I.andkommissær i Skåne (1647-58) Sölvesborg län (1648-58) Generalkrigskommissær i Sundprovinserna (16.57-58) Kjeld Krag Nej Danska Kancelliet (- 1 648 ) Landsdomare i Skåne (1648-1658) Landkommissær i Skåne (1649-1658). Iver Krabbe Upp Bohus län (1646-58) Gen.maj. över søndcnfjældske Norge (1657-58). Henrik Lindenov Upp Major (1646) Hørje Län (1648-49) Befallningsman över Kristianstad (1649-58). Kr. Jørgensen Urne L'pp Överste Ove I holl Upp Överste Knud Axelsen Urne Upp Major (-23/2 1658). Otte Lindenov Upp ryttmästare under Axel Urup(-16/5 1658). Lave Bille Upp Landsdomarc över Lolland och Falster (-1679)

Sv. = Svar till den skånska kommissionen. L'pp = Uppskov.

23 Grisavad, Rosts täppa och Carl Jonassons Arkeologi på torp i Skåne och Blekinge Av Annika Knarrström Arkeolog

Ett par vägbyggen genom Skånes och Blekinges skogsbygder gick rakt över flera torpruiner. Arkeologerna förordade utgrävningar av platserna, men på grund av otyd¬ ligheter i lag och praxis blev insatserna starkt nedskurna. Här presenteras de tre torp som ändå i någon mån kom all undersökas.

Ruiner i vägen På skrå över skånsk skogsbygd Det är helt enkelt inte lika vanligt med arkeo¬ E4:an genom norra Skåne skulle byggas om logi i skogsbygderna som i slättbygderna och bit för bit, med början vid Åstorp och i nära kusterna, vare sig i Skåne eller i Ble¬ riktning mot Markaryd i nordost. Under de kinge. Dels har det att göra med att dagens arkeologiska förarbetena lokaliserades fem tryck på utbyggnad är mindre i det inre av platser med synliga lämningar av bebyg¬ landskapen, dels handlar det om en i viss ut¬ gelse,3 Av allt att döma rörde det sig om torp sträckning etablerad syn på vad som under från slutet av 1600-talet och fram till sekel¬ förhistorisk och historisk tid varit attraktiva skiftet 1900. vistelsemiljöer för människorna. Det finns En av bosättningarna kunde undantas från förstås inga skäl till att se så snävt på tid, rum vägbygget. Länsstyrelsen begärde inled¬ och människor. Skogarna har ofta gett arkeo¬ ningsvis planer inför arkeologiska förunder¬ logerna mycket nytt material och nya infalls¬ sökningar av kvarvarande fyra platser. När vinklar. det kom till kritan beslöt länsstyrelsen om ett Förväntningarna gick således i topp när par veckors undersökningar vardera av endast vägulbyggnadema av E4:an i norra Skåne platserna Grisavad och Rosts täppa. Resul¬ och riksväg 29 i Blekinge aktualiserades i taten visade att det rörde sig om komplexa början av 2000-talet. Inte minst gällde detta och välbevarade bosättningar med betydande möjligheten att undersöka lämningar med vetenskaplig potential och kulturhistoriska anknytning till »de obesuttnas miljöer i värden. Tanken uppstod att göra området skogsbygd under nyare tid» - eller kort sagt kring Grisavad till föremål för djupstudier torp. Just dessa hade nyligen utpekats som en och området kring Rosts täppa till referens¬ regional arkeologisk forskningslakun. i objekt. Av mer än 6500 torp i gamla Kristianstads Följaktligen planerades för slutundersök¬ län och mer än 3000 i Blekinge län låg nu ningar av båda dessa platser. Länsstyrelsen undersökningar av någon knapp promille i fastslog emellertid att lämningarna vid Grisa¬ vågskålen.2 Det visade sig emellertid vara vad inte föll inom lagrummet och att denna svårt att rubba invanda antikvariska positio¬ plats skulle utgå. Rosts täppa var däremot ner. Av nio prospekterade platser blev till slut fortsatt aktuell, och i november-december i begränsad utsträckning tre undersökta: Grisa¬ 2003 genomfördes fältarbetena på denna vad, Rosts täppa och Carl Jonassons torp, plats. Samtidigt skulle även en intilliggande

24 lokal undersökas. Enligt tidigare utredningar Gunnild Persdotter och Elias Olsson (paret fanns där smärre spår av odling och kolning, hade i sin tur då haft torpet sedan 1823 och som kanske kunde knytas till Rosts täppa. där förutom dottern Johanna fostrat ytterli¬ gare fyra barn). Dessutom bodde där förstås Grisavad i gott minne Hjalmar själv och hans syster Emma. Att de Grisavad låg drygt tre km från Örkelljunga. år 1883 flyttade därifrån hängde ihop med alt Bosättningen låg på det som en gång var ut- Elias, Gunnild och Johanna i rask följd efter markema till bebyggelsen Östra Ringarp, varandra dog. vilken i sin tur går tillbaka åtminstone till år Sex kvadratmeterstora provrutor grävdes 1523.4 Torpet skildes från Örkelljunga av ut och visade att det fanns mycket bevarat Hjälmsjön, som under äldre tider kallats både under tonen på tomten.7 Bostadshusets om¬ Spånga sjö och Ringarpa sjö. Från den större fattning kunde inte helt avgöras, men det skogsvägen utmed sjön ledde ett par knöliga mätte antagligen ungefär 10x6 meter. Med hjulspår via hagar, hyggen och granplante¬ hjälp av mctalldetektor spårade vi upp en ringar förbi torpet. mängd spikar kring husets förmodade ut¬ En liten skylt med ordet »Grisavad» stod sträckning. Antagligen var stugan uppförd i ute vid hjulspåren och pekade in mot torpet. skiftesverk och med taket belagt med den Det rörde sig nämligen inte alls om en bort¬ lättillgängliga torven, enligt lokala traditio¬ glömd plats. Dess minne vårdades av hem¬ ner. Hur stugan var inrättad är däremot inte bygdsforskaren Bo Hellström, dotterson till känt. Bo Hellström drog sig till minnes att Hjalmar Paulsson som bodde på torpet och morfar Hjalmar gjort en skiss över stugan, flyttade därifrån som barn, år 1883. Hjalmar och att den kanske låg i någon låda i dennes bjöd med Bo till ruinen år 1949 och berättade museibevarade skomakarverkstad i Slättsjö¬ då om förhållandena i sitt barndomsland. Bo stugan på Ingeborrarps Friluftsmuseum. memorerade i sin tur historierna och namnen, En grop några meter från spisröset fick sin och satte så småningom egenhändigt upp en förklaring när Bo Hellström pekade ut den enkel informationsskylt vid ruinerna. under beteckningen underladugården. Detta Torpet låg inklämt mellan våtmarker och bör alltså ha varit platsen för en ekonomi¬ oländiga backar (figur l). Vid tiden för prov¬ byggnad. Ytterligare ett par likartade gropar undersökningen stod högvuxna planterade observerades, som med ovan nämnda i åtanke granar på platsen och den silande vårsolen signalerade eventuella spår av byggnader. gjorde stämningen stilla och trolsk. En smal Bakom bostaden fanns en låg jordkulle som stig - Fårasträdet - löpte längs en stengär- rymde en stenkällare, och i dess bortre vägg desgård in mot ruinerna. Låga stenmurar ett hål som benämndes potatisinkastet. Något omgärdade röset efter en ihoprasad spis med tak var inte bevarat. Enligt Hjalmar rasade skorsten i gråsten och tegel samt några flata det en gång in och krossade mjölkfatet, var¬ trappstenar och en vinglig rad med syllste- vid mor Johanna grät förtvivlat. Alldeles inn¬ nar.5 Tillsammans markerade detta platsen anför grindhålet till tomten fanns en brunn, för bostadshuset. Enligt Bo Hellström flyt¬ som måste ha varit mer än 4 meter djup för tade hans morfars far skomakaren Carl Peter att vara vattenförande. Det var då inte kon¬ Bengtsson (Skomagare-Kalen) till torpet, när stigt att lille Hjalmar skrämdes med Brunns- han äktade Johanna Eliasdotter år 1871.6 gubben, precis som han skrämdes med Tor- Under de följande tolv åren bodde makarna i gravagubben (Torvgravsgubben) för att hålla torpet, tillsammans med Johannas föräldrar sig borta från de förrädiska mossarna.

