Militärhistorisk Tidskrift 2001
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
MILITÄRHISTORISK TIDSKRIFT 2001 MILIT ÄRHISTO RISI( TIDSI(RIFT Redaktion: Gunnar Åselius och Per Iko MILITÄRHISTORISKA2001 AVDELNINGEN STRATEGISKA INSTITUTIONEN FÖRSVARSHÖGSKOLAN © 2001 Militärhistoriska avdelningen och respektive författare Omslagsbild: Officerskadetteri östtyska Volksmarine. MHA ISSN 0283-8400 Försvarshögskolan, Stockholm 2001 Tryckning: Elanders Gotab 37772, Stockholm 2001 Innehåll 7 Förord 9 Socialistiska amiraler Iakttagelser rörande amiralsutnämningarna i Östtyskland Klaus-R Böhnw 47 Blitzkrieg - ett utvecklat koncept eller slumpens skördar? Peter Lord 73 Wennerströmaffären - ett nationellt trauma Magnus Petersson och Lars Ulfving 91 Statlig styrning eller fri föreningsverksamhet? - Försvarsupplysning i Sverige under andra världskriget Magnus Hjort 149 Män i armen - En studie av befälskårerna i Linköping 1960-1970 Johan Dietrichson Recensioner 205 Att illustrera stormakten, anmälan av Jonas Nordin 208 Skärgårdsflottan, anmälan av Gunnar Åselius 215 John Keegan: Det första världskriget, anmälan av Gunnar Åselius 218 Bosse Schön: Svenskarna som stred för Hitler och Där järnkorsen växer, anmälan av Ingvar Sjöblom 225 Guida Knopp: Hitlers krigare, anmälan av Klaus-R Böhme 233 Kjetil Skogrand och Rolf Tamnes: Fryktens likevekt, anmälan av Magnus Petersson 239 Svensk militärhistorisk atlas, anmälan av Torbjörn Nilsson 242 Hodder Stjernswärd: Balaklavasyndromet, anmälan av Bengt Wallerfelt 248 Ben Shephard: A War of Nerves, anmälan av Mattias Klawitter Författarna Klaus-R Böhme (f 1935), Täby. Tidigare medarbetare och chef vid Militärhistoriska avdelningen, Försvarshögskolan. Hans svenska avhandling behandlade bremisk-verdiska statsfinanser under svensk stormaktstid. Bland senare skrifter märks ett fler tal om svensk luftförsvarsdoktrin. Johan Dietrichson (f 1967), Linköping. Kapten och tidigare yr kesofficer vid Livgrenadjärbrigaden, numera reservofficer vid Livregementets husarer. Filosofie magister i historia och inne havare av en lärarexamen. Magnus Hjort (f 1965), Stockholm. Historiker vid Samtidshis toriska institutet, Södertörns högskola. Arbetar för närvarande som sekreterare i Säkerhetstjänstkommissionen. Peter Lord (f 1962), Norrtälje. Tidigare officer i luftvärnet och numera major i pansartrupperna. Genomgick Försvarshögsko lans chefsprogram 1999-2001, och tjänstgör f n på perspektiv planeringssektionen vid Högkvarterets utvecklingsavdelning. Magnus Petersson (f 1972), Stockholm, doktorand i historia vid Stockholms universitet, forskningsassistent vid Strategiska institutionen, Försvarshögskolan. Arbetar med en avhandling om svensk-norska säkerhetspolitiska relationer 1949�1969. Lars Ulfving (f 1945), Näsbypark. Avdelningsdirektör vid För svarshögskolan, major i reserven, tidigare vid Försvarsstabens sektion 2 och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. nast har han publicerat Den stora maskeraden om sovjetisk mi litär vilseledning i ett historiskt perspektiv. Förord Undertecknad har tillsammans med Per Iko övertagit redaktör skapet för Militärhistorisk Tidskrift efter Klaus-R Böhme. I 2001 års nummer ligger den ämnesmässiga tyngdpunkten på 1900-talets senare hälft. Klaus-R Böhme granskar i sitt bidrag ett mindre uppmärk sammat område inom tysk militärhistoria, nämligen DDR:s försvarsmakt. I centrum för Böhmes intresse står eliten inom Volks1narine, men studien ger också mycket kunskap om mili tärens ställning i den östtyska diktaturen och om dess problem med att rekrytera kompetenta kadrer. Först mot slutet av DDR:s existens tycks dess marin ha nått en någorlunda accep tabel nivå på utbildning och materiel. Peter Lord diskuterar med utgångspunkt i tyska generalsme moarer, äldre anglosachsisk och nyare tysk militärhistorisk lit teratur blixtkrigskonceptets utveckling. I modern militärteori refererar man gärna till de snabba tyska segrarna i andra världskrigets inledningsskede när man vill förklara innebörden av begreppet manöverkrigföring. Men hur förhöll det sig i verkligheten med fälttågen i Polen, Frankrike och Sovjetunio nen? Magnus Petersson och Lars Ulfving diskuterar i sin artikel det senaste bidraget till litteraturen om spionöversten Stig Wennerström. Journalisten Anders Sundelins bok, som enligt många ger en intressant tolkning av Wennerströms personlig het, är enligt författarna ur en mängd andra synvinklar djupt problematisk. Magnus Hjort studerar i sitt bidrag hur man i Sverige under andra världskriget hanterade frågan med försvarsupplysning bedriven av enskilda och frivilligaorganisationer. Folklig mobi lisering bakom försvaret sågs givetvis som ett välkommet bi drag till beredskapsansträngningarna, men det fanns också en önskan om att staten skulle kunna styra densamma. Och hur skulle sådana strävanden i sin tur kunna förenas med demokra tins krav på respekt för fria oberoende organisationer? 