Dag-Bok Hållen På Kongl Galere Flottan Åren 1789 Och 1790 Samt Fångenskapen I Ryssland. Av Anders Winberg

Dag-Bok hållen på Kongl Galere Flottan åren 1789 och 1790 samt Fångenskapen i Ryssland. Av Anders Winberg . Bearbetad och utgiven vid Stockholms Stadsmuseum 1967. Anders text i muséets utgåva är skannad, kommenterad och publicerad av Tom Dahlstedt, för- sta gången 2005, med tillstånd av Stockholms Stadsmuséum. Detta är version 1.4 (februari 2009).

Innehållsförteckning Ur Stadsmuéets förtext 1967: ...... 2 Introduktioner kring Anders Winberg och Sjökriget i Finska viken ...... 2 Jonas Berg 1967: ...... 2 Tom Dahlstedt 2005:...... 3 Om Anders Winberg...... 3 Skärgårdsflottan ...... 4 Sjökriget 1788 - 1790 i stora drag ...... 6 Kartor över Finska Viken och södra Finland… ...... 7 1789...... 9 Maj...... 10 Juni...... 10 Juli...... 11 Augusti...... 11 September...... 14 Oktober...... 18 November...... 20 December...... 20 1790...... 22 Januari...... 22 Februari...... 22 Marti...... 22 April...... 23 Maj...... 24 Juni...... 28 Juli...... 34 Dag-Bok hållen under fångenskapen i Ryssland...... 41 Augusti...... 45 September...... 52 Dag-Bok på resan från gränsen till Stockholm...... 61 Oktober...... 61 Slutkommentarer...... 62 Fartyg nämnda i dagboken ...... 63 Galärer ...... 63 Halvgalärer ...... 63 Turuma ...... 64 Pojama ...... 64 Udema ...... 64 Hemema ...... 65 Fregatter ...... 65 Linjeskepp ...... 65 Fartygspjäser ...... 66 Fotnoter till Anders text...... 66

1 Ur Stadsmuéets förtext 1967: Anders Winbergs dagbok från 1788 – 90 års krig är en skrift, som innehåller många uppgifter av stort intresse. Dagboken har legat okänd och outnyttjad i privat ägo hos en prästsläkt i Västergötland. Den blev känd för forskningen först i samband med TV-serien Saker och ting i början av 1960-talet. Dagboken tillhör numera [en privatperson ]. Denne[s far] … hade fått dagboken av en gammal fröken Winberg, en dotter till fältprosten. Utgiven av Bo Lagercrantz och Hans Eklund, Stockholms Stadsmuseum.

Introduktioner kring Anders Winberg och Sjökriget i Finska viken

Jonas Berg 1967: Anders Winberg var född 1753 i närheten av Skara. Förledet i sitt namn tog han från födelsesocknen, Winköl. 21-årig kom han som bondestudent till Uppsala och 1780 prästvigdes han till huspredikant hos en gammal yrkesmilitär, överste Elgenstierna, på Ekensberg i YtterEnhörna i Södermanland. Hos denne gamle herre, som var över 80 år och som deltagit i det norska fälttåget 1718, i hattarnas ryska krig och i pommerska kriget, stannade Winberg till hans död 1783. 1784 börjar Winbergs militära karriär, då han blir antagen till extra ordinarie bataljonspredikant vid Ar- méns flotta. Om hans upplevelser under 1788-90 års krig berättar dagboken. Efter kriget blir han 1793 ordinarie bataljonspredikant och 1798 utnämnes han till pastor och kyrkoherde vid Skeppsholmen med säte och stämma i hovkonsistoriet. I sinom tid blir han 1812 fältprost, men då har han redan lämnat storstaden för hembygden och blivit kyrkoherde i Hjerpås i Västergötland, där han dör 1831, nästan 80 år gammal. Dagboken börjar med Anders Winbergs inställelse vid Ålkistan utanför Stockholm i april 1789 och slutar med hans återkomst till huvudstaden efter fångeskapen hos ryssarna lagom för att få se Gustaf III "solemni- ter" införa skärgårdsflottan på Stockholms ström den 21 oktober 1790. Han är kommenderad som expeditionspredikant på galäreskadern och är stationerad i Helsingfors mellan sjökommenderingarna. Under 1789 års kampanj, som varade i tre månader på senhösten, var han först förlagd på chefsgalären Seraphim(erorden), därefter på Vestervik och slutligen på Ekeblad. Galäreskadern tillhörde under hela kampanjen den västra flottan, som inte tog någon del ide offensiva operationerna. Under 1790 års kampanj, som för Winbergs del varade något mindre än två månader, var han förlagd på galären Ehrenpreutz. Dagboken, som är inbunden i ett samtida halvfranskt band med ryggtexten "DAGBOK", har karaktär av en egenhändig renskrift, men det är alldeles obestridligt att dagboken måste ha förts dagligen under fälttåget och fångenskapen. Revideringen framgår av att Winberg ibland, oftast i form av noter, infört uppgifter, som han erhållit vid en senare tidpunkt. Typexempel är de uppgifter om förhållandena i Fredrikshamn i maj 1790 som han erhållit under återresan från fångenskapen, då han passerade Fredrikshamn den 27 september, och de upplysningar som Winberg erhåller den 9 augusti på postgården Bovorischi av en fransman, som varit adjutant hos Prinsen av Nassau Siegen. Till dagboken är fogat några bilagor. Av dessa är en, som består av ett par brev på franska, utväxlade mellan några fångna svenska officerare och generalguvernören Bruce i Petersburg, avtryckt här. En annan bilaga består av tre enkla och amatörmässigt gjorda översiktskartor över Finska viken, tydligen ritade av Winberg själv. Slutligen ligger i volymen ett löst blad med en förteckning över den svenska örlogsflottan 1790. De båda sistnämnda bilagorna har icke ett värde som motiverar deras medtagande i denna tryckta utgåva. Winbergs intresse för händelseförloppet och för de nya miljöer och förhållanden han hamnar i kommer till uttryck i många exakt noterade iakttagelser, som är av stort värde både för forskaren, antingen han är histori- ker eller folklivsforskare, och den kulturhistoriskt intresserade i allmänhet, samtidigt som de förlänar dagboken en personlig charm. Inte minst den del av dagboken som behandlar Winbergs fångenskap är fylld med intressanta upplysningar om ekonomi och topografi och om esters, livländares, ryssars och ingermanländares seder och bruk. Anders Winbergs dagbok är ett viktigt dokument för studiet av förhållandena på skärgårdsflottan under Gustav III:s ryska krig. Endast några få dagböcker från detta sjötåg har hittills publicerats. De emanerar näs- tan undantagslöst från personer i konungens närmaste omgivning och är ofta starkt kritiska mot konungen och hans politik. I denna dagbok möter vi en mer indifferent antecknare av stämningar och intryck. Det finns kritiska tongångar, men också uttryck för beundran.

2 Detta ar inte platsen att diskutera de punkter i Winbergs dagbok, som kan komplettera vårt vetande om skilda händelser under operationerna i Finska vikens skärgårdar. Ett uttryck förtjänar emellertid att omnämnas även i denna inledning. Winberg, som nedskriver sina anteckningar i nära anslutning till de händelser han skildrar, även om han ibland har gjort vissa tillägg senare och möjligen redigerat vissa avsnitt, skriver nämli- gen den 3 juli 1790 "För skärgårdsflottan blev ett långt svårare gatulopp än för den stora...". Händelserna denna dag är ju för gemene man kända under namnet Viborgska gatloppet. Denna beteckning har emellertid hårt kritiserats, då man menat att den varit grundlös och nedsättande. I stället har man försökt lansera det mindre slagkraftiga namnet Utbrytningen ur Viborgska viken. Det är därför av stort intresse att här få en deltagares intryck givet med just detta ord, även om det är viktigt att komma ihåg och det framgår också hos Winberg att det rörde sig om en välplanerad och komplicerad operation, som av Gustav III själv i ett brev till sändebudet i Paris med upplysningar avsedda för den konti- nentala pressen sattes högre än segern i Svensksund. Detta skedde i följande ordalag: vi "tro oss äga fullkomlig anledning att betrakta genombrytningen genom ryska flottorna den 3 juli mera lysande och mera ärofull för det svenska namnet än vad annan militärisk operation, äldre eller nyare, och däribland bataljen den 9 in- nevarande månad. Som illustrationsmaterial har valts verk av två nära samtida. Den ene är en svensk tecknare och målare, som först på sistone blivit uppskattad efter förtjänst. Hans namn är Johan Tietrich Schoultz och han deltog i skärgårdsflottans kampanjer under 1788 – 90 års krig som underofficer. Nästan hela hans produktion rör träffningarna under detta krig. Hans bilder, som nästan genomgående föreligger i flera exemplar, repliker eller t.o m. versioner, utgör en annan källa till förståelsen av dessa operationer och kompletterar därför på ett utsökt sätt den del av dagboken som rör kriget. Den senare delen av dagboken, som behandlar Winbergs upplevelser som fånge, har illustrerats med bilder av en engelsk konstnär, som är föga känd i vårt land. Hans namn är John Augustus Atkinson och han hade vistats i Ryssland i många år innan han återvände till England, där han 1812 publicerade det till tsaren, Alexander I, dedicerade verket, A Pittoresque Representation of the Russians. Stavningen och bruket av versaler har delvis moderniserats och normaliserats. De noter, som Winberg ibland placerat längst ner på sidorna, har i form av parenteser inplacerats i texten. En del symboler för mått- enheter har upplösts. Utgivarna vill framföra ett tack till manuskriptets ägare för att han ställt det till förfogande till Kulturfon- den för Sverige och Finland och Stockholms Stads Drätselnämnd, som genom frikostiga anslag möjliggjort tryckningen.

Tom Dahlstedt 2005:

Om Anders Winberg Anders Winberg var min farmors farmors far. Jag mötte honom först i min släktforskning, som morfar till Anders Ephraim Lundgren. AE var min farmors far och stadsfiskal i Strömstad. Han skapade ett nästan oö- verstigligt problem för en nybliven släktforskare, när han dök upp från intet och utan födelseort i kyrkböcker- na, som rättare och länsman i norra Bohuslän i mitten på 1800-talet. Ett forskningsgenombrott (som jag fortfarande är stolt över men som är en annan historia) ledde så småningom till hans anor i Järpås i Skaraborg. Anorna där bestod av tre generationer prästfamiljer med kyrkoherden och prosten Anders Winberg i den mellersta. Kommen så långt, att det var dags att intressera sig för Anders, blev belöningen riklig: Präster är ju gene- rellt bättre dokumenterade än de flesta av ens anor, bl a i Herdaminnen. Och Anders hade dessutom skrivit själv! Det fick jag reda på av en nutida järpåspräst, kyrkoherde Johnny Hagberg, tillika ordförande i förening- en Västgötalitteratur. Vid mitt besök en vacker februaridag 2004 höll han på att förbereda en försäljning av diverse böcker och jag fick tillfälle att bl a inhandla ett exemplar av förlagan till detta dokument. Under hös- ten 2005 hade jag sedan mycket positiva kontakter med ägaren till originalhandlingen. Det resulterade i att denne hedersman fotograferade dagboken med innehåll i sin helhet – 114 bilder! – och skickade över materialet på en CD ROM-skiva. Ett jättejobb som jag är dem mycken tack skyldig för!

3 Vid besök i Järpås på vårvintern 2004 åter- fanns två av prästanornas minnesstenar på framträdande plats nära kyrkan. Vid detta besök berättade en sentida ämbetsbroder till dessa anor, kyrkoherden Johnny Hagberg, om sina föregångare. Han gav mig också tillfälle att komma åt skrifter, både i form av Anders Winbergs dagbok och en pastoratsbeskrivning författad av Anders svärfar, prosten Johan Gustaf Kinberg. Denne var f ö skeppspräst på fyra kinaresor med Svenska Ostindiska Com- pagniet innan han stadgade sig i Järpås! Men det är återigen en annan historia…

I min släktforskningsdokumentation kan om Anders Winberg följande läsas: WINBERG, ANDERS. Kyrkoherde, fältprost. Född 1753-08-04 i Vinköl (R) [Herdaminnen]. Död "kl ½11 fm" av ålder 1831-02-03 i Järpås (R) [F:1 ¾]. Levnadsbeskrivning Skara skola 1763, stud i Uppsala från 1774-10-07, prästvigd 1780-12-13, huspredikant hos överste Elgenstjerna, e. o. bat. predikant vid flottan 1784, kommenderad i fält 1789, bevistade affärerna vid Porkala och Barresund s. å., tillfångatagen vid Wiborgska gatloppet 1790-07-03, ord bat. predikant 1793, past. och kyrkoherde vid Skeppsholmen 1798 med säte och stämma i hovkonsortium, till- trädde 1799, till Hjärpås 1803, fältprost 1812. "En mycket återhållsam man, som inte smakade te, kaffe eller sprit.” "Han var god till att bedja, så att vädret vände sig!" (Herdaminnen). Far ANDERSSON, OLOF. Bonde. Mor NILSDOTTER, INGEGERD. Gift 1803-05-23 i Järpås (R) [E:1 ½] med KINBERG, ANNA CHRISTINA. Född 1781-10-30 i Prästgården, Järpås (R). Död av kolik 1842- 07-26 i Källerås, Järpås (R) [F:1 ¾]. Begravd i Järpås (R). (No 4) Far: KINBERG, JOHAN GUSTAF. Född 1736-03-28 i Älvkarleby (C) [Herdaminnen]. Magister, kyrkoherde, prost. Död av gulsot 1802-03-28 i Järpås (R) [Herdaminnen]. Begravd 1802-04-04 i Järpås (R) [F:1]. Mor: LEIDITZ, JULIANA. Född 1759 i Göteborg [Herdaminnen, Sv. Släktkalendern]. Död 1795. Barn WINBERG, JULIANA. Född 1804-04-08 i Järpås (R) [A1:4 2/3 pag 15]. Döpt 1804-04-09 i Järp- ås (R) [C:5 2/6]. Död av slag 1860-03-26 i Källerås, Järpås (R) [F:1]. Begravd 1860-04-04 i Järpås (R) [F:1]. Gift 1820-10-20 i Järpås (R) [E:1 ½] med LUNDGREN, ANDERS. Komminister. Född 1787-12-07 i Horn (R) [C:2 4/7 pag 301 (357)]. Döpt 1787 i Horn (R). Död "d 5 Nov kl ¾ till 9 pm" 1825-11-05 i Järpås (R) [A1:5 1/1 pag 13]. Begravd 1825-11-15 i Järpås (R) [F:1 2/4]. WINBERG, JOHAN GUSTAF. Provinsialläkare (i Bohuslän). Född 1806-12-07 i Järpås (R) [C:5]. Döpt 1806-12-08 i Järpås (R) [C:5]. WINBERG, CLARA CHRISTINA. Född "kl 3 fm." 1810-01-31 i Prästgården, Järpås (R) [A1:4 1/3 Pag 1]. Döpt 1810-02-01 i Järpås (R) [C:5]. Död 1885.

Skärgårdsflottan Under det Stora Nordiska Kriget 1700 - 1721 härjade ryssarna längs den svenska östersjökusten med hjälp av galärer och andra mindre fartyg och båtar. Galären var ett långt, smalt grundgående fartyg, som kunde både ros och seglas, tog stor besättning och var, för sin storlek, väl beväpnat. Dessa ryska flottenheter användes för landstigningsoperationer och var i lugnt väder ett stort problem för svenska örlogsmän, som bara kunde förflyttas under segel med rätt vind. Den ryska galärflottan kunde egentligen inte hanteras av dåtidens svenska stridskrafter. Armén uppträdde enbart till lands och saknade egen transportkapacitet till sjöss. Dåtidens kustartilleri bestod av fasta batterier i anslutning till hamnar och sund och pjäserna hade korta räckvidder. Örlogsflottan var en konventionellt urus- tad utsjöflotta, med tungt beväpnade, djupgående linjeskepp och fregatter, som enbart kunde seglas och som var avsedda för strid mot sina likar.

4 Efter freden i Nystad 1721 började man bygga upp en svensk galäreskader, som ingick i Örlogsflottan. Vid krigsutbrottet 1741 hade man skapat Stockholmseskadern bestående av 21 galärer och ett antal mindre fartyg. Eskadern var stationerad vid Skeppsholmen. Ryssarnas fortsatta härjningar längs norrlandskusten och krigsansträngningarna 1741 – 1743 samt ett beslut i riksdagen 1746 medförde att eskadern ökat till ca 60 galärer 1749 och att en finsk eskader sattes upp i Finska viken. Hösten 1756 bildades Arméns flotta under generalen Augustin Ehrensvärd, som vid sin död 1772 avlöstes av Henric af Trolle. Stockholmseskadern och Finska eskadern (1777) underställdes Armén. Örlogsflottan blev återigen en ren utsjöflotta (som också från 1780 genomgick en exempellös upprustning under af Trolle och skeppsbyggaren F H af Chapman i Karlskrona). Galärerna kunde strida under rodd eller för ankar. Deras grova pjäser (en 18- eller 24-pundare) avlossades enbart stävrätt. Från 1760 beställdes och byggdes ett antal skärgårdsfregatter för att understödja skärgårdsfottan. De inde- lades i fyra klasser, som döptes efter finska landskap. Kraven på dem var att de skulle vara väl beväpnade, med artilleri som, på gängse maner i utsjöflottorna, kunde skjuta tvärs stävriktningen (bredsidor), grundgåen- de samt kunna framföras, förutom med segel även med åror. Under 1780-talet tillkom några typer av kraftigt bestyckade båtar t ex kanonslupar och kanonjollar. De producerades i stort antal och sammanhölls i förband och kunde utmana stora fartyg ur utsjöflottor, som kom in i skärgårdarna. De användes också för att bekämpa mål i land. Kanonbåtarna var utrustade med en – två grova pjäser, som sköt i stävriktningen (för- eller akterut). De utgjorde svåra mål för allt fartygsartilleri genom att visa liten målyta under strid. När Anders Winberg tjänstgjorde var organisationen i stort enligt schemat:

Car August var son till Augustin Ehrensvärd. Finska eskadern bemannades av båtsmanskompanierna vid Finska viken och från Åland. Svenska eskaderns personal kom huvudsakligen från Västernorrland. Ombord fanns också infanteri från Arméns regementen med ordinarie befäl. Det var f ö arméofficerare som fattade de övergripande taktiska besluten för Skärgårdsflottan men ombord leddes verksamheten av sjöofficerare. An- ders Winberg var sedan 1784 utnämnd till extra ordinarie predikant i Flottan. När Anders våren 1789 inkalla- des till tjänstgöring, hade Sverige den största flotta man någonsin haft, stridsberedd i Finska viken.

Samtida (1749) modell av galären Sera- fim(erordern), eskaderchefens flaggskepp, som Anders tillbringade mycket tid ombord i. Modellen finns på sjöhistoriska muséet i Stockholm. Serafim hade två tunga pjäser (18-pundare), till skillnad mot en 18- eller 24-pundare, vilket var regel. Från 1756 förde Arméns flotta en helblå, tretungad flagga i stället för Örlogsflottans blågula.

De fartyg som förekommer i Anders dagbok redovisas med vissa data i kapitlet Fartyg på sidan 63, i slutet av dokumentet.

5 Sjökriget 1788 - 1790 i stora drag Den som behöver friska upp minnet från skolans lektioner kan enkelt få en kort repetition i ämnet genom att besöka http://www.tomdahlstedt.se/svensk_historia.htm . Kungens plan innebar att Örlogsflottan skulle behärska Finska Viken och transportlederna dit. Därefter skulle Arméns flotta understödja en landstigning vid Oranienbaum, nära S:t Petersburg. Örlogsflottans neder- lag vid Hogland den 17 juli 1788 tvingade fram en ändring av planen. Alternativet man försökte sig på var ett kombinerat framträngande, både till lands och till sjöss, i östlig riktning. Ett misslyckat försök att inta Fred- rikshamn, i kombination med myteriet bland Arméns officerare i augusti 1788 (Anjalaförbundet) omöjlig- gjorde sedan hela offensiven. En tyfusepedemi härjade under vintern och våren 1789 inom Örlogsflottan. Detta tillsammans med en ut- bredd motvilja bland officerarna mot kungens anfallskrig (det senare manifesterat i flottans oförmåga att fullfölja striden vid Öland den 26 juli 1789) gav ett betydligt lägre stridsvärde än organisationsstyrka och materiel motiverade. När Anders Winberg deltog i kampanjen hade offensiven gått i stå och striderna 1789 -1790 handlade mest om att skaffa sig ett gynnsamt förhandlingsläge inför en kommande fred. Den 24 augusti 1789 anföll ryska flottan Arméns flotta vid Svensksund och tvingade den att dra sig tillbaka. Under våren 1790 vann svenskarna vissa framgångar eftersom man var tidigare till sjöss än ryssarna (man krigade inte vintertid). Under juni lyckades dock ryssarna under fyra veckor blockera hela svenska östersjö- flottan i Viborgska viken, långt inne på det som blivit ryskt område. Proviant och vattenförråden blev allt knappare och om flottan skulle falla i ryska händer skulle det innebära en nationell katastrof. Utbrytningen, som Anders ingående skildrar i dagboken, genomfördes den 3 juli och blev, trots massiva förluster, en stor framgång. Den 9 och 10 juli blev det åter ett sjöslag vid Svensksund, nu med en stor seger för Arméns flotta under kungens eget befäl. Fred slöts, utan landavträdelser, i Värälä den 14 augusti 1790, varpå Anders och hans medfångar släpptes fria att ta sig hem efter bästa förmåga.

6 Kartor över Finska Viken och södra Finland… … den första som översikt, den andra för den som vill fördjupa sig. Ingen är ritad samtida, den övre är en nutida rekonstruktion, den undre från tidigt 1900-tal.

De flesta orter här fanns 1790 men varken gränser eller järnvägar är från Anders tid… Bild: Public Domain

Text från Anders penna, titelbladet: DagBok hållen på Kongl Galere Flottan åren 1789 och 1790 samt Fångenskapen i Ryssland.

1789. nas barhet fara bivägar genom skogar och över vikar, på vilka vattnet stod ½ aln högt. På skrifteliga ordres utav herr översten Kastelholm fors förbi. Slottet är alldeles för- och riddaren baron Lagerbjelke av d. 8 april fallet. Blott en ringa del är försedd med tak 1789, att såsom expeditionspredikant göra och nyttjas till spannmåls förvarande. tjänst på galärflottan, och att i det avseende åtfölja den kommendering, som under herr På Skarpas gästgivargård vilades över, 1 söndagen d. 19. major Aschlings befäl d. 15 i samma månad skulle till Finland avgå, begav jag mig sist- d. 20 fortsattes resan till Kumlinge, och nämnda dag, eller 4de dag påsk om morgo- d. 21 till Tomois på finska landet. De nen, på resan. Vid Ålkistan samlades kom- smärre och större vikar och sund vi foro över, menderingen, som bestod av 14 över- och 75 voro till största delen betäckta med vatten. underofficerare. På Rilanda gästgivargård En av sällskapet föreslog att fara isvägen vilades första natten. till Åbo, emedan landsvägarne voro bare. Det d. 16 fortsattes resan till Grisslehamn. beviljades och en bonde åtog sig att vara Ehuru det var på upphällningen med föret, vägvisare. Men om morgonen bittida kom en släpade man sig dock tämmeligen fram med express från nästa utsatta ombyte med berät- släde. telse, att hästar och kärror voro där tillreds. d. 17 kl. 4 om morgonen begåvo vi oss på Därför togs nu landvägen. Vilket var en havet. Vädret var stilla och himmelen klar, så lycka, ty vi fingo sedan säker underrättelse, att man kunde se vida omkring sig. Här hade att isvägen ej allenast var farlig, utan ock man den sällsyntaste utsikt. Man såg stora obrukbar, emedan flere sund begynt gå upp. isberg och kullar kringspridde här och där, d. 22 om morgonen begåvo vi oss från och emellan dem helt släta fält. Roslagsbön- Tomois. Öboerne som skjutsade hade inga der hade försäkrat att havet var farligt. Vi andra åkdon än slädar, och som vägen var funno väl en öppning, eller råk, av 1 ½ kvar- alldeles bar, nödgades vi mest gå till nästa ters bredd, vid pass en mil från svenska lan- ombyte. Kl. 9 om afton kommo vi till Åbo. det, men utpå tycktes isen vara så stark, att Här berättades att då baron Hastfer vid Över- man kunnat köra grova kanoner över honom. förandet till Stockholm kommit till Åbo, hade Vid båda landen var något stöpigt. På Sig- några av borgerskapet, okunnige om hans nilsskär rastades en stund. Kl. 11 voro vi på arrest, infunnit sig hos honom, förklarat sitt Eckerön. nöje över hans välförhållande och anmodat d. 18 om morgonen lämnades Eckerön. På honom för Kongl. Majt försäkra om borger- det nästgränsande Åland måste vi för vägar-

9 skapets trohet emot sin Konung, och välbe- d. 30 gjordes en corps uppvaktning hos 2 5 hag i allt hans företagande . chefen överstelöjtnant Rosenstein etc. d. 23. Emedan hästar ej voro inne på utsatt tid fick jag tillfälle att något litet bese Maj. staden och besöka professorerna Levrén och Helsingfors är nog liten att vara stapel- 3 Billmark . Staden är tämligen ansenlig, men stad. Dess hamn är god och rymlig. Sveaborg ligger till en stor del sankt. Floden Aurajoki försvarar inloppet. Rörelsen borde och kunde löper igenom honom. De publika byggna- vara större, om idogheten vore större hos derna giva staden ett vackert utseende. lantmannen. Helsingfors och Lovisa boerne Professor Levrén berättade att en sveden- beskylldes för att alltid vara de dyraste i Fin- borgianismen tillgiven berghauptman, Nor- land. Åbo och Horgå boerne däremot be- denschöld, i brädden på en av sina böcker römdes för att vara de bäste och civilaste. skrivit denna anmärkning: Verbum Dei est Kyrkan är av träd. Inskription på altartavlan 4 må, såsom ett bevis till vad höjd vitterheten triplex, ebr. græcum et latinum . Ebr. var och smaken stigit där i staden, anföras. Den gamla och gr. nya testamentet, och latinum lyder så: Tu jehova lux et salus mea et tu Swedenborgs skrifter emedan de blivit förfat- lovisa ulrica splendor et dea meum. O stad tade på latin. du Helsingfors din gamla synd lägg av, om Kl. 11 skedde avresan från Åbo. De hästar du ej segla vill ännu en gång i kvav. Altartav- vi fingo skulle gå 4 ½ mil i djupaste väglag, lan är uppsatt år 1781. vilket, jämte deras sena inskaffande ändrade Galären Nyköping avgick i denna månad hela marschrouten. I Salo togs nattkvarter åt Porkala, Cedercreutz och Palmstjerna till hos en länsman. Länsman, som befarat så- Pällinge. dant, infann sig intet på närliggande gästgi- vargård, utan ditsände en brofogde med Ammunition och kanoner fördes hela vå- några hästar, till ombyte för dem som trött- ren åt gränsen. Besynnerligt att den annor- nat. Som det redan var mörkt, hade ingen städes allt förstörande tiden gjort broarna så lust att resa längre, och kosan ställdes till starka på ¾ år, att de, utan att lagas, kunde länsman, oaktat alla brofogdens försäkringar, bära grova kanoner, vartill de sommaren att ingen kunde köra dit. En skjutsbonde, förut varit allt för svaga, efter generalen 6 som kände vägen och länsmans listighet, Hermanssons föregivande på Riddarhuset . lotsade oss dit. Där var en stor tingsbygg- Överstelöjtnant Rosenstein avgick till Svea- ning. borg att bliva divisionschef. Major Aschling d. 24 hade sånär blivit en sorgedag för retog emellertid befälet över galärerne och sesällskapet. Under rastandet på en gästgi- deras utrustande. vargård, blev en underofficer varse en bössa fram i stugan, tog henne och bräckte av åt Juni. dörren genom vilken några kommo ingåen- I början av månaden gingo 21 galärer i 3 de. Bössan var laddad med hagel. Skottet divisioner till Stockholm att överföra mer 7 8 gick litet över dörrposten och tände eld på krigsfolk till Finland. stugan, som dock strax blev släckt. Natthär- Finska skärgårdsflottan gick under över- bärge togs hos en länsman, litet av vägen 9 inemot Mjölbolstad gästgivaregård. amiralen greve Ehrensvärds befäl till Svensksund, vid Kymeneälvs utlopp, ej långt d. 25 togs kvarter på ett berustat säteri in- från Fredrikshamn. Den uppbragte 13 ryska, emot Kvis gästgivaregård. Här vilades över dels med hö och havre, dels med livsmedel- till d. 27 e.m. lastade fartyg. 2 som förde emellan 4 a 5000 d. 27 lades ej mer än 2 mil tillrygga. På kuli mjöl fördes till Sveaborg. Hämböle, en usel gästgivargård näst intill d. 17 hitkom en transport av några office- Helsingfors, nödgades man kvarbliva d. 28 rare och 400 volontärer av armens flottas för att vänta in dem för vilka hästarna trött- svenska eskader från Stockholm. Det var en nat. Vägarne i Nyland voro genom det ny uppsättning. Den hade med möda und- myckna körandet, i denna årstid, allt för sluppit ryssen på Barö fjärd. eländiga. Ryska krigsskepp visade sig som oftast d. 29 e.m. skedde ankomsten till Helsing- kryssande utför Sveaborg. En gång såg jag 16 fors. komma i linje de batalj. 2 linjeskepp, 3 fregat-

10 ter och en brigg stationerades sedan vid Por- hade ock begivit sig dit. Major Gyllenschöld kala. Därigenom tillfogades oss en ej ringa antog befälet över de få kvarblevna av man- skada. Spannmål som för Kronans räkning skapet. Fångar hitfördes nästan dagl. både 14 skulle hitföras måste uppläggas i Ekenäs. 6 från generalmajor Stedingks och general 15 000 hästar uppbådades till dess förande till Meijerfeldts brigader. En stor del voro allde- Helsingfors och det mitt i höbärgningen. Till les barfota, några utan huvudbonad. Bland Helsingfors kommo flere utländska skepp fångarna var en turk. Denne hade anfört någ- med spannmål. Mycket av den utlåntes till ra kossacker och tycktes, såsom av ryssarna allmogen. tvungen att gå i krig, med flit hava låtit taga 10 Politieborgmästaren Byström i Helsing- sig. Han hade med några kossacker farit över fors hade på eget bevåg skrivit till överste en bro att rekognoscera och gått in i ett torp. 11 Några livdragoner hade emellertid kommit, Klingsporre och försäkrat att borgerskapet ville åtaga sig vaktgöringen i staden och un- varvid kossackerna tagit till flykten. En dra- derhålla ett visst antal sängar för blesserade gon hade gått in, satt pistolen för bröstet på officerare och soldater. Då borgerskapet ge- turken, som strax givit ifrån sig sin sabel, nom Kongl. Majts Brev, däri han förklarade skänkt dragon sin pipa och 2 dukater för det sitt höga välbehag däröver, därom underrät- han skonat hans liv. De andra soldaterna tades, blev det förbittrat på Byström, sade sig hade sedan lagt sig till de övriga pengar han aldrig lovat sådant, och kunde således intet hade. Turken var omkring 40 år, väl växt och ingå däri. munter. Han fick befallning komma till Ko- nungen till högkvarteret. Borgerskapet i Hel- d. 24 marscherade den bataljon av f.d. än- 16 12 singfors skänkte honom kläder. kedrottningens regemente , som över vintern utgjort garnison i Helsingfors, åt grän- Augusti. sen. 100 man hade förut gått åt Porkala. 300 man av Helsinge reserver emottogo garni- Nu bekräftades tidningen om fredens be- sonstjänstgöringen. Mot slutet av månaden stånd på rikets västra sida, och att de rege- gingo några slupar från Sveaborg att gemen- menter som där varit förlagda kommit till samt med dem som lågo vid Porkala angripa Stockholm och därifrån avgått på galärerna 17 ryssarna. Från en slup upplades båda kano- till Finland . nerne på en holme, i avsigt att där anlägga ett d. 10. Den genom de idag ankomna tid- batteri och skjuta med glödgade kulor. Ett ningarne medbragte förhastade berättelsen ryskt skepp hindrade verkställigheten. Hol- om svenska örlogsflottans seger över den men måste överlämnas. Ryssarna anlade ryska vid Öland, orsakade olika känslor hos sedan batteri på en liten holme. olika sinnade människor. Ett sådant missfos- Av fänrik Hagelberg oroades ryssarna be- ter gavs som sade: det torde varit nyttigare 13 18 ständigt. om vi tappat . d. 13 e.m. for jag från Helsingfors och Juli. kom Ryssarna kryssade ännu i Finska viken. d. d. 14 till galäreskadern vid Badstubacka, 9 gick en fregatt så när Sveaborg han med nedför Ingo kyrka. Jag fick min station på säkerhet kunde, förde svensk flagg, hade chefsgalären Seraphim. Överstelöjtnanten styckportarna öppna och sköt 2 skott efter och riddaren G. de Frese var chef för eska- 19 lots. Då han såg sig ingen lots kunna få, vän- dern . General Pollet med sin son kapten de han, prejade ett utgående danskt handels- Pollet, och en fransos, Du Croix, som engage- skepp och hissade rysk flagg. Denne var den rat sig såsom fänrik i svensk tjänst, voro ännu siste som visade sig. d. 9 var Hagelberg med ombord på Seraphim. General Pollet hade de under honom stående kanonslupar åter med sig tyska Psilanderhjelmska regementet. ihop med ryssarna i Porkala. De tyska soldaterna voro allmänneligen Vid Hangö gjorde ryssarna en gång be- långa till växten, men sturska och elaka. Någ- sök, men måste skynda bort igen. ra gingo upp till ett hemman och fordrade d. 11 om afton for major Aschling på galä- brandskatt, om de ej skulle bränna upp det, ren Stockholm åt Svensksund, dit galären lade sig ock till varjehanda. Gatulopp blev Löparen, gal. Halland och Småland kort förut deras belöning. avgått. Gal. Cedercreutz och Palmstierna

11 d. 16 debarkerade tyskarna och gingo till Upsala gingo genast under rodd. Då vi Ingo. De andra regementena hade förut de- kommo utför öns udde, sågo vi de 3 galärer- barkerat och avtågat. na och en barkass till höger ute till sjöss. d. 19 gick Seraphim med flera från Bads- Det var nu ej svårt att uträkna vart de tubacka till Jacobs Ramsö. ämnade sig. Kanonsluparna och 2 barkasser d. 23 därifrån till Bastholmen, och följde landet åt, för att göra en diversion till de förbigående galärers förmån. Överstelöjt- d. 24 till Vormsön, vid pass 1 ½ mil från nant de Frese gick med sina galärer gerad åt Porkala. Porkala, for att understödja sluparna. Kanon- Galärerna Ekeblad, Vestgötadal, Vest- sluparna hunno först fram och begynte skju- manland och Upsala medföljde. Turuma ta. Efter en stunds skjutande rodde de bort Norden och en kanonbarkass lågo där förut. igen. Så snart de 3 galärerna hunnit till Paps- Vid Bastholmen kvarstannade gal. von Seth, katan begynte ett vid den inre ändan av von Rosen, von Höpken och Dalarne, vid Svartholmen liggande linjeskepp att skjuta. Tingsholmen på andra sidan om sundet, Kanonsluparna rodde åter fram och skjöto. förlades Vestervik, Elfsborg, Vermland och Ryssarna svarade både ifrån batteriet och Ehrenpreutz. Taube och Posse gingo till det närmast landet liggande linjeskeppet. Då Tvärmynde. Helsingland, Jemtland, Nykö- galärerna hunnit nog nära fingo de ordres ping och Calmar, från vilka de 24-pundiga lägga sig vänster om Seraphim och kanon- kanonerna blivit tagna och lagda på Ramsö sluparna till höger. batteri, upplades vid Barösund, vid stora Ramsön under löjtnant Hejdenstams befäl. Klockan var nu 3. De galärer som förde Vreden förlades utåt havsbandet, ½ mil från 24-pundare fingo befallning att låta dem spe- Barösunds tull. Till transportens betäckande la. Ryssarna, som, för att locka både slupar både i Ekenäs och vid Badstubacka hade och galärer så nära, att de ej skulle kunna 20 komma undan helbrägda, först skjutit med baron Rajalin låtit uppkasta ett batteri på smärre kanoner, vilka ej gingo så långt som Elgsön, och ett mitt emot på Ramsön, och lagt 21 våra slupars 12-eller 18-pundare begynte nu fregatten Sprengporten i sundet mitt emel- 23 giva på med 2 st 4-pundiga metallslangor lan dessa batterier. från batteriet. Kulorna gingo långt över oss. Vormsön är någorlunda stor och vacker, En strök längs över Seraphim, och så lågt, att och har så väl som de andra kringliggande man nödgades böja sig, för att ej bliva hu- 22 öar gott förråd på villebråd. vudlös. Kulornas förfärliga vinande kom en d. 26 tog fänrik Hagelberg om natten en karl på Seraphim att förlora allt modet. Och rysk barkass, på vilken han fick 2 överlöpare, vem undrar därpå! Endast van vid eldens en av f.d. änkedrottningens regemente och en sprakande under grytan, kunde denna ovan- från styrman till matros degraderad, som för liga musiken intet roa honom. Vid framroen- något mer än 8 dagar sedan rymt från turu- det under ryssames kulor gav han allt förlo- ma Norden. (Turuma är Åbo län, Poijama rat och bad endast att han måtte få komma Österbotten, Uddema Nyland och Hämmema upp för att tvätta och kläda sig på det han ej Tavastland. Dessa finska namn hava åtskilli- måtte se så illa ut när han kom fram. ga på olika sätt byggda finska skärgårds- Jag var på rambaden åsyna vittne till hela eskaderns fartyg.) De skulle överföras till leken. Kl. 5 vändes åt hamn vid långa Tyn- Reval. En av ryssarna över Porkala uppdra- narn. Ryssarna sköto starkt på de 3 galärer gen exakt karta ficks även. Matrosen hette som gingo förbi dem. Lotsen försäkrade vid Backman. d. 15 maj 1790 blev han hängd vid återkomsten att ingen kula hann fram. De Porkala. gjorde ock upp eld på yttersta ändan av Om morgonen kom landshövdingen ba- Svartholmen. Sjön var jämn och vädret stilla, ron Rajalin med galärerna Nordstjerneorden, så att ryssarna omöjligen kunde komma av Svärdsorden och Östergötland, som en tid stället med sina fartyg. Den lilla kåre som legat dels vid Jakobs Ramsö, dels vid Tings- stundom kunde komma, var dem till hinders, holmen, en barkass och några slupar, befallde men galärerna till förmån, så att en flotta av härvarande barkass följa sig och fortsatte 100 galärer utan minsta hinder kunnat gå utan dröjsmål sin resa. Överstelöjtnant de förbi. Då en, i anseende till denna gynnande Frese talte några ord med honom. Galärerna väderlek, frågade överstelöjtnant de Frese: Seraphim, Vestgötadal, Vestmanland och varför icke han även gick förbi? Svarade han: Galärerna torde bättre behövas på denna

12 sidan. Det fingo vi ock sedan erfara. Baron Följande blevo av dem dels tagna, dels av Rajalin blev för sitt vågsamma företagande våra uppbrända näml. fregatten TrolIe, tu- riddare av Svärdsordens stora kors, hans ruma Björn Jernsida, Sällan Värre, Ragvald, flaggkapten Sjöman och galärchef löjtnant hemmäma Oden, poijama Camilla, galären Levin riddare av Svärdsorden. Cedercreutz och ½galären Löparen, samt 6 Ryssarna hade nu i Porkala 2 linjeskepp, 1 kanonslupar. Alla transportfartygen brändes. fregatt och 2 kuttrar. Kl. 11 f.m. hade striden begynts och kl. 7 hade segern ännu varit i svenskarnas händer. d. 27 e.m. kanonerade våra slupar på öst- Svenskarna retirerade till Svartholms fäst- ra sidan om Porkala på ryssarna, som svara- ning. Ryssarna följde länge efter de både från det näst landet liggande linjeskeppet och batteriet. De på västra sidan Kl. ½ 3 om morgonen d. 25 fick en galär ärnade ock hälsa på dem med glödgade ku- en dödskjuten. Sjuklägret med alla därvaran- lor, men hindI ades av uppkommen blåst. de föll i ryssarnas händer, även mycken proviant. Svenskarnas förlust i döda, sårade och d. 28 kl. 5 om morgonen lyftes ankar, för fångna gick till 1 200 man och 21 officerare. att återgå till Vormsön. Ryssarna utsände en Bland de dödskjutna var en präst, Festin, kutter att giva akt på vår rörelse. Av i hast pastor vid Stackelbergska regementet. Rys- uppkommen blåst nödgades vi vända om sarna måtte ock mistat mycket folk. Man och lägga iland litet från där vi förut lågo. sluter det av de skjutnas antal på de erövrade Mot afton gingo vi till Vormsön. I Porkala fartygen. På det ena voro av 250 mans be- sköts starkt hela natten. sättning endast 50 i livet, och på det andra av d. 30 kom tidning om en drabbning d. 24 90 blott 15 levande. Kongl. Majt var på Kot- aug. emellan svenska och ryska skärgårds- kaberget åskådare av striden och därvid icke flottorna i Svensksund 24 , som avlupit till utan fara. Om afton skrev Konungen följande ryssarnas fördel. Ryssarna voro 110 segel brev till greve Ehrensvärd: " Armens flotta starka; våra 43. En del av ryska flottan hade har slagits under mina ögon med en ogemen gått omkring Aspön och anfallit vår, men fått tapperhet. Jag har sett 2 skepp tagas med en stryk. 2 fartyg hade blivit tagna, och vid pass ogemen habilite och tapperhet. Denna dagen 20 strukit flagg. Men i det samma hade den då Aspöflottan blivit satt på flykten, ehuru övriga delen av ryska flottan forcerat Svensk- överlägsen den ock var, gör greven, dess far sund och upptagit den försänkning våra be- och min flagg stor heder . Hade Svensksund gynt göra om natten av 3 transportskepp. ej blivit forcerat, hade segern varit i våra Våra, komna emellan 2 eldar, hade nu måst händer. Jag anmodar herr överamiralen att draga sig tillbaka. Krutet var ock allt. Ryssar- yttra min erkänsla och tacknämlighet både na hade nu återtagit sina förlorade fartyg och för befälhavare och gemene man. Nu är det erövrat flera. endast sedan Svensksund är forcerat, att fräl- sa flottan och att ej förlora hedern av dagen. Jag önskar därför att greven profiterar av natten att frälsa flottan och gå till Svarthol- men, med allraförsta, där överamiralen har både full ammunition och reparation. Kyme- negård d. 24 aug. kl. 9 om af t. 1789. Gustaf. Svenskarna hade en tid förut innehaft öarna Korkjansari emellan Svensksund och Fredrikshamn. Ryssarna hade då legat vid sistnämnda ställe med hela sin styrka. d. 15 aug.hade major Brenner med den division kanonslupar, som vid nämnda ö blivit för- lagda, angripit ryssarna, vilka med sin mångdubbla styrka jagade honom tillbakars, intogo Korkjansari och lade sig där med hela sin flotta. Nu kunde de lätteligen se hela svenska

styrkan, och att största delen, som de förut Bilden är hämtad ur den upphovsrättsfria Uggleuppla- tagit för beväpnade fartyg, voro blott trans- gan av Nordisk familjebok. portskepp. Detta gjorde dem modigare.

