kyrkohistorisk årsskrift

skrifter utgivna av svenska kyrkohistoriska föreningen 1:112 Publications of the Swedish Society of Church History 1:112

Kyrkohistorisk årsskrift 2012

Redigerad av anders jarlert Professor i kyrkohistoria vid universitet

5

With summaries in English Svenska Kyrkohistoriska Föreningen member of c.i.h.e.c. (commission internationale d’histoire et d’etudes du christianisme) arbetsutskott Ordförande: Professor Oloph Bexell Vice ordförande: Professor Anders Jarlert Sekreterare: Docent Cecilia Wejryd Skattmästare: Teol. och fil.kand. Fredrik Santell Övriga ledamöter: Professor Torkel Jansson, Professor Bertil Nilsson och Teol.dr Stina Fallberg Sundmark E-post: [email protected], [email protected] Webbplats: http://www.kyrkohist.se kyrkohistorisk årsskrift Redaktör: Professor Anders Jarlert, , [email protected], tel 046-222 90 37 Redaktionssekreterare: Teol.dr Aldén, Växjö (recensioner), [email protected] Adress (böcker): Teologiska institutionen, Box 511, 751 20 (recensioner): Teol.dr Lars Aldén, Österleden 66 A, 352 42 Växjö, [email protected] (artiklar): Prof. Anders Jarlert, CTR, Allhelgona Kyrkogata 8, 223 62 Lund, [email protected] Advisory Board: Professor Ingvar Dahlbacka, Åbo, Professor Dr. Heinrich Holze, Rostock, Professor Tarald Rasmussen, . Webbplats: http://www.kyrkohistoriska.se/foreningen/ Plusgiro: 37 05 43-1 Bankgiro: 163-6190 Medlems- och prenumerationsavgift: 250 kronor för fullt betalande, 125 kronor för registrerade studenter och pensionärer. vid rekvisition från utomstående kostar KÅ 195 kronor. Kostnader för porto och emballage tillkommer.

For international subscriptions: iban: se13 9500 0099 6034 0370 5431 bic: ndeasess (nordea) Please do not forget to include your name (or name of your organization). If you are a new subscriber, please send us an e-mail with your name and address to [email protected] before paying the fee.

Utgiven med anslag från Vetenskapsrådet, Lindauerska fonden och Samfundet Pro Fide et Christianismo (Nils Henrikssons stiftelse)

Grafisk formgivning: Viktor Aldrin Korsillustration: Bengt Olof Kälde Sättning: Daniel Karlsson, PCG Malmö, 2012 Tryck: Prinfo Grafiskt Center, Malmö 2012 isbn 978-91-85582-68-6 issn 0085-2619 Innehåll

Kyrkohistorisk årsskrift 2012 (Anders Jarlert) 9 LARS ALDÉN Professor Carl-Edvard Normann på institutionen. Artiklar 10 Ett amanuensperspektiv 119 ANNA NILSÉN Summary: Professor Carl-Edvard Normann in the Om ett medeltida metallfynd från Department. From an Assistant’s point of view 124

Skön i Medelpad 13 LENNART SJÖSTRÖM Summary: On two fragments of a medieval object made of metal, found in Skön, 26 The Quest for a Nordic Church Fellowship Challenged by the Formation of The Nordic Drottning Margareta, kyrkan och folket Ecumenical Institute 1940 125 under unionstiden 29

OLOPH BEXELL Meddelanden och dokumentation 159

Inledningsanförande vid Kyrkohistoriska dagen Svenska Kyrkohistoriska Föreningen 161

2012 29 Pris för kyrkohistoriskt relevant uppsats 164

VIVIAN ETTING Stiftshistoriskt Forum 164 Dronning Margrete, Birgittinerne og den svenske Det stiftshistoriska symposiet i Stockholm 2012 kirke 33 (Lena Maria Olsson) 165 Summary: Queen Margrete I and her relations to the Swedish Fast mark eller textmässigt gungfly? Några Church and the Order of St. Birgitta 47 synpunkter på Bo Giertz’ tidiga författarskap, BJÖRN TJÄLLÉN särskilt översättningar av Stengrunden (Rune Kungens biktfader – andlig vägledning och politisk Imberg) 166 rådgivning vid senmedeltidens hov 49 Summary: The Royal Confessor: Pastoral care and Political counsel at the Late Medieval Swedish Court 58 Recensioner 183 SVEN-ERIK PERNLER Åskådligt, konkret och mycket angeläget: Allmän kyrkohistoria 185 Nordisk kyrkohistoria 235 Allmogens fromhetsliv under unionstiden 61 Summary: The devotional life of country people in Sweden during the reign of Queen Margaret 83 Recenserade böcker i bokstavsordning Elin Andersson (ed.), Responsiones Vadstenses. JENNY BERGENMAR Perspectives on the Birgittine Rule in Two Texts Predika utan att predika. Allmänhetens religiösa from Vadstena and Syon Abbey. A Critical Edition läsningar av Selma Lagerlöfs författarskap 85 with Translation and Introduction. (Ingvar Summary: To Preach Without Preaching. Religious reading Fogelqvist) 251 practices in the public’s letters to Selma Lagerlöf 1891−1940 103 Eric R. Andrae (ed.), A Hammer for God: Bo Giertz. Lectures from the Centennial Symposia, and Carl-Edvard Normann 100 år 105 Selected Essays by the . (Rune Imberg) 322 INGMAR BROHED Michael Basse, Entmachtung und Selbstzerstörung Carl-Edvard Normann, forskaren, läraren, des Papsttums (1302–1414). (Bertil Nilsson) 200 personen 105 Summary: Carl-Edvard Normann as Researcher, Teacher and Herman Bengtsson, Uppsala domkyrka. 6, Person 111 Gravminnen. (Kjell O. Lejon) 245 CARL-GUSTAF ANDRÉN Herman Bengtsson, Inger Estham & R. Axel

Carl-Edvard Normann som fakultetskollega 113 Unnerbäck; med bidrag av Sabine Sten, Uppsala Summary: Carl-Edvard Normann as a colleague in the domkyrka. 5, Inredning och inventarier. (Stina Theological Faculty 118 Fallberg Sundmark) 243

5 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Ingvar Bengtsson, »Allt detta lovar jag.» Nico H. Frijda, Antony S. R. Manstead & Sacha Löftesmomentet vid prästvigning, med särskild Bem (red.), Emotioner och övertygelser. Hur

änsyn till debatten om prästeden vid kyrkomötena känslor påverkar våra tankar. (Birgit Stolt) 203 1868–1893 och dess senare följder. (Oloph Bexell) 292 Timothy George, Reading Scripture with The

Martin Berntson, Bertil Nilsson & Cecilia Reformers. (Kjell O. Lejon) 216 Wejryd, Kyrka i Sverige. Introduktion till svensk Michael E. Goodich, Miracles and Wonders. The kyrkohistoria. (Erik Sidenvall) 248 Development of the Concept of Miracle, 1150–1350.

Per Beskow, Helgonen. Hjältar, martyrer, heliga (Anna Minara Ciardi) 197 dårar och andra. (Kjell O. Lejon) 232 Joel Halldorf, Av denna världen? Emil Gustafson, Oloph Bexell (utg.), Press, och lokalkyrka. moderniteten och den evangelikala väckelsen.

Kyrkohistoriska föreläsningar vid ett symposium (Runar Eldebo) 285 med anledning av Harry Lenhammars 80-årsdag Scott H. Hendrix, . A Very Short jämte dennes bibliografi. (Ingmar Brohed) 338 Introduction. (Birgit Stolt) 212 Gustav Björkstrand, Maria Åkerblom. Sändebudet Claes-Göran Holmberg & Thomas Andersson, med makt över liv och död. (Anders Jarlert) 311 Halls förlag – en utgivningshistorik.

Manuel Borutta, Antikatholizismus. Deutschland (Göran Åberg) 303 und Italien im Zeitalter der europäischen Renate Howe, A Century of Influence. The Kulturkämpfe. (Yvonne Maria Werner) 229 Australian Student Christian Movement 1896–

Ronnie Carlsson, Hans Göthberg, Göran 1996. (Ruth Franzén) 307 Dahlbäck, Christian Lovén & Herman Bengtsson, Ilkka Huhta & Juha Meriläinen (red.), Uppsala domkyrka. 2, Domkyrkan i Gamla Kirkkohistorian alueilla. Juhlakirja professori Uppsala. Nuvarande domkyrkans omgivningar. Hannu Mustakallion täyttäessä 60 vuotta. (Ruth

(Bertil Nilsson) 237 Franzén) 342 James G. Clark, The Benedictines in the Middle Rune Imberg, Artur Einarsson & Tord Gunnarsson Ages. (Alf Härdelin) 194 (red.), I Jesu spår. Evangelisk Luthersk Mission – Gregory Collins, Meeting Christ in his Mysteries. Bibeltrogna Vänner 1911–2011.

A Benedictine Vision of the Spiritual Life. (Alf (Torbjörn Larspers) 312 Härdelin) 231 Jonas Jonson, Gustaf Aulén. Biskop och

Anne J. Cruz & Rosilie Hernández (eds.), Women’s motståndsman. (Ragnar Persenius) 304 Literacy in Early Modern Spain and The New Susan C. Karant-Nunn, The of World. (Magnus Lundberg) 220 Feeling. Shaping the Religious Emotions in Early

Göran Dahlbäck, Örjan Simonsson, Christian Modern Germany. (Birgit Stolt) 203 Lovén & Herman Bengtsson, Uppsala domkyrka. 1, Thomas Kaufmann, Luthers »Judenschriften». Ein Skriftliga källor. Arkivbildning. (Eva Odelman) 235 Beitrag zu ihrer historischen kontextualisierung.

Tim Dalgleish & Mick J. Power (eds.), Handbook (Anders Jarlert) 213 of Cognition and Emotion. (Birgit Stolt) 203 Martin Kjellgren, Taming the Prophets. Astrology, Mónica Díaz, Indigenous Writings from the Orthodoxy and the Word of God in Early Modern

Convent. Negotiating Ethnic Authority in Colonial Sweden. (David Gudmundsson) 268 Mexico. (Magnus Lundberg) 222 Eric Knibbs, Ansgar, Rimbert and the Forged Alva Ekström, Och ingen utanför. Inblick och Foundations of Hamburg-Bremen. utblick i Anders Frostensons liv och författarskap. (Henrik Janson) 187 (Fredrik Santell) 324 Bengt Kristensson Uggla, Gustaf Wingren.

Nico H. Frijda, Antony S.R. Manstead & Sacha Människan och teologin. (Anders Jarlert) 326 Bem (eds.), Emotions and Beliefs. How Feelings Tyge Krogh, A Lutheran Plague. Murdering to Die

Influence Thoughts. (Birgit Stolt) 203 in the Eighteenth Century. (Martin Bergman) 224

6 Sigurd Kroon (utg.), Statuter från svenska medeltida Erik Petersson & Annika Sandén, Mot provinsialkonsilier. (Monica Hedlund) 262 undergången. Ärkebiskop Angermannus i Hanna Källström, Domkyrkan som andaktsmiljö apokalypsens tid. (Ingun Montgomery) 266 under senmedeltiden. Linköping och Lund. (Kristin Roland Rahn, Märkligt kyrksilver i Skara stifts

B. Aavitsland) 254 kyrkor (Monica Hedlund) 258 Antti Laine & Aappo Laitinen (red), Yliopisto, Tine Reeh, Kristendom, historie, demokrati. Hal kirkko ja yhteiskunta. Aila Lauhan juhlakirja. Koch 1932–1945. (Lauge Olaf Nielsen) 314 (Torkel Jansson) 340 Virginia Reinburg, French Books of Hours. Making Malcolm Lambert, Christian and Pagans. The an Archive of Prayer, c. 1400–1600.

Conversion of Britain from Alban to Bede. (Alf (Viktor Aldrin) 202 Härdelin) 192 Louis A. Ruprecht, Winkelmann and The Vatican’s

Kjell O. Lejon (red.), Diocesis Lincopensis II. First Profane Museum. (Kari Lawe) 226 Medeltida internationella influenser. Några uttryck Kristiina Savin, Fortunas klädnader. Lycka, för en framväxande östgötsk delaktighet i den olycka och risk i det tidigmoderna Sverige. (David västeuropeiska kultursfären. (Martin Berntson) 249 Gudmundsson) 264 Harry Lenhammar, Swedenborgaren Tybeck – den Herman J. Selderhuis (red.), Handboek avsatte prästen. (David Dunér) 272 Nederlandse Kerkgeschiedenis.

Christian Lovén, Herman Bengtsson & (Martin Bergman) 185 Markus Dahlberg, Uppsala domkyrka. 3, Gerd Snellman, Sions döttrar. De laestadianska Byggnadsbeskrivning. Byggnadshistoria. kvinnorna som traditionsförmedlare i norra svenska Domkyrkans konsthistoriska ställning. Österbotten åren 1927–2009. (Lilly-Anne Østtveit

() 240 Elgvin) 333 Lutherjahrbuch (2011). Organ der Internationalen Per Stobaeus, Från biskop Brasks tid. (Martin

Lutherforschung. (Birgit Stolt) 214 Berntson) 260 Alexander Maurits, Den vackra och Bengt Stolt, Glimtar från gotländskt kyrkoliv. erkända patriarchalismen. Den lundensiska (Gunnar Weman) 313 högkyrklighetens präst- och mansideal. (Torbjörn Björn Svärd, Prosten Gustaf Wilhelm Gumæelius. Aronson) 277 En studie i hur Gumælius livssyn fick genomslag Monasticism in Late Medieval England, c. i hans politiska agerande i riksdagen 1840–1869.

1300–1535. Selected sources translated and (Torbjörn Aronson) 275 annotated with an introduction by Martin Heale. Ulrike Treusch, Bernhard von Waging († 1472), (Alf Härdelin) 194 ein Theologe der Melker Reformbewegung. Anna Nilsén & Herman Bengtsson, Uppsala Monastische Theologie im 15. Jahrhundert? (Alf domkyrka. 4, Interiörens fasta utsmyckning. Härdelin) 194 (Hanna Källström) 242 Per von Wachenfeldt, Nådens ordning. En studie Anna Nilsson, Lyckans betydelse. Sekularisering, av västsvensk pietism omkring 1730−1760. (Anders sensibilisering och individualisering i svenska Jarlert) 270 skillingtryck 1750−1850. (Anders Jarlert) 274 Hans Wahlbom & Lennart Jonsson (red.), De Marie Ohlsén Krokeks kloster – franciskanernas ändrade relationernas århundrade. Lunds stift skogskonvent. (Carl-Johan Ivarsson) 253 under 1900-talet. (Lars Aldén) 336 Gunilla Ohlsson, Från ämbetsman till Jonathan Willis, Church Music and ämbetsbärare. Förändringar speglade i anmälningar in Post-Reformation England. Discourses, Sites and mot präster under tre brytningstider. Identities. (Erik Sidenvall) 218 (Susan Sundback) 328 Kim Östman, The Introduction of Mormonism to

Finnish Society 1840–1900. (Jarl Jergmar) 282

7 kyrkohistorisk årsskrift 2012 Skriftserier och medarbetarförteckning 347 SKRIFTSERIER Skrifter utgivna av Svenska Kyrkohistoriska föreningen 349 Meddelanden från Kyrkohistoriska arkivet i Lund.

Ny följd 350

Bibliotheca Historico-Ecclesiastica Lundensis 350 Acta universitatis upsaliensis. Studia Historico-

Ecclesiastica Upsaliensia 351

MEDARBETARFÖRTECKNING 353

8 Kyrkohistorisk årsskrift 2012

REDAKTÖR ANDERS JARLERT

Det är i år 600 år sedan unionsdrottningen läsningar av Selma Lagerlöfs författarskap, Margareta dog. Detta uppmärksammades vid under rubriken »Predika utan att predika». Det den Kyrkohistoriska dagen i Uppsala den 19 visar sig att många länge läste Lagerlöf som om april med temat »Drottning Margareta, kyrkan hennes romaner och noveller vore uppbyggel- och folket under unionstiden». Här publiceras seskrifter, lärde sig långa partier utantill, och först det inledningsanförande som då hölls menade sig känna igen sin egen andliga tradition av Svenska Kyrkohistoriska föreningens ord- i författarskapet. förande, Professor Oloph Bexell, Uppsala. LUKA-dagen i Lund den 26 januari 2012 Därefter skriver Museumsinspektør Vivian högtidlighöll 100-årsminnet av Professor Carl- Etting, Köpenhamn, om »Dronning Margrete, Edvard Normanns födelse. Han var professor Birgittinerne og den svenske kirke», med rika i kyrkohistoria i Lund 1960−78, med forsk- illustrationer. Drottningens realpolitiska, ibland ningsmässig tyngdpunkt på svenskt 1600- och rent manipulativa åtgärder inom det kyrkliga 1700-tal. Föredragen hade alla ett vetenskaps- området kombinerades med rikliga gåvor till historiskt perspektiv. Professor Ingmar Brohed, kyrkor och kloster. Fil.dr Björn Tjällén, Bergen, Lund, porträtterar Carl-Edvard Normann skriver om andlig vägledning och politisk råd- som forskare, lärare och person, Professor givning vid senmedeltidens hov, under rubriken Carl-Gustaf Andrén, Lund, presenterar honom »Kungens biktfader». Dennes verksamhet som fakultetskollega, och Teol.dr Lars Aldén, syftade inte enbart till kungens andliga hälsa, Växjö, låter oss möta professor Normann ur utan även till att främja konstitutionella normer. amanuensens perspektiv. Artiklarna bildar ett Slutligen lyfter docent Sven-Erik Pernler, Roma- historiografiskt klöverblad. kloster, fram allmogens fromhetsliv under Denna del av årsskriften avslutas med en medeltiden som något »åskådligt, konkret ekumenikhistorisk artikel av Prosten Lennart och mycket angeläget», med talrika, levande Sjöström om »The Quest for a Nordic Church exempel. Fellowship Challenged by the Formation of Medeltidsavdelningen i årsskriften inleds i år The Nordic Ecumenical Institute 1940». Denna med en rikt illustrerad artikel av docent Anna »nordiska modell» för ekumeniskt arbete hade Nilsén, Uppsala, om ett medeltida metallfynd sin största betydelse under Andra världskriget. från Skön i Medelpad. Åren 2009 och 2010 hit- Samtidigt bortsåg man tidigt från hur förut- tades två små metallfragment i en privat träd- sättningarna för arbetet förändrades, vilket på gård. För kyrkohistoriker är det ovanligt, men sikt undergrävde verksamheten. Därmed får de nyttigt att konfronteras med fynd av föremål, de nordiska perspektiven en särskild tyngd i årets metodproblem de för med sig, och de nya kun- KÅ – från drottning Margareta och kyrkolivet skaper som sådana icke-skriftliga källor tillför till 1900-talets ekumeniska strävanden och forskningen. organisationer. Universitetslektor Jenny Bergenmar, Göte- Under rubriken »Meddelanden och doku- borg har undersökt allmänhetens religiösa mentation» presenterar Teol.dr Rune Imberg,

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 9 Göteborg, några synpunkter på Biskop Bo sig bredd. Flera opponentrecensioner granskar Giertz’ tidiga författarskap, särskilt översätt- nyutkomna doktorsavhandlingar, och några ningar av Stengrunden, ett område som visar ytterligare avhandlingar av kyrkohistorisk rele- sig vara betydligt rikare och ställa fler frågor än vans ges kortare granskningar. man kunnat förvänta sig. Kyrkohistorisk årsskrift presenterar den Rapporter från Svenska Kyrkohistoriska aktuella kyrkohistoriska forskningen för fors- föreningens årsmöte och verksamhet, det stifts- kare och studenter inom andra discipliner, historiska symposiet i Stockholm 2012, och samtidigt som årsskriften granskar kyrkohisto- Stiftshistoriskt forum kompletterar denna del. riskt relevant forskning inom andra ämnen för Som vanligt presenterar den fylliga recen- kyrkohistorikerna. Genom att kritiskt granska sionsdelen ett stort antal arbeten inom svensk en skiftande, omfattande bokutgivning från den och internationell kyrkohistoria. Inte minst interkontinentala till det lokala, blir recensions- värdefullt är att tysk- och spanskspråkiga avdelningen ett effektivt hjälpmedel för såväl arbeten uppmärksammas, och naturligtvis att forskarna som den kyrkohistoriskt intresserade recensionsavdelningen har en så stor epokmäs- allmänheten.

10 Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) artiklar

Anna Nilsén Om ett medeltida metallfynd från Skön i Medelpad

Två små fragment av ett bildbärande metall- Det forna Skön var som synes ett högstatus- föremål har kommit i dagen på fastigheten område, vars invånare kan förväntas ha rört sig Berge i nuvarande Sundsbruk, Sköns socken, vida, vilket gör det begripligt att ett så långväga Medelpad, drygt en kilometer från Sköns kyrka föremål som det som nedan skall behandlas (fig. 1). Som fyndet i all sin anspråkslöshet är av hittat till trakten. stort intresse, kan det vara skäl att kort nämna något om ortens forna betydelse. Dess namn och Fyndet historia kan följas tillbaka till folkvandrings- tiden. Orten har under lång tid varit bebodd Det fynd som föranleder denna uppsats består av stormän, om vilket idag bland annat ett av av två små metallstycken, det större med måtten arkeologer välbeskrivet storhögsområde vittnar. 85,5 x 35 x 4,5 mm och en vikt av 42,1 gram, Sköns kyrka från 1850 föregicks av en romansk det mindre med måtten 45,5 x 29 x 5,5 mm stenkyrka med torn på samma plats och ligger mitt i storhögsområdet, vilket tyder på kult- och Berthelsson, Medeltidskyrkan i Skön. En undersök- ning rörande kyrkobyggande, kolonisation och säkert också maktkontinuitet. Bemärkta fynd försvar i Medelpad under tidig medeltid. Norrlands gjorda i trakten talar om rikedom och förbin- försvar 1941, s. 47–51, 68; Reinhold Olsson, 1947, Ur Skönsbygdens historia 1/1 1948. Utgiven av Sköns delser med andra länder: flera kittlar, bland hembygdsförening. Sundsvall, s. 32; Bertil Flemström, dem en så kallad Vestlandskittel, och därtill en Sockennamnet Skön. Namn och bygd 57. 1969, s. 154–181; Nils Blomkvist, Fale Unge och spåren av en silverskatt (vid Sund), vidare hästmunderingar 1300-talselit i Mellannorrland. Iakttagelser i Sköns och vapen mm. Socknen var som framgår av fig. kyrka, i Kyrkan och bygden. Sundsbruk 2000. s. 33, passim; Tommy Puktörne, Den medeltida kyrkan i 1 i äldre tid mera omfluten av vatten än nu och Skön, i Kyrkan och bygden. Sundsbruk 2000, s. 120; hade på den tiden en hamn. Ortens betydelse Sten Zackari, Skön från socken till kommun, i Kyrkan och bygden. Sundsbruk 2000, s. 157 f; Peter Sjölund, bestod ett gott stycke in i medeltiden, och den Sköns gamla kyrka och Skönsbygdens ställning under var ännu på 1300-talet hemvist för stormän och medeltiden. Handling i Murbergets museum innehål- lande bland annat frågeställningar inför en grävning. 1 säte för prostarna över Medelpad. Otryckt 2007, s. 1; Peter Persson, 2009. Centralorter i Västernorrland under järnåldern. Arkeologi i norr 11, 1 För ovanstående historik ber författaren att få hänvisa s. 70–83. till följande arbeten: Abraham Hülphers, Samlingar Författaren ber att i detta sammanhang få tacka til en Beskrifning öfwer Norrland. Medelpad 1771. Antikvarie Ola George vid Murbergets museum, som Ångermanland 1780. Umeå 1985 (faksimilutgåva), s. bistått med framtagande av fakta rörande fyndet i Skön 79; Henrik Cornell & Axel Rappe, Kyrkor i Njurunda och ställt foton i museet till förfogande, samt Sköns och Sköns tingslag samt Sundsvalls stad [Sveriges församling, som bidragit med tryckt material om Sköns kyrkor, vol. 30]. Stockholm 1929, 54 f, 64; Bertil kyrka.

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 13 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Fig. 1. Sköns socken (Me). Karta upprättad av Leif Grundberg visande de forna strandlinjerna. Svart linje: 15 meter ö h (Kr f), röd: 10 meter ö h (Vikingatiden). 10-metersnivån visar havsviken som gick in mot Skön som en tydlig säckform. De svarta punkterna avser de i texten nämnda kungshögarna. Efter Kyrkan och bygden 2000. Map of Skön showing the shore- line at different periods. Red line: the Viking Age (10 m. above sea level). The black dots: burial mounds, the oldest from the Great Migration era. In the Middle Ages Skön had still a harbour.

Fig. 2. Skön. a) Metallfyndet. Det större fragmentet, i texten betecknat som 1. b) Motiv 1:1. Salomo och Batseba. Detalj av a. Foto Maria Lindeberg, Murberget Länsmuseet Västernorrland 2010. a) The bigger of the two fragments found in Skön. b) Detail with King Solomon and his mother Bathsheba.

samt en vikt av 20 gram. Båda har fragment foton. Fragmenten hör med största sannolikhet av figurmotiv. De hittades vid skilda tillfällen ihop. av en privatperson vid trädgårdsarbete på en De två fragmenten har som nämnt bilder, det villatomt, det större 2009 och det mindre 2010. större två scener, endast delvis bevarade (1:1 och En avsökning med metalldetektor på fyndplat- 1:2), det mindre (2) bara huvudet av en man sedd sen har gjorts, vilken enligt företrädare för Mur- i profil (fig. 2 a–b, 4, 7 a). Endast motiven 1:1–2 bergets museum ställer i utsikt att fler fragment tillåter tolkningsförsök. möjligen skulle kunna hittas vid ytterligare grävning. Det påpekas dock från museets håll Salomo och Batseba att tomtens ursprungligen branta form innebär att fynden kan ha följt med fyllnadsjord hämtad Motiv 1:1. Det vänstra av de två bevarade från annat ställe vid tomtens iordningställande. motiven på det större fragmentet visar en De är i skrivande stund (2010) i privat ägo och sittande kvinna och en dito man (fig. 2 b). De inte åtkomliga för närmare studier annat än via sitter bredvid varandra, om på samma eller på

14 anna nilsén – om ett medeltida metallfynd från skön i medelpad

Fig 3. a) Blad 34 ur en tysk Biblia pauperum-upplaga från 1400-talets mitt. I mitten Marie kröning. Till vänster Salomo och Batseba. Den senare bär dok under kronan som i Skön (fig. 2 b). Till höger Ester och Ahasverus. Efter Kristeller 1906. b) Salomo och Batseba. Batseba här med äpple i handen. Detalj ur typologisk handskrift från sent 1300-tal. Salzburg, Benediktinerstift S. Peter, Cod. VII, 43 a, fol. 144 r. Efter Cornell 1925. a) Fol. 34 in a Biblia pauperum codex from c. 1450 with the Coronation of the Virgin surrounded by its prototypes in the Old Testament: Solomon and Bathsheba (left) and Esther and Ahasuerus (right). b) Detail from a typological codex from the late 1300s, showing Solomon and Bathsheba. varsin tron kan inte avgöras. De vänder sig mot maktsymbol. Det verkar därtill som om han varandra. Motivet kan föra tankarna till Marie håller sin vänsterhand på ett liknande klot. kröning. Där delar Kristus och Maria vanligt- Här är reliefen för skadad för att man skall vis tron. Tronandet och mannens utsträckta kunna avgöra detta säkert, men likheten är stor hand är det enda som för tankarna till nämnda med Kristus’ gest med vänsterhanden i Marie motiv. I fallet Marie kröning skulle gesten på ett kröningsbilder som den i fig. 3a ur en Biblia eller annat sätt ha med Marias krona att göra. pauperum (BP) från 1400-talets mitt.2 Båda Kristus skulle hålla i den, vara på väg att sätta figurerna bär krona, kvinnan en sluten sådan den på hennes huvud, alternativt vidröra en på över dok eller möjligen en kronring nedpres- hennes huvud redan befintlig krona som om han sad över doket, som i så fall bildar den bulliga just fullbordade kröningen (fig. 3 a–b). Bilder formen på hennes hjässa. Mannen har en vanlig där Kristus med en välsignande gest bekräftar öppen krona. Totalt sett är detta en ikonografi upphöjelseakten förekommer också. som inte så lätt låter sig förena med motivet Men ingen av nämnda versioner överens- Marie kröning. Det är här inte fråga om en stämmer med Skön-bilden. Den manliga figuren kröningshandling. Däremot torde den sittande håller sin högerhand över ett runt föremål i den konungens gest kunna betyda, att han erbjuder sittande kvinnans utsträckta hand, ungefär sin moatjé att dela hans makt. Det enda motiv som om båda höll i det eller som om han just placerade tinget i fråga i hennes hand. Det runda 2 Paul Kristeller (utg.) Biblia pauperum. Unicum der föremålet föreställer troligen ett riksäpple, en Heidelberger Universitäts-Bibliothek. (34-bladig) Berlin 1906.

15 kyrkohistorisk årsskrift 2012 som någorlunda skulle kunna stämma med collocat ipsam.5 Men upphovsmännen till scenen i fråga är kung Salomo inbjudande sin bilderna i de olika BP-versionerna nöjer sig mor Batseba, kung Davids hustru, att dela hans som regel inte med att uppfatta Salomos gest tron/makt, dvs så som motivet brukar framstäl- att, förutom övriga hedersbetygelser, låta den las i bild under medeltiden – makten i så fall inträdande modern, som det här uttrycks, sitta symboliserad av det förmodade riksäpplet. Den bredvid honom eller – vanligare – sitta på hans beskrivna innebörden har inte stöd i Bibeln. Inte högra sida, som blott och bart uttryck för sonlig heller de rubriker (tituli) som mestadels åtföljer kärlek och aktning.6 De tolkar situationen som bilderna i BP antyder något liknande. De säger att han upphöjer henne i vidare bemärkelse. vanligen endast, att Salomo bjuder den inträ- Motivet antar under medeltidens gång i strid dande modern att sitta bredvid honom.3 Den med bibeltexten alltmera formen av en kröning eventuella roll konsten haft för att dramatisera eller maktdelning. motivet och skildra det som en maktdelning kan Mycket tyder på att Skön-versionen av motivet inte utredas här. Grundtanken i BP bör vara att är avsevärt tidigare tillkommen än något av de de två exemplen ur Gamla Testamentet (GT), två här berörda exemplen ur BP. Framställningar Batseba och Ester, i GT bevisades en nåd som av systematisk typologisk karaktär är belagda gjorde dem lämpliga som typologiska exempel långt tidigare,7 och bildsammanställningar av för den som i Nya Testamentet (NT) bevisades typologiskt slag har enligt Henrik Cornell varit Maria. vanligare norr om Alperna än i Italien. Han Batseba brukar i detta motiv oftast avbildas nämner ett antal italienska exempel, inte minst med krona och dok så som är fallet i fig. 3 a. I tidiga sådana, men endast en handskrift från denna BP-version ses till vänster om mittbilden Venedig får en mer ingående behandling.8 Där Salomo och Batseba sittande bredvid varandra avbildas bl. a. Marie kröning med en förebild ur på en tron, som skymtar under Batsebas fötter.4 GT, nämligen Salomo och Batseba, en version, Motivet i fråga utgör här den ena av de två där Batseba sitter på en tron till vänster med gammaltestamentliga prefigurationerna i BP till huvudet framåtböjt för att motta den krona som Marie kröning. Den förmenta maktdelningen Salomo, stående till höger om henne, placerar symboliseras i detta fall på ett med den nyss på hennes huvud. Associationen till kröning är beskrivna bilden i Skön likartat sätt genom här otvetydig.9 det gemensamma greppet om spiran, som är en med äpplet likvärdig maktsymbol. Äpplet 5 Henrik Cornell, Biblia pauperum. Stockholm 1925, kap. Die Tituli:II, s. 49. förekommer i tidigare versioner av motivet som 6 För episoden i sin helhet som den skildras i lektierna t.ex. i en handskrift som tillhört benediktinerna och i Biblia Vulgata, se Biblia Sacra iuxta Vulgatam i Sankt Peter, Salzburg, daterad till det sena Clementinam. Nova editio. Ed. Alberto Colunga OP & Laurentio Turrado. 6. uppl. Madrid 1982, III Regum 1300-talet (fig. 3 b). Titulus till denna version 2: 19–20. säger endast Matrem ingressam Salomon sibi 7 Jfr Cornell 1925, ss. 120–48. 8 Handskriften är ingen egentlig BP enligt Cornell 1925, s. 118. Han påpekar, att bibelställena (lectiones) här 3 Så i fig. 3 b. I fig 3 a endast: Bersabee Salo(mon)em. saknas. Resten av texten hör till mittbilden. Normalt återges 9 Cornell 1925 s. 205, Tafel 72. Handskriften, Classis också aktuellt textställe (lectio, läsning) i Biblia I, cod. 151, i Bibliotheca Marciana i Venedig, dateras Vulgata i sin helhet (jfr nedan, not 5), än i anslutning både hos Cornell och i katalogen Bibliotheca manu­ till bilden som i fig. 3 b, än på annat ställe som i fig. 3 a. scripta ad S. Marci venetiarum, Cod. mss. latini. 4 Det bör anmärkas att sittordningen här är omvänd, så Tom. 1, Venedig 1868, s. 272, till 1400-talet men kan att Salomo sitter på sin mors högra sida, vilket strider möjligen vara något äldre än så. För vänlig hjälp att mot bibeltexten och mot den bildkonvention som råder spåra nämnda katalog, som är den senaste, tackar förf. för motivet. Sannolikt har upphovsmannen satt högre Bibliotekarie Håkan Hallberg vid Uppsala Universi- pris på kompositionell symmetri än på trohet mot kon- tetsbibliotek. Bildens titulus lyder i detta fall endast: ventionen. Positus quoque est thronus matris regis que sedit ad

16 anna nilsén – om ett medeltida metallfynd från skön i medelpad

En detalj i fig 2 b som bör kommenteras är att den arm som den sittande kvinnliga figuren sträcker fram ser ut att komma från mitten av hennes bröst. Den borde av sitt förhållande till resten av figuren att döma vara hennes högerarm. Detta faktum gör det hela ännu mer besvärande, eftersom det verkar finnas en högerarm redan. Men dess ställning är märklig. Den tycks sträcka sig nedåt mot hennes vänstra Fig 4. Skön. Metallfyndet. Det större fragmentets högra del, i texten betecknat knä. Ingen sitter normalt så. som motiv 1: 2, visar Kristus som Smärtomannen. Foto Maria Lindeberg, Murberget Länsmuseet Västernorrland 2010. The right part of the bigger Det skulle kunna förhålla sig fragment from Skön, showing Christ as the Man of Sorrows. så, att det man uppfattar som högerarmen i själva verket är kan vara en huvudbonad eller håret, troligen ett inte alldeles lyckat utformat veck på hennes det senare. Det rör sig knappast om en gloria. mantel som sveper ned från axeln och försvin- Ingen halslinning finns på mittfiguren, vilket ner bort mot hennes vänsterknä, medan hennes tyder på att hans överkropp är naken. Däremot verkliga högerarm kommer fram ur det kraftiga ses i midjehöjd en tvärgående linje som antyder mantelvecket och sträcks fram mot äpplet. En överdelen av ett höftkläde, något som inte kan starkt korroderad yta döljer det ställe där armen verifieras på det som finns kvar av bilden. kommer fram, vilket bidrar till att fördärva sam- Att figuren är placerad i mitten och till manhanget. Mantelveck som sveper ned från skillnad från de omgivande är avbildad frontalt axeln på detta sätt är vanliga, och på sittande tyder tillsammans med gestiken på att han är personer ses manteln ofta ligga över vänster knä huvudpersonen. Han är också något större än som här (jfr fig. 3 a, Maria). de omgivande, och det är troligen fråga om ett värdeperspektiv. Två män i profil respektive Smärtomannen halvprofil omger honom. Den till vänster har en tydlig halslinning och är alltså framställd Motiv 1:2. Till höger på det större fragmentet helt påklädd. Av den till höger ser man bara är ännu mindre kvar av den ursprungliga fram- huvudet. De båda männen avbildas antingen ställningen än i föregående fall (fig. 4). Bilden barhuvade med tydligt avgränsat hår eller visar tre figurer. Endast övre delen är bevarad. I försedda med huvudbonader, troligen det förra. mitten ses en man som håller båda handflatorna Alla tre figurerna har i stilistiskt hänseende en riktade uppåt och vända mot betraktaren som hel del gemensamt med både bysantinska och för att visa upp dem. Hans ögon är runda till romerska figurskildringar som t.ex. i San Vitale formen, och hans ansikte omramas av något som i Ravenna (fig. 9) eller på Konstantinbågen i dextera(m) ei(us). Terti(us) Regum. Secundo capitulo, Rom, där hår och ögon skildras som här. Drag dvs Kungamoderns tron/stol har ställts så att hon sitter på hans högra sida. Tredje Konungaboken. Andra hämtade från dessa konstområden var inte kapitlet. ovanliga i Toscana under 1200- och 1300-talen,

17 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Fig. 5. a) Färglagt träsnitt med Smärtomannen som del av Treenigheten, en bild med betoning på Eukaristien (kalken, oblaterna) men också på lidandet (korset, spikarna, den sårmärkta, blödande kroppen). Nedtill: bedjande själar i Skärselden. Texten är en bön till Kristus återlösaren. Ca 1470–90. Efter Heitz 1908. b) Diptyk av elfenben, högra delen med Yttersta domen, visande Kristus med sårmärkta händer samt änglar med kors och tång respektive spjut och törnekrona. Paris 1280–1300. Louvren. Foto Anna Nilsén 2011. a) Woodcut from c. 1470–90 with the Man of Sorrows stressing the Eucharist aspect. b) The right part of an ivory diptych dated to the end of the 1200s with the Last Judgement. Angels showing the cross, the tongs, the lance and the crown of thorns. So far not as many passion tools as later in the Middle Ages, here only the most important. de århundraden som är aktuella här.10 Mannen intressant att beakta att spikarna på ett relativt till vänster håller i sin vänsterhand ett spjut, och tidigt stadium tillmättes en sådan betydelse som i sin högra tre grova spikar. Den på motsatt sida lidandessymboler att en fransk forskare ansåg om mittfiguren håller i sin högerhand ett kors. att korsnedtagningsmotivet rätteligen borde Det ringartade föremålet i hans bortbrutna kallas “le déclouement”, dvs. “borttagandet av vänstra hand är med tanke på de föremål som spikarna”.11 Denna tanke ger visst berättigande hittills nämnts säkerligen en törnekrona. åt knektarnas närvaro i bilden, där primära Figuren på bilden föreställer utan tvivel Smär- passionssymboler som korset, spikarna, spjutet tomannen i en ovanlig, troligen tidig form, dvs. en och törnekronan representerar lidandet och andaktsbild med Kristus, i detta fall uppvisande särskilt framhävs. Det var knektarna som tog sina sår och lidandesredskapen, som här ovanligt ner Kristus från korset och drog ut spikarna. Att nog hålls av människofigurer. Dessa föreställer figuren visar upp sina handflator, där spikhålen troligen de knektar som tog ned kroppen från ursprungligen säkert kunnat ses, har också med korset. Om så är fallet, är det i sammanhanget det grymma fastnaglandet på korset att göra.

11 Citerad i Rudolf Berliner SJ, 1955. Arma Christi, 10 Jfr Anita Fiderer Moskowitz, 1986. The Sculpture of Münchner Jahrbuch, dritte Folge Band 6: 1–2, (1955), Andrea and Nino Pisano. Cambridge. ss. 119–133. s. 43.

18 anna nilsén – om ett medeltida metallfynd från skön i medelpad

I en betydligt senare tillkom- men bild, mer komplicerad och med större betoning på offer­aspekten, framhävd av oblaterna, ses Smärtoman- nen med händerna i den ovan beskrivna positionen (fig. 5 a).12 I samma exempel visas också de grova spikarna, i detta fall fixerade på korset. De upplyfta händerna förekommer därtill i en del bilder av Yttersta domen, som t.ex. i en fransk elfen- bensdiptyk från 1260–70.13 I detta motiv visas ibland också passionssymbolerna som då Fig. 6. Bunge kyrka (Go). Kristi vapen. Muralmålning på nordväggen i kyrkans långhus. 1300-talets senare del. Foto Anna Nilsén 1978. Arma vanligen bärs av änglar liksom Christi. Mural painting in Bunge Church, Gotland typical of the late i fig. 5 b. Avsaknaden av Middle Ages with many Passion symbols. C. 1375–1400. basunstötande änglar gör en sådan tolkning av Skön-motivet osannolik. av pinoredskapen och den nakna överkroppen Motivet med Smärtomannen förekom tidigast bestämmer motivets art. i östkyrkan och går i den västliga kyrkan tillbaka Om Arma Christi uppges att den första sekun- åtminstone till 1200-talet. Det utvecklades därkällan, dvs. den första efter evangelierna, senare och förekommer i åtskilliga variationer. är Pseudo-Hippolytus (2. årh. e. Kr.) samt att Smärtomannen i legendmotivet Gregorii mässa, denne i sin De consummatione mundi etc. av som börjar uppträda mer och mer efter 1400, passionsredskapen endast nämner spikarna och är ett specialfall och har till skillnad från Arma korset men att fler tillkommer på 1200-talet.14 Christi-motivet inte så stort intresse i detta sam- Passionssymboler förekommer tidigast i bysan- manhang. Kristi vapen eller Arma Christi visar tinska domsframställningar.15 Kristus efter genomförd frälsningsgärning, än Ingen version som liknar den i Skön har inför stående i en öppen sarkofag, än på ett altare, än denna artikel kunnat spåras. Inte ens Rudolf utan visuell anknytning till grav eller altare men Berliner, som 1955 i en omfattande artikel alltid omgiven av eller hållande passionsymbo- behandlat Arma Christi-motivet, nämner någon ler. Altaret symboliserar under medeltiden Kristi liknande bild. En hel del material torde ha gått grav. Versionen i Skön kan ses som en variation förlorat, varför Smärtomannen i Skön som ovan på Arma Christi-motivet. Som nedre delen av förmodats till sin typ kan representera eller gå bilden är bortbruten går det inte att avgöra hur tillbaka på en tidig variant. Den nederländske motivet avslutats nedtill. Men redan närvaron forskaren Henk van Os påpekar i en artikel om Smärtomannen de svårigheter som forskningen haft att tillfullo utreda detta motiv i dess äldsta 12 Heitz, Paul, Einblattsdrucke des 15. Jahrhunderts, Bd 11. Strassburg 1908. 13 Henk van Os, 1978. The discovery of an early Man of Sorrows on a Dominican triptych, Journal of the 14 Engelbert SJ Kirchbaum, 1968. Arma Christi, Lexikon Warburg and Cortauld Institutes. Vol. 41 (1978), pl. für Christliche Kunst, Freiburg im Breisgau, s. 183, sp. 1. 6. Även: http://www.jstor.org/stable/750863. 15 Berliner 1955, s. 40 f.

19 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Fig 7. Skön. Metallfyndet. Det mindre fragmentet (a), i texten betecknat som 2, visar ett manshuvud i profil uppenbart del av en scen. Detaljförstoring av fragmentets baksida (b) visar tydligast den ljusa ytbeläggning som kan skönjas även på framsidan av båda fragmenten. Foto Maria Lindeberg, Murberget Länsmuseet Västernorrland 2010. The smaller fragment of those found in Skön. a) The head of a man in profile. b) Detail of the back showing fragments of a light- coloured top layer seen also in other places, e.g. in fig. 2 b where a piece is left on the breast of the king. It may have been a base for gilding. delar.16 Dessa svårigheter torde fortfarande lägger större vikt vid avbildandet av passions- föreligga. symbolerna. Dessa utgör i sig meditationsobjekt En framställning av Arma Christi i Bunge och kan avbildas även utan Smärtomannen. kyrka på Gotland från det sena 1300-talet Den lidande kristustyp som exemplet från utgör exempel på det ovannämnda motivet med 1293 representerar är troligen den vanligaste i Kristus stående i eller här eventuellt bakom en Arma Christi under 1300-talet. Också motivet altarformad grav, omgiven av betydligt fler pas- i Bunge (fig. 6) uppvisar en variation på samma sionssymboler än som ovan beskrivits (fig. 6). typ av Smärtoman. I en del Arma Christi-bilder Den utgör ett bra exempel på utvecklingen mot ses Kristus ensam i centrum som där, i andra allt fler passionssymboler. omgiven av de sörjande Maria och Johannes Bilden av Smärtomannen i en franciskansk eller andra personer förknippade med passionen bönbok från Genua, tillkommen 1293, anses samt varierande uppsättning av passionssymbo- representera den äldsta, västkyrkliga typen ler. I bilden av Smärtomannen från 1293 och av Smärtoman.17 Den visar Kristus ensam i dess senare likar dominerar alltså, när det gäller halvfigur med armarna korsade på bröstet mot uttrycket, tanken på offret och det utståndna bakgrund av ett kors. Händernas spikhål är lidandet. Compassio, medlidande, inlevelse i vända mot betraktaren och huvudet starkt lutat Kristi lidande, skulle bli en allt intensivare anbe- åt höger. Inga lidandessymboler utom korset fallen andaktsform i uppbyggelselitteraturen bakom honom avbildas. Denna bildtyp bör, trots under senmedeltiden. Med förskjutningen mot korset, särskiljas från Arma Christi-motivet, betoningen av offret och lidandet följde behovet vilket som den plurala beteckningen antyder av adekvata bilder, och vi får, förutom den lidande Smärtomannen med sina allt fler pino- 16 Os 1978, s. 68. redskap, andra inlevelsebefordrande motiv som 17 Os 1978, s. 73 och pl. 15c.

20 anna nilsén – om ett medeltida metallfynd från skön i medelpad t.ex. Smärtomodern med sitt genomstungna tande bilderna tillkommit.20 Till detta kommer bröst och Pietà. också andra faktorer, exempelvis sådana som Smärtomannen i Skön ser inte alls lidande ut har med människornas levnadsvillkor att – snarare triumfatorisk. Hans ansiktsuttryck, i göra. Bilden av den tronande världshärskaren, den mån det kan urskiljas på den vittrade bilden, blickande ut över kyrkorummet från sin plats är närmast strängt. Hållningen är rak, positio- längst i öster med ett uttryck av allvar, makt nen frontal, och de som omger honom och håller och stränghet, föregick i kyrkornas östparti det lidandessymbolerna föreställer inte sörjande lidandespräglade treenighetsmotivet, den så utan är som ovan föreslagits troligen soldater. kallade Nådastolen. Smärtomannen i Skön tycks Denna framställning saknar den nämnda till sitt uttryck mer besläktad med den först- uttrycksmässiga invitationen till compassio nämnda bildtypen än med Treenigheten, där det och den betoning av offret som successivt som fångade ögat var den sörjande Fadern som tilltog från det sena 1200-talet och framåt. Den håller fram korset med den blödande, offrade visar i stället segraren omgiven av sina vapen. Sonen. Detta var en bild lika känslovädjande Rudolf Berliner framhåller kyrkofädernas syn som samtida framställningar av den lidande på lidandessymbolerna som majestätstecken Smärtomannen, ensam eller omgiven av pas- och konstaterar med hänvisning till en annan sionssymboler. Man kan mot denna bakgrund författare: “Das Kreuz, das Christus auf dem fråga sig om Smärtomannen från 1293 repre- Wege zur Schädelstätte trug, das war also das senterar den äldsta typen av motivet inom den Zeichen der Herrschaft, das Esaias vorausge- västliga kyrkan eller om Smärtomannen i Skön sagt hatte”.18 utgör en äldre eller kanske parallell typ. Henk van Os 1978, betonar att funktionen är oberoende av bildernas utförande. Vare sig Fragment 2 bilden av Smärtomannen för ögat uttryckte lidande eller makt kunde den fungera som Det mindre fragmentet visar som nämnt andaktsbild.19 Men bildernas skiftande och endast huvudet av en man sedd i profil (fig. 7 specifika utförande, där totalintrycket kan skifta a). Ingenting kan därför sägas om vad bilden mellan neutral saklighet och framhävande av en kan ha föreställt. Huvudet ser inte ut att höra speciell aspekt, är ändå relevant och intressant. hemma i något av motiven 1:1–2. Men det lilla Det speglar den liturgiska utvecklingen och de man ser av inramningen tillåter slutsatsen att varierande fromhetstyper under vilkas infly- det lilla fragmentet utgjort del av samma objekt som det större. Även på det mindre ses nämligen en cirkulär nod av det slag som pryder den

18 Berliner 1955, s. 35ff. Citatet s 36, på svenska: ”Det palmlika pelare som åtskiljer motiven på det kors som Kristus bar på vägen till huvudskalleplatsen, större. det var sålunda det härskartecken som Jesaja hade förutsagt.” Sammanställningen av kors och härskar- tecken markerar främst, att Kristi offerdöd innebar hans seger över ondska och evig död men framhäver Datering och proveniens samtidigt det oerhörda i att Kristus-Majestätet möter döden på samma sätt och samma plats som den uslaste I väst började som nämnt bilden av Smärtoman- brottsling. Kontrasten var ett vanligt stilgrepp i upp- nen uppträda på 1200-talet. En förändring av det byggelselitteraturen och det religiösa måleriet under medeltiden. Om kontrastverkan, jfr Anna Nilsén, religiösa klimatet berördes ovan, och motivets Program och funktion i senmedeltida kalkmåleri. Kyrkmålningar i Mälarlandskapen och 1400–1534, ak. avh., utg av KVHAA. Stockholm 20 Nilsén1986, passim, dock i sh ss. 338–376 och 501–512; 1986, s. 498f, samt densamma, En passionssvit i Statens densamma, Byggnadsskulptur, i Uppsala domkyrka Historiska Museum, Fornvännen 78. 1983, passim. IV: Interiörens fasta utsmyckning [Sveriges kyrkor 19 Os 1978, s. 73 f. 230], Uppsala 2010, ss. 87–90.

21 kyrkohistorisk årsskrift 2012 förekomst befordrades med all säkerhet av det fokus på Kristi lidande och offerdöd som då blev allt tydligare. 1215 hade läran om det vigda brödets förvandling till Kristi sanna kropp vid mässfirandet blivit officiellt fastslagen, den så kallade transsubstantiationen, och 1264 inrät- tades ett särskild liturgiskt firande med samma inriktning: Corpus Christi, Kristi lekamens dag. Smärtomannens ovan beskrivna, stränga uttryck kan i förening med den strikta symmetrin och frontaliteten samt sparsamheten i fråga om återgivna passionssymboler tyda på en tidig datering av fyndet. Det finns dock stilistiska drag som gör att vi kanske inte skall blicka alltför långt bakåt. Inramningen av motiven med gotiska arkadbågar är ett sådant drag (fig. 2 a). Den påminner om motivens inramning i den sienesiske målaren Simone Martinis Bebådelse (1333). 21 Någon säker datering av fyndet kan Fig. 8. Madonnan och barnet. Pisa. 1300–1350. Musée inte ges. Stildrag tenderar att leva längre i des Arts Décoratifs, Paris. Foto Anna Nilsén 2011. Virgin enklare föremål än i den ledande konsten. En and Child. The sculpture is of Pisan origine.1300–1350. komplettering med ytterligare bildbärande fragment skulle kunna ge fastare mark att stå på både vad gäller dateringen och funktionen. 1284) och hans son Giovanni (ca 1245–e. 1317). Ovan nämndes, att det i bilden av Salomo och Båda kom att få stor betydelse för utvecklingen Batseba i Skön (fig. 2 b) inte framgår tydligt, om inom detta konstområde, och deras inflytande de båda figurerna sitter på samma tron, vilket var påtagligt under hela 1300-talet (fig. 8). Drag är uppenbart när det gäller yngre versioner av hos motiven på fragmenten i Skön som, trots motivet. Snarare kan man få intrycket att de det enkla utförandet, likt ett eko kan föranleda sitter på varsin, vilket i så fall skulle vara mer sådana associationer är bland annat de i motiv i enlighet med bibelstället i Vulgata (III Reg. 2: 1:1 kraftigt tilltagna formerna, det dynamiska 19–20). Huruvida detta kan ses som ett tecken svepet i mantelns fall kring kvinnofiguren och på precedens i förhållande till de i fig. 3 avbildade det högt placerade livet på båda figurerna samt senmedeltida versionerna är dock osäkert. i viss mån även profilerna (fig. 2 b, 7a, 8). I En del stilistiska drag pekar hän mot mellersta motiv 1:2 uppvisar Smärtomannen bysantinskt Italien och den pisanska konsten under 1200- och romerskt influerade ansikts- och hårformer och 1300-talen, framför allt den kvinnliga samt runda ögon, dvs. drag som pekar i samma figurens utseende i den ovan först behandlade riktning (fig. 4, 9). scenen (1:1). I Pisa, Siena m.fl. städer verkade denna tid bysantinskt och klassiskt influerade Material och föremålstyp skulptörer som Nicola Pisano (ca 1220/25–ca Det är vanskligt att avge ett omdöme om mate- rialet utan att ha sett objekten i verkligheten. 21 I Ufficierna, Florens. Simone Martini, 1284–1344, var Det skulle kunna röra sig om en legering med född och verksam i Siena.

22 anna nilsén – om ett medeltida metallfynd från skön i medelpad

inte en andaktsbild, medan motiv 1:2 otvetydigt är en sådan. En möjlighet till förbindelse mellan motiven finns dock – under viss förutsättning. Om föremålet i originalskick vid sidan av Batsebas upphöjelse visat en Marie kröning och det funnits en gammaltestamentlig bild som samspelat med Smärtomannen, t ex någon anspelning på Adam och/eller syndafallet, kunde huvudmotiven ha visat Jungfru Maria och Kristus när de nått sina ärofulla slutdestinationer: Marias upphöjelse till himladrottning och Kristus, segerrik efter fullbordat frälsningsverk, belysta av typolo- Fig. 9. San Vitale. Ravenna. Mosaik. Detalj med soldater giska motsvarigheter ur GT. och statsmän. Efter Andersson 1967. Efter Moskowitz Sammanställningar av Marie kröning och 1986. Virgin and Child. The sculpture is of Pisan origine.1300–1350. Detail from a mosaic in San Vitale, Smärtomannen förekommer. Ett sent exempel Ravenna. är Tilman Riemenschneiders altarskåp i Creglingen (1505–08), där Marie kröning och Smärtomannen ses högst upp över mittpartiet inslag av koppar, att döma av de blågröna (bild i Paatz 1963).22 Något med det här aktuella utfällningar som syns i bilderna (fig. 2 b, 7 a). föremålet någorlunda samtida exempel har En ljus ytbeläggning, av vilken fragment finns ännu inte kunnat lokaliseras, däremot en hel kvar här och där, har möjligen bildat underlag del jämförbara motivsammanställningar (fig. för förgyllning (fig. 2 b, 7 b). 10), dock inga åtföljda av scener ur GT. Motiven kan i många fall bidra till att fast- Föremålet bör som framgått höra hemma i ställa ett föremåls ursprungliga funktion. Här ett religiöst sammanhang. Fragmentens storlek är dock motivsammanställningen förbryllande. antyder att det även i fullständigt tillstånd Den förutsätter nästan att fragmenten är delar var tämligen litet och därmed portabelt. Det av ett föremål med fler bilder och att de kvar- för tanken till pilgrimsväsendet. I Frankrike, varande motiven hellre samspelat med andra Spanien och Italien, dit många pilgrimsresor bilder än med varandra. Att motiv 1:2 föreställer gick från de nordiska länderna, pågick en Smärtomannen i en Arma Christi-bild råder det omfattande tillverkning av religiöst anknutna knappast någon tvekan om. Det är ett andakts- föremål, underblåst av de många besökande som motiv. Dess omedelbara granne är av allt att ville föra med sig hem något minne från färden, döma ett motiv ur Gamla Testamentet. Sådana gärna med anknytning till ortens speciella reliker förekommer sällan i andaktssammanhang, där men också av mer allmän religiös karaktär, som fokus brukar ligga på Nya Testamentet. Något kors, krucifix och andra föremål med religiösa innehållsligt eller funktionellt samspel mellan motiv. Dessa var inte sällan tillverkade i enkla de båda bilderna kan alltså knappast föreligga, material och därmed överkomliga i pris. Bland åtminstone som sammanställningen ser ut nu. de enklaste var pilgrimsmärken av billig metall, Motiv 1:1 brukar förekomma som förebild vanligen bly, som man kunde fästa på kläde- i GT för Marie kröning i NT och har ingen dräkten. Förgylld koppar var också vanlig (fig. omedelbar förbindelse med Kristus, och det är 22 Walter Paatz, Süddeutsche Schnitzaltäre der Spätgotik. Heidelberg 1963.

23 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Fig 10. Diptyk av elfenben i Louvren. Paris 1330–50. Överst: Frälsningsgärningens fullbordan genom Kristus samt Marias upphöjelse till himladrottning: fr. v. Kristus dör på korset, återuppstår och anträder sin himmelsfärd, Pingst- undret samt längst t. h. Marie kröning med assisterande änglar. Foto Anna Nilsén 2011. Diptyk of ivory c. 1330–1350, showing in the uppermost register Christ fulfilling his Salvation task – in the left wing his resurrection and triumph over death. In the right wing the corresponding motif is the Coronation of Virgin, the glorious summit of her role among humanity.

11). En del av dessa billiga föremål återgick i museer och kyrkor runt om i Europa.23 Om till sin typ på mera dyrbara sådana. Dessvärre föremålet varit förgyllt kan för närvarande inte är det nästan bara exempel på denna mera säkert sägas. Om så skulle vara fallet kan det i exklusiva produktion som ställs ut eller publi- likhet med de nyssnämnda krucifixen ha varit ceras ordentligt med bild. Det är därför svårt att tänkt att efterlikna någon statusladdad före- komma åt jämförelsematerial. Men emaljerade målstyp i ädlare metall. krucifix tycks ha varit särskilt attraktiva, och

åtskilliga av dessa tämligen enkla, emaljerade 23 Britt-Marie Andersson, Emaux limousins en Suéde. och förgyllda krucifix av koppar finns att se Les châsses. Les croix. [Antikvariskt arkiv 69]. Stockholm1980; Anna Nilsén, Kring ett limogeskruci- fix i Vårvik på Dal, Fornvännen 93. 1998, också http:// fornvannen.se/pdf/1990talet/1998_001.pdf.

24 anna nilsén – om ett medeltida metallfynd från skön i medelpad

Fig. 11. Triptyk av förgylld koppar i Clunymuseet, Paris. Ca 1420–30. Motiv: Marie död. Foto Anna Nilsén 2011. Triptyk of gilt copper from c. 1420–1430. The motif is the Dormition of the Virgin.

De få fragmenten gör det svårt att fastställa sedan början av århundradet en allmän klimat- vilken typ av föremål det rört sig om. Men man försämring med försämrade tider som följd, skulle kunna tänka sig en portabel altartavla för och vissa indicier tyder på att digerdöden kan privatbruk. Utsökta sådana finns i elfenben (fig. ha drabbat Medelpad under senmedeltiden.25 5b, 10), men även enklare förekom (fig. 11). Eller Men föremålet för denna uppsats bör tillhöra kanske ett resealtare med bilder kring relikgöm- tiden före 1350, kanske det sena 1200-talet eller man. Sådana med typologiskt bildval förekom- det tidiga 1300-talet. Det kan ha tillhört Sköns mer.24 Man kan också tänka sig att fragmenten kyrka, men inga inventarieförteckningar från kommer från en plakett med en sammanställ- före 1723 är bevarade. En märklig, medeltida ning av motiv. Det mindre uppvisar ju en ram på dopfunt härrör från den gamla kyrkan, men i höger sida. Ytterligare en möjlighet är att det rör övrigt finns inga föremål bevarade som vittnar sig om ett litet skrin. Sådana var ofta helt klädda om medeltiden. Man skulle kunna tro att de med bilder och ornament. äldre inventarierna auktionerats bort i samband med uppförandet av den nya kyrkan i mitten av Summering och konklusioner 1800-talet, vilket skedde i mer än en norrlands- socken på den tiden. Men Tommy Puktörne, Sköns sockens inledningsvis beskrivna som forskat i kyrkans historia utan att hitta betydelse bör ha bestått åtminstone fram till mitten eller slutet av 1300-talet. Då pågick 25 Fredrik Charpentier Ljungqvist, 2009. Global nedkyl- ning. Stockholm, s. 169 f; Janken Myrdal, Digerdöden, 24 Jfr Cornell 1925, Taf. E: Stavelot, ca 1150. pestvågor och ödeläggelse. Stockholm 2003, s. 148.

25 kyrkohistorisk årsskrift 2012 någon så handfast förklaring som en auktion, betryggande omständigheter, så att eventuellt antar att de måste ha försvunnit i samband med kvarvarande delar av föremålet kan bringas i ryssarnas skövling av kyrkan 1721 eller rensats dagen och kanske därmed bidra till ytterligare ut i samband med den nya kyrkans uppförande kunskap om detsamma. I all sin anspråkslöshet 1850. 26 Det förra är med all säkerhet den kan fyndet bli en pusselbit att lägga till bilden korrekta gissningen, ty kyrkans äldsta bevarade av socknens liv och kontakter i gången tid. Det inventarium inleds med följande lakoniska kan också genom Smärtomannens ovanliga iko- konstaterande: “Anno 1723 den 24 februarii nografi bli av intresse i ett större sammanhang. när Wisitatio Classica hölts i Siön befantz dess Kyrkos Inventarium, sedan fienden en stor del af Summary dess Prydnad skiöflat som följer” – och det som uppräknas på inventariets enda sida är, bortsett från en troligen nyinköpt förgylld kalk av silver On two fragments of a medieval och dito paten samt ett nyligen skänkt altar- object made of metal, found in kläde, tämligen påvert och till en del trasigt eller Skön, Sweden 27 “förnött”. Rysshärjningen tycks här ha varit In the years 2009 and 2010 two small fragments grundlig. Att kyrkan ägt medeltida inventarier of an object made of metal, measuring 85.5 x 35 av stort värde omvittnas emellertid indirekt av x 4.5 mm and 45.5 x 29 x 5.5 mm respectively, att Gustav Vasa vid två tillfällen lade beslag på were unearthed during garden work in a private garden in Skön, Medelpad, which at least up to föremål av silver och koppar från Sköns kyrka, the middle of the 14th century was a relatively 28 en del av detta förgyllt. important place with a harbour (fig. 1). Ovan har som ett alternativ framförts möjlig- Both pieces carry fragmentary pictures, of heten att detta långväga föremål kan ha kommit which at least the motifs on the bigger fragment till socknen med en hemvändande pilgrim. indicate a religious context of the object (figs. Det kan sålunda åtminstone från början varit 2, 4). Of the motif on the smaller fragment today only a head remains (fig. 7). However, avsett för privat andakt och behöver inte med the two pieces have some features in common, nödvändighet ha tillhört kyrkan. En bedömning mainly the material and fragments of identical av detta skulle eventuellt kunna göras om fler ornamental details, showing that they belonged fragment av föremålet kunde hittas och dess together. This article discusses the origins, the funktion därmed lättare bestämmas. Det motifs and the original function of the object, framstår därför som viktigt att platsen för though – at least as to the function – without arriving at any final conclusion. It may be an skönfyndet genomsöks under arkeologiskt example of the once common kind of simpler objects of worship that so rarely survive and 26 Puktörne 2000, s. 105 f. thus today are of great interest from the point of 27 Sköns kyrkoarkiv, vol LI:1. Visitationsprotokoll 1723, view of church and social history. i Härnösands landsarkiv: Domkapitlets i Härnösand The metal – not yet analyzed – is an alloy, arkiv (HLA). Förf. ber att i detta sammanhang få tacka Arkivarie Mai Bylund vid Härnösands landsarkiv, som which to judge from traces of blue-green underlättat sökning i HLA. Visitatio classica mot- oxidation in some places, may contain copper. svarade i detta fall en biskopsvisitation. Den hölls av The artistic level of the execution seems even superintendenten i Härnösand, Georgius Wallin (1644 originally to have been low, though the surface 1/5 – 1723 8/7). Termen superintendentur användes i äldre tid för biskopsstol upprättad efter reformationen. of both pieces, particularly the bigger one, is 28 Olle Källström, Medeltida kyrksilver från Sverige och much damaged by oxidation, thus making any Finland förlorat genom Gustav Vasas konfiskationer. judgement difficult. Uppsala1939, s. 249; Anders Norberg, Sköns pastorat Despite the condition of the surface it is possible på 1500-talet, i Kyrkan och bygden. Sundsbruk. 2000, to discern some stylistic features pointing to the s. 46 f. Pisan art province of northern Italy as an origin

26 anna nilsén – om ett medeltida metallfynd från skön i medelpad of this object. Though clumsily executed, such crucifixes from Limoges, of which a great many features could be mentioned as the heavy pro- examples are to be seen in museums all over portions of bodies, the somewhat Greek type of Europe. profiles (figs. 2, 7a), the high waist-lines, further Seen against this background the Skön the Byzantine, almost Roman way of rendering fragments gain in interest. Hopefully more the hairs of the soldiers (figs. 2, 4, 8, 9). fragments of the same object may be brought to The motifs on the bigger of the fragments light in the future. There may be a fair chance may be Solomon and Bathsheba to the left and that only a few more fragments of the same a version of Arma Christi to the right. Christ’s object might tell us more of the original function way of showing his wounds lifting both arms of this object and thus add to our knowledge of a as in the Skön example often occurs in certain still rather unknown part of medieval life – that types of Arma Christi images, where the Man of all those who did not belong to the uppermost of Sorrows and his suffering form an important classes. part of the motif (fig. 5). But the same gesture sometimes also occurs in another motif, the Last Judgement. However, angels with trumpets Referenser seem to have been a necessary part of that motif. Andersson, Aron, Från Augustinus till Dante. Their absence here makes it more likely that the motif is Arma Christi. Stockholm 1967. The two motifs here discussed, normally do Andersson, Britt-Marie. Emaux limousins en not appear together and have no immediate Suéde. Les châsses. Les croix. Antikvariskt connexion with each other, suggesting that they arkiv 69. Stockholm 1980. form parts of a wider context in which they Berthelsson, Bertil, 1941. Medeltidskyrkan i each, respectively, played a role with regard to Skön. En undersökning rörande kyrkobyg- other motifs, now unknown to us. Both motifs represent early versions of their kind, particu- gande, kolonisation och försvar i Medelpad larly the Arma Christi, which in combination under tidig medeltid. Norrlands försvar 1941, with the described stylistic features allows us to ss. 38–69. place the object to a little before or around 1300. Biblia pauperum, se Kristeller. That only a few, primary Passion symbols are Biblia Vulgata. Biblia Sacra iuxta Vulgatam rendered supports such a dating (cf. Berliner). Clementinam. Nova editio. Ed. Alberto It may be a question of a religious object of some kind, brought to Sweden by a pilgrim Colunga OP & Laurentio Turrado. 6. uppl. or some other traveller, e.g. a tablet that once Madrid 1982. adorned a book cover, or pieces of a small travel Bibliotheca manuscripta ad S. Marci venetia- altar (cf. Cornell 1925, Tafel E) or a mini-altar rum, Cod. mss. latini. Tom. 1, Venedig 1868, for private use, which were increasingly popular Berliner, Rudolf, Arma Christi, Münchner during the 13th and 14th centuries (cf. figs. 5 b, 10, 11). The fragments could also be the remains Jahrbuch, dritte Folge Band 6: 1–2, (1955). of a small box of some kind. Blomkvist, Nils, Fale Unge och spåren av en Most preserved examples of these kinds of 1300-talselit i Mellannorrland. Iakttagelser i object were produced by skilful artists and made Sköns kyrka. I Kyrkan och bygden. Sundsbruk of precious materials such as ivory, gilt silver, 2000. etc. However, we know that, very often, similar Cornell, Henrik, Biblia pauperum. Stockholm objects were made in simpler and thus cheaper materials – usually by less skilful artists – to be 1925. bought by less wealthy people and by pilgrims Cornell, Henrik & Rappe, Axel, Kyrkor i and other travellers (fig. 11). But we seldom find Njurunda och Sköns tingslag samt Sundsvalls these less precious objects exhibited in museums, stad [Sveriges kyrkor, vol. 30]. Stockholm most of them probably lost through time, due to 1929. their lesser material value. An exception is the mass production of enamelled and gilded copper

27 Flemström, Bertil, Sockennamnet Skön. Namn Norberg, Anders, Sköns pastorat på 1500-talet, och bygd 57. 1969. i Kyrkan och bygden. Sundsbruk 2000. Heitz, Paul, Einblattsdrucke des 15. Jahrhun- Olsson, Reinhold, Ur Skönsbygdens historia derts, Bd 11. Strassburg 1908. 1/1 1948. Utgiven av Sköns hembygdsfören- Hülphers, Abraham, Samlingar til en Beskrif- ing. Sundsvall 1947. ning öfwer Norrland. Medelpad 1771. Os, Henk van, The discovery of an early Man Ångermanland 1780 (faksimilutgåva). Umeå of Sorrows on a Dominican triptych, Journal 1985. of the Warburg and Cortauld Institutes, Kirchbaum, Engelbert SJ, Arma Christi, vol. 41. 1978. Även: http://www.jstor.org/ Lexikon für Christliche Kunst, Freiburg im stable/750863 Breisgau 1968. Os, Henk van, The Art of Devotion in the Kristeller, Paul (utg.) Biblia pauperum. Unicum Late Middle Ages in Europe 1300–1500. der Heidelberger Universitäts-Bibliothek Amsterdam 1994. (34-bladig). Berlin1906. Paatz, Walter, Süddeutsche Schnitzaltäre der Kyrkan och bygden, Utgiven med anledning Spätgotik. Heidelberg 1963. av Sköns kyrkas 150-årsjubileum 1 oktober Persson, Peter, Centralorter i Västernorrland 2001. Red. Tommy Puktörne. Sköns försam- under järnåldern. Arkeologi i norr 11. 2009. ling. Sundsbruk 2000. Puktörne, Tommy, Den medeltida kyrkan i Källström, Olle, Medeltida kyrksilver från Skön. I Kyrkan och bygden. Sundsbruk 2000. Sverige och Finland förlorat genom Gustav Sjölund, Peter, Sköns gamla kyrka och Vasas konfiskationer. Uppsala1939. Skönsbygdens ställning under medeltiden. Ljungqvist, Fredrik Charpentier, Global ned- Handling i Murbergets museum innehål- kylning. Stockholm 2009. lande bland annat frågeställningar inför Moskowitz, Anita Fiderer, The Sculpture of en grävning. Se http://www.google.se/ Andrea and Nino Pisano. Cambridge 1986. search?q=sk%C3%B6ns+kyrka&ie=utf- Myrdal, Janken, Digerdöden, pestvågor och 8&oe=utf-8&aq=t&rls=org.mozilla:sv- ödeläggelse. Stockholm 2003. SE:official&client=firefox-a, 24 juli 2007 Nilsén, Anna, En passionssvit i Statens Histo- - 12:08. riska Museum, Fornvännen 78. 1983. Sköns kyrkoarkiv, vol LI:1. Visitationsprotokoll Nilsén, Anna, Program och funktion i senme- 1723, i Härnösands landsarkiv: Domkapit- deltida kalkmåleri. Kyrkmålningar i Mälar- lets i Härnösand arkiv. Referenskod: SE/ landskapen och Finland 1400–1534, ak. HLA/1010180/N/- [H0001] avh., utg av KVHAA. Stockholm 1986. Zackari, Sten, Skön från socken till kommun, i Nilsén, Anna, Kring ett limogeskrucifix i Vårvik Kyrkan och bygden. Sundsbruk 2000. på Dal, Fornvännen 93. 1998. Nilsén, Anna, Byggnadsskulptur, i Uppsala domkyrka IV: Interiörens fasta utsmyckning [Sveriges kyrkor 230], Uppsala 2010. Oloph Bexell Drottning Margareta, kyrkan och folket under unionstiden Inledningsanförande vid Kyrkohistoriska dagen 2012

När Svenska Kyrkohistoriska Föreningen enligt demografiska organisationen börjar indela sin ändamålsparagraf skall främja forskningen människor efter stånd – frälse, prästerskap, och utbreda intresset om vårt lands kyrkohis- stadsborgare och den stora bondebefolkningen. toria har den för året 2012 valt att manifestera, Det är vid den här tiden som de norröna män- att det i höst, den 28 oktober, är 600 år sedan niskorna börjar så att säga hyfsa till sig och bli unionsdrottningen Margareta dog. ”Drottning européer. Det innebar att bli ett kristet folk Margareta, kyrkan och folket under unionsti- med kyrkans tro och sed. Det är den svenska den” är temat för 2012 års kyrkohistoriska dag. högmedeltidens högsommar. Det är kyrkan som Den period mot vilken vi därmed skall rikta successivt skapat strukturen för den europeiska vårt intresse är en av de stora i Nordens historia. gemenskapen. Tidigt, redan 1104 hade Lund Låt oss blicka ut över det historiska landskap, blivit eget ärkebiskopsdöme i den gemensamma där vi finner dagens tema. nordiska kyrkoprovinsen. Och förhållandevis Det är då inte så länge sedan Sverige har tagit snabbt, ett drygt halvsekel senare, hade först form. Sett i ett vidare perspektiv är det sent, 1153 den nidrosiensiska kyrkoprovinsen och under 1100- och 1200-talen, som kyrkan, och sedan 1164 den upsaliensiska, blivit egna eck- därmed den europeiska medeltida högkulturen, lesiastika områden. Kyrkans närvaro i landet till sist fått ordentligt fäste på våra breddgra- markerades ytterligare från 1200-talet när der. Norden hade inlemmats i den kristna dominikaner och franciskaner började bygga världsordningen och började organiseras efter konvent i de små nordiska städerna och blivit dess system. Säkert kunde ännu gammalt folk levande inslag i gatubilden. Men tidsperspekti- berätta om traditioner från förr, från den tid, vet till trosskiftets tid var ännu förhållandevis då ännu inte äldre Västgötalagens ord om att kort. Kristus är först i vår lag kommit på pränt och Samtidigt blev inflytandet från Tyskland blivit ledstjärna. En stiftsorganisation började starkt. Tyska orden och Hansan kom att förtyska växa fram, biskopar och präster vigas, kyrkor Norden och de kommersiella funktionerna runt byggas, samtidigt som nordmännen tillägnade Östersjön. Tyskt kapital och tyskt kunnande sig kontinentens agrarsysten och också så bidrog till att den svenska malmen börjar smått börjar organisera självstyrda städer. Den exploateras i Mellansverige. Detta leder till ett

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 29 kyrkohistorisk årsskrift 2012 ekonomiskt uppsving för våra nordliga bygder. bli Margrete I, när den nuvarande drottningen Den franska kulturen gav starka impulser, inte Margrethe II uppsteg på tronen. minst för katedralbyggena på olika håll – Upp- När änkedrottning Margareta började ta saladômen är det förnämsta exemplet. Svenska kommandot var det för att få sin son Olof, kung studenter åkte till Paris för att insupa lärdom i Norge, att väljas till kung också i Danmark. och vetande och återvände förhoppningsvis hem När detta lyckades var hennes ambitioner att som kulturens förmedlare och kyrkliga ledare. göra om samma sak i Sverige, men där kom Men Sverige var samtidigt och skulle länge förbli Olofs död 1387 emellan. Hade han – som sin ett primitivt bondeland, där människor många dominanta mammas pojke – varit en kanal för gånger dignade under stormännens övergrepp. hennes egna politiska ambitioner, fick hon nu Bo Jonsson Grip (d. 1386) var tidens storkapita- agera å egna vägnar. Hon framträdde nu själv list, kanske den förmögnaste i vår historia. som Norges och Danmarks stormäktiga fru och Samtidigt skall vi minnas att 1300-talet var rätta husbonde och genom Dalaborgstraktaten katastrofernas sekel. Digerdödens pestepidemi hyllas hon snart också som sådan av de mot kunde, som ödegårdsprojektet så tydligt visat, i Albrekt av Mecklenburg (som var kusin till stort sett radera ut en bygd. Jag vill erinra också hennes döde man Håkan Magnusson) oppo- om detta och om den följande agrarkrisen; vi ska sitionella svenskarna. Det är genom generösa komma ihåg det idag, därför att det så oerhört donationer från hennes svärföräldrar kung tydligt fanns i människors minne vid den tid som Magnus Eriksson och drottning Blanka som är dagens tema. I mycket var det denna farsot det mäktiga Vadstena kloster hade kunnat som gjorde det möjligt för Bo Jonsson Grip att byggas och invigas 1384, elva år efter den heliga bygga upp sin ekonomiska sfär; jord var billig Birgittas död. när bönder var borta och ägarsläkten inte mera Helga Trefaldighets dag 1397 kröns i Kalmar fanns. storkyrka Margaretas 15-årige frände och De monarkiska strävandena i de tre nordiska fosterson Bogislav till kung över de tre nordiska länderna ledde fram till dynastiskt motiverade rikena och han framträder sedan i vår historia äktenskap och under 1300-talet var Norge, med det svenska helgonnamnet Erik och till- Sverige och Skåneland förenade till en union skrivs nr XIII i kungalängden, Erik av Pommern. och bildar en viktig bakgrund till den union Kröningen av honom är samtidigt en kröning som ingicks i Kalmar år 1397. Det är nu som av Margaretas egen politiska insats, att, på ett drottning Margareta står på den politiska närmast genialt sätt och mot många odds, lyckas scenens centrum. 23 år gammal – det finns skäl samla tre kungariken under en krona. Denna att märka siffrorna – hade hon, efter 17 års samling gör Kalmarunionen till en unik epok äktenskap blivit änka efter den norske kungen i nordisk historia. Den skulle i princip, om än Håkan Magnusson; tio år gammal hade hon efter med en del korta avbrott, bestå ända till Gustaf en fyraårig trolovningstid, av sin far Valdemar Vasa satte sig på tronen drygt femkvarts sekel Atterdag blivit bortgift med den då 23-årige senare, 1523. På en gång är Margareta både Håkan. Sin uppfostran hade hon fått av Märta traditionalist och nyskapare. Ulfsdotter av Ulvåsaätten, den heliga Birgittas Vi skall nu rikta vårt intresse mot henne och äldsta dotter. Margareta levde som änka i 32 mot den svenska kyrkan under hennes tid. Det år tills hon alltså dog 1412, 61 år gammal. Och är med stor glädje Svenska Kyrkohistoriska För- hon var faktiskt aldrig dansk drottning – fastän eningen välkomnar tre av våra främsta kännare det danska hovet 1972 lät henne honoris causa av denna epok. Museumsinspektøren Vivian Etting är den ledande specialisten vad gäller

30 oloph bexell – drottning margareta, kyrkan och folket under unionstiden drottning Margareta och hennes liv och gärning och hon har skrivit det stora moderna biografin om henne. Genom fil. dr Biörn Tjällén skall vi närma oss kungahovet och se hur kyrkan och kungamakten möttes på det personliga planet, när föreläsningen skall handla om funktion och praxis hos en konungs biktfader under den här tiden. Men vi skall ändå komma ihåg, att kyrkan alltid manifesterar sig och möter det vanliga folket just där detta finns. Utan det pastoralhistoriska perspektivet på det förflutna kan vi aldrig fullt ut förstå vad kyrkan är och hur den fungerat. I den tredje föreläsningen skall docenten Sven-Erik Pernler tala om allmogens fromhetsliv under Margaretas tid, hur detta manifesteras ”åskådligt, konkret och var mycket angeläget”. Den period som är det samlande temat för dagens föreläsningar är utan tvekan en av de stora i Nordens historia och den kvinna som är Kalmarunionens arkitekt och regissör likaså en av de stora politikerna i vår historia. Vad vet vi om henne själv? Med Vadstena kloster hade hon haft åtskilligt att göra. Men Diarium Vazstenense sammanfattar hennes liv med ett vemodigt understatement: Hæc in vita sua quantum ad mundum fortunatissima fuit.»1 Under sin levnad var hon mycket framgångsrik vad det världsliga beträffar.

1 SRS I, 1, s. 132.

31

Vivian Etting Dronning Margrete, Birgittinerne og den svenske kirke

Vurderingerne af Kalmarunionen har varieret ordenen og Birgittas slægt havde for dronning meget gennem tiden, og der er betydelig forskel Margretes senere magtovertagelse i Sverige. på svenske, danske og norske historikeres I det følgende vil jeg skildre dronning holdning til perioden. Denne forskel kan følges Margretes vej til magten i Sverige for at påvise, helt tilbage til middelalderen og i Sverige hænger hvilken rolle den svenske kirke spillede i dette vurderingen af unionens første tid sammen med dramatiske kapitel i Nordens historie. opfattelsen af dronning Margrete, set med den svenske kirkes øjne. I denne artikel analyseres, NORDEN I 1300-TALLET hvordan dronningens kirkepolitik i Sverige hang sammen med Birgittinerordenens voksende ind- Ved midten af 1300-tallet var magten i Norden flydelse. delt mellem Valdemarernes kongeslægt i Både svenske og danske historikere har Danmark og Folkungerne i Sverige og Norge. behandlet Birgittinerordenens politiske Valdemar Atterdag var kommet til magten i aspekter, som også er interessant på grund af 1340 efter mange års stridigheder, hvor store de mange bevarede kilder. Her kan nævnes dele af Danmark havde været pantsat til tyske og Torvald Höjer (1905), (1925), holstenske fyrster. Det var sket gennem en kom- Gottfrid Carlsson (1956, 1957 m.m.), Beata bination af militære erobringer og indløsning af Losman (1970, 1972), Michael Linton (1971), pantelen. Skåne havde siden 1332 været pantsat Tore Nyberg (1988, 1991 m.m.) , Jens Eiler til Sverige, men Valdemar Atterdag arbejdede på Olesen (1991) og Anders Bøgh (2010). Blandt at få landsdelen tilbage til Danmark. Magnus disse har der ofte været focus på Birgittiner- Eriksson var i 1319 som barn blevet kåret til ordenens kritik af dronning Margrete, baseret konge over både Norge og Sverige. Han ægtede i på den hellige Birgittas skarpe fordømmelse 1335 Blanche af Namur, og de fik to sønner: Erik af den danske kongeslægt – først og fremmest og Håkon. Den ældste blev valgt som faderens Valdemar Atterdag – og ægteskabet mellem efterfølger i Sverige, medens Håkon blev konge Magnus Erikssons søn Håkon og Margrete. i Norge. Herved har man til en vis grad lukket øjnene for I 1359 blev Valdemar Atterdags yngste datter, den enorme betydning, som netop Birgittiner- den kun 6-årige Margrete, forlovet med Magnus

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 33 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Erikssons 18-årige søn Håkon, og allerede fra bygningsfløje – ganske vist i stærkt ombygget første færd blev de inddraget i den nordiske form.1 Fløjen kom til at indgå i nonnernes del af magtkamp. Som led i aftalen skulle Valdemar klosteret, der rummede bl.a. deres kapitelsal og komme Magnus Eriksson til hjælp, for der var dormitorium. Nyere bygningsundersøgelser har opstået en voldsom strid i Sverige. Magnus vist, hvordan man ved ombygningen forsøgte at Eriksson havde været så uforsigtig at overdrage skjule bygningens oprindelige verdslige præg. den ældste søn Erik herredømmet over det Birgitta var stærkt imod ægteskabet mellem sydlige Sverige, men det førte efterhånden til Håkon og Margrete, der betegnes som ’Ulvens direkte fjendtligheder mellem far og søn. Ægte- datter’. Hun sammenlignede ægteskabet med skabsaftalen mellem den yngste søn Håkon og en barneleg med dukker, og spåede at: ”Derfor den danske prinsesse indeholdt derfor bestem- vil der af dette ægteskab komme trængsel og ej melsen, at den danske hær skulle hjælpe Magnus helse for riget”.2 Samtidig var hun efterhånden Eriksson mod hans egen søn. Det passede uden kommet i stærk opposition til Magnus Eriksson, tvivl Valdemar Atterdag glimrende, for det var og begyndte ligefrem at planlægge et oprør mod samtidig en måde at få Skåne tilbage til Danmark. kongen. Allerede fra første færd var Birgitta Landsdelen blev hurtigt indtaget, men da den således optaget af den nordiske magtkamp, og unge kong Erik uventet døde i juni 1359, opstod for hende var der intet skel mellem religion og en helt ny situation. Magnus Eriksson havde nu verdslig politik. Dette kom også i høj grad til at ingen interesse i en alliance med Danmark, og kendetegne Birgittinerordenen. ægteskabsaftalen blev omgående opsagt. Oprettelsen af Birgittinerordenen (Ordo Valdemar Atterdag havde imidlertid ingen Sanctissimi Salvatoris − Den hellige Frelsers intentioner om at trække tropperne ud af Skåne, Orden) blev godkendt af pave Urban V i 1370, og han fortsatte erobringstogtet til Gotland, og Vadstena kloster blev ordenens hovedsæde. som blev indtaget i juli 1361. Der var nu åben krig mod Sverige i alliance med Hansestæ- DEN NY DRONNING derne, men krigslykken forblev på Valdemars side. Kong Magnus måtte opgive krigen, og nu Nogen tid efter bryllupet blev Margrete ført blev ægteskabet mellem Håkon og Margrete til det kongelige slot i bunden af pludselig aktuelt igen. Den 9. april 1363 blev Oslofjorden. Officielt betegnede hun sig som: bryllupet fejret i København. ’Margrete af Guds nåde dronning af Norge og Sverige’, og denne titel anføres også på hendes segl. Efter storebroderens død stod kong Håkon BIRGITTA OG DEN SVENSKA jo også til at overtage regeringsmagten i Sverige, KONGESLÆGT når faderen Magnus Eriksson engang døde. Den hellige Birgitta (1303−1373) var som bekendt Som hofmesterinde blev udpeget en datter af en af tidens mest karismatiske personligheder, den hellige Birgitta: Merete Ulfsdatter, der fik og hendes åbenbaringer vandt stor respekt og ansvaret for Margretes uddannelse og opdra- udbredelse. Hun var en overgang hofmesterin- gelse. Hermed blev den ganske unge dronning den for dronning Blanche, og hendes brændende fra første færd inddraget i den birgittinske ønske om at stifte en ny klosterorden blev støttet kultur, og det kom til at påvirke hende hele af kongeparret. I 1346 skænkede de kongsgår- livet. Valget af hofmesterinde er bemærkelses- den i Vadstena til oprettelsen af et ny kloster, og værdigt, da Birgitta jo havde været stærkt imod den fine palatiebygning udgør en af de bevarede

1 DS V nr. 4069 2 Revelationes VIII, 9

34 vivian etting – dronning margrete, birgittinerne og den svenske kirke

ægteskabet mellem Håkon og Margrete. Som Folkungeslægten stadig sad på magten, og den legekammerat og en slags fostersøster havde afsatte Magnus Eriksson flygtede til Norge. hun Meretes datter, den 3 år ældre Ingegerd, Han søgte senere forgæves at genvinde magten i og deres nære venskab blev af stor betydning Sverige, og sad fængslet i Stockholm i hele seks for dronningens fremtidige forhold til Birgitti- år. nerordenen. Ingegerd blev allerede 1374 nonne i I Danmark stod Valdemar Atterdag nu overfor Vadstena, og i 1388 blev hun valgt til klosterets en koalition af fjendtlige magter ved Østersøen: abbedisse.3 Mecklenburg, Sverige og Hanseaterne. Krigen Fra dronning Margretes tid på Akershus er brød ud i 1367 og endte med et alvorligt nederlag bevaret et meget personligt brev til kong Håkon, til Danmark i 1370. Ved fredsslutningen blev som hun må have skrevet i 1370, kun 17 år herredømmet over Skåne og indtægterne fra det gammel. På dette tidspunkt var hun gravid med store sildemarked i Skanør og Falsterbo over- sønnen Olav (Oluf), der blev ægteparrets eneste draget til Hansestæderne for de følgende 15 år. barn. Brevet rummer en skarp kritik af forhol- Valdemar Atterdag døde den 24. oktober 1375. dene på Akershus: ”Vide skal I, min kære herre, Der var ikke nogen mandlig arvtager til tronen, at jeg og mine tjenere lider stor nød på mad og da sønnen Christoffer var død allerede i 1363, drikke, så at hverken de eller jeg får, hvad vi så derfor måtte valget stå mellem enten en søn af behøver. Og derfor beder vi jer, min kære herre, hans ældste datter Ingeborg, der var gift ind i det at I finder en udvej til at det kan bedres, så at mecklenburgske fyrstehus eller den lille prins ikke de, der er hos mig, skal skilles fra mig for Oluf, der var søn af Margrete og kong Håkon. hungers skyld”.4 Det er sandelig ikke forhold, Da Mecklenburgerne hørte til Danmarks ærke- man skulle vente at finde på det kongelige hof på fjender blev det Oluf, der overtog tronen der Akershus. Samtidig vidner brevet om en hand- følgende år. På dette tidspunkt var han kun en lekraftig kvinde, der har svært ved at stå passiv lille dreng på 6 år, og derfor var det hans forældre i kullisen, når situationen kræver en virkelig der regerede som formyndere. Oluf forenede de indsats. nordiske kongeslægter: Folkungerne og Valde- marerne i et kommende dobbeltmonarki, og da MAGTSKIFTET I NORDEN hans far kong Håkon døde allerede i 1380, blev den 10-årige dreng konge af både Danmark og I 1364 skete et brat regeringsskifte i Sverige, Norge. Som formynder stod Margrete nu alene, der medførte at den politiske magtbalance men naturligvis sammen med rigsrådet i hvert ændredes i hele Norden. Efter et oprør blev af de to lande. Denne position blev fundamentet Magnus Eriksson afsat af utilfredse stormænd, for hendes magtposition i de følgende år, og selv som i stedet indkaldte Albrecht af Mecklenburg om hun kun var i slutningen af 20’erne lærte hun til konge i Sverige. Han var søn af den magtfulde snart de politiske spilleregler. hertug af Mecklenburg, der i en lang årrække havde været med til at sætte den politiske DEN HELLIGE BIRGITTAS DØD OG dagsorden i hele Østersøområdet. Sverige var et STARTEN PÅ HELGENPROCESSEN valgkongedømme ligesom Danmark, og i prin- cippet stod det derfor befolkningen frit at afsætte Birgitta døde som bekendt i 1373 efter at have en konge, hvis de var utilfredse med regeringen. boet de sidste 23 år af sit liv i Rom. Hun havde til Norge var derimod et arvekongedømme, hvor det sidste deltaget aktivt i den politiske debat, og var stærkt kritisk overfor den mecklenburgske

3 SRS 1:1, 102 kong Albrecht i Sverige, selv om hun jo i sin tid 4 DN I, nr. 409 havde været med til at udforme den såkaldte

35 kyrkohistorisk årsskrift 2012

’Oprørsplan’ mod Folkungerne (1361).5 Her Roskilde og et par år senere optræder han i en gav hun direkte anvisninger på, hvordan stor- retssag. Herefter ser det ud til, at han er rejst mændene skulle sørge for kongens fordrivelse til Rom, og forbløffende hurtigt opnåede han og udpegede samtidig 4 personer til at sørge for en fremtrædende position. Hvordan han blev valget af en ny konge. Desværre er deres navne inddraget i helgenprocessen er stadig uklart, udraderet i håndskriftet, men Gottfrid Carlsson men som forhørsleder gennem seks måneder har gættet på, at den ene af disse formentlig har i 1379-80 har han spillet en vigtig rolle under været Birgittas egen søn Karl Ulfsson. Birgitta afhøringen af 20 vidner. understreger, at det skulle være en indfødt mand, Kirken var på dette tidspunkt gået ind i ’Det og derfor er der ingen tvivl om, at hun i høj grad store Skisma’ med to paver i henholdsvis Rom og misbilligede valget af Albrecht af Mecklenburg Avignon. Ligesom England, Tyskland og store til ny konge i Sverige. dele af Italien holdt man sig i Norden til Romerpa- Birgittas lig blev bragt hele vejen fra Rom ven Urban VI, der sad på pavestolen indtil 1389. til Vadstena, hvor man nåede frem den 4. juli Han viste sig særdeles lydhør overfor dronning 1374. På det tidspunkt var klosterkirken endnu Margretes forskellige ønsker om besættelsen af ikke færdigbygget, og kisten måtte sættes i et de danske bispesæder, formentlig for at bevare provisorisk trækapel. Først i 1393 kunne hendes støtten til Rom. Også Birgittinerne kom til at knogler nedlægges i det helgenskrin i kloster- nyde godt af hans velvilje, og paven har sikkert kirken, hvor de endnu ligger. Bestræbelserne ikke været blind for, at helgenprocessen kunne på at få Birgitta helgenkåret startede næsten bidrage til at styrke hans egen position. umiddelbart efter hendes død. Særlig hendes I 1381 finder vi Peder Jensen Lodehat som stu- datter Katarina arbejdede utrætteligt for dette, derende ved det juridiske fakultet i Prag, og nu var og Birgittas skriftefædre, Peder fra Alvastra han klar til at træde ind i de højgejstliges rækker. og Peder fra Skenninge, skrev en biografi – en Birgittinerne var naturligvis opmærksomme på såkaldt Vita – over Birgitta. En kopi fra 1387 af den unge mand, som havde arbejdet for helgen- denne Vita er stadig bevaret.6 kåringen af Birgitta, og da bispestolen i Växjö En helgenproces kan jo sammenlignes med blev ledig i 1382 opstod pludselig en mulighed en slags retssag, hvor der blandt andet skal for at støtte hans karriere. Domkapitlet havde afhøres en lang række vidner. Her er det meget imidlertid allerede valgt deres egen kandidat, − interessant, at den danske gejstlige Peder en vis Henrik Karoli, som studerede i Paris. De Jensen Lodehat – der først og fremmest kendes sendte herefter en mand til Rom for at få paven som dronning Margretes senere rådgiver – i en til at stadfæste valget medbringende en beskri- periode i 1379-80 optræder som forhørsleder i velse af, hvordan alle kannikerne undtagen én Rom under processen. Dette fremgår klart af havde truffet dette valg. Denne ene opholdt sig akterne i sagen, som blev udgivet af Isak Collijn ’i fjendeland’, som det udtrykkes, og her blev i 1920’erne. Vi hører første gang om Lodehat han åbenbart engageret til at præsentere en helt i 1375, hvor dronning Margrete skænkede anden kandidat for paven, nemlig Peder Jensen ’Vor klerk’ Peder Jensen noget gods i Uby ved Lodehat. Det lykkedes kanniken at komme Kalundborg.7 Her betegnes han som kannik i til Rom inden domkapitlets udsending nåede frem, og Urban VI indsatte derfor Peder Jensen

5 Rev. VIII, 56 og Rev. Extravag., 80. På det kongelige Lodehat som ny biskop på trods af domkapit- bibliotek i Stockholm er bevaret to originalsider af lets vilje.8 Man har hidtil betragtet dette som et denne åbenbaring, skrevet på svensk af Birgitta selv. 6 Det såkaldte Codex Panispernus på 24 fol. sider opbevares nu i Franciskaner-ordenens arkiv i Rom. 8 Svenska Riks-Archivets Pergamentsbref nr. 1681, 1764 7 DD 3 rk. Bd. 9 nr. 532 og 2077. DD 4 rk. Bd. 2, nr. 267

36 vivian etting – dronning margrete, birgittinerne og den svenske kirke resultat af dronning Margretes manipulation i blev understreget at hun skulle styre riget ”i alle Rom, men som Tore Nyberg har påpeget er det hendes livsdage”.11 langt mere sandsynligt, at det var Birgittinerne, I Sverige havde utilfredsheden med kong som stod bag.9 Albrechts regering efterhånden bredt sig til Under alle omstændigheder er valget af Peder åbent oprør i protest mod favoriseringen af Jensen Lodehat til biskop af Växjö et rigtig tyskere og den økonomiske krise. Lederne af godt eksempel på magtspillet bag besættelsen dette var eksekutorerne af den tidligere drost af bispestolene. Det gavnede både Birgittinerne Bo Jonsson Grips testamente. Hele ni af de og dronning Margrete, men den ny biskop har ialt 12 svenske rigsråder tilhørte denne kreds, formentlig ikke været særlig populær blandt heriblandt også Birger Ulfsson, der var søn af kannikerne i Växjö. Allerede i 1386 lykkedes det den hellige Birgitta. I slutningen af marts 1388 ham at blive overført til bispestolen i Århus, og afholdtes et møde på Dalaborg ved Vänern, snart blev han dronningens nærmeste rådgiver. hvor man valgte dronning Margrete til regent i Sverige med samme titel af ”Fuldmægtig Frue 12 MARGRETE OVERTAGER MAGTEN og husbond”. Hun fik næsten uindskrænkede rettigheder til at udpege en ny konge hvad enten I sommeren 1387 opholdt kong Oluf og dronning det var i hendes levetid eller efter hendes død. Til Margrete sig i Skåne, og skildtes i Rönneby i slut- gengæld lovede hun at regere efter svensk lov og ningen af juli. Kong Oluf drog med sine hoffolk bekræftede stændernes gamle rettigheder. videre til Falsterbo slot, hvor han pludselig blev Det endelige opgør med kong Albrecht fandt syg og døde helt uventet den 3. august. Nu var sted ved slaget ved Falköping den 24. februar det brændende spørgsmål: hvem skulle overtage 1389. Som bekendt led han et ydmygende tronen i Danmark og Norge? Med Oluf døde nederlag, og blev taget til fange sammen med den sidste direkte mandlige efterkommer af sønnen Erik. Hermed stod Margrete som regent Folkungerne og Valdemarernes kongeslægter, i alle tre nordiske riger, og hun var helt klar men Mecklenburg kunne levere en kandidat over, at et godt forhold til den svenske kirke var med de rette forbindelser: et barnebarn af afgørende for magtovertagelsen. Allerede et par dronning Margretes storesøster, der var blevet uger efter slaget udstedte hun et værnebrev for gift ind i det mecklenburgske fyrstehus. En Vadstena Kloster for at hindre, at nogen forgreb hurtig beslutning måtte træffes for at undgå sig på klosterets ejendom. Senere på året ved Mecklenburgernes totale triumf, og kun en uge et stort møde i Söderköping den 30. oktober efter dødsfaldet blev dronning Margrete valgt skænkede hun en mægtig sum på 10.000 mark til regent på landstinget i Lund den 10. august sølv til domkirker, klostre og kirker i Sverige.13 1387 med den mærkelige titel: Fuldmægtig Frue Til gengæld lovede ærkebiskoppen af Uppsala og Husbond og hele Danmarks riges formyn- med flere biskoppper og verdslige rigsråder, der.10 Som kvinde var hun udelukket fra at blive at ”de af al magt ville befordre og styrke det valgt til konge, så med denne titel gik man helt herskab, som nu var i Sverige og herefter ville udenom de normale procedurer. Nogle har komme”. kaldt det et egentlig statskup. Samme titel fik hun i Norge (2. februar 1388), hvor det samtidig

11 DN. III, nr. 477 9 Brilioth 1941, s. 285 f, Nyberg 1991, p. 417 12 ST II, nr. 411a, samt DD. 4 rk, Bd. III, nr. 360-362 10 DD. 4 rk. Bd. III, nr. 222-229-253 13 ST II, s.475

37 kyrkohistorisk årsskrift 2012

KANONISERINGEN AF pilgrimme samme aflad, som de ville have fået DEN HELLIGE BIRGITTA ved at besøge Rom i jubelåret 1390.18 Birgitti- nerordenens triumf var fuldkommen. På mødet i Söderköping blev der også udfær- Den svenske kirke var i disse år bekymret diget en bønskrivelse til pave Urban VI om at over de retsløse tilstande i riget, og på et stort lade ”den glorværdige fru Birgitta indskrive i kirkemøde i marts 1396 blev man enige om at helgenrækken”.14 På det tidspunkt var paven søge at bremse ”menneskehedens tøjlesløse afgået ved døden to uger før, men nyheden var begær og ondskab, som i disse tider tiltager endnu ikke nået til Norden. Til hans efterfølger mere end sædvanligt”. Midlet hertil blev udste- valgtes Bonifacius IX, som viste sig endnu mere delsen af en bandbulle, som fra den 26. juli lagde lydhør overfor dronningens ønsker. Det følgende hele landet under interdikt, hvilket jo teoretisk år sendte han ligefrem en skrivelse til dronnin- betød, at ingen kunne blive kristent begravet gen med forsikringer om, at skønt hendes fædre eller modtage den sidste olie.19 Det var derfor havde opnået store nådesbevisninger, ville han sikkert ikke tilfældigt, at valget og hyldnin- lade endnu større ting komme hende til del.15 gen af dronning Margretes fostersøn Erik af Anmodningen om helgenkåringen ved mødet i Pommern på Mora Sten gennemførtes tre dage Söderköping vidner om den centrale betydning, inden bandlysningen trådte i kraft. Ved samme som blev tillagt netop dette spørgsmål. Uden lejlighed fik kirken doneret yderligere 10.000 tvivl har hendes kansler, biskop Peder Jensen mark, og bandlysningen blev aflyst. Lodehat, spillet en rolle i denne sag, som også ville have stor indflydelse på den svenske kirkes holdning overfor magtskiftet i Sverige. For GODSINDDRAGELSERNE I SVERIGE yderligere at sikre sig Birgittinerordenes velvilje OG DEN NORDISKE UNION udstedte dronningen endnu et værnebrev til Både i Sverige og Danmark blev der i 1396 klosteret under et flerdages besøg i Vadstena gennemført nogle særdeles gennemgribende i november 1389, hvor hendes fostersøster reformer af bl.a. godspolitikken for at rette Ingegerd nu var abbedisse.16 Her havde dron- op på den økonomiske krise. Ved hyldningen ningen sammen med fire biskopper overværet på Mora sten udstedte Erik af Pommern den indvielsen af en norsk kvinde til nonne. såkaldte Nyköpingrecess, der medførte beslag- Kanoniseringen af den hellige Birgitta blev læggelse af en mængde godser, som i den for- således et prestige projekt for både Bonifacius udgående periode var overtaget uretmæssigt fra IX og dronning Margrete, og endelig i 1391 Kronen.20 I modsætning til i Danmark skulle kunne helgenkåringen fejres ved en stor fest i dette ske uden nogen form for erstatning! Der Peterskirken den 7−8 oktober. Festlighederne blev oprettet særlige retterting over hele Sverige, er udførligt beskrevet af flere øjenvidner, bl.a. og i de følgende år gennemførtes sagerne med klosterets generalkonfessor Magnus Persson stor hensynsløshed. Særlig dronningens foged og Lars Romer, der repræsenterede klosteret Esbjörn Djäken var frygtet for sine metoder, og i Rom.17 Efter kanoniseringen strømmede der var sågar beretninger om, at han havde lagt pilgrimme til Vadstena, og som yderligere bevis folk i gabestok for at få dem til at makke ret. på sin velvilje tilstod paven to år senere disse Nyköping recessen indeholdt også forbud mod al privat borgbyggeri, og alle der var blevet adlet 14 APD VI nr 5169. 15 DD 4 rk, bd. IV, nr. 281 16 DD 4 rk. bd. IV, nr. 137 18 DD 4 rk, bd. V, nr. 64 17 DV afsnit 58-68; Karlsson 1901, s. 1-15; SRS I, 1, s. 19 SS, s. 91-100 1105-07; SRS III, 2, s. 241-44 20 ST II, s. 655-663; DD 4 rk, bd. 6, nr. 145

38 vivian etting – dronning margrete, birgittinerne og den svenske kirke under det mecklenburgske styre blev frataget føre krig mod hinanden, da alle tre riger havde deres titel – og dermed deres skattefrihed. Med én herre og konge. Uden tvivl hentydes her til det Erik Lönnroths ord var recessen ”ett förkros- berømte møde i Kalmar det følgende år, hvor sande nederlag för den svenska stormannaklas- den nordiske union blev oprettet i forbindelse sen. Den strök ett streck över allt vad aristo- med kroningen af den unge Erik af Pommern til kratien vunnit ekonomiskt och politiskt efter konge over Danmark, Norge og Sverige. Selve upproret mot Magnus Eriksson”. 21 ceremonien blev foretaget af den svenske og den Striden nåede også til Vadstena kloster, hvor danske ærkebiskop, og det store kroningsbrev abbedissen Ingegerd Knutsdatter blev anklaget dat. 13 juli 1397 blev beseglet af ialt 67 personer, for at støtte dronningens godsreduktioner. 22 ærkebisper, biskopper, riddere og svende fra Det havde dog også forbindelse med en indre de nordiske riger.24 En egentlig traktat om magtkamp i klosteret mellem abbedissen på de nærmere bestemmelser for unionen blev den ene side og klosterets generalkonfessor og dog aldrig udfærdiget, hvilket siden skulle få præsterne på den anden. Det endte med, at abbe- alvorlige konsekvenser. dissen blev afsat i februar 1403, men hun forblev Forholdet mellem dronning Margrete og dog i klosteret som almindelig nonne indtil sin hendes fostersøn Erik af Pommern var efter død i 1412. alt at dømme udmærket. Det fremgår af den For at genoprette den gode forhold til såkaldte instruktionsskrivelse, som Margrete Vadstena kloster og gyde olie på vandene efter skrev i forbindelse med hans rejse til Norge i den indre magtkamp rejste dronning Margrete 1405, hvor han skulle modtage sin kommende til Vadstena i julen 1403−04, hvor hun ligefrem hustru, prinsesse Philippa af England.25 I skri- blev optaget som medsøster i ordenen – en velsen bliver han strengt formanet til at følge såkaldt soror ab extra. Det var naturligvis en hendes anvisninger i en lang række sager, og den rent formel titel, men med denne handlling afsluttes med et kærligt ønske om, at de med demonstrerede dronningen klart, at hun ”Guds hjælp vil komme tilsammen igen med støttede Vadstena ubetinget. Diariet beretter, at ære, fred og ro, både i sjæl og legeme”. Kong hun før sin afrejse tog afsked med alle nonnerne Erik og dronning Philippa blev iøvrigt varme og siden munkene ved at kysse dem på hånden. støtter af Vadstena kloster, der blev gjort til en Optegnelserne beretter også om en episode, hvor slags kirkeligt centrum for unionen. Philippa dronningen havde en fortrolig samtale med en af blev optaget som en slags lægsøster i 1415, og da munkene. Hun havde da fortalt om en kvinde, hun døde i klosteret den 5. januar 1430 blev hun som havde været i stor nød, men så modtog en begravet i nordre sideskib. Kong Erik donerede åbenbaring fra den hellige Birgitta, der havde penge til oprettelsen af et særligt præstekolle- sagt: ”Elsk brødrene i Vadstena og du skal blive gium, der skulle bære en kappe med et rødt kors befriet fra alt dette”. Og dronningen tilføjede: på gul bund ”der kaldes rigets banner”. Desuden ”Engang skal jeg sige jer denne kvindes navn, deponerede kongen to gyldne kroner i klosteret, men brødrene forstod, at det var hende selv, hun som skulle udlånes, når fremtidige konger og sigtede til”.23 dronninger af unionen skulle krones. I Nyköping recessen henvises til et fremtidigt møde mellem det svenske, det danske og det norske rigsråd, hvor man skulle aftale aldrig at

21 Lönnroth 1969, s. 16 22 Norborg 1958, s. 56-58 og 272-283. Rosén 1950 24 DD 4 rk. bd. VI, nr. 344-345 23 SRS I:1, s. 116 25 DD 4 rk, bd. X, nr.13

39 kyrkohistorisk årsskrift 2012

KAMPEN OM BESÆTTELSEN AF DE på at få dronningen bandlyst. I en kopibog, der SVENSKE BISPESTOLE tilskrives Linköpingkanniken Johannes Hilde- brandt, findes to interessante breve, der tydeligt Dronningen og Peder Jensen Lodehat, der i vidner om stemningen indenfor den svenske 1395 havde overtaget bispestolen i Roskilde, kirke. Her refereres følgende ordveksling med manipulerede uden skrupler med udnævnelsen den miskendte biskop: ”Ligeledes adspurgte jeg af de svenske biskopper. Da den svenske ærkebi- biskoppen hr. Gjord, om han ville udvirke en skop døde i 1408 samledes domkapitlet allerede exkommunikation over dronningen”, hvorpå dagen efter for at vælge hans efterfølger, der der blev svaret lidt henholdende: ”Disse tyranner blev sendt til Rom for at få pavens velsignelse er exkommunicerede af hele Guds kirke på af valget. Dronningen og Peder Jensen Lodehat grund af deres misgerninger, hvis de ikke havde imidlertid udvalgt deres egen kandidat, angrer”.28 Det gjorde det heller ikke nemmere, en kannik ved navn Jens Gerekesson Lodehat, at ’Det Store Skisma’ i denne tid gik ind i en ny der ’tilfældigvis’ var en nevø til Peder Jensen fase. Kardinalerne afsatte begge paver og valgte Lodehat. Han opholdt sig netop i Rom, hvor i stedet en ny pave under navnet Alexander V. valget blev gennemtrumfet og paven godkendte Ingen af de afsatte paver accepterede imidlertid den nye ærkebiskop. deres afsættelse, så dermed var der nu 3 paver. Fra en kopibog i Vadstena kloster ved vi, Vadstena og dele af den svenske kirke tilslut- at Vadstena kloster var indblandet i affæren. tede sig den ny pave, medens Margrete holdt sig I et brev skriver en ukendt munk til den ny til Romerpaven Gregor XII. Striden blev dog ærkebiskop, at han beder til ”at Gud selv vil bilagt, da den nyvalgte pave pludselig døde, give Eder kærlighedens, visdommens og for- og dronningen siden gik over på efterfølgeren standens ånd, hvorved alle Eders mangler kan Johannes XXIII’s parti. dækkes”. Brevet afsluttes med følgende svada: Dronning Margrete døde i 1412, og fik ”Vi, som har været en virksom årsag til Eders følgende tvetydige eftermæle i Vadstena klosters udnævnelse, frygter meget Guds dom, hvis I Diarium: ”Hun var i sit liv – hvad det verdslige opfører Eder noget andet end godt”! 26 Brevet angår – meget velundt af lykken”. 29 Mange har havde desværre ingen større indvirkning på den fokuseret på hendes benhårde magtpolitik og ny ærkebiskop, for hans embedsperiode blev en manipulation, som jo også er tydelig i hendes katastrofe. Han endte med at blive afskediget holdning overfor kirken og besættelsen af de i 1421, men blev senere udnævnt til biskop på svenske bispestole. Samtidig er der dog efter min Island som en slags kompensation. Her blev han mening ingen tvivl om, at hun nærede en oprigtig druknet af ophidsede bønder i 1433. hengivenhed overfor Birgittinerne. Kanoniserin- Endnu et eksempel på dronningens mani- gen af Birgitta blev en mærkesag for både dron- pulation finder vi i striden om besættelsen af ningen og hendes kansler Peder Jensen Lodehat, bispestolen i Strängnäs 1409−10. Domkapitlet og de sørgede for at klosteret i Vadstena i vidt valgte ærkedegnen Gjord, medens dronning omfang undgik godsreduktionerne. I sine sidste Margrete pegede på den tilsidesatte kandidat år arbejdede dronningen desuden på at stifte et fra ærkebispestolen.27 Det endte naturligvis Birgittinerkloster i Danmark, der med navnet med, at dronningens kandidat gik af med sejren, Maribo kom til at ligge i Skemminge på Lolland. men udnævnelsen skabte stor splid, og enkelte Klosterkirken fungerer i dag som domkirke. breve vidner om, at nogle ligefrem arbejdede

26 Losman 1970, s. 51; Brilioth 1925 s. 216 ff.; Klosterets 28 Johannes Hildebrandts Kopibog C6 opbevares på kopibog C:19 f. 149v-150v. Uppsala Universtetsbibliotek 27 Brilioth 1925, s. 265 f, 305 ff ;Losman 1970, s. 8-13. 29 DV, 48:5; SRS I:1, 132

40 vivian etting – dronning margrete, birgittinerne og den svenske kirke

Dronning Margretes personlige religiøsitet og Birgittinernes succes og betydning i den fremgår utvetydigt af de mange donationer, nordiske union. gavebreve og instiftelser af sjælemesser.30 Hun Vurderingerne af dronning Margrete kom er uden tvivl en af nordiske regenter fra mid- i svensk historieskrivning til at hænge tæt delalderen, der har skænket mest til kirkelige sammen med synet på Kalmarunionen. Allerede institutioner. I enkelte tilfælde viser kilderne, i 1470’erne skrev Ericus Olai i sin: ’Chronica at dronning Margrete også var opmærksom på Regni Gothorum’, at danskerne næsten betrag- de lidelser, som den jævne befolkning havde lidt tede Margrete som en helgen, men fra svensk under krigene. I 1403 bestemte dronningen, at side ”..är hon värd det djupaste helvete”. bønderne i Uppsala stift skulle fritages for de tunge ekstraskatter, og blandt de testamenta- riske bestemmelser, som dronningen udstedte Kilder og litteratur året før sin død skænkede hun en stor sum penge til ”de kvinder og møer, som man kan spørge og få at vide er blevet krænkede og fornedrede Kilder i disse tre rigers krige østen for Øresund”. Acta et processus canonizacionis beate Birgitte. Andre penge blev giver til messer for ”de sjæle, Red. Isak Collijn. Samlingar utg. Av Svenska som er døde i disse krige både til lands og til Fornskriftsällskapet, Serie 2, Lat. Skr. 1. vands, hvad enten de har været med riget eller Uppsala 1924−1931. AB imod”. 31 Her ser man en ganske anderledes side Acta pontificum Danica. Red. A.Krarup e.a. af dronningens karakter, end hendes kyniske København 1904−43. APD magtpolitik vidner om. Ved samme lejlighed Diarium Vadstenense. The Memorial Book of skænkede hun et beløb på 2000 mark, som . A critical Edition with an skulle bruges til pilgrimsrejser. Ikke mindre end Introduction. Red. Claes Gejrot. Stockholm 125 personer skulle sendes ud til valfartssteder 1988. DV i hele den kristne verden for at bede for dron- Diplomatarium Danicum. Red. C.A. Christen- ningens sjæl, bland andre Jerusalem, Betlehem, sen København 1966 ff. DD Rom, Santiago da Campostella, Aachen, Køln, Diplomatarium Norvegicum. I−XIX. Red. Canterbury og naturligvis også til Birgittas grav C.C.A. Lange m.fl. Kristiania 1849−1901. i Vadstena. DN Kalmarunionen blev aldrig det drømmebil- Diplomatarium Suecanum. VIII.: 1−3. Red. lede, som man i Romantikken forestillede sig. J.Liedgren m.fl. Stockholm 1953−66. DS Det var langt hen ad vejen kynisk magtpolitik, Revelationes Sanctæ Birgittæ. Lübeck 1492. men kombineret med ideologi, entusiasme og Rev. religiøsitet. Her stod Birgittinerordenen midt Scriptores rerum Sueciacarum medii ævi. I−IV. imellem en unionstro fløj og en skarp fordøm- Red. E.M. Fant. Uppsala 1818−1874. SRS melse af dronningens politik. Det har uden tvivl Statuta synnodalia veteris ecclesiæ Sveogo- været et dilemma for ordenen, for ingen kunne thicæ. Red. H.Reuterdahl. Lund 1841. SS være i tvivl om, at dronning Margrete spillede Svensk Diplomatarium från och med år 1401. en særdeles vigtig rolle for både kanoniseringen Red. C.Silfverstolpe. I−III, Stockholm 1875−1902. Diplomerne er desuden publiceret via Riksarkivet database SDHK. SD 30 Bøgh 2010; Johannsen 2011 31 SD, nr. 16083 (3. Maj 1403); DD 4 rk, bd. XII, nr. 334-337; Larsson 1997, s. 110; Losman 1972, s. 55 ff.

41 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Litteratur Fullmäktig fru och rätt husbonde. Studier i Kalmarunionens förhistoria. Århus. Andersson, A. 1983 Vadstena Klosterkyrka. Losman, Beata, 1970 Norden och Reformkon- Stockholm. cilierna 1408−1449. Göteborg. Brilioth, Yngve, 1925 Svenska kyrka, Losman, Beata 1972 ”Drottning Margaretas Kungadöme och Påvemakt 1363−1414. ekonomi och donationspolitik”. I: Scandia, Uppsala Universitet. s. 26−58. Bøgh, Anders, 2003 Sejren i kvindens hånd. Lönnroth, Erik, 1969 (1934) Sverige och Kal- Kampen om magten i Norden ca. 1365−89. marunionen 1397−1457. Göteborg. Århus. Margrete 1. Nordens Frue og Husbond. Bøgh, Anders, 2010 ”Dronning Margrethe, Udstillingskatalog 1997. Red. Poul Grinder- kirken, det hellige og det hinsidige”. I: Mid- Hansen. Danmarks Nationalmuseum. delalderens verden. Århus, s. 445−459. Norborg, Lars-Arne, 1956 ”En historisk Bir- Den hellige Birgitta. Kilderne til hendes historie gittakommentar från drottning Margaretas og udvalg af hendes skrifter. Red. Johanne tid”. I: Kyrkohistorisk Årsskrift 56, s. 61−72. Skovgaard. København 1921. Norborg, Lars-Arne, 1958 Storföretaget Carlsson, G., 1956 ”Helige Birgittas upprors- Vadstena kloster. Studier i senmedeltida program”. I: Archivistica et mediaevistica godspolitik och ekonomiförvaltning. Lund. Ernesto Nygren oblata. Stockholm, s. 86−102. Nyberg, Tore, 1988 ”Birgittinerkulturen och Djurklou, G., 1894 ”Jöns Gerekesson ärkebis- unionen”. I: Saxo. Kulturhistorisk Årsbok för kop i Uppsala 1408−1421”. I: Historisk Tids- Skåneland, s. 35−49. skrift (svensk) XIV Stockholm. Nyberg, Tore (red), 1991 Birgitta, hendes værk Etting, Vivian, 1997 ”Margrete og Birgit- og hendes klostre i Norden. Odense. tinerordenen”. I: Margrete 1. Nordens Frue Nyberg, Tore, 1991 Birgittinsk festgåva. Studier og Husbond. Udstillingskatalog. Red. Poul om Heliga Birgitta och Birgittinorden. Grinder-Hansen. Danmarks Nationalmu- Uppsala. seum, s. 250−255. Olesen, Jens E., 1991 ”Kongemagt, Birgittenere Etting, Vivian, 2009 Margrete 1. – en regent og og Kalmarunion” I: Birgitta, hendes værk og hendes samtid. Gyldendal (3 udg.) hendes klostre i Norden. Red. Tore Nyberg. Höjer, Torvald, 1905 Studier i Vadstena klosters Odense, s. 169−219. och birgittinordens historia intill midten af Rosén, Jerker, 1950 ”Drottning Margaretas 1400-tallet. Uppsala. svenska räfst”. I: Scandia XX, s. 169−246. Johannsen, Birgitte Bøggild, 2011 ”Cum tota Ståhl, P. 1995 ”Två apokalyptiska brevformu- posteritas digne ut meruit simul honorare lär från början av 1400-talet om drottning nequeat”. I: Living Memoria. Studies in Margareta och påveschismen”. I: Symbolae Medieval and Early Modern Memorial septentrionales. Latin Studies Presented to Culture. Red. Rolf de Weijert e.a. Hilversum. Jan Öberg. Red. M.Asztalos e.a. Stockholm. Karlsson, K.H. , 1901 Lars Romares Berät- telse om den heliga Birgittas kanonisering. I: Samlaren XXII, s. 1−15. Larsson, Lars-Olof, 1997 Kalmarunionens tid. Lindblom, Andreas, 1942 ”Birgittinernas konst och den nordiska unionstanken”. I: Ord och Bild 51, s. 241−248. Linton, Michael, 1971 Drottning Margareta.

42 vivian etting – dronning margrete, birgittinerne og den svenske kirke Illustrationer

Denne romantiske allegori over Kalmarunionen blev malet af den dansk-norske kunstner Erik Pauelsen i 1784. De tre jomfruer med hver sit rigsvåben symboliserer naturligvis Danmark, Sverige og Norge. Fot. Det kgl. Danske Kunstakademi.

Dette segl anvendt dronning Margrete i årene Billede af den hellige Birgitta, der giver sin klosterregel til nonner 1375−76. Indskriften bekendtgør, at hun er og munke i Birgittinerordenen. Hun er omgivet af en mængde dronning af Norge og Sverige. Efter A. Thiset: symboler, bl.a. en pilgrimshat, et skjold med Roms valgsprog Danske kongelige Sigiller. fra antikken SPQR (Senatus populusque Romanus) og Kristus- symbolet IHS (Jesus Hominum Salvator). Træsnit fra 1400-tallet.

43 kyrkohistorisk årsskrift 2012 Illustrationer

Albrecht af Mecklenburg blev valgt som svensk konge efter afsættelsen af Magnus Eriksson i 1364. Denne illustration fra Den Mecklenburgske Rimkrønike, 1378 viser ham med faderen, den gamle hertug af Mecklen- burg, ved sin side. Fot. Mecklenburgisches Landeshauptarchiv.

Figuren af dronning Margrete på sarkofagen i Sct. Birgitta af Vadstena (1303−1373). Træskulpturen fra ca. Roskilde domkirke viser et idealiseret portræt 1430 er udført i Nordtyskland og blev opstillet i Vadstena af dronningen, som var knap 60 år ved sin klosterkirke (136 cm høj), hvor den stadig kan ses. Oprindelig død i 1412. Sarkofagen blev opsat af Erik af havde figuren en pen i den ene hånd medens den anden hånd Pommern i 1423. Fot. Det danske National- hvilede på en opslået bog. Formentlig skal Birgittas himmel- museum. vendte øjne indikere, at hun netop modtager en åbenbaring. Fot. Statens Historiska Museet, Stockholm.

44 vivian etting – dronning margrete, birgittinerne og den svenske kirke Illustrationer

Kort over Norden i midten af 1300-tallet. Efter Etting, 2009.

(Venstre) Denne prægtige alterkalk i forgyldt sølv blev skænket til det nystiftede Birgittinerkloster i Maribo. Under foden ses et kronet M i sølv på rød emaljebund, hvilket må referere til dronning Margrete. Fot. Det danske Nationalmuseum.

(Højre) Pilgrimstegn fra Birgittas grav i Vadstena, fundet i en grav i Æbelholt kloster i Nordsjælland. På indskriften står: Ave Maria santta Berids in Vadstena. Højde: 5,2 cm. Fot. Det danske Nationalmuseum.

45 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Erik af Pommern blev kronet i Kalmar den 17. juni 1397 som konge over den nordiske union. Selve kronings- brevet er dog først dateret 13. juli og blev beseglet af i alt 67 personer. Fot. Det danske Rigsarkiv.

(Venstre) Den energiske biskop Peder Jensen Lodehat, der senere blev dronning Margretes nærmeste rådgiver, arbejdede i 1379-80 ved kanoniseringsprocessen for Birgitta i Rom. Senere blev han biskop i Växjö, Århus og Roskilde. Han døde i 1416 og gravlagdes i Roskilde domkirke under denne gravsten.

(Højre) Denne malede scene fra Birgitta altertavlen i Vadstena klosterkirke viser, hvordan den hellige Birgittas kiste blev båret hele vejen fra Rom. Altertavlen blev udført i Lübeck af den kendte kunstner Johannes Stenrat og opsat i klosterkirken i 1459. Efter A. Andersson, 1983

46 vivian etting – dronning margrete, birgittinerne og den svenske kirke

Summary In the meanwhile the political situation in Scandinavia had changed again. The young king Oluf of and suddenly died in 1387 only 17 years old, and both Queen Margrete I and her kingdoms decided to elect his mother, queen relations to the Swedish Church Margrete, as regent. She had turned up to be and the Order of St. Birgitta a clever and strong ruler, who was an excellent dealer at negotiations. Now her attention was This article deals with the strong connections drawn to Sweden, where dissatisfaction with between Queen Margaret I. (1353-1412) and king Albrecht of Mecklenburg developed the new Order of St. Birgitta (Ordo Sanctissime into open uproar. Large parts of the Swedish Salvatoris), which had received papal approval nobility decided to point at queen Margrete as in 1370. The 14th century was characterized by new regent in Sweden, and secret negotiations endless wars between the Nordic kingdoms, and were initiated. The final battle between the two in this chaotic political climate the new Order rivals took place on February 24th 1389. Queen gained strong influence on the historical devel- Margretes army won a great victory and king opment. Albrecht was taken prisoner. Now the queen In 1364 the Swedes dethroned the old king and was regent in all three kingdoms and it was time elected Albrecht of Mecklenburg as new king of to organize a new government. Sweden. Denmark was ruled by King Valdemar In Sweden it was of vital importance for IV, but at his death in 1375 there was no male heir the queen to gain the support of the Swedish to the Danish throne. It was therefore decided to Church, and here the Order of St. Birgitta choose the son of his daughter Queen Margrete, became a crucial instrument. Only a few weeks who was married to King Haakon of Norway. after the battle she promised to protect the From her childhood queen Margrete had been Convent of Vadstena, and later the same year influenced by the Bridgettine culture. After she she sent a humble request to the pope about the was married only 10 years old, she was brought canonization of St. Birgitta. In 1403 the queen to Norway and a daughter of St. Bridget was herself was received into the Order as ‘soror ab appointed as mistress of the royal household. extra’, even though this evidently was a formal She brought up the young queen with her own gesture to demonstrate her support. daughter Ingegerd, who later became abbess The founding of the Nordic Union in 1397 in the mother convent in Vadstena, and kept a signaled the queen’s total victory. She had close friendship with the queen. In 1370 queen recently issued a new legislation, which ordered Margrete bore a son Oluf, who became king of that all estates taken from the Crown since 1363 Denmark after the death of his grandfather king should be restored and special courts appointed Valdemar. When his own father died in 1380 in each jurisdiction. The reforms in Sweden he took over the throne in Norway as well, but were carried out ruthlessly, and in Vadstena under the regency of his mother queen Margrete. the abbess Ingegerd was accused of supporting The Church had entered the period known as the confiscations. After an internal dispute in the great Schism (1378-1417) with two popes in the convent she was dismissed, but remained in Rome and Avignon. The Scandinavian kingdoms Vadstena as an ordinary nun. supported the pope in Rome, and this turned up Queen Margretes manipulation of the to be a wise decision. The canonization of the appointment of in Sweden provoked holy Birgitta (1303-1373) became an important great dissatisfaction, and here the most spec- issue, and a Danish canon Peder Jensen Lodehat tacular case was the appointment of a new was appointed deputy for the examining judge archbishop in 1408. The chapter in Uppsala in the canonization process in Rome. He later had chosen their own candidate, but the queen became bishop and close chancellor of queen persuaded the pope to point at Jens Geresesson Margrete, and for decades he was one of the Lodehat, who happened to be a nephew of her most powerful men in the Nordic countries. chancellor. A secret letter to the new archbishop In 1391 the canonization of St. Birgitta could reveals that a monk in Vadstena had played an finally be celebrated in Rome. important role in the intrigues, and the letter

47 kyrkohistorisk årsskrift 2012 ends with the following reflection: “We who advantage of corruption at the papal court, have been active in your appointment fear very she gave many gifts and donations to churches much God’s punishment, if You do anything and monasteries. The founding of a Bridgittine other than good”. Nevertheless Jens Lodehats convent in Maribo in Denmark was a token of time as archbishop became a disaster, and he this enthusiasm. However in Sweden the feelings was finally dismissed in 1421. towards the queen were mixed, and the convent Although queen Margretes policy towards of Vadstena was criticized for their support of the Church was quite ruthless and took every the queen.

48 Biörn Tjällén Kungens biktfader – andlig vägledning och politisk rådgivning vid senmedeltidens hov

Fämta dödhelika synden är giri. J henne maa mennis- att påverka politiken i ett samhälle med svagt kian swa rannsakas om hon haffuir nakath oräthlika utvecklade institutioner var trots allt att påverka afflat för giri skuldh, antiggia stulith, röffuath ällir olaghligha skattat.1 fursten. I det sammanhanget är själavården av kungen och den klerk som hade denna uppgift Olaglig beskattning är en dödssynd, jämförbar också politiskt-historiskt intressant. Här fanns med plundring och stöld. Det är Ingeborg en möjlighet att påverka kungens inre liv, hans Gerhardsdotter, abbedissa i Vadstena, som värderingar och ambitioner. Den som ansvarade påminner sin systerson Christian, kung över för detta exklusiva pastorala fält var kungens Nordens tre riken (1457-1464). Den omedel- biktfader. bara anledningen till att kungen bör reflektera Men vad vet vi om de kungliga biktfädernas över väldets beskattning är bikten. Han skall verksamhet vid hovet? Vilka var de, och hur rannsakas i botsakramentet och Ingeborg gestaltade sig deras karriärer i skärningspunk- antyder att även rikets styre kan bli föremål för ten mellan kyrkan och den världsliga makten? frågor. Nedan nämns några exempel ur det svenska Botens sakrament var naturligtvis ett viktigt materialet som belyser förekomsten av biktfäder didaktiskt verktyg för kyrkan. Det gav möjlighet vid hovet. Men huvudsaken i det följande är att omsätta teologisk doktrin och kyrkorätt till det politisk-didaktiska innehållet i de biktma- handlingsmoral för den enskilde kristne. Men nualer som vägledde dem i det pastorala arbetet i vilken mån användes botsakramentet för att med kungen. Manualerna uttrycker kyrkans även förmedla politiska normer? Medeltidens förväntningar på kungen men ger också en politiska författare uppfattade kungens inre liv bild av konkreta problem i det politiska livet. som en central politisk arena. De intresserade De relaterar kungens politik till hans själsliga sig mer för furstens personliga kvaliteter än för hälsa. Fanns det andliga faror som följde särskilt institutionella förhållanden, mer för kungens med kungamakten och synder typiska för dess dygder än för hans relation till rådsförsamlingar, innehavare? Blev kungens politik en fråga för ämbetsmän och parlament. Det lättaste sättet biktfadern?

1 Fjorton råd om et gudelikt leverne, R. Geete (utg.), Skrifter till uppbyggelse från medeltiden, SFSS (Stockholm 1904-05), s. 159-204.

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 49 kyrkohistorisk årsskrift 2012 BIKTFÄDER VID DET SVENSKA HOVET liv – som inte avsatt mycket material. Diplomen presenterar åtminstone de juridiska konturerna Kungens hov var i hög grad en klerikal miljö. av detta ämbete samt upplysningar om ett antal Det var delvis ett resultat av centralmaktens individuella innehavare och deras karriärer. administrativa behov. Klerkerna hade den Nedan följer exempel ur det svenska materialet. utbildning som krävdes för att formulera Det var påvliga bullor som etablerade den maktens dokument och kyrkan själv uppfat- kungliga biktfaderns juridiska existens och tade rådgivning till kungen som en plikt.2 Vi ramarna för hans pastorala verksamhet. En skymtar denna miljö i de medeltida diplomen. första upplysning om påvligt sanktionerade De nämner notarier, kanslerer, sekreterare och kungliga biktfäder i Sverige har vi från år 1281, andra klerker i kungens tjänst.3 Och det är fram- när Magnus Birgersson beviljas rätten att välja förallt som skrivare och ämbetsmän som det en sekulär eller ordenstillhörig klerk att avlösa svenska hovkleresiet har uppmärksammats av i alla ärenden som inte specifikt reserverats för historiker. Frågan om t.ex. det kungliga kapellet påven.6 Vi fokuserar här istället på ett senare – en institution som nämns första gången 1284 fall, från en mer väldokumenterad kontext, år och som måste ha varit en säregen kultmiljö i det 1347, då ett antal brev når Magnus Eriksson medeltida Sverige – har typiskt nog utförligast från Avignon. Det var goda nyheter för kung behandlats i relation till uppkomsten av kans- Magnus. I synnerhet två påvliga beviljanden lerämbetet.4 Men flertalet kaplaner vid detta bland breven har uppmärksammats. Clemens kapell var naturligtvis sysselsatta med liturgin VI gav Magnus rätt att använda 20 klerker med och själavården. Och man kan förvänta sig att kyrkliga inkomster för olika ändamål vid hovet. det även fanns andra och mer specialiserade Han fick också utnämningsrätt till ett antal religiösa funktionärer vid hovet. En av dessa poster vid svenska domkyrkor.7 I forskningen var den kunglige biktfader (confessor regis) har naturligt nog den kyrkopolitiska och insti- som förmedlade botsakramentet till kungen. I tutionella betydelsen av denna korrespondens Frankrike uppträder sådana påvligt sanktione- betonats. Yngve Brilioth uppfattade Magnus rade kungliga biktfäder från mitten av 1200- rätt att tillsätta handplockade kandidater till de talet.5 Vad kan vi säga om deras verksamhet vid svenska domkapitlen som en vändpunkt i rela- hovet i Sverige? tionen mellan kyrka och kung i riket. Det var Biktfaderns funktion och särställning bland ett första steg mot en svensk nationalkyrklighet de andra klerkerna vid hovet gör honom till ett där kungen höll i tömmarna.8 Herman Schück högintressant men svårfångat historiskt objekt. noterade att 20 betalda klerker innebar ett nytt Han hade direkt tillgång till kungens person och och stabilare fundament för den kungliga admi- det var hans uppdrag att hjälpa detta biktbarn nistrationen i riket.9 Vi saknar besked om de att moralisera över sitt eget agerande. Men det förhandlingar som låg bakom det goda utfallet gäller en exklusiv och omgärdad sfär – kungens för Magnus. Men Clemens tackade för några och hans närmaste omgivnings privata religiösa vita falkar och för andra gåvor från kungen i Norden.10 2 H. Millet & P. Moraw, ”Clerics in the State”, W. Reinhard (utg.), Power Elites and State Building (Oxford 1996), s. 173-88 6 SD 735 3 G. Inger, ”Kapellgeistlighet”, Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, vol. 8 (Malmö 1963), sp. 262-4 7 SD 4226 (Magnus supplik med Clemens beslut); SD 4235 4 H. Schück, ”Kansler och capella regis under folkunga- tiden”, Historisk tidskrift (1963), s. 133-187 8 Y. Brilioth, Svenska kyrkans historia, Vol. 2 (Stockholm 1941), s. 95 5 X. de La Selle, Le service des âmes à la cour: confes- seurs et aumôniers des rois de France du XIIIe au XVe 9 Schück, ”Kansler och capella regis”, s. 173-180 siècle (Paris 1995), s. 39 10 SD 4241

50 björn tjällén – kungens biktfader – andlig vägledning och politisk rådgivning vid senmedeltidens hov

Mot bakgrund av dessa bullors kyrkopolitiska vara synnerligen bred. En studie av kungliga och institutionshistoriska betydelse är det för- biktfäder i Frankrike visar att dessa haft en ståeligt att historiker intresserat sig mindre för allsidig omsorg om det kungliga hushållets två andra brev ur samma korrespondens. Båda religiösa förkovran: utöver bikt och predikan gäller det religiösa livet vid hovet. Det ena ger förekom även undervisning av prinsbarnen och Magnus rätt att utse en lämplig prästvigd person författande av teologiska traktater för lekmän. till sin personliga biktfader. Denne får avlösa i De kunde få rätt att administrera även andra alla typer av fall, utom de som särskilt reserve- sakrament än boten eller meddela avvikelse från rats för den påvliga jurisdiktionen.11 Det andra bestämmelser om kost vid fastedagarna. Men brevet slår fast att där kungen hör mässan kan biktfaderns roll begränsades i praktiken inte till prästen ge 40 dagars avlat från ålagd botgöring arbete med själavård och liturgi. Han har även till alla närvarande.12 Tillsammans ger de två fungerat som testamentsexekutor och förärats dokumenten bilden av en särskild, priviligierad rent administrativa ärenden. I 1400-talets andlig ekonomi vid hovet. Kungens biktfader Frankrike återfinns han regelbundet på en plats pålägger botgöring men påföljande mässa lättar i kungens råd.15 bördan betydligt. Vad det blev av Magnus biktfader efter dennes Att själv få välja en lämplig biktfader istället Frankrikeresa är oklart. Men i allmänhet för att nöja sig med den ordinarie sockenprästen fungerade kungliga uppdrag som en språng- var ett privilegium som fördelades av påven. bräda i den kyrkliga karriären. Elisabeth Mornet Men man kan inte utesluta förekomsten av visar hur två av tre dignitärer vid svenska biktfäder bara för att det saknas sådana bullor. domkapitel haft någon form av professionell Ett exempel, som dessutom visar på ett vidare karriär, vid sidan av de rent kyrkliga plikterna. verksamhetsfält för kungens biktfader, kommer Mestadels innebar det naturligtvis arbete för från år 1334. Då befinner sig en dominikan med biskopen. Majoriteten av biskoparna hade dock denna titel i sällskap med Magnus sekreterare i en bakgrund i tjänst hos den världsliga maktens Frankrike. Dit hade de rest för att förhandla om företrädare. Beroende av sådana kontakter kungens giftermål.13 Det är väl troligt att det var innebar också att det i viss mån var det stor- det specifika ändamålet med resan som moti- politiska spelet som avgjorde dragningen av de verade deltagandet av en Magnus närstående klerikala karriärvägarna. Det blir tydligt om klerk, men det är inte unikt att finna biktfäder man ser på tillträdet till digniteter vid domkapit- som diplomatiska envoyéer i Europa. För denna len, där det fanns kungliga patronat och påvliga egenskap kom den kanoniskt sanktionerade reservationer som kunde utnyttjas av spelarna. tystnadsplikten till nytta. Det var hårda straff Före 1430 var det t.ex. Margarata och Erik som för den som röjde bikthemligheter. Men det dispenserade de kungliga patronaten till sina innebar också att kungen genom biktfadern kandidater. 1438 – när det politiska lyckohju- kunde sända förseglad information, godkänd att let definitivt vänt för Erik i Sverige – vägde en lyftas endast för en specifik avsedd mottagare.14 rekommendation från marsken (Karl Knutsson) Biktfaderns verksamhet kunde i själva verket eller rikets råd betydligt tyngre än ett brev från kungen. Det var anhängarna till de som de facto 11 SD 4228. I SD 4229 ges samma privilegium åt drott- hade makten som kom på fråga för de kyrkliga ningen. Att döma av svaret givet i suppliken (SD 4226) hade Magnus dock önskat och beviljats rättigheter för sin biktfader att avlösa i alla typer av fall. 12 SD 4227 of diplomacy in late medieval Europe (London 2005), 13 Sverges traktater med främmande magter, Vol. 1 s. 76-79 (Stockholm 1877), s. 221 15 de La Selle, Le service des âmes à la cour, s. 45-51, 14 K. Plöger, England and the Avignon popes: the practice 141-159, 231-254

51 kyrkohistorisk årsskrift 2012

ämbeten där kungen hade patronatsrätt.16 välja) år 1432 utsåg Olof Larsson. Erik ansåg att Ambitiös klerikal karriärplanering omfattade Olof försökte förminska hans kungliga höghet med andra ord politiska överväganden. Det (maiestatis regie diminucionem).20 gällde att hamna inom en krets, gärna nära den Den goda relation som sannolikt förklarar kung eller regent som hade framtiden för sig. utnämningarna av före detta biktfäder till biskopar Ingen klerk var förmodligen närmare kunde naturligtvis uppfattas som en fördel även av kungen än hans biktfader. En blick på några den klerikala part, det enskilda domkapitel, som av de innehavare av ämbetet som vi känner var mer eller mindre tvunget att acceptera kungens vid namn antyder att samma karriärvillkor kandidat. Krönikeskrivaren Ericus Olais beskriv- gällde för dem. Att bli biktfader till kungen ning av Johan Håkanssons utnämning är talande i var en väg till biskopshatt. Några exempel: det avseendet. Ericus rapporterar att Johan mycket År 1364 ersätter Gotskalk Falkdal (ytterligare riktigt valdes av domkapitlet ”eftersom han varit en av Kung Magnus dominikanska biktfäder) konfessor och andlig fader åt herren konungen biskopen i Linköping.17 År 1419 utnämns Arend och var mycket omtyckt av denne”. Genom att Johansson (biktfader åt Kung Erik)18 till biskop acceptera kungens biktfader gjorde man honom i Strängnäs. Johan Håkansson (Vadstenabroder till viljes. Men därmed förbättrade man också och även han biktfader åt Erik) når toppen av sin relation till majestätet. Förhoppningen var att den svenska kyrkan när domkapitlet accepterar få kungens öra. Enligt Ericus föll det väl ut med honom som ledare av Uppsalastiftet år 1421.19 Johan Håkansson. Den förre biktfadern behöll Kungen hade uppenbarligen förtroende för sitt inflytande över kungen även som ärkebiskop: dessa män som biktat och förmodligen predikat ”under sin tid styrde han i hög grad kungen med och undervisat i det kungliga hushållet. Han sina råd”.21 måste ha litat på att deras lojalitet skulle bestå Bullorna till Magnus Eriksson visar att påvligt även efter att de befordrats till någon av rikets sanktionerade kungliga biktfäder även fanns i domkyrkor. I unionstidens Sverige var kontrol- Sverige. Liksom på kontinenten lär innehavarna len av episkopatet en politiskt central angelä- av ämbetet ofta haft uppdrag utöver den pastorala genhet för kungen. Biskoparna var självskrivna verksamheten vid hovet, t.ex. som diplomatiskt medlemmar i rikets råd, och bland annat därför sändebud åt kungen. Granskningen av ett antal var det politiskt intressant för kungen att de kända innehavare antyder också att ämbetet var som tillsattes var honom lojala. Ärkebiskopen en språngbräda i den kyrkliga karriären. Biktfa- var rådets preses. Mot bakgrund av denna rent dern hade rimligtvis kungens förtroende. Han politiska betydelse av ämbetet är det begripligt att t.ex. Kung Erik protesterade när domkapit- 20 A. Lindblom, Akter rörande ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 samt striden därom mellan konung Erik let (som i kanoniskrättslig mening hade rätt att och svenska kyrkan (Stockholm 1903), no 14 21 Ericus Olai Chronica regni Gothorum, utg. Jan Öberg och Ella Heuman (Stockholm 1993), LI 12-13 16 E. Mornet, “Les dignitaires des chapitres cathedraux […] electus fuit per capitulum [Upsalensem] dominus suédois à la fin du Moyen Âge”, Le clerc séculier au Iohannes Haquini de Vastenis ordinis Salvatoris, Moyen Age (Paris 1993), s. 208-211 eo quod esset confessor et pater spiritualis eiusdem 17 J. Liedgren, ”Gotskalk Falkdal”, Svenskt biografiskt dominis regis et ab eo multum dilectus. Quem non lexikon, Vol. 15 (Stockholm 1956), 188-192. Gotskalk eligisset capitulum Upsalense, si eligendi potestatem omnämns som Magnus biktfader i korrespondens liberam habuissent; sciebant enim regis animum huius med Urban V år 1363: SD 6856. Det dröjer dock ett domini Iohannis promocionem immodice anhelare. decennium innan han tillträder sitt stift och han dräps Unde hoc modo vexacionem suam redimentes, cum kort därefter. dies mali essent, et ecclesie consuluerunt indempnitati et regie satisfecerunt voluntati. Erat enim homo ille 18 S-E. Pernler, Sveriges kyrkohistoria. Vol. II, Hög- och devotus, modestus et prudens, morosus quidem in senmedeltid (Stockholm 1999) factis suis sed sani consilii et ad omnia occurencia 19 B. Losman, ”Johannes Haquini”, Svenskt biografiskt sciens invenire responsa et consilia oportuna; qui et lexikon, Vol. 20 (Stockholm 1975), s. 215 regem tempore suo pro magna parte consiliis dirigebat.

