Den förhistoriska bebyggelsen i Gamla Uppsala : preliminära tolkningar och omtolkningar av bebyggelseutveckling och organisation Ljungkvist, John Fornvännen 95:3, 145-163 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2000_145 Ingår i: samla.raa.se Den förhistoriska bebyggelsen i Gamla Uppsala
Preliminära tolkningar och omtolkningar av bebyggelseutveckling och organisation.
Av John Ljungkvist
Ljungkvist, J. 2000. Den förhistoriska bebyggelsen i Gamla Uppsala. Preliminä ra tolkningar och omtolkningar av bebyggelseutveckling och organisation. (The prehistoric settlements at Gamla Uppsala -Preliminary interpretations and re- interpretations of settlement development and organisation.) Fornvännen 95. Stockholm.
In the past decade a number of mostly small excavations have taken place at Old Uppsala in central Sweden. This village is probably the most famous historical site in Seandinavia and frequently mentioned in the Old Norse sagas. A great deal of written material has since the 1 ylh century dealt with the visible remains: the great mounds, the archiepiscopal church, hall buildings on terraces etc. It is known as the demesne of the earliest Swedish kings, and a cult centre with long continuity. During the Middle Ages it became the site of the first archiepiscopal church, and the royal estate, Uppsala Od, survives to some extent. Its symbolic value has persisted since the late Iron Age until the present day. So far litde em phasis has been focused upon the settlement remains. This artide seeks to pre sent an overall picture of the archaeological findings and discuss the develop ment and structure of the prehistoric site.
John Ljungkvist, Institutionen för arkeohgi och antik historia, Uppsala universitet, S:t Eriks Torg5, SE-yyy to Uppsala, Sweden.
Få svenska platser har i kulturhistoriskt hänse- har även synen på Gamla Uppsala förändrats, ende behandlats i lika hög grad som Gamla Men i motsats till de stora undersökningarna i Uppsala. Men i motsats till exempelvis Birka samband med vägbyggen, gasledningar, Öre- som huvudsakligen behandlats av arkeologer, sundsbron etc, har boplatsundersökningarna i har detta område varit föremål för uppmärk- Gamla Uppsala uteslutande varit små (se J\1- samhet inom många discipliner. Detta beror på ström & Duczko 1993, 1996, Anund & Göth- den för Sverige närmast unika kombinationen berg 1998, Frölund 1997, Karlenby 1993, av källmaterial som tidigmedeltida texter, en Ljungkvist 1997, Roslund Forenius 1996, Vin- romansk ärkebiskopskyrka samt monumenta- berg 1995). Den största undersökningen ägde la fornlämningar. Det är till dessa mer spekta- år 1998 rum vid Matsgården och omfattade to- kulära lämningar som tidigare forskning kon- tält ca 2000 m2 (Ljungkvist et al.). Småskalig- centrerats. heten gör det svårt att få grepp om tex. gårds- I samband med att exploateringsarkeolo- strukturer och bebyggelseutveckling i områ- gin i Sverige allt mer fokuserats på boplatser det. Men trots de problem som finns med käll-
Fomvännen 95 (2000) 146 John Ljungkvist
materialet är boplatsmaterialet idag så omfat en orimlig levnadstid för huset (Hulth & tande att möjligheten finns att övergripande Norr). Ett fåtal dateringar från boplatser av diskutera områdets järnåldersbebyggelse. Även framför allt kol ger därmed en ganska grov bild om boplatsundersökningarna är ytmässigt av bebyggelsens kronologi. Denna kan ofta små, ger de ibland ett tvärsnitt genom olika de vara yngre än HC-dateringarna. lar av Gamla Uppsala och avgränsar därmed Alternativet till att datera kol från kon olika bebyggelseområden. Dessutom är antalet struktionsvirke är att inrikta sig på prover med boplatsrelaterade ' 4C-dateringar från området låg egenålder såsom sädeskorn och ben, eller många, totalt sett 66 stycken. Dessa kan i kom att använda dessa som komplement till prover bination med fynddateringar placera in bebyg från konstruktionsvirke. Ben är särskilt lämp gelsen i ett kronologiskt perspektiv. liga som dateringsmaterial i Gamla Uppsala, Syftet med denna artikel är att övergripan där bevaringsförhållandena för dem generellt de sammanfatta de senaste tio årens boplats sett är mycket goda. Ett källkritiskt problem undersökningar och försöka placera in dessa i med ben är dock att de ofta är sekundärt de ett sammanhang, där de kan diskuteras i kom ponerade, då exempelvis grophus och större bination med övriga källmaterial. Efter att ha stolphål fyllts igen efter att den ursprungliga varit ansvarig för flera av undersökningarna funktionen upphört. Detta problem uppträd har jag funnit att de som småskaliga, enskilda de i Matsgården, där prover från förmodat o- objekt berättar tämligen litet om områdets be störda lager uppvisade misstänkt varierande byggelse. Men i kombination med övriga un dateringar (Ljungkvist et al). dersökningar öppnar sig helt andra tolknings De arkeologiska fynden är till stora delar möjligheter. Därför är det inför framtiden vik bättre som dateringsmaterial. Tyvärr är det ofta tigt att kontinuerligt sammanfatta resultaten mycket ont om daterbara fynd på boplatser vil och presentera preliminära tolkningar även ket gör att man huvudsakligen får förlita sig på om de löper risk att förkastas i framtiden. 14C-dateringar. Hur viktigt fyndmaterialet är för de arkeologiska dateringarna och som kor Källkritiska problem rektiv till ' 4C-dateringarna framgår av Södra Att använda sig av ' tC-dateringar i större skala platån, där ett direkt motsatsförhållande finns är behäftat med en hel del källkritiska pro mellan de olika materialen (se nedan). blem. På flera av boplatsområdena är '4C-pro verna tagna i små serier om endast två till tre Lokalisering och datering prover. Därför är risken överhängande att bo En sammanställning av de arkeologiska under platser med lång kontinuitet endast delvis av sökningarna i området visar att den förhistoris gränsats kronologiskt. Dessutom måste man ka bebyggelsen omfattar mycket stora ytor (fig. fråga sig vad proverna egentligen represente 1). De konstaterade bebyggelseområdena lig rar. När kol från i första hand stolphål dateras ger i mer eller mindre åtskilda koncentratio är risken stor att proverna härstammar från trä ner. På grund av att flertalet undersökningar är med hög egenålder, vilket gör att de generellt små och inte utförts enligt en metodiskt över sett blir för gamla. Träkol från byggnadstim gripande strategi, är det inte helt problemfritt mer tenderar dessutom att inte representera att avgränsa och särskilja olika områden. De av konstruktionens användningstid, utan snarare gränsningar som finns uppträder i form av när anläggandet av denna. Ett hus byggt av gam mast anläggningstomma stråk mellan områ malt virke med hög egenålder kan därmed få den ined koncentrationer av främst stolphål för hög datering om endast kol från konstruk och ibland kulturlager, dvs. bebyggelseområ- tionsvirke dateras. Detta erfors vid undersök den. Till stora delar kan dock bebyggelseområ ningen av hus 3 i Fågelbacken i Västmanland. dena inte avgränsas fullständigt, vilket gör att Skillnaderna mellan dateringar av kol från deras utbredningar delvis är hypotetiska. byggnadstimmer jämfört med dateringar sä- Delvis kan boplatsområdena relateras till des-korn uppgick till omkring 300 år, vilket är specifika jordmånen I flera fall verkar man
Fornvännen 95 (2000) Den förhistoriska bebyggelsen i Gamla Uppsala 147
Fig. i. Boplatsområden och gravfält i Gamla Uppsala — Settlements and cemeteries in Old Uppsala.