13 Det är dock visst, att om de än förr vetat ka, men glädjen räckte intet länge. Man fick svenska eskaderns styrka och ställning, hade följande dagen veta att de voro ryska. Några de ändock intet kunnat våga någon batalj gingo in i Porkala, där, av de förut ditkomna, förr. En infödd ryss hade eftersträvat och ett linjeskepp lagt sig vid yttre ändan av även gjort sig hopp om befälet över skär- Svartholmen och en fregatt utför Papskatan. gårdsflottan, då det lämnades åt Prinsen av d. 9 seglade jag i en slup med frisk bide- Nassau, hade han deröver blivit högeligen vind till Vormsön. Där hade dagen förut varit förbittrad och genom sina intriger uträttat så slagsmål emellan en hop tyskar och svenskar, mycket, att flottan måst gå ut i ett allt för slätt tillställt av 2 tyska underofficerare. Patrull tillstånd. Prinsen hade därför nödgats ligga i hade utsändts till bullrets stillande men för- Pitkapass hela 6 veckorna för att lappa och aktats. Baron Raijalin hade därpå infunnit sig laga och förse sig med en hop nödvändighets för att genom sin myndighet göra frid, men saker, under ständig fruktan att av svenska fått vidkännas starka knuffar. Gevären söktes skärgårdsflottan bliva anfallen. Även en tid nu i vattnet. De nämnde underofficerarna sedan han kommit på Fredrikshamns redd, buro idag 3 musköter i en timme. Deras ma- hade han under lika fruktan, fortfarit att förse jor hade dömt dem därtill. sin eskader. (Detta berättades mig av säker man i Fredrikshamn i sept. månad 1790). d. 10 fick man veta att svenska skeppen återgått från Hangö till Karlskrona. Deras Efter slaget i Svensksund reste Kong. avsigt hade varit att rensa Porkala, men som Majt. till Sveaborg att anstallta om de 6 nya hela ryska flottan sågs, emot förmodan vara turummas färdiggörande och utlöpande ur ute, var omöjligt bjuda till något. Den lilla dockan. eskadern måtte anse för en lycka att komma En naturlig följd av detta slagets olyckliga undan den vaksamma mångdubbelt över- utgång var, att lantarméen måste retirera från lägsna fienden. Högfors. Ty sedan flottan var j slagen, hade d. 11. Posteringen vid Grännö, väster om arméen ingen betäckning på sida och rygg. Tingsholmen räknade i dag 30 Ryske segel åt Prinsen J av Nassau satte, efter några dagar Hangösidan. Vid Porkala hade flera av deras 6000 man i land, för att falla arméen i ryggen fartyg lagt sig emellan Svartholmen och och avskära reträtten, som dock ej lyckades. Papskatan. 2 nye kanonslupar, förande vardera 2 st. 24-pundare, komne från Sverige September. gingo idag genom Barösund till Ströllsby. d. 1 reste överstelöjtn. de Frese, på hög be- d. 11, 12 och 13 gingo många fartyg med fallning, från Vormsjön till Lovisa, att emot- manskap, hästar och livsmedel till Ströllsby. taga befälet över därvarande delen av skär- Kutterbriggen Alexander gick ock dit, att, gårdsflottan, efter överamiralen greve Eh- tillika med kanonsluparna, där kvarbliva till rensvärd, som rest till Karlskrona. Baron transportens desto större säkerhet. Huru Raijalin flyttade i stället på Seraphim med sin måtte det icke förtretat ryssarna, att se så flaggkapten och adjutant. Jag måste nu flytta många transport- och proviantfartyg lägga till galären Vestervik vid Tingsholmen. Med till så nära, utan att kunna dem borttaga eller galärerna skedde den ändring att Upsala hindra. Efter 1 ½ mils förande landvägen flyttades från Vormsön till Bastholmen, von kunde transporten åter gå sjövägen till Hel- Seth, Dalarne och Elfborg måste i stället till singfors och Lovisa. Den vid Porkala utgåen- Vormsön. Nerike, som d. 26 aug. kommit till de landsudd skall på ett ställe ej vara över 60 Strömsby, förlades även dit. alnar bred. Stället kallas Draget, emedan Flera ryska seglare kryssade emellan Por- båtar, i nödfall, däröver dragas. kala och Barösund. 2 lade sig till ankars mitt Vid ankomsten till Vormsö i dag, såg jag för sundet, där de lågo tills morgonen därpå. att därvarandegalärer ej varit mindre utsatta d. 6 fick man höra att 3 linjeskepp och 4 för gårdagsstormen, än de vid Bast- och fregatter av vår stora flotta under överste Tingsholmen. Nya tjocka trossar hade Fusts befäl kommit till Hangö natten emellan sprungit för Seraphim. d. 3 och 4 sept. Man önskade att hela flottan Baron Raijalin var rest till högkvarteret, måtte snart komma efter. för att utverka Konungens tillstånd att gå till d. 8 sågs en ansenlig hop skepp komma Stockholm med galärerna, för att där laga och från sydväst och ställa kosan inåt Finska vi- kölhala dem. Vilket föreföll så mycket under- ken. Man blev glad, troende dem vara svens- ligare, som tillfälle därtill var i Helsingfors,

14 och skärgårdsflottan i år blivit skingrad och Baron Raijalin var ännu intet återkommen slagen genom galärernas stockholmsresa. från högkvarteret. Vid bortresan hade han Både Konungen och greve Ehrensvärd hade uppdragit befälet åt kapten Sjöman "såsom försäkrat att segern varit vår i Svensksund d. den där bäst kände hans planer" ehuru det 24 aug. om alla galärerne varit där. bort tillfalla den tänkande och driftige kapten d. 15 lade 5 av de i Porkala liggande ryska Lejonankar, såsom den äldste officeren. Kap- fartygen sig till ankars på västra sidan om ten Sjöman gav fänrik Ankarkrona befallning Svartholmen. En från sydväst kommande att med sin gal., Vermland, lägga sig mitt i fregatt lotsades in av en kutter. Av ryssarnas öppningen emellan Elgsön och Tingsholmen, samlande i Porkala begynte man befara att de och att retirera söder om Ramsön, då han ämnade hälsa på i Barösund, där man, såsom intet längre kunde försvara sig. Ankarkrona på intet sätt mån om deras sällskap, lagade borde således, med sin 50 mans besättning, sig till att visa bort dem. kava sig fram, emellan Elgs- och Ramsön, emellan de ryska linjeskeppen, fregatterna, d. 16 gick jakten Amadis, tillika med en briggarna och kuttrarna. hop transportfartyg, som hunnit lasta ur vid Strömsby, åter till Stockholm. Med nämnda Kl. 7 om afton lyfte Vestervik och Ehren- jakt fick man den tidning att 2 kanonslupar preutz ankare och rodde ett stycke ned i sun- tagit en rysk halvgalär utför Sveaborg. Sak- det. naden av det vanliga kännemärket, laborato- d. 17 fortsatte de rodden och ankrade kl. rium på Ulrikasborgsbergen i Helsingfors, ½ 9 f.m. ½ mil från Baresunds tull, vid ett som d. 31 aug. sprungit i luften, lär utan tvi- inlopp från havet. I sundet lågo flera handels- vel först förvillat ryssarna och gjort dem säk- och transportfartyg som innehade hästar. ra. Prostoj skall sedan inföst dem. Som de måst giva ifrån sig sitt folk till de 4 Ryssarna begynte i dag nog tidigt röra sig upplagda galärers räddning, kunde de själva i Porkala och förlade allt flera fartyg väster ingen väg komma. Öborna flyktade med sina om öarna. Kl. 8 lyfte de ankare och ställde saker undan fienden. Ryssarna hade ute slu- kosan gerad åt Barösund. Nu blev bråttom par att plikta djupet. Från Ramsö batteri både för de i sundet varande, samt vid sköts ett skott på ett av deras skepp, varpå Vormsön och Strömsby liggande bevärade timmerman utsatts till lappande. fartyg. Turuma Norden kom först och lade Kl. ½ 9 om afton måste gal. Vestervik och sig, i bredd med fregatten Sprengporten, litet Ehrenpreutz och Vrede lämna ifrån sig så undan batterierna. Galärerne Seraphim, mycket folk de hade över 30, till de upplagda Ekeblad, Vestgötadal, Vestmanland och von galärernas desto skyndesammare försättande Seth, kutterbriggen Alexander, 2 kanonslupar i säkerhet, i händelse av olycklig utgång med och en kanonbarkass gingo inomskärs i batterierne. Kapten Lejonankar skrev till ma- bredd med ryssarna. Galärerna von Rosen gistraten i Ekenäs och begärde så mycket och Upsala lade sig, efter undfången instruk- manskap där kunde vara tillgång på, till tion, ett stycke nedan Sprengporten och Nor- samma ändamål. Men Ekenäsboma tyckte den, och gal. Vestervik och Ehrenpreutz det var intet så bråttom. emellan dem och nämnda galärer. von Höp- d. 18. Allmogen fortfor med undanflyt- ken lades på nordöstra sidan om Ramsön. tande. Ryska eskadern hade nu ökats till 17 Vermland fick sin plats emellan klipporna segel. Bland dem voro 4 linjeskepp, 5 fregat- sydväst om Tingsholmssundet, för att be- ter, en bombkits. täcka ryggen på Elgsö batteri. Ryssarna 9 Baron Raijalin, som nu åter kommit till segel starka, näml. 3 linjeskepp, 4 fregatter, Seraphim, befalte gal. Vermland draga sig en brigg och en kutter voro på oss på skott- tillbakars in emellan klipporna. håll nära, då vi med Vestervik och Ehrenpre- utz gingo ur sundet, förbi Elgsö udde. De Kl. ½ 1 begynte ryssarne röra sig: De ankrade strax utför Tingsholmen, åt vilken de landstego först på Tingsholmen, där de trod- sköto 2 skott. Linjeskeppen lade sig för de ett batteri vara, men som där inte fanns spring med bredsidan åt sundet. Våra från något, gingo de genast därifrån. De största Vormsö komne 5 galärer lade sig emellan skeppen gingo med en så avpassad vind, som Ramsön och Bastholmen. Även båda kanon- de någonsin kunde önska, ned på oss emel- sluparna. Barkassen gick över sundet till gal. lan batterierna, och gåvo både på dem och Vermland. Mot afton förstärktes ryska eska- galärerna med hela lagen. En fregatt lade sig i dern med en fregatt och 2 mindre fartyg. Tingsholmssundet för att skjuta på gal.

15 Vermland, och flera lodjor fulla med folk Strömsby, dit de vid Vormsön kvarlämnade kommo i det samma på andra sidan om galärerna Dalarne, Nerike och Elfsborg även Tingsholmen, för att landstiga på Elgsön och begåvo sig. taga batteriet i ryggen. Galären nödgades då Härvid må ej förtigas en norrlandsbåts- retirera, men stötte på grund, och som den mans raska uppförande. Denne, vars namn med sin ringa besättning ej kunde arbetas var Böhl, hade från Seraphim blivit satt iland utav, sattes eld på henne. Fänrik Ankarkrona på Bastholmen, för att fastgöra, och när så ställdes därför under krigsrätt, men frikän- påfordrades, kasta loss ett spring, och kvar- des. Folket bärgades i espingen och slupen. glömdes i brådskan då springet måste kapas Kanonbarkassen kom lyckligt undan, eme- och galären retirera. Han var icke rådlös utan dan han ej låg så djupt. Elgsö batteri, som tog en landgång, som gal. von Rosen d. 16 serverades av 50 man av Nylands dragoner 1ämnat efter sig, satte sig på honom och ka- gav sig strax och det innan ryssarna, som vade i sakta mak efter åt Ingo. skulle landstiga och taga det i ryggen, kommo till ön, ja innan Vermland retirerade. Ryssarnas styrka hade innan anfallet av Kommendanten, en löjtn. Ingman, var den dem vågades växt till 17 segel. Att med den- förste som tog till fötterna. Han blygdes dock na överlägsna styrka anfalla några galärer icke sedan han kommit på fasta landet, att och intaga 2 batterier, som kanske med ett säga, det han skjutit ryska linjeskeppet i sank. linjeskepp kunnat bemäktigas, kan icke kallas Man skapet tog med sig sina tält och saker. någon tapperhet. Från Ramsö batteri sköts längre, men Batterierna voro anlagda av baron Raijalin längst ifrån 4 av de mellan nämnde ö och och kapten Sjöman på Ramsön och Elgsön. Bastholmen liggande galärer. Den 5te hade På det förra voro 4 st. 24-pundiga kanoner, fått sådan station, att hon måste kläda skott vilka, såsom nämndt är, blivit tagna från gal. utan att kunna skjuta igen. Ett ryskt 70- Jemtland, Helsingland, Nyköping och Cal- kanonskepp, Vendiska Örn kallat, strök åt. mar. På det senare voro 6 st. 12-pundare, av Om det fick sin bane från batteriet på Ram- vilka 2 blivit tagna från Sprengporten. Vid sön och galärerna, eller genom någon klippas anställd provskjutning på Ramsö batteri, påstötande är ovisst. Av galärerna hade det hade det av 2 skott så givit sig att det måst blivit mycket påhälsat. På detta skepp måtte beslås i hörnen med järn. Där skall ingen kommenderande chefen varit. Man sluter det nagel varit i någon stock. Nu förstörde det därav, att chefs- eller amiralflaggen, som sig själv. På Elgsö batteri voro endast 2 kano- först vajade på ett linjeskepp, sågs sedan på ner vända utåt fjärden. De andra 4 kunde en fregatt. Hela besättningen på Ramsö batte- blott skjuta något på snedden över sundet. ri kom med allt sitt, oskadd därifrån. På Elg- Kl. 4 e.m. fick gal. Vestervik och Ehrenpreutz sön kvästes en av eget skott. På galären Se- ordres att komma upp till Villnäsholmen, för raphim miste en låret, varav han samma dag att gemensamt med fregatten Sprengporten, dödde. Det var hela vår förlust. Ryssarnas är turuma Norden och gal. von Rosen och Up- obekant. Man har dock anledning att tro att sala försvara sundet, ifall fienden skulle vilja de ej sluppo så lätt. tränga därin. Så snart ryska linjeskeppen kommit inom d. 19 ankrade nämnde galärer vid ett in- batterierna, retirerade fregatten Sprengporten lopp ifrån havet, mitt emot tullen, där station, och turuma Norden, efter undfångne ordres, enligt ändrade ordres, blev. in i sundet till Villnäsholmen, dit gal. von Baron Raijalin reste till Strömsby, för att Rosen och Upsala förut begivit sig. Spreng- vidtaga erforderliga mått och steg till transporten och Norden lossade intet skott. Det portens betäckning. Befälet över galärerna hade icke heller varit rådligt för dem att vän- vid Ingo uppdrogs åt kapten Sjöman och ta, tills de kunnat hinna fram med sina 12- Baresunds försvarande överlämnades åt kap- pundare, ty ryssarna hade både 24- och 36- ten Leijonankar. pundare. Galären von Höpken retirerade in i Ryssarne gingo nu efter åt Ingo, för att Fagerviks vik: Seraphim, Ekeblad, Vestgöta- taga de därvarande 5 galärer. Ekeblad som dal, Vestmanland och von Seth till Ingo kyrk- låg ut i sundet angreps först av en chebeck, fjärd. och nödgades draga sig till de andra, därpå Briggen Alexander, som icke varit så långt anföllos de alla av chebecken och en kutter framme att den kunde räckas av de ryska till höger: genom ett sund till vänster sökte kulorna, gick, tillika med kanonsluparna, till de ock komma på dem. Men allt misslycka-

16 des. En slup som skulle boxera fram kuttern blev sårad eller dödad. En volontär, som sköts i sank av von Seth. Det påstods att che- dröjt för länge in i Elgsö by, blev tillfångata- becken torde strukit åt, om ej följande hän- gen. Följande dagen återhämtade våra sina delse tilldragit sig: kapten Sjöman lät vid nickor. Överlöparna voro saxare. De ville 2dra eller 3dje skottet nedtaga baron Raijalins genast träda i svensk tjänst och gå upp på eller kommandotlaggen. Då tyskarne som Elgsön emot ryssarna. Efter deras berättelse voro på galäreme, blevo det varse, sade de: skulle brigadÖren, som kommenderade den Vad skola vi nu göra, chefen har gått sin väg. nu i Baresund varande ryska eskadem, av Allt hade därvid stannat vid försvarande på Kejsarinnan fått löfte på stor belöning, om stället. han kunde landstiga och göra några inkräkt- 2 ryska fregatter gingo uppåt Vormsön. ningar. Men hans flotta var nog illa försedd Ryssarna brände ett par stugor på Baresund- med trupper därtill. söarna, sökte ock lägga sig till kreatur. Några ryska fartyg varpade sig idag upp d. 20. Vattnet föll så ut inatt, att då vi emellan Ramsön och Bastholmen. uppvaknade, stod gal. Vestervik på grund. d. 24 arresterades besökaren Tallberg, Ryssarna försökte inatt plikta farvattnet ned som av extra besökaren Frisk blivit angiven åt sundet, men bortkördes av en av våra ga- hava yttrat sig skola gå över till ryssarna. lärespingar. Efter dessas bortgång blev han lösgiven. d. 21 fingo vi en överlöpare och Då jag idag skulle till gal. von Höpken i d. 23 kommo 2. Dessa berättade att rys- ämbetsförrättning nödgades jag i en liten sarna ärnade nästa natt anfalla vår postering lotsbåt taga en sådan väg, där båten ofta slä- vid Elgsöby och bränna byn. Vår postering pade på botten. Det djupare farvattnet våga- bestod av 40 man, vilka anfördes av en åbo- de ingen färdas för de ogina grannarna, rys- länsofficer och hade 2 nickor med sig. Mer sarna. På von Höpken väntades vart ögon- manskap skulle ditsändas till natten till anfal- blick anfall av dem. Ingenting hade varit lets förekommande. Men då ryssarna märkte lättare än att taga denna galär. Av trägen att 2 rymt, och befarade att de upptäckt deras vaktgörning hade många av dess lilla besätt- föresats, gjorde de strax anfall med170 man. ning insjuknat, så att knappt 30 man kunde Våra, som blevo denna överlägsna styrkan i göra tjänst. tid varse retirerade genast, utan ordning, till d. 25 kom åter en överlöpare. Han berät- stranden, lämnande nickorna efter sig. Rys- tade att ryssarna ärnade idag igen anfalla vår sarna följde efter och sköto det fortaste de postering på Elgsön. Tillräckligt manskap, 2 hunno. En av galärespingarna låg kvar vid land- och en sjöofficer ditsändes därför. Men stranden, på den gingo så många, att skeppa- ingen ryss visade sig. ren fruktade han skulle sjunka, lade därför Efter dennes och de förre överlöpamas ut- ifrån land och lämnade det övriga manskapet sago skulle, i synnerhet så många tyskar som i sticket. Kapten Angerstein som i sin slup voro i ryska truppen gå över till oss, om de ej ärnade sig ditåt, mötte till all lycka den tom- befarade att av våra förposter bliva ihjäl- ma espingen, befalde honom vända om till skjutna. sina landsmäns räddning, steg ock själv i espingen, laddade ett par nickor med druv- d. 27 förordnades om varjehanda persed- hageloch smälde på ryssarne, som då hals lars bärgande efter gal. Vermland. Tillseendet över huvud begåvo sig inåt skogen. därvid uppdrogs åt löjtn. Trolle. Ryssarna hade redan fiskat upp några nickor, vilka de En rysk jägare hade lagt sig bakom en sedan nyttjade i sina slupar. gärdesgård och lossat några skott, dock utan 25 att träffa. En finne, som blivit det varse, fat- Överste kammarjunkaren baron Armfelt tade nu mod, sprang ditåt och gav honom en hade på vägen åt gränsen, vid tidningen om kula genom livet. ryssarnas inlöpande i Baresund, fått ordres att med sitt manskap vända om dit, för att jägaren stupade, men reste sig åter på hindra landstigning. Sitt högkvarter tog han i knä, tog av hatten och bugade sig för att be Ingo prästgård. Baron Hjerta, kapten vid om nåd. Detta oaktat gav finnen honom ännu artilleriet, var ock kommen till Bastubacka en kula, sprang sedan fram, tog honom på med 6 st. 8-pundiga fältslangor. Han uppkas- ryggen och bar honom med sig. Följande tade där ett batteri, och nödgade ryssarna dagen avled jägaren. Ryssarna fin go en löjt- maka åt sig. I dessa dagar var deras bombkits nant och 5 gemene dödskjutne. Ingen svensk

17 framme och hälsade på galärerna på Ingo- virringen själva på dem, varigenom 2 sjönko. fjärden med 2 bomber. Den ena flög inåt lan- Från ryska skeppen sköts häftigt korsvis med det, den andra slog ned förpiken på en av alla slags kulor, bomber kastade ock. Det var galärerna. Efter återkomsten från Strömsby således intet rådligt för våra att länge töva på tog baron Raijalin sitt högkvarter på Fager- stället. Batteriet förstördes dock eller gjordes viks bruk. Derifrån kom han obrukbart, innan de retirerade. De 2 mindre d. 28 på besök till Baresund och ändrade kanonerna medtogos inåt skogen. Vi fingo 12 fregattens, turumans och barkassens statio- döde och 46 blesserade. Ibland de senares ner. Postering utsattes på Ramsön (Ramsöar- antal voro 4 officerare. Tiden tillät ej att räkna na äro 2, stora och lilla Jacobs Ramsö, båda de ryske skjutna. Det vet man att ibland dem tillhöra Fagervik) efter Fagerviks inspektors var en kapten och 3 löjtnanter. Både de anvisning. Härvid kan jag ej underlåta anföra svenska och ryska döda kastades i graven. följande besynnerliga komplimang, som Våra soldater bjödo intet till att plundra de 26 ryska officerarna innan de kastade dit dem. överstelöjtn. Stedingk i sommar, jag vet ej Var någon hård emot de övervunne, så fanns vilken månad, gjorde herr baron Raijalin. ock den som visade mycken ömhet. Då en Stedingk hade av Raijalin fått ordres att in- soldat, vid återmarschen såg att en sårad ryss finna sig hos honom på Fagervik. Han kom, frös, tog han av sig kappan och bredde över och vid inträdandet i salen, där Raijalin satt honom. En engelsman Paijne, var såsom ad- med fruntimren på stället, sade: Om Kongl. jutant hos Baron Armfelt och såg medkallt Majt sätter en perukstock till general, så lyder blod på hela blodbadet. Ryssarna voro 450 jag. Är det icke så herr Baron, jag är ju här nu. man starka. d. 29 sändes några galärespingar att över- Till överstelöjtn. och riddaren de Freses föra några hundrade man av det vid Ingo samt kapten Leijonankars heder må ej förti- varande krigsfolk till Elgsön. gas att de voro mycket måna om skeppsgos- d. 30. Innan det ännu var dager landsteg sarnas undervisning i kristendomen. Så snart överste kammarjunkaren baron Armfelt på vi kommit till Vormsön gav överstelöjtnanten nämnda ö, med 100 man av Nerike och ut ordres, att alla, på därvarande galärer, Vermlands bataljon, 300 av Bohusläns jägare skulle 2 gånger i veckan infinna sig hos mig 27 och 100 man av Dalvargeringen . Desse för- till förhör. deltes i 3 kolonner och marscherade strax åt Då jag d. 1 sept. flyttat till Baresund utgav ryska batteriet, som var anlagt bredvid där kapten Leijonankar ej allenast lika lydande vårt varit, hade en djup grav framför sig och ordres, i anseende till gossarna på de 10 där- var bestyckat med 8 större och 2 mindre ka- varande galärer, utan gjorde ock den anstalt, noner, alla så vända att de beströko ön längs att de som intet kunde läsa i bok fingo daglig utåt. Det påstods att de större kanonerna undervisning däri av volontärer, på de galä- voro 24-pundare. Baron Arm felt, som anför- rer de voro. de den ena kolonnen, gick några steg förut, åtföljd, jämte andra, av en gammal björn- Oktober. skytt, som var dalkarl. En rysk skiltvakt träf- fades och anroptes, som den ej svarade lade d. 1 visade sig 2 ryska galeaser och en baron an för att skjuta honom men klickade. brigg utanför Tvärmynde. Varpå björnskytten fällde honom innan han d. 2 om afton utsändes, efter ordres; en hant skjuta. Härigenom blev alarm på en äng slup eller esping från galären von Höpken, bland en postering. Den dels nedgjordes, dels till dem på Ingofjärden, på patrullering. Då tillfångatogs. Därpå skyndade våra sig till den kom mitt för en dalkarlspostering vid batteriet, gingo över graven och bemäktigade Badstubacken sköt en dalkarl på dem, utan sig det, innan ryssarna, som icke en gång att förut ropa an. De roende ropade då: skjut hade lunta i brand, hunno utskjuta en enda intet vi äro svenskar, och rodde till lands, kanon. En del av ryssarna överrumplades i sägande att en var dödad. Dalkarlen sprang i bara skjortan. De andra, som med sina hand- vattnet emot dem, och sade sig vara den gevär sökte försvara sig, tystades snart. En olycklige som gjort skottet. Den dödskjutne hop nedgjordes. 52 togos till fånga. De övriga var en båtsman vid namn Huss. Ryssarna sprungo ned till sjön. Från skeppen utsändes hade även hörts ro och tala. Det hade varit båtar till deras bärgade. Våra, som följde efter orsaken till dalkarlens hastiga skjutande. ned till strand, gåvo med sina handgevär salvor på båtarna. Ryssarna sköto ock i för-

18 d. 4 hade 15 av de ryska fartygen samlat båtsmannen. Han hade gått till bordet, tagit sig i sundet emellan där batterierna varit. pistolen, gått avsides för att se om han var Sedan d. 18 sept. hade flera inkommit. En laddad och fängkrutet på, sedan återvänt till gång hade räknats 21 segel. bordet, måttat flera gånger på Coswa och Baron Hjerta hälsade idag på förmidda- äntligen sagt: jag skjuter herr fänriken. Var gen på ryssarna med 16 a 20 bomber, ifrån på Coswa, som ej kunde tro det var allvar, sin 60-pundiga mörsare. De nödgades där- svarat: Det kan du göra om du törs! Varpå igenom lämna galärerna vid Ingo i fred för den andre bräckt av och slagit kulan igenom alla vidare anfall. I Porkala oroades de ock huvudet på honom. Båtsmannen arresterades förliden natt. strax och ställdes, Fregatten, turuman, gal. Upsala och d. 15 för krigsrätt, där han länge nekade barkassen hade nu ändrat sina stationer. sig hava gjort mordet med vilja, men överbe- Dock icke efter Baron Raijalins första dessein. vist av de närvarandes vittnesbörd, måste Barkassen var i stället för fregatten förlagd han äntligen tillstå det. vid Ramsön. Nästan var dag sköto ryssarna på viss d. 5 tog gal. Vredes slup 2 livlänska båtar, timme några svåra skott, som ej annat var än eller så kallade lodjor. 4 bönder voro i varde- signaler. En dag sköts mycket under det ett ra. De voro från Wormsön, något över en mil lik fördes iland. från Dagö, lydde under en baron Stackelberg, d. 19 var baron Hjerta med 90 man på hos vilken de nu varit med sin skatt, och Elgsön på rekognosering. Han var inemot hade på återresan blivit väderdrivna hit. De batteriet. Avsikten med denna rekognosering talte svenska och fingo, efter ryssarnas bort- var att utse tjänligt ställe till ett mörsarebatte- gång från Baresund, fara hem till sitt. ri. Han trodde sig från Elgsön med sina bom- d. 6 sackade ett ryskt linjeskepp och en ber kunna tillfoga fienden största skadan, ja kutter ned i sundet för att angripa fregatten tända eld på dess skepp. Vilket torde lyckats, och galärerna. Ryssarna utsatte e.m. slupar om fienden legat längre kvar, och mörsaren att pejla djupet, men hindrades därifrån av kommit dit. Sprengporten och Upsala. Utan pejlande d. 22 e.m. kommo 2 nya sköna kanonslu- vågade de sig intet in i det trånga farvattnet. par från Sverige, de förde vardera 2 st. 24- Tordes icke heller länge dröja där, utan drogo pundare. sig med första tjänliga vind bort igen. d. 23 om afton kommo åter 3 alldeles lika d. 7 kl. 12 om natten blev alarm på gal. de förra. Hade de varit här 8 dagar förut så Vestervik. 2 karlar hade på behändigt sätt hade de blivit försökte emot ryssarna. narrat fältropet av utposten, en enfaldig Alla 5 sluparna hade i Stockholm fått till båtsman, sedan skjutit ett skott, därpå anro- besättning något av Tornerhjelms bataljon, pat galären och åter skjutit ett skott. De blevo något av så kallade Änkedrottningens rege- sedan gripna och försände till vederbörlig mente, samt Ehrenmalms bataljon. Den sist- ort. Hade en volontär, eller rask båtsman, nämnda hade ännu inte fått sin uniform. Var varit på vakt, så hade de genast med livet fått och en bar därför den dräkt han hade då han plikta för sin oförsigtighet. blev värvad. d. 13 på f.m. oroades ryssarna i Porkala. Denna dag om afton gingo ryssarna ur En kutter utlopp ifrån Baresund för att se vad Baresund, och lade sig till ankars på fjärden åfärde var. utanför Tingsholmen, sitt 70-kanonskepp Fänrik Coswa, en yngling om 19 år, blev satte de likväl först eld på. Var det en glädje idag ett olyckligt offer för en mordisk kula, för dem att se gal. Vermland gå upp i rök, så för rasande med en flicka. Coswa hade laddat var det ock ett nöje för oss att se detta block- sina pistoler med kulor, gått i land, skjutit av hus brinna. den ena, sedan gått in i stugan där vi hade d. 24 om morgonen gingo ryssarna från några sjuka, lagt pistolerna på bordet och Baresund i sådan hast, att de ej gåvo sig tid begynt rasa med en flicka. En ålandsbåtsman, att vinda hem sina ankare, utan kapade dem. och sjukvaktare, vid namn Rolax, som ehuru gift, fattat tycke för flickan, hade däröver Tidningen om vår stora flottas utlöpande blivit mycket otålig. Då flickan på skämt sagt från Karlskrona d. 13 var utan tvivelorsaken att hon skulle gå med fänriken i badstugan till denna brådska. Hade de vetat att hon gått för att bada honom, hade allt tålamod förgått

19 in igen d. 22, så torde de nog legat kvar tills ker, bestående av bultar och grova knän etc. vikarna begynt lägga sig. På ett knä stod årtalet 1783. Såsom något besynnerligt kan anmärkas Ryssarna hade intet uppryckt sina prickar att dagens paroll och lösen, som blivit utgiv- på Barefjärden. na 8 dagar förut, voro så avpassade efter I Porkala fälldes ankare. Turuma Norden deras bortgång, som hade utgivarna derav och kanonbarkassen lågo där före oss. Rys- varit underrättad om dagen. Paroll och Lösen sarne hade i grund förstört sitt batteri. voro: Ryska Gången. d. 28 kl. 8 f.m. gick man åter till segels och d. 25 flyttade jag till gal. Ekeblad på Ingo- kom kl. 3 e.m. till varvet i Helsingfors hamn. fjärden för att på den gå till Helsingfors. Innan orten alldeles lämnas må något November. nämnas om dess beskaffenhet. Baresund är d. l. Inatt var stark frost, blev följaktligen en av de vackraste trakter man kan önska sig något svårt att ligga på sjön. få se i skärgården. Många med löv och barrskog beväxta öar pryda sundet å ömse sidor. Transportfartyg kommo dagligen från På dessa öar finnes en ovanlig myckenhet Strömsby. tjädrar, orrar, hjärpar och harar. Vattnet är d. 7 ankommo galärerna från östra sidan fiskrikt. På en liten stund kunde man på ett och grund uppdraga en myckenhet stora abbor- rar. Ett lispund gäddor köptes för 12 a 16 sk. d. 9 gal. Dalarne och Elfsborg från Porka- la, där de måst dröja till transportens be- Så på öarna, som de närmast sjön belägna skydd. 2 av de finska kanonsluparna hade i torp och gårdar, köptes ett fullväxt fett lamm och ordinärt får gemenligen för 18 sk. 8 rst. den starka stormen förleden natt förolyckats i Kostade något 32 eller 40 sk. så var det ovan- Porkala, dock ingen av besättning omkom- ligt fett eller stort. Detta var hos allmogen. På mit. Fagerviks bruk begärdes från 1 Rdr 16 sk. till d. 15 flyttade jag iland. 132 sk. för ett får. Grönsaker voro ock där d. 16 ankommo galärerna von Rosen, Up- ganska dyra. sala, Ehrenpreutz, Vestervik, Vrede, Taube, Av offentliga handlingar är bekant, att Posse, von Höpken och Nerike. De 7 först- 1788 sändes grönsaker från Fagervik till rys- nämnde hade skolat gå till Stockholm, men ka flottan vid Hangö. Egna landsmän, som fått kontraordres vid Hangö. De medförde nu försvarade inloppet till bruket, vederfors Bohusläns infanteribataljon, som varit vid ej allenast inte en sådan välvillighet, utan Ingo. nekades nästan allt. Man fick inte hugga en d. 27 ankom gal. Vestmanland med San- enbuske till kolved, än mindre ett träd till en dels jägare från Hangö. slupåra på dess ägor. (Så snart vi d. 19 aug. lade iland vid Jacobs Ramsö, förbjöds, på Jägarna avlöstes av Helsinge reserver, baron Raijalins befallning, på ordrena, allt som gjort garnison i Helsingfors sedan mid- skjutande och vedhuggande på Fagerviks sommartiden. Helsingarna kommo friska och ägor, och befallning gavs, att hämta kolved sunda till Hangö om fredagen, och om mån- från allmänningar och kronoparker.) Ja det dagen voro 30 av dem sjuka på skansen Gus- tilläts icke en gång att fiska i de vikar som tafsvärn. En sådan smitta hade jägarna läm- omgiva eller stöta intill bruket. Om ryssarna i nat efter sig. år förglömdes, eller med färskt kött ihåg- d. 28 gingo 280 av Norrlands båtsmän till kommos, därom kan gal. von Höpkens be- Sveaborg att bliva besättning på de lastdra- sättning lämna säkraste underrättelse. gare stora flottan förlidet år lämnat efter sig, d. 27 om morgonen lyftes ankar för att gå och nu skulle gå till Karlskrona. till Helsingfors. Gal. Ekeblad, Vestgötadal, Seraphim, von Seth och von Höpken skulle December. dit, tillika med de som voro vid Strömsby. I början av månaden gingo en hop av våra Ryska vraket fors förbi. En hop copvardie underofficerare och matroser sjövägen här- män fiskade där upp vad de kunde. Undre ifrån till Stockholm. På Hangö fjärd förolyck- lags kanoner, livsmedlen etc. voro kvar. Ga- ades fartyget. Allt folket bärgades. lärerna vid Ingo hade bärgat mycket järnsa- d. 16 reste de sista i Finland förhyrda matroser hem. De fingo i hemorten över vintern

20 behålla halva hyran, enligt Kongl. Majts nå- d. 27. En skeppsskrivare vid namn Carl digaste förordnande. Carlsson, sorn fört sina räkningar nog ore- d. 18. En hop i timmermansarbete kunni- digt, företog sig, för att göra redogörelsen för ga bönder från Gamla Karleby och 3 andra provianten kort, det orådet att avhända sig socknar däromkring, som sedan något före livet. Han hade några dagar varit vad man Mikaelitiden varit på Sveaborg och arbetat på kallar hängsjuk. Om natten gått upp, klätt på 6 i dockan stående nya turumars färdiggö- sig, talat om extraordres från överstelöjtnan- rande etc. reste idag hem. Efter deras berät- ten, att komma dit med räkningar, suttit hela telse hade landshövdingeämbetet i Vasa in- 3 timmar på en stol och suckat, sedan åter gått kontrakt med dem om arbetande på gått till sängs, och under det sängkamraten, Sveaborg i 6 månader för 4 sk. Kmt orn da- ett liderligt kvinnfolk sovit, med en pennkniv gen och maten. Vid ditkomsten fingo de 6 sk. avskurit halva pulsådern på halsen. Hans dagl. i ett för allt. hela levnad hade varit en kedja av lättja, spel och hor. Ohygglig levnad, ohyggligt slut. Därmed missnöjda ville de gå hern. Dagspenningen ökades då till 7 sk. Kmt, men Både november och december månad som de ej fingo tillökningen strax, påstodo de voro mycket regnaktiga. Frös det på någon att få fara hem, vilket beviljades. natt eller morgonstund, så kom ändock merendels regn innan aftonen. Denna fuktiga d. 19. Vid kaptenens vid överste Tersme- väderlek bidrog ej litet till sjuklighetens och dens regemente C. G. de Freses, som avlidit dödlighetens fortfarande och tilltagande både av de blessyrer han fått vid Elgsö batteris ibland militären och stadsfolket. I slutet av intagande d. 30 sept., jordfästning, hölls ett November var på i Helsingfors varande ar- kort liktal av reg.past. vid Bohusläns infante- mens 6 sjukhus 1 076 man. Många lågo än- ribataljon Bering, vars innehåll var: Så hava dock i kvarteren. På en månad d ödde 209 av vi nu lämnat till sitt vilorum de ringa överle- militären, de oberäknade som avledo i kvar- vor av N, sorn avlidit av de blessyrer han fick teren. vid ryska batteriets bestorrnande på Elgsön. Detta är ej den ende av den släkten, som så Sjukdomen begyntes med frysningar, ädelmodigt uppoffrar sitt liv för Konung och därpå följde matthet, så hetta, huvudvärk och fädernesland. Hur lär icke tidningen om hans yrsel. Huvudvärken infann sig ock först hos död bedröva hans föräldrar, men då de få några. Många voro alldeles fria från yrsel, veta att han dött för Konungen och rike, lära man hade värk och tryckningar över bröstet. de glatt uppoffra honorn. Han har genorn sitt Hos mången infann sig en tärande utsot. Då mannamod märkligen bidragit till batteriets kölden kom avtog sjukligheten märkeligen. erövrande. Då han vid dess bestigande bles- Utan nämnda, från krig oskiljaktiga, serades och föll, uppmuntrade han manska- onda, måste man vidkännas ett högt pris på pet till tapperhet. Tacksamma medborgare alla varor. En tunna råg kostade 5 Rdr à 5 strö nu blommor på hans grav. Härav göra vi Rdr 24 sk. Ett lispund smör 2 Rdr 32 sk. à 3 den slutsats, att om han nu uppstod, skulle Rdr. Talg lika mycket. Ianseende till bristen han hava den utIåtelsen, vilken I alla billigen, på åkföre var veden även dyr. Ett litet lass mina herrar: det är sätt att dö för Gustaf och betaltes med 32 sk. Fäderneslandet.