52 björn tjällén – kungens biktfader – andlig vägledning och politisk rådgivning vid senmedeltidens hov kunde bli biskop som belöning för trogen tjänst Men instruktioner för bikten spreds inte bara men också för att kungen behövde betrodda män till de klerker som administrerade sakramentet. på politiskt viktiga poster. Men dessa juridiska Vid medeltidens slut fanns biktspeglar avsedda och professionella konturer av biktfäderna säger för lekmän, även på nordiska språk.23 Av särskild ingenting om deras viktigaste arbete: själavården betydelse för att belysa själavården av kungen av kungen. är den svenska undervisning av Christian I som citerades i inledningen. Avsändare av dessa KUNGENS BIKTFADER I ARBETE Fjorton råd om et gudelikt leverne var, som nämndes i inledningen, Ingeborg Gerhardsot- Biktfadern i färd med själavården av kungen är ter, kungens moster och abbedissa i Vadstena. naturligtvis det som är svårast att belysa. Bikthem- Ingeborg rekommenderade böner och andra ligheterna skyddades av tystnad och har därför fromma övningar för kungen. Christian inte avsatt några rapporter. Vad som mer specifikt skulle t.ex. börja morgonen med bönen Jesus avhandlades under mötena mellan biktfader och nazarenus rex. Därefter rekommenderades han kung kommer vi alltså aldrig att få veta. Men två timmars gudstjänst med betraktelser av med en annan typ av material – manualer för Guds fyra goda gärningar. Liknande medita- biktfäder – kan vi åtminstone se vad han förvän- tioner skulle återkomma under dagen. Och när tades undersöka i de själavårdande samtalen med Christian satte sig till bords skulle han påminna kungen. Genom dem får vi en bild av kyrkans sig om de bittra rätter som serverades vår förväntningar på fursten och av de själsliga faror herre. Rollen som kung över Nordens tre riken som förknippades med styret. uttrycks i råden bland annat genom en särskild Biktmanualerna fyllde ett verkligt behov uppmärksamhet av ländernas skyddspatroner. inom kleresiet. Botsakramentet, eller skrif- Christian skall vända sig till Erik och de andra termålet som det kallades i Norden, blev efter rikspatronerna i Sverige, Knut i Danmark och Laterankonciliet 1215 allmän och obligato- Olof i Norge.24 Ingeborgs Fjorton råd behandlar risk.22 Den uppgift som därmed pålades den alltså annat än bikten. Men det är ändå kungens enskilde sockenprästen var avsevärd. Att hjälpa självrannsakan som ges det största utrymmet i botgöraren genomsöka sitt samvete, värdera texten. Christian skulle beakta om han befann graden av allvar i de begångna synderna och sig i nåden eller i synd, och därmed i behov av ålägga lämplig kompensation krävde både botens sakrament.25 en teoretisk förståelse av synden och en stor Ingeborgs tionde och elfte råd fungerar som portion mänskligt omdöme. Det var, kan man en biktspegel. De skulle vara Christian till hjälp anta, en mer krävande uppgift än utdelningen av i hans privata introspektion och därmed bidra de övriga sakramenten. Det fanns ett behov av till en uttömmande bikt. Råden diskuterar vägledning och det växte snart fram en praktiskt t.ex. hur kroppens fem sinnen lockar till synd orienterad litteratur kring botens sakrament. och redovisar de sju dödssynderna. Christian Den utsovrade det praktiskt mest väsentliga fick alltså tillfälle att betänka hur han syndat ur andra mer svårtillgängliga teologiska och i vad han sett, hört och känt. Han fick identi- juridiska utredningar av enskilda frågor. Den försåg den stora massan av präster med vad de 23 Se t.ex. C. Bruun (utg.), Modus confitendi. Et tabt verkligen behövde för att fullgöra sin konkreta dansk Skrift fra ca. 1500 (Köpenhamn 1866) uppgift i själavården. 24 Geete, Skrifter till uppbyggelse, s. 199. Om kulten av de svenska rikspatronerna: S. Helander, Den medeltida Uppsalaliturgin. Studier i helgonlängd, tidegärd och 22 J. Gallén, ”Botsakrament”, Kulturhistoriskt lexikon mässa (Lund 2001), s. 172-231 för nordisk medeltid, vol. 2 (Malmö 1957), sp. 181-188 25 Geete, Skrifter till uppbyggelse, s. 186

53 kyrkohistorisk årsskrift 2012 fiera sin egen högfärd, vrede och frosseri, osv. sor, Magnus Unnonis. Han hade själv författat Ingeborg förklarade även hur Christian skulle en latinsk Epistula de devoto modo vivendi till bete sig under själva bikten. Hon uppmanade kungen.29 Han hade naturligtvis egna erfaren- till en rättfram och tydlig framställning av de heter av att administrera botsakramentet. Men syndfulla gärningarna. Omständigheterna även skrivna förlagor har bidragit till Fjorton kring olyckan skulle förklaras enligt ett givet råd. En kortare version av texten nämner särskilt schema. Uppgifter om vad, hur, när, hur ofta, en traktat kallad Opus tripartitum som inspira- var och med vem borde framgå av bekännelsen. tion.30 Förmodligen avsågs den andra delen av Ingeborg avrådde bestämt från allmän bikt, ett populärt verk i tre delar av Jean Gerson.31 som inte nämner enskilda försyndelser, men Mycket av det som berör bikten i Fjorton råd också från onödigt prat. ”Langha thalan” är kan kallas allmängods. Det gäller t.ex. formeln utan effekt i sammanhanget. Det gör dessutom för korrekt redogörelse av omständigheterna ”stundom scriptofadhrenom ledho”. 26 kring synden (Lat. quis, quid, ubi, per quos, Ingeborg rekommenderade att Christian quoties etc.) och utläggningen kring de olika skulle bikta sig en gång i veckan. Det var en dödssynderna.32 Men även mer överraskande betydligt intensivare rutin än den årliga bikt källor har bidragit till texten. I den handskrift som var obligatoriskt för alla kristna. Men som innehåller Fjorton råd (Uppsala universi- bikt varje vecka var förmodligen inte ovanligt tetsbibliotek C50) finns även en annan text som i de miljöer där man hade råd att hålla sig med manar monarker. Det är en svensk översättning, egen huskaplan.27 Christian uppmanades att Konung Ludvigs hälsosamma råd till Sonen till ändamålet förse sig med en biktfader med Filip, där Ludvig den helige står som förebild lämplig kompetens. Rådet ger en bild av biktfa- för furstlig fromhet och god regering. Ingeborgs derns roll vid hovet: uppmaning att Christian bör förse sig med en

Ok thy aldra wärddughasta herra haffuin altiidh när idhir kompetent biktfader, som citeras ovan, läggs i en gudhelikan lärdhan och mykith opplystan j the hälgha denna text i munnen på St Ludvig.33 Magnus script man och lärefadhir, hwilkin som kan oc vil jdhir oc Unnonis latinska epistel till kungen, Fjorton råd idhra tiänara oc vndirdhana andelica styra oc lära mädh scriptomalom oc predican, fför hwat thingom oc syndom J och denna översättning av Ludvigs maningar skulin idhir vakta oc hwat J skulin göra och huru J maghin till sonen ger alla råd till en kung. Möjligen skäligha oc gudhelica liffwa.28 har Ingeborg och Magnus arbetat på ett mer Biktfadern skall vägleda monarken och hans hov mot ett fromt och förnuftigt liv. Verktyg för att forma det kungliga livet är predikan, botens 29 Uppsala universitetsbibliotek C 15: 353r-371r sakrament och möjligen även andra former 30 Geete, Skrifter till uppbyggelse, s. XIV 31 Jean Gerson, Opus tripartitum de praeceptis Decalogi, av undervisning. Biktfadern är en pastoral de confessione et de arte moriendi (Köln 1467) mångsysslare vid hovet, som i exemplen från 32 T.ex. hos Raymond av Penaforte: M. J. Haren, ”Social Frankrike ovan, där både predikan och under- Ideas in the Pastoral Literature of Fourteenth-Century England”, C. Harber-Bill (utg.), Religious Belief and visning av prinsbarnen ofta var en del av verk- Ecclesiastical Careers in Late-Medieval England samhetsfältet. (Woodbridge 1991), s. 46-48. 33 Uppsala universitetsbibliotek C 50: 166r-169v. Geete, Ingeborg förklara att hon har haft sin egen Skrifter till uppbyggelse, s. 208: Tridhia sancti lodovici biktfader till hjälp när hon kompilerat Fjorton raadh oc manilse är Käristi son, jag manar tik at thu tik idhelika scripta, oc wäl tik wt beskeedelica oc wäl råd. Sannolikt var det Vadstenas generalkonfes- lärdha scriptafädhir hulke tik kunno lära oc vnder viisa aff hwat tingom thu skal tik wakta oc göma, oc hwat 26 Geete, Skrifter till uppbyggelse, s. 190 the ting äru som tik bör göra Oc haff tik swa säfflica at thine scriffthafädhir oc andre thine wini tryggelica 27 Gallén, ”Botsakrament”, sp. 187 dirffwins tik awita. Jämför med Ingeborgs maning 28 Geete, Skrifter till uppbyggelse, s. 189 ovan samt nedan, not 45.

54 björn tjällén – kungens biktfader – andlig vägledning och politisk rådgivning vid senmedeltidens hov ambitiöst program med texter för andlig och herrar. Även flera av Vadstenabibliotekets bikt- världslig rådgivning till Christian. manualer riktades på detta sätt ad status.35 Hur skulle den biktfader som Ingeborg Vad bekände våra kungar? Tystnadsplikten föreslagit förbereda sig inför sina möten med omöjliggör naturligtvis ett fullständigt till- Kung Christian? Möjligen skulle han friska upp fredställande av vår nyfikenhet. Det finns inget sina kunskaper med ett besök vid biblioteket. material som tillåter oss att tjyvlyssna på de Vadstenabröderna var djupt engagerade i själa- medeltida furstarnas bekännelser. Men biktma- vården. Det är uppenbart när man ser närmare nualerna presenterar åtminstone föreställningar på klostrets boksamling som nu förvaras i om de själsliga faror som förknippades med det Uppsala. Vadstenahyllorna tyngdes bland annat världsliga styret. Det är ett normativt material av verk om botsakramentet. Där fanns åtskil- snarare än ett beskrivande. Men manualerna liga manualer för biktfäder, med titlar som skrevs med ett praktiskt ändamål i syfte och det Speculum eller lumen confessorum, Aureum är därför inte omöjligt att de i någon mån belyser confessionum och Ars artium.34 vad som försiggick vid dessa intima sessioner. Men föremålet för vår tänkte biktfaders Vi vet inte om någon av de svenska kungarnas pastorala nit var inte vem som helst utan kung biktfäder tog intryck av någon särskild manual. över Nordens tre riken. Hade det någon betydelse Men vi kan utgå från att de varit bekanta med för rannsakningen av synderna i bikten? Fanns den typ av råd som gavs i dessa texter och därför det synder som man ansåg var typiska för den som ett exempel ta del av en som var populär världsliga fursten och andliga faror som följde under medeltidens sista decennier. Det är särskilt med hans ämbete? Blev kungens politik Antonio Perozzis Defecerunt (också känd som en fråga för biktfadern? Man kan också fråga Confessionale), en biktmanual som när den sig hur biktsituationen påverkades av den stora trycktes översvämmade Europas bibliotek med statusskillnaden mellan kung och biktfader. 19 kända utgåvor.36 Defecerunt representerar Även för den specifika situation där en kung en typ av moralisk och teologisk värdering av skulle bikta var manualerna till hjälp. Deras furstens politiska agerande som förekom även i anvisningar tar ofta hänsyn till botgörarens andra liknande texter. sociala ställning. De förmedlar formulär med frågor – interrogatorier – avsedda för olika BIKTMANUALER OCH professionella eller social grupper. Biktfadern POLITISK DIDAKTIK skulle skilja på rustici, burgenses, advocati och milites, pojkar, munkar och åtskilliga Antonio Perozzi – mer känd som St Antoninus andra kategorier. Biktfadern skulle inte fråga – hade som ärkebiskop i Medicis Florens tillfälle alla botgörare samma sak utan fokusera på de att reflektera över moraliska och teologiska synder som typiskt förekom inom den grupp där aspekter på mäktiga mäns politiska beteende. biktbarnet kunde placeras. Christians biktfader kunde alltså bläddra förbi det mesta i manua- 35 De båda manualerna i samlingshandskriften Uppsala universitetsbibliotek C 72 – 20r-47r (Speculum con- lerna och börja anteckna först när han kom fessorum) och 100r-146r (Aureum confessionum/ till frågor som mer specifikt berörde världsliga Ars artium) – är på detta vis ordnade ad status. De behandlar kungar och andra världsliga herrar på 39v, respektive 123v. 36 Antonio Pierozzi, Defecerunt Reverendissimi Antonini archiepiscopi flo. ordinis predicatorum necnon cum 34 J. Gummerus, Beiträge zur Geschichte des Buss- und aliquibus conclusionibus ac decesionibus in foro cons- Beichtwesens in der schwedischen Kirche des Mittelal- cientie nuper repertis et impressis (Venedig 1499); P. ters (Uppsala 1900) presenterar relevanta handskrifter Michaud-Quantin, Sommes de casuistique et manuels i Uppsala universitetsbibliotek. de confession au moyen âge (Louvain 1962), s. 73

55 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Han motsatte sig t.ex. när stadens republikanska len därutöver skulle anpassas efter botgörarens författning åsidosattes under påtryckningar från stånd. Simoni, påpekar han i Defecerunt, finner den inflytelserika familjen. I stadens råd röstade man naturligt nog bland klerker, medan luxuria man enligt lagen anonymt (med en svart böna (lustan) vanligen förekommer bland ynglingar. för ja och en vit för nej). Systemet garanterade att För att kunna ställa lämpliga frågor måste bikt- den enskilde rådmannen kunde rösta efter egen fadern alltså först höra sig för om biktbarnets vilja, utan att frukta repressalier. Sådana kon- civilstånd, ståndstillhörighet (klerk eller lekman?) stitutionella bromsklossar uppskattades inte av och yrke.38 Antoninus skjuter därefter in sig på Medicis anhängare, som genom hot fick nejsägare olika professionella eller sociala kategorier och att träda fram. År 1458 utfärdade Antoninus en deras ståndstypiska försyndelser. Ett urval av det bulla som bestraffade beteendet med bannlys- urbana Europas professioner – läkare, advokater, ning.37 Aktionen är en konkret illustration av hur guldsmeder, studenter, biskopar och kaniker med politiska förbrytelser kunde hanteras i en teologisk mera – undersöks i texten. Antoninus har också och kyrkorättslig kontext. Ett konstitutionsvidrigt världsliga furstar som särskild kategori: principes, agerande bemöttes med en teologiskt motiverad rectores och barones.39 kyrkorättslig sanktion. Antoninus bannbulla var I Defecerunt utreds omkring 60 fall av en reaktion på en konkret politisk händelse. Men syndfullt furstligt agerande. Framställningen sannolikt var det inte politiskt engagemang som staplar exempel på varandra, ofta utan tydligt i första hand motiverade intresset för liknande tematiskt sammanhang. Ambitionen är att frågor i Defecerunt. Syftet var pastoralt. Folk tydliggöra allvaret av varje enskilt övertramp; syndade i det politiska livet lika väl som de gjorde om Fursten t.ex. tillägnar sig allmänningar det i det professionella livet eller det äktenskapliga. (gemensam skog eller ängar) så är det en dödlig Manualen presenterade exempel som hjälpte bikt- synd. I åtskilliga fall specificeras att förseelsen fadern att identifiera sådana fall. resulterar i exkommunikation; det sker t.ex. när I Defecerunt sammanfattar Antoninus både fursten tar kättare i försvar. Ibland kommente- juridiska och teologiska frågor kring botens ras omständigheter som påverkar bedömningen sakrament. Texten redogör för biktfaderns makt av synden; om furstens förseelse utöver rent att avlösa. Den upplyser om olika grader av synd personliga påföljder också resulterat i interdikt (dödssynder och mindre allvarliga synder). Men av hans stad bedöms den allvarligare. I Defe- det är de praktiska konsekvenserna av sådana cerunt ges inga rekommendationer om vilken frågor som står i fokus. Texten ger också konkreta typ eller omfattning av botgöring som motiveras instruktioner både för biktfäder och botgörare. av gärningen. För sådant fanns det annan lit- Den mest omfattande delen av Defecerunt är teratur, som botlängder, att tillgå.40 interrogatoriet, som presenteras i olika delar. Det Ett mindre antal fall i Defecerunt berör inleds med exempel på brott mot de tio budorden frågor om moral i furstens privatliv och vid (som olika typer av falskt vittnesbörd). Sedan följer hans hov (för vars mores han naturligtvis också exempel uppställda enligt de sju huvudsynderna ansvarade). Antoninus diskuterar förvisso (som girighet och vrede), av det slag som Ingeborg jonglörer, konkubiner och överdrivet flådig i inledningen av denna artikel presenterade för klädsel. Men denna typ av moraliskt pedanteri Christian. Båda dessa kategorier är potentiellt tar inget större utrymme i Defecerunt. Texten tillämpbara på alla som skall bikta. Men liksom andra författare menade Antoninus att spörsmå- 38 Antoninus, Defecerunt, 24v 39 Världsliga furstar berörs i Defecerunt, 76v-79r. För 37 L. Martines, April Blood. Florence and the Plot nedanstående exempel hänvisas till dessa sidor. Against the Medici (Oxford 2003), s. 53 40 Gallén, ”Botsakrament”, sp. 186-87

56 björn tjällén – kungens biktfader – andlig vägledning och politisk rådgivning vid senmedeltidens hov fokuserar till en övervägande del på frågor som hade kunnat? Han har naturligtvis ett ansvar mer uppenbart berör furstens styre. Det är för upprätthållandet av ortodoxin i sitt territo- centrala områden av den medeltide regentens rium. Ger han beskydd åt kättare: bannlysning! verksamhet som sonderas: Missförhållanden i Och skatter? Orättvisa skatter bedömer Furstens relation till kyrkan, hans jurisdiktion, Antoninus och andra författare till biktma- beskattning, ekonomiska politik, översyn av nualer som rapina (rån eller plundring). Även ämbetsmän och krigföring bedöms i termer av Ingeborg förklarade alltså att olagliga skatter är synd. Antoninus politiska realism var inte unik. ett uttryck för girighetens dödliga synd. Andra Johan av Ehenheims manual Aureum confes- frågor av betydelse för det ekonomiska livet i sionum, som fanns bland hyllorna i Vadstena, furstens domän berörs i Defecerunt. Beskyddar behandlade även den corrupta iusticia, rapinis han ockrare? Tillåter han missvisande mått och violencia. “Peccat autem domini tempora- och vikter i sitt land och orättfärdiga priser? lis in talliis et exactionibus”!41 Hindrar han befolkningen från att sälja bröd till Det är inte oväntat att frågor om kungens kleresiet? Antoninus diskuterar också furstens förhållande till kyrkan och kleresiet är framträ- inblandning i krig (rättfärdiga eller orättfär- dande i en text skriven av en ärkebiskop. Manu- diga?), förhållandet till vasaller (både egna och alerna ger naturligtvis främst kyrkans syn på andras) och översyn av egna (ibland tyranniska) saken. Inte minst de känsliga gränserna mellan ämbetsmän. världslig och kyrklig jurisdiktion kartläggs: Botsakramentet var ett komplex av olika Att förhindra någons tillgång till den kyrkliga moment. Bekännelsen (confessio) och avlösningen rättvisan är damnabile, menar Antoninus. Att (absolutio) skulle föregås av ånger (contritio) rigga kyrkliga val är värre än en vanlig dödlig och föresats till bot och bättring (satisfactio).42 synd, alltså ultra mortale! Att fängsla klerker En synpunkt som diskuterades var om den som leder naturligtvis till bannlysning. orättfärdigt tillägnat sig annans egendom måste Domsmakten var furstens kanske viktigaste återlämna det stulna för att komma på fråga för ansvarsområde. Rättskipningen var av yttersta avlösning.43 Denna syn slår igenom också i manua- vikt inte minst för maktens legitimering. Men lernas handlingsrekommendationer. Till exempel: Antoninus frågor visar prov på en världsmedve- Fursten som tjänat pengar på förekomsten av ten klarsyn och erfarenhet av hur den politiska ockrare inom hans välde måste återlämna denna makten lätt böjer rätten efter eget syfte. I förtjänst. Det är naturligtvis inte ockrarna som Defecerunt finns exempel på olika fall som skall få pengarna tillbaka, utan offren för deras understryker de själsliga faror som följer med verksamhet. Den första och mest grundläggande furstens plikt att skipa rätt inom sitt välde. Bikt- fråga som diskuteras i Antoninus interrogatorium fadern skall t.ex. efterfråga om fursten straffat för furstar gäller usurpation. Har fursten kommit med böter på grund av egen girighet snarare till makten med rättfärdiga medel? Om inte så än i avsikt att tillrätavisa förbrytaren, om han måste han återlämna makten till den det vederbör. lemlästat som straff av hämndbegär snarare än Så länge han styr som usurpator lever han i synd. för att skipa rätt, eller bortsett från vad som är Antoninus presenterar furstemaktens rätt för att vinna anhängare och behålla makten. själsliga fallgropar. Utgångspunkten är inte Frågorna i Antoninus interrogatorium uttrycker fromma kungliga ideal som St Ludvig utan även en förväntan på fursten som ansvarig för den allmänna ordningen: Har han t.ex. under- 42 Gallén, ”Botsakrament”, sp. 181 låtit att sätta stopp för rövarband, fastän han 43 Se t.ex. A. B. Wolter (utg.), John Duns Scotus’ Political and Economic Philosophy (St. Bonaventure, N.Y. 41 Uppsala universitetsbibliotek C 72: 123v 2001), s. 28-35.

57 kyrkohistorisk årsskrift 2012 praktiska konstitutionella normer som ställts Summary inför typiska problem med maktmissbruk och mänsklig svaghet. Det är frestelserna i de vardagliga centrala funktionerna i styret som THE ROYAL CONFESSOR: PASTORAL exemplifieras i Defecerunt, ett politiskt fält där CARE AND POLITICAL COUNSEL AT THE mutor, rivalitet och egna ambitioner förleder till LATE MEDIEVAL SWEDISH COURT synd. Antoninus ger en dyster men förmodligen Authors of medieval political thought were more realistisk bild av denna politiska verklighet. Men concerned with the personal qualities of the prince det finns också en hoppfull, didaktisk ambition i than with political institutions. They wrote more denna del av furstens själavård. Om biktfadern about his virtues than about his role in parliament. förmedlade botsakramentet enligt riktlinjerna i This article examines the sacrament of penance as one of the didactic means by which such norms Defecerunt så bidrog det inte bara till regentens were communicated to the prince. The royal själsliga hälsa utan också till att han konfron- confessor was the crucial link in this transfer, terades med en uppsättning politiska ideal. and this article traces his appearance at the late Han skulle förstå att hans konstitutionsvidriga medieval Swedish court and also discusses the agerande försatt honom i dödlig synd. Hans confessional manuals that were produced to help föresats till bättring innebar ett löfte om att him interrogate his royal confessant. The Swedish court is relatively unexplored as a locus of devotion försöka regera med oväld. and little is known about its clerical personnel. Men hur skulle kungen ha reagerat om This article presents the appearance of the papally- han ställts inför dessa frågor under bikten? sanctioned royal confessor, in the reign of Magnus Christian I som kom till tronen efter att en Eriksson in 1347, and offers a brief discussion of svensk aristokratisk falang sänt Karl Knutsson i the careers of a number of later incumbents of this office, suggesting that the post of royal confessor exil, skulle möjligen finna frågor om usurpation was a likely path to a bishopric. The main part of opassande. Han skulle säkerligen inte välkomna the article is a scrutiny of manuals for confessors påminnelsen om att den kanoniska rätten stipu- and penitents, which elucidates the political norms lerade exkommunikation för våld mot klerker; communicated through the pastoral care. At the Christian hade trots allt slängt den svenske centre of this discussion is a Swedish instruction ärkebiskopen, Jöns Bengtsson, i fängelse.44 for royal devotion – Fjorton råd om et gudelikt leverne (c.1457), compiled by the Vadstena abbess, Skillnaden i social status mellan kungen och Ingeborg Gerhardsotter, for King Christian I – hans biktfar gjorde möjligen dessa sessioner and a popular Latin manual for confessors that märkliga. Vi kan kanske förlåtas för misstan- included a specific interrogatory for temporal ken att det var omöjligt för kungens biktfader lords, the Defecerunt of St Antoninus of Florence att samvetsgrant göra sitt jobb. Christians (print 1499). What, according to these texts, were moster Ingeborg var medveten om problemet. the particular spiritual dangers of holding power? And did the confessor examine the policies of the Hon uppmanade sin kungliga släkting att vara king? The Defecerunt provides didactic examples ”sävlig”, så att biktfadern kunde djärvas att that demonstrate how princes sin in their exercise förebrå – i de fall där det kunde behövas. 45 of central governmental concerns, such as jurisdic- tion, warfare, relations to the church, taxation and 44 B. Tjällén, ”Induced by the devil? Christian I and usurpation. Ideally, if administered in accordance the privilegium canonis”, J. Øyrehagen Sunde (utg.), with the advice in the Defecerunt and similar Encounters of Legal Cultures in the Nordic Realms in manuals, the sacrament of penance would not the Middle Ages (under utgivning) 45 Geete, Skrifter till uppbyggelse, s. 189: ”O kärasti brodhir haffwin idhir swa säffweligha liwfflika oc awitandis”. Även här har den svenska översättningen ödmiwkligha aadhe han jämwäl adhre adhre jdhre av Ludvigs IX råd stått modell, cf. s. 208: ”Oc haff tik wjni maghin til dirffwas at vnderwisa oc awita jdhir swa säfflica at thine scriffthafädhir oc andre thine wini hilsamligha oc tryggheligha j thy som j finnins wara tryggelica dirffwins tik awita”.

58 björn tjällén – kungens biktfader – andlig vägledning och politisk rådgivning vid senmedeltidens hov only benefit the spiritual wellbeing of the king, but Schück, H., ”Kansler och capella regis under also instill a set of constitutional standards. folkungatiden”, Historisk tidskrift 1963 Wolter, A. B. (utg.), John Duns Scotus’ Political Litteratur and Economic Philosophy. St. Bonaventure, N.Y. 2001 Brilioth, Y., Svenska kyrkans historia, Vol. 2. Øyrehagen Sunde, J. (utg.), Encounters of Legal Stockholm 1941 Cultures in the Nordic Realms in the Middle La Selle, de X., Le service des âmes à la cour: Ages (under utgivning) confesseurs et aumôniers des rois de France du XIIIe au XVe siècle. Paris 1995 Gallén, J., ”Botsakrament”, Kulturhistoriskt TRYCKT KÄLLMATERIAL lexikon för nordisk medeltid, vol. 2. Malmö Antonio Pierozzi, Defecerunt Reverendissimi 1957 Antonini archiepiscopi flo. ordinis predica- Gummerus, J., Beiträge zur Geschichte des torum necnon cum aliquibus conclusionibus Buss- und Beichtwesens in der schwedischen ac decesionibus in foro conscientie nuper Kirche des Mittelalters. Uppsala 1900 repertis et impressis. Venedig 1499 Harber-Bill, C. (utg.), Religious Belief and Bruun, C. (utg.), Modus confitendi. Et tabt Ecclesiastical Careers in Late-Medieval dansk Skrift fra ca. 1500. Köpenhamn 1866 England. Woodbridge 1991 Ericus Olai Chronica regni Gothorum, (utg.) Helander, S., Den medeltida Uppsalaliturgin. Öberg, J. & Heuman, E. Stockholm 1993 Studier i helgonlängd, tidegärd och mässa. Geete R. (utg.), Skrifter till uppbyggelse från Lund 2001 medeltiden, SFSS. Stockholm 1904−05 Inger, G., ”Kapellgeistlighet”, Kulturhistoriskt Jean Gerson, Opus tripartitum de praeceptis lexikon för nordisk medeltid, vol. 8. Malmö Decalogi, de confessione et de arte moriendi. 1963 Köln 1467 Liedgren, J., ”Gotskalk Falkdal”, Svenskt bio- Lindblom, A. (utg.), Akter rörande ärkebis- grafiskt lexikon, Vol. 15. Stockholm 1956 kopsvalet i Uppsala 1432 samt striden därom Losman, B., ”Johannes Haquini”, Svenskt bio- mellan konung Erik och svenska kyrkan. grafiskt lexikon, Vol. 20. Stockholm 1975 Stockholm 1903 Martines, L., April Blood. Florence and the Plot Svenskt diplomatarium. Stockholm 1829− Against the Medici. Oxford 2003 Sverges traktater med främmande magter, Vol. Michaud-Quantin, P., Sommes de casuistique 1. Stockholm 1877 et manuels de confession au moyen âge. Louvain 1962 Mornet, E., “Les dignitaires des chapitres HANDSKRIFTER cathedraux suédois à la fin du Moyen Âge”, Uppsala universitetsbibliotek C 15 Le clerc séculier au Moyen Age. Paris 1993) Uppsala universitetsbibliotek C 50 Pernler, S-E., Sveriges kyrkohistoria. Vol. II, Uppsala universitetsbibliotek C 72 Hög- och senmedeltid. Stockholm 1999 Plöger, K., England and the Avignon popes: the practice of diplomacy in late medieval Europe. London 2005 Reinhard, W. (utg.), Power Elites and State Building. Oxford 1996

59

Sven-Erik Pernler Åskådligt, konkret och mycket angeläget Om allmogens fromhetsliv i Sverige på drottning Margaretas tid

FRUSTRERANDE DROTTNING, Vadstena näppeligen allvaret i hennes kristna IFRÅGASATT BIRGITTIN tro,6 men hennes sätt att som drottning utöva sitt ämbete hade kanske lämnat en del övrigt att Drottning Margareta avled natten till apost- önska om hon hade velat framstå som en kristen larna Simons och Judas fest, den 28 oktober drottning, i betydelsen en avbild av Kristus 1412. Hon befann sig då på sitt skepp i hamnen konungen, i linje med de samtida furstespeglar utanför Flensburg. När kännedomen om döds- Birgitta själv anknöt till i sina uppenbarelser.7 fallet nådde Vadstena, noterade prästbrodern Drottningens märkliga försök år 1399 att lägga Tore Andersson detta i klostrets diarium, men Vadstena landsby under kunglig beskattning gjorde samtidigt en kommentar: ”Hon var och skilja den från klostret hade exempelvis mycket framgångsrik i sitt liv, vad gäller världs- gruvligen misslyckats, eftersom ”Gud allsmäk- liga ting.”1 Broder Tores lakoniska omdöme tig bestämde annorlunda” som broder Tore då om en kvinna som var medsyster i klostret och uttryckte det.8 Å andra sidan gav hon året därpå delaktig i klostrets andliga tillgångar,2 som Vadstena stadsrättigheter i stället, till stor nytta alltsedan hon blev drottning över Sverige 1389 för klostret.9 besökt och på olika sätt främjat klostret,3 som Tveklöst var man hösten 1412 inom den svenska mycket aktivt verkat för den heliga Birgittas kyrkoprovinsen ambivalent till Margareta, det kanonisering,4 och som fyra år före sin död lagt enade Nordens drottning.10 Hon blev ju som ung grunden till ett nytt kloster av hennes orden på fostrad och handledd i Norge av Märta Ulfsdotter,11 Lolland,5 är förbryllande. Inte ett enda upp- skattande ord om hennes insatser för klostret eller om hennes andliga liv. Man ifrågasatte i 6 DV 123:1. 7 Holtsmark 1964, sp 61–68. Klockars 1971, s 78–87. Klockars 1976 , s 163–167. Härdelin 1998, s 90–94, 1 DV 218. 215f. 2 DV 123. 8 DV 103. Fritz 2000a, s 83. 3 DV 49:2f, 83, 91, 110:4f, 120, 169:1. Fritz 2000a, s 83. 9 Fritz 2000b, s 119. 4 Höjer 1905, s 113f. 10 Larsson 2003, s 96f. Jfr Petrén 1990, s. 46. 5 DV 221:3. Höjer 1905, s 259f. 11 Larsson 2003, s 102. Syster Patricia 2003, s 302.

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 61 kyrkohistorisk årsskrift 2012 den heliga Birgittas äldsta dotter, och var därmed tas och kung Eriks hänvändelse till påven, insatt barndomsvän med den första invigda abbedissan i den föreståndare Margareta önskat i Enköping. Vadstena, Ingegerd, Märtas dotter, hon som efter Kyrkomötet underkände denna handläggning. cirka två decennier på grund av oegentligheter Drottningen ägde inte att besätta platsen som tvingades lämna sitt ämbete i februari 1403 men föreståndare, varför den tidigare förestånda- fortsatte att leva som syster i klostret ”i godhet ren återinsattes. Två av kronans fogdar hade och ödmjukhet”.12 Kyrkans förväntningar på att därtill lagt beslag på fastigheter som tillhörde Margareta mot denna sin bakgrund skulle res- Uppsala domkyrka och hotades nu av exkom- pektera principen om libertas ecclesiae, kyrkans munikation om inte fastigheterna återlämnades frihet, hade emellertid redan i ett tidigt skede inom sex veckor från beslutets kungörande.15 naggats i kanten. Som drottning önskade hon helt Drottningen kritiserades likaså för att hon tydligt kontroll även över kyrkan och kyrkolivet. inte hade genomfört utlovade skattelättnader i Hon riskerade därmed att hamna i konflikt med landet. Bristen på skattelättnader kan i sin tur den kanoniska rätten, kyrkans egna, universella ha bidragit till att sockenbor i Strängnäs stift en rätt, exempelvis genom att på otillbörligt sätt längre tid vägrat att lämna underhåll till sina blanda sig i kyrkliga utnämningsärenden. Det kyrkors underhåll och byggenskap, vilket mötet kunde ske i en gråzon genom vädjanden och utfäs- tillrättavisade dem för.16 telser till påvestolen, eller genom påtryckningar på Det är tveksamt om drottningen verkligen biskopar, domkapitel och präster. Hon hade bytt hann nås av protesterna. Å andra sidan kan hon sida i påvekonflikten för att uppnå egna syften och inte gärna ha varit okunnig om stämningsläget hon hade 1410 lyckats utnyttja påven mot dennes i Sverige och inom den svenska kyrkopro- egna anhängare i landet.13 Sådana erfarenheter vinsen. Till denna hörde också Gotland, en ö uppvägdes tydligen inte av det faktum att hon, som hennes far Valdemar Atterdag härjat ett trots ett ansträngt ekonomiskt läge, också kunde halvsekel tidigare och där såren ingalunda var vara generös med gåvor till biskopar, domkyrkor, läkta.17 kloster och kyrkliga institutioner, ofta då i utbyte 14 mot något annat, materiellt eller andligt. ALLMOGE I ETT AGRART SVERIGE Mot den här bakgrunden ska vi försöka närma KONCILIEKRITIK I ARBOGA 1412 oss frågan hur allmogen i Sverige levde sitt Det ackumulerade kyrkliga missnöjet med kristenliv, främst då i det agrara samhället, drottningen kom till tydligt uttryck under det på drottning Margaretas tid. Adeln och de veckolånga provinsialkonciliet i Arboga kring besuttna får den här gången skymta i margina- mitten av september 1412, en och en halv månad len, hur betydelsefulla de än var i vissa trakter innan Margareta gick ur tiden. Mötet riktade för exempelvis kyrkorummens utgestaltning, skarp kritik mot henne på flera punkter. Hon anskaffandet av bilder och paramenta samt hade exempelvis tvingat styresmannen över klostrens expansion. Det kan förefalla vanskligt Enköpings hospital att avgå, varpå den nye att försöka göra en samlad bedömning av ärkebiskopen Jöns Gereksson, som var av dansk allmogens fromhetsliv i den svenska kyrkopro- härkomst och blivit ärkebiskop efter Margare- vinsen i slutet av 1300- och början av 1400- talet. Redan allmogebegreppet i sig är ju vagt 12 DV 118:2, 215. Nyberg 1991, s 238 – 264. Syster Patricia 2003, s 302f. 13 Brilioth 1941, s 292–294, 298, 300, 305–315. Pernler 15 SD 1619. Brilioth 1941, s 312–314. 1999, s 108–113. 16 SD 1621. 14 Larsson 2003, s 44, 109–111. 17 Till belysning se Siltberg 2002, s 25–40.

62 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget och diffust.18 Här kommer det att brukas om men, liksom metodproblemen, är betydande. Ta den stora massan av folket i det agrara Sverige, till exempel den materialgrupp som rikast låter alltså om självägande bönder och deras familjer, oss tangera individnivån: mirakelsamlingarna. men också om landbor och bergsmän. Mycket De handlar vanligtvis om lekmän, män och av det som fortsättningsvis kommer att beröras kvinnor, unga som gamla. Men deras berättelser är samtidigt applicerbart på majoriteten av de och vittnesmål är nedtecknade och redigerade framväxande städernas befolkning, alltså på de av kyrkans män. Det är alltså de sistnämndas icke burskapsägande och deras familjer. Den ordval, uttryck och tolkningar som når oss. ekonomiska spännvidden inom dessa grupper Men hur hade den berörda bonden, pigan eller var samtidigt betydande. I vårt sammanhang handelsmannen själv uttryckt sig i sitt berät- betyder det mindre, då vi endast sällan och bara tande? Det vi idag läser, kan alltså vara tillrät- mycket begränsat kan röra oss på individnivå talagt såväl språkligt som ideologiskt, utan att eller ens familjenivå. miraklet i sig därför behöver skymmas. Mer problematiskt är exempelvis att på ett Samtidigt tror jag att det i utgångsläget kan rättvisande sätt försöka transponera domkyr- vara fruktbart att arbeta med tydliga indikato- kans rika liturgiska liv till den mycket lilla rer när man vill gripa sig an ett ämne som vårt. landskyrkans liv, med dess i flera avseenden Låter sig detta göra för en tid och ett samhälle begränsade resurser.19 Likaså är det svårt att där den agrara miljön är så totalt dominerande konkret komma åt hur man formade sitt andliga och där de urbana inslagen ännu närmast är att liv, inte minst det sakramentala livet, på gårdar uppfatta som viktiga men geografiska starkt som kunde ligga miltals från kyrkan, alltså i begränsade undantag? Ja, jag tror det. Jag tänker extremt vidsträckta och glesbefolkade socknar. exempelvis på inledningsorden till Gutalagen, Hur ofta kunde människor från dessa gårdar de en av de lagar som biskopen av Linköping hade facto i sin sockenkyrka eller något kapell fira de att beakta i sin tjänsteutövning. Där sägs bland cirka 100-talet helgdagar så som det idealiter annat att ”vi ska … alla tro på en Gud allsmäktig var tänkt? Sistnämnda fråga finns det egentligen och bedja honom om hjälp, att han ville giva oss inget svar på. gott år och fred, seger och hälsa…”.20 Fyra ting betonas uttryckligen: gott år (alltså god skörd MATERIAL- OCH METODPROBLEM och boskapslycka till exempel), fred, seger (som inte nödvändigtvis behöver avse främst yttre Grundmaterialet för undersökningen är inte fiender) och hälsa (som underförstått leder till direkt överflödande, även om det förvisso finns en god död när tiden är ute). Allt detta är all- ett och annat i textväg att tillgå såväl på forn- mänmänskligt och har sina motsvarigheter i de svenska som på latin, därtill belysande bilder flesta religioner från olika tider. Tankarna går och intressanta föremål. Bland de skriftliga igen i fromma folkliga formuleringar i runskrift materialgrupperna kan nämnas mirakelsam- likaväl som de möter i den kristna liturgin med lingar, exempelvis relaterade till Helga Lösen i dess böner. Stockholm, biskop Brynolf i Skara eller Birgitta Till indikatorerna vill jag också räkna in Birgersdotter och hennes Vadstena, landskapsla- erfarenheter från den fas under 1500-talet som gar och partikulärrättsliga kyrkliga dokument, innebar en nedmontering av kyrkliga seder och bönböcker och predikningar, samt formulär för bruk som varit praktiserade i århundraden i signelser och besvärjelser. Men tolkningsproble- landet. Vilken blev människors reaktion när Kristus inte längre som förr fick (eller kunde) 18 Larsson 2003, s 130–141. 19 Helander 1991, s 194–205 20 GL 1. Pernler 1984, s 67–71, 84.

63 kyrkohistorisk årsskrift 2012 vara ständigt sakramentalt närvarande i för boskapslycka, eller så leder man boskapen sockenkyrkan? När man inte längre tilläts be runt dessa kors i samma syfte. Alternativt för döda anhöriga, än mindre fira mässa för ber man vid dem om att vilsegången boskap dem? När vallfärder förbjöds som botgöring ska återkomma eller återfinnas. Vid de gamla eller gottgörelse och när helgonen förklarades källorna offrar man ull, nålar, mynt eller annat uteslutande kunna tjäna som förebilder, inte för att ens boskap eller man själv ska befrias från förebedjare? Eller omvänt: vad hade alla dessa olika typer av sjukdomar, oavsett om källan och andra företeelser en gång positivt betytt? har en kristen benämning eller någon annan Inom detta spänningsfält mellan å ena sidan benämning. På berg, vid gårdens vårdträd eller bondesamhällets universella, urgamla ambition under höga träd ute i skogen räknar man med att med alla till buds stående medel säkerställa andliga krafter som ska främja livet. Exemplen hälsan och livet, och å andra sidan 1500-talets skulle kunna mångfaldigas.21 Här fanns en nordeuropeiska idé om den nationella kyrkan allmänmänsklig, förkristen symbolvärld som under kungamaktens beskydd, med en befolk- kyrkan kunde anknyta till, men inte alltid ning befriad från okunskap och vidskepelse och lyckades kristna. påvlig maktutövning, kommer vi att röra oss, Förkristna var i grunden också de väderleks- låt vara att vi här begränsar oss till drottning och fruktbarhetsprocessioner som hölls, och Margaretas era. där kyrkoledning och allmoge heller inte alltid drog jämt. På denna punkt tycks emellertid VIDSKEPELSE ELLER BEPRÖVAD problemen ha varit mindre i Norden än på ERFARENHET? kontinenten, eller så saknas inhemskt material som skulle kunna ge oss information. Väder och När det gällde formerna för att säkerställa vind var av avgörande betydelse för liv eller död. livet, och då inte enbart människans, kan man Om skörden slog fel på grund av torka eller som sannolikt ana en konflikt mellan hierarkin, följd av för mycket regn eller köld, kunde det alltså kyrkans ledning, och lantprästerna i fråga bli svårt för människor och djur att överleva. om förståelse. De sistnämnda var oftast födda Därför hade man om våren processioner ut över och uppvuxna i en agrar miljö, antingen som åker och äng, med bön om gott väder, god växt, bondsöner eller som prästsöner. Kanske hade de god skörd. I processionen kunde bäras krucifix, därför inte riktigt samma rädslor eller betänk- processionsfana, relikskrin, en skulptur av ligheter inför det som stiftsstadens lärda prelater kyrkans patron(a) samt rökelsekar och vigvat- benämnde ”vidskepelse” men som bönderna tenkärl. Sådana dagar var Markusdagen (25/4), själva såg som beprövad erfarenhet. Därmed gångdagarna (måndag, tisdag och onsdag före inte sagt att lantprästerna, som ju samtidigt Kristi himmelsfärdsdag) samt i Uppland även själva var bönder, praktiserade samma bruk Eriksdagen (18/5). Under processionerna sjöngs fullt ut. Men dessa prästers erfarenhet av och litanior samt sånger med omkväden på svenska. förståelse för böndernas villkor skulle kunna Samtidigt angav många av kalendariets eller förklara varför vi vid denna tid har så få exempel kalenderstavens helgondagar tiden för sådd och på att människor verkligen ställs till svars för sin skörd, jakt och fiske. Kyrkoåret hade med andra ”vidskepelse”. ord integrerats i det agrara året.22 Ännu flera århundraden efter drottning Av delvis annan inriktning var de imbredagar Margaretas tid kan vi belägga hur människor exempelvis brukar förkristna och kristna kors 21 Ström-Honko 1961, sp 373–375. Arwidsson 1965, sp 54–56. Pernler 1984, s 70f parallellt. Vid de förkristna korsens fot läser 22 Johansson-Virtanen 1960, sp 187f. Johansson 1968, sp man signelser och besvärjelser, slaktar smådjur 470f. Beskow 1999, s 236f. Härdelin 2005, s 152–154.

64 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget som inföll fyra gånger om året. De omfattade dragdjur. Man fördömde även olika sätt genom onsdag, fredag samt lördag och var fastedagar, vilka människor menade sig kunna återfinna men samtidigt böne- och processionsdagar. undangömt tjuvgods eller försökte undvika Den första perioden började sju dygn efter ”egyptiska dagar”, alltså olycksdagar, i arbetet. Askonsdagen, den andra Fjärdedag Pingst, den De sistnämnda var ofta markerade i kalendrar tredje onsdagen närmast efter Korsmässan 14 för borgerligt bruk. Alla de som utövade något september, medan den fjärde slutade lördagen av detta skulle bestraffas, och det med samma närmast före julafton. De omspände alltså hela straffsats som vid dödssynd.27 året och dess liv, men hade inte specifikt funk- Hur ska man tolka och förstå detta? Hur tionen att vara agrara märkesdagar.23 frekvent var det som här aktualiserades, och Till säkerställandet av livet kan vi kanske hur hanterades sådana problem på lokalpla- också hänföra fenomenet med Mariabilder net, i socknarna? Att det som kyrkomötet tog som förlorat sitt Jesusbarn, alternativt har ett upp varit något vanligt förekommande kan barn som inte länge har kvar sitt löstagbara inte betvivlas. För detta talar också de många huvud. Man har velat förklara detta med att bevarade besvärjelserna, signerierna och annat Jesusbarnet(s huvud) brukat läggas i sängen som fortlevde och praktiserades århundra- hos barnaföderskan för att hon, likt Maria, den framöver.28 Anlitandet av spåmän, siare skulle undgå födslosmärtor och förlossningen och trollpackor för att komma tillrätta med sluta lyckligt.24 Om barnet trots allt hotade att bekymmer i vardagslivet var något som angreps dö under förlossningen, kunde det döpas innan också i Birgitta Birgersdotters uppenbarelser. det ännu var helt framfött, också detta i syfte Enligt uppenbarelserna var det likaså synd att säkerställa barnets (eviga) liv.25 Kanske kan att lita till ödet eller bruka besvärjelser för att skulpterade men idag förlorade kor i helgonskåp uppnå exempelvis fiskelycka.29 med S:ta Brigida på motsvarande vis förklaras I varje tid har i varje samhälle funnits en med att man emellanåt brukade dem i ladugår- undervegetation som ibland varit svår att förena den eller ute på markerna när kvigor och kor med den förhärskande officiella religionen eller skulle kalva? 26 tron, i detta fall den romersk katolska. Märk dock att det som kyrkomötet här tar upp KAMPEN MOT SVARTKONST, samtidigt är något delvis artskilt från vad vi TROLLDOM OCH MAGI tidigare behandlat. Det kyrkomötet går till rätta med är nästan genomgående företeelser som Kyrkomötet 1412 gjorde kraftfulla uttalanden inte gemene man kan eller förväntas hantera, mot svartkonst, trolldom, spådomskonst, något som inte alla har gåvan att kunna utföra. drömtydning, bokstäver och skriftliga uppteck- Företeelserna förutsätter tvärtom i vissa fall ningar med trolltecken eller andra tecken, vilka närmast professionella, yrkesmässiga utövare. ansågs vara verksamma mot eld, vatten, svärd Intressant i sammanhanget är också en botbok och andra döds- och sjukdomsfaror. Likaså från Skara från början av 1400-talet.30 Däri fördömde och förbjöd man all skrift i bly, på anges att ärenden rörande trolldom, liksom oblater och på väggar mot tandvärk, feber eller åkallandet av demoner eller utförandet av andra andra sjukdomar som drabbade människor eller handlingar för att skåda in i framtiden, tillkom-

23 Gjerløw-Jansson 1962, sp 361–363. 27 Ejerfeldt 1966, sp 217f. 24 Stolt 2001, s 75–91. 28 Se exempel i Linderholm 1927, 1929, 1939. 25 Pernler 1994b, s 195. 29 Edsman 1974, sp 664f. 26 Pernler 2010b, s 40f. 30 Edsman 1974, sp 664.

65 kyrkohistorisk årsskrift 2012 mer det biskopen att handlägga. Den som ägnat Visby 1393. 32 Hur ska det tolkas? Givetvis fanns sig åt spådom, teckentydning eller djävulska det fler än dessa som motsagt fundamenta i den besvärjelser, eller som trott på sådant, hade att kristna tron, också offentligt. Men kätterier göra bot i sju år. Samtidigt: kvinnor vilka som var uppenbarligen inte något stort problem ute sjukdomsbot eller som hälsokur satt sitt barn i socknarna. Visst kan man finna markeringar på taket eller i en grop eller en ugn hade att göra mot kätterier såväl i stifts- som provinsialsta- bot i ett år, alltså ett betydligt mildare straff. De tuter, men de flesta som varit i farozonen tycks ville ju ändå gott genom att önska säkerställa ha kunnat talas tillrätta och inte behövt ställas sitt barns hälsa och liv. inför kyrklig domstol, i Sverige i praktiken inför biskopen. De nyssnämnda var alltså FÅ KÄNDA KÄTTARE närmast undantag. Av dem hade bonden Botulf i Gottröra återfallit i ett manifest förnekande Var bruket av beprövad erfarenhet för boskaps- av att Kristus var kroppsligen närvarande i lycka eller gott år kätteri, ett svek mot Kristus altarets sakrament. För detta överlämnades han och kyrkan? Bönderna såg det uppenbarligen efter den kyrkliga processen till den världsliga inte så. De uteblivna anmälningarna från rättvisan.33 prästerskapets sida talar också sitt eget intres- Kyrkomötet i Arboga 1412 aktualiserade santa språk. Vad prästerna kunde klaga på i emellertid en annan sida av kätteri, som samband med visitationer och samlingar var verkligen låg i tiden, när man förklarade att sällan sockenbornas bristfälliga kristna tro eller den som sade sig inte stå under påven och hans kunskap, deras uteblivande från gudstjänsterna förordningar borde anses som kättare.34 Det eller deras utövande av hedendom. Nej, kom uttalandet riktade sig däremot näppeligen till något i kritiska ordalag upp inför biskopen allmogen, utan mot personer i helt andra sam- eller prosten låg det vanligtvis på sedlighetens hällsskikt. område. Likaså kan vi se att det nästan alltid Den faktiska förekomsten av sådant som förelåg konflikter vad gällde prästens avlönande kyrkan bekämpade såsom missbruk och vid- i form av tionde. Ibland lyste det också igenom skepelse, där de grövsta uttrycken i form av att lekmän försökte få inflytande inom områden förgörande av människor och djur reglerades som enligt den internationella kyrkorätten var i landskapslagarna,35 förändrar inte helhets- förbehållna kyrkans män.31 Men kätterier i intrycket. På det stora hela taget förefaller betydelsen förnekande av kyrkans hävdvunna biskopar och präster i den svenska kyrko- tro, nej. provinsen att ha varit nöjda med lekfolkets Samtidigt är just kätterianklagelserna ett av utövande av den kristna tron. Det som vägde de få sammanhang utöver mirakelberättelserna över i landet var vad Kristus i en uppenbarelse där vi utifrån det bevarade materialet verkligen till Birgitta angivit som sådant som åstadkom kan närma oss individnivån. Det är då intressant respektive påskyndade en själs frälsning: Kristi att notera att kända kättare i specifik mening lidande, mässoffret, helgonens förböner, goda i den medeltida, svenska kyrkoprovinsen kan gärningar, de goda människornas böner på räknas på ena handens fingrar. Fram till år 1412 jorden, allmosor, återställande av sådant man handlar det om en namngiven uppländsk bonde i Gottröra 1311, en väpnare som talat emot 32 Gallén 1965, sp 72f. Röster från svensk medeltid, s 113–117. magister Mattias, alltså Birgitta Birgersdotters 33 DS 1789. Lesch 1926, s 55 78. Wieselgren 1950, s rådgivare, samt en präst vid S:t Olofs kyrka i 109–118. Röster från svensk medeltid, s 110–117. 34 Gallén 1965, sp 70. 31 Pernler 2000, s 205f. 35 Edsman 1974, sp 663.

66 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget kommit över på orätt sätt, pilgrimsfärder, heligaste. Mellan långhuset och koret kunde liksom botövningar till förmån för avlidna vilka det också finnas ett genombrutet korskrank.38 själva inte hunnit fullgöra sådana. Allt detta Genom detta skrank såg eller anade man vad goda inte bara uppvägde och balanserade de som under gudstjänsten skedde i det allra fåkunnigas missgrepp, utan övervägde. Vid S:t heligaste. Man fick en försmak av himmelen, Mikaels själavägning vägde därför djävlarnas av paradiset i öster. Ljusen, den tidlösa sången, angrepp lätt för dem som levde kyrkans liv.36 bönerna, rökelsen – allt talade samma språk: himmelen var nära. Man var ännu inte där helt ETT LOKALT JERUSALEMS och fullt, men man befann sig i en tillvaro på TEMPEL I CENTRUM jorden som var helig. Templet var vigt åt Gud. Även kyrkan var vigd Kyrkan var socknens centrum, i många fall även till Guds ära, men den var också vigd till jungfru geografiskt. Alla var därtill medvetna om att det Marias ära, hon som genom sitt eget liv var en kyrkorum man uppfört var teologi manifeste- prototyp för kyrkan. Därutöver kunde kyrkan rad i sten, trä, glas och andra material: kyrkan vara vigd till ytterligare någons eller någots var inget mindre än Jerusalems tempel i den (t ex det heliga Korsets) ära. Detta framgick egna socknen. Detta hade tydligt markerats av av kyrkans namn liksom av det inskriftsband biskopen inte bara vid kyrkans invigning, utan som ofta fanns väl synligt i kyrkans främre del. också av sockenprästen vid den årliga kyrkmäs- Kyrkans namn-dag, patronatsdagen, var liksom sodagen till minne av invigningen. Samtidigt kyrkmässodagen (motsvarande tempelinvig- framhölls lika tydligt den döpta människan själv ningsfesten) en stor högtid, på sina håll förenad som ett Guds tempel. Böner, sånger och pre- med marknad. Tillströmningen av människor dikningar betonade sambandet mellan kyrkan också från grannsocknarna kunde vara avsevärd och Jerusalems tempel, det jordiska, materiella när man på dessa ”samfundsdagar” sökte sig templet såväl som det himmelska, immateriella. till kyrkor som S:t Stefan i Knivsta, S:ta Elin i Också sockenkyrkan hade förgårdar (kyrkogår- Götene eller S:t Ilian i Hemse.39 den och vapenhuset), det heliga (långhuset) och Medvetenheten om kyrkan som heligt rum det allra heligaste (koret) inbyggt i sin struktur. hindrade inte att störande element kunde Templets förhänge mellan det heliga och det förekomma. Människor med alkoholproblem allra heligaste hade sin motsvarighet i kyrko- exempelvis har alltid funnits. Detta förklarar rummets tydliga markering mellan långhus och förekomsten av inskrifter typ ”Du bondbock, kor. Mer vanskligt var det att försöka återfinna vad gör du här! Detta är platsen för dem som templets måttangivelser i den egna byggnaden.37 sjunger och inte för andra!” vid ingången till Genom dopet kom man in i kyrkan, vilket koret i somliga kyrkor.40 Något förbud för markerades genom dopfuntens placering nära lekmän att beträda koret fanns emellertid inte. ingången. Genom Kristus kom man in i det Däremot önskade man inga störningsmoment i allra heligaste, ofta tydliggjort genom det kyrkan under gudstjänsten, framför allt inte i krucifix som hängde i korbågen. Under detta, korpartiet, det allra heligaste. genom Kristus, måste man gå in exempelvis när man ville ta emot Kristus i altarets sakrament eller konfirmeras, vilket ofta skedde i det allra

36 Rev.V I:66. 38 Nilsén 1991, s 27−49, 73–84. 37 Roosval 1943. Härdelin 1991, s 157–188. Borgeham- 39 Andrén 2006, s 33–37. mar 2010, s 64–77. 40 Pernler 1999, s 71.

67 kyrkohistorisk årsskrift 2012

ATT STIMULERA ALLA SINNEN egna sockenkyrkan. Ordet vart kött inför deras ögon. Jesus själv steg ned i det bröd och den kalk I gudstjänsten stimulerades och aktiverades som prästen lyfte upp, och de tillbad honom så människans alla sinnen för att hon skulle få som herdarna och heliga tre konungar en gång maximal hjälp att erfara Gud och det heliga, gjort.44 likaväl som hon skulle få fördjupad kunskap om Stimulerandet av alla sinnen finns med i livet med Gud. De fem klassiska sinnena var syn, bakgrunden också för många kyrkoårsbundna hörsel, smak, lukt och känsel. Man såg Kristus i traditioner, såsom att under fastan inför påsk den upplyfta och belysta hostian, såg helgonen täcka krucifix och helgonskulpturer med fas- levandegjorda av ljuslågornas skiftningar, erfor tedukar, inte bruka (alternativt med träklos- spelet mellan ljus och mörker, avläste prästens sar dymla i stället för att ringa i) kyrkklockan kroppsspråk. Man hörde klockorna klämta under stilla veckans sista dagar, eller att rituellt från höjden, mässans böner och sånger och ta ner Kristus från korset, svepa och gravlägga orgelljud från koret. Man smakade Gud i kom- honom (alternativt gravlägga ett krucifix eller munionen. Man kände doften av himmelen en hostia) på en plats apterad som Kristi grav i med hjälp av rökelsen och örtbuketterna, vilka kyrkorummet långfredagens kväll, för att påsk- samtidigt fördrev den unkna lukten av lik. Man dagens morgon vid den tomma graven fira hans kände Guds och de heligas närvaro rent fysiskt uppståndelse. De lokala variationerna var här när man kysste eller berörde deras bilder eller och under andra högtider stora.45 kyrkans reliker.41 Vid särskilda tillfällen hade det vigda brödet Allt detta skedde på jorden, i ett lokalt Jeru- därtill börjat placeras i en monstrans att ställas salems tempel som sockenkyrkan eller klos- fram på ett altare eller bäras i procession. I detta terkyrkan. Det var också därför människorna bröd såg och tillbad man Kristus. Fromheten med hjälp av rimmade versar och böner själva var i allra högsta grad centrerad kring dennes uttryckte samma sak i sitt eget inre som prästen närvarande i sakramentet. I förlängningen av vid altaret framförde tyst eller endast halvhögt. detta har vi att förstå framväxandet av sådana Det han sade på latin, hade man innehållsligt i företeelser som böner inför Kristi fem sår, inför sig på folkspråket.42 bilden av Kristi ansikte eller hans sju blodsdrop- Inskrifter på kalkar, paténer och andra par.46 föremål bekräftade mässans mysterium. En latinsk text på en patén i Götene säger: ”Det står fast att på altaret skapas kött av brödet. FOLKLIG TRO OCH Denna mat är Gud. Den som förnekar detta TEOLOGISK BILDNING är skyldig.”43 Man var därför synnerligen mån Uppsatsens rubrik motsäger på intet vis en om att tillbedja Kristus, närvarande i altarets bakomliggande, djup tro eller en genomreflek- sakrament. Även för dem som inte tog ”Guds terad teologi. Tvärtom är allmogens fromhets- lekamen” eller ”sin Gud” annat än i samband liv ett utflöde av detta. Sverige utgjorde vid med påskmässan var skådandet och tillbedjan denna tidpunkt en kyrkoprovins med många av Kristus i brödets och vinets gestalt något välutbildade teologer och med ett klosterfolk viktigt, ja en andlig kommunion. Ständigt på som ingalunda var intellektuellt underlägset nytt aktualiserades julnattens mysterium i den

44 Pernler 1993, s 117f. Pernler 1999, s 82f. 41 Pernler 1993, s 105–110. 45 Björkman 1957, s 198–332. Helander 1991, s 196–204. 42 Se exempel i Pernler 1993, s 123–128. Stolt 1993, s 20–49. 43 Rahn 2011, s 56f. 46 Björkman 1957, s 117–123.

68 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget domkapitlens och skolornas främsta företrä- ATT VIDAREFÖRA TRON dare.47 Detta visar sig bland annat om man Det ålåg husbonden att se till att gårdens barn gör en genomgång av den litteratur som möter och husfolk erhöll en grundläggande kristen i biblioteksförteckningar och testamenten.48 fostran. Kristna seder och bruk skulle man Självfallet fanns också bland lekfolket sådana lära sig i hemmet, därtill trons elementa såsom som teologiskt var boklärda och som ägde eller trosbekännelsen, Fader vår och Hell Maria. hade tillgång till böcker. Främst möter dessa i Sockenprästen hade i samband med dopet att överklassen, om man får tro efterlämnade bön- informera sig om att föräldrar och faddrar och andaktsböcker.49 Men vi ska för den skull behärskade dessa elementa. Detta var viktigt, inte underskatta klockarnas och kantorernas eftersom föräldrar och faddrar delade inlär- kapacitet ute i socknarna. Många gånger var ningsansvaret, inte minst efter det att dopbarnet klockare och kantor där en och samme person. i 7-årsåldern fått ”förståndsgåvor” och skulle För att kunna fylla sin liturgiska funktion måste beredas för bikt och första kommunion. Trons han kunna läsa såväl latin som notsystem, elementa i denna mer begränsade omfattning däremot inte med nödvändighet förstå den lärde man sig främst genom att praktiskt bruka latinska texten. Men det är tveksamt om han dem i andakts- och gudstjänstlivet.52 kunde klara sin uppgift om han inte kunde Den kateketiska undervisningens omfatt- förstå åtminstone så mycket av de liturgiska ning hade successivt utvidgats. Prästen skulle böckernas instruktioner att han kunde återfinna söndagligen vid gudstjänsten uppläsa, och de tillämpliga alternativen för kyrkoårets olika ibland utlägga, viktiga katekesstycken, vilka dagar. Detta gäller även när man hade att trans- även kunde inläras genom efterhärmning. Till formera domkyrkans mässa till en mässa firad dessa hörde kring sekelskiftet 1400 exempelvis i en lantlig sockenkyrka långt från stiftsstaden. de tio budorden, de sju barmhärtighetsverken, Samtidigt vore det djupt orättvist att uppfatta de sju huvudsynderna och de sju sakramenten. den stora massan av sockenborna som närmast Det flitigt återkommande talet sju, liksom andra illitterata, passiva konsumenter av religion vid tal, brukades i pedagogiskt syfte som hjälp för denna tid. Redan klotter och putsinskrifter med inlärning. Bevarat predikomaterial visar också såväl runor som latinska bokstäver avslöjar att predikningarna till sin struktur och/eller deras tankar och böner, de senare inte sällan sitt innehåll ofta anknöt till dessa och andra traditionella böner på kyrkans traditionella, katekesstycken. I samband med den bikt alla liturgiska språk i Norden: latinet. Eller rättare biktberättigade årligen skulle undergå, kunde sagt: latinet så som man uppfattade det, därtill prästen kontrollera kunskaperna samt ge indi- försökte transkribera med runor.50 Men givetvis viduell undervisning. Inför denna årliga bikt uttryckte man sig i skrift även på folkspråket.51 kunde också andra katekesstycken fokuseras: Samtidigt finns det tecken som tyder på att de sju huvudsynderna, de sex synderna mot lekfolket många gånger betraktade prästernas den helige Ande, de nio främmande synderna, språk, latinet, som verkningsfullare än folk- de fyra ropande synderna, de tolv förbannande språket. synderna med flera.53 Genom att den grundläggande tron lärdes ut 47 Härdelin 2005, s 211f. på gården, vävdes den samtidigt in i nedärvda 48 Härdelin 2005, s 207–228. folkliga föreställningar och mönster. Någon 49 Gallén 1957b, sp 505–507. Härdelin 1998, s 123f. Härdelin 2005, s 112f. 50 Pernler 1994a, s 105, 114–118. 52 Pahlmblad 1998, s 114–118. 51 Pernler 1994a, s 105–118. Gustavson 1994, s 127–141. 53 Kilström 1963, sp 354–356. Pernler 2000, s 208f.

69 kyrkohistorisk årsskrift 2012 konflikt mellan kristen tro och gammal, kyrkorummet var sålunda inte primärt tänkta beprövad erfarenhet och kunskap torde sällan som predikoillustrationer, för att uttrycka det ha uppstått i det dagliga livet. Man växte ju från försiktigt. Förutom att de som kom till kyrkan barnsben upp med en tro som var vardagsnära, skulle erfara sig indragna i och omslutna av den tillämpad och mångfacetterad.54 heliga historien och alla heligas gemenskap som en förberedelse inför mötet med Gud i den heliga BILDER OCH BILDBRUK mässan, fungerade altarskåpen, målningarna och belätena (bilderna) därvid som underlag och Idag kan det vara svårt att föreställa sig hur en stimulans för trosförmedling, trostolkning och kyrka såg ut och fungerade vid tiden innan de bön snarare än som predikoillustrationer. många altarskåpen, bilderna och målningarna Tydligare framstår den pedagogiska dimen- togs bort eller slutade användas. Allt detta var sionen i muralmålningar som framställer ju bruksföremål, inte dekorationer. I de svagt trosbekännelsen och dess olika led, bönerna upplysta rummen kunde man se hur inte minst de Fader vår och Hell Maria (Ave Maria), tio Guds skulpterade gestalterna i det fladdrande skenet bud, barmhärtighetsverken, dygderna samt från tranlamporna, blossen och vaxljusen rörde olika grupper av synder, vilket samtidigt åter- sig, såg på en, log, nickade, grät. Helgonen och speglar kyrkans ständigt växande kateketiska himmelen var verkligen levande och nära i den program.56 Till de pedagogiska motiven bör egna sockenkyrkan, likaväl som Kristus var man kanske också hänföra enskilda bilder som närvarande i det vigda bröd som fanns i kyrkans varnar för skvaller eller tjuveri, liksom sådana sakramentshus. Vanligt enkelt folk kunde erfara som uppmuntrar till kamp mot det onda i olika detta lika väl som de ”boklärda”. former.57 En fornsvensk parafras över Moseböckerna, Identifikationsmöjligheterna var oändliga, nedskriven på 1300-talet, lär oss att bilderna och i viss mening kan man tala om ett behovsre- precis som korsen och krucifixen i kyrkorna laterat bildskapande. Jag tänker då exempelvis skulle fungera som lekmännens böcker.55 på Kristus- och Maria-bildernas variera(n)- Åsynen av korset och helgonen skulle uppväcka de motivval. Deras ikonografi genomgick människornas kärlek till Gud när de kom att en påtaglig förändring under den tid vi här tänka på vad Gud hade gjort. Till en del hade behandlar. Den tidigmedeltida, närmast tri- bilderna alltså ett pedagogiskt syfte: de skulle umfalistiska, framgångssagan hade under hjälpa människorna att aldrig förtvivla. 1300-talet fått den ena törnen efter den andra. Inte sällan möter i senare litteratur ganska Krig katolska kristna emellan, missväxt med ensidigt tanken att de många målningarna åtföljande nödår, pest och bråd död – allt sådant i kyrkorummen under medeltiden skulle ha bidrog till att man behövde få möta delvis nya brukats som pedagogisk rekvisita i samband gestaltningar och motiv för att kunna identifiera med predikningarna. Prästen skulle alltså sig med den Kristus och den Maria som mötte i ha predikat genom att peka och berätta för kyrkorummet. Tyngdpunkten försköts. Det var det enkla folket. Problemet är bara att det samme Kristus, samma Maria, men vad ur de bevarade predikomaterialet inte stöder en heliga skrifterna och den muntliga traditionen sådan tanke, frånsett sådana predikningar som man valde att knyta an till var i hög grad tids- uttryckligen kretsar kring katekesmoment. De och situationspräglat.58 många bilderna av heliga män och kvinnor i 56 Kilström 1962, sp 338f. 54 Pernler 2000, s 208–210, 215f. 57 Kilström 1962, sp 339. 55 Pernler 1999, s 78. 58 Se som exempel Pernler 1999, s 72f.

70 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget

Somliga skulpturer var helt eller delvis klädda vilka helgon man vände sig till. Man kunde med riktiga kläder och riktiga smycken, skänkta alltid vända sig till jungfru Maria med bön om av bygdens folk, därtill försedda med kronor beskydd i faror, om hjälp under sjukdom eller eller kransar. Många av dem sågs som nådabil- i dödens närhet, liksom vid barnsbörd. Likaså der, vilka ibland benämndes ”undergörande” kunde man alltid åkalla sitt eget skyddshelgon bilder.59 Även om teologer tydligt angav att det eller namnhelgon. Men det växte också fram inte var bilden i sig som var undergörande, utan en skara nödhjälpare, bestående av martyrer att det var Gud som hjälpte den bedjande, kan som själva hade genomlidit mycket svårt under givetvis enkelt folk ändå ha haft i sitt huvud sitt jordeliv och ändå lyckats bevara sin tro och att bön inför en speciell bild eller löfte till ett sitt hopp. De förväntades därför bättre kunna visst helgon kunde vara av särskilt vikt när man förstå och hjälpa också sentida människor i nöd. ville ha hjälp i nöd. Också här talade erfaren- I folkets dagliga liv fick somliga av dem mycket heten. Att det särskilt ”lönade” sig att åkalla jordnära funktioner: Margareta av Antiokia vissa helgon i rummet eller be till Kristus inför anropades vid barnafödande, Blasius vid ett visst altare framgick av de votivgåvor som halsont, Dionysius (den halshuggne biskopen) placerats nära intill som tecken på att människor vid huvudvärk, Katarina av Alexandria inför blivit bönhörda: små fiskar och ax av silver, nära förestående död och Kristoffer under stra- miniatyrer av kroppsdelar eller barn av vax, patser vid resa, för att nämna några exempel.61 liksom miniatyrskepp i silver eller trä.60 Detta endast som exempel. Votivgåvorna signalerade TILLBEDJAN OCH VÖRDNAD samtidigt till utsocknes besökare var man erfa- renhetsmässigt fick svar på bön. På motsvarande När bilder kommit på plats i kyrkan, var det vis markerade information om avlat i anslutning angeläget att biskopen i samband med sin visi- till altarskåp, bilder, relikskrin och annat om tation välsignade eller vigde dem. Allra högtid- sådana platser i rummet där man särskilt borde ligast skedde detta vid krucifix samt Kristus-, förrätta sin botgöring. Treenighets- och Nådastolsbilder, därnäst vid bilder av jungfru Maria, samt i enklare form vid övriga helgonbilder. Bevarade pontificalen VALET AV BILDER talar i sammanhanget om benediktion, medan Många var de helgon som hade sin plats i folkets avlatsbrev ofta använder termen konsekration, dagliga liv. S:t Staffan anropades som hjälp alltså vigning.62 Givetvis följde biskoparna pon- när man hade att bota sjuka och svaga hästar, tificalets ritual, men de benämnde samtidigt S:ta Brigida när korna sinade eller när fä och akten på ett sätt som gav den och bilderna ökat mjölkprodukter behövde skyddas mot älvor och anseende samt mer långtgående rättsskydd.. vättar. S:t Antonius kunde anropas om vådeld Av bevarade bönböcker, avlatsbrev och hotade gården, S:ta Gertrud och S:ta Kakwkylla predikningar framgår tydligt att man hade att när råttplågan blev svår. Snart sagt varje helgon skilja mellan den tillbedjan som tillkom Gud hade från och med 1300-talet sina särskilda och den vördnad som tillkom kyrkans helgon.63 ansvarsområden i det folkliga medvetandet. Det Att tillbe ett helgon skulle ha varit liktydigt var som regel inte tillfälligheter som avgjorde med avgudadyrkan. Däremot kunde man be vilka bilder som fanns i kyrkorummet, än mindre om helgonens hjälp och förbön. Detta framstår

59 Lundén 1956, sp 535f. Lundén 1961, sp 357. Pernler 61 Pernler 1999, s 79. 1999, s 78. 62 Pernler 1999, s 76f. 60 Edsman 1976, sp 253–256. Pernler 1999, s 77f. 63 Pernler 1999, s 80.

71 kyrkohistorisk årsskrift 2012 särskilt tydligt när man läser de vädjanden och lätta beröringar. Inte heller kan det anses som ännu är bevarade på skåp, ord som skulle ärerörigt att man emellanåt brukade lottkast- vara folkets: ”Jungfru Maria, bed med from ning vid utväljandet av ett helgon att åkalla röst för oss!”, ”Bed för oss, helige Dionysius!”, eller en vallfartsort att besöka.66 Apostlakol- ”Helige Olof, hjälp oss!” osv. Inskrifterna var legiets elva medlemmar bad ju och kastade lott på folkspråket eller latin, alternativt på något inför sitt utväljande av en tolfte medlem efter annat språk om det handlade om ett importerat den bortgångne Judas Iskariot. (Apg 1:24 – 26) arbete.64 Man bör lägga märke till att vädjan- De folkliga bruken på medeltiden hade alltså dena som regel är korporativt formulerade, inte ingalunda tillkommit på måfå. Somliga hade individualistiskt. Särskilt bland välbeställt folk förkristna rötter eller inslag, germanska eller förekom det att man lät ett ljus eller en lampa gammaltestamentliga, men påfallande många brinna framför bilden av något betydelsefullt är direkt hänförbara till Nya testamentet och skyddshelgon.65 kyrkans allra första tid. Vördandet av jungfru Maria intog givetvis en Vad gäller för- eller utomkristna rötter bör central plats i varje kyrka. Hon, liksom socknens utövarens aktuella tolkning av ett bruk få vara kvinnor, hade sin plats på Kristi högra sida (cf avgörande för dess kristna legitimitet. I flera Ps 45:10), den mest välsignade sidan. Mariaal- fall har nämligen den förkristna förståelsen taret vid kyrkans norra vägg måste nämligen sannolikt klingat av under århundradenas lopp. tolkas ikonografiskt rätt, alltså ses med Kristi Detta kan gälla även om ett sådant bruk som att ögon från triumfkrucifixet i korbågen eller från beröra eller stryka sig med S:t Olofs yxa,67 vare sig högaltaret. den var av metall eller inte, som ibland setts som ett utflöde ur ontavvändande ”metallmagi”.68 BIBELRELATERADE BRUK Man kan samtidigt fråga sig om inte det stora antalet förlorade yxor från Olofsskulpturer kan Det förtjänar att observeras att många av medel- vara ett tecken på att sådana yxor lånades för att tidens yttre bruk – även utanför liturgins ramar brukas i helande syfte utanför kyrkorummet. – var starkare bibelrelaterade än människor Mer entydigt förkristna är däremot många av idag ofta tänker sig. Bruket att röra vid bilder de inhemska bruk som praktiserades och ännu av Kristus och de heliga, liksom vid reliker, praktiseras under jultiden.69 gick direkt tillbaka på människornas önskan i nytestamentliga skildringar av att få röra vid DE »DÖPTA» KLOCKORNA Jesus och apostlarna, eller vid föremål som tillhörde dem. (Matt 9:20 – 22. Mark 5:25 – 29. Metallens betydelse och funktion aktualiseras Luk 8:43f. Apg 19:11f)) Ja, redan att skuggan även i bruket av kyrkklockor. Ringandet var inte från dem skulle falla över en själv var något att enbart till för att kalla all moghen till kyrkan, längta efter. (Apg 5:14f) Det behöver med andra markera att prästen anlänt till kyrkan samt att, ord inte vara en tillfällighet, inte heller tecken ofta med två klockor, markera högmässans på vanvård, när vissa medeltida skulpturer, början.70 En bra sammanfattning av klockornas bilder eller skrin är speciellt nötta på något visst funktion i kyrkolivet och det folkliga tänkandet ställe. Blankslitna områden på ett jesusbarns ger en relativt vanlig klockinskrift vilken möter armar eller ben exempelvis kan tvärtom vara ett tecken på kärlek, resultatet av tusentals kyssar 66 Om sådana bruk se Aldrin 2010, s 147–154, 245. 67 Lidén 1999, s 214f. 68 Se till detta Ejerfeldt 1966, sp 214–218. 64 Pernler 1999, s 80. 69 Weiser-Aall 1963, sp 6–14. 65 Härdelin 2005, s 160–162 70 Bringéus 1963b, sp 521.

72 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget i kortare eller längre form och som i svensk klarade Birgitta av Vadstena.76 Detta intresse översättning lyder: Jag prisar den sanne Guden. knöts samman med det gamla engagemanget Jag kallar folket. Jag samlar prästerskapet. Jag för det svenska riket och dess välfärd, något begråter de döda. Jag driver pesten på flykten. som med tiden skulle visa sig konfliktskapande Jag ger glans åt festerna. Min röst är alla inom den år 1397 upprättade Kalmarunionen.77 demoners skräck.71 Det är alltså inte konstigt Även om det skulle dröja innan man tillskapade att klockorna var angelägna att bruka och att en ”Sveriges skyddshelgons fest”,78 tonades lyssna till. De var inte enbart predicatores, dessa skyddshelgon fram i något skiftande förkunnare, för onda som goda. De var också konstellationer i de olika stiften. Deras kulter, redskap i kampen för det goda och mot det onda, fortfarande knutna till separata dagar, intog därtill informatörer om viktiga händelser som successivt en allt fastare ställning inom allt fler berörde socknen, såsom någon sockenbos död, av provinsens stift. Betydelsen för gemene man hotande bränder eller annalkande fiendehärar.72 av fler inhemska skyddshelgon (låt vara ofta med Allt detta bidrog till att understryka vikten av utländsk bakgrund), således inte enbart ett enda att klockorna ”döptes”, benedicerades med stiftshelgon, kan knappast överskattas, särskilt vatten, olja och rökelse innan de togs i bruk, inte när de kopplades samman med böner för varvid de ofta också fick ett namn.73Att bruka det egna landets välfärd. Detta fenomen innebar ”odöpta” kyrkklockor ansågs av allmogen långt dock inte att de stora inhemska helgonen i de fram i tiden vara riskabelt.74 Dagligen ringdes andra nordiska länderna eliminerades ur kalen- morgon- och aftonringning, på många håll dariet. Kyrkan var ju till sitt väsen övernationell. även middagsringning. Under 1300-talets lopp Bland Mariadagarna ska här nämnas Visitatio förknippades dessa ringningar bland folket allt Mariae, Marie besök (2/7), vilken påbjöds av oftare med bedjandet av Ave Maria / Angelus, påven Urban VI för hela kyrkan 1389. Den före- vilken även var en bön för fred, nog så angelägen skrevs 1412 såsom festum terre som en sjätte vid denna tid.75 Mariadag för hela landet och försågs snart med oktav.79 Den bör därmed avsevärt ha stärkt det LITURGISK FÖRNYELSE redan stora intresset för Maria och den heliga familjen ute i socknarna. Kyrkoåret och dess högtider som sådana kommer Ett område som så smått börjat genomgå en inte att här särskilt behandlas. Däremot kan förändring gällde folksången. Andliga visor på man fråga sig vilka kyrkliga dagar och hand- folkspråket, alternativt en blandning av latin lingar som var innovationer ca 1360 – 1412 och folkspråk, hörde främst hemma i hemmen, i och hur de arbetades in i sockenlivet. Här ska gillena och på torgen, i sistnämnda fall exempel- endast antydas sådant som man inom allmogen vis i samband med kyrkliga spel.80 Men en viss knappast kan ha undgått att påverkas av. förändring kan skönjas i början av 1400-talet, En våg av nya fester drog över landet kring bland annat fokuserad kring altarets sakrament sekelskiftet 1400. Inte minst handlade det om och sakramentsprocessionerna. En motivering ett växande intresse för de inhemska helgonen, för att sjunga in wlgari löd: ”för att folket må således inte enbart för den år 1391 helgonför- lära sig att vörda detta outsägliga sakrament”.

71 Åmark 1960, s 24f, 216f, 249. 76 Helander 2001, s 176–178. 72 Bringéus 1963b, sp 521. 77 Helander 1989, s 217. Helander 2001, s 175. 73 Bringéus 1963a, sp 515f. Härdelin 2005, s 56. 78 Helander 2001, s 208–211. 74 Se t ex Åmark 1952, s 248f. 79 Helander 1959, sp 244f. Helander 2001, s 178f. 75 Bringéus 1963b, sp 521f. 80 Liedgren 1926, s 11–60. Moberg 1965, sp 17–19.

73 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Motivet skulle alltså vara pedagogiskt-pasto- efter sin död för all framtid skulle vara omslutna ralt.81 Att folket sjungit med i själva mässparti- av förböner och delaktiga av allt det goda som erna är däremot mindre sannolikt, möjligen med medlemmarna kunde frambära inför Gud. undantag för inskottsverserna i sekvenserna. Bland annat det sistnämnda syftet bidrog till Observeras bör också att fast installerade att gillena sinsemellan, men också med kloster orglar från och med andra delen av 1300-talet och konvent, utväxlade ”broderskapsbrev”. blev allt vanligare även i landskyrkor. Orglarna Därigenom uppstod formliga nätverk mellan utvecklades successivt till att bli melodiinstru- gillen och ordenshus i form av övernationella ment som kunde beledsaga den enstämmiga, bönegemenskaper.85 liturgiska sången. Därigenom och därutöver Syftet att hjälpa sockenborna att leva väl i förstärkte de säkerligen upplevelsemässigt olika tiden innebar en form av moralisk fostran: de moment i mässan.82 förpliktade sig till inbördes kärlek och frid. Högst osäkert är däremot om bruket av Samtidigt skulle de lära sig att komma samman rosenkransen, alltså mediterandet med hjälp till fest utan att öldrickandet behövde sluta av ett radband inför olika händelser (mysterier) i träta, misshandel eller annat uppträdande relaterade till Jesus och Maria, hade börjat som var ovärdigt kristna människor.86 För att praktiseras inom den svenska allmogen redan ingen skulle glömma kontexten, utbringades i vid denna tid. Dock brukades sedan länge pater- samband med gillessammankomsterna skålar nosterband, alltså hjälpmedel vid bedjandet av till Treenigheten, Vår Herre eller Kristus, Vår ett visst antal Fader vår, samt andra bönesnö- Fru samt gillets / sockenkyrkans skyddshelgon.87 ren.83 Bestämmelserna i gillenas skrån antyder något om de allvarliga problem den stora ölkonsum- GRÄNSÖVERSKRIDANDE GILLEN tionen kunde skapa vid andra typer av gästabud liksom vid krogbesök. Från och med 1300-talets slut uppstod allt fler Ansvaret för dem som gått ur tiden tog sig landsbygdsgillen. De bar som regel samma uttryck i firandet av själamässa, samt i gästabud namn som sockenkyrkan och var nära knutna med gravöl i samband med begravningen. Vid till denna och socknens kyrkoherde. Gillena var mässan skulle gillesmedlemmarna deltaga i princip öppna för alla sockenbor som hade ett och gillet bistå med ljus.88 Medlemmarna var gott rykte och betalade den fastlagda inträdes- även förpliktade att specifikt ”höra mässan” avgiften. Även barn och tjänstefolk kunde få vid ytterligare några tillfällen under åren, deltaga vid sammankomsterna. Att på grund av varierande från gille till gille. Normalt var det dåligt rykte inte få tillhöra gillet, eller på grund dock inte särskilt många gillessamlingar med av högmod inte vilja göra det, torde ha skapat gästabud som hölls i just denna typ av gillen stora svårigheter att fungera i närsamhället.84 under ett år. Sockengillenas syfte var att hjälpa människor att leva väl här i tiden, samt att säkerställa att de DET EGNA LIVETS STORA HÖGTID Inledningsvis noterades att man i det agrara 81 DS 1669. Pahlmblad 1998, s 231. Pernler 2000, s 211. Piltz 2012, s 73. samhället var mån om att säkerställa livet 82 Wester 1936. Unnerbäck-Söderström 1967, s 692–696. Pernler 1999, s 150f. 85 Pernler 1996, s 563. 83 Pernler 1996, s 558f. 86 Pernler 1986, s 72–75. 84 Åmark 1947, s 23–41. Collmar 1952, s 40–54. Ljung- Niitemaa 1960, sp 302–308. Pernler 1986, s 67–92. 87 Jonsson 1971, sp 65f. Pernler 1986, s 75f, 86. Reinholdsson 1993, s 365–408. Pernler 2000, s 212f. 88 Pernler 1986, s 77f.

74 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget med alla de medel man kände till. Detta gällde olyckor och andra exceptionella händelser. Men också den enskilda människans liv. Därför var eftersom en förutsättning för att på detta sätt få man förpliktad och mån om att döpa alla som bikta, smörjas och ta emot kommunionen var föddes, i yttersta nöd redan innan barnet var att man uppnått anni discretionis, var alla barn helt framfött om så krävdes. Ansvaret för att uteslutna, ibland upp till 14 års ålder.92 Det var alla blev döpta var således inte enbart prästens. samtidigt just bland barn som dödligheten var Därför skulle också varje människa lära sig att frekvent. Denna typ av processioner var således kunna förrätta dop om en krissituation skulle inte alldagliga, och någon alternativ proces- uppstå.89 sionsform, exempelvis med monstrans, till barn Likaså var ansvaret gemensamt för den på dödsbädden förefaller inte vara känd. människas väl som stod inför sitt livs stora Ett skäl till att prästen kanske inte heller mysterium och högtid: att gå ur tiden. Visserligen alltid kallades till en människa som låg på sitt var det prästen som hade att bikta och smörja yttersta kan ha varit att den döende vägrade inse den sjuke, ge sista vägkosten samt leda likvakan eller acceptera sitt faktiska tillstånd. Eftersom och begravningen. Men det var sockenbornas smörjandet benämndes den sista smörjelsen gemensamma ansvar att påminna varandra, fanns möjligheten att man av rädsla inte ville och inte minst den döende, om att livet fortlevde bejaka att jordelivets slut var nära förestående, också efter det att man gått ur tiden. Platsen där en hållning som kan källbeläggas. Att prästerna himmel och jord möttes och där tid och rum i predikan och undervisning framhöll att upphörde att existera kände alla till: mässan. smörjandet också kunde leda till återvunnen Likaså kände man till vikten av den egna bönen hälsa,93 vägde lätt. I anslutning till uttalandena för de döda, inte minst i form av vandring under vid mötet i Arboga 1412 angående praktise- bön på kyrkogården.90 Att vårda sig om sjuka randet av icke önskvärda handlingar, samt de och begrava döda ingick bland barmhärtighets- över tiden återkommande formuleringarna om verken. vikten av bikt, smörjelse och kommunion som Därför var det också angeläget att vara med dödsberedelse, kan man undra om inte ganska när någon i socknen skulle beredas för utgåendet många vände sig just till alternativa utövare ur tiden och ingåendet i evigheten. På motsva- av ”läkekonst” i olika former för att förlänga rande vis som man skådade hur Ordet blev kött sitt liv. För detta talar inte minst kvardröjande i mässan, ville man likt de första lärjungarna signelser och besvärjelser,94 låt vara att det ”följa sin Gud” när hostian, det vigda brödet, ibland är svårt att säga vilka av dem som kan från sakramentshuset i procession bars genom ha brukats redan under 1300- eller 1400-talet. socknen till någon sjuk eller döende. Prästen En motsvarande skygghet inför mottagandet bar oljebehållaren och ciboriet med hostian, av främst smörjelsen fortlever ännu idag i vissa klockaren ljuslykta, vigvatten och klocka. kulturer och åldersgrupper inom den romersk De som hörde klockklangen förstod vad det katolska världen, trots att sakramentet numera handlade om. Förutom att visa den sakramen- benämns de sjukas smörjelse. talt närvarande Kristus sin vördnad, anslöt de Samtidigt: ingen ville bli bortglömd, särskilt till processionen.91Hur ofta detta utspelades i en inte när man gick ur tiden. Årsdagsmässor och sjä- socken varierade givetvis från år till år. Det var lagåvor var tecken på detta. Också här framträder beroende av socknens invånarantal, epidemier, 92 Fallberg Sundmark 2008, s 49. 89 Fæhn 1958, sp 413f, 418. Pernler 1994b, s 195. 93 Härdelin 1998, s 414f, 432. Fallberg Sundmark 2008, 90 Nilsson 1987, s 133 – 148. Andrén 2006, s 23f. s 222f. 91 Fallberg Sundmark 2008, s 91 – 107. 94 Se exempel i Linderholm 1927, 1929, 1939.

75 kyrkohistorisk årsskrift 2012 den gemensamma omsorgen, även manifesterad VALLFÄRDER i de evighetskalendrar där man för varje datum, Ett viktigt inslag i folkets tankevärld var vallfär- men utan årtalsangivelse, i sockenkyrkan kunde derna, vare sig de skedde för att uppfylla ett löfte anteckna namnen på dem som gått hädan och som eller fullgöra en botgöring. För de allra flesta i den denna dag skulle nämnas i mässan.95 svenska kyrkoprovinsen fanns inga möjligheter att vallfärda till klassiska mål som Jerusalem, BARMHÄRTIGHETSVERKEN – Rom, Santiago de Compostela eller ens mellan- DE GODA GÄRNINGARNA europeiska vallfartsorter. Detta framgår klart redan av det försvinnande lilla antal pilgrims- Barmhärtighet är ett centralt begrepp i det märken som påträffats i det medeltida Sverige,99 medeltida fromhetslivet. Vid den tid vi här men bekräftas också av ett fåtal gravhällar behandlar konkretiserades begreppet utifrån över pilgrimer samt samtida berättelser.100 Att domsscenen i Matt 25:34-36 och Tobit 1:17 i att vallfärda långt kostade pengar, även om det mätta de hungrande, bistå de törstande, härbär- på kontinenten fanns enstaka härbärgen för gera de husvilla, klä de nakna, vårda de sjuka, fattiga, och även om pilgrimer var människor besöka fångar samt begrava de döda. Detta var som skulle visas barmhärtighet, varvid man i goda gärningar som ofta föreslogs som gottgörelse gengäld kunde påräkna deras förbön. Somliga i samband med bikt. Ja, som man också kunde kunde ha lyckan att lejas som pilgrim av någon bruka som biktspegel inför sin bikt.96 Längre välbeställd,101 men det förändrar inte bilden: det fram skulle de sju handlingarna även komma att var generellt sett inte allmogen i Sverige som gav möta i kalkmåleriet i ett antal kyrkor.97 Det sista sig ut på långväga och tidskrävande resor. ledet – att begrava de döda – hade lagts till under Vart gick då den svenska allmogens pilgrims- 1100-talet. Det var nog så viktigt under drottning färder under den aktuella perioden? Det var Margaretas tid, präglad av missväxtår, återkom- givetvis i någon mån betingat av var i landet mande pestvågor och till dels även krigshändelser. man bodde. Inom landet var domkyrkor liksom Man behövde inte själv vara ekonomiskt sett rik kloster- och konventskyrkor givna mål. Bland för att kunna visa barmhärtighet. Var och en hade de förstnämnda kom Uppsala med S:t Erik möjlighet och förmåga till det. Behoven fanns och Skara med S:t Brynolf att inta en särställ- alltid nära, dels bland socknens egna invånare, ning, bland de sistnämnda Vadstena kloster dels bland människor som passerade socknen och dominikankyrkan i Stockholm med Helga under vandring. Det rörde sig nämligen här inte Lösen. Kända vallfartsmål var också socken- om den grundläggande och mer långsiktiga, i lag kyrkor som S:ta Elin i Skövde och Götene, S:ta reglerade, omsorgen om de fattiga, vilken man Ragnhild i Södertälje eller S:t Botvid i Botkyrka, årligen bidrog till genom fattigtiondet.98 Nej, här S:t Henriks grav i Nousis liksom Svinnegarns gällde det den ömsesidiga karitativa omsorg som kyrka och källa. Bland övriga mål i Norden var förväntades av alla och envar, med siktet inställt S:t Olav i det klart mest besökta.102 på den yttersta dag då man inför Kristus hade att Man bör vara klar över att syftet med vall- redogöra för sitt liv, ett liv som alltid var samman- färdandet ofta kunde uppnås redan genom länkat med alla andras liv och välgång. vandringar till helt näraliggande kyrkor samt

99 Andersson 1989, s 54–140. 95 Schmid 1948, s 212 – 223. Pahlmblad 1998, s 120 – 123. 100 Exempel på gravhäll i Roosval 1931, s 44–46. 96 Kilström 1966, sp 640f. 101 Pernler 2010a, s 30. 97 Kilström 1966, sp 641f. 102 Odenius 1968, sp 299f. Gallén 1975, sp 472. Christie- 98 Nilsson 2012, s 337f. Smedberg 1975, sp 474–478.

76 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget tillvaratagandet av de särskilda avlatsförmåner be Angelus eller andra böner. Allt sådant skulle som var förknippade med dessa och deras kyr- ske fromt och andaktsfullt.107 I beslutet från kogårdar, kyrkmässor och patronatsdagar.103 konciliet i Arboga 1412 finns intaget ett avlats- Jerusalem med dess tempel var ju manifesterat brev utfärdat av ärkebiskopen och gällande alla i varje socken, vilket på sina håll snart skulle kyrkor i hela provinsen. Det syftade till att få komma att ytterligare accentueras i form av lekfolket i samtliga socknar att sjunga med i målade eller huggna korsvägar för människor bland annat hymnen O salutaris hostia när att vandra och meditera kring. Hit bör även de Kristi lekamen bars till och från altaret.108 gotländska passionsmålningarna räknas.104 Även om det var den enskilde som på detta vis fullgjorde sin botgöring, skedde det alltid i AVLAT OCH BIKTBREV gemenskap. Genom de angivna fromhetsövning- De avlatsbrev som främst berörde allmogen arna blev man delaktig av allt det andliga goda var sådana som anskaffats för kyrkor av olika som helgonen och andra fromma människor slag. Breven angav vilka möjligheter man hade solidariskt samlat i kyrkans skattkammare.109 att på platsen fullgöra (delar av) den botgöring Genom att göra det goda, uttryckt bland annat eller gottgörelse man ålagts i bikten.105 Kyrkor i avlatsbreven, kunde man också själv ge sitt med avlatsbrev som angav många och varierade bidrag till kyrkans andliga skattkammare. möjligheter drog till sig fler besökare. Samtidigt Att införskaffa ett personligt biktbrev, vilket fungerade dessa brev inte enbart som komplement tillförsäkrade innehavaren rätten att fritt välja till den botgöring sockenprästen ålagt någon i biktfader,110 var däremot knappast något som bikten. De kunde också brukas som alternativ, låg inom möjligheternas eller rimligheternas vilket delvis satte sockenprästens möjligheter ur ram för gemene man. Även om ett sådant brev funktion när det gällde att föreslå en adekvat av privilegiekaraktär innebar en stor trygghet botgöring, avpassad efter den enskildes faktiska för innehavaren och hans familj om man till behov och möjligheter.106 Från biskoparnas och exempel skulle drabbas av livshotande sjukdom påvarnas sida kunde avlatsbreven fungera som och befann sig i annan socken, rörde det sig en möjlighet att arbeta in eller prioritera vissa om något av en chimär. I yttersta nöd, när livet andaktsformer, understödja kyrkorenoveringar var hotat, kunde man ändå alltid vända sig till eller introducera nya festdagar och helgon, här närmaste präst.111 Alla formella band till den då inte minst sprida kulten av de inhemska egna församlingsprästen var då de facto av helgonen. För att stimulera andaktslivet och underordnad vikt, ja satta ur spel. Visserligen utveckla gudstjänstlivet angavs i brev från den hade denne rätt att få ekonomisk ersättning för här aktuella tiden sådant som att åhöra mässan, exempelvis utebliven begravning, men detta var tidegärden och predikningar, att följa de döda säkerligen ingen tung börda att bära för de efter- till graven, att vandra runt kyrkogården under levande jämfört med att en familjemedlem fått bön för de döda, att följa Kristi lekamen eller all möjlig andlig vård och omsorg av en annan den heliga oljan i samband med prästens besök präst, beroende på omständigheter ingen rått hos sjuka och döende, att läsa den apostoliska över. trosbekännelsen eller att vid kvällsklämtningen

107 Andrén 2006, s 19–28. 103 Gallén 1975, sp 471f. Andrén 2006, s 23f, 33f. 108 Pernler 2000, s 210–212. Helander 2001, s 181. 104 Söderberg 1942, s 23−66. Lindgren-Fridell 1964, sp 109 Pernler 2000, s 211. 340. 110 Liedgren 1962, sp 395f. 105 Piltz 1994, s 26–28, 34–37. Andrén 2006, s 9–11. 111 Gallén 1957a, sp 183, 188. Fallberg Sundmark 2008, 106 Pernler 2000, s 211–212. s 46f. Nilsson 2012, s 335.

77 kyrkohistorisk årsskrift 2012

KLOSTER OCH KONVENT – andliga centrum. Men också dit var vägen lång NÅGOT FÖR ALLMOGEN? för många. Det var emellertid inte nödvändigt att ett Att kloster och konvent påverkade och drog kloster eller konvent var beläget på landet till sig de närboende är närmast en självklar- för att betyda något i agrarbefolkningens liv. het. I agrar miljö handlade det främst om cis- Dominikankyrkan i Stockholm med Helga tercienskloster, manliga såväl som kvinnliga. Lösen är ett bra exempel på detta. Inte minst Sannolikt förekom därvid viss konkurrens franciskaner och dominikaner kom dessutom mellan ordenskyrkornas och sockenkyrkornas genom sina prediko-, bikt- och insamlingsprivi- gudstjänstliv vissa dagar, bland annat beroende legier att lämna spår efter sig under vandringar på egna fester och avlatsprivilegier. Denna kon- och resor inom fastlagda områden.114 Kanske kurrens bör dock inte överdrivas: sådana fester var för gemene man möjligheten att bikta för drog ofta till sig även utsocknes, något som bör ”munkar” det allra viktigaste: då kunde man ju ha kommit såväl kloster- som sockenkyrkan faktiskt yppa även de synder som var relaterade tillgodo ömsevis i form av besök och gåvor i till umgänget med den egne kyrkoherden. båda kyrkorna, inte bara den ena. Dessutom gynnade tillströmningen av utsocknes besökare den egna socknens näringar. FÖRSÖK TILL SAMMANFATTNING Även om man formellt var knuten till sin kyr- Onekligen hände det både ett och annat under koherde för själavård och bikt, fanns inga hinder drottning Margaretas tid som tydligt påverkade att söka andlig vägledning i ett kloster. En och fromhetslivet, dock utan hennes egen förskyllan. annan ville kanske också pröva sin kallelse, I korthet kan nämnas att sockengillen alltmer göra ett testamente till klostrets förmån eller började utbreda sig över landet och bilda andliga bli arrendator för någon av dess egendomar. nätverk där även kloster och konvent var invol- Det fanns många anledningar till kontakt. De verade. Samtidigt blir de nordiska helgonen allt som gynnade klostret kunde rent av hoppas på mer intressanta, dels för unionen men även som en gravplats där i stället för vid sockenkyrkan. markörer för ett spirande nationellt missnöje ”Fördelen” med en grav vid klostret var att där inom den svenska kyrkoprovinsen mot vad man firades fler mässor och bads fler böner för de uppfattade som danska expansionsförsök. Det avlidna än vad någon sockenkyrka mäktade sistnämnda blev successivt allt tydligare, inte med.112 Det var heller ingen tillfällighet att minst som deras firande också knöts till mässor sockengillen kunde få hjälp med att utforma och böner för det svenska rikets väl, dock utan och skriva sina skrån (stadgar) i klostret, samt att de andra nordiska ländernas stora helgon för att broderskapsbrev upprättades mellan kloster den skull negligerades. och gillen.113 En ny Maria-dag introducerades. Kristus- Också för vägfarande och pilgrimer var och Maria-bilderna utgestaltades ofta markant klostren viktiga, inte minst genom sina som identifikationsobjekt utifrån erfarenheter härbärgen. En särställning i landet intog det av pest, svält, krig och annat lidande, detta snabbt växande klostret i Vadstena. Även genom att med-lidandet betonades. Till samma om man kunde avge löften om vallfärd också fenomen hör att nödhjälparna blir allt mer till andra kyrkor, exempelvis som tack för påtagliga i bilder och folkliga böner. bönesvar, blev Vadstena allt tydligare landets Detta sker alltså i hennes tid, men inte i något

112 Nilsson 1987, s 148f. Nilsson 1989, s 210–227. 114 Gallén 1958, sp 178. Gallén 1959, sp 569. Pernler 113 Pernler 1986, s 67, 80f, 87f. 2000, s 214f.

78 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget enda fall tack vare henne. Så var väl knappast memoriae patrum. Libellus in honorem heller att vänta. Men det finns en faktor av Kauko Pirinen (Finska kyrkohistoriska sam- växande betydelse även för allmogens from- fundets handlingar 93). Helsinki, s 201–221 hetsliv, där hon faktiskt spelat en inte oväsentlig 1992 ”De medeltida avlatsbreven – instrument roll: Vadstena klosters framväxt och etablering för kyrkans verksamhet”, i Kungs-Husby i som viktig vallfartsort. I det sammanhanget Trögd. Kungsgård, kyrka och socken. Red. bör Margaretas insats inte förtigas, även om Carl Gustaf von Ehrenheim. (Studier till det den inte var avgörande. Tore Anderssons krassa medeltida Sverige 6). Stockholm, s 89–104 kommentar känns inte helt rättvis om den får 2006 ”Avlatsbreven från Västgötadelen av Skara stå okommenterad. Kanske, vi vet inte säkert, stift”, i Avlatsbreven från Västgötadelen av fick också drottningens ingripande för samernas Skara stift. Red. Johnny Hagberg. Skara, s kristnande en större betydelse än vi idag kan 9–50 utläsa. Arwidsson, Greta Mest frapperande är kanske ändå gemenska- 1965 ”Källa”, i KLNM 10, sp 53–57 pens och det gemensammas betydelse i allmogens Beskow, Per kristenliv, ett mönster och en ansvarsmodell 1999 ”Gudstjänstliv i en medeltida kyrka”, i som möter inom alla delar av kyrkolivet. Man Sven-Erik Pernler, Sveriges kyrkohistoria 2. levde ett korporativt liv i en gemenskap som Hög- och senmedeltid. Stockholm, s 232–240 man var medveten om omslöt himmel och jord, Björkman, Ulf tid och evighet. Man levde ett vardagsliv där 1957 Stilla veckan i gudstjänst och fromhetsliv. Gud i och genom sin kyrka konkret, åskådligt (BTP 2) Lund och handgripligt ständigt var närvarande, såväl Borgehammar, Stephan inom som utanför kyrkomurarna. Kort sagt: 2010 ”Ett Jerusalem i Skåne”, i Anita Larsson man hade en andlig struktur att födas in i, leva (red.), Dalby kyrka. Om en plats i historien. sitt jordeliv i och gå ur tiden inom, en struktur Lund, s 64–77 som präglade hela ens liv, existens och tillvaro. Brilioth, Yngve 1941 Den senare medeltiden 1274–1521. TRYCKTA KÄLLOR OCH (Svenska kyrkans historia 2.) Stockholm ANFÖRD LITTERATUR Bringéus, Nils-Arvid 1963a ”Klockdop”, i KLNM 8, sp 515f. Aldrin, Viktor 1963b ”Klockringning”, i KLNM 8, sp 520–522 2010 Prayer in Peasant Communities: Ideals BTP = Bibliotheca theologiae practicae and Practices of Prayer in the Late Medieval Collmar, Magnus of Uppsala, Sweden. 1952 ”Strängnäs stifts medeltida gillen”, i Till Göteborg Hembygden 1952. Stockholm, s 40–54 Andersson, Lars Cristie, Håkon, och Smedberg, Gunnar 1989 Pilgrimsmärken och vallfart. Medeltida 1975 ”Vallfartskyrka och –kapell”, i KLNM 19, pilgrimskultur i Skandinavien. (Lund Studies sp 474– 478 in Medieval Archaeology 7) Stockholm DS = Diplomatarium Suecanum. Stockholm Andrén, Carl-Gustaf 1829 – 1957 Konfirmationen i Sverige under medeltid DV = Vadstenadiariet. Latinsk text med över- och reformatonstid (BTP 1). Lund sättning och kommentar. Utgivet genom Claes 1975 ”De medeltida avlatsbreven – instrument Gejrot (Kungl. Samfundet för utgivande av för kyrkans verksamhet”, i Investigatio

79 kyrkohistorisk årsskrift 2012

handskrifter rörande Skandinaviens historia. 1991 ”Sockenkyrkans liturgiska profil”, i Kyrka Handlingar del 19) Stockholm 1996 och socken i medeltidens Sverige. (Studier Edsman, Carl-Martin till Det medeltida Sverige 5) Stockholm, 1974 ”Trolldom”, i KLNM 18, sp 661–667 s 189–230 1976 ”Votivgåvor”, i KLNM 20, sp 253–256 2001 Den medeltida Uppsalaliturgin. Studier Ejerfeldt, Lennart i helgonlängd, tidegärd och mässa. (BTP 63) 1966 ”Magi”, i KLNM 11, sp 214–218 Lund Fallberg Sundmark, Stina Holtsmark, Anne 2008 Sjukbesök och dödsberedelse. Socken- 1964 ”Kongespeillitteratur”, i KLNM 9, sp budet i svensk medeltida och reformatorisk 61–68 tradition. (BTP 84) Skellefteå Härdelin, Alf Fritz, Birgitta 1991 ”Den ’materiella’ och den ’andliga’ kyrkan. 2000a ”Klostret byggs och staden växer fram”, Om kyrkobyggnadens funktioner enligt några i Vadstena. Vadstenas historia från äldsta svenska kyrkmässopredikningar”, i Kyrka tider till år 2000. Red. Göran Söderström. och socken i medeltidens Sverige. (Studier Vadstena, s 70−85 till Det medeltida Sverige 5) Stockholm, s 2000b ”Staden”, i Vadstena. Vadstenas historia 157–188 från äldsta tider till år 2000. Red. Göran 1998 Kult, Kultur och Kontemplation. Studier i Söderström. Vadstena, s 119–135 medeltida svenskt kyrkoliv. Skellefteå. Fæhn, Helge 2002 ”Ur några västgötska avlatsbrev”, i Väst- 1958 ”Dåp”, i KLNM 3, sp 413–418 götalitteratur. Tidskrift utgiven av Fören- Gallén, Jarl ingen för Västgötalitteratur. Skara, s 17–25 1957a ”Botsakrament”, i KLNM 2, sp 181–188 2005 Världen som yta och fönster. Spiritualitet 1957b ”Bönböcker”, i KLNM 2, sp 505–508 i medeltidens Sverige. (Sällskapet Runica et 1958 ”Dominikanorden”, i KLNM 3, sp 174–185 Mediævalia. Scripta minora 13) Stockholm 1959 ”Franciskanorden”, i KLNM 4, sp 563–573 Höjer, Torvald 1965 ”Kättare”, i KLNM 10, sp 69–74 1905 Vadstena klosters och birgittinordens 1975 ”Vallfartskyrka och –kapell”, i KLNM 19, historia intill midten af 1400-talet. Upsala sp 470–472 Inger, Göran Gjerløw, Lilli och Jansson, Sam Owen 1961 Das kirchliche Visitationsinstitut im mit- 1962 ”Imbredagene”, i KLNM 7, sp 361–363 telalterlichen Schweden. (BTP 11) Lund GL = Gutalagen, i Svenska landskapslagar Johansson, Hilding tolkade och förklarade för nutidens svenskar 1968 ”Procession”, i KLNM 13, sp 470f av Åke Holmbäck och Elias Wessén. Fjärde Johansson, Hilding, och Virtanen, E.A. serien. Stockholm 1943, s 203–290 1960 ”Gangdagene”, i KLNM 5, sp 187f Gustavson, Helmer Jonsson, Bengt R. 1994 ”Runorna och den latinska skriften”, i 1971 ”Skålvisor”, i KLNM 16, sp 65–67 Runmärkt. Från brev till klotter. Runorna Kilström, Bengt Ingmar under medeltiden. Red. Solbritt Benneth med 1958 Den kateketiska undervisningen i Sverige flera. Stockholm, s 127–141 under medeltiden. (BTP 8) Lund Helander, Sven 1962 ”Ikonografi”, i KLNM 7, sp 337–340 1959 ”Festum terræ”, i KLNM 4, sp 244f 1963 ”Katekes och katekisation”, i KLNM 8, 1989 Ansgarskulten i Norden. (BTP 45) sp 354–356 Stockholm 1966 ”Misericordia”, i KLNM 11, sp 640–642

80 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget

KLNM = Kulturhistoriskt lexikon för nordisk Olle Ferm och Göran Tegnér. (Studier till Det medeltid. Malmö medeltida Sverige 3) Stockholm, s 133–150 Klockars, Birgit 1989 De Sepulturis. Gravrätten i Corpus Iuris 1971 Birgitta och hennes värld. (KVHAA His- Canonici och i medeltida nordisk lagstiftning toriska serien 16) Stockholm (BTP 44) Uppsala 1976 Birgittas svenska värld. Stockholm 2012 ”Sockenprästen och de fattiga under Larsson, Lars-Olof svensk medeltid”, i Kyrka, kultur, historia – en 2003 Kalmarunionens tid. Från drottning festskrift till Johnny Hagberg. Red. Magnus Margareta till Kristian II. 2. uppl. Stockholm Hagberg, Lena Maria Olsson, Sven-Erik Lesch, Bruno Pernler. (Skara stiftshistoriska sällskaps 1926 ”En svensk kätteriprocess i början av skriftserie: 69) Skara, s 323–342 1300-talet”, i Historisk tidskrift för Finland, Nyberg, Tore s 55–78 1991 Birgittinsk festgåva. Studier om den Heliga Lidén, Anne Birgitta och Birgittinorden. (Skrifter utgivna 1999 Olav den helige i medeltida bildkonst. av Svenska Kyrkohistoriska Föreningen, 46) Legendmotiv och attribut. KVHAA. Uppsala Stockholm Odenius, Oloph Liedgren, Emil 1968 ”Pilegrim”, i KLNM 13, sp 299–301 1926 Svensk psalm och andlig visa. Stockholm Pahlmblad, Christer Liedgren, Jan 1998 Mässa på svenska. Den reformatoriska 1962 ”Indulgensbrev”, i KLNM 7, sp 393–396. mässan i Sverige mot den senmedeltida bak- Linderholm, Emanuel grunden. (BTP 60) Lund 1927, 1929, 1939 ”Signelser ock besvärjelser Pernler, Sven-Erik från medeltid ock nytid”, i Svenska landsmål 1982 ”Predikan ad populum under svensk och svenskt folkliv (176, 185, 230) medeltid”, i Predikohistoriska perspektiv. Lindgren-Fridell, Marita Studier tillägnade Åke Andrén (red. A. 1964 ”Kristi passionshistoria”, i KLNM 9, sp Härdelin). Stockholm, s 73–94 333–346 1984 ”De svenska kyrkobalkarnas inlednings- Ljung, Sven, och Niitemaa, Vilho ord”, i Kyrkohistorisk årsskrift 1984, s 61–99 1960 ”Gilde”, i KLNM 5, sp 302–308 1986 ”S:ta Katarina-gillet i Björke”, i Got- Lundén, Tryggve ländskt Arkiv 1986. Visby, s 67–92 1956 ”Bildkult”, i KLNM 1, sp 534–536 1993 ”En mässa för folket?”, i Mässa i medeltida 1961 ”Helgonbilder”, i KLNM 6, sp 354–357 socken. En studiebok av Sven Helander, Moberg, Carl-Allan Sven-Erik Pernler, Anders Piltz och Bengt 1965 ”Kyrkovisa”, i KLNM 10, sp 17–19 Stolt. Skellefteå, s 102–134 Nilsén, Anna 1994a ”`Lafrans gjorde denna kyrka´. Runor 1991 Kyrkorummets brännpunkt. Gränsen i kyrkomiljöer”, i Runmärkt. Från brev till mellan kor och långhus i den svenska lands- klotter. Runorna under medeltiden. Red. kyrkan. Från romanik till nygotik. KVHAA. Solbritt Benneth med flera. Stockholm, s Stockholm 105–118 Nilsson, Bertil 1994b Rec. av Astrid Andersson Wretmark, 1987 ”Död och begravning. Begravningsskicket Perinatal Death as a Pastoral Problem. BTP i Norden”, i Tanke och tro. Aspekter på med- 50. Uppsala 1993, i Kyrkohistorisk årsskrift eltidens tankevärld och fromhetsliv. Red. 1994, s 194–197

81 kyrkohistorisk årsskrift 2012

1996 ”Rosenkransfromhet i senmedeltidens Rev. = Sancta Birgitta, Revelaciones. Book VI. Sverige”, i Maria i Sverige under tusen år. Utg. Edited by Birger Bergh. KVHAA. Stockholm av Sven-Erik Brodd och Alf Härdelin. Del 1. 1991 Skellefteå, s 557–582 Roosval, Johnny 1999 Sveriges kyrkohistoria 2. Hög- och senme- 1931 ”Stenkyrka kyrka”, i Sveriges kyrkor. deltid. Stockholm Konsthistoriskt inventarium. Gotland. Band 2000 ”Att bygga församling på 1400-talet. 1. Stockholm, s 1–52 Senmedeltda pastoralteologi och retrospektiv 1943 Sockenkyrka och Salomos tempel. science fiction”, i Kyrka – universitet – skola. Stockholm Teologi och pedagogik i funktion. Festskrift Röster från svensk medeltid. Latinska texter till Sven-Åke Selander. Red.: J-O Aggedal, i original och översättning. Red. Hans Aili, C-G Andrén, A J Evertsson. (Religio 52) Olle Ferm, Helmer Gustavson. Stockholm Lund, s 203–219 1990 2007 S:ta Elin av Skövde. Kulten, källorna, Schmid, Toni kvinnan. (Skara stiftshistoriska sällskaps 1948 ”Förbönslängder från det medeltida skriftserie: 31). Skara Sverige”, i Kyrkohistorisk årsskrift, s 212–223 2010a ”S:t Jakobskyrkor på Gotland”, i Kust SD = Svenskt diplomatarium från och med år och kyrka på Gotland. Historiska uppsatser. 1401. Utg. genom C. Silfverstolpe och K.H. Red.: Per Stobaeus. (Arkiv på Gotland 7) Karlsson. I–IV. Stockholm 1875–1904 Visby, s 7–32 Siltberg, Tryggve 2010b ”Betydande Brigida-kult på Gotland”, 2002 ”’Hundens like’ – bonderepublikens dom i Kust och kyrka på Gotland. Historiska över Valdemar Atterdag i Fidedikten”, i Forn- uppsatser. Red.: Per Stobaeus. (Arkiv på vännen 2002/1, s. 25–43 Gotland 7) Visby, s 33–47 Stolt, Bengt Petrén, Erik 1993 Medeltida teater och gotländsk kyrko- 1990 Kyrka och makt. Bilder ur svensk kyrko- konst. Paralleller och påverkningar. Visby historia. Lund 2001 Kyrkliga sällsyntheter på Gotland och Piltz, Anders annorstädes. Visby 1994 “Communicantes. Aspekter på kyrkan Ström, Folke, och Honko, Lauri som solidarisk gemenskap i svensk högme- 1961 ”Heliga träd”, i KLNM 6, sp 373–375 deltid”, i Svensk spiritualitet. Tio studier av Syster Patricia OSsS förhållandet tro – kyrka – praxis. (Tro och 2003 ”Vadstena klosters abbedissor”, i Per tanke 1994:1−2) Uppsala, s 15–55 Beskow och Annette Landen (red.), Birgitta 2012 Den signade dag. Den nordiska dagvisans av Vadstena. Pilgrim och profet 1303–1373. ursprungsfunktion. Texter, analyser, hypoteser. Stockholm, s 297–314 (Scripta ecclesiologica minora 14) Skellefteå Söderberg, Bengt G. Rahn, Roland 1942 De gotländska passionsmålningarna 2011 Märkligt kyrksilver i Skara stifts kyrkor. och deras stilfränder. Studier i birgittinskt (Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie: muralmåleri. (KVHAA Handlingar. Del 54) 65) Skara Stockholm. Reinholdsson, Peter Unnerbäck, Reine A., och Söderström, Göran 1993 ”Landskapsgillen – en förabsolutistisk 1967 ”Orgel”, i KLNM 12, sp 692–697 organisationsform”, i (Svensk) Historisk Weiser-Aall, Lily Tidskrift, s 365–408 1963 ”Jul”, i KLNM 8, sp 6–14

82 sven-erik pernler – åskådligt, konkret och mycket angeläget

Wester, Bertil of what the learned city Church dignitaries 1936 Gotisk resning i svenska orglar. En called/denoted “superstition” but which the undersökning med huvudsaklig begränsning farmers/peasantry considered experience. Pre- Christian and Christian customs existed side by till det svenska materialet under medeltiden. side in attempts to secure a successful sowing Stockholm 1936 and a good harvest, good luck in hunting and Wieselgren, Oscar fishing, the good health of the cattle, likewise 1950 ”Botolf från Östby. En inkvisitionsprocess human health. The council of 1412 pronounced från Sveriges medeltid”, i Svensk Tidskrift 37, adamantly against varying forms of superstition s 109–118 in practice at the time and which were on a par with mortal sin. A great deal of that which was Åmark, Mats condemned was directed towards professional 1947 ”Medeltida gillen i Ärkestiftet”, i Julhäls- practitioners. ning till församlingarna i Ärkestiftet 1947. Heresy was no great problem in Sweden. Up Uppsala, s 23–41 until 1412 there are only three known cases of th 1952 ”Några märkligare kyrkklockor från heresy, all during the 14 century. Naturally enough there were those who opposed the basics Värmland och Dal”, i Karlstads stift i ord och of the Christian faith, even publicly, but they bild. Stockholm, s 247–260 accepted correction rather than being faced 1960 Sveriges medeltida kyrkklockor. Bevarade with the alternative of a Church tribunal. The och kända klockor. Stockholm bishops and appear to have been generally pleased with the laity’s practice of their faith. Complaints during visitations deal mainly with tithes and matters of sexual behavior. Local parish churches, the local Jerusalem’s Summary Temple, were consecrated to the honour and glory of God, his Holy Mother and in praise of one or more saints. Feasts of the patron saints The devotional life of country and days commemorating the consecration of a people in Sweden during the reign church were high days and holy days, at times of Queen Margaret associated with markets where the number of people coming from other could be Queen Margaret died in 1412. That same year considerable. Awareness of the church as a holy a church council was held in the province of room did not prohibit disruptive behavior for Sweden which was characterized by consider- example as a consequence of an over consump- able criticism of the monarch. What was the tion of beer. Church services provided every devotional life of the country people like during possible stimulus for the senses to assist people her reign? There is no simple answer to this in their experience of the presence of God. question even though there is access to sermons, Rhyming verse and prayers in the vernacular prayer books, accounts of miracles, indulgences, expressed the same as the using Latin at blessings and even laws defining the matter, and the altar. There was a strong and pregnant sac- in particular not at an individual level. There ramental dimension: one both saw, worshiped, was a tension between, on the one hand rural ate and followed the Lord. society’s universal and ancient ambition, by the Christian traditions were learned in the home, use of all means to preserve health and life, and along with the fundamentals of faith expressed on the other hand the hierarchy in a Church in the Creed, the Our Father and the Hail under the “protection” of the monarchy. When Mary. Teaching of the catechism had gradually it comes to the protection of life there would increased and priests on Sundays would both appear to have been a conflict between the read and instruct on sections of the catechism. hierarchy and country priests with regard to Individual instruction could even be given matters of understanding. The country priests during confession. As the faith was taught in were themselves farmers and not so afraid the home it became a part of and was woven into

83 kyrkohistorisk årsskrift 2012 a pattern of inherited ideas/conceptions. People extreme unction as it was so called. Maybe it grew up with a tangible faith that had many was this fear of being anointed that contributed aspects and was practically applicable. There to the council decision in 1412 against practi- was a spiritual structure to be born into, to live tioners of “medicine” in all its forms. one’s earthly life according to and in which to Pilgrims played an important role in people’s die. ideas and concepts at this time. For many the Primarily the church’s iconographic mere idea of participating in expensive journeys programme reminded visitors that they were was impossible, something of which the sparsity participants and actors in the holy history. of excavated pilgrim badges witnesses to. Rural Partly the murals were a pedagogical instru- pilgrim goals were mainly domestic including ment that reflected and were an expression Nidaros in Trondheim. But the aims of a pil- of the Church’s ever increasing catechetical grimage could even be achieved by walking to a programme. Themes were easily recognizable nearby church and thereby fulfilling the condi- and could be interpreted in accordance with the tions for an indulgence. needs of the beholder. This is visualized in the Monasteries and convents were places not artistic changes taking place during this period only for the locals to visit. They were important with regard to the manner of depicting Christ for wayfarers and pilgrims not least for their and the Virgin Mary. In their daily lives people hospices and the hospitality afforded there. The could see the helpers performing very down- influx of people on high days and holy days was to-earth functions. Sermons, inscriptions and an important factor for local livelihood. It was indulgences describe the ways in which God not an absolute necessity for a monastery or should be prayed to and how Our Lady and the convent to be in the approximate vicinity for it saints should be honoured. Many of the customs, to have relevance for the life of the community. such as touching the Christ figure or sculptures The Franciscans and Dominicans left their of saints or objects that had once belonged to mark as mendicants on the local communities them, were practices associated to the Bible and during the journeys they made to preach and which many today are unaware of. hear confessions. At the beginning of the 15th century a wave During Queen Margaret’s reign there occurred of new feast days were introduced. Many of changes that affected the devotional life of her these were associated with the growing interest subjects which she herself was not the cause of. for domestic saints and an expression of the And that is only what was to be expected. But earlier commitment to the Swedish realm and its in one respect she played an important role that wellbeing. In 1412 the feast of the Visitation was was to affect the life of her people; namely the proclaimed festum terre for the whole country. growth and establishment of Vadstena Abbey as It is doubtful if the rosary had already started to a place of pilgrimage. Maybe her intervention be prayed by country people at this time. on behalf of the Christianisation of the Sami The end of the 14th century marks the increase folk (Lapplanders) of the North was of more in the establishment of rural guilds who in relevance than is currently accredited her. principle were open to all of good standing and who paid their entrance fee. Children and servants were permitted to be present at their gatherings. The aim of the guilds was to assist people in their daily lives and to assure them that after death they would be remembered in prayers and participate in all the good works presented by the faithful to God. These intentions led to the exchange of letters of confraternity between guilds, monasteries and convents. It was traditional for people to follow the priest when he went to prepare a sick person for death. There are documented accounts of people out of fear refusing the , or

84 Jenny Bergenmar Predika utan att predika Allmänhetens religiösa läsningar av Selma Lagerlöfs författarskap

I Selma Lagerlöfs fiktionsvärld finns det många Selma Lagerlöf är alltså på detta sätt en förkun- predikanter. Det börjar med Gösta Berling i pre- nare, liksom flera av av sina fiktiva karaktärer. dikstolen, som talar så vackert att församlingen Frågan om Selma Lagerlöf var kristen har ställts förlåter honom allt. I Jerusalem (1901–1902) upprepade gånger och besvarats på olika sätt. är det väckelsepredikanten Hellgums ord som Bengt Ek menar att ”En tidig förtrogenhet med får byborna i Nås att lämna sin hembygd för bibelns värld satte djupa spår, vilka ständigt det heliga landet. ”Då vi gemensamt läst Edra framträda i den vuxna författarinnans produk- böcker har min man många gånger talat om hur tion såväl i stil som i motivval, utan att man dock han kände Eder Gudfruktan & renhet & detta på något sätt kan tala om Selma Lagerlöf som jämte min egen djupa känsla därför kom mig bibliskt troende”.3 Margaretha Brandby-Cöster att skriva till Eder”.1 Så skriver en kvinna från menar att Selma Lagerlöfs verk och ger uttryck Stockholm till Selma Lagerlöf 1928. Detta var för en luthersk livsförståelse, oavsett vad Selma under Selma Lagerlöfs livstid ett inte ovanligt Lagerlöf hade för intention.4 En vanlig uppfatt- sätt att läsa hennes verk. I sin samtid betrak- ning idag är att Selma Lagerlöfs litterära verk tades hon av allmänheten, om inte som öppet ofta hämtar stoff och symboler från den bibliska troende, så åtminstone som en författare som traditionen, men inte uttrycker en kristen tro. stod för ett kristet arv och kristna värderingar. Under slutet av 1800-talet och början av 1900- Einar Billing skrev i Vår kallelse (1909) att det talet uppfattades saken annorlunda. Allmän- i Sverige finns en författarinna, som ”kanske hetens brev till Selma Lagerlöf visar att Selma bättre än någon teolog efter Luther förstått att Lagerlöf betraktades som en författare som för beprisa kallelsen och uppdaga dess under”.2 ut Bibelns budskap i en mer lättillgänglig form. Hennes texter användes som utgångspunkt för 1 Stockholm 23/1 1928, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 107, blad 69–70. personlig andakt och begrundan, alltså som ett 2 Einar Billing, Vår kallelse. Föredrag. Sveriges kristliga studentrörelses skriftserie 5, Uppsala 1909, s. 24. Se även 3 Bengt Ek, Selma Lagerlöf efter Gösta Berlings saga. Margareta Brandby-Cöster, Att uppfatta allt mänskligt. En studie över genombrottsåren 1891–1897, [diss.] Underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Stockholm 1951, s. 267. Lagerlöfs författarskap [diss.] Karlstad 2001, s. 10 4 Brandby-Cöster s. 3.

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 85 kyrkohistorisk årsskrift 2012 slags brukslitteratur, men hennes kristna tro utpräglat religiöst språk med direkta citat från ifrågasattes också från olika håll, både på grund Bibeln eller hänvisningar till bibeltexter. För det av hennes litterära verk och hennes uttalanden mesta rör sig de religiösa läsningarna av Selma som offentlig person.5 Lagerlöf inom en kristen kontext. Men det före- Breven som i någon mening kan sägas vara kommer också exempel på brev som diskuterar religiösa läsningar är av olika art. Det kan vara Selma Lagerlöfs texter eller författarskap i ett sådana som diskuterar religiösa teman i hennes mer allmänt andligt perspektiv, som har att göra texter. Det kan vara brev där Selma Lagerlöf med de nya andliga rörelser som växte fram runt ombeds stödja något religiöst ändamål, till sekelskiftet. exempel en publikation eller en manifestation, Vanligen ger breven inte i första hand uttryck på grund av att man uppfattar henne som en för en reception av Selma Lagerlöfs texter, kristen författare. Det finns också brevskri- utan förhåller sig snarare till Selma Lagerlöf vare som vänder sig till Selma Lagerlöf med en som offentlig person. Hon var rik och fram- förfrågan om ekonomisk hjälp, eftersom man gångsrik och fick därför ofta brev med böner tror att hennes kristna livsåskådning ska borga om ekonomisk hjälp. Cirka en tredjedel av den för en förståelse för och givmildhet mot de svaga. totala mängden undersökta brev härrör från ”Vår Gud är stor och barmhärtig han delar sina denna kategori. Supplikanter hörde i synnerhet håfvor så olika. Ni har fått guld och jag har fått av sig i samband med händelser som uppmärk- de 7 barnen”, som en fattig kvinna skriver.6 Som sammades i pressen, såsom Nobelpris, inval i regel måste det religiöst färgade språket som Akademien och födelsedagar. Men redan under förekommer i breven ses som en retorik mer 1890-talet blev Selma Lagerlöf en litterär celeb- än som ett uttryck för en tro, med fraser såsom ritet, vilket också avspeglas i breven till henne. ”Guds välsignelse öfver fröken i fortsättningen År 1901 skriver en kvinna att hon ”har äran att af sin lefnad” eller ”Jag skrifver dessa rader vara namne till Sveriges populäraste författare”, i Guds namn, men jag vet ej om di kommer i en annan ursäktar att hon skriver och besvärar, era händer. Men skulle så vara, uppfyll då en ”men Ni är inte främmande för mig, liksom Ni bedjande enkas bön”.7 Andra brev har ett mer antagligen inte är det för någon av Skandinaviens mera läskunniga befolkning”.8 Allt eftersom 5 Denna artikel grundar sig på den omfattande studie av allmänhetens brev till Selma Lagerlöf som genomförts i Selma Lagerlöfs närvaro i offentligheten med projektet ”Läsarnas Lagerlöf. Allmänhetens brev till Selma åren blev allt mer påtaglig, och hennes berät- Lagerlöf 1891–1940”. Projektet är finansierat av Riksban- kens jubileumsfond. Breven som diskuteras i denna artikel telser överfördes till teater, radio och film, ökade är tagna ur ett urval på ca 22 000 brevsidor, där brev från också antalet brev till henne från allmänheten. vänner, kollegor, affärskontakter inte ingår, och inte heller brev från personer som läst Lagerlöf i översättning. Rät- I Kungl. Bibliotekets Selma Lagerlöf-samling tighetsläget för denna typ av brev är osäkert. Brevskrivaren finns det över 40 000 brev till Lagerlöf från kan ha rättighet till sina brev fram 70 år efter brevförfat- tarens död, beroende på om man bedömer dem ha verkshöjd kända och okända brevskrivare. På grund av eller ej, och i många fall finns etiska hänsyn att ta, eftersom det omfattande brevmaterialet kommer här breven ofta berör personliga angelägenheter. Därför ano- nymiseras breven, med undantag av de som är skrivna av endast de brev som uttryckligen förhåller sig till offentliga personer som själva publicerade sig, förutsatt att Selma Lagerlöfs författarskap och tolkar det i dessa inte är av privat karaktär. 6 Göteborg 1910, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 27, Bl. 75-76. svenska andaktslitteraturen 1650–1790, Skrifter utgivna 7 Smålands Taberg, odaterat [4/2 1912], Kungl. biblioteket, L av Litteraturvetenskapliga institutionen vid Göteborgs 1:1, pärm 47, Bl. 115-116; Malmö 1900, Kungl. biblioteket, universitet 20, Göteborg 1991, s. 108ff. L 1:1, pärm 125, Bl. 158−160. Dessa brev har vissa likheter 8 Se Vivi Edström, Selma Lagerlöf. Livets vågspel, med den äldre andaktslitteraturens bönetexter, som retoriskt Stockholm 2002, s. 208 samt Maria Karlsson, ”Den var utformade som petitotiæ, bönebrev. Denna retoriska verkliga publikens Selma Lagerlöf”, Spår och speg- analys ligger dock utanför ämnet för denna artikel. Se lingar, Lagerlöfstudier 2011, red. Maria Karlsson och Stina Hansson, Ett språk för själen. Litterära former i den Louise Vinge, Stockholm 2011, s. 195.

86 jenny bergenmar – predika utan att predika en religiös kontext diskuteras. Brev av den typ hela Selma Lagerlöfs aktiva tid som författare, som exemplifierats ovan måste lämnas därhän, 1891–1940. Spridning i tid eller könsfördelning trots att de på många sätt är mycket intressanta har inte legat till grund för urvalet, men kan dokument. De brev som i detta sammanhang ha betydelse som förklaringar till skillnader utgör en religiös läsning av Selma Lagerlöfs eller likheter mellan olika slags brev. Det är författarskap är de som kommenterar Selma inte möjligt att göra en säker kvantifiering av Lagerlöfs texter ur ett religiöst perspektiv eller hur många brev som tillhör den kategori som tillskriver Selma Lagerlöf i olika ärenden såsom här undersöks. En del empiri kan relativt enkelt en författare som är religiöst orienterad. Denna utvinnas ur breven, exempelvis hur brevskörden uppfattning kan ha sin grund i en läsning av för- varierade mellan olika år, hur många män res- fattarskapet eller i en mer indirekt förmedling pektive kvinnor som skrev eller hur många som av författarskap och författarroll, exempelvis nämner ett visst verk. Detta är, till skillnad från genom olika medier. Det finns goda skäl till att en beräkning av antalet brevskrivare som för- inte avgränsa läsarbegreppet för snävt. Andelen knippar Lagerlöf eller hennes verk med religion, brev till Selma Lagerlöf som uttryckligen redogör faktorer oberoende av tolkning. Att avgöra vilka för en läsning av ett eller flera verk är relativt brev som placerar författaren eller verken i en liten. I de flesta fall har brevskrivarna flera olika religiös kontext, eller anlägger en religiös läsart skäl att skriva – de vill be om pengar och talar är däremot en tolkningsfråga. Ska de brevskri- samtidigt om hur mycket de uppskattar förfat- vare som använder ett religiöst språk föras till taren eller författarskapet, vilket medför en ny denna kategori? Det kan ju i själva verket vara komplikation, nämligen hur man ska värdera en fråga om retorik snarare än om reception. en sådan utsaga som en trovärdig uppgift om I denna artikel har jag koncentrerat mig på reception. Även i de brev där ingen annan de brev som har en kyrkohistorisk anknytning. brevanledning framgår än den att uttrycka sin Breven är daterade från 1892 till 1937, med en åsikt om författaren eller författarskapet är det viss koncentration till 1910- och 30-talen. I brev- ofta svårt att avgöra om utsagan handlar om samlingen som helhet ökar brevskörden med verk eller person, eftersom Selma Lagerlöf i hög åren, i takt med att Selma Lagerlöf blir alltmer utsträckning identifierades med sina texter och av en litterär celebritet. Proportionerligt finns tillskrevs motsvarande kvaliteter. det anmärkningsvärt många brev från 1910- I det följande är det alltså receptionen av för- talet. Det är svårt att säga exakt vad det beror fattaren och hennes verk som undersöks, men på, men det kan ha kyrkohistoriska förklaringar med begränsningen att fokus ligger på brev- (ungkyrkans appeller om stöd från Lagerlöf) skrivarnas kopplingar till religion, i synnerhet eller vara reaktioner på Körkarlen, som kom ut kristendom, och andlighet. Vilken slags religio- 1912. Men det kan lika gärna handla om att fler sitet ansåg brevskrivarna henne representera, nu hunnit läsa Jerusalem. Ungefär lika många och hur de läste henne – för att få tröst, uppnå skriver om den romanen 1908 och 1909 som andliga insikter eller för moralisk bättring? under utgivningsåren 1901 och 1902, sannolikt Selma Lagerlöf var en modern marknadsför- beroende på att nya, billigare upplagor nådde fattare, men för de brevskrivare som tolkar större spridning. Lagerlöfs verk i en religiös kontext är det inte främst underhållnings- och konsumtionsläsning FÖRFATTARSKAPET, KRISTENDOMEN som beskrivs. Istället finns starka kopplingar till OCH LITTERATURENS UPPGIFT en äldre, begrundande läsning eller andaktsläs- ning. Undersökningen innehåller brev från De lutherska tankefigurer som Brandby-Cöster menar är centrala för Selma Lagerlöfs författar-

87 kyrkohistorisk årsskrift 2012 skap kan vara svåra att få syn på, menar hon, kvinnans frigörelse.11 En liknande ”religi- eftersom de är så grundläggande i det samhälle onsblindhet” kan sägas ha präglat delar av som Selma Lagerlöf växte upp i. Den utmaning Lagerlöfforskningen. Det lutherska arvet har som enhetskulturen och lutherdomen ställdes inte riktigt passat in när man velat ge bilden av inför av olika folkrörelser under senare hälften Selma Lagerlöf som en modern, estetiskt experi- av 1800-talet är ett återkommande tema i Selma menterande och samhällskritisk författare. För Lagerlöfs texter, som skildrar frikyrkor, väckel- sin samtid framstod hon kanske i vissa kretsar serörelser, frälsning och mirakler. Även om man så, åtminstone vid debuten. Men hon uppfat- inte ser enhetskulturen och det lutherska arvet tades än mer som en författare för folket, som som den självklara grund författarskapet vilar liksom hon själv kom ur samma enhetskultur på, är det tydligt att det präglas av motsättning- och upplevde samma uppbrott ur den. arna mellan det gamla och de nya sätten att tro. Att som Brandby-Cöster tolka Selma Lagerlöfs En viktig poäng hos Brandby-Cöster är att den författarskap mot bakgrund av en luthersk litteraturvetenskapliga forskningen ingående livsförståelse kan kanske bidra till att ge hennes behandlat Selma Lagerlöfs inställning till den texter en teologisk betydelse idag. Men ur ett nya religiositeten, såsom religiös liberalism, historiskt perspektiv är det en bild som måste teosofi och spiritualism, men att man varit kompletteras. I Charlotte Löwensköld (1925) mindre intresserad av den kristna tradition som och Anna Svärd (1928) är kontrasten tydlig Selma Lagerlöf haft med sig från sin uppväxt.9 mellan den liberala och medmänskliga syn på Det är också främst äldre forskning som dis- kristendomen som representeras av prosten och kuterar frågan om hur Selma Lagerlöfs texter prostinnan i Korskyrka, som hämtat inspiration förhåller sig till kristendomen, medan senare från Lagerlöfs faster och hennes make, Tullius bidrag främst närmat sig frågan genom att Hammargren, kyrkoherde i Karlskoga, och den diskutera deras uttryck för sekularisering och livsfientliga pietism som Karl-Arthur repre- kritik av kyrkan.10 ”Trots att kristendomen i senterar. Sympatierna i konflikten i Jerusalem en evangelisk-luthersk tappning under större (1901–1902) mellan väckelse och fäderne- delen av 1800-talet fortfarande har monopol ärvd tro är inte lika tydliga. Uppbrottet från och tolkningsföreträde när det gällde livsåskåd- hembygden framstår som destruktivt, samtidigt ningsfrågor i samhället, har forskningen i ringa som porträttet av den kraftlöse kyrkoherden, utsträckning analyserat religionens betydelse som inte har något att sätta emot den karisma- i ett emancipationsprocessens initialskede”, tiske predikanten, samtidigt pekar på ett behov skriver Inger Hammar om forskningen kring av förändring. Det är därför inte anmärknings- värt att Selma Lagerlöf kunde tolkas både 9 Brandby-Cöster, s. 25. 10 Exempel på äldre forskning på området, se Bengt Ek, som en bevarare av gammal kristen ordning, ibid., Jakob Kulling, Huvudgestalten i Selma Lagerlöfs och en som anslöt sig till rörelser som ropade författarskap, Stockholm 1959; Gunnel Weidel, Helgon och gengångare. Gestaltningen av kärlek och på förändring. Framför allt väckelserörelsen rättvisa i Selma Lagerlöfs diktning [diss]. Lund 1964. finns också tematiserad i författarskapet, inte För senare forskning som snarare tagit fasta på moder- nitetsproblematiken och kritiken av kyrkan, se Henrik bara i Jerusalem. Några exempel är de positiva Wivel, Snödrottningen. En bok om Selma Lagerlöf skildringarna av Frälsningsarmén i Körkarlen och kärleken [diss.] översättning av Birgit Edlund, Stockholm 1990; Maria Karlsson, Känslans röst. Det (1912) och novellen ”En fallen kung” (1893), melodramatiska i Selma Lagerlöfs romankonst, [diss.] Stockholm/Stehag 2002; Jenny Bergenmar, Förvildade hjärtan. Livets estetik och berättandets etik i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga [diss.] Stockholm/ 11 Inger Hammar, Emancipation och religion. Den Stehag 2003, Sofia Wijkmark, Hemsökelser. Gotiken svenska kvinnorörelsens pionjärer i debatt om i sex berättelser av Selma Lagerlöf, [diss.] Karlstad kvinnans kallelse ca 1860–1900 [diss.] Stockholm University Studies 20, Karlstad 2009. 1999, s. 32.