1. Prästgården 2. Södra och norra platån/kyrkan 3. Norra gärdet 4. Matsgården 5. Storgården 6. Vattholmavägen och Sigyns väg 7. Regins och Iduns väg 8. Norr om Groaplan q. Skolan 1 o. Mellan skolan och Fridhem 1 1. RAA 529 12. Lövstaholm 13. Berget
Grans mellan östra och Västra byn
främst ha förlagt bebyggelsen till sandiga om ningen av byn, som troligtvis går långt tillbaka råden på svaga höjdlägen, som är fördelaktiga i medeltid. Inom området har hittills 11 sepa ur dräneringssynpunkt. De anläggningstomma rata bebyggelser urskilts och huvuddelen av stråken ligger i flera fall i svaga sluttningar och dem kan åtminstone tentativt dateras (fig 3). svackor, som till viss del kan tänkas ha varit våt Teoretiskt sett kan Gamla Uppsala ha varit mark under förhistorisk tid. En intressant bebott redan under den senare delen av ste gräns utgörs av Vattholmavägen som går i nord nåldern. Men att några sådana boplatser fun sydlig riktning genom det nuvarande samhäl nits har ännu inte kunnat påvisas. Indikatio let. Denna väg hade ungefär samma sträckning nerna för att det funnits en bebyggelse under på den äldsta kartan över området från 1641 bronsåldern har fram till senare tid också varit (fig. 2). Flera undersökningar har visat att det tämligen osäkra. De har bestått av lösfunna på båda sidor om vägen finns närmast anlägg bronsföremål med osäkra fyndomständighe ningstomma ytor, som tydligt skiljer två bebyg ter, ett skålgropsblock, en grav med stenhällar gelseområden från varandra. Detta skulle kun och rensade ben, samt några skärvstenshögar. na betyda att vägsträckningen har ett ursprung Lösfyndens proveniens är osäker och övriga i förhistorisk tid. lämningar kan inte i någol fall dateras säkert De aktuella bebyggelseområdena ligger till bronsålder. Skålgropsblocket och graven inom det område som enligt kartan från år kan t.ex. mycket väl kan härröra från senare pe 1641 omfattade Gamla Uppsala by. Det har rioder (Sundelin 1996, s. 178 ff). Inte heller valts därför att det är den äldsta kända utbred har de senare årens undersökningar fram-
Fomvännen 95 (2000) 148 John Ljungkvist
Fig. 2. Gamla Uppsala by år 1641 (efter Rahmqvist 1986, fig. 80). — The village of Old Uppsala in 1641.
bringat någon konkret bronsåldersboplats. bronsåldersbebyggelse varit går därför tills vi Den äldsta dateringen härrör från Storgården, dare inte att avgöra. Samma sak gäller för be där en kokgrop HC-daterats till mitten av byggelsen från förromerskjärnålder. Datering bronsålder (Anund & Göthberg 1998). Dess arna från denna period utgörs i två fall av avvi utom finns två HC-dateringar från en härd re kande strödateringar från Kyrkan och Mats- spektive en kokgrop i området Mellan skolan gården. Det är tveksamt om dessa dateringar och Fridhem. Båda dessa kan hänföras till över verkligen indikerar kulturella aktiviteter eller gången mellan bronsålder och förromersk härstammar från gammalt virke som sekundä- järnålder (Anund & Göthberg 1998, s. 97 ff). ranvänts. Den enda någorlunda säkra bebyg Hur omfattande Gamla Uppsalas eventuella gelseindikationen från perioden kommer där-
Fornvännen 95 (2000) Den förhistoriska beyggelsen i Gamla Uppsala 149
Bo-got -
Lovjtaholm -
MeUm«kol«ocäFriäTiom -
Skolan •
Notr om OKMfMD •
Södra platån -
Nom girdot öst
Noen gftntet mitt
Nonragfcdetviat -
Kyrkan -
Madgånkn -
StorgSTuoa -
Vatthotmav oco Sigyn. vig -
> 1 1 1 1 1 IIII 1 1 10O0BC MK MK 4NBC MBC « 20»AD 4MAD HOAD (MAD loaoAD uaoju»
Fig. 3. Diagram som utifrån fynd- och '4Cdateringar visar de daterbara boplatsomrädenas kronologiska spännvidd. — Diagram based upon artefact- and '-tC-datings showing the chronological spän of the datable settlement areas.
med från området Mellan skolan och Fridhem. romersk järnålder som uppvisat tolkningsbara Rikliga spår av bebyggelse i Gamla Uppsala boplatsytor är de vid Skolan och Matsgården. uppträder från och med romersk järnålder. Att På den förstnämnda lokalen undersökte man döma av det befintliga materialet verkar det då 1988 en boplats med ett långhus (Vinberg ske en markant bebyggelseexpansion (fig. 4). 1995). I Matsgården undersöktes främst aktivi Från tiden runt Kristi födelse till ca. 200 e.Kr. tetsområdena för en boplats som förefaller ha har boplatslämningar konstaterats från fyra etablerats i slutet av 300-talet (Ljungkvist et al). områden: Berget, Lövstaholm, Norra gärdet Några hus från romersk järnålder kunde dock väst, Skolan och eventuellt Kyrkan. Denna tro inte med säkerhet konstateras. Däremot hitta liga expansion av bebyggelsen sammanfaller des det hittills tidigaste belägget för smides- med pollendiagram från området, som från verksamhet i området, två smidesgropar date och med romersk järnålder visar en expansion rade från sent 300-tal till 400-tal. av växter som trivs i såväl betes- som odlings Under 400- till 600-talet e.Kr. återfinns be mark. (Eriksson et al 1996). byggelsen till stora delar på samma platser som Mellan 200 och 400 e.Kr. är bebyggelsen tidigare. Dateringar från Berget saknas, medan spridd över ett antal platser som Berget, Norra inan kan fastställa att Norra gärdet öst och Sö gärdet väst, Kyrkan, Skolan, Mellan skolan och dra platån byggs under 400-talet. En datering Fridhem, samt Matsgården. Vid slutet av 300- från Södra Platån går visserligen tillbaka till talet byggs eventuellt även den första byggna 300-talet, men med tanke på provets egenålder den på Södra platån. De enda boplatserna från och övriga provers dateringar, är 400-talet mer
Fornvännen 95 (2000) 15° John Ljungkvist
Fig. 4. Bebyggelseunecklingen 1-1000 e.Kr. byggd pä dateringarna från de mer eller mindre daterbara boplatsområdena. A. 1-200, B. 200-400, C. 400— 600, D. 600—800, E. 800-1000. — The settlement development 1—1000 AD, basedon the dating of the datable seulement areas. sannolikt. På Södra platån har det troligtvis 1993). Konkreta boplatslåmningar från perio- stått en hallbyggnad, men en sådan kan dock den finns endast från Matsgården, där aktivi tills vidare inte säkert beläggas då endast de tetsytan har en rumslig kontinuitet. Skillnaden yngsta faserna av Södra platån undersökts i mot tidigare är att grophus byggs, troligtvis nå större omfattning (Hedlund 1993, Nordahl gon gång under 500-talet
Fornvännen g% (2000) Den forhistoriska bebyggelsen i Gamla Uppsala 151
Under följande period, 600—800 e.Kr, finns tivt inte den tid huset stått på platsen. Detta är det inle belagt några aktiviteter från Mellan mycket viktiga frågor då det är mycket populärt Skolan och Fridhem, vilket kan tyda på att be att diskutera Gamla Uppsala utifrån maktas byggelsen upphör på platsen. Bebyggelse till pekter. I en sådan diskussion har Södra Platån kommer vid Storgården och Norr om Groa- en central roll som hallbyggnad, möjligtvis ut plan. Matsgården har under denna tid en fort nyttjad av kungliga personer residerande i om satt kontinuitet, bland annat med rester efter rådet smide och keramiktillverkning. Under 600-ta- För att närmare kunna avgöra använd let byggs den äldre av de två hallbyggnader som ningstiden för ett hus krävs antingen '4C-pro- grävts ut på Södra platån (Hedlund 1993, ver med låg egenålder som exempelvis brända Nordahl 1993). I Norra gärdet väst finns svår fröer och ben, eller daterbara arkeologiska tolkade lämningar som delvis bör kunna knytas fynd. Vid undersökningen av Södra platån har till bebyggelsen. Dessa lämningar består främst två daterbara artefakter påträffats: dels en fa av en stenpackning som utgrävarna tolkat som cetterad karneolpärla, dels ett bågspänne i en vallanläggning tillhörande en kungsgård, järn. Klarneopärlan tillhör en typ Johan Call dvs. Norra och Södra platån. Stenpackningen mer kallar T007 (Callmer 1977, Plate 21). En är anlagd under 600-talet och intill denna an ligl honom förekommer typen knappast före läggs senare terrasser av lera med än så länge hans tidsgrupp IV som omfattar ca 860—885 osäker funktion (Alström & Duczko 1996, s. och den förefaller bli vanlig först under tids
