Förtvivlade Läsningar
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Förtvivlade läsningar ELISABETH HJORTH FÖRTVIVLADE LÄSNINGAR Litteratur som motstånd & läsning som etik Glänta produktion Av Elisabeth Hjorth har utgivits på andra förlag: Vid himlens början, 2013 Hängivelsen, 2011 Kärnfamiljen, 2008 Förtvivlade läsningar Litteratur som motstånd & läsning som etik © Elisabeth Hjorth & Glänta produktion, 2015 Omslagsbild av Dena Al-Adeeb & Sama Alshaibi. Bilden är hämtad från serien Still/Chaos (video 2 min; 12 fotografier, 50 x 50 cm, 2010). Fångade i ett instörtande vitt madrasserat rum förhandlar två kvinnor (spelade av konstnärerna själva) om bilden av mänsk lig förlust. Rummet påminner om ett sinnessjukhus och ett sinnes- tillstånd. I ett utrymme som blir allt mindre drivs figurerna – med överlevnadens, upprorets och resignation ens dubbelansikten – mot varandra i en allt intensivare interaktion. Grafisk form: Johan Ahlbäck Tryck: Munkreklam, Munkedal 2015 ISBN: 978-91-86133-65-8 www.glanta.org INNEHÅLL INLEDNING Att läsa världen och att leva det lästa KAPITEL Text i rörelse KAPITEL Läsningar av identitet KAPITEL Läsningar av kropp KAPITEL Läsningar av det mänskliga KAPITEL Läsningar av det postpolitiska KAPITEL Förtvivlan och framtid SUMMARY EFTERORD NOTER LITTERATURFÖRTECKNING INLEDNING ATT LÄSA VÄRLDEN OCH ATT LEVA DET LÄSTA ”Tere must be those among whom we can sit down and weep and still be counted as warriors.” Adrienne Rich Litteraturen är en kritik. Det skulle kunna vara en utgångspunkt för den här boken. Den som skriver är inte nöjd med världen sådan den ser ut. Varje tecken är en förskjutning av det rådande, ett tillägg som förändrar tillståndet i någon mån. Inte nödvändigtvis mycket, eller till det bättre, men litteraturen uppstår likväl ur behovet av att lägga till något till världen, av vad slag detta än må vara. På samma gång är litteraturen med sina bejakande och öppnande dimensioner mer än kritik. Litteraturen låter sig inte sammanfattas. Den pekar mot det outsagda, bortom definierandets möjlighet. Därmed är vi redan vid kärnan av den här bokens frågor. Vid bestämningarnas rand finns konflikten. Hur ska det som inte ryms inom någon fixerad beskrivning låta sig omtalas och omskrivas inom den nödvändighet eller de villkor som språket upprättar? Så blir det tydligt att det este- tiska är sammantvinnat med det etiska. Hur ska de föreställningar och beskrivningar som stänger in människor och verkar som för- tryck hanteras inom språkets ramar? I den här undersökningen är litteraturens förhållande till världen mitt ärende. Det är ett ärende som förblivit akut under arbetet, som en ständig förundran och undran över vad litteraturen förmår och vad den aldrig kan mäkta med. Det är som läsare jag ställer dessa 7 frågor. I den mån läsning är angelägen här, är det som gensvar på litteraturens kritik och möjlighet. Att läsa innebär då att ge sig i kast med världen, i och utanför texten. Jag närmar mig litteraturen, otill- fredsställd liksom den, och läsningen blir därmed också ett sätt att rubba en ordning. Så går det att förstå läsningens etiska dimension: som en riktning eller en rörelse för förändring. Redan här vill jag påstå att konflikten inte har någon lösning, och det är inte heller vad som eftersträvas i denna bok. Snarare handlar det om att leva med konflikten, förhandla om dess villkor och hitta sätt att förhålla sig till den. Min läsning har kommit att innebära att jag startar från en sär- skild position; den förtvivlades. Frågorna om det motstånd littera- turen kan bjuda, och om den läsning som kan kallas etisk praktik, är ställda utifrån en politisk förtvivlan över sakernas tillstånd och en lika nödvändig önskan att förändra dessa tillstånd. De resurser jag här arbetar med är förtvivlan, osäkerhet och begär. I spänningsfältet mellan dessa kommer jag att undersöka vad litteratur som motstånd och läsning som etik kan innebära. SYFTEN OCH PROBLEMSTÄLLNINGAR Genom förledande stillsamma medel, ord i olika kombinationer, ut- övas litteraturens makt. Å ena sidan består litteraturen ”bara” av ord, å andra sidan är den farlig i totalitära diktaturer, ofta misstänkt och suspekt i det senkapitalistiska samhället. Den litterära texten ställer upp en annan värld som möjlig och invaderar läsaren med denna osäkrade plats. Utgången är inte avgjord med textens in- vasion, snarare öppnar den för läsarens makt och möjlighet att vara kritisk till makten. Det är så jag ser på den förtvivlade läsningens potential. Den plats som litteraturen lockar eller lurar läsaren till skapar utrymme för etiskt arbete och reflektion. För att ringa in en plats av detta slag ska jag på de följande sidor- na göra läsningar av fyra romaner utkomna mellan 2003 och 2006: Drömfakulteten av Sara Stridsberg, Hevonen Häst av Annika Korpi, Montecore av Jonas Hassen