25 s t Fädrift/stig Ramp

■ ; Potatisåker- ;

■ . - .Uthus :0:- ' Potatiskällare

■ Ljungager - Bostadshus ’ 0' [ Uthus/ . • . ladugård' . Uthus

Brunn

«'

• . • . Storager Hålväg == Stengärdesgård ' ' Eldstad a Grop Figur 1. Tolkad plan över läm¬ Uÿ5== I 1 Röjningsröse G33 Spisröse ningarna på torpet Grisavad. Stenpackning Grafisk bearbetning: Henrik Våtmark ! I Aker Pihl/Jesper Olsson, Riksanti¬ kvarieämbetet UV Syd.

Provrutoma visade också att det fanns en några småskaliga odlingsstycken ut sig. Att mängd olika slags ting kvar att studera; spik, döma av det finurliga inkastet i stenkällaren beslag och spännen i järn, keramiskt rödgods låg potatislandet bakom denna. Öster om bo¬ och stengods, porslin, glas från både kärl och stadshuset låg Ljungager och närmast vägen fönster, skifferdetaljer, tegel, enstaka djur¬ Store ager. Jordmånen var mager och od- ben, knappar och pipor i olika material, spän¬ lingslagret som bäst ett par decimeter tjockt. nen och broschfästen. De flesta fynden fanns Den sten som röjts ur markerna hade förstås i området mellan bostadshuset och jordkäl¬ i huvudsak använts som byggnadsmaterial laren, vilket vittnar om att man drällt skräp och lagts i stengärdesgårdama, men också i här. Framför bostadshuset var gården där¬ tre glesa rösen. Ändå låg mängder av sten emot påfallande välstädad och här fanns också kvar i odlingsmarken. Åkerlapparna avgrän¬ ställvis stenläggningar. Grisavadsboma höll sades mot våtmarken av en terrasskant. Snyl- sig uppenbarligen med en snygg och prydlig tande djur hölls antagligen annars borta med skådesida av torpet. hjälp av trägärdesgårdar. När vi rekognosce- Stengärdesgårdama ska ha lagts av Carl rade i omgivningarna upptäcktes en lämplig Peter »i månsken». Utanför tomten bredde åker- eller slåtteryta väster om torptomten.

26 Gissningsvis tog man även slåtter på mossen. den begränsade undersökningen närmare Rakt ut mot mossen ledde för övrigt en liten fastställa dateringar samt förändringar över fädrift, i form av två parallella stengärdes- tid i bebyggelsen och den agrara verksam¬ gårdar. Djuren betade nog inte på mossen, heten. Delar av fyndmaterialen relaterar mer men kan däremot ha letts till något numera direkt till 1800-talets förcmålsvärld, men inte längre synligt vattenhål. flera av artefaktema kan lika gärna dateras Vid undersökningen hämtades också pol¬ till 1600- och 1700-talen.10 Enligt kulturgeo¬ lenprover ur denna mosse. Enligt analyserna grafen Per Connelid antyder de historiska odlades under 1 700- och 1800-talet råg, vete, kartorna och dagens landskap en bruknings- kom, havre, hampa eller humle, lin och bo¬ historia med rötter i medeltid eller yngre vete, förutom som sagt potatis.8 Hjalmar järnålder.11 Detta har också bekräftats av konstaterade vid besöket på Grisavad 1949 paleobotaniska analyser, som visar pä en låg att krusbärsbuskar och syrener fortfarande men tydlig frekvens av sädespollen under frodades invid husruinen, men några sådana tidig medeltid och fram till den pcstslagna stod vid vår undersökning inte längre att mitten av 1300-talet.12 Under olika prefix Finna.9 Vegetationen i omgivningarna bestod och innehavare har namnet Grisavad nämnts annars vid tiden av allt glesare bokskog och som utbyggen i jordrevningsprotokollen från alltmer ljungbackar och tall. Från att tidigare 1671 (Grisavad, Stora Grisavad och Nedre ha varit en sällsynt gäst i landskapet blev gra¬ Grisavad). Namnet återkommer flera gånger nen under loppet av 1 800-talet allt vanligare, i kyrkböcker under 1700- och 1800-talcn. men ändå långt ifrån vad som idag är fallet. Närmast före Hjalmars morfar och mormor Några djupa, mörka skogar handlade det inte förefaller en Tyra Påhlsdotter ha bott på om. Med bara några få fragment av djurben i Grisavad år 1809.1-5 fynduppsättningen är det värre att reda ut Närmare fyrtio personer har kunnat knytas djurhållningen. Utifrån berättelserna kan till platsnamnet, men långt ifrån alla har bott man bara gissa sig till att man hållit får och på det undersökta torpet. Det handlar snarare kanske en ko. om invånare på olika bebyggelser inom ett Hellström har relaterat att områden nere visst område som kallats Grisavad eller vid stranden av Hjälmsjön kallades för Grisavadet (som inte har med grisar att göra, »Grisava’s land», men menar att det antagli¬ utan gräs). Detta »Grisava’s land» har med gen har att göra med att Spångaboma i störs¬ all säkerhet etablerats som ett led i en inre ta allmänhet kallade denna sidan av sjön så. kolonisation, åtminstone redan på 1600-talet. Utmed den södra sjöstranden fanns utöver Fokuseringen här på Hjalmars tid beror alltså Lasa-Pellas stuga ingen bebyggelse före inte på att det inte fanns något före, bara att 1880 och närmast räknades Grisavad. Hjal¬ det inte finns berättelser bevarade i samma mars familj i sin tur betraktade sig själv och utsträckning. Det knussliga arkeologiska omvärlden i en lika humoristisk som morsk svängrummet har också kortat den tidsmäs¬ vändning: »Utmed vägen åt Torrabygget låg siga siktlinjen. Desto enklare är det att slå ett annat torp, 'Stadia Svens’. Där sa man fast när torpet togs ur bruk. Vid sekelskiftet 'hwa?’, men vi var modernare och sa ’va’. 1900 flyttade husarfamiljen Magnus Brink För Grisava’ låg ju lite närmare Paris!!». och Gustava Nilsdotter med bam som de sista Om omfattningen av torpet under 1800- invånarna ifrån Grisavad. När Hjalmar år 1911 talets senare hälft verkar någorlunda klar¬ för första gången sedan barndomen besökte lagd, så var det däremot omöjligt att utifrån sin födelseort låg husen redan i ruiner.