122f). grupp VIII, dvs. ca 915—950 (ibid. s. 91). Båg- Tiden 800—1000 e.Kr. är den sista fasen spännet är svårare att datera. Den enda direkta med rikliga spår efter bebyggelse. Den finns parallellen i Mellansverige härör från Estuna inte konstaterad vid Storgården men däremot sn i Uppland, där ett närmast identiskt spänne i Norra gärdet mitt och vid Vattholmavägen påträffats (Selling 1955, s. 158). Tillsammans och Sigyns väg. Här undersöktes 1996 ett be med detta fanns bl.a. en bronsknopp från ett li byggelseområde som uteslutande kunde date karmat spänne av typ III A:i (Aagård 1984). Enligt Aagård förekommer spännetypen i Bir ras till vikingatid. Dateringen av bebyggelsen ka under yngre Birkatid, vilket är någon gäng grundas på fynd i form av spännen, nålhus, från andra hälften av 800-talet till slutet av 900- kammar och pärlor som kronologiskt sett låg lalct e.Kr (Jansson 1985, s. 182 ff). I Finland mycket väl samlade. Fyndens dateringar sträck där typen är betydligt vanligare, förekommer te sig från andra hälften av 800-talet till 1000- den med ganska stor formvariation från folk talet Troligtvis berörde undersökningen två vandringslid till vikingatid, vilket gör det svårt gårdar där ett omfattande hantverk bedrivits. att jämföra med spännet från Gamla Uppsala Dessutom förefaller bebyggelsen ha legat på en (se Kivikoski 1939, s. 90 f). Med utgångspunkt tidigare ej bebodd yta (Ljungkvist 1998, Ljung i ovanstående argument är det därför mycket kvist & Hulth). möjligt att hallbyggnaden står kvar långt in på Ett viktigt problem är hur dateringarna av 800-talet, kanske till och med 900-talet Södra platån och Norra gärdet väst ska tolkas, särskilt med tanke på deras monumentala ka Hallbyggnader torde ha varit välbyggda och raktär och centrala placering i området (fig. vähmderhållna konstruktioner, med bättre möj 5). De '4C-prover som härrör från det yngsta ligbeter än »ordinära» hus att stå länge på en huset på Södra platån, sträcker sig från andra plats. Etl tydligt exempel på att hallbyggnader hälften av 600-talet till möjligtvis första hälften kan stå långe är hallen i Lejre i Danmark. Det av 800-talet. Problemet är att dateringarna ta är en byggnad som fullständigt byggts om vid kommer från kol, till stora delar från bygg tre tillfällen (Christensen 1997). '4C-proverna nadstimmer (se Nordahl 1993). Därmed är det från ben omfattade en period på ca 300 år vil tveksamt om proverna daterar tidpunkten då ket ger en genomsnittlig användningstid på ca huset byggdes, eftersom proverna med stor 100 år per hus. Med utgångspunkt från ovan sannolikhet har hög egenålder. De visar defini slående resonemang och parallellen till Lejre-
Fomvännen 95 (2000) 152 John Ljungkvist Fig. 5. De undersökta delar na av Södra platån (efter Hedlund 1993, fig. 33). — The excavated parts of the South Terrace.
&••% %
:&*& L p
O [ 8'
Q
O-v
* * * m "t
hallen, kan det konstateras att hallen på Södra givet någon gång under början av 800-talet, e. platån fortfarande inte kan ges en närmare da »Kr. dvs. ungefär samtidigt som man ansett att tering. Slutskedet för denna kan i alla fall inte Södra Platån övergivits. Från undersöknings sättas till runt 800 e.Kr. området finns emellertid en härd som daterats Norra Gärdet Väst ligger strax norr om hus- till runt år 1000 e.Kr. och två pilspetsar datera grundsplatåerna och bör kopplas ihop med de till äldre respektive yngre vikingatid (Ducz dessa. Av utgrävarna har det tolkats som över ko & Alström 1993, s. 39 ff, fig. 29; Lindbom
Fornvännen 95 (2000) Den förhistoriska bebyggelsen i Gamla Uppsala 153
1996). Även om detta område kanske inte varit (se Hyenstrand 1974, Ambrosiani 1964). Att intensivt utnyttjat under senare delen av 800- detta var ett delvis felaktigt antagande kunde talet till 1 ooo-talet, har aktiviteter bedrivits där. Agneta Bennett-Lagerlöf tydligt visa, då en stor Ytterligare ett argument för detta är en '4C-da- del av gravfalten i Mälardalen innehåller indi tering från kyrkan strax söder om platåerna, vider motsvarande minst två till fyra gårdar med en tyngdpunkt i 800-tal e.Kr. (Bennet-Lagerlöf 1987,5. 146, 1560. Det tidi gare antagandet att gravfälten från järnålder Gamla Uppsala och bebyggelsen i Mellansverige huvudsakligen var små, ansåg hon bland annat Gamla Uppsala är ur flera aspekter ett av de bero på att främst mindre gravfält undersökts, mest speciella fornlämningsområdena i Nor vilket medfört att dessa är överrepresenterade den. Frågan är om detta även gäller dess be i materialet, något som i och för sig även Hy byggelsestruktur. I huvudsak finns det två al enstrand noterade (Hyenstrand 1974, s. 29). ternativa vinklingar på diskussionen: Vad Bennett-Lagerlöf påpekade 1987 ifråga 1. Ska Gamla Uppsala framför allt ses som om gravfälten, har senare allt mer kunnat veri en representant för den dåtida agrara be fieras i samband med det ökande antalet bo- byggelsestrukturen i Mellansverige, dvs. en platsundersökningar i Mälardalen. På flera by med stormannainslag? platser har man vid större avbaningar fått fram ett antal hus som ligger i olika grupperingar vil 2. Är det en plats med helt unik karaktär, en ka rimligtvis bör tolkas som separata gårdar. stad, en unik kultboplats eller dylikt? För ett Dessa boplatser härrör främst från tiden ro svar krävs en inblick i järnålderns bebyggelse mersk järnålder till vendeltid, men det finns struktur i regionen, i detta fall Mellansverige. även exempel från vikingatid (Aspeborg 1998, Eriksson 1995, Frölund 1998, Häringe Fris- Bebyggelsearkeologin i Mellansverige har se berg & Göthberg 1998, Göthberg 1996, 1998, dan slutet av 1980-talet revolutionerats genom Hulth & Norr). exploateringsarkeologin. Den forskning som Ett av de tydligaste exemplen utgörs av en bedrivits har till stora delar fokuserats på hus boplats från främst romersk järnålder och folk konstruktioner där dateringar, typologier och vandringstid, som undersöktes i Bredåker ett funktion stått i centrum. Tyvärr har inte pro par kilometer norr om Gamla Uppsala. Vid un blematiken runt gårdsstrukturer och bebyg dersökningen som endast berörde delar av ett gelsens organisation berörts i samma omfatt omfattande område, kunde fyra separata hus- ning. Att diskutera bebyggelsestrukturen i Mel grupperingar urskiljas (fig. 6a). Från yngre ro lansverige har sina problem i framför allt ex mersk järnålder förefaller hela tiden två till tre ploateringsarkeologins linjära karaktär, och att av dessa gårdar ha existerat samtidigt (Häringe undersökningarna är begränsade till exploate- Frisberg & Göthberg 1998, s. 48). Fortfarande ringsytan. Därmed är det ofta svårt eller helt har bara en mindre del av boplatsen under omöjligt att avgöra bebyggelsens utbredning, sökts, vilket gör det sannolikt att ytterligare går att urskilja gårdarnas omfattning och att sär dar finns i området. Två andra exempel utgörs skilja olika gårdsenheter (Hulth 1998). Tidiga av lokalerna Fågelnacken och Uppsala i Väst re antogs det att de undersökta boplatserna ut manland (Hulth & Norr). På dessa kunde nio gjorts av en enskild gård; att denna bebyggel respektive tolv hus urskiljas. Att husen på var seform närmast varit allenarådande under dera platsen låg i åtskilda grupperingar talar järnåldern har varit så gott som allmänt accep starkt för att boplatserna bestått av minst två terat. Före 1980-talets explosion inom boplat gårdar (lig. 6b). Inte heller på dessa två lokaler har hela boplatsen undersökts, vilket öppnar sarkeologin byggde hypotesen om engårdsbe- för möjligheten att ytterligare gårdar finns på byggelsen till stora delar på gravfältsmaterialet, vardera platsen. då populationen på gravfälten oftast inte an sågs representera mer än en gårds befolkning Inget av de ovannämnda exemplen tyder
Fornvännen 95 (2000) 154 John Ljungkvist
Fig. 6. Hus från undersökta bo platser: A. Bredåker, Gamla Upp sala sn, Uppland, B. Fågelback Gård D /M / en, RAA 147, Hubbo sn, Väst manland (efter Göthberg 1998, fig. 8; Hulth 1998, fig. 1). — Gård C / / Houses from excavated settle ^^ ments: A. Bredäker, Gamla Upp sala parish, Uppland, B. Fågel / /VIII backen, RAA 147, Hubbo pa '"X rish, Västmanland. Gård B / • /VII». WIB f» 1 / ^^/* 1N
Gård A / /
50 0 50 100 meter
Fornvännen 95 (2000) Den förhistoriska bebyggelsen i Gamla Uppsala 155
Cairn or stone-setting \ Settlement area " Jetty B£ Settlement area? a Farmstead S/s Forested area ;' ) Cemetery s« Hoard of solidi C) Hilltort H? Harbour?