7 Johan Dietrichson diskuterar i sitt bidrag företeelser som identitet och rnanlighetsideal i Linköpings garnison under 1960-talet. Genom intervjuer, studier av befälskårsföreningar nas vid I 4 arkiv samt de olika befälskårernas rikstidningar framkommer en spännande bild av ett ganska nära förflutet. Dietrichsons uppsats räknas vid universiteten till ämnesområ det maskulinitetsforskning. Den inbjuder också till reflexioner kring för- och nackdelar med det nuvarande enhetliga befäls systemet inom den svenska Försvarsmakten, liksom kring pro blemen i Sverige och andra länder med att utveckla ett köns neutralt krigarideal, sedan officersyrket öppnats för kvinnor. Medan detta skrives pågår militära operationer i Afghani stan, där USA och Storbritannien för krig mot den internatio nella terrorismen. I kommentarerna efter terroristattackerna mot USA den 11 september 2001 har påfallande ofta uppfatt ningen framförts att vi nu bevittnat inledningen på en ny epok i världshistorien, att krigen aldrig mer blir vad de varit och att de militära maktmedlens roll för alltid har förändrats. I ett his toriskt perspektiv framstår alltid den typen av prognoser som förhastade - eller möjligen intill ointresse triviala. Att världen aldrig mer blir vad den var är förvisso lika sant i dag och i mor gon som det varit varje dag i mänsklighetens historia sedan ti dernas gryning. Däremot är det påfallande att mycket av det som nu sker endast kan förstås genom historisk kunskap. De rådande domedagsstämningarna i Sverige och den övriga väst världen känns exempelvis märkligt bekanta från liknande dra matiska perioder i historien. Inte minst mot den här bakgrunden ser redaktionen det som välkommet att Militärhistorisk Tidskrift från och med detta nummer får en recensionsavdelning, där den omfattande mili tärhistoriska utgivningen i Sverige och andra länder fortlö pande bevakas. Utrymmet medger endast granskning av ett få tal arbeten, och det är rimligt att arbeten på svenska språket här prioriteras. Ett gott 2002 tillönskar vi våra läsare! Gunnar Äselius 8 Socialistiska amiraler Iakttagelser rörande amiralsutnämningarna i Östtyskland KLAUS-R BöHME Bakgrund Enligt Sovjetunionens, Storbritanniens och USA:s beslut skulle det i maj 1945 besegrade Tyskland inte ha några stridskrafter. I Tyskland skulle heller inte förekomma någon krigsmaterieltill verkning.1 Som bekant blev det inte så. Till följd av det kalla kriget de lades Tyskland, De två tyska staterna återupprustades och blev medlemmar i var sin militärallians. År 1955 anslöt sig Väst tyskland till Nato och Östtyskland till Warszawapakten. Tio år efter Tysklands villkorslösa kapitulation fanns det återigen rätt betydande tyska militära styrkor, bland annat sjöstridskrafter. Det föreligger en ganska omfattande litteratur om såväl den väst- som den östtyska marinen. Båda tyska staterna hävdade - inte minst i polemik mot varandra - att de hade brutit radikalt med det nazistiska förflutna och att personalen i de nya militä ra styrkorna besjälades av en demokratisk respektive en folkde mokratisk antifascistisk övertygelse. Vare sig i väst eller i öst var brottet med det förflutna emellertid så entydigt som man av politiska skäl gärna ville göra gällande. På båda sidorna fanns det en viss kontinuitet, även om den var olika stark och tog sig olika uttryck. Den ende forskaren som hittills behandlat detta är amerika nen Douglas Carl Peifer. I sin avhandling From the Kriegs1nari ne to the East and West German Navies: Dissolution, Transi tion, and New Beginnings, 1945-1956, framlagd 1996 vid 9 University of North Carolina at Chapel Hill, redovisar han hur amerikanerna, engelsmännen som ryssarna upplöste Kriegsma rine och övertog dess materiel och institutioner. Amerikanerna och engelsmännen utnyttjade dock personal och fartyg från Kriegsmarine för minsvepning. Dessutom använde de två väst allierade tyska marinofficerares kunskaper för sina underrättel setjänster, dels genom studieverksamhet, men även genom akti va insatser i Östersjöområdet. Via dessa verksamheter var arvet i Bundesmarine från Kriegsmarine vad gällde officerare och strategiskt tänkandet mycket påtagligt.2 Sovjetunionen höll sig inte med tyska minsvepningsförband. Den organiserade heller inga studiegrupper eller förband med tyska marinofficerare som hjälpte dess underrättelsetjänst. Det ta berodde bland annat på att relativt få tyska marinofficerare hade hamnat i ryskt fångenskap. Inalles tog ryssarna endast 15 flaggmän tillfånga, av vilka ingen ville samarbeta med Sovjet unionen. Ett undantag utgjorde i viss mån den tidigare tyske marinchefen Erich Raeder. Ryssarna tog honom till Moskva och behandlade honom väl. I gengäld fick han redogöra för sin sjökrigföring,