88 jenny bergenmar – predika utan att predika där inte minst de kvinnliga frälsningssoldaterna både inom den fiktionslitteratur som frikyr- framstår som hjältar i det godas tjänst: korörelsen ville ta avstånd ifrån för att den Strax därpå befallde kaptenen den ena af sina kamrater var onyttig eller rentav skadlig, och inom de att stiga fram och aflägga bekännelse. Hon kom leende. fromma berättelser som var godkänd läsning, Hon stod käck och oförfärad och slungade ut sin synds det vill säga konkretiserade Bibeln eller visade och sin omvändelses historia bland de hånande. Hvar lärde den kökspigan att stå leende under allt detta hån? på goda, kristna exempel. Uppdelningen mellan Det var några af dem, som kommit för att drifva gyckel, dålig romanläsning och fromma berättelser hvilka bleknade. Hvarifrån togo dessa kvinnor sitt mod och sin makt? Det stod någon bakom dem.12 blev mindre betydelsefull under 1920- och 30-talen, medan andra kulturella former såsom opera och teater fortfarande fördömdes.15 Att med frälsningens hjälp få ordet i sin makt Anna Söderblom, Nathan Söderbloms hustru, har en intressant parallell i de brev som berättar har vittnat om att hennes mor ogillade Selma om personlig omvändelse. De är ofta självutläm- Lagerlöfs debut: ”Hon ansåg icke, som sin nande, men samtidigt mycket auktoritativa i sin älskade syster av väckelsefromhetens typ, att ton. De använder bibelns språk för att berätta sin romanläsning var ’syndig’, men väl ’skadlig’ historia och Guds vilja som motiv för att berätta för unga flickor och i alla händelser ’onödig’.”16 den. De fiktionsberättelser som godkändes av Oavsett om romanläsning bedömdes ur ”väck- väckelserörelsen var sådana som, i likhet med elsefromhetens” perspektiv, eller hur ett tradi- de äldre traktaterna, kunde betraktas som tionellt lutherskt, kunde den alltså på 1890-talet konkretiseringar av bibeltexten eller av levnads- fortfarande dömas ut, åtminstone av den äldre teckningar av kristna föredömen. Åke Kussak, generationen. som kartlagt frikyrkorörelsen som litterär insti- I början av 1900-talet kom denna hårda inställ- tution, menar också att den religiösa, folkliga ning till fiktionslitteraturen att mjukas upp, inte förkunnelsen har haft ett stort inflytande på minst på grund av förändringar på utbildnings- väckelsens berättartradition. Predikoexemplet, området. Den utbildningsreform som drevs som var en uppbygglig anekdot som skulle kon- igenom av socialdemokrater och liberaler var kretisera budskapet var ursprungligen till hjälp också en demokratisk reform. Respekten för för predikanter, men kunde sedan utvecklas till överheten som inpräntades i eleverna med hjälp längre novellistiskt utformade berättelser.13 av den obligatoriska katekesen fick ge plats åt Denna genre är intressant i förhållande till en ny kristendomsundervisning som gick både Selma Lagerlöfs texter, som på flera ställen väckelserörelsen och den religiösa liberalismen tematiserar en sådan berättarsituation. För- tillmötes. Undervisningen blev mer pedagogiskt fattaren låter ibland någon av sina fiktiva anpassad till olika åldersgrupper, där de mindre karaktärer använda sig av predikoexemplets barnen undervisades med bibliska berättel- berättargrepp, men hon gör det också själv, när ser och de äldre i kyrkohistoria. Reformen hela texter utformas enligt predikoexemplets försköt makten över religionsundervisningen mönster.14 Selma Lagerlöfs författarskap ligger från prästerna till pedagogerna. Läsningen av 12 Selma Lagerlöf, ”En fallen kung”[1893], Osynliga katekesen och utantillinlärning av bibelord länkar, Stockholm 1894, s. 208. ersattes successivt med mer litterära berättelser, 13 Åke Kussak, Författaren som predikant. Ett frikyr- kosamfunds litterära verksamhet 1910-1939 [diss.] framför allt om Jesus, som skulle levandegöra Stockholm 1982, s. 24f. 14 ”En fallen kung” och Anna Svärd är exempel på texter 15 Kussak, s. 64f. som gestaltar predikoexempel genom någon av sina 16 Anna Söderblom, ”Snillena äro tolkar av Guds karaktärer, i Anna Svärd dock genom parodi. Kristus- skapelse”, Mårbacka och Övralid. Minnen av Selma legender (1904) är en samling texter som konkretiserar Lagerlöf och Verner von Heidenstam. Ny samling, och levandegör bibliska berättelser. red. Sven Thulin, Uppsala 1941, s. 291.

89 kyrkohistorisk årsskrift 2012 kristendomsundervisningen, knyta den till EN HÄNDELSE I UPPSALA elevernas vardagsliv och fungera som etiskt 1937 kommer ett brev till Selma Lagerlöf från fostrande. 17 en student i teologi i Uppsala. Brevet inleds I skolan öppnades alltså dörren för en ny med en beskrivning av vilken betydelse Selma undervisningsgenre, den bibliska berättelsen i Lagerlöfs författarskap har haft för honom. litterariserad form, en genre som Selma Lagerlöf Han talar om författarens ”inspiration” och – och andra kvinnliga författare – skrev mycket ”gudomliga skaldeådra” och tänker sig alltså i. Den nya undervisningsplanen 1919 samt det en författarroll med romantiska förtecken, faktum att kvinnor tilläts bli lärare i folkskolan det vill säga författaren som en individ med från slutet av 1800-talet, gav kvinnor ett nytt förmåga att förnimma och förmedla en högre inflytande över hur skolans religiösa fostran verklighet. Han talar både om de ”osynliga utformades.18 Reformen 1919 kan ses som ett band” som knyts mellan läsaren och fiktionens svar på kritiken från väckelserörelsen, som levandegjorda människor, som ”nästan träder mer betonade livet än läran och gav tillåtelse ut ur de tryckta raderna och in i verklighetens att tolka Bibeln på ett mer subjektivt sätt.19 dager”. I förlängningen innebär detta också ett Nya genrer utvecklades också, å ena sidan, de osynligt band mellan läsaren och författaren, åldersanpassade bibelberättelser som krävdes i eftersom de fiktiva gestalterna uppfattas som undervisningen, å andra sidan de brukslitterära ”författarens innersta väsen, som där träder berättelser som kunde möta väckelserörelsens läsaren tillmötes”. Det tycks alltså som att krav. Synen på fiktionslitteratur var inom denna relation mellan läsaren och författaren är väckelsen ganska avvisande, som vi såg i Anna det som ger honom mandat att skriva till henne, Söderbloms beskrivning av sin mor och moster. på ett sätt som om de vore bekanta. Läsupplevel- Man förordade ”nyttig läsning” framför skadlig sens värde är enligt denna brevskrivare främst läsning av romaner, som ”uppjaga fantasien, existentiell. Lagerlöfs verk har ”öppnat vyer, anstränga nerverna men lämna ingen egentlig banat vägar för mig och berikat min själ och behållning”.20 En viktig och förbisedd orsak till lyft mig upp ur mörker till det ljus, där jag såg Selma Lagerlöfs popularitet i olika samhälls- meningen med livet och med människorna!”. klasser och i alla delar av landet, kan alltså vara Han skriver att Lagerlöfs böcker skänkt honom att hennes litterära produktion, åtminstone till ”lärdom” och ”psykologiska studier”, men dessa en del, kunde passera som ”goda berättelser” i mer nyttobetonade aspekter kan inte skiljas från väckelserörelsens mening.21 ”ordens skönhet” och läsningens glädje. Denna sammankoppling mellan det goda och sköna är 17 Björn Skogar, ”Kristendomsundervisningen i 1900- talets svenska skola. Några teologiska ansatser”, genomgående i brevet. Pedagogisk forskning i Sverige 1999:4, s. 306; Efter denna inledande redogörelse för den Brandby-Cöster, Att uppfatta allt mänskligt, s. 66. Nathan Söderblom argumenterade för läromedlens stora betydelse Selma Lagerlöfs verk spelat i anpassning till barnens mognadsnivå i Religionen och hans liv, övergår han till sitt egentliga ärende: staten, Stockholm 1918, s. 18. Närmaste anledningen varför jag tillskriver Eder, Doktor 18 Brandby-Cöster, s. 68. Redan tidigare hade kvinnor varit verksamma som författare av läromedel för Lagerlöf, är närmast en fråga om religionen, om kristen- söndagsskolan, i Sverige Lina Sandell-Berg och Betty domen, dess berättigande och betydelse för mänsklighe- Ehrenborg-Posse, se Åke Kussak, s. 24. ten av idag. Ni har i Edra böcker skildrat verkligheten, 19 Kussak, s. 17. 20 Ibid s. 11. Kussak citerar här Paul Peter Waldenström, manhang, se Kerstin Rydbeck, Nykter läsning. Den bland annat redaktör för tidskriften Pietisten, ”Nyttig svenska godtemplarrörelsen och litteraturen 1896- läsning”, Ungdomsvännen 1914, s. 163f. 1925, diss., Skrifter utgivna av Avdelningen för littera- 21 En annan folkrörelse, nykterhetsrörelsen, använde tursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i också Selma Lagerlöfs texter i ett brukslitterärt sam- Uppsala, 32, 1995, s. 254–55.

90 jenny bergenmar – predika utan att predika men därjämte som en naturlig företeelse i den det mys- Doktor Lagerlöf är ej främmande för de saker som tiska, undret överhuvud. Vidare har godheten tecknats här ytligt berörts. Men jag har här emellertid velat som grundprincipen i världen. I Ingemarssönerna upp- omtala det som i dessa dagar mycket sysselsatt min själ. rullas tycker jag liksom en åskådning av religiösa, etiska Jag tror ej, Doktor Lagerlöf varken om det nu är värden. Eder livssyn är av den högsta och bästa, ty den sant, menat så som referenten fattat det eller tänkt sig är förankrad i en klar kristen tro på kärlekens och det möjligheten av ett offentliggörande av detsamma. Med godas slutliga seger i världen. Genom Edert skriftstäl- Doktor Lagerlöfs ljusa syn på livet och orubbliga tro på larskap har Ni också bidragit, att hos mången enskild godhetens absoluta seger och herravälde en gång, trots själ föra kärleken och det goda till seger, och hos otaliga all ondska, nöd, krig och elände följer också en sann för- ingjutit livsmod och levnadsglädje. Finns det något som vissning på grunden och förverkligaren av detta hopp, kan tänkas vara högre? Behöver ej mänskligheten liksom nämligen Gud och hans emancipation i världen: Ordets tvingas in i en sådan tankegång, om vi skola bida bättre och Guds rikes stadfästande i varje enskild själ.22 [---] tider? Jo, förvisso. Ni, Doktor Lagerlöf, har gjort detta. Jag får härmed be Doktor Lagerlöf om ursäkt, men jag måste här omnämna en episod, som angår Er person- Detta brev, och även den påstådda händelse som ligen. det återger, kastar en blixtbelysning över den Här i Uppsala talade den 4:e rektor Elov Tengblad i religiösa mångfald som präglade 1900-talets Uppsala Kristliga Studentförbund om ”livssyn och livs- uppgift”. I sitt tal kom han att nämna om en av Sveriges första hälft. Brevet visar att Selma Lagerlöf mest kända författarinnor, som nu är till åren kommen, allmänt uppfattades som en kristen författare, och om hur hon vid ett samtal med honom nämnt, att men vilken slags kristendom hon företrädde var kristendomen betyder ingenting och har ingen uppgift att fylla i tiden. På tal om lyckliga och goda människor hade inte lika självklart. Studenten talar om oxford- hon endast i livet träffat tre personer som verkade glada rörelsen, där Elov Tengblad under denna tid var och tillfredsställda, nämligen tre holländska arbetare. engagerad och som hade stort inflytande just i Inför fulltalig publik yttrades detta av rektor Tengblad med den uppriktighet och kanske hänsynslöshet, som de akademiska kretsarna i Uppsala. Den senare oxfordgrupprörelsen använder sig av. Efteråt diskutera- oxfordrörelsen hade sin blomstringstid i Sverige des studenterna emellan vem den utpekade kunde vara. på 1930-talet, det vill säga under samma tid som Allmänt ansågs det gälla Doktor Selma Lagerlöf. Så var ungefär denna episod. Fritt har den återgivits, brevet skrevs, och kan beskrivas som en grupp- men själva andemeningen var denna. Vidare har den väckelse, med tydlig social ambition och stränga skildrats i all personlighet och tillgivenhet. Dock vill jag moraliska krav.23 Vidare skriver studenten att ej, att Doktor Lagerlöf skall vara okunnig om detta. Här måste en missuppfattning eller en feltolkning av ”[a]ndra unga kasta alla ceremonier, tradition, begrepp föreligga. Tänkes kristendomen som en kyrka stämning och lagbundenhet och söka i en i dogmer, föreskrifter och tradition, som ej kan aktua- enskild andakt i fri form i bikt och personliga lisera de kristna sanningarna i tiden, eller en personlig känslomättad stämning eller en negativ inställning till vittnesbörd, som obönhörligt skola vara sanna livet med överdriven betoning på det onda, det syndiga och äkta, bana väg för evangeliets segerväg i i världen och i den enskilda själen, en uppfattning som länder till världsfrånvändhet och maktlöshet och kaos, tiden”. Väckelserörelsen ville frigöra sig från då kan det ligga en viss sanning i en sådan syn på kris- kyrkliga traditioner och utgå ifrån individens tendomen, som bäst uttryckes i det av rektor Tengblad personliga andakt, vittnesbörd och läsning av återgivna samtalet. Men den uppfattningen fick man ingalunda, utan snarare som om det gällde kristendomen bibeln, men gemensamt med oxfordrörelsen var som troslära, världsåskådning. Många unga svärma vid ändå behovet av förnyelse. En mer institutiona- tända altarljus om kristendomens nydaning och väck- liserad och konservativ kristendom finns också else, i den form, som de själva ivra för, nämligen Kyrkan med allt vad därtill hör av sakramentalism, prästämbete, i bakgrunden, ”en kyrka i dogmer, föreskrifter tradition, tidegärder, dogmer m.m. Andra unga kasta och tradition”. alla ceremonier, tradition, stämning och lagbundenhet och söka i en enskild andakt i fri form i bikt och per- 22 Uppsala 6/3 1937, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 26, sonliga vittnesbörd, som obönhörligt skola vara sanna Bl. 258−266. och äkta, bana väg för evangeliets segerväg i tiden. Båda 23 För oxfordrörelsen i Sverige 1930–1945, se Anders typerna lida nog av en viss ensidighet, men de ha dock Jarlert, The Oxford Group, Group Revivalism, and något av värde båda två. Ungkyrkan, Eklunds och Bil- the Churches in Northen Europe, 1930–1945, with lings arvtagare i vårt land, söker finna evangeliets väg till Special Reference to Scandinavia and Germany, Bib- den svenska folksjälen. Den ställer sig avvaktande och lär liotheca Historico-Ecclesiastica Lundensis 35, Lund och bidar. 1995, s. 273–334.

91 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Brevskrivaren nämner också ”Ungkyrkan, efterfrågade mötet. Från studentens 1930-tals- Eklunds och Billings arvtagare i vårt land, [som] perspektiv var ungkyrkan mindre framträdan- söker finna evangeliets väg till den svenska folk- de.26 Man kan förstå att en person med anknyt- själen”. Ungkyrkorörelsen uppstod i ur Uppsala ning till oxfordrörelsen som Elov Tengblad, Kristliga Studentförbund som startade 1901. rektor vid Karlstad Högre Allmänna Läroverk, Trots att ungkyrkans ambition var att nå ut till fann den kristendomskritiska hållningen i de breda lagren hade föreningen, liksom oxford- Selma Lagerlöfs påstådda uttalande mycket rörelsen, inflytelserika anhängare, som Nathan radikal.27 Det är intressant att brevskrivaren Söderblom, J. A. Eklund och Einar Billing. Man har svårt att acceptera denna bild av författa- knöt an till tidens nationalistiska strömningar ren. Det framkommer ännu tydligare i det andra och ville skapa en folkkyrka, det vill säga en brev studenten sänder till Lagerlöf, efter att ha kristen nationell gemenskap. Manfred Björk- fått svar från henne.28 Hans läsning av Selma quist skrev också till Selma Lagerlöf och ville Lagerlöfs verk har stora likheter med Brandby- intressera henne för ”Studenternas korståg” Cösters nutida tolkning av författarskapet. som han var med och arrangerade 1909.24 Han Studenten menar att Selma Lagerlöf uttrycker skriver: en ”tro på kärlekens och det godas slutliga seger Denna rörelsen – korstågsrörelsen – ha en af sina rötter i världen” och han framhåller ”undret”. Detta i den stora kristliga studentrörelsen, en i den nationella är två aspekter av Selma Lagerlöf författarskap och en i den teologiska nyväckelsen i vårt land. Dess som även Brandby-Cöster kopplar samman och motto är Sveriges folk – Guds folk och däri lägger den allt det bästa den känner och vill. Omkring denna väldiga tolkar inom ramen för ”tron på Gud som skapar uppgift vill den samla Sveriges ungdom till arbete för ett världen och har försyn om människorna”.29 innifrån enadt och samladt Sverige.25 Likaså kommer en luthersk tro på kallelse och arbete till uttryck när studenter skriver ”Att Brevet avslutas med en förfrågan om att få arbeta och göra gott och skapa något bestående uppsöka Selma Lagerlöf för att vidare presen- ur vår andes rika värld är nog vår egentliga livs- tera studenternas korståg och be om hjälp. Det princip här på jorden”.30 Det är något annat än framgår inte av materialet om Björkquist fick det att endast leva för sitt eget ”självändamål”.

24 Alf Tergel, Ungkyrkomännen, arbetarfrågan och Studenten tycks alltså tolka Lagerlöfs förfat- nationalismen 1901–1911, [diss.] Uppsala 1969, s. tarskap inom ramen för en frihetlig luthersk 131–192, Torbjörn Aronsson, ”Manfred Björkquist. Ungkyrkorörelsens ledare, Sigtunastiftelsens grundare tro, som liksom väckelserörelsen betonar livet och Stockholms stifts förste biskop”, Manfred Björk- framför läran. Men till skillnad från den, quist. Visionär kyrkoledare, red. Vivi-Ann Grönqvist, Skellefteå 2008, s. 27. saknar den kristna tro han ger uttryck för i 25 Brev från Manfred Björkquist, Leksand odaterat, brevet de livsförnekande tendenserna som fanns Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 30, Bl. 208-210. Det var inom väckelserörelsen, ”en negativ inställning särskilt under våren 1909 förberedelserna för korståget pågick, så man kan förmoda att det var under denna till livet med överdriven betoning på det onda, tid Björkquist skrev till Lagerlöf, jfr Tergel s. 190. Urban Claesson beskriver Lagerlöf och Heidenstam som viktiga aktörer för ungkyrkorörelsen, eftersom 26 Jfr Anders Jarlert, som skriver att ungkyrkorörelsen de var med och skapade en ny nationell identitet, under 30-talet ”had grown into a pupal stage”, vilket i synnerhet med Nils Holgerssons underbara resa överensstämmer med studentens formulering att genom Sverige (1906–1907) respektive Svenskarna och ungkyrkan ”lär och bidar”. Jarlert, s. 273. Se även deras hövdingar (1908–1910). Claesson nämner dock Claesson, s. 380–382. inte Björkquists försök att värva Lagerlöf. Se Urban 27 Om Tengblads anknytning till oxfordrörelsen, se Claesson, Folkhemmets kyrka. Harald Halldén och Jarlert, im passim, samt Appendix 4, s. 448. folkkyrkans genombrott. En studie av socialdemo- 28 Uppsala 12/3 1937, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 26, krati, kyrka och nationsbygge med särskild hänsyn till Bl. 258-266. perioden 1905–1933, Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Historico-Ecclesiastica Upsaliensia 42, [diss.] 29 Brandby-Cöster, s. 120-152. Uppsala 2004, s. 97. 30 Jämför Brandby-Cöster, s. 153-194.

92 jenny bergenmar – predika utan att predika det syndiga i världen”, som han skriver. Han främjande”.33 Av Nordisk familjebok 1917 berör även ytterligare en luthersk tankefigur framgår att föreningen anordnar föreläsnings- som Brandby-Cöster ser i Selma Lagerlöfs berät- serier med ”framstående universitetsmän o.a. telser, nämligen ”eländets och korsets teologi”.31 kvalificerade personer”. Selma Lagerlöf var Brandby-Cöster ser denna manifesterad i alltså en sådan framstående person som för- Kristusbilden och inkarnationstanken. Gud eningen ville värva för sin sak. Organisatio- är inte en sträng herre, utan en som nedstiger nen ville även motverka den ökande katolska i det mänskliga och blir som en av de eländiga propagandan.34 människorna. Det tycks, liksom hos Brandby- Organisationen var en del av ungkyrkorörel- Cöster, vara ett frälsningshistoriskt perspektiv, sen och hade delvis samma frontfigurer: utöver som ligger bakom studentens uppfattning av Kjellberg – Billing, Eklund och Björkquist. Att den lagerlöfska teologin. ”Det är en stor sak ungkyrkorörelsen från olika håll och upprepade att kunna se det goda, det värdefulla, även i en gånger vänder sig till Selma Lagerlöf, tyder på fallen människa. Hon är dock till sist en skapelse att hon var en användbar, samlande symbol av den gode guden”, skriver studenten. för både det kristna och det nationella. Ett Uppsalastudentens brev är en explicit brev från Erik Meurling, dåvarande läroverks- teologisk läsning av författarskapet. Genom adjunkt och senare kyrkoherde, pekar också i den tidsbild det också förmedlar har de här denna riktning. Han ber att hon ska medverka fått tjäna som en ingång till en diskussion om i en artikelserie på temat ”Vårt folk och kris- hur tidens olika religiösa strömningar kommer tendomen”. För att övertyga Lagerlöf räknar till uttryck hos brevskrivarna. Väckelsen, han upp ett antal namnkunniga personer som ungkyrkan och högkyrkligheten är teman som är medlemmar av den kommitté som ligger återkommer i breven, både som drivkrafter för bakom initiativet, bland andra ”professor Einar brevskrivarna att vända sig till Selma Lagerlöf Billing”. Artikelserien ska genom pressen ”gifva och som ämnen för breven. 1917 skickar vårt folk religiös och sedlig fostran”.35 brukspatronen på Valåsen i Karlskoga, Ernst Dessa brev ger en bild av Selma Lagerlöf som A. Kjellberg, ett brev till Selma Lagerlöf. Han en författare väl förankrad i etablissemanget. skickar en skrift av ”vår framstående kapellpre- I början av 1900-talet uppfattar ungkyrkorö- dikant vid Degerfors, Teol. lic G. Dahlquist”, relsen henne som en allierad i sin ambition att eftersom Selma Lagerlöf citeras så flitigt i den. skapa en gemensam, nationell kristendom. Det Kjellberg bifogar också några små häften som finns däremot inte samma typ av brev från det han skrivit för ”att på lekmannamässigt sätt religiösa etablissemanget längre fram under söka motverka en nymodig försoningslära”.32 1900-talet. För den högkyrklighet som då växte Kjellberg var drivande i föreningen ”Stiftelsen fram var Selma Lagerlöf inte en lika självklar för Sverige och Kristen tro”, vars syfte var meningsfrände. Vi såg exempel på det i brevet ”att verka för uppväckande och stärkande från studenten. Ett annat exempel på ett brev af kristen tro och fosterlandskärlek”. Detta som visar att Selma Lagerlöf också kunde ändamål skulle förvekligas ”genom kristlig uppfattas som religiöst kontroversiell är från och fosterländsk upplysning i tal och skrift samt genom andra härför hjälpliga medel, 33 Nordisk familjebok, Uggle-upplagan, band 26, 1917, s. hvaribland den religiöst nationella sångens 1365-1361. 34 Ibid. För stiftelsens historik, se även dess hemsida, http://www.sskt.net/Stiftelsen_Sverige_och_Kristen_ 31 Brandby-Cöster, s.195-226. Tro/Historia.html 32 Brev från Ernst A. Kjellberg, Valåsen 12/2 1917, Kungl. 35 Brev från Erik Meurling, Uppsala 5/12 1911, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 114, Bl. 37-39. biblioteket, L 1:1, pärm 44, Bl. 262-263.

93 kyrkohistorisk årsskrift 2012

1929. Brevskrivaren är efter läsningen av Anna på kristendomen som hittills exemplifierats. Svärd upprörd ”öfver att Ni ger allmänheten en Studenternas korståg skulle visserligen vara en så sned uppfattning om en prests karakter”. Det folklig väckelse, men initiativet kom trots allt är en av Selma Lagerlöfs beundrarinnor som nu från präster i statskyrkan, inte från lekman- har fått nog av att se ”de dalkullor, dalmasar, napredikanter. De religiösa folkrörelserna stod slumsystrar, adelsfröknar, ja troll och fånar ofta i opposition till statskyrkan på det viset att blifvit förhärligade, men ej en enda prest blifvit en personlig erfarenhet och ett eget val låg till framställd sådan som en prest skall vara och grund för engagemanget. lyckligtvis ofta är”. Brevskrivaren framhåller Manfred Björkquist och Ernst A. Kjellberg författarens ansvar för att ha givit läsekretsen en räknade i början av seklet med Selma Lagerlöfs ”skef föreställning om en prests liv” och skriver medverkan i ungkyrkans strävanden. Att döma att hon vet många som delar hennes uppfattning av breven uppfattades hon som mer kritisk, om detta.36 Det mer hierarkiska och kyrkliga åtminstone till kyrkan, men kanske även till lutherska tradition som framskymtar i brevet, kristendomen på 1930-talet. I väckelsebreven är skiljer sig betydligt ifrån den kristna etik som bilden inte lika tydlig. ”Vilken åsikt har Doktor Uppsalastudenten anser sig dela med Selma Lagerlöf om den nutida svenska frikyrkorörel- Lagerlöf. sen”, frågar en student 1930. Han formulerar kärnfullt den osäkerhet kring Lagerlöfs position VÄCKELSERÖRELSER i denna fråga som att döma av breven tycks råda. ”Anser Doktor Lagerlöf att denna rörelse under Den väckelsekristendom som kommer till de gågna årtionden utgjort en religiös tillgång uttryck i breven kan visa sig som en egen läsning för vårt folk, eller betraktar Doktor Lagerlöf av eller direkta hänvisningar till Bibeln och ett densamma som en statskyrkans inkräktare bibliskt färgat språk. Brevskrivarens omvän- utan existensberättigande.”38 Av studentens delse, andliga hängivenhet och personliga nästa brev framgår att Selma Lagerlöf svarat på relation med Jesus står i centrum. Ibland finns frågan, men inte riktigt så som han avsett. ”Med det direkta referenser till frikyrkliga rörelser, ’den nutida svenska frikyrkorörelsen’, som jag såsom pingstkyrkan, metodisktkyrkan och vill minnas att jag skrev, åsyftade jag främst sv. missionsförbundet, ibland till väckelserörelser Miss. förb., Baptistsamfundet, och Metodist- inom Svenska kyrkan, såsom Frälsningsar- kyrkan, som väl närmast torde göra skäl för mén.37 Gemensamt är ett annat sätt att förhålla namnet ’frikyrka’”. Det är dessa samfund man sig till religionen än den mer institutionella syn brukar åsyfta när man talar om ”frikyrkor”, menar studenten, även om han också medger att 36 Staffanstorp 31/1 1929, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 155, Bl. 238-240. begreppet är oklart. Lagerlöf har tydligen tolkat 37 Jämför den definition som Kussak använder sig av med begreppet vidare, och diskuterat Pingstkyrkan, stöd av Sven Lundqvist, Folkrörelserna i det svenska som studenten menar skiljer sig så mycket från samhället 1850–1920: ”Termen frikyrkorörelse kom att användas för att beteckna personer, församlingar de andra att man inte kan jämföra dem, samt och organ verksamma inom väckelserörelsernas ram. Christian Science och Föreningen för kristet Det var framför allt de frikyrkliga samfunden Svenska missionsförbundet, Svenska baptistförbundet och samhällsliv, som studenten menar är ”i stort sett Metodistkyrkan [---]. Också lågkyrkliga organisa- oväsentliga faktorer i detta sammanhang”.39 tioner som Evangeliska fosterlandsstiftelsen och icke frikyrkliga såsom Frälsningsarmén räknas något oegentligt in under detta begrepp.” Kussak, s. 14. 38 Ödeshög 8/1 1930, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 37, Eftersom det gemensamma för dessa grupper just är Bl. 141. väckelsen, som alltså kunde äga rum inom eller utom 39 Linköping 24/1 1930, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm Svenska kyrkan, använder jag väckelserörelse istället 37, Bl. 142. 1918 bildades Förbundet för Kristet sam- för frikyrkorörelse. hällsliv av bl.a. Nathanael Beskow. Christian Science

94 jenny bergenmar – predika utan att predika

Frälsningsarmén uppfattade henne som en månader gammalt det är hårda tider mången gång i det karga småland. [---]41 bundsförvant tack vare de positiva skildring- arna i Lagerlöfs texter. Vid Nobelpriset 1909, Tyvärr är brevet odaterat, så vi kan inte veta var skickas följande hälsning från Frälsningsarméns hon har läst kapitlet ”De sågo himmelen öppen” högkvarter av den dåvarande chefssekreteraren från Jerusalem, men att döma av hennes for- för Frälsningsarmén i Sverige: muleringar kring läsningen av Selma Lagerlöfs Tillsammans med Doktorns alla beundrare och vänner författarskap, verkar familjen inte ha hennes önskar jag härmed å Frälsningsarméns vägnar på denna Eder högtidsdag frambära våra hjärtliga lyckönsk- böcker i sin ägo. Kapitlet ”de sågo himmelen ningar. Doktorn har alltid på ett vänligt sätt i sina böcker öppen” handlar om hur Stor Ingemar räddar tre omnämnt Frälsningsarméns verksamhet och detta torde små barn ur den översvämmade älven, men blir vara anledningen till att vi icke i ringa mån känt oss intresserade af den utmärkelse som på denna dag kommit dödligt skadad. På dödsbädden sänder de bud Doktorn till del. efter hans vän Stark Ingemar. De två var med om en märklig händelse som unga: Vi bedja att Herrens rika välsignelse må hvila öfver Doktorn nu och framdeles samt att Doktorns arbetsdag Men då Stor Ingmar och Stark Ingmar kommit hit ned måtte bli både lång och ljus.40 och skulle gå öfver flottbron, var det, som om någon till- sagt dem, att de skulle se uppåt. De gjorde så, och de sågo himmelen öppen öfver sig. Hela himlahvalvet var draget En annan kategori är de som vädjar om hjälp åt sidan som ett förhänge, och de båda stodo hand i hand med religiösa argument. Vanligast är de brev och sågo in i all himmelens härlighet. som hänvisar till Lagerlöfs allmänt kända godhet och rikedom, samt att hon sägs bry sig På dödsbädden frågar Stor Ingemar om Stark om de fattiga i samhället. Ibland finns det en Ingemar minns när de såg himmelen öppen. hänvisning till någon artikel där dessa egenska- ”Då vände sig Stor Ingmar helt mot honom, per framkommer, ofta i samband med någon han log och strålade, som hade han den ljufv- bemärkelsedag. Men det finns också brev som ligaste nyhet att omtala. –’Jag går dit nu, jag’, mer direkt diskuterar Selma Lagerlöfs verk och sade han till Stark Ingmar. [---] Efter detta kopplar ihop det med hennes författarroll eller drog han endast ett par djupa andetag, och så plikt som kristen medmänniska: var han död.”42 Den hänvisning till Bibeln som Snälla Fröken Lagerlöv kapitlets rubrik utgör kanske förbigår läsare Jag har länge tängt skriva ett par rader till eder vår idag, men säkerligen inte denna brevskrivare. Svenska Författarinna som man kallar eder. Jag och I Johannesevangeliet säger Jesus till Nathanael mina barn har med beundran läst edra digter både i läse bok och annorstädes jag läste nyligen en berättelse om och Filippos: ”Sannerligen, jag säger er: ni skall att de sågo himmelen öppen. vilka ord vi måste stanna få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och närmare betrakta förty att se himmelen öppen fodras och stiga ner över Människosonen.”43 Man kan mer än naturliga ögon alt är ett under från den store Guden som himmel tolka det som att brevskrivaren menar att Selma och jordt haver, och skapat var deri bor, och begåvat var och en med andligt och lekamligt godt. även diktens gåva kommer ovanifrån och den belöning som derpå fyljer, 41 Nöbbele, odaterat, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 107, vilket alt nog är känt för eder, jag ha nemligen sett i tid- Bl. 96–98. ningarna att di fattiga ihågkommas utav eder varför jag 42 Selma Lagerlöf, Jerusalem, del 1, Stockholm 1901, s. dristar mig att skriva ett par rader till eder, jag är en fattig 69, 71. smålänning som sitter här med sju små barn det yngsta 3 43 Joh 1:51. Andra möjliga referenser är ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.”, Apg 7:56; Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina bildades 1879 och blev 1913 erkänt av svenska staten fyra hörn sänktes den ner på jorden, Apg 10:11; Och som trossamfund. jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som 40 Stockholm 10/12 1909, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm satt på den kallas ”Trovärdig och sann”, och han dömer 68, Bl. 71. och strider rättfärdigt., Upp 19:11.

95 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Lagerlöf har ”mer än naturliga ögon”, och hon står i fokus. Trots allt hon skrivit om Kristus, uttrycker tydligt att ”diktens gåva kommer uppfattar brevskrivaren Selma Lagerlöf som ovanifrån”. För dess belöning, framgången, har en som inte ”lärt känna Jesus såsom Guds son Selma Lagerlöf alltså inte bara sig själv att tacka, vars blod renar från alla synder, och blivit känd utan även Gud. Brevskrivaren har funnit bevis personligen av honom eller med andra ord född på att Selma Lagerlöf vill återgälda de gåvor hon på nytt och blivit en ny skapelse i Jesus Kristus”. fått till skänks från ovan, genom att hon ”sett Brevskrivaren ber för att även Selma Lagerlöf i tidningarna att di fattiga ihågkommas utav ska finna Jesus och förmå förvalta sitt pund på eder”. Denna typ av formulering är vanlig hos ett bättre sätt. Då kanske hon kan skriva en brevskrivare som ber om ekonomisk hjälp, men legend om hur Jesus lever idag, som brevskriva- här förekommer den i en uttalat religiös kontext. ren efterlyser. Den fattiga modern som ber om kläder till Ytterligare en intressant aspekt av brevet är skolbarnen tycks någorlunda säker på Selma att det skrivs på uppdrag av Jesus: ”Vadhelst Lagerlöfs kristendom. Men andra är osäkra på han säger Eder det gören”. Och därför denna hennes tro. ”Jag känner icke Doktor Lagerlöfs hälsning i Guds namn”. Detta är ett återkom- ställning till Kristus. Kan för min egen del säga, mande tema i väckelsebreven. Brevskrivarna att det är outsägligt stort och underbart att få uppger ofta att de kontaktar Selma Lagerlöf på tillhöra honom, hava fått frälsning genom hans grund av en gudomlig ingivelse, som här i ett dyra blod och vara beseglad med den helige annat exempel: ”Genom en dröm jag haft under ande och med glädje vänta hans ankomst och den gångna natten, känner jag mig manad att bliva Honom lik”, skriver en kvinna 1928. Hon skriva till Er, helt dristigt. Vi veta ju hurusom skickar också en bok och några småskrifter med Gud ofta talar och vägleder genom syner och religiöst innehåll med förhoppning om att de drömmar (Apg 2:17, 9:10-12 mfl). Alltnog fick ”skall bliva till välsignelse.44 jag i drömmen vittna för Er om den härliga I ett långt brev från 1928 diskuteras Selma frälsning vi äga i Jesus Kristus [---]”.45 Just Lagerlöfs förhållande till Kristus av en kvinna drömmen nämner brevskrivarna ofta som ett från missionsförbundet: skäl eller förklaring till att de skriver och det Med anledning av 70-årsdagen och all hyllning genom behöver inte vara i en religiös kontext. Detta pressen, ha även mina tankar kretsat kring Doktor är ett tydligt retoriskt grepp, men det finns en Lagerlöv de sista dagarna och jag ber innerligen och av koppling till Selma Lagerlöfs texter, där hon hjärtat att få meddela dessa tankar som rört sig i min inre värld. Då min syster (en ung lärarinna i Småland) och själv beskrivit hur människor blir vägledda jag samtalade om Doktor Lagerlövs välkända arbeten, genom drömmar.46 nämnde min syster ordet ”Kristuslegender”. Det ordet hade jag aldrig tänkt på i ett sådant ljus förut, och det Majoriteten av de brev som kommer från tände liksom en eld därinne. En eld av kärlek och nit- personer med anknytning till väckelserörelsen älskan för Jesus, mitt livs konung och förlossare, och vänder sig till Selma Lagerlöf med en förfrågan det liksom frågade därinne: ”Kan en legend skrivas om honom som lever i dag (hebr. 13:8) som dagligen renar om ekonomisk hjälp, och många av dessa brev och bevarar mitt liv från all synd, som ger mig kraft – innehåller därför inte någon uttrycklig respons medvetet – att vandra i hans efterföljd.” Ehuru jag ej med på hennes verk. Detta är inte överraskande, mina naturliga ögon skådar honom, men den andliga människan som är född av Gud får dväljas ”i hans ansik- eftersom läsarna i väckelserörelsen ofta var tes ljus” (Ps 89:16). [---] torpare, arbetare eller arbetslösa. I denna grupp

45 Ormaryd 17/8 1929, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 57, I detta brev är det just Kristus-bilden som Bl. 172–174. 46 Exempel på detta finna bland annat i Jerusalem II, där Gertruds möte med Jesus föregås av två symboliskt 44 31/12 1928, Kungl. biblioteket, L 1:1, laddade drömmar. Också i En herrgårdssägen spelar pärm 97, Bl. 213. drömmen en central roll för att vägleda Ingrid Berg.

96 jenny bergenmar – predika utan att predika av läsare fanns också en större misstänksamhet brev. Det första till ”mänsklighetens store mot ”romaner” än andra läsargrupper. Karak- Fader”, men därefter är det ”den, som velat täristiskt för väckelsebreven är det oväntat bruka sig till en god skrivares penna” eller ”en jämlika tilltalet, även när det gäller brevskrivare ropandes röst” som står på tur. ”En god skrifva- som stod långt under Selma Lagerlöf i samhäl- res penna” var ett uttryck som väckelsediktaren lets hierarki. Bibelläsningen ger brevskrivarna Lina Sandell använde om sig själv för att gardera ett språk och deras röst får auktoritet när den sig mot högmod vid världslig framgång.48 talar ”I Jesu namn”. Detta är ett framträdande ”En ropandes röst” refererar till Matt. 3:3 drag i brevet från en medlem i missionsförbun- om Johannes Döparen: ”Det är om honom det som citerades ovan. Brevskrivaren sitter inne det heter hos profeten Jesaja: En röst ropar i med kunskaper och insikter som Selma Lagerlöf öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar (ännu) inte har. Hon uppmanas att bättre raka”. Även denna brevskrivare betraktar alltså förvalta sitt pund, för att vägleda nutidens folk Selma Lagerlöf som ett verktyg i Guds hand och och rätta till de falska bilderna av Jesus. hennes författarskap som förebådande Guds ankomst. Brevskrivaren uttrycker också tydligt ”EN GOD SKRIFVARES PENNA” att hon inte läser Selma Lagerlöfs texter som skönlitteratur, utan som andaktslitteratur. Hon En viktig aspekt av de religiösa breven till Selma hoppas också att de kan ha denna ”väckande” Lagerlöf är den plikt hon anses ha som förfat- funktion för andra läsare, som vanligen inte tare att upplysa de okunniga om kristendomen. läser Bibeln. Här är ett tydligt exempel på att Vi såg det i exemplet ovan, där brevskrivaren Selma Lagerlöf lyckas nå flera olika publiker önskar att Selma Lagerlöf ska ”vägleda nutidens med sina verk. Inte bara de redan frälsta kan ha folk”. En begynnande sekularisering är avläslig nytta av hennes skrifter – de når ut till dem som i breven redan från början av 1900-talet. inte läser evangeliet. Kristen upplysning är därför ett tema som åter- Det finns andra exempel på att Selma Lagerlöfs kommer i breven. En brevskrivare från 1915 är skrifter används i en kristen fostran. En skolma- mer hoppfull om Selma Lagerlöfs förmåga att gister skriver att han ska använda Selma Lagerlöfs upplysa folket i religiösa frågor än den ganska berättelser vid ett föredrag till trettonhelgens kritiska läsaren i avsnittet ovan: julgransfest. ”Då jag inte vill förstöra stämningen Härmed ber jag vördsamt att få framföra mitt varma med en domedagspredikan men ändå vill ge oss, tack för den rikedom svenska folket fått genom Eder. var och en, en tänkeställare, kan jag inte tänka Djupast är nog tacket riktat mot mänsklighetens store Fader, som är villig att giva åt människornas barn av sina mig att kunna göra detta på bättre sätt än att rikedomar, men därnäst måste det söka sig väg även till ta Doktor Lagerlöf till hjälp”, skriver han. Även den, som velat bruka sig till ”en god skrivares penna” han menar att Selma Lagerlöf ”kan predika utan eller ”en ropandes röst”. Ty så har mitt hjärta mottagit Edra skrifter. Jag har setat inför dem i självrannsakan, att predika!” och finner ”sant kristliga tankar” bekännelse och bön. uttryckta i författarskapet. Han berömmer Måhända – det är mitt hopp – skola Edra skrifter särskilt novellen ”Torparen hos Dobbrichsen”, komma att verka väckande, där varken lag eller evang- elium kunna få verka. som ”står Vår Herre närmare än mången annan, I känsla av min och hela svenska folkets tacksam- som kanske anser sig vara säker om saligheten”.49 hetsskuld blir jag Eder vördsamt mottaga mitt varmaste tack.47 48 Anne Nilsson Brügge, ”Inspirationen heter Gud. Om Lina Sandell, Betty Ehrenborg Posse och Charlotte af Många tacksamhetsbetygelser utdelas i detta Tibell”, Nordisk Kvinnolitteraturhistoria II/. Faders- huset 1800–1900, huvudred. Elisabeth Møller Jensen, Höganäs 1993, s. 174. 47 2/2 1915, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 98, Bl. 167. 49 Ålsäng 4/1 1935, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 30, Bl.

97 kyrkohistorisk årsskrift 2012

”Torparen hos Dobbrichsen” är en novell handlingar man utfört i livet. Man skulle kunna som trycktes i samlingen Höst 1933. Novellen tolka berättelsen som ett uttryck för en luthersk diskuterar en teologisk fråga. Den handlar om livssyn, där arbetet i nästans tjänst också är en en fattig torpare som går på ett bönemöte i en gudstjänst. Men på ett för Selma Lagerlöf karak- bondstuga. Predikanten försöker skrämma täristiskt vis tas de teologiska frågorna ned på församlingen till väckelse genom att tala om ett vardagligt plan, som när Gud får gestaltas helvetet, med torparen kan inte bli omvänd av prosten Werme (också han, kan man tänka, och få salighet hur gärna han än vill. På vägen en representant för ”den gamla tron”) och him- hem säger han till några av sina torparkamrater melriket av prostgårdssalongen. ”När en har varit torpare hos Dobbrichsen i all Skolmagistern använde alltså denna berät- sin tid och så ska komma till helvetet, när en är telse i uppbyggligt syfte, om än inte direkt i död, så har en inte mycket glädje av att en har undervisning. Flera andra brevskrivare efter- blivit till”.50 Orden spred sig och blev som ett frågar läromedel i kristendom. En som sitter i ordspråk och till slut får berättarjaget höra dem. fängelse skriver att han i sin ungdom var oin- Frågan om det verkligen inte finns något hopp tresserad av kristendom, men att han ägnat sin för torparen förföljer berättaren, som försöker fängelsetid åt flitig läsning ”af Guds ord”. ”Nu berätta vidare hans historia så att den får ett torde det vara en af många erkänd sanning, att lyckligt slut. Om han inte kunde omvända sig kristendomsundervisningen i våra småskolor kunde han kanske få salighet genom att rädda och folkskolor lemnar mycket öfrigt att önska; någon människa från döden, men ”sådant där, att den meddelas på ett sätt så själsdödande, det var ju goda verk och det räknades inte”.51 En som vore det denna undervisnings egentliga nyårsnatt drömmer berättaren om att torparen mål, att hos det uppväxande släktet väcka den ställs inför Gud efter sin död. Men Gud är lifligaste leda vid allt hvad Gud och Guds ord prosten Werme i Sunne och himlen är salongen heter, en sträfvan som också vinner en sorgligt i prostgården. Werme slår upp torparen i hus- lycklig framgång.” Brevskrivarens ärende är förhörsboken och släpper sedan in honom i att uppmana Selma Lagerlöf att ”gifva barnen salongen. Budskapet från Gud/prosten Werme en efter deras sinne lämpad lärobok om vår är att det goda arbete torparen utfört i hela sitt Frälsares lefverne”. Detta brev förmedlar en bild liv ”räknas mer än något annat”.52 av Selma Lagerlöf som en omtyckt pedagog och Berättarjaget skapar hela tiden distans och läroboksförfattare. Inte bara Nils Holgersson osäkerhet kring berättelsen, som uppges vara (1906–1907) nämns, utan också Kristuslegen- hämtad från hennes barndom. ”Kanske att han der, vars användning just som litteratur för barn [predikanten] var en kolportör, som var utsänd i pedagogiskt syfte framkommer även i andra från något missionssällskap, eller kanske att brev. han predikade på egen tillskyndan.”53 Men det Brevet ger också en belysande bild av en skola finns i alla fall en tydlig udd riktad mot den i omvandling. Nya läroböcker för andra ämnen, väckelse som fäster större vikt vid omvändelse, såsom abc-böcker och läroböcker i geografi och vittnesmål och syndabekännelse, än vid de goda historia ”tillhandahålls till ett jämförelsevis billigt pris”, men är ändå ”väl och lättfattligt skrifvna, tryckta på godt papper men försedda 80-81. 50 Selma Lagerlöf, Höst. Berättelser och tal av Selma med goda illustrationer”. Kontrasten är stor till Lagerlöf, Stockholm 1933, s. 121. kristendomsundervisningens läroböcker. Det 51 Ibid. s. 123. är som om man ”ej skulle kunna få dem nog 52 Ibid. s. 126. afskräckande både till framställningssätt och 53 Ibid. s. 120.

98 jenny bergenmar – predika utan att predika utstyrsel”. Utöver dessa brister i den pedago- Han finner Selma Lagerlöfs beskrivning av giska utformningen av läromedlen, invänder ”nästa verld (Astrala) ur rent teknisk synpunkt brevskrivaren också mot undervisningsmetoden i sina detaljer så tillfredsställande motsvara att lära bibelberättelser och bibelcitat utantill, verkligheten”. Han välkomnar Körkarlens utan att inrikta sig på förståelsen. Elevernas andliga budskap och tror att den kommer att barnatro saboteras på detta sätt av en discipli- framkalla ”nya och väckande tankar på det när och auktoritär pedagogik. Det är särskilt tillsynesvarande olösliga problemet liv – (sk.) olyckligt i ”de kristendomsfientliga tider” som död”. Det inskjutna ”sk” markerar att teoso- råder enlig brevskrivaren.54 ferna hade en annan syn på döden som betonar själens fortsatta liv. Just detta synsätt utvecklas NYANDLIGHET ytterligare i brevet: Huru helt annorlunda ter sig ej lifvet för menniskan, då I breven ser man också spår av de nyandliga den genom kunskap af naturens oss närmaste liggande rörelser som börjat växa fram mot slutet av verld, kommit till insikt om att där råder samma lagbun- denhet som här, att kroppens afkastande – som kan ske 1800-talet, såsom spiritism, antroposofi och utan dess död – är liktydigt med lif – intensivare, härli- teosofi. Dessa läsare uppfattar inte Selma gare lif, emedan Egot då aflagt sitt tätaste hölje, kommit Lagerlöf som en kristen författare, utan snarare närmare sitt sanna hem. Då få vi lära oss vikten o. ansvaret af denna sånings- o. lärotid härnere, instämma som en icke-materialist med intresse för, och åtminstone vi teosofer af fullaste hjärta i ”Körkarlens” kanske kunskap om, andevärlden. Särskilt nyårsbön: Gud, låt min själ komma till mognad innan Körkarlen inbjöd till denna typ av läsning när den* skall skördas! den kom ut 1912. *(d.v. säga: kroppen från den fysiska verlden).56 Högt ärade Doktor Selma Lagerlöf, Med synnerligen stort intresse har jag – och många med mig – läst Eder senaste bok Körkarlen. Den som Brevskrivaren gör alltså en teosofisk tolkning själv vet huru sällan människorna skänka ens en tanke som är konkret förankrad i texten. Det framgår åt översinnliga ting och andevärlden omkring oss (jag inte klart om han menar att Selma Lagerlöf har är icke spiritist!), måste ju glädja sig åt att en dylik bok framkommer från en person, vars ord äga betydelse i skildrat den astrala världen på ett trovärdigt sätt vidaste kretsar. Många ha velat anse denna bok som en för att hon har kännedom om teosofins tankar, fantasidikt, för mig är den emellertid något helt annat, mycket mera. Är det förmätet att fråga vad som givit eller för att hon är ovanligt klarsynt och öppen idéen till densamma?55 för det översinnliga. Men att teosoferna ser en affinitet mellan den världsåskådning de finner i Körkarlen tolkas inte som en spökhistoria eller Selma Lagerlöfs författarskap och den teosofiska en ”fantasidikt”, utan tolkas i en andlig kontext. filosofin bekräftas i flera andra brev. En läsare Brevskrivaren berättar inte vad hon menar att skriver redan 1892 efter att ha läst Gösta Berlings Körkarlen säger om andevärlden, men menar att saga, att ”det ha legat mycket för mig under det det är bra att en inflytelserik person fäster män- jag läst er bok, hur nära ni i så många afseenden niskors uppmärksamhet på översinnliga, och står det teosofiska åskådningssättet”.57 Denna inte bara materiella ting. Andra brevskrivare är mer specifika i sin tolkning. En av dem uppger 56 30/1 1913, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 103, Bl. sig vara studerande vid ”Centrum för occult 26-26. 57 Brev från Carin Scholander, Stockholm 1892, Kungl. forskning, Teosofiska huvudkvarteret Adyar”. biblioteket, L 1:1, pärm 183, Bl. 118-119. Carin Scholander introducerade Annie Besant och Madame Blavatsky i Sverige genom biografiska skrifter och 54 Stockholm 9/6 1913, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 57, översättningar; Annie Besant. Några biografiska data. Bl. 6-10. Samlade ur spridda källor af C.S., Göteborg 1894, 55 Norrköping 14/6 1913, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm Vegetarismen i teosofiens ljus. Föredrag. Öfvers. af 78, Bl. 128. C.S, Tystnadens röst och andra avhandlingar ur De

99 kyrkohistorisk årsskrift 2012 brevskrivare uppmanar Lagerlöf att ta del av en kärleksförklaring till Selma Lagerlöfs förfat- teosofiska skrifter. Även den läsare som tolkade tarskap, som brevskrivaren följt sedan debuten i Körkarlen teosofiskt sänder några skrifter om Idun. Hon läser också Lagerlöfs böcker högt för teosofin och uppmanar Lagerlöf att höra av sig sina barn: Hon berättar också följande historia för mer information. Man kan alltså se brevet om barnens Lagerlöf-läsning: som en inbjudan till den teosofiska rörelsen. Min yngste son skulle pröva in i klass 1 i skolan. En Körkarlen är ett bra exempel på en text som äldre bror väntade utanför klassrummet för att vara till hjälp om så skulle behövas. Plötsligt kommer storebror används olika av olika läsare. Kritikerna var hemspringade, rusar in röd och flämtande, och utropar: skeptiska till romanens estetiska utformning ’Mamma, Sven är förlorad!’ ’Vad är det, vad har hänt?’ och till dess moraliskt/didaktiska tendens – eller frågade jag. ’Han har på lärarens fråga vad Jesus gjorde i templet vid tolv års ålder, svarat, att Jesus blåste i ett karaktär av ”predikan”, som Nils Erdmann horn. Läraren har frågat mig, om Sven drev med honom.’ skrev. 58 För Frälsningsarmén var Körkarlen Jag förstod genast vad som hänt, men innan jag fattat framför allt en positiv beskrivning av deras mig, sade vår kokerska, som varmt deltog i familjens sorg och glädje: ’Vad är det för en lärare, som inte har sociala verksamhet och för många vanliga läst Selma Lagerlöf!’ Det blev det förlösande ordet. Vi läsare var det den av Selma Lagerlöfs berättelser började alla skratta. Någon måste ha upplyst läraren, som tydligast beskrev en verklighet präglad av ty Svens svar på denna fråga blev ej till hinder för hans inträde i skolan.59 fattigdom, sjukdom och våld inom familjen. Det finns fler brev från personer som var aktiva inom teosofin eller hade intresse för teosofi och Den berättelse som alltså inte bara den bildade antroposofi. En kvinna ber Selma Lagerlöf att medelklassfamiljen, utan även kokerskan hon ska skriva om ”mystiska och underbara självklart kände till, är ”I templet” i Kristus- fenomen, av vilka fakta äro kända av Er; även legender. Texten bygger på Luk 2:41−52, som historier grundade på sådana fenomen behand- beskriver hur den tolvårige Jesus talar med de lade med fantasi” till en teosofisk tidskrift. visa i templet. Selma Lagerlöf har dramatiserat Selma Lagerlöf inbjuds också till Tempelskolan historien genom att låta Jesus genomföra tre på Visingsö. Den teosofiska ledaren Katherine mirakler: han går igenom Rättfärdighetens Tingley upprättade 1907 ett teosofiskt huvud- port, han passerar Paradisets bro och han kvarter på Visingsö i Vättern. Hon ville också blåser i luren, som kallas Världsfurstens röst, förverkliga ett teosofiskt bildningsprojekt som sägs kunna församla alla jordens folk under 60 grundad på ”raja yoga”-pedagogiken, som sitt välde. också brevskrivaren hänvisar till. Både detta Brevskrivarens redogörelse är intressant på brev och det som tidigare citerades, ger intrycket flera sätt. Den bekräftar att Kristuslegender just av att teosoferna betraktade Selma Lagerlöf som genom högläsning användes som uppbygglig en allierad i andligheten. De visar sin uppskatt- lärobok för barn. I detta fall har den ersatt bibel- ning, bjuder in och vill intressera Lagerlöf för ordet som källa till kunskap om Jesu liv, vilket att engagera sig mer i teosofin. Det brev från också, om man får tro brevskrivaren, godtogs 1929 där tempelskolan nämns, innehåller också av läraren. Att kokerskan känner till texten betyder inte med nödvändighet att hon själv har

gyllene föreskrifternas bok. Till dagligt bruk för läst den. Den kan ju också ha kommit till hennes lärjungar återgivna på engelska och försedda med kännedom just för att den lästs högt i hemmet noter av H. P. B, Stockholm 1912. Hon utkom med skriften Om skillnaden mellan teosofi och spiritism, där hon arbetade. Men hennes återgivna replik Stockholm 1907. 58 Maria Karlsson, ”Inledning”, Körkarlen. Textkritisk 59 Point Loma, Californien, U.S.A. 11/11 1929, Kungl. utgåva utgiven av Jenny Bergenmar, Maria Karlsson biblioteket, L 1:1, pärm 172, Bl. 126-128. och Petra Söderlund, Svenska vitterhetssamfundet, 60 För denna dramatisering har sannolikt även Tomas Stockholm 2009, s. xxv. barndomsevangelium legat till grund.

100 jenny bergenmar – predika utan att predika tyder på att man åtminstone kunde förvänta sig texten snarare som ord som Selma Lagerlöf har av personer med utbildning att de hade Selma i uppdrag av Gud att förmedla – eller som hon Lagerlöfs författarskap aktuellt. Brevskrivarens misslyckas med att förmedla. Om det är Gud som sätt att återge händelserna är också intressant. skänkt Selma Lagerlöf hennes begåvning, måste Det är ett litterärt framställningssätt, där den också användas för att sprida ett kristet händelserna framställs dramatiskt och får en budskap eller i alla fall en anti-materialistisk humoristisk avslutning. Replikerna markeras livssyn. Teologen Paul J. Griffiths menar att med också skiljetecken. Detta är inte heller religiös läsning kan beskrivas som motsatsen till ovanligt – breven blir svar på Selma Lagerlöfs konsumtionsläsning, som betraktar texten som texter, inte bara innehållsmässigt, utan också förverkad när den är färdigläst. Den religiösa stilistiskt. läsningen drivs däremot av ”reverence”, vördnad inför texten, som betraktas som en EN GUDABENÅDAD FÖRFATTARE källa till visdom. Därför är texten inte förverkad efter en genomläsning, utan inbjuder istället till De brev som innehåller religiösa läsningar av omläsning.61 Selma Lagerlöfs författarskap tilldelar henne Ett intressant resultat av denna undersökning också olika författarroller. Hon är ”en god av allmänhetens brev till Selma Lagerlöf, är skrifvares penna” och har kanske även ”mer än att denna äldre läsart är så tydligt represente- naturliga ögon”. Detta är två sätt att uttrycka rad. Läsarna återkommer till texten, läser och att Selma Lagerlöf är Guds verktyg i sitt förfat- begrundar, ofta samma textställe eller samma tarskap – eller kanske Guds verktyg i berättelsen korta avsnitt. Tiden för Selma Lagerlöfs förfat- om frälsningshistorien. För nutida läsare, som tarskap är långt efter vad Rolf Engelsing har är bekanta med hur Selma Lagerlöf i kritiken kallat ”läsningens revolution”, som förändrade och litteraturhistorieskrivningen frånkänts allmänhetens läsvanor från intensiv läsning av medvetenhet och betraktas som förmedlare få texter i uppbyggligt syfte, till extensiv läsning av ett sagostoff, kan denna författarroll verka av ett stort utbud av texter för underhållning misstänkt bekant. Men breven förmedlar inget eller estetisk upplevelse.62 intryck av att Selma Lagerlöfs konstnärliga Att lära sig utantill kan vara en del av skolans begåvning förminskas av det gudomliga uppdrag fostran, men detta sätt att läsa kan också betyda som många anser henne ha. Tvärtom är det just att det finns ett visst syfte med att återkalla text- en konstnärlig bedrift att kunna ”predika utan stället, nämligen för att få kraft och vägledning, att predika”. Det är en förmåga att översätta det ungefär som med bibelord. andliga till det vardagliga och konkreta. Detta Att Lagerlöfs verk kunde ha denna funktion framhålls i uppmaningarna till Selma Lagerlöf understryks av en utgåva som Mårbackabloms- att skriva en lärobok i kristendom. Hennes ter ur Selma Lagerlöfs arbeten samlade till en texter, såsom ”Torparen hos Dobbrichsen” födelsedagsbukett ihopbundna av Valborg anses också fungera som konkreta gestaltningar Olander, utgiven till Selma Lagerlöfs födelse- av teologiska problem. dag 1933. 63 Dessa utvalda blommor ur Selma Gemensamt för de religiösa läsningarna är 61 Paul J. Griffiths, Religious Reading. The Place of att synen på textens och författarens autonomi Reading in the Practice of Religion, Oxford 1999, s. är annorlunda. Selma Lagerlöf talar med Guds 40ff. röst och texten tillmäts inte i första hand 62 Rolf Engelsing, Der Burger als Leser. Lesergeschichte in Deutschland 1500–1800, Stuttgart 1974. estetiska kvaliteter eller ett underhållnings- eller 63 Mårbackablomster ur Selma Lagerlöfs arbeten bildningsvärde. I en religiös läsning betraktas samlade till en födelsedagsbukett ihopbundna av Valborg Olander, Stockholm 1933.

101 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Lagerlöfs verk överensstämmer väl med en av hennes misstro mot kristendomen ökade på de genrer som understödjer en religiös läsning 1930-talet, utan snarare att den blev mer synlig. enligt Griffith, nämligen florilegium. Det är Elov Tengblads tal i Uppsala och det kritiska en antologi, bestående av ”small but fragrant brevet från prästfrun som invänder mot den textual blooms culled from many different negativa skildringen av prästerskapet i Anna works and arranged together into a new work Svärd, tyder på att Selma Lagerlöf blev mer for the delectation and improvement of other öppen med sin kristendomskritik, även om den readers”. 64 Ofta är utdragen arrangerade inte i sig var ny. Sitt tal till det ekumeniska mötet tematiskt, i Mårbackablomster under rubriker i Stockholm 1925 avslutade hon med följande som ”Livet” och ”Döden”.65 Mårbackablomster uppmaning: är en konkret manifestation av författarskapet Låt oss höra! Låt oss lyssna! Han, vars stämma genom såsom det används av många religiösa läsare. världskrigets åskor tillropade oss enighet, talar också till oss genom sin ringa tjänarinnas ödmjuka skapelse. De återvänder till texterna, de läser om samma ”Enighet” tillropar hon oss, ”enighet mellan reformert avsnitt och uppger ibland att de kan återge dem och lutheran, mellan protestant och grek, mellan grek utantill. Läspraktiken bär i många fall alltså och katolik, enighet mellan kristna och icke-kristna, enighet, enighet, enighet mellan all jordens folk.69 betydande likheter med bibelläsningen. Man läser för att tillgodogöra sig en särskild etik, få livsinsikt och vägledning. Den tjänarinna som omtalas är Anne Spafford, Sammantaget kan man säga att Selma förebilden till Mrs Gordon i Jerusalem och Lagerlöf betraktas som en andlig auktoritet med grundare av den amerikanska koloni i Palestina bred attraktionskraft. Hon är en person man som bönderna från Dalarna anslöt sig till. Talets kan vända sig till med frågan ”Vem var männis- berättelse om Anne Spafford är en pendang kosonen?”, som en brevskrivare undrar 1931.66 till Jerusalem som ger gordonisternas tro i en ”Jag skriver till Eder i tron på vår frändskap i mer positiv belysning än i romanen. Samtidigt andens värld”, börjar brevet och i ett avseende som denna humanistiska, men inte uttalat tycks brevskrivaren ha rätt. Det är inte i första kristna hållning kunde stöta bort läsare, gjorde hand en doktrinär kristendom som brevet ger den att Selma Lagerlöf kunde omfamnas av uttryck för, utan snarare ett andligt sökande som fler läsargrupper än bara de troende. Hennes avvisar materialismen, ”tron på det mänskliga användning av ett litterärt stoff hämtat från förståndet som det enda av trefaldigheten”.67 en kristen tradition, såsom i Kristuslegender, Det är också så Selma Lagerlöf ofta formulerar och skildringar av religiösa rörelser i samtiden, sin egen livsåskådning. ”Jag är också alldeles såsom Frälsningsarmén och kampen mellan den övertygad om att inget misstag är så stort som gamla tron och väckelsen i Jerusalem, tolkas av materialisternas, som förneka det andliga, men läsarna som tecken på att Selma Lagerlöf delar naturligtvis tror jag inte på att någon religion deras kristna tro, eller att en gudomlig inspira- är riktig.” Så skriver hon till väninnan Elise tion styr hennes skrivande. Selma Lagerlöfs Malmros.68 Kanske var det alltså inte så att religionskritik får alltså förhållandevis litet genomslag. Hon lyckas vinna läsare både bland 64 Griffiths, s. 55. de liberala kristna och väckelserörelsen. 65 Jfr ibid. s. 99. Formuleringen ”predika utan att predika” är 66 Motala trettondagen 1931, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 66, Bl. 117. Elise Malmros åren 1886–1913, utg. av Lena Carlsson, 67 Ibid. Landskrona 2009, s. 435. 68 Brev från Selma Lagerlöf till Elise Malmros, Mårbacka, 69 Selma Lagerlöf, ”Enighet. Uppläst på ekumeniska daterat 1910 av annan hand, Selma, Anna och Elise. mötet i Stockholm 1925, tryckt i Höst, Stockholm Brevväxling mellan Selma Lagerlöf, Anna Oom och 1933, s. 248.

102 jenny bergenmar – predika utan att predika karaktäristisk och återkommer i olika varia- Summary tioner. Breven ger också exempel på att Selma Lagerlöfs texter användes på detta sätt. Elise Malmros skriver i brev till Selma Lagerlöf att To Preach Without Preaching. hon läser ”Legenden om fågelboet” för sin Religious Reading Practices in the gamla sjuka mamma. ”Det passar henne bättre Public’s Letters to Selma Lagerlöf än predikningar”.70 Elsie Malmros utgav själv 1891–1940. Arbetsstugornas andaktsbok 1909. Det var en As a source for investigating reading in history, andaktsbok som vände sig till barn med lättill- letters from readers to authors may provide gängliga betraktelser, eftersom ”Det inte är så important information as to different modes of lätt för våra dagars barn att gå rakt fram till reading employed, as well as the social context Jesus”, som hon skriver i inledningen.71 Boken är of reading and using literature. In the case of Swedish Nobel laureate Selma Lagerlöf, there is ett bevis på behovet av att förnya läroböckerna an unusually large collection of letters from her i kristendom, vilket också, som framkommit i readers, written between 1891 and 1940, held detta avsnitt, diskuteras av flera brevskrivare. in the National Library of Sweden. This article Många läsare uttrycker uppfattningen att discusses one of the more conspicuous reading Selma Lagerlöf har en särskild förmåga att skriva practices visible in the letters, namely readings om och förstå en andlig verklighet. En brevskri- within a religious context. The letters prove that many contemporary readers perceived Lagerlöf vare från 1908 sammanfattar detta med orden: as a Christian author, despite her own critical ”Jag har i D:r Lagerlöfs böcker särskildt lärt mig or hesitant attitude towards the church. The beundra den märkliga inblick i andevärlden som readers address her on questions of faith, in man finner i dem, samt Eder tro på det godas some cases describing the reading of her text seger och kärlekens förlösande makt. Särskildt as a religious experience or observing that her texts may serve as a substitute for the Bible in a har jag fäst mig vid majorskans kärlekssaga i secularized society. In the article letters placing ’Gösta Berling’ samt vid ’En herrgårdssägen’. Lagerlöf’s authorship in relation to the church, Likaledes finner jag ’Herr Arnes penningar’ to revivalist movements, and to new spiritual vara ett märkligt arbete i detta afseende”.72 Den movements are discussed, as well as specific ”märkliga inblick i andevärlden”, som både religious modes of reading of literature. The con- denna läsare och andra finner i Selma Lagerlöfs clusion is that a religious reading where the text is considered a source of wisdom and guidance, berättelser, överförs på författaren själv. Selma reread and remembered by heart, is represented Lagerlöf får då något av siare eller medium över in the letters. This is an interesting example of a sig. Hennes konstnärliga förmåga är samman- pre modern mode of reading, which differs from kopplad med hennes förmåga att se saker inte reading practices focused on entertainment and andra ser och hennes texter blir något annat än consumption. bara litteratur – de blir vägvisare på livets väg. Keywords: History of reading, letter writing, Church History, Selma Lagerlöf, literature reception 70 Brev från Elise Malmros, 9/4 1909, citerat från Selma, Anna och Elise. Brevväxling mellan Selma Lagerlöf, Anna Oom och Elise Malmros åren 1886–1937, del 1, utg. Lena Carlsson, Landskrona 2009, s. 414. 71 Elise Malmros, ”Förord”, Arbetsstugans andaktsbok, Lund 1909. Se även ibid. s. 425. 72 Strömstad 21/3 1908, Kungl. biblioteket, L 1:1, pärm 197, Bl. 187.

103 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Porträtt från år 1900. (Mårbackastiftelsens arkiv)

2 exempel på brevsidor som båda diskuteras i artikeln. (Selma Lagerlöf-samlingen, Kungl. biblioteket. Fotograf: Maria Karlsson)

104 Ingmar Brohed Carl-Edvard Normann, forskaren, läraren, personen

Han föddes i Eda i Värmland men växte upp i där var filosofi och historia. Denna dubbla Skåne. Efter skolgång i Kristianstad, hans far grundutbildning tog sammanlagt nio år. Men var kyrkoherde i Ivö, tog han studentexamen vid samtidigt hade han långa lärarförordnanden Katedralskolan i Lund 1930 och blev student vid vid skolor på olika håll i landet. Han påbörjade Lunds universitet samma höst först vid teologisk 1938 forskarutbildning i kyrkohistoria med och sedan vid filosofisk fakultet. Ämnena professor Hilding Pleijel som ledare. Han blev

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 105 kyrkohistorisk årsskrift 2012 teol lic 1944, mitt under kriget. Doktorsavhand- den samtida akademiska undervisningen, pre- lingen ventilerades i februari månad 1948 och dikolitteratur och material publicerat regionalt medförde omedelbart docentkompetens och i de olika stiften. Genom hela undersökningen docenttjänst i kyrkohistoria. förs en statsrättslig, kyrkorättslig och teologisk Avhandlingen hade titeln Prästerskapet och analys. det karolinska enväldet. Studier över präster- Man kan konstatera att den är en lärd, upp- skapets statsuppfattning under stormaktstidens slagsrik och noggrann avhandling, som också slutskede. Det märks att den är tillkommen i en gav omedelbar docenttjänst. Samtidens mycket lundensisk kyrkohistorisk forskningsmiljö. Som positiva bedömningar i recensioner och sak- docent från 1925 och som professor sedan 1938 kunnigutlåtanden har hållit sig över tiden. I det hade Hilding Pleijel publicerat ett stort antal fjärde bandet av Sveriges historia 1600 – 1721, böcker om främst svensk kyrkohistoria under 2011, vilar huvudförfattaren Nils Erik Will- 1600- och 1700-talen. Han hade också 1935 strands framställning av ”Det svenska Israel” tryckt den stora sammanfattningen av epoken i hög grad fortfarande på Normanns drygt i femte volymen av Svenska kyrkans historia, sextioåriga tolkning. Docenttjänsterna var vid Karolinsk kyrkofromhet, pietism och herrnhu- denna tid tidsbegränsade tre plus tre år och i tism 1680 – 1772. Normann blev en del av denna huvudsak inriktade på fortsatt egen forskning forskningsmiljö, där Pleijel också 1938 initierat med marginell undervisningsskyldighet. Carl- regelrätta forskarseminarier i kyrkohistoria. Edvard Normann visste, att om han skulle få Detta framgår av de handskrivna och justerade möjlighet till ytterligare framtid vid universite- protokollen som fördes vid seminariet. Det var tet efter 1954, gällde det att ta tillvara dessa sex Pleijel och hans forskningar som var den direkta år. impulsen till ämnesvalet, vars text undan för Han arbetade intensivt främst i Riksarkivet undan prövades vid forskarseminariet. Men i Stockholm och vid sitt skrivbord i Lund. År det fanns också andra som stöttade. I förordet 1952 kom en ny stor monografi på nästan 450 nämner Normann särskilt professorn i praktisk sidor. Den hade titeln Cleri commitialis cirkulär teologi och kyrkorätt Sven Kjöllerström. Han 1723 – 1772. Därmed var han inne på sitt hade följt Carl-Edvard Normann från skoltiden. huvudsakliga forskningsområde, frihetstidens Det var främst den kyrkorättsliga problemati- kyrkopolitik och idéhistoria, allt sett i ett stats- ken som intresserade Kjöllerström. Normann rättsligt och kyrkorättsligt perspektiv. Under hade ventilerat flera avsnitt av avhandlingen på frihetstidens riksdagar utfärdade prästeståndet Kjöllerströms forskarseminarium. Denne hade cirkulärbrev till domkapitlen om de beslut som också läst hela avhandlingen i manuskript och fattats under riksdagen. Detta var ett led i präs- korrektur. Professor hade läst teståndets försök att etablera sig som en kyrklig delar av avhandlingen. Normann var en stor överstyrelse. Normann letade upp alla dessa beundrare av Anders Nygrens teologi. cirkulärbrev och tryckte dem nu i en särskild Av inledningen till doktorsavhandingen textedition till hjälp för framtida forskning. framgår också att det egentligen var forsknings- Men framför allt utredde han frågan om präste- problem under frihetstiden som intresserade ståndet vid riksdagen som kyrkligt centralorgan Carl-Edvard Normann, framför allt statsrättens under frihetstiden och förhållandet mellan präs- frigörelse från teologin. Men för att lösa dessa testånd, riksdag och domkapitel. Dessa kapitel menade han sig först behöva analysera stor- har underrubriken ”En historiskt-principiell maktstidens syn på det karolinska enväldet vid orientering”. slutet av 1600-talet. Materialet utgörs främst av Ytterligare två år senare kom den tredje

106 ingmar brohed – carl-edvard normann, forskaren, läraren, personen monografin med titeln Lundastiftets präster- sak gav han ett liknande svar på varför han sökt skap och 1731 års kyrkoordningsförslag. Den professuren i Uppsala 1937. Gunnar Westin fick var av betydligt mindre omfång än den stora då professuren i Uppsala och Hilding Pleijel den monografin två år tidigare, 124 sidor. Ämnet i Lund 1938. Jag gjorde samma manöver 1977 var också tydligt avgränsat. År 1731 utkom ett när jag sökte professuren i Uppsala med motive- kyrkoordningsförslag, som sändes ut bl a till ringen att jag innehade en av de två docenttjäns- domkapitlen. Carl-Edvard Normann under- terna i landet. Jag fick inte tjänsten i Uppsala sökte i denna bok hur förslaget togs emot av men väl den i Lund följande år. För att fullfölja prästerna i Lunds stift och hur domkapitlet denna utblick har Anders Jarlert gjort samma sedan helt avvisade förslaget. Det finns ett stort erfarenhet. Det är svårt för en kyrkohistoriker material bevarat i Lunds domkapitels arkiv och att ta sig från Lund till Uppsala. Men å andra han kunde därför i detalj följa den regionala sidan är det nästan lika svårt att företa resan debatten. Förslaget fastställdes aldrig. från andra hållet. Endast Hjalmar Holmquist Att studera Skånes kyrkohistoria hade ett lyckades med detta när han som uppsaliensare särskilt intresse för honom eftersom han hade blev professor i kyrkohistoria i Lund 1909. ett danskt-skånskt ursprung och kunde konsta- Men nu tillbaka till Carl-Edvard Normann. tera särarten i det skånska kyrkolivet. Han hade fått en gynnad forskardocenttjänst De sex docentåren var nu förbi men Carl- och arbetade nu med sin fjärde monografi Edvard Normann erhöll nu en s.k. forskardo- med titeln Enhetskyrka och upplysningsidéer centtjänst. Han kunde stanna kvar vid universi- i svensk religionspolitik vid 1700-talets mitt. tetet ytterligare en tid och började nu meritera sig Den förelåg i korrektur när professuren i Lund för att efterträda Hilding Pleijel som professor. skulle tillsättas 1960 men trycktes först tre år Pleijel skull gå i pension år 1960. För att se hur senare. Det problem han nu studerade var hur han låg till bland tänkta framtida sökanden i enhetskyrkans ideal slutgiltigt bröts ned under Lund sökte han professuren i kyrkohistoria i frihetstiden och vad detta fick för konsekvenser Uppsala och uppfördes på tredje förslagsrum. för religionspolitiken vid riksdagen. Han var När jag långt senare frågade honom varför han äntligen framme vid det som verkligen intres- sökt professuren i Uppsala gav han ett tredelat serat honom från början, frihetstiden och dess svar. Sven Göransson skulle med sin mycket religionspolitik. Allt han tidigare publicerat var stora och djupa produktion närmast självklart egentligen förarbeten. få denna tjänst. Han ville emellertid veta vad Jag menar att denna till omfånget inte särskilt de sakkunniga tyckte om hans hittillsvarande tjocka bok, knappt 300 sidor, är en av de vikti- vetenskapliga meritering. Han ansåg det som sin gaste kyrkohistoriska arbeten som publicerats skyldighet att eftersom han hade en forskardo- om frihetstiden. Det otryckta materialet från centtjänst, en rekryteringstjänst för professurer, frihetstidens riksdagar är enormt. Det krävdes att söka professuren. Han var intresserad av att en stor analytisk förmåga att tränga in i dessa bli placerad före några andra tänkta sökanden arkivmassor med utmejslade frågeställningar i Lund. Den han närmast tänkte på var Hans och komma fram med ett resultat av verklig hög Cnattingius som uppförts på andra förslagsrum- vetenskaplig kvalitet. met. Därför skrev han 1956 s k Erinringar som Med dessa fyra monografier under perioden också trycktes. Med kännedom om Normanns 1948 – 1960 sökte han professuren i Lund och integritet och absoluta ärlighet är jag övertygad utnämndes till professor 1 juli samma år. Vid om att svaret var uppriktigt. När jag något denna tid var det uteslutande den egna forsk- senare talade med Hilding Pleijel om samma ningen som var meriterande och några andra

107 kyrkohistorisk årsskrift 2012 hänsyn togs inte. Många år senare gjorde han miljön, i den mindre gruppen. Varje termin vid ett tillfälle en kommentar till mig: Vad skulle genomförde han tre seminarieserier. Prosemi- jag gjort om jag inte blivit professor? Jag svarade narieövningarna för ett betyg, som var obliga- att då hade Du nog tjänstgjort som lektor vid toriska för alla, hade år efter år temat ”Käll- ett läroverk i en stiftsstad. Han gillade inte det kritik och därmed sammanhängande problem”. svaret. Han hade prövat på lärartjänst just i en Professorn delade ut uppgifter till var och en. stiftsstad, Skara. Hans erfarenheter var inte Det kunde vara referat ur en text som skulle positiva. Men nu var han stolt över att vara analyseras, exempel på historieförfalskningar, professor i teologi vid Lunds universitet. Hedrad tendenskritik, etc och sedan ledde han diskus- var han också av att senare vara fakultetens sionen över uppgifterna. Grundkonstruktionen representant i Lunds domkapitel och i Svenska tror jag han övertagit från Pleijel, men han bytte kyrkans kyrkomöte. Han var djupt förankrad i ut uppgifterna någorlunda regelbundet. Det Svenska kyrkan men inte prästvigd. Han hade var under diskussionerna om uppgifterna man inte känt sig kallad därtill, även om han i sin började förstå hur han tänkte som lärare. ungdom predikat något, enligt tidens sed iförd Nästa seminarieserie var den för två betyg på bonjour. teol kandnivån. Här var uppgiften främst att författa en uppsats som sedan skulle ventileras Läraren på seminariet under hans ledning. Han hade ett litet batteri på förslag till uppsatsämnen, I drygt tjugo år hade Carl-Edvard Normann helt men helst ville han att studenten själv skulle kunnat koncentrera sig på egen forskning. Han leta sig fram till ämne och sedan kunde han var nu 48 år och de närmaste två decennierna tipsa om material och litteratur. När uppsatsen skulle han verka som professor med en helt var klar att ventileras utsågs alltid i förväg en annan disposition av egen tid. De första åren huvudopponent. Alla skulle åtminstone en höll han offentliga föreläsningar i en lärosal på gång vara opponent. Alla förväntades ha läst andra våningen i universitetshuset. På något sätt uppsatsen ordentlig och delta i diskussionen. lyckades han sedan dra sig ur denna skyldighet. Carl-Edvard Normann var mjuk i sin framto- Jag hörde honom föreläsa år 1961. Han utgick ning som seminarieledare men han höll hårt på från sina senaste forskningar om frihetstiden den akademiska formen. Man skulle tränas i att och dess idémässiga förutsättningar samt om tänka logiskt och sakligt. Det var fråga om att relationen mellan stat, religion och kyrka. Han lösa intellektuella problem. Detta krävde enligt läste från katedern upp sitt handskrivna manus- honom strikta arbetsformer. Man kunde se hur kript utan större kontakt med studenterna. När han gladdes med dem som lyckades. Hans kritik klockan slog slutade han tvärt och startade var återhållsam och gick aldrig på personen. om utan inledning nästa föreläsningstillfälle. Ett problem hade han med tiden med tilltals- Det var inte lätt att hänga med. Han förutsatte formen till studenterna. Han genomförde aldrig nog att vi hade betydligt större kunskaper än vi en allmän Du-reform med studenterna. De faktiskt hade. Man fick verkligen koncentrera flesta studenter han mötte var mellan tjugo och sig. Lyckades man med detta började man förstå tjugofem år. De manliga studenterna tilltalade hans framställning och ana hans personlighet. han med kandidaten med tillfogat efternamn. Det var i alla fall en liten grupp studenter som Detta var ju gammal tradition. Men han upp- fick intresse för ämnet. I regel kom doktoran- fattade termen kandidaten som könsbundet till derna ur denna lilla grupp. Normann trivdes männen. Att använda det tilltalet till kvinnorna uppenbarligen inte med föreläsningsformen. skulle vara oartigt och opassande. De kvinnliga Han kände sig bättre hemma i seminarie-

108 ingmar brohed – carl-edvard normann, forskaren, läraren, personen studenterna tilltalade han därför antingen fru handskriven lista på en del ämnen han tänkt på. eller fröken med tillfogat efternamn. Kvinnor- Avhandlingsämne skulle helst växa fram utifrån nas andel i seminariet ökade emellertid och då intresseinriktning och doktoranden hade tid att fick Carl-Edvard Normann ett tilltalsproblem. fundera under det år man läste den obligatoriska Det blev allt svårare för honom att hålla reda litteraturkursen. Ibland kunde doktorandens på vem som var fru och fröken. Att av misstag ämnesval utlösa hans protest. Det gällde den kalla en gift kvinna för fröken var oacceptabelt som ville göra en kyrkohistorisk undersök- och högst oartigt mot henne. Ett sådant misstag ning om den liberala teologins genombrott skulle han aldrig förlåta sig själv. Han löste utifrån tidskriften Kristendomen och vår tid, problemet efter eget huvud. Jag var då amanuens som började utkomma strax efter sekelskiftet och han meddelade mig att han i fortsättningen 1900. Normann ogillade i högsta grad denna skulle tilltala alla kvinnliga studerande med fru teologi och ansåg den inte vara värd att upp- och efternamn. Jag vet inte om han genomförde märksamma i en doktorsavhandling. Den unge detta helt konsekvent. Anders Jarlert har upplevt doktoranden K G Hammar stod emellertid på att Normann mot slutet av sin tjänstgöring sig. När Normann insett att Hammar absolut tilltalade studenterna i institutionens styrande önskade behandla detta ämne sade han ungefär organ med tilltalet Du. såhär: Jag skall hjälpa Dig allt jag kan. Den tredje seminarieserien var licentiatse- Normanns styrka som handledare låg inte minariet. Det var hans glädjeämne som lärare. i inledningsskedet utan egentligen när man Seminariet hölls torsdagar mellan 18 och 20 så kommit en bra bit på väg. Vi doktorander att de som yrkesarbetade skulle kunna vara med. brukade då med en viss värme säga, att nu går Han övertog den av Pleijel år 1938 introducerade det inte längre att lura Carl-Edvard. Han hade modellen med i förväg utsedda opponenter, en till fullo begripit vart man var på väg och kunde formaliaopponent som skulle kolla källor, lit- då satsa fullt ut som handledare. Han läste teratur, notapparat och allt som rörde formalia, våra texter ytterst noggrant, kollade runt i den och en sakopponent som skulle diskutera det litteratur han hade till hands och associerade innehållsliga i texten. Diskussionsprotokoll kreativt och ofta helt oväntat. I slutskedet var fördes som vid följande seminarium upplästes han ytterst noggrann, allt skulle hänga samman, och justerades. Docenten i ämnet deltog regel- dispositionen fick inte vara otydlig, under- och mässigt i forskarseminariet men hade inget eget överrubriker skulle vara kongruenta och den ansvar. Systemet med biträdande handledare språkliga formen korrekt. Akribin skulle vara fanns inte. Professorn hade ensam ansvar för av högsta klass. Jag fick själv tillbringa många alla avhandlingarna liksom för teol kandnivån. timmar med honom i det absoluta slutskedet Docenten undervisade på den telogiska över- före tryckningen innan han var helt överens med siktskursen. Docenter under Normanns profes- mig om varje ord i rubriksättningen av kapitel sorstid var i tur och ordning Berndt Gustafsson, och underrubriker. Det var denna styrka som Lars Österlin, Bertil Rehnberg och Ingmar gjorde att han kunde få ett ganska stort forskar- Brohed. seminarium. Därtill bidrog hans personlighet I denna miljö kom Carl-Edvard Normann och den goda forskargemenskap som skapades till sin rätt. Det var ett mycket kreativt semi- på Finngatan 10, där de flesta doktoranderna narium och han ledde tolv doktorander fram arbetade och där vi kunde hjälpa och stimulera till disputation, varav hälften omedelbart fick varandra. docentkompetens. Han delade inte ut avhand- Det här var veckorutinen med undervisningen lingsämnen som Hilding Pleijel men hade en liten på teol- kand och forskarutbildningsnivå-

109 kyrkohistorisk årsskrift 2012 erna. Till rutinerna hörde också de muntliga han inte improvisationer eller hastiga beslut. tentamina. Han hade i denna situation en Allt skulle prövas och tänkas igenom noga och mycket mjuk framtoning. Man kunde förstå under ansvar. att han i förväg hade tänkt igenom noga hur När ärendena började strömma över honom han skulle lägga upp tentamen. Denna kunde med undervisning, tentamina, forskarutbild- upplevas krävande, eftersom det inte var alldeles ning, föreståndarskapet för Kyrkohistoriska lätt att alltid förstå vad han var ute efter med arkivet, domkapitlet, kyrkomötet, fakulteten sina frågor. Han tänkte ofta annorlunda över etc, blev denna hans inställning till sitt ämbete det kyrkohistoriska stoffet än vad studenten en hindrande faktor för effektiviteten. Han tillgogogjort sig i den lästa kursen. Men genom tvingades göra ett val för att hinna med. Han ledfrågor arbetade han sig fram undan för måste prioritera ned något till förmån för annat undan tills tentator och tentand nått fram till en i tjänsten. Han gjorde ett sådant medvetet val. gemensam sak eller tolkning. Han förutsatte att Vi samtalade en hel del om detta sedan han pen- tentanden hade den nödvändiga baskunskapen. sionerats. Han valde bort den egna forskningen. Det viktiga var sedan förståelsen och tolkningen Hans erfarenhet av egen forskning under två av vad man läst. Han var noggrann i tentamens- decennier var att sådan krävde total koncentra- situationen och en tvåbetygstentamen brukade tion och obruten tid. Han kunde inte forska ofta ta en och en halv timme. några timmar på förmiddagen för att sedan göra Tentamen skulle anmälas vid ett personligt helt annat resten av dagen. Han hade en lång besök på den officiella mottagningstiden fredag omställningstid. Han valde att fullt ut satsa på kl 16-18. Det var en ganska lång process. Lit- doktorandernas forskning i stället för egen och teraturlistan skulle lämnas men sedan skulle det i övrigt sköta de uppgifter som ålagts honom samtalas en viss tid om ett och annat. Normann som professor. Det kan ligga något vemodigt uppfattade denna personliga anmälan som hans men samtidigt något stort i detta medvetna val. sista möjlighet att utöver seminariedeltagande Om han inte kunde forska själv som professor lära känna den han sedan skulle tentera. Om det skulle han i stället stödja doktorandernas forsk- var mot slutet av terminen då många ville tentera ningar allt han förmådde. Detta skulle gagna växte en otålig kö utanför hans tjänsterum. Det den lundensiska kyrkohistoriska forskningen var fredag kväll, alla ville hem, också amanu- bäst. Under professorsåren publicerade han ensen som skulle vara tillstädes, om det skulle några festskriftsuppsatser (Arthur Thomson, uppstå något. Detta rubbade inte Carl-Edvard Hilding Pleijel och Sven Kjöllerström) samt ett Normann. Han skulle fullfölja sitt samtal med antal recensioner. tentanderna. Han var en anspråkslös och ödmjuk person som emellertid krävde respekt för sitt ämbete. Personligheten Han kompromissade aldrig vare sig i undervis- ning, forskning eller universitetspolitik. Taktik Som professor framtonade han med ett ämbets- var honom helt främmande. Av omvärlden mannaideal. Alla ärenden i tjänsten skulle kunde detta uppfattas som naivitet. Jag skulle hanteras med ansvar och oväld. För hans del hellre vilja benämna honom som en ovanligt gällde Universitetsförordningen som han alltid duktig forskare och en i djup mening i tänkesätt hade till hands och hela det regelsystem som och personlig framtoning originell professor. styr ett universitet. Han var ytterligt observant på att regelverket följdes absolut korrekt. Detta skulle garantera rättssäkerheten. Därför tålde

110 ingmar brohed – carl-edvard normann, forskaren, läraren, personen

Referenser: Summary Framställningen bygger till stor del på per- sonliga erfarenheter som student på teol- Carl Edvard Normann as kandnivå, doktorand, amanuens, docent och researcher, teacher, and person som Carl Edvard Normanns efterträdare som professor från 1978 fram till hans död 1993. Se Carl Edvard Normann was professor of Church även Ingmar Brohed, Är forskarutbildningen History at Lund University 1960-1978. He started his research studies in 1938. Hilding styrd? Kyrkohistorieämnet i Lund som det Pleijel was at that time quite recently been speglas i doktorsavhandlingarna. I: Kristen- appointed professor, and Normann followed domsundervisning i historiskt perspektiv. his research program. He became Doctor of Festskrift tillägnad Bill Widén 19 maj 1992. Divinity (teol. dr) in 1948 for his dissertation Ingmar Brohed, In Memoriam Carl-Edvard The Clergy´s Conception of Government during Normann 26 januari 1912 .1 februari 1993. I: the final phase of the Great Period. He was at once appointed associate Professor in Church Kyrkohistorisk Årsskrift 1993. Ingmar Brohed, History. During the following ten years he Carl-Edvard Normann. Minnesord. I: Kungl. published three monographs: Cleri comitialis Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund. circulars from the years 1723-1772 (1952), The Årsberättelse 1993-1994. Anders Jarlert, Carl- Clergy of the of Lund and the proposal Edvard Normann. I: Vetenskapssocieteten i of 1731 for a New Ecclesiastical Law in Sweden(1954) and Religious Unity and the ideas Lund. Årsbok 1993. of Enlightment. Studies in Swedish religious policy in the middle of the 18th centuary (1963). He was particulary interested in Church History in Sweden during the Enlightment, with emphasis on church policy and history of ideas with strong elements of State and Church law. When he was appointed professor in 1960 he had had the opportunity to concentrate fully on research. His agenda as professor became quite different. He alone was responsible for all teaching in Church History. He gave lectures every week and a series of seminars. He also supervised PHD students and was responsible for their seminars. And he was also supposed to take active part in the daily work in the faculty. At some times he represented the faculty in the diocese of Lund and in the Church Assembly at Uppsala. He was not very fond of lecturing. He liked the seminars better. He was formal in an academic way but at the same time very fair in judgment. He was a highly respected teacher and super- visor for the PHD students. He developed and conducted a very creative seminar which resulted in 12 dissertations, six of these doctors were appointed Assistant professors. The subjects developed out of the interests of the students. He did not any longer run deeper research projects of his own. His strength as supervisor was his

111 kyrkohistorisk årsskrift 2012 accuracy in scrutinizing the sources and litera- ture, the akribi, the consistency and the way the dissertation was constructed. He considered his position as professor as holding an office. He was very formal. Eve- rything should be very thoroughly prepared according to responsibility and impartiality. This required time. He had to make a choice. He became aware of that his own research had to come in second place with the result that he did not have enough time for it. Research demands time, accuracy and deep concentration. He chose to give his time to his PHD students. Carl Edvard Normann was a very thorough scholar and in its deepest sense in thinking and personal appearance an eccentric professor.

112 Carl-Gustaf Andrén Carl-Edvard Normann som fakultetskollega

När Carl-Edvard tillträdde professuren i tagande till de olika ärendena, stort som smått, kyrkohistoria 1960 och tog säte och stämma tillämpade han samma regler och metoder som i fakulteten var han en väletablerad och högt var vägledande för honom i det vetenskapliga respekterad forskare. Han hade en gedigen pro- arbetet. Han var extremt noggrann, ville gärna duktion bakom sig som dessutom skulle visa sig ha ordentligt uttömmande underlag med bred vara insatser med långsiktig hållbarhet. Han var bakgrundsbeskrivning och redovisning för de starkt präglad av de krav som forskningsmeto- alternativa lösningar som kunde stå till buds, den ställde: källkritiken som grundläggande i gärna med en tydlig konsekvensanalys. allt arbete, absolut akribi, klara och rättolkade Fakultetens ledamöter träffades regelbundet belägg, minutiöst noggrann materialinventering en gång i månaden vid fakultetens samman- i arkiv och bibliotek. Ingen möda fick lämnas träden. Alla professorerna i fakulteten var ospard i strävan att nå så tillförlitliga resultat under Carl-Edvards professorstid ledamöter i som möjligt. Det var inte heller ett helt lätt fakulteten och hade skyldighet att närvara. Den område – 1600- och 1700-talen som han ägnade ordningen bröts först 1977 under Carl-Edvards sig åt. Både latinet och handstilarna kunde vara sista år som professor. Då infördes ett repre- påfrestande att försöka tolka. Detta sätt att sentativt styrelsesätt med fakultetsnämnder. arbeta har gjort att hans produktion stått sig väl Det innebar att vi fakultetskollegor alla kände trots att den har mer än ett halvsekel på nacken. varandra och var medansvariga i alla beslut. Mot denna bakgrund ska man se Carl-Edvard Dagens situation är helt annorlunda. I de stora Normanns arbete i fakulteten och hans agerande fakulteterna är det inte ovanligt att professorer som fakultetskollega. Han var medlem i fakul- inte känner till, har talat med eller har sett en del teten i sammanlagt 18 år. Det är en lång tid av sina fakultetskollegor. Att alla på vår tid var och kom att beröra en mängd ärenden både av med skapade också en sammanhållning inom mer trivial natur och med avgörande inflytande fakulteten – eller i värsta fall – motsättningar på den fortsatta utvecklingen inom samhället, och grupperingar. En klar fördel var att alla blev universitetet och fakulteten. Vid sitt ställnings- uppdaterade i samma utsträckning och hölls

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 113 kyrkohistorisk årsskrift 2012 väl informerade om vad som skedde både inom det gamla. Att något var nytt innebar inte i sig en fakulteten och inom universitetets styrelse, garanti för att det var bättre. Han präglades i sitt konsistoriet. Placeringen vid fakultetssam- agerande av ett i god mening tydligt och starkt manträdena var också en intressant markering. gammeldags ämbetsmannamedvetande. Den till tjänsteåren yngste professorn satt Carl-Edvards nästan vetenskapliga förhåll- längst ner liksom t. f. professorer. Vid beslut ningssätt i fakultetens sammanhang kom till i tjänstetillsättningar och disputationsprov uttryck vid ett tillfälle då en mindre lärargrupp började omröstningen med den yngste för att skulle planera årets undervisning och fördela vederbörande inte skulle påverkas av sina äldre lokaler. Varken jag eller Carl-Edvard hade varit kollegor i sitt ställningstagande. Det innebar att med och vi hade olika uppfattningar om vad man som yngst alltid måste ha ett eget yttrande som egentligen skett. Han var irriterad över formulerat – som andra sedan anknöt till! förslaget. Då jag redogjorde för den version jag hade fått konstaterade han med ett lätt leende: Som förberedelse till sammanträdena lade Carl- jag betraktar det du säger som en berättande Edvard ner ett stort arbete på att gå igenom och källa! Därmed sa han indirekt att han inte sätta sig in i ärendena, ibland i förhandsdiskus- trodde på den. Det var mycket tydligt. sion med någon annan i fakulteten eller vid insti- Mina erfarenheter och minnen av Carl- tutionen. Han tillförde därmed debatten nya Edvard som fakultetskollega sträcker sig synpunkter och perspektiv. Men – det tog också perioden 1967−77 och några år tidigare då tid! I besvärliga ärenden kunde hans inlägg bli jag var t f professor sedan han tillträdde sin långa och omständliga. Man hade en känsla av professur. Jag var prodekan 1972−75 och att han ibland under fakultetssammanträdet dekanus 1975−77. Kontakten och samarbetet förde ett resonemang och en argumentation gällde inte bara vad som hände vid fakultets- med sig själv, inte minst när han egentligen sammanträdena. Carl-Edvard var också chef för ville försöka få till stånd ett annat beslut än det Kyrkohistoriska Arkivet, startat och uppbyggt föreslagna. Han var orubblig när han väl tagit av hans företrädare Hilding Pleijel i några rum ställning och då bet inga nya argument. Han i en gammal lägenhet på Clemenstorget 5 A, ansåg sig själv ha de bästa. Jag ska gärna medge senare med dess fina lokaler på Finngatan 10 att det kunde kännas påfrestande och att pulsen och trevlig och inspirerande miljö. Här huserade steg oroväckande – men man vande sig. Alla vi inte bara professorn och docenten i ämnet – den som satt i fakulteten var ju ganska olika, säkert emeriterade Hilding Pleijel ej att förglömma. också egensinniga var och en på sitt eget sätt. Till gemenskapen hörde amanuens och dokto- Sådant måste accepteras för att sammanträdes- rander. Dessutom hade ämnena kyrkohistoria miljön skulle bli positiv och kunna fungera. och praktisk teologi mycket som förenade. Man För Carl-Edvard var det – tror jag – självklart gick på licentiand- och senare doktorandsemi- att fakultetsärendena måste underkastas en narierna i båda ämnena. Däremot ordnades nästan vetenskaplig bedömning och granskning inga gemensamma seminarier där professo- innan man kunde fatta bra beslut. Då genom- rerna fungerade som gemensamma värdar. Här gången väl var avslutad kunde han plädera för var rågången mycket klar mellan ämnena. en pragmatisk lösning. Inför ändring i gällande Jag tänker nu ta upp några ärenden för att ordningar tvekade han dock. Utifrån en sund söka belysa hur Carl-Edvard fungerade inom skepsis ställde han försiktigt frågor: är det en fakultetens sammanträden. Jag ska börja med nödvändig ändring? kommer den föreslagna en av de verkligt stora frågorna som gällde ändringen verkligen leda till en förbättring? fakultetens framtid. År 1967 stod fakulteten Man borde tänka efter noga innan man ändrade

114 carl-gustaf andrén – carl-edvard normann som fakultetskollega inför en stor utmaning. Den 1964 inrättade Ett annat ärende som upptog mycket tid var fakultetsberedningen för humaniora och teologi planeringen inför genomförande av den nya hade tagit upp en mycket bred diskussion om forskarutbildningen med bl. a. doktorsexamen både de humanistiska och de teologiska fakul- i stället för doktorsgrad 1970. Nya studieplaner teternas framtida utveckling. När det gällde de för forskarutbildningen skulle då utarbetas. teologiska fakulteterna ville beredningen se en Eftersom vi inom ämnena vid teologiska fakul- klar breddning mot det allmänt religionsve- teten inte fick mer än på sin höjd en ny doktorand tenskapliga området och att prästutbildningen varje eller vartannat år var det svårt – nästan inte skulle dominera fakultetens inriktning. omöjligt – att på ett vettigt och stimulerande sätt Båda fakulteterna i Uppsala och Lund skulle ordna en introduktionskurs om metodik och lämna in förslag till beredningen. Samarbetet teori i varje ämne. Jag föreslog då att vi skulle mellan Uppsala och Lund hade ju inte varit ha en för alla ämnen gemensam kurs en gång särkilt påtagligt. Det fanns gamla motsätt- om året gärna tillsammans med humanistiska ningar dessutom. I det läget tog dekanus i fakulteten för att på så sätt få en större miljö Lund Hampus Lyttkens som ju själv kom från och bättre möjligheter till diskussioner. Enkelt Uppsala kontakt med dekanus där Helmer uttryckt kan man konstatera att förslaget inte Ringgren. Lyttkens föreslog att fakulteterna väckte någon entusiasm. Man hade inte tid med gemensamt skulle utarbeta sitt förslag. Så blev sådana frågor inom den snävt utmätta fyraårs- det också genom gemensamma överläggningar ramen. Alla ämnen hade så mycket som trängdes mellan alla professorerna i båda fakulteterna. om utrymmet. Min fråga blev om man då ansåg Arbetet blev lyckosamt. I total enighet lade båda sig ha tid att tillhöra ett universitet! Carl-Edvard fakulteterna fram ett gemensamt förslag till var i princip med på att det behövdes ordentliga omstrukturering av de teologiska fakulteterna. kunskaper i teori och metod. Självklart måste Här lade Carl-Edvard ner ett stort arbete i viss man enligt honom vara väl förtrogen med samverkan med sin ämneskollega i Uppsala Sven historisk metod. Det fanns en stark tradition med Göransson. De synpunkter och förslag till nya källkritiken inom de historiska vetenskaperna, områden inom ämnet kyrkohistoria och dess för kyrkohistorien alltsedan Henrik Reuterdahl plats i ett större fakultetssammanhang liksom och den weibullska skolan och man hade en bra i relation till andra områden inom universitetet lärobok i det danska arbetet av Erslev. Någon utformades och undertecknades enbart av Sven vidgning av vyerna mot andra ämnesområden Göransson och speglade därmed ganska tydligt inom fakulteten eller mot angränsande fakulte- den reserverade relationen mellan de båda ter eller mot universitetet i stort ansåg han inte ämnesföreträdarna. Förslaget innebar också en att det behövdes. fördelning mellan de båda lärosätena i fråga om Alva Myrdals utredning om stat och kyrka inriktning och specialiteter. Omstrukturerings- presenterades 1972 på våren. Teol fak tillhörde förslaget blev mycket positivt mottaget av både remissinstanserna. Fakulteten tillsatte en fakultetsberedning och UKÄ men strandade på beredningsgrupp som skulle försöka utforma departementsnivå. Däremot kom de tankar och ett förslag till fakultetens yttrande. Den utsåg idéer med konkreta förslag som presenterades Gustaf Wingren, Carl-Edvard Normann och att bli använda i det fortsatta petitaarbetet och mig att ingå i gruppen med mig som sam- gav också så småningom konkreta resultat i mankallande. När vi träffades första gången form av professurer i religionssociologi, religi- tog Gustaf Wingren omedelbart till orda. Han onspedagogik, islamologi, judaistik och mis- konstaterade att han inte tänkte delta i gruppens sionvetenskap. arbete, eftersom han förutsatte att han ändå

115 kyrkohistorisk årsskrift 2012 skulle bli tvungen att skriva ett eget förslag till medel som kom in. Hammar redogjorde vid yttrande. Han kunde inte tänka sig, sa han, att ett fakultetssammanträde för vad han kommit vi skulle kunna komma fram till ett förslag som fram till och föreslog försäljning. Carl-Edvard han kunde instämma i. Jag påpekade då att gjorde ett inlägg i diskussionen där han gav fakulteten faktiskt utsett honom till ledamot i sin syn på förslaget. Han avrådde från försälj- kommittén för att medverka i förberedelsearbe- ning. Det säkraste sättet att bevara och förmera tet och att han ju inte kunde veta vad vi skulle stiftelsekapitalet var att behålla placeringen i komma fram till. Carl-Edvard stödde mig i vad fastigheten. Erfarenhetsmässigt, påpekade han, jag sagt. Jag påpekade att jag inte accepterade var en placering i fastigheter och hus den för att han inte deltog i arbetet. framtiden säkraste placeringen som gav bäst Så Gustaf Wingren stannade kvar, fastän mot- utdelning. Så blev inte fallet. Fastigheten såldes villigt. Vi träffades i gruppen ett flertal gånger. och han beklagade att så skett. Funderade. Skrev utkast som diskuterades och En av fakultetens viktigaste uppgifter var – omarbetades innan vi blev färdiga. Gustaf och är – att fördela licentiand- och doktorand- Wingren hade utgått från att Carl-Edvard var stipendier, nu tjänster. Ansökningarna var alltid en stark motståndare till Myrdalsförslaget och fler än tillängliga stipendier. Bedömningen och att han ville behålla statskyrkosystemet som rangordningen mellan de sökande var en ytterst det alltid varit. Nu visade det sig att så inte var grannlaga uppgift. Man höll nästan bokstavligt fallet. Carl-Edvard hade ju ingående studerat talat människors öden i sina händer och besluten och arbetat med frihetstidens problem och stod kunde vara livsavgörande. Fakulteten tillsatte inte alls främmande för många av de tankar alltid en beredningsgrupp för att förbereda och som framfördes i stat-kyrka-förslaget. Men han lägga förslag inför beslutet. Carl-Edvard ingick hade – just utifrån detta historiska perspek- i denna beredningsgrupp. Han passade väldigt tiv – synpunkter och kritik att föra fram. Det bra för det arbetet och verkade själv finna sig väl utvecklades till ett intressant och konstruktivt tillrätta med det. Han genomförde granskningen samarbete inom vår lilla grupp. Till slut formu- av alla handlingar mycket noga och försökte på lerade vi ett förslag där vi alla tre skrivit texter bästa sätt värdera kandidaternas olika meriter till olika avsnitt. Resultatet blev överraskande och samtidigt finna en lösning som tillgodosåg ett enhälligt förslag till yttrande och inga reser- fakultetens behov. Sitt uppdrag genomförde han vationer. Att det sedan blev ändringar i fakulte- med stor oväld och saklighet. Jag upplevde att tens slutliga remissyttrande är en annan sak. han var nöjd och med gott samvete lämnade Carl-Edvard var uppvuxen i en patriarka- förslaget när han väl var färdig. Vi i fakulteten lisk och värdekonservativ miljö med mycket följde i beslutet det som han och en annan av bestämd uppfattning om ekonomiska frågor och våra kollegor presenterade. Bedömningen och den försiktighet som de skulle behandlas med. rankningen var gjord på ett förtjänstfullt sätt. Detta kom tydligt fram när vi skulle hantera Men en gång fick han en väldig bredsida från Krooks Stiftelse. Stiftelsens kapital bestod av en en av kollegorna eftersom dennes kandidat inte fastighet på Strandvägen i Stockholm. Repara- fått någon utdelning. Han tog det hela med ett tionsbehoven var stora och avkastningen blev upphöjt lugn. Han menade att han utfört sitt därefter. Fondförvaltningen vid universitetet arbete med oväld och så rättvist resultat som tog upp frågan om hur man skulle kunna göra var möjligt. Vi andra delade hans åsikt – och var stiftelsen mer lönsam. Universitetsrådet Stig tacksamma för hans arbete. Hammar gjorde en sondering om möjligheten Inom fakulteten följde vi ett visst turordnings- att sälja fastigheten och inrätta en fond för de schema vid fördelningen av en del uppdrag och

116 carl-gustaf andrén – carl-edvard normann som fakultetskollega uppgifter. Det var en enkel och praktisk ordning putationerna inom ämnet. Såväl i betygsnämnd som besparade oss många diskussioner. Det som vid fakultetssammanträdet var han alltid gällde i första hand uppdragen som dekanus väl förberedd och insatt i avhandlingen. Med och prodekanus liksom promotoruppgiften. glimten i ögat kunde han kommentera respon- Prefektskapet vandrade inte på samma sätt. dentens arbete och vad som hänt under disputa- Carl-Edvard var själv föreståndare för kyrko- tionen. historiska arkivet på Finngatan 10 med allt Under Carl-Edvards tid startade ett samarbete vad det innebar av administrativt arbete. Han inom Norden som konkretiserades i Nordiska hade mycket goda medhjälpare framför allt i Institutet för kyrkohistorisk forskning. Det amanuensens gestalt – något vi ska få höra mer hade sitt säte i Köpenhamn under ledning av av senare. Denna uppgift gjorde att han nog Niels Knud Andersen och med Lars Österlin ansåg sig vara skyddad för allt för belastande som sekreterare. Dess konferenser blev en uppgifter inom fakulteten. Carl-Edvard var mötesplats för kyrkohistoriker och praktiska ingen estradör och älskade inte representations- teologer för hela Norden och producerade ett plikter eller uppgifter som förhandlare. Han antal böcker som resultat av konferenserna. I lyckades att under sin tjänstetid undvika att detta arbete deltog Carl-Edvard och kom också bekläda posterna som prodekan och dekan. med i styrelsen för det. Han ansåg inte heller att han var lämplig att Naturligtvis fanns det också en gemenskap fungera som promotor. Det var inte latinet han vid sidan om tjänsten. Man träffades i olika var rädd för. Det behärskade han väl utan själva sammanhang men vi umgicks inte familjevis. De agerandet inför den stora promotionsförsam- tankar vi utbytte gällde i de flesta fall vetenskap- lingen. 1973 var det hans tur att vara promotor. liga frågor inom det kyrkohistoriska området Han värjde sig omedelbart mot uppdraget och och frågor som berörde fakulteten. I några fall argumenterade på allt sätt för att någon annan minns jag att Carl-Edvard också berättade om skulle göra det hans ställe. Efter en lång diskus- sin uppväxt och släkten. Han hade ett utpräglat sion om turordningens värde och giltighet med gott minne och bjöd vid sådana tillfällen på sig mer känslo- än sakskäl blev det i stället jag som själv. fick ta över trots att jag gjort det bara ett par år Vi har alla en särprägel – på gott och ont. Carl- tidigare. Den envishet med vilken han drev argu- Edvard var en speciell människa men en alltid mentationen var på sätt och viss uttryck för hans vänligt lyssnande och argumenterande kollega person. Hade han bestämt sig så gick det inte att med en viss noli me tangere- attityd. Han släppte få honom att ändra sig. Det blev en mycket unik inte sina kollegor för nära. Han var lycklig när och minnesvärd promotion med Anders Nygren han fick professuren. Han kunde ibland uppleva och Dick Helander som jubeldoktorer, Manfred arbetet som en börda och konstatera att det Björkquist som hedersjubeldoktor och Olle fanns uppgifter som han inte orkade med och Nivenius och Pehr Edwall som hedersdoktorer som hans efterträdare skulle få ta över. Han förutom fakultetens egna doktorer efter avlagda var glad när han blev emeritus. Han fann sig prov. väl tillrätta när han var ensam. Bäst trivdes han Carl-Edvard gillade alltså inte att framträda i på sin institution med alla omtänksamma och vissa sammanhang. Detta gällde inte de uppgifter hjälpsamma medarbetare omkring sig. som professuren medförde. Föreläsningar och ledarskap för seminarier störde honom inte. Då rörde han sig på egna domäner med den inre säkerhet som detta gav. Detta gällde också dis-

117 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Summary with the aim to formulate a statement of the opinion of the faculty members. He took a very active part in this work. A frequent matter was the distribution of Carl-Edvard Normann as a postgraduate studentships. To rank the can- colleague in the Theological didates in order of preference was a delicate Faculty task. In the committee preparing the decision of the faculty during several years Carl-Edvard Carl-Edvard Normann became professor of Normann made an important work of objectiv- church history since 1960. At that time he was ity and impartiality. a well established and esteemed researcher. Special faculty tasks as dean and as conferrer The claim for criticism of the sources char- of doctor’s degree at the conferment ceremony acterized all his work. When he entered his normally followed an order of priority for the position as member of the faculty of members. Carl-Edvard Normann was not inter- for the following 18 years he applied his research ested in representation tasks. He did not like to methods and rules to the faculty work. He was act in public ceremonies. Therefore during his extremely careful in his own preparation before whole time as faculty member he didn’t like to the faculty meetings. Changes of current rules fulfill any of these obligations. In his own depart- should be looked upon with skepticism. Was it ment of church history, however, he served and really necessary to make a change? Did it mean was happy as head of the department together an improvement? with very helpful assistants. Carl-Edvard Normann was strongly engaged in the discussion on the question of state and Carl-Edvard Norman was a listening, arguing church. This debate was related to the report in and kind colleague with a special attitude of 1972 by a government investigation with Alva noli-me-tangere. Sometimes he found his task Myrdal as chairman. In his scientific work he to heavy and was happy as emeritus with good had studied the Swedish period of liberty in the contact with his successor and younger friends 18th century and was familiar with many of the at his earlier department. ideas of the State-Church proposal. We joined in an interesting and constructive co-operation

118 Lars Aldén Professor Carl-Edvard Normann på institutionen Ett amanuensperspektiv

Vi lyfter idag fram minnet av professor Carl- toriska arkivet grundades – eller som man ofta Edvard Normann (1912–1992). Jag var hans sade med biblisk terminologi – »skapades» 1942 amanuens under tre år, 3. amanuens läsåret av professor Hilding Pleijel (1893–1988). Först 1968/69 och 1. amanuens läsåren 1969/70 och 1945 noterar jag en amanuens, nämligen teol 1970/71. Det är alltså mer än fyrtio år sedan! och fil kand Sigurd Kroon. Under Kyrkohisto- Jag gjorde tjänst vid det som då hette Institu- riska arkivets existens därefter kan man räkna tionen för kyrkohistoria med Kyrkohistoriska med mer än tjugo namn i Series amanuensium. arkivet, innan de teologiska institutionerna Elva av dessa tjänstgjorde under Normanns förenades till en. Utifrån min position där skall tid som professor åren 1960–1978, nämligen jag försöka ge några bidrag till bilden av profes- i tidsföljd Sigvard Plith, Sven Lenhoff, Kjell sorn och tillika föreståndaren för Kyrkohisto- Hansson, Håkan Eilert, Karl Johan Tyrberg, riska arkivet i Lund (LUKA) och därmed till ett Ingmar Brohed, Jarl Jergmar, Lars Aldén, stycke institutionshistoria. Anders Gustafsson (Björnberg), Clas Milstam Professor Normann var en person som satte och Lars Edvardsson. avtryck i andra genom att vara sig själv, genuin Som 3. amanuens efterträdde jag Jarl Jergmar alltigenom. Djupa avtryck satte han i mig. Inför och som 1. amanuens Ingmar Brohed och efter- denna korta tillbakablick har jag sökt efter träddes av i följd Anders Gustafsson (Björnberg) uppgifter i första hand i anteckningar och brev och Clas Milstam. i mitt eget arkiv. En del minnesbilder går natur- Det fanns alltså två tjänster, en 1. amanuens- ligtvis tillbaka till mera än de tre amanuensåren, tjänst från 1948 och en 3. amanuenstjänst från eftersom jag hade en arbets- och forskarplats på 1954, den senare en formalisering av en eller Kyrkohistoriska arkivet under ytterligare sex år flera e.o.-tjänster. därefter.

Vi är ganska många som genom åren har varit knutna till LUKA som amanuenser. Kyrkohis-

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 119 kyrkohistorisk årsskrift 2012 INSTITUTIONEN OCH liksom Pleijels. Fastigheten hade endast något KYRKOHISTORISKA ARKIVET PÅ litet förändrats för sitt nya ändamål. Badrummet FINNGATAN 10 I LUND hade gjorts om till ett litet arbetsrum. Köket var fortfarande kök om än avskalat en del inredning. För att tydliggöra amanuensperspektivet är Det var husets självklara samlingspunkt. Hem- det nödvändigt också säga något om Kyrkohis- känslan satt kvar i väggarna. toriska arkivets placering i rummet. Thomas Salongerna på första våningen fungerade som Björkman har i festskriften till Ingmar Brohed biblioteksrum. Det ena var försett med forskar- 2004 nämnt om de olika stegen i utvecklingen: platser. Det andra fungerade också som semina- Jag vill helt kort summera den sidan av LUKA:s rierum för proseminarier, två-betygsseminarier historia. och lic-seminarier. Från starten »åtnjöt Arkivet gästfrihet i Teo- I den stora matsalen fanns expeditionen med logiska fakultetens lokaler», som Hilding Pleijel amanuensernas skrivbord, referenslitteratur och uttryckte det, d v s Arkivet fanns på Theologi- de stora arkivboxarna med uppteckningar, svar cum, Sandgatan 1. År 1946 fick Arkivet egna på frågelistor, en del handskrifter och föremål lokaler i en lägenhet på Clemenstorget 5 A. Nästa som hört hemma i det kyrkliga folklivet. I köket steg blev universitetets köp av den gamla profes- samlades husets medarbetare varje dag måndag sorsvillan på Finngatan 10, där Arkivet kunde till fredag, ofta även lördag, till kaffe kl 11.00. flytta in i oktober 1958, en vid den tiden mycket Det var »Kaffeklubben». Professor Normann förmånlig, praktisk och högst ändamålsenlig kom, oftast när vi andra redan var på plats. I lösning, eftersom grannhuset Finngatan 8 hyste »Kaffeklubben» trivdes han, det märktes. Där Folklivsarkivet. Därmed kunde de båda arkiven avhandlades mångahanda, såsom sannolikhets- lättare fungera som kommunicerande kärl med beräkningar inför biskopsval. (»Kaffeklubben» ömsesidigt utbyte och varandra kompletterande vore värd en egen betraktelse om de informella kompetenser. På Finngatan 10 fanns institutio- nätverkens betydelse i Svenska kyrkan under nen och Arkivet fram till 1990, då hela fakul- 1900-talet.) teten fick gemensamma lokaler på Allhelgona På andra våningen fanns docentrummet kyrkogata 8. med docent Bertil Rehnberg, professor Pleijels Det var alltså på Finngatan 10 jag upptäckte tjänsterum som han behöll också som emeritus Kyrkohistoriska arkivet. Det var där jag i och nyttjade några timmar mest varje dag, samband med 2-betygsuppsatsen i kyrkohis- professor Normanns tjänsterum, det minimala toria lärde känna Carl-Edvard Normann lite »badrummet» där docenten i praktisk teologi närmare och mycket snart därefter fick ama- P-O Ahrén fick tränga in sig, ett rum som dis- nuenstjänst. Detta var också forskarmiljön för ponerades av Folklivsarkivet och ett forskarrum de flesta av hans licentiander och doktorander som fr o m december 1968 fick en särskild status och dessutom för en del doktorander i praktisk som Avdelningen för missionskunskap med ett teologi och några till. Den nyblivne 3. amanu- fackbibliotek, allt med docenten Lars Österlin ensen fann sig snart vara involverad i licentiat- som primus motor. Det var detta som så seminariet utan att vara vare sig licentiand eller småningom utvecklades till ett eget ämne med doktorand. Plantskolan öppnades och professor professur i missionsvetenskap och ekumenik. Normann var vänligheten själv. Amanuenserna var med i den processen. Den Huset var i grunden ett hem och hade en gång började alltså på Finngatan 10! varit professor Hjalmar Holmquists (1873– Det måste sägas: biblioteket på Finngatan 10 1945), Pleijels företrädares hem. Holmquists var en guldgruva för den som forskade i svensk porträtt hängde i trappan till andra våningen

120 lars aldén – professor carl-edvard normann på institutionen kyrkohistoria. Det var visserligen i princip handlade prenumerationer, bokinköp, kontakt motiverat som resurs kopplad till Kyrkohisto- med bokbindaren, redovisningar, skötte korre- riska arkivets samlingar men med innehållslig spondens och var behjälplig med svar på frågor bredd. Där fanns allt kyrkomötestryck, allt från allmänheten, när journalister ringde etc. prästmötestryck, alla stiftsböcker och stiftstid- Kyrkohistoriska arkivet var ju också ett slags ningar, det viktigaste av kyrklig press prydligt informationscentral för frågor överhuvudta- inbunden och därtill monografier. Dessutom get som gällde kyrka och kyrkoliv. I Svenska stod Hildings Pleijels privata handbibliotek till kyrkans årsbok stod Arkivet under rubriken allas förfogande i hans rum och i övre hallen! »Rikskyrkliga organ» med de generösa expedi- Detta var forskar- och arkivmiljön. I den tionstiderna utsatta: måndag–fredag kl 16–18. fanns också verksamhet som inte formellt hade Senare reducerades expeditionens öppethål- anknytning till institutionen eller Arkivet: 1968 lande till tisdagar kl 10–11 och fredagar kl års kyrkohandbokskommitté hade sitt sekreta- 16–17. riat där – med professor Normanns goda minne. Under mitt år som 3. amanuens bestod arbets- Detta hus var något alldeles speciellt som uppgifterna i första hand av biblioteksgöromål, institution – en bit bort från Theologicum katalogiseringar. I tjänsten låg dessutom att till liksom Religionshistoriska institutionen som låg en del biträda professorn i praktisk teologi i hans uppe vid Allhelgonakyrkan. Studentens (min) uppdrag som föreståndare för den praktisk- slutsats blev förstås, att det var något särskilt teologiska övningskursen, d.v.s. det som senare med ämnet kyrkohistoria! Och det var det ju!!! blev pastoralinstitutet. Som 3.amanuens lydde Man kan fundera på vad en sådan »splendid jag alltså under två herrar, professor Normann isolation» betydde för synen på ämnet utifrån och professor Carl-Gustaf Andrén, något andra discipliner och vice versa. som jag inte upplevde som problematiskt utan snarare som en stimulans. Jag har sett i mina AMANUENSERNA – DE NÄRMASTE almanackor, att det i tjänsten också ingick att MEDARBETARNA vara skrivvakt då och då. Arbetsuppgifterna som amanuens lärde man Amanuenstjänsterna var disponerade så att 1. sig i huvudsak genom att företrädaren introdu- amanuensen hade en tjänstgöringsskyldighet cerade efterträdaren. om c:a 600 timmar varav c:a 100 var knutna Jag kom in i medarbetarskaran på Finngatan till undervisning (inkl förberedelser, efterarbe- 10 under en turbulent tid i Lund. Året var 1968. I ten etc). 3. amanuenstjänsten var något mindre juni månad firades Lunds universitets 300-årsju- med c:a 400 timmars tjänstgöringsskyldighet, bileum. I september var det våldsamma demon- också med c:a 100 av dessa för undervisning, strationer vid Folkets hus. En förändringsvåg detta enligt det tjänstgöringsbetyg som jag fick, drog in i ungdomsvärlden. Tidsstämningarna undertecknat av professor Normann och uni- märktes väl av på Arkivet, men jag minns inte att versitetets rektor Sven Johansson. professor Normann sade så mycket om dem. Att Som 1. amanuens hade man huvudansvar han inte gillade allt i samtiden var uppenbart. för Arkivets expedition och svarade för viss En gång hörde jag honom sucka: »Jag borde ha handledning av studenter som skulle göra ett fötts på 1700-talet»; det var den tid som han antal uppteckningar vilka som studieprestation genom sin forskning var bäst förtrogen med. skulle motsvara en 2-betygsuppsats i kyrkohis- (Det är nog inte helt ovanligt att också andra toria. Amanuensen ledde proseminarier i ämnet historiker tänker på liknande sätt.) Kyrklig folklivsforskning, var sekreterare i insti- tutionens organ och där det i övrigt behövdes,

121 kyrkohistorisk årsskrift 2012 PROFESSORN – FÖRESTÅNDAREN – Hilding Pleijel, grundaren, fanns på plats under CHEFEN hela Normanns tid som professor. Pleijel hade dessutom kvar en formell koppling till Arkivet Hur var då professor Normann som arbetsledare genom bestämmelsen – som han själv ombesörjt och föreståndare för Kyrkohistoriska arkivet? – att även förutvarande föreståndare kunde Ingmar Brohed har i Kyrkohistorisk årsskrift deltaga i symposier och konferenser på LUKA- 2000 i en översikt över svensk kyrkohistorisk fondens bekostnad. forskning i ett hundraårsperspektiv konstaterat, Inom parentes skall sägas, att jag liksom flera att Normann inte var »som sina två företrädare andra LUKA-amanuenser genom åren fick en Holmquist och Pleijel och sin samtida kollega i speciell relation till Pleijel i egenskap av smålän- Uppsala [Sven Göransson] samma dominerande ning och växjöstiftare. Vi kunde samtala om det och drivande personlighet». Visst var det så. gemensamma hemstiftet och Pleijel kommente- Och jag tänker: det var nog väl, att han var så rade predikoturer och annat utifrån läsningen olik sin företrädare. I alla fall underlättade det av sitt husorgan Smålandsposten. samlevnaden i huset mellan s a s tre generationer kyrkohistoriker. Normann var inte så drivande. Nej, som PERSONEN OCH PERSONLIGHETEN chef kom han inte – såvitt jag minns – med de I professor Normanns livshållning låg – menar många nya idéerna om vad som skulle göras. jag åtminstone för egen del – något befriande. Snarare resonerade han eftertänksamt om Han lärde mig, att egen karriär inte behövde arbetets behöriga gång. Han var inte så snabb vara det viktigaste av allt. Vetenskapandet som beslutsfattare. Och det var, tror jag, den i sig kunde vara belöning nog. Själv blev jag noggranne forskaren i honom som lade hinder mycket uppmuntrad, när han sade: »Ett negativt i vägen. Han ville inte ha halvmesyrer. Manu­ resultat», d.v.s. att man inte har funnit det man skript fick ta sin tid oavsett vilka texter det förväntade sig i källorna, »är ju också ett forsk- handlade om. ningsresultat.» Administration var inte heller hans starka Han menade, att det goda kunde få mogna sida. Därför var det tacksamt att vara hans fram och ta den tid som behövdes. Han skuld- amanuens och biträda i det avseendet. Han var belade inte. Han gav andra svängrum. Han gav ytterst noga i ekonomiska ting. Och noga med därför också amanuenser möjlighet att växa i att inte överutnyttja sina amanuenser som förde ansvar. Det som han själv inte visste så mycket bok över varje arbetad timme. om, skydde han ingen möda att få mera kunskap Hans icke så drivande framtoning låg helt i om. Han fokuserade på andras frågor och var linje med hans livsmotto »Bene vixit, qui bene hjälpsam. I det avseendet var han ett föredöme latuit» (Ovidius). Följaktligen var han inte heller för en amanuens. någon de offentliga arenornas man. Men när han Och visst kom nyansatserna: i sitt eget tjäns- någon gång var på en sådan arena såsom i kyr- terum började han bygga upp ett bibliotek i komötet 1968, där han deltog som representant allmän kyrkohistoria; det fanns inte så mycket för Teologiska fakulteten, blev han stimulerad. av den sorten i LUKA:s samlingar. Han hade I plenum kunde han bidra med sin sakkunskap ingen egen erfarenhet av kyrklig folklivsforsk- i kyrkolagsfrågor. Efteråt talade han med glädje ning men kompletterade Pleijels inriktning på om nyvunna bekantskaper. det gamla kyrkolivet med rikstäckande inven- Professor Normann – så föreståndare han teringar som inleddes med frågelistan Luka 12 var – förkroppsligade inte Kyrkohistoriska om kyrklig sed 1968 och de därpå följande vart arkivet. Å andra sidan behövde han inte det.

122 lars aldén – professor carl-edvard normann på institutionen sjätte år. I det arbetet var amanuenserna i högsta Normann var kyrkoherde i Ivö och Kiaby grad involverade. församlingar i norra Skåne åren 1914–1950. Amanuenserna var hans närmaste medarbe- I Kiaby fanns fram till 1929 en folkskollärare tare, men jag är benägen att säga, att amanu- och organist som hette Laurentz Malmström. enser kunde vara mera än så. Det hade förstås Malmström var min morfar. Min mors göingska att göra med hans person. Han mådde väl av och professor Normanns göingska hade alltså samtalspartners och kunde visa dem stort för- samma klangbotten. troende. Härvidlag kan jag tala för flera än mig När jag upptäckte sambandet och ville nämna själv. det för honom, talade jag först med min mor Det var inte sällan så på eftermiddagarna som sade: »Nej, det behöver Du väl inte göra.» att när andra åkt hem var och en till sitt, blev Tydligen hade det funnits en störning i relationen vi sittande på hans tjänsterum. Han lutade sig mellan präst och organist. Hon tyckte att det var tillbaka och cigaretten fanns på plats. Han gav onödigt att aktualisera den. Så jag var min mor goda råd såsom »Jag har alltid papper och penna lydig och sade aldrig något till Normann om vid sängen, om idéerna kommer.» Så det har våra gemensamma rötter. Med hans förmåga att jag också alltsedan dess! Han talade om forsk- skilja på sak och person hade det kanske ändå ningsproblem, om recensioner han läst och egna inte spelat någon roll vilket. Men visst var det formuleringar som han slipade på, om akribi, förunderligt att just vi skulle mötas och fortsatt om Svenska kyrkan, om den gångna söndagens vara personliga men inte privata. texter – men aldrig kyrkopolitik, aldrig om Min sista kontakt med professor Normann personer. Han var personlig men aldrig privat! var sex veckor före hans död. Han ringde mig Jag såg hos honom en djup respekt för kyrkan, den 21 december 1992. Jag brukade nämligen något som han förvisso bar med sig från sin skicka årsboken Växjö stifts hembygdskalender bakgrund i prästhemmet på Ivö. När jag – till honom, eftersom jag tagit upp traditionen alltjämt amanuens – prästvigts, blev detta på efter Hilding Pleijel med en sådan julgåva. När något sätt ännu tydligare. Det var som om han boken nått fram, ringde Normann. Denna stod på tå och ville se in i en värld som han kände gång hade jag papper och penna i närheten och väl men ändå inte var fullt delaktig av. noterade en del av vad han sade, om att både En gång när en av medlemmarna i Kaffe- han och hustrun Majken var sjuka och behövde klubben som undervisade på en icke-teologisk mycket sjukhusvård. Han sade också, att han institution berättade om arbetsklimatet där, om redan vid 75 års ålder hade kunnat säga sitt oenighet och tråkig stämning, sade professor »Nunc dimittis» (Luk. 2:29), just så uttryckte Normann ungefär som så: »ja, något betyder han sig. Och han konstaterade: hans lärjungar det väl att vi … kristna, inte så att vi pratar om hade blivit något. Han hade inte levt förgäves. Jesus och så, men…». Där öppnade han något – Däri hade han rätt. Och vi som är här idag litet på sig själv, men bara på glänt. Det fanns en manifesterar det! värdegemenskap på Finngatan 10, så självklar att man inte behövde tala om den. Referenser Jag hade kontakt med professor Normann under många år. Trots att vi lärde känna Björkman, Thomas, Kyrkohistoriska arkivet – varandra ganska väl – titelbortläggningen kom utveckling och kontinuitet, i Jarlert, Anders snart – fanns det ett inte oväsentligt förhållande Jarlert (red), Arkiv. Fakultet. Kyrka. Festskrift som han inte kände till men som handlade om till Ingmar Brohed (Bibliotheca Historico- oss båda. Det var så här: hans far Wilhelm Ecclesiastica Lundensis 48). Lund 2004.

123 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Brohed, Ingmar, Svensk kyrkohistorisk History of Lund). In these tasks he had as his forskning. Ett hundraårsperspektiv (Kyrko- near collaborators assistants, one 1. assistant and and one 3. assistant. This article by one of historisk årsskrift 2000). the assistants is a personal memory-picture of Olsson, Birger, Bexell, Göran och Gustafsson, the professor and his life and work. Göran (red), Theologicum i Lund. Undervis- The department and LUKA were in these ning och forskning i tusen år. Lund 2001. years housed in a single building, the former Pleijel, Hilding, Kyrkohistoriska arkivet i Lund. private home of the professor in church history En orientering (Opuscula Instituti Hist.-Eccl. Hjalmar Holmqvist (1873–1945). The library had as it’s main priority to support LUKA, Lundensis 1). Lund 1957 (3. uppl). but besides that it was a valuable resource to Svenska kyrkans årsbok 1942–1978. Stockholm students and scholars in church history and also 1942–1978. other disciplines. As head professor Normann was not a domi- Summary nating person, nor he was a prominent adminis- trator. He gave his collaborators space to grow in responsibility. PROFESSOR Carl-Edvard NORMANN He focused on research, encouraging and IN THE DEPARTMENT. FROM AN generous in tutoring his students. In everything he was the scrupulous scientist. He was genuin. ASSISTANT’S POINT OF VIEW His person became imprinted in other people. Professor Carl-Edvard Normann (1912–1993) His motto was »Bene vixit, qui bene valuit» was by virtue of his office 1960–1978 head of (Ovidius). And so was his life. the Department of Church History and at the At the end of his life he was grateful. His same time director of Kyrkohistoriska Arkivet disciples had been successful and he stated that i Lund (LUKA, The Archives of Ecclesiastical his life had not been in vain.

124 Lennart Sjöström Collaboration and Collapse in the North The Quest for a Nordic Church Fellowship Challenged by the Formation of the Nordic Ecumenical Institute from 1940.

A. failed to arrive at any intended unity. In my Introduction. unpublished Master Thesis3 I have attempted to demonstrate how political stress and theological The Nordic Ecumenical Institute/Council, NEI, controversy created unhelpful circumstances, initiated by Manfred Björkquist, commenced its when WCC scrapped earlier plans for a regional activities in 1940 and disintegrated in 2003. In membership structure and the regional Nordic this essay I intend to offer a background to the Ecumenical Institute in addition had to give up creation of the Nordic Ecumenical Institute, as an intended academic research role. This essay an intended regional body serving the emerging is a considerably shortened version or summary WCC. My ambition is to try to identify and of the Master Thesis. examine patterns that led to the collapse of NEI in 2003. Were there already, when NEI was B. established in 1940, complicating conditions A Background to the that eventually led to the collapse some 60 years later? Earlier research on , generally Establishment of the Nordic outlined by Harold E. Fey1 in The Ecumenical Ecumenical Institute Advance, and more specifically on the Nordic context by Björn Ryman2 in The Nordic Folk th Churches and related research does not offer 1. 19 Century Attempts to any clues to why Nordic ecumenism and NEI Scandinavian Co-operation. The Nordic region with its five nations – from

1 Fey, Harold E (ed) The Ecumenical Advance, A History the Reformation all with established National of the Ecumenical Movement Vol 2 1948-1968, SPCK. London1970 3 Sjöström, Lennart : The Quest for a Nordic Church 2 Ryman, Björn et al., Nordic Folk Churches: a Con- Fellowship Challenged by the Formation of the Nordic temporary Church History, Eerdmans, Grand Rapids, Ecumenical Institute, Unpublished Master Thesis at Michigan, 2005: the Faculty of Theology, , 2011.