1790. d.. 24 hölls marknad. Den liknade illumi- Venite spectatum ludos, nation. Bast, hampa, lin, tjära och stor tall- quos nec spectavit quisquam, bark, tjänlig till flöte på fiskredskap, voro de 28 nec spectabit in posterum . enda varor man såg på torget. Tjäran betaltes med 4 Rdr tunnan och linet med 1 Rdr 32 sk. Januari. pundet. Nu avtog sjukligheten och dödligheten d. 4 gingo 2 av de förr nämnda lastdra- ansenligt bland militären. Av stadsförsam- garna från Sveaborg. Karlskronaresan blev lingen dödde i jan. månad 50 personer, eller stäckt för dem. De nödgades av storm och så många som där vanligen dö på halva året. motvind söka hamn i finska skärgården. Följande av en tysk trädgårdsmästare härstä- Manskapet återkom d. 27. des uppgivna medel till förekommande av d. 23 var generalmönstring med armens fruktträdens bortfrysande om våren må upp- flottas sjöartilleribataljon. Den förrättades av tecknas, för att vid tillfälle försökas: "Man överste Mannerskans. tager ett band eller snöre, knyter det hårt om d. 24 anställdes illumination till firande av trädet och låter dess ena ända hänga ned i en Kongl. Majts födelsedag. Illuminationen var under trädet ställd vattuså." Frosten skall då löjlig och usel. Löjlig och dåraktig är visserli- följa snöret och gå ned i vattnet. Det är om gen all illumination, ty vad kan vara 1öjligare våren då solens varma börjar framlocka saf- och dåraktigare, än att, utan minsta nytta för ten, som träden, vid infallande hårda frost- någon, förslösa det som kunde bättre använ- nätter, taga skada. das, t.ex. till fattiga barns undervisning och danande till upplysta och nyttiga medlem- Februari. mar i samhället? Men då modet äntligen vill d. 8 var jag första gången ute efter 14 da- så hava't, så bör den vara någorlunda, om ej gars sjukdom, som bestod i lindrigare anfall så fullkomlig, som sig göra låter. Den för- av den gångbare sjukdomen. Dagen därpå nämste och för rikast ansedde handlande sjuknade jag åter in, och kom sedan ej ut före hade endast 2 dankar i vart fönster i övre d. 21. Låg dock ej till sängs. våningen. Den andra i ordningen satte endast ljus i krona och lampetter i sin sal i övre vå- d. 23-28 avgingo transporter för artilleriet ningen. Flera stora och de flesta små husen till Savolax. Slupar voro några dagar förut voro alldeles mörka. Magistratspersonerna ditsända från Sveaborg att nyttjas i Saimen. hade alla illuminerat sina. Kyrkan var ock eclairerad, eller försedd med ljus i alla kronor Marti. och stakar. d. 8 kom en skeppare till mig och bekla- gade sig över djävulens frestelser och plå-

22 gande, för vilka han intet fått sova på 8 nätter nu en tjänlig föreställning, med det tillägg att, från kl. 12 till 5. Hans berättelse var denna: därest jag vidare fick höra eller se honom Då han en gång skulle läsa i psalmboken var drucken, skulle det genast anmälas hos che- hans hattband ditkommit. Han kastade det fen, då han ej kunde undgå allvarligt straff. på golvet, där kröp det, varpå han tog dris- Detta, jämte brist på penningar till det dagli- tighet till sig och kastade det på eldbrasan, ga rusets underhållande, hade sin goda ver- där det for runt omkring och äntligen upp kan. med lågan. Boken vändes bakframpå då han d. 24 utgingo 2 kanonbarkasser från ville läsa, eller ock vändes bladen om, så att Sveaborg för att se hurudant det var åt östra han nödgades linda dem om fingrarna, för att skären. kunna läsa sidan ut. En natt måste han ut, blev stående på stället och hörde i luften Tol- April. leson och Örbom ropa och be honom bekän- na sina synder. Han måste stå där till dess d. 1 kl. 7 om afton ankom Kongl. Majt. det var gjort. Som han ingen ro fick i huset, d. 2 f.m. var Konungen på Sveaborg och vilket var förtrollat, gick han en natt till hög- reste e.m. till Borgå. vakten vid varvet, och lade sig där, men blev även där oroad. Och nu, fortfor han, har jag Långfredagen äta finnarna en rätt som de av Gud fått befallning att gå till Eder och kalla mämma. Den tillredes av rågmalt, vilket begära att undfå nattvarden, för att se om kokas och stötes i en gryta, så att det blir icke det kan hjälpa. Jag svarade: Nattvards- såsom fint mjöl, slås sedan i näverskäppor gång bliver den och den dagen. Men kom hit och sättes i ugnen, som bör vara väl varm i afton så får jag tala vid Eder. Han kom. Be- och, sedan skäpporna blivit insatta, igentäp- gärde få ligga kvar på golvet, i förmodan att pas. Här kokas det ånyo och blir som gröt. här få ro. Ehuru jag märkte vad som felades Mämman ätes kall, emedan den då smakar honom, tillstaddes det dock, för att få se huru bäst. Skäpporna få ej slås halva då de in sät- han skulle bära sig åt. Men detta försök gjor- tas i ugnen, om det ej skall koka över. Som de mig en sömnlös natt, ty inemot kl. 12 be- finnarna annars alltid äta syrat bröd, vilket gynte han klaga att de vanliga rysningarna de påstå giva mer styrka än det osyrade, anse begynte komma på honom, och efter en de, som härleda dem från hebreisk härkomst, stunds förlopp sprang han upp, bort till mämmans bruk såsom en lämning av judar- kakelugnen och spottade allt hvad han för- nas sötebrödshögtid. Vari man så mycket mådde. jag ropade genast och bad honom snarare måste giva dem bifall, som man hos finnarna träffar nog tydliga spår efter judar- lägga sig. Det skedde. Men efter någon stund 29 sprang han upp igen, hoppade på tå på gol- nas påskahögtid, ehuru ej överallt . De slakta vet, fäktade med händerna i vädret och vis- ett lamm, somligstäds skall det vara års- schade. Jag bad då min båtsman taga i ho- gammalt, steka det helt, utan att sönderslå nom och hava honom att lägga sig. Men den- något ben, nedgräva inälvorna i jorden, förtä- ne stackaren hade så när givit upp andan vid ra lammet helt och hållet, varvid ingen skepparens kapriolerande, emedan han trod- främmande gives något av steken. På det de att djävulen var ihop med honom, och intet djur måtte komma vid benen nedgrävas vågade sig intet av stället, utan skrek till i de. Detta lamm slaktas och ätes dock icke på ångesten, det mesta han orkade: Skeppare. samma tid över allt. Somligstäds sker det Skepparen, som därav vaknade, lade sig åter. Olofsmässodagen eller d. 29 juli, annorstädes Men begynte omkring kl. 4 en annan lek. Han Allhelgonaafton. Att denna högtidlighet på slog ben och fötter i golvet, lika som de, vilka sina ställen med noggranhet iakttagen All- hava fallandesjukan, och åkte på stussen helgonadag skulle, efter någras föregivande, halvvägs över golvet. Jag slog genast upp ljus ske avguden Kikri till ära, bevisar endast att för att få se hur han bar sig åt. Vid uppvak- de förfallit i avguderi. nandet skälvde alla hans lemmar. Om afton Finnarna bruka mycket att bada sig. Var d. 19 kom han åter och ville ligga kvar, men lördags afton skola de i badstugan. Bliver som jag behövde vila, lät jag 2 karlar följa någon sjuk, så måste han bada. Att om vin- honom hem. Morgonen därpå kom han igen. tern gå ur badstugan i snödrivan, och om Som jag emellertid fått veta att han aldrig var sommaren i kallt vatten, eller med sådant nykter, så länge han hade ett enda öre, och skölja av sig, skall icke vara ovanligt. såg honom aftonen förut vara så överlastad, d. 3 firades högtidligen i Borgå av civilsta- att han knappast kunde stå, gjordes honom ten till åminnelse av den ett år förut gjorda

23 30 Förenings- och Säkerhetsakten . Flera av de i Ånäslandet. Där sågs på ett högt berg den Helsingfors varande ofrälse officerare voro bekanta irrgången Trojaneborg med sten ditbjudna, men ingen kom. Några bönder anlagd. Manskapet roade sig med dess ge- voro bjudna. Ingen frälseman bjöds, emedan nomvandrande. det var stridande emot sällskapets stadgar. d. 9 kl. 4 om morgonen gick man åter un- d. 7, 10 och följande dagar avgingo pon- der rodd. En hop kanonslupar, som tillstött tonerna från Helsingfors. Artilleritransporter under vägen, följde oss nu. För kringdrivan- avgingo ständigt då skjuts var att tillgå. de is måste vi taga stora omvägar över Ånäsf- Mycket artilleri var förlidna höst ditfört från järden. 31 gränsen. d. 10 mot afton ankrade eskadern i Pel- d. 16 avgick en kurir till Åbo att beordra linge. Om natten kom Konungen på Amphi- 32 on från Borgå, så att då vi skonerten Amphions skyndsamma förskaf- fande till Helsingfors. d. 11 om morgonen kommo upp på däck, sågo vi kungliga flaggen flyttad från Se- d. 22 ankom Kongl. Majts skrivelse, att raphim på nämnda skonert. Hela dagen låg Kongl. Majt till sin flaggkapten utnämnt eskadern stilla. överstelöjtnanten och riddaren Georg de Frese, som nu, till Konungens ankomst, alla d. 12 på f.m. roddes till Furuholmen, 2 mil ordres i Konungens namn utfärda skulle. från Pellinge. Där ankrades för att avbida den övriga delen av avantgardet, som nu troddes d. 28 utgingo 6 kanonslupar från Svea- kunna komma, alldenstund vinden vänt sig i borg på kryssning. På skärgårdsflottans ut- sydväst. Eskadern bestod på stället av 3 divi- rustande hade hela tiden med all drift arbe- sioner kanonslupar och 14 galärer. Efter tats. Manskap kom ock nu dagligen till dess 33 middagen läskades kanonerna. besättande. Om natten emellan d. 12 och 13 kommo Maj. utom de 4 galärerna, som inga lanttrupper hade, en hop kanonslupar, turuma Norden, De första dagarna i veckan inmönstrades uddema Thorborg och halvgalären Cathrina- sjöbesättningarna på 18 galärer. losk. De 4 galärerna gingo till Lovisa. Elfs- d. 6 flyttade jag ombord på galären Eh- borg hade stött i Pellinge och fått läck, så att renpreutz. På 14 galärer embarkerade Up- hon behövde lagas. Emellan kl. 8 och 9 gavs lands regemente, Livdragonerna, Nylands ordres att vara färdiga gå till segels på första dragoner. Båda dragonregementenas reser- signal. Omkring kl. 7 om afton for Konungen ver voro ock ute, men på kanonslupar. Ny- i en slup igenom hela eskadern varvid roptes: lands dragonhästar voro, med de rustandes Leve Konungen och hurrades i flera om- samtycke och försäkran om 6 års vakans, gångar. Jakten Aurora anlände i dag, som tagna till artillerie trosshästar, och Psilan- sades, för Konungens egen räkning, emedan derhjelmska regementets kvarlevor. Gal. hon gick lättare än Amphion. Blev dock intet Ekeblad, Palmstjerna, Upsala och Elfsborg nyttjad. måste tills vidare hjälpa sig fram med blotta d. 14 vid midnattstiden gick eskadern till sjöbesättningen. segels. Ehuru den gick på 2 linjer intog den d. 7 kl. 8 om morgonen hissades Kongl. dock en rätt lång sträcka. Kl. ½ 6 f.m. fors Majts flagg på galären Seraphimsorden, un- Svartholms fästning förbi på 1 mils avstånd. der svensk lösens skjutande därstädes och Kl. ½ 10 kom eskadern inom ryska gränsen. hurrande på de andra galärerna. Kongl. Majestät lät genast stryka ned sin flagg på Arnphion, varpå flaggen ströks på Kl. 3 e.m. gingo galärerna Seraphim, hela eskadern, utom sluparna. Kl. 4 passera- Stockholm, Svärdsorden, Vestgötadal, des Svensksund. Emellan öarna Korkjansari Nordstjerneorden, von Seth, Småland, Eh- stötte Ehrenpreutz på, dock utan att taga renpreutz, Östergötland, Dalarna, Nerike, skada. Kl. ¾ 5 ankrades utanför inloppet till von Höpken, Taube och Vrede under rodd, Fredrikshamn. Där lågo mitt för oss i själva under överstelöjtnant och riddarens G. de inloppet tre bestyckade trernastade fartyg Freses anförande. Kl. ½ 7 ankrades i Sand- nernl. Sällan Värre, en turuma som ryssarna hamn. förlidet år togo i Svensksund, samt pråmarna d. 8 kl. ½ 5 gick eskadern därifrån, och Tigern och Leoparden. Dessa pråmar liknade kom efter 12 timmars ständigt roende till fregatter och förde vardera 18 st. 24-pundiga

24 kanoner utom 10 st. 6-pundiga slangor på derligt, ty efter den berättelse en, dagen förut back och skans, samt några 8-pundiga nickor till oss kommen rysk lots gjorde, den ock överst på rellingarna. En hop halvgalärer och bekräftades då jag i september månad var i kanonslupar kommo genast och lade sig i Fredrikshamn, voro intet mer än 18 kanoner linje med dem. Om natten kommo än flera på fästningsverket, och 50 man till deras ser- och lade sig i reservlinje, akter om. Innan vi verande. hunnit till Svensksund gavs signal till klart De övriga kanonerna voro nedsläpade till skepp till aktion, och så snart vi ankrat rodde stranden att läggas på sluparna. Då kapten slupen fram och sköt ett skott, vilket dock Leijonankar, som strax efter slagets början varken hann fram eller av ryssarna besvara- kommit från Stockholm med en division des. Order gavs att i första dagningen vara kanonslupar och några mörsarebarkasser, färdiga till anfall. Vinden som hela dagen såg detta lama skjutande rodde han till varit med, vände sig om natten emot oss. Den Kongelig Majestät och tillstyrkte i underdå- var dock ej stark. nighet, att gå direkt på staden, och att till den d. 15 kl. ½ 4 om morgonen begyntes ändan låta 10 a 12 kanonslupar isänder gå in drabbningen av våra kanonslupar och jollar, och beskjuta honom etc. Men som Konungen som utgjorde båda flyglarna. Den vänstra ville, så mycket möjligt var, skona sina tappra flygeln bestående av 2 divisioner anfördes av krigsmäns liv, och dessutom trodde, att sta- överstelöjtnant Dankvardt, och den högra den ändock skulle giva sig, avsändes kapten som även bestod av 2 divisioner av major vid gardet, översten i armén och generaladju- Hjelmstjerna. Galärerna, utgörande själva tanten av flygeln Morian att uppfordra ho- corps de bataille, voro rangerade på 2 linjer. nom. (Morian skall varit den som givit det Den eftersta hade order skjuta genom den rådet.) Kommendanten Ek begärde betänk- främstas luckor. Kl. 4 var drabbningen all- ningstid. En timme lämnades honom. Och män, och kl. 6 hade turuman och pråmarna som han efter dess förlopp intet fann sig vid strukit flagg, en halvgalär blivit skjuten i förslaget, beordrades kanonsluparna och sank, och den övriga delen av eskadern för- mörsarbarkasserna rycka in och beskjuta satt på flykt inåt hamnen, under fästningens staden. kanoner. Våra kanonslupar, jollar, galäres- Kl. ¾ 2 begyntes blockaden. Nu svarades pingar och en del galärer (Alla galärerna friskt från vallarna. Under den långa stille- ärnade sig väl dit, men som flera stötte på i ståndstiden, av 5 ¼ timme hade ej allenast de det orena farvattnet, där ryssarna uppryckt som flyktat från flottan hunnit komma in alla prickar, hunno de intet, innan order istaden, utan ett regemente soldater hade ock kommo att de skulle vända om,) gingo efter ditkommit kl. 12. (Kl. 12 om natten kom ett och borttogo en hop kanonslupar, halvgalä- regemente till dit.) Dessa hade släpat kano- rer och några tomma handelsfartyg. Av galä- nerna upp på vallarna och framskaffat am- rerna sprängdes en i luften samma dag av en munition. I båda dessa affärer fingo vi en rysk underofficer som blivit kvarlämnad fänrik, Roth, och 29 man gemene dödskjutna, ombord, varvid 5 eller 6 svenskar omkommo, samt en underofficer och 30 man blesserade. och 4 sjönko om natten vid Korkjansari. Vi Våra sönderskjöto några i hamnen liggande fingo intet många fångar , ty då ryska farty- fartyg och satte eld på några. (Vid Pitkapass gen eftersattes in åt hamnen, övergåvo be- och Kojvisto berättade inbyggarna enhälligt sättningarna dem och flyktade iland. Själva att ryssarna inalles mistat 40 fartyg. Då jag amiralen Schlissof flyktade ock från sin galär, var i Fredrikshamn uppgavs förlusten till 38 men lämnade sina papper och signalbrev st.) Kl. ¼ 5 upphörde blockaden. På Villnäs efter sig. Av 4 fångna officerare var den högs- varv inlastades en hop mindre kanoner i en te major. Huru många ryssar stupade och brigg, de större, som ej kunde fås ombord, blesserades vet man intet. vältrades i sjön. Ett batteri sattes i brand. I början av drabbningen sprang kanon på Fienden hade 2 batterier emot vår högra fly- en av våra båtar eller jollar, som därav spill- gel och ett emot den vänstra, men endast rades. Största delen av besättningen bärga- kanoner på ett av de förre. Och det gjordes des. snart obrukbart av våra kanonslupar. Kl. ½ 9 upphörde allt skjutande. Från Under slaget lät Kongl. Majt ro sig i en fästningsvärket sköts väl på våra, då de slup över allt, och var även med inemot gingo in under det och borttogo sluparna och hamnen, dit fienden ganska väl räckte med galärerna men ganska lamt, vilket ej var un- sina kulor och dödade fänrik Roth.

25 35 Överstelöjtnant de Frese, som uppgivit kun ) ducater. Lantofficerarna fingo dem plan till attacken, befordrades efter dess ryck- ock.) liga utgång till överste och riddare av d. 19 gingo några kanonslupar upp i Ky- Svärdsordens stora kors. De övriga officerare mene älv för att betäcka vattenhämtningen. av armens flotta, som bevistat slaget, blevo En av dem, som stötte på, fick 4 skott från även ihågkomna. Majorerna Hjelmstjerna och fientliga batterier. Kom dock lyckligen un- Ankarheim befordrades till överstelöjtnanter, dan. kapten Leijonankar till major och riddare. Alla kaptener och löjtnanter , som ej voro d. 19 om afton samlades några galäres- riddare blevo det nu, utom de 2 yngsta löjt- pingar med 200 man av Livdragonerna och nanterna. Flera fänrikar på kanonsluparna 20 kanonslupar, samt några mörsarebarkas- befordrades till löjtnanter, och alla konstitue- ser vid chefsgalären. Dessa skulle bistå 50 rade kaptener, löjtnanter och fänrikar erhöllo frivilliga, som skulle gå till Fredrikshamn, för konfirmation. att tända eld på ett batteri m.m. Emot afton lade eskadern ut på redden, så d. 20 kl. 3 om morgonen sökte de verk- att den kunde beskjuta inloppet från Vi- ställa sitt uppsåt, men kunde för ryssarnas 34 borg. vaksamhet, som väntade något sådant besök, emedan en svensk officer ett par dagar förut d. 16 efter middagen gick eskadern till varit i staden såsom parlamentär, ingenting Korkjansari, och uträtta. Våra voro inom druvhagels skott, och d. 17 till Svensksund, vilket några galärer måste uthärda en stark croiserad eld, från passerade, men som den ena av de ryska batterierna och fästningen, retirerade dock pråmarna stannade på grund mitt i sundet, utan att få mer än 7 man skjutna och 10 bles- och ej kom loss förr än om natten, kunde de serade. Ibland de senares antal var anföraren 36 övriga ej komma igenom förr än kapten Arvid Virgin , (det var kapten Arvid d. 18 om morgonen. Farvattnet är mycket Virgin som varit såsom parlamentär i staden orent. Var därför intet underligt, att den att se sig före) , som av ett druvhagel miste andra pråmen även stötte på, isynnerhet som pekfingret på högra handen, och fick det ingen lots fanns på gal. Ehrenpreutz, som andra fördärvat av ett annat druvhagel, som hade honom på släptåg. gick igenom handen. En vida överlägsen styrka mötte även dragonerna i land. Av dem Förliden natt voro 200 man av Livdrago- blev en skjuten. Konungen var vid detta våg- nerna iland på rekognoscering. Fienden träf- samma försök närvarande, men höll sig efter fades. Några skott lossades å ömse sidor. Vi med mörsarebarkasserna. fingo en dödad och en blesserad. d. 20 var jag på holmen där svenskarna Kl. 1 sjöngs O Gud vi lova dig på hela förlidet år haft sitt sjukläger. Här såg jag de eskadern över segern d. 15. Vid vilket högtid- fasligaste märken efter ryssarnas omänskliga liga tillfälle överste Frese dubbades till ridda- framfarande efter segern d. 24 augusti. De re av Svärdsordens stora kors, på de ryska hade tänt eld på lägret, och bränt upp alla flaggorna. Konungen var då klädd i armens där voro. De sjukaste hade i sina hyttor blivit flottas uniform, och sade sig skola låta slå en förtärda av lågorna, så att intet mer syntes guldmedalj över slaget, den han själv ärnade efter dem än benranglet. De mindre svaga bära och skulle till officerarna utdela. (Detta hade släpat sig ut ett stycke och lågo på bu- skedde i Slottskyrkan i Stockholm efter slu- ken halvbrända. Man kunde av munnarnas tad gudstjänst d. 13 febr. 1791, med mycken öppning lätteligen sluta till deras jämmerskri ceremoni. i denna så smärtefulla död. En hade i ångsten Medaljen är oval och bäres av divisions- bitit sig i armen. Sådant förfarande med sjuka cheferna [i] en collier, men av de andra i människor visar huru litet ryssarnas moralis- knapphålet. På dess ena sida står en rysk ka karaktär blivit förbättrad, och att anföra- chaik, på hvilken en ängel nedkommer och ren, om det skett med hans vetskap, med nedtager flaggen, och på den andra sidan: för ryska tjänstens antagande, iklätt sig de ge- 40 ärövrade fientliga fartyg d. 15 maj 1790. menaste ryssars grymhet och avklätt all käns- För dem som bevistat slaget d. 9 juli i Svensk- la av mänsklighet. sund står: för 53 ärövrade fartyg d. 9 juli. De Kl. ½ 4 e.m. gingo galärerna Svärdsorden, minste medaljerna väga 6 och de större (la- Nerike och Ehrenpreutz samt en division kanonslupar emot en galär och några andra

26 fartyg, som kommo från väster. Expedition flera öar omgiven fjärd, kallad Pitkapass, avlopp både lätt och hastigt, ty galären var ungefär 60 verst, eller 6 svenska mil, från Elfsborg, som kom från Lovisa med något av Viborg, mitt för Verolax. Här gick jag genast gardet, och de övriga fartygen en oss tillhörig iland till en liten by. Alla karlarna hade gömt transport med proviant, och lätta dragonerna sig, men framkommo de följande dagarna. I med deras hästar. byn lågo några nickor och en dragg, som d. 22 kom jakten Esplendian från stora tillhört en förliden höst på fjärden förolyckad flottan och återgick strax. På denna jakt an- rysk galär. Vid ingåendet genom det nog kom engelska amiralitetskaptenen Sidney trånga sundet stötte några galärer på. En sköt Smith. Denne Smith hade varit med på stora nödskott. Dock tog ingen skada. Turuma flottan vid Reval d. 13. Hans ankomst gav Norden blev kvar utanför inloppet. Vid in- anledning till varjehanda tal och gissningar, loppet på en holme, den vi hade om styrbord, vilka till en stor del av utgången bestyrktes. var ett gammalt batteri av sten. Kapten Smith lär aldrig sett någon skärgårds- d. 26 sändes alla skärgårdsstyrmän under flotta, isynnerhet kanonslupar, ty en division major Leijonankars befäl, och några kanonslupar måste strax fram och göra en tour slupars betäckning, att undersöka farvattnet 37 omkring Amphion . åt Viborg. d. 23 kl. 5 e.m. var cour hos Kongl. Majt d. 27 om natten togs kyrkoherde Gestrin i på Amphion. Vid vilket tillfälle Konungen Verolax och dess klockare. De fördes till Se- benådade en hop på flottan varande finske raphim. Avsikten med deras hämtande var officerare, som, för delaktighet i det i Anjala att få några säkra underrättelser. Vilket ock år 1788 ingångna underliga förbund, blivit lyckades. Ty Gestrin berättade icke allenast 38 dömda till döden . att ryssarna ärnat bygga 48 kanonslupar för- liden vinter i Fredrikshamn, men, som på- Ryssarna hemburo idag Herren högtidligt stods, för någon inbördes oenighet det ej lovoffer för vår stora flottas misslyckade för- kunnat verkställa, (12 stodo ännu på stapeln sök emot en del av deras vid Reval d. 13 maj. d. 28 sept. Alla de vi fingo d. 15 maj voro nya Vid det försöket blev linjeskeppet Prins Carl och byggda efter det modelle ryssarna av oss skjutit redlöst och av ryssarna taget. Riksens fingo förlidet år i Svensksund,) utan uppgav ständer stannade på grund och uppbrändes ock ett ställe dit de framsläpat 19 st. 36- av våra egna. Tapperheten stötte ock på, men pundiga kanoner, som voro bestämda till kom utav, sedan kanonerna blivit kastade i bestyckning på några av de i nämnda stad sjön. byggda slupar. 200 man av livgardet upp- d. 24 kl. 5 om morgonen lyfte eskadern sändes genast under kapten Liljehorns befäl ankare och gick under rodd. Kosan ställdes åt och några kanonslupars betäckning att taga öster. Galärespingama boxerade transportfar- dessa kanoner. Men som de ej kunde be- tygen tills de kommo upp i vinden, och kun- kvämligen fås ombord, sprängdes de på stäl- de sätta till segel. Kutterbriggen Alexander let. Underofficeren som förrättade spräng- som nu kom, måste hjälpa den ene av de vid ningen blev genom sin oförsigtighet dödeli- Fredrikshamn tagna pråmarna till Sveaborg. gen sårad i huvudet av spilrorna. Ett höma- Den andra pråmen, halvgalärerna och ka- gasin brändes. 4 800 kappar havre borttogos. nonsluparna voro förut ditförda att repare- 4 fångar bekommos. Från detta eller ett annat ras. Kongl. flaggen nedströks på Amphion. magasin skola ryssarna samma dag om mor- Om afton ankrades vid Stamö. Kongl. Majt gonen till Viborg bortfört 50 lastade vagnar. var där i land och, genom tolk, , talte med Från batteriet som varit till magasinets be- några kvinnor och en gammal gubbe. Om de täckning hade även kanonerna blivit bortslä- övriga karlarna, efter dessas berättelse, blivit pade. tagna till Viborg, såsom lotsar, eller gömt sig, Vår flotta ökades idag med uddema Inge- är ovisst. Det senare är dock troligast. Här borg, sjukturuman Ormöga, 6 kanonjollar, berättades att ryssarna igår uppbådat hästar jakten Athis, en kanonbarkass och några pro- till kanoners transporterande till sjöstranden viantfartyg. något därifrån, där landstigning befarades. d. 28 e.m. avgick kapten Monthell på en d. 26 kl. ½ 6 gick eskadern åter under liten jakt till Viborg. Man fruktade att han rodd. Kl. 12 ankrades och vilades till kl. 5. Kl. skulle där bliva ansedd som spion och kvar- ½ 4 beordrades kanonbarkasserna gå förut hållen. d. 2 juni då vi voro på vägen längre och rekognoscera. Kl. 10 ankrades på en med österut återkom han äntligen.

27 Denna eftermiddag gingo några slupar till Juni. Verolax att brandskatta. Brandskatten bestod d. 1 sågs hela vår stora flotta kryssa utför i kreatur och uttogs i 4 byar. Kyrkoherde Gestrins klockare medsändes för att övertala oss. 39 segel räknades. hans åhörare att giva fram kreaturen. Det I dag dubbades de officerare, som blivit som togs betaltes. För en ko eller oxe gavs 5 a utnämnda till svärdsordensriddare efter sla- 8 plåtar efter storleken. Penningarna för hela get vid Fredrikshamn. Mot afton gavs ordres brandskattningen lämnades till Gestrin för att i första dagningen vara färdiga att gå till att tillställas vederbörande. Björkö för att understödja stora flottans ope- Och han kungjorde följande söndag på rationer. (Dessa ordres förorsakade mycket predikstolen, att han fått penningarna, och bekymmer, emedan något var såg, att om en att de som lämnat några kreatur till Konung- storm uppkom, kunde den förstöra största en i Sverige kunde komma till prästegården delen av skärgårdsflottan, att förtiga den fara och få sin betalning. Det behövdes intet mer hon kunde komma uti, om stora flottan bleve till att göra Gestrin misstänkt för förräderi, än slagen. Dock var ingen som ej med skyldig att han varit på svenska flottan. Kungörandet lydnad efterkom orderna.) Eskadern skulle om kreaturens betalande styrkte misstankar- hålla sjön i 4 dagar. Måtte den efter deras na. Ryssarna ansågo det såsom ett uppenbart förlopp fått återvända. uppmanande till avfall. Gestrin blev derför, d. 2 kl. ½ 3 om morgonen gick eskadern strax efter vår bortgång, gripen och förd till under rodd. Vädret som de förra dagarna Viborg. Som brottet var större än att det där varit nog kyligt och stormigt, var vackert kunde avdömas, fördes han efter några dagar med varma och lugn, vände sig ock så, att till Petersburg, där den myndige och om dess lilla fläktande befordrade eskaderns rättvisan föga bekymrade så kallade general- framkomst. Vi hade nu ingen skärgård, utan guvernören, greve Bruce, eller som ryssarna öppna havet att fara över. Den stora flottan kalla honom Bryss, dömde honom tilllands- följde oss på sidan på några mils avstånd. förvisning in i Vita Ryssland, och lät genast Omkring kl. 3 e.m. fick kapten och ridda- avsända honom. Gestrin hade för all sin tid ren Petersen order, att med sin galär Vestgö- varit olycklig, om ej en tysk medicus träffat tadal gå förut, och se efter om inloppet till honom i Sophia, en stad vid kejserliga lust- Björkö hamn var försett med försvarsvärk. slottet Sarskoselo, och antagit sig hans sak. Men sådana funnos intet. Kl. ½ 5 ankrade Denne uppsatte i hans namn en supplique eskadern emellan Biskopsön och fasta landet, till Kejsarinnan, i vilken hela beloppet till vid pass en mil från Kojvista kyrka. En av pricka berättades och inlämnade den hos våra kanonbarkasser tog här ett med 69 fat domstolen i nämnda stad. Enligt författning- Prostoj, eller ryskt bränvin, lastat fartyg. arna får en sådan supplique intet läggas av- d. 3 kl. 4 om morgonen begyntes en stark sides, utan måste genast besvaras. Men som kanonad utför Björkön emellan vår stora och saken angick en så kallad riksförrädare vå- ryska kronstadska örlogsflottan. Vi lyfte kl. ½ gade rätten ej svara, utan sände suppliquen 5 ankare och rodde åt Björkön. Överstelöjt- till regeringen, och befalde att Gestrins av- nant Hjelmstjernas och kapten Brummers färdande skulle uppskjutas tills svar kom. divisioner kanonslupar gingo långt förut, och Regeringen, kanske av fruktan att Kejsarin- voro ute och lappade 2 ryska fregatter, var- nan vid ankomsten till Sarskoselo kunde över hertig Karl genom brev till Kongl. Majt bliva underrättad om saken, svarade: att Ge- gav nämnda herrar divisionschefs och samt- strin hade frihet fara hem till sitt igen. Ersätt- liga kanonslups anförare ett hedrande lov- ning för utståndet lidande omtaltes intet. ord, och Konungen på order betygade sitt På vår eskader hölls den strängaste ord- höga välbehag. Den 2 då vår flotta hade lo- ning. Det var vid hårdaste straff förbjudet ven, eller fördelen av vinden, drog den ryska tillfoga landets invånare något ont. I Pitkaby sig undan, att vår ej kunde anfalla. Nu då sattes vakt till deras beskyddande för över- ryska flottan fått loven anföll hon 2 divisio- våld. Om någon oförrätt skedde någon, så ner av vår, den tredje på vilken hon intet höll hade han fritt tillträde till Kongl. Majt att ned, kunde inte komma upp inom skotthåll. klaga, begära och få ersättning . Kl. ½ 8 upphörde kanonaden, ty då vår flotta d. 29. Vår stora flotta kryssade nu på höj- sökte komma upp och taga loven av den den av Hogland. 3 fregatter voro ej långt ryska, höll hon av åt Kronstadt. Vår följde 39 efter. Skärgårdsflottan ock. Kl. ½ 1 begyntes ifrån oss.