27 Rosts täppa ... liga ruinen av husgrunden, varför i huvudsak Bland högt gräs och späda, nyplanterade inägoma berördes. Under de olika stegen av smågranar vilade resterna efter ett torp. som undersökningar dokumenterades likväl allt¬ efter en familj har kunnat namnges som Rosts fler synliga lämningar i omgivningarna, även täppa.14 Bosättningen låg en dryg km söder om tiden inte medgav detaljstudier. Stora om Skånes Värsjö, på utmarkema till den delar av platsen var fult uppriven av den historiska bebyggelseenheten Värsjö, och hyggesharvning som hade ägt rum ett par år hörde alltså i äldre tider till Röke socken. Be¬ tidigare. De två månader som vigts åt under¬ byggelsen krönte en lätt förhöjning i morän¬ sökningen var knappast idealiska, med till¬ marker och vette ut mot angränsande våt¬ tagande vintermörker, stark köld och tidvis marker (figur 2). Det för undersökningar mycket snö, men något annat val fanns berörda stråket gick strax söder om den syn¬ inte.

N Källargropar T 0 Brunn t O

a Huslämning FångstgfQp med källare 1 ©

östra gärdet / *

Kulturlager/trolig 0 utbredning av m byggnad "~V Q 't

r Vattenhäl Västra gärdet K ‘:'0 / Gropavall * Stengärdesgård // *** Stensträng Väg I F I Fångstgrop \ I Grop ■�Tjärgrop I K I Kolbotten o KZ3 Ur--Lager / Röjningsröse, sten, stenlyft, stenpackning

Figur 2. Tolkad plan över lämningarna på torpet Rosts täppa. De diagonala strecken över bilden visar den nya vägens sträckning över området. Grafisk bearbetning: Henrik Pihl/Jesper Olsson, Riksantikvarieämbetet UV Syd.

28 En numera ofarbar skogsväg ledde från platsen för en ekonomibyggnad bekräftades i väster in till bosättningen, men korta sträckor efterhand vid granskningen av 1830-talskar- av omgivande stengärdesgårdar tydde på att tor, där en sådan var markerad i vinkel mot vägen en gång varit välhållen. Genom en bostadshuset. passage i en robust och påfallande vällagd Strax väster om inägoma var uppdraget att stenmur trädde man in till själva torptomten, skärskåda resterna efter tre små kolmilor. där grunden för bostadshuset bevarats i form Här uppenbarade sig därutöver vad som möj¬ av en större stenkällare, en skorstensstock, ligen kunde vara lämningarna av tre tjär- mursulor och en mindre källargrop. Stenver- gropar. Tjärgroparna var fortfarande delvis ken mätte ungefär 5,8x15,2 meter och var synliga i terrängen, varför tidigare nämnda kallmuradc ulan minsta flisa av tegel som gropar i den norra delen av bosättningen tillskott. I samband med förundersökningen kanske kunde misstänkas ha haft samma metalldetekterades ruinens närmaste omgiv¬ funktion. I efterhand visade ,4C-prover att ningar, vilket gav påfallande glest med signa¬ den västligaste av både kolbottnarna och tjär- ler. Förslagsvis har byggnaden rests på mur¬ gropama daterades till 1200-talet, medan sulan i knuttimmer eller skiftesverk, utan att övriga dateringar lade sig till rätta kring spikas med träpanel.15 Mitt på södra lång¬ sekelskiftet 1700-1800. sidan fanns fortfarande en utskjutande trös- Inägorna var fördelade på tre tydliga kelhäll, på platsen för ingången till huset. stycken: en hustomt, ett västra gärde som Cirka 30 meter norr om tvårumsstugan, på omfattat platsen för raseringslagret samt ett andra sidan av en stcngärdesgård, upptäcktes östra gärde, till synes ägnat enbart åt agrar ett par enkla källargropar.16 Det är möjligt att verksamhet. Det östra gärdet var i sin tur de motsvarade spåren efter en ekonomibygg¬ uppdelat i tre stråk med smala strängar av nad som delvis varit sammanbyggd med den små rösen. Även området norr om husruinen just här förstärkta stengärdesgården. I denna såg ut att ha delats in i ytterligare ett par, del¬ norra del av bosättningen noterades ytterli¬ vis inhägnade zoner. Den större av dessa var gare sträckningar av stengärdesgårdar samt rikt bemängd med block och stenar och funge¬ en brunn, en hålväg och några gropar. rade nog inte särskilt bra för någon intensi¬ Med tanke på de allt sämre väderutsikterna vare odling. Den mindre zonen ringade in de fick undersökningarna en viss prioriterings- två tidigare nämnda källargroparna. Odlings- gång. Ett sedan tidigare känt lager med fynd skiktet var cirka två decimeter tjockt, möjli¬ skulle undersökas i så stor utsträckning som gen något kraftigare i det östra gärdet än det möjligt. Här antogs en byggnad ha stått, men västra. Marken i sluttningen ned mot våtmar¬ det visade sig omöjligt att fastställa någon ken såg inte ut att ha odlats alls, utan använts konstruktion eftersom det moderna skogs¬ för att tippa sten. Ett röse l4C-daterades bruket repat upp marken. Genomsökningen till skedet 1040-1260 och ett annat till det av det tunna lagret gav i alla fall upphov till vida spannet 1520 1950.17 Pollenanalyser en stor mängd förcmålsfynd. Där fanns ex¬ har visat att man odlat råg och något vete på empelvis olika beslag, spännen och hästsko- platsen, under just dessa skilda perioder.18 söm i järn, rödgods, stengods och fajans samt En hel del sten låg kvar i markerna, men glas. Det fanns dessutom rikligt med knappar mycket hade röjts och använts i husbyggna¬ i kopparlegering, en glaslins, en liten gjut¬ tion och hägnader. Gropavallar, stenförstärkta form för fågelhagel, bössflintor och metall¬ terrasskanter, enstensmurar och flerslensmu- detaljer till vapen. Att kulturlagret låg på rar mätte sammanlagt drygt 600 löpmeter.iy I

