Sjuttonhundratal 2006 2007
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Inlaga 2007-03-30 09.25 Page 1 Sjuttonhundratal 2006 2007 JONAS NORDIN: Inledning | 3 PATRIK WINTON: Enighetens befrämjande och fäderneslandets förkovran: religion och politik under frihetstiden | 5 PASI IHALAINEN: Svenska kyrkan och det moderniserande nationella tänkandet 1789–1810 | 25 ARNE BUGGE AMUNDSEN: Paucitas, simplicitas, gravitas: individ, samvittighet og orden i dansk-norsk ritualdebatt i første del av 1700-tallet | 49 MICHAEL BREGNSBO: Kirkegangen og kirkekampen: udfordringerne til kirke og gejstlighed i de sidste årtier af 1700-tallet og den danske præstestands håndtering af dem | 66 CAROLA NORDBÄCK: Längtan efter visshet: en studie av trossynen inom den lutherska ortodoxins föreställningsvärld | 85 TOMAS MANSIKKA: Vetenskap och upplysning inom den tidiga pietismen: några ledmotiv till adeptskapets historia | 110 ANN ÖHRBERG: En hjärtats pedagogik: synen på barnet, lära och lärande inom svensk herrnhutism | 128 KRISTER ÖSTLUND: Några nedslag i disputationsväsendet under 1700-talet – exemplet Johan Ihre | 151 RECENSIONER: GILLES BANCAREL, Raynal ou le devoir de vérité. 168; MARGARETA BJÖRKMAN, Catharina Ahlgren. Ett skrivande fruntimmer i 1700-talets Sverige. 171; JAKOB CHRISTENSSON (RED.), Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. 172; LARS LJUNGSTRÖM, Georg Haupt. Gustav III:s hovschatullmakare. 174; ANNE BEATE MAURSETH, Opplysningens sjonglør. Denis Diderot 1713–1784. 175 SÄLLSKAPETS EGNA ANGELÄGENHETER | 178 VERKSAMHETSBERÄTTELSE | 178 STYRELSENS SAMMANSÄTTNING | 178 MEDLEMSMATRIKEL | 179 ANVISNINGAR FÖR FÖRFATTARE | 181 MEDVERKANDE I DENNA ÅRGÅNG | 182 Inlaga 2007-03-30 09.25 Page 2 Sjuttonhundratal Utgiven av Sällskapet för 1700-talsstudier med medel från Riksbankens Jubileumsfond Redaktör: Jonas Nordin Redaktionskommitté: Margareta Björkman, Jakob Christensson, Hans Helander, Bo Lindberg Copyright: Sjuttonhundratal och författarna Grafisk form: Dick Claésson Tryck: GTC Print AB, Luleå ISSN 1652-4772 Inlaga 2007-03-30 09.25 Page 3 Inledning Jonas Nordin Inom forskningen är Europas 1700-tal allmänt känt som en brytnings- eller övergångs- tid. Många samhällsfenomen började då få en skepnad som gör dem igenkännbara för nutidsmänniskan. Seklet fascinerar i retrospektiv genom att bära prägel av gamla tanke- världar samtidigt som den nya tidens inbrott förebådas. Detta förhållande utgör både en lockelse och en fara för forskaren. Vi söker gärna rötterna till vår nutid i 1700-talet, men samtidigt är det lätt att överbetona de framåtblickande tendenserna. Fastän vi kan finna spåren av moderna fenomen i seklets sociala utjämningstendenser, i vetenskapliga fram- steg, i en radikaliserad politisk debatt, i en allt mer sekulariserad världsbild, så är det också lätt att överbetona den samtida betydelsen av alla dessa strömningar. Trots allt härskade ännu l’ancien régime på de flesta områden. Till de faktorer som brukar få karakterisera Upplysningen räknas allmänt fram- växten av ett modernt vetenskapligt förhållningssätt och en tilltagande sekularisering, det senare dels i form av en avmystifierad världsbild, dels i form av kritik mot den världsliga kyrkan. För alla som studerat perioden är det samtidigt uppenbart att världs- bilden ännu inte förändrats på djupet och hos de bredare lagren. Religionen genomsy- rade både samhällstänkande och privatmoral, den utmanades samtidigt av folkliga före- ställningar om en magisk och besjälad värld och den rationalistiska vetenskapen var långtifrån hegemonisk. Utifrån moderna föreställningar kan detta te sig motsägelsefullt, men 1700-talsmänniskan var inte annorlunda än dagens: meningsbrytningar fanns då som nu mellan grupper och individer och liksom i dag kunde den enskilde finna ord- ning och sammanhang i tankesystem som inte behövde vara logiskt fullt konsistenta. Under temat tro och vetande vill årets utgåva av Sjuttonhundratal få dessa frågor belys- ta ur olika aspekter. Som bidragen visar kunde tro och vetande ibland stå som motpo- ler medan begreppen andra gånger var varandras förutsättningar. Uppsatserna lämnar exempel från en rad områden och berör frågor om religion och politik, om religiösa ritu- aler och förhållandet mellan kyrka och stat, om konfrontationen mellan luthersk-orto- doxa trosföreställningar och pietism, om 1700-talets disputationsväsende och en hel del annat. Inlaga 2007-03-30 09.25 Page 4 Sjuttonhundratal | ⁄ Ambitionen med Sjuttonhundratal är att vara ett betydelsefullt forum för tvärveten- skapligt utbyte av kvalificerad forskning om 1700-talet. När många discipliner med skilda akademiska kulturer skall samsas under ett tak är det angeläget med sakkunnig kontroll. För kvaliteten på bidragen borgar inte minst de lektörer som i tysthet gör ett viktigt arbete genom att anonymt granska bidragen. Normalt