28 kanonaden ånyo, och räckte till kl. ½ 5, då Hertig Karl höll av efter den revalska flot- den upphörde på båda sidor på en gång, så tan, som gick undan allt vad hon kunde. Den 41 att man ej kan säga från vilken sida det sista kronstadtska höll efter Hertigen . skottet lossades. Således deciderades icke Mot afton kom överstelöjtnant Törning heller denna gången något. Under slaget med sin division kanonslupar. Denna divi- kryssade skärgårdsflottan emellan den stora sion bestod av 17 slupar, vardera försedd flottan och Björkön. Skärgårdsflottan var med 2 sköna ryska kanoner, och en fyrugn över 2 mil ute. Så snart kanonaden upphörde, till kulors glödgande. vände hon. Några barkasser och en jakt gingo ned till stora flottan, som nu begynte något d. 6 kl. 10 före middagen.lyfte skärgårds- synas i den av krutrök nog uppfylda och flottan ankare, gick genom Björkösund och tjocka luften.. Lilla flottan ankrade om afton ankrade mitt för Kojvisto kyrka. Flera av under Björkön. landets inbyggare flyttade från fasta landet till Björkoch Biskopsön, vissa att hos oss få d. 4 om morgonen loverade vår stora flot- hava i behåll vad de ägde. ta utanför oss. Föll sedan av åt ryska kronstadtska, som var ett gott stycke in i viken, och Kapten Scharff, inkommande från Svea- begynte kl. inemot 5 efter middagen en ny borg med sin division kanonslupar, stötte på lek med henne, men den var intet lyckligare eftermiddagen under en tjock dimma in på för oss än de förra. Discordia res maximae ryska flottan. Fregatten Venus, som ryssarna, dilabuntur. Vår flotta upphörde nu först med efter deras uppgift, tagit med en kutter vid skjutandet, och drog sig tillbakars, som sades Norge ifrån oss, styrde ned på denna lilla på signal från de utposterade fregatterna om eskader, för att förstöra honom, men sedan ryska revaIska flottans annalkande. Denna transportfartygen blivit i hast bogserade inåt retirade fägnade Ryssarna mycket, ty de landet, undfägnades han så av sluparna, att fingo därigenom ej allenast tillvälla sig se- han nödgades lämna både dem och trans- gern, utan sluppo ock ur den farhåga de varit portfartygen fri väg. i att svenska flottan skulle ankra utför dem. Vid detta tillfälle blev en man skjuten på De påstodo sedan att svenska flottan alldeles ett av transportskeppen. intet haft något att befara om hon ankrat, alldenstund den kronstadtska intet kunnat Då Hertig Karl, som hela natten jagat den revalska flottan, vände för att intaga sin an- slåss med den vind, som var gynnade för den revaIska, och tvärtom. befalda station emellan Biskopsön och Kros- serort, vände nämnda flotta ock, och förena- Vår skärgårdsflotta förstärktes genom de sig med den kronstadtska. Hela ryska hämmema Styrbjörns och några kanonslu- 40 flottan satte sedan efter den svenska. Under pars ankomst. Husarerna kommo ock idag. en tjock dimma gick vår flotta in och lade sig d. 5 om morgonen sågs vår stora flotta ut- på nämnda ställe, där, till äventyrs aldrig för oss inåt Björkön, och den ryska åt krons- något linjeskepp varit. Den ryska ankrade tadtska sidan. Kl. ½ 9 lyfte skärgårdsflottan utanför, avskar oss all gemenskap med ankare och stävade utåt. Galärerna följde på svenska skärgården, och försatte oss i nog något avstånd Björkön, och kanonsluparna brydsamma omständigheter. Vår flotta 21 fasta landet. Sluparna hade befallning att gå linjeskepp och 12 fregatter stark, förlade sin så långt de kunde komma. Men som där intet vänstra flygel intill Biskopsön och utsträckte var någon skärgård utan flacka havet kommo sig sedan därifrån i en linje åt Krosserort, till de intet synnerligen långt, innan de av ryska dess ett grund mötte. Emot Krosserort förla- flottan hindrades och nödgades vända om. des 4 linjeskepp. Ryska flottan rättade sin ställning efter vår. Mitt emot vår huvudstyr- Första och tredje division av galärerna ka posterades deras 7 tredäckare (av dem vände ock, men den andra fick kl. 11 befall- förde ett 112 kanoner, ett 104 och fem 100), ning, att forcera med rodd upp till stora flot- samt 11 andra linjeskepp och 6 fregatter. tan, för att boxera upp i linjen de skepp, som Emot vår vänstra flygel och Thorsari sund det behöva kunde. Som vädret i det samma förlades 4 skepp, som sedermera ökades till vi kommo till flottan begynte blåsa upp nå- 5. Emot vår högra flygel lades 4 linjeskepp, got, behövdes intet vår hjälp, utan vi vände vilka sedan förstärktes med 5 fregatter. kl. ½ 3 om till den övriga delen av lilla flottan, som emellertid ankrat under den sydliga d. 7 kl. 4 om morgonen landstego under udden av Björkön. generalmajor Pollets befäl 800 man vid Koj- visto kyrkeby. Dessa bestodo av ett detache-

29 ment av gardet och Uplands regemente, lätta delen av flottan kvarstannade vid Björkö- dragonerna, husarerna, något av livdrago- sund, med transporten, under överstelöjtnant nerna och Psilanderhjelms regemente. De Stedingks befäl. hade något artilleri med sig. d. 12 sågs en hop signaleldar längs landet. d. 8 marscherade de därifrån i 2 kolonner. Åt Pitkapass var skjutande. Konungen var Den ena som bestod av gardet, husarerna och f.m. åt Trångsund, eller inloppet till Viborg, något artilleri, under överste Cederströms för att se efter därvarande ryska skärgårds- befäl, gick åt Viborgsidan, den andra som flottans ställning och de många på öarna anfördes av överstelöjtnant Dyk, och var anlagda batterier. Efter middagen underrät- sammansatt av lätta dragoner, upplänningar tades de sammankallade divisionscheferna och husarer samt några kanoner, tog den därom. Om natten kommo 6 galärer från vägen som går åt Systerbäck. Den förra ko- överstelöjtnant Stedingks division ned till lonnen stannade en mil från Kojvisto, och oss. den senare ¼ mil från nämnda kyrka. Övers- d. 13 ärnade Konungen anfalla Trång- telöjtnant Dyks trupp angreps här av 2 skva- sund, till den ändan gick ovannämnda del av droner av Scopska dragonregementet. Dessa eskadern under rodd kl. 5 e.m. Men som det i bortjagades strax. Vi fingo 6 hästar och 3 à 4 det samma begynte blåsa upp måste hon dragoner. A vår sida blevo 2 husarer skjutna. strax vända om. Några jollar intogo vatten Efter denna leken buro ryssarna mycken och måste boxeras upp. aktning för våra husarer och ville alldeles intet hava något med dem att beställa. Övers- d. 14 var jag på den vackra Biskopsön och telöjtnant Dyk marscherade sedan ¼ mil betraktade vår och ryska örlogsflottornas längre fram. Överste Cederström gick ock ställning. De lågo vid pass 2 kanonskott ifrån längre. varandra, eller något mer. Ett svenskt fartyg var posterat emellan dem på brandvakt. Jag var i dag i land vid Kojvisto och inne på båda prästgårdarna, samt hos en skeppa- Kungen var i kanonslupslägren och upp- re. Kyrkoherden Forsman, som vid vår hit- muntrade manskapet, särdeles livregementet, komst blivit hämtad till Amphion, hade så som ännu intet varit med i elden. Det samma snart han kom hem, tillika med sin fru begi- gjorde ock överstelöjtnant Törning d. 13 om vit sig till Viborg. Om det, efter föregivande, morgonen, efter förrättad kommunion, vid skett på regeringens befallning, eller för att hans division. Han höll till sitt manskap detta undgå Gestrins öde, är ovisst. korta tal: Så hava vi nu, mina vänner, full- gjort den första, sällaste och käraste av alla d. 10 var jag åter i prästgården och såg skyldigheter, åter förnyat vårt förbund med den vackra guldkalk, som Kongl. Majestät Gud. jag hoppas att I ock nu snart skolen få skänkt till Kojvisto kyrka, till åminnelse dä- visa den andra, nämligen trohet emot Eder ravatt han där bevistat gudstjänsten vid sin Överhet och tapperhet emot rikets fiender. resa till Petersburg år 1777. Han är värderad Jag tvivlar alldeles intet på eder beredvillig- till 600 rubel eller 400 Rdr Specie. Följande het till denna Eder skyldighets uppfyllande, inskription läses på honom: Gustavus III utan önskar Eder därtill Guds nåd och väl- templo Björkö i dono decit in memoriam pii signelse. aditus Comitis ab Gottland d. (lakun) Junij 1777. Vid återgåendet möttes Konungen. Han Kl. 4 efter middagen gick förenämnda del var klädd i armens flottas uniform, såsom av skärgårdsflottan åtföljd av 4 fregatter och överste. Konungen frågade mig och min en kutterbrigg från stora flottan inåt Trång- kamrat: Om vi vore av hans präster? Om vi sund. Den högra flygeln bestående av major varit uppe och läst Lag och Evangelium? Om Malmborgs, samt kaptenerna Tolls och de voro Ortodoxa? Sade: De äro illa i sina Brummers divisioner kanonslupar och jollar affärer, emedan de intet hava någon biskop anfördes av engelsmannen Sidney Smith. och frågade slutligen om vi sett den kalk han Med denna flygel följde några galärespingar, skänkt till kyrkan? för att transportera en del av gardet från överste Cederströms corps tillhjälp vid batte- d. 11 mot afton gingo 100 kanonslupar riernas anfallande. Den vänstra flygeln, be- och jollar, 4 mörsare och 6 kanonbarkasser stående av överstelöjtnant Hjelmstjernas och samt andra divisionen av galärerna ned till kapten Scharffs divisioner, anfördes av den udden av Biskopsön, intill vilken stora nämnda överstelöjtnant. Själva centern, som flottans vänstra flygel låg. Kongl. Majestät bestod av 12 galärer, överstelöjtnant Törnings följde med på sin jakt Alladis. Den övriga

30 och major Leijonankars divisioner kanonslu- hans gevär. Denne var nog enfaldig att lämna par och j ollar, samt mörsarebarkasserna och honom det. Då ryssen en stund betraktat det fregatterna, anfördes av överstelöjtnant Tör- rände han det igenom soldaten, så att det ning. Konungen som förde överbefälet över fastnade i trädet, emot vilket han stödde sig. allt, förblev vid centern, där det naturligtvis Batteriet låg på Hactis udde. skulle bliva både hetast och blodigast. Ryssarna uppbrände i dag själva en gård, Allt sedan vår seger vid Fredrikshamn eller by, vid Trångsund. Efter middagen ka- blivit bekant, hade ryssarna med all kraft nonerade vår stora flotta på ett eller två ryska arbetat på Trångsunds befästande, hvilket de fartyg, som ärnade sig ned på besök, men med rätta ansågo ej allenast såsom en förmur funno för rådeligast att draga sig tillbaka för Viborg åt sjösidan, utan ock såsom det igen. bästa försvarsmedel för därvarande delen av Mot afton, då stormen saktade sig, ärna- skärgårdsflottan. Vid sundet på ön Uransari des göra försök på Trångsund, men så snart var ett ganska starkt batteri anlagt, på Son- allt var färdigt, begynte stormen ånyo med nansari skall ock varit ett, men det såg man fördubblad iver, och fortfor hela natten, tills ej. Inom Uransari låg en ansenlig myckenhet mot afton den påföljande dagen. En ej ringa fartyg. Jag har svårt att tro, att alla voro förmån för fienden, som därigenom fick än krigsfartyg, men de som det voro kunde be- mer tid att sätta sina många batterier i bästa skjuta det nog trånga och krokiga sundet, och försvarsstånd. Den blåst som alltid uppkom tillika betäcka ryggen på batteriet. I själva då anfall skulle av vår flotta vågas, kunde jag sundet voro även fartyg förlagda. De sund ej annorlunda anse, än som ett tydeligt bevis våra båda flyglar skulle passera, för att falla på Herrens misshag till vårt företagande, och flottan i ryggen voro likaledes med batterier en öm varning för den oundvikliga olycka vi försedde. oss utsatte. Flyglarna av vår eskader gingo åt sina Det är ostridigt, att om vi kunnat forcera anvista ställen och centern rangerade sig kl. Trångsund, så hade det sedan intet varit 12 om natten mitt för Trångsund. För i hast omöjligt för oss att intaga Viborg, ty där var uppkommen storm, som så när drivit galä- alldeles intet krigsfolk. Alla voro satta på rerna ned på batterierna, nödgades vi vända skärgårdsflottan och batterierna, ja bönder och ro utom skotthåll, där ankaret fälldes. som inkommit från landet hade ock måst dit Ryssarna kastade tre, vi en bomb. ut. Så berättades av Viborgs invånare i sep- d. 15 kunde, för den fortfarande stormen, tember månad. Men om än sundet kunnat ingenting företagas. Ryssarna voro dock ej forceras, flottan slås och staden intagas, så stilla. De arbetade ständigt på sina försvars- hade det ändock alltsammans till ingen ting verk, halade ock följande natt ut 9 st. fartyg gagnat, ty vi hade ändock varit inspärrade på utför Trångsund, och lade dem under batte- alla sidor. riet i en linje emot oss. Somliga voro stora. d. 17 e.m. då blåsten stillnade gavs signal Natten emellan d. 17 och 18 boxerades de till aktion. Av centern ryckte överstelöjtnant flesta in i sundet igen. Törnings division fram med sina fyrugnar d. 16 vid pass kl. l om natten begyntes och sköt 3 skott. Fienden svarade med ett skjutande på vår högra flygel. Överste Smith, eller två. Den vänstra flygeln gick åt sitt pass, om orten och ställningen okunnig, gick före för att attackera ett batteri på Kojvisari. med sin jakt att rekognoscera och stötte Landstigningstruppen, av liv- och Ny- oförmodat på ett dolt batteri, från vilket rys- lands dragoner, anförda av major Wrigth, sarna begynte skjuta med häftighet. Här mis- som borde taga batteriet i ryggen, medföljde i te kapten Sillen vänstra armen och ögat. Våra galärespingar. 2 st. 12-pundiga kanoner sat- slupar och gardesdetachementet, som under tes i land, och allt var färdigt till attack, då kapten Liljehoms anförande landstigit, gingo kontraorder kommo från Kongelig Majestät. löst på batteriet och erövrade det, med dess 2 st. 12-pundiga metallkanoner och en haubits. Batteriet på Kojvisari var stort och kunde 26 man av kejserliga livgardet togos till fånga skjuta åt tre sidor. Både män och kvinnor och 4 ihjälskötos. Vi fingo en överoch en un- arbetade ännu på det, och krigsfolk ditfördes derofficer, samt 16 man blesserade och 4 från fasta landet. Vårt manskap tvivlade intet ihjälskötos. En mördades sedan av fångarna. på, att de ändock skulle kunnat intaga det, En av fångarna, förtretad över sitt öde, hade fast icke utan mycken manspillan. begärt av en av våra soldater, att få se på

31 d. 18 omkring kl. 10 sköto ryssarna i kanonslupar till vattenhämtningens betäck- Trångsund några skott. Man vet ej om det var ning. Vilket var så mycket angelägnare, som någon signal eller salut. ryssarna, då våra landstigningstrupper rem- d. 19 i dagningen togs på högra flygeln ett barkerat, kommo efter till byn och sökte batteri, varvid gjordes några fångar. Vår hindra vattenhämtningen. De lägrade sig 400 trupp förföljde de flyende uppåt landet, men man starka i skogen litet ovanför kyrkan. blev i hast kringränd av en tredubbel styrka. Nu begynte vådeligheten av vår ställning 2 gånger bröt den sig igenom. Vi förlorade en allt mer inses och blev nog tyst på eskadern. fänrik, Stark, vid Nylands reserver, som blev Förrän vi gingo in till Trångsund roptes: Leve blesserad och fången, samt 100 man av ge- Konungen, hurrades och musicerades då menskapen, med blesserade, döda och fång- Konungen for förbi något fartyg. Nu tilläts na. Fienden fick alla våra blesserade. Fienden intetdera. skall haft parti kanoner, men vårt folk ingen. d. 22 och 23 hade Konungen tillsammans Batteriet återtogs av fienden. En underof- divisionscheferna från båda flottorna för att ficer av Uplands regemente, som, efter all- med dem överlägga om sättet att komma ut män berättelse, av en besynnerlig kitslighet, ur fällan. Flera förslag gåvos och förkastades. efter batteriets intagande, ville försöka sin Från stora flottan hade tillstyrkts att begära färmhet och sabel på en fånges hals, var den fred för att kunna frälsa flottorna. Men, då förste som blev skjuten vid reträtten. Och fick det befalldes att skriftligen föredraga denna således genast erfara, att Herren är rättfärdig. tillstyrkan, stannade det förslaget. (Detta Kl. 2 om morgonen drog centern av eska- berättade flera amiralitetsofficerare. Det på- dern sig från Trångsund till Tejkasari. Högra stods ock att Kejsarinnan skrivit till Konung- flygeln kom ock sedan dit. Så snart vi retire- en och tillbjudit honom fred, med det villkor, rat kommo åter några ryska fartyg ut för att han intet skulle göra någon landstigning sundet. Efter middagen sände Konungen en och återkalla Förenings- och Säkerhetsakten. parlamentär till Viborg. Om han efter allmän Jag tror dock att detta var ett blott rykte.) Att gissning hade öppet brev till generalmajoren någon på stora flottan tyckt vara bäst bränna baron G. Armfelt är ovisst, men det är visst, upp den lilla och taga manskapet ombord på att han inte kom så långt vi voro med galä- den stora, har jag svårt att tro, ehuru det all- rerna första natten, innan en slup kom emot mänt försäkrades. Visst är , att på stora flot- honom. Efter långt samtal måste han vända tan höllo de skärgårdsflottan för förlorad, och om igen. Ryssarna hade intet förtroende till på skärgårdsflottan sörjde man med skäl över våra parlamentärer sedan kapten Virgin varit den stora och önskade henne vara väl borta. i Fredrikshamn och kapten Monthell i Vi- Äntligen gillades förslaget att gå genom borg. En som skulle fara landvägen från Koj- Björkösund. Och skärgårdsflottan beordrades visto till Petersburg kom intet längre, än till efter föreskriven rangering, hala sig intill första ryska postering. General Pollet lät idag Biskopsön för att lämna stora flottan fri pas- de trupper han haft i land åter gå ombord. sage. Om ryska flottan gick efter vår, skulle skärgårdsflottan även gå genom sundet och d. 20 vid middagstiden gick eskadern ur sedan, i sjön, hålla sig babord om den stora. Trångsundsviken, eller den så kallade Vi- Men om ryska flottan gick till sjöss för att borgs inre redd, som sades för att möta ryska möta vår upp vid Björkön, skulle skärgårds- petersburgska skärgårdsflottan, som den 19 flottan gå åt Krosserort, samma väg tillbaka, ankommit 40 segel stark. Stora flottan lade som han kommit dit. Björkösund är trångt, sig för spring och fick signal till klart skepp men har 24 fots vatten på de grundaste stäl- till aktion, emedan där väntades anfall av len. den ryska. Detta påskyndade tvivelsutan även vår utgång. Då vi kommo utför öpp- Vår skärgårdsflotta i Björkösund bestod ningen vid Tejkasari kom hela vår transport- av 158 segel. Turumaeskadern 5 näml. hä- flotta ned till oss, även kanonsluparna och de mema Styrbjörn, turuma Norden, uddema andra bevärade fartygen. De måste alla vän- Ingeborg och Thorborg samt kutterbriggen da om igen till Biskopsön, där hela eskadern Alexander. Galäreskadern 20, näml. Se- ankrade. raphimsorden, Svärdsorden, Stockholm, Taube, Vestgötadal, Norstjerneorden, Öster- d. 21 måste transporten gå och lägga sig götland, von Höpken, von Seth, Ehrenpreutz, mitt för Kojvisto kyrka. Postering utsattes i Dalarne, Vrede, Småland, Nerike, Kalmar , Thorsari sund. Vid kyrkan förlades några Nyköping, Elfsborg, Ekeblad, Upsala och

32 Palmstjema. Kanonslupar överstelöjtnant des bort. Blott en man fanns ombord. Hertig Törnings division 17 kanonslupar, Överste- Karl återsände sedan officerarens bagage. löjtnant Hjelmstjernas 14 slupar och jollar, d. 26 sent om aftonen sändes en slup från majorerna Malmborgs och Leijonankars, stora flottan utan betäckning och gevär, att kaptenerna Scharffs, Tolls, Brummers och hala (!) vatten vid Kojvisto kyrka. Ryska jä- Jönssons divisioner 14 slupar och jollar i var- garna överrumplade vattenhalarna, borttogo dera. Mörsarebarkasser 7 och kanonbarkasser 2, dödade 1 och förstörde 10 vattenfat. Vat- 10 stycken. Besättningen på denna flotta gick tenhämtningen gick dock för sig, sedan be- ungefär till 12 000 man. I detta antal inbegri- täckning bekommits av kanonslupar. pes dock intet dragonerna och husarerna, som ditkommit på transportfartygen. Med d. 27 kom fänrik Rosvall från överstelöjt- eskadern följde 2 sjukturumar och en sjuk- nant Cronstedt, som med 47 bevärade fartyg brigg, samt 2 brännare och 104 transport och låg i Svensksund. Rosvall hade i en slup gått proviantskepp. långt ut till sjöss förbi ryska flottan och in genom Thorsarisund. Efter middagen skjöto våra slupar på jä- garna vid kyrkbyn. Långt ut för Björkösund hördes ock skjutande. Ryssarna, troende att vi, med den gynnande vind nu blev, skulle försöka gå vår väg, lågo hela följande natten för spring. Vart skulle man i storm och mörker tagit vägen. d. 28 gingo 8 galärer, 6 divisioner kanonslupar och turumaeskadern under Kongl. Majestäts anförande upp till Björkösund, förmodligen för att möta ryska skärgårdsflot-

tan. Vi ankrade mitt för kyrkan. Stark poster- Galären Kalmar avgår från Tvärminne till Åbo den 4 november 1788. Olja av Johan Tietrich Schoultz. ing utsattes upp i sundet. Rekognoscerfartyg utsändes både nu och följande dagen. Ko- Till en sådan myckenhet folk fordrades nungen var själv ute på rekognoscering. Rys- dagligen ett ansenligt kvantum livsmedel. ka petersburgska eller cronstadtska skär- Som tillförseln länge varit avskuren, var icke gårdsflottan, i vilken sågs ett linjeskepp och underligt att somliga persedlar begynte lida flera andra tremastade fartyg, låg vid pass 2 till slut. Till förekommande av brist, emedan mil bort, åt Systerbäckstrakten. ingen dödlig kunde förutse när tjänlig vind kunde bliva för att begiva sig därifrån, ut- Natten emellan d. 29 och 30 kommo ännu kommo 2 nya förordningar, eller förknapp- 2 galärer upp tilloss. ningsförordningar. Enligt den förra skulle 8 Denna natt brandskattades några byar. man leva av 6 mans kost, men enligt den Finska dragoner nyttjades därtill. Kreatur senare av 4 mans, dock endast i vissa persed- togos. Bevis därpå gavs. Betalning skulle fås, lar. Andra, såsom bröd, brännvin, varpå var då landet komme under svenska kronan, ett överflödigt förråd, fick manskapet fullt ut, eller fred slöts. så att det oaktat förknappningen i de andra d. 30 vid vattenhalningen vid Kojvisto delarna ändock var bärgat och nöjt. togo ryssarna i dag bort 3 man av hämmema På stora flottan var även förknappning. Styrbjörns besättning. Vestgötadals espings d. 24 togs ett ryskt sjukskepp, som redan besättning tog en ryss. Till förekommande av stått på grund i 6 dagar och till största delen mer folks bortsnappande ifrån oss sattes en var utIastat. En slup med 18 à 19 man och en postering av 25 man i land, och förbjöds vid underofficer, som skulle bärga något, var svåraste straff, att gå upp till byn. Åt Pitka- nästan hela fångsten. pass hördes kanonad mot afton. d. 25 vid middagstiden kom en rysk Förslaget att gå ut ur fällan genom brännare drivande ned på vår stora flotta. Björkösund var nu ändrat och i stället beslu- Ryssarna påstodo att ankartåget i stormen tit, att med första tjänliga vind gå ut vid avslitits och han emot deras vilja drivit ned. Krosserort med båda flottorna. Rangeringen Han emottogs på behörigt sätt och bogsera- var densamma, som om flottorna skolat gå genom sundet. Stora flottan fick befallning

33 följa den lilla på sidan till dess hon komme i Kl. 9 om afton begynte ryssarna ifrån någorlunda säkerhet. Av skärgårdsflottan buskarna och en norr eller nordnordväst om skulle några divisioner kanonslupar gå för ut, Koivisto kyrka formerad linje giva salvor på sedan galärerna med transportfartygen om våra vattuhämtare. Vår 25 mans postering babordssidan och sist kanonslupar och jollar. svarade så gott den kunde, resten gjorde Mustalma och Svensksund utsattes till sam- kanonsluparna, som lågo till dess betäckning. lingsställen för skärgårdsflottan i händelse av Detta ryssarnas tilltag gjorde så mycket att skingring. Även förordnades att under hela livdragonregementet fick order hålla sig Kongl. Majestäts frånvaro skulle följande färdigt att gå i land, försett med 6 dygns torr- herrar regementsofficerare föra befälet, efter föda. Men som ryska petersburgska skär- ålder i tjänsten, där hela eller delar av flottan gårdsflottan, som legat vid fasta landet mitt kunde komma att samlas, nämligen: överste- emot yttre änden av Björkön, och bestod av löjtnanterna Cronstedt, Stedingk, Törning, 16 större fartyg, däribland ett linjeskepp, och Dankvardt, Hjelmstjerna, Ankarheim, majo- inemot 50 mindre såsom tschaiker och ka- rerna Malmborg och Leijonankar. nonslupar, begynte röra sig, hålla först tvärt Ryssarna togo för avgjort att vi intet skul- över sundet och sedan ned på oss, blev ingen le komma ut. De kallade vår stora flotta sin landstigning av. Prinsen av Nassau Siegen lilla. Två engelska copvardiemän, som ärna- anförde nämnda eskader. de sig till Viborg, förfrågade sig på ryska Överstelöjtnant Hjelmstierna, major Lei- flottan: Om det var tillåtet fara dit? Varpå de jonankar och kapten Scharff, som, med sina fått till svar: Nog få ni för oss, endast svens- divisioner kanonslupar och -jollar, lågo utför karna därinne på vår lilla flotta tillåta det. det trånga sundet, på den andra sidan av den Det påstods ock att ryssarna anmodat dem lilla ön Kantasari, emottogo honom på till- hälsa Hertig Karl, och säga honom, att han börligt sätt. Kanonaden begyntes litet före kl. lagt sig rätt väl till, att de skulle söka bibehål- 11, blev i hast nog häftig å ömse sidor, och la honom i den ställning och vid tillfälle hälsa fortsattes till kl. 4 om morgonen, då våra på honom. fingo befallning att retirera och förena sig med den övriga delen av flottan, som nu var Juli. färdig till genombrytning. Vid midnattstiden lyfte galärerna ankar och gingo ned till stora d. 1 från kl. 2 till något över 5 om morgo- flottan. Överstelöjtnant Stedingk stannade nen hördes stark kanonad åt Pitkapass. Av kvar med turumaeskadem för att betäcka de stora flottans folk, som farit till Kojvisto att 3 divisionernas reträtt. Men som ryssarna hämta vatten, borttogos en fänrik, Hortulin, intet förföljde vid reträtten, lyfte turumaes- och 2 man av storamiralens regemente, samt kadem och intog täten av skärgårdsflottan. 2 av Stedingkens och en gosse. De voro själva Under drabbningen hade ryska lanttruppen orsaken till sin olycka, emedan de gingo nedsläpat en kanon till udden, som sticker ut längre, än tillåtet var, och intet lydde de varvid sundet mitt för Kantasari och sköt några ningar dem gåvos av prästfrun. skott. Denna kanon gåvo ryssarna sedan i En hop signaleldar sågos. Början skedde tidningarna namn av batterier, med vilka de vid Krosserort, gick sedan längs havsstran- tillfogade oss stor skada. I denna batalj förlo- den och svarades slutligen på Björkön. rade vi intet något fartyg. Hela vår förlust i d. 2 såg man även en hop signaleldar. Vid manskap bestod av 3 döda och 8 blesserade. lägret ovan kyrkan var den första och största, Ryssarnas förlust i manskap bestod i 400 sedan en på Björkön, och så hela strand nedåt man, enligt de i Svensksund, d. 9 juli, be- Krosserort. Ryssarna gåvo förmodligen var- komne ryska fångars uppgift, vilken uppgift andra tillkänna att de nu ärnade försöka sin ingalunda är för stor, ty ett av deras större lycka. fartyg, förmodligen en chebeque, brann upp, Efter middagen gick vår transport ned till och en fregatt sköts i sank. Ryssarna ovana stora flottan. Mot afton beordrades överste- att uppgiva sina förluster, och vana att utro- löjtnant Törning, kaptenerna Brummer, Jöns- pa till och med förluster för segrar, läto dock son och Toll att med sina divisioner kanon- i tidningarna införa att d. 2 juli om aftonen slupar och jollar samt några mörsarbarkasser brann ett av de större svenska fartygen upp, gå genom Thorsari sund, och angripa de 5 ett skönk, och 2 kanonslupar togos. emellan nämnda sund och ön Vassikasari Maltheserriddaren Litta hade givit Prin- liggande linjeskepp. sen av Nassau det rådet, att vänta med

34 svenskarnas anfallande, till dess amiral svårare gatulopp, än för den stora, ty hon Schlissof kom ut med den viborgska division, måste icke allenast kläda skott ifrån linje- men fått till svar: Intet resonerande, utan gå skeppen emellan vilka stora flottan gick ut, på. (Detta berättade Prinsens adjutant, med utan ock passera förbi 5 längs landet poste- tillägg att Prinsen är mer dristig än försiktig.) rade fregatter. Dessa fregatter lågo så till, att d. 3. De förr nämnde divisioner, som gått man intet kunde gå emellan dem och landet, genom Thorsari sund, begynte litet före mid- icke heller åt sjösidan utom skotthåll. Vart vi natten utförandet av sina undfångna order . oss vände, så voro vi inom druvhagels skott. Men här uträttades ingenting. En amiralitets- Det försmädligaste var att vi med galärerna officer hade tillstyrkt att med avantgardet av inte kunde skjuta igen. På Krosserort var ett stora flottan tillika angripa de 5 ryska skep- batteri, men det kunde intet göra oss någon pen, som då varit förlorade, ty om de andra skada. Jag stod på rambaden på galären för velat komma dem till hjälp, så hade de omöj- att kunna åskåda allt, men då en kula kom ligen kunnat taga sig fram emellan grunden från det skeppet vi skulle passera om babord, med vädret stick i stäv. Dessutom med det- strykande helt lågt över rambaden och slog samma de försökt komma dessa till hjälp, av en åra på styrbordssidan, fann jag för råd- hade de på ett annat ställe måst lämna friare ligast att gå ned under däck i den så kallade passage för vår flotta. (Så hade han påstått. kavaljerssalen, där min station egentligen Men vart vårt avantgarde sedan skolat taga var, ehuru säkerheten intet var mycket större vägen då det blivit skiljt från den övriga flot- där. Det var ett beständigt vinande av de tan lär han icke tänkt på. Det torde ock varit korsvis över galären flygande kulor. Man orsaken till förslagets förkastande.) måste vart ögonblick befara att av dem bliva krossad eller nedsänkt i havsbotten. Äntligen nalkades den länge efterlängta- de stunden då vi skulle försöka bryta igenom Då galären hunnit förbi de 4 om styrbord ryska flottan, och retirera till något av de liggande fregatterna, stannade hon på grund anbefallda, förr nämnda ställen. Kl. ½ 8 be- mitt för den 5te, i bredd med linjeskeppet gynte stora flottan genombrytningen på fien- Lovisa Ulrica, fregatterna Upland och Jaros- dens vänstra flygel. 66-kanonskeppet Dris- lav och kuttern Cossaquen. Efter mycken tigheten var det första. Därpå följde de övriga förgäves använd både tid och möda att få av högra flygeln, sedan centern och äntligen hänne av grund, måste flaggen strykas. Icke den vänstra flygeln. I bredd med Dristighe- desto mindre sköto ryssarna nog länge på ten gick hämmema Styrbjörn, åtföljd av de 3 henne, förmodligen därför att Lovisa Ulrica, övriga av turumaeskadem, en sjukturuma som stod babord om, ej ville stryka. Besätt- och major Malmborgs division kanonslupar, ningen gick till största delen bort med bar- igenom på ett annat ställe. På båda sidor kasser och slupar. sköts raskt. Om ej kulor varit med i leken, så Livdrabanten baron Gripenstjerna, livd- hade man knappt kunnat önska sig få se ragonskornetterna Weisman och Gyllenbögel vackrare spektakel. Först sågs elden blänka samt bro- och batteribyggmästaren Körner genom alla styckportarna på båda sidor av gingo även bort. Weisman och Gyllenbögel våra skepp, sedan utkommo stora moln av togo med sig kornett Wallenstjerna, som av rök, som alldeles bortskymde dem i flera ett druvhagel fått en farlig blessyr på högra minuter. sidan om veka ryggen. (Kornett Wallenstjer- Jag fruktade, att så snart genombrytning- na satte sig på en toft att ro, blev ock sedan en begyntes, skulle de ryska skeppen, som kvar där, emedan han trodde sig vara säkrast lågo emellan Vassikasari och Thorsari sund, där som var lägst. Här kom kulan. Han tog samt en del av centern lyfta och gå emot vår av ett revben. Vid hemresan i okt. träffade jag flotta, längre fram emellan grunden. Men de honom i Helsingfors till hälsan återställd. lågo alla stilla, och de gav mig gott hopp om Kulan hade dock icke kunnat uttagas.) Wal- lycklig utgång för båda flottorna. Detta hop- lenstjerna var den ende på galären som blev skadad, ehuru galären fick 3 grundskott, ett i pet hade icke heller slagit fel, om icke den 42 olyckliga händelsen med brännaren kommit bogen, ett i kabelgatt och ett i arkliet , och emellan. Då vid pass halva stora flottan det dessutom haglade kulor om oss, ett kommit igenom, begynte kanonsluparna och druvhagel tog av plymen på hatten för löjt- galärerna röra sig. En barkass med röd flagg nant Strandman, flera gingo in i kabyssen, på toppen gick före att visa vägen emellan eller kokstaden, och fördärvade vad där var, grunden. För skärgårdsflottan blev ett långt

35 och en myckenhet fastnade i masterna. Så Han var då full ehuru det var på f.m. Jag höll herren sin hand över oss. kunde intet länge avhöra hans ogudaktiga Galärerna Palmstjema och Nerike stötte och emot det högsta väsendet försmädande på bredvid Ehrenpreutz. Nerike kom strax tal, utan sade honom att med sådana tanke- utav. Palmstierna ock efter en stunds arbe- sätt och förhållande kunde det omöjligen gå tande, men miste rodret och kom, ett litet honom väl. Han blev däröver ond och for stycke därifrån, åter på grund igen och måste genast bort.), blivit påtänd, nödvändigt skul- stryka flagg. Längre fram sköts Upsala i sank. le driva ned på våra egna skepp. Folket bärgades. Då eskadern kom mitt för Sandell hade anropat chefen på Enigheten Pitkapass utkommo 4 fregatter därifrån. och frågat om han skulle tända på? Hvarpå Ibland dem var Venus, som anfördes av eng- denne bett honom efterleva order: Tända på elsmannen Chron, den som tillfogade vår om han hade befallning, men annars låta bli eskader mesta skadan. Galärerna Östergöt- det. På stund stod brännaren i låga och haka- land, Nordstjerneorden, Ekeblad och Dalarne de fast i skeppet och fregatten. Vad det var blevo nu tagna. Flera hade väl strukit flagg, bedrövligt att se fartygen med sina Besätt- men kommo dock undan. 4 kanonslupar, 7 ningar av lågorna förtäras! Endast 28 man 44 jollar och en kanonbarkass bortmistes. 6 ka- och en fänrik blevo bärgade . Den brännaren nonslupar hade väl strukit och blivit tagna, vi fått av ryssarna strök ock åt. Ömheten men 2, vars besättningar den som tagit dem stötte på grund. Fienden fick henne strax intet vågade taga ombord på sin fregatt, löss- loss. Hedvig Elisabeth Charlotta fick många letos den följande natten i stormen och kom- grundskott vid genombrytningen, stötte se- mo sedan till svenska eskadern igen. På den dan så häftigt på grund att det fick skada och ena slupen saknades 6 man. De flesta trans- någon lutning åt styrbordssidan. För att få portfartygen kommo undan. Då hästskutorna skeppet att stå rätt, lät den ryska officeren stötte på grund, störtades hästarna i sjön. Det bära en hop kulor över på babordssidan och var ömkligt att se de arma kreaturen simma hala in alla styrbords kanoner därav kom efter oss till fartygen för att liksom anropa övervikten på babordssidan och skeppet om hjälp. General Pollets hästar voro de enda kantrade. Så många sjuka och blesserade som fienden fick. De fördes till Reval. Konungens voro ned i det så kallade fläsk och buldan ihjälstuckos och störtades i sjön av skeppa- samt några andra och en hop ryssar dränktes ren, då han såg sig icke kunna komma un- med det samma. Fregatterna Upland och dan. Värds- och horhusvärden Sahlborg Jaroslav strandade på grund på förr nämnda stannade med sin jakt i ryssarnas händer . ställe. Linjeskeppet Lovisa Ulrica kom efter, Den stora flottan led en nästan obotlig körde Upland i ändan och slog ut dess halva skada. Ej mindre än 7 linjeskepp och 3 fregat- akterspegel och stannade. En kabellängd ter förlorades. Skeppen voro Finland, Enighe- längre babord ut var tillräckligt djupt. Då ten, Ömheten, Hedvig Elisabeth Charlotta, skeppet stötte på sade ryske lotsen: Så skulle Lovisa Ulrica, Sophia Magdalena och Rättvi- jag göra. Kran öppnades sedan på skeppet, så san. Fregattemas namn voro Zemire, Up- att ryssarna intet kunde få det utav. Några, 43 land och Jaroslav. som voro ombord på Lovisa Ulrica, påstod, att oaktat det förut måst vika vart det kunde Denna förlust led intet vår flotta genom för att undgå det i brand satta skeppet, hade fiendens tapperhet. Finland kom på grund så det likväl nu kunnat komma förbi grundet, snart det lyft och skulle vända. Enigheten och om den, som hade sin station frampå skan- Zemire uppbrändes av egen brännare. Den sen, sett att fregatterna stodo på. Men de äkta skojaren fänrik Sandell, som efter gam- spirituösa ångorna hade dragit en sådan hin- mal vana frukosterat så mycket att han intet na över hans ögon, att han varken såg att visste vad han gjorde, gick efter största delen skeppet stötte fregatten i akterändan eller av flottan med brännaren, (då jag gick ned visste att det stod på grund, förr än han av under däck var brännaren intet påtänd. Hal- andra därom underrättades. Jag vet ej om va stora flottan hade då passerat ryska lin- ryssarna fingo mer än en av fregatterna loss. jen), vilken således, då den emot order, (San- Fregatten Gripen nödgades väl stryka flagg, dell insattes därför på Sveaborgs fästning, men kom dock undan, ty då linjeskeppet som därifrån fördes han sedan till ankarsmedjan i tagit honom begynte, för den tilltagande Karlskrona. Underligt att en brännare kunde blåsten, reva sina segel, tog kapten Söderdal lämnas i en så usel människas händer. Han tillfället i akt, strök den ryska flaggen, hissa- var en gång ombord på gal. Ehrenpreutz. de den svenska, och gick sin väg med den

36 ryska officeren och de 12 man han fått om- nom att sacka och bliva efter flottan. (Hela bord. Sophia Magdalena, konteramiral Lei- denna berättelsen om Rättvisan har jag av jonankars skepp, stötte 2 gånger lindrigt och lantofficerarna, som där voro ombord. Jag kom av, förföljdes sedan av en tredäckare, de förbigår de ryska officerarnas utlåtande om 12 Apostlar kallad, och angreps av det och en Rättvisan, såsom i högsta måttan försmädligt. fregatt om afton, sedan det passerat Hog- Kuttern Cossaquen tillhörig stora flottan landsgrundet. Dessa undfägnades på tillbör- kantrade följande natten där den stött på. ligt sätt. Finland fick fienden loss. Sophia Magdalena hade blivit frälst om Konungen var i stor fara. Ryska linjen det fått undsättning, varom amiralen genom passerade han i en slup med sin Kongl. flagg flera signaler anhöll, men som ingen hjälp och med sitt livre på sluproddarna. Sedan kom (Hertigen beordrade väl det ena skeppet gick han ombord på Seraphim, därifrån åter i efter det andra att undsätta det, men alla slup och kom äntligen till Svensksund på en svarade att de voro därtill urståndsatta och jakt. Vid ryska linjens passerande tog en kula fortsatte sin kurs.) och skeppet av dessa och av båda armarna på en av roddarna efter en 45 ett annat tillkommet linjeskepp blev alldeles uppgift i svenska tidningarna. redlöst skjutet, måste det giva sig. Oaktat Men nu till mina egna öden. Då flottorna både stänger och master voro bortskjutna, passerat och nästan allt var tyst, kommo de steg dock de dödas och blesserades antal ryssar, som legat emellan Thorsarisund och tillsammanlagt blott till 8 personer. Ett druv- Vassikasari att skifta byte. Löjtnant Damian hagel hade slitit sönder hattbrämet på amira- Golloubovsky från linjeskeppet Bolislav var len, varvid han fallit omkull och icke kunnat den förste som kom ombord på gal. Ehren- resa sig förr än efter en stund. Sophia Magda- preutz. Genom denne hedervärde officers lena hade blivit efter flottan, dels därför att vistande på galären till dess jag efter ett par amiralen ville efter order invänta sin divi- timmars förlopp fördes därifrån till nämnda sion, dels därför att det seglade illa med för- skepp, undgick jag och officerarna, som voro lig vind. Detta skeppet var av järnek. Ingen kvar, det hårda öde, som många av våra kula gick igenom dess sida. Det var ock nytt olyckliga landsmän måste vidkännas, att och bliver ett gott modell för ryssen. bliva plundrade. (Jag slapp dock icke utan Rättvisan fick vid utgången förstången förlust. Då jag såg några av officerarna och bräckt, kom dock undan, när Sveaborg in största delen av besättningen flykta bort, ville emellan 2 grund en sjömil från svenska flot- jag göra detsamma. Men ville intet gå blott tan. En del av ryska flottan jagade efter och som jag stod utan skickade en kappsäck med fregatten Venus gick in emellan grunden och kläder med slupen då kornett Wallenstjerna sköt på linjeskeppet, som en stund svarade, bortfördes och tänkte sedan komma efter då och fick vid pass 8 a 9 blesserade. Ett linje- slupen återkom. Jag fick sedan varken se slup skepp gav på långt håll 2 salvor, när vågade eller kappsäck. Kommunionsakerna hade jag det sig intet för grunden. Rättvisan strök ock tänkt avsända, men hann till alllycka segel just i det ryska flottan begynte vända. intet. Emellertid rev jag upp några angelägna Ryssarna undrade därpå och försäkrade, att papper vid deras upptagande som jag i om det blott hållit ut 5 minuter till, hade de brådskan ej kom att lägga ned. Då jag litet alla gått sin väg. Så snart flaggan blivit stru- förrän jag fördes från galären ville gå ned i ken infann sig chefen från linjeskeppet och kavaljerssalen kom jag intet in. Golvet flöt. fordrade henne. Kapten Chron som förde Om natten bröts galären av). Statens kom- Venus infann sig ock, påstod att skeppet munionsilver bärgade jag undan fienden. strukit för Venus, som var den enda som Löjtnant Strandman fördes först från galären, beskjutit det, och att flaggen såleds hörde sedan avhämtades gevären och en hop dra- honom till. För att sluta trätan och minska goner. Därpå hade man besök av en kapten skammen sade lantofficerarna att flaggen ej och en löjtnant från Bolislav. Äntligen kom blivit struken för Venus, utan för linjeskep- själva chefen överstelöjtnant Chechoukov. pet, och lämnade henne åt chefen på det- Med honom följde jag bort. Löjtnant Gollou- samma. Rättvisan togs d. 4 om morgonen. bovskys och överstelöjtnant Chechoukovs Vid genombrytningen var det det andra i första frågor voro: Var är Konungen? Jag ordningen. Loverade sedan ehuru vinden var svarade: Han gick i en slup så snart reträtten förlig. Förstången, som ej blivit skållagd, begyntes och är redan i säkerhet. Tänken skadades nu mer och skeppet kom därige- intet att I fån se honom. Vidare frågade den

