Fönstret Mot Öster
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Fönstret mot öster Nils Håkanson fönstret mot öster Rysk skönlitteratur i svensk översättning 1797–2010, med en fallstudie av Nikolaj Gogols svenska mottagande Ruin © 2012 Ruin © 2012 Nils Håkanson Grafisk form: Erika Larsson Tryck: Bookwell, Finland, 2012 isbn: 978-91-85191-77-2 www.ruin.se Detta är en avhandling i slaviska språk vid Institutionen för moderna språk vid Uppsala universitet. tack Ett stort tack till mina handledare Ulla Birgegård och Susanna Witt, utan vilka det hela hade runnit ut i sanden eller spårat ur ännu mer. Tack också till följande personer som varit behjälpliga under arbetets gång: Alan Asaid, Daniela Assenova, Hans Björkegren, Lars Erik Blom- qvist, Kjell Johansson, Lars Kleberg, Tora Lane, Erika Larsson, Magnus Ljunggren, Kerstin Olofsson, Harry Roos, Staffan Skott, Christine Wat- son och inte minst Hans Åkerström, vars bibliografiska insatser har va- rit helt nödvändiga för detta arbete. Avhandlingsarbetet har delvis finansierats av Knut och Alice Wallen- bergs stiftelse. Innehåll Inledning 11 Syfte och hypoteser 13 Disposition 14 Avgränsningar 15 Formalia 16 1. Forskningsläge 17 1.1. Idéhistorisk introduktion 17 Bilderna av Ryssland och ”Rysslandsbilden i Väst” 17 Politisk historia och kulturhistoria 19 1.2. Översättningsvetenskaplig introduktion 22 Översättaren som författare 22 Översättningsnormer 23 Forskning om rysk skönlitteratur i översättning 26 Urval och kontextualisering 29 1.3. Gogolistik 31 2. Rysslandsbilder och översättningsnormer 33 2.1. Rysslandsbilderna i Väst 33 Postkoloniala perspektiv: kulturella stereotyper och kollektiva själv bilder 33 Småstatens och grannlandets perspektiv 36 Romantiska traditioner: utopi och ras 37 Dialogiska perspektiv 40 2.2. Översättningsnormer i urval och presentation av en källitteratur 42 Litterära system och litterär förmedling 43 Översättningsnormer och urvalstendenser 45 Kognitiva normer 47 Paratext 49 Det litterära verkets giltighet 50 3. Den ryska litteraturens svenska utgivningshistoria 53 Material och sorteringsmetod 53 Producentkonstellationer 55 Repertoarförändringar 56 Monokultur och klassikerdominans 56 Översättarna 58 3.1. Sentimentalism och romantik (1797-1863) 59 Rysk sentimentalism på svenska 60 Rysk romantik på svenska 61 Utgivningsluckor 63 Importvägar 63 Politiska omständigheter 65 Romantik som intellektuell strömning och som underhållning 66 Den rikssvenska förlagssituationen 68 3.2. Den ryska realismens första genombrottsfas (1863-1890) 69 Turgenevs introduktion 71 Den stora Rysslandsvurmen 73 ”Nihilism”, antitsarism och eländesexotism 75 Importvägar 78 Politiska omständigheter 79 Den svenska förlagssituationen 82 3.3. Den ryska realismens andra genombrottsfas (1890-1917) 83 Tolstojs årtionde 85 Dostoevskijs och Turgenevs klassikerblivande 86 Den nya författargenerationen 87 Den ryska radikalismen 88 Importvägar 93 Politiska faktorer 96 3.4. Den omväxlande mellankrigstiden (1917-1939) 98 Det ryska urvalet mellan krig och kris 99 Trettiotalets utgivning 103 Importvägar 106 Politiska omständigheter 109 3.5. Krig och efterkrigstid (1939-1963) 111 Utgivningen under andra världskriget 112 Sovjetisk påverkan på det svenska urvalet 114 Tidens ryska klassiker 117 Övrig klassikerutgivning och högprestigeförfattarnas ställning 120 Importvägar och politiska omständigheter 123 3.6. 1963-1994: Töväderslitteraturen och den andra Rysslandsvurmen 124 Den samtida litteraturen 126 Vänsterförlagens och de sovjetiska förlagens utgivning 129 Den andra Rysslandsvurmen 130 Den svenska förlagssituationen 137 Importvägar och politiska omständigheter 138 3.7. Postsovjetiska utgivningstrender (1994-2010) 139 De ryska klassikerna i den postsovjetiska situationen 140 Den samtida litteraturen 145 Den svenska förlagssituationen 147 3.8. Avslutande kommentarer 148 4. Nikolaj Gogol’s mottagande i Sverige 150 Läsinstruktioner och tolkningstraditioner 151 Giltighet och realism 152 4.1. Gogol’s svenska mottagande: allmänna drag 153 Kronologi och repertoarutveckling 153 Klichéernas tröghet 154 Importvägar: Västeuropa 156 Importvägar: Finland 156 4.2. Gogol’ som ukrainsk författare 158 Den ukrainska tolkningstraditionen före 1945 159 Den ukrainska tolkningstraditionen efter 1945 161 4.3. Gogol’ som konservativ moralist 164 4.4. Gogol’ som samhällskritiker och realist 166 Gogol’ och Belinskij 166 Tidiga uppsättningar av Revisorn 167 Gogol’ i ljuset av de realistiska efterföljarna 168 Gogol’ under den stora Rysslandsvurmen 170 Alfred Jensen och Gogol’ 172 Realistiska och samhällskritiska tolkningar under tidigt 1900tal 175 Nya litteraturhistoriska perspektiv efter 1945 177 Sovjetisk påverkan på receptionen 179 Klichéernas tröghet och den samhällskritiska och realistiska tolknings traditionen 182 Gogol’ som utgångspunkt