genomgår uppsatserna inspektion av två lektörer, varav åtminstone den ena skall vara verksam i ett annat land än författaren. Redaktören vill härmed uttrycka sin tacksamhet för deras nedlagda mödor! Årets utgåva av Sjuttonhundratal har en tydlig nordisk dimension, vilket är mycket glädjande. Sällskapet för 1700-talsstudier har systerföreningar i samtliga nordiska län- der och för närvarande förs diskussioner om ett fördjupat samarbete kring en gemen- sam årsskrift. Om eller när denna kan lanseras är ännu inte klart, men föreliggande volym utgör ett starkt argument för värdet av en sådan vidgad samverkan. Jonas Nordin Inlaga 2007-03-30 09.25 Page 5 Enighetens befrämjande och fäderneslandets förkovran: Patrik Winton religion och politik under frihetstiden INFÖRANDET AV 1719 ÅRS REGERINGSFORM innebar att ett nytt politiskt system etable- rades i Sverige. Tillsammans med nästföljande års revidering av grundlagen, Ulrika Eleonoras och Fredrik I:s konungaförsäkringar samt riksdagsordningens antagande 1723 lades grunden till en politisk ordning där riksdagen tog kontrollen över rikets finans-, försvars- och utrikespolitik och där kungamakten fick en begränsad politisk roll. En av grundbultarna i denna ordning var – precis som det hade varit sedan början av 1600-talet – religionen och då specifikt den lutherskt ortodoxa läran. I både 1719 och 1720 års regeringsform stadgade den första paragrafen att enighet i religionen var den främsta grundvalen till rikets upprätthållande och goda sammanhållning samt att religi- onen skulle hållas ren och försvaras mot alla sorters kätteri och annat våld. För alla delar av statsapparaten och det politiska systemet var detta centrala mål att verka för i den dagliga verksamheten. Religionen och det politiska styrelseskicket var på så sätt tätt sammanbundna i en enhet som skulle vårdas och försvaras från irrläror. På samma sätt som man inte fick klandra den existerande författningen fick man inte kritisera den lut- herska ortodoxin. Religionens starka ställning och betydelse för den politiska ordningen innebar att den grupp i samhället som hade till uppgift att förklara och sprida kunskap om det reli- giösa budskapet bland invånarna hade en framträdande rang med egna privilegier och representation vid riksdagen. Prästernas främsta företrädare – biskopar, domprostar och professorer – hade stort inflytande i samhället och i politiken och måste på så sätt betraktas som en del av 1700-talets politiska elit. Deras formella position inom kyrkan förstärktes av personliga och informella band till övriga delar av eliten, vilket innebar att de ledande prästerna hade ett betydande stöd bland andra grupper i samhället. Ett resultat av denna starka ställning blev att prästerna lyckades få gehör för begränsningar av andra trosinriktningars och religiösa idéers möjligheter att få fotfäste i riket. Genom konventikelplakatet från 1726 och religionsstadgan från 1735 befästes den lutherska ortodoxin som officiell ideologi, och enighet, ordning och prästernas predikomonopol fick en än starkare betoning. Inlaga 2007-03-30 09.25 Page 6 Sjuttonhundratal | ⁄ Politiken riktades främst mot de pietister som framför allt i Stockholm hade bör- jat samlat människor kring sig efter det stora nordiska krigets slut. Pietisterna, som i många fall var präster inom kyrkan, använde en emotionell predikostil där den indivi- duella frälsningen och det personliga ansvaret betonades. Därmed kom man i konflikt med den etablerade teologin och dess främsta företrädare. Som Peter Ericsson har fram- hållit var kyrkan starkt förknippad med kriget och de legitimeringsförsök som gjordes från landets predikstolar. Därför kan man se pietismen som en proteströrelse mot kyr- kans ledande män och den politik de hade företrätt. Rörelsen fick dock svårt att få något verkligt inflytande i riket på grund av de politiska åtgärderna som infördes. Den lutherska ortodoxin försvarades således av både präster och andra grupper i samhället. Dessa enighetssträvanden är i ett komparativt perspektiv tämligen unika. I varken Holland, Preussen eller Storbritannien bedrevs nämligen någon liknande politik. Där accepterades snarare pluralismen inom religionens område och i en del fall uppmuntra- des den även från statligt håll. I exempelvis Preussen, som växte fram som en tolerant stat i religiöst hänseende, fann judar och hugenotter en fristad och den konservativa pie- tismen fick en ledande roll inom statsförvaltning, kyrka och utbildning. Frågan man därför ställer sig är varför just den svenska staten och den svenska politiska eliten var så mån om att upprätthålla den ortodoxa läran, medan man i till exempel Storbritannien inte gjorde det. Vad var det som gjorde att ortodoxin fick så stor betydelse för just den svenska politiska ordningen? Eller är frågan möjligen felställd? Det kanske fanns en de facto större