37 sistnämnde: Vad skulle Konungen med alla Emellan kl. 4 och 5 e.m. gick den nu för- hästarna häruppe? Jag svarade: Min herre, enta petersburgska och viborgska skärgårds- jag kan omöjligen veta Kongl. Majts planer. flottan under Prinsens av Nassau Siegen an- Därpå frågades: Var haven I fått vatten? Jag förande, förbi Bolislav, efter den svenska. svarade vid Kojvisto kyrka. Men, inföll han, Prinsen, som alltid omgått med stora försla- hindrade intet vår arme det, som där låg? ger, höll ut åt sjön, för att genskjuta den sena- Svaret blev: Den försökte väl, men kunde re vid Asp ön, där taga henne heloch hållen ingenting uträtta, utan vi hämtade så mycket och sedan gå åt Stockholm. Men stormen vi behövde. Slutligen frågade han: Hade ni drev honom ned till Hogland, där han måste något att äta? Jag svarade, att vi hade tillräck- ankra över natten. Flera kanonslupar blevo ligt minst för 6 veckor. Nej, sade han, det tror nu förolyckade för honom. (Denna berättelse jag intet, ty iförgår kom en överlöpare till oss, har jag av Prinsens adjutant.) som gav sig ut för chefens slupstyrare, ehuru Den delen av ryska örlogsflottan, som låg vi blott togo honom för en matros. Han sade, i passagen för vår led ansenligt. Efter ryska att ni lede nöd, och hade intet att leva utav, officerarnas egen berättelse var på ett skepp berättade ock att ni som idag ärnade gå här- en subalternofficer och 40 man vid liv av 600. ifrån. Att han däri sagt sant har utgången Och på en fregatt blott 12 man levande. Vad bevisat, och man har all anledning att tro, att månde icke själva skråven lidit, då en sådan det förra även är sant. Hatare till all osanning myckenhet folk ihjälsköts. vart jag stött över detta yttrande, och svarade: Överlöparen kunde så mycket mindre Officerarna på Bolislav talte om ett skepp veta att vi skulle gå ut i dag, som det var som saknades. Om de därmed mente något ovisst om vi kunde få vind, och det icke ens svenskt, som de trott vara tagit, men kommit var avgjort i går afton. Att vi hade livsmedel undan, eller något eget, kunde jag ej få reda för 6 om icke 8 veckor, det vet jag vara sant. på. Min herre skall ock finna att det så förhåller Överstelöjtnant Chechoukov sade: att om sig; om han behagar låta se efter i fartygen vi legat stilla 14 dagar till, så hade vi haft här stå. (Han lät ock se efter och tillstod se- fred. Holland i synnerhet arbetade mycket dan, att jag hade rätt, och att vi hade livsme- därpå. Två för ett par dagar sedan ankomna del för längre tid.) Sedan berättade han att de män hade medbragt denna tidning. Jag be- (ryssarna) av oss fått 60 överlöpare, och frå- klagade att vi intet vetat därav, och sade, att gade om vi fått någon. Jag svarade: Jo vi hade jag befarade, att den olycka vi nu lidit så ock fått 2 dragoner vid Kojvisto. Äntligen förändrat ryska ministärens tankesätt, att den sade han: I haven förlorat mycket i dag. Nu ej ville höra talas om någon fred. Men han kommo vi till skeppet. Där träffade jag för försäkrade att den ingenting högre önskade mig överstelöjtnant Améen, som fört Lovisa än fred. 2 à 3 dagar därefter, då överstelöjt- Ulrica, och major Hauswolf vid södra skå- nanten varit hos sin amiral, föll det mig in att ningarne, samt löjtnant Strandman. Fänrik försöka, om han ännu förde samma språk, Hernodh och engelska fältskären Carshore eller om icke den fördel ryssarna händelsevis ditkommo tillika med mig. 60-kanonskeppet vunnit, förändrat deras så mycket omtalta Bolislav fördes, som sagt är, av nämnda fredliga tankesätt och gjort dem uppblåsta, överstelöjtnant Chechoukov, som hade under frågade honom därför: Vad nytt han hört? sig en kaptenlöjtnant Lisinov, löjtnanterna Om han hört talas om några fredsunderhand- Damian Golloubovsky, Stephan Palizin och lingar? Varpå han svarade sig intet hört om Michel Svitin, samt mitchmännen Samarin någon fred. och Renkel etc. Vi blevo ganska väl bemötta. Jag hade så när förglömt, att en stund ef- Så många av officerarna som kunde franska ter min ankomst till Bolislav ditfördes Ko- eller tyska språket sökte på allt sätt upp- nungens sluproddare. De hade tröttnat och muntra mig. De kommo, togo mig i hand och såleds blivit tagna. Ryssarna fägnade sig ej sade: Vi äro ju vänner nu. Jag frågade: När litet däröver att de fått Konungens slup. Vad hava vi annat varit? Det är sant, svarade de. skulle de icke högmodats om de fått hans Det är endast Konungen och tillade jag Kejsa- flagg? Styrmannen, en skeppare, hade sänkt rinnan som äro ovänner . Som chefen talte flaggen, då han såg sig omöjligen kunna franska fick jag det nöjet att vara tolk för 4 av komma undan. mina förr nämnda medfångar. Golloubovsky och Samarin talte både tyska och franska. Jag fick mitt sängställe i kavaljerssalen Renkel talte färmt tyska, Svitin litet. näst intill löjtnant Golloubovskys. Som jag

38 hela sista natten intet sovit en enda minut, gjorde dessa förslag till intet.) Följaktligen somnade jag strax, men den förlidna dagens kunde Bolislav intet gå till Reval ännu på häftiga kanonad av kulomas förfärliga vi- några dagar. nande svävade ständigt för mina öron, och Jag önskade att snart få komma iland, för väckte mig som oftast. att icke nödgas vara närvarande vid något d. 4. och 5 kryssades fram och tillbaka. Jag försök emot de svenska skepp eller kuster. besåg emellertid skeppets undre batteri. Där Vann ock snart min önskan, ty eftermidda- låg fullt med folk, som i tämmelig hög grad gen d. 7 transporterades jag, tillika med var angripit av skörbjugg ehuru skeppet intet överstelöjtnant Améen, major Hauswolf, hållit sjön längre än 6 veckor. De som kunde löjtnant Strandman, fänrik Hernodh och eng- göra tjänst voro nog få. På hela ryska flottan ländaren Carshore till fregatten Woin, att på var mycket sjukligt. Mycket folk avled dagli- honom föras till Reval. gen. På Bolislav begynte bliva brist på vatten, Chefen på Woin, kapten Betchmanov, var förmodligen även på de övriga av revaIske en munter och artig man, men förstod intet division, emedan de ärnat förse sig med den- språk mer än sitt modersmål. Löjtnant Michel na nödvändighetsvaran i Kronstadt. Veriguin, en artig och älskvärd yngling, som d. 6 ställdes kosan ned åt Sveaborg. gått ut på flottan såsom volontär, talte färmt d. 7 kryssade flottan inåt Sveaborg. Bolis- franska och var tolk för sin chef. lav var inemot båken. De andra vågade sig Så snart jag kom upp på fregatten skyn- intet så nära. Svenska flottans överlevor lågo dade ryske prästen sig ned, klädde på sig en innanföre och under fästningen. Det kostade svart fotsid rock, eller kaftan, och en svart otroligt på, att på så nära håll se den ort, från mössa, från vilken en slöja gick ned åt axlar- vilken jag, 2 månader förut, farit med bästa na, och kom sedan, för att i denna dräkten hopp, och nödgas vända bort igen såsom en emottaga mig. Jag talte till honom först på fånge till främmande land. Min innerliga latin, sedan på tyska och slutligen på franska, önskan var att han, som styrer allas öden, men allt var himmelstecken för honom. Rys- ville i nåd tänka på mitt Fädernesland. ka var det enda han förstod. Vad han på det På alla ryska skepp fanns en exakt för- språket pratade ville den ryske officern intet teckning på svenska flottan sådan den var, då tolka, förmodIigen för att icke röja hans oför- den gick från Karlskrona. På den förteck- stånd. Under hälsningen ville han se om jag ningen voro ej allenast fartygens namn och hade krucifixet inpå bröstet. På Bolislav var kanonernas antal utan ock chefernas namn en lika okunnig. Vilket gav mig nog släta utsatta. Mig frågades om på svenska flottan tankar om ryska prästerskapet. Över dess fanns någon sådan över den ryska. okunnighet förundrade jag mig sedan intet så mycket, då jag fick höra, att när prästen dör Innan flottan vände åt Sveaborg frågade bliver klockaren hans efterträdare. Löjtnant överstelöjtnant Chechoukov mig: Hurudant Veriguin tillstod ock, att alla prästerna på inloppet var? Om de kunde våga att gå in? flottan intet voro annat än campagnards et Jag svarade: Att sådant intet var rådeligt paysans. Dock försäkrade han att i städerna emedan inloppet var krokigt och farligt. På funnos slugare. det ryska sjökort han hade för sig stod inloppet avtaget såsom brett, rakt och djupt. En av de till Woin förda svenska matroserna talte färmt latin. Han hade varit stu- Nu tyckte jag att mig ock kunde vara tillå- dent. Ryske officerarna yttrade sin förundran tet göra några frågor. Frågade därför: Vart de över svenska sjöfolket, som de hörde tala ärnade gå med flottan? Och vad de tänkte flera främmande språk. företaga sig? Om Bolislav, som behövde vatten, icke skulle genast gå till Reval? Härpå d. 8 kom jag äntligen till Reval, där jag svarades: Att en del av flottan skulle kryssa samma dag kl. 10 före middagen fördes i utanför Sveaborg, för att hindra den svenska land och inkvarterades tillika med mitt ovannämnda sällskap hos en styckjunkare, att löpa ut och gå till Karlskrona. Några 47 skepp skulle gå till Baresund, där 6 000 man vid namn Kinberg , vid Systerport. skulle sättas i land. En division skulle gå till Hangö, att där göra försök. (Sjukligheten på 46 flottan och slaget i Svensksund d. 9 juli

Johan Tietrich Schoultz, Nationalmuseum. Utbrytningen ur Viborgska viken, första skedet, den 3 juli 1790, olja. Rosers- bergs slott. ”Denna bild från flottornas utbrytning ur Viborgska viken den 3 juli 1790 avser den tidpunkt, då konung Gustaf vid niotiden på förmiddagen lämnade sin chefsgalär Serafimsorden (nära i förgrunden, lätt igenkännig på sina tre master), för att, jämte sviten embarkerad på en s. k. åttahuggare, medelst kombinerad segling och rodd söka bana sig väg genom den ryska spärren vid Krysserort. Slupen synes till höger om galären med den kungliga flaggan blåsande i förstäven. Kosan togs mellan land och det innerst posterande ryska fartyget, där det emellertid gick nog så hett till, i det att en rysk kula borttog flaggan, som hamnade i vattnet, under det att en annan avslet bägge händerna på den främste roddaren. En tredje kula passerade så tätt över konungens huvud att hans hatt föll av, varvid Gustaf leende inföll: Den var bra nära!" (Ur Svenska Flottans Historia II)

Dag-Bok hållen under fången- kande av det myckna besväret med de stora toupéerna brukades merendels så kallad skapen i Ryssland. lugg. Få brukade hattar. De som brukades Reval, en ansenlig och tämligen folkrik voro helt släta, utan all påhängd grannlåt. De stad (har l0 000 invånare), vid en bukt av äldre fruntimren och sådana som ej ville eller Finska viken, har trånga och krokiga gator. kunde följa modet, brukade uppsatta mössor. De flesta husen äro av sten och hava gavlarna Pigorna brukade ock ett slags uppsatta mös- vända åt gatan. Staden är befäst. Domen, en sor, gjorda av papp med påklistrat guldpap- del av staden, som ligger något högt på en per och en hop band hängande ned åt nack- klippa, eller kulle, är liksom en fästning för en. I dem var dock ingen botten. sig själv. Här är en tysk kyrka. I den övriga Då kriget med Sverige begyntes hade in- delen av staden äro 2 tyska, en svensk och en emot 400 svenskar, såsom gesäller, drängar rysk. (Hupel räknar 13 kyrkor, 1 på Domen, 6 etc. blivit förda från Reval in i Ryssland, och i staden och 6 i förstaden. Därav tillhöra 7 släppta här och där i städerna. Lutheranerna och 6 ryssarna.) Den ryska har Bekantskap gjordes med svenska pastorn varit svensk, men måste lämnas då staden Böning, förste tyska pastorn på Domen Moy- kom under ryskt välde. Den svenska har förr er, borgmästaren Paulij och kongl. sekretera- varit, stundom Garnisonskyrka, stundom ren Engelhart, en svensk, som efter fredsslu- stall och stundom magasin. Reval har 2 för- tet lämnade den syssla han i Reval haft, och städer. I den ena äro 3 ryska kyrkor och ar- for till fäderneslandet igen. mens sjukhus. Litet utom staden, i en över- måttan vacker park, ligger kejserliga slottet Guvenören baron Wrangel, en dum och Cathrinadal. Staden har en superintendent högmodig man (Hautain et stupide kallades och ett gymnasium illustre. Flera av innevå- han i staden och på landet), var allmänt ha- narna utmärkte sig genom tjänstaktighet tad. Till svenska namnet var han en huvudfi- emot de svenska fångarna. Klädedräkten var ende. Vid tidningen om krigets utbrott emel- nätt. Karlarna brukade den så kallade tyska lan Sverige och Ryssland hade han utlåtit sig: eller franska. Fruntimren hade gemenligen en Det har ingenting att betyda. Man behöver grön eller röd klänning under och en skir vit inte sända krigsfolk emot svenskarna. Det är utanpå, med ett band om livet. Huvudbona- nog om jag skickar mina jakthundar emot den var helt okonstlad. Håret hängde i buck- dem. (Så berättade en säker man som i anse- lor ned på axlarna och skuldrorna, till undvi- ende till sin tjänst vid kansliet ofta hade till- fälle att höra och tala med honom.) Jag upp-

41 vaktade herr guvenören för att anhålla om orsaken till svenska flottornas inlöpande i tillstånd, att få fara över till Finland igen, Viborgska bukten. Ty hade han förhållit sig emedan jag intet var ibland deras antal som såsom en förståndig amiral, så vet jag icke burit vapen, eller ock, som det ej kunde tillå- huru mycket av dem kunnat komma ut. Det tas, att få bliva kvar i Reval. Om det senare berättades väl, att han, strax vid genombryt- hade även en baron Stackelberg, utan att jag ningens början, beordrat de emellan Thorsa- ens talt vid honom anhållit, för att få mig till risund och Vassikasari liggande skepp att sig, till sina barns undervisning. Mig svara- lyfta och gå emot svenska flottan, men då de des att brev var avgånget till Kejsarinnan ej lydde, hade han själv bort lyfta, om han med förfrågan huru med alla fångama skulle skolat förtjänt belöning. (För sin olydnad förhållas, och att svar därpå måste avvaktas. ställdes några av cheferna till ansvar. De Då jag andra gången kom igen, att få höra försvarade sig därmed att det var grund i mitt öde, sade han: jag beklagar att I måste vägen.) alla resa. Då jag däröver visade mig något Om denne amiral berättades, att han tjänt misslynt, sökte han trösta mig med de orden: sig upp ifrån matros, och på följande sätt Men I fån fri skjuts. Jag lät honom förstå att blivit amiral: Han utsändes på en expedition ehuru det var väl, var det likväl sådant som åt norrpolen. Då han kom till en viss höjd borde vara, och frågade huru många hästar skrev han ett brev till Kejsarinnan med berät- mig bestods? Svar: 2. -Vid förra besöket ville telse om vad som förelupit, och satte vid jag veta vad jag skulle få att leva utav om underskriften under sitt namn amiral. Då dagen. Men det visste herr guvenören då Kejsarinnan fick brevet, trodde hon först, att intet. Nu svarade han på den förnyade frå- Tschitschakow blivit svagsint, men som det gan: att mig bestods så mycket som de ryska övriga hängde för väl ihop att vara skrivit av prästerna, eller efter 65 rubel om året. Jag en sådan, och Tschitschakow dessutom var frågade huru han trodde, att jag skulle kunna känd för allvarsamhet, sammankallade hon leva av en så ringa penning. Sade honom, att vederbörande kollegii män, och frågade, om en rysk präst hade i Sverige ½ rubel om da- det fanns någon ukas, som kunnat giva ho- gen, och att själva billigheten fordrade att här nom anledning till nämnda titels antagande. skulle vara likhet. (De som fördes till Orani- Det kunde ingen, men då de på befallning enbaum hade ½ rubel om dagen, både office- eftersökte, funno de en utgiven av Peter I, rare och präster, utom 2 à 3 veckor.) Det blev däri nämnde monark förklarar den för ami- dock därvid. Jag måste hålla till godo 17213 ral, som kunde komma till en viss polhöjd. kopek eller 5 s. 5 rst. om dagen. Tschitschakow hade haft sig denna bort- Två av våra engelska fältskärer anhöllo glömda ukas bekant och i stöd av densamma ock om tillstånd att få fara hem. Men dem gjort sig till amiral. Fick det ock bliva. förelades, att antingen följa med in i fången- Att amiral Greigh blivit blesserad i slaget skapen, eller antaga rysk tjänst. De avslogo 48 vid Hogland 1788 nekades, emedan han det senare, ehuru ansenlig lön tillbjöds. Den visade sig på gatorna i Reval nästan dagligen ene sade sig skola skriva till engelske minis- hela 3 veckorna efter slaget, lika rask i sin tern i Petersburg och anmäla guvernörens gång som förut. Han hade på flottan många otillbörliga förfarande med engelsmän. Gu- avundsmän. Sorg, eller kanske snarare förgift vernören hade då blivit het, sagt sig intet vilja torde störtat honom i graven. giva 4 kopek varken för Konungen i England eller hans ministrar, och försäkrat att han Om Greighen fått leva, så hade intet skulle vidtaga sådana mått, att brevet aldrig svenska flottan sluppit ifrån Sveaborg. Han skulle komma fram. hade den ryska vid Reval färdig att vart ögonblick utlöpa, och en hop fregatter och d. 14 hemburo ryssarna Herren allmän några skepp kryssade på vissa ställen emel- tacksägelse för segern d. 3. Sin förlust den 3 lan Reval och Sveaborg, varigenom han på uppgåvo de till 117 döda och 164 blesserade. mindre än en timme underrättades om alla Trovärdigheten av denna uppgift kan ses av företaganden vid Sveaborg. Så snart han var det redan anfört är. Även uppgavs att de av död indrogos utposterna och flottan avtakla- oss fått 5000 man och över 100 regements- des. och överofficerare. Amiral Tschitschakow fick av Kejsarinnan 2 417 bönder för sin hjäl- På efterfrågan om den skada svenska fre- tedat. En belöning den han ingalunda för- gatterna Jaramas och Ulla Fersen gjort i Rog- tjänt, utan snarare bort tillfalla den som varit gersvik d. 17 mars svarades att de lätteligen kunnat uträtta allt det som stod i tidningarna

42 infört, med tillägg att om de fregatterna ej bestörtning, emedan det troddes vara svens- gått till Roggersvik, hade svenska flottan d. ka galärflottan, som kommit och ärnade sätta 13 maj träffat den ryska revalska alldeles manskap iland. oberedd, ty på dess utrustande hade alldeles Slaget i Svensksund d. 9 gjorde ryssarna intet varit tänkt förr, än tidning kom om de 2 49 nog tysta. Till det nederlagets döljande och fregattemas besök i Roggersvik . Så av sta- allmänhetens förblindande kom, innan min dens invånare, som svenska amiralitetsoffice- avresa från Reval, kejserlig befallning, att rarna, fick jag en säker och pålitlig underrät- andra gången sjunga O Gud vi lova dig över telse om svenska flottans försök emot den segern d. 3, vilket ock över allt verkställdes d. ryska revaIska d. 13 maj. Den svenska flottan 25, eller 8 söndagen efter Trinitatis. kryssade trenne dagar å rad utanför Reval. I Var natt fördes hoptals sjuka iland från staden gjordes strax den slutsats att hon är- ryska flottan. Våra sjuka inkvarterades för sig nade hälsa på. Den ryska, 10 linjeskepp stark, själva i ett nytt hus, och hade där så god sköt- låg tät under det höga landet till vänster då man går in, helt nära ihop och fick först ut sel som de ryska. Till livsuppehälle fingo de lika med de friska, eller 5 ½ kopek om dagen. krut d. 13 om morgonen. De svenska skeppen Jag besökte dem. Befallning kom att alla måste nästan inför linjen och vända och se- svenska fångarna skulle vara ifrån Reval dan passera henne och få påskrivit av vart innan d. 25. Så många som voro friska måste skepp. Från vattenbatteriet sköts ock på dem. därför bort. Manskapet avgick i 3 marscher. Alla svenska skeppen voro dock inte inne. Officerarna ock i 3 transporter. Manskapet Nästan halvparten vände innan de kommo bestods ingen skjuts till sitt ringa bagage. De inom skotthåll. Hertigens eftersta sekundant fingo tillsägelse att sälja vad de hade på det var icke en gång inne. Därför, när amiral det måtte bliva så mycket lättare att gå. De Leijonankar såg Hertigens skepp i fara att bli flesta underofficerarna måste ock gå. Ville de tagit, ty när det kom in sköto ryssarna med hava sina saker med sig så skulle de själva fördubblad iver, gick han ifrån sin division betala skjutsen, 2 kopek versten. Dagspen- till dess undsättning, och hade så när blivit ningen var 5 ½. tagen. Han var den siste som var inne. Rys- sarna fruktade mycket att svenska flottan d. 22 kl. 2 efter middagen lämnade jag skulle ankra, då blåsten tilltog, och sedan Reval. Så mycket jag längtat dit, så mycket sacka ned på dem. Lotskapten Forssius hade kostade det ock på att skiljas därifrån. Resan ock givit Hertigen det rådet. Då Hertigen skedde i sällskap med överstelöjtnant Wollin, förkastade det, gick Forssius missnöjd bort kaptenerna Schjönman, Blessingh och von och ned under däck. När han något därefter Wendel, löjtnanterna Hederstjerna, Hupen- kom upp, såg han varken Hertigen eller ami- felt, Strandman och Anrep, fänrikarna Hård, ral Nordenschöld. De hade begivit sig på Hernodh, Westerman, Stare, Oxelquist och fregatten Ulla Fersen, som höll sig på avstånd Enegren, en fiskal Arell, några kadetter och utanför. Följande dagen gick Hertigen till underofficerare. Blott 18 verst lades tillrygga Forssius, som ännu visade sig missnöjd över första dagen. Nattkvarter togs på en gård förslagets förkastande, klappade honom på Wajt, tillhörig en Hohen. Denna gård hade axeln och sade: Min käre Forssius, det hade intet stora men goda ägor, samt en rätt vack- varit bäst att jag följt ditt råd. er trädgård, och var bortarrenderad till en fogde, vilken tog tillfället i akt att skackra på Det påstods att vattenbatteriet intet var främlingarna. För aftonmåltid, bestående av bättre försett med folk och kanoner, än att en sur mjölk, kycklingar och dricka betaltes 29 fregatt skulle kunna hava tystat det och att på kopek. ryska skeppen intet var krut till en halv tim- mas kanonad till. Om så verkligen var är d. 23 om morgonen fortsattes resan. En dock svårt att säga. Men det är alldeles visst major Hagemeijer hade på sin krog Roesa att iland voro ryssarna tillreds att tända eld låtit tillreda en god middagsmåltid av 6 rätter på förstäderna om svenskarna landstego. för 20 kopek. För samma betalning gavs även Hertigen hade 4 dagar förut givit order om drängarna mat. De av militären vi tagit så- landstigning. Hade Hertigen velat betjäna sig som drängar måste vi själva bestå både skjuts av det barbariska redskapet brännaren, så och mat under hela fångenskapen. Flera hade hade aldrig bättre tillfälle kunnat givas än nu. därför förenat sig om en. Natthärbärge togs Ryssarna väntade svenska flottan åter. Då på Mustel krog 15 verst från Roesa och 43 några fiskarebåtar kommo 8 dagar därefter från Wajt. och lade iland vid en udde, blev det en stor

43 I hela Est- ochLivland äro inga gästgivar- vackert gods. I Livland fick man, så i städer- gårdar. Den som där vill resa måste accorde- na som på herrgårdarna, ett förträffligt svag- ra med en forman om skjuts ifrån den ena dricka. Det som vankades på Addafer ägde staden till den andra. Krogar träffas som dock företrädet. Det var alldeles makalöst. Kl. tätast. Dessa hava gemenligen 3 rum: 2 för 12 kommo vi till Oberpalen, 16 verst från bättre och ett för ringare folk. Vid ändarna sista natthärbärge och 120 från Reval. Här under samma tak äro stora skjul. där en an- tillsändes oss strax mat från general Patkul. senlig hop resande kunna köra in både med Generalen, sonson till den namnkunnige hästar och vagnar. Mustel var en av de uslas- olycklige Patkul, var bortrest och kom ej hem te. förr än d. 27 om aftonen. Dess fru var sjuk. d. 24. Då vi kommit ett stycke på vägen Till afton bjödos vi till Woiseck till löjtnanten bjödos vi till middag hos en fru Baranov född vid kejserliga gardet von Bock. Kl. 6 kommo de la Gardie. Men som kretsmarskalken ba- flera vagnar efter oss. Woiseck presenterade ron Stackelberg förut bjudit, ställdes kosan åt vägen en medelmåttig byggnad. Vid fram- dit, 22 verst. Hos denne herre på Mexhof, 3 komsten blevo vi ej litet förtjusta då vi sågo verst från den lilla staden Weisenstein, vila- att vad som synts åt vägen var endast gaveln des över natten. Mexhof är ett skönt gods, av ett präktigt palats. Vi emottogos med mu- har 6 a 700 tunnors utsäde i bördig jordmån sique på fiol och davidsharpa, och infördes i och en vacker trädgård. Kretsmarskalken ett ganska vackert rum till ett nätt och artigt hade ej allenast den godheten att visa en del sällskap. Här träffade jag pastorn i försam- av sina ägor, utan ock sin ladugårds inrätt- lingen Hupel, som utgivit Topographische ning. Ett fähus var inrett på svenskt sätt, med Nachrichten von Est- und Liefland i 4 band i krubba mitt uti. Men i de andra var ingen 8° med koppst. Ett gott och pålitligt verk krubba. Kreaturen gå där lösa. Fodret ned- både till kännedom av landet till dess beskaf- kastas ibland dem och grov halm strös för fenhet, och invånarna till deras seder och mer renlighet. Husen rengöras intet så länge klädedräkt. Woiseck är ett skönt gods. Ladu- vintern varar, ehuru gödseln kan gå hela 2 gården kastade årligen av sig 1700 rubel. Av alnar högt. Detta påstods vara bättre än brännvinsbränningen drogs dock en större svenska sättet, emedan halmen förr ruttnar och säkrare vinst. Med regeringen var accor- och kreaturen hava varmare. I vattnet för derat om ett visst kvantums avlämnande på kreaturen blandades kalk. vilken försäkrades visst ställe. Trädgården var stor och vacker. för dem vara mycket hälsosam. Där spisades aftonmåltid, under en behaglig musik. Som vi ärnat resa till Weisenstein och där vila över söndagen, sände invånarna. så snart d. 27 vilades över. Oberpalen besågs då. de fingo veta att vi stannat på Mexhof, en Den liknar en köping, anlagd på ömse sidor man till oss och bjödo oss till staden på bal av en å. På denna sidan ligger general Pat- om söndagseftermiddagen. De flesta lovade kuls slott, ett värdshus och några andra hus. komma. Jag hade ock med nöje gjort sällskap På den andra, eller Neu-Oberpalen, är ett dit, för att bese staden, men som skjutshästar vackert gods och prästgården, där ovan- kommo till Mexhof nämnda Hupel bor. General Patkuls slott har på sitt sätt varit befäst. Det är ingalunda d. 25 om morgonen. måste resan fortsät- vackert utanpå. tas. Kretsmarskalken gjorde oss följe till sin svåger Grünwaldt på Kojk, 11 verst. Här Nu fingo vi till oss 3 svenska matroser, spisades middag. Efter middagen åkte vi som rymt från sin transport, och ärnat begiva endast 10 verst. Natthärbärge togs på Adams sig till Preussen. Som de intet vetat vad väg krog, tillhörig en fru von Fitinghoff. Denna de skulle taga, hade de vänt om och sagt att fru, en fet och munter dam, kom med sin de kommit att bliva efter och farit vilse. Någ- dotter, en ung verliebt kavaljer Schilling och ra ryska soldater, som blivit utsända till deras sin kyrkoherde till oss, och medförde mat. uppsökande och funnit dem, sedan de fattat Säckpipa och dans av bönder förföljde oss beslutet att vända om efter marschen, påsto- här som på de förra krogarna. Att roa säll- do att de rymt och ville illa hantera dem. skapet lät fru von Fitinghoff anställa en rysk Bönderna på ryttmästare Pistolkors´ gods, till dans. Den var nog besynnerlig. Till dess vilka matroserna adresserat sig, togo deras verkställande fordras tämmelig vighet. parti, och voro i begrepp att prygla upp knektarna, då deras herre kom. Att sluta d. 26 åts frukost på Addafer hos nämnda trätan gav han matroserna pass att fritt få frus svåger, en von Fitinghoff. Addafer är ett

44 fortsätta sin gång efter marschen, emedan de Augusti. farit vilse. Bönderna hade för matrosernas d. 1 f.m. till Warsbosow 11 verst, efter försvarande av knektarna blivit hedrade med tillnamnet svenskar eller landsförrädare. middagen till Werro 23 verst. Här vart jag inkvarterad hos en köpman Meisner, vars d. 28 f.m. fortsattes resan till Kawa 19 styvfar Pet. Ekelund var svensk. Werro är en verst, och e.m. till Kersell krog 19 verst. för 4 år sedan anlagd stad på en vacker ort. d. 29 kl. 2 e.m. kommo vi till Dorpat 32 Den har på ena sidan en liten å och på den verst från sista natthärbärge och 180 genaste andra en liten sjö. På andra sidan om sjön och vägen från Reval, men 190 den vi rest. De vidare i sydost sågos flere över varandra officerare som foro från Reval d. 24 voro re- upphöjda fält och backar, alla prydda med dan hitkomne. säd och lövträn. Staden hade redan inemot 40 hus. 2 kyrkor , en tysk och en rysk, stodo d. 30 vilades över i Dorpat, vilket ej litet under byggnad. Förnämsta handeln drives fägnade mig emedan jag därigenom fick så med lin. mycket bättre tillfälle att bese staden. Dorpat ligger något sankt på ömse sidor om ån Em- d. 2 kl. 4 e.m.lämnadesWerro. Kl. l0 bach. Några stenkast från ån, åt vilken sida kommo vi till Neuhausen, 27 verst från Wer- som helst, hade den fått sundare och vackra- ro och 2 från Sveriges forna gräns. Här var re läge. Marken är där mycket högre. För 13 det första posthus eller gästgivargård, vi år sedan hade staden avbrunnit. Nu byggdes träffat. Till vänster om vägen, bredvid en den upp igen, ordentlig och rätt vacker, allt liten bäck, voro rudera efter en fästning, den av sten. Här äro 2 kyrkor, en tysk och est- yttersta Sverige haft på den sidan. Vägen från ländsk, och en rysk. Den senare besågs. På Werro till Neuhausen var något backig. höjden inom det gamla fästningsverket stå Livland är ett ganska vackert och härligt ännu murarna av svenska domkyrkan kvar. land. Från Reval till Oberpalen är det alldeles Här är en trivialskola. Rektorn vid densam- jämnt, med buske- och små lövskog emellan ma, vars namn var Evers, är svensk och född åkerfälten. Från Oberpalen till Neuhausen är i Karlskrona. Förste borgmästaren, Schoultz, det något ojämnare och högläntare, såleds är även svensk. Den senare är tillika praeses genom sin skiftande utsikt för ögat vackrare. consistorii. Här är ett consistorium mixtum, Åkerbruket tycktes i allmänhet intet drivas bestående av stadens prästerskap och 3 lek- med den sorgfällighet det borde och kunde. män. Pastorerna Oldkopf och Lentz besöktes. Vilket ej är underligt, ty adeln har ändock En kyrkoherde Moritz från landet gavadress allting i överflöd, och bonden, som är på en doktor och pastor Richter i Moscau, livegen, frågar litet eller intet efter huru den ifall jag skulle komma dit. torva blir skött, som är honom lämnad, en- d. 31 om morgonen avgick en marsch av dast han kan hängla fram sitt usla liv. Det svenska fångar härifrån. Tåget igenom staden försäkrades att mången egendomsherre mås- skedde under musik, enligt nyligen ankom- te låta sin fogde se efter och tillhålla bönder- men kejserlig befallning. Jag kunde icke utan na att arbeta på sina hemmansdelar. Bönder- tårar se det raska folket i en sådan belägen- na såsom livegna hanteras i allmänhet het. En av marscherna var däri lycklig, att strängt, och straffas ofta nog hårt, då de på den fått en major till huvudman, som icke något sätt förbryta sig. På herregårdarna är allenast underrättade manskapet var det en påle, knappt ett kvarter lång med en ring i borde förse sig med matsäck, utan ock lagade änden. Vid den ringen fastbindes den brotts- att det fick så mycket för sina 5 ½ kopek, att liges händer, då han skall avstraffas. (I Reval det var någorlunda hulpet. Men en hade fått berättades att en egendomsherre slagit en av en major utan all människokärlek och samve- sina bönder till döds och att intet åtal därå te. Några tunnor mjölk, som ett herrskap litet skett.) Såsom livegna säljas de ock som bo- från Reval låtit köra ut för att utdelas ibland skap och bytas bort. En köpman i Werro vi- manskapet, tog han och lät sin son sälja ut. sade mig en gosse, som han bytt sig till för en häst, en piga med dess barn, för vilka han Kl. 12 skedde avresan från Dorpat. Då 32 även givit en häst, och en gosse, som kostade verst blivit tillryggalagda togs nattkvarter i honom 100 Rubel. På det sättet måste stads- Karilats, ett uselt ställe. Vägen var nu sandig boer och andra, som behöva tjänstefolk, för- och något backig. skaffa sig det, så framt de intet kunna komma över sådana, som, för viss avgift, av sitt herrskap fått tillstånd eller befallning att antaga

45 tjänst. Deras slaviska tillstånd röjer sig i allt. Letterna äro slaver med finnar blandade. Deras hårda uppfostran, fattigdomen och Deras språk består av ¾ slavenska och ¼ förtrycket vari de leva hava gjort dem känslo- finska. Esterna äro mindre blandade. Livlän- lösa nästan vid allt vad dem möter. De äro darna och invånarna på Ösel äro av ren finsk lika nöjda vid allt i världen, om man undan- stam. Härav kommer att deras finska munar- tager livet och kärleken. Ibland de skjutsande ter vika så mycket ifrån varandra, att en fin- såg jag intet mer än en enda som var munter ne, som väl kan taga sig fram omkring Reval, och glad. Kvinnfolket hållas i mindre tvång har största svårighet däri bortåt Neuhausen, än karlarna. De äro ock icke utan skönhet och ja förstår många ord alldeles intet. Den un- fåfängac. tyska bibelöversättningen påstods vara den Alla måste arbeta på herrgården när det bästa av alla. Att många, sedan landet kom tillsäges. Kvinnfolken måste dessutom spin- under ryskt välde, varit nödsakade lära sig na. De som hava goda herrskaper, vilka dock ryska, förstås av sig självt. torde vara nog få, kunna förvärva sig pen- För några år sedan skedde en märkvärdig ningar, men fruktan att förlora dem, emedan förändring med domstolarna. Där 2 à 3 per- de veta, att de, med allt vad de äga, tillhöra soner förut voro, förordnades då 4, 5 à 6, på egendomsherren, gör att de merendels gräva det, som en domare för mig utlät sig, sakema ned dem. måtte bliva borttrasslade och den sökande I Pleskow träffade jag en präst, som, för sent eller aldrig få rätt. Kejsarinnan hade adelns hårdhet emot bönderna i församlingen ansett denna förändring och den nya lagbo- han haft, flyttat därifrån. Han hade sedan kens införande såsom ett storverk och frågat blivit pastor vid tyska församlingen i nämnda storfursten, sin son, då han en gång kom in stad. till henne: Vad han tyckte? Om det icke var ett stort verk hon nu gjort? Då storfursten Bondens klädedräkt består av en lång önskade eller frågade: Om det även bidrog svart rock under och en grå ovanpå. En med till undersåtarnas välfärd? hade hon blivit mässingsspännen fullsatt rem spännes om högst förbittrad på honom, och icke tillåtit livet utanpå allt. Från Reval till Dorpat bru- honom visa sig för hennes ögon på flera kades ett slags läder eller skinnskor, från veckor . Dorpat till gränsen endast bastskor. Adeln har kejsarinnan intet vågat stöta. Kvinnfolkens dräkt är rätt snygg. På hu- Den håller ännu vart tredje år sina kretsda- vudet hava kvinnorna en på synnerligt sätt gar. Har icke med svåra utlagor blivit be- gjord mössa, som ser nätt ut. Tillåter förmö- tungad, icke ens under nu varande krig med genheten så skall den vara prydd med guld Sverige. En adelsman sade att all utgiften eller silverspetsar. De ogifta hava blott ett bestod i 25 kopek eller 8 skilling för var band, eller bindel, om huvudet. Få hade trö- mansperson på godset. Adeln är till största jor. Lintygsarmarna voro båda vita och vida. delen i släktskap med den svenska. Då det skall vara väl måste både kragen och handlinningarna vara utsydda. Livstycks- Om prästerna yttrade sig kretsmarskalken skjörtet och kjorteln måste då även nedom- Stackelberg: Prästerna här i landet hava kring, ofta kvarteret högt, vara av annat tyg många barn och böcker, och det är allt. och färg, med sin utsyning. Då brukas ock en Det var ett verkligt nöje att få bese detta grann gördel. Halsen prydes med ett ned på härliga, Sverige fordom tillhöriga land. Hade bröstet hängande pärlband. På bröstet bäras Karl XII varit så god general och ministre en eller två penningar av tenn eller silver, som han var knekt, så hade det efter all lik- samt en liten något kupig bleckplåt. Man kan nelse ännu varit svenskt, och dess allmoge, på klädseln lätt se om pigan ingått någon förmodligen, i en lyckligare belägenhet. At äktenskapsförbindelse eller icke, ty de förlo- cum delirant Reges plectuntur achivi. vade bära på bröstet en svart ring eller spän- d. 3 kl. 3 e.m. fortsattes resan från Neu- ne. På några ställen såg jag tämmeligen stora hausen 18 verst till Pitzur, en liten usel och flickor i blotta lintyget, endast med ett band sämre byggd stad än många byar. Gavlama om livet. på husen voro vända åt gatan. På sidorna om Språket är olika. De förnämare tala tyska, ett litet fönster voro små gluggar med skott- men allmogen untyska, som är ett gemen- luckor. Kring dessa gluggar var väl skurat. samt namn på de i Livland boende 3 natio- Som staden ligger sankt äro gatorna och går- ners, esters, livländares och letters språk. darna belagda med kavelbroar. Här är ett