Fig. 7. Fornlämningarna på Hdgö (efter lamm 1988, fig. 2) — The ancient monument areas at Hdgö. utifrån fynd- eller gravmaterialet på att de di placering har dock mer gemensamt med en rekt kan knytas till den dåtida samhällseliten. fossil öländsk by än med Hedeby och Birka (se Det idag enda publicerade exemplet på en så Fallgren 1993). Anledningen till att Helgo inte dan bebyggelse är Helgo, där sammanlagt åtta tolkats som en by beror troligtvis dels på att olika bebyggelseområden konstaterats, (fig. 7) central- eller snarare handelsplatstanken inte Dessa härrör huvudsakligen från folkvand helt gått att släppa (se t.ex. Lamm 1988), dels ringstid lill vikingatid, med en varierande plats- på att tanken på byars existens knapppast exis kontinuitet (Kyhlberg 1982). I anslutning till terade i 1980-talets arkeologiska medvetande, bebyggelseområdena finns dessutom sju grav då mer syntesartade artiklar skrevs om platsen. fäll med likaledes varierande kontinuitet På Helgo finns tydliga skillnader mellan de (Lamm 1982, fig. 1). Helgo har av ett antal for olika gravfalten och bebyggelsekoncentratio skare tolkats som ett centrum för hantverk och nerna, vilket indikerar sociala skillnader bland utbyte (Holmqvist 1961 s. 29 ff, Lamm 1988 s. befolkningen. Bland de olika husgrupper, som 97 ff. ). Bebyggelsens struktur och gravfältens bebyggelsområdena på Helgo kallas, utmärker
Fornvännen 95 (2000) 156 John Ljungkvist sig husgrupp 2 genom unika importföremål, per) innehåller till viss del exklusiva fynd, men samt stora mängder glas och guldgubbar. Övri dessa utgörs huvudsakligen av rester från hant ga husgrupper innehåller i varierande mån verket som i varierande mån ägt ruin på de oli ädelmetaller, glas osv. med de kommer långt ka gårdarna. Hantverket gör att de i viss mån ifrån upp i exklusiviteten i husgrupp 2. kan knytas till stormannagården, men utifrån Av gravfälten har bara två stycken grävts ut hussammansättningen verkar de vara separata fullständigt och publicerats, närmare bestämt gårdsenheter. Därmed kan följande tolkning gravfälten 116 och 150 (Sander 1997, Waller & göras rörande samhälls- och bebyggelsestruk Hallinder 1970). Materialet i gravfält 150 är i turen på Helgo under framför allt folkvan det närmaste ordinärt för Mälardalens förhål drings- och vendeltid: landen. På gravfält 116 finns däremot en På Helgo finns det en stormannagård där grupp gravar från 400- till 600-tal, som utifrån dåtidens personer ur samhälleliten befunnit fyndmaterialet och i viss mån gravstorleken av sig mer eller mindre permanent. Hantverket viker från det »normala». Tre av dem som är har spelat en stor roll och har förutom på hus folkvandringstida (grav 22, 30C, 32) innehöll grupp 2 även bedrivits på den intilliggande går silverföremål, bland annat en i stil I rikt deko den, husgrupp 3. Övriga gårdar har inte lika rerad sölja med tillhörande bältebeslag. Vidare markanta inslag av hantverk utan har troligtvis innehöll en vendeltida grav fragment av en de sin ekonomi mer baserad på jordbruk. Troligt korerad ridutrustning och vapen (grav 23). vis är samtliga gårdar samt de som bor där knut Det finns därmed på gravfält 116 ett antal gra na till stormannagården. var med exklusivt om än starkt fragmentiserat innehåll. Under vikingatid finns det på gravfäl Storkk och kontinuitet tet flera gravar med fragment av vapenuppsätl- I Gamla Uppsala förefaller det ha funnits en ningar. Tyvärr upphör användningen av grav stor bebyggelse ända från århundradena efter fält 150 under vendeltid, vilket innebär att jäm Kristus. Från 200-talet till 1 ooo-talet går det att förelser för vikingatid inte kan göras. kontinuerligt se fem till sju samtidigt existera Ola Kyhlberg har i en studie kommit fram de bebyggelseområden. Då dessa är åtskilda av till att minst tre till fyra husgrupper existerade korridorer utan manifesta spår av bebyggelse, samtidigt och att samma sak gäller för gravfäl kan koncentrationerna huvudsakligen tolkas ten (Kyhlberg 1982, s. 29). Han såg dock ing som separata gårdar. I åtminstone fallet Norra en social stratifiering i gravmaterialet och inte Gärdet verkar det som om flera gårdar finns heller nämns ordet by i resonemanget. Då det inom ett och samma bebyggelseområde finns tydliga skillnader mellan främst hus (Ljungkvist 1997, s. 343 ff). grupp 2 och övrig bebyggelse såg Kyhlberg För att mer eller mindre hypotetiskt kunna sociala skillnader på Helgo, men eftersom han uppskatta den förhistoriska bebyggelsen kan ansåg att gravmaterialet var homogent, såg han det vara intressant att se på den medeltida byn. motsägelsefullt detta som någon form av för- Under denna tid är Gamla Uppsala den största feodal slavekonomi på ön, ledd av en bryte. byn i Uppland, om inte utifrån antalet gårdar Min tolkning av Helgös bebyggelse skiljer så utifrån jordetalet (Rahmqvist 1986). Byn sig delvis från flera av dem som tidigare fram bar varit uppdelad i en ösdig och en västlig del. förts och är tämligen väsentlig som analogi till Den östliga består år 1640 av 12 gårdar och nedanstående diskussion om Gamla Uppsalas den västliga av fem gårdar med namnen Kungs ekonomi och bebyggelsestruktur. Jag tror att gårdarna (två stycken), Backegården, Prästbo Helgo mycket väl kan tolkas som en by om än let och Lötegården. Sigurd Rahmqvist anser att av ovanligt slag, bestående av minst 3 till 4 sam den västliga delen under tidig medeltid utgjort tida gårdar (Kyhlberg 1982, s. 28 f, Reisborg en kungsgård som varit skild från den övriga 1982, fig. 3, 4). En av dessa, husgrupp 2, bör byn (ibid. s. 264). utifrån det exklusiva fyndmaterialet tolkas som Med tanke på att det under stora delar av en stormannagård. Övriga gårdar (husgrup järnåldern funnits minst fem till sju samtida
Fornvännen 95 (2000) Den förhistoriska bebyggelsen i GamUi Uppsala 157