för målkulturell samhällskritik 185 4.5. Gogol’ som psykologiskt, metafysiskt och estetiskt intressant författare 189 Psykologiskt och metafysiskt intresse mellan sekelskifte och världs krig 190 Psykologiska och metafysiska tolkningar under mellankrigstiden 192 Det existentialistiska och psykologiska Gogol’intresset under tidig efter krigstid 194 Biografiskt och psykologiskt intresse 196 Den senmoderna nyläsningen av Gogol’ 199 Teateruppsättningar under sen efterkrigstid 203 Prosautgivningen under sen efterkrigstid 206 StaffanSkotts översättningar och intresset för Gogol’ som stilist 207 Nya biografier 210 Det existentiella och stilistiska intresset i det postsovjetiska samman hanget 211 4.6. Avslutande kommentarer 212 5. Döda själar – en översättningsanalys 215 5.1. Översättningsteoretisk orientering 216 Initiala översättningsnormer 216 Operationella normer 218 Relationen mellan de preliminära, initiala och operationella norm nivåerna 219 5.2. Döda själar – en kort stilistisk karakteristik 220 Associationslinjer 220 Berättarröstens personlighet 224 5.3. Olga Aspelin (1895) 225 Matrisingrepp 225 Aspelins förtydligande tendenser och den realistiska tolkningslinjen 227 Måltexten som förlagsprodukt 230 5.4. Erik Gustaf Nordenström (1910) 231 Matrisingrepp 232 Gogol’s berättarröst och Nordenströms personliga stämma 233 5.5. Sören Rydström (1948) 237 Nordenströms påverkan på Rydström 238 Rydströms nivellerande och explicerande översättningsstrategi 240 Påverkan från litterära och icke litterära textnormer 244 Obalans mellan uttryck och innehåll 247 5.6. Kerstin Olofsson och Staffan Skott (1984 och 1989) 249 Matrisingrepp och medvetna strategiska beslut 250 Register och litterär erfarenhet 253 Skotts hybridnamn och ”avrussifierande” grepp 258 5.7. Relationen mellan de tillämpade översättnings strategierna och de preliminära normskikten 260 Avslutande ord 263 Tabeller 266 appendix 306 A. Titelförändringar och tillskott av undertitlar 306 17971862 306 18631917 307 Kommentarer 310 B. Dramatens manus till Revisorn: en översättnings genealogi 311 Om titeln Revisorn 311 Dramatens Revisor: ett exempel på en kompilerad översättning 312 Förkortningar (periodika) 317 Bibliografi 319 summary 340 INDEX 342 Inledning Man säger: ’Framtiden tillhör Slaverna! Europa grånar: dess bildning hvitnar till skörd och sedan den af verldshistorien blifvit inhöstad, skall en nyodling i Öster bära frukter af social och intellectuell cultur, och bild- ningens evighetsblomster och tusensköna, konsten och skaldesången, skall hädanefter slinga sina kronor kring det slaviska folklifvet.1 Citatet är hämtat ur ett häfte som trycktes i Uppsala 1841 och som anses vara världens första vetenskapliga arbete om Rysslands natio- nalskald, Aleksandr Puškin.2 Uppsatsens författare hette Carl Julius Lénström och blev med tiden teologie doktor, präst och flitig publi- cist.3 Huruvida Alexander Puschkin – Rysslands Byron. Ett skalde porträtt är talande för Lénströms produktion i övrigt må vara osagt, men det är inget betydande verk. De drygt trettio sidorna återger föga mer än innehållet i ett par danska och tyska encyklopediska artik- lar, och de översättningar och stilistiska analyser som Lénström gör har också tyska förlagor och är påtagligt obalanserade.4 Av citatet kan man få intrycket att Lénström beundrade den ryske skalden. I 1 Carl Julius Lénström, Alexander Puschkin, Rysslands Byron. Ett skaldeporträtt. Uppsala: Leffler och Sebell, 1841, s. 1. 2 Alfred Jensen, ”Puškin in der schwedischen Literatur”, i Zbornik u slavu Vatroslava Jagicá. Berlin: Weidmannsche Buchhandlung, 1908, särtryck, s. 74f. Dmitrij Šarypkin, Russkaja literatura v skandinavskich stranach. Leningrad: Nauka, 1975, s. 100. Nils Åke Nilsson, ”Hur den ryska litteraturen introducerades i Sverige”, i Sven Gustavsson och Len- nart Lönngren (red.), Äldre svensk slavistik. Bidrag till ett symposium hållet i Uppsala 34 februari 1983. Uppsala: Slaviska inst., 1984, s. 75. Lénströms avhandling berörs även av Gennadij Kovalenko, ”Pusjkin och Sverige”, i Literarus 6:2010, s. 8-13. 3 ”C. J. Lénström”, Nordisk Familjebok, 1:a uppl. Stockholm, 1875-1899. Olle Nilsson, Bläck hornets fånge. Runhällen: Klippt & sagt förlag, 2011. 4 Lénström, s. 10. 11 själva verket var det tvärtom: Lénström ger i sin avhandling uttryck för antipati, om inte primärt mot Puškin, så mot Puškin som repre- sentant för en föreställd slavisk kultur. Citatet är ironiskt, en raljant kommentar till skaldens dikt ”Till Rysslands belackare/Klevetnikam Rossii”, vars chauvinistiska tendenser uppenbarligen fått Lénström att känna sig hotad, inte bara som svensk, utan som representant för en tänkt europeisk civilisation, som han håller åtskild från en rysk eller slavisk dito.5 I den motsatsställning som målas upp mellan Eu- ropa och Ryssland är det tydligt att