29 flera fall övergick den ena formen i den nästa en formlig svärm små och luftiga rösen i utan tydligt avbrott. Variationen kan eventu¬ kanten av odlingsytan (figur 3). Kolbottnarna ellt knytas till ett varierat bruk av gärdena, 14C-daterades till skedet 1600-1900-talet.21 med intensivare odling i det västra gärdet och De små rösena bestod egentligen av några inslag av slåtter och bete i det östra gärdet. mindre stenar som kastats ihop glest lite här Det fanns sammanlagt fem öppningar i mur¬ och där. Ett av de många rösena skilde sig verken. En öppning vardera ledde till kol¬ emellertid från mängden, var betydligt större bottnarna, ett vattenhål i våtmarken i söder än de andra och dessutom jordblandat. Här och en slåtteräng i öster. En vägbank ledde fanns möjligheter att säkra kolprover för ana¬ norrut från stugan genom en av dessa, och lyser. hakade på körvägen mellan Låghult och Undersökningen avslöjade emellertid att Värsjö. lämningen i själva verket var ett nedrasat I bosättningens sydöstra ände fanns en stor spisröse och när vi lyfte på barrtäcket fann vi öppning i stengärdesgårdama. Strax innanför resterna av syllstensrader och golv. Vidare denna låg en fångstgrop, kanske för varg. En fanns en liten stenbroläggning samt rikligt besökare under vår undersökning berättade med fynd av likartad sammansättning som på att trakten fordom hemsökts av vargar (»Skå¬ den andra bosättningen, plus stora bitar av nes sista vargpar»), och att torpet övergivits gjutjämsgrytor. Omfånget av lämningen just för att man inte stod ut. Genom öppning¬ gick inte att följa, men förslagsvis har det en i muren ledde en vägbank vidare ut och rört sig om ett bostadshus i dimensionerna korsade över våtmarken, med riktning öster¬ 7x5,5 meter. Den för odling röjda marken ut bort till den andra platsen vilken under¬ mätte ca 17x50 meter och odlingsskiktet var söktes vid samma tillfälle och bjöd på en på sin höjd någon decimeter tjockt. Strax in¬ riktig överraskning. till stugan fanns ett vattenhål. Tiden för undersökningarna höll dock på att rinna ut, ... med oväntat undantag varför dokumentationen av denna plats blev Den östra lokalen innefattade enligt tidigare starkt forcerad och översiktlig. Men fynden, arkeologiska utredningar i all enkelhet od¬ läget och verksamheten pekade tydligt mot lingsmark och ett par kolbottnar, varför prio¬ ett samband med den större bosättningen och riteringen var låg.20 Vi visste att där också sannolikt rör det sig om ett undantag till fanns en stengärdesgård, en oländig väg och detta. tN ’•o o

Figur 3. Tolkad plan över lämningarna på undantaget vid **«. Stengärdesgård torpet Rosts täppa. De diago¬ nala strecken över bilden visar I crop den nya vägens sträckning över ÜB Kolbotten Odlingsyta området. Grafisk bearbetning: Röjningsröse Henrik Pihl/JesperOlsson,Riks¬ antikvarieämbetet UV Syd. 30 Till skillnad från Grisavad finns inte berät¬ Länsstyrelsen begärde initialt en planering telser bevarade kring dessa bosättningar. I för arkeologiska förundersökningar av två efterhand har Troed Rost (husar) och Nilla torpmiljöer, som direkt berördes av väg- Jcppasdotter kunnat knytas till den större bo¬ sträckningen, samt dokumentation av övriga sättningen.22 De föddes båda i Värsjö i slutet agrara miljöer som registrerats vid den arke¬ av 1700-talet och gifte sig år 1820. Det plats¬ ologiska utredningen. Inte minst betonades namn som förekommer i Lantmäteriets akter vikten av att lyfta fram historien och utveck¬ över Laga skiftet 1834-1839 är Rosts täppa, lingen inom ett marginalområde i skogsbyg¬ där täppa snarast var en beteckning för vång. den, som hittills är en föga känd del av länet. Nilla dog i slutet av 1870-talet och eftersom När undersökningsplanerna nådde Länssty¬ torpet saknar fynd som relaterar till den se¬ relsen hade denna emellertid redan tänkt om nare halvan av detta århundrade kan man och fattade beslut om en ytterst begränsad tänka sig att hon var dess sista invånare. Om undersökning av en enda av ursprungligen det var Nilla och Troed som byggde torpet 17 definierade och avgränsade lokaler i den eller om de övertog en befintlig bosättning arkeologiska utredningen. De agrara läm¬ återstår att reda ut, men att döma av husför- ningarna och husgrunderna på denna plats hörslängderna så fanns det redan i början av hade redan tidigare av hembygdsföreningen 1800-talet. Dessutom måste man överväga identifierats som Carl Jonassons torp eller om platsen varit nyttjad under tidig medeltid, Krusmotorpet. med tanke på några av l4C-dateringama och pollenfrekvensema. De arkeologiska för¬ arbetena på platsen hade visserligen inte Carl Jonassons torp resulterat i några spår av en äldre historisk Torpet låg invid Hjortabäcken, som rann bosättning, men man måste ta i beaktande att mellan Lilla Mellsjön och Hemsjön. Norr man då utgick ifrån att man skulle lokalisera och öster om låg »Mehlesjötorpet» och »Räf- förhistorisk bebyggelse snarare än histo¬ vatorpet».25 Stora delar av den väl samman¬ risk.23 hållna bosättningen med byggnader, odlings¬ mark och ängsmark dokumenterades, om än ytterst översiktligt.26 Bosättningen kunde Genom ett ålderdomligt Blekinge grovt delas in i tre zoner (figur 4). Ängsmar¬ Längs den nya sträckningen för riksväg 29 ken har legat på slätten kring Hjortabäcken. norr om Karlshamn finns stora delar av ett Själva gården låg utsträckt på en torrare platå ålderdomligt landskap bevarat. Vägsträck- i nästa zon. Tillsammans med vägen marke¬ ningen kom att beröra ett stort antal arkeo¬ rade bebyggelsen tydligt övergången till den logiska platser med bebyggelse, odling och tredje zonen, vilken utgjordes av den stor- tillverkningsplatser inom skogsbygden. I blockiga, brant stigande terrängen i nordväst. några fall utraderades hela miljöer, medan Där fanns även de tydligaste lämningarna andra endast kom att beröras delvis. Läm¬ efter odling. ningarnas ålder förväntades som längst gå Vi konstaterade att fem byggnader funnits, tillbaka till tidigmodern tid. trots att ingen kunde undersökas i egentlig De förberedande kulturhistoriska utred¬ mening. Boningshus, ladugård och jordkäl¬ ningarna arbetade upp ett underlag som lare kunde identifieras, medan de båda ut¬ främst pekade ut historiska miljöer, bland rymmena på respektive sida om infarten till dem fyra sentida bebyggelselämningar.24 gårdsplanen inte kunde funktionsbestämmas.