gårdar, är det inte alls osannolikt att den be det dock tveksamt om dylika detaljerade reso byggelsen varit i det närmaste lika stor som den nemang håller källkritiskt då materialet än så medeltida med nära 20 gårdar. De undersök länge är för litet för att man i detalj skall kunna ningar som gjorts är i huvudsak koncentrerade iaktta förändringar av bebyggelsen (se ovan) till en korridor runt Vattholmavägen och väs Möjligtvis kan man ana en generell förändring terut, vilket gör att stora områden inte berörts i bebyggelsens lokalisering som ägt rum under av några som helst undersökningar (fig. 1). yngre romersk järnålder och folkvandringstid Om man tänker sig att högst hälften av de för (fig. 4). De boplatser som konstaterats längst historiska gårdarna påträffats, skulle detta be bort från nuvarande Gamla Uppsala har samt tyda att minst 10 gårdar existerat samtidigt un liga dateringar som inte sträcker sig längre der olika delar av järnåldern. Därmed är den fram än till yngre romersk järnålder. Eventuellt mycket stora byn inte enbart ett medeltida fe indikerar detta en centralisering av bebyggel nomen. sen i området, vilket skulle kunna sammanfalla Resonemangen kring bebyggelsens storlek med tiden för etableringen av Gamla Uppsala som presenteras ovan säger inte allt för mycket som centralort. om förändringar i fråga om organisation, loka lisering och maktförhållanden och då en 1000- Bebyggelsen i öster och väster årsperiod berörs är det självklart att sådana ägt Så gott som alla publicerade arbeten om Gam rum. Men de förändringar av bebyggelsen som la Uppsala har i högre eller lägre grad be kan urskiljas bär inte någon prägel av att berö handlat den dåtida samhällselitens närvaro i ra hela byn. Vissa boplatsområden har lång området. För att diskutera orsakerna till de ak kontinuitet, andra inte. Som ett exempel på tiviteter som ägt rum i området och även be lång kontinuitet är kanske Matsgården det tyd byggelsens förändring, krävs nästan att man tar ligaste. Här kan en bosättning med hantverks ståndpunkt ifråga om vilket inflytande en kung, aktiviteter följas på samma yta från slutet av ro eller mer övergripande definierat, en samhälls- mersk järnålder till åtminstone 900-talets slut. elit kan ha haft över området Att kungar resi- Tydliga indikationer på lika lång utnyttjande- derat i Gamla Uppsala under vikingatid kan be tid av en plats finns under och runt kyrkan, där traktas som säkert. Men att en kung permanent aktiviteter kan spåras från 200-taIet e. Kr. till funnits på platsen från folkvandringstid till vi våra dagar, och eventuellt ända tillbaka till för kingatid, finner jag personligen svårt att ac romersk järnålder. Exempel på motsatsen ceptera då det skulle förutsätta en stabil makt finns i Norra gärdet väst, där konstaterade bo struktur med närmast dynastisk kontinuitet. platslämningar från romersk järnålder och Med utgångspunkt i vad vi vet om förhistoriska folkvandringstid överlagras av vad utgrävarna och tidigmedeltida kungar kan man knappast tolkar som en vallanläggning uppförd under anta att långvariga, stabila maktplattformar ex 600-talet (Alström & Duczko 1996, s. 122). Ett isterat. Enligt min åsikt är det därför inte orim exempel på en sent etablerad bebyggelse är ligt att även personer som inte kallades kungar Norra gärdet mitt som uppträder först under tidvis behärskade området. Därför föredrar jag sent 800-tal. Omstruktureringarna förefaller begreppet samhällselit framför kung. därmed ha skett i mindre skala där ett fåtal går Sigurd Rahmqvist bar i sin studie av den dar samtidigt flyttat, etablerats eller lagts ner. medeltida ägostrukturen delat in Gamla Upp Wladyslaw Duczko försöker i bebyggelse- sala i två huvuddelar: en östlig by och en västlig löråndringarna se resultaten av maktpolitiska kungsgård som styckats upp efter kyrkligt för förändringar i senvikingatidens Svealand (Ducz värv. Dessutom knyter han till Gamla Uppsala ko 1997). Enligl Duczko har den vendeltida de intilliggande byarna Myrby och Nyby, vilka kungsgården representerad av Södra platån ses som avstyckningar gjorda senast under vi förstörts i början av 800-talet i samband med kingatid (Rahmqvist 1986, s. 270 f). Utifrån politiska oroligheter, för att sedan byggas upp Rahmqvists övertygande argument kan man på annan plats (ibid, s. 80). Enligt min åsikt år utgå ifrån att Gamla Uppsala helt styrdes av
Fornvännen 95 12000) 3 8 john Ljungkvist
kungamakten under vikingatid och med tanke parat gård är orimligt, då den omfattar en yta på att en samhällselit kan spåras på platsen re på mer än 500x500 meter, med till stora delar dan under 400-talet (se Duczko 1996,5. 78) är samtida bebyggelse. Förutom den omfattande det troligt att Gamla Uppsala varit en central bebyggelsen rymmer området flera till synes se plats redan under folkvandringstid. parata gravfält (fig. 1 ). Om dessa är samtida, är Att den västliga delen av Gamla Uppsala det ytterligare etl belägg för flera gårdsenheter tydligt präglats av samhällselitens närvaro, kun som utnyttjar separata gravfält. de redan före de senaste årens boplatsunder- Därmed finns det två alternativ till hur be sökningar ses i form av de monumentala gra greppet kungsgård kan tolkas. Antingen har varna på Högåsengravfältet, båtgravarna i Präst det aldrig funnits en kungsgård som under me gården, samt Norra och Södra platån. Dessa deltid styckats upp till flera gårdar. Eller så av lämningar är idealiska analogier till Rahm- ses med begreppet ett område som rymde fle qvists slutsatser om det medeltida materialet, ra gårdar, knutna till de personer som styrde i då alla ligger i den västliga delen av Gamla området Bland dessa inkluderas en sätes- eller Uppsala. Det är dock långt ifrån problemfritt huvudgård som troligtvis representeras av Nor att tala om en kungsgård som enskild gård i ra och Södra platån. västra Gamla Uppsala, då sådana resonemang motsägs av boplatsmaterialet Den mark som Som tidigare nämnts är det tydligt att sam- Rahmqvist anser har tillhört kungsgården rym hällseliten på platsen främst varit etablerad i de mer nämligen så pass omfattande förhistorisk västra delarna av området. Detta är tydligt i bebyggelse att den knappast kan tolkas som en form av de monumentala högarna med deras separat gård. I området har de mest omfattan praktfulla fynd, båtgravarna i Prästgården, de boplatslämningarna påträffats i Norra Gär samt Norra och Södra platån. Dessa lämningar det, där bebyggelse från romersk järnålder till säger emellertid inget om kungsgårdens ut vikingatid finns belagd (Fagerlund & Frölund bredning i fråga om jordarealen. 