Khemiri och Personliga pronomen av Da- niel Sjölin. Dessa i någon mening poetiska romaner tydliggör såväl en estetik och ett litterärt klimat, liksom en politisk situa tion som är kännetecknande för tiden då de gavs ut. Jag vill hävda att romanerna med estetiska medel gör motstånd mot de samhälls ordningar och maktsystem som de skildrar, och att det motstånd som litteraturen INLEDNING 8 utövar ställer läsaren inför ett ansvar som kan formu leras i etiska termer. Romanerna är pessimistiska i sin gestaltning av samhället men optimistiska i tilltron till sina estetiska verktyg, och att läsa dem tio år efter att de kom ut innebär att få syn på ett stycke samtids- historia. De visioner och strategier som kommer till uttryck i och genom romanerna är fortfarande relevanta även om förskjutningar skett, både estetiskt och politiskt. Under arbetet med denna bok har skrivandets etik hamnat i cen- trum för ett flertal offentliga diskussioner. Framför allt har frågor om vilka erfarenheter som kan och bör gestaltas av vem varit föremål för debatt. Anspråk från en tystad minoritet att tala i egen sak och inte ständigt representeras av en självutnämnd elit har stått emot en argumentation om litteraturens gränsöverskridande, universella karaktär.¹ I än vidare cirklar har frågorna kretsat kring politiskt tolk- ningsföreträde och motståndets grund. Som jag ser det är denna diskussion intressant både i sig själv och som ett uttryck för ett större problem som gäller den litterära repre- sentationens förmåga att ingripa i politiska processer och samhälls- förändringar. Diskussionen reser en rad frågor om vad som görs och kan göras i den estetiska texten och på vilka sätt denna text i sin tur fordrar ett etiskt svar eller ansvar av sin läsare. Min undersökning handlar inte om vad författaren får göra, utan vad som händer när sakers görs; om romanernas inneboende förmåga att ifrågasätta politiska och ideologiska ordningar, och om läsarens förvaltande av detta motstånd i läsakten och det vidare livet. Detta är något jag förbinder med en etisk hållning och tänkande om etik. Litteraturen kan synliggöra de dominansförhållanden som på ett intrikat sätt präglar samhället. Dessa är rörliga och döljer sig stund- tals bakom fenomen som i förstone inte tycks handla om makt. Olika maktordningar är inflätade i varandra i en komplex väv, vilket visar sig så snart ett politiskt motstånd mot makten ska formuleras. Med hjälp av de fyra romanerna vill jag alltså undersöka hur makt och motstånd kommer till uttryck och verkan, samt vilket ansvar och vilken praktik läsaren utmanas till. Det är en grannlaga uppgift; varje synliggörande av en viss maktordning riskerar att osynliggöra andra. De romaner jag undersöker här gestaltar de perifera röster- nas betydelse för en alternativ ordning. Inför deras främmande och igenkännbara framträdelser görs läsaren ansvarig. Mot denna bakgrund kan jag precisera mina syften och de två undersökningsområden avhandlingen aktualiserar. Jag kommer för 9 LÄSA VÄRLDEN det första att i de fyra romanerna och deras textvärldar undersöka vilken roll kollektiva självbilder och essentialistiska identiteter spe lar för upprätthållandet av maktstrukturer med avseende på kön, klass, psykiska funktionsnormer² och etnicitet, samt hur romanernas mot- stånd mot dessa strukturer gestaltas. Denna problemställning rör sig inom en intersektionell diskurs, där jag använder mig av feminis- tiska och postkoloniala teorier för att analysera hur diskriminerande strukturer vidmakthålls och reproduceras genom att olika grupper behandlas utifrån ett essentialistiskt synsätt. Det begrepp jag arbe- tar med, ”essentialistiska identiteter”, kan tyckas något själlöst och vagt men har en direkt koppling till den teoretiska diskussionen om essentialism jag för i kapitel ett. Problematiken gäller hur kollektiva självbilder blir till genom gränsdragningar; konstruktionen av en ge- mensam identitet konsoliderar den inre sammanhållningen och dess gränser bevakas i gruppens intresse. Kollektiva identiteter skapas, återskapas och förstärks i relation till exempelvis nation, etnicitet och kön. En essentialistisk syn på identitet innehåller föreställning- en om en gemensam essens, att vissa egenskaper är nöd vändigt knutna till kategorier som en viss etnisk grupp eller ett kön. Utifrån ett sådant synsätt är identiteten inte ett resultat av konstruktioner och förhandlingar utan konstant och given. Genom att läsa roma- nerna med ingång i identitet, kropp, det mänskliga och det post- politiska vidgas registret av frågor om litteraturens motstånd mot essentialistiska föreställningar. Om, och i så fall hur, kan romanen dekonstruera ett hegemoniskt förtryck? Hur ser mötet mellan det privilegierade kollektivet och det marginaliserade ut i romanen, och vad händer i där? Hur kan litterära strategier förstås