31 Sáf*. ** 4* o •*/, BØS Xs <& O «äafi&i#, '-T *&ö%S i > íO 4> && i*?» to t "i - «5? '. *'. i... &;: V:' H* 3ÿ*1 li >>, sÿpcS? JST* - Åro I* : V* V a*4 5&’ > « I <&> v HV:«#- ar Ä"® ri “TSSSM •ÿ«N Figur 4. Carl Jonassons torp. Rekonstruktion och teckning: Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet UV Syd.

Stugan hade ett markerat läge på en anlagd infarten eller portlidret till gårdskomplexet terrass och hade förmodligen varit en enkel¬ legat. Detta hänger samman med att tillfarts¬ stuga eller en förköksstuga. Ladugården vägen i första hand varit en förbindelselänk föreföll vara indelad i tre rum. Båda byggna¬ mellan den äldre bebyggelsen längs Mieån derna tycks ha varit byggda av trä som vilat och i synnerhet då med modergården.27 Ur på de stensyllar som alltjämt låg kvar. I de ett mycket begränsat lokalt perspektiv har båda byggnaderna som omgav infarten till bäcken och sydläget varit avgörande för be¬ gårdsplanen (portlidret) gjordes smärre upp¬ byggelsens orientering, medan ett mera stor- rensningar, varvid ett tämligen stort antal skaligt betraktande fångar den äldre bebyg¬ artefakter påträffades. Fynden kan grovt de¬ gelsens betydelse. Kontakten med övriga las in i personliga föremål och jämföremål, torpbebyggelser är svår att värdera, men bron och låg i igenfyllningsmassor som tillkom¬ över Hjortabäcken, vilken fortfarande existe¬ mit efter det att byggnaderna tagits ur bruk. rar, har varit en viktig knutpunkt för kommu¬ Lämningarna efter de båda byggnaderna kan nikationerna i landskapet. Carl Jonassons beskrivas som stenkällare eller höga sten¬ torp har etablerats i skärningspunkten mellan grunder, men hur överbyggnaderna gestaltat tre på enskifteskartan markerade äldre torp, sig framgick inte. Till torpet hörde även en varför ett äldre kommunikationsnät i hög mycket välbyggd jordkällare, som låg i bran¬ grad har utnyttjats. ten bland de jordfasta blocken och odlings- Bosättningens organisation tycks inte ha rösena. skiljt sig nämnvärt från andra gårdar i områ¬ Bebyggelsen har varit vänd mot Hjorta- det.28 De enskilda byggnadernas storlek var bäcken i sydost, emedan samtliga byggnader mindre, medan antalet byggnader snarare var har haft sina ingångar åt detta väderstreck. flera. Vad gäller teknik och material har inte Gårdsplanen avskärmades av en stenmur vari torpets konstruktioner skiljt sig från det 32 gängse byggnadsskicket. Behovet av flera gen och utmarksbebyggelse m.m.3ü Allt som uthus ska förmodligen ses som ett uttryck för ofta korsar betydelserna varandra och över ett mångsyssleri.29 tid och rum, livsvillkor och människoöden Detta stöds av att de odlingsytor som råder avsevärda nyansskillnader. I Skåne an¬ dokumenterades var begränsade och till stor vändes för övrigt ofta beteckningarna »gate- del belägna på den storblockiga moränkullen hus» eller kort och gott »hus» långt fram i i nordväst. Odlingsytorna på kullens syd¬ tiden.31 Vad som kallas vad och varför, när sluttning var små och endast mindre ytor och i vilken landsända är föremål för åter¬ hade stenröjts mellan stenblocken i den kommande diskussioner bland forskarna, en branta sluttningen. En viss odling hade även stor fråga som inte förs vidare just här. förekommit söder om tillfartsvägen, vilket Det gemensamma för bebyggelserna och enstaka odlingsrösen avslöjade. Slätten var dess invånare är ändå att de i regel stått mer emellertid inte lika rik på block och stenar, eller mindre utanför bysamfälligheten. Dess¬ men har förmodligen framför allt utnyttjats utom har de regelmässigt ekonomiskt räknats som äng. Sammantaget tyder detta på att od¬ ned och existerat i skyldighetsställning. Man lingen inte varit det primära näringsfånget, talar om fattigdomens historia, bebyggelse utan snarare haft husbehovskaraktär. på ofri grund, obesuttcnhet och dc utsatta, Bosättningen har lokalt benämnts Carl men egentligen ska långt ifrån alla torpmil¬ Jonassons torp efter den siste innehavaren. jöer betraktas som fullständigt berövade allt Torpets förste innehavare var dennes föräld¬ handlingsutrymme.32 Kanske hänger den rar Jonas Haraldsson och Elna Håkansdotter, förringande synen delvis samman med att som fick fyra barn. Carl var den näst äldste torpens historia ofta bar präglats av ett av¬ sonen och övertog torpet 1853; året innan ståndstagande, inte minst från de många hade äldste brodern Johannes dött. Carl människor som en gång bröt sig ut ur mil¬ Jonasson fick fem barn mellan 1855 och jöerna. Torpen försvann i juridisk mening 1864. Den äldste sonen Johannes skulle med arrendelagstiftningen 1943, men många överta torpet, medan de två döttrarna arbets- hade redan tidigare övergivits i samband med utvandrade till Tyskland som pigor och reste¬ jordskiftningar och landsbygdsbefolkning¬ rande två söner flyttade till Asarum. ens proletarisering. I takt med att kunskapen om dessa bebyggelselämningar sjunkit har de efterlämnade ruinerna eller välvårdade Arkeologi på torp sommarstugorna ofta kort och gott kommit De tre exemplen visar hur arkeologin har att kallas just - torp. arbetat med och kan arbeta med sentida be¬ Engagemanget för de sentida torpen fick byggelser. Men de visar också att det inte är ett uppsving under 1970-talet hos landets (eller åtminstone hittills har varit) självklart hembygdsföreningar och liknande lokala att arkeologin och de antikvariska myndig¬ organisationer. Utifrån genealogiska intres¬ heterna tar tillvara torpen. sen, reaktioner mot den konventionella histo¬ Ordet torp används gärna i allmän mening riesynen och parollen »gräv där du står» som övergripande beteckning för all slags genomfördes åtskilliga så kallade torpinven¬ »sentida, rural, permanent bebyggelse på ofri teringar. Inte sällan tog man sig an någon grund». Beteckningen häftas vid avgärda- stuga, vilken sattes i stånd både som expe¬ torp, jordkulor, backstugor, soldattorp, dags- riment, exempel och ett slags ställnings¬ verkestorp, hantverkstorp, fäbodar, nybyg- tagande.