1993, Ljungkvist 1997, Ljungkvist & Hulth, Al ström & Duczko 1993, 1996). Vid 1996 års un Spåren efter hantverksaktiviteter är karakteris dersökningar kunde man på vardera sidan av tiska för boplatsundersökningarna i den västli en bäck skönja vad som troligtvis var två viking ga delen. Det första fyndet gjordes redan 1927 atida gårdar. De vikingatida gårdarnas anlal i i form av ett gjutformsfragment till en spänn detta område är antagligen större med tanke buckla, som låg i ett påfört lerlager under kyr på den areal bebyggelsen omfattar (Ljungkvist kan (Nordahl 1996, s. 63). Vid undersökning 1997, s. 345). Söder om Norra Gärdet ligger arna i Norra gärdet väst fanns spår av så väl smi Norra och Södra platån, som bör knytas ihop de som bronsgjutning och pärltillverkning med de bebyggelseindikationer som konstate (Duczko & Alström 1996). Det är dock inte sä rats under kyrkan. Väster om kyrkan har be byggelse lokaliserats under ett vikingatida grav kert att alla dessa aktiviteter ägde rum i direkt fäll i Prästgården och norr om Prästgården anslutning till undersökningsområdet, då flera finns ytterligare en möjlig husgrundsterrass av fynden gjordes i påförda lerlager precis som (Duczko 1997, fig. 2). Troligtvis har även Mats ovannämnda gjiidbrmsfragment I Norra gär gården tillhört kungsgården under medeltid. det mitt fanns spår i form av slagg och smides- Under 1600-lalct ligger Matsgården på en åker gropar efter en troligtvis intensivt bedriven som tillhör Kyrkbyn, men den gränsar till en smidesverksamhet, men även efter annat hant sammanhängande åkeryta tillhörande Präst verk som representerades av smält brons på ett gården, dvs. före detta delar av den medeltida ugnsväggsfragment och en bearbetad alman- kungsgården. Lokaliseringsmässigt är anknyt din. Hantverksverksamheten finns belagd på ningen till kungsgården också trolig utifrån båda de gårdslägen som konstaterades vid un den direkta anslutningen till Högåsengravfäl dersökningen, och troligtvis har hantverket tet. Att tolka all denna bebyggelse som en se även bedrivits längre österut in i Norra gärdet öst (Fagerlund & Frölund 1993). Slutligen
Fornvännen g$ (2000) Den förhistoriska bebyggelsen i gamla UppsaUi 159 fanns hantverksaktiviteter representerade även fanns etablerad redan under äldre järnålder i Malsgården. Här utgjordes de äldsta spåren av och att den under yngre järnålder huvudsakli två smidesgropar från troligtvis 300- eller 400- gen var förlagd till och i närheten av den by talet e.Kr. I ett grophus från sent 600-tal eller som funnits under senare tid. Frågan är om 700-tal fanns obränd keramik som tillsammans den förhistoriska bebyggelsen kan ge ny infor med två möjliga keramikbränningsgropar pe mation och nya uppslag till diskussionen om kar på keramiktillverkning. Grophuset var i sin Gamla Uppsala som centralort. sekundära användning som avfallsgrop även Att området haft en speciell karaktär under fyllt med slagg, vilket pekar på smidesverksam- förhistorisk tid kunde tidigare påvisas genom het även under sen vendeltid eller vikingatid. de monumentala gravarna från 400- till 5oo-ta Detta relativt rikliga material från små ytor i let etc. (Duczko 1993, s. 29). Detta var läm plöjd mark, tyder på att hantverket varit åt ningar som kopplats samman med norröna minstone mer än sporadiskt. källor (t.ex. Duczko 1997, Gräslund 1993). Ti I den östliga delen saknas belägg för hant digare har därmed kriterierna som kan defini verk så gott som helt. Vid en genomgång av era en centralort huvudsakligen byggt på skrift fyndlistorna från de olika undersökningarna liga källor. Under senare tid har de ovannämn har bantverksaktiviteter endast kunnat noteras da centralortsindikerande elementen kunnat i form av en(!) slaggbit. Detta är uppseende kompletteras med hantverksaktiviteter upp väckande då förekomsten av slagg brukar upp täckta i samband med boplatsundersökningar- träda i mer eller mindre rikliga mängder sprid na. Från slutet av 300-talet finns dessa repre da över stora boplatsytor. Möjligtvis kan detta senterade som hantverk av ordinär karaktör bero pä att det främst är förundersökningar som smide, och från och med 700-talel upp som gjorts i de östliga delarna, vilket medfört träder spår efter mer exklusiva hantverk som att de noterade anläggningarna och kulturlag bronsgjutning och pärltillverkning. Att Gamla ren i huvudsak endast vikarierats och inte ge- Uppsala varit en central kultplats har hitintills nomgrävts. Men det kan också betyda att hant inte kunnat bekräftas utifrån det arkeologiska materialet även om så troligen varit fallet (Nor verksmaterialet avspeglar en indelning av dahl 1996, s. 56 ff). Likaså är det naturligtvis Gamla Uppsala i två huvuddelar; ett västligt svårt att se arkeologiska spår efter administra område med bland annat kungsgård och hant tiva och judiciella funktioner. verksområde och ett östligt område utan sätes- eller huvudgård, monumentala gravar, och tills Eftersom inga fullständiga gårdsstrukturer vidare utan tydliga spår av hantverksaktiviteter. grävts ut i Gamla Uppsala, är det svårt att göra Denna uppdelning av Gamla Uppsalas be några väl underbyggda tolkningar om bebyg byggelse kan även ses i lokaliseringen av den gelsens struktur och organisering. Allting tyder bebyggelse som konstaterats. Den västliga be emellertid på att gårdsindelningen har haft en byggelsen förefaller till stora delar vara förlagd struktur liknande den man finner i övriga runt foten av åsen, där de monumentala gra Sverige. Det har troligtvis aldrig varit en bebygg varna linns, medan den östliga ligger utspridd else som bestått av de små, mer eller mindre reg på ofta svaga sandiga höjdlägen. Mellan det öst lerade tomter man finner i senvikingatida och liga och västliga Gamla Uppsala finns ett stråk medeltida städer. Än så länge skiljer sig även med mycket få förhistoriska bebyggelseläm- hantverket från det man finner i t.ex. Birka, där ningar. Denna korridor ligger i delvis låg ter mängden hantverksaviäll är myckel stor. Det räng som lidvis kan ha varit sank och därmed enda hantverk som verkar ha bedrivits i större utgjort en naturlig gräns mellan olika gårdar omfattning är smidet, som finns belagt på flera (fig-i). boplatsområden. Spår efter hantverk som brons gjutning och pärltillverkning är än så länge så En centralorts bebyggelsestruktur sporadiska att en storskalig smycketillverkning Senare ärs undersökningar har visat att Gamla kan ifrågasättas och före vendellid linns exklu Uppsalas omfattande historiska bebyggelse sivare hantverk inte belagt över huvud taget.