46 kloster, dit fordom många vallfärder skett till slutade de. Ryska prästerskapet kan i följe en undergörande Maria-bild. Då svenskarna härav intet vara i annat än okunnigt. Den borttogo Maria, begynte stadens välmåga som kan något litet latin anses för höglärd. avtaga. En rysk aftonbön bevistades. Den bestod d. 4 f.m. till Isborch, en gammal förfallen mest i korsande och sjungande av präster och fästning, som fordom varit ryssarnas gräns- 2 andra personer. I Pleskow bodde en kop- fästning. Murarna voro tämmeligen höga. In parslagare, som var född svensk. på fästningsgården var en kyrka och begrav- d. 6 kl. 8 om aftonen lämnades Pleskow ningsplats. Här såg jag ryske bondens nog och kl. ½2 om natten kommo vi till posthuset tarvliga middagsmåltid. Då han vattnat sina Podovischin, 22 verst. Vägen var sandig och hästar, tog han sig ett ämbar vatten, söp där- djup. ur med en sked, han förde med sig i fickan, d. 7 f.m. till Sagorskijam, 17 verst. En by och åt därvid salt och bröd. Efter middagen långt vackrare än staden Pitzur. E.m. till till byn Lästvänka, 40 verst från Pitzur, ett Sudgegorrow postgård, 7 verst. uselt och osnyggt ställe. Här lågo vi i deras dåliga pörten. d. 8 kunde man för regn ej resa mer än 20 verst. Vid framkomsten till Dubrovna post- d. 5 till Pleskow. Staden, ehuru guvenörs- gård voro alla genomblötta, som åkt på öpp- säte, är på långt när icke så betydande, som na vagnar. Postkommissarien, en avskedad man på något avstånd av de många kyrktor- löjtnant, påstod sig leda sin härkomst från nen tycker sig med skäl kunna sluta. För 4 år Sverige, emedan hans farfar varit i svensk sedan avbrann största delen av staden. Här tjänst. Då han vid hälsningen räckte ut sin äro över 40 kyrkor – 4 äro raserade 2 lämnade hand, räckte jag ock ut min. Han kysste då på åt tyskarna till deras kyrkas uppbyggande, henne, såsom han var van att göra vid de varmed nu hölls på. Fästningsverket är för- ryska prästerna. Prästen i törsamlingen gjor- fallet. Innan man kom in i staden måste man de besök. Sina flesta medbröder lik förstod över floden Velich, som flyter tätt förbi mu- han intet språk mer än sitt modersmål. ren. d. 9 hindrade regn att resa längre än till Tyske pastorn besöktes. Han omtalte rys- Bovorischi postgård, 17 verst. Vägen var − sarnas stora okunnighet i religion allt består mest försedd med kavelbroar. Här träffades i korsande. Då en källarmästare för några år en fransk officer, som varit adjutant hos prin- sedan utsatt sin skylt, Bacchus på tunnan, sen av Nassau Siegen. Han gav de på sina trodde alla att det var ett av deras helgon, ställen nämnda underrättelser, och berättade och korsade sig för honom. Tyske pastorn, att ryssarna fått gruvligen stryk i Svensk- som sett och ej kunnat avhålla sig ifrån skratt, sund. Han hade med största livsfara kommit tillspordes någon tid därefter av ryska präs- undan i en båt, men förlorat allt vad han terna: Om det icke var tillåtet att tillbedja hade, och såleds, som han sade, fått dyrt helgonen? Han bad dem läsa Exod. 20:4, där plikta för det han gått i rysk tjänst. Gud själv säger: Du skall icke göra dig något beläte ej heller eljest någon liknelse, antingen d. 10 till Schelska, 25 verst i regn och dålig det ovan är i himmelen, eller det nere är på väg. jorden, ej heller det som i vattnena är under d. 11 f.m. till Saltsa, en så kallad stad och jorden. Men, invände de då, Maria har ju fött dyrt ställe, 20 verst. Vi följde en stor vacker å. till världen vår frälsare, som är en så stor E.m. till Domschaga, 20 verst, en stor och man. Varpå svarades: Kejsarinnan är en stor vacker by på ömse sidor av en stor ström. monarchinna, om hon komme hitåkande, d. 12 f.m. till Dominischi 21 verst och e.m. skulle det då passa sig för eder att falla ned till Dvarest, 17 verst allt över kavelbroar och i för hennes kusk, ära och tillbedja honom, för regnväder. det han kört henne hit? Nu kunde de intet svara. d. 13 kl. ½ 2 efter middagen kommo vi till Novgorod, 20 verst allt över kavelbroar. Sta- I Pleskow är ett slags högskola, eller se- den ligger på ett tämmeligen vackert ställe, minarium, men efter nämnda prästs utsago, på ömse sidor om Nevaströmmen. Ehuru han är intet stort med det bevänt. Själva lärarna intet svarar emot vad man väntat, och av de kunna ingenting. Pastorn hade en gång vid många glänsande kyrkotornen på långt håll en disputationsakt roat sig med att opponera gissade, är han dock tämmeligen vacker. Han extra. Det hade sedan den verkan, att så snart har ordentliga gator, flera vackra stenhus och de sågo honom inkomma igenom dörren

47 en stor hop handelsbodar. Den lilla delen d. 14 kl. 4 e.m. lämnades Novgorod. I stäl- som ligger hitom strömmen är åt landsidan let för major Tyrol, som följt oss från Reval, omgiven med tjocka och höga murar, vallar fingo vi nu en assessor Klibel till ledsagare. och gravar. Den andra, eller egentliga staden, Efter 35 verst resa kommo vi kl. 2 om natten är ock försedd med vallar åt landsidan. Dock till byn eller så kallade staden Breunitz. förfaller fästningsverket över allt, och gra- d. 15 f.m. till Saits, 27 verst, e.m. till varna gro igen. Chrestzij, 31 verst, en stor med stadsprivile- I ryska städerna får man ingalunda av gier försedd by. Den har vid ena ändan ett kyrkornas antal göra någon slutsats till invå- stort torg, med en vacker kyrka mitt på, och 4 narnas myckenhet. Att bygga kyrkor anses vackra stenhus i hörnen, utom 3 andra sten- såsom något förtjänande. Därav kommer att hus. De flesta förmodligen byggda på kejser- man även i små städer får se många och skö- lig bekostnad. Den har ock några reella tvär- na kyrkor. I Novgorod räknade jag 6 alldeles gator . intill varandra byggda. Staden har fordom d. 16 f.m. till byn Jasenpats, 38 verst, och varit i bättre flor. Om dess avtagande vittna e.m. till en by på andra sidan om staden Val- de många stora trädgårdar inom vallarna. daij. Valdaij ligger vid en liten sjö, har några Som vägen emellan Moscau och Petersburg stenhus och 3 kyrkor . går härigenom, är här tämmeligen dyrt. Hos en traktör Lindner, en artig man, spisades d. 17 f.m. till den vackra byn Gedroa, 20 kongligt för 40 kopek utan, och 48 med en verst. Där var marknad. Skor, stövlar, träd- butelj svagdricka. skålar, näsdukar, örhängen, vilka allmänt brukas av allmogen, ett slags strumpor allde- Vi inkvarterades i ett litet stenhus. I det les raka, och bröd, voro de enda varor där rummet jag kom att bliva voro vi 12. Säng- funnos. Ryssarna firade nu Christi förklaring. ställen bestods intet. Gammal halm inbars i Efter middagen till Katillova 36 verst. stället. Vi läto bära ut den igen och lade hellre våra kläder på bara golvet, än utsatte oss för d. 18 då vi åkt 4 eller 5 verst passerades en andra olägenheter. Vakt sattes vid dörren, på gammal äreport, tecken till Novgorods gu- det betjäningen ej skulle göra något oväsen- vernements slut. Tver i vilket vi nu kommo de. Så ville generalguvenören Arkaraff, ge- stod under samma generalguvenör. I Ples- nom sina hejdukar, inbilla oss. Man log däråt. kows guvernement voro vackra alleer av Kl. 9 om afton kom en polissergeant att se björk planterade på båda sidor om vägen, där efter om vi alla voro inne, emedan han därom skog feltes, eller intet gick så när att alléer av skulle lämna rapport till generalguvenören. honom kunnat göras. I Novgorods och Tvers Och en annan kom att släcka ljuset. var sådant uraktlåtit. Strax efter middagen kommo vi till staden Vyschnei Volotschok 36 Efter guvenörens i Reval baron Wrangels verst från Katillova. Här hade vi genast sko- utsago skulle vi stannat i Novgorod, men vi lat stiga ombord på några stora båtar, och gå fingo snart höra annat. Knappt voro vi in- på Volgaströmmen till Jaraslav, men en kurir komne förrän generalguvenörens sekreterare, , som om natten rest oss förbi, hade lämnat en adjutant och en överstelöjtnant infunno den befallning, att så många svenska fångar sig hos oss med den tillsägelse: Att herrar som kommo, skulle stanna tills vidare, eme- officerare skulle dröja kvar i 4 dagar, men dan fredsunderhandlingar med Sverige voro kadetter och underofficerare avgå nästa dag. påbegynte. Vi inkvarterades i kejserliga pa- Efter ¼ timme återkommo de och sade, att vi latsets nedre våning, där 3 rum lämnades skulle allesammans resa nästa dag helt bitti- officerarna, näml. 2 för dem själva och ett för da, för sina orsaker skull, dem generalguve- bagage och betjäning. Sängställen funnos nören just nu fått veta. Officerarna skulle till intet. Jaraslav, men kadetterna och underofficerarna till Nischneij Novgorod. Dock skulle alla I alla städer emellan Novgorod och följas åt till Jaraslav. De som hade täckta vag- Vyschnei Volotschok, förmodIigen även se- nar förnektes taga dem med sig emedan vä- dan till Moscau, voro vackra stenhus upp- garna, efter föregivande, voro för trånga. byggda för kejserlig räkning, tvivelsutan till Officerarna begärde få uppvakta herr gene- viIoställen för den regerande, ifall han skulle ralguvenören, men det avslogs. Guvernören vilja fara till Moscau. Emellan Novgorod och Samarin, en artig och belevad herre, höll sig Petersburg finns ock ett sådant. icke för god att besöka fångarna. Vyschnei Volotschok, en för 18 år sedan anlagd stad där Nevaoch Volgafloderna ge-

48 nom kanaler och slussar sammanbindas, gemenligen frälsaren på korset målad överst, innesluter en tämmeligen stor omkrets. Den sedan jungfru Maria med barnet Jesus, alla har ordentliga och breda gator, ett ansenligt profeter, evangelister, apostlar etc., på väg- stort torg, mitt på vilket stå kyrkan och na- garna och pelarna hänga ock tavlor med Ma- rinken, eller huset i vilket de handlande hava riae, Nicolai eller någon annans bildmålning. sina bodar. På de sidor av det ansenliga tor- Dessa senares huvuden äro stundom målade get där kanalen ej stöter till äro vackra sten- på en bleck- eller trädbit, som överst är böjd hus, mest nya, med portiker, så att man i några finger ifrån tavlan, och giver huvudet regnväder kan gå torr. På denna sidan om ett nedböjt utseende. På dessa huvuden såg kanalen äro ock flera vackra stenhus. Ett helt jag stundom en mössa av järnbleck, även ett kvarter tillhör kronan. Över en kanal är en band med påträdd silverpenning hängd. betäckt bro. Genom Volgas och Nevas sam- Bakom den stora tavlan voro 2 rum, eller manbindande är kommunikation öppnad sakristior, däri kyrkans skrud förvarades. emellan Kaspiska havet och Östersjön. En Den var prålande. Prästen skall vid alla för- ansenlig myckenhet stora båtar, som äro plat- rättningar i kyrkan i den vara klädd. Mitt på ta under botten och hava svaga sidor , kom- den stora tavlan var en grillerad dörr , inför ma årligen från Kasan härigenom till Peters- den satt en gardin. På båda sidorna voro burg. I Petersburg säljas de till vedbrand, ingångarna i sakristiorna. Framför tavlan var emedan de ej kunna komma tillbaka uppför en liten rund upphöjning av 2 trappsteg: på de många fallen som äro emellan Petersburg den uppstiger prästen då han läser eller och Vyschnei Volotschok. En gång i måna- sjunger i församlingen. Vid gudstjänsten och den, då några hundrade hunnit samlas, öpp- bönestunderna nyttjas alltid vaxljus. Den som nas slussarna. Dagligen ankom en mycken- vill sätta något för Maria, Nicolaus eller nå- het. Somliga innehade bjälkar, somliga glas- got annat helgon, och intet haver med sig kärl, andra varjehanda träsaker såsom fat, hemifrån får köpa i kyrkan av ljusmånglers- skålar, skedar och alla slags leksaker, andra kor, som därmed alltid infinna sig. Jag bevis- skinnvaror etc. Bönderna, som föra dem, tade några aftonböner, även en ordentlig måste gå tillbaka till Vyschnei Volotschok gudstjänst d. 22. Den begyntes med mässan- eller Tver, varifrån de kunna på Volga åter- de och sjungande av klockare och präst, komma till sin hemort. En brigadör och 2 ömsom och tillika; sedan läste prästen en hovråd hade uppsikt över slussverken. Där stund ur en bok, och äntligen slutades allt, voro några tyska lutherska familjer, men som det begynts, med sjungande av klocka- ingen luthersk präst. Sina barn lämna de ren. Jag kom under läsandet. Några av de odöpta till dess en präst kommer från Peters- förnämare ryssarna anmodade genast en burg genomresande, vilket merendels sker en svensk officer, att gå till mig och säga: att det gång om året. Jag döpte d. 20 aug. hovrådets intet var brukligt läsa innantill, men att präs- von Beccaus son, som var 3 månader gam- ten gjorde det av lättja. Under det prästen mal. Stundom händer, ehuru nog sällan, att läste korsade åhörarna sig som oftast. Vid, någon låter en rysk präst döpa sitt barn, vil- sången efteråt, då Hospodi pomeloi, Herre ket då på arkimandritens för några år sedan förbarma dig över oss, förekom, vilket sked- givna befallning måste ske efter föräldrarnas de ofta, och ej sällan flera minuter å rad, kor- vilja, utan smörjelsen och övriga ryska cere- sade de sig alla och bugade sig djupt. Jag såg monier. rätt många gamla med otrolig vighet till 20 a Vyschnei Volotschok ligger, som namnet 30 gånger falla ned och lägga pannan emot utmärker, högt: ty Vysch eller Vyschnei är golvet. Detsamma såg jag även i husen vid hög, och har ett långt hårdare klimat än morgon- och aftonböner. De bättre fruntim- andra orter under samma polhöjd. Astraka- ren korsade sig endast på bröstet men alla ner och annan ömtålig trädfrukt trivas där andra för pannan, bröstet, vänstra och högra intet. Natten före d. 30 aug. var stark frost. skuldran. Korsandet sker med högra handens tumme, pek- och långfinger. Ingen av åhö- Kyrkan besågs. Ryska kyrkorna hava näs- rarna hade bok med sig. Jag såg ej heller nå- tan allmänt en dome mitt på, som är fullsatt gon bok hos någon bonde i dess hus. I kyr- med fönster runt omkring. Man träffar i dem korna tillåtes ingen instrumental musik. Rys- inga bänkar, alla måste stående förrätta sin sarna hava många klockor vid sina kyrkor, andakt. Altare och predikstol saknas ock. Där men ringa intet på det hos oss brukliga sättet. koret börjas är en stor tavla, som nästan går De hava tåget fastsatt i änden på kläppen. upp i taket och till båda sidorna. På den är Ofta begyntes med ringningen kl. 4 om mor-

49 gonen och fortfor nästan i ett till kl. 9 eller I alla hus finnes Maria främst i en vrå. 19[?]. Med korsande och bugande framför henne Ryssarna döpa genom neddoppande. Ett förrättas morgon- och aftonbön. Var och en tråg fylles med vatten. Prästen för ned barnet som kommer in hälsar först på Maria och vid den ena ändan och en hustru tager emot sedan på husfolket. Vid avskedstagandet det vid den andra. Därefter smörjes det, var- varder hon ock först ihågkommen. Om sön- vid prästen säger: Ett insegel på den helige dagen brinner vaxljus för henne. Lutheraner- andes gåva. Genom denna smörjelse tros den na nödgas även hava henne i sina hus till h. Ande nedkomma på den döpte, såsom han undvikande av otidigheter av de ringare kom på Jesu lärjungar och såsom han ned- ryssarna. kom synbarligen på de trogna då lärljungar- Ryssarna hava största vördnad för na, efter förrättat dop, lade händerna på dem. Jungfru Maria. Vid Valdai ville jag vända Smörjelsen brukas även då någon ifrån någon fötterna åt henne, då jag lade mig på bänken. annan trosbekännelse övergår till grekiska. Värden tecknade att jag skulle vända huvu- De som äro ivrigast i sin religion påstå, att det åt henne, och då det ej skedde, tog han alla som ej äro så döpta, ej äro rätt döpta och bort henne och satte henne i en vrå över sig. följaktligen inga kristna. Vilja ock därför intet Näst Maria intager St Niclas främsta rummet, dricka ur samma kärl med dem, eller äta med såsom landets skyddshelgon. Prästerskapet samma sked, innan hon blivit tvättad och hålles av allmänheten i stor ära. Den som på rökt. Ja somliga kastade skedarna på elden, landet, eller i småstäderna, möter en präst, som svenskarna nyttjat. kysser honom på hand och varder av honom Utom döpelsen och nattvarden hållas med korstecknet välsignad. smörjelsen, skriftermål, prästaämbetet, äkta Ryssarna hava 4 fastetider om året, näml. förbindelsen och sista smörjelsen för sakra- l) Långfastan eller Passionstiden. ment. De tre sista förbinda dock icke alla. 2) emellan Apost. Petri och Pauli dag, jag Vid begravningar hava ryssarna ock sina vet ej huru länge den räcker. (Den påstår i 40 egna ceremonier. Av naturlig vedervilja emot dagar, eller mindre, eftersom Påskhögtiden de döda göres med dem intet många om- kommer förr eller senare) ständigheter. De läggas i lintyget de dött i kistan, och föras endast med ett lakan be 3) Från d. 14 till d. 26 aug. Jungfru Maria täckta till graven, under sång av prästerna, till ära. som äro försedda med rökelsekar. Jungfru 4) Adventstiden. Dessutom hava de 2 fas- Maria måste ock vara med. Vid graven taga tedagar var vecka, näml. onsdagen och fre- ledsagarna avsked av den döde medelst en dagen. Då får de intet äta kött. D. 26 firade de kyss. Därpå läses välsignelsen över den. Kis- Jungfru Mariae döds- och himmelsfärdsdag tan tillslutes och nedsättes i graven. Stundom och fingo efter 14 dagars fastande äta kött. skall en sedel sättas i den dödas hand. Då Ryssarna hava många lätthelgedagar, prästen går till sorgehuset har han rökelseka- Prasnicki. Alla de kejserligas namnsdagar, ret i handen och röker hela vägen. 2 kvinnor kejsarinnans födelsedag och uppstigande på gå förut med den heliga jungfrun. Alla som tronen firas med gudstjänst. möta denna procession korsa och buga sig. I sorgehuset rökes och sjunges innan liket bä- En av ryska prästerna besökte mig d. 26. res ut. Mat sättes stundom på graven. Den Ehuru det var på förmiddagen var han redan tillkommer prästen för mässan. full. Det tycks som ryska prästerskapet gått ed på att öva sig i supandet. Prästen talte Däri handla ryssarna mycket fönuftigt att latin. Underligt och fägnesamt. Efter ett par de intet begrava sina döda i kyrkorna eller i dagar besökte jag honom igen. Han visade städerna. Jag såg nog få ställen på landet där mig då sitt bibliotek, där han, utom den av kyrkogårdarna nyttjades till begravnings- ryssarna vördade arkimandriten Platons plats. Omkring de flesta kyrkorna var intet skrifter och några andra på ryska, hade Cas- stängsel. Man såg här och där på åkrarna små tellionis Biblia Latina, en Theol Dogmatica in hus, med kors på taket. De voro förmögnares fol, skriven i förra seklet, och Baumeisteri gravställen. Grekerna hava inga bilder såsom Elementa Philosophiæ. I ett rum visade han katolikerna, emedan det i Exod. 20 är förbju- några på väggen hängande tavlor e.g. Johan- dit göra sig något beläte, utan de hava por- nes Döparen bunden i kedjor, väl gjord, men trätter eller målningar, ehuru där även för- med törnekrona – hans huvud på ett fat – bjudes att göra sig någon liknelse.

50 Frälsaren på korset i grovt gips, illa gjort – land vid Verele d. 31 aug. 1790, lydande i Jungfru Maria apostlarnas porträtter – ett översättning som följer: stort stycke med en hop fiskar – kejsarinnans Hennes Majestät Kejsarinnan av Ryssland och storfurstens porträtter. Med prästens och Hans Majestät Konungen av Sverige hustru blev en hel komedi. Hon ville äntligen upplivade av lika åtrå att sluta det krig som att jag skulle korsa och buga mig för Jungfru olyckligtvis dem emellan uppkommit, och att Maria och krucifixet, visade huru jag skulle återställa den forna vänskapen, överens- hålla fingrarna, korsade och bugade sig och stämmelsen och grannsämjan emellan deras bad mig göra så med. Jag sade till prästen, att respektive Stater och Länder, hava inbördes sådant gör man intet i Sverige och lossade meddelat varandra deras goda föresats i det- mig intet giva akt på vad hon sade och gjor- ta avseende, och för att åstadkomma en med de. Prästen log och tog mig i hand för att visa densamma enlig verkan, hava de utvalt, ut- mig något annat. Hon kom efter, tog mig i nämnt och befullmäktigat näml. Hennes Majt armen, ropade pope, och korsade sig. Man- Kejsarinnan av Ryssland friherre Otto Henric nen ledde flera gånger bort henne, men hon Igelström, generallöjtnant, förrättandes gene- kom igen. Då han fick veta att kragen hörde ralguvenörssysslan i Simbirsk och Usim, chef till min dräkt, trodde han att mitt runt upp- för Orenburgs dragonregemente, Riddare av lagda hår även hörde därtill, liksom det långa dess Alexander Nevsky, St Georgs militariske oklippta till de ryskas. Mina kläder tyckte och Stor Kors av St Vladimirorden, samt av han vara nog fina och goda emot de ryska Polska vita örn och St Stanislai orden; samt prästemas. Efter komedins slut frambars Hans Majt Konungen av Sverige herr Gustaf förfriskning, brännvin, ryskt och franskt, och Armfelt, friherre till Vorentaka, herre till bönskidor. Hos ryssarna framsättas böne- Åminne och Fulkila, en ibland de 6 Hans och ärtskidor, samt nyss avplockade gurkor, Majts överste kammarjunkare, Riddare av såsom desert vid måltiden. Därmed undfäg- Elephanten, generalmajor, dess generaladju- nas även de som komma på besök efter mid- tant, kavaljer hos hans Kongl. Höghet Kron- dagen, då årstiden det tillåter. Prästens äldre prinsen, överste för Uplands regemente till ämbetsbroder kom. Denne berömde han fot, Direktör över dess spectacler, en av de 18 förut för mycken och grundlig lärdom. Kan i Svenska akademien, Riddare med stora väl vara att han den ägde i ryskt förstånd. korset av dess Svärdsorden; vilka sedan de Med mig ville han intet inlåta sig i något meddelat varandra sin fullmakter, dem god- samtal. Då jag talte honom till, svarade han känt och sinsemellan utväxlat, hava överens- intet. Vid hälsandet kysste han mig på hand. kommit om följande artiklar. Prästen jag besökte hette Johannes eller 1 Art. Ivan. Han var ganska välmående och hade byxsäcksur, men, såsom bonden, skjortan Emellan Hennes Majt Kejsarinnan av hängande utanför byxorna, vilket dock för Ryssland, dess Stater, Länder och folk å ena, hans vida rock svårligen kunde märkas. Till och Hans Majt Konungen av Sverige, dess välmågan hade de ordentelige inkomsterna Stater, Länder och folk å andra sidan skall intet bidragit, ty de äro nog ringa, utan de hädanefter vara en stadigvarande fred, god många testamenten i penningar och annat grannsämja och en fullkomlig rolighet, så väl som sjuka och döende gjort till Jungfru Ma- till sjöss, som till lands, och skola till följe ria, ty prästerna dela ej allenast med henne, härav befallningar med största skyndsamhet utan ikläda sig ofta hennes rättighet helt och utfärdas till fientlighetemas inställande å hållet. Så sade åtminstone några i staden ömse sidor. Och man skall förgäta det fram- boende tyskar. farna, för att å båda sidor endast arbeta på ett fullkomligt återställande av den överens- Prästen bjöd mig till middag följande da- stämmelse och goda förstånd, som genom gen. Då jag kom dit fanns ingen hemma. närvarande krig blivit avbrutna. Hustrun måtte tvivelsutan trott, att någon olycka skulle hända hennes hus, om en sådan 2 Art. föraktare kom att äta där, som intet ville kor- Gränseskillnaden å båda sidor skall för- sa och buga sig för Maria, ehuru prästen se- bliva densamma som den har varit före ut- dan föregav att han måst bort i ämbetsför- brottet, eller början av närvarande krig. rättning. 3 Art. d. 27 lämnades oss del av fredstraktaten Till följe varav alla länder, provinser eller som blivit sluten emellan Sverige och Ryss- vad platser som helst, vilka under detta krig

51 blivit intagna utav någondera av de kontra- härunder ej inbegripas, eller sådana då av herande delars trupper evakueras inom så viktiga skäl Hennes Kejserliga Majt skulle kort tid, som möjligt är, eller inom 14 dagar förbjuda spannemåls utförsel till alla natio- efter utväxlingen av ratifikationerna å närva- ner. rande traktat. 7 Art. 4 Art. Emedan båda höga kontrahenternas sorg- Krigsfångar och andra, eho de vara må, fällighet att göra det skyndsammaste slut på vilka utan att hava burit vapen, blivit under krigets olyckor, vilka plågade deras respekti- loppet av fientligheterna bortförda av de ve undersåtar, ej har tillåtit att reglera åtskil- krigande delar, skola å ömse sidor utan nå- liga punkter och föremål bidragande till att gon ranson lösgivas, och dem skall stå fritt att stadga och befästa en god grannsämja och ett åter begiva sig hem till sitt, utan inbördes fullkomligt lugn för gränsen, överens komma fordran av någon ersättning för deras under- de, och inbördes utlova, att sysselsätta sig hålls omkostnader, men de skola vara för- med dessa punkter och föremål, dem granska bundne att avbörda sig de skulder vilka de och uti vänlighet reglera genom ambassadö- gjort hos enskilda personer uti ömse sidors rer eller plenipotentäre ministrar, vilka de stater. skola till varannan avfärda genast efter när- 5 Art. varande fredsfördrags avslutande. På det jämväl till sjöss alla anledningar 8 Art. måtte hävas vilka kunna förorsaka något Ratifikationerna å närvarande fredsför- farligt missförstånd emellan de kontraheran- drag skola utväxlas inom 6 dagar, eller förr de delar, är utfäst och överenskommit, att om det sig göra låter. svenska krigsskepp, ett eller flera, de må vara Till yttermera visso hava vi detta freds- större eller mindre, skola, när de gå förbi fördrag undertecknat och därunder satt våra Hennes Majts Kejsarinnans fästningar, vara sköldemärken, som skedde på Verele slätt förbundne att giva Svensk lösen, och att dem vid Kymene älv emellan båda lägrens förpos- genast skall svaras med den Ryska lösen. På ter d. 8 − 14 augusti 1790. lika sätt skall föhållas med Ryska krigsskepp, antingen deras antal utgör ett eller flera, skola de inför Hans Svenska Majts fästningar Otto Henric Igelström Gustaf Mauritz vara förbundna till Ryska lösens givande, då Friherre Armfelt dem genast skall svaras med den Svenska L.S. Friherre lösen. Emellertid skola de , höga kontrahe- L.S. rande delar ofördröjligen och det snaraste som möjligt är låta upprätta en särskild kon- Således slutades detta kriget lika hastigt vention, varigenom sättet skall i fastställas och oförmodat som det begynts, till ej mindre varefter Svenska och Ryska krigsskepp skola glädje för ryssarna än för oss. salutera , varannan, antingen i öppna sjön, i hamnarna, eller överallt annorstädes, varest Ryssarna tillstodo att svenskarna aldrig de kunna mötas, intill dess skola till undvi- kunnat tillfoga Ryssland mer ont, än genom kande av allt misstag i ovannämnda fall, detta kriget. Ganska mycket folk, så officera- varken den ena eller den andra sidans krigs- re som gemene, hade strukit åt, penningarna skepp salutera varannan. voro åtgångne och en dyrtid förorsakad. Kri- get med turken hade de ingen känning av. 6 Art. Det var som det intet varit till. Hennes Kejserliga Majt av Ryssland har Vid fredstraktatens meddelande tillsades, jämväl beviljat, att det skall vara Hans att de av manskapet som ville, hade tillstånd Svenska Majt fritt att årligen låta upphandla att bliva kvar, emedan de, ryssarna, märkt att för 50 000 Rubel spannmål uti hamnarna vid i vår arme voro många utlänningar. Men Finska viken och Östersjön, emot det att man ingen hade lust att stanna kvar. bevisar att det är för Hans Svenska Majts räkning, eller ock för undersåtar till den än- dan uttryckligen autoriserade av besagda September. Hans Majt, utan att någon avgift eller pålaga d. 2 kl. ½ 10 fick man äntligen begiva sig därför skall erläggas, samt att fritt överföra på hemresan. Vägen emellan Vyschnei Volot- densamma till Sverige. Dock böra missväxtår

52 schok och Novgorod är till största delen be- stensatta. Där kavelbroarna slutades voro 2 lagd med kavelbroar, något är stensatt. pelare, tecken att Ingermanland och Peters- d. 6 kommo vi till Novgorod, och måste burger guvernement där vidtog. intaga vårt förra kvarter. Så snart vi ditkom- Ryssland är ett vackert land. På de flesta mit infann sig generalguvenörens sekreterare ställen jag for fram var det mer sidlänt än (yid namn Sundblad, i uppförande sin herre upphöjt. Löv- och barrskog tycktes inte vara lik. Generalguvenören hedrades allmänt med brist på. Ek såg jag dock intet tecken till. Jag tillnamnet Grande Canaille) , och på sin her- såg icke ett enda berg innan jag kom åt vi- res vägnar frågade: om herrar officerare ville borgstrakten. Endast ett stycke bort emot resa sjö- eller landvägen till Petersburg? Vil- Valdai var stenbundet. Däråt var ock backigt, ket dem behagade stod dem fritt och ville de annars var landet ganska jämnt. Jag vet icke resa landvägen, skulle de ut dagen därpå, var stenarna tagits med vilka vägarna blivit eller d. 7, men om de ville resa sjövägen, lagda, isynnerhet emellan Novgorod och kunde de ej komma ut på 4 dagar, emedan Petersburg. Jordmånen är fruktbärande. barkarna ej förr kunde bliva färdiga. Land- Landets invånare bestå av adel, borgare och vägen valdes. Vid pass en timme därefter bönder. Adeln av furstar (Knasi) och adels- återkom sekreteraren och sade: att det var män (Bojarer), härtill har senare tiders få- kejsarinnans befallning att 15 skulle resa fänga lagt tyska riksfurstar, grevar och friher- land- och de övriga tillika med kadetterna rar. och underofficerarna sjövägen och att de som Borgare äro de som bo istäder. Desse skulle fara sjövägen måste ut följande dagen, skulle vara köpmän eller hantverkare. Men eller d. 7, och de andra ej på 4 dagar. På sjö- som häri intet är något tvång, idka många vägen kunde ej tillåtas taga vagnarna med stadsbor endast åkerbruk, ävensom bonden sig. tillika kan driva stadsmannahantering. Ingen d. 7 vid middagstiden avgingo några offi- borgare kan i staten få någon tjänst med vil- cerare, kadetter och underofficerarna på 2 ken officersrang är förbunden. Och det äro de barkar Nevaströmmen utför. Kl. 6 e.m. kom flesta. Borgaren betalar kopfskatt, eller man- en polislöjtnant med en annan officer till oss talspenningar, och måste giva rekryter, men och sade: Marchiren, marchiren sitschas, kan intet bliva livegen. Köpmannen giver ett loschedi, kibitki och pekade i det samma ut åt för hundrade istället för kopfskatten och där de kommo. Detta kunde intet annat än löser rekryter med penningar. högeligen förtreta oss. Hade någon funnits Bönderna äro livegna. De delas i kron-, som kunnat vara tolk, eller om Sundblad kloster- och adelsbönder. Kron- och kloster- kommit, så hade de alla fått höra mycken bönderna betala skatt och tunga efter lagen. sanning. Vi uppsköto dock resan till dagen De kunna, som redan blivit anfört bevis på, därpå. jag hade gärna sett att det blivit längre skänkas bort. Adelsbönderna äro adelns uppskov, emedan jag då fått tillfälle besöka livegna, kunna såsom sådana säljas, och hål- arkimandriten. las i allmänhet nog hårt. De dugligaste utta- d. 8 kl. 9 skedde avresan från Novgorod. gas genom lott till krigstjänst. Adelsman Före middagen reste vi till byn Podberisi, 22 räknar intet, såsom i Sverige, sitt gods efter verst. Efter middagen till Spatsepolits, 24 utsädet vid godset, utan efter böndernas an- verst. Nu hade vi en dragonunderofficer med tal. oss. Stora byggningar voro väl vid stations- Till handel är ryssen kanske mer än någon byarna uppbyggda, lika posthusen vi hade annan nation i Europa fallen, och en mästare först i Ryssland, men i dem slapp ingen in. att bedraga. Juden, ehuru utlärd, skulle där d. 9 fortsattes resan till Tjudol, 24 verst, stå sig nog slätt. och därifrån till Lubani, 32 verst. Från Nov- Den stora hopen är munter och sorglös gorod till Tjudol var vägen ingalunda snör- ända till lättsinnighet, mycket begiven på rät, som många föregivit, men väl från Tjudol sinnliga förnöjsamheters åtnjutande, skicklig till Lubani. I den usla byn Lubani nödgades att snart fatta och utöva, i alla göromål livlig, vi vila över d. 10 för brist på hästar. skicklig och hurtig, i passionerna häftig och d. 11 till Tosna, 26 verst. De 22 första vers- går snart till ytterligheter. Jag hörde och såg ten hade man dåliga kavelbroar att skakas det på flera ställen där vi bytte om hästar. på, de andre 4 voro, såsom hela den övriga Ryske officerns hot och slag förmådde intet vägen emellan Novgorod och Petersburg, tysta mun på dem, så länge första hettan

53 varade. De äro behjärtade och tilltagsna. ställen genom en trädskorsten, som var mitt i Framtiden sörja de intet före. Sång älska de stugutaket. Dessa stugor kunna intet annat mycket. Skjutsbönderne sjöngo beständigt, än vara ganska svarta i taket och på väggarna isynnerhet då vägen var sådan att man nöd- jäms med skottluckorna, och kallas med skäl, gades köra mycket sakta och de kunde kom- Tschermaja Isba, svartstugor. De nyligen ma tillsammans. Då kvinnfolken om afton uppbyggda stugorna hade riktig skorsten, ett slutat sitt arbete på åkern, gingo de i ordent- litet fönster på den ena sidan av gaveln, mitt lig procession hem, med skäran upplyftad i för ugnen, och ett dubbelt större eller orden- vädret, under de gällaste fröjdesånger. telig fönsterluft mitt för den övriga delen av Handkyssning är intet bruklig. Båda kö- stugan. Dessa kallas vitstugor, Gorniza. nen kyssa varandra på munnen. Taken i stugorna voro somligstäds av De ringare hälsa med mycken vänlighet runda tätt intill varandra lagda stockar men på varandra. Karlen tager av sig hatten och på de flesta ställen av bräder, även som de kvinnan gör en vördsam bugning. Lägger över allt utanpå voro med bräder täckte. Alla han Duschinka maj, min själ lilla, till vid husen äro av runda liggande stockar. Endast hälsningen, Drafni, god dag, så beledsagar de nyss byggda boningshusen voro bilade hon sin bugning med ett småleende. innantill. Stenfot såg jag icke under något. Antingen grunden var sid- eller höglänt voro Ryssen är, såsom finnen, ifrån barndomen stockarna lagda på bara marken. Det var van vid kalla och varma bad. Var vecka mås- därför icke rart att se hus som voro några år te han bada. gamla luta, det ena hit och det andra dit. Var gård är inbyggd med höga plank eller väg- gar. En vana som blivit bibehållen sedan längre tid tillbaka, då det vid hårt straff åla- des så bygga, för att äga något försvar emot de strövande tartarer. Hela gårdsrummet är belagt med timmer och till största delen för- sett med tak. Husgerådet är ganska ringa. Det består av ett bord, väggfasta bänkar och ett löst långsä- te, samt ett eller flera helgons bilder i en vrå. Sällan får man se någon gryta. Till kokning brukades vanligen större eller mindre kru- John Augustus Atkinson. Bastubad. (Ur A Pittoresque kor. Vid ugnshörnet hängde en liten kruka Representation of the Russians. London 1812.) med vatten. Att detta vattnet, efter herr Cox- De byar vi foro igenom lågo längs åt och es föregivande, är helgat, tvivlar jag så myck- tätt intill vägen å ömse sidor. Byggningssättet et mer på, som jag såg att det nyttjades till var där lika som i de mindre städerna. Husen tvättvatten, och oss även tilläts nyttja det, och stå tätt intill varandra med gavlarna åt vägen. krukorna på ett par ställen fått sitt rum ute Stugan är några stocklag upphöjd. Under iförstugan. henne är en bod. I stugan är en ugn, som på Vagnar brukades antingen mindre, öpp- de flesta ställen intager fjärdedelen av rum- na, enspänniga, eller större halvtäckta, som met. Jäms med ugnen var på somliga ställen kallas Kibitki. De förra heta Teleki. en avplankning gjord av bräder, på andra endast ett par lakan hängde. Ugnen är jämn Levnadssättet är ganska tarvligt. Den van- ovanpå. Lika långt fram och lika högt med ligaste drycken är kvas, ett av kli, mjöl och ugnen är en brädbotten. bröd, eller av mjöl och malt genom syrlig jäsning tillrett svagdricka. Det är svalkande Ugnen och brädbottnen äro sängställen. och icke illa smakande. Kläderna, som varit på kroppen om dagen, tjäna om natten till sängkläder. I de äldre Bröd bakas var dag. Det var hustruns för- byarna är endast ett litet fönster på gaveln, sta göromål om morgonen. I brödet lägges och somligstäds ett på den ena sidan. Men på alltid salt. Ofta hackades nog grova kålblad båda sidor om dessa fönstren äro gluggar och kokades utan allt tillägg. Stundom lades försedda med skottluckor. Skorsten finnes därtill ett slags svamp, eller riskor. Denna intet, utan röken utsläppes genom små skott- svamp hålles för en delice. Jag såg på flera luckor på väggen uppemot taket, och på sina ställen stora baljor fulla därav. Lök är en

54 ännu större delice. Vid Pleskov var ett stort nämnda raka strumporna och skor med karl- fält med lök. Min skjutsbonde skaffade sig klackar, prydda med mässingsspik. Denna några, rensade en mycket väl och ville där- prydnad måste även vara vid tån. Lintyget är med traktera mig, såsom med något synner- vitt och sluter till vid halsen med en krage. ligen rart. Under det han förtärde sin lök Kjortlar såg jag ingen hava. Ideras ställe bru- sade han flera gånger: Gott, gott, ganska gott. kas ett fotsitt livstycke, eller livrock, som är Av brännvin är ryssen en stor älskare. mycket utskuren kring halsen och utan ar- Man förstår sig alldeles intet på tobak. Jag mar, till höftema sitter den åt kroppen, men såg icke en enda varken röka eller snusa. Då ifrån höfterna utbreder den sig utan veck och mina följeslagare, vid skjutsombyten, tände räcker till skorna. Framtill sitter en tät rad på sina pipor, var icke rart att se kvinnfolken med små knappar ända ned, om livet knytes sätta näsduken för näsan. dock alltid ett band. Om söndagen nyttjades somligstädes förkläde. Köpmanshustrun Smör kunna ryssama inte tillreda så att sätter utanpå sitt fotsida livstycke en kofta, någon annan kan äta det. Det skiljes i ugnen, utan armar och rynkor, och kring halsen lika blir därföre knottrigt och elakt. utringad. Om vintern nyttjas päls allmänt. Kronans bönder må bättre än adelns. De Pälsen såsom en skänk av brudgummen är njuta större frihet. det förnämsta plagget och får därför även ofta göra tjänst om sommaren. Om halsen Klädedräkten är urgammal. Adeln, civil bäres pärlband eller guldkedjor, då förmö- betjänter och militären samt de förnämsta genheten det tillåter. Huvudprydnaden är köpmännerna i själva huvudstaden bruka olika. De ogifta gå mer med bart huvud än de tysk dräkt. Men borgare och handelsståndet i gifta. Jag såg i Vyschnei Volotschok officers- allmänhet den nationella. Prästen är utom fruar endast med ett silkes- eller bomullsklä- tjänsten klädd såsom köpmannen. Ämbets- de om huvudet. Då bondens hustru eller dräkten är en mässkjorta och mässhake. Den dotter skulle ut i regnväder i skjuts, eller senare får vara av vad färg som helst. Klos- annorstädes, satte hon hans rock och hatt på terfolket kläder sig i svart. Skägget låter både sig. borgaren och prästen växa. Något undantag kan dock finnas bland de yngre. Smink brukas. I Tosna såg jag 2 bondpi- gor därmed utmålade, ehuru de tycktes på Nu något om allmogens dräkt: Bonden intet sätt behöva det. brukar skägg, det är gemenligen starkt. Håret klippes och kammas. Om sommaren avklip- I många byar emellan Vyschnei Volot- pes det upp i huvudet. Skjortan är kort, utan schok och Petersburg voro flera smedjor och krage vid halsen, av vitt, blått eller rött linne. bodar med rep och järnsaker uti, vilket är Byxoma av hampväv äro vida och hopknytas oumbärligt där vägen är belagd med stenar under knän. Skjortan hänger utanför byxorna eller stockar. Den som i Ryssland vill färdas och hålles till livet med ett band. I stället för med eget åkdon och fara fort kommer illa ut. strumpor lindas ett stycke blångarnsväv eller Jag köpte ihop med en officer en kibitka, för valmar om fötter och ben. De bättre bruka att kunna åka någorlunda bekvämt, där så- läder- men de ringare bastskor. Korta stövlar dana intet funnos. Sedan hon några gånger brukas allmänneligen. Över skjortan bäres ett lagats, måste hon säljas med förlust. I kibit- livstycke eller ock en med knappar försedd korna bäddade vi på ryska viset under oss väst. Därpå en frammantill över varannan med våra sängkläder, och lade oss. Jag vet gående grå rock med många små knappar. intet huru det annars gått med ryggen på Den har ifrån höften nedpå vaden räckande i stengatorna och kavelbroarna. djupa veck fallande skörten och tillhålles Men åter till resan. I dag d. 11 sept. hade med en gördel, som går två gånger om livet. vi, efter den försäkran oss gjordes i Novgo- Päls brukas av somliga både vinter och som- rod, bort vara i Petersburg, isynnerhet som vi mar. Om sommaren bäres på huvudet hatt intet fått ut traktamente för längre tid än till med nedslagit bräm och vid kulle. Om vinter och med denna dagen, men som g.g. Arkaraff ludna mössor. De voro icke heller nu alldeles intet meddelat guvenören i Petersburg någon osynliga. underrättelse om vår ankomst, voro inga Kvinnfolken bruka i vardagslag sådana hästar att tillgå. Vi nödgades därför förbliva i skor och strumpor som karlama, men om Tosna till d. 13 och hålla fastedagar. Vi hade söndagama hava de som bo närmast städerna endast för utsatt tid provianterat, och här och vilkas förmögenhet det tillåter de förr fanns intet annat än mjölk och salt bröd. För