Kyrkohistorisk årsskrift 112 (2012) 125 kyrkohistorisk årsskrift 2012 churches – presents, despite many similarities, love for Scandinavian unity.9 Much of the enthu- also considerable variation. siasm in Denmark and Sweden was the result of agitation during meetings between students in After the Reformation, the National churches in Copenhagen and Lund, starting in the winter of Scandinavia experienced only few and sporadic 1838 when the ice was strong enough to permit encounters in line with what the actual political students to walk between Denmark and Sweden situation demanded or permitted. Political for Scandinavian encounters. Students from realities resulted in structures creating two Norway did not participate and were generally natural ecclesiastical blocs: even less attracted when the Movement took 1. the & the Evangelical- on a role as supporter of the Danish ambition Lutheran Church of Finland and to incorporate Schleswig or South Jutland – 2. the & the Church of Danish-speaking, but part of Germany.10 In the Norway & the Evangelical-Lutheran Church of first Danish-German war 1848-1851 a small Iceland & the Church of the Faroe Islands. number of Swedish students joined volunteer corps on the Danish side and eventually, even in In the West Reformation attempted to damage Norway, the Danish cause was regarded with a the very infrastructure [leadership and vision] little more sympathy.11 of the church.4 In the East, the church was In 1857, Scandinavism made its ecclesiastical plundered by the King of most of its wealth but appearance at a Scandinavian Church Assembly, was permitted to preserve its identity.5 held in Copenhagen. No doubt inspiration came In the 19th Century there were futile attempts from the Students’ meetings, but also from a to establish a political union, something like a renewed sense of unity experienced in the Nordic revived medieval “Kalmar Union”. Mainly as Churches which shared a common history and a result of Sweden’s affiliation to Great Britain indeed also the same .12 against Napoleonic France, Finland was lost in Increased unity between the Nordic churches war to France’s “post-Tilsit confederate” Russia could be fostered through a Nordic style Kir- in 1809.6 Sweden, repressing the loss, from now chentag.13 The Scandinavian unity, however, on paid more attention to Scandinavia. This was very much challenged by a theological con- was when a movement called the Scandina- troversy and strong disagreement between many vism emerged, led by prominent authors and who were inspired by the ideas of Grundtvig and intellectuals; in Denmark by Oehlenschläger, others who were strongly opposed to Grundtvig’s Ingeman and Grundtvig; in Sweden by Ling, theology and particularly to his understanding Geijer and Tegnér.7 In Norway the sentiments of the Church and of the Holy Scriptures (i.e. were different and Scandinavism was hardly a Scripture, according to Grundtvig, is rooted in cherished dream. The Revd. Nicolai Wergeland the Church).14 Unable to reach any consensus wrote in 1816 A True Recollection of Danish Crimes towards the Kingdom of Norway. His 9 Nationalencyklopedin 1994, vol. 14, article Norge son, Henrik Wergeland, continued to create an p.257 anti-Danish sentiment.8 And the enforced union 10 Thorkildsen, 2004 p.33. with Sweden in 1814 did very little to foster any 11 Thorkildsen, 2004 p.33 12 Thorkildsen 2004 p.33 4 Raun Iversen, Hans, 2006 p.36. 13 It was a German Dr Christian Kalkar who brought 5 Österlin 1995 p.63. the idea of a Nordic Kirchentag to Scandinavia, See Franzén, Ruth, 1998 p. 359. Scandinavian Church 6 Jorgensen, Christer: 2004 p.136. Assemblies were held in Copenhagen 1857, Lund 1859, 7 Thorkildsen, 2004 p.33 Kristiania 1861 and Copenhagen 1871. 8 Ibid. p. 33. 14 Thorkildsen 2004, p. 33.

126 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north over the theological controversy, the Assembly, rence on Diaconal (charitable) Work in 1874, turning political, expressed support for the aim Nordic Conference on Sunday School Matters to unite the Scandinavian countries, and in in 1880, Nordic Student Conference in 1890. the process incorporate Schleswig into Danish Somewhat later there were Nordic Regional hegemony.15 The political orientation did little Conferences arranged by World Alliance for to ease the stress affecting the Assembly. International Understanding through the Four years later, in Kristiania, the Church Churches (from 1927), and its circulation of The Assembly, (1861), fiercely discussed the Kristen Gemenskap from 1928 in the Nordic Grundtvig view on Church and Scripture. region.19 Norwegian Low Church Christians, inspired As a statement over the lack of genuine success by and a pietistic revival for the Nordic Church Assemblies I quote a ethos, accused the Grundtvig supporters of letter by Mr Harry Johansson (Director of the “taking the church directly to Rome”. Professor Nordic Ecumenical Institute) to Bishop Aulén Gisle Johnson led the strong Norwegian in Strängnäs, in which Johansson in turn quotes opposition to the Grundtvig ideas. The heated from an article he identifies as When we Met debate left no room at all for reflection over any Again, published in Nordens kirker og Aand- profound Scandinavian unity or Scandinavian strømninger etter Verdenskrigen (Copenhagen church-co-operation. 16 1921): During the Second War over Schleswig in 1864 In the time of our Grandparents a Church Scandinavism no military support was offered by Sweden/ gained considerable strength.To many prominent Nordic church leaders the Nordic Church Assemblies, commen- Norway, bringing the political movement for ced in 1857, appeared to constitute the finest days of their a united Scandinavia to a definitive end.17 A lives. However, it became evident that the Scandinavism, Scandinavian Church Assembly was held in of the 1850s, also that cherished by the churches, was like a plant without any root, a creation of romantic dreams, Copenhagen in 1871, during which a Scandi- fostered by words rather than deeds, idle talk rather than navian union was not even mentioned. Instead collaboration. The war in 1864 came like a winter storm there were proposals heard to create a Nordic over the rootless plant that withered away.20 Church Council, to be further considered by a proposed assembly in Stockholm to be held in To sum up it is obvious that Scandinavism 1876. Theological controversy over Grundtvig constituted a considerable source of inspiration and stressful disappointment over the outcome when churches in the Nordic region attempted of the war 1864 meant that there was no ent- to bring their acts together in a Nordic Church husiasm left for any efforts to achieve Scandi- collaboration. It is also obvious that Nordic navian unity. The Stockholm Church Assembly political realities brought a stress that reduced was never held.18 The proposals over a Nordic the willingness to engage in any real Scandi- Church Council were not acted upon. navian Church co-operation.21 As if such a In spite of the very limited success Nordic th 19 Johansson, Harry: Nordiska Ekumeniska Institutet 10 church co-operation could present, the 19 år, [NEI’s 10 years of service to the Nordic region]. Century does offer several examples of specific [in an off-print of the The Kristen Gemenskap 4/1950. p. 161. sectors of ecclesiastical co-operation, e.g. Nordic 20 The Quotation [translation into English by Lennart Missionary Conference in 1863, Nordic Confe- Sjöström] appears in a letter from Mr Harry Johansson of the Nordic Ecumenical Institute to Bishop Gustaf Aulén, Strängnäs, 22 January 1944. The letter is kept 15 Thorkildsen 2004, p34. in the archives of the Nordic Ecumenical Institute c/o Church of Sweden, Uppsala 16 Thorkildsen 2004, p34. 21 German-Danish wars over Schleswig were fought in 17 Thorkildsen 2004 p.36. 1848 and in 1864. The second war over Schleswig in 18 Thorkildsen 2004, p. 37 1864 resulted in Germany incorporating the Duchies

127 kyrkohistorisk årsskrift 2012 complication not had been enough, we note promoting diaconal/charitable work for the how theological controversy, mainly over the victims of the war. The Peace Treaties after theology of Grundtvig, added to the disinclina- the Great War meant that Denmark was given tion for closer co-operation between churches in back a major (Northern) and Danish-speaking the Nordic region during the 19th Century. One part of Schleswig. Iceland was recognised as hundred years later the pattern of political stress a separate state but remained in union with and theological controversy reappears creating Denmark until 1944. Finland gained indepen- problems for Nordic ecumenism. dence from Russia and, after a fierce civil war, an independent republic was formed with two (a 2. A new Political Context for the Lutheran and an Orthodox) established [state] 24 Churches in the Nordic Region. churches. After the Great War attempts were made to create a regional (Nordic) organisation In 1905 the Union between Sweden and Norway for church co-operation. Between the two World was dissolved leading to bitter resentment among Wars the Nordic region was regarded by many many Christians in Sweden as well as to a new as a unified area also in respect of theology and [Young] Church Movement [Ungkyrkorörelsen]22, ecclesial character. This view was supported with natural links to circles in favour of a strong by the existence of a Nordic Bishops’ Council, military defence in Sweden. Later on, as a result initiated by Archbishop Söderblom in 1919, of the horrors of the Great War, the Movement and by the way in which the Nordic Bishops’ became more active in promoting peace. In the Council normally operated.25 At a meeting process the Sigtuna Foundation23 was formed in for Nordic church leaders held in Denmark in 1917 and much later, in 1940, The Nordic Ecume- 1921 Archbishop Söderblom declared that the nical Institute in Sigtuna. Churches in the Nordic region had a responsibi- During the 1st World [Great] War, when lity to promote an “Evangelical ” for the Nordic countries remained neutral, the the benefit of all churches in the world. 26 Scandinavian Churches met through delegates at Clergy Gatherings and through gatherings 3. Prominent Leaders Working for of Schleswig and Holstein. After the Great war and the Unity of the Churches. the Peace Treaty of Versailles 1919, a referendum was offered to Schleswig. As a result, the Northern part of In 1914 Nathan Söderblom was consecrated Schleswig was united with Denmark,.(See: Encyclopa- . Having served as Rector edia Britannica, 1984 vol.16 p.347) 22 The Young Church Movement grew out of a revival of the Swedish Church in Paris, earning a Doctor fostered by the Uppsala Christian Student Union from of Theology degree at the Protestant Faculty 1901and by its leaders Nathan Söderblom, Einar Billing, J.A. Eklund and Manfred Björkquist. The of the Sorbonne and serving from 1901 as a Movement organized “Student crucades” to parishes Professor at Uppsala University and from 1912 all over Sweden, proclaiming God’s intention to make the people of Sweden a People of God, through forgi- also as visiting Professor at the Leipzig Univer- veness and rehabilitation. sity, the new Archbishop of Uppsala in 1914 had 23 Mr Manfred Björkquist was the Originator of the an extraordinary background and possessed a Sigtuna Foundation, inaugurated in 1917 as a center for Ungkyrkorörelsen [the Young Church Movement, unique potential to engage in the search for the see note 19] to serve as as a conference center for unity of the Church and for Church-co-opera- cultural cross-border dialogues, a Stronghold, a Home, 27 a School and a Temple (according to MB at the conse- tion. The Ecumenical Meeting in Stockholm/ cration of the Foundation Chapel ( Chapel)). Much of the building cost was covered by donations 24 Österlin,.1995 p.245 from the family Oscar Ekman of Bjärka Säby Castle. 25 Österlin 1995, p.246. As Architect served Mr John Åkerlund who created a center in Sigtuna Sweden, with much of the atmosphere 26 Thorkildsen 2004, p. 38 of an Italian monastery. 27 Ryman, Björn: 2010, p13.

128 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north

Uppsala in 1925 served as an introduction to losophy. In Uppsala he was a charismatic leader of future International Ecumenism as well as the Christian Student Association and, working stimulus for regional and national ecumenism with Robert Sundelin and Axel Lutteman, he was under development.28 Archbishop Söderblom partly influenced by High Church Anglicanism was indeed a great internationalist. The Great and shaped his vision of the Church of Sweden: The War turned him into an activist for the Churches People of Sweden – a People of God.32 Together with to become peace makers. Eventually, the Arch- Nathan Söderblom, JA Eklund and Einar Billing, bishop received Nobel’s Peace Prize in 1930. he developed a new theology, characterized by When proposing and inviting to a Nordic cultural openness, historical-critical methods in Bishops’ Council in 1919, the intention of Arch- Bible research and a new church-centred Lutheran bishop Söderblom appears to have been to create theology. After the dissolution of the Union with for the Nordic Folk Churches a prominent role Norway in 1905, Björkquist’s ideas were shaping a both in a Lutheran and in a more international Church Movement in the National Folk Church of context.29 The Nordic Bishops met regularly Sweden, called Ungkyrkorörelsen [Young Church during the years to come (in Denmark 1924, Movement] . Together with Sven Stolpe, Manfred Norway 1927, Sweden 1930 etc.). Björkquist initiated a national subscription in The Archbishop of Finland, Gustav Johansson, aid of Sweden’s military naval defence. He was who allegedly disliked Söderblom for being the man who managed to muster support for the “dangerously close to liberalism” succeeded creation of the Sigtuna Foundation and the Sigtuna in blocking all official Church of Finland co- Humanistic Public Grammar School. In 1939, operation with the Church of Sweden, and when war had broken out, Manfred Björkquist he expressed a wish that Söderblom should managed to gather support and funds to create, in never be allowed to visit Finland. Söderblom, February 1940, The Nordic Ecumenical Institute however, had excellent contacts with other in Sigtuna. In 1942 he was consecrated Bishop [of Bishops in Finland, in particular to the Bishop of Stockholm] from which post he retired in 1954. He (later Tampere) Jakko Gummerus.30 To was Doctor of Theology (honoris causa) in Lund Söderblom it was clear that the Bishops should (1923) and Berlin (1932).33 lead the Nordic churches into unity and co- operation. The Nordic Bishops’ Council should 4. International Church serve as a platform from which the Nordic Co-operation prior to the churches could act as a strategically important Formation of NEI and WCC unit in Christendom. Söderblom saw three great centres of Christianity besides Rome, and they The Ecumenical Movement of the 19th and 20th were Constantinople, Canterbury and Uppsala. Centuries was a rather complex and scarcely Uppsala, Söderblom argued, should lead a co-ordinated development that resulted in a North European Union of Churches, a corpus perceived need for regional structures serving evangelicorum.31 an International body for ecclesial co-opera- Manfred Björkquist (1884-1985), born in tion. The Ecumenical movement inspired Mr Gideå, studied Semitic languages and Philosophy Manfred Björkquist to create in the Nordic at Uppsala University gaining a Licentiate of Phi- region a Nordic Ecumenical Institute. From 1867 Archbishops of Canterbury 28 Ryman 2010 p225 32 Aronson, Torbjörn: Den unge Manfred Björkquist. 29 Brohed Ingmar: 2005. p.44. Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala University, 30 Österlin 1995, p. 247. Uppsala, 2008 pp.294, 295. 31 Österlin 1995, p.247 33 Grönquist 2008 pp.474, 475

129 kyrkohistorisk årsskrift 2012 invited Bishops from the Anglican Provinces in Lutheran General Conference in Lund was the World to attend a Lambeth Conference in called in 1901, at which Nordic and Continental London/Canterbury every 10th year. In 1888 the Lutheran churches attended together with repre- Conference agreed on four criteria characteris- sentatives of Lutheran churches from other parts tic for a proper church with which Anglicans of the world.41 At the Lund conference in 1901 could co-operate.34 The four distinguishing the German Allgemeine Lutherische Konferenz features, called The Lambeth Quadrilateral, (AELK) was transformed to become the Ger- consisted of acknowledgement and use of 1./ man-Nordic Lutheran Conference. Lutheran the Holy Scripture (Old and New Testaments), meetings in Uppsala (1911) and Eisenach (1923) 2./ The Creeds (Apostles’ and Nicene), 3./ The followed. At the Eisenach meeting in 1923 a two Sacraments ( and the Supper of Lutheran World Convention was formed. the Lord) as well as 4./The Historic Episcopate In the 19th Century it became obvious locally adapted in the methods of its administra- for missionaries that divisions between the tion to varying needs of the nations and peoples Churches constituted a fundamental obstacle called of God into the unity of His Church.35 to successful mission. This was reported and The Anglican striving for ecumenical partners discussed at conferences for World Mission in was partly inspired by a positive experience 1888 and 1890. The divisions of the churches of Anglican –Lutheran co-operation in North constituted a grave hindrance to the credibility America 36 and, probably, partly motivated by a of the Church’s mission of reconciliation.42 The Papal Bull, Apostolicae Curae, issued in 1896 by ecumenical movement towards visible unity Pope Leo XIII in which he declared all Anglican and co-operation between churches was given orders to be “absolutely null and utterly void”.37 considerable support by the World Missio- Referring to the Quadrilateral the Church of nary Conference at Edinburgh in 1910.43 This England attempted to establish links to the conference led to the establishment (1921) of Orthodox churches, the Old Catholics, the the International Missionary Council, which Moravians, the Church of Sweden and the fostered co-operation in mission activity not Church of Finland. 38 Much later, once the Great least among the young churches. The Nordic War was over, in 1922, an agreement was reached region had Danish, Swedish, Norwegian and between the Church of England and the Church Finnish Missionary Societies, established of Sweden regarding Eucharistic hospitality and in the first part of the 19th Century. In 1923 Invitations to Episcopal consecrations in the their work was assisted by the creation of The respective churches.39 A similar agreement was Nordic Missionary Council, another organiza- reached with the Church of Finland in 1934.40 tion inspired by Edinburgh 1910.44 Edinburgh For centuries Lutheran churches in the North 1910 has also been seen as instrumental for the had stronger links to German churches than to emergence of Faith & Order in Lausanne 1927. each other. An emergence of a general Lutheran Archbishop Söderblom attended a conference co-operation occurred when an Evangelical- in Oud Wassenar, The Netherlands, in 1919, and presented there for the first time the expres-

34 Sjöstrom, 2001 p.163. sion Evangelical Catholicity. He also took the 35 Persenius, 1987, p..40 note 8. opportunity to propagate for the recreation of 36 Sjöstrom, Lennart: 2001 p.162. 37 Hill 1993A p.134. 41 Brohed 2005, p. 80. 38 Hill, 1993B p 53 42 Sundkler, 1963, p.204 39 Hill 1993B p.53. 43 Tanner , 1995 p.1 40 Hill 1993B p.55. 44 Sundkler, Bengt 1963 p.210.

130 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north a union between churches, a World Council the process The Life & Work Movement was of Churches to provide guidance on religion born.49 On the one hand the 1930s was afflicted and ethics in a world, as he saw it, afflicted by by what Nils Ehrenström50 (in Geneva) called [political and cultural] tempests.45 At this time “heathen political” and “Christ-opposing” (1920), the Ecumenical Patriarch of Constanti- forces, on the other hand some very important nople gave considerable support to the ecumeni- steps were taken towards a World Council of cal movement in issuing his encyclical message Churches.51 An International Church Confe- Koinonia ton ekklesion in which he publicly rences were held in August 1937 in Oxford by appealed for a permanent instrument for fel- the Life & Work movement and in Edinburgh lowship and co-operation of all the Churches, by the Faith & Order movement. Just before a League of Churches.46 In 1925 Archbishop the Meetings in Oxford and Edinburgh repre- Söderblom hosted the Ecumenical Meeting in sentatives of both the Life & Work and the Stockholm /Uppsala at which he propagated Faith & Order movements met in Hampstead/ for Evangelical Catholicity as a model for the London and agreed to bring the two movements Church of Sweden, in which it could develop together by setting up a representative assembly further links to the Anglicans (Canterbury) and of partaking churches.52 The year after, repre- the Orthodox (Constantinople). His strategy sentatives of WCC in Formation met in Utrecht failed to win support from the Roman Catholic (1938) where a draft constitution for WCC Church. At the Meeting, in the Blasieholms- was agreed upon. The Constitution comprised kyrkan in Stockholm, he remarked that they a membership structure based on regions. were gathered, 700 delegates representing 100 Manfred Björkquist attended the Utrecht churches: Paul is here (i.e. the Protestants) and Meeting and found additional inspiration for so is John (the Orthodox), only Peter (the Roman setting up a Nordic regional body serving WCC Catholics) is still missing47 and the Nordic Churches.53 At the Meeting, Archbishop Söderblom stressed that the Churches ought to assist the ever so important and newly formed (1920) League of Nations. The League had been given a body, an organization, but it also needed a soul (the Churches) to inspire the work for peace. Söderblom suggested the formation of a World Council of Churches, eventually esta- blished in Amsterdam in 1948. As a result of the Stockholm Meeting an Interim Committee for WCC was elected and a few years later (1928) 49 Tanner 1995 §11. an International Ecumenical Institute was set 50 Ehrenström, Nils, has been called Sweden’s first “pro- 48 fessional ecumenist” recruited by Nathan Söderblom up in Geneva. The well attended ecumenical to manage the Study Department of the Ecumenical Meeting in Stockholm/Uppsala considered Secretaria in Geneva from 1929. Ehrenström served as Director of NEI in Sigtuna from 1940. questions regarding war and peace, race, 51 Ehrenström, Nils: Kyrkornas världsråd i vardande education, finances and the social order, and in [The Emerging World Council of Churches] in: The Kristen Gemenskap1939, p.1 Geneva 45 Ehrenström, 1939 p.1. 52 Ibid. p.3. 46 Brohed 2005 p82. 53 Johansson, Harry: Nordiska Ekumeniska Institutet 10 år. Begynnelsen [NEI Serving for 10 Years. Initial 47 Ibid. Stages] off-print of The Kristen Gemenskap 1950 48 Ibid. p.83. p.162.

131 kyrkohistorisk årsskrift 2012

C. Nordic Bishops’ Council, created by Söderblom The Establishment of the Nordic in 1919 in order to secure for the Nordic region Ecumenical Institute and its established churches a prominent role in a Lutheran and International context.56 The second is the charismatic ecumenist Mr 5. The Nordic Ecumenical Manfred Björkquist, who developed a profound Institute, Established, Most Active vision for how ecumenism in the Nordic region and Unceasingly Questioned. might become as relevant a concern as mission. The third source of inspiration was most Between the two World Wars, the Nordic region probably the general ecumenical movement in respect of theology and ecclesial character was and its manifestation in a Nordic Missionary internationally regarded as a unified area. It has Council. In addition to those three one must, been pointed out that this view was supported by no doubt, add the direct inspiration given by the existence of a Nordic Bishops’ Council (from the Utrecht Meeting in 1938 when regionalism 1919) and by the normative way in which that was promoted and given a prominent position Council operated.54 Support from the Nordic in the draft Constitution for WCC. Regions as Bishops was essential for the establishment of a members were meant to represent its churches.57 Nordic Ecumenical Institute. Nils Ehrenström, The Nordic Ecumenical Institute was planned recruited by Nathan Söderblom in 1929 to and created as Europe prepared itself to engage lead the Study Department at the Ecumenical once again in the horrors of warfare. The Secretariat in Geneva, recalls how on September Nordic Ecumenical Institute, as we have seen, 1st 1939, when passing the Stockholm Central was first and foremost a result of the Internatio- Railway Station, he came across Manfred Björk- nal Ecumenical development which led to the quist who had just arrived by train from Oslo. formation of the World Council of Churches, Björkquist told Ehrenström, as they terrified WCC, and to a perceived need for regional gazed at the news bills announcing the German membership structures. Manfred Björkquist invasion of Poland, that he had received a “go saw an undisputable need for a regional body for ahead” for a Nordic Ecumenical Institute from the Nordic National churches as well as for the the Nordic Bishops’ Council, adding that such Nordic Free churches to channel information to an Institute would be of even greater importance and from a World Council of Churches, WCC. now as war was breaking out. Further prepara- By inviting the National Ecumenical councils tions followed, and in March 1940 the Institute in the Nordic region to take responsibility for commenced its activities.55 NEI not only the Folk churches but several Free In my view, the main sources of inspiration churches as well as both Roman Catholics and behind the establishment of the Nordic Ecume- Orthodox churches were involved in the work nical Institute (NEI) may be identified. The first is of the Nordic Ecumenical Institute. In October the Nordic region itself and its ecclesiastical sig- 1938 Manfred Björkquist informed the Swedish nificance developed by Archbishop Söderblom Ecumenical Council about his plans for a of Sweden, particularly in the context of the Nordic Ecumenical Institute (NEI) to serve as

54 Cf. Brodd Hansson 2006. This view appears also in. 1/ a research academy for the Nordic churches Lindhardt, Poul Georg: Kirchengeschichte Scandina- viens, Göttingen 1983, and Hunter, Leslie: Scandina- vian Churches, London 1965. 56 Torkidsen 1998 p.44. 55 Ehrenström, Nils Nordiska Ekumeniska Institutet 57 Please, see the Utrecht Conference 1938 above (end of från Geneves horisont.[NEI from the Horizon of para 4) and note 45. Geneva] In The Kristen Gemenskap 2/1971.

132 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north and 2/ a regional sub-central of WCC for the It thereafter explained how these resolutions, Nordic churches as members of WCC. NEI when implemented, would necessitate some should be led by a Board comprising represen- regional administrative resources, indeed also tatives from each Nordic country. In December in the Nordic region. There would be a need for 1938 the Sigtuna Foundation offered to provide a Nordic “Sub central” for WCC. The Nordic administrative facilities, i.e. office space and use Ecumenical Institute aimed at providing such a of the Library, for NEI. central and organise a Research Academy for the Manfred Björkquist, in proposing a Nordic Nordic churches and also, Mr Johansson added, Ecumenical Institute, was not only guided by engage in an Information and Propaganda drive the early draft for a WCC constitution, stressing in order to motivate church members to engage regional structures.58 Furthermore, Björkquist in the Ecumenical movement. This last task was also deeply inspired by the American John was most probably included to satisfy what R. Mott who played a significant role in creating Bishop Berggrav of Oslo was asking for. He regional ecumenical structures in different parts had declared that Information (predominantly of the world.59 In the future, Manfred Björkquist on peace) should be the first priority for the argued, the Ecumenical movement could serve Ecumenical movement, particularly now when as an agent, that might fundamentally renew the there was a real threat of a world-war breaking Nordic Folk churches. WCC was about to be out.62 created. To make the Nordic churches genuinely In Roskilde, Denmark, at a conference active members of the new International ecu- arranged by the World Alliance for Friendship menical body, Björkquist saw a profound role through the Churches, WA) on 7-9 March 1939, for a regional ecumenical network, a Nordic Mr Björkquist argued for the establishment of Ecumenical Institute.60 Other Nordic church a regional ecumenical institute that could also leaders were less enthusiastic. Bishop Berggrav serve as a Research unit in co-operation with (of Oslo) in particular sensed a Swedish attempt the Ecumenical Secretariat in Geneva.63 In a to take an arrogant lead.61 Swedish newspaper the following commen- The threats of war, that dominated the late tary was published:: “Contemporary political 1930s, created a growing awareness of the unrest in the world places upon churches in need for mutual support in the Nordic region the politically neutral Nordic region, with its and made the Nordic ecumenical councils comparatively stable economy, a responsibility somewhat more inclined to agree to the creation not easily escaped from”.64 Newspapers also of a Nordic Ecumenical Institute in Sigtuna, reported on support for NEI expressed at the Sweden. In 1939, after completing a “Business Roskilde Ecumenical WA Meeting by among Plan” for a Nordic Ecumenical Institute at others Bishop Eivind Berggrav, (of Oslo). Mr the Sigtuna Foundation, Manfred Björkquist, Björkquist, in a Roskilde report to the Swedish assisted by Mr Harry Johansson, initiated a Ecumenical Council correctly said that the “promotional campaign” with lectures and Danske Ekumeniske Faellesraad (the Danish newspaper articles describing crucial decisions Ecumenical Council) had decided to support the taken in Oxford and Edinburgh in 1937 to plans to establish NEI.65 There were, however, create a World Council of Churches, WCC. 62 Ibid.p.13 63 Ehrenström, Nils: Från Roskilde [Report from 58 Ibid. Roskilde] in The Kristen Gemenskap 1939 p.73 59 Weber, 1970, p.68. 64 Swedish newspaper reported on that statement made by 60 Ryman, 2010 p.61. participants at Roskilde, see Lindgren, 1990, p.14. 61 Lindgren, 1990, p. 19. 65 Lindgren, 1970, p.16.

133 kyrkohistorisk årsskrift 2012 other players. And Bishop Berggrav, whatever of the Provisional WCC and the enthusiasts for a he had said in Roskilde, was far from convinced Nordic Ecumenical Institute.69 The Oslo Bishop, about the merits of NEI. E. Berggrav, supported by Royal families and World Alliance (WA), the ecumenical peace industrialists in Norway and in Sweden as well movement in which Bishop Berggrav (of Oslo) as by the Archbishop of Uppsala, did in fact was highly involved, as vice chair, had been propose in September 1939, an ambitious peace left outside mainstream ecumenism as a result plan based on suggested mutual compromises of plans drawn up in Hampstead ( North-West for the belligerent powers. A fortnight later London) prior to the resolutions arrived at in (23-24.9 1939) Berggrav visited Uppsala and Oxford and Edinburgh in 1937. 66 In spite of his gave his reluctant approval of plans for NEI in formal support expressed in Roskilde (at the WA a form now slightly modified after instructions conference), Bishop Berggrav, a few weeks later, from Archbishop Eidem, as requested by the at the Nordic Bishops’ Council in Fritzöehus Nordic Bishops in Fritzöehus, The modification (Denmark), expressed serious doubts about the had actually been carried out by the Swedish wisdom of establishing NEI in the contemporary Ecumenical Council. Bishop Berggrav’s fear dangerous political situation. Bishop Berggrav that NEI would be far too Swedish had been also expressed dissatisfaction over the proposals contemplated and resulted in a modified draft for NEI that appeared to be far too Swedish and constitution, by which a strengthening of the not Nordic enough.67 It appears, however, that role of the Nordic Ecumenical councils (i.e. a majority of the Nordic Bishops had expressed Danske Ekumeniske Faellesraad and correspon- support for NEI at Fritzöehus, even if they had ding councils in the other Nordic countries) on articulated a wish for some modifications of the the Board of NEI was introduced. Furthermore, plans.68 It is quite possible that Berggrav’s strong in this final version of a Business Plan for NEI, involvement in W.A. had resulted in a fraction approved by Eidem and Berggrav, there is no of wounded pride, when W.A. was not instantly trace of any proposals for an academic research offered to be part of the emerging WCC. In unit at NEI. Information and propaganda turn such wounded pride could have produced remain central tasks in the final proposals.70 his in principle negative attitude towards any I find that Bishop Berggrav had succeeded in attempts to serve an emerging WCC through inflicting a lasting deficiency to the Nordic Ecu- Nordic Academic research or to co- ordinate the menical Institute. Nordic Folk churches through a sub-central of On October 20, 1939 representatives for that same WCC. churches in Germany (Hans Schönfeld) and When World War II broke out on September in the United Kingdom (William Paton) met 1st 1939, WA found an increased acceptance of at the palace of the Bishop of Copenhagen, their proposals for, as Bishop Berggrav might in an effort to explore possibilities for the have put it, a “down to earth” co-operation churches to contribute to a prompt end of between the churches, rather than for the more hostilities.71Participants from the Nordic region academic approach advocated by the supporters were Bishop Eivind Berggrav (Oslo), Mr. Nils Ehrenström (Geneva/Sigtuna) and the host, the 66 For further reading, please refer to: Heiene, Gunnar: Rt. Revd. Hans Fuglsang-Damgaard, (Bishop Eivind Berggrav En biografi. Universitetsforlaget, of Copenhagen). Meetings of this kind would Oslo, 1992 The 1937 resolutions proposed a WCC consisting initially of a merger between the Faith and Order and the Life and Work movements. 69 Ibid. p. 19. 67 Lindgren, 1990, p. 62. 70 Ibid. p. 19. 68 Ibid. p. 17. 71 Ibid.p.22.

134 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north become frequent in the Nordic region during the Ecumenical Secretariat in Geneva, eventually war, in particular under the auspices of NEI. In managed to negotiate with Berggrav, in connec- fact political dialogue and networking during tion with the October 1939 meeting in Copen- the war would widely become the most called hagen, a model which further elucidated what for and appreciated form of activity pursued by had been agreed between Berggrav and Eidem NEI. in Uppsala in September. Ehrenström now According to a report given by William Paton, conceded that any research NEI might engage in to the Church of England, Bishop Berggrav at would solely concern surveys on contemporary the start of the Meeting (20.10.1939) strongly matters, particularly international affairs and questioned the wisdom of the establishment of peace.75 In this way the emerging NEI was for- WCC and particularly of a Nordic sub central cefully given a permanently restricted and indis- to WCC, when nations were in a state of war.72 tinct role. At a regional conference for the World Berggrav argued that it would be much better Alliance, W.A., in Oslo 22-23 November 1939 if the respective church administrations saw Manfred Björkquist explained the ideas behind to it that contacts could be established and the proposed NEI, which Bishop Berggrav now maintained between the churches themselves in appears to have accepted. 76 countries at war. William Paton, one of the chief The Winter War between Finland and the architects of WCC, responded strongly against Soviet Union from 30.11 1939 clearly indicated Berggrav arguing that: that the Nordic region could hardly expect to The establishment of Sigtuna, the famous and most escape hostilities. Bishop Berggrav, as we know, remarkable educational foundation between Stockholm reluctantly agreed to the establishment of a and Uppsala as a Northern branch of the Ecumenical Nordic Ecumenical Institute in Sigtuna, Sweden movement is a matter of first-class importance. It is understood that Ehrenström, who has returned from – possibly as the price to be paid for Archbishop Geneva once more to the North, will make that his head- Eidem’s support of Berggravʼs ambitious Peace quarters and help to establish it in a position of authority in the North. 73 Plan. Nevertheless, Berggrav would no doubt have preferred to see NEI established in Oslo. The whole concept for NEI was, according to At large, William Paton’s view was shared Berggrav, still far too Swedish.77 by the Ecumenical Councils both in Norway The Swedish Ecumenical Council now found and in Denmark. Regardless of Berggrav’s the time ripe to invite all the National Ecume- grudging, they expressed their approval of NEI nical councils in the Nordic region seriously to in formation, when it attempted to be engaged consider and eventually to agree on the creation in a number of tasks including: of a Nordic Ecumenical Institute. A few days 1/ an effort to gain acceptance for the idea that after the W.A conference in Oslo (in November NEI should function as a sub central to WCC, 1939), the Ecumenical Council of Norway 2/ efforts to reduce tensions over opposing announced its approval of the plans for NEI and views on the very objects of NEI, and informed Manfred Björkquist that Professor 3/ recruit a suitable Nordic Director for NEI.74 Einar Molland and Mr Kristian Hansson had been appointed to represent Norway on the Nils Ehrenström, who would become the first Board of NEI. The Danish Ecumenical Council Director of NEI and still operate as head of the announced that Professor Nørregaard and 72 Ibid.p.24. 73 (W. Paton, in November 1939), see: Lindgren, 75 Ibid. p.. 23. 1990, p. 22. 76 Ibid. P.20. 74 Ibid, p.. 21. 77 Ryman, 2010, p.61.

135 kyrkohistorisk årsskrift 2012 the Revd G Sparring Petersen would represent projects. The other group, led by Mr Manfred Denmark and from the Ecumenical Council of Björkquist and supported by the Danish Finland information was received that Finland delegates, Nørregaard and Sparring-Pedersen, would be represented by Professor G O Rosen- was in favour of research activities and regarded qvist and Professor E G Gulin.78As a result of evangelisation as something NEI only with very Nordic Ecumenical approval NEI was establis- limited success could engage in.81 The discus- hed in 1940. On February 6, 1940 a final and sion between the two groups resulted in minor detailed plan for NEI was completed by Mr. changes to the paragraph regulating the Objects Ehrenström. It now confirmed the removal of of NEI, possibly adding confusion and uncerta- academic research from its list of objects: In inty, opening up for future conflicting interpre- consequence, NEI had been badly hurt in the tations. Statutes for NEI, eventually approved initial process. In addition NEI would before by the Board on February 27, 1940, indicate in long also loose the regional role the Utrecht short that the objects of NEI are to: Conference had designed. By those fundamen- 1./ operate as a central institution for the tal losses (research and regionalism) I find that Nordic churches in their essential cooperation. NEI had had to give up some integral parts of its 2./ offer the Nordic churches a channel for co- profound raison d’être. operation with non-Nordic ecumenical institutions On February 26, 1940 NEI was officially (like WCC and WA).82 So at the very first Board inaugurated, despite some additional objec- Meeting, in February 1940, there was remaining tions voiced by Bishop Berggrav, who now from uncertainty regarding the understanding of these Oslo again questioned the very idea of WCC, objects. Bishop Runestam again engaged in a and a regional NEI, when the War created so lengthy argument trying at this stage to change the many obstacles.79 On the Board, representati- objects so that they should include as a first task a ves from the very start established two groups. campaign for evangelisation in the Nordic region One group gathered around Bishop Runestam to make the churches and their members ready to (Karlstad) who, with expressed support from oppose the evil structures the war had forced upon the Norwegian delegates, voiced strong doubts them and to promote peace.83 The Board noted the over any research projects. Runestam instead view of Bishop Runestam (of Karlstad) and that of advocated that a first task for NEI ought to be the delegates from Norway, who agreed with the to stimulate an ecumenical revivalist movement Bishop of Karlstad.84 The Board, however, offered of evangelisation, similar to ambitions that were the following resolution in an attempt to further inspired by the Moral Re-Armament, M.R.A. clarify the objects already agreed: (an Organisation that in 1940 had not yet lost its credibility).80 Norwegian Board Members NEI shall: Molland and Hansson argued, as in an echo 1/ Attempt to make even more profound the from the Oslo Bishop, that ecumenical research efforts in the past had had negative impacts 81 ibid., p.27. [no examples were given] and that NEI above 82 Statutes of NEI 1940. As recorded in the Minutes from all ought to promote peace and nothing else. a Board Meeting held in Sigtuna by NEI on February 26-27, 1940. Archives of the Nordiska ekumeniska Professor Gulin, of Finland, agreed that the institutets c/o Svenska kyrkans arkiv, Uppsala. current situation required tangible ecumenical 83 Minutes from a Board Meeting held in Sigtuna by NEI on February 26-27, 1940 §26. Archives of the Nordiska ekumeniska institutets c/o Svenska kyrkans arkiv, 78 Ibid, p. 27. Uppsala. 79 Lindgren, Henrik: 1990, p. 17. 84 Detailed minutes reporting on the discussion at the 80 ibid., p. 17. Board Meeting of NEI 26-27 Feb 1940

136 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north unity between the Nordic churches and also trality all the Nordic countries initially had foster contacts with non-Nordic churches. declared.87 2/ Produce articles for the benefit of the Sweden’s controversial but tolerably respected Ecumenical Secretariat in Geneva on Church neutrality made it possible for NEI to act as a Affairs in the Nordic region. mediator for the Nordic churches. The Institute 3/ Engage in a Nordic study project regarding exerted itself to the utmost to perform its tasks the nature and the mission of the Church. in total neutrality, as demonstrated during a visit 4/ Engage in efforts to promote peace.85 to Sigtuna in 1940 by the German Bishop Heckel of the Nazi-German Kirchliches Aussenamt. A The Board Meeting on 26-27 February, 1940 scheme for co-operation was then agreed upon also approved a Budget Estimate, which demon- including the exchange of theological literature, strated a rather precarious financial basis for lecturers and general information. All that the new organisation. The Swedish Ecumenical had been agreed should, however, be subject Council contributed as expected. No essential to approval by the inter-Nordic Board of NEI. cross border contributions could be envisaged No such approval was given. Bishop Heckel at this time. The Budget Estimate was to an then tried to propose a German – Swedish alarming degree based upon contributions “to be agreement, excluding the National churches of confirmed later through Manfred Björkquist”.86 Denmark and Norway. These proposals were Financial uncertainty would remain and cripple also turned down by NEI, in this approach NEI during years to come, leaving NEI in a strongly supported by Archbishop Eidem. It was permanently impecunious state and vulnerable stressed by Eidem and by Bishop Runestam, that to strain. NEI in the contemporary complicated war-time As the Second World War engulfed Europe situation must not take any decision on any and also involved Nordic countries, the newly international co-operation without the consent created Nordic Ecumenical Institute found that of all its member churches.88 It was often quite it was required to give whole-hearted support to complicated for NEI to operate with complete the oppressed Nordic churches during the brutal impartiality. Towards the end of 1941 there war rather than to stick to what had originally, was actually a proper war going on between after considerable hullabaloo, been planned the and the Nazi-German for the Institute. Through the state of war the Quisling Government. Often NEI came to act Nordic countries had involuntarily ended up as and be used as safe channel for information on different sides: Norway and Denmark had between churches in the Nordic region. been occupied by Nazi-Germany. Finland NEI operated with an ambition to keep in touch oppressed by the cruelty of the Winter War and with the resistance in Germany. A meeting, most by the on-going Communist-Soviet threats and renowned, was held at the Nordic Ecumenical intimidations, invited Nazi-Germany to assist Institute in Sigtuna for Bishop Bell (of Chichester, in fighting the Soviet Union. It was, however, UK) and (of the Confessing rather fortunate that NEI had been located to Church in Germany). Bishop Bell was in Sweden Sweden, as Sweden was the only Nordic country officially to visit the Anglican congregations in that had been able to maintain the official neu- Sweden, but managed to modify the program to

85 Minutes of NEI 26-27 Feb 1940.Archives of NEI c/o Svenska kyrkans arkiv, Uppsala 87 Murtorinne, Eino: Ett halvt århundrade Nordisk 86 Minutes from the Board Meeting of NEI, Sigtuna ekumenik, in: Nordisk Ekumenisk Årsbok 1988-1990. 26-27 Feb 1940 §20Archives of NEI c/o the Archives p. 39. of the Church of Sweden, Uppsala. 88 ibid.. p. 40.

137 kyrkohistorisk årsskrift 2012 allow for this rather sudden encounter at NEI in meetings at NEI. von Trott was executed by the Sigtuna. The main purpose of the meeting was Nazis on August 26, 1944.91 to gather evidence to convince the British War In 1942 the Board of NEI met in Finland. As Cabinet that there existed in Germany a genuine previously resolved, the meeting was held in Åbo resistance movement.89 as a conference with additional participants Not only Bonhoeffer ventured to meet repre- from Sweden and Finland. No participation sentatives of the enemy at NEI, Sigtuna, during could be achieved from Denmark or Norway, the war. Other Germans who bravely took part as exit visas were refused by the Nazi-German in clandestine meetings arranged by NEI in administration.. After the Åbo meeting a visit Sigtuna, included: Eugen Gerstenmaier (of Das was arranged to Helsinki and to the recaptured Auswärtige Amt, the German Foreign Office) Karelia. The conference (i.e. the extended Board who in 1945, rescued from prison by the Allies, meeting) in Åbo dealt to some considerable initiated Evangelishes Hilfswerk; Helmuth extent with the situation in Norway. Strong James von Moltke (of Das Auswärtige Amt, The reactions from Norway followed and Bishop German Foreign Office), who was the leader of Heckel (Kirchliches Aussenamt) visited Finland the Kreisau group (Kreisau was Moltke’s family in attempts to calm things down there. The estate. Gestapo named the dissidents: the Kreisau Church of Norway in that situation expressed group). von Moltke was executed by the Nazis in increasing frustration over Finland’s friendship January 1945; (serving under with Nazi-Germany. NEI tried its best to keep Nikolaus von Falkenhorst, – Commander of the the Nordic churches together in a reasonable German troops in Norway between 1940 and friendship in spite of the confusing war-time 1944). Theodor Steltzer served as a transport constellations.92 officer in Norway and had the freedom and Towards the end of the War the task to bring duty to travel in Sweden regularly. Very often he about mutual understanding between the arranged a stop-over in Sigtuna, as he operated churches in the Nordic region became acutely as a secret messenger between the detained important. In 1944 professor Molland (of Bishop Berggrav in Oslo, and NEI in Sigtuna. Norway) had attended a NEI meeting in Sweden, Through Steltzer, the Church of Norway could as he then stayed in Sweden as a refugee. The communicate with the outside world. It was 1944 NEI meeting dealt with the situation in Steltzer who smuggled Berggrav’s manuscripts Finland as well as with the situation in Denmark to Sweden for publication, including those that and Norway. The members from Finland, G presented a critical view of church and society, O Rosenqvist and Elis Gulin, explained how, written in detention. 90 Steltzer was identified after the Winter War, the people of Finland as a suspected person and sentenced to death not necessarily interested in Nazi-Germany after the July 20th 1944 coup against Hitler. He simply wanted to endure and overcome the was saved from execution after a remarkable attacks from the Soviet Union. There was also intervention initiated by Mr Harry Johansson of a natural desire to take back land lost during NEI and eventually released from prison in May the Winter War. That had made natural the 1945; Adam von Trott zu Solz (a colleague of von co-operation with Nazi-Germany. In fact no Moltke in Das Auswärtige Amt), also attended other substantial military help was on offer. In September 1944, when Finland at long last had entered a separate Peace Agreement with the

89 Ryman, 2005, p. 70. 91 Ryman, Björn, 2005 pp.79-113. 90 ibid. p. 70. 92 Murtorinne, Eino 1990. p. 41.

138 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north

Soviet Union, another NEI meeting was agreed war generated a political stress which Nordic and eventually held in Helsinki in April 1945. ecumenism had great difficulty to endure. The intention was to support Finland generally and to initiate a process of reconciliation for the 6. Episcopacy in the Nordic Nordic churches separated by War. As Denmark Churches. and Norway were still occupied, the churches were represented only by Danish/Norwegian In the 19th Century, Nordic theological contro- leaders in exile in Sweden. (i.e. Einar Molland, versy had consisted mainly of opposing views J. Natvig, Blom-Salomonsen and G Sparring- over the theology of N.F.S. Grundtvig. Such Pedersen). 93 controversy had constituted an obstacle in the At the Helsinki meeting in April 1945 G O way to intended Nordic Church co-operation. In Rosenqvist noted that political and military the 20th Century Nordic theological controversy conflicts had had a very negative effect on the primarily consisted of different understanding unity between the Lutheran Folk churches in of the Episcopate and Apostolic succession in the the Nordic region. The situation, Rosenquist Western and Eastern parts of the Nordic region. claimed, could only be rectified by a very slow For a long time it was regarded as a fact that and careful process during which motives for Apostolic succession had been preserved in the actions in the past could be explained openly in Churches of Sweden and Finland, while it had an attempt to offer absolutely correct informa- been lost or even, with pride, actively eradicated tion. Professor Einar Molland explained, from in the Church of Denmark with consequences a Norwegian perspective, that most members of also for the Lutheran Churches of Norway and the Church of Norway failed to understand how of Iceland. That fact led to an emergence of two the Evangelical-Lutheran Church of Finland ecclesiastical blocs in the Nordic region with could co-operate with Nazi Bishop Heckel distressing consequences for Nordic ecumenical and with the Nazi infiltrated Luther Academy projects. As a background to the controversy in Sondershausen. Furthermore, in Norway it creating opposing sides in Nordic ecumenism, I was impossible to understand Finland’s military will now offer a summary of relevant circumstan- co-operation with Nazi-Germany. Even so, the ces regarding Episcopacy in the Nordic region. Norwegian professor concluded, the unity of In 2003 NEC collapsed and was reconstructed the churches must be re-established. From the in 2004. Now the two blocs placed themselves Finnish side Max von Bonsdorff explained that on different[and traditional] sides, as the Folk after the Winter War, Finland received several Churches of Sweden and Finland supported a warm expressions of sympathy but very little continued Nordic ecumenism, while the Folk proper military assistance. As the Soviet Union churches of Denmark, Norway and Iceland continued to intimidate Finland, only Nazi- decided to stay outside any such co-operation. German assistance was available. Particularly Initially, in 2003, The Evangelical Lutheran in Norway this was hard to understand and Church of Iceland contemplated to support a impossible to accept. For NEI the complicated reconstruction. At a later stage the Church of war situation in the Nordic region constituted Iceland decided to pursue a wait-and-see policy both a strong raison d’être during the War and remain in the Western bloc.95 and an equally strong potential risk for disin- For the Church of Denmark there occurred tegration after the Second World War.94 The a drastic break in apostolic succession at the Reformation. at which time there were 93 ibid.. p. 41. 94 Murtorinne,1990 p. 41. 95 Interview with Ms Gunnel Borgegård on 20.2 2009

139 kyrkohistorisk årsskrift 2012 seven sees () in Denmark. The Danish orders of Bishop and presbyter were retained as Bishops were wealthy landowners and allegedly, well as Cathedral Chapters and religious houses, they were also most unpopular.96 Dr. Gerhard provided all concerned submitted to Lutheran Pedersen97, in his Essay on Episcopacy in theological training. the Church of Denmark, states that, on the Canon John Halliburton has convincingly threshold to the Reformation, Episcopacy in concluded that Dr Bugenhagen, formally not the Church of Denmark was in a state of grave consecrated Bishop, did serve in Wittenberg decay.98 There existed considerable disagre- with a “job description” very similar to that ement between the King, leading Canons and of a Bishop. That was certainly his own under- the Pope over who makes the appointment. As a standing when he wrote to King Christian III result there were in several dioceses not properly in November 1537: Ich wil E.M. zu troste nicht consecrated leaders. 99. For some years the only verbergen das Got durch seine arme Bischofe consecrated Bishop in the Kingdom of Denmark oder Superintendenten viel guts ausgerichtet.101 was Rt Revd Ahlefeldt, of Schleswig-Holstein, The Lutheran reformation churches had soon which was not even properly part of Denmark. realised that a ministry of unity and pastoral In 1526 the King had opened up Denmark for care of the clergy was necessary if the church Lutheran preachers who established a conside- was to survive. However, instead of understan- rable presence and propagated for Reformation ding the presbyterate, in the medieval way, as a principles that made some impression on leaders development from the Episcopate, the Lutheran in Danish society. interpretation was instead that the Episcopate In Parliament 1536 the Bishops were accused or Superintendent ministry emerged from the of having dithered during the civil war, failing presbyteran order.102 The existing 16th century to elect a new king quickly enough. They were Danish Episcopate, trapped in political and also accused of having divided the estates of social upheavals, could not survive as indivi- the Crown among themselves and others. The duals nor as a credible spiritual leadership. Dr. worst accusation, according to E H Dunkley, represented a Protestant was that they had postponed the election of a version of a Bishop, appointed, solemnly with King, which had led to the civil war.100 The new the laying on of hands, with obvious uncertainty King had all Bishops deposed and imprisoned. regarding the successio personalis, but standing In 1536 King Christian III invited Dr Johannes in a tradition of those who were given the task Bugenhagen, a priest exercising a superinten- to care for all the churches in the historic sees, dent ministry in Wittenberg, to crown the King by teaching and guarding the faith and how and his consort and to “ordain” seven superin- that faith was presented by the pastors. Dr tendents to the seven vacant sees in Denmark Bugenhagen’s consecrations were therefore, in and one in Norway. A new Church Ordinance the eyes of modern Anglicans, to be regarded was presented in 1537 and ratified with a Danish as valid and within a tradition which intends to translation, Kirkeordinans in 1539, in which the continue a succession that always has been.103 On the basis of that continuity Anglicans were 96 Halliburton, 1993 p.155. confident to move beyond past hesitations over 97 The Revd. Dr Gerhard Pedersen, Danish theologian Episcopacy in the Danish, Norwegian and and Church of Denmark delegate in the Porvoo con- versations, 1989-1992. Icelandic Churches in the Porvoo Common 98 Pedersen, 1993 p.85.. 99 Halliburton, 1993 p.156 101 Halliburton 1993. P. 159 note 8 100 Halliburton, 1993 p. 157. And Dunkley, E H The 102 Ibid p. 159. Reformation in Denmark, London 1948 p.74 103 Ibid. p.161.

140 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north

Statement in 1993104 That continuity also made cipate in the laying on of hands. Dr Gerhard the Porvoo Communion, not least through the Pedersen claims that this practice has had no Bishop of Portsmouth the Rt. Revd. Kenneth negative effect on the Scandinavian fellow- Stevenson (†2011), candid in its repeated invi- ship.108 That claim seems to correspond poorly tations to the Church of Denmark to reconsi- with the events surrounding the consecration by der and join the Porvoo Communion after its Bishop Ostenfeld and with subsequent practice. “No” in 1995. Having learned that in 2009 the At the time of the Reformation in 1537 Norway Church of Denmark decided to join the Porvoo was placed under the Danish King and remained Communion, it remains to be seen if the Church so until 1814. Hence the Orders for the Church of Denmark, in the Porvoo Communion, shall of Denmark became applicable also to the become more at ease with the Porvoo finding Church of Norway and the Church of Iceland. “that each church has maintained in an orderly Technically outside the order of apostolic suc- succession of Episcopal ministry within the cession, Dr Bugenhagen ordained a Lutheran continuity of its pastoral life, focused in the Bishop also for Norway 109 There was, however, consecrations of Bishops and in the experience never any intention to remove the Episcopal and witness of the historic sees”.105 office from the Churches in Denmark, Norway For some time it was most controversial to and Iceland., but rather to free episcopacy from suggest participation of Swedish Bishops at the political malpractice and secular authority. The consecration of Danish Bishops as “accidental Church of Norway, throughout her history, has historic succession could occur”. Bishop Harald maintained the Episcopal office of oversight. In Ostenfeld of Copenhagen suggested in 1921 order to understand the Church of Norway and that Nordic Bishops (including Uppsala and its view on Ministry one should start with the Oslo) should participate in a consecration, at concept of the Church i.e. its ecclesiology, which, which Bishop Ostenfeld was due to officiate. in accordance with Confessio Augustana (CA) The suggestion met fierce criticism. The VII, is to be understood as the congregation Professor of Church History J. Oskar Andersen of believers, congregatio sanctorum. In that argued that it might cause a split in the Danish congregation the word is rightly (according to Church if one of its Bishops was drawn into the the Gospel) preached and the sacraments rightly “Swedish succession”.106 In addition the notion administered. The Gospel and the faith in the of apostolic succession, according to Professor Gospel is considered as an apostolic tradition in Andersen, was “un-evangelical” and the Danes the Church. To bring about such faith God has might even be forced into a re-unification with instituted the Office of Ministry. This ministry, the Anglicans [sic!]. The Copenhagen Bishop ministerium ecclesiasticum, is the basic withdrew his suggestion and subsequently no ministry, which through the Holy Spirit com- risky participation was offered.107 The practice municates the Gospel and creates faith in those today, according to the Order of 1898, includes who hear the Gospel. The Bishop is a pastor who the laying on of hands by the consecrating through the rite of consecration (in Denmark Bishop and two Danish Bishops from bordering and Norway often referred to as ordination) is Dioceses; Bishops from abroad do not parti- given a new authority to carry out oversight. The office of Bishops in the Church of Norway (and 104 Ibid. p.161. 105 Episcopacy in the Service of the Apostolicity of the Church. §52 in: Together in Mission and Ministry, 1993 p. 28 106 Österlin 1995 p.249. 108 Pedersen, 1993 p.89. 107 Ibid. p.249 109 Lislerud, 1993 p.94

141 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Denmark) is described in the Church Ordinance more visible and a supreme representative of the of 1537, 1685 and (in its latest version) 1990.110 Danish crown [the Stiftsamtmadur] took over At the Reformation, the Ecclesiastical most administrative church affairs, including Ordinance of King Christian III issued in 1537 appointments. The Bishop ordained ministers. was adopted in 1541 in the Diocese of Skálholt, Churches on the other hand were sometimes Iceland. In Hólar the pre-reformation Bishop consecrated by Deans. With improved travel opposed the Ordinance and no Reforma- means Bishops took over also the consecration tion occurred there until the Bishop had been of churches. In 1909 the posts of two suffragan executed in 1550. In both dioceses the Reforma- Bishops were created for the old dioceses of tion was regarded as a rather foreign and neg- Hólar and Skálholt, mainly to provide a pos- ligible movement, which was mainly a matter sibility to consecrate in Iceland a new Bishop for a small number of educated individuals for the united diocese when the outgoing Bishop close to the Danish monarchy.111 Eventually the could not do so. The two suffragan Bishops in Protestant Ecclesiastical Ordinance, adopted the united Diocese of Iceland are technically in Denmark, was accepted also in Iceland after speaking assistant Bishops. The creation of their several years of uncertainty during which old posts may be seen as signs of the weakening of Catholic legal statutes together with more the ties between Iceland and the Danish state, recent Icelandic, Danish and Norwegian laws as nationalism and struggle for independence had been used as a guide for legal Ecclesiastical emerged. Episcopacy in the Church of Iceland administration.112 As Icelandic Bishops after the has maintained a strong position with conside- Reformation were consecrated in Denmark by rable responsibility for church affairs together the Bishop/ Superintendent of Zealand, it was with a Church Council that meets several times an innovation when a Royal Decree in 1789 per year and a Church Assembly that convenes authorized the “ordination” [consecration] in annually. The secretariat serving the Bishop is Iceland, with the Bishop in one diocese con- small enough to leave the Bishop involved in the secrating his counterpart in the other diocese. details of most areas of ecclesiastical affairs. It This measure became irrelevant when, ten years appears that in the eyes of the nation the Bishop later, the two dioceses were merged into one is an important leader among other leaders in see with one Bishop thereafter consecrated as the country.114 before by the Bishop of Zealand. The practice The Revd. Dr. Hjalti Hugason in his Essay on was discontinued in 1908 when the outgoing Episcopacy115 argues that the doctrinal concep- Bishop consecrated his successor. From the tion of the Episcopal Office in the Church of account above on the Episcopate it is apparent Iceland may be understood in the light of the that Bishops in Iceland had a status similar positive reception by the Church of Iceland of to that of their counterparts in other parts of the BEM [the Lima Report]. In addition, he the Kingdom of Denmark. However, the title points out, the Liturgies for the Consecration Superintendent was never used in Iceland, where of Bishops in the Church of Iceland have been continuity with the medieval church was empha- influenced by a general trend to return to more sised in a context distant to the Danish court.113 classical liturgical forms. The Church of Iceland, In the 19th century the Danish rule became which in the 19th century responded positively to a never implemented suggestion by Anglicans to 110 See Episcopacy in the Church of Denmark, above let Icelandic Bishops be consecrated in England 111 Hugasson, 1993, p. 102. 112 Ibid.. 103. 114 Ibid p. 107. 113 ibid p. 104. 115 Ibid p..107

142 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north rather than in Denmark, was prepared to enter by , comprises parts that are to into new co-operation that would bring the be regarded as theological statements including Church back into the historical Episcopal suc- a comprehensive outline on the Episcopate in cession. After all, the break in succession had the Church of Sweden. The Episcopal Office to do with circumstances in the Danish and was established, the Church Ordinance argues, Norwegian Church rather than with anything by the Early Church as a gift given by the Holy Icelandic.116 I find that the Icelandic under- Spirit. Episcopacy had been approved by Chris- standing of Episcopacy might explain why the tendom in all parts of the world and should Church of Iceland tended to be more in favour of therefore remain in the Church for as long Nordic ecumenical co-operation than the Folk as the world lasted.118 The Bishop’s duty is to churches of Denmark and Norway. ordain the clergy and to consecrate Bishops. The In Sweden, Archbishop Söderblom, using Bishop shall, according to the Ordinance, visit the Anglican Branch theory, saw Christianity his diocese, with jurisdiction over his clergy; consisting of three parts: Greek Catholic, he shall be responsible for the teaching of the Roman Catholic and Evangelical Catholic. For true faith and see to it that the sacraments are Söderblom the Church of Sweden was properly rightly administered. In fact, with all his clergy Evangelical Catholic because in Sweden the he shall be the servant of the Gospel, A verbi Reformation was a church improvement and divini minister serving his diocese. the purification of a church that continued what In a Liturgy for the Consecration of Bishops had started long ago. The National Church (1811) it was laid down that the Bishop at the of Sweden brought together the medieval consecration shall be given a crosier and a mitre. traditions and the Reformation insights, Since 1811 Bishops in the Church of Sweden safeguarding the historic episcopate.117 At the are wearing an Episcopal cope, mitre and Reformation several Episcopal sees were unoc- holding a crosier. King Gustavus IV ruled that cupied. In 1524 Petrus Magni, the director of all the Bishops in Sweden and Finland should the Birgittine Community in Rome, was elected be given golden Episcopal crosses as insignia. and consecrated Bishop of Västerås, Sweden. Nowadays Bishops in the Church of Sweden are Eventually, in 1528, Bishop Magni officiated consecrated in before the at the coronation of King Gustav I and was at other Bishops by the Archbishop of Uppsala as the same time made to consecrate two Bishops consecrator. Bishops from other Lutheran and who had no Papal confirmation. A request Anglican churches are invited to attend and take had been sent from Sweden to Rome for Papal part in the laying on of hands. The Archbishop confirmation of the election of a new Archbis- says about a Bishop’s mission that a Bishop shall hop for the Uppsala Archdiocese. The request, have oversight over the diocese and its congre- however, failed to reach Rome. The King was gations and be responsible for God’s word being most upset over the request lost and, influenced preached in purity and clarity, for the sacraments by Lutheran theologians, he announced that being rightly administered and for the works of the King would now take over the Pope’s right charity being practised according to God’s will. of confirmation. Laurentius Petri, a scholar in A Bishop shall ordain and inspect, visit, take Lutheran theology, was elected Archbishop and and give counsel, listen, make decisions. The was consecrated and installed by Petrus Magni Bishop shall live like a servant of Christ and in 1531. The Church Ordinance of 1571, written shall be a shepherd for God’s flock. The Bishop shall, with wisdom and vigilance, serve the 116 Ibid.p. 108. 117 Brodd, 1993 p.59. 118 Ibid p..61.

143 kyrkohistorisk årsskrift 2012 unity of the Church in Christ. The apostolicity to Russia were reunited with Finland and came of the consecration is expressed in the readings ecclesiastically under the Diocese of Porvoo. In from the Bible and also in the final words by 1817 The Bishop of /Åbo was given the the consecrator: In apostolic manner, by prayer title of Archbishop to indicate that the Evang- and the laying on of hands in God’s name, X elical Lutheran Church of Finland had become has been ordained Bishop. Receive him as an an independent church. When eventually the ambassador for Christ. Finnish Parliament convened in 1863 it passed In a Service, led by the Dean in the Diocesan a Church Law to replace the old Swedish one Cathedral, the consecrated Bishop will then be from 1686. The new Church law only applied to welcomed to his Diocese. The new Bishop will members of the Evangelical Lutheran Church of also occupy a place in the Church of Sweden Finland, making the church an entity separate Bishops’ Conference, a non-canonical collegial from the State. A Synod was established to serve institution often voicing a view on ecclesiasti- as a governing body for the Church. The links cal matters. The Bishop today, far from being between church and education were dissolved. regarded as a representative of the authorities, Diocesan chapters should now comprise the is looked upon as a pastor pastorum and the Bishop, the Dean, two elected ministers and spiritual leader of the Diocese.119 The way in a lawyer. The Bishops were made ex officio which the Church of Sweden endured Reforma- Members of the Finnish Parliament [House of tion, losing its assets but retaining its Ministry Clergy]: This political influence was lost when [embracing the Historical Episcopate] and Finland established a one-chamber Parliament Liturgies, made it rather easy for the Church of in 1906. A Bishops’ Conference was established Sweden to establish international ecumenical in 1908. 120 contacts. There might even have been a related In December 1917 Finland declared its inde- inclination to attempt to lead other Nordic pendence and adopted a new constitution in churches in ecumenical endeavours. 1919. Religious freedom was granted as Finland From the middle of the 13th Century until resolved to support two established churches, 1809 Finland constituted a part of Sweden and the Orthodox Church of Finland and the Evang- the (Lutheran) Church of Finland belonged elical Lutheran Church of Finland. In the wake to the ecclesiastical Province of Uppsala and of a strong Swedish nationalistic movement in therefore it comes as no surprise that in Finland Finland at the time when independence was the Bishop’s office developed mainly along the declared it was determined that parishes with a same lines as in Sweden. In 1809 Sweden lost majority of Swedish-speaking people would be Finland in its entirety to Russia The Emperor united into the Diocese of Porvoo/Borgå. In 1934 Alexander I promised, at a Diet in Porvoo, an agreement was reached with the Church of that Finland would be given an autonomous England regarding Eucharistic hospitality and status as a Duchy connected with the Russian mutual participation in Episcopal Consecra- Empire. The Emperor would assume the title tions in the respective churches. This agreement of Grand Duke of Finland. Swedish laws and was rather similar to the Anglican agreement institutions would be retained. So the Constitu- with the Church of Sweden. It strengthened tion of 1772 was kept and also the Church Law the notion of the National Churches of Sweden of 1686. Finland should be given the right to and Finland as partners in the same bloc of the elect a Parliament and form a government of its Nordic region with obvious consequences for own. Parts in eastern Finland previously ceded ecumenical relations and co-operation in that

119 Ibid.. p.66. 120 Cleve, 1993 p.75

144 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north region. During the conversations leading to the that the Service Book of 1886 refers to Episcopal agreement Archbishop Kaila declared that the consecration as “On installing a bishop in his Church of Finland appreciated the Historical office” In 1963 this was changed to “Ordination Episcopate as an extremely valuable form of of a bishop”. Explanatory notes in the Service ecclesiastical supervision and as an external sign Book state that “The Ordination of a bishop of the unity of the Church throughout the ages. is an installation”. The Preamble to the Order The Church of Finland did not, however, consider of 1984 instructs that relevant parts of this the Apostolic Succession as indispensable for a Order may be used when a bishop, after having valid ministry. During the last twenty years new been translated from one diocese to another, legislation has been introduced in order to create is installed in his office”. It appears that the a transparent independence for the Church from Church of Finland distinguishes between Con- the State. The new arrangement will hardly secration [Professor Cleve uses the term Ordina- affect the role of the Bishop. The Bishop will tion] and Installation, but further clarification still be elected by clergy and lay representatives would be helpful. The Service [of Consecration] of the diocese. Three elected candidates shall comprises traditional elements, i.e. reading of a be presented for the President of the Republic letter of appointment, Bible reading, the Bishop who appoints one of the candidates. A Bishop elect reads the and gives vows is paid by the State, traditionally representing under oath – or a solemn assurance, promising the State in relation to the church. This official to promote the Confession of the Evangelical role has faded over time and the Bishop to-day Lutheran Church of Finland, promote peace in is more often seen as a representative of the the country and obedience to the authorities. church. A newly appointed Bishop is consecra- The Archbishop then entrusts the Bishop with ted, usually in the Cathedral of the Bishop elect. his office. Assistants invest the new Bishop with The Church Law provides for a situation where his Episcopal vestments, the Archbishop hands the Church has got no consecrated Bishops, as over the crosier and the cross while the congre- indeed was the case in 1884 when the Finnish gation sings Veni Creator Spiritus, after which Church lost four Bishops within ten months. follows the laying on of hands with blessing and Many then favoured a suggestion to invite the intercession, and finally the Lord’s Prayer, a Archbishop of Sweden to consecrate. Others commission and the Blessing. preferred to apply the actual Church Law and The bishop, appointed by the President of the invite an ordained minister to officiate. The new Republic, remains, according to the Order of [elected] Archbishop of Turku chose to apply Service, a minister of the Church. The Office the Church Law and he was ordained by Axel is given by the Archbishop and places the new Fredrik Granfelt, professor emeritus of Syste- Bishop into the succession of Bishops serving matic Theology at the University of Helsinki. prior to him. The Intercession, led by the Arch- The Church of Finland has maintained that the bishop, focuses on the beseeching of the Holy ordination in 1884 was a valid consecration. Spirit to help the Bishop to fulfil his duties rightly. The presence of Swedish and Estonian Bishops The Bishop promises to preserve the identity of at Episcopal consecrations in Finland should the Church and be loyal to the community. The not be regarded as attempts to reintroduce the Bishop supervises the pastors and the parishes in succession but rather as a witness to the unity of his diocese according to Acts 20, 28. The Arch- the Church of Christ.121 bishop is Primus inter Pares and does not govern Professor Cleve, in his Essay of 1993, states any dioceses except his own [Turku/Åbo] The Porvoo Agreement ratified by all the 121 Ibid p. 78.

145 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Nordic Folk Churches offers a profound under- 8. Post-War Discord in 1945-1946. standing of the Episcopal office, stressing that During the 2nd WW Churches in the Nordic Apostolic Succession is a sign of the fidelity of the region had been able to keep in touch through church rather than a guarantee. The Agreement the Nordic Ecumenical Institute, NEI, in meant that Anglican churches on the British Sigtuna. After the war tensions between the Isles and Nordic/Baltic Lutheran Folk churches Nordic churches became most obvious and declared jointly that Apostolic Succession was were acutely demonstrated when preparing for that of a continuity of the Church in its life in a first Nordic Bishops’ Council [after the war], Christ and its faithfulness to the words and acts eventually held in Copenhagen 21-23 August of Jesus transmitted by the apostles.122 1945. Professor Jens Holger Schørring, Århus, has studied the controversy and established that D. Archbishop Eidem initially intended to invite NEI and Post World War II the Nordic Bishops to Sweden. However, Bishop developments Berggrav of Oslo opposed such a plan124 because of the controversial political role of Sweden during the war, accepting German troops and 7. The Nordic Ecumenical equipment in transit travel while claiming to be Institute after the War neutral, promoting export and transportation The post-war NEI had a board which truly of iron ore to German ships in Nazi occupied mirrored the ambition to put an emphasis on Narvik, and in particular because of the a balanced Nordic representation, without nervous and cringing way in which, allegedly, any Swedish domination.123 Even so, with four the Swedish Bishops had generally behaved in Swedish board members including Manfred relation to Nazi-Germany. Berggrav failed to Björkquist and Harry Johansson, one could understand how, when the [privately edited] not exclude that Nordic representatives felt that Göteborgs stiftstidning had ventured to criticise Swedish Board members possessed an upper the Church of Norway, the Bishop of Göteborg, hand in NEI. The Rt. Revd. Carl Block, had remained silent not objecting to writings of the [independent] Diocesan Gazette/ Göteborgs Stifts-Tidning. The Oslo Bishop was even more upset because of Finland’s co-operation with Nazi-Germany and 122 Cf. BEM, Ministry, §34,Commentary. See: Together the Finnish Evangelical–Lutheran Church’s co- in Mission and Ministry 1993 p.24 operation with the Nazi German Reich-Church. 123 From Denmark:Chairman: Professor J Nörregaard (Principal, Copenhagen University) Only Bishop Fuglesang-Damgaard [Copenha- The Revd G Sparring-Pedersen ( Det Oekumeniske gen], the Oslo Bishop insisted, was in a position Faellesraad, Denmark) [The Ecumenical Council of Denmark].From Finland:The Rt Revd Gulin, to invite the Nordic Bishops, even if Denmark (Tammerfors, Finland), Professor G O Rosenqvist also had had its controversies. Iceland, supported (Principal, Åbo Akademi, for [The General Church Committee] Allmänkyrkliga kommittén.From by the Church of Iceland, had declared itself an Norway:Permanent Under-Secretary, Mr K Hansson independent Republic on June 14, 1944. The (Life & Work, Norway), Professor Einar Molland (Faith & Order, Norway and World Alliance) From Post-War Bishops’ Meeting convened, even if Sweden: The Rt Revd. Arvid Runestam, Karlstad, participation eventually turned out to be simply The Revd Th Arvidsson, Stockholm (representing The Swedish Ecumenical Council), In addition:The by private choice rather than as a representative Rt. Revd.Manfred Björkqvist, Stockholm (for the Sigtuna Foundation),Mr Harry Johansson, Director of the NEI. 124 Schørring 2001 p.11.

146 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north assembly. Regardless, the meeting demonstra- to the Brethren].128 It is quite obvious that during ted a strong wish to open up for renewed efforts much of 1945-46 NEI was very much involved in to foster a close Nordic Church co-operation matters related to the new situation at the close after the war. The Nordic Bishops, i.e. from of the war. The Study Department of NEI was Denmark: Fuglesang-Damgaard, and Hans engaged in projects like “The Churches and the Øllgaard; from Norway: Berggrav and Fjellbu; Rebuilding of Europe”, “Christianity and the from Sweden: Rohde, Aulén and Eidem; from Law” and “Guidelines for Assistance to the Finland: Bishop Salomies; and from Iceland: Victims of the War”.129 Through NEI provisio- Bishop Sigurdsen, had agreed, as proposed by nal WCC was urged to make the UN equipped Bishop Berggrav, Oslo, to meet in private , i.e. no and motivated to take on a general responsibi- Minutes were taken. However, Professor Jens lity to alleviate the suffering in Europe and to Holger Schørring has found that the Bishop of offer priority assistance to displaced persons. Copenhagen gave a verbal report at a formal NEI made a special declaration urging both [and with proper minutes] Danish Bishops’ Nations and the United Nations to condemn Meeting in September 1945125 regarding the anti-Semitism and to offer extensive protection informal post war Nordic Episcopal Meeting. to Christians of Jewish background.130 One Danish Bishops, according to Bishop Fuglesang- year later the charitable project for assistance to Damgaard, had succeeded in calming down the victims of the war “Till bröders hjälp” [Assis- grave indignation felt by several Nordic Bishops tance to the Brethren], strongly criticised in as they and their nations and churches were the press, allegedly for lax administration and strongly criticised by Bishop Berggrav.126 poor auditing, was highlighted in The Kristen The Swedish Ecumenical Council held a Gemenskap in 1946 131 in an attempt to offer meeting in Danderyd, Sweden, in September an objective report and, if possible, to regain 1945 to discuss the urgent need for the rebuilding the general public’s confidence. 132 This is of Europe. The rebuilding was a concern beyond when the Nordic Ecumenical Institute initiated any Nordic controversies. Mr Harry Johansson, “Nordiska Kyrkodagar” [Nordic Church Director of NEI, Sigtuna participated introdu- Assemblies], much appreciated by the Nordic cing a study document called “Movements and Folk Churches but creating tension in relation Aspirations among the Churches in Europe”. to the Free Churches.133 It is not without interest to note that the Ecu- On January 28, 1946 the Board of the Nordic menical Interim Secretariat in Geneva and its Ecumenical Institute met in Stockholm. At the Study Department had recently published texts meeting it was reported that the Danish Ecu- on “Christian aspects on the Rebuilding of 128 For a detailed account on the events surrounding 127 Europe” and on “Christianity and the Law”. ”Till bröders hjälp” [Assistance to the Brethren], NEI’s contribution illustrates how NEI after please see Ryman 2010 p.147 the war attempted to persist both in research 129 Hedenquist, Göte: Information om efterkrigstidens uppbyggnadsarbete [Information on Restoration activities and in serving the emerging WCC to after the World War] in: The Kristen Gemenskap liaise with churches in the Nordic region. The 1946 p. 59. 130 Pernow, Birger: Ekumeniska flyktingkommissionens Council also reported on efforts to assist victims konferens i London [The Ecumenical Commission of war, through “Till bröders hjälp [Assistance for Refugees, Conference in London] in The Kristen Gemenskap 1946 p.67. 131 Ibid. p.67. 132 Göthberg, Lennart: Till Bröders Hjälp [Assistance to 125 Ibid. p11-12. the Brethren] inThe Kristen Gemenskap 1946 p.93. 126 Ibid p.. 12. 133 Minutes NEI Board 23-24.2 1949 NEI Archives c/o 127 Ibid. Church of Sweden Archives, Uppsala

147 kyrkohistorisk årsskrift 2012 menical Council had undertaken to provide From Stora Sundby the Bishops drafted a spiritual care for 250,000 German refugees in declaration in which they acknowledged that so Denmark. The offer of this care was very much many, guided by a sense of justice, had lost their in line with what had been asked for and prayed lives during the war, fighting tyranny, brutality for by the international ecumenical movements and oppression. ”That sense of justice must be and also by several church leaders. The general a guide when we seek answers for the future. public in Denmark, distressed by atrocities The nations must not accept arrangements during the war, expressed very little support for that establish permanent complications and this charitable effort. 134 affliction for generations.”137 The Bishops in The Nordic Bishops’Meeting in Sweden in the Nordic Region, after their joint discussions August 1946 was given an official status as and deliberations in August 1946, agreed to the 8th Nordic Bishops’ Meeting and was held declare “the urgent need for a Universal Society at Stora Sundby north of Katrineholm by lake based on law and justice to provide authority Hjälmaren in Sweden. The owner of Stora and ability to take action. We fear”, the Bishops Sundby, Baron Gustaf Adolf Klingspor, was wrote, “that mutual mistrust will endanger aware of the conflicts surrounding Bishop peace and obstruct the rebuilding of the world. Berggrav as he wrote to Archbishop Eidem on Egoistic gain obscures the clear vision.” Here January 29, 1946 confirming his invitation to the Bishops appear to send signals very similar host the Nordic Bishops` Meeting in August 1946, to those expressed in February 1946 by the “even if our enthusiasm is somewhat dampen Interim Board for a World Council of Churches as this obviously not will be the first Meeting as reported by Bishop Brilioth, Växjö.138 The by the Bishops after the war and as the spiteful Nordic Bishops set out a vision of what it meant remarks by Bishop Berggrav, however sincere, for the Churches to get engaged in the fostering not had been helpful”.135 Bishops present were, of a sense of justice and never tire to assist those from Sweden: all the Swedish Bishops participa- in need. The churches had a role to play in the ted; from Norway: six Bishops – Berggrav was creation of a new international Community not one of them; from Denmark: nine Bishops; which must be founded on the rule of law. The from Finland: five Bishops including Archbis- Church is here seen as a body promoting righ- hop Lehtinen; from Iceland: Bishop Sigurdsen. teousness and the rule of law. In his welcoming address Archbishop Eidem As another example of post-war concerns one did not mention the Copenhagen Meeting but may note that The World Alliance for Interna- simply reminded the Nordic Bishops of the last tional Friendship through the Churches met regular Nordic Bishops’ Meeting, the 7th, held in together with the Church Peace Movement in Fritzöehus, Denmark in 1939 – just before the 1946 to discuss its relationship to the proposed Great Misfortune.136 WCC. It was agreed that the World Alliance should co-operate with the new WCC but 134 Sparring-Pedersen, G: Ekumeniskt arbete I Norden 1945/ Danmark 1944-1945[Ecumenical efforts in Finland; 1936 (6th) in Langsö Norway; /1939 (7th),in the Nordic Region 1945 Denmark] in: The Kristen Fritzöehus, Denmark; 1946 (8th) in Stora Sundby, Gemenskap 1946, p.47, please also refer to: Minutes Sweden; 1949 “Stilla dagar” in Sagu Funland; 1955 of NEI Stockholm Board Meeting 28.1 1946 NEI in Liev, Norway ; 1964 Lögumskloster Denmark. Archives, Church of Sweden Archives, Uppsala] The Copenhagen Meeting in 1945 is not regarded as 135 Letter 29 jan. 1946 från Klingspor to Archbishop an official Bishops’ Meeting but rather as a private Eidem. Biskopsmötetshandlingar [Archives of the consultation. Swedish Bishops’ Council, Uppsala] in the Archiveso 137 Andrae, Tor: Ett budskap från Nordens biskopar [A f the Church of Sweden, Svenska kyrkans arkiv Message from the Bishops in the Nordic Region] in: Uppsala The Kristen Gemenskap 1946 p.119. 136 Nordic Bishops’ Meetings were held 1933 (5th) in 138 In the Kristen Gemenskap 1946

148 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north remain as an independent ecumenical organisa- than those originally intended. A positive result tion for Christian peace efforts. The Manage- of this tragic fact was that NEI had been perfor- ment Committee of the World Alliance issued a ming profoundly important tasks and been able statement declaring that ”to be saved from the to operate as a relevant and much needed centre chaos of war requires an imperative practice in the Nordic region during the difficult years of the one moral law applicable to individuals of the war. 3/. After the war provisional WCC and states in international co-existence and the had grown strong and its institute at Bossay need for us all, regardless of church affiliation deemed more and more important. Lutheran and creeds, to obey God’s commands for our ecumenical co-operation also became more common life on earth. Only by deeds inspired prominent. Most importantly, a general trend by Christian ethics can the righteousness of could be observed as the churches themselves God, the love of Christ and the charity of the took a more active part in the ecumenical work Christian fellowship permeate the world and than before, leaving regional councils less useful make humans ready to disregard their prejudi- or less called for.141 ces on race, language, class or religion and live It appears that the meeting realized that the in harmony as one family”.139 role of the churches now tended to overshadow that of a Regional Nordic Ecumenical Institute. 9. Further Disagreement over Two months later the General Assembly of the Nordic Ecumenical Institute/ WCC would adopt in Amsterdam a Constitu- Council tion confirming the new role of the churches, i.e. as Member Churches of WCC rather than as After the war, in May-June 1948, the Board churches in a region. With the exception of of NEI met in Oslo to discuss the perceived Bishop Björkquist`s comment recorded in §12 uncertain post-war role of NEI. Bishop Manfred in the Minutes from the Oslo Board Meeting Björkquist admitted that, when founded, the 31.5-1.6 1948, and Mr. Harry Johansson’s basis for the Institute’s ecumenical role had been explanation recorded in §11 item 3 (at the same rather fragile.140 At the Oslo meeting Manfred Board Meeting) reported on above, the Nordic Björkquist left it to Mr. Harry Johansson, former Ecumenical Institute, NEI, seems to have Assistant, now Director of NEI, to summarize ignored the generally expected new prerequisite the situation. Johansson explained how 1/. NEI for world ecumenical endeavours, eventually had been shaped in accordance with conditions in place after Amsterdam 1948. The Nordic prevalent between the World Wars, when the Ecumenical Institute appears to have continued ecumenical visions had been rather vague and its activities [“business as usual”] assuming the the regional institutions had been rather weak or brittle role of an imagined or self-appointed undeveloped. The Secretariat of WCC in Geneva regional sub-central to WCC, which, through had been quite small in relation to its tasks its new agreed membership structure142, decided and international expectations. Finally, there to let the churches speak for themselves. In had been some confusion over the relationship Oslo, Mr. Johansson, director of NEI, probably between the notions of Ecumenical and Nordic. aware of the upcoming complications, argued 2/. The Second World War had prompted NEI that NEI now had to concentrate on its Study to take on new important tasks rather different Department, increasing the flow of Nordic

139 The Kristen Gemenskap 1946 p.137 141 Ibid. §11. 140 Minutes from a Board Meeting of NEI held at Oslo 142 The General Assembly of WCC convened on 23rd of 31.5-1.6 1948 §12. Svenska kyrkans arkiv, Uppsala. August 1948, in Amsterdam.

149 kyrkohistorisk årsskrift 2012 church information and, in the process, foster that Folk Churches in different Nordic countries a strong unity between the Nordic churches.143 simply expressed opposing views on Church co- Mr. Johansson, in recommending an increased operation in Europe This controversy did not focus on a Research or Study department, abate and in 1960 Manfred Björkquist proposed jumped from one precarious element [the a renewed debate involving all the member abandoned regional representation] to another churches of the Institute to establish a program controversial object [Research] that had caused for the future. 146 Manfred Björkquist, who in the Nordic disagreement within NEI from the very 1930’s came up with the original idea to create start. the Institute, declared in 1960, that it would be In addition, Mr Johansson went on, NEI must of paramount importance to rethink the activi- be open for participation by both Established ties of the Institute and also to examine the role and Free churches. Finally NEI must be given of the Member Churches.147 Therefore, in 1966, additional staff and adequate funding in order to when Lars Thunberg148 had been appointed operate properly. 144 A fragile economy together Director of NEI, the Board of the Institute with opposing Nordic views on the real raison initiated a general discussion on the objects and d’être of NEI and over the Objects of NEI in com- the activities as well as on the very existence bination with the downgrading of the regional of a Nordic ecumenical co-operation.149 The significance, eventually resolved in August 1948 discussion led to considerable “soul searching” at the first General Assembly of WCC, appear and eventually a new Constitution was adopted to have contributed gradually to a disintegration in 1970. Nevertheless, Minutes and Annual of the Nordic Ecumenical Institute, later named Reports still contain complaints regarding the Nordic Ecumenical Council, NEC, The disinte- lack of financial and administrative resources, gration was eventually completed in 2003. allegedly due to insufficient support from the As expected WCC, when inaugurated Member Churches. The ambition and the acti- in Amsterdam 1948, rejected the regional vities of the Institute appear not to match the structure, originally proposed in the Utrecht level of Member Church commitment.150 Draft Constitution 1938, replacing it with a As suggested by the Swedish Bishops’ Council membership structure in which the churches the Director of NEI should, from 1980, also (by were members in their own right.145 NEI had, as 50%) lead a new organization, Nordiska Folk- it was anticipated in Oslo in June the same year, kyrkosekretariatet [The Secretariat for Co-ope- lost its official authorization as a Regional sub- ration between the Nordic Folk Churches].151 center for WCC. Without such an authorization Dr. Lars Thunberg resigned and Dr. Kjell Ove NEI appeared to navigate as best it could in waters troubled by political stress and theologi- 146 Minutes NEI Board 23-24.9 1960 §4, Church of cal controversy in the Nordic region with its two Sweden Archives, Uppsala] different and opposing views on Episcopacy. 147 Minutes NEI Board Meeting23-24.9 1960§4. NEI Archives, c/o Church of Sweden Archives, Uppsala The rocks that eventually caused a turn over for 148 Lars Thunberg, poet, literary critic and theologian. NEI consisted of the loss of a regional role and Between 1966-1979 he served as Director of NEI. For many years he was an Assistant Professor at the the loss of research as an object. Institute of Missiology and Ecumenics at the Univer- In the 1950’s the work of the Institute became sity of Aarhus in Denmark. even more complicated as it was noted in 1959 149 Minutes Board Meeting of NEI 2-3.10 1957, NEI Archives, c/o Church of Sweden Archives, Uppsala 150 Minutes Board Meeting of NEI 2-3.10 1971 §15, NEI 143 Ibid. §11. Archives, c/o Church of Sweden Archives, Uppsala. 144 Ibid. §11. 151 Minutes Swedish Bishops’Council 3-5. 1977, Minutes 145 Fey.Harold E.1970, p.118. NEI Board Meeting 11-12.8 1978 §§4-6.

150 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north

Nilsson152 was appointed new Director from sidered at a proposed Assembly to be held in 1979. During Dr Nilsson’s leadership the Office Stockholm in 1876. The Stockholm Assembly, of the Director was highlighted and the Board however, was never held. The main obstacles of NEI appeared to play a secondary role.153 The were theological controversy over the theology Danish and the Norwegian Bishops, already of Grundtvig and political stress over lack of in 1983, questioned the very existence of The military support of Denmark from Sweden/ Secretariat for co-operation between the Nordic Norway during the Danish/German war Folk Churches.154 It is not without significance over Schleswig.161 Bishop Berggrav of Oslo that the inquirers represent the Western part of suggested in the 1930s that a Nordic Ecume- the Nordic region, while the Eastern churches nical Council should be created162 and, at a appear to remain loyal to the agreed organiza- Nordic Ecumenical Meeting, arranged by the tion. Far from being committed to the activities Nordic Ecumenical Institute, NEI, on 29-31.1 of the Institute Danish and Norwegian repre- 1946, in Lejondal nr. Stockholm, Bishop sentatives repeated requests to investigate and Fuglsang-Damgaard (of Copenhagen) echoed analyse NEI for a future ruling on whether the the proposals from 1871 by suggesting that a Nordic Churches should support an Institute or Nordic Church Council ought to be created a Council.155 In 1985 the office of NEI was trans- with both clerical and lay representation. The ferred from Sigtuna to Church House, Uppsala. objects of such a Council, the Bishop argued, Two years later Dr Ola Tjørholm156, Norway, would be to foster a viable Nordic church was appointed Director. He reported the fact co-operation with Ecclesiastical unity in the that the reports and the activities of NEI were Nordic region as a viable goal.163 The Council in great demand by the Nordic Folk Churches, could engage in efforts for unity in Worship who at the same time never ceased to question and Education. Furthermore, a Council the very existence of NEI.157 Between 1988 and could produce a Nordic Church Newsletter 1991 The Revd. Kai Engtröm158 (from Finland) and provide an information service.164 The served as Director of the Institute, which was proposals were reported on and discussed given a new constitution in 1991 through which at the Nordic Bishops’ conference at Stora NEI was transformed into The Nordic Ecume- Sundby in 1946. A select committee was nical Council, NEC.159 appointed, comprising Bishops Lehtonen, A Nordic Church Council had been proposed Sigurdsen, Fjellbu and Rodhe, to prepare a first as early as in 1871 by delegates at a Nordic Episcopal response to be considered Nordic Church Assembly in Copenhagen.160 and agreed at a forthcoming Nordic Bishops’ The proposals were meant to be further con- conference in Sagu Finland in 1949. In The Kristen Gemenskap 1949 there is a report 152 Kjell-Ove Nilsson, Associate Professor in Systematic from the Nordic Bishops’ deliberations in Theology in Lund, Dean emeritus of Gothenburg, served as Director of NEI 1979-1986. 153 Brodd Hansson 2006 p.5. 161 Franzén, Ruth: Draghjälp eller hinder? Skandina- 154 Ibid p.5 vism, nationalism och nordiska kristna möten in 155 Minutes NEC Board Meeting 19.2 2002 §6. Brohed, Ingmar: Kyrka och nationalism i Norden, Lund University Press 1998 p. 365. 156 Ola Tjørholm, Professor of Theology in served as Director of NEI between 1987-1988 162 Langhoff, 1990 p.37. 157 Brodd Hansson 2006 p.5. 163 Skyddsgaard, K.E. Indtryk fra det Nordiske Kirkemöde paa Lejondal, De Nordiske Kirker I samarbejde 158 Kai Engström, theologian and clergyman from [Impressions from the Nordic Church Assembly at Finland served as Director of NEI between 19881991. Lejondal, Sweden] in: The Kristen Gemenskap 1946 159 Hansson 2006 final version p. 12. p.27. 160 Thorkildsen 2004, p.37. 164 Ibid p.27.

151 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Sagu 1949. Nothing is mentioned about any i.e. (church) assemblies of Bishops representing proposals for a Nordic Church Council.165 their church, in full communion with regard My understanding is that the Nordic Bishops to confession of faith, celebration of the sacra- found the idea of a Nordic Church Council not ments, the exercise of ministry and acceptance at all helpful but rather confusing, potentially of the Ecumenical Councils. Such Assemblies, undermining the role of the Nordic Bishops’ which may be local or universal, and take Council. decisions which are binding on the churches In 1989 The Nordic Ecumenical Institute was represented. On the other hand, Council, as given the important and fruit bearing task to co- derived from the Latin consilium. A Council, ordinate the Nordic (and later Nordic- Baltic) understood as a consilium, is a consultative participation in the talks leading to the Porvoo body, possibly engaging in common action. Common Statement.166 The Porvoo Statement Councils of Churches, understood as consilium, and Agreement resulted in a remarkable ecu- do not imply the same degree of communion as menical advance, The Porvoo Communion, that presupposed in the Ecumenical Councils which is a fellowship of Anglican and Lutheran or Regional Synods and such Councils cannot churches in northern Europe who celebrate their take decisions on behalf of their members. unity as churches and who share a common Professor Hervé Legrand, at a conference on sacramental life and ministry through the National Councils of Churches, arranged by the Porvoo Declaration.167 World Council of Churches in Geneva in 1988, The new NEC Constitution (1991) introduces referred to a Faith and Order Meeting in Accra the change from Institute to Council. In 1990, in 1974 that called such Councils “pre-conciliar after five years in Church House, Uppsala, the bodies”.169 The Nordic Ecumenical Council had Nordic Ecumenical Institute/Council moved to endure the same sort of questioning as the its administration to the Chancellery of the Nordic Ecumenical Institute had had to put up Archbishop of Sweden. That year an Executive with.170 Committee for NEC was created as well as an When Mrs Gunnel Borgegård171 took up office Editorial Group to back up the administration. as Director she initiated yet another review of The change from Institute to Council, according the Constitution. Otherwise the Nordic Ecume- to Ms Gunnel Borgegård168, was motivated by nical Council, NEC, carried on with activities an ambition to express less importance to any as during the time of NEI.172 This is the time research and more emphasis on NEC as a co- when theological networks were developed; ordinator of projects initiated by churches in the The Network for Theological Education was Nordic region. The new name “Council” did not introduced in 1992. From 1993 The Ekumenisk bring any panacea or remedy to the confusion Orientering was reorganised to appear as over the role of Nordic ecumenism The word a properly printed publication, Nordisk itself could be open for different interpretations. Ekumenisk Orientering, published until 2002., Council as derived from the Latin concilium, when, due to financial restraint, the publishing ended leaving Nordic ecumenism without any

165 Solin, Lars (Secretary.): Notiser rörande Nordiska Biskopsmötet i Sagu, Finland 1949 [Report from the 169 Legrand,1988. pp. 67-68. Nordic Bishops’Conference in Sagu, Finland 1949] 170 Brodd Hansson 2006.p.6 in: The Kristen Gemenskap 1949 p.141. 171 Gunnel Borgegård, theologian from Uppsala, served 166 Together in Mission and Ministry 1993 pp. 34-36. from 1991 as Director of NEC and before long, until 167 http://www.porvoochurches.org/ 2012,as leader of Ecumenism for the Nordic region 168 Interview with Ms Gunnel Borgegård on 20.2 EIN, c/o Christian Council for Sweden, Stockholm, 2009, see also note 171. 172 Brodd Hansson 2006 p 13

152 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north proper tool to communicate its news.173 In 1994 churches.177 It appears to have been a Sisyphean the Secretariat for the Nordic Folk Churches task, if not an impossible one, to satisfy these was reorganised to be fully integrated into disparate preferences expressed by the Churches. NEC. The national ecumenical councils in the At the Nordic Ecumenical Assembly in Denmark Nordic countries expressed opinions on NEC in 2001 this became obvious when proceedings and favoured a restructuring of NEC in order degenerated into chaos and power struggle. The to co-ordinate the international work of the Church of Norway proposed a discontinuation national councils and the work by the NEC.174 of the Nordic Ecumenical Council, a proposal In 2001, when, in response to requests from the Assembly repudiated. the Nordic ecumenical councils and particularly The Church of Norway and the Church of the Church of Denmark’s considerations, NEC Denmark left the NEC a year later and the invited churches in the Nordic region to present Evangelical-Lutheran Church of Finland and ideas on a future structure for Ecumenical the Church of Sweden urged that the AGM co-operation in the Nordic region, the Folk should close down NEC and transfer the assets Churches differed greatly in their responses. to the Sigtuna Foundation. The Professors, Dr The Church of Denmark preferred a networking Sven Erik Brodd and Dr Per Hansson concluded style institution (and no Council), while the in their report on NEC that some Member Church of Sweden favoured a NEC governed by Churches (Denmark, Norway, Iceland?) had a Board democratically elected by the Member found it essential to see to it that NEC never Churches.175 The Church of Norway expressed grew into a powerful organisation that could a wish to see a renewed NEC as “a centrally pose “a threat” to the Member church itself as positioned tool for the intent of the Church of it remained inclined to maintain useful links to Norway to engage in Nordic regional ecumeni- German theologians rather than to the Nordic cal work”( i.e. what is useful for the Church of ones178 Norway is useful for the NEC).176 The Church NEC having been abandoned by the Church of Iceland proposed an international evaluation of Denmark and the Church of Norway was to achieve a NEC “which supports rather than eventually reshaped, in accordance with a distresses the Nordic Churches”. The Roman Rescue Plan designed by The Archbishops of Catholic Bishops’ Conference maintained that Finland (Paarma) and Sweden (Hammar) first it had favoured membership in NEC in order into Ecumenical Institute for the Nordic Region to foster ecumenical co-operation rather than as a part of Sigtunastiftelsen [The Sigtuna to obtain gain for its own church. Similarly Foundation] 179 from 2004 and thereafter into the Evangelical Lutheran Church of Finland “Ecumenism in the Nordic Region”, EIN. pointed out that the activities of NEC should Supported by the Church of Sweden, the Roman be a question for the organisation’s AGM and Catholic Diocese of Stockholm, the Anglican the elected Board rather than for interfering Archdeaconry of Scandinavia, The Swedish Covenant Church (Svenska Missionskyrkan) and by the established churches of Finland.180 173 .Minutes from NEC Board Meeting 29-30.4 2002 §9. The development illustrated genuine support 174 Minutes from NEC Board Meeting 1.10 1993 §13. 175 Retningslinjer og ønsker for udviklingen i NøRs arbejde, vedtaget af Den danske Folkekirkes mel- 177 Ibid p.16. lemkirkelige Råd d. 24.5 2000 [Principal Instruction by the Church of Denmark Ecumenical Council, for 178 Ibid draft 1., p 19. the development of NEC 24 May 2000], and Brodd 179 Brodd Hansson 2006 p.7 Hansson 2006 draft 1. p.16. 180 History of the NEC provided by NEC 2009, NEC 176 Ibid. p 16. Archives, c/o Church of Sweden Archives, Uppsala

153 kyrkohistorisk årsskrift 2012 for Nordic ecumenism primarily in the Eastern EIN was hardly a happy one.183 The activities part of the Nordic region. In 2012 EIN’s future of EIN according to the same Report appear was once again most unclear, as the Church of to have been numerous and often successful – Sweden proposed to almost cancel its financial even if the lack of formal participation by the support of EIN. Folk Churches of Denmark an Norway often The new EIN organisation adopted a role was regretted.184 In 2007 EIN was welcomed most similar to that of the discontinued NEC. to operate as a “Project” and from 2008 as a The old ambiguity between Institute and “Program” within the Christian Council of Council seems to have been inherited.181 The Sweden.185 EIN should, however, no longer aim to bring closer together the Ecumenical Organisations in 10. Post-War Church Co-operation the Nordic countries, but rather try to find the in the Nordic region most viable formula for a long-term Nordic Ecu- menical co-operation. According to Dr Johan As a result of the Reformation, the Churches Dalman, Ecumenical Officer of the Church of in the Nordic region had been left without any Sweden, the new EIN had a potential to become supranational institution capable of unifying more effective than the NEC, presumably due to them.186 The churches became separate national fewer members units, on one side the Churches of Denmark, EIN applied to the WCC and to the KEK to Norway and Iceland and on the other the be accepted as a continuation body represen- Churches of Sweden and Finland. Between ting Member Churches as had been the case the two sides there was little or no contact for for NEI and NEC. EIN was also approached the simple reason that more often than not the by the Anglican Lutheran Society to become two were at war with each other. This warfare its Nordic co-ordinator. The main impression, between the nations lasted from the middle of noted by Dr Brodd and Dr Hansson in their the 16th century to the beginning of the 19th Draft Report in 2006, is that EIN carried on century. The national churches were urged or with the work of the NEC only in a modified inclined to pray for their own nation, fighting administrative dress.182 That renewed adminis- the neighbouring nation. Church co-operation tration included a structure through which EIN over the borders would have been regarded as was integrated into [subordinated] the Sigtu- next to revolutionary activism or treason. In the nastiftelsen for a limited period of three years. 20th Century the Nordic Ecumenical Institute/ The Director of EIN was reduced to the ranks of Council [NEI/NEC] was expected to break that Ecumenical Secretary, a rather junior position established pattern and find a modus vivendi for an important ecumenical task. Instead of a for ecumenical co-operation in a Nordic region Board and an Assembly elected by the Member where, only through the sad events of the 2nd Churches, EIN was given an informal Board, WW, churches had seen any point in co-ope- called Samrådsgruppen [the Consultation ration. Committee] selected by Sigtunastiftelsen to represent the Member Churches and indeed Sigtunastiftelsen. Dr Brodd and Dr Hansson indicate in their Report that the integration of 183 Brodd Hansson, 2006, p.10 184 Brodd Hansson 2006 draft version, p.18. 181 Preliminary Agreement (2003-06-06) 185 Interview with Ms Gunnel Borgegård on 20.2 2009 182 Brodd Hansson 2006, Draft 1 p..9 186 Österlin 1995, p.107.

154 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north

11.Conclusions observed as opposing views on Episcopacy created perpetual ecclesiastical blocs in the During the last two hundred years Nordic ecu- Nordic region (between the Western Churches menical attempts to co-operation were obstruc- of Denmark, Norway and Iceland and the ted by political stress and theological contro- Eastern Churches of Sweden and Finland). As versy. In the 19th Century various attempts were NEC collapsed in 2003, the churches in the made to unify Scandinavian countries. In the Nordic region regressed into familiar constel- wake of the Napoleonic wars major changes lations along the lines of historical structures to the political map of the Nordic region took and established views on Episcopacy. place. Some political changes, lacking genuine The Political stress and theological contro- local support, did not last very long. The people versy may be seen as a background to the dif- of Denmark were very much disillusioned over ficulties Nordic ecumenism had to deal with. the lack of military support during the Danish However, the direct impediments for the Nordic –German war over Schleswig. The frustration Ecumenical Institute have been identified as 1/ put bold attempts to Scandinavian co-operation the loss of the regional membership structure to an end. In a similar way did political stress of WCC and 2/ the unresolved dispute over the counteract Nordic church co-operation during Objects of NEI, in particular over its intended the 20th Century (i.e. during World War II), role of Research Institute. Political stress and when Nazi-Germany occupied Denmark and theological controversy aggravated the context Norway, when Sweden permitted Nazi-Ger- in which NEI was expected to deal with the losses many transit transportation of personnel and of research and of WCC regional structure. equipment through formally neutral Sweden, NEI did cope very well during the Second- when, allegedly, Swedish Bishops failed to cry World War to offer the Churches in the Nordic out against Nazi-Germany, and when Finland region what they needed. After the war the co-operated militarily with Nazi-Germany in Nordic churches chose to bypass the Nordic Ecu- attempts to revenge losses suffered to the Com- menical Institute and its subsequent creatures. munist-Soviet Union during the Winter War. In The attempt to solve a built in conflict by change the confusing political situation there was little of name from Institute to Council rather added enthusiasm left for any profound Nordic church- confusion than established any peace and quiet. co-operation, even if the war created a desperate The Potential defects leading to a collapse need for an Institute that could provide contacts were inherited from the very beginning, as within and outside the Nordic region. NEI ignored the loss in 1948 of regional WCC In addition to the Political Stress, there was membership and also ignored Nordic doubts in a second hindrance in the form of “Theolo- 1940 over the Objects (particularly research) of gical Controversy”. In the 19th Century such NEI. In that manner, ignoring changing prere- controversy occurred over opposing views on quisites, NEI to some extent operated as its own Grundtvig’s theology, which was very much executioner. opposed in Norway and cherished in Denmark. In the 20th Century the same pattern may be

155 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Sources and Literature Encyclopaedia Britannica 1984 volume 16, Helen Hemmingway Benton Publisher, Chicago Journals: Evander, Sven, Sjöström, Lennart, Svenska kyrkan i London 1710-2000. En historia i The Kristen gemenskap 1930-1950 Red ord och bilder. Karlström. Nils, Uppsala. Almqvist och 2001 [The Swedish Church in London. Wiksells AB Uppsala, Articles referred to are 1710-2000 in words and by illustrations] detailed in the relevant notes of this essay. The Swedish Church in London W1 Fey, Harold E (ed) The Ecumenical Advance, A Literature: History of the Ecumenical Movement 1970 Engström, Kaj (ed.) Nordisk ekumenisk Vol 2 1948-1968, SPCK. London årsbok 1988-1990, 1990 Nordic Ecumenical Franzén, Ruth: 1998 Draghjälp eller hinder? Institute, Fyris Tryck, Uppsala Skandinavism, nationalism och nordiska Faith & Order 2005 The Nature and the Mission kristna möten in Brohed, Ingmar (ed.): Kyrka of the Church och nationalism i Norden. [Assistance or A Stage on the Way to a Common Statement Obstacle, On Scandinavism, Nationalism Faith & Order Paper 198. WCC Geneva and Church Assemblies in the Nordic Region] Aronson Torbjörn Den unge Manfred Björk- Lund University Press1998. quist [Young Manfred Björkquist] Grönquist, Vivi-Ann (ed.) Manfred Björkquist – Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala Univer- visionär och kyrkoledare Manfred Björkquist sity, Uppsala 2008 – a Visionary and Church Leader] Bergquist Mats, Var kriget oundvikligt? [Was 2008 Artos, Skellefteå. [ the War Inevitable?] Krigsvetenskapsakade- Hadenius Stig, Sveriges historia, Bonnier Alba, mins Tidskrift 2009:3 Stockholm. 1996 Brodd, Sven Erik: Episcopacy in our Churches: Nilsson Torbjörn, Sweden, in Together in Mission and Ministry, Åselius Gunnar Church House Publishing, London Halliburton, John 1993 Orders and Ordina- 1993 tion in Denmark, Norway and Iceland. A Brohed, Ingemar(ed) Kyrka och nationalism i Historical Study. in: Together in Mission and Norden. Lund University Press, Lund. Ministry, London 1998 [Church and Nationalism in the Nordic Heiene, Gunnar Eivind Berggrav En Biografi. Region] Universitetsforlaget, Oslo 1992 Brohed Ingmar Svenska kyrkans historia. Del Hill, Christopher Episcopacy in our Churches: 8 Religionsfrihetens och ekumenikens tid, England in: Together in Mission and Ministry 2005 [History of the Church of Sweden] 1993A, (The Porvoo Documentation) Church Verbum AB, Stockholm. House Publishing, London . Cleve, Fredric: Episcopacy in our Churches: Hill, Christopher Existing Agreements in: Finland in Together in Mission and 1993 Together in Mission and Ministry Ministry, Church House Publishing, London 1993B, (The Porvoo Documentation), Church Dunkley, E. H. 1948 The Reformation in House Publishing London . Denmark London Jörgensen Christer, The Anglo-Swedish Alliance against Napoleonic France, Palgrave Macmillan, New York. 2004

156 lennart sjöström – collaboration and collapse in the north

Langhoff, Johannes: NEI 50 År – Et Tilbageblick [Invitation to Close Co-operation] in: in Nordisk Ekumenisk Årsbok 1988-1990 Evander, Sven; Sjöström, Lennart: Svenska Uppsala 1990 kyrkan i London 1710-2000. En historia i ord Legrand, Hervé Councils of Churches as och bilder. The Swedish Church in London Instruments of Unity, in: Best, Thomas F.: W1, 2001 Instruments of Unity, National Councils Sundkler, Bengt Missionens värld, Norstedts, of Churches within the One Ecumenical Stockholm [The World of Mission] 1963 Movement. WCC Publications, Geneva 1988 [The Porvoo Documentation] Lindgren, Henrik, Från tanke till verklighet Together in Mission and Ministry, 1938-1940 [From Notion to Realization] The Porvoo Common Statement with Essays in Nordisk ekumenisk årsbok,1988-1990, on Church and Ministry in Northern Europe Uppsala 1990 Church House Publishing, London 1993 Lislerud, Gunnar, Episcopacy in our Churches: Torkildsen, Dag: Nasjon, nasjonalisme og Norway, in Together in Mission and 1993 modernisering- noen sentrale problemer og Ministry, Church House Publishing, London posisjoner innefor nasjonalismeforskningen Murtorinne, Eino, Ett halvt århundrade in Brohed, Ingemar (ed): Kyrka och natio- Nordisk ekumenik, in: Nordisk Ekumenisk nalism i Norden. [Nation, Nationlism and 1990 Årsbok 1988-1990. 1990 Modernizing, Essential Matters Related to Nationalencyklopedin Volume 17 Bra Böcker, the Research on Nationalism] Lund Univer- Höganäs. 1994 sity Press, Lund. 1998 Pedersen, Gerhard Epicopacy in our Churches: Weber, Hans-Ruedi: Out of all Continents and Denmark in: Together in Mission and Nations in Fey, Harold E. (ed.): The Ecume- Ministry, Church House Publishing, London nical Advance, London, 1970 1993 Åmark, Klas 2011 Att bo granne med ondskan Persenius Ragnar, Kyrkans identitet, En studie [To Live Next to Wickedness, Sweden i kyrkotänkandets profilering inom Svenska bounded by , Nazi-Germany and the kyrkan i ett ekumeniskt perspektiv. [The Holocaust]Sveriges förhållande till nazismen, Identity of the Church] Verbum Förlag AB. Nazityskland och Förintelsen. Bonniers Stockholm, 1987 Stockholm. 2011 Ryman Björn, Brobyggarkyrka. [A Bridge Österlin Lars Churches of Northern Europe in Building Church] Svenska kyrkans enga- Profile.Canterbury Press, Norwich, 1995 gemang i utrikesfrågor. Artos & Norma bokförlag AB, Skellefteå 2010 On the Internet: Ryman, Björn et al., Nordic folk churches: a contemporary church history, Eerdmans, http://stillsam.blogspot.com/2009/12/danska- Grand Rapids, Michigan. : 2005 kyrkan-mer-ekumenisk.html Schjørring Jens Holger (ed.) Om beslut av Danska kyrkans Mellemkir- Nordiske folkekirker i opbrud, National kelige Råd att ansluta Folkekirken till The identitet og international Porvoo Communion, http://interchurch. 2001 nyorientering efter 1945, [Decampment eftertanke.dk/ [The Church of Denmark for the Nordic Folk Churches, Identity and Joins the Porvoo Communion] Reorientation after 1945] Aarhus Universi- tetsforlag, Aarhus 2001 http://www.oikoumene.org/en/sitemap.html Sjöstrom, Lennart, Större förtrolighet pläga Dame Mary Tanner (Moderator of the Faith

157 kyrkohistorisk årsskrift 2012

& Order Commission): What is Faith & Bishops’ Council, Uppsala.[Letter from Order? Paper prepared for a Faith & Order Baron Klingspor to Archbishop Eidem] consultation with Younger Theologians held Sjöström, Lennart, The Quest for a Nordic at Turku, Finland, 3 – 11 August 1995 Church Fellowship Challenged by the Formation of the Nordic Ecumenical http://www.helsinki.fi/hum/nordic/civilsam.pdf Institute, Not published Master Thesis, Thorkildsen, Dag Fra Kirkelig Skandinavisme Faculty of Theology, University of Uppsala, till Nordisk Kirkelig Samarbeid [From Scan- 2011. dinavism in the Churches to a Nordic Church Preliminärt avtal (2003-06-06) mellan Svenska Co-operation] Civilsamhällets Norden, kyrkan, Evangelisk-Lutherska kyrkan i Papers presenterade på ett seminarium om Finland, Islands Evangelisk-Lutherska kyrka nordiskt samarbetei januari 2004, Helsing- samt Sigtunastiftelsen om inrättande av Eku- fors universitet, Centrum för Norden-studier, meniskt Institut för Norden, EIN (2003) Renvall-institutet, 2004. [Agreement between the Churches of Sweden, Finland and Iceland and the Sigtuna Founda- http://www.porvoochurches.org/ The Home tion on the establishment of Ecumenism in the Page edited by the churches in the Porvoo Nordic Region, EIN (2003). Archives of the Communion, offering information on the Church of Sweden. partaking churches, commitments, resources, interchange and contacts.

Not printed sources: NEI –NEC – EIN Historik 2009 offered by EIN, Ekumenik I Norden in its Archives, List of Records, [A History of Ecumenism in the Nordic Region – formerly NEC]. Brodd, Sven Erik och Hansson, Per: Utvärde- ring av Ekumeniskt Institut för Norden 2006, [Evaluation of EIN, Ecumenical Institute for the Nordic Region] Draft 1, and Final version. The Documents are kept at the Offices of EIN, Stockholm. Lindgren, Henrik; Några notiser ang. den ekumeniska rörelsens historia med särskild tonvikt på tillkomsten av Nordiska Eku- meniska Institutet 1970 stencil, kept at the Offices of EIN, Stockholm [Some Obser- vations and Short Pragraphs regarding the Ecumenical Movement and Particularly on the Nordic Ecumenical Institute, 1970] Brev 29 Jan. 1946 från baron Klingspor till ärke- biskop Eidem. The Archiveso f the Swedish

158 meddelanden och dokumentation

meddelanden och dokumentation

Svenska Kyrkohistoriska Föreningen

ÅRSMÖTESPROTOKOLL 19.04.2012 Tid: Kl. 13.30 Plats: Universitetshuset, sal IX

10. Val av arbetsutskott 1 Öppnande Till ledamöter i arbetsutskottet omvalde Svenska Kyrkohistoriska Föreningens ordfö- årsmötet Oloph Bexell, Stina Fallberg rande förklarade sammanträdet öppnat. Sundmark, Torkel Jansson, Anders Jarlert, 2. Protokolljusterare Cecilia Wejryd, Bertil Nilsson och Fredrik Klas Hansson valdes till justeringsperson. Santell. 3. Årsmötesordförande 11. Val av två revisorer jämte två revisors- Oloph Bexell valdes till ordförande för suppleanter årsmötet. Årsmötet valde Birgitta Lövgren och Örjan 4. Årsmötessekreterare Blom till revisorer samt Sam Dahlgren och Stina Fallberg Sundmark valdes till sekrete- Sven Thidevall till revisorssuppleanter. rare för årsmötet. 12. Fastställande av årsavgift 5. Dagordning Årsmötet beslutade att årsavgiften ska Den utdelade dagordningen fastställdes. höjas till 250 kr inkl. porto för fullbeta- 6. Årsberättelse för verksamhetsåret 2011 lande och 200 kr inkl. porto för registre- Sedan sekreteraren läst upp årsberättelsen rade studenter och pensionärer. för verksamhetsåret 2011 (bil. 1) beslutades 13. Övriga frågor att verksamhetsberättelsen skulle läggas till Arbetsutskottets vice ordförande Anders handlingarna. Jarlert tackade ordföranden för hans sätt 7. Ekonomisk redogörelse för verksamhetsåret att leda arbetet. 2011 14. Avslutning Sedan skattmästaren läst upp den ekono- Ordföranden avslutade årsmötet. miska redogörelsen för verksamhetsåret 2011 (bil. 2) beslutades att redogörelsen Uppsala, datum som ovan skulle läggas till handlingarna. 8. Revisionsberättelse för verksamhetsåret Stina Fallberg Sundmark 2011 Sekreterare Revisorn Örjan Blom läste upp revisionsbe- rättelsen för verksamhetsåret 2010 (bil. 3). Klas Hansson 9. Fråga om ansvarsfrihet för skattmästare och Protokolljusterare arbetsutskott På förslag av revisorerna beslutade årsmötet Oloph Bexell bevilja skattmästaren och arbetsutskottet Ordförande ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2011.

161 kyrkohistorisk årsskrift 2012 Svenska kyrkohistoriska REVISIONSBERÄTTELSE föreningen – Årsredovisning Undertecknade revisorer har granskat Kyrko- 2011-01-01 – 2012-01-31 historiska Föreningens räkenskaper för tiden Resultaträkning 1/1 2011 – 31/12 2011. Efter genomförd revision får vi härmed avge följande revisionsberättelse. Intäkter 2011 2010 Medlemsavgifter 55266 47815 Vi har tagit del av föreningens räkenskaper. Stranding order och försäljning 8550 15261 Revisionen har därvid inte givit anledning till Summa rörelseintäkter 63816 63076 anmärkning med avseende på de underlag och

Vetenskapsrådets anslag KÅ 2009 0 70000 verifikationer vi tagit del av. Räkenskaperna är Vetenskapsrådets anslag KÅ 2010 60000 0 föredömligt förda. Vetenskapsrådets anslag KÅ 2011 60000 0 Nils Henrikssons stiftelse anslag 65000 55000 Vi tillstyrker därför Summa anslag för KÅ 185000 125000 att resultat- och balansräkningen fastställes Anslag Kyrkohistoriska dagen 9500 0 och att kassaförvaltningen med tacksamhet Räntor + Lindauerska 10656 12572 godkännes, Överföring från Grundfonden 0 2468 Symposium 0 15000 att styrelsen beviljas ansvarsfrihet för den tid Summa intäkter föreningsverksamhet 20156 30040 som redovisningen omfattar.

Totalt intäkter 268972 218116 Stockholm den 27 mars 2012 Kostnader Birgitta Lövgren Örjan Blom Tryckeri- och layoutkostnader 147405 90619 Distributionskostnader 32905 40342 Redaktionskostnader 46176 42322 Summa kostnader Årsskriften 226486 173283 Symposium 1030 9200 Föreningsutgifter 35087 32390 Bankavgift 1902 1055 Summa kostnader Föreningen 38019 42645 Totalt kostnader 264505 215928

Årets resultat 4467 2188

Balansräkning 20120131 20101231 Tillgångar PlusGiro 370543-1 6834 41332 Nordea Sekura 3039 59 49939 191437 187195 Nordea Företagskonto 18302716626 35000 318 Kassa 0 - 41 233271 228804 Skulder Ingående kapital 228804 226616 Årets redovisade resultat 4467 2188

Summa skulder och eget kapital 233271 228804

Föreningen äger aktier i Stora Enso till ett marknadsvärde av 33 993 kr.

Uppsala den 12 mars 2012 Oloph Bexell Fredrik Santell Ordförande Skattmästare

162 meddelanden och dokumentation

Årsberättelse för verksamhetsåret 2011

Under det gångna verksamhetsåret har Svenska ett symposium under rubriken Press, pietism Kyrkohistoriska Föreningen i sedvanlig ordning och lokalkyrka. Symposiet leddes av professor arrangerat Kyrkohistoriska dagen, som inföll Oloph Bexell. Högskolelektorn teol. dr Urban torsdagen den 14 april 2011. Temat var Samerna Claesson, teol. dr Lars Aldén, professor em. och kyrkan. Professor Oloph Bexell inledde Harry Lenhammar och universitetslektorn och var dagens ordförande. Professor Håkan docent Cecilia Wejryd medverkade som förelä- Rydving, Bergen, höll en föreläsning under sare vid symposiet. rubriken ”Samisk kyrkohistoria. En översikt Under verksamhetsåret har två böcker med fokus på kvinnor som aktörer”. Försteama- utgivits i serien Skrifter utgivna av Svenska Kyr- nuensis Lilly-Anne Østtveit Elgvin, Tønsberg, kohistoriska Föreningen: Joh. Lindblom, Från talade utifrån sin avhandling under rubriken Askeby till Uppsala. Minnen ur mitt liv utgivna ”Lars Levi Læstadius og det samiske”. Förstea- med inledning och kommentar av Oloph Bexell. manuensis Odd Mattis Hætta, Alta, föreläste Den har nummer 64 i serien. Den andra boken, om ”Den gamle samiske religion som folktro som har nummer 65, är: Press, pietism och i nutida kristne samiske miljøer”. Teol. dr Bo lokalkyrka. Kyrkohistoriska föreläsningar vid Lundmark, Funäsdalen, talade under rubriken ett symposium med anledning av Harry Len- ” ’O, må vi vakna upp!” Samerna, Svenska hammars 80-årsdag jämte dennes bibliografi, kyrkan och frikyrkorna under 1900-talet”. utgiven av Oloph Bexell. Föreningen har utgivit den etthundraelfte Föreningens arbetsutskott har sammanträtt årgången av Kyrkohistorisk årsskrift under fyra gånger under verksamhetsåret. Dess redaktion av professor Anders Jarlert. I årsskrif- löpande arbete har skötts av föreningens ord- ten ingår bidrag av de fyra ovan nämnda förelä- förande, professor Oloph Bexell, sekreteraren sarna vid Kyrkohistoriska dagen, uppsatser av docent Cecilia Wejryd och skattmästaren de båda pristagarna 2010, Johannes Ljungberg, teol. kand. Fredrik Santell, den sistnämnde Lund, och Andreas Wejderstam, Uppsala. nyvaldes vid årsmötet 2011. Övriga ledamöter Vidare medverkar Oloph Bexell, Ingun Mont- är professor Anders Jarlert, professor Torkel gomery, Erik Sidenvall, Magnus Hagevi, Eva Jansson, teol. dr Stina Fallberg Sundmark, och M. Hamberg, Aila Lauha, Anders Ruuth (†) professor Bertil Nilsson. och David Gudmundsson. Under avdelningen I samband med årsmötet återvaldes kom- ”recensioner” behandlas 34 böcker under minister em. Birgitta Lövgren och komminister allmän kyrkohistoria och 37 böcker under em. Örjan Blom till revisorer samt docent Sam nordisk kyrkohistoria. Några böcker har Dahlgren och biskop Sven Thidevall till revi- anmälts i samlingsrecensioner. Ansvarig för sorssuppleanter. årsskriftens recensionsavdelning har varit teol. Föreningen hade vid verksamhetsårets slut dr Lars Aldén. 250 medlemmar. Därutöver prenumererar cirka Med anledning av professor em. Harry 25 svenska bibliotek och institutioner på Kyrko- Lenhammars 80-årsdag anordnade Svenska historisk årsskrift. Ett trettiotal utländska forsk- Kyrkohistoriska Föreningen i samverkan med ningsbibliotek köper årsskriften. Därutöver står teologiska fakulteten vid Uppsala universitet Svenska Kyrkohistoriska Föreningen i ett utbyte

163 kyrkohistorisk årsskrift 2012 med 20 svenska och 35 utländska forsknings- uppgift att genom föreläsningar samt genom bibliotek. Cirka 50 exemplar har varit recen- utgivande av årsskriften och kyrkohistorisk sions- och bytesexemplar. Förutom anslaget forskning sprida kyrkohistorisk kunskap. från Vetenskapsrådet har bidrag till föreningen erhållits från Samfundet Pro Fide et Christia- Uppsala i april 2012 nismo och Lindauerska fonden. Med den ovan redovisade verksamheten har Cecilia Wejryd Svenska Kyrkohistoriska Föreningen under sekreterare verksamhetsåret 2011 fyllt sin stadgeenliga

Svenska Kyrkohistoriska Föreningen inbjuder handledare att nominera mottagare av Pris för kyrkohistoriskt relevant uppsats

Svenska Kyrkohistoriska Föreningens arbetsut- Handledare kan senast den 31 januari 2012 skott avser att i samband med Kyrkohistoriska sända nominering med motivering till föreningens dagen den 11 april 2012 dela ut ett pris à 5000 arbetsutskott [email protected]. Den kr till en student för en under året ventilerad aktuella uppsatsen bifogas som ett attachment. uppsats med ett kyrkohistoriskt relevant tema. Priset kan endast delas ut en gång till samma Under året definieras här som från och med den person 1 februari 2011 till och med den 31 januari 2012.

Stiftshistoriskt forum

I och med det stiftshistoriska symposiet i Ledningsgruppen har därefter följande samman­ Stockholm 2012 lämnade domprosten em, sättning: docent Harry Nyberg, Uppsala och docent Teol dr Lars Aldén, Växjö, ordf Ragnar Norrman, Uppsala sina uppdrag som Adjunkt Carl-Johan Ivarsson, Söderköping, sekr ordförande respektive sekreterare i Stiftshisto- Professor Anders Jarlert, Lund riskt forum – Ledningsgrupp för stiftshistorisk Professor Daniel Lindmark, Umeå forskning och herdaminnesarbete. Komminister Lena Maria Olsson, Borås

164 meddelanden och dokumentation

Det stiftshistoriska symposiet i Stockholm 2012 AV LENA MARIA OLSSON

Återseendets varma och innerliga glädje, liksom Med Ström som mittgestalt tecknade hon bilden glädjen att stå inför en kyrkohistorisk samtid, av den som till Kristus sade: ”Du är min stora präglade det 26:e stiftshistoriska symposiet, glädje!”. Den fullspäckade första dagens sista som ägde rum i Stockholm den 11–12 april 2012. föreläsning stod komminister em TD Birgitta Det 70-årsjubilerande Stockholmsstiftet stod Rengmyr-Lövgren för. Hon talade personligt i centrum för det trettiotal delegater från de och medryckande om ämbetsmannen Nils stiftshistoriska sällskapen i Sverige, som hade Quensel. Den första dagen avslutades så med en samlats i Sofia församlingshem tillsammans busstur genom staden, fram till Markuskyrkan med ytterligare ett tjugotal åhörare, främst från i Björkhagen, som var kvällens slutmål. Efter Stockholm, som ville fördjupa sig i den historia en presentation av kyrkan och dess arkitektur, som präglat stiftet. intogs kvällens festmåltid. Komminister Magnus Olsson, samordnare av Den andra dagens program inleddes med det stiftshistoriska arbetet under Prästsällskapet mässa i Hedvig Eleonora kyrka. Därefter blev i Stockholms stift, tillsammans med pastor loci, vi mycket väl mottagna i biskopsvåningen hos kontraktsprosten Hans Ulfvebrand, hälsade biskop , där delegaterna bjöds på inledningsvis alla välkomna. frukost och förmiddagskaffe. Under sittningen Första dagens föreläsningar erbjöd ett brett talade biskop em TL Caroline Krook personligt spektrum av nedslag i stiftets historia, person- och kunnigt om förhållandet mellan August ligheter och problematik. Så talade komminis- Strindberg och Gud. Hon berättade om den tern em, FD Göran Kåring om E. D. Heüman komplicerade väg till tro som formulerats så (1859–1908)och den pastorala problematiken i ett brev till Harriet Bosse: ”Jag tror inte på rörande församlingsdelningar och kyrkbyggen Gud. Åjo, det gör jag nog, men jag tycker inte om i Stockholm. Han berättade om Heümans liv honom” och slutade med inskriften på Strind- och gärning, och hur han bl.a. känneteckna- bergs gravsten: ”Ave crux, spes unica”. des för sitt innerliga tilltal i sina predikningar. Efter lunchen den andra dagen blev det sed- Symposiets värd Magnus Olsson presenterade vanliga bokpresentationer och överläggningar Carl-Henrik Bergman (1828–1909) och Säll- med representation från de olika stiften. Som skapet för främjande av kyrklig själavård. sista punkt på dagordningen formulerades ett Efter eftermiddagskaffet tog biskopen TD Sven hjärtligt och varmt tack till domprosten em, Thidevall vid för att tala över frågan Vad blev docent Harry Nyberg, som alltsedan starten det av folkkyrkomannen Manfred Björkquists 1987 varit symposiernas moderator. Symposiet biskopstid? TD Hanna Stenström tog sig sedan avslutades så att dess nye moderator TD Lars an dagens kanske svåraste uppgift: att presentera Aldén uttalade ett tack för förtroendet och och jämföra Stockholmsbiskoparna Manfred önskade oss väl mött igen vid nästa symposium, Björkquists, Ingmar Ströms och Krister vilket kommer att äga rum i Härnösand den Stendahls bibelsyn och exegetiska anknytning. 16–17 april 2013.

165 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Fast mark eller textmässigt gungfly? Några synpunkter på Bo Giertz’ tidiga författarskap, särskilt översättningar av Stengrunden Av Rune Imberg

En av de viktigaste teologiska böckerna på böcker som tryckts är oklart, men enbart i Sverige svenska under 1900-talet är också en av de torde det handla om minst 50 000 exemplar.4 allra mest spridda. Den är dessutom en av de Boken är översatt till åtminstone ett tiotal språk; snabbast tillkomna eftersom den skrevs på bara för några år sedan kom den ut på färöiska resp. sex veckor, det vill säga nästan 10 sidor per ryska och i en tredje, reviderad amerikansk dag. Det handlar om Bo Giertz’ Stengrunden. upplaga. I Danmark trycktes inte mindre än fem En själavårdsbok.1 Det har nu gått drygt 70 år upplagor bara under krigsåren (1942-44), i Norge sedan boken utkom för första gången, och den har boken getts ut i tolv upplagor, i Tyskland i tio, fortsätter sitt segertåg över världen. o s v.5 Exakt hur många exemplar boken tryckts i Stengrunden hade en exceptionellt kort till- går nog inte att identifiera, men försiktigt räknat komstprocess, drygt fyra månader, och utkom handlar det om minst 210 000 exemplar, möjligen i maj 1941.2 I snabb takt trycktes tiotusentals ännu fler.6 I så fall har boken i genomsnitt sålts i exemplar enbart i Sverige. Under 1941 kom sex åtta exemplar per dag sedan 1941. upplagor ut, den elfte kom 1945.3 Därefter har tempot mattats något: 14:e upplagan kom 1954, 4 När Giertz utnämndes till biskop 1949, hade Stengrun- den tryckts i tolv upplagor och 25 000 exemplar; se medan den senaste svenska utgåvan, tryckt 2009, förlagsinfo i Bo Giertz, Med egna ögon, 3.uppl (1948), anges vara den 24:e tryckningen. Exakt hur många s. [400]. Jfr även not 22, nedan. 5 De bibliografiska frågorna rörande Bo Giertz’ förfat- tarskap t o m 1964 har retts ut av Sten Edgar Staxäng, 1 Bo Giertz skrev Stengrunden på sex veckor, samtidigt ”Bo Giertz’ författarskap 1930-1964”, i: Carl Henrik som han hade full tjänstgöring i Torpa församling; Martling m fl (red.), Till Bo Giertz 31 augusti 1965, se Anders Jarlert, ”Genom tron talar han alltjämt. s. 296 ff. En uppdatering gjordes 2005 av Jon Krantz, Aspekter på Bo Giertz författarskap”, i: Rune Imberg ”Bo Giertz’ författarskap 1965–1998: en bibliografisk (red.), Talet om korset – Guds kraft. Till hundraårs- förteckning”, i: Rune Imberg (red.): Talet om korset – minnet av Bo Giertz födelse, s. 201f. (även i: Svensk Guds kraft, s. 397 ff. Ytterligare uppgifter återfinns på Pastoraltidskrift 1998, s. 484f.). internet, i första hand http://libris.kb.se/hitlist?d=libri 2 Vissa impulser till Stengrunden fick Bo Giertz genom s&q=bo+giertz&f=simp&spell=true&hist=true&p=1 läsning av Ina Seidels Lennackers, en roman som han (läst 120604). Beträffande Stengrunden, se diverse fått som julklapp 1940. När han läst ut boken vid länkar hämtade från http://www.ub.gu.se/sok/bocker/ Trettondedag jul 1941 satte han direkt igång att själv biblkat/ samt uppgifter från http://www.worldcat.org/ skriva. Manuset till Stengrunden var färdigt i mitten title/hammer-of-god/oclc/56807494/editions?sd=des av februari, renskrivningen var klar tionde mars, på c&referer=di&se=yr&editionsView=true&fq= (lästa påskafton (12 april) kom de första korrekturarken och 120613). boken låg färdig 14 maj. Se Algot Mattsson, Bo Giertz: 6 På svenska torde boken ha tryckts i minst 50 000 ateisten som blev biskop, s. 194 ff. exemplar; jfr not 4, ovan. På norska + tyska har minst 3 Stengrunden trycktes sex gånger 1941: i maj, juni, juli, 80 000 exemplar tryckts; i Norge är Steingrunnen sept., nov., dec. Därefter följde: jan. och aug. 1942, tryckt i 40 000 exemplar (tryckuppgift i 12. uppl., mars 1943, febr. 1944, juli 1945, apr. 1948; se Bo 1996), medan tredje upplagan av Und etliches fiel auf Giertz, Stengrunden. En själavårdsroman, 13.uppl., s. den Fels anger att 18 000 exemplar var tryckta, varpå [4]. följer ytterligare 7 tyska upplagor, åtskilliga i pocket.

166 meddelanden och dokumentation På svenska är boken lättillgänglig och dess 1. Stengrundens innehåll tryckningshistoria är ganska okomplicerad. Stengrunden, som enligt sin titel utgör ”en Den ena upplagan följer den andra i spåren själavårdsbok”, innehåller tre delar, vardera med samma innehåll, utan några egentliga bestående av tre kapitel; rubrikerna till de tre förändringar.7 Till skillnad från flera andra av delarna är baserade på bibelställen.11 I bokens Giertz’ böcker har den alltså inte varit föremål första del har tre andliga stadier ”till och med för någon övergripande revision.8 fått ge namn åt kapitlen”: Kallelsen, Lagens upp- När man börjar studera bokens internationella väckelse resp. Andens fattigdom och evan­geliets spridning blir läget dock mer komplicerat. Vissa ljus.12 I andra delen är kapitlen uppkallade efter internationella utgåvor av Stengrunden avviker de tider på året, då händelserna utspelar sig. Del radikalt från Giertz’ ursprungliga text, och tre har återigen en delvis annorlunda karaktär. anmärkningsvärt nog har detta faktum tidigare Även här drivs handlingen framåt av själavårds- noterats men aldrig blivit riktigt belyst.9 För att situationerna, men nu spelar kvinnorna en inse vidden av denna problematik behöver man viktigare roll än i de tidigare delarna. Likaså beakta inte bara Giertz’ författarskap i stort betonas prästgården som miljö. För första och utgivningen av hans böcker internationellt gången finns en prästfru med i bilden (både utan även själva innehållet i Stengrunden. Det Savonius och Fridfeldt var ogifta; prosten Faltin innebär att det är nödvändigt att granska ett var änkling och Fridfeldts förman var inte gift, antal översättningar med hjälp av en detaljerad möjligen änkling). Vidare har mellankapitlet i textanalys.10 denna del en central roll i boken; Inger Selander menar att detta ”framgår av att kapitelrubri- Även på övriga språk torde siffran också överstiga 80 000. Det handlar då om danska (ca 10 upplagor), ken innefattar bokens titel: Stengrunden och finska (6), amerikanska (3), ungerska (2), isländska, försoningsklippan”.13 Men till skillnad från färöiska, lettiska och ryska, ev. även andra språk. – Fr o m 1970-talet är de flesta av dessa utgåvor i pocket- henne menar jag att boken kulminerar med och format, vilket i sig brukar generera större upplagor än avrundas i det avslutande kapitlet.14 I sin analys inbundna böcker. 7 Jag bortser då från eventuella tryckfel i sättningspro- av boken måste man också beakta att Giertz i cessen. Den främsta skillnaden mellan första upplagan 1941 och senare tryckningar är att alla pluralformer, utom i vissa ordagranna citat, är borttagna (t ex är Bland annat har jag kunnat se att användning av ”voro” utbytt mot ”var”). – Jfr Anders Jarlert, Kon- editionskritiska metoder skulle ge intressanta resultat tinuitet och förnyelse i Bo Giertz kyrkohistoriska vid en analys av viktiga Rosenius-texter, särskilt hans romaner, s. 7. ”Dagbetraktelser”; se Rune Imberg ”Pionjären C.O. Rosenius – publicist, själavårdare och predikant”, 8 De mest genomgripande ombearbetningarna verkar i: Sändebudet, April 2009 (Sändebudets Bilaga Nr 38, Giertz ha genomfört i sin konfirmandbok Grunden; s. 8–12; Finland). jfr Anders Jarlert, ”Väckelse och ledarskap i en ny tid – reflexioner kring Bo Giertz första tid som biskop i 11 Herrens hammare – Jer. 23:29, Jesus allena – Matt. Göteborgs stift”, i: Anders Jarlert (red.), Bo Giertz – 17:8, På denna klippa – Matt. 16:18 (1917 års övers.). Präst, biskop, författare, s. 71 ff. Andra böcker med 12 Inger Selander, ”En prästgårdsroman om själavård: Bo större förändringar är Kristi kyrka (2.uppl. 1939, Giertz Stengrunden”, i: Anders Jarlert (red.), Bo Giertz 3.uppl. 1946), Kyrkofromhet (3.uppl. 1940), Med egna – Präst, biskop, författare, s. 128. ögon (5.uppl. 1975), Att tro på Kristus (5.uppl. 1987) 13 Selander, a. a., s. 136. – Ordet ”stengrund” förekommer resp. Att leva med Kristus (5.uppl. 1988). i 1917 års bibelöversättning, som Giertz använde vid 9 Både Anders Jarlert och Inger Selander har noterat och denna tid, bara 6 gånger: i Jesu liknelse i Matt. 13:5, 20 kommenterat själva företeelsen (jfr not 38 resp. 14, med par. (Mark. 4 och Luk. 8). Han behöll i sin egen nedan). Jag kommer dock i denna artikel att dra delvis NT-översättning 1981 uttrycket ”stengrunden” i Matt. andra slutsatser än de. och Mark. men inte i Luk. (som i den grekiska grund- 10 Mitt intresse för att använda editionskritik och därmed texten har ett annat men närbesläktat ord). Bibeln... besläktade former av textanalys väcktes under mina Nya testamentet i översättning av biskop Bo Giertz, doktorandstudier och återspeglas i min doktorsavhan- 4. tr., 1991. dling, In Quest of Authority, resp. komplementvoly- 14 Enligt Selander var det ingen brist att den (dåvarande) men, Tracts for the Times. A Complete Survey of All amerikanska utgåvan av romanen slutade med det the Editions (båda 1987). De erfarenheter jag då fick åttonde kapitlet; enligt henne gav det ”en mer sam- har jag fört med mig till andra forskningsområden. manhållen form åt romanen”. Selander, a. a., s. 138.

167 kyrkohistorisk årsskrift 2012 romanens avslutningskapitel rörde sig i ”nutid”: efter påsk), kap. 2/8 till 16 mars 1939 (vid han avslutade sitt skrivande i februari 1941, fastetiden, strax före Jungfru Marie bebå- medan de sista händelserna i romanen (som vi delsedag) och kap. 3/9 till tiden mellan den strax kommer att se) utspelar sig i mars 1940. 17 dec. 1939 (3. söndagen i advent) och 17 Handlingen utspelas i den fiktiva försam- mars 1940 (palmsöndagen). Därigenom lingen Ödesjö i södra delen av Linköpings stift.15 sammanfaller avslutningskapitlet till stor del Det är väl känt, framför allt genom författarens med vinterkriget, d v s kriget mellan Finland egna uppgifter och Jarlerts forskning, varifrån och Sovjetunionen, 30 nov. 1939 – 12 mars Giertz hämtat mycket av sin inspiration, såväl 1940.17 litterärt som sakligt. Den utlösande faktorn var hans läsning av romanen Lennackers, medan En noggrann läsning av Stengrunden visar att den teologiska och kyrkohistoriska inspiratio- Giertz lagt in ett stort antal signifikanta detaljer nen kom från helt andra håll: i texten, bl a kronologiska och teologiska. Till

Om denna ovanliga prestation [att skriva Stengrunden på att börja med gäller det bokens inramning, sex veckor] sade han själv att ”Gud hade plockat in allt i inledningen resp. slutet, där han anspelar på huvudet under resorna [bl a som resesekreterare i Kristliga olika fältslag i det svensk-ryska kriget 1808-09 Gymnasiströrelsen 1932-35], utom hur domkapitlet behand- lade en ung präst”. Därför läste han om Mårten Landahl resp. det finsk-ryska vinterkriget. Fler markörer: i Arvid Norbergs bok om den kyrkliga väckelsen i Skara Processen mot Savonius fördröjs av statskuppen stift under 1800-talets första hälft, som alltjämt framgår mot Gustav IV Adolf (febr. – mars 1809) resp. ett av bevarade understrykningar och noteringar... Historiskt stoff hämtade Giertz från den muntliga tradition han mött biskopsbyte i Linköping (Carl von Rosenstein, under sina tidiga prästår i Linköpings stift, från Norbergs sedermera ärkebiskop, utnämndes till biskop i bok om väckelsen i Skara stift, och från den finländske väck- Linköping 30 mars 1809). Som nybliven präst elseprästen Jonas Lagus’ delvis autobiografiska uppsats ”En ung Lärares återblick på sina första Prästa-år”.16 i Ödesjö hade Fridfeldt tre dagar före jul 1879 försiktigt tagit upp ”frågan om det nya missions- Det är också välkänt vilka historiska epoker förbundet, som Lektor Waldenström och kom- som ger strukturen till romanen. Enligt Hans minister Ekman bildat förlidet år”. Fridfeldts Andraes ingående analys handlar det om återgivande av Schartaus predikan på Kristi följande tre tidsperioder: förklarings dag följande sommar beskrivs som • Första delen: Sommaren 1808 – sommaren att ”stadskomministern i Lund denna söndag, 1810 55 år efter sin död, predikade i Ödesjö kyrka”. • Andra delen: 22 dec. 1879 – 11 juli 1880 Den mest överraskande detaljen i hela boken • Tredje delen: Kap. 1 (= 7) kan dateras till är kanske kyrkoherdens redogörelse för histo- tisdagen den 6 april 1937 (en dryg vecka riska militäruniformer, något som i själva verket 15 Som resesekreterare i den kristna gymnasiströrelsen, återspeglar Giertz’ eget fritidsintresse. Den får KGF, hade Giertz under några år besökt stora delar av inte bara Fridfeldt att häpna, utan även många kyrksverige. De olika (fiktiva) församlingar som nämns 18 i romanen kan därför ha lånat drag från många ställen. av bokens läsare. Men ”Ödesjö” förutsätts ligga relativt nära Eksjö, och i församlingen finns det ”nordöstringar” (d v s personer med koppling till Östra Smålands Missionsförening). 17 Hans Andrae, ”The Most Influential Swedish Geografiskt sett ligger därmed ”Ödesjö” nära det Churchman of the Twentieth Century: Bo Giertz as faktiska Torpa, där Giertz skrev sin roman. Se även Bishop, Pastor, and Writer”, i: Eric Andrae (ed.), A Markus Klefbäck, ”Bo Giertz i Torpa”, i: Rune Imberg Hammer for God: Bo Giertz, s. 209f. (red.), Talet om korset – Guds kraft, s. 42 ff. 18 Bo Giertz, Stengrunden. En själavårdsbok, (1. uppl.), s. 16 Anders Jarlert, ”Genom tron talar han alltjämt...”, 149f / (24. tr.), s. 128f. De följande hänvisningarna till i: Rune Imberg (red.), Talet om korset – Guds kraft, Stengrunden görs till just dessa upplagor på följande s. 201. För ännu fler detaljer, se Anders Jarlert, ”Bo sätt: s. xxx / s. xxx. – Giertz’ intresse för tennsoldater, Giertz 1905-1998. Biskop och kyrkolärare”, i: Kyrklig militäruniformer och handgjorda båtmodeller framgår Samling kring Bibeln och Bekännelsen, nr 3-4 1998, s. av bildsidorna mellan s. 256 och 257 i: Rune Imberg 11 ff. (red.), Talet om korset – Guds kraft.