33 Fornminnesinventeringens personal hade visso inte exotiska på samma vis som det i tid ofta stort utbyte av kontakterna med de lokalt och mm mer avlägsna. I stället framkallar de kulturarvskunniga, vilket emellanåt ledde till igenkänning och eftertanke, något som borde att en och annan synlig husgrund noterades i vara väl värt att samlas kring och ta tillvara. inventeringsprotokollen. Detta var länge inte självklart och innebar inte något konkret Tack skydd för till exempel torpen. Under senare år har projektet Skog & Historia uppmärk¬ Tack till Marie Olsson, Wallin Kulturland¬ sammat situationen för fom- och kulturläm¬ skap och arkeologi, som satte torparkeologin ningar i skogsmiljö. Inventerama registrerar i mina händer. Tack till Mats Anglert, Riks¬ med stor iver sentida bebyggelselämningar antikvarieämbetet UV Syd, som engagerat och i FMIS/Riksantikvarieämbetets Fornsök och kunnigt diskuterat ämnet samt kommen¬ kan man söka fram svärmar av torp. terat artikeln. Som arkeologiskt forskningsobjekt har torpfrågan fluktuerat på agendan sedan mit¬ Summary ten av 1980-talet. Flera, men ofta mindre A couple of road constructions through the undersökningar har genomförts och den anti¬ forests of Scania and Blekinge crossed over kvariska underlåtenheten har kritiserats i åt¬ several ruins of crofts. The archaeologists skilliga sammanhang.33 Riksantikvarieäm¬ recommended excavations of the sites, but betet tog signalerna på allvar och initierade due to obscurities in legislation and practice en specialstudie kring sentida bebyggelse¬ the works were cut very short. This is a pre¬ miljöer.34 Rapporten visade att den dittills- sentation of the three crofts that to some varande antikvariska hanteringens otillräck¬ extent actually were surveyed. lighet stod i kontrast till den vetenskapliga och upplevelserelaterade potentialen. Ett vetenskapligt upparbetat, mer konsekvent Noter förhållningssätt anses helt nödvändigt. 1 Mogren & Söderberg 1999:44ff. De sentida bebyggelselämningama är en 2 Swanström 1975, s. 28; jfr med Svensson 2002, del av kulturarvet, så värdefulla som något. s. 177f. 3 MaUisson m.fl. 1997; Linderoth m.fl. 2001; Olsson & Den sentida bebyggelsens betydelse för Olsson 2003, s. 45ft. dagens människor framgår tydligt av de 4 Skansjö 1997, s. 67. många torpinventeringar som gjorts av lokala 5 Knarrström 2004a; Knarrström 2008a. 6 hembygdsföreningar eller studiecirklar. I Hellström 200, s. 69ft'. 7 Knarrström 2004a; Knarrström 2008a. artikelns aktuella fall uttryckte kollegor från 5 Lagerås 2007, s. 141ff. i museer, uppdragsarkeofogin, hembygdsför¬ 9 Hellström 2003, s. 70. bunden och universitetet stort engagemang 10 Knarrström 2004a. kring möjligheterna att bevara, dokumentera 11 Connelid 1997, s. 49. 12 och vetenskapligt analysera lämningarna. Lagerås 2007, s. 69ff. 13 Knarrström 2008a, se även Knarrström & Larsson Vägbyggama hade inga invändningar utan 2008. visade snarare öppenhet och nyfikenhet. 14 Knarrström 2004b; Knarrström 2008b. Lämningar från de senaste århundradena 15 Pettersson 2004. väcker frågvishet och kunskapstörst - och 16 Knarrström 2004b. 17 Ångströmlaboratoriet, Uppsala; Knarrström 2004b. därtill inte minst djupt personliga reflexioner 18 Lagerås 2007, s. 146ff. över historia och människor. Torpens till¬ 19 Knarrström 2004b. gänglighet (i vid bemärkelse) gör dem för¬ 20 Cronberg 2004a.