55 att komma ifrån detta ställe måste vi sam- manskjuta 2 ½ rubel till skjuts åt underoffi- cern till Sophia att skaffa hästar. d. 13 kl. 11 om natten kommo vi till So- phia, 36 verst. 23 verst från Tosna vek den från Tjudol rakt gående vägen av till vänster. Sophia är en nyss anlagd stad vid lustslottet Sarskoselo, och således ännu av föga bety- denhet, ehuru dess utstakade plan är tämme- ligen vidsträckt.

d. 14 besågs kejserliga lustslottet Sarsko- John Augustus Atkinson. Konstgjord rysk kälkbacke. selo utanpå. Tid och tillfälle medgåvo intet (Ur A Pittoresque Representation of the Russians. att få se det inuti. Byggnaden är ingalunda London 1812.) vacker. Den är oformlig och hopgyttrad. För- gyllningen utomkring fönstren gör ingen Från Sarskoselo till Petersburg är 22 verst. prydnad. Den ena gaveln, som nuvarande Verststolparna äro av marmor och slipad kejsarinnan låtit ändra, är vacker. Tätt intill granit. På båda sidor om vägen äro lyktpålar. den ena sidan äro stora och täta trän, vilka Till höger 9 verst från staden sågs ett vackert med sin tjocka skugga alltid giva en angenäm palats. svalka då solen på andra ställen plågar för Kl. 6 kommo vi till Petersburg och inkvar- mycket. Trädgården är vidsträckt, i engelsk terades på värdshuset Londonerstadt, ej lång smak, och ganska vacker. Där äro många från slottet. större och mindre kanaler, i somliga äro su- Ingermanland, såsom Peter Is första eröv- sande vattufall. Över kanalerna äro täcka ring, fick intet behålla de rättigheter det ägde broar, en stor är belagd med marmor . På under svenska regeringen, utan har från bör- holmarna äro vackra lusthus. Man ser en jan blivit inrättat och styrt efter rysk lag. Sto- efterapning av de egyptiska pyramiderna i ra landsträckor bortskänktes åt ryska herrs- smått, i dem stodo en hop urner. Grottor. En kaper, vilka ålades att med ryska kolonister av bräder byggd sluttande bana, att åka med besätta de icke tillräckligen bebodda ställen. kälke på. Flera kunna åka i bredd, var och en Härav kommer att ryska och finska byar i sin ränna. Banan är lång och begjutes med träffas om varandra. Landets gamle invånare vatten, varav farten ej kan annat än gå myck- kallas Ischorzi, efter en flod Ischora. De äro et fort. Skulle kälken hoppa ur rännan, eller fattiga. Deras karaktär skall icke vara den av någon annan upphinnas, så äro ej allenast bästa. Kring vägen åt Riga skola de mycket armar och ben, utan ock själva livet i yttersta likna zigenare. Dessa senare anses av ryssar- fara. Sådana slädbanor göras ock på lands- na för ett ganska elakt och farligt byke och bygden, på eller vid floder. I det största vatt- stryka omkring i stor hopar av båda könen. net står en stor rätt vacker obelisk med örn ovanpå. Där äro ock några små rätt vackra Ingermanlands finska allmoge har sin sär- öar. På ett ställe i trädgården står en av järn skilda klädedräkt. Manfolken kläda sig så- gjuten port, lik en äreport. På ett annat en som de finska. Kvinnfolken, ehuru fattiga och ruin av ett runt torn, upp i vilken man har en ganska strängt hållna, äro dock, såsom över angenäm utsikt ej allenast över större delen allt, begivna på prål och fåfänga. På fötterna av trädgården, utan ock över hela nejden hava de läder- eller bastskor, eller tofflor. runt omkring. Lintyget sluter till vid hals och händer med utsydd krage och linningar. Själva armarna

äro vida och utsydda. I stället för kjortel bin- des ett stycke valmar, tyg eller linne på vardera sidan. Dessa skynken slå ihop bak, men stå öppna framtill, varför ett kort förkläde brukas. Halsband bäres. I öronen sättes ock en hop grannlåt. De ogifte gå med bart i tre flätor hopsatt hår. Kvinnorna tillskapa av ett stycke linneväv en konstig mössa. Då staden besöks hava de en rysk [mössa och] även ett slags kaftan, eller nattrock, som är ihopk- näppt över bröstet.

56 Petersburg belägen vid Nevaströmmens en det fordrade. Moraliteten var usel. Det utlopp i Finska viken är stor och vacker, har försäkrades att 15 000 lösaktiga kvinnfolk breda gator. Bland dem är i synnerhet den fingo för skatt driva sitt ohyggeliga hantverk. som går från slottet till Sarskoselo eller Mos- På värdshuset Londonerstadt var hela övre cauvägen utmärkt för sin bredd. Många sto- våningen intagen av sådant pack. ra, sköna palatser, andra vackra hus och I Ryssland såg jag nog få chaisar. Där byggnader. Förstaden åt Viborgssidan består brukas istället ett slags vagn, som kallas endast av trähus och ser ut som en småstad. droska. Droskorna voro av flera slag. Somliga Det kejserliga slottet kan icke komma i någon hade endast en smal dyna hängande emellan jämförelse med slottet i Stockholm. Det är båda axlarna på uppstående järn. Andra omgivet med många kolonner och pelare. hade en bredare och ryggstöd, som kunde Taket är fullspäckat med bilder och skorste- kastas åt vilken sida man ville. Andra voro nar. Portarna äro trånga. Gångarna smala och dubbla och hade ryggstödet mitt uti, så att 4 mörka. Borggården liten. Den var ock nu till till 5 personer kunde sitta på vardera sidan. hälften uppfylld med 3 rader materialbodar Somliga hade liksom 2 stolar, en på var sida. och en hop små, liknande hundkojor, stående Dessa voro dock nu urmodiga. på ett par krokiga stockar. Trenne stora byggnader hänga ihop med slottet på ena På Speciemynt var brist. På sedlar av 5, sidan och skall ur slottsrummen vara gång 10, 25, 50, 100 etc. rubel var överflöd. Dessa igenom dem. Marmorpalatset är en ganska sedlar voro av ett tunt och dåligt papper vacker byggnad. Det sades, att det ej kan isynnerhet de större. De voro av olika färger. bebos för fuktighet. En kyrka av marmor stod De minsta eller 5-rubelssedlarna voro blå, l0- under byggnad. På den var i flera år arbetat rubels röda och 25etc. -rubels vita, varför och otroliga penningsummor påkostade. ingen förfalskning med dem är att befara. Vetenskapsakademihuset är stort och vack- Ville man hava en 25-rubelssedel växlad i 5- ert. Narinken stor och präktig. Den innefattar rubelssedlar, så måste man giva 5 procent i ett helt kvarter, är 2 våningar hög, har fullt lage. För att få 5rubelssedeln förvandlad i med handelsbodar i båda våningarna. Man koppar måste man åter betala 5 procent. I träffar där bland annat de skönaste pelterier Vyschnei Volotschok var en växelbank, där och flera slags färdiggjorda nya kläder etc. man utan procent fick växla till sig koppar- De senare äro dock mindre pålitliga. Packhu- penningar . För guld och silver gavs 15 pro- set är vidlöftigt. Börsen liten och usel. Den är cent. Ryska Speciemyntet är uselt i jämförelse av träd. Där samlades på vanliga timman med det svenska. Mycket holländska Ducater mycket folk. Nevaströmmen är med strand- ditkomma genom lån. Dessa uppblandas vid bro försedd och har till en stor del fått sköna ommyntningen till Imperialer. Imperialerna gråstensstaket på sidorna. Här är ock en äro enkla och dubbla, de förra gälla 5 och de vacker lustträdgård. På ett torg ses kejsar senare 10 rubel. På en rubel räknas 100 ko- Peter I till häst. Han har i fullt galopp hunnit pek. På varvet i Petersburg sågs icke en enda upp på översta spetsen av en klippa. Klip- stock. Jag önskade få bliva i Petersburg en pan, som ej utan mycken möda och kostnad vecka, för att få desto bättre tillfälle att bese blivit ditförd, skulle bestått av ett enda honom, och hoppades att vi här skulle bliva stycke, men hade den olyckan att spricka och bäst bemötta. Men till all olycka styrde här en består nu av två. Hästen trampar på en orm Arkaraffs like, en greve Bruce. Knappt voro och stödjer sig endast på bakfötterna och vi in komna i kvarteret, förrän han skickade svansen. På klippan står: Petro primo Catha- sin adjutant till oss, att fråga: Om vi ville resa rina secunda anno 1782. Jag såg en ryss taga hem på egen eller på kejsarinnans bekostnad? av sig hatten, korsa och buga sig vördsamt Svaret blev: på kejsarinnans. Då, sade han, för denna staty. måste I ut i morgon: Galioter ligga på strömmen färdiga till edert emottagande; Handelsrörelsen var stark. Staden ligger proviant och allt är där i ordning. ock väl till för handel. Genom kommunikation med Kaspiska havet befordras rörelsen d. 15 blev dock ingen embarkering utav. icke litet. Inga landtullar tvinga handelen, d. 16 återkom nämnde adjutant, sade ga- varken här eller i de övriga ryska städer. Var lioterna vara segelfärdiga och utsatta sista handelsrörelsen stark, så var ock lyxen gans- embarkeringstimmen först till kl. 2, sedan till ka stor. Ingen av stånd och värde kunde visa kl. 6. Förbjöd ock traktören giva oss mat om sig till fots på gatorna. Alla måste åka, med afton. Efter traktörens utsago hade ock denne ett, två eller tre par hästar, allt eftersom rang- adjutant för oss låtit indraga mycket av det

57 som bestods, och de först återkomne svenske ombord näml. 10 pud vi ande sale, 20 jam- officerare verkligen fått. De hade om mor- bons, 10 moutons, 2 pud fromage, 4 pud beu- narna haft caffe, om middagen en sup bränn- re, 4 vedro vinaigre, 4 cetiv semolin, 4 cetiv vin, ½ butelj vin, en butelj porter och en bu- semolin fin, 4 cetiv petit pois, 2 vedro eau de telj svagdricka. Nu gavs varken caffe, vin vie, 10 douz. cuilliers, 2 marmites, 1 tian. Så eller porter, utan blott en butelj svagdricka. snart jag kom ombord kommunicerades den- De som kommo efter oss fingo endast en na uppsats med den ryske officeraren, som halv. straxt på vår begäran lämnade oss en nota på En del av officerarna togo nu det beslutet vad han för vår räkning emottagit. Den lydde − att hellre resa hem på egen bekostnad, än gå så: Empfangen habe ich d. 5 16 sept. auf på galioterna; helst de flesta där varit nödgats mein Galiot vor die Schwedische gefangene gå därifrån. Galioterna skulle gå till Fred- Herrn Officers: 1 pud Butter, 1 pud Hollen- rikshamn. disch Käse, 6 Brod, 6 styck schinken. Second Lieutenant Carl Durup. d. 17 om morgonen flyttade jag, tillika med löjtnant Strandman och fänrikarna Her- Denna uppsats sändes av löjtnant nodh, Stare och Oxelquist, ombord på ett av Strandman till vår minister, på det han måtte nämnda fartyg. I början ville ingen taga emot bliva så mycket bättre övertygad om veder- oss, emedan de därtill varken hade ordres börandes egennyttiga uppförande. eller rum. Adjutanten, som bort följa oss om- Maten vägdes till oss efter order, tvivels- bord, stal sig undan. Order måste därför skaf- utan från greve Bruce. Om dagen bestods på fas till vårt emottagande. På galioten vi person 1 skålpund skinka, ½ ost och 1/3 kommo voro en hop underofficerare och 200 smör. Bröd fick man äta så mycket man ville. man av gemenskapen. Ved och kokkärl fanns intet ombord. Galio- Så snart vi kommo ombord frågade vi ef- ten innehade ingen barlast. ter vad livsmedel där fanns för vår räkning. d. 19 anställdes tacksägelse och glädjebe- Svaret blev: Igår eftermiddags hitsändes 6 tygelser över den erhållna freden. Kejsarin- skinkor, 6 bröd, 1 pud (ett pud svarar emot nan utdelte då ansenliga penningsummor till 36 skålpund svensk ; vikt, men en skålpund befälhavarna under kriget. Några galärer och rysk är ej mer än ¾. skålpund svensk, äveny, kanonslupar voro upp i Nevaströmmen och som en rysk laschin är något drygare än en sköto. Om afton var illumination. En häftig sve-nsk aln, men den i Livland brukli- storm hindrade mig att komma upp och se ga.alnen är ej över ¾. aln svensk) smör och 1 på högtidligheten. Galioten låg nu långt ned i pund ost, vilken dock ingen kan äta, och det mynningen av strömmen utanför staden. Jag är allt. Varpå dessa saker framvistes. I skin- såg dock något avanstalterna både dagen korna voro små krypande kräk, smöret var förut och efteråt. På ett ställe röktes för Paci gott. Osten liknade vagnsmörja och var klab- aeternae, ehuru allmänt tvivlades på dess bad i en bastmattspåse. Brödet var grovt och långvarighet. Högtidligheten skulle bliva degigt. störst den följande torsdag d. 23. Då utdeltes Löjtnant Strandman skrev genast härom en medalj som blivit slagen över freden. till major Virgin, och bad honom hos minis- d. 20 flyttade jag tillika med de förr tern generalmajor Stedingk anmäla det, och nämnda officerare från galioten, för att på jag avlade hos ministern muntlig berättelse så egen bekostnad resa landvägen. Vi tyckte det om vårt som manskapets hanterande, med vara bättre, än bestå oss födan på galioten, begäran att om ändring ej kunde för oss i helst vi voro ovissa huru snart vi med den erhållas, han dock ville så begå saken, att kunde komma fram. (Galioten kom äntligen våra olyckliga landsmän, som kommo efter, med mycken möda till Viborg, men dessför- måtte bliva bättre bemötte. Manskapet på innan var provianten all och manskapet hade galioten hade på 1 ½ dygn alldeles ingen mat i 8 dygn måst dricka salt vatten.) Galioten fått, och på 3 dygn endast 2 röda sillar om kunde intet segla synnerligen utan med förlig dagen och brödsmulor. Ministern försäkrade vind och fördes av en landofficer. att han redan talat vid greve Bruce, och att Samma dag vi flyttade från galioten denne sagt sig skola göra sådana anstalter, att kommo 4 får ombord och manskapet fick ingen skulle hava orsak att klaga, lovade ock färskt kött. Så mycket hade vårt besvärande än vidare tala vid honom. Därpå lämnade och vederbörandes föreställningar uträttat. han mig följande av bemälte greve undfånga De officerare som kommo till staden efter oss uppsats på de matvaror etc. som skulle finnas

58 tillbjöds 6 rubel i spisningspenningar om de d. 25 lämnades Viborg. Litet från staden ville gå på galioteme. vid en bro voro batterier uppkastade på båda Härvid må ej förtigas en rysk herres, Niki- sidor om vägen. 20 verst därifrån var även ta Demidoffs, godhet emot de svenske fång- ett. Allt bevis på ryssarnas både fruktan och ama. Han skänkte en halv rubel åt var och en försiktighet. av underofficerama och manskapet. Han var Natten tillbragtes i kibitkan. själv på galioterna, efterfrågade de fångnas d. 27 efter middagen kommo vi till Fred- antaloch lämnade penningarne. Årligen ut- rikshamn. Här inkvarterades jag hos afton- märkte denne herre sig genom välgörande sångsprästen P.A. Europaeus, en munter och emot de nödlidande. artig man. Fredrikshamn är mindre än Vi- d. 21 skedde avresan från Petersburg i borg, tämmeligen snygg och väl befäst. Hu- sällskap med de 4 förr nämnda officerare och sen äro av träd utom några få. På nya fäst- några andra. Vi hade formän. Det gick såle- ningsverk åt sjösidan arbetades på andra året des inte fort. Vi 5 som varit på samma galiot av 3 a 400 bönder. Förstaden hade ryssarna tog 6 hästar och för dem måste vi giva 80 själva avbränt 1788, tillika med flera byar och rubel till Fredrikshamn. gårdar. I staden sågos märken efter några Emellan Petersburg och Fredrikshamn är svenska kulor. De flesta invånarna tala 250 verst eller 25 svenska mil. Post- eller svenska. Kommendanten i staden hette Si- gästgivarhästar, som i anseende till den vers och place-majoren Georg Schiller. myckenhet resande nu färdades från och till Ryssarna misstänka, kanske inte alldeles gränsen, voro svåra att få, hade kostat lika utan grund, så finnarna som livländarna för mycket, ty i Finland betaltes, sedan krigets någon tillgivenhet för svenskarna, för den början, 4 kopek versten för var häst och 1 gemensamma religions skull. Varför ock kopek för åkdonet. Några verst från Peters- Europaeus, då han varit åt gränsen, för att burg sågs till vänster om vägen, på en holme, hämta sin mor därifrån undan de olägenheter ett vackert kejserligt lustslott. hon naturligtvis där kunde vara utsatt för, Vid Systerbäck är ett styckgjuteri. Byn har blev genast ansedd såsom den där stod i reela gator och en rysk kyrka. Litet hitom hemligt förstånd med svenskarna, tagen och Systerbäck, där både landstigning befarats tillika med 2 andra präster som gjort honom och svenskarna skolat fram om de på annat följe till gränsen förd till Viborg. Där fingo de ställe landstigit, var ett batteri uppkastat på tillstånd fara hem igen dock på egen bekost- ena och en redutt på andra sidan om vägen. nad. Att prästerna ansågos för förrädare var Batteriet var tillställt för 4 kanoner. Redutten mindre underligt, då general Michelsson, den hade pallisader runt omkring. Där kunde ende av de emot Sverige till lands kommen- skjutas åt alla 4 sidorna. Jag var uppe på ho- derade, som hade ett ädelt och ömt hjärta, nom. Där stod ännu en man vakt. misstänktes. Då denne general, på ett ställe där han behållit platsen, besåg de slagna och d. 23. Natten tillbragtes i kibitkan på en ibland dem blev varse en underofficer, som skog. genom nästan oräkneliga hugg och sting var d. 24 på förmiddagen kommo vi till Vi- jämmerligen massakrerad, blev han ond och borg, där kvarter togs hos en traktör vid sade: att om han visste vem så omänskligen namn Marquardt, som till nation var dansk framfarit skulle han genast låta skjuta ihjäl och hade sin hustru från Sverige. Här betaltes honom. Några soldater stego då fram och middagsmåltiden med 60 kopek och 20 ko- med en trotsig min frågade: Om han icke var pek måste man giva för det man fick sova på fiende? Om det icke var tillåtet, och om man golvet på sina egna kläder. (I Petersburg på icke borde göra sin fiende allt det onda man Londoner Stadts värdshus måste vi giva kunde? Generalen lät sin trupp veta att den dubbelt eller 40 kopek person, ehuru vi lågo som på omänskligt sätt framfor , skulle utan 5 i rummet.) Viborg är icke stor, men tämli- skonsmål genast straffas tilllivet. Kossacker- gen vacker. Han ligger vid en havsvik, är på nas uppförande misshagade honom i syn- 3 sidor av vatten omgiven, är avlång och väl nerhet. Han lät dem därför veta att eho det befäst. Kastellet är omgivet med vatten. Den vara månde som på ett barbariskt och grymt delen av staden som ligger hitom kastellet är sätt for fram, skulle genast hängas, om det åt landsidan väl befäst. Något nytt sågs vara ock vore själva deras anförare. General Mi- gjort på fästningsverket vid den sidan vi chelsson fick nu heta svensk. Klagomål framkommo in i staden. fördes till general en chef. General Michels-

59 son ditkallades. General en chef frågade ho- trängs efter hand av det ryska. I Fredriks- nom: huru han uppför sig emedan alla klaga hamn torde det dock nog länge bibehålla sig. på honom? Till och med sade han N.N. (pe- Om ryska språket säger statsrådet Lomo- kande därvid på kossackgeneralen) klagar på nossov uti dedikation till storfursten Paul Er och säger att Ni sagt, att Ni skall låta skju- Petrovitsch i sin ryska grammatica: Den ro- ta ihjäl honom. Nej, svarade Michelsson med merske kejsaren Carl V skall hava sagt: Med en ädel frimodighet, det har jag aldrig sagt, Gud måste man tala spanska, med sina vän- ty det vore en allt för hederlig död för ho- ner fransyska, med fiender tyska och med nom; utan jag har sagt: att jag skall låta hänga fruntimmer italienska; men hade han känt upp honom, om han intet far fram såsom det ryska, så skulle han visst slutat därmed, människa. Slutet blev detta: General Michels- att man kan med anständighet betjäna sig av son måste ifrån sitt befäl. (Så berättades i ryska språket med dem alla. I det förlorar Fredrikshamn av säker man.) varken Ciceros vältalighet något av sin styr- Kosackgeneralen hade tjänt sig upp från ka, eller Virgilii uttryck av sin höghet, eller gemen. Ehuru hans yttre väsende genom Ovidii skarpsinnighet av sin behaglighet. De omgänge med andra officerare blivit något finaste filosofiska begrepp och förklaringar, mildrat, var han dock i hjärta och själ en ren de mångfaldiga naturliga egenskaper och kossack. Hans enda förtjänst var, att han var förändringar i vår synbara världsbyggnad rask och oförskräckt. Om svenskarnas krigs- och sällskapslevnaden finna överallt i detta planer och operationer fälldes det omdöme: språket uttryck, som tydligen och noga be- att planerna varit förträffliga och de bästa stämma sakerna. Professor Köhler i Götting- som någonsin kunnat upptänkas, men att en försäkrar i stöd av professor Schlössers icke en enda blivit fullföljd. vittnesbörd att ryska språket har stort före- d. 29 skedde avresan från Fredrikshamn. träde för alla europeiska. Det kan, säger han, Inemot 2 verst från staden vid en bro voro 2 förliknas med en ren och klar ström, som batterier, och 2 på höjden vid sidorna. Kano- kommit ur en ren och outöselig källa, nämli- nerna voro ännu kvar. De voro grova. Batte- gen det gamla slavenska språket. Det har rier sågos uppkastade på flera ställen. Till bibehållit sin gamla renhet och är av naturen ryska gränsposteringen vid Abborfors, som icke allenast tydligt och eftertryckligt, utan vid midnattstiden passerades, lämnades det i ock ganska ordrikt och böjligt. Vilket av våra Petersburg undfångna passet. europeiska språk kan berömma sig av, att, utan lånta namn, kunna uttrycka alla konst- Inom rysk gräns har jag rest 1539 verst, el- ord i theologien, filosofien, grammatican, ler 153 9/10 svenska mil. 10 verst svara emot kyrkohistotien etc. och att det redan i 4 eller en svensk mil. 500 år varit i besittning av denna förträdliga Ryska Finland är mycket bergigt och ste- egenskap? Utom dess prålar det med en be- rilt, i synnerhet på denna sidan Viborg, och synnerlig behaglighet, i vilken det överträffar förnämligast kring Fredrikshamn. Kejsarin- sin syster det polska, som dock annars är nan har även begynt bortskänka bönder i mycket berömt för sin angenäma välljuden- denna delen av riket, ehuru svensk-manna fri het. I ryska språket skola många enkla ord och rättigheter blivit dem i Nystadska freden uttrycka idéer, som i andra språk måste ut- betingade. tryckas genom flera ord. Svenska språket, som längs stranden av många talts och av flere blivit förstått, ut-

Dag-Bok på resan från gränsen ningar. De utföllo äntligen d. 5. Vad som uppbars, så här, som i Lovisa och Borgå, be- till Stockholm. stod av de så kallade Borgå eller Fahnehjelms 50 Med innerlig glädje trädde jag på förr sedlar . Annat mynt fick man nu intet se i nämnda tid in på svensk gräns. Vid svenska Finland. gränsposteringen var en stor förskansning d. 6 begav jag mig på resan i sällskap med anlagd. Mörkret hindrade att bese den. Efter 51 några timmars vilande på Teschå gästgivar- min ämbetsbroder bat. pred. Thorssander , som jag funnit på i Helsingfors. Vägarna voro gård fortsattes resan. goda. Jag åkte nu bättre på kärra, än i Ryss- d. 30 om morgonen till Lovisa, en obetyd- land på vagn på därvarande sten och stock- 5 lig stad emellan klipporna. Kronan har här väg. Den första dagen åkte vi till Kackis 6 /8 några hus. Här är ock någon garnison. Fäst- mil. ningsverk är påbegynt, men bliver icke full- bordat. Efter några timmars dröjande fortsat- d. 7 till Salo, 9 ½ mil och kommo tes resan till Borgå. d. 8 kl. 2 e.m. till Åbo, 5 ½ mil d. 9 kl. ½ 8 om morgonen seglade vi från Oktober. Åbo i en bomarsundsbåt. Vinden var i början d. l. Borgå är både större och vackrare än god, men vände sig sedan emot och nödgade Lovisa. Här vilades över en dag, dels för brist oss lägga till vid Norrby kapell och ö. Staden på skjutshästar, dels för att få skjutspenning- Nådendal presenterade sig åt sjön som ryska ar. Vid ankomsten till Borgå hade vi så när staden Pitzur. I Pleskov och Novgorod figu- fått bliva på torget över natten. Borgmästa- rera en ansenlig hop granna kyrktorn. Vid ren, huvudmannen för inkvarteringen, sade Lovisa och Nådendal paradera en ansenlig- att alla rum voro upptagna och således omöj- het väderkvarnar. Man skulle lätt kunna tro ligt att få något. Men då vi sade honom att vi att på de förra ställen äro alla invånarna av intet kunde ligga på torget, och att vi ärnade andliga ståndet, munkar och nunnor, men på bära in våra saker i hans sal och lägga oss där de senare mjölnare. , så framt han ej skaffade oss rum, så fingo vi d. 10 nödgades vi för storm och motvind strax vad vi önskade. ligga över i Norrby. d. 2 fortsattes resan till Helsingfors. Här d. 11 seglade vi med frisk nordlig vind till skingrades resesällskapet. Löjtnant Strand- Bomarsund på Åland, där resan samma dag 5 man sjuknade. Fänrikarna Stare och Oxel- fortsattes till Frebbenby 3 /8 mil, och quist gingo på handelsfartyg till Stockholm d. 12 till Eckerön. Här voro flera resande och fänrik Hernodh stannade kvar några före oss, som ärnade sig över till Sverige, och dagar. I anseende till den stormiga väderle- flera kommo efter. Av storm och motvind ken och de ständiga västanvindarna hade jag nödgades vi här förbliva tills intet lust att fara sjövägen. Jag var flera gång- er på Sveaborg innan jag kunde få resepen-

61 d. 15. Då saktade sig vädret något. Ehuru nödgade oss även dröja här till följande da- vinden var sida mot gåvo vi oss dock ut kl. 6 gen, då resan fortsattes till Ensta. om morgonen. När vi kommo något ut tilltog d. 17 kl. ½ 12 återkom jag till Stockholm blåsten med regnbyar, så att alla rev i seglen frisk och sund. Skärgårdsflottan var ännu måste intagas. Det gick ändock så friskt att vi intet framkommen. D. 21 hade jag det nöjet kl. ½ 10 voro i Grisslehamn. Brist på hästar att se hennes intåg under Konungens eget anförande.

Slutkommentarer Detta dokument är tillkommet, efter vederbörliga medgivanden, för den släktredovisning som sker via min webbplats (f n http://www.tomdahlstedt.se/forskning.htm ). Vissa av illustrationerna från Stadsmuséets förlaga har använts men en hel del kompletteringar har skett. Inga illustrationer, utöver avbildningar från texten i originalhandlingen, är av Anders penna eller pensel. Följande två kapitel, med en sammanställning över de fartyg som omnämns i Anders anteckningar samt en hel del fotnoter till hans text, är tillagda för att försöka placera in Anders Winbergs dagbok i sitt större sammanhang. Källor för kommentarer, noter och tillägg har huvudsakligen varit ”Svenska krig 1521-1814” av Ulf Sundberg; ”The Maritime History Virtual Archives” (http://www.bruzelius.info/Nautica/Nautica.html ); ”Arméns flottas officerare under sengustaviansk tid”, C-uppsats av Esbjörn Larsson; ”Svenskt Militärhisto- riskt Bibliotek” (http://www.smb.nu/ ); ”Finland och dess invånare” av Friedr. Rühs. Del 2, andra upplagan 1827, tillökt och omarbetad av Adolf Iwar Arwidsson; ”Segla i Finland” av Bjarne Kevin; Pauli Kruhse (http://www.histdoc.net/ ); Lars Rössle (http://hem.bredband.net/b111807/ ); Hans Högman (http://www.algonet.se/~hogman/ ) samt ”Svenskt Biografiskt Handlexikon” 1906. Mina kapitel och fotnoterna till Anders dagbok är egna sammanställningar och formuleringar av inhämtad information, så eventuella felaktigheter är därmed också sannolikt mina. Avsikten är att uppdatera dokumentet, efterhand som jag, gärna med läsarnas hjälp, blir klokare. Syn- punkter, rättelser och förslag mottages därför gärna.

62 Fartyg 1 nämnda i dagboken De för Skärgårdsflottan specifika fartygstyperna behandlas mera ingående än utsjöflottans. Asterisker (*) anger fartyg, nämnda i dagboken och som råkat illa ut under Anders tjänstgöringsperiod. Förklaringar: *Förlorades eller togs av ryssarna vid Svensksund 24/8 1789. **Förlorad i Barösund 18/9 1789 ***Förlorad i Viborgska gatloppet. ****Erövrades av ryssarna 1789-08-24, återtogs 1790-05-15. *****Förlorad vid Svensksund 1789-08-24, återtogs där 1790-07-09.

Galärer Galären var ett långt, smalt grundgående fartyg, som kunde både ros och seglas, tog stor besättning och var, för sin storlek, väl beväpnat. De hade uppåt 300 man ombord, inklusive roddare. Galärerna förde 20 – 22 par 40-fots åror. De kunde strida under rodd eller för ankar. Deras grova pjäser (en 18- eller 24-pundare) avlossades enbart stävrätt.

Vikt Längd Bredd Djup Namn Varv Byggare Sjösatt Besättning, beväpning mm (ton) (m) (m) (m) Gilbert Calmar Kalmar 1749 205 38,6 6,0 2,3 Sheldon Cedercreutz* Djurgården J. Acrell 1749 190 41,3 6,2 2,1 Dalarne*** J. Acrell 205 Ehrenpreutz Skeppsholmen J. Acrell 1749 250 41,6 6,2 2,5 Ekeblad*** Skeppsholmen J. Acrell 1749 250 41,6 6,2 2,5 Gilbert Elfsborg Skäggenäs 1749 210 38,6 6,2 2,3 Sheldon Gilbert Halland Västervik 1749 205 37,9 6,0 2,4 Sheldon Helsingland Djurgården J. Acrell 1749 200 38,6 6,2 2,2 Galärerna hade som regel en 24- Jemtland Djurgården J. Acrell 1749 190 38,6 6,1 2,2 pundskanon och två 6-pundare Nerike Djurgården J. Acrell 1749 190 38,6 5,9 2,2 samt 19 eller 23 nickhakar, oftast om 3 pund vardera. Sera- Nordstjerne- Skeppsholmen J. Acrell 1749 250 41,6 6,2 2,5 fimsorden hade två 18-pundare i orden stället för den ensamma 24- Gilbert pundaren och Stockholm, som Nyköping Norrköping 1749 38,6 6,3 2,2 Sheldon var den äldsta, hade en 18- Palmstierna Djurgården J. Acrell 1749 190 41,3 6,2 2,1 pundare och två 8-pundare samt Harald 23 2-pundiga nickor. Posse Skeppsholmen 1749 190 41,6 6,0 2,3 Sohlberg Eldrörskalibern var relaterad till Serafim Skeppsholmen J. Acrell 1749 250 41,6 6,2 2,5 kulans vikt så, att en rundkula av Gilbert Småland Skäggenäs 1749 210 38,6 6,1 2,4 järn, som passade i loppet på en Sheldon 24-pundare, vägde just 24 Stockholm Skeppsholmen J. Acrell 1748 230 40,1 5,9 2,4 (skål)pund, d v s 10,2 kg. På Svärdsorden Skeppsholmen J. Acrell 1748 225 39,8 6,1 2,5 motsvarande sätt vägde kulan till 6-pundarna drygt 2,5 kg och till Taube Skeppsholmen J. Acrell 1749 240 41,6 6,2 2,5 en 3-punds nickhake 1,3 kg Upsala*** Blasieholmen J. Acrell 1749 190 38,6 6,2 2,1 (men nickorna laddades oftast Vermland** Djurgården J. Acrell 1749 190 38,6 6,2 2,1 med druvhagel). Gilbert Vestervik Västervik 1749 215 38,7 6,1 2,4 Sheldon Gilbert Vestgötadal Norrköping 1749 210 38,6 6,4 2,2 Sheldon Vestmanland Stockholm J. Acrell 1749 200 38,6 6,2 2,2 von Höpken Skeppsholmen J. Acrell 1749 230 41,6 2,5 Harald von Rosen Skeppsholmen 1749 250 41,6 6,2 2,5 Sohlberg von Seth Skeppsholmen J. Acrell 1749 220 41,6 6,2 2,2 Vreden Djurgården J. Acrell 200 38,6 6,2 2,2

Halvgalärer Cathrinalosk Ej återfunna i tillgängliga källor. Löparen

1 Fartyg brukar indelas i skepp och båtar. Enligt Sjölagen 1 kap 2§ görs idag följande distinktion: Skepp är ett fartyg vars skrov har en största längd av minst 12 meter och en största bredd av minst 4 meter. Mindre fartyg är båtar. Detta gäller Sverige. Andra länder kan ha andra definitioner.

63 Turuma Turuma-klassen var skärgårdsfregatter som skulle ha tre master, två däck, 16 årpar och 266 mans besättning. (Käl- la: Wikipedia.) Som framgår av redovisade data för de enskilda fartygen förekom avvikelser från detta.

Vikt Längd Djup Besättning, be- Namn Varv Byggare Sjösatt Bredd (m) (ton) (m) (m) väpning mm 2 st 18- och 24 st Björn FH af Chap- Karlskrona 1774 550 37,4 9,2 3,3 12-pundare, 22 Jernsida man nickor. 22 st 12- och 10 st FH af Chap- Norden Strahlsund 1761 290 34,4 2,2 4-pundare, 24 man nickor. 2 st 18- och 24 st FH af Chap- Ragvald* Karlskrona 1774 550 37,4 9,2 3,2 12-pundare, 22 man nickor. 24 st 12- och 10 st Sällan FH af Chap- Sveaborg 1764 490 35,6 8,9 3,1 3-pundare, 16 Värre**** man nickor.

Pojama Pojama-klassen var skärgårdsfregatter med ett däck, 14 årpar och 105 mans besättning. Längden var 23,8 m, bred- Camilla den 5,5 m och djupgåendet var 1,8 m. Bestyckningen bestod av 2 st 12-pundiga kanoner och 16 st 3-pundiga samt 10 st nickhakar. Fördelen med pojaman var att den var grundgå- ende och lättrodd. Det uppges i källorna att fyra fartyg byggdes: Fröja (1764), Disa (1764) och Brynhilda (1776) (Källa: Wikipedia). Anders Winbergs ”Camilla” har jag inte återfunnit i tillgängliga källor.

Udema-klassens skärgårdsfregatter skulle ha ett däck, 14 Udema årpar och 126 mans besättning. Längden sattes till 30 m och djupgåendet var 1,5 m. Bestyckningen bestod av 10 st 12- pundiga och 2 st 3-pundare. Huvudbeväpningen stod på pivålavetter längs fartygens mittlinje och kunde avfyras åt båda sidor. Totalt byggdes endast 3 fartyg: Torborg, (1772), Ingeborg, (1776) (Källa: Wikipedia)

Längd Bredd Djup Besättning, beväp- Namn Varv Byggare Sjösatt Vikt (ton) (m) (m) (m) ning mm FH af Chap- 2 st 18- och 13 st 12- Thorborg Stockholm 1772 470 37,5 9,2 3,3 man pundare, 24 nickor. FH af Chap- 2 st 18-, 8 st 12- och 2 Ingeborg Stockholm 1776 198 33,9 7,3 1,6 man st 6-punds kanoner.

64 Hemema Hemema-klassens skärgårdsfregatter skulle ha tre master, två däck, 14 årpar och 220 mans besättning. Längden angavs till 32,7 m, bredden 10 m och djupgåendet till 2,7 m. Bestyckning- en skulle vara 18 st 12-pundiga och 4 st 3-pundiga kanoner samt 16 st 3-pundiga nickhakar. Som synes var verkligheten, åtminstone stundom, annorlunda. 1790 sjösattes en andra omgång av hemmema (bilden). Dessa skiljde sig i hög grad från den första generationens hemmema bl.a. genom att de var både större och kraftigare bestyckade.