Fornvännen g$ (2000) 16o John Ljungkvist
Den bild av bebyggelsestrukturen som där En utgångspunkt i diskussionen kan vara med framträder är av en by som inte reglerats att samhällseliten i Gamla Uppsala hade ett och vars gårdar ligger utspridda över en stor makt- och resursbehov som inte kunde tillgo yta. Troligtvis har bebyggelsen varit betydligt doses genom enbart den s. k. Kungsgården och mer utspridd under äldre järnålder för att se dess mark. Därmed blir den östliga delen av nare koncentreras i närheten av den sentida byn av stort intresse genom den fysiska arbets byn. Det finns gränser mellan olika gruppe kraften och produktionen av jordbrukspro ringar av gårdar, men dessa har inte baserats på dukter. Men människorna kan även vara an en tomtindelning eller liknande utan snarare vändbara i maktutövningen såsom klienter till på det av samhällseliten valda läget för enskil en storman eller en kung. Ett stort antal män da gårdar. Kanske är den bästa parallellen just niskor knutna till en sådan person visar i kom Helgo, med skillnaden att Gamla Uppsala är bination med vapen, hallbyggnader osv., hans mycket större. Båda platserna har en central makt. De är även nödvändiga vid olika kon gård som tillsammans med intilliggande be fliktsituationer där personen med det största byggelse bedrivit hantverk av delvis exklusiv ka följet har ett övertag. Ett konkret exempel på raktär. Dessutom finns bebyggelse vars ekono detta finner vi i trätan mellan Torstein och Stel mi inte alls baserats i samma grad på hantverk, nar i Egil Skallagrims saga. En avgörande fak ulan troligen främst på jordbruk. tor i denna konflikt är att Torstein och Egil Precis som under medeltiden var järnål samlat en större och bättre skara beväpnade män och därmed är överlägsna vid tinget (Egil derns Gamla Uppsala en av de största om kan Skallagrimssons saga., s. 243 ff). ske inte den största byn i Uppland. Det är emel lertid en bebyggelse som är en avspegling av rå Att definiera samhällspositionen för perso dande ideologier, vilket gör att paralleller kan nerna som levde i Gamla Uppsala är oerhört dras till icke urbana platser som Helgo, Tissö svårt, då så lite är känt om t. ex. ett eventuellt och Uppåkra. Gamla Uppsalas järnåldersbe landboväsende, slavarnas antal i samhället och byggelse är inte ovanlig till sin struktur, den är så vidare. Det är även en struktur som rimligt bara så ovanligt stor. Storleken kan förklaras vis har förändrats genom yngre järnålder och med olika hypoteser, men troligen beror den fram till tidig medeltid. Man kan anta att detta på ett antal samverkande faktorer, där den är en av de få platser där nästan hela samhälls goda odlings- och betesmarken spelat en viktig skalan kunde påträffas, från kungen och hird- roll i kombination med det strategiska läget (se män med familjer, till slavar. De personer som Gräslund 1993, s. 186 f). kanske saknades var de jordägande bondefa miljerna. Befolkningen i östra Gamla Uppsala Samhällseliten verkar inte vara direkt ansluten till kungs- eller Den dåtida samhällseliten har här vid ett flertal stormannagården bebyggelsemässigt, men med tillfällen förts på tal. Sigurd Rahmqvist föreslår tanke på att dessa gårdar antagligen inte var att en vikingatida kung ägde den västra delen självägande finns det två alternativ till vilka som och att den östra delen lydde under kungen satt på dessa. Antingen var det fria människor (Rahmqvist 1986, s. 271). Detta är ett rimligt dvs. något liknande landbor, eller så var det sla antagande då inga belägg finns för att själv var. Med tanke på säkerhetsaspekten är dock ägande bönder ägt jord i Gamla Uppsala - allt slavalternativet tveksamt då ofri befolkning på jordägande går tillbaka till kungen. Att perso majoriteten av gårdarna måste ansetts som ner ur den dåtida samhällseliten ägt den västra olustigt för makthavarna i området. Om dessa delen, kan utifrån de arkeologiska källmateria gårdar däremot användes för att ge försörjning len härledas tillbaka till 400-talet. Vilket för till en stormans följeslagare, hade de däremot hållande den östra delen haft till en kung eller ett viktigt syfte förutom produktionen av jord storman är däremot betydligt svårare att finna bruksprodukter. De kunde då även användas belägg för, då det arkeologiska materialet inte för att binda följeslagarnas lojalitet och göra kan kopplas till någon samhällselit. dem till beroende klienter. Att ett liknande
Fornvännen g% (2000) Den förhistorisk bebyggelsen i Gamla Uppsala 161 men mer storskaligt system använts i det mero lands länsmuseers skriftserie No 9. Halmstad. vingiska riket, har påvisats av Heiko Steuer Egil Skallagrimssons saga. Isländska sagor. Alving, H (övers). Stockholm 1955. (Steuer 1989, s. 119). Eriksson,J. A., Possnert, G., Aidahan, A., Lindström, H. & Ocklund, G. 1996. An improved method Precis som tidigare Gamla Uppsalastudier byg för preparing a pollen concentrate suitable för ger även denna artikel på ett synnerligen ofull '4C dating. Gråna 35. ständigt källmaterial. Det historiska källmateri Eriksson, T. 1995. Hus och gravar i Görta. UV alet har sedan länge stagnerat vilket i viss mån Stockholm, Rapport 1995:2g. Stockholm. kan hämma diskussionen. Den arkeologiska in Fagerlund, D. & Frölund, P. 1993. Arkeohgiska slut undersökningar och kontroller. Uppsala-Örbyhus. formationen ökar emellertid hela tiden, främst Telekabel. UV Uppsala Rapport igg3- Uppsala. genom nya boplatsundersökningar. Detta ger Fallgren, F. 1993. The concept of the village in en konkret kunskapstillväxt som kan förnya Swedish archaeology. Current Swedish archaeo diskussionen. Hur detta nya arkeologiska käll logy. Vol. 1. Stockholm. material sedan tolkas är naturligtvis en helt Frölund, P. igg7- Arkeohgi i Tiundaland. Arkeo annan fråga. logisk förundersökning Väg E4, delobjekt 1, Uppsala-Fullerö Delen Arsta- Gamla Uppsala, Uppland. UV Uppsala Rapport igg7:o3. Upp Referenser sala. Aagård, G. 1984. Gleicharmige Spången. Birka ILL - 1998. Hus, gård och by under äldre järnålder - Stockholm. exempel från norra Uppland. Suionum Hinc Alström, U & Duczko, W. 1993. Norra gärdet (RAA Civitaks. Red. K Andersson. Occasional papers 281). Utgrävningen 1992. Arkeohgi och miljögeo- in archaeology ig. Uppsala. hgi i Gamh Uppsala. Studier och rapporter l. Red. W. Gräslund, B. 1993. Folkvandringstidens Uppsala. Duczko. Occasional papers in archaeology 7. Kärnhuset i Riksåppkt. Uppland 1993. Uppsala. Uppsala. Göthberg, H. 1996. RAA 485. Skäggesta - en bophts - 1996. Norra Gärdet Utgrävningar 1993, 1994. frän järnälder. Skäggesta, Fiskvik och Prästtorp. Arkeologi och miljögeohgi i Gamla Uppsala. Studier UV Uppsala Rapport igg6:54. Uppsala. och rapporterII. Red. W. Duczko.Occasional papers - 1998. Bebyggelsestruktur under äldre järnålder in archaeology 11. Uppsala. i Trögd och på Håbolandet. Suionum Hinc Anund, J & Göthberg, H. 1998. Nya perspektiv på Civitates. Red. K. Andersson. Occasional papers Gamla Uppsalas kulturlandskap - byläget och in archaeology ig. Uppsala. Norra Gärdet. Arkeologiska förundersökningar Hedlund, G. igg3- Södra kungsgårdsplatån. Utgräv 1996 och 1997, Riksantikvarieämbetet. Gamki ningen igg2. Arkeohgi och miljögeologi i Gamla Uppsala — centratphts och omUind. Uppsala. Uppsala. Studier och rapporter I. Red W. Duczko. Aspeborg, H. 1998. Boplatsstruktur under äldre- Occasional papers in archaeology 7. Uppsala. järnålder i Västmanland - exemplet Västra Skäl Holmqvist, W. 1961. Excavations at Helgöl. Red. W. by. Suionum Hinc Civitates. Red. K j\ndersson. Holmqvist, A. Lundström & P. Lundström. Occasional papers in archaeology ig. Uppsala. Stockholm. Callmer, J. 1977. Trade beads and bead trade in Hulth, H. & Norr, S. (red). Fyra järnåldersboplatser Seandinavia ca. 800—1000 A.D. Lund. längs Mälarbanan. Del I—III. Rapport till länssty Carlsson, D. 1988. Helgo - Central place or farm relsen från j\rkeologikonsult AB i samarbete stead. Thirteen studks on Helgo. Red. A. Lundström. med Arkeologiska institutionen vid Uppsala uni Stockholm. versitet. Opublicerad rapport. Christensen, T., 1997. Lejrehallen. Gick Grendet alt söka Hulth, H. 1998. Fyra järnåldersboplatser längs del höga huset. Red. J. Callmer & E. Rosengren.Hal lands länsmuseers skriftserie No 9. Halmstad. Mälarbanan. Suionum Hinc Civitates. Red. K. Duczko, W (red). 1993. Arkeologi och miljögeohgi i Andersson. Occasional papers in archaeology ig. Gamla UppsaUi. Studier och rapporter I. Occasional Uppsala. papers in archaeology 7. Uppsala. Häringe Frisberg, H. & Göthberg, H. igg8. Två bo - (red). 1996. Arkeohgi och miljögeohgi i Gamla Upp platser från järnålder vid Bredåker i Gamh Uppsala. saUi. Studier och rappmler II. Occasional papers in UV Uppsala Rapport igg7:34. Uppsala. archaeology 11. Uppsala. 1997. Gamia Uppsala - svearnas maktcentrum i Karlenby, L. 1 gg3. Ett tvärsnitt genom Gamla Uppsala äldre och nyare forskning. Gick Grendel att söka del socken. Arkeologiska undersökningar inför gäng- höga huset. Red. J. Callmer & E. Rosengren.Hal och cykelvägen mellan Gamla Uppsala och Stor-