34 21 Ångströmlaboraloricl, Uppsala; Knarrström 2004c. utredningar steg 2b flir väg E4. Örkelljunga - läns- 22 Knarrström 2008a; Lindberg 2008. gränsen och riksväg 24, Bälinge -Västra Spång red. 23 Cronberg 2004b. M. Olsson & M. Olsson. UV Syd Rapport 2003:20. 24 Aspeborg m.fl. 2001. Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska 25 Carlsson 1985. undersökningar UV Syd. Lund. 26 Anglert 2004 och 2005 Cronberg, C. 2004b. Område K4:34A. Utredningsgräv- 27 Idag betecknad Ire 1:15. ningar utmed E4:an i norra Skåne. Arkeologiska ut¬ 28 Jfr Carlsson 1985, s. 1 Off. redningar steg 2b för väg E4, Örkelljunga - läns- 29 Anglert 2004 och 2005. gränsen och riksväg 24, Bälinge - Västra Spång red. 30 Lind & Svensson 2001, s. 7ff. M. Olsson & M. Olsson. UV Syd Rapport 2003:20. 31 Lundh 2002, s. 9ff; Svensson 2002, s. 1931T. Riksantikvarieämbetet Avdelningen tor arkeologiska 32 Jfr Svensson 2005. s. 9ff. undersökningar UV Syd. Lund. 33 Bland annat Sandberg 1987; Welinder; 1992; Rosén Hellström, B. 2003. 1 Örkelljunga på 1930-1940-talen, 1991; Olsson 1994; Mogren 1995; Rosén 1999; Kar¬ Skrifter utgivna av Örkelljunga Hembygdsförening lenby & Ramström 1999; Lind m.fl. 2000; Svensson 36. Lund. 2001; Anglert 2004; Andersson 2007; Anglert & Knarr- Karlenby, L. & Ramström, A. 2000. Historisk arkeologi ström 2007, Welinder 2007; Rosén 2008. i forskning och antikvarisk beslutsgång. META, 54 Lind m.fl. 2001. 2000(2). Knarrström, A. 2004a. E4:16 - Sentida bebyggelse och odlingslämningar vid torpet Grisavad. Förundersök¬ Referenser ningar utmed E4:an i norra Skåne. Arkeologiska för¬ Andersson, H. 2007. Torp och backstugor i Länghem. undersökningar för väg E4, sträckan Örkelljunga- En studie av bebyggelseförändringar från 1600-talet länsgränsen, och riksväg 24, delen Bälinge-Västra till början av 1900-talet. Lund Studies in Historical Spång samt iokalvägar red. B. Jacobsson. UV Syd, Archaeology 4. Lund. Rapport 2003: 21. Lund: Riksantikvarieämbetet. Anglert, M. 2004. Senlida lämningar i skogsmiljö - en Avdelningen för arkeologiska undersökningar. arkeologisk angelägenhet? Blekingeboken 2003 År¬ Knarrström, A. 2004b. En sentida skogsgård vid VärsjÖ gång 81. Karlskrona. - Kol, tjära och odling. Område E4:34A, Örkel- Anglert, M. 2005. Carl Jonassons torp. Historisk arkeo¬ Ijunga-länsgränsen. E4-projektet i norra Skåne. logi och en sentida bosättning längs Rv 29. Blekinge. Skåne, Skånes Fagerhult socken, Värsjö 2:10/39. Ar¬ Karlshamns kommun, Ringmåla socken, Ire 1:15. keologisk särskild undersökning. UV Syd, dokumen¬ Särskild arkeologisk undersökning. UV Syd, doku¬ tation av fältarbelsfasen (digital rapport) 2004: 4. mentation av fältarbelsfasen 2005:4. Lund. Riksantikvarieämbetet UV Syd. Lund. Anglert, M. & Knarrström, A. 2007. Sentida bosättningar Knarrström, A. 2004c. På undantag till skogsgården vid och historisk arkeologi - knappast en marginell his¬ Värsjö. Område E4:34F, Örkelljunga-länsgränsen. toria. Meta 2006:4. E4-pmjektet i norra Skåne. Skåne, Skånes Fagerhult Aspeborg, H. & Karsten, P. & Lagerås, P. 2001. RV 29 socken. Värsjö 2:39. Arkeologisk särskild undersök¬ Karlshamn - Djuramåla. Delen Hoka - Grönadal. ning. UV Syd, dokumentation av fältarbelsfasen Blekinge, Asarum och Ringamålsa socknar. Småland, (digital rapport) 2004: 5. Riksantikvarieämbetet UV Tingsås socken. Arkeologisk utredning. UV Syd rap¬ Syd. Lund. port 2001:37, Lund. Knarrström, A. 2008a. Grisavad - ett torp åt skogen. Carlsson, D. 1985. Ire by. Historien om två gårdar. Människorna och skogen - arkeologiska platser i Karlshamn. Örkelljungatrakten. Red. M. Anglert & P. Lagerås. Connelid, P. 1997. Historisk - geografisk analys av det Stockholm. äldre odlingslandskapet. Arkeologisk utredning från Knarrström, A. 2008b. Torpet Rosts täppa - det lilla i det Örkelljunga till länsgränsen. Särskild arkeologisk stora. Människorna och skogen - arkeologiska plat¬ utredning steg 1. väg R4, förbi Örkelljunga (Eket - ser i Örkelljungatrakten. Red. M. Anglert & P. La¬ Värsjö) och förbi Fagerhult (Värsjö - Köphull) samt gerås. Stockholm. väg 24, delen Bälinge - Västra Spång, Skåne. L. Knarrström, B. & Larsson, S. 2008. Hans Majestäts fri¬ Wallin. M. Olsson, P. Connelid, P. Karsten, B. Knarr- skyttar av Danmark. Riksantikvarieämbetet. Stock- ström, P. Lagerås, A. Mattisson, M. Olsson, S. Skan- holm/Lund. sjö. UV Syd Rapport. Riksantikvarieämbetet. Av¬ Lagerås, P. 2007. The Ecology of Expansion and Aban¬ delningen för arkeologiska undersökningar. Lund. donment. Medieval and Post-Medieval Land-use and Cronberg, C. 2004a. Område E4:34F. Utredningsgräv- Settlement dynamics in a Landscape Perspective. ningar utmed FA:an i norra Skåne. Arkeologiska Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