Fartygen, i den nya varianten, var 43,4 m långa, 10,7 m breda och hade ett djupgående på 3 m. De var utrustade med hela 20 Bilden visar inte Oden, som sjösattes årpar. Bestyckningen utgjordes av 24 st 36-pundiga och 2 st 12- redan 1764, utan är en skiss av den nyare pundiga kanoner. hemema-klass, dit Styrbjörn hör och som Fartyg tillhörande klassen var: Oden (1764), Styrbjörn byggdes 1789 – 90. (1789/90), Starkoster (1789/90), Hjalmar (1789/90), Birger Jarl (? - 1813 Apr 28), Erik Segersäll (?). (Källa: Wikipedia)

Vikt Längd Bredd Djup Namn Varv Byggare Sjösatt Besättning, beväpning mm (ton) (m) (m) (m) FH af Oden***** Sveaborg 1764 32,7 8,2 2,7 18 st 12- och 4 st 4-pundare, 16 nickor. Chapman FH af Styrbjörn Djurgården 1790 600 43,4 10,7 3,0 24 st 36- och 2 st 12-pundare, 8 nickor Chapman

Fregatter Vikt Längd Bredd Djup Besättning, beväp- Namn Varv Byggare Sjösatt (ton) (m) (m) (m) ning mm Gilbert 22 st 12-pundare, 12 st Jarramas Karlskrona 630 37,7 9,8 5,1 Sheldon 4-pundare. Jarislawiz (Jaros- Arkangelsk 1788 41,2 10,2 3,3 32 kanoner lav)*** Harald 24 st 12-punds kano- Sprengtporten Västervik 1768 700 40 9,5 4,2 Sohlberg ner. Harald 24 st 12-punds kano- af Trolle Djurgården 1767 690 36 9,4 4,2 Sohlberg ner. FH af 26 st 24-och 14 st 6- Zemire*** Karlskrona 1785 1345 46,3 11,9 5,2 Chapman pundare

Linjeskepp Vikt Längd Bredd Djup Besättning, be- Namn Varv Byggare Sjösatt (ton) (m) (m) (m) väpning mm Drottning Sophia Gilbert 26 st 24-, 28 st 18- Karlskrona 1774 2400 50,8 13,2 6,8 Magdalena*** Sheldon och 16 st 8-pundare Charles 26 st 24-, 26 st 12- Enigheten*** Karlskrona 1732 2000 49,3 13,1 5,9 Sheldon och 14 st 6-pundare Stadsvarvet, 22 st 24-, 22 st 12- Finland*** C Falk 1735 1380 44,8 11,6 5,1 Stockholm och 12 st 6-pundare Hedvig Elisabeth FH af 22 st 24-, 26 st 18- Karlskrona 1781 50,2 13,8 5,8 Charlotta*** Chapman och 12 st 6-pundare 22 st 18-, 22 st 12- Lovisa Ulrica*** Djurgården H Sohlberg 1790 2 43,6 11,6 5,8 och 6 st 6-pundare FH af 26 st 36-, 28 st 24- Rättvisan*** Karlskrona 1783 49,6 13,7 5,9 Chapman och 8 st 6-pundare Drottning Sophia Gilbert 26 st 24-, 28 st 18- Karlskrona 1774 2400 50,8 13,2 6,8 Magdalena*** Sheldon och 16 st 8-pundare 22 st 18-, 22 st 8- Upland*** Djurgården H Sohlberg 1750 1450 42,2 11,3 5,8 och 8 st 4-pundare FH af 26 st 36-, 28 st 24- Ömheten*** Karlskrona 1783 49,6 13,7 5,9 Chapman och 8 st 6-pundare

2 Lovisa Ulrica beställdes redan 1757 men övertogs på varvet 1763 av Svenska Ostindiska Compagniet och gjorde 1766 – 1781 fyra resor till Kina. Inköpt 1790 av staten samt förliste enligt Jan-Erik Karlsson 1790-09-09 utanför Vinga. Enligt Anders förlorades hon vid utbrytningen ur Viborgska viken: ” Linjeskeppet Lovisa Ulrica kom efter, körde Upland i ändan och slog ut dess halva akterspegel och stannade. En kabellängd längre babord ut var tillräckligt djupt. …. Kran öppnades sedan på skeppet, så att ryssarna intet kunde få det utav.”

65 Fartygspjäser Vidstående bilder visar de två grövsta av den tidens pjäser i fartygs- och befästningsartilleri: Överst en 24- pundare och därunder en 18-pundare. 24-pundaren är gjuten 1784, 18- pundaren ca 1750. P g a skillnader i perspektiven ser 18- pundaren längre ut men i själva verket är proportionerna likvärdiga. Anders barnbarns barnbarns barn (184 cm) är med för att ge en uppfattning om pjäsernas storlek. Det fanns flera typer av projektiler till dessa kanoner och man valde efter vilken verkan man ville åstadkomma. Rundkulorna av järn vägde 24 respektive 18 skålpund och var normalam- munitionen. Om pjäsen var landbase- rad kunde man glödga kulor i en spe- ciell ässja, för att öka verkan i far- tygsmål. Men då krävdes en särskild teknik och stor skicklighet, för att inte orsaka olyckor, när den glödande kulan skulle laddas tillsammans med krutet i drivladdningen! Andra projektiltyper var avriggnings- skott, som såg ut som hantlar eller bestod av två(delade) kulor med ett par kedjelänkar emellan, samt karte- scher (behållare med muskötkulor), som förvandlade kanonerna till gigan- tiska hagelbössor.

Fotnoter till Anders text

1 Carl Fredrik Aschling f 1751 d 1820, landshövdig på Gotland 1812 – 1817 och i Västernorrland 1817 – 1820. 2 Baronen och översten Berndt Johan Hastfer var vid krigsutbrottet chef för Savolax-brigaden. Brigaden bestod av Savo- lax lätta infanteriregemente under överste Brunow samt Savolax fotjägarkår och Karelska dragonkåren, som båda stod under befäl av överste von Stedinks. På något sätt var Hastfer nog inblandad i Anjalaförbundet från augusti 1788, eftersom han förekommer i de s k Fredrikshofsprotokollen (de arresterade officerarna hölls fångna på Fredrikshofs slott i Stockholm, där också rättegångarna genomfördes). Det verkar i så fall som om det är Hastfers överföring till Stockholm och Fredrikshof, som Anders relaterar här. Mer om Anjalaförbundet senare. 3 Rühs: ”Den år 1801 aflidne professoren Billmark testamenterade till universitetet större delen af sin förmögenhet, öfver 20,000 Riksdr. Af räntorna utaf denna summa skola årligen 600 Riksdr. användas på bibliotheket, och 66 Riksdr. 32 sk. till understöd för den botaniska trädgården.” 4 Latin (tack till Lars-Göran Lönnermark): Guds Ord är trefaldigt (återgivet) - hebreiska, grekiska och latin. 5 von Rosenstein, Måns, 1755-1801 (?) 6 Motståndet mot det framprovocerade kriget var stort bland adeln. von Hermanssons rapportering 1788 var, enligt An- ders, medvetet friserad för att motarbeta planerna på ett nytt krig. 7 I två slag vid Porosalmi den 13 och 19 juni hejdades en rysk framryckning till lands. 8 Salomon Mauritz von Rajalin (mera nedan) kommenderade sommaren 1789 flottan väster om Sveaborg. Man skapade en eskader baserad några mil väster om Helsingfors utanför Ingå (Ingo) socken, med stabsplats på Fagerviks bruk. Den 10 juni anföll svenska kanonslupar ett ryskt 64-kanonersskepp och en fregatt, som drog sig undan. Den 14 juni låg bl a fem ryska skepp till ankars vid Porkala udd och blockerade farleden där.

9 Carl August Ehrensvärd 1745 – 1800, utnämnd till överamiral i Karlskrona 1784, son till Augustin Ehrensvärd, som tidigare var chef på Sveaborg och skärgårdsflottans ”uppfinnare”. 10 Anders Byström, borgmästare 1789-1794. 11 ”Klingsporre” verkar i Finland ha varit en allmän benämning på Wilhelm Mauritz Klingspor (1744-1814). Mauritz föddes i Kalmar län och blev inskriven som löjtnant vid tolv års ålder i det franska regementet Royal Pologne och åter- kom till Sverige 1763. Han befordrades i rask takt och blev överste och chef för Västerbottens regemente 1779, 1789 generalmajor och 1790 generallöjtnant. Han hade befattningen som generalintendent vid Armén i Finland 1788 – 1790 och blev greve 1800. Han fick uppgiften (trots att han p g a ålder och insikt om sin bristande förmåga bad att få slippa) att leda Finlands försvar under kriget 1808 – 1809. Misslyckandet ledde till ett vanärande avsked hösten 1808. Trots det blev han ändå i januari 1809 befälhavare för Norra armén och generalguvernör över Västerbottens, Västernorrlands och Gäv- leborgs län. P g a sitt bistånd vid störtandet av Gustav IV Adolf 1809 blev han överståthållare i Stockholm men avsattes av Carl XIII efter mordet på von Fersen 1810. Han levde därefter i ”fullständig onåd till sin död”. 12 Förbandet var regelmässigt garnison på Sveaborg. Den officiella benämningen lär ha varit Änkedrottningens livrege- mente från 1772 till 1808, när det avvecklades i samband med fästningens överlämnande till ryssarna. 13 Gustav III anfaller den 28 juni till lands vid Uttismalm. Han leder själv en avdelning om tre bataljoner ur Västmanlands och Västerbottens regementen. Efter en fem timmar lång strid står han som segrare. 14 Curt von Stedingk 1746-1837, greve (1809) och militär, fältmarskalk 1811, diplomat. Efter fransk krigstjänst i Nord- amerika 1778-83 förde Stedingk Savolaxbrigaden i 1788-1790 års rysk-svenska krig, blev generalmajor 1789, general- löjtnant 1792, var ambassadör i Sankt Petersburg 1790-1808 samt 1809-1811. Stedingk blev general 1809 och var kron- prins Karl Johans närmaste man i 1813-1814 års slutstrider mot Napoleon I. 15 Johan August Meijerfeldt d.y. 1725 – 1800, general 1789, fältmarskalk 1790. 16 Till lands anfaller den 15 juli general Lars Fredrik von Kaulbars ryssarna vid Kaipias, dit de retirerat efter att ha förlorat vid Uttismalm. Det slaget förloras av svenskarna, som sedan drar tillbaka samtliga svenska förband i området till västra sidan av Kymmene älv. I Savolax anfaller den 21 juli generalmajoren Curt von Stedingk, som tagit befälet över de svenska styrkorna där och avslagit det ryska anfallet i Porosalmi i juni, framgångsrikt en av de ryska mindre avdelningarna vid Parkumäki. Efter denna strid kan han rycka fram ända till Nyslott. 17 Genom tidigare ingånget avtal med Ryssland tvingas Danmark att mot sin vilja förklara krig mot Sverige (det s k Tea- terkriget). Den 24 september 1788 går en dansk styrka om 12 000 man in i Bohuslän. Gustav III blir upplivad över det danska angreppet: "Jag är räddad." Adeln motsätter sig kriget mot Ryssland men danskhatet är fortfarande stort och kungen kan nu vända den folkliga opinionen mot oppositionen. Storbritannien och Preussen tvingar Danmark att dra sig ur kriget och den 9 juli 1789 avger danskarna en neutralitetsdeklaration. Eftersom Danmark endast har tjänat som rysk allie- rad i kriget kräver dåtida internationell rätt inte att fred förhandlas, en deklaration om att fientligheterna skall upphöra är tillräcklig. 18 I sjöslaget vid Ölands södra udde den 26 juli 1789 får den svenska flottan (21 linjeskepp och 14 fregatter) övertaget men lyckas inte avgöra. Detta eftersom 1/3 av den svenska styrkan, en division under konteramiralen Per Lilliehorn, vägrar att gå i strid. Lilliehorns agerande, liksom Winbergs refererade ”missfoster”, visar på det missnöje som fanns med kriget. Per Lilliehorn döms till döden för förräderi men benådas senare. 19 Gustaf III formellt tog själv befälet över skärgårdsflottan våren 1790, med överste George de Frese som flaggkapten. de Frese avsattes på morgonen den 9 juli, inför det andra slaget vid Svensksund, eftersom han motsatte sig detta anfall. Han ersattes av av Carl Olof Cronstedt. Mera därom nedan. Det verkar osannolikt att de Frese, som Anders uppger, 1789 var eskaderchef under eller vid sidan om von Rajalin. Befälsförhållandena är mycket rörigt beskrivna i tillgänglig litteratur. En bidragande orsak är att Armé- och Marinofficerare i Skärgårdsflottan tillsattes med olika ansvar (taktik respektive stridsteknik) men på samma nivåer. Hoppas kunna återkomma till detta, gärna efter hjälp från läsekretsen. 20 Salomon Mauritz von Rajalin 1757 – 1825, fänrik vid Arméns flotta 1773, 1780 – 82 i fransk tjänst, 1785 den första svenska guvernören på S:t Barthelemy. 1787 – 1807 var han landshövding på Gotland men hade samtidigt ofta andra uppgifter. 1788–90 var han befälhavare över flottstyrkorna väster om Helsingfors. Befordrad 1791 till konteramiral och var 1791 – 1794 generalintendent vid flottan. Utnämndes till viceamiral 1799 och var 1801–1809 generaladjutant och föredragande för konungen. Även vid krigsutbrottet 1808 förde han befälet över skärgårdsflottan fram till hösten samma år. Efter Gustav Adolfs fall befordrades han 1809 av Carl XIII till amiral, blev 1812 landshövding i Gävleborgs län, men tog året efter avsked. Utan att han konkret uttrycker det så framgår det ändå att Anders inte uppskattar von Rajalin och hans insatser. 21 Fregatten hette officiellt Sprengtporten, se vidare under Fartyg och båtar. 22 Första slaget vid Svensksund: Eftersom ryssarna snabbt fått herravälde på Östersjön kan de fartyg som utrustats och bemannats i Stockholm inte anlöpa Finska viken för att förstärka flottan där. På försommaren ligger den finska avdelningen av skärgårdsflottan i Svensksund med ca 40 fartyg. I augusti får styrkeche- fen, Carl Augustin Ehrensvärd, order att spana mot fienden. På morgonen den 15 augusti upptäcks rekognosceringsstyr- kan vid Korkiansaari holme sydväst om Fredrikshamn och en fem timmar lång artilleriduell utbryter. De svenska fartygen retirerar till Svensksund utan förluster. Ryssarna vill nu driva bort svenskarna från Svensksund. Prinsen av Nassau, som för befälet över den ryska flottan, beord- rar en avdelning att gå runt den svenska ställningen. Ehrensvärd genomskådar planen. Han sänker fartyg i det sund som den ryska huvudstyrkan måste passera och avser att slå den avdelning som försöker gå runt hans ställning.

Den 24 augusti på morgonen inleds slaget med att Ehrensvärd slår den ryska kringgångsstyrkan. Under tiden försöker den ryska huvudstyrkan röja i det sund svenskarna spärrat och sent på dagen börjar man ta sig igenom. Då är svenskarnas ammunition slut och svenskarna förlorar ett flertal fartyg under den påföljande flykten. Efter nederlaget vid Svensksund tvingas skärgårdsflottan dra sig tillbaka till Svartholm och stödja sig på den lilla fästning som finns där. I och med att ryssarna nu har full frihet att landstiga i svenskarnas rygg, ända fram till Svartholm, tvingas den svenska armén att uppge ställningarna vid Högfors och dra sig tillbaka till Abborrfors. 23 Slangor var pjäser med större kaliberlängd (längre eldrör i förhållande till kalibern) och godstjocklek än vanliga kanoner. Därigenom blev de betydligt tyngre men projektilen fick högre utgångshastighet, anslagsenergi och räckvidd. ”Me- tall-” innebar att pjäsen var gjuten i det då redan omoderna materialet kanonbrons och sannolikt var av äldre tillverkning. 24 Detta sjöslag kom att kallas det första slaget vid Svensksund, för att skilja det från striderna den 9 – 10 augusti 1790, som blev en betydande svensk seger. 25 Armfelt förekommer på flera ställen i Anders anteckningar.

”Armfelt, Gustaf Mauritz, Gustaf III:s gunstling. Född på Juuva kaptensboställe i S:t Mårtens socken i Finland d. 31 mars 1757. Föräldrar: generalmajoren Magnus Vilhelm Armfelt och Maria Katarina Wennerstedt. Bestämd för krigareståndet, erhöll han sin militara bildning vid kadettskolan i Karlskrona och utnämndes 1774 till fänrik vid gardet. Genom sin lättsinnighet ett mål för Gustaf III:s misshag, begaf han sig utomlands och uppehöll sig en tid i Paris. När konungen 1780 besökte Spaa, uppvaktades han af A., som till den grad tjuste monarken att dennes onåd förbyt- tes i den afgjordaste ynnest. A. anställdes såsom kavaljer hos kronprinsen, utnämndes 1783 till öfverstekammarjunkare och erhöll 1787 chefskapet öfver Nylands regemente. Af Gustaf använd i åtskilliga politiska värf, blef han på en gång konungens hemlige minister och rådgifvare och deltagaren i hans nöjen och förtroliga sällskapskrets. Under kriget med Ryssland erhöll han befälet öfver en af de härfördelningar, som skulle anfalla Fredrikshamn, men då detta i följd af Anjalaförbundet blef om intet och Danmark försåtligt brutit freden, sändes han till Dalarne och lyckades där, ehuru med mänga svårigheter, att bilda några friskaror till landets försvar. Under fortgången af ryska kriget åter på sin befälhafvareplats vid finska hären, ådagalade han vid flera tillfällen ett stort mannamod, såsom vid stormningen af batterierna på Elgön, vid eröfringen af det fasta Kärnäkoskipasset och i affären vid Savitaipale, där han sårad måste draga sig tillbaka. Kort därpå befordrad till generalmajor pryddes han efter freden i Verelä med Serafimerorden och valdes till kansler för Abo universitet. Under konungens resa till Aachen 1791 var han ledamot i den tillförordnade regeringen, en utmärkelse, som redan förut vederfarits honom och skulle ha händt honom tredje gången, efter Gustafs död, om dennes sista vilja blifvit respekterad. Men med den kunglige välgörarens frånfälle ingick ett nytt skifte i A:s öden. På sin dödsbädd hade Gustaf förordnat honom till medlem i förmyndarestyrelsen och till öfverståthållare i Stockholm. I den sistnämnda befattningen lyckades det honom att stilla de oroligheter, som vid underrättelsen om konungens död voro på väg att utbryta i hufvudstaden; men härmed var det också slut med A:s inflytande. Den nye regentens allrådande gunstling Reuterholm var A:s hätskaste fiende. Armfelt bemöttes väl ännu med en viss artighet och utnämodes några veckor efter Gustaf III:s död till generallöjtnant, men fann sig likväl föranlåten att söka permission och företaga en utrikes resa. Under det han låg i Aachen, dit han begifvit sig för att sköta sin hälsa, emottog han helt oförberedt sitt afsked som öfverståthållare och ett missiv att genast afgå till Neapel såsom svensk minister. I harmen öfver denna förvisning och inbillande sig, att Reuterholm och förmyndarestyrelsen hyste fientliga afsikter mot den unge konungen, uppgjorde han en plan att, om det blefve nödvändigt, utan hänsyn störta den bestående regeringen. Dessa stämplingar hvilka han anförtrodde åt sina vänner i Sverige, blefvo genom bortsnappade bref och ett besoldadt spioneri snart röjda och en eskader afsänd till Neapel för att gripa och föra A. fängslad till Stockholm. Men A., som i tid blifvit varnad lyckades undkomma till Ryssland, och 1794 anställdes mot honom och den aflidne konungens vänner en högmålsprocess. A. själf dömdes från lif, ära och gods och hans namn uppspikades på skampålen i alla städer i Sverige; fröken Rudenschöld, som med A. underhållit en brefväxling, som ansågs komprometterande, fick schavottera och insattes på spinnhus, och flera personer, som till och med ganska oskyldigt med honom stått i beröring, kastades i fängelse och skickades på fästning. Sedan A. några år uppehållit sig i Kaluga i Ryssland och därefter någon tid vistats i Tyskland, upphäfdes 1799 den öfver honom fällda domen, och han återkom till Sverige 1801. Följande året skickad som minister till Wien, hemkallades han åter 1804 för att öfvertaga befälet öfver svenska trupperna i Pommern. Här utförde han 1807 en lycklig expedition mot de aftågande fransmännen, men blef vid deras återkomst tillbakadrifven och sårad, hvilket, i förening med Gustaf Adolfs tydligt visade onåd, föranledde honom att nedlägga befälet. Följande året anställd som öfverbefälhafvare för arméfördel- ningen mot Norge, kunde eller måhända ville han ingenting uträtta, hvarigenom han åter föll i onåd och hemkallades med befallning att tills vidare förblifva på sina egendomar vid Stockholm. När planen för revolutionen 1809 uppgjordes, var A. väl medveten därom, men tog för öfrigt ingen del i densamma. Efter regementsförändringen afsändes han såsom chef för den vid gränsen kvarstående västra armén och blef vid Carl XIII:s kröning utnämnd till excellens och följande året till president i krigskollegium.

Det mindre vänskapliga förhållande, i hvilket han kommit till det rådande partiet och hans illa dolda förtrytelse mot dess hufvudmän, började åter samla hotande moln öfver hans hjässa. Fruktande hvarje ögonblick att bli arresterad inställde han sig natten till d. 31 mars 1811 hos ryske ministern i Stockholm och svor hans monark trohetsed; redan följande dagen erhöll han befallning att lämna landet och affördes genast öfver gränsen. I Ryssland emottogs han med mycken nåd af kejsar Alexander, utnämndes strax till ordförande för finska ärendenas beredning och utvaldes för andra gången till kansler för akademien i Åbo. Af tsaren upphöjd till rysk-finsk grefve, förestod han 1813 generalguvernörsämbetet i Finland och dog efter några månaders sjukdom på lustslottet Tsarskoje-Selo d. 19 aug. 1814. Af naturen utrustad med ett bildskönt ansikte, ett lifligt, lekande lynne, blixtrande kvickhet och ett intagande ridderligt väsen, var A. en meteor, som tjuste och bländade där han gick fram. Under Gustaf III:s tid ville, som bekant, litet hvar vara vitter för att falla konungen i smaken, och A. ville därför äfven figurera som författare. Den lilla nätta vådevillen Tillfället gör tjufven, uppgafs vara skrifven af honom, men är författad af Hallman. Den förskaffade emellertid A. tvenne gånger inträde i Svenska akademien, första gången vid akademiens stiftelse och andra gången efter Murberg, hvars stol han intog utan att likväl fullgöra det därmed förbundna villkoret att hålla ett åminnelsetal öfver sin företrädare. Öfver A. är en utförlig och intressant monografi utgifven af Elof Tegnér. Gift 1785 med grefvinnan Hedvig Ulrika De la Gardie.” (Projekt Runeberg) 26 Victor Karl Ernst Berend Heinrich von Stedingk 1751 – 1828 var bror till Savolax brigadchef, generalen Curt von Stedingk. Victor var sjöofficer i Arméns flotta och, liksom sin bror, en hjälte under detta krig. Utnämnd löjtnant 1769. Han tjänstgjorde som frivillig på spanska örlogsskepp och som kofferdikapten på genuesiska och preussiska fartyg. Han blev kapten 1774 vid amiralitetet, major 1777 vid örlogsflottan och artillerimajor vid svenska eskadern av Arméns flotta. Efter utnämning 1778 till överadjutant, gick han, tillsammans med brodern, i fransk krigstjänst och deltog med utmärkelse i franska truppernas landstigning och erövring Grenada och S:t Martin. 1784 blev han örverstelöjtnant vid Arméns flotta och fick vid krigsutbrottet 1788 befälet över fregatterna Freden och Sprengtporten. Han deltog bl a i slaget vid vid Hog- land, utbrytningen ur Viborgska viken, då han kommenderade avantgardet ur Arméns flotta och med sitt fartyg Styrbjörn trängde igenom de ryska örlogsskeppens linje omedelbart efter Dristigheten. Han deltog sedan även i det andra slaget vid vid Svensksund, där han kommenderade, ”med vanlig stor skicklighet” centern af svenska skärgårdsflottan. Han befordrades till överste i Armén 1790. 1793 blev han generaladjutant hos konungen och konteramiral av blå flaggan, chef för Åbo eskader samt ledamot av Rikets allmänna ärendens beredning. 1802 blev han utnämnd viceamiral och chef för Göte- borgs eskader samt 1803 ledamot i Förvaltnngen av sjöärenden. Blev 1809 generaladjutant för flottorna och amiral, 1811 chef för Förvaltningen af sjöärendena och Flottans konstruktionskår samt naturaliserad svensk adelsman (bröderna var födda i Pommern) och friherre samt slutligen 1818 generalamiral. 27 Två rotar satte tillsammans upp en reserv för ordinarie indelta soldater, s k vargeringsman. Vargeringen blev en reserv- bataljon i regementet. Tanken var att den skulle användas som personalreserv men kompletta vargeringsbataljoner kom ändå att delta i kriget. 28 Latin (tack till Lars-Göran Lönnermark): Kom och se på lekar (= skådespel, tävlingar, vapenövningar - beroende på sammanhanget) som ingen skådat eller kommer att få skåda i framtiden. 29 Vid denna tid fanns en skola som ansåg att den finska urbefolkningen härstammade från israeliterna. 30 Kungen genomdrev våren 1789 den s k Förenings- och Säkerhetsakten. Den innebar att Riksrådet, som funnits i 500 år, upplöstes, att Riksdagen fick minskad makt och att kungen hade rätt att själv börja krig. Den blev också i andra avseenden en motgång för adeln – all frälsejord utom säterierna kunde hädanefter köpas av bönder och bara meriter och inte, som tidigare, börd, skulle gälla vid utnämningar. Adelns makt var nu bruten. Efter några år hade den förlorat en femtedel av sin frälsejord och en tidsperiod med politisk och ekonomisk inflytande för bondeklassen startade. Vill man läsa Förenings- och Säkerhetsakten rekommenderas denna länk: http://www.const.sns.se/dokum/urkunder10_fsa1789.htm 31 Kriget till lands inleds den 15 april i Savolax med med svenska anfall på Partakoski och Kärnäkoski, två viktiga gräns- pass i Savolax. Anfallen lyckas och avskten är nu att med hjälp av skärgårdsflottan komma till ett avgörande vid kusten. 32 Amphion var kungens jakt. 33 En styrka går över Kymmene älv vid Pyärile och vinner den 29 april en mindre seger över en rysk avdelning vid Valke- ala. Partakoski- och Kärnakoskipassen försvaras tappert av svenska trupper. En rysk avdelning går över Kymmene älv och besegrar generallöjtnant von Platen vid Korhois. Alla svenska förband tvingas tillbaka över Kymmene älv. 34 Örlogsflottan löper ut den 30 april. Ryssarna har ännu hunnit till sjöss och avsikten är att slå flottan i Reval. Den 12 maj når den svenska flottan Reval och anfaller den 13. Men överraskningsmomentet har förlorats och anfallet misslyckas. Två linjeskepp förloras. Man stannar utanför Reval till den 25 maj och går sedan ut till Hogland. Skärgårdsflottan gör den 15 maj, under kungens ledning, ett framgångsrikt anfall mot den ryska skärgårdsflotta som har övervintrat vid Fredrikshamn. Om detta skriver Winberg här. Ryssarna förlorar 26 fartyg och de svenska förlusterna inskränker sig till en kanonjolle. Efter ett misslyckat andra anfall mot Fredrikshamn går man till Svensksund. 35 Lacun (latin, ung. lucka, gap ), här i betydelsen utelämnat, okänt. 36 Dåvarande kaptenen Arvid Virgin föddes den 14 augusti 1757 och blev sedermera konteramiral. Han dog i Gränna den 1 mars 1840.

På Mariedals herrgård, nära Lundsbrunn, norr om Skara, finns några verk av Johan Tietrich Schoultz, konstnär med ma- rinmotiv som specialitet, tillika underofficer i Arméns flotta under Gustav III:s ryska krig. En av tavlorna har texten "At- taquen på Fredrichshamns Warf Commenderad af Kapitainen och Riddaren Arvid Virgin 20 Maij 1790." 37 Detta med Sidney Smiths roll tycks Anders ha missuppfattat just här. Han har själv antecknat den 14 och 16 juni, hur Smith ledde en av Skärgårdsflottans avdelningar med kanonslupar mm, under striderna vid Trångsund. W. Sidney Smith, var engelsman och officiellt observatör i Finska viken 1790. I verkligheten, och som så ofta är fallet med ”observatörer” från icke stridande part även i modern tid, fungerade Sidney Smith dock som befälhavare och deltog i stridshandlingarna. Såhär skriver Hans Högman: ”Den 16 juni beslöt Gustaf att anfalla den eskader ur ryska skärgårdsflottan som låg vid Trångsund, norr om ön Uuraan- saari, längst in i Viborgska viken. Styrkan delades i tre delar. Centern stod under befäl av Gustaf, med Törningen som närmaste man. Den bestod av 48 fartyg och innehöll bland annat 14 galärer samt 4 fregatter ur örlogsflottan. Vänstra flygeln leddes av Hjelmstierna och den högra flygeln av Sidney Smith. Båda flyglarna bestod av kanonslupar och kanonjollar. Centern skulle gå direkt mot Trångsund medan flyglarna skulle anfalla från var sin sida. På grund av hårt väder kunde centern och Hjelmstierna varken gå till anfall den 16 eller den 17. Smith anföll däremot den 16 juni. Han möttes av eld från ett batteri som han slog ut. Smith hade med sig 38 kanonslupar, en infanteritrupp samt chefsjakten "Aurora". Man möter även enheter ur den ryska eskadern. Även dem lyckas han besegra. När han sen nästa dag fortsätter norrut mot Trångsund möts han av motgång. Han är tvungen att avbryta anfallet mot ryska eskadern när han inte får något stöd från centern eller vänstra flygeln som inte kunnat anfalla. Den 18 juni inställs anfallet mot Viborg och styrkan återvänder till Björkösund.” Möjligen beror Anders motsägelser på att han blandar sådant han själv sett och upplevt, med sådant han hört från andra. Dessutom har han renskrivit sina anteckningar efter hemkomsten och kanske även då tillfört material från andra källor. 38 Det fanns ett utbrett missnöje inom officerskåren i Finland med kungens framprovocerade krig. Det ansågs författ- ningsstridigt, kanske med viss rätt. I augusti 1788, under brinnande krig, undertecknades en förbundsakt där man förkla- rade kriget olagligt samt lade ned vapnen, med avsikt att förhandla om fred med Ryssland. Företeelsen fick benämningen Anjala-förbundet. Tre dokument upprättades, Liikala-noten den 9 augusti, Anjala-akten, som undertecknades av 113 officerare den 12 augusti samt det s k Advertissementet, som krävde kungens avgång och ständernas inkallande, den 25 augusti. Katarinas svar på Liikala-noten var avvisande och under vintern arresterades flera av Ajalaförbundets ledare och dömdes till döden. Bara en officer kom dock till slut att avrättas. Även bland flottans och galärflottans officerare fanns vid denna tid ett starkt missnöje med anfallskriget, men man avhöll sig från att göra organiserat motstånd mot kungen. Vad det gäller valet att inte delta i Anjalaförbundet gick det till så här, enligt chefen för den finska eskadern, överste Mikael Anckarsvärd: ”Arméens flottas officerare, i synnerhet af svenska eskadren, yttrade äfven mycket missnöje och att de uti mina händer helt och hållit öfverlemnade deras öden uti denna brydsamma och förtvifladt utseende sakernas ställning. Jag stillade dem, bad dem vara tranquile och fullgöra sine skyldigheter, hvarom de mig alla försäkrade.” 39 Till lands fortsätter ryssarna att hålla sig på hitsidan Kymmene älv, tills de besegras av generalmajor von Pauli vid Keltis baracker den 19 och 20 maj. 40 Den sista viktiga krigshändelsen till lands var en misslyckad svensk framryckning i Savolax. Kårchefen, general Gustav Mauritz Armfelt , sårades svårt vid Savitaipale den 4 juni. Striderna där förlorades, trots att "anfallets djerfhet och det oförskräckta mod hvarmed det utfördes (var) värdigt Carl XII:s tidehvarf". [von Schantz, Gustaf: Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1788, 1789 och 1790, vol. 1, Stockholm 1817; vol. 2, Stockholm 1818.] 41 Hertig Carl förde befälet över Örlogsflottan (som Anders ganska konsekvent kallar Stora flottan). 42 Arkli = äldre benämning på vapenförråd, tyghus. Här avses aktre delen av batteridäck. 43 Upland anges av Anders som fregatt men var ett litet 52-kanoners linjeskepp med två batteridäck. 44 Om hur det var med denna brännare skriver Gustaf af Klint, berömd sjöofficer och kartograf (f 1801): ”Klockan var litet öfver 7 om morgonen då Dristigheten utpasserade; de öfriga fartygen följde i hennes kölvatten, amiralskeppet Gustaf den tredje kl. 8, det tolfte linieskeppet i ordningen, alla utan betydligare skador. I jemnbredd med Dristigheten hade framgått de s.k. hämemmaa eller skärgårdsfregatterna Styrbjörn och Norden, förda af öfverstelöjtnant Victor v. Stedingk och kapten Olander, efter hvilka den öfriga skärgårdsflottan följde utan någon egentlig formering. Icke heller dessa många fartyg hade lidit nämnvärda skador. Hade slutet svarat mot början, skulle denna dag skrifvit ett af de märkligaste bladen i sjökrigets häfder. De närmast liggande ryska skeppen voro nästan redlösa, vägen till sjös stod öppen, frisk blåste den mest gynnande vind för att nå Sveaborg, dit skärgårdsflottan kunde komma inomskärs. Det var nu, omkring kl. 9, som den olycksbringande brännaren, Postiljonen benämnd, bragte de ännu icke utkomna svenska fartygen i oordning och antände ett linieskepp och en fregatt, som bägge sprungo i luften. Allt insveptes derpå i sådan rök och dimma, att inga ledmärken kunde skönjas; flera af de efterföljande fartygen råkade derigenom på grund i det ganska svåra farvattnet och gingo förlorade.” 45 Den 1 juni möter den stora svenska flottan de ryska linjeskeppen från Kronstadt, de är på väg att förena sig med dem som övervintrat i Reval. Väderleksförhållandena hindrar först anfall, men den 3 juni börjar striden. Ryssarna retirerar snart österut, jagade av svenskarna. Svenskarna avbryter förföljandet och går till Viborgska viken. Ryssarnas utsjöflotta har 27 linjeskepp och tillsammans med den ryska skärgårdsflottan stänger man in den svenska flottan i viken. Den svenska flottan är den största som någonsin seglat och består av 20 linjeskepp, 12 fregatter, 180 skärgårdsfartyg och ett antal övriga fartyg. Det är ont om vatten och mat och vindarna är ogynsamma. Den 2 juli blir vinden gynnsam och man gör tidigt den 3 juli en utbrytning. Planen, som gjorts av löjtnanten Gustav af Klint, innebär att man skall gå ut mellan Krysserort och Salfsörsgrundet i vikens västra del. Fem fientliga linjeskepp och en fregatt måste passeras på den vägen. De ryska fartygen överraskas, beskjuts och får stora skador.

Klockan nio skall man sända en s k brännare mot den ryska linjen. Den officer som skall kapa brännarens förtöjning är dock alltför berusad och missbedömer situationen. Brännaren antänder ett svenskt linjeskepp (Dristigheten), som explode- rar och tar en fregatt (Zamir) med sig. Som en följd går flera fartyg på grund och förloras. Så här beskrevs förloppet av Gustav af Klint i dennes efterlämnade anteckningar: "Klockan var litet öfver 7 om morgonen då Dristigheten utpasserade; de öfriga fartygen följde i hennes kölvatten, amiralskeppet Gustaf den tredje kl. 8, det tolfte linieskeppet i ordningen, alla utan betydligare skador. I jemnbredd med Dristigheten hade framgått de s.k. hämennmaa eller skärgårdsfregatterna Styr- björn och Norden, förda af öfverstelöjtnant Victor v. Stedingk och kapten Olander, efter hvilka den öfriga skärgårdsflot- tan följde utan någon egentlig formering. Icke heller dessa många fartyg hade lidit nämnvärda skador. Hade slutet svarat mot början, skulle denna dag skrifvit ett af de märkligaste bladen i sjökrigets häfder. De närmast liggande ryska skeppen voro nästan redlösa, vägen till sjös stod öppen, frisk blåste den mest gynnande vind för att nå Sveaborg, dit skärgårdsflot- tan kunde komma inomskärs. Det var nu, omkring kl. 9, som den olycksbringande brännaren, Postiljonen benämnd, bragte de ännu icke utkomna svenska fartygen i oordning och antände ett linieskepp och en fregatt, som bägge sprungo i luften. Allt insveptes derpå i sådan rök och dimma, att inga ledmärken kunde skönjas; flera af de efterföljande fartygen råkade derigenom på grund i det ganska svåra farvattnet och gingo förlorade." Utbrytningen räknas som en stor seger, trots att förlusterna blev ansenliga. Sju linjeskepp, tre fregatter och ca 4 000 man gick förlorade. Att räkningen inte blev större kan tillskrivas ryssarnas egendomliga senfärdighet i inledningsskedet. Sedan 1994 har dykningar på, och vissa bärgningar av föremål från sjunkna fartyg från utbrytningen genomförts. Vissa föremål visas på museum i Viborg. De sålunda återfunna fartygen är Lovisa Ulrika, Enigheten, Hedvig Elisabeth Charlot- ta, Lovisa Ulrica, Zemira och Upland samt briggen Dragun. 46 Den svenska skärgårdsflottan når, efter utbrytningen från Viborg, Svensksund sent den 5 juli. Man grupperar sig väl, med galärerna och skärgårdsfregatterna i mitten och med kanonslupar och kanonjollar på flyglarna. Den 9 juli seglar den ryska skärgårdsflottan, under befäl av prins Karl Henrik av Nassau-Siegen, in mot Svensksund. Men det ryska anfallet avslås och när man skall retirera får man vinden emot. Ryssarna förlorar över hälften av manskapet, ca 9500 man, och ett 50-tal fartyg. Striderna vid Svensksund den 9 – 10 juli blev en avgörande svensk framgång och skapade förutsättningar för en fred som inte blev alltför ogynnsam. Inte alla officerare i kungens närhet var dock entusiastiska inför beslutet att direkt efter den äventyrliga och kostsamma utbrytningen från Viborgska viken åter utmana ryssen. Flaggkaptenen de Frese hörde till de motsträviga och byttes ut före slaget. Enligt Carl Snoilsky gick det till såhär: I dörren till Amfions chefssalong Står Gustav färdigklädd, med hatt och handskar. Hans öga oförmärkt en sista gång Ser staben an och allas fattning granskar. Ej lyser överallt den tillförsikt, Som hövdes i en stund av sådan vikt Till flaggkaptenen, som skall leda striden, »De Frese» -- säger han -- »ni mår ej väl. Jag löser er i dag från ert befäl, Och platsen närmast mig tar Cronstedt under tiden.» 47 Detta måste Anders senare i livet funderat över, eftrsom hans företrädare som kyrkoherde i Järpås och sedermera svär- far hette Gustaf Kinberg! För mig är det ännu okänt om dessa herrar Kinberg var släkt med varann. 48 Den 17 juli 1788 utkämpades slaget vid Hogland i Finska viken. Avsikten var att rensa Finska Viken från ryska flott- styrkor och lämna vägen öppen för en landstigning mot S:t Petersburg. Sjöslaget orsakade stora personella och materiella skador på båda sidor med 300 svenskar och 600 ryssar dödade. Styrkorna var jämnstarka, någon segrare kunde inte koras och den svenska offensiven blev omöjlig utan svenskt sjöherravälde. 49 ”Ur Generalamiralen Excellensen Grefve R. Cederströms efterlemnade papper”: ”Onsdags Förmiddag d: 17. Martii, ankrade med Fregatterne Jarramas och Ulla Fersen utanför Rogervik, giorde landstigning, Bestormade Hufvud Fästning- en, förnaglade 49. grofva Canoner, Satte eld på alla Keisarinnnans magaziner, hvilka voro Fournerade med ammunition, Skepps utredningar och 54.000 tunnor, flere sorter Proviant, Östra sidan af Staden tog genom Blåsten eld. Fåt en Sedel af Commendanten på 4.000 Roubler i Brandskatt; inga armerade Fartyg fants. I Skumningen nödgades kapa tåget och lofve- ra oss ut på Redden. Torsdags morgon lyfte igen, arbetade oss ut och ankrade Fredags morgon kl: 8 på Hangö Redd, hvar jag mötte Cutterbriggen Hussar och Skonerten Cossaquen , ärnar med första god vind Segla.” /”Kongl: Majs:ts Fregatte Jarramas til ankars på Hangö Redd d: 19 Martii 1790.” (Bearbetning: Lars Bruzelius) 50 Per Georg Fahnehjelm, krigskommissarie i kriget mot Ryssland1788-1790, behövde mer kontanter. Han lät trycka sedlar i Borgå och stämplade dem med sitt namn. Gustav III behövde också pengar. Kungen beordrade överhovstallmästa- re Munk att ta fram falska fahnehjelmsedlar. Munk och mekanicus Charles Appelkvist startade förfalskningsverkstad på Drottningholm. Det hela uppdagades dock. (Ur SvD: Hemliga Tumba visar sig). 51 Thorssander, Sven (1754 – 1825), senare kyrkoherde i Björsäter, Skaraborg.