168 meddelanden och dokumentation

2. Spridningen av Giertz’ tidiga Kristi Kyrka – 1. uppl. 1939 / 4. uppl. 1946 – böcker i Sverige 9 000 ex. Kyrkofromhet – 1. 1939 / 3. 1944 / 4. 1945 – Som redan nämnts, blev Stengrunden redan 9000 / 5. 1949 – 11 000 från början en försäljningssuccé i Sverige. Stengrunden – 1. 1941 / 7. 1942 / 12. 1948 – Ett halvdussin upplagor utkom på mindre än 25 000 åtta månader under 1941. Den 14:e svenska Grunden (olika versioner23) – 1. 1942 / 5. upplagan kom 1954. Totalt har boken tryckts 1944 / 9. 1947 – 75 000 / 10. 1949 – 90 000 i minst 24 upplagor/tryckningar bara i Sverige. Tron allena – 1. 1943 / 4. 1944 – 15 000 / 5. Därmed har boken, i genomsnitt, tryckts om 1949 – 17 000 vart tredje år i 70 års tid. Enbart i Sverige torde, Den stora lögnen och den stora sanningen – 1. i genomsnitt, ett par exemplar av boken sålts 1945 / 6. 1946 / 7. 1947 – 22 000 varje dag sedan den kom i tryck 1941.19 Kampen om människan – 1. 1947 / 3. 1948 – För att få perspektiv på försäljningen i Sverige 10 000 av Stengrunden kan det vara relevant att Med egna ögon – 1. 1947 / 2., 3. 1948 – 16 000 jämföra med de andra böcker som han gav ut Herdabrev till prästerskapet och församling- under Torpa-tiden, fram till 1949. (Av naturliga arna i Göteborgs stift – 1-4. 1949 skäl blev både inriktningen och omfattningen av hans litterära produktion förändrad i Sammanfattningsvis var utgivningen och för- samband med biskopsutnämningen.20) De flesta säljningen av Giertz’ böcker i Sverige under av hans böcker under Torpa-tiden, 1939-49, perioden 1939-49 omfattande. Anmärknings- utkom i snabb takt i ett antal upplagor i Sverige, värt många upplagor trycktes under krigsåren åtskilliga också under de följande årtiondena i trots de svårigheter i bokframställning som ytterligare ett antal upplagor.21 krigstiden medförde – ransoneringar, dyrtid etc. Giertz hade gett ut vissa mindre skrifter under 1930-talet, däribland Ledaren. En appell till svensk ungdom resp. Moderna unga människor. Ett ord om modern litteratur och modern ungdom. Båda utkom 1934 och trycktes om i denna annons. – Beträffande Herdabrevet, se not 30, några upplagor under de kommande åren. Hans nedan. verkliga litterära genombrott kom 1939 med de 23 Konfirmandboken Grunden är den enda bok som Giertz gett ut i ett flertal olika versioner. Boken kom båda böckerna Kristi kyrka och Kyrkofromhet. 1942 men 1949, i samband med att han utnämndes Hans bokutgivning under åren 1939 – 1949 kan till biskop, blev den från vissa håll föremål för en häftig kritik. Efter en anmälan till dåvarande Medi- 22 summeras på följande sätt: cinalstyrelsen gjorde Barnpsykiatriska föreningen ett kritiskt utlåtande (”stor risk måste anses föreligga för att den hos psykiskt känsliga barn kan utlösa direkta 19 Jag räknar alltså med att boken tryckts i minst 50 000 sjukdomssymptom”). Ärendet gick vidare till Ecklesi- exemplar på svenska. astikdepartementet och Inrikesdepartementet utan att 20 Notera att linköpingsstiftaren Giertz utnämndes till föranleda någon åtgärd. Jfr Anders Jarlert, ” Väckelse biskop i Göteborgs stift den 1 april 1949, nästan på och ledarskap...” i: Anders Jarlert (red.), Bo Giertz – dagen 140 år efter den utnämning till biskop i Linkö- Präst, biskop, författare, s. 71 ff, 81. Tyvärr identifierar pings stift som han själv anspelar på i Stengrunden, s. inte Jarlert vilka förändringar som har pedagogisk 107 / 93. karaktär (d v s där Giertz tagit hänsyn till kritiken mot t ex oförsiktiga formuleringar i boken) resp. vilka som 21 Beträffande dessa uppgifter, se not 5, ovan. skulle kunna tolkas som mer teologiska (där han ev. 22 Här anges ett urval av upplagorna samt antalet tryckta omprövat sin teologiska position). Se även Carl-Mag- exemplar; uppgifterna bygger på Giertz, Med egna nus Stolt, Medicin och religion: om relationen mellan ögon, 3. uppl., s. [400] (jfr not 4, ovan), samt en annons, västerländsk medicin, vård och religion samt En studie som hans förlag (SKDB) publicerade i Stiftskrönikan, av idédebatten mellan läkaren Bertil Söderling och 9/1949, s. 284, i samband med hans biskopsutnämning. biskopen Bo Giertz om konfirmandboken Grunden Anssi Ollilainen, Åbo, har fäst min uppmärksamhet på 1950, s. 49–105.

169 kyrkohistorisk årsskrift 2012

3. Den internationella utgivningen och Danmark, torde ha valt att läsa Giertz i av Giertz på 1940-talet original, alltså på svenska. Anmärkningsvärt nog utkom Stengrunden Om man jämför den internationella utgivningen på ungerska redan 1943 medan nästa roman, av Giertz-böcker med den svenska, visar den Tron allena, trycktes 1947. År 1948 utkom även flera intressanta drag. en isländsk översättning av Stengrunden. – De Av de nio ovan nämnda skrifterna utkom ungerska översättningarna, som är mycket samtliga utom två i dansk översättning under svåråtkomliga,27 visar sig vara insatta i ett 1940-talet. 24 Stengrunden utkom under åren mycket märkligt sammanhang. De är översatta 1942-44 i Danmark i inte mindre än fem av Lajos Wolf, som under kriget även översatte upplagor, medan Tron allena trycktes 1943 i två Gustaf Aulén och Kaj Munck. Översättaren upplagor på danska, d v s samma år den utkom visar sig vara en av efterkrigstidens mest kända på svenska. Denna danska Giertz-utgivning är lutherska teologer: Som protest mot nazisternas anmärkningsvärd eftersom han samtidigt i sin ockupation av Ungern 1944 bytte han sitt tyska prästgård i Östergötland gömde danska mot- efternamn till dess ungerska motsvarighet, ståndsmän (av hans barn kallade ”sabotörer”); Ordass. Han blev sedermera biskop i Ungern till dessa hörde Poul Hartling, sedermera dansk och 1947 vald till vicepresident i Lutherska statsminister.25 Med tanke på dessa aktiviteter världsförbundet. Under sina 33 år som biskop (var de så totalt okända för de nazistiska myn- kunde han uppehålla sitt ämbete bara under digheterna i Tyskland och Danmark?), är det fem år. Han avsattes av ryssarna både 1948 och också märkligt att han 1942 vågade besöka det 1958, och fick tillbringa en stor del av de övriga ockuperade Danmark.26 28 åren i husarrest, några år även i fängelse.28 Åtskilliga Giertz-böcker gavs också ut i norsk Då återstår två viktiga språkområden, översättning under 1940-talet. Steingrunnen tyska resp. engelska. Där är resultatet ganska utkom i ett par upplagor, den första redan 1942. anmärkningsvärt: På tyska utkom tre titlar. I övrigt kan man belägga utgivningar under Romanen Tron allena gavs ut inte mindre än tre denna tid av böckerna Tron allena, Den stora gånger i Göttingen i Västtyskland: 1946, 1948 lögnen och den stora sanningen samt Med egna resp. 1949, Den stora lögnen och den stora ögon. sanningen kom 1947 och Med egna ögon 1949. I Finland utkom några Giertz-böcker under Däremot lyser Stengrunden med sin frånvaro. denna tid i finsk översättning. Stengrunden kom På engelska kom – inte en enda titel. ganska omgående, redan 1942. Från 1945 och framåt utkom Tron allena, Den stora lögnen och den stora sanningen samt Kampen om 27 Enligt Staxängs bibliografi (i : Carl Henrik Martling m fl (red.), Till Bo Giertz 31 augusti 1965, s. 301) utkom människan. – Till saken hör att en del präster Stengrunden på ungerska 1943, men via internet har och andra intresserade i Finland, liksom i Norge jag bara lyckats belägga boken i en upplaga från 1990 (jfr http://www.worldcat.org/search?q=H%C3%A1 z%C3%A1t+k%C5%91szikl%C3%A1ra+%C3%A9 p%C3%ADtette&qt=owc_search). Det har nu visat sig att Församlingsfakultetens bibliotek, genom för- 24 Jag bygger här främst på Staxängs detaljerade biblio- medling av biskop Giertz, äger ett exemplar av boken grafi; jfr not 5, ovan. – Kampen om människan resp. i denna krigsupplaga. Exemplaret har tillhört ärkebis- hans Herdabrev verkar inte ha översatts till danska kop och innehåller en dedikation från under denna tid. översättaren Lajos Wolf (Ordass) till Eidem, daterad 25 Birgitta Giertz, ”Min far – Bo Giertz”, s. 18f., resp. Budapest 23 sept. 1943. Rune Imberg, ”Dietrich Bonhoeffer och Bo Giertz – en 28 Beträffande Wolf/Ordass, se t ex Tibor Fabiny Jr, ’parallellbiografi’”, s. 37, 425, i: Rune Imberg (red.), ”Bishop Lajos Ordass and the Hungarian Lutheran Talet om korset – Guds kraft. Se även Algot Mattsson, Church”, i: Hungarian Studies 10/1 (1995), s. 65 ff, läst Bo Giertz: ateisten som blev biskop, s. 107f., 211f. via internet, http://epa.oszk.hu/01400/01462/00016/ 26 Mattsson, ib., s. 113f. pdf/065-098.pdf (120607).

170 meddelanden och dokumentation

Sammanfattningsvis: Giertz-utgivningen i I Sverige blev de flesta av hans böcker från tiden Danmark under 1940-talet var intensiv (med 1939-1949 omtryckta under perioden 1950-60. förvånansvärt många tryckningar under Däremot utkom i Danmark i princip ingenting, krigsåren), utgivningen på norska och finska i Norge och Finland gavs Stengrunden ut i en omfattade ungefär hälften av hans böcker, på andra upplaga, i Norge även Den stora lögnen engelska fanns inget och på tyska bara tre titlar. och den stora sanningen. På isländska utkom Hans kanske viktigaste bok, Stengrunden, Med egna ögon 1951. Medan den svenska utgiv- fanns bara på de fem nordiska språken och på ningen fortsatte att blomstra, dog den nordiska ungerska. Utanför det nordiska språkområdet nästan ut. 33 var den därmed anmärkningsvärt okänd.29 Men nu sker Giertz’ verkligt internationella genombrott – med en intensiv utgivning på 34 4. Den svenska och internationella tyska. De tre tidigare titlarna trycks om: utgivningen av Giertz 1950–60 Tron allena, Den stora lögnen och den stora sanningen resp. Med egna ögon. Ett antal titlar Med undantag av Herdabrev till prästerskapet tillkommer: Kristi kyrka trycks i inte mindre än och församlingarna i Göteborgs stift,30 som kom fem upplagor (1951-53), Stengrunden kommer i juni 1949 och direkt blev en försäljningssuccé,31 ut i både Västtyskland (Göttingen) och Östtysk- publicerade Giertz inte några nya böcker under land (Östberlin) i åtminstone fem tryckningar sin biskopstid, 1949-1970, bortsett från fyra (1952-58), 35 Herdabrevet utkommer två gånger ämbetsberättelser och den oftast förbisedda (1951, 1953) och Kampen om människan en reportageboken, Afrikanska överraskningar gång (1955). (1962). 32 Kanske ledde detta till att det nordiska Den internationella utgivningen kulminerar intresset för Giertz’ författarskap avtog. med utgivningen 1960 av Stengrunden i USA

29 Med tanke på att Giertz’ böcker började ges ut på tyska på engelska. Det är denna översättning som strax efter krigsslutet (Tron allena, tryckt 1943, kom på använts fram till 2005, då en tredje, reviderad tyska 1946, 3.uppl. 1949) är det anmärkningsvärt i sig att utgivningen av Stengrunden dröjde ända till 1952. upplaga gavs ut; denna behöll texten från den 30 Giertz’ Herdabrev publicerades sedan han tillträtt första översättningen intakt och lade bara till som biskop, men var till stora delar skrivet i Torpa. det avslutande (nionde) kapitlet, som i 45 år Det återfinns därför i skarven mellan tiden i Torpa och biskopstiden. Jfr Algot Mattsson, Bo Giertz: ateisten som blev biskop, s. 140. ställningstaganden och politiska analyser. Se även 31 När Giertz väl fick anledning att skriva ett herdabrev Sture Hallbjörner, ”Biskop Giertz med egna ögon i blev resultatet exceptionellt. Av alla svenska herdabrev Afrika”, i: Rune Imberg (red.): Talet om korset – Guds som tryckts i bokform torde detta vara det mest kraft, s. 78 ff. spridda; det har utkommit i fem upplagor i Sverige och helt eller delvis på flera andra språk. – Beträffande 33 Flemming Baatz Kristensen har noterat, att Giertz- herdabrev som genre, se Göran Lundstedt: Biskops- utgivningen i Danmark radikalt har förändrats över ämbetet och demokratin. Biskopsrollens förändring åren, ”Bo Giertz fra et dansk perspektiv”, i: Rune i Svenska kyrkan under 1900-talets senare del, s. 71 Imberg (red.): Talet om korset – Guds kraft, s. 321 ff, och Ulrika Lagerlöf Nilsson, Med lust och bävan. ff. Samma mönster kan konstateras i andra länder, Vägen till biskopsstolen inom Svenska kyrkan under däribland USA, och även Sverige. Mest anmärknings- 1900-talet, s. 66 ff. värt är kanske att Giertz’ ursprungliga förlag, SKDB / Verbum, har varit så uppenbart ointresserat av att 32 Enligt prof. Göran Gustafsson var Giertz’ ämbetsberät- behålla sina förlagsrättigheter, trots att biskopen torde telser betydelsefulla och ”av sällsynt lödighet”; Göran vara en av deras mest säljande författare, någonsin. Gustafsson, ”Biskop Giertz som kyrkosociolog”, i: Rune Imberg (red.): Talet om korset – Guds kraft, s. 34 Det kan också noteras att Giertz’ konfirmandbok 276 ff, 295. De var dock ganska annorlunda i relation Grunden utkom 1952 på tamil (ett indiskt språk). till hans tidigare resp. senare författarskap. – Om Denna upplaga trycktes om 1960; samma år utkom Giertz’ ämbetsberättelser alltid har varit uppmärksam- samma bok översatt till zulu (ett språk i södra Afrika). made, tenderar hans reportagebok från den Afrikaresa 35 Stengrunden (”Und etliches fiel auf den Fels”) utkom vid vilken han bl a biskopsvigde Bengt Sundkler, 1952, 1953, 1958 i Göttingen, bl a på förlaget Vanden- Afrikanska överraskningar, att glömmas bort. Den är hoeck u. Ruprecht; boken trycktes även 1955, 1957 på intressant ur olika perspektiv, bl a hans missiologiska licens i Östberlin av Evangelische Verlagsanstalt.

171 kyrkohistorisk årsskrift 2012 saknats också på engelska.36 – Samma år, 1960, ... Det var söndag i dag. Ännu en gång skulle han [Gösta Torvik] alltså få fira mässan i Ödesjö kyrka. Ännu en gång utkom också Med egna ögon på engelska, i både skulle klockorna ringa över de frusna fälten. Huru länge USA och England. ännu? Om nu inte det obegripliga undret inträffade, som Det är nu, med de tyska och engelska ingen kunde utgrunda hur det skulle ske – om det gick som det måste gå, och lejonet med korsfararnas raka svärd [en utgåvorna, som de textkritiska problemen vad anspelning på riksvapen] förblödde i snön, om gäller Stengrunden börjar på allvar. flyktingsvågen vällde över gränsen och de mörka kolonnerna följde efter – nu eller om något år – vad skulle då ske med hans eget folk och hans egen bygd – och hans egen familj? 5. Textkritiska problem med den I halvvakna skräckdrömmar hade han ofta anat det. Han kunde se bilderna framför sig i sena kvällstimmar, när han tyska utgåvan av Stengrunden vandrade genom de tysta rummen på nedre bottnen [i präst- gården]: I stora salen hade den främmande kommissarien När Stengrunden till sist kom på tyska, 1952, inrättat sitt tribunal, borden voro sammanfösta som ett blev boken återigen en försäljningssuccé. skrank i rummets längdriktning, Kristusbilden i hörnet var Uppenbarligen föll den läsekretsen i smaken.37 sönderslagen, vid dörren posterade soldater i långa kappor med svarta fläckar av smältvatten och smutsig halm vid sina Det går att identifiera åtminstone tre västtyska fötter. Där stod nämndeman i Eksta mitt framför kommissa- utgåvor (Göttingen) och två östtyska (Berlin) rien, mycket blek och med en blå fläck på kinden. En orakad från 1950-talet, 1952–58. Den översättning främling läste domen från ett papper, och ordet ”skjutas” dansade förbi. Ute i socknen gjorde patrullerna sina nattliga som användes 1952 har utnyttjats till ett tiotal husbesök enligt den kalla pogromens metod. Kyrkvärden i utgåvor (på senare år i pocket), senast 1998. Svenstorp, som försökt att fly, låg redan framstupa i snön Denna översättning till tyska är välgjord och bakom arrendatorns ladugård; skollärarna, arbetarkommu- nens ordförande, ledarna i jordbrukarnas och socialdemo- ligger nära orginalet, men anmärkningsvärt nog kraternas ungdomsföreningar, alla voro de fängslade eller saknas det avslutande nionde kapitlet. Uppen- bortförda. Kvar var en förskrämd, svältande och vanmäktig 40 barligen har man låtit förkorta boken för att den rest av bygdens gamla befolkning – och så främlingarna. skulle vara möjlig att sprida även i Öst, vilket även drabbade den västtyska publiken, eller Trots att det nu gått drygt 70 år sedan detta var slutkapitlet för kraftfullt t o m i Förbunds- skrevs, kan man fortfarande ana radikaliteten republiken Tyskland 1952?38 Förmodligen var i Giertz’ formuleringar. Det han mitt under det bland annat denna formulering i slutkapit- brinnande krig beskriver, och ingen vet ju let som gjorde det omöjligt att sprida boken i 1941 hur kriget ska avlöpa, är en skräckvision komplett skick i det tyska språkområdet:39 – hur Stalins trupper, ledda av ”kommissa- rier” (en politisk befattning i Sovjetunionen), 36 Den amerikanska översättningen från 1960 användes även i en pocketutgåva från 1973. ska genomföra en utrensning i Ydre härad 37 Christa-Maria Lyckhages översättning följer det i södra Östergötland. Bland de första som svenska orginalet på ett elegant sätt. Hon har, liksom skulle avrättas vore lärarna, ordföranden i den flera andra översättare, strävat efter att återge Giertz’ svensk-franska mélange (blandning) i bokens första del, socialdemokratiska arbetarkommunen samt i hennes fall med ett lyckat resultat. Denna ambition ledarna för Jordbrukarnas ungdomsförbund saknas helt i den amerikanska översättningen. 41 38 Jarlerts beskrivning av utgivningen av Stengrunden (föregångare till dagens CUF) och SSU. Det på tyska är därför inte helt korrekt: ”Finländska är en anmärkningsvärt politisk text med udden krigsskådeplatser ger också tydlig relief åt handlingen i bokens första och i synnerhet dess sista del, som därför av påtvungna politiska hänsyn förkortades i den i DDR (utgiven 1972) till tyska, något som han själv önskade, utgivna tyska upplagan.” Anders Jarlert, Kontinuitet men att ingen förläggare var beredd att ge ut boken. och förnyelse i Bo Giertz kyrkohistoriska romaner, s. 40 Bo Giertz, Stengrunden s. 342f. / 292f. 8. 41 De valda exemplen är kanske ingen tillfällighet. I 39 Vid ett telefonsamtal mellan fru Christa-Maria samband med att Giertz i januari 1949 hamnade på Lyckhage och mig den 27/4 2012 uppgav hon att hon biskopsförslag beskrev Göteborgs-Posten honom som hade översatt hela boken, men att förlaget strukit bondeförbundare och som (tidigare) potentiell stats- slutkapitlet inför utgivningen. Hon uppgav vid detta rådskandidat för detta parti i en ev. koalitionsregering samtal även att hon längre fram i tiden var beredd mellan (s) och (bf). Se Algot Mattsson, Bo Giertz: att översätta Bo Giertz´ roman Riddarna på Rhodos ateisten som blev biskop, s. 128 (samt 110 f.).

172 meddelanden och dokumentation riktad mot kommunismen och Sovjetunionen. 6. Textkritiska problem med Om visionen slagit in och Sverige ockuperats de amerikanska utgåvorna av av ryssarna, hade Giertz personligen bränt alla Stengrunden sina broar gentemot de nya makthavarna.42 Om den tyska utgåvan lider av en stor brist – Samtidigt angrep han den andra totalitära avsaknaden av det avslutande nionde kapitlet, åskådningen, nazismen, men i detta fall inte i med allt vad detta innebär för tolkningen av bokform utan framför allt i praktiken. Som vi boken – så är läget långt mer komplicerat vad noterat välkomnade han under andra världs- gäller de amerikanska (engelska) utgåvorna. kriget danska motståndsmän, som bekämpade Att man i ett Tyskland som låg i ruiner efter Hitler, till sin prästgård i Torpa. andra världskriget drog sig för att publicera en De politiska aspekterna av Giertz’ författar- teologisk text som innehöll en svidande kritik av skap förtjänar att bli mer uppmärksammade, det kommunistiska Sovjet är inte överraskande de kan bland annat tolkas som ett uttryck för (Stalin var fortfarande i livet när den första tyska kyrkans profetiska kallelse.43 Men onekligen upplagan av Stengrunden kom). Men varför är det anmärkningsvärt, att passager som saknas helt det avslutande, nionde, kapitlet denna, där han på ett litterärt sätt gav sin bild i de båda första upplagorna i en amerikansk av Stalins bloddrypande styre, skulle medföra översättning? Det är svårförklarligt.44 Det är att Stengrunden i sin tyska språkdräkt fortfa- alltså först efter 45 år, i den tredje upplagan rande – 60/70 år senare! – saknar det avslutande (2005), som slutkapitlet finns med. – Man skulle kapitlet (ca 14 % av hela bokens text). kunna gissa att den amerikanske översättaren Konsekvensen är alltså denna: De som bara som tog fram första upplagan 1960, Clifford känner till Stengrunden i dess tyska version, Ansgar Nelson, byggde på den tyska utgåvan, Und etliches fiel auf den Fels, är alltså inte alls men denna förmodan går inte att styrka. Rent medvetna om de politiska perspektiven i bokens översättningsmässigt finns det inga som helst avslutande del. Det får även andra beklagliga likheter mellan den tyska resp. den amerikan- konsekvenser; vi återkommer till dem. ska översättningen, utom på en enda punkt, att båda översättningarna saknar kap. 9. Möjligen upplevde förlagsredaktörerna i 42 Andra partier i boken som torde ha betraktats som USA boken som något lång, och blev därför kontroversiella: skildringen av ett kommande skenval i Sverige enligt den modell som Sovjetunionen brukade influerade av det tyska exemplet när man strök genomföra i sina lydstater resp. det smärtsamma freds- slutkapitlet. Eftersom Nelson översatte åtskil- slutet 1940, som bl a innebar att Finland förlorade Karelen, S 367f. / 314f. resp. S 379f. / 324 ff. – Giertz’ liga av Giertz’ böcker till engelska är det svårt märkliga dikt ”Palmsöndag – Påsk”, en av de få att tro, att strykningen inte skulle ha skett med han publicerat, trycktes påskafton (23 mars) 1940 i 45 tidningen Nya Dagligt Allehanda. De känslor som författarens tillåtelse. Dessutom är fenomenet dikten förmedlar återkommer följande år i Stengrun- den, men tillskrivs där – pastor Torvik. 44 Med tanke på det kalla kriget är det extra anmärk- 43 Omvärldens fokus har ofta legat på Giertz’ kyrko- ningsvärt att avslutningskapitlet saknades i utgåvan politiska ställningstaganden medan hans politiska 1960, ett kapitel som av en amerikansk läsekrets borde analyser sällan rönt samma uppmärksamhet, trots att ha kunnat tolkas i profetiska termer. de ofta uttrycks tydligt, oberoende av litterär genre: 45 Jag utgår från att Giertz sanktionerat strykningen i I romanen Stengrunden (1941) är kritiken mot det slutkapitlet i såväl den tyska översättningen resp. i den stalinistiska Sovjet skarp, i den dogmatiskt-etiskt engelska. – Biskop Giertz’ efterlämnade korrespon- profilerade boken Kampen om människan (1947) blir dens, med bl a Clifford Ansgar Nelson och Christa- den svenska baltutlämningen föremål för en svidande Maria Lyckhage, i Lunds universitetsbiblioteks hand- kritik, i reportagevolymen Afrikanska överraskningar skriftsavdelning, har inte kunnat kasta något ljus över (1962), kommenterar han bl a kolonialismen som är denna fråga. Däremot berörs allmänna frågor kring under avveckling, afrikanska självständighetssträ- översättningen av Stengrunden av Giertz i ett brev vanden resp. den nyligen införda apartheidpolitiken i daterat 28.8.56, adresserat till ”Käre Broder Cliff”: Sydafrika. ”Frågan om översättningen av Stengrunden – som jag

173 kyrkohistorisk årsskrift 2012 med nerkortade amerikanska översättningar är anmärkningsvärt bristfällig, även språkligt. av viktiga svenska teologiska arbeten inget En obegriplig felöversättning är det parti där ovanligt problem. Ett av ärkebiskop Yngve Fridfeldts kyrkoherde jämför sina adjunkter Brilioths viktigaste arbeten, Nattvarden i med Egyptens tio plågor: Uppräkningen paddor, evangeliskt gudstjänstliv, finns på svenska i mygg, flugsvärmar och det stora Mörkret återges två mycket olika upplagor (1926 resp. 1951). av Nelson med turtles, grasshoppers, swarm of Den engelska utgåvan av boken, Eucharistic flies resp. the great Darkness (S 141f/121, HoG Faith and Practice, utgör enligt prof. Naomichi 115); Nelson har alltså dels förväxlat paddor Masaki en bantad version av den första svenska med sköldpaddor, dels myggen i 2 Mos. 8 med upplagan.46 gräshopporna i 2 Mos. 10. Med tanke på den betydelse som Stengrunden En felöversättning handlar i princip om ett fått internationellt, är det beklagligt att Nelsons enda ord som dock får dramatiska konsekven- amerikanska översättning är så bristfällig att ser både själavårdsmässigt och teologiskt. Det den bara med tvekan kan användas i veten- handlar om den döende Johannes i Börsebo som skapliga sammanhang.47 Låt mig nu ge några har gripits av förtvivlan och säger inför den vill- exempel. rådige magister Savonius:

a. Felöversättningar – I trettio år har jag bekänt mina synder, det vet du, Herre. Och du förlät allt... saltet som jag stulit, tjädrarna Till att börja med finns det rena felöversätt- jag snarade, hor och svordom, det var allt förlåtet. Den dagen var det som lärksång i kyrkan, och du talade själv, ningar av vissa ord och uttryck i Stengrunden. Herre, när prästen läste avlösningen. Den dagen böjde Prostens dotter Eva-Lotta kommer med en jag knä vid Börsebo grindar, och salighet och frid låg som nyckelpiga på fingret, inte en nyckelknippa (S solsken i gräset. Herre, allt detta gjorde du. Den gången trodde jag, att jag var din egen. Men stenhjärtat var kvar. 106/92, HoG 85); kriget mot ryssarna fördes på Det oomskurna, horiska stenhjärtat, det förblev lika ont. andra sidan havet, vilket innebär på andra sidan Jag grät och bekände – och du förlät på nytt. Jag kom med Bottenhavet, inte i Balticum (S 56/50, HoG 40); en ny bekännelse. Du var stor i nåd, Herre. Tjugo gånger, femtio gånger – men jag blev inte bättre. Då stängdes Schenstedts far hade dött vid 30 års ålder, inte nådens dörr. Den som bättrar sig och tror skall ingå i för 30 år sedan (S 279/238, HoG 229).48 riket. Men jag kan icke bättra mig... Naturligtvis kan alla översättare råka göra fel, Savonius hjärna arbetade förtvivlat. Mannen yrade men den amerikanska utgåvan av Stengrunden bestämt, hans hand var mycket het. Ändå kunde man ana ett visst sammanhang i hans fantasier, en sorts kuslig logik. [ --- ] denne man hade tydligen för länge sedan vidrörde i mitt brev av den 18 juni – tycks ännu vara ångrat sina synder, som för resten inte tycktes ha varit oavgjord. Jag hoppas att det skall kunna komma till så värst svåra. Varför i all världen tvivlade han då på någon överenskommelse mellan Augsburg Publishing nåden? 49 House och Augustana B. C. [Book Concern].” Boken utkom 1960 på Augustana Press. 46 “… a free and condensed version…” – Naomichi Nelsons översättning av detta parti är i sig Masaki, He Alone is Worthy! The Vitality of the utmärkt och knyter an till en traditionellt Lord´s Supper in Theodor Kliefoth and in the Swedish Liturgy of the Nineteenth Century (doktorsavh. 2005, liturgisk engelska (t ex ”Lord, all this Thou didst Concordia Seminary, St. Louis, Ind., USA), App. Two. for me”). Men den mening som ovan kursiverats – Avhandlingen är under utgivning i Sverige. 47 Jag kan alltså inte dela Hans Andraes uppfattning (av mig) återges på följande sätt: om Nelsons översättning som en ”excellent transla- But I did not repent. tion”; Hans Andrae, ”Preface”, p. x, i: Bo Giertz, The Hammer of God, rev. ed. (2005). – Andraes översätt- Denna felöversättning (det borde ju stått ning av kap. 9 är mycket bättre än Nelsons i kap. 1–8, ”cannot” eller motsvarande) underminerar hela även om också den har en del brister (vissa överhoppade ord, formuleringar som kunde översatts mer ordagrant, Giertz’ teologiska resonemang. etc.). Jag är också mycket tveksam till översätt- 48 Referenserna anges på följande sätt: Stengrunden (1.uppl., 1941), Stengrunden (24.tryckn., 2009) resp. The Hammer of God (2005), t ex S 100/150, HoG 100. 49 S 29f. / 26f., jfr HoG 16f.; kursiveringar gjorda av RI.

174 meddelanden och dokumentation ningen av rubriken till kap. 8, ”Stengrunden och dock så fri i relation till originalet att det inte försoningsklippan”. Nelson har valt att återge längre handlar om en översättning utan snarare detta med ”A Heart of Stone and a Rock of om ett återberättande av valda delar. Bl a saknas Salvation”. Med tanke på hur han sedan återger hela det avsnitt där exordiet via Fader vår går begreppen när de återkommer i kapitlet,50 borde över till textutläggningen, däribland proklame- han kanske följt sin egen terminologi längre randet av ”betraktelseämnet”, d v s predikans fram och översatt ”The Stone Foundation and tema och delar. Därför saknas till exempel the Rock of Atonement”.51 följande parti helt i den amerikanska översätt- ningen: b. Strykningar Han gjorde ett djupt andedrag och insöp den varma luften, De strykningar som Nelson gjort i Giertz’ text som var bemängd med doften av ladugård och kyrkkryddor är så många, att det inte går att ange ens en och av lavendelkvistarna, som kvinnorna hade instuckna i sina psalmböcker. Så fortsatte han: ungefärlig siffra för antalet. Det handlar dock om åtskilliga dussin.52 – Vårt betraktelseämne blir alltså

Den längsta strykningen gäller den upphets- Jesus allena ade politiska diskussionen i bokens inledning. Om Jesus allena vilja vi tala för det första: I uppväckelsen, såsom dess ändamål, Där saknas inte mindre än 7 sidor i svep från för det andra: I rättfärdiggörelsen och den nya födelsen, originaltexten (S 10-17 / 9-16, HoG 6). såsom dess grund, och En ganska överraskande strykning, tillika för det tredje: I helgelsen, såsom dess kraft. en av de viktigaste ur ett teologiskt perspektiv, Vid ordet kraft märkte han, att han slog hårt mot predik- handlar om Fridfeldts predikan på Kristi för- stolens kant. Han kände något bakom sig, som gav frimo- klarings dag, som denne ”lånat” från Schartau. dighet.53 Där har Nelson strukit halva texten; jag har kunnat identifiera inte mindre än åtta partier Anmärkningsvärt är också att hela den avslu- som kapats bort. I tre fall handlar det om en hel tande tillämpningen, en av de mest karaktä- sida i originalutgåvan, i ytterligare två fall om ristiska delarna i schartauansk förkunnelse, är 54 ca 10 rader. Därmed blir avsnittet, som i origi- struken. nalupplagan uppgår till 7 sidor, i amerikansk c. Allmänna tendenser i strykningarna tappning bara 3 ½ sida. När man väl registrerat omfattningen av de Vi är många som uppfattar Fridfeldts (= strykningar som Nelson genomfört, börjar man Giertz’) återgivning av Schartaus predikan som så småningom att fundera över det mönster som en av höjdpunkterna i Stengrunden. Nelson är uppstår. Vad finns det för tendens i de partier som hoppats över i den amerikanska översätt- 50 Giertz, The Hammer of God, rev. ed. (2005), s. 265–269, 281. ningen? – Det visar sig, att bland annat följande 51 Ib., s. 269. Hans Andrae resonerar på samma sätt i sin inledning, Hans Andrae, ”Introductory Notes”, p. 53 S 208 / 178, HoG 172. xxif., i: Bo Giertz, The Hammer of God, rev. ed. (2005). 54 Eric Andrae, som för en internationell läsekrets försökt 52 Hans Andrae har i e-post till undertecknad redovisat en förklara viktiga drag i schartauansk förkunnelse, sammanställning av strukna partier; e-post från Hans tvingas konstatera att delar av det han beskrivit saknas Andrae t. Rune Imberg, 120806. Han har i sin jämfö- i den amerikanska översättningen av Stengrunden; relse av Stengrunden (4. uppl.) med The Hammer of Eric Andrae, ”Bishop Bo Harald Giertz: Pietism and God (3. uppl.) identifierat 7 större strykningar, vardera the Ordo Salutis: The Office of the Holy Ministry, the omfattande 1–7 sidor, som tillsammans uppgår till 23 Word, and Soul Care”, i: Eric Andrae (red.), A Hammer ½ sidor. Till detta kommer 17 mindre strykningar på for God: Bo Giertz. Lectures from the Centennial sammanlagt 6 ½ sidor. Dessa strukna partier, ca 30 Symposia and Selected Essays by the Bishop, s. 34 f, sidor, innebär att ca 9,4 % av den totala textmassan i de inkl. not 39. – Numera kan Schartaus predikan i dess första åtta kapitlen saknas i de amerikanska utgåvorna. helhet på engelska, liksom Nelsons selektiva översätt- – Till detta kommer ett stort antal kortare strykningar, ning av Stengrunden, läsas på internet: http://gnesio- som handlar om enstaka ord eller meningar. lutheran.com/jesus-only/ (läst 120607).

175 kyrkohistorisk årsskrift 2012 drag tenderar att vara bortstrukna eller åtmins- fulla – och på sätt och viss fungerar som ”tolk- tone kraftigt nedtonade: ningsnycklar” – saknas också. Sådana stryk- • Historiska referenser – särskilt tydligt ningar är betydelsefulla av ett alldeles speciellt debatten kring det svensk-ryska kriget skäl: Giertz var inte i första hand en kreativ 1808-09, men även statskuppen 1809 (avsätt- och nydanande teologisk tänkare. I stället ningen av Gustav IV Adolf), anspelningar på var han eklektiker, som på ett både unikt och Napoleon, o s v inspirerande sätt förenade impulser från många • Kyrkohistoriska – anspelningar på neologin, teologiska riktningar som influerat honom per- biskopsutnämningen i Linköping 1809 sonligen under livets gång: ungkyrkorörelsen, (direkt efter statskuppen!), biskoparna Oxfordgrupprörelsen/MRA, Kyrklig förnyelse Tengström och Lehnberg och Fader Gunnar, rosenianismen (bl a i Ö. • Botaniska detaljer om växtlighet Husby), kontakterna med den schartauanska • Arkitektoniska uppgifter (kyrkan i Ödesjö, väckelsen på Västkusten, o s v. Det innebär att prästgården) de referenser som Giertz själv lagt in i sina texter • Ett antal kulturella referenser, bl a på det antyder varifrån han fått många av sina impulser. språkliga planet (i första delen talar de När sådana referenser stryks, försvårar det inte bildade en svenska som är starkt uppblandad bara tolkningen av hans teologi utan även ofta med franska uttryck) en detaljförståelse av hans ställningstaganden. Nu till några sådana exempel. En allvarlig konsekvens av detta är, naturligt- • I samband med ett samtal mellan Savonius vis, att boken The Hammer of God (oavsett och grannprästen Lindér, citerar den senare upplaga) får en delvis annorlunda framtoning Schartaus framställning av syndafördärvet i än Stengrunden. I det svenska originalet finns hjärtat; Nelson har strukit 5 rader om detta det insprängt en anmärkningsvärd mängd kul- (S 122 / 106, HoG 99), däribland följande: turellt stoff som till stor del saknas på engelska. ”Sedan faller släggan på syndafördärvet i Därmed blir The Hammer of God på ett sätt mer hjärtat, och där får den falla länge, innan försnävat ”teologisk” än Stengrunden; Giertz’ man märker att det är idel berg, idel grå, hård vilja att låta skapelseperspektivet bryta igenom i sten, som inte duger till något gott...” handlingen försvinner ofta helt. Det märks t ex i • Lite längre fram hänvisar Lindér till ett citatet ovan, där Giertz väver samman en central (fiktivt?) brev av Schartau som behandlar teologisk framställning om ”Jesus allena”55 den saliggörande tron. Där har Nelson kortat med en beskrivning av dofter (ladugård, kyrk- ner 9 rader i texten till att bli 4. Därmed har kryddor, lavendel) och kulturella fenomen (att t ex följande formulering försvunnit: ”När kvinnorna hade lagt in lavendelkvistar i sina människan inte mera för sin ovärdighets psalmböcker). Nelsons översättning är därmed skull visar denna trösten ifrån sig, att Jesus mycket torftigare än både originalet och de betalt för alla hennes synder, hur många de andra översättningar jag kunnat konsultera. än äro, då är det redan tro...” (S 125 / 108 f, Men det finns ännu en problematik med HoG 101) strykningarna, och den är mer uttalat teologisk. • I en annan viktig passage hänvisar Lindér d. Teologiska tendenser i strykningarna till sina föregångare; därmed ger Giertz en antydan om andliga ”fäder” som (enligt Åtskilliga detaljer som är teologiskt betydelse- hans mening) bidragit till att prägla Svenska kyrkan:56 ”På Västkusten har [Lars] Linderot 55 Detta ämne för Schartaus predikan (”Jesus allena”) har fått ge namn åt hela del II. Det återkommer också i tredje delen. 56 Att det är så man ska tolka Giertz framgår av en jäm-

176 meddelanden och dokumentation

gått fram som ett oväder och ruskat om i försoningen på ett sätt som slår ihjäl helgelsen. Kom som du är! Världen i Kristus rättfärdig är vorden. Ingen dom för den de döda löven, i Svenljunga har den supige som tror. Snaran är sönder och fågeln är fri... Hoofen [Jacob Otto Hoof] blivit omvänd och bryter sten i vingården, så att det lär märkas Kyrkvärden svarade ganska häftigt: Eländet kommer av den nya läran! Gud är kärlek, kärlek, kärlek! Jesus har aldrig långt upp i Skarastiftet. Och så har vi denne behövt betala för din synd och aldrig lidit något straff i ditt välsignade lille kaplan [Henric Schartau] ställe. Då kan det väl inte vara så farligt med dina småsynder! i Lund.” – Även denna passage saknas på När Gud är så from! engelska (S 129 / 112, HoG 105). Det är uppenbart att Nelson bemödat sig om Vissa av dessa strykningar skulle man möjligen att tona ner Giertz’ konfessionella polemik, kunna förklara som att de gjorts för att texten något som märks extra tydligt i bokens tredje skulle bli mer lättbegriplig för en amerikansk del. – Det åttonde kapitlet inleds med att läsekrets; det borde i alla fall kunnat gälla en gumma från Sörbygden förmanar pastor den sista av dessa tre. Men sedan finns det ett Torvik. Hennes brorsdotter Margit, som tjänat stort antal strykningar som, med tanke på den hos prästen i ett år, har just låtit döpa om sig. amerikanska läsekretsen, är desto mer anmärk- Följande formuleringar återfinns på tre sidor; ningsvärda. först återges originaltexten och sedan över- I bokens andra del, med Fridfeldt som huvud- sättningen (notera särskilt de uttryck som jag person, anspelas ofta på Svenska Missionsför- kursiverat på svenska): bundet och Waldenström. Med tanke på att denna verksamhet fick en avläggare i Swedish ... Det gällde att meddela prästen, att Margit, som tjänat hos Evangelical Mission Covenant of America, honom ett helt års tid, nu knappa två månader efter det hon numera Evangelical Covenant Church, är dessa slutat sin plats i prästgården, blivit baptist och döpt om sig... – ... It was to let the pastor know that Margit, who had been strykningar svårförståeliga. Därmed saknas bl a a servant at his home for an entire year, had now, scarcely two Giertz’ anspelningar months later, allowed herself to be re-baptized. • på Waldenströms ”förenklade och odog- ... Nu hade baptisterna kommit och sagt henne, att hon matiska evangelium” som, enligt Fridfeldts skulle bli sant frälst, bara hon lät döpa om sig. De hade förhoppning, ”skulle ena de troende på nytt” också låtit henne höra det dyra ordet om försoningen. Var det underligt då, om hon gått över till dem?... – … And now she (S 160 / 137, HoG 131) had become convinced that she could never be saved unless • och på syndfrihetsläran (två gånger): I det she were baptized again. Those who counseled this had also första fallet drevs den av ”Jon Nilsson från spoken to her about the precious atonement. Was it strange, then, that she had joined their ranks? Linderyd” som sedan tvingades ”rymma till Amerika” (S 159 / 135 f, HoG 131). Lite ... Hade Margit förstått den saken [”att en stackars plågad senare blir det en diskussion mellan två själ, som ser hela härvan av sina synder, törs se på Jesus i stället för att se på sig själv”], hade hon aldrig gått till bap- kusiner, där olika favoritformuleringar från tisterna... – … If Margit had understood this [“that a poor, missionsförbundet resp. rosenianismen bryts tortured soul, seeing the whole ugly tangle of his sins, dares mot varandra (S 165 f / 141 f, HoG 136): to look at Jesus instead of at himself”], she would never have strayed from the church.

Erik Svensson såg mörkt på sin kusin. – Jo, Pastorn – det var en sak till med Margit, som jag tror har gjort henne till baptist. Det är detta, att Pastorn förne- – Det lär väl bero på att det alltför länge har predikats om kar döpelsen... – … Yes, Pastor, there was something else that I believe caused Margit to leave us. It is that you deny baptism.57 förelse med en liknande referens (S 60 / 52, HoG 44), där han (genom prosten Faltin) delvis distanserar sig från Murbecks teologi. – Jfr Anders Jarlerts intressanta resonemang i sin skrift Kontinuitet och förnyelse i Bo Giertz kyrkohistoriska romaner, s. 15. 57 S 287 ff / 244 ff, HoG 237 ff.

177 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Nelson har på ett mycket medvetet sätt redigerat mest kända bok är Stengrunden. Den är en av Giertz’ text. Kritiken mot att Margit låtit döpa de mest spridda teologiska böckerna i Sverige, om sig står kvar, medan alla anspelningar på och den har även fått en stor spridning interna- baptister har strukits bort. tionellt. Ännu en passage som förkortats på ganska Med tanke på den roll som romanen Sten- obegripliga grunder, gäller en diskussion som grunden spelat i svensk teologi,61 är det därför Gösta Torvik för med sin hustru Britta och beklagligt att den föreligger i åtminstone tre sin prästkollega, kyrkoherde Olle Bengtsson. olika versioner:62 Rent allmänt är Torvik den person i romanen 1. Det svenska originalet; dessutom verkar flera som oftast speglar Giertz’ egen utveckling och nordiska översättningar (danska, norska, egna ståndpunkter,58 men i det här fallet är det finska) ligga nära originalet63 faktiskt Torviks hustru Britta och kollegan 2. En välgjord tysk översättning, där dock det Bengtsson som företräder hans teologiska linje. avslutande nionde kapitlet saknas Deras diskussion kommer bl a in på följande 3. En bristfällig amerikansk översättning, som mycket centrala frågor: Det gamla lutherska under 45 år dessutom saknat det avslutande arvet – Anden i kyrkan – jungfrufödelsens fak- nionde kapitlet ticitet – om Jesus verkligen uppstått – jungfrufö- delsen (igen) – historisk bibelsyn – om kärleken Jag vill nu, avslutningsvis, konkretisera pro- som övergripande dogmatisk princip. blematiken genom att relatera dessa resultat På ett programmatiskt sätt utmejslar den unge till forskning som bedrivits med koppling till Giertz vad som verkar vara några av de bärande Stengrunden. Av stor betydelse för tolkningen tankarna i hans teologi vid denna tid. Detta blir naturligtvis vilken version av texten som avsnitt som på svenska utgörs av ca 7 sidor, forskaren i fråga arbetat med. motsvaras i den senaste amerikanska upplagan Religionspsykologen Hans Åkerberg, docent av ca 1 ½.59 i Lund och professor i Stavanger, gav i anslut- ning till Bo Giertz’ 80-årsdag 1985 ut skriften Teologin i Stengrunden. Bland annat analyserar Teologiska implikationer av Åkerberg hur Giertz beskriver olika själavårds- textproblem i Stengrunden situationer och hur detta konkretiserar viktiga I Sverige framstår Giertz numera som en av religionspsykologiska begrepp som avgörelse 1900-talets viktigaste teologer. Det framgår på och omvändelse.64 ett otal sätt; han är t ex en av bara tre personer Av naturliga skäl har Åkerberg utnyttjat ori- som blivit föremål för en egen fördjupningsarti- kel i den avslutande delen av Sveriges kyrkohis- 61 Den är t o m delvis filmatiserad! Se http://www.hamark- produktion.se/stengrunden.html (läst 120213). toria, som behandlar det senast gångna seklet.60 62 Enligt (muntlig) uppgift från Daniel och Inese Vad gäller Bo Giertz är både hans gärning och Johansson, Göteborg, verkar även den lettiska över- hans författarskap viktiga. Hans utan tvekan sättningen lida av stora brister – det skulle därmed kunna medföra att Stengrunden föreligger i ännu en version. 63 Däremot kan jag inte förstå varför den finska 58 Beträffande Torvik som en representant för Giertz översättningen, Kalliopohja, (åtminstone i första själv, se Hans Andrae, ”Introductory Notes”, i: Bo upplagan) genomgående kallar Savonius för Sevenius. Giertz, The Hammer of God, p. xxx. Se även Markus En annan egenhet, att finska pronomina i 3.pers. sing. Klefbäck, ”Bo Giertz i Torpa”, i: Rune Imberg (red.): är könsneutrala, har tvingat översättaren att sätta in Talet om korset – Guds kraft, s. 42 ff, särskilt 53. egennamn (t ex Gösta, Torvik, Britta) på ett otal ställen 59 S 303–310 / 258–265, HoG 252–253. där Giertz använt pronomina (han, hon). Detta är dock 60 Oloph Bexell, ”Bo Giertz och Svenska kyrkan”, i: ett generellt översättningsproblem, inte en felaktighet. Ingmar Brohed, Sveriges kyrkohistoria, 8. Religions- 64 Hans Åkerberg, Teologin i Stengrunden. Själavård och frihetens och ekumenikens tid, s. 386 ff. homiletik.

178 meddelanden och dokumentation ginaltexten, på svenska, vilket även innefattar exemplifiera den problematik som möter många det avslutande, nionde kapitlet.65 Med tanke på internationella Giertz-forskare. hans grepp är det oerhört viktigt vilken version Robert Kolb, professor i St. Louis, Missouri av texten han arbetat med.66 (USA), har särskilt intresserat sig för historiska En aspekt som Åkerberg inte själv lyfter fram, perspektiv i Stengrunden.69 Han har på ett men som ligger i linje med hans resonemang, inspirerande sätt satt in boken i dess historiska är att Stengrunden avslutas med att Torvik får kontext. Problemet blir dock, om man inte ett (postumt) brev från Gunnar Schenstedt, där behärskar något av de nordiska språken, att denne gör avbön för sin tidigare libertinistiska man går miste om en stor del av de historiska livsstil. Avståndstagandet från en sådan antino- detaljer som Nelson strukit bort i sin översätt- mism har spelat en viktig roll för Giertz’ egen ning (se ovan). Genom sin förtrogenhet med personliga utveckling och för delar av inte minst tyska och svenska har Kolb dock till stor del hans tidiga författarskap.67 kringgått problematiken.70 Andra nordiska forskare kan i de flesta fall En annan mycket kreativ läsning av Sten- växla mellan den svenska originaltexten och grunden har gjorts av den japansk-amerikanske olika översättningar av Stengrunden.68 För forskaren professor Naomichi Masaki, Ft. forskare som helt, eller till större delen, är Wayne, Indiana (USA), som i sin doktorsavhand- beroende av tyska och amerikanska översätt- ling arbetat med bl a svensk liturgihistoria. I den ningar blir problemet större. Inte minst gäller volym om Bo Giertz som nyligen utkom i USA, A det amerikanska forskare; till saken hör att Hammer for God, har han studerat nattvards- det sedan några år pågår en intensiv Giertz- skildringarna i Stengrunden, som han sedan utgivning i USA. kopplar till den liturgihistoriska utvecklingen i Tre amerikaner som på ett mycket intressant Sverige.71 Även om han själv inte betonar pro- och kreativt sätt arbetat med Stengrunden kan blematiken, framgår det både genom hans egna noter och redaktörens kommentarer i notappa- 65 Om man anlägger en sådan infallsvinkel som Åkerberg, är det svårt att hålla med Inger Selander om hennes raten, att han (liksom redaktören, Eric Andrae) bedömning (se not 14, ovan), att romanen lika gärna är tvungen att avvika från den amerikanska kunde slutat efter åttonde kapitlet. Nionde kapitlet återkopplar till Schenstedts farfarsfar i kapitel 1, utgåva som han själv citerar, The Hammer of liksom till ännu ett krig mot ryssarna. Gösta Torvik God. Särskilt i ett fall gör han en tydlig marke- möter hos Gunnar Schenstedt en sexuell libertinism 72 som Giertz ofta kritiserade i sitt författarskap. I det ring. Däremot har han inte noterat, att i ett avslutande kapitlet finns också ett par nattvards- av de partier av The Hammer of God som han skildringar som knyter an till liknande situationer i de föregående delarna. 66 Den intressanta analys som Åkerberg, t ex, gör av 69 Robert Kolb, ”Historiska perspektiv i Stengrunden”, Fridfeldts utveckling på Kristi Förklarings dag 1880 i: Rune Imberg (red.): Talet om korset – Guds kraft, skulle omöjligt kunnat göras på basis av någon av de s. 261 ff; senare publicerat som ”Bishop Giertz’s Use tre amerikanska utgåvorna; Hans Åkerberg, Teologin of History in Stengrunden”, i: Eric Andrae (ed.), A i Stengrunden. Själavård och homiletik, s. 48 ff. Hammer for God: Bo Giertz, s. 71 ff. 67 Se bl a Algot Mattsson, Bo Giertz: ateisten som blev 70 Tillgången till en bättre amerikansk översättning av biskop, s. 50 ff, samt Folke T. Olofsson, ”Bo Giertz’ Stengrunden skulle knappast ha rubbat Kolbs resone- teologiska väg fram till Torpa”, resp. ”Att leva med mang i nämnda uppsats; däremot skulle de historiska Kristus. Om nådemedelskristendom, kyrkofromhet perspektiven kunnat vidgas ytterligare. och vardagskyrklighet”, i: Rune Imberg (red.): Talet 71 Naomichi Masaki, “Johannes’ Heavenly Vision: om korset – Guds kraft, s. 123 resp. 184 ff. The Hammer of God and the Swedish Communion 68 Yagaantsetseg Olsen har i en masteruppsats på NLA Liturgy”, i: Eric Andrae (ed.), A Hammer for God: Bo i Norge, 2009, arbetat med en tematik som liknar Giertz, s. 131 ff. Åkerbergs, ”En analyse av utvalgte sjelesorgssitu- 72 Masaki noterar att s. 80 i den amerikanska översätt- asjoner i romanen Steingrunnen og anvendelsen av ningen [Bo Giertz, The Hammer of God 2005 ed.] lov og evangelium”; jfr http://brage.bibsys.no/nla/ avviker från det svenska originalet; Masaki, ib., s. 147, bitstream/URN:NBN:no-bibsys_brage_9403/1/ not 62; jfr även redaktörens kommentarer i noterna 55 Master_Olsen,Y_v09.pdf (120221). och 56.

179 kyrkohistorisk årsskrift 2012 citerar förekommer det i översättningen inte mer legalistisk och utkorelseperspektivet för- mindre än ett tiotal avvikelser från originalet svinner.76 på bara ett par sidor. Vissa ord saknas, vissa ord är utbytta, i några fall har svenska liturgiska 8. Konklusion formuleringar förmodligen ”kontextualiserats” (d v s anpassats till liturgiska formuleringar som Efter denna textkritiska genomgång av Sten- användes vid motsvarande mässpartier i ame- grunden i originalversion och vissa översätt- rikanska, lutherska agendor, men som därmed ningar vill jag dra åtminstone tre slutsatser: avviker från Giertz’ text). Det förekommer även Det är viktigt, vad gäller forskning kring Bo rena sakfel i Nelsons översättning.73 En sådan Giertz’ författarskap, att man använder sig av initierad och spännande analys som Masaki goda utgåvor – helst originaltexten, annars goda kommer med skulle blivit ännu mer slagkraftig översättningar.77 Om man på basis av översätt- om han hade kunnat bygga på en helt tillförlitlig ningar går in och gör detaljerade analyser av översättning.74 texten, är det önskvärt att man stämmer av hur En tredje forskare är Eric Andrae, student- väl översättningen återger originalets text. präst i Pittsburgh (USA), den som mer än någon Det är önskvärt att den tyska översättningen annan drivit på utgivningen av Giertz-böcker på av Stengrunden snarast möjligt skulle komma engelska. Han har i sin STM-avhandling, senare ut i en ny (reviderad) utgåva som också innehål- utgiven i uppsatsform, behandlat Giertz’ bruk av ler det avslutande, nionde kapitlet. nådens ordning. Han konstaterar i sin uppsats Det är nödvändigt att den amerikanska att Giertz’ användning av ett av de bärande översättningen, The Hammer of God, snarast elementen i den schartauanska själavården, den utkommer i en fjärde, kraftigt reviderad, tredelade tillämpningen i predikans avslutning upplaga, sedan kap. 1-8 genomgått en noggrann som riktas till olika slags åhörare (sovande, revision för att komma så nära originalet som väckta resp. benådade), bara delvis finns med möjligt. ens i den senaste utgåvan av The Hammer of God.75 Det faktum att predikan avslutas på ett Det är lätt att förutse att det i fortsättningen helt annat sätt i de amerikanska utgåvorna än kommer att bedrivas mycken forskning kring i originalet får tydliga konsekvenser: tonen är Bo Giertz, hans teologi och hans utveckling. Många av dessa forskare behärskar kanske inte svenska. Vad gäller översättningarna är det då 73 Giertz har skrivit ”varpå tacksägelsen sjöngs” (S 105 / 92); den som vill göra en liturgisk analys av denna viktigt att det är han själv som får komma till formulering leds på villospår av den amerikanska tals, inte att man arbetar med en ”teologiserad” översättningen: ”after which the Thanksgiving and Benedicamus were read” (HoG 85). och censurerad Giertz... I det sammanhanget är 74 Avsaknaden av det nionde kapitlet i de båda första Anders Jarlerts jämförelse med Umberto Eco amerikanska upplagorna kan därför förklara följande påstående av Masaki: ”The third novella [romanens och Dostojevskij tänkvärd: tredje del] does not quote liturgy even though the story is full of sacramental piety.” (Naomichi Masaki, “Johannes’ Heavenly Vision…”, i: Eric Andrae (ed.), A Hammer for God: Bo Giertz, s. 143.) I själva 76 Se bloggartikel av Eric Andrae, ”Walther and Giertz: verket innehåller det nionde kapitlet två dramatiska Properly Distinguished / But to nattvardsskildringar, en med Gunnar Schenstedt som How Many Applied?”, http://xa.yimg.com/kq/ kommunikant och en utan honom (S 349 ff, 390 ff / groups/4936533/200453829/name/Andrae-Blogia- 298 ff, 334 ff); de återfinns i den senaste amerikanska pdf-FINAL.pdf (läst 120731), s. 2 f., särskilt not 23. upplagan, HoG [2005], 290 ff, 326 ff. 77 Vad gäller hänvisningar till vissa Giertz-böcker på 75 Eric Andrae, ”Bishop Bo Harald Giertz: Pietism and svenska, t ex Grunden, är det dessutom av stor vikt the Ordo Salutis. The Office of the Holy Ministry, the att göra en ordentlig analys av vilken upplaga man Word, and Soul Care”, i: Eric Andrae (ed.), A Hammer arbetar med och hur den återspeglar hans personliga for God: Bo Giertz, s. 35, not 39. utveckling.

180 meddelanden och dokumentation

Till skillnad från predikningar och tal i t.ex. Ecos Rosens namn, driver predikningar och själavårdssamtal hos Giertz – ibland kritiserade för sin stundom ansenliga längd – handlingen framåt. En annan likhet med Dostojevskij är den noggranna omsorgen om de faktiska detaljerna, också när de inte spelar någon aktiv roll i handlingen. Detta är en förutsättning för vad jag här kallat romanernas inkarnativa funktion.78

Bo Giertz, en av Sveriges främsta teologer och kyrkomän under 1900-talet, förtjänar att bedömas – och kritiseras – på egna meriter, inte i ”filtrerad” form.79 Med tanke på att hans förfat- tarskap är så rakt, tydligt och ibland provoce- rande, måste analyserna av hans teologi kunna vila på en stabil, textmässigt fast grund.

78 Anders Jarlert, Kontinuitet och förnyelse i Bo Giertz kyrkohistoriska romaner, s. 29, not 19. – Jarlert syftar på de tre romanerna Stengrunden, Tron Allena samt Riddarna på Rhodos. 79 ”Filtreringen” av Giertz kan se ut på olika sätt. Till de märkligare hör de senaste upplagorna av Steingrun- nen (på norska). Där har förlaget (sedan 1983?) försett boken med en studieplan som försöker ”kontextuali- sera” boken till norska sammanhang. Bokens tänkta läsare skall då applicera romanen på olika tänkta situationer: en konflikt i en missionsförening i Agder i Norge, en döende israelisk soldat som hamnar på fält- sjukhus i Libanon bredvid en kristen arab (palestinier), holländska präster som inte vill dela ut nattvarden till personer som bejakar att USA:s regering placerar ut kärnvapen i Europa... ”Poenget med studieplanen er å trekke linjer fra det som er innholdet i romanen til det som i dag er aktuelle problemer for troende mennesker å forholde seg til.” Tor Wennesland, ”Studieplan”, i: Bo Giertz, Steingrunnen (1996), s. 351.

181 kyrkohistorisk årsskrift 2012

182 recensioner

Allmän kyrkohistoria . . . . . 185 Nordisk kyrkohistoria . . . . . 235

RECENSIONER allmän Allmän kyrkohistoria

kyrkohistoria

Herman J. Selderhuis (red.) kyrkohistoria, beskrivs kommer de grundläg- handboek nederlandse gande frågorna att vara lika dem som gäller kerkgeschiedenis för andra länder. Begränsningen till en nation Kampen: Kok 2006, XXII, 950 sid. med dess föränderliga gränser är sällan lätt att Denna nederländska kyrkohistoria är något av genomföra. I fråga om Nederländerna är det en parallell till verket Sveriges kyrkohistoria som dominerande problemet frågan om gränsen fullbordades 2005. Tio författare har samverkat, söderut, en gränsdragning med anor endast till i detta fall i en volym, två och två med undantag sent 1500-tal. Historieskrivare har ofta valt att för den tidigaste tidsperioden som behandlas av bortse från den och i stället skriva historien om Frank van der Pol. Illustrationer, alla i svart/vitt, hela »de lage landen», men det genomtänkta förekommer, men det utmärkande är snarare de valet att begränsa sig till dagens stat fungerar i källtexter som återkommande citeras. De allra stort. En konsekvens är då att när det biskopssäte första avsnitten är ur vetenskapliga artiklar. behandlas som grundades i Tongeren, därefter Därefter kommer ett stycke ur Alcuins vita flyttades till Maastricht och slutligen alltsedan över Willibrord som berättar om hur denne av 600-talets slut finns i Liège så ligger betoningen påven vigs till ärkebiskop och återsänds till sitt på tiden i Maastricht. Likaså skildras den södra missionsfält. Sedan följer texter av alla typer delen av det under perioden 1815–30 återför- som exempelvis krönikor, andaktslitteratur, enade landet endast utifrån sådana faktorer som förkunnelse, dikter, kyrkorättsliga dokument, kom att utgöra en del av orsakerna bakom stats- bekännelsetexter, brev, partiprogram eller dis- delningen. Kyrkans historia i sig i södern berörs kussionsinlägg. ej. Kyrkohistoria definieras som något annat än Mer problematiskt blir valet dock när det kristendomshistoria; en teologisk vetenskap gäller kolonier och mission. Missionärers rekry- som arbetar med de historiska vetenskapernas tering och missionsorganisationernas verkan metoder – en interdisciplinär vetenskap med i hemlandet berörs, men väldigt lite nämns om hemort i två fakulteter. Fokus ligger på de två verksamheten på missionsfälten eller om kyrkorna stora strömningarna katolskt och reformatoriskt i de nederländska kolonierna. Exempelvis är det – vilket ger konsekvenser som att det enda man ett påtagligt tomrum i framställningen mellan får veta om Jehovas vittnen, förutom medlemsta- uppgifterna om att ett herrnhutiskt missions- let vid fyra tillfällen, var att gruppen drabbades sällskap fokuserat på Surinam grundades 1793 hårt av förföljelsen under andra världskriget. och att antalet herrnhutare ökat explosivt genom Det är i boken en tydlig ambition – som slagit invandring efter Surinams självständighet 1975. igenom med varierande styrka – att förhålla sig Entusiasmen för missionen verkar ha varit störst till och diskutera vetenskapliga resultat. Ibland, i den katolska miljön. 1940 hade Nederländerna som i diskussionen av bilden av 1600-talet som 2 % av världens katoliker men bidrog med 11 % ett gyllene århundrande, blir texten närmast en av de katolska missionärerna. forskningsöversikt. Nära Tyskland, med kontakter åt olika håll, När en statsbildnings, här Nederländernas, kom reformationens brytpunkt tidigt till området

185 kyrkohistorisk årsskrift 2012

och olika grupper hade snart sina martyrer att nederländska överheten. Den bibelöversättning minnas. Att gåvorna vid en Mariabild i Delft som trycktes 1637 hade utförts med statsstöd. recensioner redan 1526–27 minskat till en tredjedel av Före 1800-talet var tillhörighet till den ledande summorna tio år tidigare kan tyda på ett tidigt reformerta kyrkan generellt en förutsättning för genomslag av en ny teologi hos många. Slutligen politisk makt. En teologisk självförståelse som kom det nordliga området att politiskt styras förekom var att landet var ett Israel, överheten av reformerta grupper även om en betydande var en Mose och predikanterna hade en profetisk katolsk kyrka kvarstod och förblev i majoritet i roll som en Aron. Ändock betonas i skildringen det som kom att bli de södra delarna söder om av denna tid att denna kyrka inte var någon stats- Rhen. kyrka. De formellt tillhöriga utgjorde aldrig mer Balansen mellan det reformerta och det än halva befolkningen och var vanligen betydligt katolska i framställningen hålls på en rimlig nivå färre. Andra kyrkors gudstjänster som de även om närmare förklaringar tenderar att mer katolska mässorna firades oftast utan hinder om röra katolska ting. Påfallande är också hur refor- än i mer eller mindre lönndom. Frågan anmäler mationen läses ur en reformert utgångspunkt där sig: Om detta inte var en statskyrka, krävs en exempelvis sådant lutherskt som inte kan ses som organisatorisk förening mellan kyrka och stat en del av den reformerta förståelsen framställs för att tala om en statskyrka? som något apart. En av de stora förändringarna Till den efterreformatoriska tiden hör också på reformert område framgår av notisen om den mellan tider och grupper varierande toleran- dopfunten som endast ett bihang till den domi- sen som här ses som snarast ett utslag av praktisk nerande predikstolen och vittnande om att dopet samexistens i arbetsliv och familj, något som var inte uppfattas som ett sakrament eller som ingång viktigare än konfessionella differenser – även om i kyrkan utan endast som ett insegel på att barnet exempelvis katoliker sågs som politiskt opålit- redan tillhör kyrkan. Även den katolska kyrkans liga. Till bilden hör också att såväl personer på inre liv skildras såsom kampen mot jansenismen flykt som åtskilliga teologiska rörelser sökte sig och uppkomsten av den gammalkatolska kyrkan. till Nederländerna. Här kan också noteras att rörande 1566 Tre genomgående aspekter som lyfts fram i års stora bildstorm, där beskrivningarna ofta boken är organisation, teologi och kyrkornas tenderar att handla om en våldsam och kaotisk relation till politik och samhälle – och tyngd- förstörelse, befinner man sig här i andra ändan av punkten förflyttar sig kronologiskt i ungefär skalan och skildrar en värdig och välorganiserad denna ordning. Annat, såsom fromhetens aktion av grupper vars syfte var att förbereda uttryck, behandlas, men inte med samma tyngd. kyrkorna för en reformatorisk gudstjänst. I en kyrkohistorisk handbok med tydligt sikte En intressant fråga är hur den reformerta på nutiden och framtiden är kyrkan mitt i livet kyrkans särställning ska förstås. Efter tillkomsten och samhället ett viktigt tema. Karakteristisk av de norra provinserna som statsbildning var i för det nederländska samhället har varit »verzui- princip ingen annan kyrka än den dominerande ling» (»pelarisering»). Uppbyggandet av de kon- reformerta tillåten även om staten blandade sig i fessionella pelarna ledde till ett system betydligt flera kyrkors inre liv genom att utse ledare eller mer utvecklat än det i Sverige med exempelvis landsförvisa misshagliga. Formellt fick endast fackföreningar, press och skolor separata för den fira gudstjänst. Den internationella synoden i olika kyrkor. Påfallande är också den roll kyrkan Dordrecht 1618–19 sammankallades av general- även efter en tydlig separation mellan kyrka och staterna och av de 102 delegaterna från den refor- stat spelat som politisk kraft med partier knutna merta världen var 18 politiska delegater från den till olika samfund. Av de olika pelarna var den

186 katolska fullständigast utbyggd. Under efter- dande upphöjelse från sin handledare, och man krigstiden har det snarare varit fråga om pelarnas blir onekligen nyfiken på boken. Den visar sig allmän nedbrytning. Välfärdssystemets frigörande från vara uppbyggd i sex kapitel omgärdade av en pelarna och TV:ns övertagande av organisatio- kort introduktion där forskningsläget beskrivs, nernas roll som opinionsbildare är två orsaker ett avslutande textparti där de sammanfattande

som lyfts fram. För teologerna betyder det att slutsatserna från studien formuleras samt därtill kyrkohistoria en inflytelserik position inte längre i första hand några appendix. handlar om att inneha en professur och publicera Kapitel ett, »Ansgar’s Predecessors», tecknar skrifter utan om att påverka genom massmedia. den kyrkohistoriska bakgrunden till Ansgars I modern tid har de protestantiska kyrkorna verksamhet ända från Gregorius den store och förändrats genom åtskilliga delningar och sam- Augustinus av Canterbury över Willibrord och manslagningar. Signifikant har dock varit det Bonifatius till Willehad av Bremen. Det bjuder allt vanligare samarbetet kyrkor emellan i både ingen ny kunskap utan är en traditionell översikt kyrkliga och sociala frågor. som syftar till att bilda fond till de punkter mot Jämfört med svensk forskningstradition berörs vilka den följande undersökningen skall komma kyrkornas inre liv, såsom maktkamper och olika att skjuta in sig. fromhetsriktningar, påfallande lite. Domine- Kapitel två fyller samma funktion men rande i bilden av tiden efter reformationen är inriktar sig på den politiska kontexten, från i stället kyrkans liv relaterat till samhället och Karl den stores långvariga erövringskrig mot detta framställs intresseväckande och är läsvärt. saxarna över den efterföljande organiseringen av nya stift och stiftssäten till försöken att från MARTIN BERGMAN 822/823 genom ärkebiskop Ebo av Reims bryta in med den frankiska kyrkoorganisationen i Eric Knibbs Norden. Författaren syftar härigenom till att ANSGAR, RIMBERT AND THE FORGED visa vilken utdragen process det var att etablera FOUNDATIONS OF HAMBURG-BREMEN den nya kyrkostrukturen i Saxen, och med vilken Farnham, Surrey: Ashgate 2011, 258 sid. långsam omsorgsfullhet nya stift formades, Den 27 november 2011 kunde man i Svenska trots att frankerna här kunde stötta sin politik Dagbladet läsa den braskande rubriken »Ansgar med militärmakt, något han menar står i skarp gjorde karriär med förfalskat CV». Det var den kontrast till den hets och snabbhet som enligt den svenske professorn Anders Winroth vid Yale hävdvunna bilden skulle ha lett till skapandet University som redogjorde för »det sensationella av ärkesätet Hamburg 831/832. I förbigående resultatet av en ny bok av den amerikanske his- försöker författaren också trycka på att Bremen torikern Eric Knibbs». Vad som inte framgick var engagerat redan i Ebos nordliga mission på var att denne »amerikanske historiker» faktiskt 820-talet. Kapitlet avslutas därefter med vad som var Anders Winroths egen doktorand, och boken närmast får karaktäriseras som ett postulat för ifråga var hans doktorsavhandling som nu i vilket resten av boken avser argumentera: Varken omarbetat skick hade givits ut i en högklassig Karl den store eller Ludvig den fromme hade utgåva på Ashgate. Bokens första ord är: »I am några tankar på ett ärkebiskopssäte i Hamburg. above all indebted to Anders Winroth, who first Ludvig stöttade predikandet för sveoner och suggested to me that there might be something daner och gjorde mot slutet av sitt liv Ansgar wrong with the foundation documents for the till »missionsbiskop», men (ärke)biskopssätet archdiocese of Hamburg-Bremen.» Hamburg var en idé som Ansgar och Rimbert Det är sannerligen inte alla doktorander som fick långt senare när den frankiska politiken höll har förmånen att kunna glädja sig åt en så lovor-

187 kyrkohistorisk årsskrift 2012

på att falla i bitar, och de stöttade då denna idé Kapitel fyra inriktar sig därefter på den ur med förfalskade dokument. Ansgars perspektiv mindre lyckade perioden recensioner Därmed är läsaren väl förberedd för kapitel 834–848. Fokus ligger här på Ludvig den tre, som detaljerat granskar förhållandena kring frommes privilegiebrev för Ansgar daterat den Gregorius IV:s problematiska privilegiebrev för 15 maj 834. Författaren menar som de flesta Ansgar som vanligtvis dateras till 831/832 och andra att de bevarade versionerna av detta går som länge ansetts utgöra grundvalen för ärkesätet tillbaka på ett äkta dokument, men att de dock Hamburg. Författaren genomför en detaljerad är starkt interpolerade av senare bearbetares jämförelse mellan den dokumentsamling med händer. Problemet blir således också här att visa tillhörande introduktionsbrev som Ansgar vad originalet kan ha innehållit, samt att förklara skickade ut till det Ostfrankiska rikets prelater orsaken till de olika ingrepp som i senare faser mot slutet av sin ämbetsgärning, Rimberts Vita gjorts i texten. Återigen går författaren tämligen Ansgarii och därtill övrig tradering av dokument långt i att hävda förfalskningsinslaget. Troligtvis rörande Hamburg-Bremens tidiga rättigheter. gällde immunitetsbrevet ursprungligen endast Mot Wolfgang Seegrün och med stöd av Karl Ansgar i hans ställning som missionsbiskop för Hampe och Lauritz Weibull hävdar Knibbs att det daner och sveoner, hävdar han, liksom Gregorius inte finns någon av Bremen oberoende tradering IV:s privilegium av år 831/832 blott rörde legaträt- av de tidigaste dokumenten rörande den nordiska tigheterna. Därefter har först Ansgar och sedan missionen. Detta möjliggör för honom att helt lösa Rimbert påbörjat bearbetningen av dokumenten. upp Gregorius IV:s grundläggningsdokument för Ansgar skall – efter förlusten 843 i de frankiska Ansgar och Hamburg från 831/832. Genom att tronstriderna av understödsklostret Turholt och sedan dels trycka på skillnader mellan Rimberts ödeläggelsen av Hamburg 845 – under slutet av referat av Gregorius IV:s privilegiebrev i Vita 840-talet ha börjat försöka annektera Bremens Ansgarii, dels hårt pressa det faktum att Ansgar och Verdens områden bortom Elbe, genom att kallas filius av Gregorius IV – vilket enligt förfat- göra sig till biskop över Nordalbingi – en term taren måste tolkas som att Ansgar inte var biskop som han enligt Knibbs skall ha uppfunnit i detta vid tiden för dokumentets upprättande – drar sammanhang. Fästningen, castellum, Hamburg han slutsatsen att Gregorius IV:s privilegiebrev hade varit hans bas. Därefter skall Rimbert ha ursprungligen endast berörde den legaträttighet försökt göra denna biskopstitel till en ärkebis- för daner, sveoner och sannolikt också slaver, kopstitel och detta stift till ett ärkestift. Hamburg som Ansgar skall ha fått för att träda in som föregavs nu vara detta (ärke)stifts säte. legat tillsammans med den långt mer ärevördige Kapitel fem behandlar Ansgars senare år, ärkebiskop Ebo av Reims. Därmed hade detta perioden 848–868, men även här kretsar fram- privilegiebrev inte innehållit någon upphöjelse ställningen i själva verket kring diplomatariska av Ansgar till biskop/ärkebiskop, följaktligen ej problem kopplade till enstaka dokument. I det heller någon pallieförläning eller någon grund- här fallet handlar det först om Ansgars två läggning av Hamburg som ärkebiskopssäte. Inte pallieförläningar, d.v.s. de pallieprivilegier som heller har där stått att efterträdarna skulle utses meddelas i dels Gregorius IV:s ovan nämnda brev, av det kungliga hovkapellet till dess tillräckligt dels Nicoulaus I:s privilegiebrev för Ansgar från med suffraganbiskopar fanns på plats. Allt detta 864. Knibbs argumenterar för att båda är för- var, enligt Knibbs, senare påfund av Ansgar, falskningar – vilket åtminstone i det förra fallet Rimbert och deras efterträdare som efterhand vid är ett måste i förhållande till hans tes i kapitel två olika tidpunkter hade arbetats in i de bevarade om att Gregorius IV 831/832 endast utsåg Ansgar versionerna av dokumentet. till legat och inte till ärkebiskop – och så långt har

188 författaren också stöd av viss tidigare forskning, ty något ärkebiskopsdöme Hamburg existerade även om motsatt uppfattning stått stark under ju inte enligt Knibbs modell, om inte möjligen allmän senare år. blott som en hägring från Ansgars förhandlingar När Knibbs emellertid sedan hävdar att kapitel och förfalskningar från 840-talet. Allt detta 23 i Vita Ansgarii – vilket tidigare forskning måste nu Rimbert ställa till rätta för att kunna

uppfattat vara Rimberts referat av den i huvudsak göra sig själv till ärkebiskop av Hamburg. Det kyrkohistoria äkta version av Nikolaus I:s privilegium för krävde våldsamma och komplicerade ingrepp i Ansgar (31/5 864) som återfinns i anslutning till bevarade dokument. Ansgars egen dokumentsamling – i själva verket Varför gjorde han nu detta, kan man undra. är en förlaga till densamma som skall ha byggt »For reasons that are not wholly clear», skriver på ett äkta privilegiebrev från Nikolaus I från den Knibbs om Rimberts tillträde som ärkebiskop, 31 maj 864, en förfalskad version utarbetad av »he was ordained to the see at Hamburg» (s. 177), Rimbert och därtill även en förfalskad pallieför- och detta trots att något sådant stift alltså enligt läning i namn av Gregorius IV, står dock förfat- Knibbs’ uppfattning inte hade funnits tidigare. taren ensam med en osedvanligt komplicerad Rimbert var från början över huvud taget inte förklaringsmodell. Det svar som Nikolaus I i maj tänkt för biskopsstolen i Bremen, menar förfat- 864 meddelade det kungliga sändebudet Salomo taren. Under förvecklingarna och avspänningen av Konstanz som respons på propåer från Ludvig i relationen mellan Ludvig den tyske, Nikolaus I den tyske återspeglar i själva verket privilegie- och Lothar II i mitten av 860-talet blev resultatet brevets egentliga innehåll enligt Kibbs. Här sägs det att Ludvig den tyske drog bort den tumme i att Ansgar, oberoende av vad den då bannlyste ögat på Köln och Lothar II som han hade med Gunther av Köln sade, skulle vara ärkebiskop sin ärkebiskop i Kölns suffraganstift Bremen. över daner och »swevi» med säte i Bremen. Något Därför skall Rimbert 865, delvis med stöd av de ärkesäte i Hamburg nämndes således inte. »myter» Ansgar – genom de förfalskade doku- I kapitel sex blir konturerna av Knibbs förkla- menten i Ludvig den frommes och Gregorius IV:s ringsmodell äntligen tydligare när författaren namn – enligt Knibbs hade skapat på 840-talet drar ihop sina trådar i en analys av Rimberts om ett nordalbingiskt stift, ha fått bli ärkebiskop strategier i Vita Ansgarii. Rimbert hade, om av Hamburg. Senare, efter 868, skall säkerhets- Knibbs modell är riktig, verkligen mycket att och försörjningssituationen i Hamburg ha blivit lägga till rätta. Varken Karl den store eller Ludvig ohållbar. Rimbert tvingades då välja mellan den fromme hade alltså haft några intentioner att fattigdom och osäkerhet som ärkebiskop av göra Hamburg till ärkesäte, och Ansgar hade inte Hamburg eller underkastelse under Köln som gjorts till biskop 831/832 av Gregorius IV utan biskop av Bremen. Han valde det senare men endast till påvlig legat. Först 834 hade han blivit påbörjade nu samtidigt omarbetningen av alla biskop – men inte ärkebiskop – och då inte över dokument och arbetet med Vita Ansgarii där de »nordalbingiska» saxarna bortom Elbe, utan hela historien lades tillrätta för att kunna hävda endast missionsbiskop bland daner och sveoner. att Hamburg och Bremen var ett gemensamt I mitten av 840-talet fick han första gången fast ärkestift oberoende av Köln. Så hade alltså enligt förankring inom imperiet, när han blev biskop i Knibbs det fiktiva ärkesätet Hamburg-Bremen Bremen, och först alldeles i slutet av hans liv hade kommit till. Nikolaus I givit honom palliet och påvliga pri- vilegier som ärkebiskop i Bremen över svenskar Språket är klart och framställningen därigenom och danskar. Han hade dock inte förenat något på ett ytligt plan lättläst, men som framgår är det ärkebiskopssäte i Hamburg med Bremenkyrkan, ett osedvanligt komplicerat problem Eric Knibbs har gett sig i kast med, och ett ställningstagande

189 kyrkohistorisk årsskrift 2012

till hans teser kräver omfattande bakgrundskun- inte, som Knibbs skriver (s. 87 not 35), för att skaper ty han är inte, och doktorsavhandlingar »express affection» utan för att visa på över- recensioner brukar väl i allmänheten inte vara, särskilt höghet och makt, en manifestation inte minst pedagogiskt förklarande. Författaren visar dock gentemot kunga- och kejsarmakten. Knibbs i behandlingen av materialet att han har stora avvisar ofta ståndpunkter med att de bygger kunskaper på diplomatikens område, och det på argument e silentio, men faktum är att han råder inget tvivel om att han här tydliggjort den själv här liksom i några andra fall använder just skicklighet som krävs i sammanhanget. den typen av argument. Ett väsentligt starkare När det kommer till att ta ställning till själva argument förefaller mig i sammanhanget vara att huvudtesen i avhandlingen – den som föranlett det ter sig osannolikt att kurian skulle ha använt SvD-rubriken »Ansgar gjorde karriär med förfal- sig av en legat som inte hade rang av biskop. skat CV» – stannar dock undertecknad vid att Till detta kommer en rad empiriska problem den inte är särskilt övertygande. Rent allmänt som författaren förbisett eller åtminstone inte i kan sägas att hela konstruktionen förutsätter så tillräcklig grad tagit hänsyn till. Sammanhanget omfattande förfalskningar i vad som för samtiden tillåter inte en detaljerad diskussion av detta, ännu måste ha varit väl kända förhållanden, att men ett par tämligen oöverstigliga motsägelser i resonemanget ofta blott därför, men också p.g.a. materialet som uppstår om man anlägger Knibbs’ sin långsökthet – ja han tvingas t.o.m. anta att tolkningsmodell måste ändå nämnas. I Ansgars Rimbert förfalskat mot vad han själv skrivit (s. dokumentsamling meddelas att Gregorius IV 166) – bär osannolikhetens prägel. Den skapar hade utvidgat Ebo av Reims uppdrag som påvlig ofta fler problem än den löser. Det vore t.ex. legat i norr med att Gautbert Simon och Ansgar ytterligt förvånande om samtiden, ja t.o.m. påve- hade förärats det påvliga palliet och upphöjts stolen, hade accepterat ett nytt ärkebiskopssäte till ärkebiskopsvärdigheten. Eftersom Knibbs ju som Hamburg och ett nytt ärkebiskopsdöme som hävdar att Ansgar inte fick något pallium förrän Nordalbingen i ett omtvistat geografiskt område 864 måste han avvisa denna källa och han hävdar mellan biskopsdömena Bremen och Verden därför att referatet är »obviously confused». Han endast på grundval av förfalskningar utan någon finner det nämligen högst otroligt att Gautbert saklig grund. Det var heller aldrig någon som någonsin fick palliet och han var enligt Knibbs ifrågasatte Ansgars eller Rimberts ställning som med säkerhet inte ärkebiskop. Några argument ärkebiskopar av Hamburg. Inte ens Köln gjorde för detta tvärsäkra påstående har han dock inte. det, utan deras invändning var hela tiden blott Andra forskare, t.ex. A.D. Jørgensen och Lauritz att dessa ärkebiskopar inte skulle få invadera och Weibull, har varit av motsatt uppfattning, men ta över det under Kölnkyrkan lydande suffra- den skandinaviska forskningen har antagligen ganstiftet Bremen. För övrigt överdriver Knibbs av rent språkliga skäl inte varit tillgänglig för styrkan i det för hela framställningen grundläg- Knibbs. Det har dock här påpekats att uppgiften gande argumentet, att det apostoliska sätets om Gautberts pallieförläning faktiskt bekräf- användning av filius skulle utesluta att adressaten tats av Vita Ansgarii (kap. 14), där Rimbert var eller genom det aktuella dokumentet skulle berättar att Ebo utvalt sin släkting Gautbert bli (ärke)biskop. Han hänvisar själv till – och att i sitt ställe vara legat för sveonerna och att tvingas försöka förklara bort – två tillfällen (jfr han skickade honom till dessa trakter pontifi- även Monumenta Germaniae Historica Epist. cali insignitum honore.1 Här stöter Knibbs’ tes 6, s. 723 not 1) där begreppet faktiskt används. på problem eftersom han hävdar att Rimbert Båda gångerna handlar det talande nog om ärke- biskopar norr om Alperna – och det används då 1 Henrik Janson, »Konfliktlinjer i tidig nordeuropeisk kyrkoor- ganisation», i N. Lund (red.), Kristendommen i Danmark før 1050 (2004), s. 215–34, s. 218 f.

190 försöker göra Gautbert till Ansgars suffragan, Rimbert som företagit dessa ändringar är de helt och det är riktigt att han i strid med den aktuella obegripliga. Han skulle alltså haft ett dokument allmän notisens ordalydelse försöker göra Ansgars roll som gjorde honom till ärkebiskop över stora mer framträdande på Gautberts bekostnad, delar av Nordeuropa, men istället utarbetar han men hade hans syfte varit att helt göra om dessa en version som gjorde honom till ärkebiskop över

förhållanden hade han ju rimligen inte hittat på nordalbingerna, och nöjer sig med att göra Ansgar kyrkohistoria att även Gautbert blivit iklädd den påvliga heder- till påvlig legat bland daner, sveoner och slaver, betygelsen, d.v.s. palliet. Det hade gått rakt emot och det utan att tillskriva Ansgars efterträdare, den strategi han enligt Knibbs, och för den delen d.v.s. sig själv, denna rättighet. Just beroende på även de flesta andra, arbetade efter när han lade att detta dokument, som han alltså enligt Knibbs’ den hamburg-bremensiska historien tillrätta. Att tes skrivit själv, inte innehöll lämpliga skriv- Rimbert ändå skriver detta betyder utan tvivel att ningar fick han under hela sin ämbetstid kämpa Gautbert faktiskt hade fått denna påvliga bekräf- med att hävda detta uppdrag som ett »arv» som telse, men därmed styrks också den andra delen han »med successionens rätt» tagit från Ansgar.2 av notisen, nämligen den som gör även Ansgar Det är orimligt och istället finns det en helt rimlig till ärkebiskop med pallium under Gregorius IV:s förklaring. tid, och därmed faller också hela Knibbs’ bygge. Wolfgang Seegrün har påpekat att det finns en Ett annat olösligt problem som uppstår med avgörande skillnad mellan förhandsbeskedet till Knibbs’ tolkningsmodell ligger i utformningen Salomo och det fullt utarbetade privilegieurkun- av Nikolaus IV:s privilegiebrev för Ansgar den till Ansgar. Den förra hade ingen som helst från den 31 maj 864. Knibbs menar alltså att rättskraft.3 Mot den bakgrunden har underteck- det korta förhandlingssvar som Nikolaus I gav nad hävdat att vad som hände mellan förhands- i sitt brev till Salomo av Konstanz i maj 864 beskedet till Salomo och själva dokumentutfär- återspeglar det äkta dokument för Ansgar som dandet var att kurian nogsamt gick igenom fallet. Nikolaus senare utfärdade. Enligt detta säger sig Framförallt nagelfor man Gregorius IV:s tidigare Nikolaus – prisande kejsar Ludvig den frommes privilegiebrev för Ansgar, och här fann man att iver och följande i spåren av vad hans företrä- saken var långt mer komplicerad än den tyska dare Gregorius IV tidigare gjort – vara redo att beskickningen hade framställt den. Jag skall inte efter kungens, d.v.s. Ludvig den tyskes, fromma gå in i detalj här, men det bör ändå framhållas att önskemål med påvlig auktoritet låta Bremen, ett tydligt tecken på att det faktiskt är Gregorius oberoende av vad ärkebiskopen av Köln säger, IV:s dokument som kommit emellan är att upphöjas till ärkesäte över daner och »swevi». Nikolaus nu inte längre talar om »swevi», vilket Det besynnerliga är nu emellertid att i själva det snarast är ett språkbruk från nordeuropeiskt bevarade privilegiebrevet, som Rimbert enligt område, utan, i linje med Gregorius IV och det Knibbs skall ha skrivit i princip i dess helhet, allmänna påvliga språkbruket, om »sveones», saknas viktiga delar av dessa rättigheter. Här slås och ifrån Gregorius’ brev kom nu även slaverna visserligen Hamburg och Bremen samman, men åter att flyta in i legatområdet. Saken är därmed Ansgar, som här kallas »nordalbingernas förste glasklar: Utlåtandet till Salomo styrdes alltså av ärkebiskop», blir inte ärkebiskop över daner den kungliga beskickningens sakframställan, och »swevi», utan endast över nordalbingerna, och istället fick han fortsätta i sin roll som legat

över daner, »sveones» och slaver. Det senare är 2 Se Janson, »Konfliktlinjer i tidig nordeuropeisk kyrkoorgan- en formulering som känns igen från Gregorius isation», s. 220. IV:s privilegibrev för Ansgar. Om det skulle vara 3 Wolfgang Seegrün, Das Erzbistum Hamburg in seinen älteren Papsturkunden (Studien und Vorarbeiten zur Germania Pon- tificia 5; Köln och Wien: Böhlau 1976), s. 37.

191 kyrkohistorisk årsskrift 2012

privilegiebrevet för Ansgar dock av Gregorius Malcolm Lambert IV:s tidigare privilegiebrev. CHRISTIANS AND PAGANS. The recensioner Eric Knibbs har gjort ett stort och viktigt Conversion of Britain from Alban to arbete med att sätta sig in i och försöka bena Bede ut de osedvanligt komplicerade förhållanden New Haven and London: Yale University som omgärdar Hamburg-Bremens tidigaste rät- Press 2010, xx, 329 sid. tigheter. Till avhandlingen främsta förtjänster Redan på den första sidan av bokens Introduc- hör att en skildring av detta problemkomplex tion förklarar författaren vad han menar vara sin nu föreligger på engelska, men avhandlingen och grundläggande uppgift. Han skriver: »I believe det vetenskapliga samtalet hade dock vunnit på the primary task of an historian is to tell, as far om författaren kunnat, eller åtminstone, när nu as he possibly can, what happened». Problemen handledaren ändå är både svensk och väl insatt, med en sådan metod är många och uppenbara. fått hjälp med att ta del av såväl äldre som nyare Det räcker knappast med att precisera uppgiften skandinavisk forskning på området. De problem- till att, med hjälp av den nyare forskningen, ställningar som Knibbs tar som utgångspunkt är försöka berätta historien »of how Christianity ju nämligen inte nya. Avhandlingen är i själva fared in every part of our island, Wales and verket ett fint uttryck för radikal källkritisk Scotland as well as England» (s. xv). Därmed har omvärdering i svensk »weibulliansk» anda. Att förf. visserligen sagt något viktigt och i och för läsa hans bok är på många sätt både upplysande sig riktigt, nämligen att man knappast – som så och intressant, men när det kommer till själva ofta har skett – kan berätta om Englands, eller huvudtesen går författaren otvivelaktigt för Storbritanniens, kristnande utan att ta hänsyn långt i sin strävan att hävda hur mycket förfal- till alla de folk och tungomål som levde tillsam- skande som Ansgar och Rimbert faktiskt var i mans, ibland med häftiga konfrontationer, på stånd till. Knibbs’ analys saknar tyvärr blick för de brittiska öarna; där levde nämligen under de rättsliga nyanser som med de finaste trådar kristningstiden åtminstone fem olika folk med vävdes av påvekansliet i förhållande till imperiet vitt skilda språk, olika keltiska (»British») och och dess avläggare. Det var i detta garn som germanska. Rimbert sedan fastnade.4 Problemet med att bara berätta vad som hände är bland annat att berättandet – för de läsare som HENRIK JANSON till äventyrs vill ha svar på bestämda frågor – inte ger några tydliga svar på sådana frågor utan så 4 Jfr Henrik Janson, »Var verkligen Ansgar Sveriges apostel?», lätt bara blir en konturlös och rapsodisk berät- i K. Norén, T. Olsson, & B. Ryder Liljegren (red.), Ctrl + alt + delete: omstart för humaniora. Populärvetenskapliga telse av sådant som råkar intressera författaren. föreläsningar hållna under Humanistdagarna den 14–15 själv. Trots att boken säger sig behandla vad vi oktober 2000 (Göteborg: Humanistiska fakultetsnämnden 2000), s. 131–139; Henrik Janson, »Konfliktlinjer i tidig nord- brukar kalla för kristningstiden på de brittiska europeisk kyrkoorganisation» s. 217–220; Henrik Janson, »Vikingar och kristendom: några huvudlinjer i och kring öarna – från martyren S:t Alban på 200-talet den kyrkopolitiska utvecklingen i Norden ca 800–1100» i till Beda Venerabilis († 735) – sägs exempelvis Historieforum 2009 (6):2, s. 58–88. För det större politiska sammanhanget jfr Henrik Janson, »Nordens kristnande ingenting om gudstjänstlivet under denna tid och Skytiens undergång» i H. Janson (red.) Från Bysans (som dock har behandlats av flera forskare under till Norden. Östliga kyrkoinfluenser under vikingatid och tidig medeltid (2005) s. 165–217; och densamme »Scythian senare tid) och om den fromma diktningen Christianity» i I. Garipzanov & O. Tolochko (eds.), Early Christianity on the Way from the Varangians to the Greeks nämns bara helt kort Caedmon, herden vid (Ruthenica, Supplementum 4, 2011) s. 33–57 (= http:// klostret i Whitby (s. 205), men ingenting om att histans.com/JournALL/ruthenica/ruthenica_2011_suppl4/ ruthenica_2011_suppl4.pdf); samt Sverrir Jakobsson, härmed var födelsestunden inne för den rika »Mission Misscarried. The Narrators of the Ninth-Century kristna episka diktningen på fornengelska. På Missions to Scandinavia and Central Europe» i Bulgaria Mediaevalis 2/2011, s. 89–109. Aldhelm, abboten av Malmesbury och slutligen

192 biskopen av Sherborn till sin död år 709, som versitetsförlag kan ha låtit manuskriptet passera anses vara en betydande latinsk, och kanske den elementäraste granskning. I notapparaten allmän också fornengelsk, författare, spills inte många citeras en hel del litteratur, dock för säkerhets ord. Mitt i ett avsnitt, som med exempel från skull bara engelskspråkig sådan, men, vad värre de brittiska öarna behandlar personligheternas är, ofta ofullständigt, och ibland rent felaktigt,

betydelse för ett framgångsrikt missionsarbete, vilket är så mycket mera anmärkningsvärt som kyrkohistoria handlar det plötsligt på några rader också om boken saknar en samlad bibliografi över källor Sverige (s. 299). Inte ens en svensk läsare av de och anförd litteratur. Den bristen kompenseras raderna torde dock med säkerhet kunna tala om ingalunda av det Index, som avslutar boken, ty vad som åsyftas; möjligen handlar det om Ansgar det innehåller också det en stor mängd onöjaktig- och hans »misslyckande» och Eskil och hans heter, inkonsekvenser och rena felaktigheter. En följeslagares mera framgångsrika verksamhet elementär förutsättning för att ett Index i någon två århundraden längre fram. Vi tackar för den mån skall kunna ersätta en bibliografi är självfallet oväntade uppmärksamheten! Och hur kan man att dess hänvisningar är korrekta och exempelvis skriva (s. 121); »In Pictland, the elite used ogham hänvisar till det första ställe i boken, där ett visst rather than Latin», när »ogham» inte som latin arbete omnämns. Det är också en fördel, om en är ett språk utan en skrivstil? författare bestämmer sig för vad en viss forskare En framställning som saknar tydligt precise- heter. Så kallas den utmärkta bokhistorikern rade frågeställningar ger, som vi av erfarenhet m.m. Michelle P. Brown i Index för »Michelle vet, naturligt nog heller inga tydliga svar. Vad vi Brown», men i ett antal fotnoter (s. 290f.) ibland här får är i stället en uppsjö av – i bästa fall – »M. P. Brown» och ibland bara »Brown», alltså rätt återgivna så kallade »fakta» och en mängd tre olika namnuppgifter om samma person. Var ort- och personnamn, som i många fall också och en som använt en större bibliotekskatalog torde vara obekanta även för läsare som har vet vilka besvär sådana slarviga referenser kan tämligen goda kunskaper i de brittiska öarnas ställa till med. Bara ytterligare ett par exempel på äldre historia. Denna slappa stil medför att oförlåtligt slarv: På s. 5, not 11, hänvisas till flera framställningen ibland ger intryck av att vara författare (Bammesberger, Fulford, McManus, en berättarglad persons intellektuellt okontrol- Sims-Williams och Wollmann) som inte ens finns lerade svada. Anmärkningsvärt är att långa upptagna i Index. På s. 97 står, att »Elizabeth stycken av framställningen bygger på medeltida Okasha has suggested», men ingenting om var historiska och hagiografiska verk – främst gäller hon har gjort detta. På samma sida, not 37, det den Vördnadsvärde Bedas Engelska kyrko- finns en hänvisning till ett arbete av »Crawford, historia och Stefan av Ripons Vita över biskopen Scotland», men ingen sida anges. För övrigt är Wilfrid – men detta sker utan att dessa skrifters det fråga om Barbara Crawford, som i not på värde som historiska källor får någon ordentlig föregående sida kallas »B. E. Crawford». I not behandling; det påpekas bara helt allmänt att de 40 ett par sidor längre fram hänvisas rätt och anförda källorna är klart partiska (se t.ex. s. 289, slätt till »Blair, Church 21», ett verk av John där Stefan av Ripons Vita om Wilfrid karakte- Blair som inte anförs på något av de ställen som riseras som »partisan hagiography»). Det borde Index hänvisar till. Vad som avses är förmodligen kanske leda till en viss försiktighet i berättandet? hans utmärkta bok The Church in Anglo-Saxon Smärre formella brister får man väl också i en Society från 2006. Bokens fotnoter innehåller fackbok ha överseende med, men i denna bok exempelvis på s. 100, 102, 111, 146, 165 och 218 är de så talrika och ofta så störande att man hänvisningar till olika arbeten av den välkända måste fråga sig, hur ett ansett amerikanskt uni- medeltidshistorikern Barbara Yorke, men i Index

193 kyrkohistorisk årsskrift 2012

nämns bara s. 132, där hennes namn däremot Ulrike Treusch saknas. BERNHARD VON WAGING († 1472), recensioner Det får räcka! Jag kan försäkra, att de exempel EIN THEOLOGE DER MELKER på innehållsliga och formella onöjaktigheter som REFORMBEWEGUNG. Monastische Theologie im 15. Jahrhundert? (Beiträge jag anfört bara är en bråkdel av dem jag funnit. zur historischen Theologie 158) Den som vill skaffa sig en vederhäftig kunskap i Tübingen: Mohr Siebeck 2011, xviii, 356 det viktiga ämnet bör alltså söka den på annat sid. håll än i den mångskrivande, men så tydligt non- chalante pastorns här behandlade bok. Exempel Under många århundraden var munkar, nunnor på var en sådan kunskap står att finna, har jag och kloster, som bekant, sådant man hos oss inte redan antytt, men många andra författare och talade om, annat än med avståndstagande, för verk skulle också kunna nämnas; exempelvis att inte säga avsky; några exempel på den saken den av Thomas Charles-Edwards utgivna After finns lätt tillgängliga att läsa redan i den andra Rome, den numera klassiska boken The Celtic av de två här anmälda böckerna. Det gällde visst Realms av Myles Dillon och Nora Chadwick, inte bara bland sådana författare som kallade olika arbeten av Eamon Ó Carragáin, etc. etc. sig evangeliska eller protestanter av skilda slag, ty sådant tal förekom också, särskilt under den ALF HÄRDELIN »upplysta» tiden kring sekelskiftet 1800, bland många författare som kallade sig katoliker. Nu är läget sedan flera decennier i vida kretsar ett annat. Särskilt när det gäller den senmedeltida SENMEDELTIDEN REVIDERAD – historien är forskningsläget också helt förändrat: EN KRÖNIKA OM KLOSTER OCH litteraturen om sådant som gäller den monastiska KLOSTERFOLK rörelsen är också för den tiden överflödande rik, den engagerar forskare från en lång rad olika aka- James G. Clark demiska discipliner – teologiska, humanistiska THE BENEDICTINES IN THE MIDDLE AGES och samhällsvetenskapliga – och den präglas i (Monastic Orders) allmänhet av en saklig, om inte rent av generös, Woodbridge, Suffolk, U.K.: Boydell Press ton. De forskare som nu träder fram på arenan 2011 x, 374 sid. har förvisso mycket olika infallsriktningar och lägger tonvikten på olika sidor av historien, men det finns nu på området ett ganska väl utforskat MONASTICISM IN LATE MEDIEVAL vetande. Men dock: vem är den djärve som tror ENGLAND, c. 1300–1535. Selected sig om att kunna sammanfatta det väsentliga om sources translated and annotated den (sen)medeltida klosterrörelsen? Den första with an introduction by Martin Heale (Manchester Medieval Sources Series) bokens författare har dock, som titel antyder, gjort två inskränkningar rörande syftet: det Manchester and New York: Manchester University Press 2009, xiv, 248 sid. skall bara handla om (1) medeltiden och om (2) benediktiner. Men det senare är knappast någon verklig begränsning, ty vilka munkar och nunnor under denna tid var inte i någon mening benedik- tiner – jag talar alltså inte om den andra grenen av vita religiosa: de utåtriktade bröderna inom tiggarordnarna (dominikaner, franciskaner och

194 augustineremiter)? Till och med de stränga kar- RB. Också dessa, liksom alla de andra nämnda, tusianerna uppvisar tydliga benediktinska drag. betraktade Benedikt av Nursia som sin »fader». allmän Få begrepp i den medeltida kyrkohistorien Alla dessa hittills antydda frågor berörs, om än är dock svårare att definiera än »benedikti- kortfattat, på olika ställen av Clark, men han kan ner», ty på vilka klostermänniskor kan eller naturligtvis inte annat än acceptera den brokighet

bör man använda det begreppet? Den engelske som faktiskt utmärker dem som under tidernas kyrkohistoria historikern James G. Clark skiljer ibland mellan lopp kallat sig benediktiner, därför att de främst benediktiner och »pseudo-benediktiner». Med inspirerats av RB. Den regeln är ju heller inte de senare menar han uppenbarligen sådana som särskilt originell utan kan anses tillhandahålla följer en blandregel, en regula mixta. Härmed ett sparsmakat urval formuleringar hämtade menas ett regelverk som tillsammans med den från den samlade fornkyrkliga, även den östliga, benediktinska regeln (RB) innehåller inslag erfarenheten (Basilios den store) av vita religiosa från andra regelsystem, främst från den iriske (Clark, s. 5–22). Clark sammanfattar pregnant munken Columbanus, han som bl. a. grundade så (s. 27): »The RB captured the imaginatiaon Luxeuil i Vogeserna och Bobbio i Norditalien, of early medieval Europe not because it offered och –­ kanske – den frankiske Cæsarius av Arles an alternative form of religious life but, on the (Clark, s. 26–30). Men regelfrågan är ändå inte contrary, because it could be readily assimilated den enda avgörande, ty ett kloster får sin inrikt- into existing monastic practice», i väster och i ning inte bara av formellt antagna regler utan öster. också exempelvis av konstitutioner rörande det Det särskilda värdet i Clarks bok ligger i stället dagliga, inte minst det liturgiska, livet i klostret. på ett annat plan: han ägnar sig på ett i forsknings- Det handlar vidare om spänningen mellan den litteraturen inte särskilt vanligt sätt främst åt att cenobitiska livsformen och den eremitiska, vilka behandla det brokiga praktiska, konkreta livet båda sanktioneras av RB som autentiska former i de medeltida klostren, inte bara i de brittiska av monastiskt liv (RB, cap. 1) . Flera rörelser utan också i de kontinentala. Härvid stöder han under tiden runt år 1000 ville förstärka just det sig på en mycket rikhaltig samling av urkunder eremitiska elementet utan att fördenskull helt och på en rik forskningslitteratur, dock beklag- överge det cenobitiska. Så uppstod i Italien exem- ligtvis praktiskt taget bara den engelskspråkiga. pelvis kloster som Camaldoli och Vallombrosa, Kanske bör man i sammanhanget anmärka, att vilka snart blev utgångspunkten för kongrega- förf. utan vidare diskussion betraktar påven tionsbildningar, som med sina speciella accenter Gregorius som upphovsman till de »Dialoger» – eremitiska och asketiska – dock betraktade sig som i sin andra bok berättar om Benedikts liv, som i grunden benediktinska (Clark, s. 50–59; se men som vissa forskare med goda skäl visat vara även Allesandro Barban & Joseph H. Wong, Il tillkomna betydligt senare (se härom t. ex. KÅ primato dell’amore. La spiritualità benedettina 2003 s. 205–206). Den författarfrågan torde camaldolse, Assisi 2011, och Giordano Monzio ännu inte vara definitivt löst, och det borde man Compagnoni, I Vallombrosani nella società tills vidare respektera. italiana dei secoli XI e XII, Vallombrosa 1995). Den grundläggande bild som Clarks bok Vilka som är »rena» eller »äkta» benediktiner är ger av benediktinerna under deras medeltida det alltså inte lätt av avgöra, något som blir ännu historia kommer särskilt tydligt fram i det långa svårare, när det kommer att handla om cister- och synnerligen läsvärda kapitlet om deras cienserna, som framträdde runt år 1100 som en »kultur» (s. 189–254). Från det antika bildnings- reformrörelse med syfte att följa en striktare, och systemet hämtades främst de språkliga ämnena som man menade mera »bokstavlig» tolkning av grammatik och retorik. På den grunden vilade

195 kyrkohistorisk årsskrift 2012

så det intensiva bibelstudiet och den liturgiska Hos Heale handlar det dock inte bara om tjänsten, vilka båda på ett omisskänneligt sätt benediktiner utan även om andra ordnar av recensioner genom århundradena kom att skilja klosterfol- monastisk (cistercienser och kartusianer) och ket från skolastikerna. Detta gäller inte minst kanonikal typ (augustinkorherrar och premon- om senmedeltiden, som på många håll och på stratenser), och inte minst om birgittinerna i Syon flera sätt präglades av betydande reformrörelser Abbey. Jag tvekar inte att betrakta de här två, (s. 309–315). Härom skall det handla utförligare hittills nämnda, böckerna som goda och väldo- längre fram. Men redan här måste den revisio- kumenterade revisionistiska inlägg, ägnade att nistiska tendensen i Clarks arbete framhållas. inte minst modifiera bilden av den förreforma- Den visar sig inte minst i hans omvärdering av toriska kyrkan som kraftlös och förbrukad. De den utgående medeltiden, tidigare av forskarna i dokument i engelsk översättning som presente- allmänhet, de protestantiska lika väl som många ras i Heales samling ger, tillsammans med den katolska, betraktad som en resignerad förfallspe- utförliga, men väl avvägda inledningen, mycket riod med svikna ideal. att fundera över.

Vändningen från den övervägande negativa synen Den tredje boken som skall behandlas i denna på den senmedeltida kyrkan och dess monastiska krönika skiljer sig från de båda första inte livsformer blir ännu tydligare i den utförliga, bara genom sitt tyska språk utan även genom men ytterst nyanserade, inledningen till Martin att koncentrera framställningen till en enda Heales textsamling. Det kan verka förvånande, munk, sedermera priorn och klostervisitatorn i att här är det den lärde benediktinske forskaren Tegernsee, ett kloster tillhörigt Melkgruppen; de David Knowles som särskilt får utstå kritik för två andra betydande monastiska reformcentra sin tolkning av senmedeltiden. Knowles och de inom det tyska språkområdet var Kastl och som i likhet med Heale vill revidera Knowles Bursfelde. Bernhard från Waging, som munken anlägger här helt olika måttstockar. Under det heter, kan betraktas som en av denna grupps att Knowles tenderade att se varje utveckling mest betydande författare, med en rad skrifter, bort från RB:s ursprungliga intentioner som ett främst till tjänst i den reform av de benediktin- avfall och som en kompromiss med den »värld» ska klostrens andliga livsformer som utmärkte som klosterfolket definitivt borde vända ryggen de nämnda kongregationerna – och givetvis till, är de senmedeltida benediktinerna, kanske först och främst dessas italienska moderkloster: främst till följd av samhällsutvecklingen, mera Subiaco och Santa Giustina i Padova. Förutom de benägna att samarbeta med den utvecklingen, i nämnda skrifterna av vår Bernhard måste också den mån den ligger i linje med deras plats i den nämnas en stor samling brev och predikningar. kyrkliga organismen. Heale formulerar det så (s. Tyvärr är bara en liten del av alla dessa skrifter 33): »In fact, it is arguably its creative responsive- utgivna av trycket. Förf. citerar i förekommande ness to contemporary trends outside the cloister fall, även i brödtexten, märkligt nog för en svensk – in religious and secular matters alike – that is läsare, de latinska grundtexternas ordalydelse, the most salient characteristic of late medieval utan översättning. English monasticism. This should not be viewed Nu ingick förstås priorn i Tegernsee i ett stort as worldliness or laxity, rather it reflects a more nätverk av visitatorer, som i reformkonciliernas outward-looking interpretation of the monastic (Konstanz’ och Basels) anda skulle genomföra ideal.» Med andra ord: det handlar om ett de nödvändiga och länge förberedda refor- monastiskt liv som funnit sin plats i den kyrkligt- merna »till huvud och lemmar». I spetsen för kulturella organismen och som inte längre ser sig visitatorerna inom de tyska kyrkoprovinserna främst som dess radikala alternativ. hade påven Nikolaus V satt den store filosofen

196 och teologen Nicolaus Cusanus, med vilken vår det här handlar om en »monastisk teologi» under prior ivrigt brevväxlade. Vid Bernhards sida och 1400-talet. Svaret blir nu tämligen oklart, främst allmän som hans rådgivare stod också andra betydande därför att hela bildningsläget under medeltidens kyrkomän, exempelvis biskopen av Freising slutskede var ett annat än trehundra år tidigare. Johann von Eych och kunniga och reformsinnade Nu handlar det samt och synnerligen om munkar

benediktinska medbröder från olika sydtyska som alla – såväl huvudpersonen som hans teolo- kyrkohistoria kloster. giskt aktiva medbröder – hade studerat vid uni- Hela denna vida historiska ram behandlas versitetet i Wien och där givetvis präglats av dess i bokens två första kapitel. Men förf. har, som senskolastiska professorer (s. 281–287). Vill man framgår av bokens underrubrik, ett speciellt syfte ändå, som förf., behålla begreppet »monastisk med sin undersökning, nämligen att pröva om teologi» också för den senmedeltide Bernhard Bernhard från Waging också – liksom sin namne och hans skrivande medbröder, måste man – som Bernhard av Clairvaux tre århundraden tidigare förf. också gör – medge de viktiga skillnader som – förtjänar att betecknas som en representant för finns mellan munkarnas teologiserande under den »monastiska teologin» i Jean Leclercqs anda; de olika århundradena (s. 293–296). Förteck- den senare hade ju, främst med utgångspunkt ningarna över källor och forskningslitteratur är från 1100-talets stora munkar för länge sedan utförliga och visar såväl vad som hittills intres- försökt att karakterisera en sådan, i kontrast serat forskarna och vad som ännu behöver en med den skolastiska. För att få underlag för ett fördjupad behandling. Och främst behöver vi svar behandlar nu den tyska doktoranden, elev pålitliga, kritiska utgåvor av en rad senmedeltida till professorn i Tübingen Ulrich Köpf, i var sitt källor. kapitel tre för munkrörelsen viktiga frågor: (1) I vilken mening kan då också denna bok frågan om de två livsformerna vita activa och vita sägas vara revisionistisk? Väl främst därför att contemplativa, (2) frågan om intellektets plats i den, trots sina påtagliga, ovan påtalade brister, theologia mystica och (3) frågan om näringsaske- riktar uppmärksamheten på dessa senmedeltida sen: gäller fortfarande det förbud att äta kött som munkar, vilkas mödor inte brukar uppmärk- RB en gång stadgade? sammas alls i teologi – eller för den delen spiri- Av en modern, protestantiskt fostrad läsare tualitetshistoriska arbeten. Om man ville kalla fordras det väl en del tålamod för att inse den deras teologi för senskolastisk eller monastisk stora teologiska vikten och betydelsen av sådana är dock en besvärlig fråga att besvara. Man bör frågor. Tyvärr får läsarna i det avseendet inte så nog snarare inse, att sådana »rena» alternativ mycket hjälp, ty här förs inga djupare resonemang. i verkligheten inte finns, åtminstone inte för Förf. nöjer sig i stället med att närsynt och skol- senmedeltidens del. En renodlad »benediktinsk» mässigt i tur och ordning referera sina källor. Det teologi med klara skillnader gentemot andra slag innebär, att tankar och formuleringar upprepas av katolska teologier finns inte heller. till leda utan att i sak något avgörande nytt ALF HÄRDELIN kommer fram under framställningens gång. Det hade avgjort varit till fördel, om förf. i stället hade valt en problemcentrerad, systematiskt genom- Michael E. Goodich arbetad disposition. Då hade man – även utan MIRACLES AND WONDERS. The Development of the Concept of Miracle, den tyngande tjänstepliktens krav som recensent 1150–1350 (Church, Faith and Culture in – kanske velat fortsätta läsningen. Då hade man the Medieval West) förmodligen också fått ett bättre underlag att Aldershot: Ashgate 2007, XII, 148 sid. med författarens hjälp kunna besvara frågan, om I förordet till den postumt utgivna Miracles

197 kyrkohistorisk årsskrift 2012

and Wonders skriver Gary Dickson att boken att frambringa en mer förnuftig grund för den behandlar ämnen som under många år enga- kristna tron på mirakler i relation till uppkomsten recensioner gerade författaren, den framlidne professorn av heresier och andra former av otro; att jämföra i medeltidshistoria vid universitetet i Haifa, respektive kontrastera »folkliga» mot mer lärda Michael E. Goodich (1944–2006). Fokus ligger föreställningar kring mirakler; och slutligen, att på att förklara hur underverk och mirakel kom söka finna belägg för hur man kom att utveckla att utgöra väsentliga beståndsdelar i helgonkult och tillämpa ett regelverk vid prövningen av och hagiografi i Europa ca 1150–1350. Genom mirakelberättelser under perioden. Författaren att uteslutande arbeta med källtexter från såväl påpekar vidare att ett rikt material visserligen olika tidpunkter som ett stort geografiskt område finns att tillgå inom konsten, t.ex. illustrationer erbjuder författaren läsaren en nära inblick i hur och illuminationer, fresker, altaruppsättningar undergörande och mirakler inte enbart kom att och skulpturer, men att han valt att begränsa sin prägla den officiella kyrkliga utvecklingen på studie till skriftligt material fördelat på kanoni- områden som kyrkorätt och processförfarande sationsakter och samtida hagiografisk litteratur i samband med etablerandet av nya kulter. Än såsom legender (vitae) och mirakelsamlingar, viktigare för Goodich tycks vara att visa på hur filosofiska och teologiska verk som behandlar studiet av underverk och mirakler kastar ljus mirakler kopplade till Gud, profeterna, änglar, över det dåtida samhället och dess sociala grup- helgon, djävulen, etc, predikningar som åter- peringar. Likaså, säger Dickson, påvisar förfat- speglar såväl ideal bland de lärda som försöken taren ett ständigt pågående samspel mellan två att förmedla denna teologi till en bredare åhörar- »kristendomar»: en bildad och en folklig. Och skara och slutligen kyrkorättsliga källor som hör det är just detta sistnämnda som är en av bokens ihop med kanonisationsprocesser. absoluta styrkor. I använt källmaterial framgår I sin introduktion beskriver Goodich kort och tydligt hur den bildade kyrkliga eliten, represen- koncist de olika problem som lätt uppstår vid det terad av såväl påvar och kardinaler som kanonis- akademiska studiet av mirakler. Å ena sidan kan ter och lokala biskopar, var beroende av »vanligt de uppfattas som artefakter från ett (förkristet) folk» och deras individuella och/eller kollektiva förflutet eller som besynnerliga föreställningar religiösa erfarenheter – både i processen med att som i första hand återfinns hos en outbildad granska, ratificera och etablera kulten av nya underklass; å andra sidan har mirakelberättel- helgon och i utformandet av ett slags vetenskap- serna inom hagiografin betraktats som verktyg ligt system eller schema som kunde tillämpas hela för religiös propaganda hos en förtryckande processen igenom – från de allra första vittnes- kultur – den kyrkliga eliten. Författaren medger börden om det förmodade helgonets helighet till att sådana spänningar mellan folkfromhet och det officiella och universella erkännandet och den bildade, kyrkliga elitens kultur också är firandet av vederbörandes kult. karakteristisk för den period han undersöker. En av drivkrafterna, säger författaren själv, Från de kyrkliga myndigheternas sida skapar har varit att – mer eller på ett annat sätt än vad man utrymme för teologisk utveckling kring »det som enligt hans mening tidigare gjorts – utvidga övernaturliga» – i den officiella läran och kulten. det vetenskapliga studiet av medeltida hagiografi Samtidigt strävar man efter att betona och till till att också omfatta mirakelberättelsernas roll. och med förstärka den folkliga förankringen Författaren lyfter fram ett fyrfaldigt syfte: att genom att lyfta fram lekmän som karaktärsvitt- utforska relationen mellan förnuft och uppen- nen i viktiga processer. barelse i medeltida uppfattning av mirakler; att Författaren pekar vidare på hur förebilden för sätta de kyrkliga myndigheternas strävan efter de medeltida helgonens mirakler och underverk

198 återfinns i de kristnas heliga skrifter, i både helt avgörande för kanonisationsprocessens Gamla och Nya testamentet, samt att man fullbordande vid periodens slut. allmän under perioden, inom både judendom och islam, återfinner en motsvarande lärd reflektion kring Min huvudsakliga kritik mot Goodichs bok rör mirakler. framför allt tre områden: begreppsapparat och

Goodich lyfter också fram ytterligare utma- uttryck, störande upprepningar eller inkonsek- kyrkohistoria ningar: dels behoven att stävja missbruk som venser samt korrespondens mellan syfte och uppstod, särskilt i takt med att helgonreliker resultat. När det gäller det förstnämnda, finner spreds och kulter ökade i popularitet, dels jag författarens användning av uttrycket »the behoven att upprätta manualer för att skilja Central Middle Ages» för perioden 1150–1350 mellan mirakel av godo och av ondo, inom det problematisk. Man ställer sig frågan om och officiella och inom vad som klassas som heretiska hur detta begrepp och denna period förhåller sig rörelser etc. En särskilt intressant iakttagelse till det mer allmänt bekanta »högmedeltiden». i samband med detta är de distinktioner som Tanken, anar man, är en vilja att inkludera görs och kodifieras av den bildade eliten under snarare än exkludera, och detta särskilt med perioden, väl formulerade av påve Clemens tanke på att utvecklingen av vad vi uppfattar som VI (död 1352) som enligt Goodich säger: »all »medeltida» just under angiven period uppvisar miracles may be wonders but not all wonders are större »samtidighet» i stora delar av västra miracles.» Europa än vad som ryms i begreppet »högmedel- Bland de viktigaste resultaten av Goodichs tid». Samtidigt visar detta på det problematiska undersökning vill jag lyfta fram följande: med att inom historievetenskapen etikettera (1) den medeltida hagiografin reflekterar den och periodisera. Hit hör även att vissa centrala antika biografin/hagiografin så till vida som uttryck i Goodichs text, t.ex. »ex voto offerings», det handlar om ett uttalat (ut)bildande syfte inte alls förklaras i brödtext eller fotnoter medan med betonande av ett föredömligt liv och annat upprepas minst en gång för mycket, sett ur leverne; ett läsbarhetsperspektiv. (2) behovet och bruket av stereotyper, både vad Andra exempel på sådana ganska störande gäller helgonlegendernas utformning och upprepningar är t.ex. konstateranden om hur miraklernas karaktär och funktion, ses som mirakler och underverk i såväl hagiografi som något positivt snarare än något negativt. Dels kanonisationsprocedurer tidigt kommer att bidrar sådana stereotyper till att föra en viss gestaltas ganska stereotypt, och om döda barn tradition vidare, dels uppställer de principer som återuppväcks respektive personer som och utgör därmed ett slags schema mot vilket drabbats av fysiska åkommor och blivit helade nya kulter och mirakler kan prövas; och att dessa jämte helgonen själva är bland de (3) individuella liksom kollektiva erfarenheter mest frekventa aktörerna i (»framgångsrika») av undergörande hos representanter för mirakelberättelser och legender. Här kan också den folkliga kulturen är helt avgörande för nämnas några störande inkonsekvenser: på hur den allmänna proceduren kommer att de flesta ställen omnämns Jakob de Voragines utformas och i viss mån standardiseras av den berömda verk som Legenda aurea, men på några bildade kyrkliga eliten under 1300-talet; ställen hänvisas istället till the Golden Legend (4) drömmar och visioner om ett presumtivt av samme författare, dvs. den engelska titeln av helgons kapacitet, hos såväl vittnen ur de samma verk; visionären Kristina av Stommeln folkliga lagren som kyrkliga ledare, tycks (död 1312) omnämns som både Christina och Christine. När det gäller helhetsintrycket av hur Goodich

199 kyrkohistorisk årsskrift 2012

genomför sin intressanta och relevanta under- med ständigt ökande anspråk och befogenheter sökning tenderar detta dock att bli mer negativt när det gällde t.ex. helgonkult – kan skönjas i recensioner än positivt. Om man i kyrkohistoriska och his- hans framställning. Samtidigt tenderar alltså toriska verk och texter alltför ofta kan tyckas viktiga uppgifter om den allmänna utvecklingen redogöra för den allmänna utvecklingen inom att hamna i skymundan på grund av en alltför ett visst område utan att levandegöra texten med stor detaljrikedom, onödiga upprepningar och hjälp av klargörande citat eller illustrationer ur författarens oförtäckta intresse för det sociala bevarat källmaterial, kan jag tycka att Goodich perspektivet och samspelet mellan den bildade hamnar i det andra diket. Den stora mängden eliten och folklig kultur. Det sista kan vara nog exempel hämtade ur källmaterial från olika tid- så intressant men svarar inte utan vidare mot de punkter och platser blir nästan övermäktig och förväntningar hos läsaren som författaren skapat tenderar helt enkelt att skymma bilden av den genom bokens titel, rubriker och uttalade syfte. allmänna utvecklingen under perioden. Utifrån Boken är postumt utgiven. Det kan tänkas att Goodichs bok är det tyvärr nästan omöjligt att en del av de brister jag påpekat i det föregående få tydligt grepp om hur, när och varför sådana lätt hade kunnat avhjälpas och helt enkelt beror centrala fenomen som miraklers och underverks på att författaren själv inte var aktiv vid slutredi- betydelse för den officiella kulten av helgon geringen av boken. Om detta vet vi inget. förändrades från mitten av 1100-talet till mitten ANNA MINARA CIARDI av 1300-talet. Som läsare kan man känna sig tvungen att konsultera (andra) handböcker i ämnet för att skönja den generella utvecklingen. Michael Basse Detta korresponderar inte särskilt väl med det ENTMACHTUNG UND SELBSTZERSTÖRUNG DES PAPSTTUMS (1302–1414) som Goodich inledningsvis uttrycker, nämligen (Kirchengeschichte in Einzeldarstellungen en önskan att råda bot på just en sådan brist inom II/1) forskningsområdet. Samtidigt erbjuder dock Leipzig: Evangelische Verlagsanstalt 2011, författarens framställning en närläsning av ett 184 sid. antal källor, vilka tydligt påvisar både likheter Det är händelserika dryga hundra år av Väst- och skillnader i såväl tid och rum och samtidigt europas kyrkohistoria som professor Michael skapar en viss närhet till händelseutvecklingen. Basse vid universitetet i Dortmund skildrar i Michael E. Goodichs syfte med boken är att sin bok. Titeln är talande och träffar rätt när sammanfatta den vetenskapliga förståelsen av det gäller vad som skedde på den allra högsta mirakler, att förklara orsakerna till det kyrkliga nivån inom västkyrkan. Resultatet av Bonifatius behov av att rättfärdiga tron på övernaturliga VIII:s anspråk på påvedömets universella herra- inslag som uppstod vid 1100-talets slut och att välde över andligt såväl som världsligt, tydligast identifiera de åtgärder som vidtogs för att förse uttryckt med retsam arrogans i bullan Unam denna tro med en filosofiskt förnuftig och juridisk sanctam år 1302, blev att påven i stor utsträck- försvarbar grund. ning förlorade sin maktställning i relation till Den sammanfattande eller översiktliga bild den världsliga överheten i de europeiska rikena, av miraklers och underverks plats i medeltida till att börja med särskilt i Frankrike. Från 1309 hagiografi och kyrkorätt som Goodich önskar kom påven att vara placerad i »babylonisk fång- förmedla – i en tid där den allmänna kyrkliga och enskap» i Avignon. teologiska utvecklingen präglades av kampen mot Det dramatiska skeendet i Anagni utanför heresier och andra hot mot läran, skolastikens Rom, där Bonifatius bokstavligen fick stryk med framväxt och, inte minst, ett stärkt påvedöme knytnävarna av den franske kungen Philippe

200 (IV) den skönes sändebud, kunde ha skildrats lite Man kan säga att konfliktperspektivet är det utförligare i boken, när den nu anges starta med som präglar framställningen som helhet, såväl allmän året 1302. Detta inte så mycket för det famösa när det gäller högsta kyrkliga och världsliga nivå slagsmålets skull som för att man gärna skulle som i fråga om mer lokalt begränsade fenomen vilja veta, hur detta hade blivit möjligt just då, när såsom lekmannarörelserna i olika kyrkoprovin-

man jämför med hur världsliga furstar tidigare ser, tiggarordnarnas betydelse i stiften, eller de kyrkohistoria mer rädddhågat och underdånigt hade förhållit olika kvinnliga ordnarna. Vi får veta en del om sig till påvens bannlysningar eller hot om sådana. hur dessa framträdde i relation till biskopar och Hur som helst var det början på die Entmach- sockenpräster. Det hör till bokens många olika tung. förtjänster att förf. är frikostig i sin konkretion Självförstörelsen kan sedan sägas ha nått sin genom att ge talrika exempel på konflikterna fulländning där boken avrundas, nämligen med utifrån det källmaterial som står till buds. konciliet i Pisa 1409, där man försökte få slut på Det första kapitlet är det mest omfattande den påvliga schism som hade uppstått efter 1378, av bokens sex och handlar om påve-kung-stat- sedan påven återvänt till Rom från Avignon. Till kyrka och innehåller många turer med bannlys- detta koncilium hade de båda påvar som då fanns ningar och interdikt. Därefter hinner förf. också och konkurrerade med varandra fått vederbör- redogöra för striden om fattigdom och rikedom lig kallelse, men de vägrade att infinna sig och bland kyrkans företrädare under 1300-talet, vägrade sedan att avgå när konciliet hade valt en digerdödens konsekvenser, skärseld och avlat, ny påve. Så var de då tre. kätterier och inkvisition samt kyrkans relation Detta läge bäddade för att konciliarismen – till judendom och islam och en hel del annat, tanken att högsta beslutande instans i kyrkan är innan han når fram till det nämnda konciliet i generalkonciliet, inte påven – som hade kommit Pisa. till uttryck i bland annat Marsilius av Paduas och Boken ingår i serien Kirchengeschichte in William av Ockhams skrifter från 1300-talets Einzeldarstellungen som nummer II/1. Serien första decennier, kom att vinna i styrka. Förf. har hittills har utkommit i nästan 40 volymer, lyfter fram Ockhams ståndpunkt att inte ens relativt tunna handböcker, som i de flesta fall ett koncilium egentligen räcker till för att fälla författats på 2000-talet. Kronologiskt sett avgöranden i trosfrågor, utan alla kristna skall handlar den första volymen om urkristendomen vara delaktiga utifrån motiveringen att »det som och den sista om protestantismen i Tyskland angår alla skall behandlas av alla». från krigsslutet till 2005. Basses bok innebär En viktig poäng när det gäller schismen från en uppdatering av den aktuellaste forskningen 1378 och framåt och som förf. understryker är rörande den skildrade perioden, även om det att konflikterna bland västkyrkans högsta före- tillhör den litterära genren att förf. inte för några trädare egentligen inte befann sig långt borta kritiska och djuplodade diskussioner med denna från livet i stiften runt omkring i Europa, så som forskning. Men med de generösa hänvisningarna man kanske skulle kunna tro. Vilken av påvarna i fotnoter, både till primärkällor och sekundärlit- som olika regenter och furstar liksom biskoparna teratur, samt den utförliga bibliografin (s. 11–32) ställde sig lojala mot kom att få konsekvenser på utgör boken också ett bra hjälpmedel för den som det kyrkliga området också regionalt. vill fördjupa sig, förutom att den är inspirerande Huvudfokus i boken ligger just på konflikterna att läsa. mellan påvemakt och världslig makt men även BERTIL NILSSON mellan religiösa rörelser på lokal nivå och det som förf. benämner ämbetskyrkan (die Amtskirche).

201 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Virginia Reinburg Eftersom i stort sett ingen haft tillgång till hennes FRENCH BOOKS OF HOURS. Making an otryckta avhandling, blir hennes bok trots allt recensioner Archive of Prayer, c. 1400–1600 ny även till innehållet – men tyvärr med en del Cambridge: Cambridge University Press otidsenliga referenser och förhållningssätt som 2012, 297 sid. nog passat bättre att publiceras på 1980-talet än Vår Frus tider är en medeltida bokform som ofta på 2010-talet enligt min mening. varit i fokus i forskningen. Utifrån den aspekten Boken är indelad i två sektioner där den första är Virginia Reinburgs bok French Books of Hours sektionen, »A Social History of the Books of inte någon ovanlig studie. Men den inriktning Hours», fokuserar på Vår Frus tider som bok som görs i boken bidrar till att placera Reinburgs och de sociala sammanhang som den brukades bok i kategorin sällsynta undersökningar. Boken i. Kapitel 1, »Culture and commerce», behandlar fokuserar nämligen på bedjande i Vår Frus tider utvecklingen av Vår Frus tider och relationen – något som sällan gjorts tidigare – och då med till trycktekniken. Böckerna var vanligen emfas på lekfolks bedjande i relation till dessa mycket personligt utformade och som sådana böcker och tideböner. mer anpassade till det handskrivna formatet än Virginia Reinburg är associate professor i till det massproducerade och tryckta, även om historia vid Boston University och har specialise- populariteten bland de mindre bemedlade ökade rat sig på lekfolks bruk av religiösa böcker under i samband med att priset på dessa böcker sjönk medeltid och tidigmodern tid samt på lekman- genom tryckteknikens införande. nadeltagande i mässan under samma tidsperiod Kapitel 2, »Owners and their books», är en och har utöver ovan nämnda bok även skrivit ett undersökning av den franska nobilitetens bruk flertal artiklar i ämnet. Reinburgs bok baserar av bönböcker och vem som beställde dessa sig på hennes avhandling från 1985 (Princeton dyrgripar till böcker. Reinburg konstaterar att University) vilken varit något av en »doldis» det tycks som om Vår Frus tider framför allt var inom medeltidsforskningen. Det är först nu, 27 år en bok för kvinnor, även om män också kunde senare, som den blivit klar för utgivning. Den bok bruka sig av den. Kapitel 3, »Prayer book and som nu finns utgiven är till stor del densamma primer», belyser läsandet av Vår Frus tider, dels som den tidigare outgivna avhandlingen men utifrån ett literacy-perspektiv och dels genom med uppdaterade referenser och nya diskussio- en undersökning av relationerna mellan det ner. Det är dock endast få avsnitt som har blivit mer officiella kyrkliga latinet och det mer inof- förnyade. (Detta vet jag, eftersom jag har haft ficiella folkliga franska språket. Vår Frus tider förmånen att få tillåtelse av Reinburg att läsa imiterade mässans liturgiska språk och kunde hennes opublicerade doktorsavhandling. Emel- även användas för parallelläsning under själva lertid kommer jag att bedöma hennes bok sådan mässan, menar Reinburg. den är utgiven år 2012.) Den andra sektionen, »An Ethnography of En amerikansk avhandling är skriven för en Prayer», berör därefter bedjandet som praktik specifik kontext – Sverige är ovanligt interna- i dessa böcker. Kapitel 4, »Words and rites», tionellt med att trycka doktorsavhandlingar definierar bedjande som dels språk, dels rit. – och inte tänkt att läsas av en större läsekrets. Den språkliga delen innehåller formuleringar I stället bearbetas avhandlingen till att passa en i bönerna och deras upplägg. Här identifierar förlagstryckt form samt om möjligt få denna Reinburg tre former av bedjande: samtal, över- utgiven. I Reinburgs fall har denna process enskommelse och besvärjelse. Rit-aspekten av tagit, som nämnts, mycket lång tid och hon har bedjande är i Reinburgs perspektiv agerandet i i flera artiklar hänvisat till sin kommande bok. samband med bedjande där bönen sätts in i ett

202 performativt sammanhang genom riten. Hon RELIGION OCH EMOTION kombinerar språk- och rit-aspekterna genom allmän att dra slutsatsen att bedjande kan ses som en Samlingsrecension muntlig rit. För samma forskningsområde se den introduce- Kapitel 5, »A fragment of religion», utgår från rande samlingsrecensionen i KÅ 2011 s. 257 ff.