35 Lind, H. & Svenssun, E. 2001. Sentida bebyggelse i förundersökningar för vag E4, sträckan Örkelljunga- antikvarisk och arkeologisk verksamhet. Sentida be¬ länsgränsen. och riksväg 24, delen Bälinge-Västra byggelse i antikvarisk och arkeologisk verksamhet Spång samt lokalvägar red. B. Jacobsson.UV Syd. H. Lind, E. Svensson & J, Hansson. Projekt Upp- Rapport 2003: 21. Riksantikvarieämbetet. Avdel¬ dragsarkeologi, Rapport 2001:2. Riksantikvarieäm¬ ningen för arkeologiska undersökningar. Lund. betet. Stockholm. Rosén. C. 1991. »Backastugn wid Gräsåhs». Utskrift. Lind, H, & Holmgren, I. & Svensson, E. & Emilsson, S. Halmstad: Uppdragsverksamheten, Stiftelsen Hal¬ 2000. Pinoberget. En socialhistorisk studie, utifrån lands länsmuseer. sentida bebyggelselämningar och obesuttna männis¬ Rosén, C. 1999. Fattigdomens arkeologi - Reflexioner kor. Rapport 2000 Skogsvårdsstyrclscn Värmland- kring torpens och backstugornas arkeologi. In: Arte- Örcbro. Karlstad. lius.T., Englund, E. & Ersgärd, L. Kring västsvenska Lind, H., Svensson. E, & Hansson, J. 2001. Sentida be¬ hus: boendets organisation och symbolik i för¬ byggelse i antikvarisk och arkeologisk verksamhet. historisk och historisk tid. GOTARC. Serie C, No 22. Projekt Uppdragsarkeologi, Rapport 2001:2. Riksan Göteborg: Institutionen för arkeologi. Göteborgs tikvarieämbetet, Stockholm. universitet. Lindberg, S. 2008. Ett befolkat landskap-en diskussion Rosén. C. 2008. 1000 år på Apiared. En gård i Sju- kring människor och genus. Människorna och skogen häradsbygden från medeltid till nutid. Riksantikva¬ - arkeologiska platser i Örkelljungatrakten. Red. M. rieämbetet. Kalmar/Stockholm. Anglert & P. Lagerås. Stockholm. Sandberg, B. 1987. Björsjöås - en gård i Göteborgs Linderolh, T., Andersson, T. & Olsson, M. 2001. Arkeo¬ inland. Näringsfång speglat i en arkeologisk under¬ logisk utredning. Lokalvägar längs E4:an och väg sökning och jämfört med skriftliga uppgifter och 24. Sträckan Örkelljunga - länsgränsen. UV Syd muntlig tradition. Göteborg: Fornminnesförening. Rapport 2001:22. Skansjö, S. 1997. Örkelljunga- Fagerhult under medel¬ Lundh, C. 2002. Introduktion. Galehus och gatehusfolk tid och 1600-tal. Arkeologisk utredning från Örket- i skånska godsmiljöer red. C. Lundh & K. Sundberg. tjunga till länsgränsen. Särskild arkeologisk utred¬ Falun. ning steg 1, väg R4, förbi Örkelljunga (Eket -Värsjöj Mattisson, A., Olsson, M. & Lageräs. P. 1997. Detalje¬ och förbi Fagerhult (Värsjö - Köphull) samt väg 24, rad redovisning. Arkeologisk utredning från Örkel delen Bälinge - Västra Spång, Skåne. L Wallin. M ljunga till länsgränsen. Särskild arkeologisk utred¬ Olsson, R Connelid, P. Karsten, B. Knarrström, P. ning steg I, väg R4, förbi Örkelljunga (Eket -Värsjö) Lageräs, A. Mattisson, M. Olsson, S. Skansjö. UV och förbi Fagerhult (Värsjö - Köphult ) samt väg 24, Syd Rapport, Riksantikvarieämbetet. Avdelningen delen Bälinge - Västra Spång, Skåne. L. Wallin, M för arkeologiska undersökningar. Lund. Olsson, P. Connelid, P. Karsten, B. Knarrström, P. Svensson, E. 2001. Bebyggelselämningar från modem Lagerås, A. Mattisson, M. Olsson, S. Skansjö. UV tid - massmaterial eller individuella historier? Från Syd Rapport 1997:58. land till stad. En medeltidsarkeologisk resa tillägnad Mogren, M, 1995. Vår outforskade gårdag. Eftenrefor- Hans Andersson red. A. Andrén & L. Ersgärd & J. matorisk arkeologi i Sverige - dess ljusglimtar och Wienberg. Lund Studies in Medieval Archaeology brister. META, 1995(3). 29. Stockholm. Mogren. M. & Söderberg, B. 1999. Yngre järnålder - Svensson, H. 2002. Torpens försvinnande och samhälls¬ historisk tid. Vetenskapligt program fór UV-Syd omvandlingens geografi. Galehus och gatehusfolk i 1999-2002. Red. T. Hansson. UV Syd Rapport skånska godsmiljöer red. C. I.undh & K. Sundberg. 1999:35. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för Fälun. arkeologiska undersökningar. Lund. Svensson, H. 2005. Öppna och slutna rum - enskiftet Olsson. A. 1994. Torp - en bortglömd fomlämningska- och de utsattas geografi. Husmän, bönder och gods tegori. C-uppsats i arkeologi, Arkeologiska institu¬ på den skånska landsbygden under I HOO-talets första tionen. Stockholms universitet/Ängersjörapport 9. hälft. Meddelanden från Lunds universitets geogra¬ Olsson, M. & Olsson, M. 2003. Områdesredovisning, fiska institutioner. Avhandlingar CLVIII. Motala. Kartering och omlandsstudier utmed E4:an i norra Swanström, Ivan. 1975. Torparna. Helsingborg. Skåne. Arkeotogiska utredningar steg 2a för väg E4. Welinder, S. 1992. Människor och artefaklmönster. In¬ Örkelljunga - länsgränsen och riksväg 24, Bälinge stitutionen för arkeologi, Uppsala universitet. Upp¬ Västra Spång red. M Olsson. UV Syd Rapport sala. 2003:19. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för ar¬ Welinder, S. (Red.) 2007. Torpens arkeologi. Riksantik¬ keologiska undersökningar. varieämbetet. Stoekholm/Ungem. Pettersson, C. B. 2004. E4:34a - En gårdslämning från Welinder. S. & Johnsen, B. 1997. Torpen väntar på sin nyare tid med tillhörande hägnadssystem. Förunder¬ arkeologiska historia. Populär arkeologi årgång 15 sökningar utmed E4:an i norra Skåne. Arkeologiska nr 2. 36 DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING bildades 1 866. Föreningen är en samlingspunkt för en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet.

Foreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och be- skrifning ( 1 868-1873), Samlingar utgifna for De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening (1874-1880), Skånska samlingar (1894-1897) samt Historisk tidskrift för Skåneland (1901-1921),

1961 började föreningen utge ALE, Historisk tidskrift för Skåneland. Första året utkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyra häften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Fund som medutgivare.

Brev och manus till redaktionen adresseras till universitetslektor Gert Jeppsson, Vapenkroken 38. 22647 Lund.

E-post: [email protected] Hemsida: http://www.tidskrilienale.nu

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften för 2009, 200 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigate utgivna tidskrifter kan beställas på Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund. Pris 60 kr per häfte.

F.FTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda tillstånd.

Föreningens styrelse: Professor Sten Skansjö, Lund, ordf., landsarkivarie Jan Dahlin, I .und, v.ordf., 1 :e arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Lund. sekr., Länsarkivarie Anders Persson, Lund. v.sekr., Ix arkivarie Bengt Danielson. Lund, skattmästare, universitetslektor Gert Jeppsson, Lund. redaktör samt fil. dr Kerstin Arcadius, Malmö, docent Lars Berggren, Lund, fil. dr Kajsa Bjurklint Rosenblad, Lund, docent Peter Carelli, Lund. docent Tomas Germundsson, Lund. I:c antikvarie Bengt Jakobsson, Gislöv, landsantikvarie Barbro Mellander, Kristianstad, fil. dr Bodil Persson, Lund. lansantikvarie Thomas Romberg, Malmö, lansantikvarie Leifh Stenholm, Karlskrona, professor Anna Christina Ulfsparre, Lund. I :e antikvarie Pablo Wiking-Faria, Varberg. Ale Historisk tidskrift FÖR SKÅNE, HALLAND OCH BLEKINGE UTGES AV DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING OCH LANDSARKIVET I LUND.

Innehall KARL GUSTAV ANDERSSON Den medeltida allmänningsskogen i södra Albo i

JOHAN ANDERSSON Adeln i Skåne och frågan om avläggandet av trohetsed till Sveriges kung och krona under våren 1658 s

ANNIKA KNARRSTRÖM Grisavad, Rosts täppa och Carl Jonassons Arkeologi på torp i Skåne och Blekinge

Vinjetten på framsidan återger det första tecknet - en f-runa - i runhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm.

ISSN 0345-0708