Fomvännen 95 (2000) 16a John Ljungkvist vreta. UV Uppsala Rapport igg3:3. Stockholm. belysning. Aun 22. Uppsala. Kivikoski, E. ig39- Die Eisenzeit im Aufflussgebiet. Price, N. & Wikborg, J. 1998. Nya perspektiv pä Finska fornminnesföreningens lidskrift X1JII. Hel Gamla Uppsalas kulturlandskap - Lilla Gärdet singfors. och Samnan. Arkeologisk förundersökning Kyhlberg, O. 1982. Chronological and topographi iggö, Institutionen för arkeologi, Uppsala uni cal analysis of the cemeteries and settlements. versitet, i samarbete med Arkeologikonsult AB. Excavations at Helgo VIII. Stockholm. Gamla UppsaUi — centratpUits och omland. Uppsala. Lamm, K 1982. The Character and function of the Rahmqvist, S. ig86.Gamla Uppsala by - Upplands settlement. Excavations at Hdgö VIII. Stock största. Från Östra Aros till Uppsala. UppsaUi holm. stads historia Ml. Uppsala. - 1988. Hdgö-international trading centre, local Ramqvist, P. ig83. Gene. On the origin, function and märket or farming community. Thirteen studies development of sedentary Iron Age settlement on Helgo. Stockholm. in Northern Sweden. Umeå. Ljungkvist, J. igg7- En vikingatida bebyggelse i Reisborg, S. 1982. Spatial and chronological extent Gamla Uppsala. TOR Vol. 29. Uppsala. of the settlement. Excavations at Helgo VIII. - (red.), 2000. / maklens närhet. Två boplatsun Stockholm. dersökningar i Gamla Uppsala. (SAU skrifter 1) Roslund Forenius, Y. igg6. Arkeologisk förundersök Uppsala. ning Gamla Uppsala, Gamla Uppsala socken. Upp Ljungkvist, J. 8c Hulth, H. 2000. Norra Gärdet. / mak land. UV Uppsala Rapport igg6:3g. Uppsala. tens närhet. Två boplatsundersökningar i Gamla Sander, B. igg7- Excavations at Helgo XIII. Cemetery Uppsala. J. Ljungkvist (red.). (SAU skrifter 1) 116. Stockholm. Uppsala. Selling, D. 1955. Wikingerzeitliche und fruhmittel Ljungkvist, J. & Bäckström, Y. & Gamrell, Å. & Hell alterliche Keramik in Schweden. Stockholm. qvist, M., 2000. Matsgården. I maktens närhet. Steuer, H. 198g. Archaeology and History: Proposals Två boplatsundersökningar i Gamla Uppsala. J. on the social structure of die merovingian king Ljungkvist (red.). (SAU skrifter 1) Uppsala. dom. The birth of Europé. Archaeohgy and social de Nordahl, E. igg3- Södra kungsgårdsplalän. Utgräv velopment in the firstmilkniu m A.D. Rom. ningar 1 g88-1 gg 1. Arkeohgi och miljögeohgi i Gam Vinberg, A. 1995. Ett hus från äktre jämåUler i Gamh la Uppsala. Studier och rapporter I. Red. W. Duczko. Uppsala. UV Uppsala Rapport 1995:30. Uppsala. Occasional papers in archaeology 7. Uppsala. Waller, I & Hallinder, P. 1970. Cemetery 150. Exca - 1996. Templum quod Ubsoh dicitur i arkeologisk vations at Helgo III. Stockholm.
Summary
In the past decade, a number of excavations Stone or Bronze Ages and only one certainly in have been conducted on the Iron Age settle the Pre-Roman Iron Age (c. 500-1 BC). There ment site at Old Uppsala immediately north- was notable settlement expansion during the east of the modern city of Uppsala, Sweden. Early Roman Iron Age (c. 0-200 AD) which in Most of these excavations were small and scat creased during the låter part of the period (c. tered, making it difficult to get envisage the ge 200-400 AD). For the period between the 5th neral farm structure and settlement develop and the 11 ^ century, five to seven different ment. Neverthdess, it is now time to discuss contemporary settlement areas can be identi Old Uppsala as a settlement site and to try to fied. Probably each of these represents a farm, place it into a larger context. In fact, the many even though this cannot be proven in every small excavations present a cross-section of case. large parts of the site and the many '4C-da- Due to the monumental burial mounds tings and archaeological finds also give an idea and references in Early Medieval texts to a pa of its chronological development. gan temple, Old Uppsala has always been re So far, 13 settlements have been identified, garded as an extraordinary site. The question 11 of which could be dated with some preci is whether the archaeological findings support sion. None of these have been dated to the the picture of Old Uppsala as a unique site, a
Fornvännen g} (2000) Den förhistoriska bebyggelsen i Gamla Uppsala 163 cult centre or urban settlement, or whether it the eastern and western parts also appears in was just a large agrarian village serving as a the archaeological material. All the monu base for chieftains or kings? mental structures such as large burial mounds, During the Medieval period (c. 1100-1500 house terraces and the church, as well as traces AD) Old Uppsala was the largest village in of craft production, are to be found in the wes Uppland both as to its acreage and as to the tern part In the eastern part of the settlement number of farms. The scattered excavations only one (!) piece of slag has been found, demonstrate that the settlement was very large which is remarkable since slag usually occurs in already in the Iron Age. It also seems clear that large amounts if forging has been conducted Old Uppsala was never a town but a very large at a site. rural settlement of typical Iron Age character. It cannot be doubted that Old Uppsala was North of the present Medieval church are a central site during the Iron Age, but the ar two artifidal house terraces of monumental chaeological material says very little about any proportions, probably eonstrueted in the Sth administrative, religious, or judicial activity. century AD and possibly in use into the lOth However, it gives us some information about century. They probably represent a chieftain's settlement structure and social stratification. or a king's personal farm and hall building. As mentioned above, it seems possible to These terraces are located in the western part identify the western part of the area as belong of the site, where slag and forging pits together ing to an elite. The various house construe with finds from bronze-casting and the pro tions with traces of craft production were pro duction of jewellery and beads have been ex bably closely connected with the royal demes cavated in different areas. ne. The lack of such activities in the eastern On the basis of Medieval written sources, area suggests occupation by tenants among the historian Sigurd Rahmqvist has identified whose duties was agricultural production for the western part of Old Uppsala as originally the local king or chieftain. an royal demesne, and the eastern part as be The archaeological material from Old longing to the formål kingdom, but setded by Uppsala is still very fragmentary. But the func farmers. According to Rahmqist this is the core tion and structure of the site can now never of the »Uppsala Öd», the land at the disposal thdess be discussed on the basis of the settle of the king which could not, in principle, be ment material. sold or bartered away. This division between
Fornvännen 95 (2000)