Marcel Mauss’ förståelse från början av 1900- kyrkohistoria talet att bön är en viktig aspekt i religionen om än inte den mest centrala. Här kopplar Reinburg 1. Susan C. Karant-Nunn THE REFORMATION OF FEELING. Shaping samman bedjandet i Vår Frus tider med olika the Religious Emotions in Early Modern former av bedjande såsom böner till helgon, Germany. böner under mässan och legender kring böner Oxford: Oxford University Press 2010, och deras gudomliga inverkan. 342 sid. Kapitel 6, »Prayer to the Virgin Mary», fokuserar på huvudpersonen för Vår Frus tider, Jungfru Maria, och analyserar de olika bilder och 2a. Nico H. Frijda, Antony S.R. berättelser som vävts in i tidebönerna ur Marias Manstead & Sacha Bem (eds.) liv med Jesus och konsekvenserna av Marias EMOTIONS AND BELIEFS. How Feelings relation till sin son för den bedjande individen Influence Thoughts (Studies in emotion and social interaction. Second series) som brukade Vår Frus tider. Boken avslutas med en kortare sammanfattning. Cambridge: Cambridge University Press 2000, 249 sid. Virginia Reinburgs bok torde 1985 ha varit en revolutionerande undersökning av medeltida böneliv och bönboksbruk. Nu, 2012, är den inte 2b. Nico H. Frijda, Antony S. R. lika aktuell. Det har hänt mycket sedan dess och Manstead & Sacha Bem (red.) även om författaren har försökt att uppdatera EMOTIONER OCH ÖVERTYGELSER. Hur sina resultat med nyare forskning bygger känslor påverkar våra tankar grunden likväl på föråldrad forskning och på Översättning: Marika Hagelthorn ; förhållningssätt som inte längre är relevanta. Att fackgranskning: Susanne Wiking enbart utgå från teoretiker från första halvan av Lund: Studentlitteratur 2002, 322 sid. 1900-talet (såsom den tidigare nämnde Mauss, men även Bakhtin) utan att problematisera dessa och inte heller ta med senare, mer relevant 3. Tim Dalgleish & Mick J. Power forskning kring bedjande och bönens betydelse i (eds.) HANDBOOK OF COGNITION AND EMOTION religionen gör att Reinburgs bok blir en märklig kombination av 1980-tal och 2010-tal. Hon har Chichester: John Wiley & Sons 1999 (2000), 843 sid. heller inte slipat bort de mer avhandlingslika inslagen kring begreppsutredning av olika teore- 1. tiska ansatser och historiska tolkningar (läs tidigt Var och en som rest utomlands och besökt kyrkor 1900-tal) av bedjande och religion. Trots detta respektive bevistat gudstjänster inom olika utgör Reinburgs bok en viktig källa till studiet kristna samfund kan intyga att det rådande emo- av medeltida bedjande, kanske främst genom tionella »klimatet» skiljer sig från fall till fall. Att sitt konsekventa fokus på lekmannareligiositet närmare granska/beskriva den känslomässiga under medeltiden. upplevelsen och spåra dess ursprung och historia VIKTOR ALDRIN i reformationstiden har varit den uppgift som

203 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Susan C. Karant-Nunn griper sig an med i sin bok 7. The Formation of Religious Sensibilities; The Reformation of Feeling. Den handlar om The Reception of Recommendations for Proper recensioner emotionalitet i tysk senmedeltida religionshis- Feeling, 8. The Religious Emotions. Conclusions. toria (c:a 1400–1600), med en koncentration på – Anmärkningar. Index. lutherdom. Det rör sig om en instrumentalisering Kommentarer till uppläggningen och styrning av känslolivet. Utgångspunkten för Nunn var iakttagelsen av avlägsnandet av så gott När man betänker att hela känslospektrat som alla kvinnobilder ur lutherska kyrkor, vilket omfattar både glädje och sorg, retorikens ethos hon först sett främst ur genderperspektivet. Som och pathos, måste man konstatera att avhand- föregångare nämner hon bl.a. »Works by John lingen begränsar sig till främst den mörka pathos- Corrigan, specialist on emotion and religion, sidan genom sitt urval av predikningar enbart om and Nico H. Frijda, psychologist of emotion and passionstiden och döden. Man kan beklaga det, its relation to belief» (s. 7). Hon begagnar som då särskilt Martin Luther har betonat trons gläd- »framework» en teori av historikern William M. jesida, och »evangelium» de facto betyder »det Reddy i hans arbete The Navigation of Feeling. glada budskapet». »The Reformation of Feeling» A Framework for the History of Emotions får därigenom en påtaglig slagsida. Några kom- (Cambridge 2001), betonar emellertid särskilt att pletteringar görs sporadiskt genom utblickar i det inte var fråga om nya emotioner: »...neither den kyrkliga konsten: musiken (Luthers psalm , Calvinism, nor a newly fortified »Christ lag in Todesbanden», se nedan) och bild- Catholicism invented ideals of religious feeling konsten. De hade kunnat ges mera utrymme för that had not existed earlier. [...] Only emphases, att balansera framställningen. Man hade också combinations, and firm exclusions were novel» kunnat välja även predikningar på glädjedagar (s. 11). som t.ex. Jungfru Marie bebådelsedag eller Julen. Efter denna allmänna kommentar till hur Materialval materialvalet styr och präglar hela det behand- Nunn utgår ifrån predikningar, ty »Sermons lade känslospektrat övergår jag till de enskilda are a major source of information on the new kapitlen. churches intention toward their adherents» (s. 6). I det omfattande materialet väljer hon Kap. 1. »The Emotions in Early-Modern Catho- två områden, där emotionaliteten inte kunde licism». Framställningen börjar med 1400-talets undgås: passionspredikningar och predikningar passionspredikningar och följer kyrkans utveck- om döden (dock inga likpredikningar, då dessa ling århundrade för århundrade. Den nämner utgör en särskild genre, s. 7). Därutöver har hon också de populära mysteriespelen. För 1400-talet använt tyska artiklar skrivna för lekmän i dessa utnyttjar författarinnan inte den välkände Geiler ämnen vilka bar tydliga spår av att vara avsedda von Kaysersberg (1445–1510), utan en på sin tid att styra och formge [»mould»] läsarnas känslor. lika känd predikant Paul Wann (1420/25–1489), som i manuskript efterlämnat en serie predik- Innehåll ningar under passionsveckan 1460 i domkyrkan Boken är disponerad i åtta kapitel enl. följande: i Passau. »His sentiments strike me as repre- Introduction, 1. The Emotions in Early-Modern sentative of the intensifying clerical culture of Catholicism, 2. The Lutheran Churches, 3. The that day; he is a suitable example», menar förf. Reformed Churches, 4. Condemnation of the (s.19). I motsats till Geiler-materialet är hans Jews, 5. The Mother Stood at the Foot of the kvarlämnade predikomanuskript på latin. Nunn Cross: Mary´s Suffering as Incentive to Feel, 6. stöder sig på en från latinet översatt utgåva av Proper Feelings in and around the Death-Bed, Franz Xavier Zacher (Augsburg 1928). Titeln

204 »Die Passion des Herrn (Passauer Passionale): gods hos alla latinkunniga. Även om lärans Gepredigt im Passauer Dom im Jahre 1460» ger tillämpningar skiftade med den för tillfället allmän intrycket att han predikat på latin, vilket sedan dominerande »Zeitgeist», rörde sig olikheter Zacher översatt. På latin predikades emellertid inom vissa ramar och var beroende av ämnet. (självklart) enbart inför andra präster och lärde, En passionshistoria krävde obligatoriskt pathos

och det som Zacher översatt måste vara möns- = movere, och de retoriska läroböckerna var kyrkohistoria terpredikningar som måste anpassas för lekmän. minutiösa i sina anvisningar därvidlag. Via Wann får stå för 1400-talet, och det påpekas att översättningen av Wanns texter nådde de all- hans teknik att röra åhörarna stod i en tradition mänheten. En »similarity» var sålunda given och från tolvhundratalet, och att det en generation ingenting att förvånas över. före honom var den berömde Jean Gerson – ofta nämnd av Luther – som »was reputed to possess the Kap. 2, »The Lutheran Churches», börjar med high skill of moving his audience when preaching en tillbakablick på »Late-Medieval Piety» och en on the Passion» (s. 26). För 1500-talet står bl.a. beskrivning av en »dimension of devotion» som Kaspar Franck (1543–1584), först anhängare till Nunn kallar affective piety, vilken särskilt obser- Luther, som 1568 återvände till katolicismen (s. verats och beskrivits av Carolyn Walker Bynum 33). 1600-talet kallas »era of Catholic homiletic (Jesus as mother, 1982; s. 272, anm.1), som anser maturity» (s. 42). Även passionsspelen får mycket att den uppstod bland cistercienser- och fransis- utrymme (A. Brunner (1589–1650): »Dramata kanernunnor på 1100-talet i samband med ett sacra», s. 42–44, m. fl.) och olika munkordnar skifte från en dominerande uppfattning av Gud (benediktiner, jesuiter, kapuciner etc.). Vid en som sträng domare till en hänvändning till Kristus tillbakablick över århundradena slås Nunn av »a som människa. Med dennes lidande kunde den striking degree of similarity» mellan 1400-talet vanliga människan känna intensivt deltagande, och 1600-talet, vilken hon ser som tydligt åtskil- och via nattvarden bli delvis delaktig i den. Under jande från protestantismen (s. 60). Detta kan 12–1300-talet uppstod kulten av Corpus Christi, emellertid inte ha gällt under 1400- och början passionen, såren; heliga objekt som reliker och av 1500-talet, då man ännu inte kunde tala bilder var förknippade med innerliga känslor om »protestants», utan likheten gällde hela det (»fervor»). För fromheten i Tyskland i början religiösa fältet. Under 1500-talet skedde sedan av 1500-talet bygger Nunn på Bernd Moeller reformationen, men denna brytningspunkt (Frömmigkeit in Deutschland um 1500, 1965; förblir otydlig. Nunn citerar enbart den engelska översättningen Här saknar man beaktandet av den för analys- från 1971, som »pathbreaking»), en fromhet som materialet gällande genren: ars praedicandi, med beskrivs som »intense», »ardent», utmärkt genom sin egna sakrala retorik, vars lära om »movere» »passion», »forcefulness» och »fervor» (s. 64). – (särskilt Quintilianus) var allenarådande och Man hade gärna sett denna »affective piety» i alltsedan Augustinus föreskriven århundradena relation till förra kapitlets »Emotions in Early- igenom. Sancti Augustini ars praedicandi, Modern Catholicism», eftersom perioderna den helige Augustinus’ predikokonst, hade vid överlappar. Avsnittet är relevant och viktigt som slutet av 1400-talet fått betydande spridning bakgrund för lutherdomen, men det hade också genom boktryckarkonsten.5 Också den i skolan relevans för hanteringen av passionshistorien i de inhämtade retorikens affectus-lära var allmän- predikningar som behandlas i förra kapitlet. Nunn behandlar utförligt protestanternas 5 Om denna den specifikt kristna talekonsten sermo humilis och dess betydelse för augustinermunken Luther se Birgit förändringar i kyrkorummet, framför allt utrens- Stolt, Luther själv. Hjärtats och glädjens teolog, Malmö ningen av allt som distraherade från frälsnings- 2004, s. 126–128; på tyska: Martin Luthers Rhetorik des Herzens, Tübingen 2000, kap.III.

205 kyrkohistorisk årsskrift 2012

historiens centrum i Jesu lidande på korset. Bilder kraftfull känsla än dagens något gråtmilda.6 och skulpturer av helgon och martyrer försvann, Som illustration citeras (på tyska med ordagrann recensioner vilket ledde till en »near elimination of pictures of översättning) Luthers då (1525) nya kyrkvisa: women» (s. 68); Maria avbildades företrädesvis »Christ lag in Todesbanden» (»I dödens band som sörjande under korset. Däremot förvisades låg Herren Krist», nr. 113 i 1937 års psalmbok, bilden av den sörjande modern med sin sargade nyöversatt 1986 av Anders Frostenson som »I döde son i sitt knä (s.k. Pieta). Nunn beskriver dödens bojor Kristus låg», nr. 467 i 1986 års utarmningen av kyrkorummets dekorativa och psalmbok, ingendera särskilt lyckad), med dess sakrala utrustning som en medveten nedtoning fokus på glädje och tacksamhet, där slutordet är av känsloyttringar, och att följden var en masku- »halleluja». linisering med en neddämpning av känslor och Efter en utförlig analys av några passions- deras uttryck: predikningar av efterföljare till Luther sam- manfattar hon, att det centrala för Luther var The masculine, with its rational connotations, and the »consolation», tröst och förtröstan, medan hans far less embodied spirit now permeated the surfaces of efterföljare betonar ett annat budskap: nödvän- the church interior. The near elimination of women – digheten av ånger, omvändelse och bättring (s. those emblems of emotionality and loss of control – and of the acutest suffering signaled to the pious that the best 98 f.). (Detta fattas emellertid inte heller hos religiosity was calm, interior, and unrelented to material Luther!) Detta avsnitt är mycket förtjänstfullt objects. (s. 68) och centralt.

Ett avsnitt om predikan i teori och praktik (s. Kap. 3. »The Reformed Churches». Nunn är inte 72–99) tecknar en utveckling från ett ganska särskilt sympatiserande mot »Calvinism and primitivt stadium till Martin Luther och några Its Age». (Zwingli nämns bara i förbigående.) av hans efterföljare (Brenz, Dietrich, Spangen- Avlägsnandet av alla bilder, inte bara krucifix, berg, Chemnitz). Hon analyserar predikningar utan också korset enbart, noteras. Det nya hos under passionsveckan, på Palmsöndagen och Calvin är talet om predestinationen (s. 105), Påskdagen, med hänsyn just till emotionsbehand- vilken Luther överlät åt Guds dolda rådslut. lingen och konstaterar: »Luther does not seek to »God was real, but he made himself known only move so much as to teach» (s. 80 f.). Därvid ser in his Word as preached, in verbal abstractions, hon en tydlig nysatsning: medan katolska predik- and in the secret working of the Spirit upon ningar starkt betonade lidandet för våra synders those individuals whom he had selected» (s. 103). skull och oftast slutade med »Det är fullbordat» Nunns avoghet mot Calvin blir tydlig i hennes och Jesu död, är för Luther historien inte slut sammanfattning: före uppståndelsen, med orden »Var inte rädda» Calvin is in fact more dour than most and as discipli- och: »Gå och säg till mina bröder att bege sig till nary as any, a man of determination to impress upon Galileen», ord som enligt Nunn »usher in a new his listeners their utter worthlessness [...] In my view, Calvin borders on the vindictive, sometimes forgetting era», karakteriserad inte av gråt, utan av glädje even rhetorically to include himself within the ranks of och tacksamhet. Viktigt är ordet »Trost». Hon the wretched. (s. 128) översätter »Trost» korrekt med »reassurance», tydligen medveten om att detta ord på Luthers tid Kap. 4. »Condemnation of the Jews» hörde till hade en delvis annan betydelse än idag: tonvikten passionspredikningarna hos alla predikanter och låg på »förtröstan» inför framtiden, vara vid är genomgående ämnad att uppkalla känslor av gott mod. Därmed förmedlade ordet en mera 6 Se Stolt: »Vorwürfe als Trost? Zum officium consolandi in Luthers Coburg-Briefen», in: Theologische Beiträge 29 (1998) s. 270–283.

206 motvilja och fiendskap. På sju sidor (s. 134–132) Här blev skillnaden påtaglig vid reformatio- citeras »Catholic preaching», som står helt i nen, när Luther ställde Bibelordet i centrum. allmän affectus-retorikens movere-tradition (fast det Det talas om en känslomässig »avgrund» som inte sägs), med målande detaljer och förebrående skiljde luthersk och calvinsk predikan från den utrop. Luthersk predikan (s. 142–148) dämpar hävdvunna ifråga om Marias position, när hennes

känslorna något och framhäver trösten i fräls- betydelse tonas ner (s. 175 ff.). Hos Zwingli och kyrkohistoria ningen och syndaförlåtelsen, men aversionen mot Calvin nämns hon knappast. (»Calvinists [...] judarna är densamma, vilket även gäller för den reveal their contempt through utter neglect», s. reformerta predikan (s. 148-153). Detta avstånds- 183). I detta samband finner Nunn chockerat tagande måste börja med »revulsion over one’s ett starkt kvinnoförakt hos Calvin (179). »The own sins. Christians must cast out, if possible, emotions they try to generate are, respectively, the Jew within» (s.157), konstaterar Nunn i den gratitude toward God and abject self-recrimina- avslutande sammanfattningen om »Anti-Semi- tion for sin. [...]Mary [...] plays little or no part in tism and Religious Emotion» (s.153–157). generating these feelings.» Också detta kapitel är mycket belysande och instruktivt i det att det med sina noggranna text- Kap. 6. »Proper feelings in and around the analyser vid sidan om den genomgående överens- Death-Bed». Tanken på helvete och skärseld stämmelsen i fördömandet också uppvisar både skrämde alla. Mot ångesten inför döden är Kristi likheter och olikheter i övriga ställningstagan- försoningsdöd gemensam som trösteämne tvärs den. över konfessionsgränserna, – med undantag av calvinisterna med sin predestinationslära: enligt Kap. 5 behandlar bilden av den sörjande Maria den dog Jesus inte för alla utan endast för utvalda som medel att framkalla känslor. Nunn betonar (s. 212). Ars moriendi-böckerna illustrerar en att synen på emotionalitet under hela medeltiden salig död, där djävulen drar det kortaste strået var kopplad till kvinnlighet, och att detta går inför en döende som bekänt sin synd och fått tillbaka ända till syndafallet. Därmed kommer sakramentet (s. 195). Detta var nödvändigt för Nunn också in på (o)jämlikhetsfrågan mellan alla. Därutöver finns skillnader i känsloklimatet, könen. När Bibeln är återhållsam med detaljer bl.a. genom Marias ställning: traditionen om om Maria, är den inlevelse genom fantasin hennes död kunde ge tröst åt katoliker (»Bed för som klostrens meditationspraxis uppmanade oss nu och i vår dödsstund»). – Nunn påpekar att till så mycket fruktsammare. Nunn behandlar Luthers predikan är konstruktiv, uppmuntrande inte mystikerna särskilt, och klosterlitteraturen och tröstande. Hon hänvisar till hans kyrkosång behandlas som allmängods. Förf. ger exempel »Christ lag in Todesbanden» som hon citerar (s. från senmedeltidens uppbyggelse- och medita- 81f.), som fokuserar på uppståndelsens glädje, tionslitteratur, där Maria framför allt i nunne- med Guds pris, tack och halleluja. Calvins ordnarna under tolvhundratalet och framåt intog predikningar däremot färgas av hans syn på en central plats för andakt. Hon talar genomgå- predestinationen: endast undergivenhet under ende om »Catholic devotion», även om tiden före Guds vilja räknas. – Alla konfessioner fördömer reformationen, när ännu alla var »katoliker», offentligt visad omåttlig sorg och förtvivlan. vilket ibland kan vara förvirrande. Utförligt Kommentar: Trygghetsbehovet i religionen citeras meditationslitteratur som Jean Gerson träder i bakgrunden i framställningen. Den skrev för sin syster, en nunna, om Marias kval allmänna rädslan för skärselden/helvetet, med vid Jesu passion. Det är ett frossande i känslor, djävulen som Kristi fiende, där kyrkan erbjudit där Marias plågor ibland t.o.m. överstiger hennes hjälp genom avlaten, själamässorna, donationer, Sons. helgonens och Marias förböner, pilgrimsresor

207 kyrkohistorisk årsskrift 2012

och reliker – hela den stora (inkomstbringande!) missuppfattats, då det ses enbart som metafor för apparaten, Luthers förkastade »verk» – nämns »känsla». När det gäller Luther är detta för snävt. recensioner endast i förbigående: »Catholics [...] were invited Framställningen är också influerad av kulten av to participate actively in their own salvation. »Jesu Heliga hjärta», »Marias heliga hjärta», som They could even contribute to the salvation of hon går in på (s. 248–250). Alltsedan Augusti- others by the devices of indulgences and memorial nus var »hjärtat» beteckningen för människans masses», sägs summariskt i det sammanfattande centrum för alla själsliga förmågor, sammanfat- slutavsnittet på detta kapitel (s. 211), utan att tade i intellectus et affectus, där mötet med Gud dessa »devices» utförs närmare. Den samvets- ägde rum. (Jfr. Stolt, Luther själv s. 132–137.) – avlastning som fanns i detta, eventuella avvänj- Det ges korta utblickar mot pietismen, mot Bachs nings- och »abstinensbesvär» när gamla vanor påskkantat »Christ lag in Todesbanden» och på blev förbjudna och »tron allena» framhölls som dagens mångfald. Med ett citat från Anna Wierz- avgörande, saknas i framställningen. Trygghets- bicka (Emotions across Languages and Culture, behovet var enormt särskilt i pesttider som i slutet 1999) betonas den kulturella miljöns och språkets av 1300- och hela 1400-talet, då människorna betydelse för människornas »emotional lives», flydde för den straffande Gudfadern och Hans en synpunkt som inte har utvecklats närmare i pilar: pest, krig och hungersnöd, till skyddsman- undersökningen. »In the course of the Reforma- telmadonnan. tion and immediate post-Reformation era, each creed developed what we might call, following Kap. 7. »The Formation of Religious Sensibilities. the linguist Anna Wierzbicka, its own ’emotion The Reception of Recommendations for Proper script’», sägs det mot slutet (s. 254). Avslutnings- Feeling.» Detta kapitel handlar om hur allmän- vis konstaterar Nunn att det finns »A tendency heten reagerade/hörsammade de förmaningar among the laity toward stronger feeling and som predikningarna utsatte dem för. Här förblir devotional expression» bland dagens anhängare mycket vagt och spekulativt. »I would venture to av tidig-modern lutherdom och calvinism. guess», eller »I am speculating...» (s. 242) kan det heta. På 30 sidor kan det knappast bli tal om en Anmärkningarna redovisar en omfattande analys av den högst varierande receptionen i de beläsenhet i både tyskspråkig och engelsksprå- olika delarna av landet och konfessionerna. Av kig litteratur. Särskild litteraturförteckning de tre skrifterna som utväljs och beskrivs är en saknas. Däremot finns ett användbart kombi- traditionell katolsk, skriven på latin av en läkare nerat sak- och personregister. Om tysk litteratur och de båda andra lutherska, skrivna av adliga finns i engelsk översättning, saknas tyvärr ofta kvinnor. Deras representativitet för allmänheten den tyska originaltiteln och årtalet, t.ex. i den torde vara begränsad. av »practically every historian» uppskattade Norbert Elias, Über den Prozeß der Zivilisation, Kap. 8. »The Religious Emotions. Conclusions.» Bd. 2 (1897–1990; s. 4, anm. 9). I slutkapitlet upprepas Luthers protest mot predi- De här anmälda kritiska synpunkterna skall kanternas känslomässiga frossande i passionsbe- inte skymma det faktum, att det är en diger, rättelsens fasor för att främja syndaförkrosselse, informativ och stimulerande bok Susan C. där de aldrig kom fram till tacksamhet över fräls- Karant-Nunn har skrivit, i en engagerad, klar ningen och glädjen i uppståndelse och försoning. och lättläst stil, som kan rekommenderas varmt. Den predikant som ansågs bäst var den som mest 2a+b. fick församlingen att gråta, medan för Luther det centrala var »Trost». Här kommer Nunn också Boktiteln Emotions and Beliefs. How Feelings in på begreppet »hjärta», som däremot delvis Influence Thoughtsger anledning till reflexion

208 över förhållandet mellan huvud- och undertiteln: 3. Nico H. Frijda & Batja Mesquita, »Beliefs »Beliefs» ses där uppenbarligen som synonym till through emotions» allmän »thoughts», och att det i »beliefs» är fråga om 4. Keith Oatley, »The sentiments and beliefs of av emotioner påverkade tankar ifrågasätts inte. distributed cognition» I boken efterfrågas enbart, hur sådan påverkan 5. Joseph P. Forgas, »Feeling is believing? The

sker. role of processing strategies in mediating kyrkohistoria Vid jämförelsen med den svenska översätt- affective influences on beliefs» ningen [2b.]: Emotioner och övertygelser – hur 6. Klaus Fiedler & Herbert Bless, »T he känslor påverkar våra tankar, blir språkskillna- formation of beliefs at the interface of affective der mellan engelskan och svenskan märkbara: and cognitive processes» Begreppet »belief» är inte till 100 % överens- 7. Michael W. Eysenck, »Anxiety, cognitive stämmande med det som brukar stå först i biases, and beliefs» engelsk-svenska lexika: »tro». Ordet »tro» för 8. Eddie Harmon-Jones, »A cognitive dis- »belief» förekommer över huvud taget inte i den sonance theory perspective on the role of här aktuella översättningen, utan en rad andra emotion in the maintenance and change of ord – dock (att döma efter en snabb kontroll) inte beliefs and attitudes» »tankar». Vi återkommer till det längre fram. 9. Margaret S. Clark & Ian Brissette, »Relation­ Den följande rec. bygger på originalet, med stick- ship, beliefs and emotion: Reciprocal effects» prover från översättningen främst när det gäller Problemställning fackterminologin. Boken ingår i en serie, »Studies in Emotion and Förhållandet mellan tankar och känslor har varit Social Interaction», som ges ut gemensamt sedan ett klassisk filosofiskt problem allt sedan antiken. 1977 av Keith Oatley (Univ. of Toronto) och I sin inledning (kap.1) skissar utgivarna dess Antony Manstead (Univ. of Amsterdam). Man historia från Aristoteles’ Rhetorica över Seneca är inne på en andra serie, inom vilken denna är och Kant till våra dagar, där den dominerande åttonde boken. Mest uppmärksammat hittills uppfattningen länge var att känslorna grumlade – åtminstone att döma av de talrika hänvisning- tankarna. (Jfr. uttrycket »hålla huvudet kallt».) arna i forskningsdiskussionen jag stött på – är De konstaterar att emotionsteorin under de seriens fjärde titel, Anna Wierzbicka, Emotions senaste tre decennierna har genomgått drama- across Languages and Cultures (1999). tiska förändringar. Psykologi, filosofi, sociologi, antropologi m.fl. discipliner är inblandade.7 Ett Innehållet framträdande drag i dagens diskussion, vilket Bandet Emotions and Beliefs innehåller nio också präglar denna antologi, är betoningen av artiklar, med en mycket internationellt samman- ett nära samband mellan emotion och cognition. satt lista av bidragsgivare: sex från USA, tre från Ett frekvent ord/begrepp i sammanhanget, där Holland, två från Tyskland, en från England, en gränsen är svår att dra, är »appraisal» = upp- från Australien och en från Kanada. Nio bidrags- skattning, värdering, omdöme8. Det rör sig bl.a. givare belyser förhållandet »emotions – beliefs»: om processen att sätta etikett på en emotion genom benämning med ett adekvat känsloord 1. Nico H. Frijda, Antony S.R Manstead & (Scherer s. 640). Sacha Bem, »The influence of emotions on Eftersom den här aktuella antologin utgår från beliefs» 7 En bra orientering ger Åsa Carlson (utg.), Philosophical 2. Gerald L. Clore & Karen Gasper, »Feeling Aspects on Emotions, Stockholm 2005. is believing: Some affective influences on 8 Jfr. K.R. Scherer, “»Appraisal theory»”, i: T. Dalgleish/ M. Power (eds.), Handbook of cognition and emotion, 1999, s. belief» 637–663.

209 kyrkohistorisk årsskrift 2012

att känslornas påverkan på tankarna är självklar, som i boktiteln har blivit »våra övertygelser». och enbart behandlar frågan: »Hur...?», skall här »Belief» täcker i denna antologi hela skalan av recensioner också påpekas att det är fråga om ett ömsesidigt åsikter, från religiös tro till självöverskattning inflytande, att det faktiskt är omöjligt att skilja plus nedvärdering av risker vid drogmissbruk känslor och tankar åt, vilket fastslogs redan (detta i kap. 3, s. 50). Från kap. 4 och framåt har 1980: man emellertid bestämt sig för översättningen: Emotions [...] include as part of the emotional process »föreställningar». Det är ett diskutabelt val, mera and experience the cognitive appraisal on which they motsvarande eng. »conceptions» än »beliefs». are based. Emotions and cognitions are thus insepara- »Att tro» är inte samma sak som »att föreställa ble, since appraisal comprises a part of the emotional reaction.9 sig» (= eng. »imagine»), som inte innehåller någon komponent av ställningstagande, av »att hålla för sant». Man kan »föreställa sig» hela Betonas skall dessutom, att detta förhållande var fantasiprodukter utan någon värdering. känt redan i den antika retoriken – och även av Ännu mera förvirrande är det med känsloor- dagens demagoger – som tillhandahöll lämpliga den. I ett avsnitt, »Affect, mood and emotion» argument och ämnen för att genom styrda tankar (s. 110 ff.), konstaterar J.P. Forgas bristen på framkalla vissa bestämda känslor hos publiken allmänt accepterade definitioner och gör ett (tänk bl.a. på syndabockstrategien!). (Detta har försök att definiera termer som »affect, feelings, givit retoriken dåligt rykte.) emotions or mood», för att försöka förstå Terminologiförbistring sambanden mellan »affect and beliefs». Den Fackterminologin i uppsatserna är mångsidigare svenska översättningens »sambanden mellan och mera differentierad än den inte ämnesbe- affekter och föreställningar» är inte riktigt läste förväntar sig.10 Det finns idag varken en samma sak. – Det förekommer vad som på allmängiltig definition av begreppet »emotion» den oinvigde låter som tautologier: »emotional eller en enhetlig terminologi eller gränsdragning. feelings» och »affective feelings». I ett avsnitt Beroende på om det är filosofer, filologer, psy- »The information in emotional feelings» sägs om kologer, sociologer, pedagoger m.fl. som sysslar »emotional feelings»: »Emotional feelings are med problemområdet skiftar fackterminologi, conscious, experiental feedback from appraisal fokusering och problematisering. Varje språk processes that are largely nonconscious» (s. har dessutom sin egen syn och avgränsning. 14). Denna definition av ett annars förvil- Detta gäller även titelns andra huvudord. I vårt lande begrepp försvinner i översättningen, där material sker vid översättning till svenska, att »emotional feelings» översätts med »emotioner verbet »believe» inte vållar några svårigheter: det och känslor» (s. 27; min markering). »Affect» översätts oftast med »tro» (även om i ett flertal fall används, vad jag kan se utan speciell definition, idiomatisk svenska snarare skulle bruka »anse» med en mera kognitiv funktion: »... two different i vetenskapliga artiklar). Det har redan nämnts kinds of feelings: moods and emotions, and of att raka motsatsen gäller substantivet »belief(s)», two different functions of affect,[:] to provide information and to guide attentions» (s. 38). 9 L. R. Lazarus, A. D. Kanner, & S. Folkman, »Emotions: Skillnaden mellan »emotion» och »moods» (sin- A cognitive-phenomenological analysis» i: R. Plutchik & nesstämning) sägs vara att »emotions» har ett H. Kellerman (eds), Theories of emotion. Vol.I: Emotion: Theory, Research and experience. New York 1980, s. informationsvärde, en kognitiv struktur. Kap. 5, 189–217, cit. s.198. – Se också: Monika Schwarz-Friesel, Sprache und Emotion.Tübingen und Basel 2007, s. 102 f., »Feeling is believing? [...]» av J. P. Forgas, arbetar avsnittet »Kognitive Gefühle: Kein Widerspruch». mycket med »moods» (»mood effect», »mood 10 Nico H. Frijda hänvisar (kap. 3, s. 55) i samband med control», etc., med talrika diagram), översatt till »sentiments» till en »general emotion theory» i sin bok The emotions (Cambridge University Press 1986).

210 »stämningslägeseffekt», »stämningslägeskon- Fram till 1970-talet var emotioner uteslutna troll». På svenska skulle man snarare tala om från vetenskaplig forskning i kognitiv psykologi, allmän »[gott/dåligt] humör», »lynne». – Mera spora- möjligen på grund av att de verkade för amorfa, diskt förekommer »sentiments», som förklaras menar Keith Oatley ( Foreword XVIII). i kap. 3 (s. 56): »the name for attitudes one Dalgleish/Power (Preface, IXX) ser misstänk-

cares about», och övertas oförändrat som »ett samheten redan hos Platon, medan Aristoteles kyrkohistoria sentiment» i den svenska översättningen (s. 80 däremot såg »cognition as an integral part ff.). of emotion». Debatten pågår ständigt; själva Läsaren som blir villrådig gör bäst i att noga begreppen »emotion» och »cognition» skiftar uppmärksamma situationskontexten för varje i sina konnotationer, och handboksutgivarna exempel, då bruket varierar från den ena förfat- säger sig inte ha tagit ställning själva: det finns taren till den andra. Det mesta klarnar i sam- ingen consensus, och »until ist does, the prudent manhanget. Man bör om möjligt hålla sig till policy for a journal is [...] to publish good work originalet istället för den svenska översättningen, of all kinds» (XX). även om den senare också har många förtjänster. Boken har följande delar: I, »General Aspects», Texten är allt annat än lättöversatt. Vid känsliga II, »Cognitive Processes», III, »Emotions», IV, frågor måste i alla händelser originalet konsulte- »Theories in Cognition and Emotion» och V, ras. »Applied issues». På grund av sin mångsidighet och aspektrike- »Basic emotions» har diskuterats sedan dom och de många exemplen är denna bok trots antiken, utan att det råder enighet om deras de påtalade bristerna mycket givande för den som antal eller karaktär. Stein/Lewin (kap. 19 s. 393) intresserar sig för frågeställningarna. Mycket behandlar »the basic emotions of happiness, bygger på refererade experiment. Utförliga litte- sadness, fear and anger». »Cognitive processes» raturhänvisningar kan locka till vidare fördjup- är däremot inte definierade eller räknade på ning i enskilda problem. Om inte annat skärps samma sätt. Som »basic cognitiv processes» blicken för fallgropar ifråga om meningsbildning nämns i innehållsförteckningen för del II samt (»appraisals»), som kan förklara många (dåliga?) i slutkapitlet »attention and memory». De omdömen och beslut. »Prospective cognitions» som behandlas i kap. 14 är framtidsorienterade kognitiv-affektiva 3. tillstånd: »Plans, goals, expectancies, hopes, Ett ständigt problem i humanistisk forskning fears, dread and apprehension» (s. 267). – Del är förhållandet mellan det kognitiva och det III, »Emotions», upptar med ett undantag enbart emotiva/affektiva elementet i människosinnet. negativa känslor. Det är naturligt när det gäller Båda ansågs tidigare motverka varandra. Denna den kliniska aspekten i boken: det är dessa som uppfattning har i våra tider börjat övervinnas och vållar sjukdomar. Det enda (korta) kapitlet rentav kallats »Descartes’ error»�. I Handbook om positiva affekter (kap. 25) använder ett of Cognition and Emotion, en bok med relevans enda känsloord: »happy»: »mild positive affect också inom det teologiska och religionsvetenskap- (happy feelings)». Denna »mild positive affect» liga området,11 redogörs både i ett »Foreword» undersöks på sin inverkan på inlärning, minne, och i ett »Preface» [!] för den misstänksamhet socialt uppförande, beslutsfattande, kognitiv som visats känslosfären av forskarvärlden. flexibilitet och kreativitet vid problemlösning, evaluering och ställningstaganden, risktagande, 11 Både Luther och Melanchthon var hemmastadda i problemet: motivation mm. Allt bygger på experiment med Luthers »Hjärtats tro» omfattade intellectus et affectus. »mild, everyday affect inductions», (man hade Melanchthon lärde bl.a. hur »affectus affectu vincitur» (en affekt besegras genom en annan), Loc. com. 1521, II. 44§.

211 kyrkohistorisk årsskrift 2012

gärna sett exempel på det) och visar genom- kompetente och drivne universitetsläraren redan gående på att »a small positive event can have i öppningsstycket: Avspänt och humoristiskt, recensioner powerful, facilitating effects on many important med suverän överblick och behärskning av ett processes». Märkligt är det språkliga armodet på stort och komplicerat material, informeras i få detta tydligen mycket viktiga känsloområde. inledande meningar om varför den kontrover- Läsarna skall således inte förvänta sig någon sielle mångordige Luther är viktig ännu idag: enhetlig syn eller slutgiltiga svar. Men för att det hans ord påverkade inte bara hans samtid utan är fråga om »Good work of all kinds» i denna sätter ännu spår i även den moderna världens digra volym borgar det faktum att författarna religion och kultur samt tyska språket av idag. genomgående är framstående psykologer, många Det är främst Luthers egna ord Hendrix säger är forskare med klinisk bakgrund och därmed sig presentera, och sin »very short introduction» praktisk erfarenhet av teoriers tillämpning. Det beskriver han som är en fullmatad och aspektrik handbok som är neither a biography nor a theology of Luther but a series lätt att orientera sig i tack vare dess klara upp- of snapshots that attempt to capture his life and rela- tionships, his agenda and his work, his perceptions and byggnad. prejudices, the faith and the feelings of a human being BIRGIT STOLT who was rarely at a loss for words and, because of that, disclosed more of himself than most people would dare. (Förordet)

Scott H. Hendrix Detta ambitiösa program, som alltså anspråks- MARTIN LUTHER. A Very Short löst presenteras som »a series of snapshots», Introduction genomförs i åtta kapitel, där både den profan- New York: Oxford University Press 2010, politiska och den kyrkohistoriska bakgrunden 126 sid. tecknas, bibelöversättningen och centrala Att ge »A very short introduction» till ett så stort skrifter som traktaten Om en kristen människas och mångfaldigt ämne som »Martin Luther» frihet får sin belysning och värdering, vänner (helt utan ingränsande undertitel som: »Hans liv» (särskilt Melanchthon) och familjelivet presente- eller »hans teologi» e.d.) skulle inte många våga ras, allt i en livlig och beundransvärt klar prosa. I sig på. Det ter sig särskilt våghalsigt när man ser ett »Afterword» (s. 93–102) ges en komprimerad bokens lilla behändiga format: 11x17 cm, nästan översikt över »hur det gick sedan» med Luthers »fickformat», och 126 sidor tunt, en »Büchlein», lära, en receptionshistoria ända fram till vår tid, »a booklet». Dess författare, som undervisar inklusive »Martin Luther King», dagens Luther- vid Princeton Theological Seminary och gäller halle i hans forna kloster i Wittenberg som nu för att vara den amerikanska lutherforskning- är museum + forskningscentrum, och den för år ens mästare (jfr. Lutherjahrbuch 2011 s. 328), 2017 planerade 13:e Internationella lutherforsk- inleder sin framställning med att hänvisa till ningskongressen i Wittenberg. Twitter, där Luther förekom 2010, i ett medium En selektiv litteraturförteckning inbjuder till som bara tillät 140 nedslag: idealiskt för »a very »further reading»; den inkluderar även ett antal short introduction», tycker Hendrix, och medger websites. En kronologi listar de viktigaste hän- nästan urskuldande att hans bok har litet fler ord, delserna under Luthers liv; den går ända fram men vill i alla fall vara en kort introduktion till till Melanchthons död 1560. Mycket nyttig och livet och verket hos en man som själv brukade fler pedagogisk är också den blandning av glossar ord än nödvändigt! och namnregister (»Glossary and biography» (s. Boken är frukten av ett livslångt intensivt luth- 115–119) som förutom 1500-talspersoner tar upp erstudium. Det pedagogiska greppet avslöjar den även t.ex. begrepp som »Apocrypha», »The Holy

212 Roman Empire», samt Engels och Nietzsche, Kaufmann avvisar den populära tolkningen som båda hade mycket personliga åsikter om att den unge Luthers »judevänliga» attityd senare allmän och inställningar till Luther och illustrerar hans avlöstes av en »judefientlig». Det sätt på vilket inflytande efter århundraden. han gör det gör emellertid inte saken lättare. Det Från svensk synpunkt skulle väl bara ett är närmast Luthers »judevänliga» attityd som

önskemål anmälas, som rör ett arbetsområde hos ifrågasätts. Luther erkände aldrig den judiska kyrkohistoria Luther vilket hade varit så relevant för Sveriges utläggningstraditionen av Gamla testamentet, del: att Luthers katekesverksamhet tagits upp i och hans tidiga attityd betingades till stor del av kapitlet »From monk to family man». Luthers hans uppfattning att det var påvekyrkans kristen- egen erfarenhet av livet som familjefader fick domstolkning som förut hindrat judarna från att honom att enrollera »husfadern» i undervis- bli kristna. Hans tidiga »tolerans» mot judarna ningen av familjen med barn och tjänstefolk, utgjorde en del av kampen mot den romerska dagligen! (Katekesverksamheten nämns mest i fienden, men själv var han en del av den senmedel- förbigående på sju rader s. 52.) Doktor Martin tida, antijudiska traditionen. Kristna hebraister Luthers lilla katekes är för Sveriges del olösligt som Sebastian Münster, som inte följde Luthers förknippad med Luthergestalten. – Men detta är kristologiska utläggning av Gamla testamentet, en parentes. betraktade han som influerade av rabbinska »En mönstergill basispresentation, som idag exegeter, och den samtida judendomen såg Luther torde vara konkurrenslös i den engelskspråkiga som självrättfärdighetens religion. Hans rädsla världen», anser anmälaren av Scott H. Hedrix’s för judisk proselytism och hans mål att skydda bok i Lutherjahrbuch 2011, Albrecht Beutel, den kristna församlingen mot judarna gör idag som också önskar enträget en snar översättning ett egenartat intryck, men måste samtidigt tas på till tyska. Undertecknad instämmer i omdömet historiskt allvar. Den tidiga skriften syftade inte och rekommenderar lektyren av den engelska till judemission, utan syftet var hela tiden »en utgåvan i väntan på en svensk översättning. Det kristen teologiprofessors kamp för evangeliets torde svårligen kunna finnas en effektivare och ’sanning’ och den anfäktade kyrkans ’renhet’». samtidigt mera lättläst och fängslande »short Dessa skrifter ville vara »kristen apologetik för introduction». kristna». Samtidigt som Kaufmann slår fast de ur BIRGIT STOLT nutida uppfattning mycket mörka, självklara förutsättningarna för Luthers uppfattning av den Thomas Kaufmann judiska religionen, visar han också att Luthers LUTHERS »JUDENSCHRIFTEN». Ein Beitrag ställningstagande mot en begränsad tolerans zu ihrer historischen Kontextualisierung gentemot judarna för reformatorn själv inte var Tübingen: Mohr Siebeck 2011, 231 sid. någon bekännelsefråga. Han accepterade att Martin Luthers så kallade judeskrifter har både honom närstående teologer, till exempel Urbanus förbryllat och upprört, särskilt när man läst Daß Rhegius och , hade en annan mening. Jesus Christus ein geborener Jude sei (1523) som Redan enligt Luther själv var det alltså möjligt att en filosemitisk och Von den Juden und ihren vara evangelisk utan att dela hans uppfattning i Lügen (1543) som en i modern mening antise- dessa frågor. mitisk skrift. Thomas Kaufmann, professor i I sina sena »judeskrifter», förutom skriften kyrkohistoria i Göttingen, har nu undersökt om judarna och deras lögner även Wider die samtliga Luthers »Judenschriften» och satt in Sabbather an einen guten Freund (1538), Vom dem i den historiska kontext som ensam kan göra Schem Hamphoras und vom Geschlecht Christi dem förståeliga.

213 kyrkohistorisk årsskrift 2012

samt Von den letzten Worten Davids (1550) en fysisk eliminering av judenheten, däremot av kämpade Luther mot en del av sin egen historia, skrifter och byggnader. recensioner som han menade hade fört honom vilse, och mot Luther förde en hård kamp för sin kristologiska lärda teologer, som han fann »judaiserande». läsning av Gamla testamentet, som omedelbart De utförliga exegetiska partierna i skriften om ledde till en kamp även mot varje annan tolkning judarna och deras lögner läser Kaufmann som en av dessa bibliska skrifter. Den kristologiska motskrift till Sebastian Münsters Messias-dialog kampen gällde också jungfrufödelsen och real- (1539). presensen. För honom var det en självklar förut- Kaufmann betecknar Luthers antisemitism sättning att Guds vilja och den sanna läran var som en återgång till medeltida synsätt, och en enda. Han bidrog till att reformationstiden för samtidigt som »frühneuzeitspezifisch», det vill judarna i stort sett förblev en del av medeltiden. säga specifik för den tidigmoderna tiden. Därmed Thomas Kaufmann har lyckats med att på ett är också sagt att det är religionen, och inte några begränsat utrymme förmedla väsentlig kunskap senare idéer om »rasen», som Luther utgår om den historiska kontexten för Luthers »jude- ifrån. Läsaren måste tyvärr förgäves efterlysa en skrifter». Han ursäktar inga formuleringar, men fördjupad förklaring hur det medeltida synsättet sätter in dem i sitt sammanhang. Därigenom visar sig vara specifikt även för den tidigmoderna lyckas han förena teologisk kritik med historisk epoken. förståelse. Luthers inställning i de senare »judeskrif- ANDERS JARLERT terna» reaktualiserades inte, som man ofta sagt, först under Tredje riket. I samband med Dreyfusaffären i Frankrike framhöll Osserva- tore Romano att påven alltid – till skillnad från Lutherjahrbuch. »protestanternas överstepräst, Martin Luther», ORGAN DER INTERNATIONALEN LUTHERFORSCHUNG – hade intagit en av barmhärtighet, tolerans och kärlek präglad hållning gentemot judarna. Under Im Auftrag der Luther-Gesellschaft herausgegeben von Albrecht Beutel. 78. kontroverserna om antisemitismen under slutet Jahrgang 2011. av 1800-talet hade annars såväl judarnas vänner Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht som deras fiender åberopat sig på Luther. Men 2011, 401 sid. först under nationalsocialismen blev skriften om lögnerna mera spridd än den första »judeskrif- Detta – ovanligt omfångsrika – band av Luth- ten». Sentida påståenden att det skulle gå en erjahrbuch innehåller 13 artiklar i vitt skilda genealogisk linje från Luther till Hitler avvisas ämnen, en recensionsavdelning och den traditio- bestämt. Daniel Goldhagen har till och med nella Lutherbibliografien. betecknat Luther som en av upphovsmännen till Den för Luther centrala rättfärdiggörelse- den »i den protestantiska kyrkan utbredda eli- frågan behandlas i två omfångsrika artiklar av minatoriska antisemitismen». Själva den omstän- Robert Kolb, »Resurrection and . digheten att de angloamerikanska författare som Luther’s Use of Romans 2,25» (s. 39–60) och hävdat denna linje, i själva verket argumenterar Eilert Herms, »Opus Dei gratiae: Cooperatio Dei parallellt med Julius Streicher, utgivaren av den et hominum. Luthers Darstellung seiner Recht- antisemitiska hetstidningen Der Stürmer, borde fertigungslehre in De servo arbitrio» (s. 61–137). ha gett dem anledning till en viss återhållsamhet. Eftersom den ena artikeln är skriven på engelska Kaufmann konstaterar att Luther aldrig talat om och den andra utgår från Luthers latinska skrift aktualiseras inte Martin Brechts artikel i förra bandet av Lutherjahrbuch, »Rechtfertigung

214 oder Gerechtigkeit?» med sitt (enl. egen utsago av mystiken präglad teolog» (min övers.; se min »häpnadsväckande») resultat, att Luther efter rec. i KÅ 2009 s. 168.) – När Eberhard Winkler i allmän 1530 ersatte »rechtfertig» med »gerecht», och att föreliggande band behandlar mystiken i Luthers detta i den teologiska diskursen centrala begrepp nattvardsuppfattning, »Motive der Mystik måste diskuteras rent språkligt. Resonemanget in Luthers Verständnis des Abendmahls» (s.

är svårt att återge på svenska, eftersom båda 137–152), tar han sin utgångspunkt i Hamm/ kyrkohistoria orden översätts med »rättfärdig». (För utförli- Leppin 2007. Han övertar mystikbegreppet hos gare referat se KÅ 2011 s. 240). Hamm som »en omedelbar salig erfarenhet av Luthers förhållande till mystiken har på sistone Guds närvaro», och uppfattningen, att Luthers behandlats flera gånger ur olika aspekter (jfr. KÅ teologi i sin helhet var präglad av mystiken, men 2009 s. 168f.). Länge spökade, traderad i gamla att det var fråga om »die Ausbildung einer neuen handböcker, en negativ syn på mystiken som en Gestalt von Mystik» (= »skapandet av en ny form självfrälsningslära genom mystiska övningar, av mystik»). Medan tidigare forskning främst har eller, som i den kände tyske teologen Harnacks nämnt Tauler som inspirationskälla, framhäver dogmhistoria: »Mystiken är den katolska Winkler mäster Eckhart, trots att denne inte fromheten i sig», som Luther skulle ha avvisat. lämnat direkta spår i Luthers skrifter.13 Real- Men detta har varit motbevisat sedan länge. presensen i nattvarden uppfattas »im Sinne der Redan i Lutherjahrbuch 1937 publicerade Erich Mystik» som Christi reala närvaro i den sakra- Vogelsang en artikel, »Luther und die Mystik», mentala unionen (s. 145, anm. 38). där han vederlägger uppfattningen om mystiken De återstående artiklarna behandlar med som en »ungdomssynd» hos Luther som denne ett undantag mindre centrala och vitt spridda sedan tagit avstånd ifrån. Mystiken hos Luther ämnen. Inken Schmidt-Voges:»Si domus in pace har varit ett diskussionsämne sedan Interna- sunt... Zur Bedeutung des ’Hauses’ in Luthers tionella Lutherkongressen i Göttingen 1967 Vorstellungen vom weltlichen Frieden» (s. behandlade temat »Kirche, Mystik, Heiligung 183–185) bygger på Luthers predikningar över und das Natürliche bei Luther». Kända forskare 2:a Moseboken och behandlar landsfredens/ som Alois Haas, Kurt Ruh, Bengt Hägglund, husfridens ömsesidiga beroende, med parallel- Erwin Iserloh, K.-H. zur Mühlen och framför allt ler mellan husfadern/landsfadern (tyskan talar Bengt Hoffman, Luther and the Mystics (1976), också om »Landeskinder», undersåtarna som och dens, Theology of the Heart. The Role of »landsfaderns barn»). Stor betydelse tillkommer Mysticism in the Theology of Martin Luther det äkta paret som »husets» kärna. Även här finns (1998)12 – har grundligt behandlat frågan och svårigheter att överföra diskursen till svenska, då funnit talrika förbindelselinjer, men receptionen lat. pax och tyskt »Friede(n)» på svenska återges har varit trög om inte helt obefintlig. När Peter med »fred» respektive »frid», en skillnad som inte Zimmerling i Lutherjahrbuch 2008 publicerade finns i de andra språken. artikeln »Überlegungen zu Gottes Nähe unmit- Jochen Birkenmeier: »Luthers Totenmaske? telbar erfahren: Mystik im Mittelalter und bei Zum musealen Umgang mit einem zweifelhaften Martin Luther» hrsg. v. Bernd Hamm; Volker Exponat» (s. 187–203) behandlar de vaxavtryck Leppin. Tübingen 2007, betecknade han denna och deras kopior som gäller för Luthers dödsmask bok [som delvis slog in öppna dörrar!] som och händer och anför starka argument för tvivel en »revolution i den tyska lutherforskningen: på deras autenticitet. Luther interpreteras i den som en helt väsentligt Christoph J. Steppich: »Erasmus and the

13 Winkler har 1965 publicerat en bok, Exegetische Methoden 12 Se översikt hos Birgit Stolt, »Martin Luther och mystiken» i bei Meister Eckhart, och citerar s. 145, anm. 37: »Eckhart ist Religion och Bibel 57 (1998) s. 21–37. als Mystiker Exeget und als Exeget Mystiker.»

215 kyrkohistorisk årsskrift 2012

alleged dogma Lutheri concerning War against Bonifatius Wolfart 1537 in Gotha» (s. 315–321) the Turks» (s. 205–250) behandlar Erasmus och återger en text som finns i British Library i recensioner hans inställning till krigen mot turkarna, vilka London och är av intresse för reformationshisto- enligt Luther var Guds straff för mänsklighetens riker. Den refererar ett möte under bemödandena synder, en syn som var vida spridd i befolkningen. om enhet ifråga om det som skulle bli Konkordie- Steppich visar upp långtgående överensstämmel- boken. Texten överensstämmer i stora delar med ser mellan Luthers och Erasmus åsikter i frågan. en utgivning inom Bordssamtalen (WAT 3, Nr. Christine Mundhenk: »Rhetorik und Poesie 3544; jfr. s. 315, anm. 2). im Bildungssystem Philipp Melanchthons» (s. Recensionsavdelningen omfattar sju titlar. För 251–275) är tillägnad Melanchthonexperten läsarens snabba orientering skulle det vara bra att Heinz Scheible på hans 80-årsdag och innehål- ha dem angivna redan i innehållsförteckningen. ler inte mycket nytt. Melanchthon – som kallats (Så var bruket i Lutherjahrbuch t.o.m. årg. »Praeceptor Germaniae» (=Tysklands lärare) 2003.) T.ex. skulle den som frestas av en engelsk- – och hans bildningssystem har bl.a. stått i blick- språkig Handbook med titeln The Westminster punkt för jubileumsåret 1997, 500 år sedan hans Handbook to Martin Luther av Denis R. Janz födelse, och litteraturen är omfattande. (2011) varnas av rec.s (Volker Leppin) omdöme: Mera central är Wayne Coppins: »Pauls Jux- »Wem dies nützen kann, läßt sich schwer sagen» taposition of Freedom and Positive Servitude in (s. 328), medan man kanske skulle lockas att I. Cor 9:19 and its Reception by Martin Luther skaffa Scott H. Hendrix’ Martin Luther. A Very and Gerhard Ebeling» (s. 277–298). Det är en Short Introduction (2010) efter Albrecht Beutels föredömligt klar analys av receptionshistoriska omdöme: »en mönstergiltig basispresentation, förändringar på sin väg från Paulus över Luther som torde vara konkurrenslös i den engelsk- (via latin, med åberopande även av skriften Om språkliga världen och snabbt borde översättas en kristen människas frihet) till Ebeling, som till tyska» (s. 328f., min övers.). tillskrivs två frihetsbegrepp. Det är en mycket Den traditionella Lutherbibliografien, läsvärd artikel, av förf. (med rätta) sedd som bearbetad av Michael Beyer (s. 350 –393), ett positivt exempel på hur receptionshistoriska imponerar fortfarande genom sitt omfång och studier kan bidra till teologisk bibelinterpreta- sin mångsidighet. tion. Den avslutas med en hänvisning till en BIRGIT STOLT uppsats av Cristina Grenholm och Daniel Patte (2000). Michael Beintker:»Bildung in evangelischer Timothy George Perspektive heute» (s. 299–313) diskuterar det READING SCRIPTURE WITH THE REFORMERS protestantiska tyska »Bildungs» -konceptet efter Luther (som såg djävulen som all bildnings Downers grove, Ill: IVP Academic 2011, 269 sid. fiende), Melanchthon och Scheiermacher. Det sägs avslutande: »Den kristna tron är en eminent Timothy George är professor och dekanus vid bildningsfaktor», och när det talas om »social Beeson Divinity School vid Samford University kompetens» nämns som (önske)mål: »auch i Birmingham, Alabama, och en i många ameri- Gewissensbildung als Lernziel zu begreifen» kanska kretsar väl känd reformationshistoriker. [»också inbegripa utbildningen av ett kristet I hans tidigare produktion märks Theology of the samvete»]. Reformers (1999). Henning Reinhardt: »Eine Aufzeichnung über I föreliggande volyms inledningskapitel, »Why Luthers Unterredung mit Martin Bucer und Read the Reformers?» (s. 17–43), skriver George intresseväckande om nutidsimperialism när det

216 gäller historiesyn, dvs. typer av »kronologisk Versio Vulgata-översättningen, banade vägen. Ett snobbism», för att tala med C.S. Lewis, där vi inte sällan bortglömt faktum nämns, nämligen allmän vet bäst och äldre metoder enkelt avvisas. Han att grekiskan mer eller mindre var bortglömd visar dock på att historisk-kritisk interpretation under ett millennium, från Romarrikets fall fram har utmanats av bl.a. postmodernt tänkande till dess att Konstantinopel föll och språkligt

och betonar att reformationen måste förstås lärda flydde till väst, ibland med värdefulla kyrkohistoria i medeltida belysning. Att vara »pre-critical» manuskript. Som en följd av detta startade man betyder inte att man är »un-critical», understry- under 1500-talets början undervisning i såväl ker George. hebreiska, grekiska som latin på kända lärosäten George leder sedan läsaren till ett delvis udda i väst, som i Oxford (och Wittenberg) 1518 och i spår, nämligen till frågan om reformatorerna var Paris 1530. proto-postmodernister. Han menar, med hjälp av Spridningen av nya upptäckter, som reforma- Jens Zimmermanns idéer i Recovering Theologi- torernas, fick, som bekant, genom tryckpress- cal Hermeneutics (2004), att den postmoderna tekniken ett genomslag som aldrig tidigare varit kritiken av upplysningsparadigmet till vissa delar möjligt att uppnå på kort tid. Mellan 1517 och hade föregångare i reformatoriskt tänkande, 1520 såldes exempelvis mer än 300 000 exemplar exempelvis »the relational and correlative nature av Luthers publikationer. of knowledge», där den enskilda människans Även Erasmus’ betydelse får en framträdande begränsning och avståndstagande till naiv del i framställningen genom kapitlet »The objektivism betonas. Även Luthers »kyrkliga Erasmian Moment» (s. 74–101), men även hermeneutik», som poängterar »the commu- problematiseringen kring frågorna »Whose nitarian character of knowledge», kan tolkas Bible? Which Tradition?» (s. 102–136). Tolk- som ett proto-postmodernistiskt budskap, enligt ningsproblematiken hade ju blivit uppenbar George. Men han betonar samtidigt att reforma- efter det att Skriften blivit tillgänglig på en rad torerna uppfattade det så att det inte fanns någon folkspråk. När det gäller debatten mellan Luther »genuine epistemology without revelation» och och påvens anhängare understryker George att att de läste Skriften som en »coherent story» det aldrig fanns en enkel uppdelning mellan och en »metanarrative», dvs. något som inte Skrift och Tradition, utan i stället en diskussion kan reduceras till något lokalt språkspel i post- mellan en tradition och en annan. Luther kunde modernistisk anda. Att läsa reformatorerna med därför hänvisa till såväl kyrkofäder som påven nya glasögon kan alltså ge andra upptäckter är Clemens V för att hävda kyrklig kontinuitet. de kanske förväntade. Samtidigt menar George Reformatorernas motto var visserligen »Skriften att ett (annat) skäl att läsa reformatorerna är att allena», men det var i en kontinuitet med den deras tid liknar vår egen i den mening Tillich äldsta kyrkans ekumeniska ortodoxi, exempelvis pekat på genom sin ångesttypologi. formulerad genom de ekumeniska trosbekännel- Efter sin intresseväckande inledning visar serna. De kyrkliga skatterna ansågs fortfarande George i kapitlet »Ad fontes» (s. 44–73) på den finnas i den kyrka som man betraktade som tydliga koppling som finns mellan renässansens kraftfullt deformerad, men som likväl var möjlig återupptäckt av äldre kunskap tillsammans med att reformera. dess bruk av nya metoder i textstudier och refor- »Doctor Martinus» tillägnas ett kapitel (s. matorerna. Intresset för att granska exempelvis 137–170) och »Lutheran Ways» ett annat (s. de bibliska skrifterna på originalspråket och det 171–198). I enlighet med volymens titel står jämförande studiet mellan olika översättningar, frågan om synen på skriftläsningen i centrum. tillsammans med upptäckten av missförstånd i I det förra understryks bl.a. Luthers betoning av

217 kyrkohistorisk årsskrift 2012

oratio, meditatio och tentatio – och i det senare kan ana sig till, vilket kanske inte är förvånande Luthers mycket kritiska kommentar till att eftersom Beeson Divinity School står i evangeli- recensioner kristna kallade sig lutheraner, och att Melanchton kal tradition. i senare forskning alltmer ses som en reformator i KJELL O. LEJON sin egen rätt och varken var »a cipher for Luther nor an echo of Erasmus». Även Hieronymus Emsers massiva kritik mot Luthers tyska över- Jonathan Willis sättning av NT omnämns. I kapitlet »Along the CHURCH MUSIC AND PROTESTANTISM IN POST-REFORMATION ENGLAND. Rhine» (s. 199–227) tar George med läsaren till Discourses, Sites and Identities relevant händelseutveckling i städer utmed denna Farnham: Ashgate 2010, 294 sid. flod med bifloder, som Köln, Mainz, Worms och Strasbourg, den senare »a meeting place and a Under de senaste åren har en handfull böcker melting pot for numerous reformers». Dit kom publicerats där musikens kyrkohistoriska som bekant Calvin som flykting. I det påföl- betydelse (framförallt under renässans och tidig- jande kapitlet, »Preach the Word» (s. 228–253) modern tid) stått i centrum. Att också kyrkans understryks att reformationen var en rörelse musik (i dess skiftande gestaltning) tas upp till av tillämpad teologi. Skriftens ord skulle inte historiskt vetenskapligt betraktande är i sig inget endast läsas, studeras, översättas, memoreras nytt, men denna analys har länge levt på sina och mediteras över, de skulle förkroppsligas i egna premisser med liten, eller ingen, kontakt kyrkans gudstjänst och liv. Predikan betonades, med de strömningar som dominerat inom övriga men den hade sedan tidigare en framträdande historiska discipliner. Idag ser vi en allt tydligare plats exempelvis genom dominikanernas och tendens till integrering; de forskningsgrenar som franciskanernas arbete. Det nya var att man inte tidigare lite brytt sig om att analysera musik såg predikan främst som ett försteg till botens som ett kulturellt avtryck breddar perspektiven sakrament, något som skulle få lyssnarna att medan de »rena» musikhistorikerna alltmer inte- erfara syndakännedom och så leda vidare till bot grerar den teoribildning och de hypoteser som – Luther menade att detta endast ledde till mer florerar inom den vidare historievetenskapliga ångest – utan som ett tillfälle att förkunna Guds världen. förlåtelse av nåd. Kyrkan skulle enligt Luther Den engelske forskaren Jonathan Willis’ vara ett »munnens hus», inte ett »pennans hus». Church Music and Protestantism in Post-Refor- Men inte bara Luther kommer här till tals, utan mation England: Discourses, Sites and Identities även Zwingli och Calvin. är ett uttryck för denna rörelse. Willis tar i sin Efter några sammanfattande avslutande sidor bok upp kyrkomusikens förändrade ställning återfinns ett författarregister med 167 namn, i den reformerade elisabetanska kyrkan; fokus ett sak- och namnregister som är än mer omfat- ligger på såväl teologins teori som praxis i för- tande, samt två andra korta register, dels ett över samlingskyrka och katedral. Materialmässigt brukade bilder, dels ett över de bibelställen som baseras Willis’ studie framförallt på talrika lokala hänvisas till. kyrkoarkiv men också på en ansenlig samling Timothy George ger läsaren många intryck, mer teologiskt/normativt orienterade källor. såväl av väntade som mer oväntade slag. Han är Boken är tydligt inställd i det sammanhang som en beläst och läsvärd reformationshistoriker, som utgörs av den, sedan flera decennier pågående, på de avslutande raderna i boken tydligt ställer historiografiska debatten om den engelska refor- sig själv i den reformatoriska fåran – något som mationen. Willis anlägger ett post-reformistiskt man redan i den lärda huvudframställningen betraktelsesätt enligt vilket den engelska refor- mationen i allt väsentligt ska uppfattas som

218 iscensatt och genomförd av kungamakten med sökningsperioden. Willis’ arbete ger vid handen stöttning från delar av rådsaristokratin (i motsats att katedralernas tidigare rikliga försörjning av allmän till ett äldre synsätt där den engelska reformatio- musikalisk »personal» (framförallt så kallade nen uppfattas som uttryck för en folklig revolt vicars choral) kom successivt att minskas, så också mot den senmedeltida fromheten) men där fokus tillgången på instrument (framförallt orglar) och

idag ligger på receptionsprocess och den folkliga notmaterial. Vidare kom de av församlingen kyrkohistoria omvandlingen av ett elitdrivet reformatoriskt sjungna protestantiska koralerna att bli ett allt budskap. viktigare inslag också i katedralernas musikliv. Boken är indelad i tre avsnitt. Det första Även församlingskyrkorna drabbades av ned- behandlar synen på musik på ett ideologiskt monteringen av det kyrkomusikaliska livet, men plan (här något vilseledande kallat discourses). utvecklingen var här långtifrån entydig. Det var Efter en något handboksmässig genomgång inte bara den puritanskt välordnade psalmsjung- av synen på den sakrala musiken i framförallt ande församlingen som fick ersätta medeltidens antika och medeltida framställningar, följer en blomstrande och yviga musikliv. Willis kan ge gedigen genomgång av de skiftande teologiska många exempel på hur traditionella uttryck och strömningar som kom att bestämma synen på en musikalisk rikedom också kom att fortleva kyrkomusiken i England. De engelska reforma- i vart fall i de mer välbeställda församlingskyr- torerna influerades till en början av Heinrich korna. Vidare kom den reformerade kyrkan att Bullingers avvisande hållning till kyrkomusiken skapa nya tillfällen till musikaliska höjdpunk- och stod främmande för den mer fria syn på ter, framförallt genom införandet av helgdagar musik som fanns hos framförallt Luther men knutna till regentens och nationens bestånd. Det också hos Calvin. Den restriktiva linjen övergavs är ett gediget och omfattande arkivarbete som gradvis under ökat kalvinskt inflytande; i och ligger bakom Willis slutsatser; likväl, bör man med Richard Hookers femte del av Of the Laws nog betrakta detta arbete som enbart ett första of Ecclesiastical Polity (1597) etablerades synen, steg mot en djupare förståelse av det kyrkomu- som sedan kommit att vara förhärskande, att sikaliska församlingslivet. Genom att inkludera kyrkomusiken tillhör det område inom vilket ytterligare källor kommer säkerligen bilden att kyrkan själv har mandat styra. Hookers egen förtätas än mer under kommande år. entusiasm för den sakrala musiken och det I bokens tredje del behandlas den mer svårlösta kyrkomusikaliska arvet kom att lägga varaktig frågan om kyrkomusikens funktion att skapa grund för senare tiders så rikliga musikaliska liv protestantisk identitet i det sena 1500-talets inom Church of England. England. För att få svar på denna fråga ana- Den ideologiska synen på vikten och nyttan lyserar Willis dels musikens roll i samtidens av kyrkans tonkonst kom därmed att kraftigt protestantiska uppfostrings- och propagandain- skifta; frågan är vilka återverkningar detta fick i satser, dels relationen mellan lokalsamhälle och det lokala kyrkliga livet. Willis gör här, i bokens kyrkomusik. Författaren arbetar här med den andra del, på ett övertygande sätt upp med sociala polariteten konflikt–harmoni. Mot de uppfattningen att det förelåg en fundamental tolkningar som, ibland med ett inte så litet spår skillnad mellan katedralernas »anglikanska» av idylliserande nostalgi, menat att reformatio- musikaliska rikedom och landsbygdskyrkornas nen ersatte rörliga, ritualiserade sätt att skapa återhållsamma »puritanska» tonkonst. Istället och återskapa samhällsordningen med ett system framkommer bilden av att de musikaliska byggt på social kontroll, lyfter Willis fram hur betingelserna för dessa båda noder i det engelska även det framväxande tidig-moderna samhället kyrkolivet närmade sig varandra under under- var uppbyggt på stor rörlighet och komplexitet.

219 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Reformationsskedet förändrade medlen för att »Literacy», som är det centrala begreppet i hantera konflikt och återskapa harmoni men inte antologin, kan i och för sig översättas med läs- recensioner så mycket den grundläggande logiken. och skrivkunnighet, men det betyder ofta något I Church Music and Protestantism in Post- mer precist och avancerat. Det inkluderar mer än Reformation England möter vi en analys av att tyda bokstäver och skriva sin namnteckning en kyrkohistorisk arena som förtjänar histo- eller enklare meddelanden, något som lärdes ut i rikers intresse. Det musikaliska materialet är barndomen. I sin inledning skriver Anne J. Cruz en kategori källor som visserligen kräver sina att begreppet »presupposes the possession over särskilda analysinstrument men som för den time of diverse kinds of knowledge, experiences, delen inte helt ska lämnas åt sidan. Willis’ arbete and skills proffered through written sources … genererar egentligen inte nya hypoteser utan It also accounts for the act of writing as a vital tenderar istället att underbygga de tolkningar rhetorical and social tool» (s. 1–2). Det är dock som idag framförs av ledande reformationsfors- viktigt att betona att denna definition inte enbart kare. Boken är välskriven och förtjänar väl att inbegriper litterärt författande, utan också till läsas av alla med intresse för musikens betydelse exempel brevskrivande. Sammantaget handlar i ett avgörande kyrkohistoriskt skeende, men »literacy» om förmågan till en mer aktiv form också av dem som önskar en initierad genomgång av läsande och skrivande, som vidareutvecklas av den senaste tidens vetenskapliga diskussioner under vuxenåren. kring ett svårtytt skede i Englands kyrkohistoria. Antologin rymmer tretton bidrag, som fördelar sig på tre huvudteman. Det första ERIK SIDENVALL behandlar spanska högadliga kvinnors läsande och skrivande. Det andra innehåller studier av Anne J. Cruz & Rosilie Hernández klosterskrivande i Spanien och den Nya Världen, (eds.) medan det tredje, och avslutande, rör litterära WOMEN’S LITERACY IN EARLY MODERN och konstnärliga representationer av läsande och SPAIN AND THE NEW WORLD skrivande kvinnor. Av dessa kapitel är det fyra Farnam: Ashgate 2011, xiii, 274 sid. som är speciellt intressanta ur ett kyrkohistoriskt Medeltida och tidigmoderna kvinnors skrivande perspektiv. och läsande är ett ämne som attraherar fler och I »Woundrous Words» (kap. 5) undersöker fler forskare. Det finns numera mängder av Darcy R. Donahue bland annat berättelser om editioner och studier av såväl enskilda kvinnors nunnor som lärt sig läsa och skriva på ett mira- författarskap som analyser av läsande och kulöst sätt. Det mest kända spanska exemplet skrivande i olika regioner och tider. I en nyut- på detta är Teresa av Ávilas kompanjon, kar- kommen antologi, utgiven av litteraturvetarna melitnunnan Ana de San Bartolomé, som enligt Anne J. Cruz och Rosilie Hernández, ligger traditionen lärde sig läsa på en dag genom att fokus på kvinnligt författande och läsande i det kopiera en av Teresas texter. Senare på eftermid- tidigmoderna Spanien och det spanska Amerika. dagen kunde hon utan problem skriva ett brev I det tidigmoderna Europa var det mycket till sina medsystrar. Händelsen betraktades som vanligare att kvinnor kunde läsa än att de kunde ett gudomligt mirakel genom Teresas försorg och skriva. Läsningen ansågs tillräcklig för att ta det ingick i vittnesmålen i hennes helgonförkla- till sig fromhetslitteratur, medan skrivandet, ringsprocess. Senare kom Ana de San Bartolomé på grund av kvinnors tänkta svaghet och nyfi- också att på ett mirakulöst sätt lära sig latin och kenhet, betraktades som en farligare sysselsätt- med tiden kom hon att bli en av de mest produk- ning, vilken i regel låg under mannens domän.

220 tiva karmelitiska författarna, som skrev mängder net i knäet och deltar i läsandet. Under den tidig- av brev och böcker. moderna eran är detta ett ovanligt motiv. Det allmän »Let Your Women Keep Silence» (kap. 6) är räknades som oortodoxt, men i kloster i Sevilla titeln på Elizabeth Teresa Howes’ bidrag till finns ett par sådana målningar och skulpturer antologin. Hon utgår från tidigmoderna tolk- från 1600-talet, vilka framställdes av konst-

ningar av de paulinska texterna om nedtystandet närer som Juan de Roelas, Bartolomé Esteban kyrkohistoria av kvinnor i 1 Kor. 14:34–35 och 1 Tim. 2:11–12, Murillo och Juan Martínez Montañés. På dessa som förbjuder kvinnor att undervisa i offentliga bilder sitter dock inte jungfrun i Annas knä utan sammanhang. Texterna har blivit en integrerad knäfaller vid sidan av sin mor, som visar henne en del i den kristna misogyna traditionen, även om bok, ofta med en undervisande gest. Bergmann flera teologer, till exempel Thomas ab Aquino uttrycker det som att »the Virgin’s acquisition of menade att kvinnor under vissa omständigheter literacy through mother-daughter bonding over a kunde vara profeter och därigenom undervisa. book suggests a maternal genealogy of wisdom, Det är snarast denna profettanke som gjorde att as well as acknowledging the role of mothers as Teresa av Ávila tilläts skriva och även undervisa teachers» (s. 244). Ur ett kyrkligt perspektiv var kvinnor och män. Hon blev »an instrument of denna typ av avbildningar diskutabel, eftersom divine instruction rather than a teacher in her jungfrun var fullkomlig och inte behövde sin own right» (s. 127). mors undervisning, men bilderna betraktades Stephanie L. Kirk skriver i »Women’s Literacy ändå som ganska harmlösa och inkvisitionen and Masculine Authority» om förhållandet skred inte till verket. mellan den mexikanska diktaren Juana Inés de I bokens övriga kapitel behandlas till exempel la Cruz och hennes biktfader Antonio Núñez de elitkvinnors tillgång till bibliotek, bokdedikatio- Miranda. Sor Juana var nunna i hieronymitklos- ner till kvinnor och hur läsande och skrivande tret i Mexico City och ägare till ett av de största beskrivs i pjäser från den spanska guldåldern. privata biblioteken i Nya Spanien, och Núñez Antologin, som har sin bakgrund i en interna- krävde att hon skulle upphöra med sitt förfat- tionell konferens, samlar flera av de främsta tarskap och intellektuella arbete. Kirk jämför specialisterna på området. Bidragen har ofta en Sor Juanas Autodefensa espiritual, en uppgö- litet oväntad utgångspunkt och inriktning, och relse med biktfadern 1681, med en manual för sammantaget är det ett väldigt mångvetenskap- nunnor av Núñez, som publicerades posthumt ligt studium, även om de flesta av författarna är 1712. Hon argumenterar för att manualen var hispanister och litteraturvetare. Speciellt intres- ett senkommet svar på Sor Juanas text, där den santa finner jag bidragen om litterära och konst- exemplariska nunna han målar upp är själva närliga representationer av kvinnligt läsande och motsatsen till henne. Nunnan ska vara tyst, död skrivande (kap. 9–13). Den kritiska anmärkning för världen och inte syssla med ting som får henne man kan ha är att boken till så stor del analyse- att tappa fokus på frälsningen, till exempel intel- rar mycket kända exempel på skrivande kvinnor lektuellt arbete. som Teresa av Ávila, Ana de San Bartolomé, Ana I »Learning at her Mother’s knee» (kap. 13) tar Caro, María de Zayas och Juana Inés de la Cruz, Emilie L. Bergmann upp målningar där jungfru som redan avhandlats i otaliga andra arbeten, Maria undervisas av sin mor Anna. Det handlar speciellt av spanskspråkiga forskare. Det hade om avbildningar där jungfrun läser en bok till- varit önskvärt att författarna i större utsträck- sammans med modern, vilket inte var ett sällsynt ning försökt identifiera nya, mindre kända förfat- motiv under medeltiden, speciellt i bönböcker som tarskap och mindre kända lärda kvinnor. Men beställts av kvinnor. Ibland sitter också Jesusbar- utan minsta tvekan är Women’s Literacy in Early

221 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Modern Spain and the New World ett arbete som from the Convent. Titeln är enligt min mening är väsentligt för alla som vill ha en uppdaterad något missvisande. Boken innehåller i och för recensioner bild av kvinnligt skrivande och läsande i den sig studier av texter som de facto författats av spanska världen under den tidigmoderna eran. indianska nunnor, men den bygger framförallt på kyrkomäns och spanska nunnors texter om MAGNUS LUNDBERG indianska kvinnor. I sex kapitel, och med hjälp av postkolonialt inspirerad diskursanalys, närmar Mónica Díaz sig Díaz olika textgenrer och undersöker hur INDIGENOUS WRITINGS FROM THE den etniska tillhörigheten – »det indianska» och CONVENT. Negotiating Ethnic Authority »den indianska nunnan» – representeras i dessa. in Colonial Mexico Texttyperna innefattar till exempel brev, andliga Tucson: University of Arizona Press 2010, biografier och predikningar. xiii, 229 sid. De indianska kvinnor som fick avlägga löften i Centrala Mexiko erövrades i början av 1520- klostren tillhörde de högsta inhemska samhälls- talet och de första katolska missionärerna kom i skikten; de var cacicas eller principales, något konkvistadorernas fotspår. Redan ett decennium som med viss tvekan skulle kunna översättas med senare fanns röster som menade att indianska hövdingadöttrar. Deras fäder hade ledande posi- män skulle kunna prästvigas och att indianska tioner i den lokala förvaltningen och de talade kvinnor borde kunna få gå i kloster. I vissa såväl inhemska språk som spanska. I övriga kretsar, speciellt bland franciskaner, hade man mexikanska kloster, som befolkades av spansk- inledningsvis en mycket positiv bild av missionens ättade nunnor, var det nödvändigt att kunna framgångar och möjligheter. Andra ordnar och visa upp intyg på »blodsrenhet», innan en flicka aktörer hade ofta en mer tvekandeattityd. Hur- togs emot i klostret. Hon skulle tillhöra en gam- somhelst försvann den ursprungliga entusiasmen malkristen familj, fri från judiska och muslimska snabbt, även bland franciskanerna. På 1540-talet förfäder, men också utan nära släktingar som lades tanken på ett indianskt nunnekloster på is blivit dömda av inkvisitionen. På samma sätt och där fick den ligga kvar en lång tid. De kloster behövde de indianska kvinnor som skulle gå i som byggdes i 1500- och 1600-talets Mexiko kloster påvisa att de hade »rent indianblod» och tog endast emot spanskättade döttrar ur de övre var hövdingadöttrar. De fick heller inte ha några klasserna. I dessa institutioner kunde indianer släktingar som dömts för »avgudadyrkan» eller endast fungera som så kallade donadas, tjänste- för andra allvarligare brott. Det var alltså endast kvinnor som bar ordensdräkt och oftast bodde i en relativt liten andel av de indianska kvinnorna klostret under hela sitt vuxna liv. som hade möjlighet att avlägga eviga löften om Det var först 1724, alltså omkring två sekel fattigdom, kyskhet och lydnad och leva i klausur. efter erövringen, som det första klostret ämnat Att det grundades separata kloster för för indianska kvinnor – Corpus Christi – grund- indianska kvinnor är ett tecken på det slags lades i Mexico City, och under senare delen av apartheidpolitik som den spanska kronan kolonialtiden öppnades ytterligare två sådana försökte tillämpa i Amerika och som utforskats institutioner i Valladolid (dagens Morelia, 1737) av den nyligen bortgångne svenske historikern respektive Antequera (dagens Oaxaca, 1782). Magnus Mörner. Den indianska befolkningen Alla tre var strikta kapuchinkloster, som levde skulle i möjligaste mån leva avskild från andra i enlighet med klarissornas första regel. Det är befolkningsgrupper, inklusive spanjorer, då texter om dessa kloster, och de kvinnor som dessa ansågs kunna ha ett dåligt inflytande levde i dem, som historikern och kulturvetaren över dem. Segregationspolitiken kom att bli en Mónica Díaz undersöker i Indigenous Writings

222 central diskussionsfråga i de indianska klostren. ett andligt barnaskap, men också som att de inte Trots att konventen var ämnade för indianer var mogna för klosterlivet och alltför styrda av allmän var grundarnunnorna spanjorskor som tidigare nycker. Kritikerna menade alltså att de indianska bott i ett annat av klostren i staden. Detta kunde kvinnornas natur var instabil och att det skulle möjligen de indianska nunnorna acceptera under vara en omöjlighet för dem att hålla eviga löften.

en övergångsperiod; de hade ju ingen tidigare Därför var det inte tillrådligt att starta ett kloster; kyrkohistoria erfarenhet av klosterliv. Men problemet var att möjligen kunde jesuiterna gå med på att inrätta ytterligare spanska kvinnor fick inträda i klostret ett beaterio, en religiös institution där kvinnorna och att spanjorskor fortsatte att vara abbedis- bodde i gemenskap och avlade tidsbestämda sor decennium efter decennium. Dessutom löften. Åter andra menade att det redan fanns för bildades fraktioner på etnicitetsbasis. Segre- många kloster i staden, men det var i och för sig gationspolitiken tillämpades alltså inte och de ett argument som alltid fördes fram när ett nytt spanska nunnornas tillskyndare betraktade dem konvent planerades. Vid den tiden fanns redan som nödvändiga föredömen för de indianska 17 nunnekloster i Mexico City, flera av dem med nunnorna. Såväl i Corpus Christi som i Vallado- hundratals invånare. Men det fanns, som sagt, lid blev detta en speciellt infekterad stridsfråga inte en enda indiansk nunna. under 1730- och 1740-talet. Indianska nunnor Det saknas inte tidigare studier om indianska skrev till den andliga och världsliga makten med nunnor i kolonialtidens Mexiko. Speciellt krav på att de spanska nunnorna nu skulle lämna Corpus Christi har blivit föremål för arbeten av klostren och att indianskorna själva skulle sköta bland andra Josefina Muriel, Asunción Lavrín, om verksamheten, som det var tänkt i statuterna. Ann Miriam Gallagher, María Justina Sarabia Den spanske kungen stödde dem helhjärtat, men Viejo och Elisa Sampson Vera Tudela. Om de trots detta blev vissa spanska nunnor kvar och det övriga klostren finns endast ett mycket begränsat dröjde länge innan en indianska blev abbedissa. källmaterial och därför mycket begränsad Grundandet av Corpus Christi 1724 hade forskning. Díaz’ bidrag ligger inte i att hon har föregåtts av omfattande diskussioner. Initiativet lyckats finna så mycket nytt empiriskt material, till att bygga klostret kom från den spanske utan i att hon studerar de indianska nunnorna vicekungen Baltasar de Zúñiga, som begärde från så många olika perspektiv och genom så in remissvar från såväl kyrkliga som världsliga många olika typer av källor. Den teoretiska instanser. Svaren innehåller många stereotypa medvetenheten är dessutom betydligt högre än uttryck. Vissa av författarna, framförallt fran- hos samtliga tidigare forskare och språkbehand- ciskaner, menade att de indianska kvinnorna var lingen är elegant, även om resonemangen kräver goda och ödmjuka och utan tvekan skulle kunna en koncentrerad läsare. Speciellt intressant är underkasta sig klosterlivet. Andra, till exempel hennes noggranna analys av konflikterna mellan jesuiter, hävdade att fattigdomslöftet inte skulle indianska och spanska nunnor och huruvida de vara något problem för kvinnorna; det var fram- förra skulle tillåtas vara självstyrande. Där blir förallt kyskhetslyftet som var problematiskt. De det tydligt att de indianska nunnorna verkligen beskrev de indianska kvinnorna som dygdiga och såg sig som indianska nunnor och som cacicas lydiga, men de benämndes också ömkansvärda och principales av goda familjer, inte bara som (miserables), något som en spansk nunna aldrig nunnor. Díaz’ huvudsakliga bidrag är att hon skulle kallats. Ett grundläggande argument som så tydligt analyserar kopplingen mellan etnisk kunde användas både för och emot kvinnorna var identifikation, klass, kön och textproduktion. att indianerna var som eviga barn. Detta kunde Därigenom blir boken ett väsentligt bidrag till förstås som om de var speciellt öppna mot Gud, forskningen om kvinnligt ordensliv i Latiname-

223 kyrkohistorisk årsskrift 2012

rika och om indiansk religiös praxis och kolonial Hamburg eller finns i andra danska studier av identitet. Krogh. recensioner Av vikt är också skildringen av de skilda lag- MAGNUS LUNDBERG stiftningsåtgärder som vidtogs i Danmark och vilken påverkan de – uttryckt i lagtillämpning och i Tyge Krogh samverkan med bruket av nådesinstitutet – fick på A LUTHERAN PLAGUE. Murdering to Die in de reella straffen och brotten. De tidiga åtgärderna the Eighteenth Century syftade till avskräckning genom strängare kvali- Leiden: Brill 2012, 226 sid. fikationer och genom kombinerandet av kropps- På framsidan av Tyge Kroghs bok finns en bild från straff och dödsstraff. De var dock inte effektiva. en avrättning. Framför en knäböjande kvinna Under perioden 1750–59 avrättades tio av tolv i står en präst med lyft hand. Bakom henne står Köpenhamn för dessa brott. De senare åtgärderna bödeln med lyft svärd. Bilden är ursprungligen angrep problemen på andra sätt. Först skapades hämtad från ett skillingtryck och kvinnan ska 1767 ett nytt straff för mord utan motiv, syftande vara den 22-åriga Cicilia Johansdotter, avrättad till ett så strängt straff som möjligt som inte innehöll 1744 i Köpenhamn för mord på sitt barn. död och därmed inte lockade den som sökte att bli Det är en väl vald illustration då, unga kvinnor avrättad. Det innebar bland annat återkommande tillsammans med soldater synes ha varit över- kroppsstraff och livsvarigt fängelse. 1768 infördes representerade bland dem som begick det brott restriktioner för psalmsång, tal och prästers närvaro Krogh diskuterar – att mörda för att bli avrättad. på vägen till avrättningen. Prästen skulle vara där Något som tidigare inte noterats är hur många för delinkventens skull, men endast som själasör- som, i Köpenhamn, var fängslade i exempelvis jare. Avrättningen skulle inte längre ha karaktär spinnhuset. Offren var också ofta barn, tre av av gudstjänst. Även om lagförändringarna tycks fyra bland studiens fall. Bödeln på bilden visar ha haft effekt tyder ett antal fall på att brottslingar på statens reaktion, där förändringar skedde justerade sina bekännelser så att de med visshet i strävan efter att komma åt problemet, och skulle bli halshuggna och inte drabbas av det nya prästen indikerar, liksom bokens huvudrubrik, straffet. att här finns teologiska motivbilder och spörsmål Dock visar sammanställningen av rättsfall att studera. För att studera dessa används bland på den problematik som ligger i att studera en annat skillingtryck och uppbyggliga skildringar motivbild. Olika personer motiverar sig på olika av beredelse och avrättning. sätt eller inte alls och deras tankar noteras, om de Att skriva historia kan ses som att klarlägga noteras, på varierande sätt. De uppgivna motiven fakta och att tolka dem. Kring dessa brott kan också misstros av rättsväsendet. Genom att presenteras en intressant och viktig faktasam- gräva fram en empirisk grund och påvisa både ling. Krogh presenterar de 144 fall han hittat i likheter och skillnader mellan olika fall öppnar Köpenhamn under åren 1697–1789, inklusive studien för fler frågor förutom att vår kunskap mordförsök och det som bedömdes som påhittade vidgas. En grundläggande fråga blir då, om vi brott. Fyra kriterier har använts när fallen utvalts här överhuvud taget har med en typ av mord såsom motivet eller avsaknaden av motiv eller att göra eller flera – de himmelslängtande, de domstolarnas tillämning av lagbestämmelser allmänt förtvivlade, de trötta på livet, de rädda riktade mot sådana brott. Då intresset för dessa för kroppsstraff, de fängslade utan hopp osv.? brott har tillväxt inom forskningen under senare Detta leder också till Kroghs viktigaste ärende år, är denna studie ett viktigt bidrag. Det mesta vilket inte är rättsfall eller lagstiftning – det är kvantitativa materialet som tidigare diskuterats tolkningen av morden han diskuterar mest. Till kommer från Stockholm och i viss mån från

224 skillnad från i sin doktorsavhandling anammar en väntande salighet i himlen, dessutom tydligt han här den av Arne Jansson framförda termen utlovad i avlösning, kommunion och välsig- allmän »suicidal murder» – och menar alltså att dessa nelse? Jag är mycket tveksam till tesen att 1700- brott grundläggande är att förstå som själv- talets pigor och soldater, särskilt de pietistiskt mordsförsök. De uppmuntrades av den lutherska påverkade, skulle reflektera över sin kommande

frälsningsläran, men det ska också ha funnits en död med så immanenta tankar. kyrkohistoria skillnad mellan olika tider. Inte bara lutherdom Samtidigt som vi inte ska glömma att detta är utan, mer specifikt, pietism, var en viktig orsak till en ganska varierande och svårgripbar brottstyp, morden. Den typiska berättelsen där mördarna är den grundläggande tesen att vi här har att blivit förförda av Satan att begå mord, därefter göra med något som huvudsakligen finns på kommit till sina sinnen, förfärats och funnit tröst lutherskt område, »en luthersk farsot», svår att och frälsning i Jesus kopplas till pietismen, dess avfärda. Krogh tar fram Wien som ett undantag, själavård och förkunnelse. där det förekom ett antal brott av denna typ på Det är gott att se en diskussion om kyrka och klart katolsk mark. Enstaka fall finns även på brott och straff som tar sin utgångspunkt i olika annat håll. Man kan till exempel relatera till ett konfessioners soteriologi, även om det i huvudsak antal fall från franskspråkigt område beskrivna i sker utifrån historisk forskning. Dock kan man forskningen – där verkar tröskeln för att se detta ställa sig frågande inför ett sådant forskningsre- som ett problem för psykiatrin att hantera ha sultat som att ortodoxins präster troligen ofta sänkts betydligt tidigare. betvivlade att dömda som de beredde inför döden Den stora majoriteten kända fall verkar dock blev frälsta, medan å andra sidan pietistiska vara från Norden och norra Tyskland, men präster med förfäran såg hur deras beredelse och Kroghs förklaringar – vilka utgår bland annat förkunnelse ledde till mord. Utifrån tanken på från tanken på ett Guds krav på dödsstraff för teologi och fromhet som mordens orsak kopplas mord – till varför detta skulle vara något typiskt hos Krogh dess upphörande snarare till reli- för lutherska områden övertygar inte helt. Lag- gionens förlorade makt över människors tankar stiftningen och dess tillämpning varierade, men än till exempelvis det faktum att avrättningar avrättningarna var vid denna tid ett vanligen upphörde i dessa fall och sedermera mer generellt. återkommande inslag i samhällets liv. Att fall De teser Tyge Krogh driver här är inte nya. rapporterats från Hamburg, medan intet hörts Tanken att mord med varierande eller okänt motiv från Bremen, där avrättningar förekom betydligt i avsikt att bli avrättad är att se som en form av mer sällan, är kanske inte en tillfällighet? Var självmord kommer ursprungligen från det tyska avrättningen – där ibland delinkventen närmast 1700-talet, medan tanken att dessa mord har ett gav intrycket av att vara rövaren, lovad direkt samband med pietismen kommer från danskt tillträde till paradiset, eller en martyr – i lutherska 1700-tal. De har båda en fläkt av neologi och miljöer mer lockande än i andra sammanhang upplysning. Frågan är om upplysningens förstå- eller finns det någon annan förklaring till att else kan hjälpa oss att förstå motiv och människor bilden ser ut som den gör? som – särskilt om de var pietister eller i allmänhet Tyge Krogh ger oss i denna bok mycken viktig fromma – ofta inte var särskilt hemmastadda i kunskap kring dansk lagstiftning, rättstillämp- upplysningens idévärld? Är det rimligt att förstå ning och rättsfall. Han lyfter förtjänstfullt fram brottslingarnas sinnestillstånd som ett suicidalt den teologiska bakgrunden och ställer teologin depressivt tillstånd och att glädjen vissa visar till svars i en situation där det är tydligt att teologi inför sin avrättning var en glädje i att vara i fokus handlar om liv och död. för allas uppmärksamhet och inte en glädje över MARTIN BERGMAN

225 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Louis A. Ruprecht i The Order of Things där han talar om funda- WINKELMANN AND THE VATICAN’S FIRST mentala brytpunkter i idéhistorien, vid vilka ett recensioner PROFANE MUSEUM sätt att ordna kunskap bryter samman och efter- New York: Palgrave Macmillan 2011, träds av ett annat, visar Ruprecht i kapitel ett, XXX, 284 sid. att Winkelmanns konstsyn, där för första gången Att kunna besöka offentliga museer är en själv- det grekiska ställdes över det romerska och antik klarhet i vår tid. Få gör sig några tankar över att skulptur sågs som konst, inte som kultobjekt, är sådana inrättningar inte alltid har funnits. Lika exempel på just en sådan historisk brytpunkt. självklart är att i museet stöta på nakna, antika Från och med nu var den grekiska konsten det skulpturer som oreflekterat betraktas som vackra estetiska idealet. kroppar i marmor och som uttryck för stil och I det andra kapitlet skildras kortfattat Win- god smak. Att dessa skulpturer inte är gjorda för kelmanns biografi från uppväxten i Stendahl att betraktas som konst i utställningslokal, utan till dess han 1768 föll offer för en rånmördare att de tvärtom är utdragna ur sina sammanhang i Trieste. Fokus ligger på hans ställning som och att de från början var gudabilder och kultfö- antikexpert i det påvliga Rom, och särskilt då på remål i hedniska kulter, faller inte många in. Lika hans vänskap och nära samarbete med kardinal främmande är att tänka sig att påvedömet haft en Alessandro Albani – en av 1700-talets främsta ledande roll både i uppkomsten av de offentliga mecenater och antiksamlare som 1761 blev kar- museerna och i den moderna synen på antik dinalbibliotekarie och därmed den som öppnade skulptur, samt att Vatikanens museisamlingar Vatikanbiblioteket med dess både litterära och ursprungligen var en del av Vatikanbiblioteket. visuella skatter för Winkelmann. För några år sedan hade Louis A. Ruprecht, I det tredje kapitlet ges en översikt över påvarnas innehavare av William M. Suttles’ professur i roll som museigrundare. En vanlig uppfattning jämförande religionskunskap vid Georgia State är att Museo Capitolino och Musei Vaticani University, hört rykten att det i Vatikanen under går tillbaka till renässansen. Sixtus IV skulle 1700-talet skulle ha grundats ett Museo Profano. ha grundat Museo Capitolino genom att till Ett museum fyllt med hednisk skulptur, mitt Kapitolium flytta ett antal bronser som visades i den kristna kyrkans hjärta, väckte Ruprechts för allmänheten, medan hans systerson Julius II nyfikenhet och beslut att söka reda ut de närmare bar ansvar för ursprunget till Vatikanmuseerna omständigheterna runt museets uppkomst. genom att på den så kallade Cortile delle Statue i Resultatet, efter många års arkivstudier i Belvedere låta ställa upp ett antal nyfunna antika Vatikanen, blev föreliggande bok, där för första skulpturer. Enligt Ruprecht däremot, rörde det gången historien om hur och varför påvarna sig i dessa båda fall inte om museigrundningar. blev banbrytande för de moderna museernas Termen »museum» användes inte, och Julius II:s uppkomst och för synen på antik skulptur som samling var helt privat. konst, inte som kultobjekt lyfts fram. Dessutom Märkligt nog gör sig inte Ruprecht några visas att konsthistorikern Johan Joachim Win- tankar om hur dessa påvar såg på antiken och kelmann spelade en viktig roll som redskap i skulpturernas roll som föremål ur religiösa kulter. denna utveckling. Boken är indelad i nio kapitel Som representant för den kristna, påvliga synen plus inledning och ett omfattande appendix med på antik skulptur lyfts i stället fram holländaren bilagor innehållande bl.a. dokument visande på Hadrianus VI, om vilken man vet att han blev så Winkelmanns utnämningar i Vatikanen och på upprörd när han konfronterades med statysam- påvliga museigrundningar. lingen i Belvedere, vilken han betraktade som en Med utgångspunkt från Foucaults resonemang samling avgudar, att han beordrade att de ome-

226 delbart skulle avlägsnas. Så blev emellertid inte Vatikanbiblioteket och förevisande tidig kristen fallet. Statyerna blev kvar men var tillgängliga konst från katakomberna. Museets didaktiska allmän endast för en begränsad grupp betraktare. Först funktion underströks av Stefano Rozzis takfresk under 1700-talet kom påvarna att göra formella Kyrkans triumf. museigrundningar, vilka då blev till en central Mellan dessa båda museer grundade Clemens

del av deras kultursatsning, Roma Aeterna – det XII 1734, i samarbete med Alessandro Albani, kyrkohistoria eviga Rom. formellt Museo Capitolino. Detta museum Efter Westfaliska freden 1648 hade påvarnas blev det första för allmänheten öppna museet i politiska makt och inflytande drastiskt minskat världen. Här kom även en konstnärsakademi, och i början av 1700-talet räknades de inte längre Accademia del nudo, att grundas på initiativ till de huvudagerande inom den europeiska av Benedictus XIV. Akademin var unik genom storpolitiken. För att ändå bevara påvedömets att konstnärerna där fick möjlighet att teckna av inflytande behövde man söka sig nya vägar. En både skulpturer och levande nakenmodeller. sådan var som bevarare av det kristna och antika I slutet av 1750-talet var de påvliga antik- kulturarvet samt som främjare av Rom som samlingarna, tack vare fynd vid utgrävningar i kulturell turiststad. Kyrkostaten, så omfattande, att de inte längre År 1703 grundade Clemens XI, som i sin rymdes i den ursprungliga byggnaden. I stället ungdom var medlem i den av drottning Christina för att utöka på Kapitolium, beslutade Clemens grundade Academia dell´Arcadia, Museo XIII – även han en fint bildad man med ett Ecclesiastico, där man visade föremål från kata- förflutet vid Accademia dell´Arcadia – att skapa komberna. I Academia dell´Arcadia hade man utrymme i Vatikanpalatset. I detta sammanhang svärmat för fornkyrkan och visat stort intresse var det som Museo Profano, formellt grundat för tidigkristen arkeologi. Den didaktiska funk- 1761, uppstod. Clemens beslutade nämligen att tionen hos såväl denna arkeologi som det nya de påvliga antiksamlingarna i Vatikanen skulle museet, beläget i Vatikanens bibliotekskorridor delas på två museer. Det tidigkristna materialet och formellt tillhörande Vatikanbiblioteket, var skulle visas i Museo Sacro och det hedniska enligt Ruprecht, att motbevisa protestanternas materialet i Museo Profano – Vatikanens första påstående om att företräda en mer ursprunglig offentliga antikmuseum. Ur Museo Profano form av kristendom än den katolska. Redan 1716 uppstod under de följande decennierna Museo upplöstes emellertid samlingen. Trots detta ser Pio Clementino, sin tids största kulturprojekt. Ruprecht ändå Museo Ecclesiastico som ett fun- Under 1800-talet tillkom förutom fler antikmu- damentalt steg i riktning mot en förändrad syn på seer både ett egyptiskt och ett etruskiskt museum antiken jämfört med den syn som företräddes av samt 1926 ett etnologiskt museum, innehållande Hadrianus VI. Detta är nämligen första gången material från samtliga påvliga missionsländer. som termen »museum» används i ett påvligt Den religions- och kulturhistoriska tanken sammanhang. Att man använde just denna bakom dessa museer anser Ruprecht vara att peka term anses anmärkningsvärt, då den i grunden på den katolska kyrkans universalitet. Angående är religiös och hednisk, syftande på grekiskans det romerska och det etruskiska materialet antas »mouseion» och betecknande en plats helgad dessutom att deras roll även var att understryka åt muserna. Mest berömd av alla dessa anlägg- romersk självbild. ningar är Mouseion i Alexandria, innehållande I det fjärde kapitlet fokuseras Museo Profano, bl.a. det berömda biblioteket. 1757 fick Museo beläget i slutet av bibliotekskorridoren och Ecclesiastico en efterträdare i det av Benedictus innehållande Vatikanens samling av hednisk XIV grundade Museo Sacro, även det tillhörande – från och med nu kallad profan, antik konst.

227 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Av grundningsdokumentet framgår att museet Profano. Den lilla salen i slutet av bibliotekskor- som förebild skulle ha det museum som kardinal ridoren sågs i stället mer som en sorts annex till recensioner Albani, Vatikanbibliotekets nyutnämnde chef, det övriga museet. byggt upp i sin romerska villa, Villa Albani. Den Eftersom museet skulle vara öppet för all- som kom att ordna samlingen var Winkelmann mänheten, försågs det även med besökshand- i egenskap av Albanis medarbetare i biblioteket. ledningar. 1792 utarbetade Pasquale Massi en Winkelmanns titel i detta sammanhang var handledning på italienska/franska i ett format Scittore Grecae supernumerarius. Sammanlagt lämpligt för besökarna att bära med sig under fanns det tre Scrittori Grecae vid Vatikanbib- rundturen. En tragikomisk omständighet är att lioteket. Två av dem arbetade med manuskript, denna handledning bara några år senare väsent- medan den tredje, Winkelmann, sysselsatte sig ligt kom att underlätta för den franska ockupa- primärt med bibliotekets samling av grekisk tionsarmén att veta vad man skulle plocka med skulptur. Efter Winkelmanns död 1768 fortsatte sig. Albani arbetet med museet till sin egen död 1779. I det sjunde kapitlet visas hur den antika I det femte kapitlet fokuseras Winkelmanns konsten under de följande decennierna fick syn på antika skulpturer som vackra kroppar i status av nationell kulturskatt. 1797 gick den marmor, inte som gudabilder. Det många gånger franska ockupationsarmén över alperna. Var passionerade och erotiserande förhållningssätt man än kom sändes mängder av krigsbyte till till skulpturerna som Winkelmann ger uttryck Paris. Inte minst gällde detta från Kyrkostaten för i sina skrifter, har enligt Ruprecht lett till att och i synnerhet Rom, där Vatikanen och de stora det sexuellas betydelse i hans konstsyn överdri- romerska villorna plundrades. I likhet med de vits. Winkelmann hade en tydlig homoerotisk övriga krigsbytena kom även Vatikanens konst- dragning och såg den högsta skönheten som skatter att ställas upp i Louvren. Där kom de att manlig. Däremot hade han inte vad som i nutid ses av en internationell publik och hann göra kallas homosexuell identitet. Medan sexuell ett outplånligt intryck, innan de efter beslut av identitet i nutid anses viktigt, var i stället religiös Wienkongressen 1814–1815 skickades hem igen. identitet det viktiga under Winkelmanns tid. Som Från och med nu skulle alla stater med självakt- Ruprecht något tillspetsat påpekar, tog få i Rom ning ha offentliga konst- och antikmuseer, som anstöt av Winkelmanns dragning till manlig alla medborgare hade rätt att besöka. skönhet. Öppet fritänkeri och antiklerikalitet I det åttonde kapitlet behandlas en essä skriven däremot var otänkbart. av jesuiten Stefano Raffi och publicerad som I det sjätte kapitlet fokuseras på framväxten av appendix till Winkelmanns Monument, Antichi Museo Pio Clementino under Clemens XIV och Inediti. Raffi ger en teologisk överbyggnad till Pius VI. Genom en serie nyuppförda salar förband hela museitanken genom att fokusera på den man Museo Profano med Cortile delle Statue, gamla kristna distinktionen mellan dyrkan kulmen av museet där de främsta skulpturerna (»latreia»), något som endast tillkommer Gud, fanns utställda. Dessutom uppförde Simonetti en och vördnad (»proskynese») något som kan trappa vilken fogade ytterligare salar, belägna i riktas mot både helgon och döda ting såsom den övre korridoren, till museet. Det nya museet statyer. Avgudadyrkan var enligt Raffi, att fick, som Ruprecht visar, ett oerhört starkt dyrka statyerna som gudomar. För en kristen inflytande över museigrundningarna i resten av däremot var det helt legitimt att vörda dem världen. För svenskt vidkommande exempelvis för deras skönhet. Det var denna skönhetsdyr- kan nämnas Gustav III:s antikmuseum. Från kan man skulle ägna sig åt i Museo Profano och med nu användes inte längre namnet Museo och i efterföljaren Museo Pio Clementino.

228 I det nionde och avslutande kapitlet konstaterar om de religionspolitiska konflikterna under Ruprecht att Museo Profano, trots sin avgörande 1800-talet har haft en ensidigt politisk inrikt- allmän roll för hela den moderna museitanken, är i ning. Borutta tar i stället sikte på de mediala princip okänt utanför en trängre krets. diskurserna och den kulturella sfären och han Genom sitt spännande, välskrivna och peda- har låtit sig inspireras både av religions-, medie-

gogiskt illustrerade verk har Ruprecht lyckats och genushistorisk forskning och av postkolo- kyrkohistoria förklara för läsaren att Museo Profano är nyckeln niala studier och den nyare känsloforskningen. till hela den moderna museitanken. I 1700-talets Källmaterial utgörs av tidningsmaterial, pam- Vatikanen var det som det profana skiljdes fletter, skönlitteratur, reseberättelser, lexikon, från det sakrala, det visuella från det textuella byggnadsmonument, bilder och karikatyrer och slutligen det allmänt tillgängliga från det jämte parlamentsprotokoll, dagböcker och brev. privata. Medan Vatikanmuseerna är tillgängliga Borutta betonar antikatolicismens transnatio- för allmänheten, kräver ju Vatikanbiblioteket nella karaktär och det faktum att samma ankla- forskarstatus och särskilt tillstånd. gelsepunkter och negativa stereotyper förekom i en rad länder och användes som redskap i politisk KARI LAWE debatt och lagstiftning. Den empiriska undersökningen är indelad i Manuel Borutta tre huvudavdelningar. I den första behandlar ANTIKATHOLIZISMUS. Deutschland und Borutta katolicismens »orientalisering», alltså Italien im Zeitalter der europäischen synen på katolicismen som något primitivt, Kulturkämpfe efterblivet och främmande, medan den andra Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht delen ägnas åt antikatolsk smutskastning i media 2010 (2:a uppl. 2011), 488 sid. och diskriminering och övergrepp mot katoliker Det är inte många doktorsavhandlingar som och katolska inrättningar. Genom att framställa kommer ut i en andra upplaga. Manuel Boruttas katolska präster som perversa sexgalningar och dissertation från 2010 är ett exempel på en sådan; klostren som tillhåll för lata och vidskepliga i den andra upplagan har smärre fel och brister munkar och förtryckta nunnor underblåste, rättats till. Boken har fått stort genomslag och menar han, den liberala pressen i Italien och bidragit till att föra in forskningen på nya banor. I Tyskland antikatolska stämningar. Den bidrog fokus står den så kallade »kulturkampen», alltså därmed till det våld som katolska inrättningar konflikten mellan statsmakten och den katolska tid efter annan utsattes för från mobbens sida kyrkan under 1800-talet. Medan man i tidigare och till statsmaktens diskriminerande lagstift- forskning vanligtvis sett kulturkampen som ning mot den katolska kyrkan. I bokens tredje ett tyskt och mellaneuropeiskt fenomen sätter del griper sig Borutta an med att utifrån en rad Borutta in den i ett större europeiskt samman- konkreta exempel visa på sambandet mellan hang genom att göra en komparativ undersök- antikatolicismen, kulturkampen och sekulari- ning av de religionspolitiska konflikterna i både seringsteorin, vilken användes som ett slagträ i Tyskland och Italien. Den italienska kyrkokam- dåtidens politiska debatt och som en legitimering pen, vilken liksom den tyska sammanhängde av diskriminerande lagstiftning och politiskt med det nationella enandet, har i italiensk våld. forskning inte tolkats i termer av »kulturkamp» En av huvudteserna i boken är att antikatoli- utan snarare som ett utflöde av antiklerikalismen cismen spelade en viktig roll i formandet av den i radikala kretsar. Också på denna punkt gör bild av moderniteten som alltsedan 1800-talet Borutta alltså en nytolkning. dominerat både i samhällsdebatten och i den Såväl den italienska som den tyska forskningen

229 kyrkohistorisk årsskrift 2012

historiska och kyrkohistoriska forskningen. på villkor att den inskränktes till den »kvinnliga» Katolicismen betraktades av många forskare familjesfären och att kyrkan underordnades den recensioner som en bakåtsträvande kraft och i sin analys har »manliga» staten. Borutta understryker här de, menar Borutta, ofta låtit sig ledas av detta vikten av att inte överbetona de konfessionella omdöme och beskrivit den repressiva politiken motsättningarnas betydelse i sammanhanget och mot katolikerna som i princip berättigad. Detta erinrar om att även konservativa protestantiska gäller även den kritiska socialhistoriska forsk- grupper drabbades av de tyska kulturkampsåt- ningstradition som Borutta själv utgått ifrån, gärderna och att dessa stöddes av liberalt sinnade där man i den mån religion överhuvudtaget katoliker. tagits upp behandlat den utifrån ett (indirekt) Borutta visar övertygande på antikatolicis- liberalprotestantiskt perspektiv, inspirerat av mens starka ställning i de borgerligt liberala Max Webers sekulariseringstes. diskurserna i Tyskland och Italien under det I nationalliberala och protestantiska kretsar »långa 1800-talet». Det hade dock varit önskvärt fungerade katolicismen som en kontrastbild om han tydligare lyft fram den katolska kyrkans till den modernitet man själv menade sig repre- roll i sammanhanget. Antikatolicismen var ett sentera. Medan den tyska antikatolicismen var utflöde av upplysningens och den liberala ideo- övervägande konfessionellt betingad hade den logins modernitetstänkande, men den hämtade i det katolska Italien en uteslutande ideologisk också sin näring i den katolska kyrkans politiska och politisk karaktär. Men i båda fallen sam- anspråk och dess fördömande av såväl protestan- mankopplades modernitet med rationalitet, tismen som det framväxande liberala samhälls- nationalism och liberalism, medan katolicismen systemet. Med sina expansiva religiösa ordensliv, associerades med irrationalitet, internationalism livaktiga lekmannarörelser och starka politiska och efterblivenhet. Liksom de båda histori- organisationer var den katolska kyrkan en kerna Michael Gross och Róisín Healy lyfter verklig maktfaktor i det moderna samhället. Att Borutta här fram den borgerliga genusideologins se katolikerna enbart som offer för helt fel. Det betydelse. Katolicismen kopplades samman med hade vidare varit önskvärt om det transnationella den kvinnliga sfären, medan protestantismen res- perspektivet gjorts tydligare genom jämförelser pektive sekularismen framställdes som manlig. med andra europeiska länder och med USA. Katolicismen blev med andra ord en stiliserad Under det senaste decenniet har det kommit en motbild till det manligt nationella, borgerligt hel rad studier som tar sikte på antikatolicismen protestantiska och framstegsorienterat kapita- som ett transnationellt fenomen och en viktig listiska samhället. Borutta visar med talande politisk kraft. exempel på hur de sekulära antikatolska diskur- Men dessa anmärkningar kan inte förta värdet serna kom att utmärkas av en strävan att med av Boruttas monumentala undersökning, vilken fokus på biologi och genus misskreditera katolsk erbjuder en spännande läsning med många aha- religionsutövning. Den katolska kyrkan anklaga- upplevelser. Boken är inte bara välskriven och des för att med biktens hjälp förstöra familjelivet skickligt disponerad utan ger också prov på en och undergräva makens auktoritet, präster och imponerande beläsenhet och förmåga att sätta ordensmän beskylldes för sexuella perversiteter in de många små berättelserna i större, menings- och övergrepp mot sina kvinnliga biktbarn och bärande sammanhang. Hans undersökning ger de praktiserande katolikerna framställdes som exempel på religionens betydelse i det moderna obildade eller mentalt störda. De mer moderata samhället. Den illustrerar samtidigt hur smuts- liberalerna var dock villiga att medge den kastning och förlöjligande av en religiös grupp katolska religionen ett visst existensberättigande kunde fungera som en identitetsstärkande faktor

230 för andra grupper – och att det inte bara var judar den iakttagelsen. Att också Luther och Calvin som utsattes för diskriminering och förföljelser citeras en och annan gång med okontroversiella allmän under nationalismens tidevarv. Faktum är att citat hör också till bilden av denne ekumeniskt inte så få av de ledande antikatolska aktörerna sinnade benediktin. Men frågan är då, vad ett var av judiskt ursprung. sådant citerande tjänar för ändamål, när innehål-

let i citaten snarast är teologiskt allmängods. kyrkohistoria YVONNE MARIA WERNER Mera förvånande är kanske, att förf. också tar sig – för en katolsk benediktin – något ovanliga Gregory Collins teologiska friheter. Så framför han på flera ställen MEETING CHRIST IN HIS MYSTERIES. A sin uppfattning att dopet – utan en bestämd tro Benedictine Vision of the Spiritual Life – skulle kunna vara grunden för kyrkans synliga Collegeville. Minn.: Liturgical Press 2010, enhet, en uppfattning som otvivelaktigt har 381 sid. vittgående ecklesiologiska konsekvenser. Men Vad som genom historien ofta utmärkt benedik- det är ingalunda den enda läropunkten, där förf. tiner som teologer är deras oskolastiska vilja att avviker från normal katolsk, kristen ståndpunkt. skriva just en konkret, praktisk teologi, som kan Så hävdar han exempelvis att de judiskt troende vägleda i det andliga livets konst. Bland bemärkta »blir frälsta genom trohet till sitt förbund», det föregångare i den genren kan nämnas sådana som som i Nya Testamentet och den kristna teologin fransmannen Prospèr Guèranger (1805–1875), kallas för det gamla. Förf. avvisar bestämt att främst med hans stora verk i många band om det man skulle bedriva mission bland judarna. I liturgiska året, Année Liturgique, men dit hör stället borde vi be »dem» (vilka?) att undervisa också irländaren, sedermera belgaren Columba oss om den »faith that pulsed through the veins Marmion (1858–1923), främst med hans Les of Jesus, Mary, Joseph, John the Baptist and the Mystères du Christ, men också med andra verk, first Christian disciples» (s. 173). Det är kanske ursprungligen läroföredrag (Conférences) för något onödigt med tanke på alla judar som får munkarnas inskolning. komma till tals i Nya Testamentet. Man ville för En bok i den genren har nu lagts fram också övrigt gärna fråga martyren, död i gaskamma- av den irländske benediktinen från klostret ren i Auschwitz 1942, och sedermera av påven Glenstal, Fr. Gregory Collins, och han framhåller utnämnd till Europas skyddspatron, alltså Edith själv inledningsvis att han som inspirationskäl- Stein, alias karmeliten Teresia Benedicta a Cruce, lor och förebilder främst har haft två betydande om hon då inte begick ett allvarligt misstag genom medbröder från det senaste århundradet, redan att begära det kristna dopet? Var hon då otrogen vordna klassiker, nämligen just den nämnde mot förbundet? Genom teologiska slirningar av abboten i det belgiska Maredsous, Columba sådant slag kan den känslige läsaren möjligen Marmion, och vidare den tyske benediktinen komma att ifrågasätta, om förf. verkligen i alla Odo Casel (1886–1948), munk i Maria Laach, stycken är en pålitlig representant för en av bene- han som brukar kallas för den moderna »mys- diktiner vanligen omhuldad perenn teologi på terieteologins fader». Men betydligt flitigare än den odelade kyrkans grund. dessa citeras i boken de grekiska fäderna från den Alltnog: I bokens första kapitel handlar det odelade kyrkans tid och de står tydligen förfat- om den gudomliga uppenbarelsen och här tarens hjärta särskilt nära. Härav kan man då hävdar förf. på klassiskt monastiskt vis, att tydligt se, hur nära de östliga och västliga fäderna uppenbarelsens mest kongeniala språk är det i sak, om än ej alltid i det språkliga uttrycket, metaforiska och bildliga (s. 51): »In approaching stod varandra. De många proven på bysantinsk the mystery of the redemption it is important liturgisk diktning som anförs i boken, bekräftar

231 kyrkohistorisk årsskrift 2012

to recognise that it can only be expounded in lärde docenten Per Beskow innefattas fler än 300 metaphors and images which set the mystery helgon, främst från romersk-katolsk tradition recensioner of Christ’s redeeming work before us for our men även från kyrkor i ortodox och orientalisk contemplation». Den uppenbarelsen förmedlas kyrkotradition. Den omfattar i tiden personer främst genom Skriftens sakramentala karaktär som levde i Jesu närhet – den första person som och genom mysteriets stegvisa närvarandegö- presenteras är Josef av Nasaret, »jungfru Marias rande genom sakramenten, främst dopet och make och Jesu fosterfar» – fram till personer eukaristin, genom ikonerna och genom kyrko- som Teresa av Calcutta och personer som salig- årets högtider. I den andra delen behandlas så förklarats av Benedictus XVI, som John Henry kyrkoåret, men där börjar förf., utan någon klar Newman (2010) och Johannes Paulus II (2011). motivering, med »Upphöjelsen», dvs. uppstån- Bildmaterialet är mycket varierat och består delsen och himmelsfärden. Därefter behandlas bland annat av tidigkristna mosaiker, ikoner, passionstiden, och här är förf. till att börja med illuminerade handskrifter, renässans- och mera angelägen om att polemisera mot den, ofta barockmålningar av kända mästare, kitschiga missförstådda, anselmska försoningsläran än om 1800-talstryck och fotografier. att presentera en mera »rimlig» teologi om inne- Boken inleds med ett kort förord, i vilket börden av Kristi (och de kristnas) lidande. Men författaren förklarar att urvalet av de personer viktig är, å andra sidan, betoningen här och på som presenteras i boken bygger på rent person- andra ställen i boken av Treenigheten; det blir ju liga avvägningar. Han har exempelvis uteslutit annars i predikandet och teologiserandet så lätt helgon vars historia han anser vara alltför ste- mest tal om Kristus i splended isolation. Härefter reotypt berättad och som lett till att de person- kommer så turen till en framställning av Guds liga skildringarna fallit i bakgrunden. Senare i uppenbarelse i Kristus (inkarnationen, »The boken förklarar Beskow varför han även uteslutit mysteries of manifestation») och avslutningsvis jungfrun Maria. Han menar att hon både i den om Guds moder Maria och helgonen och deras katolska och den ortodoxa kyrkan står i en klass plats i det kristna livet. för sig och skriver, kanske något förvånande, att Som man ser är detta en ordningsföljd som kan hon därmed inte räknas samman med helgonen. diskuteras: vore det inte riktigare att på klassiskt Det noteras att den sjusidiga inledningen av vis följa frälsningshistoriens egen ordning och boken inleds med en (i mitt tycke alltför) vid låta upphöjelsen och det kommande livet bilda definition av helgon: de är »[m]änniskor som slutpunken? Men detta är bara en av många är föremål för en särskild religiös vördnad» . frågor man vill ställa inför läsningen av denna Beskow konstaterar mycket riktigt att helgonen bok, som på titelbladet utger sig för att bjuda intar en viktig plats i såväl den katolska som på en »benediktinsk vision av det andliga livet». den ortodoxa kyrkan, liksom i de orientaliska Och vad recensenten saknar är i grunden främst kyrkorna, och menar att både den katolska och det enhetliga och strikt genomförda konceptet. den ortodoxa spiritualiteten är mer personinrik- tad är den protestantiska och leder till att man i ALF HÄRDELIN denna ser på helgonen som »förtrogna vänner». Vidare markeras vid ett par tillfällen att man Per Beskow inom protestantismen tidigt tog avstånd från HELGONEN. Hjältar, martyrer, heliga helgonkulten och att man där är helt är inriktad dårar och andra mot Skriftens innehåll, även om Beskow senare Skellefteå: Artos 2011, 399 sid. i sin inledning refererar till Nathan Söderbloms I denna rikt illustrerade sammanställning av kortfattade helgonbiografier författad av den

232 definition av helgon, nämligen att helgon är de andra och inte värdiga den vördnad som ensam som i sitt liv har visat att Gud lever. tillkommer Gud, och de kan inte utverka hans allmän Inledningen innefattar även några kortfattade nåd». Man kan notera att Beskow här brukar historiska notiser, som att det första belägget ordet »vördnad», eftersom han i stycket efter för kristna helgonreliker (och för firandet av ett återkommer till detta, då i distinktionen mellan

helgon på en särskild dag) är kopplat till Polykar- tillbedjan (»som endast tillkommer Gud och hans kyrkohistoria pus’ martyrium år 155, att man i den romersk- närvaro i Sakramentet», och vördnad (som ägnas katolska kyrkan efter Andra Vatikankonciliet Maria och helgonen). Vad som inte nämns är att moderniserade arbetet med salig- och helgon- man även i den lutherska kyrkan gör en liknande förklaringar, och att Benedictus XVI infört en men om möjligt än skarpare distinktion, som blir nyordning där saligförklaringarna numera tydligt i exempelvis Augsburgska Bekännelsen utförs av lokala eller regionala kyrkoledningar, och den Augsburgska Bekännelsens Apologi. inte av påven. Den nämnde Newmans saligför- Det kan nämnas att det i den senare texten talas klarades likväl av Benedictus, men inte i Rom om att helgonen trefaldigt bör äras och i den utan i Birmingham, och Johannes Paulus salig- förstnämnda att vi bör »efterlikna deras tro och förklarades i Rom av skälet att att han var påve goda gärningar». och är begravd i Peterskyrkan. På sätt och vis kan Beskow tar även kortfattat upp frågan om man se detta som en återgång till den medeltida källor och källvärde, varvid han beskriver de ordning, där någon efter en lokal saligförklaring så kallade legenderna som de minst trovärdiga kunde räknas som helgon inom en del av kyrkan källorna vi har att tillgå och att han därför (exempelvis inom en provins, ett stift eller inom föredrar att bruka martyrakterna. Han nämner en orden) och att ett helgon först genom en påvlig i detta sammanhang att bollardisterna redan kanonisation kunde firas inom hela den romersk- från 1600-talet påbörjade en mer vetenskaplig katolska kyrkan. Samtidigt gör Beskow några behandling av material som skulle tillföras en så klargöranden, till exempel att firningsdagen kan kallad helgonprocess. vara dödsdagen, men även translationsdagen. Ännu ett avsnitt i inledningen kan kopplas till Naturligtvis kan också kanonisationsdagen någon typ av helgondefinition. Beskow beskriver utgöra firningsdag, som för S:ta Birgitta den 7 nämligen vilka »egenskaper som krävs för att oktober (vid sidan om dödsdagen den 23 juli). någon skall räknas som helgon». Tre sådana Beskow noterar att flertalet helgon som räknas upp. Först att de blivit kallade av Gud beskrivs i volymen är män, och skriver att en till att tjäna honom och fullgjort detta utan att orsak till detta är att kvinnorna under de första svika. Vidare skall de ha visat »heroiska dygder», århundradena i allmänhet hade sin hemvist i dvs. hållit fast vid sin kallelse, varit trofasta, och privatlivets och hemmets sfär. En förändring osvikligt hållit fast vid kyrkans lära. För en salig- kom dock till stånd genom att de kvinnliga förklaring krävs dessutom minst ett underverk, ordnarna efter hand fick ett starkare genomslag som skall ha skett efter helgonens förbön inför och efter »1500-talets katolska reformer». Vidare Guds tron. För helgonförklaring krävs ytterli- återkommer författaren till frågan om protes- gare ett underverk, till exempel ett oförklarligt tantismens förhållande till helgonen: »Men botande. varför har då protestantismen tagit avstånd Den huvudsakliga delen i boken, helgon- från helgonen?» Svaret han ger är att det beror biografierna, indelas i trettiofem avsnitt med på Luthers »skarpa åtskillnad mellan gudomligt varsin huvudrubrik. Det kortaste innefattar två och mänskligt». Detta har enligt Beskow lett till biografier, det mest omfattade hela 22 biografier. att man sett på helgonen som »syndare som vi Några rubriker kanske kan tyckas självklara,

233 kyrkohistorisk årsskrift 2012

som »De tidiga martyrerna» och »Senmedeltida text upprepas (s. 340) finns vid ett tillfälle fel mystiker», medan andra åtminstone i förstone årtal angivet (s. 342: här anges att Solarus Caseys recensioner kanske förvånar, som »Helgon i politiken» och »oförstörda kropp togs upp ur graven 1887», »Portvakter». Det framgår inte varför denna trots att han dog först 1957), men detta förtar rubriksättning valts. Vi återfinner exempelvis inte läsglädjen. Så kan framställningen säkert både »Nya tidens martyrer» och »1900-talets även framkalla ett leende inför den katolska tra- martyrer», samtidigt som det framgår i inled- ditionen att koppla specifika helgon till särskilda ningstexten till det förra avsnittet att författaren yrkesgrupper, exempelvis att Josef av Cupertino, med »nya tiden» menar perioden från år 1500 känd för sina levitationer – han kunde enligt fram till vår egen tid. Beskows uppgift ses flyga från kyrkdörren över Onekligen har många av de personer som församlingens huvuden och levitera när han beskrivs i boken haft en stor betydelse under hörde Jesu eller Marias namn – är skyddspatron såväl sin samtid som för efterföljande tid. En för piloter och astronauter. sammanställning av korta helgonbiografier som Boken avslutas med en kalendarisk översikt, den föreliggande är därför viktig inte endast för ett vällovligt avsnitt med rubriken »Att läsa att den väcker intresse för personhistoria utan vidare», ett alfabetiskt register och en bildför- även för helgonens receptionshistoria. teckning med samma uppdelning som brukas Det är tydligt att Beskows främsta intressesfär när biografierna presenteras. Någon notapparat är den romersk-katolska. Det är därför sympto- återfinns inte. Sammantaget är denna läsvänliga matiskt att det avsnitt som omfattar flest biogra- och bildrika bok ett vältillkommet tillskott inom fier är »Den katolska reformens helgon». Men helgonlitteraturen, men mer för den fromme eller även mer »allmänkyrkliga» personer, erkända den som snabbt och kortfattat vill veta något om »troskämpar» också i många protestantiska någon person som betraktas som helgon än för kyrkor, innefattas. den som väntat sig ett tillskott till den vetenskap- I en faktaspäckad framställning som denna är liga debatten om helgon eller helgonreception. det nästan oundvikligt att det smyger in sig några KJELL O. LEJON små felaktigheter. Förutom något exempel på att

234 RECENSIONER nordisk Nordisk kyrkohistoria

kyrkohistoria

BOKVERKET UPPSALA DOMKYRKA terialet och över domkyrkans organisation (den medeltida, vilket inte sägs i rubriken) och därtill Sex band – sex recensioner de omfattande avsnitten om själva dokumenten, Bokverket Uppsala domkyrka som utgavs år vilka snarare borde ha fallit på latinistens lott. 2010 är slutresultatet av ett forskningsprojekt Simonson redogör för förvaltningen 1530–1885 initierat av professor Anders Åman. Syftet har och domkyrkan i arkiven 1540–1640. Avsnittet varit att skildra domkyrkans historia från medel­ om domkyrkan i det skriftliga källmaterialet tiden fram till starten för Helgo Zettervalls till 1600-talets början har författats av Lovén, renovering 1885. Projektet har varit förlagt till Bengtsson och Gejrot. 1693 års inventarium Upplandsmuseet i Uppsala och har finansie- publiceras av Bengtsson, varefter följer Erik den rats med medel från den s.k. Huseliusfonden, heliges legend på latin och i översättning. förvaltad av Kungliga Vitterhets Historie och Innehållsförteckningen ger inte tydlig informa- Antikvitets Akademien. Vitterhetsakademin har tion om vad som finns i volymen. Den upplyser också bekostat tryckningen. Bokverket om sex t.ex. inte om att de skriftliga källorna – mestadels band är den hittills största publiceringen i serien på latin men delvis på svenska – dels presenteras Sveriges kyrkor. i form av utgåvor och (ibland) översättningar, dels åtföljs av ordlistor och register. Framför allt ordlistorna och registren är svåra att hitta med Göran Dahlbäck, Örjan Simonsson, hjälp av innehållsförteckningen. Christian Lovén & Herman I det följande kommer jag främst att granska de Bengtsson utgivna latintexterna. Först vill jag dock kort kom- UPPSALA DOMKYRKA. 1, Skriftliga källor. mentera de övriga avsnitten (som gärna kunde ha Arkivbildning (Sveriges kyrkor vol. 227) numrerats). Stundom föreligger bristande sam- Uppsala: Upplandsmuseet 2010, 554 sid. ordning mellan dessa. I Dahlbäcks översikt över I serien Sveriges kyrkor har turen nu kommit till det medeltida källmaterialet beskrivs den centrala Uppsala domkyrka, vars historia fram till 1885 källan Registrum ecclesie Upsalensis, upplagd presenteras i sex volymer. Den första behandlar 1344, men det är först i Simonsons kapitel om domkyrkans skriftliga källor och arkivbildning domkyrkan i arkiven (s. 26) som det klart utsägs, och har fem författare: Göran Dahlbäck, Örjan att detta Registrum förvaras i Riksarkivet, inte Simonson, Christian Lovén, Herman Bengtsson i domkapitlets arkiv, och vad detta beror på. och Claes Gejrot. Dessa forskare har olika spe- Både Dahlbäcks och Simonsons avsnitt är korta, cialiteter (historia, konstvetenskap och latin), komprimerade och delvis snåriga. Kapitlet om men de presenteras inte närmare i förordet. domkyrkans förvaltning 1530–1885 innehåller Att medeltidshistorikern Göran Dahlbäck har starkt sammanträngd information om förvalt- dragit det tyngsta lasset är uppenbart, och som ningsorganens skiftande uppgifter under en lång skall framgå nedan, har det dessvärre visat sig tidsperiod, vilket ibland gjort framställningen vara väl tungt. Dahlbäck ansvarar för två korta svår att följa. Dessutom finns i dessa avsnitt vissa översikter över det medeltida skriftliga källma- termer och fackuttryck, som borde ha förklarats

235 kyrkohistorisk årsskrift 2012

första gången de uppträder, t.ex. »fabrica» (s. 9 21/9 (DS 1980), där citatet borde börja: cum vxor och 13: avser domkyrkans byggnadskassa, något mea ... in ecclesia maiori Vpsalie ... suam elegerit recensioner som man inte hittar i de ovan nämnda ordlis- sepulturam. torna; förklaras dock s. 15), »bänkrum» (s. 18) Flertalet latintexter är utgivna och översatta och »uppenbar skrift» respektive »hemlig skrift» av Dahlbäck. Det gäller 1376 års jordebok, 1417 som bestraffning (s. 22). Sysslomannens latinska och 1497 års uppbörds- och räkenskapsböcker titel är för övrigt oeconomus, inte oeconomicus, (den sistnämnda, vars språk är en märklig vilket påstås på s. 16. blandning av latin och svenska, har ej översatts I avsnittet »Domkyrkan i det skriftliga käll- parallellt) samt gods- och inventarieförteckning materialet till 1600-talets början» har utgivarna för domkyrkans prebendor 1443–44/1475. Helt gjort en aktningsvärd insats genom att samla ett klart hade utgivaren behövt hjälp av en profes- mycket stort antal texter, som berör domkyrkans sionell latinist. Editionsprinciperna, som bl.a. byggnadshistoria och inventarier samt begrav- innebär ett överdrivet bruk av kursiveringar i ningar. Beläggen har sammanställts genom upplösta förkortningar, tillämpas inte konse- sökning i Svenskt diplomatariums digitala kvent. I stället borde diplomatariets nya principer huvudkartotek (SDHK), och relevanta utdrag ha följts genomgående. Utgåvan av godsförteck- publiceras med uppgift om tryckta utgåvor. Under ningen bygger dessutom på en äldre, otillförlitlig rubriken »Tryckt» redovisas, något oegentligt, transkription, som trots kontroller innehåller SDHK-nummer för outgivna dokument (å andra åtskilliga fel. Här ges enbart några exempel ur sidan kunde SDHK-nummer ha angetts vid alla avskriften av ett brev, vars original är utgivet dokument som har ett sådant). som DS 8213 och hade kunnat användas som Vissa notiser kräver justeringar. Den allra korrektiv: s. 388 rad 4: facerat, skall vara fecerat; första innehåller ett citat ur Erikslegenden, som rad 23: quedam, skall vara quidem; s. 390, rad 11: uppges tryckt av Bengt Thordeman i Erik den cuicuslibet, skall vara cuiuslibet. Givetvis kan fel helige. Historia, kult, reliker (1954) – men som förekomma i en avskrift men måste då rättas eller även finns i en nyare och bättre edition av Hans i varje fall kommenteras. Även översättningarna Aili i Röster från svensk medeltid (1990). I citatet är i behov av en grundlig revision. figurerar ett felaktigtarosim orientam i stället Allvarlig kritik måste också riktas mot ord- för det korrekta orientalem Arosiam, som dock listorna. De fornsvenska listorna har jag inte redan Thordeman har. Ibland återges bristfälligt kompetens att bedöma, utan jag skärskådar utgivna texter, särskilt ur diplomatariets (DS) de latinska och måste tyvärr konstatera att de band I, utan rättelse, vilket gör citaten obegrip- inte håller måttet. I stället för att göra separata liga. Ett exempel är brevet 1257 1/11 (DS 445), ordlistor till varje skrift borde man ha samlat där Birger Jarl ger föreskrifter om betalning av allt material i en enda lista, rensat ut trivialiteter fattigtionde antingen i sin helhet under ett år som de, et, in, non och bemödat sig om att göra eller med en tredjedel per år under tre år (integre korrekta tolkningar av viktiga ord. Nedan följer per vnum annum ante terciam per triennium). ett axplock ur den stora mängden misstag. Bland Där måste ante terciam rättas till aut terciam. latinska ord som ges i förvanskad form finns I citatet ur kung Valdemars brev 1273 28/7 (DS alter (s. 195), latericida (s. 231), consuevisse (s. 570) kan man inte skylla på DS-utgivaren, som 346: verbet betyder »bruka» bara i perfektstam- har det korrekta in translacione reliquiarum ... men; consuere = »sy ihop»!), organista (s. 349), martiris gloriosi, medan vi här läser ... glorioso. adiacentia, agellus, amplecti (s. 466), antiquatus, Ofta citeras på ett sådant sätt att det syntaktiska apparere, ascendere (s. 467), consecratus (s. 469), sammanhanget inte klart framgår, såsom i 1314 denarius (s. 470), familia (s. 471, med betydelsen

236 »tjänstefolk»), oculus (s. 475), originale (s. 476), trationer som numrerats från fig. 1 till fig. 426. sepultura, sequi (s. 479), succedere, successivus Därtill kommer 17 tabeller samt käll- och litte- nordisk (s. 480). Ord som översatts fel är bl.a. licet (s. 232, raturförteckning. Man har valt att ha slutnoter betyder »fastän»), meus (s. 349, betyder »min»), i stället för fotnoter, och det är nog det enda annuus (s. 466, betyder »årlig»), taliter (s. 481, rimliga med tanke på bokens layout. Tack och

betyder »på sådant sätt»), vilior (s. 482, betyder lov har de dock satts i genomgående löpande kyrkohistoria »mindre värd»). Ibland har ett ord tolkats riktigt nummerföljd – 1 380 stycken. Något register har i själva översättningen men fel betydelse angivits i man däremot tydligen inte ansett nödvändigt, så ordlistan. Det gäller t.ex. emptus (s. 195, betyder nu får man tyvärr bläddra en hel del om man vill inte »tom» utan »köpt»), quandoque (s. 478, återfinna exempelvis en speciell byggnad. betyder inte »när» utan »en gång», »förut»), Efter en kort och klargörande genomgång av sustentacio (s. 481, kan någon gång betyda den nuvarande domkyrkans byggnadshistoria »uppskov», men i de aktuella texterna är bety- behandlas i den andra huvuddelen (s. 11–64) delsen »underhåll», »uppehälle»). S. 195 står domkyrkan i Gamla Uppsala. Framställningen i felaktigt dominus yconomi i ordlistan i stället för denna del är fylld av intressanta nya iakttagelser dominus yconomus (»herr sysslomannen»), en och resonemang som bör bli föremål för framtida onödig notis, eftersom båda orden redovisas var diskussion. Ibland hade man önskat tydligare för sig. Den som vill förstå latinet i dessa texter belägg för vissa påståenden, men det är inte bör sålunda bortse från ordlistorna och i stället så ofta. Det gäller exempelvis att det skulle ha använda ett vanligt lexikon över medeltidslatin. funnits flera benediktinska munkkloster i Sverige Som avslutande text ges Erikslegenden. Över- i början av 1200-talet. Generellt sett rör det sig sättningen är Hans Ailis (utgiven i den ovan om en mycket skickligt genomförd behandling nämnda Röster från svensk medeltid), men av en stor mängd svårbedömbart stoff på ett latintexten är obegripligt nog inte hämtad från begränsat utrymme. Överhuvud taget är denna densammes edition utan återger en gammal första del ett gott exempel på hur kyrkohistoria transkription, som här drabbats av ytterligare om den tidiga medeltiden i Sverige bör skrivas felaktigheter. – noggrant, nyanserat och utifrån en stor tvärve- Trots anmärkningarna ovan vill jag betona, att tenskaplig kringsyn. det föreliggande verket vittnar om solida arbets- Det är tacknämligt att ett storverk om den prestationer och innehåller mycken värdefull nuvarande domkyrkan inte lämnat dess före- information. Man kan endast beklaga att det är gångare på annan plats utan beaktande trots de behäftat med fler brister än man väntar sig av ett många vetenskapliga problem som är förknip- pålitligt standardverk. pade med Gamla Uppsala. Detta gäller såväl med avseende på biskopssätets uppkomst som själva EVA ODELMAN kyrkobyggnaden liksom platsen som helhet och dess förkristna historia. Källäget är kompli- Ronnie Carlsson, Hans Göthberg, cerat och detta faktum hanteras på ett mycket Göran Dahlbäck, Christian Lovén & nyanserat sätt och leder bland annat till slutsat- Herman Bengtsson sen att biskopssätet inrättades 1123 men kanske UPPSALA DOMKYRKA. 2, Domkyrkan i utan att den vigde biskopen alls tillträdde eller Gamla Uppsala. Nuvarande domkyrkans att han fördrevs före 1134. Hur som helst skulle omgivningar (Sveriges kyrkor vol. 228) detta innebära att Gamla Uppsala inte ersatte Uppsala: Upplandsmuseet 2010, 619 sid. Sigtuna som biskopssäte, vilket hittills varit den Boken har fem olika huvuddelar, alla med ett gängse uppfattningen, som även fortsättningsvis stort antal fina och historiskt intressanta illus-

237 kyrkohistorisk årsskrift 2012

kanske kan ha fog för sig. Den huvudsakliga slut- trä, men diskussionen därom torde knappast satsen torde dock stå sig, nämligen att Uppsala vara avslutad med detta. recensioner förblev biskopssäte – men inte Sigtuna trots att Den absolut mest omfattande huvuddelen det var mycket äldre – på grund av den symbo- är den som behandlar domkyrkoplatsen och liska betydelse som platsen och namnet Uppsala den nuvarande domkyrkans omgivningar (s. hade redan i Adam av Bremens historieskriv- 65–378). Den har i stort sett författats enbart ning från 1070-talet med det svårtolkade och av Ronnie Carlsson. Illustrationerna i denna mytomspunna hednatemplet samt det faktum del bör verkligen framhållas. De utgörs av fina att Uppsala utgjorde den mest betydande kungs- fotografier från vår egen tid som ger full rättvisa gården. Klart är också att Uppsala upphöjdes till åt de olika byggnadernas och monumentens färg- rang av ärkebiskopssäte år 1164, och vi får också nyanser (se exempelvis den förtätade fig. 175) och veta varför, liksom varför det blev just Uppsala innebär samtidigt en oerhört värdefull historisk och inte Linköping. dokumentation som förstärks genom att också Till problemen kring Uppsala (ärke)biskopssä- äldre kartor och avbildningar använts. tes första tid hör också frågan huruvida det fanns Framställningen i denna huvuddel är en ett domkapitel där från 1160-talet och av vad slag blandning av kronologi och tematik med utgångs- det i så fall var. Författarna stannar för att det punkt från de olika kvarteren, byggnaderna och handlade om ett regulärt kapitel av benediktinor- torgen runt domkyrkan med hänsyn tagen också den, tillkommet under engelskt inflytande, vilket till fornlämningsbilden, runstenar och platsen upphörde att existera senast 1224. Också i detta Östra Aros’ uppkomst (benämningen på det avseende erbjuder framställningen nyanserade nuvarande Uppsala till dess att ärkebiskopssätet påståenden, värda att föra fortsatt diskussion flyttades dit år 1273). Man har kunnat dela in omkring – det som framförs är långt ifrån själv- stadens framväxt i tre tydliga faser fram till och klart. med 1200-talets andra hälft. Om stadens bebyg- Ärkebiskopen hade en domkyrka i (Gamla) gelse gäller att dateringen av dess äldsta delar Uppsala. Den var en gång mer än dubbelt så numera flyttats bakåt i tiden i jämförelse med de stor som den kyrka som kan beses idag och dateringar som gjordes under sent 1900-tal. Till till ytan den största av alla 1100-talskyrkor i följd av nya undersökningar måste det numera Sverige. Författarna lockas att anta att den nog antas att domkyrkan är byggd på en flera meter »byggdes» = stod färdig? före ärkebiskop Stefans tjock utfyllnad som hämtats från den ås som tid (1164–1185). går genom Uppland, något som inte hävdats vid De senaste rönen om platsens historia före tidigare försök att rekonstruera den ursprungliga kyrkans tillkomst presenteras utifrån arkeolo- topografin. I denna del analyseras också den giska undersökningar som gjorts såväl inne i medeltida bebyggelsen, till vilken hörde bostäder kyrkobyggnaden som i hela fornlämningsmiljön för kyrkans tjänare, det vill säga ärkebiskopen, runt omkring. Den senaste genomfördes år 2005 kaniker och prebendater, allt pedagogiskt inpla- i samband med att kyrkan renoverades. Natur- cerat på en modern karta över stadens nuvarande ligtvis får historien om templet ett visst och bebyggelse (fig. 47). Här finns sådana för Uppsa- nödvändigt utrymme, dock utan att författarna laborna välkända hus som Söderbomska, nu med själva egentligen tar ställning till vad som idag restaurang i de medeltida källarvalv som antas kan anses vara rimligt – det kanske man kunde ha ingått i den äldsta ärkebiskopsgården från ha gjort. Däremot hävdar man på rimliga grunder 1200-talets slut, och Skytteanum, vars västgavel att stenkyrkan troligen haft en föregångare av utgjort en del av domkyrkans bogårdsmur, och

238 som sedan 1626 är tjänstebostad åt professorn i samtliga byggnader runt om domkyrkan som statskunskap och vältalighet. finns kvar än idag liksom sådana som inte längre nordisk Ett spännande resultat bland många andra har några spår ovan jord. Till de mer berömda blev följden av en markradarundersökning som hör den nuvarande Helga Trefaldighetskyrkan gjordes år 2005. Då upptäcktes en struktur öster från omkring år 1300, det »nya» domkapitelhu-

om högkoret, som gör det sannolikt att här funnits set från 1746–48 med medeltida bodar i botten- kyrkohistoria en romansk kyrka som föregått domkyrkan. våningen på S:t Eriks gränd, vilka nu inrymmer Denna tidiga kyrka kan ha varit den Trefaldig- affärer, Domtrapphuset ovanpå trappan i valvet hetskyrka som nämns i Erikslegenden, det vill öster om domkyrkans kor, Akademikvarnen säga kyrkan i vilken kung Erik (den helige) skall (känd bland annat från Ingmar Bergmans film ha närvarat vid mässan innan han sårades och Fanny och Alexander) och Gustavianum. led döden – eventuellt genom avrättning – den 18 En särskilt huvuddel (s. 379–397), också maj 1160. författad av Ronnie Carlsson, ägnas åt Sankt Resultat av det här slaget presenteras noggrant Eriks kapell som låg på nuvarande Riddartorget. mot bakgrund av uppfattningar i tidigare Det finns idag inga spår av byggnaden ovan jord. modern forskning men också med återgivande Vilken relation kapellets läge haft till Erik den av längre tillbaka i tiden verksamma författares heliges dödsplats är omtvistat, och förf. lyfter ståndpunkter, vilka nu förlorat stora delar av sin fram olika och rimliga antaganden. Kapellet auktoritet, såsom Johannes Messenius, Johan revs vid mitten av 1700-talet efter att ha skadats Peringskiöld och Olof Rudbeck med flera. Detta vid den stora stadsbranden 1702. Utifrån bland framställningssätt ger värdefulla historiogra- annat fyra arkeologiska undersökningar från fiska insikter. 1990-talet samt år 2002 kan den slutsatsen dras, Med reformationen skedde stora förändringar att det varit fråga om en gotisk tegelbyggnad från som påverkade domkyrkan och dess omgivningar. 1300-talets första hälft av 33 meters längd och 10 De synliga yttre omgestaltningarna gällde främst meters bredd med en sakristia på södersidan och konsekvenserna av indragningen av kanikernas en möjlig krypta under koret. Kapellet har varit och domkyrkans egendomar till kronan men känt sedan tidigare, men vår kunskap om det har även vissa religiösa stiftelsers. Ansenliga delar nu utökats avsevärt. av Stora ärkebiskopsgården (som låg i nuvarande Den avslutande huvuddelen (s. 399–579) utgör universitetsparken) kom efter hand att rivas efter en redogörelse för de arkeologiska undersök- en brand i stället för att återuppbyggas, och mate- ningar som företagits i och runt domkyrkan, rialet användes vid Gustav Vasas slottsbygge också den skriven av Ronnie Carlsson. Det uppe på höjden. Franciskankonventet drogs in, handlar i huvudsak om en katalogartad framställ- domkapitelhuset överläts på universitetet etc. ning, rikligt försedd med tecknade illustrationer, Med hjälp av kartor från 1600-talet och framåt som tar upp de flesta av de 173 undersökningar får läsaren en intressant inblick i hur stadens och som gjorts under 1900- och 2000-talet och som domkyrkokvarterens förändring gestaltat sig över finns förtecknade i tabellform. tid, och även konsthistoriska aspekter läggs på Det är alltså en gigantiskt innehållsrik volym byggnaderna, så långt detta är möjligt. Det gäller som utgör band 2 i serien. Det finns verkligen exempelvis den rikt utsmyckade portalen till det ingen anledning att framföra invändningar mot senmedeltida domkapitelhuset som ges särskilt uppläggning och framställningssätt och inte uppmärksamhet – skulpterade partier bevarades heller att här nagelfara enskildheter men däremot nämligen och magasinerades när huset revs 1778. hoppas att sådana kommer att tas upp till diskus- Vidare presenteras och analyseras ingående sion av experter på olika tidsepoker och skilda

239 kyrkohistorisk årsskrift 2012

typer av källmaterial. Det som man skulle önska konsthistoriska diskussioner av domkyrkans sig vore ett övergripande, sammanfattande reso- struktur och uppbyggnad, allt tydliggjort med recensioner nemang om domkyrkoområdets historia som ett överdådigt, generöst bildmaterial. Till denna helhet. Resonemang saknas det förvisso inte i del hör också en särskild mapp med sammanlagt den fortgående löpande texten, men på något 26 planscher. Äldre avbildningar och ritningar sätt kanske de hade kunnat föras samman till samt nyupprättade mätningar kompletteras en syntes, där det historiska perspektivet hade med nytagna fotografier av såväl detaljer som kunnat lyftas till en ännu högre analytisk nivå. helheter. Text och bild följer därmed varandra Recensionen skall dock inte sluta med detta på ett nära sätt. Den som med sin sakkunskap i önskemål utan i stället skall den genomgående första hand har svarat för texten i denna del av höga kvaliteten på den vetenskapliga behand- praktverket om Uppsala domkyrka är konstveta- lingen av de två kyrkohistoriskt högintressanta ren Christian Lovén. miljöerna framhållas. Som ett exempel på de detaljerade presentatio- BERTIL NILSSON nerna väljer jag genomgången av domkyrkans sydportal. Det är den portal som varit mest Christian Lovén, Herman Bengtsson utsmyckad med sina skulpturnischer, sin & Markus Dahlberg tvådelade arkivolt och sitt genomtänkta bild- UPPSALA DOMKYRKA. 3, program – och samtidigt även olyckligtvis till Byggnadsbeskrivning. Byggnadshistoria. underhållet kommit att bli den mest eftersatta. Domkyrkans konsthistoriska ställning Författaren diskuterar sydportalens nuvarande (Sveriges kyrkor vol. 229) struktur och kommenterar dess förlagor. Han Uppsala: Upplandsmuseet 2010, 562 sid + framhåller att den är en av de största och mest 26 vikta planscher i fodral. påkostade i norra Europa. Av allt att döma De föreliggande delarna rörande Uppsala fungerade den såsom domkyrkans huvudingång, domkyrka utgör en helhet och skall följaktli- där kyrkan med sin plats på åsen kom att ligga gen läsas utifrån detta perspektiv. En kortare i förhållande till staden. Först senare med fram- inledning i band 2 om domkyrkans plats i växten av västpartiet kom ingången att förläggas dåtidens europeiska kyrkogeografi tjänar därvid dit – och domkyrkan kunde därmed möta guds- som ett slags allmän introduktion. tjänstdeltagare och mer tillfälliga besökare i sitt Band 3 av den detaljerade, faktarika genom- längdperspektiv. gången av denna kyrkobyggnad behandlar dess Initierat och detaljrikt får läsaren även ta del framväxt ur ett historiskt perspektiv. Med en av en framställning rörande domkyrkans olika sakkunskap som engagerar läsaren har förfat- kor och altaren under medeltiden. Med olika tarteamet, med antikvarien vid Upplandsmuseet belägg visar författaren på en mångfald altaren, Herman Bengtsson såsom redaktör, givit en som helgats åt de heliga vilka utgör Kristi presentation av domkyrkans framväxt på dess kyrkas historia. Dessa altarplatser måste ha fått nuvarande plats från 1270-talet fram till Helgo avgörande betydelse för både lokala gudstjänst- Zettervalls restaurering under 1885–93. Med firare, pilgrimer och donatorer i deras upplevelse ett engelskspråkigt sammandrag, drygt 1200 av domkyrkan såsom ett helgat rum. Förutom fotnoter och en fyllig litteraturförteckning – högaltaret i koret, ett helgakorsaltare i transep- där dock bland annat samlingsverket Uppsala ten och ett eller flera altaren i varje kor menar domkyrka. Katedral genom sekler (Uppsala dom- han att domkyrkan dessutom hade altaren vid kapitel 1981) saknas – består denna del av drygt i princip alla pelare, »helst givetvis på västsidan 560 välmatade sidor med byggnadstekniska, om dem».

240 Från byggnadsbeskrivningen övergår fram- Som framgått är både redaktör, fotografer och ställningen till en diskussion av domkyrkans författarteam att gratulera till detta välskrivna nordisk medeltida byggnadshistoria. Läsaren får här följa och synpunktsrika arbete. Samtidigt har Uppsala domkyrkans förflyttning från (Gamla) Uppsala stift och domkyrkoförsamling anledning att till av kungamakten ägd mark i Östra Aros. glädjas över att man har fått tillgång till all denna

Avsikten var att få en mer publik plats för de stora historiska och konstvetenskapliga kunskap om kyrkohistoria högtidsdagarna än vad (Gamla) Uppsala kunde Uppsala domkyrka. erbjuda. Samtidigt var uppenbarligen namnet Sedan detta är sagt kan jag emellertid som Uppsala av så stor betydelse för upplevelsen av recensent inte låta bli att beklaga att diskus- Ärkesätets kontinuitet att den »nya» platsen (med sionen av domkyrkan som gudstjänstrum helt hjälp av ett namnbyte) var att föredra framför det lyser med sin frånvaro. De nutida fotografierna i och för sig traditionsmättade Sigtuna. Man ville från kyrkorummet är konsekvent tagna utan därtill av allt att döma knyta an till Erikslegen- människor. Domkyrkan framträder därför i dens berättelse om platsen för Erik den heliges både text och bild som en solitär, utan samband död, dvs. den heliga Trefaldighetens kyrka där med det ändamål – dvs. gudstjänstfirandet – för domkyrkans högkor nu är uppfört. vilket denna kyrkobyggnad, liksom varje annat Nyckeln till förståelsen av domkyrkans äldsta kyrkorum, har uppförts. byggnadshistoria ser Christian Lovén i Trefaldig- Det är frestande att tolka frånvaron av kyr- hetskyrkan såsom något av den första proviso- kovetenskapliga, liturgihistoriska och religions- riska domkyrkobyggnaden vid domkyrkans för- psykologiska bidrag såsom ett uttryck för den flyttning 1273 från (Gamla) Uppsala. Enligt en märkliga gränsdragning, som i vår tid alltjämt översiktlig planskiss skall denna »första» kyrka ofta görs mellan samhälle och kyrka. Frågor ha legat innanför de nuvarande pelarna mellan om vad ett kyrkbygge med dessa monumentala domkyrkans transept och högkor; det som man dimensioner kan ha betytt för människor under av allt att döma i ett första skede lät uppföra var det långa skiftet mellan norrön och kristen livs- kapitelsalens nedersta delar – inledningsvis hade tolkning hade varit värda att diskutera – liksom man ju redan tillgång till ett kyrkorum. Denna innebörden av skiftet mellan romersk-katolskt kyrkobyggnad kunde i sin tur rivas drygt hundra och lutherskt gudstjänstfirande i relation till detta år senare i anslutning till S:t Eriks translations- specifika rum. Ur ett kyrkohistoriskt perspektiv fest. kunde det också ha varit intressant att belysa Av särskilt intresse är diskussionen om dom- vad olika högtider – kungakröningar, biskops- kyrkans vigningsdata, mot bakgrund av att den vigningar, akademiska och kyrkliga högtidlighe- nya kyrkobyggnaden fortsatte, där den tidigare ter – kan ha betytt för kyrkorummets konkreta hade tagits i bruk. utformning. Liksom hur ortodoxi, upplysning Föreliggande band avslutas med en presentation och pietism har påverkat rummets gestaltning. av byggnadshistorien 1523–1885, dvs från tiden I föreliggande framställning registreras varje för Gustav Vasas trontillträde till Helgo Zetter- konstvetenskaplig förändring med minutiös valls omfattande restaureringsinsats. Denna del noggrannhet. Konsthistoriskt drar författarna ut handlar mest »om bevarandet av det som redan linjerna mot olika möjliga anknytningspunkter. fanns», om förändringarna i kyrkorummet efter Teologiskt, liturgiskt lyser motsvarande linjer reformationen, om hur de olika koren – framför med sin frånvaro – av allt att döma för att inte allt då Vårfrukoret – förändrades till gravkor heller detta storslagna projekt, lika litet som och om domkyrkans återuppbyggnad efter tidigare Riksantikvarieämbetets sockenkyrko- bränderna 1572 och 1702. projekt, utformats på ett mer tvärvetenskapligt

241 kyrkohistorisk årsskrift 2012

sätt. Sammantaget är dock denna kyrkobyggnad om byggnadsskulptur, åtminstone för den trots allt mer teologi än teknik och konstveten- teologiskt intresserade. Försök till tolkningar recensioner skap. Därför borde just konstvetare och teologer av de sammanlagt tolv berättande scenerna i söka finna formerna för en gemensam presenta- kragstenssviten har tidigare gjorts av konst- tion och diskussion av kyrkorummet såsom historiker som t.ex. Johnny Roosval och Folke gudstjänstrum. Nordström, där den sistnämnde stannat för det Det ryktas om att en avslutande del skall sammanhållande temat dygder och laster. Här komplettera de nu publicerade banden. Det vore kan också nämnas att det hösten 2010 utkom en glädjande om det då kunde bli möjligt att bredda bok som helt ägnas åt domkyrkans kragstenar tolkningen av Uppsala domkyrka såsom det (Kragstenarnas hemlighet av Sven Tengström, liturgiska högtids- och vardagsrum det förvisso Bengt Z. Norström och Tord Harlin). Denna är, tillsammans med sin historiskt präglade har Nilsén emellertid valt att inte kommentera. grundkaraktär. Folke Nordströms tolkning kritiseras på flera punkter av Nilsén som presenterar ett eget tolk- GUNNAR WEMAN ningsförslag, men dock håller fast vid tanken att det handlar om ett sammanhållande tema och Anna Nilsén & Herman Bengtsson en enda »programgivare», där koromgångens UPPSALA DOMKYRKA. 4, Interiörens fasta och altarrummets kragstenar bildar två serier utsmyckning (Sveriges kyrkor vol. 230) avsedda för lekmän respektive präster. Nilsén Uppsala: Upplandsmuseet 2010, 422 sid. påpekar att analysen bygger på det faktum att Det fjärde bandet i bokverket Uppsala domkyrka lekmännen under medeltiden inte hade tillgång behandlar kyrkorummets fasta utsmyckning, till altarrummet (högkoret) och därmed inte vilken främst innefattar byggnadsskulpturen. heller till dess bilder. Detta påstående är dock Detta avsnitt, som är författat av Anna Nilsén, en sanning med modifikation, då S:t Eriks relik- upptar närmare 320 av bokens 422 sidor. Därefter skrin var uppställt i högkoret under medeltiden följer två kortare kapitel som behandlar kalk- res- och pilgrimerna bereddes tillträde dit genom pektive glasmålningar. För dessa avsnitt svarar två sidoingångar i kormurens norra respektive bokverkets huvudredaktör Herman Bengtsson. södra del. (Se t.ex. band 5, fig. 10.) Liknande De medeltida katedralernas byggnadsskulptur exempel finns även från Linköpings domkyrka befinner sig ofta på alltför hög höjd för att man och flera engelska pilgrimskatedraler. De åtta som besökare skall kunna se dem ordentligt och kragstenarna i koromgången tolkar Nilsén som därmed bilda sig en uppfattning om motiven. en serie varningar och maningar för den kristne Det är därför välkommet med en utförlig betraktaren, men i sin iver att få motiven att framställning som denna, vilken glädjande nog passa in i ett specifikt bildprogram gör hon en också innehåller ett rikhaltigt bildmaterial av del övertolkningar och bygger vissa slutsatser mestadels god kvalitet. Kapitlet är uppdelat i fem på tämligen lösa antaganden. Ett exempel är större avsnitt, där korets medeltida kragstenar kragsten nr 3 i koromgången (pelare B13), där en behandlas först. Därefter följer kapitälen, bas- figur sägs föreställa en överstepräst i ornat, men och sockelornamentiken, valvens slutstenar samt detta »ornat» föreställer i själva verket sannolikt stenen. Kapitlet avslutas med några sammanfat- en knäppanordning på klädedräkten (s. 36 f., tande reflektioner. s. 65). Likaså känns Josua-identifikationen i Att Nilsén börjar med en genomgång av kragsten nr 11 inne i högkoret ytterst osäker (s. kragstenarna känns som ett klokt val, då dessa 74 ff.), då det mig veterligen saknas belägg för måste sägas vara det mest intressanta som Uppsala domkyrka har att komma med i fråga

242 denna i form av parallella bilder på andra håll i En gipsmodell skall finnas bevarad i domkyrkans såväl Sverige som övriga Europa. stensamling. nordisk Nilsén framhåller också att hon vill lyfta fram Beträffande medeltida kalkmålningar finns den funktionella aspekten, men i sina analyser ytterst få synliga spår bevarade i dag och då av kragstenarna hänvisar hon främst till »de främst i domkyrkans östparti. Vid Zettervalls

idéer som skulle komma till uttryck i bild» och restaurering upptäcktes medeltida målningar kyrkohistoria »de religiösa tankegångar som styrt bildvalet» (s. i tre av gravkoren: De Geer, Skytte och Gustaf 315). Motivens eventuella koppling till de litur- Banér; i det förstnämnda koret finns i dag en giska texterna är dock en potentiell tolknings- hårt restaurerad svit med tolv berättande scener nyckel som helt förbises, vilket är att beklaga. ur Erikslegenden. Herman Bengtsson visar på Även om det inte är helt felaktigt att tillmäta ett intressant och trovärdigt sätt hur man på motiven didaktiska funktioner, så finns ändå 1800-talet misstolkade flera av motiven och möjligheten att nå en fördjupad förståelse av dem därmed restarerade dem på ett felaktigt sätt. genom att gå till de liturgiska källorna. Om detta I själva verket tycks de första fyra scenerna på av tids- och utrymmesskäl inte varit möjligt, så östväggen ursprungligen ha skildrat scener ur S:t kunde man åtminstone ha nämnt detta som en Olofs legend, medan de båda scenerna längst ner tänkbar framtida forskningsuppgift. troligtvis föreställt jungfru Marie kröning och Domkyrkans kapitäl har tidigare inte varit begravning. Även Bengtssons attribuering av det föremål för någon mer djupgående analys och De Geerska korets målningar till Albertus Pictor Nilsén gör här ett noggrant arbete med att känns övertygande. försöka identifiera växter, djur och andra väsen Sammanfattningsvis kan sägas att Nilséns och samt att fastställa eventuell symbolik. Merparten Bengtssons framställningar visar att det finns av utsmyckningarna består dock av stiliserad mycket intressant att hämta vid studiet av inte- växtornamentik och är ur en teologisk synvinkel riörens fasta utsmyckning i Uppsala domkyrka. inte så intressanta i jämförelse med t.ex. de ovan Tyvärr känns inte analyserna av i synnerhet nämnda kragstenarna, men en del spännande korets kragstenar alltigenom vederhäftiga, vilket motiv finns även här. Själv fastnade jag för ori- drar ner helhetsintrycket. Möjligen skulle man ginalkapitälet på pelare D14 mellan Vasakoret också ha kontrakterat en teolog som medförfat- och Hornska gravkoret, där vi ser en mänsklig tare utöver de båda konstvetare som svarar för figur i respektive hörn. Den vänstra föreställer denna volym. På det stora hela har författarna en skägglös ung man som står bredbent med ändå utfört ett gediget arbete som, åtminstone händerna på höfterna, vilket Nilsén påpekar är bitvis, bör vara av intresse för KÅ:s läsekrets. ett »välkänt uttryck för stark självkänsla», men HANNA KÄLLSTRÖM att mer inte kan sägas om denna figur (s. 138). På figurens vänstra höft (högra från betraktarens håll räknat) hänger emellertid någon form av Herman Bengtsson, Inger Estham & redskap som skulle kunna vara en passare – dvs. R. Axel Unnerbäck; med bidrag av arkitektens attribut. Kanske har vi således här Sabine Sten en framställning av domkyrkans arkitekt! Intres- UPPSALA DOMKYRKA. 5, Inredning och sant är också Veronica-motivet som är placerat på inventarier (Sveriges kyrkor vol 231) ett arkadkapitäl i mittskeppet (nordsidan, pelare Uppsala: Upplandsmuseet 2010, 475 sid. B4). Detta härrör visserligen från renoveringarna Det var Torbjörn Fulton, lärare i arkitektur- vid 1800-talets slut, men bör enligt Nilsén vara historia vid Konstvetenskapliga institutionen i rekonstruerat efter ett medeltida Kristusansikte. Uppsala, som med stor energi och entusiasm vid

243 kyrkohistorisk årsskrift 2012

föreläsningar och exkursioner, på allvar öppnade Bengtsson pekar på att det saknas skriftlig doku- ögonen på oss studenter inför stadens katedral. mentation som tydligt pekar på sådana samband. recensioner Han fick oss att inse storheten i detta byggnads- Han poängterar därmed vikten av att inta en verk, inte endast med hänsyn till dess väldiga betydligt mer försiktig hållning i frågan än vad mått och dominans i stadsbilden, utan främst som tidigare varit fallet. med tanke på dess imponerande medeltida arki- Författaren har förtjänstfullt lämnat grundliga tektur och konstruktion och interiört sett nästan källhänvisningar. I framställningen, inte minst skulpturala uppbyggnad. de om kyrkliga bruk och liturgiska sammanhang Uppsala domkyrka har sedan länge studerats i vilka de behandlade inventarierna har använts, ingående ur en mängd olika perspektiv, men först refereras i många fall till artiklar i uppslagsverk. nu har den behandlats inom ramen för inventarie- Här borde hänvisningar ha skett även till mera verket Sveriges kyrkor, i sex väldiga volymer. Det omfattande uppsatser eller monografier, för femte bandet behandlar katedralens inredning att ge läsaren tillgång till senare och fördjupad och inventarier från medeltiden fram till 1885. forskning. I en allmän inledning tecknar konstvetaren I verkets andra huvuddel behandlar textilhis- Herman Bengtsson en översiktlig bild över dom- torikern Inger Estham domkyrkans textilsam- kyrkans inre genom seklerna, bland annat genom ling från 1200-talet till 1860-talet. Domkyrkans hänvisningar till målningar och kopparstick som samling av medeltida textilier är anmärknings- framställer kunga- och drottningkröningar som värt rik och förtjänar en sådan grundlig beskriv- ägt rum i domkyrkan. Genom hänvisning till ning och presentation i text och bild som ges här. dessa visar Bengtsson inte endast på hur bilder Även om den bevarade samlingen av textilier som dessa kan ge information om domkyrkans är praktfull, betonar Estham att denna endast inredning vid en viss period, utan även hur kate- utgör en bråkdel av vad som en gång fanns i dralen under flera sekler fungerade som arena för domkyrkan. För att ändå söka ge en bild av vad inte enbart rent kyrkliga högtidligheter utan även som funnits går Estham så att säga bakvägen och kungliga. hänvisar till bevarat skriftligt källmaterial såsom I den första och mest omfattande av bandets inventarieförteckningar och testamenten. delar behandlar Herman Bengtsson domkyrkans Esthams studie bidrar till nya resultat i relation såväl bevarade som försvunna inredning och till tidigare forskning, dels genom att använda inventarier. Bengtsson refererar frekvent och tidigare inte beaktade urkunder, dels genom att noggrant till skriftliga källor inom olika genrer. ta hänsyn till pågående internationell textilhis- En stor förtjänst är att han på ett flertal ställen tar torisk forskning. Ett exempel på en revidering av udden av i tidigare forskning ofta traderade och tidigare forskning är de textilier som tidigare att- felaktiga antaganden. Detta gäller till exempel ribuerats till Albrict målare eller Albertus pictor i det faktum att en av domkyrkans kalkar och dennes andra profession som pärlstickare. Detta patener skulle ha tagits som krigsbyte då svensk- gäller till exempel ett sudarium, ett överstycke till arna stormade Prag 1648. Bengtsson visar hur ett sudarium och ett från en alba bevarat halslin dessa kärl i själva verket, enligt handlingarna med besättningar, vilka tidigare har daterats till från den kungliga räntekammaren, hade förts 1489 och förknippats med ärkebiskop Jakob till Sverige redan tidigare. Ett annat exempel är Ulfsson och den heliga Birgittas dotter Katarinas gissningar och traditioner framförda av tidigare translationshögtid i Vadstena, vilken leddes forskning om att de stora och praktfulla altarskåp av nämnde ärkebiskop. Mot bakgrunden av som finns runt om i Upplands sockenkyrkor skriftligt källmaterial och på stilistiska grunder skulle ha ett specifikt samband med domkyrkan. hävdar Estham däremot att sudariet är tillverkat i

244 Vadstena kloster för ärkebiskop Jöns Håkansson ymnigt och Unnerbäck går igenom olika orglars – som hade starka band till Vadstena kloster – tillkomst, utförande och funktioner. nordisk och hans vigning 1422 och sudarieöverstycket I en annan bilaga behandlar osteoarkeologen samt halslinet till klosterkyrkans invigning 1430. Sabine Sten öppnandet av S:t Eriks relikskrin Även om medeltiden är den epok som är rikast år 2000 i samband med en TV-inspelning. Vid

företrädd bland domkyrkans textilier, så härrör detta tillfälle fanns inte möjlighet att undersöka kyrkohistoria flera av textilierna från tiden strax efter 1500- skelettet vetenskapligt, men Sten gör en beskriv- talets mitt, även ur internationellt perspektiv, en ning tillsammans med fotografier tagna vid unik och ovärderlig skatt. Det rör sig om profana öppningstillfället, bland annat av en tidigare renässansdräkter, de så kallade Sturekläderna, inte uppmärksammad sexkantig fördjupning på det vill säga de plagg som riksrådet Svante kraniets hjässben, troligen tillkommen efter slag Stensson Sture och hans söner Nils och Erik bar med en tidigmedeltida stridsklubba. vid de så kallade sturemorden på Uppsala slott Detta band innehåller alltså, inom ramen 1567, anklagade av Erik XIV för högförräderi. för Sveriges kyrkor, främst konsthistoriska och Dessa textilier utgör med sina blodfläckar och konstvetenskapliga inventariestudier och är som skador intressanta exempel på hur den materi- sådana mycket väl genomförda. Den kyrkohis- ella kulturen i relation till skriftliga källor på toriskt eller kyrkovetenskapligt intresserade ett konkret sätt kan bidra till att förtydliga och läsaren kan sålunda i det sammanhanget inte bekräfta bilden av ett historiskt skeende. vänta sig några mer ingående undersökningar De liturgiska plagg som efter reformationen av hur Uppsala domkyrkas kyrkorum med sin inte längre skulle brukas, så som dalmatikor och inredning och sina inventarier har brukats under korkåpor, syddes under 1600-talet om, exempel- olika perioder. Däremot utgör denna volym en vis till mässhakar och antependier. 1700-talet mycket god utgångspunkt för vidare studier i till var för Uppsala domkyrkans del, liksom för exempel den liturgi som har firats i domkyrkan många andra svenska kyrkor, en farofylld period under seklerna, den kortjänst som var en förut- vad gäller hanteringen av det medeltida arvet. sättning för de nyprästvigda innan de trädde in i Många av domkyrkans textilier förstördes eller församlingstjänst, den musik som har spelats och auktionerades bort. Å andra sidan knöt Gustav det fromhetsliv som har utövats i förhållande till III an till medeltida kyrkobruk, då han 1788 rummet, altarna, relikerna, bilderna, föremålen till domkyrkan skänkte en ärkebiskopsmitra. och textilierna. Vi borde mot bakgrund av Mitran förbjöds vid Uppsala möte 1593, men detta verk kunna se fram emot flera intressanta ärkebiskop plockade nu genom framtida forskningsprojekt! gåvan upp bruket, även om den officiellt sett inte STINA FALLBERG SUNDMARK återinfördes förrän i och med kyrkohandboken 1811. Bandets tredje del ägnas åt domkyrkans Herman Bengtsson orglar. R. Axel Unnerbäck, tidigare orgelsak- UPPSALA DOMKYRKA. 6, Gravminnen (Sveriges kyrkor vol. 232) kunnig antikvarie vid Riksantikvarieämbetet, konstaterar att endast litet är känt om dom- Uppsala: Upplandsmuseet 2010, 541 sid. kyrkans medeltida orgelverk, men att skriftligt Den sjätte och sista volymen om Uppsala källmaterial indikerar förekomsten av sådana. Få Domkyrka i serien Svenska kyrkor behandlar uppgifter finns även angående en orgel som ska domkyrkans gravminnen och är författad av ha tillkommit under 1500-talet. Från 1600-tal antikvarien Herman Bengtsson, verksam vid till sent 1800-tal flödar dock källmaterialet mer Upplandsmuseet. Volymen är rikt illustrerad. I volymens inledning (s. 7–22), som inkluderar

245 kyrkohistorisk årsskrift 2012

illustrationer av gravplaner om fem sidor och Det medeltida testamentsmaterialet ger två planer med en förteckning över gravkorens insikt om exempelvis gåvobruk i samband med recensioner benämningar samt travé- och pelarnumren i begravning i domkyrkan och föreskrifter om kyrkan, ges en historisk översikt om domkyrkan anniversarier. Reformationen omvandlade som som begravningsplats. De oklarheter som råder bekant domkyrkans kor och kapell till »regel- om det äldsta gravbruket i det som skulle bli rätta gravkor» för kungahuset och aristokratin. Uppsala domkyrka återspeglas här exempelvis Medan kungahuset i samband med Gustav II genom ordval såsom: »Kan man komma fram till Adolfs död valde Riddarholmskyrkan till sin nya en delvis annorlunda tolkning», »ungefär», »får främsta begravningsplats, tillkom ändock nya man en indikation», »troligen» och »förmodli- begravningskor för framstående svenska ätter i gen». Den delvis annorlunda tolkningen gäller domkyrkan, samtidigt som borgare allt tydligare frågan om när den nya domkyrkan togs i bruk som började bruka kyrkan som sin begravningsplats. begravningsplats − ärkesätet flyttade som bekant Samtliga kyrkor öster om ån, där borgare tidigare från Gamla Uppsala till Östra Aros (Uppsala) hade kunnat begravas, hade rivits redan efter 1273 − och tidpunkten blir delvis »annorlunda» stadsbranden 1543. Professorerna blev en grupp om man väljer att senarelägga beskrivningen av som i sammanhanget alltmer tillkom och detta det nya domkyrkobygget som »domkyrkan» och i samband med universitetets expansion efter istället fasthåller vid benämningen »Trefaldig- Gustav II Adolfs donationer. hetskyrkan» en något längre tid − domkyrkan Domkyrkan kom mer och mer att känneteck- byggdes runt denna äldre Trefaldighetskyrka, nas som begravningsplats − golvet fylldes med som »troligen haft ungefär samma utsträckning gravhällar och till dessa tillkom de stora grav- som det nuvarande högkoret.» I sak handlar det monumenten, epitafierna, huvudbaneren och allså om samma geografiska plats och det var dit begravningsfanorna. På 1660-talet var i stort kvarlevor av biskopar och ärkebiskopar flyttades sett helgonkoren upptagna, förutom de kapell 1273. Hur som helst bör det rimligtvis vara i den som nu kallas Fredens och Bönens kapell, som nya domkyrkan som kvarlevorna skulle placeras, fram till restaureringen 1885−95 var fyllda med även om det för stunden var innanför Trefaldig- bänkar och läktare (− bänkar återfanns även i hetskyrkans murar. Det framkommer därmed något annat kor under viss tid). att man numera tydligen kan skriva att begrav- Det finns sporadiskt bevarade begravnings- ningarna under 1270- och 80-talen i första hand längder från 1574, men de mest innehållrika bör ha ägt rum i Trefaldighetskyrkan, även om uppgifterna återfinns i domkyrkans död- och exempelvis anteckningar i Registrum ecclesie begravningsbok, i domkyrkorådets protokoll Upsalensis, som sammanställdes på 1340-talet, samt i skråstadgarna. Den äldsta kända gravpla- talar om att aktuella personer var begravda i nen är från 1667, den sista från 1799. domkyrkan. Samtidigt tycks Finstakoret varit Olika platser betingade olika kostnader och i bruk redan på 1280-talet – dock framgår det kriterier fanns dessutom uppställda för vissa inte om den redan från detta decennium brukats platser. En förutsättning för att få köpa ett kor som gravplats. Trefaldighetskyrkan anses ha var exempelvis att man tjänat landet i något högt rivits omkring 1290, samtidigt som en proviso- ämbete och hade en oklanderlig karaktär. risk träkyrka uppfördes för gudstjänstfirande Tyvärr kom den stora stadsbranden år 1702 och som begravningsplats i det som nu är den även att drabba domkyrkan och dess gravminnen östra delen av mittskeppet. Denna revs omkring hårt. Så utgick exempelvis flera cirkulärbrev till 1380. Som författaren anger speglas domkyrkans korens ägare om att reparationer måste utföras. byggnadsskeden i begravningsmateralet. Några kor kom att återställas, medan andra

246 drogs in och såldes till nya ägare. Ett knappt följt av Jagellonska koret (s. 23–249). Därefter ges sekel efter branden hade emellertid kritiken mot en särskild presentation av Sankt Eriks grav (s. nordisk att gravsätta inne i kyrkan växt sig stark. Den 235–249), som återfinns i det tidigare presente- tog sin grund i såväl hygieniska som andra skäl, rade Finstakoret, en kortfattad redovisning om exempelvis att seden byggde på äregirighet och ett planerat gravmonument över Gustav II Adolf

vidskepelse. 1793 utfärdades en kunglig förord- (s. 251–252), samt en omfattande presentation kyrkohistoria ning om att man inte längre fick utföra begrav- av gravhällar (s. 253–392). Till detta kommer ningar i (eller i anslutning till) domkyrkan, med beskrivningar av runstenar (s. 393–403), epitafier undantag för vissa änkor och änklingar som (s. 405–427), vapensköldar och huvudbanér (s. kunde jordfästas i redan befintliga gravar. Dock 429–439), begravningsfanor (s. 441–442 ) samt har vissa gravkor brukats under 1800-talet, för begravningsregalier och smycken (s. 443–451). att upphöra i mitten av detta sekel – en gravsätt- Författaren har till sin hjälp med inskriptionerna ning skedde 1855 (Vendela Gustava Sparre af haft professorerna Hans Helander (grekiska, Rossvik) och en annan så sent som 1873 (Carl latin) och Bo Johnson (hebreiska). Namnfor- Gabriel Oxenstierna af Eka och Lindö), båda i merna är granskade av Lars-Olof Skoglund vid det Hornska koret. Tre undantag finns även från Svenskt Biografiskt Lexikon. 1900-talet: 1908 flyttades Emanuel Sweden- Volymen avslutas med en notförteckning som borgs kista från Svenska kyrkan i London till omfattar hela 1 517 noter (s. 453–493), en förteck- domkyrkan, 1931 gravsattes ärkebiskop Nathan ning över källor och litteratur (som inkluderar Söderblom i domkyrkans högkor och drygt tjugo en lista över brukade förkortningar, s. 495–503), år senare, år 1955, placerades askan efter makan en tvåsidig sammanfattning på engelska (s. Anna intill Nathans stoft. 505–506), ett personregister (s. 507–514), samt I samband med golvomläggningar har stenar en kommentar med tillhörande noter till äldre kasserats, flyttats ut från kyrkan och omplace- befinliga gravplaner över domkyrkans gravar, rats, samtidigt som ett par hela stenar från den från 1667 års till 1799 års plan (s. 515–541). forna kyrkogården runt kyrkan har flyttats in Det hade kanske tett sig naturligare att placera som golvsten. Numera återfinns ett antal stenar den engelskspråkiga sammanfattningen sist, dolda under mittkorsmattan och domkyrkans alternativt direkt efter den huvudsakliga fram- bänkrader. Hällar med helt utplånad skrift ställningen. återfinns utanför kyrkans norra västtorn, andra Volymen är sammantaget av imponerande slag, finns förvarade dels i domkyrkans förrådsmaga- innehållsrik och saklig. Den fungerar utmärkt sin, dels på Upplandsmuseet. som uppslagsverk över de enskilda gravminnena Inledningen av volymen är i huvudsak en men är varken lämpad eller ämnad för sträck- sammanställning av tidigare forskningsresultat läsning. Den är ett mycket välkommet bidrag och ger en god och innehållsrik introduktion till till den rika samling av böcker som behandlar begravningsbruket i domkyrkan, även om den Uppsala domkyrka, inte minst för att den är den inte tydliggör tidigare felskrivningar om exem- första i sitt slag, dvs. den första som inkluderar pelvis slutet på gravskicket att gravsätta inne i alla typer av gravminnen i kyrkan. Gravskick domkyrkan, som uppmärksammats i boken och hällar återfinns exempelvis i underteck- Gravhällarna i Uppsala domkyrka – och män- nads redan nämnda Gravhällarna i Uppsala niskorna under dem (1997). domkyrka – och människorna under dem (en Framställningen över gravminnena startar med lång rad av i volymen brukade gravhällsfoton en genomgång av domkyrkans sjutton olika kor togs inför trycket av den boken), men där inklu- samt Fredens och bönens kapell – Vasakoret först,

247 kyrkohistorisk årsskrift 2012

deras exempelvis inte gravmonument, epitafier, kritiska möda ger också tydliga avtryck i fram- sköldar, fanor eller regalier. ställningen. Men Nilssons medeltidsdel lyfter recensioner Det rika antalet illustrationer gör onekligen den också fram perspektiv som senare forskning gedigna volymen läsvänlig och förhöjer det goda stannat upp inför, som exempelvis frågan om intryck man får av den sakliga (men av naturliga kristnandet av de svenska landskapen, kloster- orsaker ofta korthuggna) texten. Några foton, fromheten och den kanoniska rättens tillämp- främst på epitafierna, hade kunnat ersättas med ning. andra av bättre kvalité och större läsbarhet (även I Martin Berntsons avsnitt, som överlag bjuder om texten återfinns i samband med beskrivning- på den stilistiskt sett mest njutbara upplevelsen, arna av de aktuella epitafierna), men det förtar möter vi såväl - som tidig-modern inte helhetsintrycket. Volymen rekommenderas tid. En traditionell kronologi är här uppbruten, varmt till alla som är intresserade av Uppsala då framställningen inte börjar, som så ofta, med domkyrka och dess historia. Gustav Vasas trontillträde, utan där ett utdraget reformationsskede spåras tillbaka till det sena KJELL O. LEJON 1400-talet. Även Berntsons bidrag ger läsaren talrika inblickar i sådana teman som särskilt Martin Berntson, Bertil Nilsson & kommit att intressera forskarsamhället. Cecilia Wejryd I Cecilia Wejryds avslutande modernhistoriska KYRKA I SVERIGE. Introduktion till svensk del ges en innehållsrik framställning av ett alltmer kyrkohistoria. diversifierat kristet liv; avsnittet rymmer också Skellefteå: Artos 2012, 410 sid. en grundläggande samfundskunskap. Wejryd Under ett antal decennier har det saknats en ger rikhaltiga inblickar i församlingslivets mer aktuell introduktionsvolym till svensk kyrkohis- vardagliga historia (företrädesvis inom Svenska toria, ett tomrum som den nu publicerade Kyrka kyrkan). Genusperspektivet är väl utvecklat och i Sverige är avsett att fylla. Att vi nu har tillgång sådana företeelser som oftast varit styvmoderligt till en aktuell flerbandshistorik i svensk kyrko- behandlade i framställningar av handbokska- historia har gjort bristen än mer påtaglig. Boken raktär får här sin rättmätiga plats. är uppdelad i tre avsnitt, vart och ett författat Kyrka i Sverige kommer säkerligen att väl av en historiker med specialistkompetens. uppfylla målet att ge studenter på grundnivå en Framställningen är kronologiskt uppbyggd med användbar lärobok i svensk kyrkohistoria. På en tydlig orientering mot en händelsehistoria. flertalet lärosäten kommer den att ha en given Detta hindrar inte kortare tematiska fördjup- plats på litteraturlistorna. Likväl kan man inte ningar och även teologi-/idéhistoriska exposéer. låta bli att fundera på om framställningen under- Framställningen är i många stycken beroende stundom inte är väl detaljerad för grundutbild- av de respektive volymerna i Sveriges kyrkohis- ningsstudenter. En erfaren historiker möter ett toria (1998–2005), men de tre författarna har bekant och väl presenterat historiskt landskap, samtidigt bemödat sig om att väva in också de men hur är det för studenten med ringa förkun- senaste årens forskning. Detta återspeglas också skaper i såväl historia som kyrkligt liv? Kanske i den användbara litteraturlista som får avsluta behövs det rent av en introduktion till introduk- volymen. tionen? Bertil Nilssons framställning av den medeltida En handbok för universitetsstudenter uttrycker kyrkan bygger delvis på en traditionell narrativ med nödvändighet en dominerande historieskriv- struktur i vilken kungamakten tillmäts stor ning, ett slags historievetenskapens ortodoxi. betydelse. Gångna historikergenerationers käll- Detta ska inte få oss att glömma att det är en

248 av uppsjö tänkbara (och kanske lika viktiga) kännedomen om de internationella impulserna i »historier». Kyrka i Sverige är i mångt och mycket stiftet. nordisk en institutionens/institutionernas historia. Detta I Sven-Erik Pernlers bidrag uppmärksammas till trots låter även Kyrka i Sverige oss blicka in lärdomshistoriska perspektiv med fokus både på i en annan historia; en historia, inte alls obe- den lärdomsförmedling som skedde i skolor och

forskad, som inte domineras av institutionella ordenshus och på östgötars studieresor på kon- kyrkohistoria skeenden, som ser bortom eliter och normerande tinenten. Han beklagar samtidigt att utgångs- sanningar. Även denna vardagens berättelse punkten för boken, liksom i den första volymen förtjänar att förtäljas för nya studentgeneratio- i denna serie, utgörs av Linköpings stift med ner (och framtida forskare). Men det är som sagt de gränser det idag har inom Svenska kyrkan, en annan historia. eftersom detta innebär att Gotland inte räknas in i stiftet. Visby stad var både genom sitt stra- ERIK SIDENVALL tegiska läge i Östersjön och genom sina många skolor och kyrkor ett viktigt lärdomscentrum i Kjell O. Lejon (red.) medeltidens Linköpings stift. DIOCESIS LINCOPENSIS II. Medeltida I sitt bidrag om spiritualitetshistoriska internationella influenser. Några uttryck perspektiv stannar Alf Härdelin till vid fyra för en framväxande östgötsk delaktighet i stationer genom vilka han vill uppmärksamma den västeuropeiska kultursfären några karaktäristiska drag i den spiritualitet som Skellefteå: Artos & Norma bokförlag 2005, 224 sid. kunnat observeras i det medeltida Östergötland. Den första stationen utgörs av Alvastrahomila- I november 2004 avhölls ett symposium i riet, en handskrift från början av 1200-talet som Linköping på temat »Internationella influenser bland annat innefattar ett antal homilier över – perspektiv på östgötsk medeltid». Symposiet några evangelieläsningar. Härdelin stannar i sin genomfördes vid Linköpings universitet där andra station hos dominikanerna och det bidrag projektet Ecclesia Lincopensis är förlagt. deras predikotradition utgjorde i det medeltida Bidragen har bearbetats och tryckts i den andra Sverige. Här uppmärksammas dominikanen volymen av projektets skriftserie. (Den första Petrus av Dacia vars verk Härdelin, med ironisk volymen är recenserad i KÅ 2010 och den tredje underton, menar har fått sin uppmärksamhet i KÅ 2009.) Syftet med boken är enligt Kjell O. genom att den behandlar andlig kärlek till en Lejons inledning att ge olika tvärdisciplinära per- kvinna, »och vad allt kan inte göras av ett sådant spektiv på de internationella influenserna på det ämne, särskilt om man är påverkad av Freud?» medeltida Linköpingsstiftet. Författarna härrör (s. 41). Härdelin betonar vikten av att i mindre både från teologiska (bibelvetenskap, kyrkohis- utsträckning studera Petrus som person och toria, kyrkovetenskap) och från arkeologiska i större utsträckning lyfta fram hans roll som och konstvetenskapliga akademiska miljöer. förmedlare av samtidens mystika spiritualitet. Samtidigt är anspråket blygsamt och bidragen Härdelin uppmärksammar också Speculum liknas vid »perspektivskärvor» som syftar till att Virginum (Jungfruspegel), en text som nedteck- både bredda och fördjupa bilden av det medeltida nades på tyskt område under 1100-talet och Östergötland. fanns i Alvastra kloster åtminstone på 1340- I de åtta bidragen får vi både inblick i pågående talet. Slutligen uppmärksammas influenser av projekt och synteser baserade på tidigare nederländsk och böhmisk fromhetstyp som var forskning med anknytning till Linköpingsstiftet. populär mot slutet av 1300- och under loppet av I samtliga fall tillför bidragen ny kunskap till 1400-talet.

249 kyrkohistorisk årsskrift 2012

I sitt bidrag om de kyrkorättsliga perspektiven Olofs materiella kultur till den urbana miljö som belyser Bertil Nilsson antologins tematik genom staden Skänninge utgjorde. recensioner en undersökning av ämbetsrätt, sakramentsrätt I de tre sista artiklarna uppmärksammas tre samt kyrkotukt och straffrätt i skärningspunkten kyrkliga dignitärer som var verksamma i Linkö- mellan den internationellt gällande kyrkorätten pings stift vid tre olika tidsperioder: dominikan- och östgötska rättskällor i form av Östgötala- brodern Petrus de Dacia på 1200-talet, Linkö- gen och ett antal synodalstatuter. Huruvida det pingskaniken Magister Mathias på 1300-talet fanns avvikelser från de rättsliga föreskrifterna och biskopen Hans Brask på 1500-talet. i den judiciella praxis som tillämpades i Öster- I sin artikel om Petrus de Dacia, som brukar götland står visserligen inte i fokus i artikeln, beskrivas som »Sveriges förste författare», riktar men däremot ger författaren flera exempel på Kjell O. Lejon i enlighet med antologins tematik att östgötsk lagstiftning ibland kunde avvika uppmärksamhet mot dennes internationella från de internationellt gällande rättsliga idealen. sammanhang och nätverk. Lejon tar sin utgångs- Som exempel kan nämnas att i tillsättningen av punkt i Petrus’ dominikanska ordenssamman- församlingspräster hade lekmän enligt Östgö- hang, i vilket en transnationell orientering var talagen ett större inflytande i processen än vad en självklarhet. Petrus kan därför användas som som hade förespråkats inom den gregorianska ett titthål för hur internationella impulser kunde reformrörelsen där idealet var att biskopen själv finna sin väg till Östergötland. ansvarade för sådana tillsättningar utan inbland- Håkan Ulfgard har en likartad ansats i sitt ning från lekmän. bidrag om hur europeiska bibelutläggningstra- Den i sidantal räknat kortaste artikeln i ditioner kan belysa innehållet i det största verk antologin är Margareta Nockerts bidrag om Magister Mathias författade, Exposicio super textilhistoriska perspektiv. Nockert visar hur Apocalypsim. I detta verk beskrev Magister de omkring sextio bevarade medeltida kyrkliga Mathias sin egen tids moderna teologi och textilföremålen, varav en stor del är tillverkade dess filosofiska orientering som Djävulens sätt av italienskt siden, rymmer fler internationella att skada kyrkan. Sättet att blanda in filosofi i impulser än enbart det italienska. teologin gör enligt Mathias att man skymmer I Göran Tagessons och Hanna Menanders Gud och därmed i praktiken ersätter teologin med bidrag belyses den monastiska kulturens materi- mänsklig visdom. Intressant nog uppmärksam- ella och rumsliga betydelse med viss anknytning mar Ulfgard att Magister Mathias trots denna till internationella förhållanden. I bidraget får skarpa positionering faktiskt utgår från det vi också inblick i Riksantikvarieämbetets – när aristoteliska sättet att dela in sin text i innehåll, boken författades – aktuella Slättbygdsprojekt avsikt och framställningssätt (som motsvarar som initierades på grund av en utbyggnad av termerna materia, intencio och modus inom järnvägen mellan Mjölby och Motala och pågick aristotelisk systematik). mellan 2000 och 2005. I projektet ingick en I bokens sista bidrag ger Per Stobaeus inblickar utgrävning i de östra delarna av staden Skänninge, i sitt då pågående avhandlingsprojekt om Hans bland annat det område där dominikankonven- Brask. Texten behandlar olika delar av Brasks tet S:t Olof låg. verksamhet med enstaka återkommande anknyt- Göran Tagesson framhåller den betydelse som ningar till internationella perspektiv. Stobaeus franciskankonventet i Linköping, som enligt lyfter fram hur Brask tog emot och i Linköpings nyare rön skall ha legat i stadens södra del, kan stift kunde förmedla internationella impulser ha haft för urbaniseringsprocessen i staden. På både genom förmedling av litteratur (vilket kunde ett likartat sätt relaterar Hanna Menander S:t gälla såväl anti-lutherska polemiska teologiska

250 utredningar som riddarromaner), användandet stenenes. Perspectives on the Birgittine Rule in av ordspråk och genom att bjuda på utländska Two Texts from Vadstena and Syon Abbey. nordisk maträtter. Det går hos patrioten Brask samtidigt Boken är en edition och översättning av två att skönja en spänning mellan utländskt och hittills otryckta texter, som tar upp de tidiga rela- inländskt, något som blev påtagligt i bemötan- tionerna mellan birgittinklostren Vadstena och

det av den evangeliska rörelsen. Brask kunde Syon i England. Den första och mest omfattande kyrkohistoria beskriva den evangeliska läran som något som texten, Responsiones, är en samling frågor och »utlänningar» förde in i Sverige, men åberopade svar som rör tolkningsproblem i regeln och andra samtidigt »utländska» kejserliga påbud för att uppenbarelser. Till större delen är de ett resultat bemöta samma läras inflytande. av engelska bröders besök i Vadstena år 1427. Sammanfattningsvis tillför boken både nya Den andra delen, Collatio, är en helt och hållet perspektiv på och kunskaper om internationella engelsk produkt, men kan ha givits till bröderna i impulser i det medeltida kyrkolivet i Linköpings Vadstena vid besöket 1427. Elin Andersson visar stift. Visserligen hade bokens tematik kunnat att texten förmodligen är skriven av benedikti- belysas på ett något tydligare sätt i vissa av artik- nabboten John Whethamstede, som tycks ha larna, men samtidigt går det efter läsningen att varit Syonbröderna behjälplig med brevskrivning ställa samma fråga som Alf Härdelin, med en lite och annat. ironisk underton, framför i sitt bidrag: »Finns det Collatio återger Syonbrödernas ståndpunkt i på det området något som inte är resultatet av frågan om nunnornas och abbedissans ställning internationella influenser?» i klostret, nämligen att det endast finns ett enda regelrätt konvent i klostret, nämligen systrarnas, MARTIN BERNTSON och endast en ledare för klostret, abbedissan. Bakgrunden till denna position var att birgitti- Elin Andersson (ed.) nerna under 1420-talet hade ifrågasatts. Påven RESPONSIONES VADSTENENSES. förbjöd under en tid bruket med två konvent i Perspectives on the Birgittine Rule in Two klostret. Förbudet upphävdes dock 1423. Under Texts from Vadstena and Syon Abbey. inflytande av ett par italienska kanonister hade A Critical Edition with Translation and Introduction (Studia Latina de engelska birgittinerna kommit fram till att Stockholmiensia 55) bröderna i ett birgittinkloster inte hade något Stockholm: Acta Universitatis eget konvent, utan fanns i klostret som assistens Stockholmiensis 2011, 260 sid. åt systrarna i det andliga. På det sättet hoppades de kunna undgå kritik från ordens motståndare, Redan från början i birgittinordens historia en kritik som annars skulle kunna hota ordens fanns det en diskussion om brödernas ställning privilegier. I England blev snart synen accepterad i ordens kloster, som enligt regeln är »främst att uppfatta birgittinprästerna som systrarnas avsett för kvinnor» (RS 1.44). Utgjorde bröderna kaplaner. en kommunitet på jämställd nivå med nunnorna, Vadstenabröderna hade emellertid en helt eller var de snarare att uppfatta som prästerliga annan uppfattning, vilket framträder i deras assistenter åt dem? Saken har diskuterats bland svar på engelsmännens frågor i Responsiones. sentida forskare, men också bland birgittinerna Emfatiskt argumenterar Vadstenabröderna för själva under medeltiden. Föreliggande edition ger att det finns två konvent i klostret. De citerar inblickar bland annat i denna senare, inombir- Birgittas regel som säger: »Och man skall veta, gittinska diskussion. Det är språkvetaren Elin att dessa bröder aldrig kan vara flera i klostret Andersson som förra året disputerade i latin på än tjugofem» (RS 13.161). Deras kommentar är en avhandling med titeln Responsiones Vad-

251 kyrkohistorisk årsskrift 2012

att om det endast funnes ett enda kloster, skulle vore en mer ordagrann översättning att föredra, bröderna få leva tillsammans med systrarna, som till exempel: »and thus becomes the principal recensioner vilket vore absurt och skandalöst. »Det är head of the monastery». Med andra ord, har uppenbart att regeln här inte talar om systrarnas klostret två ledare, och en av dem är överordnad kloster utan om brödernas. Därav följer alltså, den andra. Men det är inte abbedissan som är den vilket uttryckligen framgår av regeln, att bröderna förnämsta ledaren utan generalkonfessorn! är munkar, eftersom de bor i sitt eget kloster och Motiveringen att göra generalkonfessorn till är regulära» (s. 76, r.14ff). Flera andra citat ur klostrets förnämsta huvud kommer längre fram regeln anförs också till stöd för uppfattningen att i texten, där det heter att medan abbedissan det finns två regelrätta konvent eller kloster i den är ledare i timliga ting, så är generalkonfes- birgittinska klosterstrukturen. sorn ledare i andliga ting; »hans auktoritet är En fråga i Responsiones behandlar val av så mycket större, lika mycket som det andliga abbedissa i klostret, där de engelska birgittinerna övergår det timliga i betydelse» (s. 82, r. 16f). menade att det enbart är systrarna som väljer. Vadstenabröderna hänvisar här till Birgittas Enligt deras uppfattning finns det ju endast ett regel (kap. 14), där konfessorn i kraft av sitt konvent. Även Birgittas regel nämner i detta ämbete får vidmakthålla orden i tillbörligt skick sammanhang endast ett konvent: »Abbedissan utan att behöva fråga abbedissan (s. 82, r. 19ff). skall väljas av konventet med biskopens råd» Ytterligare argument för generalkonfessorns (kap. 14). Vadstenabröderna menar dock i sitt överordnade ställning finner Vadstenabröderna svar att »konvent» i singularis ofta i regeln syftar i den heliga Skrift. Abbedissan representerar ju på båda konventen, alltså hela klostersamfundet. Jungfru Maria i klostret, som – enligt Birgittas Abbedissan bör således väljas av både bröderna regel – var »huvud och drottning för mina apostlar och systrarna. Som argument anför Vadstena- och lärjungar» (RS 14.167). Bröderna vill inte bröderna att även bröderna avger sina lydnads- bestrida att Kristus älskade sin moder mer än löften inför biskopen i likhet med systrarna, och alla andra, men påpekar: »ändå anförtrodde han de citerar Alfonso av Jaen som säger: »det tycks inte uppsikten över kyrkan och kyrkans nycklar som att valet kommer att beröra samfundets åt henne, utan han överlämnade åt Johannes att båda parter, eftersom det som berör alla, bör ha uppsikt över sin moder [jfr Joh 19:26f] och åt godkännas av alla» (s. 72, r. 5ff) . Petrus att styra kyrkan [jfr Matt 16:19]» (s. 85, I detta sammanhang gör Vadstenabröderna r. 2f). Vadstenabröderna tillämpar inte uttryck- en intressant jämförelse mellan abbedissans ligen detta på Birgittinklostret, men innebörden ställning i klostret och generalkonfessorns. verkar vara att generalkonfessorn innehar både Texten säger om abbedissan: »when she has been Johannes’ och Petrus’ roller i klostret och blir elected, she is confirmed by the bishop and thus därför det förnämsta huvudet. becomes the head of the monastery» (Electa vero Bruket med generalkapitel i birgittinorden ab episcopo confirmatur et sic caput monasterii kan väl ses som ett uttryck för synen på gene- efficitur) (s. 72, r. 18f). På motsvarande sätt, säger ralkonfessorns roll som överordnad, när det texten, skall generalkonfessorn väljas av båda gäller den övergripande policyn. Abbedissorna konventen, »and thus becomes the leader of the kunde överhuvudtaget inte vara närvarande vid monastery» (et sic caput principale monasterii generalkapitlen, eftersom de var förbjudna att constituitur) (s. 72, r.22). Genom att översätta lämna klausuren. Ett sådant generalkapitel, som caput principale i den andra meningen med Elin Andersson nämner, var det som ägde rum i »leader» får inte Elin Andersson fram parallel- Vadstena 1429. Symptomatisk nog deltog dock liteten som finns i de båda meningarna. Därför inte Syonbröderna i det mötet. Själva idén med

252 generalkapitel stred mot deras uppfattning om ett genomförts i Krokeks hembygdsförenings regi birgittinklosters struktur. med stöd av en rad föreningar, institutioner och nordisk En slutsats som man kan dra är att det i de bir- fonder där Östergötlands museum och Linkö- gittinska klostren fanns betydande skillnader när pings universitet varit särskilt betydelsefulla. det gäller viktiga ting, såsom brödernas ställning Boken visar på att det finns ett starkt lokalt

och identitet. Detta ledde till spänningar både intresse för det kyrkliga kulturarvet, och att resul- kyrkohistoria inom och mellan klostren. Men det är tydligt att tatet kan bli gott när lokalhistoriker och akademi den birgittinska traditionen från början kunde får mötas i projekt. Sedan 2004 har detta projekt rymma olika koncept. resulterat i många tidningsartiklar, föreläsningar Det finns hela 170 frågor och svar i Responsio- och visningar som har befäst intresset för den nes som reglerar livet i klostret. Sammantaget ger sällsynt vackra platsen vid den gamla landsvägen de en god bild av hur det dagliga livet innanför mellan Svealand och Götaland. klostermurarna fungerade. Elin Anderssons Boken om Krokeks kloster är skriven för en edition och översättning ger ett värdefullt bidrag bred publik, och är generöst försedd med vackra till kunskapen om birgittinordens historia och är färgbilder, de flesta tagna av författaren själv. samtidigt en utgångspunkt för vidare forskning. Författaren vill i boken, som är försedd med not- apparat, sammanfatta gammal och ny kunskap INGVAR FOGELQVIST om klostret. Varför byggde då franciskanerna, som i regel Marie Ohlsén höll till i städerna, ett konvent mitt ute i stor- KROKEKS KLOSTER – franciskanernas skogen? Krokek är ovanligt men inte unikt. I skogskonvent Norden fanns franciskanska utmarkskonvent på Linköping: [Linköpings universitet ] 2011, Torkö i och på Kökar i den åländska 94 sid. skärgården. En gemensam nämnare för Krokek, I Kolmårdsskogarna, alldeles vid gränsen Torkö och Kökar är att platserna ligger nära mellan Östergötland och Södermanland, låg färdvägar och att det fanns goda förutsättningar under drygt hundra år ett franciskanskt kloster, att ta emot gäster och predika för dem. Så blev Krokeks kloster. Det fick med all sannolikhet också Krokek långt efter klostertiden känt för sin namn efter den krokiga ek som fram till att den gästgivargård. knäcktes av en storm natten till juldagen 1902 När Elias Brenner besökte platsen år 1707 var ett välbekant gränsmärke. Krokek blev också beskrev han den sålunda: »Orten i sig är intet namnet på socknen. Detta kloster – eller rättare obehaglig, helst emedan hela Kolmårdsskogen konvent – har inte varit okänt för forskningen, på bägge sidor om klostret består av vild skog, men har nu för första gången blivit föremål för höga stenklippor samt ofruktsam jord, där ingen en monografi. I boken används oftast begreppet människa bor: varemot vid klostret finns åkrar, kloster, även om franciskanernas gemenskaper ängar och annan nyttig betesmark.» inte hade byggnader med klausur. Begreppet Krokeks kloster nämns första gången i ett kloster användes dock redan i de medeltida donationsbrev från den 7 januari 1440 då skriftliga källorna, liksom i senare litteratur, så riddaren Holmsten Johansson (Rosenstråle) gav det har god hävd. fyra mark till »Kloster Krokeekina». Det finns Författaren Marie Ohlsén är avdelningschef anledning att tro att klostret grundades under för arkeologi vid Östergötlands museum. Boken något av de föregående decennierna. är resultat av ett flerårigt forskningsprojekt som Klosterområdet har under undersökningspe- initierats och samordnats av Ulf Svensson, känd rioden genomgått markradarundersökningar. som grundare av Kolmårdens djurpark. Det har

253 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Redan 1634 hade klosterkyrkans grundmurar Krokek blivit ett av våra bäst dokumenterade upptecknats av den antikvariske forskaren Jonas landsbygdskloster. Gammal kunskap har sam- recensioner Rhezelius. Markradarundersökningen visar stor manfattats och ny kunskap har kommit fram. överensstämmelse med Rhezelius’ uppmätning. Kanske kan boken inspirera till nya forskningar Långhuset beräknas ha varit ca 27 meter långt om andra klosterplatser? och 21 meter brett. Koret var 16 meter långt CARL-JOHAN IVARSSON och 9 meter brett. Storleken överensstämmer väl med andra franciskanska kyrkor i Norden, där t.ex. Riddarholmskyrkan i Stockholm, byggd Hanna Källström som franciskansk konventskyrka, är 47 meter DOMKYRKAN SOM ANDAKTSMILJÖ UNDER SENMEDELTIDEN. LINKÖPING OCH LUND lång. Kyrkan var byggd av tegel; ett fascine- (Bibliotheca Theologiae Practicae 89) rande resultat av de arkeologiska utgrävningar Skellefteå: Artos 2011, 367 sid. som genomfördes var att finna korets vällagda tegelgolv. Det fanns alltså goda möjligheter att Den 30. september 2011 forsvarte Hanna predika för många i kyrkan vid den krokiga eken. Källström sin avhandling Domkyrkan som Även om klostergrunden skadats vid vägom- andaktsmiljö under senmedeltiden i Linköping läggning, så finns det goda förutsättningar att och Lund for den teologiske doktorgrad ved rekonstruera klosterkyrkans utseende. Illustra- Lunds universitet. Som fakultetsopponent fikk tioner i boken visar med all önskvärd tydlighet jeg da gleden av å diskutere en rekke metodiske att kyrkan måste ha varit en imponerande syn spørsmål omkring studiet av middelalderens på sin plats. Grundmurarna har tydliga likheter fromhetsliv med den kompetente og velopplagte med bevarade franciskanska kyrkor i Ystad och doktoranden. I det følgende vil jeg kort redegjøre Horsens. for avhandlingens oppbygning og anliggender, När det gäller övriga delar av klosterområdet og deretter gjengi de kritiske hovedpunktene fra så är möjligheterna begränsade att fastställa min opposisjon. byggnadernas utseende och storlek, men Ohlsén Som det fremgår av avhandlingens tittel, har gör vissa antaganden efter jämförelser med de Hanna Källström et tverrfaglig utgangspunkt og franciskanska konventsbyggnader som är kända, siktemål med sitt arbeid: hun ønsker å studere både de bevarade i Ystad och genom utgräv- legfolks fromhetsliv slik det foregikk i domkir- ningar. kens arkitektoniske rom i senmiddelalderen. Som I skildringen av franciskanernas historia lutar cases for en slik undersøkelse har hun valgt kate- sig Ohlsén tungt mot Henrik Roelvinks bok om dralene i Linköping og Lund, først og fremst fordi Riddarholmens kyrka och kloster (2008). Detta det fra begge disse to kirker finnes et forholdsvis har gjort att det på s. 32 finns en uppgift om rikt dokumentarisk og materielt kildemateriale. att kung Birger Magnusson år 1302 kröntes i Kildesituasjonen har også vært bestemmende for franciskanernas kyrka i Söderköping. Uppgiften avhandlingens kronologiske avgrensning til det tyder på en överbetoning av franciskanernas 15. og tidlig 16. århundre. Det er bare i kilder fra insats, ty kröningen ägde enligt t.ex. Sven Ljungs etter 1400 det finnes opplysninger om kirkerom- bok Söderköpings historia intill 1568 (1949) rum mets innredning og konkrete fromhetsøvelser. i stadskyrkan S:t Laurentii. En annan mindre Reformasjonen danner en naturlig avgrensning anmärkning är att bilderna av Franciskus från forover i tid. Sigtuna och Arboga på s. 27 sannolikt blivit Avhandlingen er lagt opp som en systematisk omkastade. gjennomgang av de to domkirkenes mangfold Med det här projektet och den här boken har av kapeller og altere med ulike innvielser, bilder, skulpturer og andre gjenstander. Alt dette blir

254 undersøkt i lys av lekfolks fromhetsøvelser dokumenterte senmiddelalderske inventaret er og bevegelser i kirkerommet. Avhandlingen gått tapt. nordisk behandler altså senmiddelalderens kirkeinteriør Källström bygger opp sin studie i åtte kapitler. og utsmykning i relasjon til fromhetspraksiser. Etter et innledningskapittel der hun redegjør Dermed befinner arbeidet seg i skjæringspunktet for arbeidets formål, materiale og metode, og

mellom teologi, religionssosiologi og kirke- dessuten skisserer en noe knapp og utilstrek- kyrkohistoria historie på den ene siden og kunst- og arkitek- kelig forskningshistorikk, følger to kapitler turhistorie på den andre. Et nøkkelbegrep for som risser opp den historiske bakgrunnen for undersøkelsen blir det som også er kjerneordet det materialet hun skal undersøke. Kapittel 2 i avhandlingens tittel: »andaktsmiljø», et begrep gir en oversiktlig og ryddig redegjørelse for den som betegner det arkitektonisk og kunstnerisk romerske kirkens avlatsinstitusjon, og for de tilrettelagte kirkerom der private så vel som kol- senmiddelalderske avlatsbrevenes utforming. lektive fromhetsøvelser fant sted uten for Kirkens Kapittel 3 søker å gi en generell beskrivelse av faste liturgi. senmiddelalderens fromhetsliv. Källström har For å studere dette »andaktsmiljø» går gitt seg selv en vanskelig oppgave ved å håndtere Källström til en gruppe primærkilder som dette enorme feltet på knapt 13 sider, men berører tidligere har vært lite brukt i den kunsthistoriske likevel viktige tema som ulike andaktsformer, forskningen, men som kan gi til dels detaljerte andaktslittertur, billedfromhet og billedtyper opplysninger om kirkerommets utsmykning og det var knyttet avlatsprivilegier til. Deretter utstyr og bruken av dette: nemlig avlatsbrev fra følger to kapitler som tilsammen utgjør over en senmiddelalderen. I prinsippet kunne bare paven tredjedel av avhandlingens volum og danner det utstede avlatsbrev, men med visse begrensninger empiriske tyngdepunktet: Kapittel 4 gjennomgår kunne retten også delegeres til kardinaler og de skriftlige og materielle kilder til andakts- biskoper. Avlatsbrevene gir ettergivelse av den miljøet i Linköping domkirke, og kapittel 5 gir syndestraff som er ilagt den troende gjennom bots- en tilsvarende gjennomgang for Lund. Disse to sakramentet, dersom den troende gjennomfører kapitlene er identisk strukturert. Källström har bestemte fromme handlinger, gjerne til bestemte organsiert sitt materiale metodisk utfra fire kate- tider og på bestemte steder. Slike fromhetsøvelser gorier: steder, tidspunkter, gjenstander (föremål) kunne innebære å be visse bønner, ofre vokslys og billedmotiver av betydning for lekfolks from- eller lignende ved visse altere eller foran visse hetsliv. Av resultatene som således fremkommer, bilder, eller de kunne innebære å gi pengegaver er det kanskje særlig grunn til å nevne den mang- til kirkelige bygge- eller utsmykningsprosjekter. efasetterte pasjonsfromheten og kulten omkring Avlatsbrevenes beskrivelser av slike praksiser Det hellige kors i Linköping, samt de to lokale dokumenterer eksistensen av bilder og altre helgengravene og spesielt promoveringen av den som nå ofte er tapt. Ikke minst gir brevene også hellige biskop Nils Hermanssons kult. I Lund er innblikk i disse bilders og alteres foreskrevne bruk. andaktsmiljøet preget av de mange alterstiftel- I tillegg til avlatsbrevene benytter Källström seg sene til Jomfru Maria, hengivenheten til Corpus av andre skriftlige kilder som donasjonsbrev og Christi og den store relikvievisningsfesten med testamenter. I tillegg er selvfølgelig domkirkene tilhørende markedsdager. Etter den grundige selv, deres bygningsarkeologi og deres bevarte materialpresentasjonen i kapitlene 4 og 5, følger inventarstykker fra senmiddelalderen sentrale en sammenligning av de to andaktsmiljøene kilder i undersøkelsen, selv om begge kirkene har i kapittel 6. Denne jamførende redegjørelsen undergått store endringer, og svært mange av det inneholder også utblikk til relevant sammenlig- ningsmateriale fra andre kirker i Sverige og ellers

255 kyrkohistorisk årsskrift 2012

i Europa. De to siste kapitlene i avhandlingen kan En riktig billedanalyse ville ha kunnet kaste lys karakteriseres som oppsummerende tolkninger over det som er avhandlingens hovedanliggende: recensioner av det materialet som er presentert i kapitlene opplevelsen av kirkens fysiske andaktsmiljø i 4–6. Kapittel 7 gir en systematisk oversikt over relasjon til utenom-liturgisk, religiøs praksis. den teologiske tematikken senmiddelalderens Et annet eksempel på at Källström ikke utnytter fromhetsliv kretser omkring: Eukaristien og tolkningspotensialet i de bevarte visuelle/mate- Kristi kropp, Kristi lidelse og Jomfru Marias rielle kildene er den såkalte Linköpingsskatten, medlidelse, forbønnen for de døde, og hengi- en samling dyrgriper fra domkirken som blant venheten til de hellige. Avhandlingens avslut- annet inneholdt senmiddelalderske monstranser tende, åttende kapittel forsøker å gjenskape den og relikvarier. Disse gjenstandene er tydelige opplevelsen av kirkerommet som besøkende til eksempler på den konkrete visualiseringstrategi Linköpings og Lunds domkirker kan ha hatt i som senmiddelalderens fromhet tilrettela for: senmiddelalderen. behovet for å se de hellige relikvier og Kristi Källströms prosjekt er grunnleggende tverr- kropp i form av det forvandlede nattverdsbrødet. vitenskapelig. Derfor har hun stilt seg selv i en Källström nevner kort eksistensen av disse gjen- krevende metodisk situasjon: hun må balansere standene, men underkaster dem ingen analyse. mellom skriftlige og materielle/visuelle kilder Samtidig viser hun at flere avlatsbrevene fra og mellom en kirkehistorisk og kunsthistorisk/ Linköping oppfordrer til en kult omkring synet arkeologisk tilgang. Denne ambisjonen om av Corpus Christi og domkirkens relikvier. Det er tverrfaglighet blir bare delvis innfridd. Källström derfor overraskende at at hun ikke trekker gjenst- viser langt større fortrolighet i omgangen med de andene fra Linköpingsskatten inn i undersøkelsen skriftlige kildene enn med de visuelle. Dermed og diskuterer hvordan var disse tingene kan ha kommer hun i den litt bakvendte situasjonen at vært i brukt domkirken. Igjen har hun for hånden hun gir større analytisk oppmerksomhet til bilder et konkret, bevart materiale som inviterer til å og gjenstander som ikke eksisterer lenger enn til belyse avhandlingens sentrale spørsmål, men hun bilder og gjenstander som faktisk er bevart i de to unnlater å bruke det. Dette skaper en ubalanse i domkirkene. Med andre ord utnytter hun ikke de avhandlingen og gjør den mindre tverrvitenska- materielle kildenes potensial i sin undersøkelse. pelig fruktbar enn man kunne forvente. Et eksempel på dette er Adam van Dürens relieff Källströms forskningsfelt er senmiddelalderens fra tidlig 1500-tall, som Källström bare nevner kirkelige andaktsmiljø. Hun forstår dette miljøet eksistensen av. Relieffet, som opprinnelig befant som en polyfon og sammensatt »scene» der en seg på utsiden av Lunds domkirke, viser den rekke aktører – lekfolk og kleresi – opererer apokalyptiske madonnaen flankert av helgnene alene eller kollektivt. I dette komplekse miljøet Laurentius og Knut, og »annonserer» således det ønsker hun å gripe legfolkets bevegelser og vi kunne kalle domkirkens kultiske »highlights» handlinger, fortrinnsvis slik de fant sted utenom i senmiddelalderen. Källström viser annensteds liturgien. Hennes viktigste kildegruppe er som i avhandlingen at det var knyttet avlat til alle sagt avlatsbrevene, som »tycks … ha varit ett disses festdager og at det fantes sentrale foku- effektivt medel för påvar, kardinaler, biskopar seringspunkt for deres kult inne i kirken. Men och domkapitel att aktivera kyrkans medlemmar relieffets betydning eller funksjon i den forbin- i en bestämd riktning» (s. 17). Som Källström delse er ikke et spørsmål hun tar opp. Dermed selv påpeker, ligger det altså i sakens natur at lar hun anledningen gå fra seg til å diskutere hva de som utstedte avlatsbrevene ikke var legfolk. slags funksjon relieffet kan ha hatt i domkirkens Avlatsbrevene er med andre ord normative billedspråklige kommunikasjon til de troende. kilder som oppfordrer til ønsket adferd, men

256 Källströms ærend er en deskriptiv undersøkelse teologer har det i de siste årene vært en økende av legfolks praksis. Spørsmålet er i hvilken grad tendens til å behandle middelalderens bilder og nordisk dette er mulig. Den engelske forskeren Margaret kirkerom i et performativt perspektiv, slik som Aston hevder at det ikke er mulig: »Popular piety Källström anlegger. Samtidig kan man spore remains a forever closed book by virtue of the en sterk forskningsinteresse for middelalderens

fact that it was so largely remote from books» bruk av relikvier, bilder og gjenstander i from- kyrkohistoria (Margaret Aston, Faith and Fire. Popular and hetslivet. Endelig har legmannsfromhet og Unpopular Religion 1350–1699, London 1993). utenom-liturgisk kirkelig praksis vært viet en Uten å anlegge en like pessimistisk holdning, må del oppmersomhet i nyere middelalderforskning. man likevel spørre om forholdet mellom legfol- Källströms undersøkelse befinner seg således kets religiøsitet og biskopenes ønske om å forme i et felt som lenge har vært neglisjert, men som den alltid var like frisksjonsfritt som Källström for tiden dyrkes med stor interesse internasjo- fremstiller det i sin bok. Og selv om Källström nalt. I skandinavisk sammenheng har utbyttet på ingen måte behandler sine kilder naivt, foreløpig vært skrinnere. Et pionerarbeid her er savner man likevel en prinsipiell stillingstagen den norske kunsthistorikeren Margrethe Stangs til dette gedigne problemet omkring »sender» avhandling fra 2009 om norske alterfrontaler fra og »mottaker», mellom intensjon og resepsjon, høymiddelalderen. I Danmark forsvarte Martin normering og praksis. Forholdet mellom disse Wangsgaard Jürgensen høsten 2011 sin omfat- kategoriene er mer sammensatt enn Källströms tende avhandling om de danske sognekirkenes harmoniserende fremstilling som gjør legfolkene interiører i senmiddelalderen. Hanna Källström i senmiddelalderens Lund og Linköping til udelt kompletterer dermed denne skandinaviske trio rettroende og rett-praktiserende. Men det er av unge forskere som har brutt ny grunn ved å også mer sammensatt enn den klisjéen man ofte studere middelalderens kirkeinteriører i Skandi- ellers støter på, om et ensidig autoritært kleresi navia i lys av religiøs praksis. og en ensidig opprørsk allmennhet. En mer Etter fakultetsopponentens oppfatning er metodisk reflektert omgang med kildene kunne det Källströms viktigste fortjeneste at hun har gitt anledning til å føre spennende diskusjoner fremhevet en kildegruppe som hittil har vært om dette problemet. Et eksempel er avlatsprivi- underbelyst og uutnyttet i middelalderforsk- legiene i Lund som adelskvinnen Barbara Brahe ningen. Noen av hennes kilder, nemlig tre av fikk bevilget i 1475. Her var det altså en legperson avlatsbrevene fra Linköping 1412, har overhodet som var initiativtager til å promotere bestemte ikke tidligere vært analysert systematisk. fromhetsøvelser. Denne godt dokumenterte situ- Källström legger dermed frem nytt materiale asjonen inviterer til å nyansere forholdet mellom for forskningen, og det har en egenverdi i seg normering og praksis, og det er beklagelig at selv. Hennes oversikt over Lund og Linköpings Källström unnlater å gjøre det. andaktsmiljøer vil oppleves som meget nyttig for Til tross for disse innvendingene må det videre forskning. understrekes at Hanna Källström har levert KRISTIN B. AAVITSLAND et solid stykke grunnforskning, forfattet på et gjennomarbeidet, klart og velformulert svensk som er befriende fattig på akademisk sjargong. Det er ikke tvil om at hennes arbeid bidrar til å kaste lys over middelalderens religiøse kultur. Avhandlingen gjenspeiler en forskningsinte- resse i tiden. Både blant kunsthistorikere og

257 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Roland Rahn senare. Här finns också uppgifter om s.k. ålder- MÄRKLIGT KYRKSILVER I SKARA STIFTS mannarankor och mästarstämplar; de senare recensioner KYRKOR (Skara stiftshistoriska sällskaps har som regel identifierats, vilket ger säkerhet skriftserie 65) åt dateringen av åtminstone den del där stämp- Skara: Skara stiftshistoriska sällskap larna finns. Inskrifter nämns och återges oftast 2011, 223 sid. in extenso, varvid sådana som kan ge upplys- Roland Rahn är en Skarabaserad författare med ningar om proveniensen ägnas särskilt intresse; ett brinnande intresse för stiftets kyrkor och detsamma gäller sköldemärken och liknande. dess inventarier. Han har tidigare publicerat Lite påhängt efter redogörelsen för respektive Forna kyrkor i nuvarande Skara stift och Kinne kalk kommer i de flesta (men inte i alla) fall ett kontrakt (1981), och Medeltida Mariaskulpturer par rader om patener, som dock ägnas betydligt i Skara stift (2002), den senare recenserad av Stina mindre intresse. Det noteras också huruvida kalk Fallberg Sundmark i KÅ 2005, sid. 170–171. och eventuellt även paten varit med på »Utställ- Den nya bok, som här ska anmälas, handlar ning af kyrkligt silfver från Skara stift juni 1913», alltså om kyrksilver, med stark betoning på och nummer anges i den tryckta katalogen över kalkar. Den presenteras i baksidestexten som en denna utställning. »inventering av äldre kyrksilver i Skara stift». Ganska många kalkar får nöja sig med enbart Boken är uppställd i katalogform. Ett stort antal denna beskrivande del. I några fall saknas kalkar, enligt register i slutet av boken närmare ålders- eller proveniensbestämning, någon gång bestämt 97 stycken, behandlas utförligt. t.o.m. båda delarna. I de flesta fall har förf. dock Den äldsta och kanske märkligaste är biskop försökt både att ge åtminstone någon upplysning Adalvards gravkalk från Skara domkyrka, till- angående proveniensen och att följa upp sina verkad på 1000-talet; mest påkostad är nog en uppgifter med ett avsnitt »Historik». Här anges 1500-talskalk av guld med diamanter, också den mestadels inga specifika källor; mycket förefaller i Skara domkyrka. Men också många sockenkyr- hämtat ur respektive sockens kyrkoräkenskaper kor visar sig äga vackra och historiskt intressanta men andra lokalhistoriska källor måste också ha kärl. Många har tagits som krigsbyte, så t.ex. den använts. När präster nämns, lämnas närmare vackra kalken från Tådene (s. 190), med bilder av upplysningar om dem i form av »Utdrag» ur Kristi lidande på sex emaljplattor runt om cuppan J.W. Warholm, Skara stifts herdaminne, och (de avbildas på bokens bakpärm, fast i felaktig när adliga donatorer varit inblandade i form av ordning). Varje kalk redovisas med färgbild (med »Utdrag» ur Elgenstiernas Den introducerade ett par undantag i svartvitt) och beskrivs därefter svenska adelns ättartavlor. noga med uppgift om material, ålder, proveniens Boken avslutas med en litteraturförteckning i vissa fall, särskilt vid krigsbyte, mått samt som upptar såväl arkivsamlingar som tryckta vikt. Efter denna basinformation följer en mera arbeten, ett ortsregister (som dock snarare borde detaljerad genomgång, där varje del beskrivs var rubriceras som register över de inventerade för sig i ordningsföljden fot, skaft, nod, hals, kalkarna) samt ett personregister. cuppa. Ornament behandlas såväl tekniskt som Det ska först som sist konstateras att detta är där så behövs ikonografiskt. Här redogörs också en utomordentligt vacker bok. Bildmaterialet för i vad mån de olika delarna är sekundärt som med enstaka undantag bygger på fotografier hopfogade, lagade osv. Det kan särskilt noteras tagna av Tomas Edvardsson, är mycket bra, med att cuppan på de äldsta kalkarna mera sällan är en förnämlig skärpa som visar vad som behöver original, eftersom den ofta gjordes större efter synas. Förutom en helsidesbild av varje kalk reformationen. I ett par fall är nästan bara noden finns ofta även utsökta detaljbilder. Tyvärr är ursprunglig: både fot och cuppa har gjorts om

258 patenerna endast undantagsvis avbildade, men bara att både drottningen och talmannen saknas det framgår av beskrivningarna att många av i personregistret. nordisk dem år ganska enkla åtminstone vad gäller dekor. Bokens vetenskapliga brukbarhet skulle också En katalog av detta slag, med exakta beskriv- ha vunnit på att artiklarna hade försetts med ningar av föremålen, är naturligtvis av värde på löpande numrering, för enklare citering. Någon

flera olika sätt. För konsthistoriker utgör boken form av sakregister skulle ha varit välkommet. kyrkohistoria en underbar materialsamling, och för den som Jag fann det t.ex. intressant att så många av de är intresserad av västgötsk personhistoria likaså. riktigt gamla kalkarna hade sexkantiga noder Dessutom kan man väl inte bortse från att sådana med utsprång med texten Ihesus eller Ave beskrivningar numera är viktiga inte minst ur Mar(ia), men för att hitta tillbaka till tidigare stöldskydds- och försäkringssynpunkt. Gott så exempel måste jag läsa igenom hela boken igen långt. Men boken har nog egentligen högre ambi- – det finns inga som helst genvägar eller kors- tioner än så, och den hade med ganska lite extra referenser. Några utblickar utanför den egna möda kunnat bli så mycket mer. Den heter alltså materialsamlingen ges inte heller, och någon Märkligt kyrksilver… men begreppet »märkligt» nyare konstvetenskaplig litteratur citeras inte i definieras aldrig. Man får inte veta om detta är en litteraturförteckningen. totalinventering av allt det medeltida och tidig- Dessutom störs helhetsintrycket av brist på moderna kyrksilvret i Skara stift, eller om allt vanlig hederlig akribi. Som latinist går jag natur- som är eller tros vara krigsbyte är med, och man ligtvis direkt på de många latinska inskrifterna. får inte heller veta var den hitre åldersgränsen Jag konstaterar därvid med bedrövelse att det går. Finns här några principer, och i så fall vilka? finns fel i text och/eller översättning i minst På vilken grund har t.ex. den lilla tennkalken hälften av dem, ibland småfel men några gånger från Häggum (s. 79) tagits med – här ges varken riktigt grova tabbar. Även andra främmande datering eller proveniens? Inte heller kommente- språk och t.o.m. äldre svenska har farit illa. ras frågan om vilka patener som tas med, och Utrymmet tillåter tyvärr inte exemplifiering, men i så fall varför. Här nämns ibland att patenen bokens brukare rekommenderas att vara mycket har samma stämplar som kalken, eller att någon uppmärksamma. Detsamma gäller terminologin inskrift eller något vapen styrker en gemensam i fråga om inskrifter men även generellt. proveniens, ursprunglig eller sekundär (t.ex. Det kan möjligen tyckas kitsligt att slå ner på genom en donator). Men det är tyvärr inte så språkfel, men problemet är att när man ser så systematiskt gjort som man skulle önska, och mycket sådant, så tappar man lätt förtroendet för patenerna är som nämnts bara undantagsvis detaljuppgifter av andra slag också. Jag vill tro avbildade. Annat kyrksilver än kalk och paten att själva beskrivningarna, mått och så vidare, nämns bara en enda gång: det gäller Flakebergs är noggrant gjorda. När man jämför bild och kyrka (s. 42 ff.), där även kanna och oblatask text, ser det ut som om de stämmer; bilderna är omnämns. Detta nattvardstyg donerades för visserligen inte i skala 1:1, men proportionerna övrigt till kyrkan av drottning Ulrika Eleonora kan man bedöma även så. Någon gång kan man år 1731, tillsammans med en förnäm uppsätt- kanske önska att man hade haft möjlighet att ning textilier. Det var bondeståndets talman, vända och vrida på föremålet. Ett sådant exempel den i socknen bosatte Håkan Olofsson, som för- är Remmene (s. 147), där foten enligt beskriv- medlade (och förmodligen också utverkade) den ningen ska ha ett graverat konsekrationskors generösa gåvan. Det är den här typen av notiser men snarare verkar ha hål och andra märken som ger boken mycket av dess charm; beklagligt efter något bortfallet ornament – men det kan

259 kyrkohistorisk årsskrift 2012

vara bilden som för ovanlighetens skull bedrar Boken är uppdelad i åtta delar. Efter en här. inledande del om Brasks uppväxt, studier och recensioner För ordningens skull har jag granskat åtmins- tjänstgöring i Linköpings domkapitel följer två tone vissa andra sakuppgifter, där så varit omfattande delar, en om Brask som kyrkoledare möjligt. Uppgifter ur herdaminnen och ättartav- och en om hans roll som politiker och historiker. lor stämmer i huvudsak, fast det är inte fråga om Därefter följer en mindre omfattande del med »utdrag» i egentlig mening; uppgifterna redovisas rubriken »Godsherren» och en ganska sam- ofta i annan ordning eller i urval, och såväl språk mansatt del om kollegor, vänner och fiender. som titlar o. dyl. har moderniserats, uppgifter Det kortaste kapitlet behandlar Hans Brasks som uppenbarligen hämtats från annat håll har ordspråk. De två sista kapitlen tar upp landsflykt fogats in, osv. Ett olycksfall i arbetet är det väl när och eftermäle. Delarna står inte i någon inbördes Warholm (s. 138) citeras för Andreas Rhyselius; relation till varandra (även om ordningen med en det ska givetvis vara Westerlund & Setterdahl, inledande del om uppväxten och en avslutande Linköpings stifts herdaminne, I (1919). Det var om landsflykten är logisk) och de har olika i Linköping Rhyselius blev biskop, i Skara stifts omfattning i sidantal. Den längsta delen, om herdaminne nämns han bara som barn till sin Brask som kyrkoledare, omfattar hela 205 sidor, fader, kyrkoherden i Od Olavus Rhyselius. medan de två kortaste, om Brask som godsherre Sammanfattningsvis vill jag alltså upprepa att respektive om hans ordspråk, omfattar 15 sidor detta är en mycket vacker bok. Den är också ett vardera. intressant bidrag till Västergötlands lokal- och Även om boken vid en första anblick ger personhistoria och för konstvetare en förnämlig ett sammansatt och lite spretigt intryck, går materialsamling, framför allt kanske som det att skönja vissa återkommande spår vilka inspirationskälla för djupare studier av enskilda också genomsyrar avhandlingen. Ett av dessa föremål eller grupper av föremål. Men den som är sättet att beskriva konsekvensen i Brasks vill använda den vetenskapligt gör klokt i att handlingsmönster. I äldre forskning har Brask själv underkasta alla detaljuppgifter en mycket gärna betecknats som orubblig i sin katolska noggrann prövning. övertygelse men samtidigt som en pragmatiker och närmast en kappvändare i andra avseenden. MONICA HEDLUND Stobaeus vill istället teckna bilden av en biskop som konsekvent höll fast vid de kyrkorättsliga Per Stobaeus ideal som han hade tillägnat sig under sina studier FRÅN BISKOP BRASKS TID i Rostock och Greifswald. Skellefteå: Artos & Norma bokförlag För att kunna förstå Brasks sätt att förhålla 2010, 585 sid. sig till både kyrkans högsta ledning och rikets Per Stobaeus disputerade i historia vid Lunds uni- regenter menar Stobaeus att hans agerande måste versitet den 13 december 2008 på avhandlingen betraktas mot bakgrund av det maktspel som Hans Brask. En senmedeltida biskop och hans under senmedeltiden pågick mellan biskopsmakt, tankevärld (recenserad i KÅ 2009). Ett och ett påvemakt och kungamakt. I den statskyrkligt halvt år senare utkom föreliggande bok som inne- orienterade politik som senmedeltida furstar håller ytterligare ett antal olika studier om Hans bedrev som ett led i en process mot ökad makt- Brask och om personer och fenomen som berör centrering blev det för dem en angelägen strävan den tid i Sverige då han var verksam som biskop. att begränsa de lokala kyrkornas självbestäm- Flera kapitel behandlar emellertid inte Brask på mande i så stor utsträckning som möjligt. I denna något omedelbart sätt utan fungerar snarare som process var påvemakten paradoxalt nog ofta ett en sorts bakgrundsbild till hans livsgärning.

260 stöd för furstarna. Till denna utveckling fogar parna i vissa andra delar av Europa hör också Stobaeus observationen att de skandinaviska att exempelvis tyska och engelska biskopar inte nordisk kyrkoledarnas kontakter med påven var relativt hade samma pastorala och nära anknytningar få under slutet av medeltiden. till sina stift och domkyrkor som deras svenska Relationen mellan sekulära och andliga makt- motsvarigheter.

instanser präglades alltså både före och under Man kan visserligen invända mot författarens kyrkohistoria den tidiga reformationen inte av någon klockren slutsats att Brask i fråga om platsen för dömandet dualism med »den gamla kyrkans» företrädare skilde sig från »de flesta andra biskopar i Europa» i form av biskopar med påvemakten i ryggen i (s. 135) – man frågar sig hur många biskopar motsatsställning till »den nya tidens män» i form det egentligen fanns i det katolska Europa vid av regenter och yngre kyrkomän. Snarare kan denna tid och om författaren verkligen menar vi under reformationens tidigaste fas skönja en sig ha översikt över hela denna kader. Samtidigt dragkamp mellan lokala biskopar, påvemakt och fungerar dock Brasks exempel som ett prisma kungamakt. vilket belyser olika sätt att döma i äktenskaps- Detta maktspel inom storpolitiken finner en och andra mål i den senmedeltida katolska motsvarighet i kungamaktens och biskopens kyrkan. dragkamp om inflytandet över kloster och I slutorden menar författaren att man bör hospital. I likhet med relationen mellan påvemakt betrakta Brask som en konsekvent kyrkoledare och stiftsbiskopar var inte alltid relationerna snarare än som en man som vände kappan efter mellan stiftsbiskop och kloster utan komplika- vinden. Han var hård, oförsonlig och girig men i tioner. När kungen under 1520-talet stärkte sitt sin ståndaktighet var han samtidigt respektingi- inflytande över Vadstena kloster, rådde en frostig vande. relation mellan Brask, som i egenskap av stiftets Boken är mycket välskriven och antalet fel- biskop var dess visitator, och bröderna, som skrivningar är få (jag har enbart noterat sådana ansåg att biskopen överträdde sina befogenheter på s. 77, 362 och 392) vilket är anmärkningsvärt då han gjorde anspråk på klostrets egendomar med tanke på den stora textmängden. En petitess och lade sig i vem som skulle vara generalkonfes- i sammanhanget är att författaren ibland skriver sor. »riksråd» istället för »rikets råd» (se t.ex. s. 29), Liksom i avhandlingen sätter Stobaeus ofta in vilket medför att man inte vet om författaren Brask i ett komparativt perspektiv och jämför åsyftar en person med säte i rikets råd eller själva hans ämbetsutövning med den kunskap vi rådet. Ibland förekommer omotiverat många har om biskopsrollen i exempelvis Frankrike, citat (se t.ex. s. 206–207 samt 479–491). England och Tyskland. Brask, eller kanske Samtidigt som jag positivt bejakar författarens snarare den biskopsroll som vi finner uttryck för ambition att inte stanna vid inomtextuella förhål- i den uppsaliensiska kyrkoprovinsen (och även i landen utan också säga något om den verklighet de andra nordiska kyrkoprovinserna) utmärkte som texterna ofrånkomligen återspeglar, hade sig gentemot sina europeiska kollegor på flera jag gärna sett att han i något större utsträckning sätt. Ett sådant var sättet att agera som domare. hade lyft fram osäkerhetsfaktorn och kritiskt Medan kontinentala biskopar inte sällan delege- diskuterat svårigheterna att dra säkra slutsatser rade sådana uppgifter till domkapitlen eller till om texternas bakomliggande verklighet. Som särskilda ämbetsutövare ålåg det biskoparna i exempel kan nämnas de problem som finns den uppsaliensiska kyrkoprovinsen att ägna en i användandet av domsutslag som objektiva stor del av sin tid åt domsutövning. Till olikhe- beskrivningar av verkliga förhållanden, något terna mellan de svenska biskoparna och bisko- som sker i olika delar av boken. På s. 84 berättas

261 kyrkohistorisk årsskrift 2012

exempelvis att Per Jogansson i Aspenäs tillsam- Sigurd Kroon (utg.) mans med några bönder i Malexander »bildade STATUTER FRÅN SVENSKA MEDELTIDA recensioner ett formligt rövarband» som försökte dräpa PROVINSIALKONSILIER (Upsaliensis en kyrkoherde, något som beläggs med några prouincie statutorum prouincialium. Enligt Ragvaldus Ingemundi 1506.) kortfattade notiser i Brasks registratur. Stobaeus Linköpings stifts- och landsbibliotek, uppger att dessa uppgifter troligen härstammar cod. J 73. Addendum: Compendium från kyrkoherden själv. Men bör inte en sådan statutorum provincialium Upsaliensis observation föranleda ett kritiskt förhållnings- provinciæ Nicolai Archi-Episcopi. Efter sätt till samma uppgifter? 1525 års tryck (Utg. av Chr. Nettelbladt Jag skulle också gärna se att författaren ibland i »Schwedische Bibliothec» vol. 2, 1728) stannade inom texten och inte drog för långt (Scripta ecclesiologica minora 13) gångna slutsatser om dess inflytande på sin Skellefteå: Artos, 2010, 131 sid. kontext. På exempelvis s. 192 drar författaren När kyrkohistorikern, lärarutbildaren och hög- slutsatsen av en analys av handskriften C 618, skolerektorn Sigurd Kroon gick bort hösten 2001 att dess innehåll »visar att Vadstenabröderna har efterlämnade han ett digert material till vad som bekantat sig med några centrala tankegångar hos uppenbarligen skulle ha blivit ett magnum opus. den unge Melanchton». Men det enda vi egent- Kroons doktorsavhandling från 1948 handlade ligen vet är att en skrivare i Vadstena kloster i om det svenska prästmötets historia under med- en handskrift har nedtecknat några centrala eltiden. Även om hans forskning rörde sig över tankegångar från Melanchton. Huruvida texten vidare områden och tidsmässigt också omfattade därefter har lästs av någon annan än av skrivaren både reformationstiden och 1600-talet, så var själv vet vi inte. nog den svenska medeltidskyrkans funktion och Dessa kritiska synpunkter mot vissa formule- organisation hans huvudintresse; ända från tidigt ringar i enstaka delar av boken förtar dock inte 50-tal hade han arbetat med att transkribera och det positiva helhetsintrycket. Efter att ha tagit kommentera en tidigare inte utnyttjad handskrift mig igenom Stobaeus’ båda böcker om Hans till ärkebiskop Nicolaus Ragvaldis sammanställ- Brask (vilka totalt omfattar över 900 sidor) slår ning av de svenska provinsialstatuterna från år det mig att själva den sammansatta och volumi- 1441, Linköpingshandskriften J 73. Samman- nösa framställningsformen med dess detaljrike- ställningen var känd och publicerad tidigare av dom där inget lämnas åt slumpen är som en bild Christian Nettelbladt (1728), då efter ett numera av Brask själv. Med sin omfattande kunskapsbas helt försvunnet tryck från 1525. Nettelbladts och med sitt sinne för hur minsta paragraf kunde utgåva trycktes sedermera om i Henrik Reuter- få långtgående judiciell betydelse famnade han dahls Statuta synodalia veteris ecclesiæ Sveogo- över stora och olikartade ämnesområden och lät thicæ (1841) som kapitel 24, s. 128–164, och det både sin person och sin kyrka ta den plats som han är denna, numera mycket sällsynta utgåva som vi ansåg att de hade rätt till. Stobaeus har genom sin hittills har haft att använda oss av. Handskriften forskning av Brask inte bara tillfört en hel del nytt innehåller i grunden samma material som den och tidigare inte beaktat källmaterial och på ett tryckta versionen men har dels ett omfattande i många fall övertygande sätt omvärderat bilden alfabetiskt index i början, dels en mängd rand- av honom utan har också givit ett mycket bety- kommentarer som leder vidare till de delar av delsefullt bidrag till förståelsen av både politiska, den kanoniska rätten där bestämmelserna för- judiciella och kyrkliga förhållanden i Sverige mot ankrats. Att denna handskrift tillgängliggörs är slutet av medeltiden. alltså av mycket stort värde för forskningen om MARTIN BERNTSON den svenska medeltidens kyrkohistoria.

262 Att ta hand om och göra något av en stor alldeles de gängse, utan ingående kännedom om forskares efterlämnade verk är alltid en grannlaga ämnet krävs för att expandera dem korrekt. nordisk uppgift. Inge Skog, som har redigerat den del Den föreliggande texten är alltså ett kompen- som nu ändå utkommit, skriver i ett tillägg till dium som sammanfattar de olika provinsialsta- Kroons eget förord att den mycket omfattande tuter som fastslagits vid den svenska kyrkopro-

inledningen inte var så långt framskriden att den vinsens konsilier. Från 1248 till 1474 hölls 14 kyrkohistoria kunde ges ut; däremot finns lyckligtvis Kroons sådana konsilier, och detta kompendium, som eget arkiv på Lunds universitetsbibliotek, och där tillkom 1441, var tänkt att bli en syntes av vad kan materialet konsulteras. som beslutats vid alla de föregående konsilierna. Transkriptionen av handskriften betraktade Det var den dåvarande ärkebiskopen Nicolaus Kroon däremot själv som färdig, och det är alltså Ragvaldi som konstaterade att det hade blivit i den som nu presenteras i en mycket vacker bok det närmaste omöjligt att hålla reda på vad som som innehåller dels kompendiets fullständiga sagts tidigare och att bestämmelserna dessutom text, med index, randanmärkningar och allt, ibland var motstridiga. Han gav därför i uppdrag dels 1525 års tryck (enligt Nettelbladh), placerat åt domprosten Birgerus (Birgeri) i Strängnäs, som nedtill på respektive textsida och något omstuvat var decretorum doctor, att gå igenom, samman- här och där, för att passa ihop med handskriftens ställa och förtydliga de föreliggande statuterna. delvis annorlunda textföljd. Efter texterna följer Den nya texten består både av direkta citat och så en faksimilutgåva av den relevanta delen av av sammandrag ur de äldre källorna. Ibland 1506 års handskrift, mycket fint fotograferad anges källan tydligt, med inledningsord enligt men tråkigt nog en smula förminskad – kanske medeltida praxis, ibland saknas källangivelser. nödvändigt av ekonomiska skäl, eftersom boken Hur kompendiet var tänkt att fungera framgår ändå upptar A 4-format. av Nicolaus Ragvaldis inledning till texten. Den Kroon kallade sin text »transkription», men jag har den typiska medeltida formen av en enormt tycker att den är mera än så. Det är snarare fråga lång mening, som börjar med Quia (eftersom); om en »modifierad diplomatarisk edition»1 Den därefter följer en lång uppräkning av alla skäl till är noggrant gjord och följer handskriften mycket att man måste göra något åt detta de eländiga nära (några detaljer ska diskuteras nedan); dock sakernas tillstånd. Efter 16 rader tas Quia upp används storbokstäver enligt moderna principer, av ett idcirco (därför), och så redogör Nicolaus liksom även modern interpunktion. Båda dessa för sina åtgärder och ger även en komprimerad saker bidrar storligen till textens brukbarhet redogörelse för kompendiets disposition. Man för den som behöver läsa den för sakinnehållets ska först ta upp sådana fall som leder till exkom- skull. Dessutom finns en del understrykningar munikation, interdikt, suspension eller avsätt- och kursiveringar, vilka är kopplade till randan- ning, sedan sådana fall som leder till att man märkningarna. Också dessa försvarar sin plats inte får begravas kyrkligt samt bestämmelser genom sin praktiska funktion. Den som vill se om kyrklig botgöring. Därefter kommer mera exakt hur texten ser ut har det mycket tydliga praktiska och ekonomiska regler, hur kostnader faksimilet att gå till. Man kan för övrigt konsta- för visitationer ska bestridas, hur arv efter präster tera att det måste ha varit ett styvt arbete att läsa ska hanteras, hur gåvor till kyrkor och andra handskriften, särskilt alla marginalnotiserna. heliga platser ska fördelas och hur tionde ska Stilen är en mycket driven och hårt förkortad inkrävas och förvaltas. Till slut följer statuter gotiskt kursiv. Ofta är förkortningarna inte heller som handlar om hur tron och sakramenten ska försvaras mot irrläror och hur prästerna ska höra 1 Om termen se Jan Öberg, »Det trots allt möjligas konst» i J. bikt, fira mässa och förvalta sakramenten. Carlquist (utg.), Föreläsningar i medeltidsfilologi (MINS 38), Stockholm 1992, s. 57–111, särskilt s. 85 ff.

263 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Trots att kompendiet följer denna disposition präglade latin, med dess höga grad av precision kan det inte ha varit helt lätt att hitta i det, och och dess speciella vokabulär. En god översätt- recensioner många moderna brukare har nog kämpat hårt ning av den här texten vore nog ett värdefullt med Reuterdahls utgåva. Handskriftens register, nästa steg. som i utgåvan dessutom är elegant och sakkun- Som tidigare sagts är transkriptionen mycket nigt översatt till svenska, gör texten oerhört välgjord och de ändringar som gjorts mot hand- mycket mera tillgänglig. Vi vet inte om det är en skriften är motiverade och har kommenteras engångsföreteelse eller om det kanske fanns i flera i not. När det gäller ortografin har som regel handskrifter. Ragvaldus Ingemundi, ärkedjäkne handskriften följts, men här finns en och annan i Uppsala och decretorum doctor, anges i Kroons inkonsekvens, t.ex. när det gäller bruket av v eget förord som skrivare av texten. Det skulle ha respektive u. Småsaker, kan tyckas, och det stör varit intressant att se vad Kroon skrivit om denne inte innehållet alls, men det är ett skönhetsfel. i sin inledning; att Ragvaldus redigerat volymen J I randkommentarerna har varje hänvisning 73 tycks forskningen vara överens om, men frågan identifierats och modern ställhänvisning skrivits har varit diskuterad om vad och hur mycket han in i klammer. Dock måste det vara svårt för den själv skrivit av den.2 Han kan mycket väl ha som inte är förtrogen med den kanoniska rätten skapat registret. Hur som helst är det senare inte att förstå hur hänvisningarna ska läsas. Det bara en god hjälpreda utan ett mycket intressant förklaras nämligen ingenstans och boken saknar dokument i sig, eftersom det visar vad man var dessutom varje form av käll- och litteraturför- mest angelägen om att hitta i kompendiet. Här teckning. Det senare är bokens absolut största finns givetvis allt som man väntar sig ska finnas: svaghet, och jag tycker att man inte bara kan detaljerade regler för den kyrkliga domsrätten, hänvisa till Kroons eget arkiv – en åtminstone kyrkliga förrättningar, prästers uppträdande i minimalistisk litteraturlista hade höjt bruksvär- olika sammanhang, tionde osv., allt i enlighet med det så mycket. Trots denna brist är boken ändå en ärkebiskopens egen inledning. Man får ibland en pålitlig publikation av en viktig källa till Sveriges ganska drastiskt bild av den värld man rör sig medeltida kyrkohistoria och därför mycket i – det finns t.ex. fler uppslag under concubina välkommen. med avledningar än för curatus och clericus MONICA HEDLUND sammantaget. Pirater och rövare förekommer lite varstans. Man är verkligen på sin vakt mot irrläror och vidskepelse (fördömelse av spå- Kristiina Savin domskonst, förbud mot att iaktta dies egyptiaci, FORTUNAS KLÄDNADER. »olycksdagar»), och för lekmän är det förbjudet Lycka, olycka och risk i det tidigmoderna att överhuvudtaget diskutera trosfrågor. Ibland Sverige handlar det om vad vi kan tycka är småsaker. Så Lund: Sekel bokförlag 2011, 501 sid. får t.ex. endast prelater, kaniker och graduerade Lycka har kommit på modet. Frankrikes förre bära biretta, barett; den fungerade alltså som ett president Nicolas Sarkozy efterlyste häromåret slags gradbeteckning. Registret i sig är alltså rolig ett lyckoindex som komplement till utveckling läsning och tillgängligt även för den som finner mätt i ekonomiska index. I Bhutan används latinet besvärligt. Men för att verkligen ta till bruttonationallycka (BNL) som prioriterat väl- sig vad bestämmelserna säger måste man tugga färdsmål. Och vid Lunds universitet har på kort sig igenom textens ibland ganska svåra juridiskt tid tre avhandlingar behandlat lycka under tidig- modern tid. Fortunas klädnader. Lycka, olycka 2 Se härom Göran Bäärnhielm (ed.), Magnus Erikssons landslag. Latinsk översättning (ca år 1500) av Ragvald och risk i det tidigmoderna Sverige är Kristiina Ingemundsson. Lib. V–XV, Stockholm 1980, s. 4–12.

264 Savins doktorsavhandling i idé- och lärdoms- 9. Olyckliga omständigheter – missdådare historia. (Om lycka även Andreas Hellerstedt, sjunger om sina olyckor nordisk Ödets teater. Ödesföreställningar i Sverige vid 10. Vidunderliga faror – berättelser om riskta- 1700-talets början, 2009, med rec. i KÅ 2010 gande resenärer och Anna Nilsson, Lyckans betydelse. Sekula- 11. En äventyrlig näring – lycka och riska i

risering, sensibilisering och individualisering i bergsbrukets värld kyrkohistoria svenska skillingtryck 1750–1850, 2012, med rec. 12. Svåra beslut – människan vid skiljevägen i KÅ 2012.) Utgångspunkt är den tidigmoderna männis- Till de företeelser som passar in under flera kans jordiska osäkerhet. I en tid då sjukdomar, rubriker hör skeppsbrott och drunkningsolyckor. olyckor och krig skördade många människoliv, Savin visar hur olyckornas orsaker, förlopp och var fortuna (lycka) ett nyckelbegrepp i förståelsen utgång tolkades på olika sätt beroende på vilka av hur med- och motgång, liv och död, fördelades syften som låg bakom skildringarna av dem. Det bland människorna. Savins grundfråga är: »hur är när dessa syften ska förstås som den retoriska förklarades den jordiska osäkerheten, och vilken analysen visar sitt värde. Till exempel: När någon betydelse fick förklaringarna för hanteringen av drunknade kunde dödsfallet betraktas som Guds faror och olyckor?» vedergällning mot en syndfull människa – så I denna idéhistoriska analys är det framför framställdes Pontus De la Gardies drunknings- allt idéernas användning i vardagen som står i död i Narvafloden år 1585 av en av hans ovänner. centrum. Vägen dit går via den klassiska retoriken Om en person istället överlevde en olycka kunde i dess tidigmoderna form. Avhandlingen präglas den tolkas som en varning från Gud – när den av en metodiskt konsekvent genomförd retorisk påvlige nuntien Germanico Malaspinas skepp analys av ett brett källmaterial, vilket förenas av träffades av blixten utanför Älvsnabben år 1594, att det på något sätt behandlar lycka, olycka och betraktades det av hans antagonister som en risktagande. Det utgörs av bland annat reseskild- gudasänd varning. Samtidigt kunde olyckor och ringar, predikningar, bönböcker, rättsprotokoll, motgångar förstås som Guds prövningar, vilka skillingtryck, gravskrifter och naturvetenskap- dock var förbehållna de fromma. Svårast att liga arbeten. Dessutom analyseras ett rikt bild- förklara var de olyckor som drabbade unga och material. oskyldiga människor. Avhandlingens struktur och tematik illustreras Drunkningsdöden var särskilt skrämmande, bäst av kapitelrubrikerna: eftersom den inte gav tillfälle till dödsberedelse. 2. Gudomliga tillfälligheter – fortuna i den I likpredikningarna framhölls därför ofta de lutherska världsbilden omkomnas fromhet – det fick inte råda något 3. Lyckans växlingar – fortuna som biografisk tvivel om att de hade dött i ett gudligt sinnelag. kategori Samtidigt blev döden därigenom än mer oför- 4. Mirakulösa räddningar – Gud frälser de klarlig. Varför lät Gud fromma människor dö? fromma från faror Svaret låg utom människans fattningsförmåga, i 5. Vedergällningar – olyckor och död som Guds outgrundliga försyn. Guds straff I likpredikningarna över offer för drunknings- 6. Varningar – Gud väcker människan ur olyckor betonades gärna att den avlidne förberett syndasömn sin resa väl och att en häftigt uppblossande, oför- 7. Prövningar – Gud späker de rättfärdiga utsedd storm varit skuld till olyckan. Att riskera 8. Herrens hemligheter – dödsolyckor och sitt liv i onödan eller inte göra vad som låg inom dråp i gravskrifter människans möjligheter sågs som en synd. Att det ytterst var Guds försyn som styrde avhände

265 kyrkohistorisk årsskrift 2012

inte människor praktiskt handlingsansvar. Goda till Gud under tidigmodern tid: ett »retoriskt exempel på detta finner Savin i de utredningar universum». I ett sådant tänks relationen mellan recensioner som gjordes efter 1600-talets två stora svenska Gud och människan som en kommunikations- fartygsförlisningar. process. Guds verkande i världen kan ses som Omedelbart efter det att regalskeppet Wasa språkhandlingar – räddningar, varningar, ved- förlist i augusti 1628 inleddes en omfattande ergällningar, prövningar, tröst, och så vidare utredning av orsakerna. Även om olyckan ytterst (minns kapitelrubrikerna!). Jag menar att det sågs som en del av Guds försyn, var det inte tal finns en viktig poäng här. För att förstå något om att låta förklaringen stanna därvid. Kommis- av den tidigmoderna människans tro måste vi sionen kom fram till att fartyget hade hanterats känna till hur den kommunicerades. Därför är rätt men var felaktigt konstruerat. Mänskliga fel Kristiina Savins avhandling viktig för alla som är utgjorde således den direkta orsaken till olyckan. intresserade av den tidigmoderna kristendomen Detsamma gällde Kronans förlisning år 1676. I och dess uttrycksformer. Savin ger ett angeläget 1677 års böndagsplakat beskrevs hur Guds straf- bidrag till vår kunskap om 1600- och 1700-talens fängel hade sänkt Sveriges skönaste och kostba- religiositet. raste skepp. Likväl tillsattes en utredning som DAVID GUDMUNDSSON efter noggrann undersökning kom fram till att Kronans undergång berodde på att hon seglats fel. Erik Petersson & Annika Sandén Fartygsförlisningar och drunkningsolyckor MOT UNDERGÅNGEN. Ärkebiskop Angermannus i apokalypsens tid utgör nu bara en del av alla de berättelser som Savin studerar. Det kan även handla om barn Stockholm: Norstedts 2012, 298 sid. som överlever höga fall, utläggningar av åskans Den bok om ärkebiskop Abraham Angermannus orsaker, bergsnäringens risker och mycket mer. som nu föreligger väcker nyfikenhet av många olika Savin analyserar berättelserna ur retoriska, skäl. De båda författarna vill här ge en »modern» teologiska och juridiska synvinklar. För att framställning av en omdiskuterad personlighet gå till botten med en viss retorisk situation i en svårfångad brytningstid. Annika Sandén hämtas exempel ur »den klassiska romerska har också beskrivit projektet som »populär­ domstolsretorikens, aristoteliska etikens och vetenskapligt» (www.historia.su.se/forskning). skolastiska straffrättsfilosofins begreppsvärld.» Erik Petersson, som tidigare skrivit monografier Avhandlingen spänner från klassisk retorik, om Karl IX och om drottning Kristina, vill nu över tidigmodern politik och religion till nutida tillsammans med Annika Sandén, som tidigare riskforskning. Argumentationen präglas av en specialiserat sig på att undersöka den sociala analytisk detaljskärpa och idéhistorisk lärdom samhällssynen under 1600-talet, försöka belysa som förmedlas via en nyansrik och träffsäker ärkebiskop Angermannus’ sorgliga öde. akademisk prosa. Förordet börjar med att citera en strof ur en Den tidigmoderna lutherska världsbilden nidvisa om ärkebiskopens grymma bestraffning har beskrivits som ett »moraliskt universum». av äktenskapsbrytare. Härmed har man angivit Det betyder att Gud reagerar på människans att nyckeln till att förstå både Angermannus moral – att det finns en koppling mellan män- som person och själva den, enligt vårt sätt att se, niskornas handlingar och de yttre omständig- hårda tidsanda, kan utläsas i räfstens bevarade heter de drabbas av. Som komplement till detta protokoll. Genom att undersöka dem vill man moraliska universum lanserar Savin ett uttryck försöka klarlägga hur folk reagerade på över- som träffande beskriver människans relation hetens straffåtgärder. Författarna vill försöka skildra en historisk period i svensk och europeisk

266 historia under 1500-talets sista årtionden. Det är Detta medförde att påven bannlyste hela Sverige inte lätt även om viljan är god. (interdikt), vilket innebar att inga gudstjänster nordisk De båda författarna erkänner också att »få ori- eller andra kyrkliga handlingar fick utföras i ginaldokument finns bevarade». Tyvärr saknas landet. Det hade varit vanligt, under den gamla »den brevväxling som vi vet (?) att hertigen och katolska tiden att ett land eller område som

Angermannus en gång hade och som rimligen uteslöts ur den kristna gemenskapen antingen var kyrkohistoria bör ha varit omfattande». Redan här möter vi tvunget att göra bot för att bli återupptaget eller, alltså dessa hypotetiska resonemang, s.k. kontra- som skedde vid några få tillfällen, etablera en faktiska hypoteser, som kommer att bli så viktiga egen trosgemenskap, som till exempel husiterna för författarna för att kunna föra resonemanget hade gjort i Tjeckien. Då hade de blivit betraktade framåt. Det innebär också att det blir deras per- som avfällingar, vilka inga andra kristna kunde sonliga idéer som i stor grad blir utgångspunkt for ha någon gemenskap med. Men med reforma- både problembeskrivning och resultat. Det kan tionen hade det kommit ett alternativ, som gick bli spännande men också litet farligt, eftersom tillbaka på kyrkofädernas tro och därför ansåg verifieringen också blir problematisk. Men låt oss sig stå den ursprungliga kristendomen närmare. se. Visserligen blev Luther bannlyst av påven liksom Redan på första sidan i framställningen (s. Gustav Vasa och hans undersåtar. Men Luther 8) sägs det att det är Angermannus’ räfst man hävdade att det var den rätta kristendomen han vill koncentrera sig om. »I efterhand har den företrädde, innan den hade förvanskats genom betraktats som en enskild företeelse – en enstaka en mängd obibliska tillägg. Bannlysningsin- händelse utförd av en smått galen och maktfull- strumentet hade dessutom under den sista tiden komlig man inom rikets politiska toppskikt.» förlorat en del av sin kraft då det missbrukats och Angermannus’ visitationer skulle således enligt också använts i rent politiska sammanhang. författarna vara ett »möte mellan folket och Att därför konkludera att beslutet på Västerås det ärkebiskopen representerade, det vill säga riksdag 1527 »var ett tydligt ställningstagande överheten». Man beklagar att man dock inte för Luther och hans reformer» (s. 22) är tveksamt. kunnat finna några spår av brevväxling mellan Recessens avslutning, »och bådo alla därom, att hertig Karl och Angermannus. Guds ord måtte allestädes i riket renliga predikat Framställningen inleds med en bred skildring varda», är ett vanligt reformistiskt kompro- av den utgående medeltiden och första refor- missuttryck, som kunde accepteras av både mationstiden. Tankar om död och undergång romerska katoliker och protestanter. Eftersom de dominerade folks föreställningsvärld, enligt för- åberopade Bibeln som norm gällde religionsfrihet fattarna. Därmed kan man naturligt få in apoka- för båda parter så länge de kunde stödja sig på lyptiken, som förutsätts vara en viktig del av folks Guds ord (Åke Andrén, Sveriges kyrkohistoria föreställningsvärld. Reformationens införande 3 s. 46). Riksdagsbeslutet var en möjlighet att i Sverige får en något förenklad framställning. behålla kristendomen i landet, visserligen utan Det sägs (s. 21) att det var Luthers reformtankar påvemakten. Att det innebar en förändring av som vann Gustav Vasa för reformationen. Här hela samhällsstrukturen som det här framhålls, tar författarna inte hänsyn till den politiska, är riktigt. Det är viktigt att beakta att den nya, eller religionspolitiska, kontexten. Kort: Gustav hårdare strafflagstiftningen som genomfördes, Trolle, som var ärkebiskop i Uppsala till dess att också gällde på katolskt område och grundade kung Kristian blev fördriven av Gustav Vasa, sig på Mose lag i Gamla testamentet. valde då att följa med sin kung till Danmark Genom att skildra Abraham Angermannus’ och blev därför avsatt av det svenska rådet. levnadshistoria vill författarna visa hur samhället

267 kyrkohistorisk årsskrift 2012

fungerade under andra hälften av 1500-talet. Vi s. 56 att Erik XIV fick »se sig allt ensammare får se hur en någorlunda välbeställd bondson på tronen» kanske mera är en lustighet? recensioner från det nordliga Sverige lyckas få en god utbild- s. 144 Det fanns ett domkapitel i varje stift. ning och till och med möjlighet att studera vid det s. 168 Angermannus, »Kanske den enskilt då mycket populära universitetet i Rostock, som viktigaste svensken bakom Uppsala mötes beslut var känt för goda lärare. Höjdpunkten på Ang- 1593». Påståendet saknar bevis. ermannus’ karriär var när han på Uppsala möte n. 119, 120 står Collmar i stället för Callmer. med stor majoritet valdes till Sveriges ärkebiskop. n. 308, 309 Arnold Johan Messenius anförs Kapitlen om kyrkopolitiken under Erik XIV:s som källa utan att något anförs om dess källvärde. och Johan III:s tid återger tidens kyrkliga makt- Detsamma kan sägas om en del av hänvisning- politik, som ofta inte nämns i dagens historie- arna till Klint, allt han anför är inte fakta. böcker. Det finns genomgående många intrikata s. 286 Att ange Konung Carl den IX:des Rim- frågor som den uppmärksamme läsaren själv chrönika under boktryckaren Hesselbergs namn måste finna svaret på. Påståendet s. 107 att gör den helt omöjlig att finna. Angermannus skulle vara »tidens mest kraft- fulle apokalyptiske författare» har inte tidigare Det är ett spännande försök som här görs, att framförts. Personligen är jag minst sagt tveksam. med hjälp av folkloristiska studier, iakttagelser Det är riktigt att det fanns en mängd berättel- beträffande politisk oro och förändringar i ser både i Sverige och också i nästan alla andra religionen, finna orsaken till varför hertig Karl länder om oförklarliga naturfenomen liksom om och ärkebiskopen inte längre kunde samarbeta. missbildningar på människor och djur och deras Jag är inte så säker på hållbarheten i författar- betydelse. Joen Petri Klints berättelser om pest nas analyser, men den fortsatta forskningen får och onormala naturfenomen skall nog inte tolkas avgöra – eller kanske är frågan fel ställd? som exakta historiska beskrivningar. Det man INGUN MONTGOMERY inte förstod kunde vara frestande att förklara som tecken på jordens undergång eller yttersta domen (t.ex. s. 102, n. 111). Sådana händelser ser dock Martin Kjellgren inte ut att skapa någon större panik, om man läser TAMING THE PROPHETS. Astrology, Orthodoxy and the Word of God in Early de texter som citeras i kyrkböcker, eller ens hos Modern Sweden Klint (s. 213). Där förekommer det mycket sällan Lund: Sekel bokförlag 2011, 332 sid. att man kommenterar olyckliga omständigheter av olika slag. Man bara registrerar att så är fallet. Reformationens konsolidering i Sverige och I predikningar och uppbyggliga skrifter däremot framväxten av den lutherska ortodoxin fortsätter ställer man sig frågan varför det förhåller sig så att intressera svenska forskare, och då inte enbart och försöker finna en moralisk förklaring. Detta kyrkohistoriker. Historikern Martin Kjellgren normala mänskliga beteende finner vi än i dag anlägger i sin doktorsavhandling Taming the även om det inte sker lika ofta, eftersom vi har Prophets. Astrology, Orthodoxy and the Word flera andra förklaringsmodeller. of God in Early Modern Sweden nya, spännande perspektiv på den tidiga ortodoxin och själva Några felaktigheter innebörden av begreppet ortodoxi. s. 43 Gustav Vasa skulle ha varit en av Europas Utgångspunkt är den diskussion om astrologi rikaste »privatpersoner»? som fördes i Sverige från 1590-talet till 1620- s. 45 mensa communis betyder gemensamt talet. Under denna tid skedde en förskjutning i bord, inte hus. synen på astrologi: från att ha accepterats som en ansedd vetenskap började den under det

268 tidiga 1600-talet motarbetas av prästerskapet. som ett förkastande av Forsius’ astrologi. Men Ett förkastande av astrologin har i en äldre Kjellgren menar att frågan var mer komplex nordisk forskningstradition setts som ett led på vägen än så. Debatten om astrologi handlade, enligt mot den moderna rationalismen – som en del av Kjellgren, inte primärt om astrologi, utan om »avförtrollningen» av västerlandet, för att tala makt över kunskap och kunskapens medier.

med Weber. Denna uppfattning ifrågasätts av Kjellgren visar att astrologin ännu under 1620- kyrkohistoria Kjellgren. talet inte ansågs vara förkastlig i sig. Frågan Metodiskt arbetar Kjellgren mycket nära den gällde snarare var gränsen mellan tillåten och historiska kontexten. Han visar hur den astrolo- otillåten astrologi gick och hur denna förmed- giska debatten direkt påverkades av den politiska lades till folket. När astrologin diskuterades av utvecklingen. Undersökningsperioden rymmer en liten krets lärda inom kyrka och akademi ju flera viktiga årtal i den svenska kyrkohistorien: avfärdades den inte alls. Så länge astrologin Uppsala möte 1593, hertig Karls maktöverta- hanterades rätt, dvs. underordnades Skriftens gande 1599, Gustav Adolfs kungaförsäkran 1611 auktoritet och vedertagna exegetiska metoder, och Örebro stadga 1617, för att nämna några. kunde den rent av vara nyttig, ansåg även sådana Under 1590-talet och 1600-talets första år var ortodoxins företrädare som Laurentius Paulinus kyrkans huvudärenden att befästa sitt självbe- och Johannes Rudbeckius. Astrologin blev enligt stämmande gentemot kungamakten samt att dem farlig först i händerna på män som Sigfrid beskydda »den rätta läran». När de yttre hoten Aronus Forsius. mot den lutherska kyrkan (en rekatolicering samt Trots att Paulinus som ledamot i Uppsala- kungamaktens anspråk på kontroll av kyrklig konsistoriet deltog i rannsakan av Forsius, var lära) hade avvärjts, kunde uppmärksamheten deras åsikter om astrologi inte väsensskilda. riktas inåt mot rikets befolkning. Framför allt Snarare handlade det om gradskillnader i synen kunde man arbeta för enhet i de läror som nådde på vilka anspråk en astrolog kunde hävda i sina bredare befolkningslager. förutsägelser samt om förhållandet mellan den Kjellgrens undersökning har således ett relativt uppenbarade respektive den naturliga teologin. kort tidsperspektiv. Den bygger därtill på ett Forsius drev, enligt Paulinus, den naturliga klart avgränsat källmaterial. Båda begränsning- teologin för långt genom att dra allt för långt- arna bidrar till avhandlingens stringens. I fokus gående slutsatser av studiet av himlakropparna. står de astrologiska arbeten som författades av Men Forsius upplevdes som ett hot inte enbart Laurentius Paulinus Gothus och Sigfrid Aronus för sina astrologiska metoder och resultat, utan Forsius mellan 1592 och 1622. Paulinus’ positiva kanske än mer på grund av sin person och sitt syn på astrologi i de almanackor och prognosti- publika genomslag. kor (förutsägelser) han publicerade under 1590- Medan Paulinus rörde sig i de rätta sociala talet, har av tidigare forskning kontrasterats mot kretsarna och gjorde karriär inom akademi och ett synbart förkastande av astrologin i den första kyrka, var Forsius ständigt obekväm. Forsius fick delen av Ethica christiana från 1617. Paulinus aldrig någon fast position vid universitetet och har därmed fått personifiera det etablerade präs- avsattes från sin predikanttjänst i Stockholm. terskapets omsvängning i synen på astrologi. Dessutom var hans fylleri och ständiga gräl med Denna har även markerats av den rannsakan av hustrun allmänt kända. Trots det hade han sina prästen, astrologen och almanacksförfattaren välgörare och kunde ge ut en lång rad almanackor Sigfrid Aronus Forsius som genomfördes av kon- och prognostikor. Efter hand nådde almanack- sistoriet i Uppsala år 1619. Domkapitlet avgav orna ut till vidare kretsar än huvudstadens bor- då ett utlåtande som tidigare har betraktats gerskap och rikets lärde. Och det var då Forsius

269 kyrkohistorisk årsskrift 2012

på allvar blev ett hot för prästerskapet. Inte så des den 2 september 2011 i Karlstad (!). Dess mycket, menar Kjellgren, för sin astrologi som övergripande syfte är att undersöka hur den recensioner sådan, som för att han stod utanför den krets som pietistiska väckelsen »slog rot på den svenska strävade efter kontroll över kunskap och lärdom landsbygden under 1700-talets första hälft». i riket (samt för att han i ett av sina verk tycks ha Utgångspunkt för analysen är David Hollatz’ gett viss legitimitet åt den frie botpredikanten Jon Nådens ordning till saligheten, herrnhutismens Olofsson). Forsius var alltså ett hot därför att han kanske främsta, praktiska läroskrift. Det nya är själv och hans produktion var svåra att kontrol- att analysera denna skrift »i förhållande till de lera. Han var en profet som behövde tämjas, för väcktas värderingar och uttryck». Förf:s hypotes att tala med avhandlingens titel. är att det finns »en tydlig korrespondens» mellan Vad var det då för ortodoxi som Laurentius den grundstruktur som lades fast i Hollatz’ bok Paulinus och Johannes Rudbeckius företrädde? och »hur de västsvenska pietisterna levde ut sin Kjellgren vill komma bort från en, enligt honom, väckelse och såg på sig själva i relation till det förenklad syn på ortodoxi som strikt dogmatism omgivande samhället». Det är en rimlig hypotes, och religiös intolerans. Han talar hellre om som pekar på en behövlig uppdatering i förhål- ortodoxi som ett »religiöst anspråk», som en lande till äldre forskning. kamp om tolkningsföreträde i religiösa, etiska I sina fortsatta resonemang söker förf. och epistemologiska frågor. Ortodoxi är utifrån behandla nådens ordning som »rites de passage», detta synsätt ett religiöst maktanspråk, inte en alltså som övergångsriter i pluralis. Han hämtar uppsättning dogmer. sin modell från antropologen Victor Turners Den astrologiska debatten kan därmed analys av övergångsriter hos Ndembufolket i inordnas i samma kamp för kunskapshegemoni Zambia. Indelningen i separationsfas, liminal som andra samtida tvister kan anses ha gett fas och aggregations- eller inkorporeringsfas uttryck för. Liksom striderna mellan Johannes visar sig fungera i undersökningen, men mot Rudbeckius och Johannes Messenius samt Jonas själva inordnandet av nådens ordning som en Magni och Laurentius Paulinus kan rannsakan passagerit kan man resa bestämda invändningar. av Sigfrid Aronus Forsius år 1619 ses som en När det på s. 31 talas om att det är »utifrån denna kamp mer om kontroll över kunskap än om påtagliga överensstämmelse i grundstruktur kunskapens innehåll. Denna omprövning av mellan Nådens ordning och övergångsriten» synen på astrologi och av begreppet ortodoxi som avhandlingen »tar sitt avstamp», är rec. är väl förankrad i källmaterialet och den his- inte övertygad, eftersom han inte kan se någon toriska kontexten. Den visar inte minst att det sådan påtaglig, strukturell överensstämmelse. fortfarande finns mycket att lära om 1600-talets När förf. t.o.m. skriver att »få, om någon, har lutherska ortodoxi. systematiskt prövat modellen på just den pie- tistiska väckelsen och den dynamiska roll som DAVID GUDMUNDSSON nådens ordning spelade i denna», hade kanske en varningsklocka kunnat höras. Traditionellt Per von Wachenfeldt utgör den inre »passage» som nådens ordning i NÅDENS ORDNING. En studie av pietistisk/herrnhutisk form beskriver snarare en västsvensk pietism omkring 1730−1760 kontrast eller ett alternativ till kyrkans allmänna Göteborg: Göteborgs universitet, passageriter. Här hade det varit intressant att Institutionen för historiska studier 2011, relatera till den konfirmationsakt som (åter) 174 sid. infördes under 1700-talet, tolkad som kunskaps- Per von Wachenfeldts doktorsavhandling i kontroll (ortodoxt), överlåtelseakt (pietistiskt) historia vid Göteborgs universitet ventilera-

270 eller som just passagerit (upplysningstänkt). Här begreppen uppladdning, klimax och avskiljande, kunde nådens ordning visa sig fungera både som samt upplösning och återgång. Terminologin nordisk alternativ och som psykologiserande fördjupning kan diskuteras, men den motsvaras dock av iakt- av passageriten och dess acceptans. Men denna tagbara förlopp. Framställningen har sin styrka faktiska, historiska spänning i Sverige nämns i denna systematiska genomgång av det lokala

aldrig i avhandlingen, eftersom modellen som materialet. Det räcker långt. Därför känns det kyrkohistoria sagt hämtats från Zambia. Inte ens när radikal- mycket onödigt att låta Hollatz’ bok definiera pietister avvisar den kyrkliga vigseln eller jord- »fenomenet pietism» och presentera den som fästningen betraktas dessa som passageriter, som »något förenklat pietismens egen handbok». Inte de vill ersätta med endast en inre »passage». Iakt- bara »något», utan mycket förenklat. tagelsen aktualiserar frågan huruvida modeller Ett nytt, men fascinerande uttryckssätt är talet som utarbetats inom forskning på en viss tid och om att »träda in i nådens ordning», förstådd miljö kan appliceras på helt andra förhållanden. som en psykologisk föreställning om en väg till Det kan de naturligtvis, men det förefaller som förening med Kristus hos väckelsens deltagare. om vi idag behöver en metoddebatt om vad denna Ibland presenterar förf. något undanskymt applikation kräver i konfrontation med den breda alldeles utmärkta formuleringar, som när det i empirin, inte bara med just den begränsade del not 546 heter att väckelsens ledare »leder männis- därav som man valt att undersöka. En självstän- korna in i den ’liminala’ fasen där känsla ersätter dig modifikation och vidareutveckling av utifrån förstånd». Det var just här Henric Schartaus hämtade modeller skulle då även metodiskt kritik mot Hollatz senare satte in, och det är kunna föra forskningsläget framåt. detta en stor del av 1800-talets fromhetshistoria Förf. framhåller till sist att undersökningen handlar om: känslans förhållande till förståndet »visat en påfallande överensstämmelse mellan i människans andliga utveckling. Nådens ordning och passageriten, därtill denna I genomgången av det ganska rikt flödande käll- kärna av värderingars tillämpbarhet, på den pie- materialet problematiseras inte protokollförarens tistiska väckelsen ... under 1700-talet». Någon roll i domkapitlet, och de olika slagen av berät- sådan överensstämmelse kan rec. inte finna. telser ställs inte metodiskt emot de herrnhutiska Däremot fungerar det från afrikansk passage- självbiografierna, som utgör en närmast litterärt ritsforskning hämtade schemat i analysen, vilket bestämd genre. Däremot uppmärksammar förf. är något annat. Just i överföringen av värderingar hur prästen Andreas Tengbom inför domkapitlet blir detta tydligt. Däremot kan det valda passa- kan formulera sig i överensstämmelse med den geritsmönstret ha bidragit till att profileringen ortodoxa läran, något som en del lekmän har av olikheter i väckelsen inte blir så skarp. Skill- avsevärt svårare för, vilket pekar på språkets stora naden mellan den radikalpietistiska grevinnan betydelse i dessa processer. Prästerna klarade inte Stenbock, som lät lägga in sin makes lik i Skara oväntat bättre det översättningsarbete som var domkyrka utan några som helst yttre riter, och de nödvändigt inför konsistoriet. herrnhutare, som till kyrkans ceremonier fogade Det märks på sina ställen att förf. inte är kyrko- även egna sådana, är ju annars avsevärd. Den historiker. Att Emanuel Linderholm valde Sven inre passagen kunde alltså leda till diametralt Rosén till ämne för sin doktorsavhandling tyder motsatta ståndpunkter till den yttre. inte, som här påstås (s. 34), på att »utvecklingen inom det kyrkohistoriska forskarsamhället» Avhandlingen är väl disponerad. Efter en för- vid sekelskiftet 1900 »gått så långt att en bred djupning i Hollatz’ bok skildras lokala väckelser och i vissa stycken positiv skildring» av »en av i Främmestad, Stora Bjurum och Skärv i tre pietismens förgrundsfigurer kunde tillåtas». följande kapitel. Skildringen byggs upp kring

271 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Tvärtom skrev Linderholm sin avhandling i sig hur det svenska språket fungerade (och delvis medveten opposition mot de då traditionella ännu fungerar). recensioner biskopsbiografierna. Ämnesvalet speglar alls inte Per von Wachenfeldts avhandling är ett »utvecklingen inom det kyrkohistoriska forskar- välkommet bidrag till den svenska pietismens samhället», utan en enskild forskares radika- och herrnhutismens historia. De gjorda invänd- litet, som just i detta avseende pekade framåt. ningarna skall inte förringa dess förblivande Egendomligare är när det (s. 36) utan vidare värde: att Hollatz’ framställning av nådens konstateras att »det kyrkohistoriska betraktelse- ordning hade sin motsvarighet i de väcktas egna sättet tar sin utgångspunkt i ett försanthållande beskrivningar av sina andliga erfarenheter. av att Gud manifesterar sig i världen, vars följd ANDERS JARLERT blir att den lutherska läran och dess företrädare sätts i fokus». Kyrkohistoriker har tvärtom sedan länge – ofta i motsats till systematiska teologer Harry Lenhammar – medvetet undvikit just det som här görs till SWEDENBORGAREN TYBECK – DEN AVSATTE PRÄSTEN deras utgångspunkt. Att den lutherska läran och dess företrädare länge sattes i centrum även i (Skrifter utgivna av Svenska kyrkohistoriska föreningen. II, Ny följd forskningen berodde snarare på ämnets plats i 66) utbildningen av lutherska präster. Skellefteå: Artos 2011, 276 sid. Samtidigt som förf. kommer med friska »uti- frånperspektiv», återfaller han någon gång i en År 1817 utkom en skrift med titeln Biblisk för- äldre tids fördomar, t.ex. när det heter (s. 45) att klaring öfwer högmässotexten på andra stora »det måste exempelvis ha upplevts lättare för bönedagen den 20 april 1817. Författaren var en herrnhutisk kvinna, än en man av samma anonym. Skriften skapade genast rabalder. Flera trosriktning, att betrakta sig som ’Jesu brud’». recensenter i dagspressen protesterade vilt mot Man tycker sig nästan höra Linderholm! Så var den anonyme författarens meningar i religions- det nog mot slutet av 1800-talet, men inte under frågan. Denne hade nämligen med utgångspunkt den tid förf. undersöker. Johann Arndt kunde på i Swedenborgs läror ifrågasatt försoningsläran, män tillämpa psaltarpsalmens ord om »döttrar», treenigheten och arvsynden. I linje med Swe- och just i herrnhutiska sammanhang drevs den denborg hävdades att döden på korset innebar genusöverskridande terminologin mycket långt. endast att det mänskliga hos Herren dog och det Ännu Ph. Fr. Hiller diktar utan förklaring om gudomliga trädde fram och segrade. Till råga på Marias broderskärlek, vilket visar att »cross- allt svarade författaren med en försvarsskrift, gendering» förekom även inom den nyktrare Upplysande anmärkningar wid den recension, pietismen. som i Stockholms Posten n:o 154 för den 8 inne- Avhandlingen innehåller tyvärr en mängd warande juli blifwit införd (1817). Detta blev språkliga inadvertenser. Att tala om en »perfekt» för mycket. Snart anmäldes de två skrifterna för kristen är svengelska – det svenska ordet är granskning enligt tryckfrihetsförordningen, som »fullkomlig». Ordet »rank» finns inte, det heter det påstods, för att den innehöll betänkligheter »rang» eller »ställning». Märkligast är att kon- vad gäller Gud, försoningen och Nya testamen- junktiv singularis i äldre citat genomgående och tets auktoritet. konsekvent skrivs som imperfekt pluralis (ginge Men vem var författaren? Då tryckaren blir gingo, vore blir voro, finge blir fingo osv.). kunde ställas till ansvar vid tryckfrihetsmål när Detta aktualiserar behovet för historiker att inte författaren var anonym, upprättades ofta ett bara kunna läsa äldre handstil, utan också lära dokument nedstoppat i ett förseglat kuvert där den aktuella skriftens rätte författare avslöjades i

272 vittnens närvaro. Vid åtal kunde kuvertet öppnas glimtar det till av vardagliga händelser, odlingsi- och den rätte författaren kunde nu stå till svars. vern på hans lantegendom Ön i Fogdö socken nordisk Kuvertet öppnades. Författaren visade sig vara i Södermanland och den fashionabla, högmo- den före detta huspredikanten och extraordinarie derna ångbåtstrafiken på Mälaren som Tybeck bataljonspredikanten Johan Tybeck. Rättegång fascinerad kunde betrakta från sin egen brygga.

inleddes mot Tybeck, men som slutade med att Lenhammar delar upp Tybecks liv i tre perioder. kyrkohistoria han friades. Domkapitlet i Strängnäs nöjde sig Till en början, uppväxten i Askersund, tiden dock inte med detta. Med biskop Johan Adam som sadelmakarlärling i Stockholm, studierna Tingstadius i spetsen inleddes en rad förhör av i Strängnäs och Uppsala, prästvigningen och Tybeck, som ju var bunden av prästeden, där han tjänsten som huspredikant hos landshövding avkrävdes svar på ett antal centrala trosfrågor, Sven Liljecrantz på Hässelbyholm i Söderman- som treenighetsläran, Bibelns inspiration, för- land. soningen, Kristi båda naturer och Luthers lära Där på Hässelbyholm inleds den andra fasen om tron. Tybeck kvarhöll dock de åsikter han i hans liv, mötet år 1781 med pigan Sara Stina hade framfört i sina skrifter, vilka stred mot den Schultz underliga besatthet. I hennes rum gick evangeliskt lutherska kyrkans trossatser, och var fönsterrutor oförklarligen sönder, det bullrade, ovillig att rätta in sig i ledet. Det slutade med att knäppte och slog i låsen, och prasslade från han avsattes från sitt prästämbete och fråntogs kakelugnen. Tybeck antog först att hon led av bin- sitt prästbrev den 30 juli 1818. nikemask, men blev sedan alltmer övertygad om Det är om denne Johan Tybeck (1752–1837) att hon verkligen var ansatt av onda andar. Med som kyrkohistorikern, professor emeritus Harry exorcistiska seanser ville han befria henne från Lenhammar har författat en biografisk skildring. dem. Flickans upplevelser, vilket vi skulle säga Denne centrale gestalt i den svenska swedenbor- uppenbara psykiska ohälsa, förstods i religiösa gianismens historia känner vi igen från Lenham- termer där under kunde ske ännu i efterbiblisk mars tidigare böcker som avhandlingen Tolerans tid, ställdes mot naturvetenskapliga förklaringar och bekännelsetvång. Studier i den svenska i upplysningens anda. I andeskådaren Emanuel swedenborgianismen 1765–1795 (1966) och Swedenborgs skrifter fann han förklaringen till Religion och tryckfrihet i Sverige 1809–1840 hennes beteende. Sara Stina stod i kontakt med (1974). Tybeck befinner sig onekligen i stormens andevärlden, den som Swedenborg så utförligt öga i det sena 1700-talets och det tidiga 1800- beskrivit i sina många skrifter som Arcana talets debatter om religion och tryckfrihet. Han cœlestia (1749–1756) och Vera christiana religio var en stridbar person, en polemiker i strid med (1771). Hon bekräftade samtidigt riktigheten Johan Henric Kellgren och andra stora andar, i Swedenborgs påstående om att andarna lever och åtskilliga gånger åtalad för villoläror. I bland oss och påverkar vårt vardagliga liv. Han föreliggande verk får Tybeck så äntligen spela lärde att varje människa hade två andar och två huvudrollen. Med 50 års samlade forskning om änglar som korresponderade mot hennes vilja Tybeck kan detta företag svårligen misslyckas. och förstånd och genom dem stod i kontakt med Vem var då Johan Tybeck? Det är väl knappast andarnas värld utan att veta om det. Tybeck Tybecks personlighet och vardagliga livserfaren- kunde själv lägga märke till andarnas närvaro, heter som står i blickpunkten för denna biografi, även sedan Sara Stina lämnat Hässelbyholm. som snarare kan betecknas som en intellektuell Andarna hälsar ännu på mig, skriver han, »ty biografi där hans roll i de turbulenta tros- och jag hörer som oftast oförmodade slag, knäpp- tryckfrihetsdebatterna utreds och hans livså- ningar och saktare rörelser af något osynligt i skådning får sin samlade redogörelse. Men ibland min kammare».

273 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Tybeck blev en ivrig förespråkare av Swe- Anna Nilsson denborgs kontroversiella läror som flera gånger LYCKANS BETYDELSE. Sekularisering, recensioner tidigare hade förorsakat sådan uppståndelse. sensibilisering och individualisering i Han blev snart bekant och god vän med en svenska skillingtryck 1750−1850 rad swedenborgare som fabrikören Christian Höör: Agerings Bokförlag 2012, 274 sid. Johansén, bröderna August och Carl Fredrik Anna Nilssons doktorsavhandling i historia ven- Nordenskjöld, domprosten Anders Knös i tilerades i Lund den 10 februari 2012. Den har Skara, filantropen Carl Bernhard Wadström, skrivits inom ramen för Forskarskolan i historia, sidenfabrikören Carl Johan Schönherr med flera. som genomförs i samarbete mellan Lunds uni- Högt på programmet stod att ge ut Swedenborgs versitet, Linnéuniversitetet samt Malmö och skrifter på svenska och sprida det swedenborg- Södertörns högskolor, med Lunds universitet ska budskapet, ett vanskligt projekt då censuren som värdhögskola. bevakade alla avsteg från den rätta lutherska tron. Förf. undersöker hur lyckobegreppet föränd- I Köpenhamn lyckades de trycka sina skrifter, rades under övergången från tidigmodern till däribland den första svenska översättningen av modern tid, d.v.s. 1750−1850. Materialet utgörs Swedenborg och Tybecks predikningar, vilka av ett mycket stort antal skillingtryck. I dessa sedan insmugglades till Sverige. I och med de nya ingår psalmer och andliga visor. Förf. finner grundlagarnas införande 1809 lättade censuren under första hälften av sin undersökningspe- något och det blev lättare att trycka religiösa riod en »aristotelisk-skolastisk människosyn skrifter. Först när de var tryckta kunde censuren med tydlig luthersk förankring». Människan ingripa. Genom sällskapet Pro Fide et Caritates framställs som »fri i viljan men med ett kor- försorg kunde så Swedenborgs Arcana cœlestia rumperat begär som gjorde henne till slav under utkomma i svensk språkdräkt år 1817, ett projekt det världsligt goda». Dessa begär kunde emel- vari Tybeck var engagerad i översättningsarbetet. lertid tyglas och den jordiska tillvaron göras Samma år rullades så Tybeckaffären upp. »lycksalig». Lyckan ingick i ett större system, Med avsättningen 1818 inleds den tredje fasen underordnad försynen. Ett viktigt resultat är att i Tybecks liv, nu som lekman och lantbrukare. skiftet till en mer mekanistisk och sekulariserad När prästeden inte längre stod i vägen för honom världsbild inte kan avläsas i skillingtrycken från kunde han lättare ge uttryck för sina religiösa 1700-talet, utan först på 1800-talet. Detta skifte tankar i skrifter och artiklar där han med eska- är heller inte fullständigt. Ännu vid 1800-talets tologisk glöd kämpade för Swedenborgs läror. En mitt används »lycka» med dubbel innebörd: den ny tid var inne. jordiska lyckans fåfänglighet står bredvid en Med boken Swedenborgaren Tybeck – den mer subjektiv glädje och sällhet. Antydan till en avsatte prästen, har så en av centralgestalterna sådan förskjutning kan iakttas även i 1819 års i den svenska swedenborgianismen fått sin psalmbok: bredvid »Lyckans falskhet känn» står förtjänta framställning genom en biografi på »Glädjens känsla». Glädjen är fortfarande tom habil empirisk grund, med klara och tillförlitliga utan Gud, men glädjens känslor utgör i sig lycka. redogörelser för de olika turerna och förveckling- Dessa iakttagelser är en styrka i avhandlingen, arna, allt framställt på ett okonstlat vis. Tybecks liksom observationer av hur naturen som Guds livsöde speglar en tid då tryckfrihet och troslära skapelse börjar ge plats för att se Gud i naturen. stod på spel, upplysningstänkande stod mot eso- Ibland sammanfattas förändringen i träffande teriska strömningar, en tid då människor sökte formuleringar som att »lycksalighet, sällhet finna en väg mellan tolerans och bekännelse. och salighet hade framförallt använts för att beteckna det himmelska och eviga i 1700-talets DAVID DUNÉR

274 diktning. Med 1800-talets ingång tas sällheten andliga skillingtrycken. En annan fråga man successivt ner på jorden». Lyckan går från ställer sig är varför den betydelseförskjutning nordisk att vara obeständig och farlig till att bli något som finns mellan den alltjämt som mera objektiv individuellt eftersträvansvärt. Parallellt är det förstådda olyckan och den mera subjektiva äldre betraktelsesättet alltjämt frekvent i väck- upplevelsen av att vara olycklig inte tagits upp

elsens diktning. Rec. erinrar sig biskop Gottfrid i avhandlingen. Motsatsen till de begrepp man kyrkohistoria Billings kommentar när Allmänna kyrkomötet studerar kan ju ofta fruktbart bidra till att öppna diskuterade barnabönen »Gud som haver» och problemen. dess intagande i psalmboken, närmare bestämt Det konstaterades vid disputationen att de tillagda raderna om »Lyckan kommer, lyckan avhandlingen innehåller 75 fel i citaten, mest går». Inte bara den avslutande raden, utan själva småsaker, men där mängden likväl blir bekym- lyckan var alltså föremål för diskussion, och mersam. Litteraturförteckningen betecknades Billings kommentar var att han inte förstod var som »extremt asketisk». det var för en lycka där talades om – en tvekan Lyckans betydelse utgör en spännande läsning som får sin förklaring, och inte längre verkar så även för kyrkohistoriker, även om den inte är naiv, när man läser Anna Nilssons avhandling. fullt så nyskapande som baksidestexten säger. Fakultetsopponent vid disputationen var Förf. har övertygande visat hur förskjutningen av professor Håkan Möller. Hans kraftigaste lyckobegreppet i skillingtrycken avspeglar stora invändning var att skillingtryck inte bildar förändringar i mentalitet och tankemönster. någon genre, utan utgör en distributionsform. ANDERS JARLERT Båda synsätten förekommer i avhandlingen, å ena sidan talas det om skillingtrycksdiktningen, å andra sidan om skillingtrycket som »ett format, Björn Svärd ett medium för förmedling av olika genrer och PROSTEN GUSTAF WILHELM GUMÆLIUS. En studie i hur Gumælius livssyn fick stilar». Förf. tycks ha börjat i ett genrebegrepp genomslag i hans politiska agerande i för att sedan mer och mer luta åt distributions- riksdagen 1840–1869 (Skrifter utgivna av formen, dock utan att denna viktiga förändring Strängnäs stiftshistoriska sällskap) fått fullt genomslag i framställningen. Betraktar Strängnäs: Strängnäs stiftshistoriska man skillingtrycken som en distributionsform sällskap 2012, 155 sid. framstår inte längre det blandade innehållet som Docent Björn Svärd har tidigare undersökt rela- något problem. Inte heller är det underligt att tionen mellan trosföreställningar och kyrkohis- inte bara nya eller mindre accepterade väckelse- toriskt författarskap hos Emanuel Linderholm sånger eller kärleksvisor, utan även psalmer ur och Sven Göransson, båda professor i kyrkohis- psalmboken och utdrag ur etablerade författares toria i Uppsala under 1900-talet. I den förelig- verk trycktes och spreds i denna form. Ett annat gande skriften försöker Svärd att genomföra en resultat av att betrakta skillingtryck främst som liknande analys av en helt annan typ av aktör, en distributionsform är konstaterandet att de inte vilken var verksam inom en mycket annorlunda innehåller så mycket dikter av folket som dikter sfär i jämförelse med professorerna Linder- för folket. holm och Göransson. Prosten Gustaf Wilhelm Själv tog jag som ledamot av betygsnämnden Gumælius (1789–1877) var kulturpersonlig- upp frågan varför förf. bredvid de i analysen het och politiker. Det är främst hans politiska mycket relevanta begreppen kosmologi och gärning som Svärd intresserat sig för. Svärd antropologi inte också tagit upp soteriologin, är kyrkohistoriker men kommer här in på ett frälsningsläran, som har stor betydelse för de område som traditionellt sett tillhör de politiska

275 kyrkohistorisk årsskrift 2012

historikerna och statsvetarna. Svärds genomgång föreliggande skriften. Vad Svärd i praktiken gör av Gumælius’ politiska argumentation är utan är något betydligt mindre pretentiöst, nämligen recensioner tvekan värdefull men arbetet brister ifråga om en idéhistorisk undersökning. Han undersöker metodologi och anknytning till relevant veten- olika idéer Gustaf Wilhelm Gumælius hävdade skaplig diskurs. att han hade och som han angav som motiv till Gustaf Wilhelm Gumælius var en ytterst ställningstaganden i olika politiska frågor. Det mångsidig man: författare till den första histo- handlar främst om Gumælius’ filosofi och socia- riska romanen i Sverige och nära knuten till Upp- letik, samtidigt som Svärd också summariskt sala-romantiken under 1810- och 1820-talen, beskriver Gumælius’ levnadslopp och omvärld. senare kontraktsprost i Örebro, riksdagsman Svärd diskuterar relativt utförligt Gumælius’ 1840– 69 och utgivare av bl.a. Tidskrift för träd- relation till romantiken som idéströmning. gårdsodling och blomsterskötsel. För Örebros Han visar hur den »utvecklingstro» Gumælius framväxt under 1800-talet gjorde Gumælius en hämtade från romantiken återkom i dennes moti- rad insatser. I Björn Svärds undersökning är det veringar till olika politiska ställningstaganden. framför allt riksdagsmannen som står i centrum. Detta är dock något helt annat än att undersöka Svärd hävdar att hans syfte är att undersöka hur Gumælius’ »livssyn» fick genomslag i hans hur »Gumælius’ livssyn fick genomslag i hans politiska agerande. Det handlar snarare om en politiska agerande i riksdagen 1840–69». Alla beskrivning av Gumælius’ filosofi och socialetik som sysslat med analys av politiskt agerande vet så som den uttrycks och används i olika forum att sådant bestäms av en mängd olika faktorer, och vid olika tidpunkter. både kortsiktiga taktiska målsättningar liksom Ett annat grundläggande problem med Svärds mer långsiktiga strategiska överväganden. Parti- undersökning är användningen av termen och grupptillhörighet i riksdagen spelar ofta en »livssyn», vilken inte ges någon klar definition. viktig roll. De retoriska motiveringarna i tal och »Livssyn» är inte någon vanligt förekommande riksdagsdebatter kan tjäna många olika syften vetenskaplig term, varken inom kyrkohistoria, och kan aldrig antas utgöra någon sorts slutgiltig idéhistoria, statsvetenskap eller politisk historia. förklaring till varför en person handlar på ett visst Det är inte heller en självklar term hämtad från sätt. Den omedelbara situationsuppfattningen vardagslivet. Författaren skapar här onödiga svå- behöver kartläggas i varje enskilt fall, samtidigt righeter för sin analys, och för förståelsen av den. som hänsyn tas till grundläggande ideologiska Här hade författaren kunnat använda begreppet övertygelser och partipolitiska strategiska och »ideologi» istället. Det täcker väl in de idéer som taktiska överväganden. Egen personlig vinning Svärd analyserar och hade gjort det lättare att liksom lokalpolitiska hänsynstaganden kan knyta undersökningen till annan forskning. heller aldrig utan diskussion avskrivas som Svärd försöker i viss utsträckning sätta möjliga orsaker till ett visst politiskt agerande. Gumælius’ idéer i samband med begreppen Att föresätta sig att undersöka hur en »persons liberalism och konservatism men använder livssyn fick genomslag i hans politiska agerande i tyvärr sekundärlitteratur som är mycket ålder- riksdagen» under inte mindre än 29 år, är därför stigen, bl.a. arbeten av Gunnar Heckscher om ett minst sagt synnerligen omfattande projekt konservatismen från 1939 och 1943, och Carl och kräver tillgång till ett mycket omfångsrikt Arvid Hesslers monografier över Erik Gustaf material. Någon analys av detta slag genomför Geijer från 1937 och 1947. Det finns en omfat- inte heller Björn Svärd och det finns därför en tande vetenskaplig litteratur om liberalism och vid diskrepans mellan den syftesformulering som konservatism, på både svenska och engelska, anges i titeln och det som sedan redovisas i den tillkommen under senare decennier. Standard-

276 verk om liberalismen är bl.a. D. J. Manning, Alexander Maurits Liberalism (1975) och John Gray, Liberalism DEN VACKRA OCH ERKÄNDA nordisk (1995) medan konservatismen kunde ha disku- PATRIARCHALISMEN. Den lundensiska terats med utgångspunkt från exempelvis Noel högkyrklighetens präst- och mansideal O’Sullivan, Conservatism (1976) eller Robert Lund: Sekel Bokförlag 2012, 266 sid.

Nisbet, Conservatism. Dream or Reality (2001). Den 21 december 2011 disputerade Alexander kyrkohistoria Författaren missar här möjligheten att sätta sin Maurits för doktorsexamen i teologi vid Lunds undersökning i relation till den nutida veten- universitet. Hans avhandling, som handlar om skapliga debatten. Någon diskussion med svensk lundahögkyrklighetens präst- och mansideal, historisk forskning om politiska idéer i riksdagen lades fram inom ämnet kyrkohistoria. Underteck- under 1800-talet genomförs heller inte. Torbjörn nad fungerade som fakultetsopponent och den Nilssons doktorsavhandling Elitens svängrum. föreliggande recensionen utgör ett sammandrag Första kammaren, staten och moderniseringen av synpunkter som framfördes vid disputationen. 1867–1886 (1994) innehåller exempelvis en Avhandlingens syfte finns beskrivet i kapitel ett. typologi av olika politiska positioner i första Enligt författaren kom ledande teologer inom den kammaren, främst konservativa sådana, som så kallade lundensiska högkyrkligheten att under hade kunnat användas som referenspunkt. senare delen av 1800-talet uppträda till försvar Frågan om den teologiska positionen, som ju för den samhälleliga och kyrkliga enhetskultur är av grundläggande intresse vid analysen av som varit rådande i Sverige sedan flera århund- varje kyrklig aktör, ägnas i denna undersök- raden tillbaka. En bakgrund till detta var de allt ning mindre utrymme än frågan om Gumaelius’ starkare liberala och frikyrkliga strömningarna i filosofi och socialetik. Ett antal av Gumælius’ Sverige. Företrädarna för lundahögkyrkligheten jul- och påskpredikningar diskuteras liksom formulerade ett samhälls- och kyrkopolitiskt hans pastoralavhandling. Svärd konstaterar program med målet att försvara, bevara och inledningsvis att Gumælius inte var en »troende revitalisera den bestående kyrkliga och politiska präst» enligt »läsarnas» definitioner men gör ordningen. Lundateologerna argumenterade i inte själv något försök att precisera Gumælius’ denna situation för ett specifikt präst- och hus- teologiska position i förhållande till den relativa hållsideal, baserat på den lutherska trestånds- mångfald som fanns inom Svenska kyrkan vid läran. Författaren menar att lundateologernas denna tid. Där fanns trots allt en rad teologiska argumentation för den lutherska treståndsläran strömningar: från neologi och swedenborgia- också innehöll en konstruktion av ett kristet nism till luthersk ortodoxi och med en rad olika mansideal. Eftersom det i svensk kyrkohistorisk typer av pietism och lundahögkyrklighet mitt forskning inte finns någon mer omfattande emellan. undersökning av det kristna mansidealet under Björn Svärds undersökning Prosten Gustaf 1800-talet väljer författaren här sitt syfte. Wilhelm Gumælius är utan tvekan av idé-, Författaren formulerar en hypotes, nämligen lokal- och kulturhistorisk intresse. Men analysen att lundateologerna genom en revitalisering av av Gumælius som politisk aktör har enligt min den lutherska treståndsläran önskade framkalla mening brister. en konfessionalisering av det svenska samhället och att frågan om genus var en viktig komponent i TORBJÖRN ARONSON dessa strävanden. I analysen är det sedan framför allt lundateologernas diskussion av prästens och den kristne husfaderns identitet och uppdrag som står i centrum. Prästen och den kristne husfadern

277 kyrkohistorisk årsskrift 2012

spelade enligt författaren centrala roller för lun- bevarandet av den svensk-kyrkliga hegemonin, dahögkyrklighetens kristna manlighet. vilket motiverar analysen av treståndsläran från recensioner Undersökningen av lundahögkyrklighetens ett genusperspektiv. Analysen av mansidealet i lutherska treståndslära med särskild uppmärk- lundahögkyrklighetens lutherska treståndslära samhet riktad mot dess genuskonstruktion förankras utförligt i samtida forskning, vilken är genomförs genom en analys av skrifter, tal och både teoretisk och empirisk. Avhandlingen har predikningar av tre av den äldre lundahögkyrk- skrivits som en del av forskningsprojektet Kristen lighetens portalfigurer: , manlighet som letts av professor Yvonne Maria Ebbe Gustaf Bring och Vilhelm Flensburg. Werner. Samtliga tre var professorer i teologiska ämnen i Författaren placerar in sin undersökning i Lund under 1850- och 1860-talen och blev sedan forskningen om kristendomens utveckling i biskopar. Undersökningsperioden sträcker sig Europa under 1800-talet. Forskarna kan grovt över cirka femtio år, från 1849 fram till 1900, då delas i två läger: de som hävdar att Europa kän- den siste av de tre, nämligen ärkebiskopen Anton netecknats av sekularisering alltsedan 1700-talet Niklas Sundberg, går ur tiden. och upplysningen och de forskare som hävdar att Metodologiskt anknyter författaren till en återkonfessionalisering skedde under 1800- Bourdieus sociologiska idéanalys, vilken bygger talet. De senare pekar på den starka religiösa på den strukturalistiska vetenskapsteorins tra- aktivismen i väckelserörelserna och de nya ditioner. Valet av metodanknytning innebär att konfessionellt orienterade strömningarna inom avhandlingen primärt inte sysslar med beteenden de historiska kyrkorna i Europa. Författaren eller historiska händelser utan med idéer. Idéerna stannar vid en slutsats som innebär att kristen- tolkas kritiskt och som ett uttryck för strävan- domen i Europa, inklusive Sverige, uppfattas den att bevara eller förändra maktstrukturer. som försvagad på den institutionella nivån men Bourdieu utgår ifrån att samhällen kännetecknas med bibehållen och i vissa fall stärkt social av ordningar, kollektiva maktstrukturer, vilka och kulturell betydelse. Det sistnämnda gällde ytterst sett är ideologiskt motiverade. Ordning- särskilt på individnivå, men kan även spåras i mer arna innehåller också en genuskonstruktion som övergripande sociala och kulturella förändrings- medför manlig dominans över kvinnor. processer. Likheterna mellan den tyska och den Författaren hävdar att lundahögkyrklighetens svenska situationen poängteras och historikern idéer bör förstås som uttryck för strävanden att Olaf Blaschkes forskning om kristendomens bevara och försvara Svenska kyrkans religiösa förnyade roll under senare delen av 1800-talet hegemoni i det svenska samhället under senare får motivera avhandlingens hypotes. I Tyskland delen av 1800-talet. Det får till följd att analysen utvecklades en konfessionell konsolidering, av idéerna sker mot bakgrund av tidens ideolo- vilken innebar en avgränsning i förhållande till giska och kyrkopolitiska konflikter. Den his- andra kristna konfessioner och en strävan att toriska kontexten för lundahögkyrklighetens genomsyra samhället med de egna normerna och treståndslära och mansideal är kyrkans samhäl- värderingarna. Hypotesen för avhandlingen blir leliga ställning under andra hälften av 1800-talet därför att lundahögkyrklighetens argumentation och särskilt den religiösa aktivism som utmanade för treståndsläran, i vilken ett manlighetsideal kyrkan. Den religiösa aktivismen kom framför ingick, var en del av ett konfessionaliserings- allt från den nyevangeliska väckelsen i dess projekt. Detta underbyggs också genom den inomkyrkliga och senare frikyrkliga former. historiska översikten över samhälle och kyrka Författaren menar att mansidealet i trestånds- i Sverige under 1800-talet. Den senare delen av läran spelade en central roll i försvarandet och århundradet medförde betydande förändringar,

278 vilka drog undan förutsättningarna för det kapitel tre och fem, går författaren vidare med gammallutherska ståndssamhället. Avskaf- en analys av det högkyrkliga prästmannaidealets nordisk fandet av kyrkans trosmonopol innebar dock mottyper, med vilket menas lundateologernas inte att kyrkans kulturella och sociala betydelse beskrivningar av karaktärssvaga präster och försvann. Lundahögkyrklighetens revitalisering lekmannapredikanter. Det ges en provkarta på

av treståndsläran ska ses som ett svar på de olika pejorativa uttryck angående särskilt lek- kyrkohistoria utmanade förändringarna och ett försök att mannapredikanter, men i viss mån även präster konfessionellt konsolidera det svenska samhället. som inte höll den eftersträvade moraliska stan- Avhandlingens resultat presenteras i kapitel darden. Författaren hävdar att lundateologernas tre till fem. I kapitel tre behandlas lundahög- beskrivningar på denna punkt kan karakteriseras kyrklighetens prästideal, baserat på framför allt som »manliga mottyper» enligt den amerikanske tal vid prästvigningar och kyrkoherdeinstal- historikern George L. Mosse’s terminologi. En lationer. Prästvignings- och installationstalen manlig mottyp är motsatsen till den ideala mas- liknas vid vad Bourdieu kallat instituerings- kuliniteten. De egenskaper som lundateologerna riter, vilka upprättar åtskillnad mellan olika tillskrev lekmannapredikanterna avvek markant grupper av män och gruppen kvinnor som från de ideal som ingick i lundateologernas eget helhet. Prästidealet var ett mansideal, eftersom prästideal. De anspelade på nidbilder som fanns prästämbetet var förbehållet män. Prästidealets i litteraturen av läsarpredikanten. En slutsats är olika egenskaper kunde därför göras till ideala att teologerna utmålade väckelsens ledande före- egenskaper för hur andra män borde vara beskaf- trädare som »omanliga» i syfte att diskreditera fade. Lundahögkyrklighetens prästmannaideal dem och därigenom försöka avstyra väckelsens jämförs i kapitlet med andra prästmannaideal negativa följdverkningar för kyrkan. och borgerliga mansideal under senare delen Kapitel fem har rubriken »Den kristna av 1800-talet och olika skillnader och likheter husfadern och hans hushåll» och har således lyfts fram. I sin sammanfattande analys hävdar det tredje ståndet, hushållet, i fokus. Förmågan författaren att prästvignings- och installations- att förestå sitt hushåll ansågs vara en central talen kan tolkas som ett sätt att vidmakthålla komponent i den kristna manligheten enligt lun- den manliga dominansen och prästens ställning i dahögkyrkligheten. Denna uppfattning delade samhället. Indirekt syftade lundateologernas tal lundateologerna med många kyrkligt engage- till att befästa treståndsschemats uppdelning och rade debattörer i sin samtid, också inom andra särskilt tudelningen i det andliga ståndet mellan konfessioner i Nordamerika och Europa. Lun- lärare och åhörare. Prästvigningstalen syftade dahögkyrkligheten motiverade hushållsståndet inte sällan till att fostra en ung präst in i en roll med utgångspunkt i en luthersk skapelseteologi där han hade en överordnad maktställning och och det fanns bara en tolkning av hur hushållet de råd som gavs och de krav som ställdes i talen kunde se ut. Genom sitt starka betonande av den bör ses i ljuset av detta. Prästmanligheten i lunda- lutherska treståndsläran valde de att kämpa för högkyrklig version kan däremot inte ses som ett ett manlighetsideal som utgick från hushållets hegemoniskt mansideal, eftersom senare delen av centrala betydelse som samhällets grundläggande 1800-talet också bevittnade den framgångsrike enhet och det därtill hörande husfadersämbetet. medelklassmannen som ett starkt ideal. Snarare Det manlighetsideal de förkunnar i anslutning kan lundahögkyrklighetens prästmanlighet ses till hushållsståndet handlar därför primärt om som ett försök att värna och återta prästens husfaderns plikter och rättigheter som före- position som ledande manlig aktör i samhället. ståndare för sitt hushåll. Lundateologerna ville I kapitel fyra, som är mindre omfattande än värna ett teologiskt motiverat patriarkalt system

279 kyrkohistorisk årsskrift 2012

där det hierarkiskt strukturerade hushållet med Gottfrid Billings Levnadsminnen, som utgivits i husfadern i spetsen var normen. två volymer med kommentarer av Hilding Pleijel recensioner I avhandlingens avslutande kapitel samman- (1955 och 1970). De ger bl.a. ingående beskriv- fattas undersökningens resultat. Författaren ningar av biskopsfamiljen Bring, av lundahög- hävdar att han i undersökningen har velat ge en kyrklighetens relation till den nyevangeliska bild av kristen manlighet under senare delen av väckelsen i Sydsverige, och av schartaulärjungar i 1800-talet, med utgångspunkt från vad ledande Lund. Den första volymen av Billings minnen ger företrädare för lundahögkyrkligheten talade och ingående beskrivningar av biskopsfamiljen Bring skrev under perioden. Deras kristna manlighet som ju Billing gifte in sig i, av lundahögkyrklig- förknippades med prästen och husfadern och kan hetens relation till den nyevangeliska väckelsen i ses som ett led i en strävan att uppvärdera präster- Sydsverige, av schartaulärjungar i Lund och av skapets roll i kyrkan. Därigenom kunde en sam- lärare och studenter vid Teologiska fakulteten hällsordning där kyrkan och dess prästerskap där. Billings minnesanteckningar med Pleijels hade en central ställning befästas. Genom att kommentarer ger på vissa punkter en annan bild förknippa manlighet med prästen och husfadern än den som ges i avhandlingen. Dessa punkter syftade de lundahögkyrkliga företrädarna till att är inte centrala för avhandlingens resultat men utdefiniera och motverka den lekmannaaktivism påverkar uppfattningen av lundahögkyrklighe- som väckelsen resulterade i. Men det innebar ten som teologisk strömning och kyrklig rörelse. också ett befästande av manlig dominans i kyrka Det gäller framför allt relationen till väckelsen och samhälle i förhållande till kvinnorna. Det men också relationen mellan olika grupperingar finns enligt författaren klara paralleller mellan inom lundahögkyrkligheten. Billing beskriver lundahögkyrklighetens kyrkligt orienterade hur både Bring och Flensburg var påverkade av socialetik och den återkonfessionalisering som och rörde sig i schartauanska kretsar i Lund, och skedde i Tyskland och andra delar av norra hur han själv påverkades av dem och därigenom Europa. förändrades från att ha varit en ivrig anhängare Den första fråga som man bör ställa sig när av den sydsvenska nyevangelismen till att bli en man har en doktorsavhandling i kyrkohistoria i anhängare och företrädare för lundahögkyrk- sin hand är vilket källmaterial som den bygger på ligheten. Både Bring och Flensburg formades av och om detta är tillräckligt för den forsknings- bl.a. schartauanska präster och prästutbildare uppgift som anges. Det källmaterial från Bring, och schartauanska kretsar i kyrkoförsamling- Flensburg och Sundberg som finns att tillgå har i arna i Lund. För Brings del tillkom ingående stort sett, med något mindre undantag, använts relationer till nyevangelismen genom personlig och gåtts igenom på ett tillfredsställande sätt. vänskap med dess främsta företrädare i Skåne, Den person som efterlämnat mest är Sundberg H.B. Hammar och C.A. Bergman, och dessutom och det är också han som framträder tydligast i genom sin svägerska Betty Ehrenborg-Posse, avhandlingen. Det är intressant eftersom någon som var syster och nära vän till Ebbe Gustaf monografi över Sundbergs teologi och kyrkopo- Brings fru Ulla och dessutom gift med friherre litik under ärkebiskopstiden ännu inte är skriven. J.A. Posse, utgivare av det nyevangeliska organet Sverker Ölanders avhandling från 1951, Anton Wäktaren. Till skillnad från Bring och Flensburg Niklas Sundberg före ärkebiskopstiden, behand- var flera äldre lundahögkyrkliga ledargestalter lade, som titeln understryker, inte senare delen som t.ex. Henric Reuterdahl, Carl Olbers och av Sundbergs liv och verk. Här fyller Maurits’ Anton Niklas Sundberg explicit antipietistiska avhandling en del av tomrummet. och mer eller mindre väckelsefientliga. Ett källmaterial som inte har använts är Avhandlingens syfte handlar om en analys

280 av den lutherska treståndsläran hos lundahög- och stat i 1860 års svenska religionslagstiftning kyrkligheten men behandlar bara två av de tre från 2009 och Nils Anderssons avhandling i nordisk stånden. Det världsliga ståndet, överhetsstån- praktisk teologi från 1973, 1878 års katekes. det, förbigås med tystnad. Det kan tilläggas att Debatten om katekesens form och innehåll Flensburg, Bring och Sundberg alla var politiskt 1810–1878.

involverade och satt i riksdagen och att riksdagen Ingen av dem diskuteras under titelrubriken kyrkohistoria var en fullständigt manligt dominerad affär fram »Tidigare forskning» och inte heller diskuteras till 1921. deras resultat i förhållande till denna avhand- Två svagheter i framställningen är dels en lings hypotes. Jag menar att så borde ha varit oklar terminologi ifråga om den nyevangeliska fallet. Dahlmans avhandling nämns och citeras väckelsen, dels frånvaron av diskussion med visserligen, men i andra sammanhang, medan relevant svensk sekundärlitteratur. De nyevang- Anderssons inte finns med överhuvudtaget. eliska företrädarna benämns omväxlande Vilka resultat och teser hävdar då Dahlman och »nyandliga», »nyevangelikala», »nyevangeliska», Andersson? Dahlman sammanfattar sin avhand- »frikyrkliga», med mer. Huruvida det handlar lings resultat i en tes som vid första påseende om analys- eller objektspråk eller om det handlar står i klar motsatsställning till den hypotes som om samma eller olika grupper framgår inte klart. lanseras av författaren här. Dahlman undersöker Lundahögkyrkligheten som kyrklig rörelse bl.a. källorna till den förändrade religionslag- liksom relationerna till den schartauanska stiftningen 1860 och visar det starka inflytande pietismen kunde enligt min mening ha behandlats som lundahögkyrkligheten, särskilt Ebbe Gustaf utförligare. Det kunde ha stärkt vissa av avhand- Bring, utövade vid dess utformning. Dahlman lingens teser och skapat en mer differentierad bild hävdar att Brings och lundahögkyrklighetens av relationen mellan lundahögkyrklighet och kyrkosyn bl.a. var starkt influerad av den danske väckelse. Anders Jarlert har i sin doktorsavhand- teologen Hans Martensen och innebar att det ling av de västsvenska schartauanerna, Ämbete allmänkyrkliga arvet framhävdes framför den och tro. En undersökning av den kyrkliga lutherska bekännelsetroheten. Dahlman menar debatten i Göteborgs stift under slutet av 1800- att de lågkyrkliga företrädarna i debatten om talet (1984) bl.a framhållit Schartaulärjungarnas religionslagstiftningen hävdade en starkt konfes- starka hävdande av treståndsläran men beskriver sionaliserande inställning medan de lundahög- hur en förändring skedde när det gäller synen på kyrkliga stod för en allmänkyrklig inriktning lekmannens andliga kallelse i jämförelse med som också segrade och som lade en teologisk Schartau. Även bland schartaulärjungarna fanns och juridisk grund för 1900-talets folkkyrklig- en tendens till klerikalisering av det kyrkliga livet het. Vid första påseende står hans tes sålunda i under senare delen av 1800-talet. Jarlerts avhand- motsatsställning till den hypotes om återkonfes- ling finns inte med i litteraturförteckningen sionalisering som hävdas i denna avhandling. Avhandlingens hypotes är att lundahögkyrk- Just när det gäller frågan om lundahögkyrk- lighetens samhälls- och kyrkopolitiska program lighetens strävanden efter en konfessionalisering var en del av ett konfessionaliseringsprojekt. Med av kyrka och samhälle intar striden om 1878 den bakgrunden är jag överraskad av att förfat- års katekes en viktig plats. En avhandling som taren inte diskuterar med två svenska forskare effektivt belyser detta är Nils Anderssons dok- som faktiskt avhandlat ämnesområden med nära torsavhandling. Där framträder både den äldre anknytning till både lundahögkyrkligheten och lundahögkyrkligheten genom E. G. Bring och konfessionaliseringssträvanden. Det gäller Per A. N. Sundberg, och den yngre genom Gottfrid Dahlmans kyrkohistoriska avhandling Kyrka Billing och Svensk Luthersk Kyrkotidning, som

281 kyrkohistorisk årsskrift 2012

starka förespråkare för en katekesutveckling som templet i Esbo, en grannstad till Helsingfors. Hur förstärkte den lutherska bekännelsens roll. Bland och när denna rörelse, som har sitt ursprung i recensioner motståndarna fanns en mer biblicistisk riktning stiftaren Joseph Smith i USA på 1920-talet, kom företrädd av bl.a. P. P. Waldenström. Lunda- till Finland, vill avhandlingen belysa. Den är högkyrkligheten vann även denna strid. Nils skriven av Kim Östman, som själv har sina rötter Andersons forskning motsäger således Dahlmans i rörelsen. Han är från början inte religionsvetare tes och visar verkligen lundahögkyrklighetens utan teknolog från universitetet i Tammerfors. bekännelsetrogna och konfessionalistiska sida. Han disputerade på avhandlingen vid Åbo Anderssons avhandling sammanfaller således akademi 2010 i ämnet religionshistoria. med Maurits’. Rörelsen fick under den tid avhandlingen Kapitel tre till fem i avhandlingen finner jag i det omspänner aldrig någon större omfattning i stora hela relativt oproblematiska. Det handlar dåvarande storfurstendömet Finland, som mest om argumentationsanalys av givet källmaterial något hundratal personer. Den kom så gott och diskussioner kring detta i förhållande till som uteslutande att spridas i de svenskspråkiga relevant teoribildning och sekundärlitteratur. bygderna i kustområdena, helt enkelt därför att Av avhandlingens titel framgår ju också att den de första missionärerna kom från Sverige. Språk- kommer att handla om präst- och mansideal. frågan blev alltså avgörande. Rörelsen spreds En av avhandlingens främsta förtjänster är emellertid inte främst genom utsända missionä- dess val av analysobjekt, nämligen lundahög- rer utan genom tidigare etablerade nätverk. kyrkligheten. Den lågkyrkliga och frikyrkliga Avhandlingen omspänner tiden 1840–1900. väckelsen har undersökts i en rad vetenskapliga Det första årtalet nämns mormonismen första monografier. Det är betydligt mer tunnsått när gången i finländsk press och vid 1900-talets det gäller studier av lundahögkyrkligheten, trots ingång tycks rörelsen ha mer eller mindre dött ut att denna hade en starkare direkt påverkan på efter det att ingen missionär besökt landet. Först Svenska kyrkans utveckling. efter andra världskriget etablerade sig rörelsen på Avhandlingen är väldisponerad, har ett lättill- nytt i Finland. gängligt språk och knyter an till aktuell internatio- Det material som författaren bearbetat är nell forskning. Med omfattande forskningsöver- imponerande stort och spritt på ett stort antal sikter och sin empiriska analys av prästmansideal arkiv och bibliotek i Finland, Sverige och icke men också av kristna mansideal överhuvud taget minst USA. under 1800-talet är avhandlingen ett viktigt För att orientera sig i detta material ställer för- bidrag till manlighetsforskningen. Detta är alla fattaren dessa frågor till det: hur introducerades goda förtjänster och innebär att avhandlingen mormonismen i Finland och vilka reaktioner också har ett betydande användningsområde. i kyrka och samhälle mötte rörelsen samt hur stämmer detta med den vetenskapliga teori TORBJÖRN ARONSON som är förankrad i socialkonstruktivismen och modellen av religiös ekonomi? Kim Östman Begreppet religiös ekonomi går i korthet ut på THE INTRODUCTION OF MORMONISM TO att samma lagar gäller på det religiösa området FINNISH SOCIETY 1840–1900 som på det ekonomiska. Olika religiösa rörelser Åbo: Åbo Akademis förlag 2010, 486 sid. kämpar för att ta »marknadsandelar» för sina Mormonismen eller som det officiella namnet »produkter» som då är det idéinnehåll man står lyder Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga för. Använder man denna teori för att beskriva har i dag cirka 10 000 medlemmar i Finland. förhållandena i Finland vid den tid då mormonis- Verksamheten är till största delen förlagd till

282 men börjar introduceras i landet så konstaterar mest intressanta i boken och belyser på ett sätt författaren att marknaden där var hård för en ny som tyvärr inte är så vanligt, det religiösa livet på nordisk rörelse på grund av den starka ställning som den s.k. gräsrotsnivå. Den lilla skaran mormoner får lutherska kyrkan hade, en position som omgavs här ett ansikte. Här illustreras också hur rörelsen och skyddades av allmänna lagar och bestämmel- spreds nästan helt och hållet genom tidigare eta-

ser. Detta gällde visserligen också den ortodoxa blerade nätverk som hade sin utgångspunkt i en kyrkohistoria kyrkan, som hade och alltjämt har samma legala från Sverige inflyttad trädgårdsmästare, Johan ställning som den lutherska. Den är emellertid en Blom. Det blev snart känt i det lilla samhället att minoritetskyrka och fanns knappast i de områden han var mormon. där mormonismen började introduceras. Hur var då hans förhållande till de lutherska Hur reagerade då den lutherska kyrkan på den prästerna? De båda kyrkoherdar som tjänst- nya rörelse som på några håll i landet försökte gjorde i församlingen under hans tid hade samtal vinna insteg? Det är väl föga förvånande att det med honom, då man förklarade för honom att inte var positivt. De första missionärerna kom han hade rätt att utöva sin religion bara han inte till Vasa i Österbotten 1875. Det blev tämligen aktivt missionerade. Samtalen tycks ha skett i en omgående konfrontation med det lokala lutherska avspänd anda. Författaren skriver också att »In prästerskapet. I artiklar i Wasabladet argumen- this connection it is significant to note that the terade den unge prästen Johannes Bäck mot den Lutheran clergy did not seem to react strongly nya rörelsen. Kyrkorådet i Vasa uppmanade to the Mormon presence in the area». Ändå också missionärerna att lämna landet »så snart fick Blom inte i fred fortsätta som ledargestalt isen på havet hade smält». Annars skulle ärendet för den lilla skaran mormoner. Men det var inte överlämnas till de statliga myndigheterna. Enligt den lutherska kyrkan som gick till aktion utan kyrkolagen av 1869 var det visserligen religions- Bloms arbetsgivare Edward Hisinger, ägare och frihet i Finland men endast i den meningen att var brukare av Brödtorps herrgård i Pojo. Han hade och en hade rätt att privat utöva sin religion, men tidigare, liksom det lokala prästerskapet, gjort all proselytverksamhet var förbjuden. klart för Blom, att han enligt lagen hade rätt att Författaren påpekar, att den lutherska kyrkan utöva sin religion men inte värva proselyter. När reagerade annorlunda mot mormonismen än Blom emellertid döpte konvertiter, fick Hisinger mot t.ex. baptister och metodister och han gör nog och skrev till landshövdingen i Nylands den helt säkert riktiga iakttagelsen att dessa och län och begärde att Blom skulle utvisas från andra väckelserörelser företräddes av inhemska Finland, eftersom han orsakade allmän förar- lekmän, medan mormonerna var utifrån gelse, bekymmer och missnöje tillsammans med kommande missionärer som skulle värva pro- de missionärer som verkat i Pojo de senaste tre selyter på finländsk botten. Dessutom såg man somrarna och arbetat på samma sätt. Hisinger inte heller mormonismen som en kristen rörelse. var dock senare beredd att låta Blom stanna Liksom inte heller mormonerna, i motsats kvar i sin tjänst hos honom, om han slutade att till baptister och metodister, betraktade den sprida sin religion. Emellertid inflöt en insändare lutherska kyrkan som en kristen kyrka. i Helsingfors Dagblad som klagade på alla de Men agerandet mot mormonerna från kyrkligt bekymmer som mormonerna orsakade i Pojo och håll var inte helt entydigt. Det kommer fram i som också, vilket är intressant, undrade varför det avsnitt i avhandlingen som utgör en s.k. case det lokala prästerskapet inte agerat kraftigare study av mormonismen i den lilla staden Pojo, mot mormonerna utan nöjt sig med att varna som ligger mitt emellan Helsingfors och Åbo. dem. Författaren menar, att det i själva verket Detta kapitel är för övrigt enligt min mening det var Hisinger som skrivit den anonyma insän-

283 kyrkohistorisk årsskrift 2012

daren för att lättare kunna gå vidare med sina en samhällsfråga som mera marginellt berörde åtgärder mot Blom. Detta skedde också och Blom religionen. recensioner ställdes slutligen inför rätta och dömdes till böter Sammanfattningsvis kan sägas att mormonis- för proselytverksamhet. Eftersom han inte kunde men hade svårt att etablera sig i Finland under betala böterna, fick han ett fängelsestraff på 28 slutet av 1800-talet. En orsak var att de utsända dagar, Tillsammans med sin familj utvandrade missionärerna kom från Sverige och därmed han sedan till Utah. endast kunde vända sig till den svenskspråkiga I Pojo var det en lekman som agerade aktivt mot minoriteten (som dock var betydligt större än mormonerna tydligen mest av sociala skäl. Det i dag). Vidare satte naturligtvis den kyrkliga lokala prästerskapets mera passiva attityd tycks lagstiftningen sina gränser. 1869 års kyrkolag peka på att de lutherska prästernas agerande inte medgav visserligen i princip religionsfrihet men var entydigt. förbjöd all proselytverksamhet. Detta drabbade Den helt entydiga och samlade kritiken kom naturligtvis alla religiösa rörelser utanför den från ett annat håll, nämligen tidningspressen. lutherska och den ortodoxa kyrkan. Mormonerna nämndes i korta notiser från Läget för mormonerna kom ändå att bli 1840-talet. När 1875 de första mormonska annorlunda. Motståndet mot dem kom natur- missionärerna anlände till Finland blev läget ligtvis från den lutherska kyrkan. Men de lokala ett annat. Som avhandlingen visar började nu prästerna agerade olika och inte alltid särskilt mormonerna att flitigt behandlas på tidnings- kraftfullt. En desto tydligare och kraftfullare sidorna. Sammanfattningsvis kan man kon- kritik kom i stället från lekmän som Hisinger i statera att tonen genomgående var helt negativ. Pojo och framför allt från den samlade tidnings- Artiklarna hade ett klart syfte. Man varnade pressen som t.o.m. gjorde klart att detta inte var allmänheten för dessa främmande missionärer. en kyrklig angelägenhet att bekämpa mormonis- De var enligt tidningarna oärliga och opålitliga men utan en samhällelig. Man såg inte främst och deras avsikter var inte goda. Det man främst mormonismen som en religion bland andra utan kritiserade mormonerna för var inte oväntat en företeelse som i sig hade element som var månggiftet. Men också för hur teokratin enligt skadliga för samhället. de uppgifter man hade fungerade i mormon- Avhandlingen får väl fram dessa huvudlinjer staten Utah. Enligt flera artiklar ägdes i denna ur det digra materialet. I den avslutande sam- kyrkostat såväl banker som fabriker av kyrkan manfattningen kommer de kanske inte fram så eller ännu värre av kyrkans diktatoriske ledare, distinkt som man skulle önska. Här framgår inte som enligt en tidning hade 35 000 slavar. att det lutherska prästerskapets agerande mot Det var enligt tidningarna sådana inslag som rörelsen inte var helt entydigt. gjorde mormonismen inte till en religion i egentlig Dessa randanmärkningar får inte förta slut- mening utan till en social företeelse, som – om intrycket att avhandlingen är ett intressant och den vann insteg i Finland – var en samhällsfara. väldokumenterat bidrag till hur den religiösa Det var därför enligt många tidningar inte främst geografin kunde se ut i Finland under den sista kyrkans sak att ta itu med den nya rörelsen utan fjärdedelen av 1800-talet. Sedan kan man statens. Tidningen Finska Wasabladet skrev diskutera om införandet av modellen om religiös t.ex. – citerad enligt avhandlingen – att kyrkan ekonomi sakligt sett tillför så mycket i samman- »should not forget that it is the authorities and hanget. not the church that have given the sword in the JARL JERGMAR hand to maintain order in society». Problemet med mormonismen var för de flesta tidningar

284 Joel Halldorf uppdelning i undersökning och analys och hur AV DENNA VÄRLDEN? Emil Gustafson, framställningen avgränsas enligt ett antal fråge- nordisk moderniteten och den evangelikala ställningar: väckelsen (Skrifter utgivna av Svenska • Hur samspelar de centrala temana i Emil kyrkohistoriska föreningen. II Ny följd Gustafsons spiritualitet med den omgivande 67)

moderniteten där varje tema analyseras bio- kyrkohistoria Skellefteå: Artos 2012, 389 sid. grafiskt, hans egen teologiska förståelse och Joel Halldorf har inom ämnesområdet kyrkohis- förhållandet till modernitet? Kap 3–7. toria vid Teologiska fakulteten i Uppsala skrivit • Hur summera det som framkommit? Kap 8. doktorsavhandlingen Av denna världen? Emil • Hur bidrar närmiljön till att forma spiritualitet Gustafson, moderniteten och den evangeli- och förhållande till modernitet? Kap 9. kala väckelsen. Syftet med denna studie är att • Vilka motiv genomsyrar spiritualiteten och undersöka relationen mellan den evangelikala hur interagerar dessa? Kap 10. väckelsen och moderniteten med predikan- • Hur gestaltas spiritualiteten i konkreta ten, poeten och författaren Emil Gustafson praktiker? Kap 11. (1862–1900) som case eller konkret undersök- • Hur förhåller sig beskrivningen av Gustaf- ningsobjekt. Metoden för studien är att jämföra sons spiritualitet i relation till modernitet till Gustafsons spiritualitet med Charles Taylors beskrivningar av relationen mellan den evang- karaktärisering av modernitet. elikala väckelsen/rörelsen och modernitet i Gustafsons spiritualitet analyseras utifrån tre tidigare forskning? Kap 12. perspektiv: centrala teman, motiv och praktiker. Undersökning I och med dessa tre perspektiv vill författaren också förnya metoden för spiritualitetsstudier Efter en beskrivning av rådande forskningsläge och bidra till förmågan att göra spiritualitetens och en biografisk skiss inleds avhandlingen med komplexitet rättvisa. Med denna hermeneutiska det som författaren kallar undersökning och i metod menar författaren att han bidrar till denna del 1 vill författaren besvara frågan hur det forskningsläge som nu råder. Teman är att centrala teman i Gustafsons spiritualitet intera- betrakta som människans faser eller händelser gerar med och är skapade av moderniteten. De i hennes resa med Gud. Motiv är de perspektiv centrala teman som författaren undersöker är som genomsyrar spiritualiteten. Praktiker är de omvändelse, kallelse, lidande, helgelse och andlig konkreta handlingar som utgör spiritualiteten. erfarenhet. Dessa teman, motiv och praktiker studeras som Gustafson förstod en människas omvändelse i, med och under överlappande och befruktande som plötslig och daterbar. Nåden var fri och vem varandra. Undersökningen är baserad på ett som helst kunde bli frälst. Denna teologi stod väl omfattande material som inkluderar sånger, i korrespondens med det som författaren kallar artiklar, böcker, brev, dagböcker, antecknings- den evangelikala väckelsen under Gustafsons böcker och almanackor. tid. Med tiden kom Gustafson att se risker av Emil Gustafson fanns under sin tid inom ytlighet med denna syn på omvändelsen och det som författaren kallar den evangelikala därmed förändra sin syn och ge utrymme för mer väckelsen, närmare bestämt helgelserörelsen, och kamp innan mottagandet av nåd. Omvändelsen visar, enligt författaren, sitt beroende av gestalter blev mer av en process. Gustafson höll dock fast som John Bunyan, John Wesley, George White- vid omvändelsens stora erbjudande av Guds nåd. field, Dwight L. Moody, Charles H. Spurgeon, Människans fria val i omvändelsen bär drag av William Boardman och Hannah Whitall Smith. modernitetens syn på människan som subjekt. Författaren klargör tydligt avhandlingens Mot modern individualism står dock Gustaf-

285 kyrkohistorisk årsskrift 2012

sons syn på individualismen som teocentrisk, lidande och sökte medicinsk vård. Senare mötte dvs. riktad och framlockad av Gud. Därmed han undervisning som rådde honom att bara lita recensioner uttrycker Gustafsons individualism både en till Guds ingripande och avstå från all medicinsk större pessimism i relation till moderniteten och behandling. Han följde dessa råd för att sedan en större optimism i relation till annan evang- igen återgå till den medicinska behandlingen men elikal teologi från samma tid. Modernitetens utan att aldrig riktigt återfå sin hälsa. Han dog av frihetsideal finns också hos Gustafson men hos denna sin magsjukdom år 1900. Gustafson vilar denna frihet i Gud. Utan män- Gustafsons syn på mänskligt lidande var niskans val av och omvändelse till Gud är män- kluven över tid. Från början såg han hela sitt niskans frihet, enligt Gustafson, inte att betrakta liv som utsatt för Guds nåd och ledning, sedan som ett gott ideal. Här skiljer sig Gustafson kom han att se sin sjukdom som något att med tydligt från moderniteten enligt författaren till Guds hjälp övervinna för att återigen återgå till denna avhandling. vilan i Gud oavsett omständigheter. Gustafson Gustafsons syn på kallelse stod i kontrast till utvecklade också en syn på lidandet som ett Guds hans syn på samhällskarriär. Som ung stod han sätt att föra människor närmare honom när själv i valet och kvalet mellan att bli predikant inget annat för Gud stod till buds. På så sätt fick och att söka en karriär inom jordbrukslivet. Efter lidandet en mening som ett liv fritt från lidande sjukdom blev Gustafson predikant, poet och inte hade. Taylor beskriver moderniteten som författare och såg efterhand detta som resultatet stående i aversion mot allt lidande. Den moderna av ett gudomligt ingripande och en gudomlig människan vill utplåna lidandet så mycket det kallelse. Gustafsons syn på en människas kallelse är möjligt. Gustafson hade en annan syn där är pessimistisk, det är gudomlig närvaro som ska lidandet hade en plats i en människas liv och ta plats. Sann kunskap kommer från ett hjärta han stod också därför för en annan syn än de som Gud berört snarare än från skickligheten i en helandepredikanter som i modernitetens anda människas rationalitet och huvud. Det är Guds såg människan äga rättigheten att vara fri från aktivitet som ska ta plats i människans passivi- lidande. För Gustafson var hela detta tänkande tet. I Charles Taylors analys är resultat en viktig alltför antropocentriskt och utan den teocen- faktor när moderniteten avgör en handlings tricitet som i allt präglade denne predikant och värde. Gustafson förväntade sig resultat i form tänkare. av människors omvändelse när han predikade. Gustafson såg tidigt bristen i en kristen tro Å andra sidan är människans bidrag enligt som bara vilade på omvändelse. Helgelsen blev Gustafson den passivitet som ger plats för Guds för honom Guds andra sätt att möta en människa aktivitet. Å tredje sidan kan människan, enligt med nåd. Först omvändelsen, sedan helgelsen. Gustafson, med sin aktivitet blockera denna Helgelsen befriade också från den ytlighet som Guds aktivitet. Gustafson befinner sig alltså i kunde finnas i den nyomvända människan. spänning och friktion till modernitetens positiva Helgelsen är att betrakta Guds nästa steg för syn på människans aktivitet men också i spänning henne. Mötet med Keswickrörelsen fördjupade till den evangelikala väckelsens frontfigurer, hans tänkande kring helgelsen som människans såsom Finney och Fransson, som i Gustafsons fortsatta seger över syndens tryne och närvaro ögon snarare litade till mänskliga metoder att i hennes liv. Helgelsen är därför en process som frambringa resultat av omvända människor än påminner om kyrkofädernas syn på männis- till Guds egen aktivitet för att åstadkomma detta. kans gudomliggörande över tid. Charles Taylor När Emil Gustafson insjuknade i svåra mag- beskriver moderniteten som självdisciplinär smärtor 1881 ville han till varje pris bli kvitt sitt utifrån människans egen och starka vilja. Här

286 finns likheter med Gustafsons betoning av den i termer av kontinuitet, distans, ambivalens och starka viljan hos människan, både i omvändel- kreativ bearbetning. Gustafsons spiritualitet nordisk sen och helgelsen. För Gustafson finns dock representerar, enligt författaren, en teocentrisk det teocentriska perspektivet, att Gud kommer snarare än en antropocentrisk modernitet. denna viljeyttring till mötes, som ger Gustafsons Författaren utvecklar sedan analysen genom

tänkande ett teocentriskt drag som vi inte kan att inkludera Gustafsons historiska kontext. kyrkohistoria återfinna i moderniteten. För att holistiskt förstå Gustafsons spiritualitet, För Gustafson var ensamhet i bemärkelsen menar författaren, måste faktorer som geografi, solitude viktig. Gustafson föredrog naturen socioekonomisk status och kulturellt klimat framför staden. Han talar i försiktiga ordalag om klargöras. Gustafsons närhet till bondesamhäl- kärlekens intimitet och inspirationens ljus men let är en viktig faktor till förståelsen av hans fastslår att andlig erfarenhet går utöver vad ord processtänkande. I hans geografiska kontext kan beskriva. Det finns ett kvietistiskt drag i detta, av att så, vänta och skörda skapas förutsätt- alltså betonandet av det egna jagets oförmåga och ningarna för hans förståelse av andligheten död, själens mörka natt. Det finns paralleller till som en rörelse och en väntan, och i relation till kväkarrörelsen och till brudmystik. I sin tolkning amerikansk helgelserörelse med urban bakgrund av Höga Visan skriver Gustafson i termer av mys- finns skillnader att observera kring hur resultat tikernas erfarenheter av unio mystica snarare än i form av omvändelser kan inväntas respektive i termer av andra evangelikala företrädares eska- hjälpas på traven. Socioekonomiskt tillhörde tologiska tolkningar. För Taylor är autenticitet Gustafson den nya och växande medelklassen. avgörande för moderniteten, att vara sann mot Hans entreprenörskap som predikant, poet och sitt eget jag. Också Gustafson talar om vikten författare finner här en förklaringsmodell. Han av att vara naturlig, till exempel när det gäller blev inte karriärist utan följde sin kallelse men bönen, men för Gustafson handlar det snarare skapade också i denna kallelse en frihet och om att vara vaksam så att inte jaget står i vägen ett oberoende som tillhörde just den växande för Gud. Gustafsons autenticitet handlar om att medelklassen. Också hans byte av samfund, från människan ska finna Gud och inte stanna vid sitt den då mindre respekterade Frälsningsarmén eget jag. Återigen teocentricitet och inte antropo- till det mer respekterade Helgelseförbundet kan centricitet. Taylors autenticitet är sista utposten förklaras i dessa termer. för människan att stå stadigt när strukturer, Olika motiv genomsyrar Gustafsons spiritua- traditioner och naturen själv givit vika i moderni- litet. Det första är Gud, uppfattad som framför tetens världsbild. För Gustafson förblir naturen allt kärlek, en personlig, föräldrakärlek riktad fylld av Guds närvaro och fungerar därmed som mot varje människa som individ. Ett andra ett komplement till hans erfarenhet av Gud inom motiv är hans pessimistiska antropologi, att människan. Ungefär som i sången »Jag tror på människan, om hon är hänvisad till sig själv, är en Gud som bor inom mig och som bor i allt ohjälpligt frånvänd sin Gud. Spänningen mellan utanför» (Christina Lövestam). dessa båda motiv är fundamental i Gustafsons spiritualitet och når sin höjdpunkt i Gustafsons Analys tolkning av lidandet som Guds yttersta väg att Författaren kallar avhandlingens del 2 för analys låta en människa förstå i vems kärlek hon ytterst och här vill författaren ytterligare undersöka befinner sig. Ett tredje motiv hos Gustafson är det material som presenterats i del 1. Med ny synen på livet som en konstant kamp. Gustafsons terminologi klargör författaren resultat som pre- andlighet är betrakta som melankolisk, inte bara senterats i del 1. Relationen mellan Gustafsons i synen på lidandet, utan i erfarenheten av livet spiritualitet och Taylors modernitet analyseras

287 kyrkohistorisk årsskrift 2012

som sådant. Människan är en främling i världen, skapar det explicita uttryck för modernitet som förlorad utan Gud, och samtidigt aldrig riktigt Gustafson enligt författaren representerar. recensioner tillfreds, trots Gud. Ödmjukhet är ett fjärde Den evangelikala väckelsen och moderniteten motiv och Gustafson ser ödmjukhet som det kristna idealet för livet. Stolthet är dess motsats, I avslutningen av avhandlingen relateras studiens människans stolthet som är en viktig del av resultat när det gäller Emil Gustafson till tidigare modernitetens antropologi, medan ödmjukhet forskning kring den evangelikala väckelsen och rimmar väl med Gustafsons teocentriska spi- moderniteten. Författaren beskriver tre modeller ritualitet. Det femte motivet är livet i centrum för relationen mellan modernitet och evangelikal snarare än undervisning, personlig erfarenhet väckelse. Den första representerar Peter Gay och snarare än teoretisk kunskap, hjärtats tro snarare den beskriver den evangelikala väckelsen som en än reflektionen över densamma. Dessa fem motiv reaktion mot modernitetens framväxt i form av interagerar i Gustafsons spiritualitet i spänning, upplysning. Enligt författaren finns svagheter i konflikt och i harmoni. Så ser hans andliga med ett sådant tänkesätt. Det respekterar inte universum ut. integriteten i en sådan komplex rörelse som den Författaren ser praktiker, i denna avhandling, evangelikala väckelsen. Den andra modellen som konkreta aktiviteter som realiserar spiri- ser den evangelikala väckelsen i kontinuitet tualiteten hos Gustafson. Fem olika praktiker med moderniteten. Detta synsätt representeras finner författaren. Det är sammankomster för att till exempel av de svenska och tyska studierna samla, för kristen tro, nya människor, det är sam- av pietismen. Här poängteras individualismen, mankomster för att samlas, alltså de som i tro subjektivismen och det anti-auktoritära draget brukar samlas, det är bön, det är att gå i lidandets i den evangelikala väckelsen som stående i kon- skola och det är de olika former för skrivande tinuitet med modernitetens uttryck. Återigen som finns i Gustafsons universum: dagböcker, menar författaren att svagheten i denna tolkning brev och bokföring. Alla dessa praktiker har är att den inte nog respekterar integriteten och ett telos, ett ändamål, som rotfäster dem dels i komplexiteten i den evangelikala väckelsen. Den de tidigare beskrivna temana, dels i motiven för tredje modellen kallar författaren differentie- spiritualiteten. Till exempel har sammankomster ringsmodellen. Här beskrivs den evangelikala för att samla nya människor omvändelsen som väckelsen som ett uttryck för modernitet. Denna ändamål. I avhandlingen tydliggör författaren väckelse behöver förstås i relation till modernite- dessa praktiker som avgörande för att Gustafson ten, men denna relation förklarar inte varje drag distanserar sig från några av modernitetens i den evangelikala väckelsens integritet och kom- kännetecken enligt Charles Taylor. Det är prak- plexitet. Den evangelikala väckelsen äger i all sin tikerna som är denna avgörande skillnad mellan komplexitet sin egen integritet. Det finns inte Gustafson och Taylor. Det är praktikerna som heller bara en modernitet för den evangelikala skapar det egna rum för Gustafson som gör väckelsen att relatera till utan flera moderniteter honom självständig i sin modernitet. Den pes- varav den evangelikala väckelsen, enligt förfat- simistiska antropologin har till exempel sin rot i taren, också själv är en. sammankomsterna för att samla nya människor Slutsats och föra dem till omvändelse. Den positiva synen på lidandets funktion vilar i praktiken av att gå Syftet med denna studie, enligt författaren, har i lidandets skola. Dessa praktiker transformerar varit att undersöka relationen mellan den evange- hos Gustafson den omgivande moderniteten och likala väckelsen och moderniteten och detta med Emil Gustafson som case eller konkret undersök- ningsobjekt. Slutsatsen är, enligt författaren, att

288 Gustafson är ett eget uttryck för modernitet, men kal väckelse utifrån teologi och idévärld? Och är annorlunda än den definition av modernitet som det verkligen så att siktet är inställt på teologi och nordisk presenterats av Charles Taylor. Detta indikerar idé? Är det inte just det livet, det sociologiska eller också, enligt författaren, att den evangelikala praktikerna som gör själva skillnaden? väckelsen som sådan inte ska förstås varken som Författaren definierar termen evangelikal

anti-modern eller som entydigt modern, utan som protestantiska rörelser med historiska kyrkohistoria som ett eget uttryck för modernitet. rötter i 1600-talets pietism, som läromässigt betonar erfarenheten av personlig omvändelse Kritik och utvecklar former och metoder för att främja Syftesformuleringen i denna avhandling är att detta, ofta inom baptismen, metodismen, hel- studera/undersöka relationen mellan den evang- gelserörelsen och pingstväckelsen – och detta elikala rörelsen och moderniteten utifrån ett utifrån hur dessa människor uppfattade sig själva konkret fall, evangelisten Emil Gustafson, pre- (s. 34ff). dikanten och sångförfattaren. Jämför översätt- När det gäller att definiera Gustafson som evang- ningen i Summary: »preacher, poet and prolific elikal argumenterar författaren utifrån refe- writer» (s. 333). Är det en rikedom eller nödvän- renser. Men känns det inte som att författaren dighet att etikettera avhandlingens objekt med ibland trycker in Gustafson i ett konfessionellt olika presentationer, eller vinner en vetenskaplig sammanhang som är mindre än studieobjektets framställning på stringens in i minsta detalj? egen storhet? Metodiskt sker detta i undersökningen genom Författaren ringar in begreppet »modernitet» en jämförelse med den beskrivning av modernitet utifrån litteraturvetaren Torsten Petterssons som återfinns hos Charles Taylor. Undersökning- precisering. Sedan argumenterar han för Charles ens studieobjekt är alltså Emil Gustafson, och Taylors karaktärisering av modernitet. Vad är materialet för detta studium är den empiri som det som gör att Torsten Petterssons inringning finns kring denna gestalt. Argumentationen för av modernitet inte räcker för detta studium? detta studium är mycket bra. Författaren hänvisar till Charles Taylors analys På avhandlingens omslag talas det om väckel- av moderniteten som främjande individualism, serörelsernas relation till moderniteten. Väl inne i instrumentell rationalitet, syn på lidande, disci- texten presenteras den evangelikala rörelsen som plinering, autenticitetsetik, optimism, frihetsi- framvuxen under den moderna tiden. Det talas deal, kapitalism, tilltro till metoder, förnuftstro, vidare om den svenska evangelikala rörelsen, professionalisering, idealet att göra karriär, om de mindre institutionaliserade evangelikala rättighetstänkande, kontroll, introspektion, väckelserörelserna. Termen »den evangelikala demokrati, det vilsna jaget och avmystifieringen väckelsen» nämns första gången på s. 17. På s. av naturen. Jag undrar: hur används Taylors 32 klargör författaren att »den evangelikala modernitetskaraktärisering konkret i analys- rörelsen» och »den evangelikala väckelsen» är delen i relation till författarens egen analysdel? att betrakta som synonyma begrepp. Argumen- Man skulle kunna tänka sig ett massivare använ- tationen för terminologin »den evangelikala dande av Taylors mångfacetterade skrivande, väckelsen» är dels att sätta in Emil Gustafsons till exempel utifrån s. 642–656 i A Secular Age, sammanhang internationellt, dels att denna och fundera över Gustafsons kärleksfulle för att väckelse enligt författaren är teologiskt och inte säga humanistiske Gud och den gnutta till idémässigt distinkt och inte bara att betrakta teologisk liberalism i förhållande till teologisk som en väckelse sociologiskt. Men blir inte också ortodoxi och evangelikal teologi, som också tanken på livet framför läran, lite problematisk finns i andra uttryck för väckelsekristendom. Jag med denna tydliga argumentering för evangeli-

289 kyrkohistorisk årsskrift 2012

funderar över det faktum att de kategorier för avhandlingens undersökningsdel. Den andra modernism som används som analysverktyg bara delen, del 2, kallar författaren avhandlingens recensioner är några få av dem som står att finna hos Taylor. analysdel. Samtidigt kallas hela avhandlingsar- Min fråga är egentligen hur författaren ser sin betet en undersökning. Skulle annan terminologi uppgift vara att göra rättvisa åt en gigant som vara mer klargörande? Charles Taylor inte minst utifrån hänvisandet till Undersökningsdelens uppgift är att ta fram två av hans stora och mycket omfattande verk. underlag för analysen i avhandlingens andra del. Författaren försvarar utifrån studieobjektets Analysdelens summering behandlar frågor integritet sitt val att inte överanvända Taylors kring kontinuitet, individualism, distans, synen studie som analysredskap utan att låta undersök- på lidande, ambivalens, instrumentell rationali- ningen av Gustafson utifrån Taylors studier kasta tet, kreativ bearbetning, synen på frihet. Miljön ljus och förståelse över det som gagnar studiet är konkreta historiska faktorer, geografiska, av Gustafson bäst. Det tyder ändå på tanken socioekonomiska och kulturella. Motivens om en alternativ studie, att avhandlingen hade beskrivning är »Den kärleksfulle Guden», kunnat skrivas på ett annat sätt med tydligare »Den bortvända människan», »Det kampfyllda användning av Taylors redskap. Jag kan också livet», »Den ödmjuka livshållningen» och »Livet fundera över avhandlingens progressivitet just framför läran». Motivet »Det kampfyllda livet» i modernitetsanalysen eller användandet av är intressant. Taylors insikter. Finns det enligt författaren en Författaren pekar på praktikernas avgörande progressivitet i användandet av Taylors redskap betydelse. Instrumentell rationalitet var från undersökningsdelen till analysdelen? För- oförmögen distans på grund av praktiken i fattaren menar också att Taylors beskrivning av verksamhet. De distanseringar han mäktade moderniteten diskuteras kritiskt. Var exakt sker bottnade i praktiker som pessimistisk människo- detta? Eller är det en kritisk läsning av Gustafson syn och möten att samla, positiv syn på lidandet som menas utifrån Taylors tidigare karaktärise- och lidandets skola och andlig syn på naturen ring av modernitet? och förankringen i profan praktik, jordbruk.

Spiritualitetsstudie Spiritualitetsmetod

Jag uppfattar denna avhandling som en bio- Författaren skriver inom disciplinen kyrkohis- grafisk spiritualitetstudie, där utgångspunkten toria men undersökningens vetenskapliga genre är det biografiska objektets eget värjande mot beskriver författaren som ett studium i spirituali- och beroende av moderniteten. Författaren tet där författaren också vill utveckla de redskap beskriver avhandlingen på olika sätt, som en för dessa studier som på svensk mark initierats biografiskt inriktad fallstudie, nära den exis- av framför allt forskarna Alf Härdelin och Ulrik tentiella biografin, och som en biografisk skiss. Josefsson. Författaren ser studieobjektets egna källor som Det studieobjekt författaren ställer sig framför, en tillgång i detta studium och inte som ett käll- dvs. Emil Gustafsons spiritualitet, beskriver för- kritiskt problem då studien handlar om Emil fattarens som Gustafsons egen livsvärld. det levda kristna livet, det vill säga det i livet som utgör en Samtidigt använder författaren andra källor medveten respons på vad som uppfattas som en gudom- lig verklighet. Denna respons är beroende av historiska som kompletterande material, källor som skulle omständigheter. Att studera spiritualiteten innebär kunna ses som stående Emil Gustafson kritiklöst att undersöka de centrala aspekterna i detta liv. Dessa nära. Finns det anledning att tydligare skilja på benämns som teman, motiv och praktiker. (s. 21) olika källor i hänvisandet än så som nu sker? Den första delen, del 1, kallar författaren

290 Kategorierna teman, motiv och praktiker, menar som myndigförklarad, som otillräcklig i sig själv, författaren, bestäms i relation till studieobjektet. men som tillräknad ansvar inför Gud? Är det nordisk Det är inte mängden av förekomster av ett tema, funktionen som är färgen i detta spiritualitets- som hos andra spiritualitetsforskare, utan det är studium? Alltså den avgörande faktor som förfat- en identifikation av teman som sker genom en taren saknar i Ulrik Josefssons mer läromässiga

hermeneutisk process. Samtidigt säger förfat- spiritualitetsstudie? kyrkohistoria taren att dessa teman analyseras med utgångs- Summa summarum punkt i ett specifikt modernt inslag: individua- lism, instrumentell rationalitet, synen på lidande, Skulle poängen med denna avhandling egentli- disciplin och autenticitetsetik. gen kunna beskrivas så att det finns ett gräns- Jag skulle vilja ha den metodiska klarheten snitt mellan de olika mängderna evangelikal ytterligare belagd. Vad exakt är metoden? Hur väckelse och modernitet där Emil Gustafson som sker identifikationen av dessa teman i en her- predikant, poet och författare befinner sig och att meneutisk process och vad och varför utgångs- avhandlingens poäng handlar om partikularitet punkten i ett specifikt modernt inslag? Vad är den och inte om evangelikal väckelse i stort? metodiska innovationen för spiritualitetsforsk- Är avhandlingens nya kunskap koncentrerad ningen som författaren menar sig tillföra? till Emil Gustafson, och svensk helgelserörelse, Undersökningsdelen av avhandlingen är – i motiveringen av undersökningen, snarare än enligt min mening – inte att betrakta som en till den stora frågan om hur evangelikal väckelse explorativ studie där författaren ser vad som och modernitet förhåller sig till varandra? Är finns att se utan snarare finner det som han är det egentligen det som författaren antyder med där för att söka. Aristoteles’ ord om att sanningen finns i det par- Jag kan också fundera över vad som exakt är tikulära? skillnaden mellan tema och motiv när det gäller Är slutsatsen av denna avhandling egentligen – beskrivningen av människan. Tema är husets på den fråga som avhandlingsförfattaren ställer form, enligt författaren, motiv är husets färg. När sig – att både evangelikal väckelse och modernitet det gäller omvändelsens tema summerar förfat- är mer komplicerade verkligheter än tidigare dis- taren, att Gustafson är bärare av en pessimistisk tanseringar dem emellan givit uttryck för? människosyn. Vidare utforskas människosynen i Är det också så att denna slutsats egentligen termer av det vilsna jagets utgångspunkt när det finns i Taylors och andras karaktärisering av gäller andlig erfarenhet. Under motiven studeras modernitet, med modernitet som »ett konglome- den bortvända människan som ett sådant motiv. rat av olika tendenser»? Nog talar Taylor själv Terminologin kan också vara att Gustafson är i termer av multipla moderniteter? Inte är detta bärare av en negativ människosyn, eller att hos avhandlingens nya kunskap? Gustafson finns en begränsning av individua- När författaren ställer frågan om vad moder- lismen som kanske är den bästa formuleringen niteten gör med kristen tro: är det egentligen inte för det samlade studieresultatet. Vad är män- en större fråga kring alltings kontextualisering niskosyn efter motivstudiet jämfört med tidigare alltid och överallt? Borde inte epilogens viktiga efter temastudiet? Vad slags ny kunskap sker samtal finnas med tydligare i hela avhandlingens genom motivstudiet och är det förklaringen till diskurs? att pessimistisk människosyn blivit negativ män- I denna spiritualitetstudie över predikanten, niskosyn? poeten och författaren Emil Gustafson kartläggs Skulle man inte också i en spiritualitetsstudie en gestalt som inte tidigare inom forskningen kunna beskriva människan hos Emil Gustafson har studerats grundläggande på detta sätt. Författaren placerar därtill denna gestalt inom

291 kyrkohistorisk årsskrift 2012

de rörelser och väckelser som florerade under senare del». Den egentliga undersökningen sent 1800-tal i Sverige och författaren bidrar till omfattar, i avhandlingens del II, en genomgång recensioner förståelsen av komplexiteten i dessa rörelser och av »Prästedsdebatten i kyrkomötena 1868–1893» väckelser. Författarens källstudium är noggrant och i del III »Analys och uppföljning». och väl initierat. Författarens utarbetande av en mer sammanhängande och komplex metod för Förf. har mycket breda kunskaper om 1800-talets spiritualitetsstudier är innovativt och självstän- samhälls- och kyrkoliv i vårt land. Del I inleds digt. I avhandlingen jämförs också denna med med en bakgrundsskildring av och översikt över den modernitetskaraktärisering som utvecklats prästedens historia i Sverige fram till 1868, där av Charles Taylor. Denna jämförelse fördjupar förf. gör de verkligt breda svepen. Den första förståelsen av Emil Gustafsons profil. Förfat- person som nämns är »Gregorius den store (påve taren vill också med denna biografiska studie 590–604)». Vi får därefter följa biskopseden och generalisera resultatet till att gälla jämförelsen den därur postulerade prästeden. Förf. visar hur mellan det som författaren kallar den evang- de svenska prästerna under 1600-talet, reforma- elikala väckelsen och moderniteten i stort och tionens konsolideringsperiod, skriftligen skulle genom sitt studium betona komplexiteten i dessa underteckna en »obligation». Före KL 1686 båda skeenden. hade prästeden varit knuten till prästexamen och avlagts inför domkapitlet och inte utgjort ett RUNAR ELDEBO liturgiskt moment vid ordinationen. Förf. visar här en distinktion mellan prästed och prästvig- Ingvar Bengtsson ningslöften: Prästeden var »en bekräftelse av »ALLT DETTA LOVAR JAG.» de redan avlagda förbindelserna» (s.36). Det är Löftesmomentet vid prästvigning, med alltså genom KL 1686, som man kan säga. att särskild hänsyn till debatten om prästeden den efterreformatoriska, distinkta prästeden vid kyrkomötena 1868–1893 och dess senare följder (Bibliotheca historico- har sin start i vårt land. Den utformades så, att ecclesiastica Lundensis 52) kungamakten fick ett väsentligt inflytande över Skellefteå: Artos 2011, 597 sid. prästerskapet, till skillnad från den relativa frihet i detta avseende som rådde i Laurentius Petris Den 11.11 2011 försvarade Ingvar Bengtsson KO 1571 och i Johan III:s Nova Ordinantia sin doktorsavhandling i kyrkohistoria vid Lunds 1575. De stränga prästlöftena i KL 1686 gillades universitet. Han behandlade där kyrkomötes- inte av prästerskapet, eftersom de föreföll ställa debatten om prästeden fram till och med 1893. strängare krav på präster än på övriga kyrko- Vid disputationen var jag förordnad som fakul- medlemmar. Att det stadgades att präster skulle tetsopponent och denna recension bygger på de hålla sig ifrån »Lättfärdigheet i umgänge, och synpunkter jag då tog upp till diskussion. öfwerflödigheet i Maat, Dryck och Kläder, […] Avhandlingens innehåll gäckeligt och slemt Snack, förarglige giärningar och ohöflige åtbörder», kunde ge anledning till Boken är strukturerad i tre huvuddelar, vilka förmodan att sådant vore särskilt vanligt bland tillhopa är indelade i 17 kapitel, som i sin tur just dem. Kraven framställdes både 1689 och är uppdelade i ett stort antal underavdelningar. 1719, men ändring blev det inte förrän 1829. I avhandlingens del I ger förf., efter en kort Ett långt avsnitt i del I, 1.3, rör »Tankestrukturer bakgrundsteckning, en bred översikt över den och händelser under 1800-talet». Förf. gör här en samhälleliga och politiska situationen: »Tanke- överblick över 1800-talets kyrkoliv inställt i sam- strukturer och händelser under 1800-talet, som hällsdebatten. Han knyter an till den förändrade kan relateras till prästedsdebatten under seklets normbildningen efter 1809 och dess grundlagar

292 med regeringsform, tryckfrihets-, riksdags- och Förf. grupperar både argument och debattörer. successionsordning. De nya kyrkliga böckerna, Han visar på olika sätt hur edskritikerna hör nordisk till vilka prästerna var förpliktade, sattes, som hemma i det lågkyrkliga och politiskt liberala känt, i fråga. Enhetskyrkan började krackelera. lägret och gör också demografiska beräkningar Den gamla hustavlans värld började ersättas av debattörskollektivet. Det var 1878 »företrä-

med ett samhälle som vilade på ett naturrättsligt darna för den uppsaliensiska lågkyrkligheten kyrkohistoria fördrag mellan medborgarna. Man övergav nu [som] tydligt drev edsfrågan i riktning mot alltmer begreppet »undersåte». Individualismen förändring av vissa formuleringar och begräns- började växa fram. Prästrollen förändrades från ningar av edens användning». Kyrkomötet 1878 att ha varit en verbi divini minister till att bli dyg- leder fram till att en ny eds formulering antas. delärare och lycksalighetspredikant. Förf. tar här Den återges i boken på s. 472–473. också upp kröningsederna och deras religiösa roll. Förf. vill också visa hur det från kyrkomötet I kap 1.3.4 diskuteras representationsreformen 1883 går att utläsa kyrkogeografiska skillnader och prästernas argumentering relaterad till deras när ledamöterna intog ståndpunkt. Han lyfter teologiska förpliktelser och i 1.3.5 den framväx- fram den s.k. edspetitionen, som spelade en roll ande religionsfriheten. I 1.3.6 går förf. vidare för sakens gång. Sammanlagt 1 417 präster under- om det söndervittrande enhetssamhället och tar tecknade en petition till kungen att prästeden upp laga skiftets och folkskolestadgans betydelse skulle bytas ut mot enkla frågor och svar. En härvidlag. I 1.3.7 är det motsvarande bakgrunds- första version med endast 789 namnunderskrif- svep över nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och ter hade sommaren 1883 överlämnats till Oscar frikyrkorörelsen. En intressant jämförelse är, när II. Denne hade då själv föreslagit att – inför det förf. lyfter fram t.ex. barnmorskeeden, som ett kommande kyrkomötet – samtliga präster skulle exempel på detta, av befattningseder reglerade erbjudas möjlighet att underteckna. På bara samhälle. Avsnitt 1.3.8 rör 1800-talets tekniska några veckor fördubblades antalet petitionärer utveckling och de konsekvenser detta förde med till att omfatta 2/3 av hela prästkåren. Kungl. sig i form av ökad mobilitet och demografiska Maj:t lät därefter domkapitlen yttra sig över förändringar. Sammanfattningsvis menar förf., deras framlagda förslag. Förf. redovisar och ana- att prästedsdebatten inte går att förstå utan lyserar samtliga inkomna remissvar, i huvudsak denna osedvanligt breda kontextualisering. Han kritiska. Debatten om eden började nu röra sig visar hur han är grundligt inläst på tidens förhål- främst kring ordalydelsen i dess inledning och landen. avslutning. Vid kyrkomötet 1888 framträdde allt tydligare Den egentliga undersökningen börjar först på Waldemar Rudin och som de s. 123, i undersökningens del II. Förf. låter oss båda huvudlinjernas främsta företrädare. Upsa- där med stor noggrannhet följa edsfrågans alla liensisk lågkyrklighet stod emot lundensisk hög- debatter vid 1800-talets kyrkomöten. Det börjar kyrklighet. Nu hade, som förf. visar, motståndet med att enskilda ombud motionerar om edens mot prästeden ökat kraftigt sedan föregående avlägsnande på ena eller andra sättet. Efter varje kyrkomöte, men avgörandet skulle inte komma avsnitt följer ett sammanfattningsavsnitt, som för förrän fem år senare. 1873 rubriceras »Inte mycket av positioneringar Vid kyrkomötet 1893 kom det stora avgöran- men en analys», som1878 växer till »Antydan det. Då hade Kungl. Maj:t gjort en skrivelse till till positioneringar och en analys», och därefter kyrkomötet där man lade fram ett lagförslag 1883–93 blommar ut till »Positioneringar och om prästedens utbytande mot ett högtidligt analys». Den subtila rubriksättningen visar oss löfte. Detta sammanföll, såsom av en händelse, hur leden successivt sluts och debatten stegras.

293 kyrkohistorisk årsskrift 2012

med kyrkohandbokskommitténs förslag till nya teologiskt, själavårdsmässigt, kateketiskt och ett löften i prästvigningsliturgin »för den händelse gudstjänstperspektiv. Det är dessa perspektiv på recensioner propositionen skulle vinna gillande i kyrkomö- prästeden som förf. därefter vill diskutera. Han tet». Också här har förf. en utförlig redogörelse vill visa hur prästeden gav prästen en offentlig- för diskussionen för och emot edsanvändning vid rättslig ställning och gav denne rätt att genom prästvigningar. Här kommer framställningen sin vigning förrätta t.ex. vigsel med civil rättsver- också in på ett näraliggande område, nämligen kan. Själavårdsmässigt vill förf. koppla samman bekännelsefrågan vid prästvigning. Vad var det edsavläggelsen med prästs tystnadsplikt. (En ordinanderna förpliktade sig till? Avhandlingens tillfällighet att notera i sammanhanget är, att, huvudfråga (s. 20) gäller själva edsformeln, alltså mellan avhandlingens tryckning och disputatio- hur och med vilken kraft ordinanderna vid präst- nen hösten 2011, kom kyrkomötet att fatta beslut vigningen förpliktade sig till något. Detta är när- att ändra i ordinationslöftena, och där infoga en besläktat, men inte sammanfallande med frågan explicit förpliktelse till tystnadsplikten.) Frågan om edens/löftets materiella innehåll, edsföremå- om edens gudstjänstperspektiv berör dess plats i let; vad var det de förband sig till? Frågan gäller ordinationsritualet. I ytterligare en fyrdelad skiss hur därvid begreppet »Svenska kyrkan lära» skall belyses hur de fyra områdena mycket konkret uppfattas och förstås. Det är slutligen kyrkomö- hänger samman med utvecklingen i samhället. tet 1893 som fattar beslut om edens avskaffande och som godkänner kyrkohandbokskommitténs Förf. vill i del III, »Analys och uppföljning», förslag beträffande förpliktelseformuleringen. närma sig eden utifrån olika infallsvinklar. Han Efter sin utmärkta genomgång av alla kyrko- vill svara på frågan om vad ed/löfte definitions- mötena gör förf. i kapitel 2.7 en sammanfatt- mässigt är och visa hur eden band samman kyrkan ning av hela perioden. Här diskuteras de olika och staten. Saken hade problematiserats av lun- »inflödena» i frågan, motioner, prästerskapets dabiskopen Vilhelm Flensburg. Via Luthers syn petition, domkapitlens remissvar, Kungl. Maj:ts på eden pekar denne på ett förbud i Bergspredi- skrivelse om kyrkohandbokskommitténs formu- kan att svärja enskilt, men att det, när den kristna lering. Alla krafter drev på åt i stort sett samma överheten så krävde, var möjligt för en kristen håll – utom domkapitlen. att svärja ed. På så sätt glider förf:s framställ- I kap 2.8 gör förf. en argumentöversikt utifrån ning över mot att diskutera religionsfrihet och det system som Arne Næss och hans Osloskola statskyrkosystemet i edsperspektiv. I kapitlet 3.5 har byggt upp. Med det denne kallar »en pro et om det förf. kallar »garantiaspekten» diskuteras contra-översikt» markeras komplexiteten vid edens nödvändighet för att ge församlingarna aktörernas ställningstagande. Förf. har i detta just trygghet och försäkringar vad gäller prästens kapitel samlat alla argument, och ställt samman tro och lära; de skulle s.a.s. inte behöva utsättas dem på ett innehållsorienterat sätt. Argumenten för vad som helst i det avseendet. Efter ett avsnitt är så många, att framställningen i avhandlingen 3.6 om edens tradition och helgd gör förf. i 3.7 kommit att omfatta 24 trycksidor. Jag återkom- utblickar mot och jämförelser med olika övriga mer nedan till en diskussion den næsska metodens eder eller högtidliga löften, för domare och vid tillämplighet i sammanhanget. vigsel med genomgång av löftesmomenten i det Översikten följs av en analys av debattens svenska vigselritualet från 1600-talet och framåt. återspegling i tankestrukturer och händelser I kap 3.8. (med koppling till boktitelns »’och dess under 1800-talet. Kapitel 2.9 skall alltså ses senare följder’», alltså satt inom citationstecken) också mot bakgrund av kapitel 1.3. Förf. lyfter avslutas boken med en diskussion om den andra nu in argumenten i en fyrfältsmodell: i resp. rätts- prästvigningsfrågan vid 1903 års kyrkomöte

294 liksom i 1900-talets kyrkohandböcker 1917 och det torde det göra i många fall. Brev, dagböcker 1942. och andra handlingar hade kunnat ge underlag nordisk för en analys av skälen till deras ställningstagan- Källorna den. Genom sin metod att immanent stanna vid Undersökningen bygger huvudsakligen på kyr- själva kyrkomötesdebattens ordalydelse, så som

komötestrycket, det ligger i sakens natur och

den förekommer i protokollen, är det fara värt att kyrkohistoria framgår av boktitelns »med särskild hänsyn de egentliga bevekelsegrunderna blir obeaktade. till»-begrepp. Utifrån de frågor som ställs s. Debatten förekommer inte i ett vakuum utan 13 är det dock anmärkningsvärt att förf. låter står, som allt mänskligt liv, i dynamik med sin sin analys begränsas på så sätt och i varje fall omvärld. Sålunda har här endast breven från efter 1889 inte tar t.ex. riksdagsdebatten med i Billing till N.J.O.H. Lindström använts, men bedömningen av varför kyrkomötesombuden inte ens dennes svarsbrev i andra riktningen. argumenterade som de gjorde. Det är knappast Lindströms brevsamling är den enda samtida möjligt att förstå den ena debatten utan att otryckta källsamling som använts för perioden också beakta den andra. Av bokens biografiska 1865–1893. Säkert kunde information finnas appendix framgår att åtskilliga av de omnämnda att hämta också i t.ex. biskoparna Beckmans, kyrkomötesaktörerna satt i riksdagen. Också där Johanssons, Keijsers, Lövgrens eller Rundgrens framförde de sin ståndpunkt. Saken är inte utan stora samlingar; åtskilliga omnämnda lekmän principiellt intresse. Att kyrkomötet verkligen har också arkiv tillgängliga för forskningen. Det tog intryck märker vi av härnösandsbiskopen är rimligt att tänka sig att vi genom en sådan Martin Johanssons argument att »riksdagen har breddning av källmaterialet skulle fått klarlagt tillstyrkt att prästeden byts ut mot löfte», s. 220f., tankestrukturer och händelser av avgörande det som förf. i sin pro et contra-lista definierar betydelse för avhandlingens grundläggande som »P3P3P1P5P2». Den fråga som uppkommer fråga, men som inte kommit på pränt i kyrkomö- är huruvida kyrkomötet – som så många gånger tesprotokollen, t.ex. riksdagspolitiska hänsyn. förr och senare –ansåg sig förpliktat att följa Skälen för ett ställningstagande står inte alltid riksdagen eller om det i sitt beslutfattande stod på själva raderna i kyrkomötesprotokollet. Med alldeles fritt. Var det reellt möjligt att kyrkomötet sådant material kunde förf. fått hjälp inte bara att och riksdagen intog olika ståndpunkter i frågor beskriva argumenten, utan även att förklara och på den politiska agendan? Det går nämligen inte hjälpa oss att förstå dem. att förstå och förklara kyrkomötesdebatten, utan I bokens förord får vi veta att avhandlings- att i förklaringsargumenteringen beakta och ta projektet började inom ämnet etik, men av olika hänsyn också till dess omvärld. En sådan vidare skäl kom att fullföljas i kyrkohistoria. Mate- diskussion hade här inte bara fördjupat analysen, rialurvalet och den metod som huvudsakligen utan också bidragit till att lyfta avhandlingen använts synes mig mera motsvara vad som gäller över den omedelbara empirin och gjort den till för en systematisk-teologisk textanalys, än för ett bidrag också på ett bredare plan. en empirisk, kyrkohistorisk förklaring av ett Förf. har analyserat aktörernas inlägg; i ett skeende. Kyrkohistorisk forskning går några steg appendix finns utförliga biografier över fler än vidare för att finna de adekvata svaren på sina 60 kyrkomötesombud. Det finns utifrån vad som frågor. nyss sagts anledning fråga sig om inte detta påfal- När förf. alltså vill förklara förpliktelseformu- lande stora intresse för ombudens antecedentia leringen så gott som uteslutande utifrån kyrko- och personliga sammanhang också borde ha lett mötesprotokollet och inte med hänsynstagande till en grundligare källeftersökning, genom att gå till kyrkomötesdebattörernas tankar och det till deras egna arkiv i den mån sådana finns – och

295 kyrkohistorisk årsskrift 2012

vidare sammanhanget, bortser han från att det forskare använt som neutralt begrepp hade varit samtidigt pågick en annan debatt, om förpliktel- klargörande som neutralt analysverktyg. recensioner sens föremål: Till vilken bekännelse skulle präst- Syfte och frågeställningar kandidaterna förhålla sig? Hur omfattande var Svenska kyrkans bekännelse? Det var om detta På sid. 13–14 formuleras de sex frågeställningar som den stora slutstriden stod vid kyrkomötet som står i fokus. Det handlar om »tankestruk- 1893. De argument som under åren tagits och turer och händelser» och »hur man argumente- givits om den saken har rimligen också kunnat rat». En central fråga är hur själva edsinstitutet vara pro et contra-argument i fråga om själva definieras. Förf. vill klarlägga de problem i förpliktelseformuleringen. Efter den debatten – kyrka och samhälle som är sammankopplade såsom en påverkansfaktor på det komplex förf. med edsanvändning: »Vad kan ur kristen etisk vill utreda – letar man förgäves i avhandlingen. synpunkt sägas om fördelningen av problemen Dessa samtidiga debatter om näraliggande mellan dessa parter?» Vi ser åter hur förf. i sin dis- ämnen gled in i varandra – måhända inte i kyrko- putationsavhandling inte tydligt valt väg mellan mötets talarstol, men i ombudens tanke och sinne ämnena etik och kyrkohistoria. och överläggningar man och man emellan. Det är En vetenskaplig problemlösning syftar till att rimligt att tänka sig – och känt från Arne Strängs beskriva, förklara och förstå. Frågorna s.13–14 är viktiga, men tyvärr otryckta licentiatavhandling närmast deskriptiva, utpekande av tankestruk- Från prästed till prästlöfte. Bekännelsedebat- turer och händelser och argumentationslinjer: ten i Svenska kyrkan 1893 (1968) – att dessa Den mera grundläggande frågan »varför?», hade båda debatter och ställningstaganden hänger hjälpt läsaren att förstå skeendet. samman, personellt och argumentativt. Det är ju När det gäller en kyrkohistorisk undersök- förklaringen till varför skeendet blev som det blev ning får jag likaså anmäla tveksamhet inför den som förf. har till uppgift att söka. tredje frågans lydelse: »Hur kan argumenten och beslutet bedömas?» Vem som gör bedömningen Ed och löfte framgår inte. Det framgår inte vilket historieve- I terminologiavsnittet hade läsaren varit betjänt tenskapligt problem som förf. på så sätt vill lösa. av en ordentlig metodisk analys av hur begreppen Frågan kan efter sin lydelse få vilket svar som »ed» och »löfte» kommer att användas, i all helst. synnerhet som boktiteln handlar om »löftesmo- Boken är disponerad i de tre huvuddelarna, mentet», medan det redan på bokens första rad (s. bakgrunden, prästedsdebatten och analys och 13) talas om eden. Det blir oklart om eden är en uppföljning. Problemställning och frågor finns egen kategori eller ett slags löfte. Då hade läsaren på s. 13f. Förf:s syfte (s. 19) sammanfaller med tydligt fått klarlagt skillnaden mellan objekts- det som s. 13f framställs som avhandlingens språket och förf:s analysspråk. Vad är en ed och frågeställning. Här tycks i metodiskt hänseende vad är ett löfte och överlappar de varandra? föreligga en otydlighet. Jag efterlyser alltså en Om eden är ett slags löfte – vad handlar då tydlig och till problematiseringen kopplad syf- debatten om? I så fall är eden en slags komparativ tesdiskussion. förstärkning av löftet; förf. talar därtill (s. 24) Detta område i en vetenskaplig framställning om juramentum promissorium, »löftesed». – ligger någon nivå över den omedelbara empirin. Om eden inte är endast ett löfte blir det fråga om Kanske kan man ana att syftet med undersök- två olika rättsfigurer – kyrkomötesdebatterna ningen skulle vara att ge ett bidrag till Svenska handlade om huruvida eden skulle utbytas mot kyrkans modernisering under andra hälften av ett löfte. »Förpliktelseformulering», som tidigare 1800-talet och dess anpassning till moderni- teten och dess övergivande av enhetskyrkans

296 tankestrukturer. Där finns många parallella p. 1). En historiker har att analysera inte bara undersökningar om detta och förf. ger till dem rena tankestrukturer, utan därutöver också det nordisk sitt intressanta bidrag genom att undersöka just empiriska skeendet i tid och rum och förklara prästeden. dess samband. Utifrån de förutsättningar förf. En resultatsammanfattande framställning, där argumenterar för vill jag gärna ge en komplimang

förf. lyft samman och s.a.s. sytt ihop frågorna för inte bara argumentlistan utan också den teo- kyrkohistoria och de nyfunna svaren och satt in dem i sitt sam- retiska fyrfältskonstruktion som återfinns på s. manhang hade varit av värde. När sömnadens 275, liksom tolkningen av denna på de följande röda tråd inte är lätt att finna, blir uppgiften sidorna. Men jag hyser samtidigt tveksamhet heller inte enkel för läsaren. inför hur detta hjälper oss att förstå en kronolo- Avsnitt 2.4.1 har ett mycket intressant avsnitt gisk utveckling. I framställningen är banden till om prästernas edspetition och domkapitelsremis- den historiska verkligheten och samspelet mellan serna. Domkapitlen är i allmänhet negativa till människor och mellan stat och kyrka avklippta. en förändring av eden. Dessa bestod av biskop, Den historiska dimensionen är svår att skönja. domprost och gymnasielektorerna, i Uppsala och En väsentlig kommentar finns på s. 280, där Lund av de teologiska fakulteterna. Domkapitlen eden kopplas till det att prästvigningen ställer var prästerskapets tillsynsmyndighet och skulle in prästen i ett offentligrättsligt sammanhang. vaka över lära och liv. De ansåg sig – som biskop Detta rättsteologiska perspektiv var i hög grad Sjöbring argumenterar (s. 178) – uppenbarligen närvarande i den debatt det är fråga om. När vi behöva detta instrument för att kunna utöva följer förf. om t.ex. det kateketiska perspektivets tillsynsfunktion. Prästerna som petitionerade var koppling till prästeden blir det inte fullt så tydligt. alltså deras motpart. Det blev en konflikt mellan På s. 299–300 gör förf. en jämförelse av domkapitlens behov och prästernas önskemål. löftesfrågorna i svensk och tanzanisk prästvig- S. 161 och 195 noterar förf. hur domkapitlens ningsliturgi genom att för de senare argumentera ståndpunkt inte motsvarade opinionen bland utifrån en översättning till tyska. Den diskussion prästerna. Nej, det var väl något som var dem full- han därefter för utgör raskt ett problem, eftersom ständigt främmande. Också de var ju edsvurna analysen handlar om huruvida det skall stå sollen genom både domareden och konsistorialeden eller wollen och att det i svenskan inte är något i 1687 års domkapitelsförordning. Läsaren får hjälpverb alls. Den tanzaniska prästvigningen följa händelseutvecklingen 1893 på väg mot ägde dock rum på swahili. Förf:s sätt att arbeta är förändringen av »förpliktelseformuleringen» (s. långsökt och reser påtagliga metodiska problem. 231). Mycket till debatt var det inte nu. Kungl. Den slutledning mellan svensk och tanzanisk Maj:t föreslog att istället för ed skulle avläggas ett edsformulering, som står överst på s 301, är mot löfte. Det blev nu på många sätt en strid om ord. denna bakgrund knappast möjlig att dra och Förf. gör en sammanfattning av perioden i kopplingen till huvudfrågorna om 1868–93 års avsnitt 2.7. Det är till viss del statistiska och svenska debatt är obefintlig. demografiska beräkningar av aktiviteterna och Materialurval och begränsningar aktörerna. Här finns också den omfattande översikten, där alla argument i det föregående En metodfråga kring avhandlingen, som inte ordnas efter vad förf. menar vara »en logisk är möjlig lämna opåtalad, är det faktum, att bedömning» (s. 245). Detta är ett led i hans den innehåller ett så stort mått av det jag skulle bevisföring, relaterad till de inledningsvis ställda vilja kalla överskottsinformation. Det är en fara frågorna. Men där är det tal inte endast om »tan- som kan drabba alla författare, i synnerhet när kestrukturer» utan också om »händelser» (s. 13, man är road av sitt ämne och det sammanhang man behandlar. För att visa vad det är fråga om

297 kyrkohistorisk årsskrift 2012

måste min framställning nu tyngas av exempel t.ex. det som sägs om A.F. Beckman förlitar sig på ovidkommande sidospår. Sådana återfinner vi till Danells uppsats i Svenskt biografiskt lexikon recensioner rätt ymnigt i avd. I, t.ex. s. 106 där förf. belyser 1920 och inte Sondéns stora biografi 1931, varför tillkomsthistorien för postvaktbetjänternas och skildringen om von Schéele inte bygger på Sten typografernas fackföreningar, eller diskuterar Hidals biografi 1977, utan på von Kloedens tyska stationsbyggnadernas utplacering längs med lexikonartikel i Biographisch-Bibliographisches järnvägslinjerna, likheterna mellan stationshu- Kirchenlexikon, som i sin tur bygger på Hidal, sens och kyrkornas arkitekturer eller normali- eller varför skildringen av gåtan Henning seringen av det svenska språkets stavningssätt. Hamilton inte utgår från eller i varje fall hänvisar På samma sätt saknar informationen om Carl till Clas Göran Palmgrens grundliga levnads- Fredrik Bergstedts recension av Wennerbergs teckning 2000; där får man honom religiöst posi- Gluntarne relevans för prästedsdebatten, liksom tionerad och utrett varför han som lekman fick det faktum att biskop Landgren (s 500) lärde sig så många röster till ärkebiskop 1870, dvs. varför tala delsbodialekt. Ett typiskt avsnitt som likaså hans förtroende bland prästerskapet var så stort. saklöst kunde utgå finns på s. 94, där Erling Likaså kunde opponenten börja detaljgranska Eidem och Per Albin Hanssons synpunkter vad som sägs och – för att ta ett exempel – påpeka på folkskolans funktion som samhällsfaktor att Simon Brandell inte, som förf. säger (s. 488), diskuteras. Det har ingenting med 1800-talets var präst i Skellefteå landsförsamling, eftersom prästedsdebatt att göra. denna församling bildades först 1913, nära tjugu Det är inga tillfälligheter jag här exemplifierat år efter Brandells död, osv. med. Överskottsinformationen gör att bokens Alltså: denna av överflödsinformation fyllda sidantal långt mer än nödvändigt utökats. bilaga länder inte till efterföljd och borde ha Läsaren tappar lätt den röda tråden och börjar lämnats åsido. Den tillför knappast något för fråga sig vad förf. vill och hur och varför han själva problemlösningen. I avhandlingen förefal- argumenterar. Avhandlingen omfattar 600 sidor, ler den närmast vara av excerptkaraktär. men kunde alltså med fördel på ett radikalt sätt Problemlösningen beskurits. Den skulle därmed inte ha tappat i precision eller stringens, tvärtom. Löftesmomentet såsom sådant skall utifrån Med stort erkännande av det arbete det boktiteln förstås och förklaras mot bakgrund inneburit att ställa samman den biografiska av och med särskilt hänsynstagande till bilagan (s. 477–536), måste sägas. att där finns debatten1868–93. Detta är en intressant och massor av sådan text som avhandlingen skulle klart avgränsad och väl sammanhållen uppgift. vunnit på om den blivit, inte bara förpassad till Mycket av det kyrkohistoriska händelseförloppet en bilaga, utan utlyft ur boken. Det som sägs under 1700- och 1800-talen får sin förklaring bygger oftast på gängse uppslags- eller hand- först när man beaktar hur prästerna i sin analys bokslitteratur. Klarheten skulle tjänat på om av samtidsläget var bundna utifrån edens per- förf. i brödtexten eller i de löpande fotnoterna spektiv. Förf. vill analysera förändringsdebatten. lämnat så mycken information om varje person, De präster som i nyevangelismens historieskriv- som behövdes för själva problemlösningen – men ning uppfattats som fiskaliska och oförstående, inte mera än så. ja som alldeles »oomvända» till verklig kristen- Det är ett därtill vanskligt företag med ett dom, menade själva att de helt enkelt inte kunde sådant här avhandlingsappendix. Opponenten handla annorlunda än vad de i eden förbundit sig kan få för sig att börja fundera på vad av senaste till. Det går alltså inte, som förf. också markerar, och bästa källor framställningen bygger, varför att förstå 1800-talets kyrkliga och religiösa konflikter i Sverige utan att ta hänsyn till att

298 prästerskapet var edsvuret till den lutherska tidshistoriska sammanhang och begripliggjorda bekännelsen och till enhetssamhällets majori- genom historiskt-kronologiskt motiverad analys. nordisk tetstro. Man får här komma ihåg, att de flesta Den mycket utförliga biografiska presentatio- präster ansåg denna tro och bekännelse som nen av aktörerna som är bilaga till avhandlingen ett gott och adekvat uttryck för kristendomens redovisar på individnivå förekommande förhål-

grundläggande sanningar. Alla instämde inte i landen i rikt mått – men denna personhistoriska kyrkohistoria Nathan Söderbloms ofta citerade ord om bekän- katalog står inte i korrespondens till den med nelsen som en klave på prästhalsarna, som skulle närmast detaljdissekerande argumentöversik- hjälpa till att, likt kreatur, hålla prästerskapet i ten, det ena argumentet bredvid det andra. Att styr. De flesta präster höll sig självmant i fållan. aktörerna argumenterar som de gör framgår Här har förf. förtjänstfullt fyllt en viktig uppgift tydligt, frågan kvarstår varför de gör det. med sin undersökning. När debattörerna kategoriseras efter studieort är resultatet inte så entydigt som många gånger Kyrkomötesdebatten gjorts gällande. Det var inte akademisk hemort, Det är förändringsprocessen som jag vill se »Uppsala» och »Lund» som stod emot varandra, som avhandlingens centrum. Förf. gör därvid lundensarna var oftast edsförsvarare, medan gällande – och det förstärks på många ställen i upsaliensarna var av blandad åsikt. När förf. boken, inte minst ge genom argumentöversikten positionerar debattörerna utifrån stiftstillhörig- pro et contra – att det skulle vara fråga om en het vill han dra slutsatser vad gäller prästerna i enda sammanhållen debatt som pågår med olika stiften. Det är möjligt att det är så, men det är inte accenter under det kvartssekel avhandlingen lett i bevis. berör. Den omfattande pro et contra-listan ser Om man härvidlag ska dra någon slutsats förf. som ett analysverktyg i lösandet av sin förutsätter detta, att präster och lekmän valts in uppgift. Argumenten placeras i listan oberoende i kyrkomötet med hänsyn till denna fråga. Men av sin tid och sin upphovsman. Det är i och för sig framställningen rör en tid före det moderna par- intressant med en sådan här argumentsamling tiväsendet. Hur vet vi att ombuden åsiktsmässigt oberoende av kontexten. Men på s. 13 motsäger företräder majoriteten bland sina valmän just förf., sitt eget mödosamma arbete, när att han i denna fråga och att de inte valts endast med vill sätta in edsanvändningen i ett längre histo- hänsyn till ett allmänt förtroende? Det var nog så riskt perspektiv. kyrkomötesvalen gick till vid den här tiden. Förf. Det står inte klart, att denna skickligt gjorda kan ha rätt, men saken har inte utretts. Vi hade och i och för sig intressanta argumentlista tjänar för den saken behövt ytterligare material. just detta syfte. Argumenten binds genom en Vad gäller 1883 års edspetition gör förf. formell logik ihop, men blandas kronologiskt många klarlägganden (s. 188–189). Men, måste om varandra. För en historiker är det i så fall man fråga sig, gäller edspetitionens siffror annat nödvändigt att leda i bevis att ombuden 1868, än just det tillfälle då den lämnades in? Det är 1883, 1888 och 1893 (s. 249) på något sätt intera- prästkåren i dess sammansättning vid just detta gerar med varandra. När domkapitelsremisserna tillfälle som den speglar. Vi kan därvid jämföra 1883 förs samman med kyrkomötesinlägg tio år utsagorna (s. 237) om kyrkomötet 1893, där det senare, hade man väntat sig att förf. redovisat ett sägs att det är Göteborgs och Karlstads stift som samband. Det är inte argumenten i sig, frigjorda är edsförsvarets främsta bastion. Ärkestiftet och från sin kontext som är intressanta och som Linköpings stift har störst andel bland edsmot- bidrar till den kyrkohistoriska frågans besva- ståndarna medan Skara stift är delat. I petitionen rande, utan att de, ett efter ett, blir insatta i sitt tio år tidigare är det prästerskapet i Göteborgs

299 kyrkohistorisk årsskrift 2012

och Kalmar stift som framstår som mest edsför- ring av löftesmomentet vid prästvigning kan inte svarande och det i Härnösands och Visby stift, begränsas till kyrkomötesarenan. recensioner samt en grupp av Strängnäs och Linköpings Detaljer i periferin stift, ärkestiftet och Stockholms stad, som är motståndare. Resultatet kommer på pränt, men I kap. 1.2 finns en kort och i och för sig intressant är knappast överraskande. (I tabellen s. 189 översikt över prästeden i Finland 1809–1993. tycks Hovkonsistoriet vara utelämnat, med dess Dock förefaller det mig inte riktigt välmotiverat visserligen fåtaliga prästerskap. Hur förhöll sig att i en avhandling som berör prästeden i Sverige hovkleresiet till eden, kan man i sammanhanget 1868–93 diskutera förhållandena i Finland nyfiket undra; var det någon som var däremot?) under 1900-talet. Det frågeställningsrelaterade I en slutsats (s. 191) finns en geografisk upp- motivet är inte framställt. Om det funnits skäl delning av petitionärerna, men det ges ingen för att ha med utvecklingen i Finland under förklaring varför det förhåller sig så som förf. 1900-talet hade det logiskt hört hemma i kap 3.8 uppvisar – en koppling till det levande kyrkolivet om edsdebattens »senare följder». Då hade ett hade lätteligen svarat på frågan. Det är å andra sådant resonemang kanske kunnat leda i bevis sidan bra att förf. (s. 192) avvisar det märkliga att edsdebatten i Sverige 1868–93 påverkade påståendet att inställning till ed skulle ha med 1900-talsutvecklingen i Finland. Men var det levnadsålder och inte med teologi att göra. verkligen så? Det är således svårt att dra någon säker slutsats Också vid sidan av avhandlingens huvud- om opinionen bland stiftsprästerna annat än linje ligger en berättelse i avsnittet om kyrkan år 1883 och därvid utifrån petitionens siffror. och kungamakten. Förf. gör där gällande att Och om lekmännens förhållningssätt säger den drottning Joséphine år 1858 »demonstrativt ingenting alls. med sitt stora ekipage» skulle ha åkt till båten Förf. nämner inte att det våren 1883 pågick och vinkat adjö till utvisade katolska konvertiter. två olika kampanjer, med var sitt upprop i Saken bör här inte förbigås. Det är inte angivet edsfrågan, vilka sändes ut ungefär samtidigt, vilka primärkällor framställningen bygger på. I De hade olika målgrupper. Den ena petitionen den av Gunnel Becker och Kjell Blückert utgivna skulle undertecknas av präster och den andra, boken om Drottning Josefina av Sverige och den allmänna, av lekmän. Den senare rörde alla Norge (2007) har Agneta af Jochnick Östborn eder (ämbetseder och vittneseder) som man ville källkritiskt klarlagt att sådana saknas. Denna få bort och den var utlagd för undertecknande i avskedsanekdot omtalas varken i drottningens boklådor och omnämns i dagstidningarna våren dagböcker, eller i andra samtida källor. Den är år 1883. I Wäktaren 13.9 1883 rapporteras att den 1943 i underhållningssyfte tillskapad av litteratö- samlat in 21 432 underskrifter. I den tidningen ren Anders Lundebeck och har godtroget tagits fördes en omfattande edsdebatt vid den här över av en rad författare med skilda anspråk tiden. Denna är inte utan intresse för kyrko- (någon av dem förlägger för sin del avskedet mötesdebatten samma år. Kanske deltog några till Centralstationen, lyckligt omedveten om att av kyrkomötets lekmannaombud däri? Det är denna inte började byggas förrän nio år senare). i varje fall uppenbart, att dessa förhållanden af Jochnick Östborn sammanfattar: detta är en också påverkade opinioner och stämningar. Här skröna som saknar verklighetsunderlag. Tyvärr finns ett historiskt material att lyfta fram som har den nu traderats vidare också i en kyrkohis- hör samman med avhandlingens huvudfråga. torisk doktorsavhandling. Händelseförloppet som ledde fram till föränd- Av framställningen s. 73 verkar det som om ståndsriksdagen avskaffades därför att jord- bruksarbetare och fabriksarbetare föll utanför

300 de fyra stånden. Det var nog inte dem som man eden. Det är intressant att följa sammanställ- värnade om då, snarare folkskollärare, civil­ ningen. Men någon frågeställningsrelaterad nordisk ingenjörer och universitetsprofessorer och likande konklusion hittar jag inte. Summan är att vi får yrken. På ett annat ställe (s. 119) görs gällande, veta, att det religiösa inslaget i etikernas bedöm- att en s.k. klassresa var enklare att genomföra än ningar minskat. Att eden är performativ står

den s.k. ståndscirkulationen. Det är inte alldeles alldeles klart, det är uttalandet av edsformeln kyrkohistoria enkelt att säga att klasserna ersatte stånden. som försätter den talande i en ny situation. Jag Stånd är ett statsrättsligt begrepp för riksdagens uppfattar avsnittet som en kvarleva från den tid konstruktion medan klass är en demografisk- då undersökningen var avsedd att ventileras i politisk term som framför allt belyser personers etikämnet. egendomsförhållanden. Begreppen kan sägas Förf. har emellertid visat hur det religiösa, stå i motsättning till varandra, men det går inte kristna inslaget är konstitutivt för eden. Man enkelt att säga att »klasserna ersatte stånden». åberopar sig på den allvetande Guden. Det gör »För enkelhetens skull» drar förf. s. 149 »unge- den problematisk i ett religionspluralistiskt färliga» paralleller mellan kyrkomötets präster- samhälle. liga avdelning på 1870-talet och kyrkomötets Konsistorienotariens roll vid prästedens avläg- läronämnd enligt Svenska kyrkans idag gällande gande diskuteras s. 371f. utifrån att denne skulle kyrkoordning. I en kyrkohistorisk avhandling ha juridisk kompetens. Det är dock först 1928 och är det ett anmärkningsvärt påstående. I den tid 1937, som juristbefattningarna som stiftssekre- varom avhandlingen handlar bestod kyrkomötet terare resp. stiftsnotarie infördes. Dessförinnan av lika många präster som av lekmän valda ombud. – den tid varom avhandlingen handlar – var det Präster valde alltså präster varigenom kyrkans ofta lärare eller präster som var konsistorienota- ämbete uttryckligen hade egen representation i rier. En riksdagsmotion 1856 ville införa juridisk kyrkomötet. Detta var en teologiskt motiverad kompetens för konsistorienotarien, men den föll. förutsättning vid kyrkomötets tillkomst. 50 % Här vill jag ändå peka på hur förf:s undersökning av dess ledamöter skulle således vara prästvigda av notariens roll vid prästvigningar idag är intres- och därmed ha svurit den prästed om kyrkans sant att ta del av. Likaså har någon undersökning tro och lära varom avhandlingen handlar. I det av prästedens förhållande till domar- och vittnes- nuvarande kyrkomötet saknar prästämbetet ederna, tidigare inte gjorts. egen representation; alla ledamöter väljs utan Ännu ett spår i avhandlingen finns i kapitel 3.7.2. kategoriindelning och utifrån partilistor och där förf. frågar om vigsellöftet – kanske skulle vi närvarande biskopar får inte ta del i besluten. som analysterm säga »äktenskapsförpliktelsen» Präster representerar alltså inte andra präster, – är ett löfte eller ed och förf. drar intressanta utan sitt parti och sina väljare. När läronämnden paralleller till prästvigningslöftena. Vigselakten enligt KO 10 kap. 16 § består av stiftens biskopar och prästvigningen är gudstjänster varigenom och åtta av kyrkomötet fritt valda ledamöter (ett en medborgare får sin offentligrättsliga ställning val där biskoparna alltså inte deltar) kan dessa förändrad. Förf. utläser en förändringsparallell båda organ inte – även om göromålen till dels kan i vigsel- och prästvigningsordningarna: genom sammanfalla – »för enkelhetens skull sägas unge- en aktiv handling, som beskrivs av prästen, färligen motsvara» varandra. Den princi­piella ingår makarna äktenskap med varandra, liksom skillnaden är av alltför grundläggande natur. prästvigning sker genom handlingen bön och Ett oförmodat, längre inslag i avhandlingen handpåläggning, som därefter beskrivs och får finns i kap. 3.7, där förf. gör en genomgång av sin tydning av biskopen. tio eller tolv 1900-talsetikers uppfattning om När förf. är inne på vigseln stannar han inte

301 kyrkohistorisk årsskrift 2012

vid det som är frågeställningsrelaterat. Här I senare delen av avhandlingen finns emellertid hittar vi åter information som påtagligt tynger en rad personer som presenteras endast med recensioner avhandlingen: det föreligger knappast något födelseår, dvs. som om de alltjämt levde. Pastor samband mellan den utförliga skildringen av primarius Johan Fredrik Håhl, (1835–1918), och fingersättningen vid ringgivningen (s. 404) och biskop E.J. Keijser, (1846–1905), kan här exem- prästedsdebatten i slutet av 1800-talet. Intres- plifiera dem som framstår såsom överlevare från sant är emellertid förf:s diskussion om det som en gången tid. Vad gäller omnämnda personer ofta kallas vigsellöften – alltså makarnas hög- har förf. inte varit konsekvent med att skriva tidliga förpliktelse till varandra – är ett »löfte» namnen så som de själva kallades eller skrev sig. eller en »ed». Resonemanget mynnar, s. 422, ut Vissa får samtliga sina förnamn uppräknade, i att termvalet mera beror på tillfälligheter hos andra endast sina förnamnsinitialer. (I vissa fall, lagstiftaren (eller under beredningsarbetet) än t.ex. N.J.O.H. Lindström, är dessa initialer det på en över tid genomtänkt princip. Skillnaden rätta skrivsättet). I registret är kalmarbiskopen af mellan ed och löfte tycks här vara mer en fråga Kullberg svårhittad, eftersom han placerats som om stilnivå, varvid det religiösa inslaget är en om han skulle ha hetat Carlsson i efternamn. förhöjnings faktor. Så vitt jag funnit i undersök- Bland akribifrågorna bör slutligen också ningen är det för perioden 1868–93 inte värre nämnas vad som sägs s. 24, även om, eller kanske straffpåföljd för den som bryter en ed än för den just därför att det materiellt ligger alldeles vid som bryter ett löfte. sidan av avhandlingens huvudspår. I sin rund- hänthet med överskottsinformation diskuterar Akribi och formalia förf. etymologin for ordet ed och säger där att Det hör till opponentens uppgift att yttra sig »det finns troligen en språklig utveckling via också om avhandlingens formalia och akribi. sanskrit» och en koppling mellan ed och gång/ Förf. eftersträvar en diplomatarisk återgivning tillvägagångssätt. Han bygger därvid på Svenska av äldre källtexter; han nystavar inte. Jag konsta- Akademiens Ordbok och ansluter sig därmed terar att vid några tillfällen är gammalstavningen till forskningsläget 1917, det år då SAOB-bandet dock avglömd, på andra ställen har den blivit trycktes. Detta bygger i sin tur på ännu äldre felaktig (t.ex. s. 59 st 1 r 3: utöfvning > utöfning), källor, men ändå är SAOB långt ifrån så kate- på åter andra gammalstavas i analystexten gorisk som förf. I den klassiska indoeuropeiska (det står konsekvent »Hofkonsistoriet» och etymologiska ordboken av Walde & Pokorny, ibland »landtförsvarsdepartementet».) Ragnar sägs att anknytningen mellan ed och gå är mindre Tomsson, har, s. 16, felaktigt fått förnamnet »wahrscheinlich». Skulle etymologin för ordet Viktor och den gamla kultursläkten Boëthius får ed, som förf. säger, gått »språkligt via sanskrit» konsekvent sitt namn felstavat. hade det inneburit att våra vikingatida förfäder I en historievetenskaplig framställning hör skulle ha kommit i kontakt med ett ord som bara det till god ordning att, första gången en person förekommer och det i begränsad utsträckning i nämns, ange dennes födelse- och dödsår inom den ett par tusen år äldre handskriften Rigveda, parentes. Det är för att läsaren ska kunna förankra (600 f. Kr.), Indiens äldsta språkliga text. Det är dem i kronologin och för att förf. ska markera att en språkhistorisk och etymologisk reduktionism han vet vilka det är han skriver om; han har slagit som är långt från dagens forskningsfront. Hade upp dem och sett efter vilka de är: det inte bara förf. gått till Kluges moderna tyskspråkiga ety- fråga om namn, utan personer. Saken är för denna mologiska ordbok 2002 och läst om ordet Eid avhandlings period mycket enkel att åtgärda, hade han funnit att det bara anses ha germanska inte bara genom biografisk uppslagslitteratur, kontakter och »alles weitere ist unklar». Så säger utan också genom databasen Sveriges dödbok.

302 också NEO. Redan Elof Hellquist, vårt svenska frågeställningar hade gagnat undersökningen. etymologiska standardverk, höjde ett varningens När förf. ställt sig en kyrkohistorisk uppgift hade nordisk finger när han sa att »ed» är »av mycket omstritt alltså vissa passager vunnit på en textanalys som ursprung». En enkel etymologisk kommentar om tydligare varit kopplad till och motiverad av den så ansågs ofrånkomligt, hade varit att endast säga empiriska, historiska verkligheten. Detta skall

att »språkhistorien för ’ed’ är oklar». Jag nämner dock inte skymma avhandlingens många för- kyrkohistoria detta, som ett principiellt motiverat exempel, för tjänster. Vi har med denna bok fått en grundlig att belysa faran av att i en vetenskaplig text, utan framställning om löftesmomentet vid prästvig- vidare studier eller utan övervägda diskussioner ning, där författaren med okuvlig energi velat med kunnigt fackfolk, avvika till andra fält, än belysa snart sagt varje perspektiv. dit huvudspåret ska gå. En avhandling måste vara OLOPH BEXELL lika vetenskapligt uppdaterad i allt som sägs både i fotnoter och brödtext, huvudsaker och bisaker. För lösandet av avhandlingens uppgift var den Göran Claes Holmberg & Thomas etymologiska utredningen undgänglig. Andersson HALLS FÖRLAG – EN UTGIVNINGSHISTORIK Sammanfattning Stockholm: Carlssons 2011, 303 sid. Undersökningen har tagit upp ett viktigt problem I Kyrkohistorisk Årsskrift 2011 behandlades i 1800-talets svenska kyrkohistoria till gransk- Sverker Oredssons undersökning Familjen ning och givit många intressanta synpunkter. Hamrin och Jönköpings-Posten, ett beställ- Huvudframställningen i del II är en grundlig ningsverk där kristen tro, politik, företagande och klargörande översikt över en ibland snårig och journalistik sammanfaller. debatt, som nu klargjorts. Med sällsynt nog- Jönköpings-Posten grundades 1865 av Herman grannhet har Ingvar Bengtsson följt debatter Hall, en tidning i kristlig anda som trycktes på och begreppsanvändning och med många intres- det egna tryckeriet. Herman Hall startade också santa infallsvinklar givit ny belysning åt hela ett eget förlag och det är detta företag och dess komplexet. Huvudinvändningarna har varit utgivning som utgör fokus i Halls förlag – en inriktade mot avhandlingens informationsflöde, utgivningshistorik. Under perioden 1863–1993, som ställts i relation till problemformulering det vill säga under 130 år, utgav Halls förlag i och frågeställning. Framställningen hade vunnit Jönköping biblar, sångböcker, religiös upp- mycket om förf. begränsat sin vällovliga ambition byggelselitteratur, romaner, diktsamlingar, att ta med allt han funnit. Samtidigt visar detta biografier samt periodica i form av tidsskrifter, förf:s ovedersägligen stora kunskaper om 1800- veckotidningar och magasin. Det är denna talets idésammanhang, kyrkoliv och persongal- mångskiftande utgivning, omfattande drygt leri. Med större återhållsamhet härvidlag hade 700 nummer, som ställts samman i en katalog avhandlingens ductus, dess röda tråd, och av pressforskaren Claes-Göran Holmberg och bearbetningen av själva frågeställningen, varit litteraturvetaren Thomas Andersson. enklare att följa. Då hade också resultatmarke- Claes-Göran Holmberg uppehåller sig i sitt ringarna och relationen till tidigare forskning bidrag en hel del vid »den kristna litteraturens blivit mera tydliga. En annan huvudinvändning kretslopp», det vill säga att denna litteratur hade rör det faktum att förf. under arbetets gång egna producenter, egna distributörer och egna skiftat vetenskaplig disciplin och att detta inte konsumenter »som sällan omtalas i litteratur- fått konsekvenser fullt ut i hans framställning. En historien, som nästan aldrig kommenteras på åtskilligt strängare återhållsamhet med det som kultursidorna i pressen och som inte tas upp i de ligger vid sidan av avhandlingens kyrkohistoriska

303 kyrkohistorisk årsskrift 2012

litteraturvetenskapliga institutionernas under- journalistik på det lokala planet, i detta fall visning». Att denna omfattande utgivning har främst Jönköpings län, är initiativet lovvärt. De recensioner blivit föremål för en undersökning är därför så resultat som hittills presenterats inger respekt. mycket mera tacknämligt. GÖRAN ÅBERG Några publikationer fick större spridning. Det gäller exempelvis Svenska Posten, en kristlig veckotidning som började utges 1878 och sedan Jonas Jonson fortsatte att utkomma i inte mindre än 120 år. GUSTAF AULÉN. Biskop och motståndsman Den innehöll bidrag av missionärer, präster, Skellefteå: Artos 2011, 438 sid. predikanter och författare. Upplagan pendlade En välskriven biografi ger mer än en bild av en under 1900-talets tre första decennier mellan persons bakgrund, egenskaper, drivkrafter, nära 10 000 och 12 000 exemplar. relationer och insatser. Den tecknar ett socialt En annan betydelsefull produktion gällde den landskap och visar hur personens ideologi, årligen utkommande kalendern Dagens lösen, ställningstaganden och utveckling växer fram herrnhutarnas andaktsbok med två bibeltexter i ett samspel av personliga möten, kunskaper ur Gamla respektive Nya testamentet komplet- och erfarenheter, historiskt skeende, sociala terad med en bön, reflektion eller psalmvers. Den faktorer samt den personliga tron. Jonas Jonsons utkom på Halls förlag mellan 1881 och 1978, det biografi över en av sina företrädare som biskop vill säga i det närmaste i ett helt sekel. i Strängnäs, Gustaf Aulén (1879–1977), ger mer Den vid sidan av Herman Hall mest betydel- därtill genom en innehållslig och litterär kvalitet sefulle förlagschefen var Fritz Hägg, som redan i nivå med motsvarande biografier över kyrko- 1919 fick denna uppgift och som sedan innehade ledare i den engelska traditionen. Enda svenska posten fram till 1954. Han var nära lierad med motsvarighet är Bengt Sundklers biografi över småländsk nyevangelisk väckelse, bland annat Nathan Söderblom. Jonson skildrar hur Gustaf som styrelseledamot i Svenska Alliansmissionen Aulén formas och utvecklas som person genom sedan 1936 och organisationens ordförande sin bakgrund och sina sociala sammanhang, 1948–63. Hans insatser som krönikör i Svenska beskriver hans teologi på ett övergripande sätt Posten och därmed kristen opinionsbildare samt visar hur utmaningar leder Aulén vidare borde ha fått en utförligare behandling. inom teologin och till att ompröva tidigare Thomas Andersson har med hjälp av bibliote- ställningstaganden och inta nya ståndpunkter. karier, trycklistor och olika typer av kataloger Biografin är personhistorisk och belyser den sammanställt en nära nog komplett utgivnings- samtida sociala och idéhistoriska utvecklingen. katalog vad gäller förlagets publikationer. Den Gustaf Aulén var forskare och tecknade grund- innefattar uppgifter om författare, titel, medar- dragen i dogmhistorien, professor i systematisk betare, omfång och format. Ett stort antal publi- teologi i Lund 1914–1933 med inriktning på kationers titelsidor har återgetts i bild, oftast i dogmatik, teolog och formulerade grundmotiv färg. för att fånga det »äktkristna» budskapet, biskop i Liksom Oredssons historiska framställning Strängnäs 1933–1953, ekumen, skapelseteologisk ingår Holmberg-Anderssons utgivningskatalog motståndsman mot de totalitära ideologierna och som en del i det forskningsprojekt som behandlar till stöd för de nordiska grannländerna, särskilt den verksamhet som Herman Hall initierade och Norge under Andra världskriget, samt liturgins som dess efterföljare Herenco-koncernen nu eko- och kyrkomusikens förnyare. Först studsade jag nomiserar. För en djupare förståelse av samspelet till över att Jonas Jonson valt »motståndsman» mellan kristen tro, politik, entreprenörskap och vid sidan om »biskop» för att karaktärisera

304 Auléns gärning. Efter att ha läst boken har jag Jonson svenska och internationella teologer och förståelse för det men anser att det varit adekvat kyrkoledare med deras teologiska grundsyn, nordisk att först nämna »teolog». I allt han gjorde bars tolkning av samhället och inbördes relationer. han av en teologi, som i sina huvuddrag formades Biografin tränger bakom kulisserna och ger en innan han blev biskop och som präglade allt han bakgrund till olika positioneringar och insatser

sade och gjorde. Han var mycket receptiv, följde för att utveckla kyrkan och samhället under kyrkohistoria den teologiska utvecklingen, forskade hela livet det århundrade när de avgörande uppbrotten och förnyade kontinuerligt sin beskrivning av ur enhetssamhället skedde. Den kompletterar den kristna tron. därmed de tidigare mer teologiska och idéhisto- Det är en fördel för analysen att Jonson och riska analyserna av samma tidsperiod. Aulén har varit biskopar i samma stift. Biografin En god beskrivning ges av lundateologin. visar att det finns en kontinuitet i biskopsupp- Det nära personliga och teologiska samarbetet draget genom gudstjänster, visitationer och mellan Aulén och den yngre professorskollegan pastorala möten samt ledningsuppgifter. Men i systematisk teologi, inriktning teologisk etik, den klargör samtidigt att de grundläggande för- Anders Nygren betygas med belägg från Aulén. utsättningarna har förändrats på ett dramatiskt Nygren ger den vetenskapliga och religionsfilo- sätt. Biskop Aulén hade en hustru som på heltid sofiska ramen för Auléns konstruktiva teologi. stödde sin man i uppdraget, kunde förlita sig på Samsynen framstod länge som orubblig. Efter en heltidsanställd hushållerska, enbart behövde Andra världskriget blir skillnaderna tydligare, delta i domkapitlets sammanträden utan vår och det är nog ingen tillfällighet att det sker när tids stiftsstyrelse och kanslier samt självständigt Nygren lämnar universitetet och blir biskop i en kunde förfoga över sin tid och prioriteringar. kyrka som möter stora utmaningar i samhället. Aulén hörde till överklassen och kunde besöka Medan Aulén arbetat parallellt med att beskriva slott och herrgårdar utan att drabbas av kritik. den kristna tron ur ett gudsuppenbarelseper- Och han var oberoende att inta egna positioner. spektiv och att utveckla en humant förankrad Som motståndsman tog Aulén vissa tydliga skapelseteologi, hade Nygren på ett teoretiskt konflikter för den kristna trons och medmän- plan bearbetat frågor om tro och etik. Nygren niskans skull. Han var annars konflikträdd, dip- framstår som mer lutherskt konfessionell men lomatisk och inklusiv. Det är inte lätt att teckna båda drog en skarp linje mellan evangelium hans profil och personligt motiverade inriktning. och lag, tro och vetande. Skillnaderna mellan Han gjorde inte alltid i tid nödvändiga avgräns- dem kom exempelvis till uttryck i att Aulén ningar. Det var möjligen det här draget hos Aulén inte fann teologiska hinder för kvinnor att bli som bidrog till att han efter pensioneringen präster och – sent omsider – bejakade reformen. försökte forma bilden av sin egen gärning. Som Det finns behov av en analys av deras kontakter Jonas Jonson påpekar berör Aulén i sin själv- efter kriget, hur de gick åt delvis skilda håll och biografi Från mina 96 år inte viktiga delar och av Auléns nyorientering efter biskopstiden som lägger andra tillrätta. Auléns samling i Lunds Jonson ger en bra sammanfattning av. Det är universitetsbibliotek bär också tydliga spår av att av särskilt intresse som Aulén till skillnad från han rensat bland dokumenten. Jonsons biografi Nygren teologiskt och liturgiskt kan anses vara ger för första gången en sammanhållen bild av »högkyrklig», åtminstone fram till mitten av Gustaf Aulén och hans omvärld som teolog, 1950-talet, då högkyrklig tenderade att bli en biskop och motståndsman. Det har blivit möjligt kyrkopolitisk beteckning. genom att han använt ett brett källmaterial och Jonas Jonson bejakar försiktigt att Aulén fått tillgång till familjens arkiv. Skickligt tolkar betecknas som högkyrklig. I sin självbiografi

305 kyrkohistorisk årsskrift 2012

nedtonade Aulén – förmodligen under intrycket som är starkast anglikanskt präglad i teologi, av striden om kvinnor som präster – sina kopp- kyrkosyn och liturgi. recensioner lingar till högkyrkligheten. I verkligheten var Det har sagts om Gustaf Aulén att han inte de personliga kontakterna omfattande under var så principiellt intresserad av den sociala hela hans biskopstid. Det gäller även till den verkligheten. Det är väl både sant och falskt. mer exklusiva högkyrkligheten och särskilt Sant är att hans intresse var att på ett teoretiskt till Gunnar Rosendal, även om han tydligt tog plan klarlägga grundmotiven i kristendomen, avstånd från dennes ämbetssyn och principiella det »äktkristna», utan att vara beroende av betoning av biskoplig vigningssuccession. I stiftet det tidsbundna. Samtidigt visar den gärning banade han väg för en stark högkyrklig förnyelse. som Jonas Jonson skildrar att han var i högsta Man bör dock komma ihåg att rörelsen för grad intresserad såväl av att rätten skulle råda förnyelse av liturgi och kyrkomusik var bredare i den sociala verkligheten som att den kristna än det som i efterhand har betecknats som hög- kärlekstanken skulle få genomslag i människors kyrklighet. Alla som bidrog till den var inte heller och samhällets liv. Han ville samtidigt försvara liturgiskt högkyrkliga. Yngve Brilioth med sin människans värdighet med allmänmänskliga banbrytande bok om nattvarden i evangeliskt argument om rätt och rättfärdighet och värna gudstjänstliv är en sådan person. Auléns insatser det kristna budskapet som en gudomlig gåva, för gudstjänstböckerna och kyrkomusiken ett evangelium, från att blandas samman med de understödde en bred förnyelse av gudstjänstlivet i krav som kan ställas ur ett skapelseperspektiv. allmänkyrklig riktning. Jonas Jonson bidrar med Det fanns nog en viss naivitet hos Gustaf Aulén, sin analys till att nyansera bilden av utvecklingen vilket märks i hans problem med gränsdrag- under 1900-talets första hälft. ningar och svårigheter att finna vägar att relatera En starkt bidragande faktor bakom den teo- den kristna tron till den sociala verkligheten. logiska och liturgiska förnyelsen efter Första Trons och förnuftets världar var länge åtskilda världskriget var omorientering från Tyskland för honom. Jonson visar exempelvis att han inte till den anglosaxiska världen. Det historiska riktigt kunde ta till sig allvaret i och försvara sig skeendet, den ekumeniska rörelsen samt ledande mot angreppet från professor Ingemar Hedenius teologer och kyrkoledare i Sverige bidrog tillsam- i debatten om tro och vetande. Det fanns något i mans med högkyrkligheten till förändringen. själva den teologiska grundsynen som hindrade Svensk teologi översattes till engelska. Särskilt det. Men lundateologerna Aulén, Nygren och Brilioth och Aulén mottog starka impulser – och Ragnar Bring bearbetade de facto tidens fråge- påverkade – den anglikanska kyrkan. Aulén ställningar. Och det visar väl att teologin aldrig gjorde sin första resa till England redan 1914. Det kan finnas i en isolerad teoretisk verklighet utan var Gabriel Hebert och andra högkyrkliga som medvetet eller omedvetet alltid svarar på sin tids lanserade honom som teolog i den anglosach- frågor. Det betyder inte att budskapet i grunden är siska världen. Aulén deltog inte bara i avstånds- tidsbundet. Den allmänneliga kristna tron gavs tagandet från den liberala teologin, han bidrog ut 1923 och reviderades med jämna mellanrum. också i Söderbloms efterföljd till omsvängningen Den sjätte upplagan kom 1965. Titeln avslöjar att bort från alternativet, som var en konservativ, Aulén ansåg att det var möjligt att framställa den luthersk konfessionalism med stark förankring kristna tron på ett icke konfessionellt begränsat i vissa delar av Svenska kyrkan och i Allmänna sätt. Samtidigt var han övertygad om att den Svenska Prästföreningen med dess organ Svensk lutherska reformationen öppnar vägen till den Kyrkotidning. Utvecklingen har fortsatt. Svenska apostoliska tron. Revideringen genom de många kyrkan torde idag vara den lutherska kyrka upplagorna visar att han var medveten om att det

306 krävdes nytt språk samt svar på frågor och utma- och höll evangelisationsmöten. Samtidigt var han ningar i tiden för att den allmänneliga kristna ständigt på utkik efter ledarförmågor som kunde nordisk tron ska gestaltas på ett troget och relevant sätt. ta organisatoriskt ansvar för fortsatt arbete. Jonas Jonson har med biografin över Innan paret Mott reste vidare hade en första människan, teologen och kyrkoledaren Gustaf gemensam nationell konferens hållits under

Aulén gett en väldokumenterad bild av en ena- Motts ledning. Styrgrupper hade utnämnts och kyrkohistoria stående gärning och fördjupat vår kunskap om satts i arbete liksom också en generalkommitté. ett skede i svensk kyrkohistoria i dess sociala, Mott lyckades vidare utverka privata medel för politiska och ekumeniska kontext. Med tanke på att avlöna en nationell generalsekreterare och en Auléns internationella betydelse skulle jag önska av Motts förtrogna kallades från USA. Här fanns att en engelsk, lätt redigerad utgåva ges ut. inga lingvistiska hinder. För den som bekantat sig med Motts sätt att arbeta på annat håll känns RAGNAR PERSENIUS både tillvägagångssätt och strategi välbekanta. Hans internationella nätverksbygge var redan i Renate Howe dessa tidiga år både väl genomtänkt och i full A CENTURY OF INFLUENCE. The Australian gång. Att det också blev framgångsrikt skulle Student Christian Movement 1896–1996 bli uppenbart med åren, men var definitivt inte Sydney: University of South Wales Press självklart från början. 2009, 446 sid. I Australien fanns, på delvis motsatta Den ringa begynnelsens dag för den nationella grunder, stor misstro mot Motts »amerikanska kristna studentrörelsen i Australien, the Aus- metoder». Hans effektivitet och strävan att orga- tralian Student Christian Movement (ASCM) nisera arbetet i en »affärsmässig» organisation går tillbaka till 1896. Då besökte den senare så upplevdes främmande och hans teologi ansågs legendariska amerikanske förkunnaren och orga- importera »social gospel». Hans koncentration på nisatorn, metodisten John R. Mott tillsammans evangelisation väckte också motstånd. Det gällde med sin hustru Leila de tre då existerande äldre evangelisationskampanjerna med satsningen på statliga universiteten i Australien, dvs. Sydney, individuella vittnesbörd och personlig själavård Melbourne och Adelaide samt Tasmaniens lilla och inte minst de s.k. eftermötena. Vidare väckte nygrundade universitet. hans bibelstudiegrupparbete kritik. Det ansågs Med användande av alla tillbuds stående ha fel fokus. Tro och förnuft borde gå hand i gemensamma direkta och indirekta kontakter hand och man borde i stället för evangelisation tog paret Mott, ännu helt okända i Australien, begrunda sociala frågor, menade motståndarna. frimodigt kontakt med olika nyckelpersoner i Vidare ställde man sig helt avvisande till Student- KFUM-kretsar och i kyrkor samt med universi- frivilligrörelsens motto »Världens evangelisering tetsfolk och studenter. Med sin stora arbetska- i denna generation». Motståndet var hårt också pacitet, förmåga att entusiasmera och förhandla mot det samarbete med KFUM och KFUK som lyckades det dem att under sin drygt två månaders Mott försökte få studenterna att gå in i. långa visit i Australien förverkliga mycket av Fruktan för »amerikansk» interkonfessio- Johns vision om att för studenter skapa en kristen nalism var allmän och samma frågor orsakade rörelse med fotfäste i varje universitetsstad samt spänningar också i många andra länder. Vid en att inspirera dem att förenas i samarbete. Till jämförelse med Norden (som recensenten känner en början fick man väl nöja sig i huvudsak med till bäst) förefaller skillnaden närmast vara lokalt samarbete, fastän siktet var inriktat på hela graden och intensiteten i australiensarnas kritik. världen. På varje ort där han mötte studenter, Också frågan om samarbetet mellan manliga och samtalade han personligen med ett stort antal

307 kyrkohistorisk årsskrift 2012

kvinnliga studenter och sättet att organisera det av resesekreterarnas besök ha varit avgörande för blev föremål för häftigare motsättningar i Aus- utvecklingen. recensioner tralien, detta trots (eller kanske just på grund av) Hur mycket det internationella samarbetet att Australien varit ett av de tidigaste länderna i betydde framgår exempelvis också år 1910. världen att ge kvinnorna rösträtt. Att i ASCM ta Just det året blev som känt en milstolpe i inter- in studerande kvinnor som medlemmar var allt nationell kyrko- och missionshistoria på grund annat än självklart. av missionskonferensen i Edinburgh. Också År 1908 kom World Student Christian Fede- studenterna i Australien nåddes av impulser rations (WSCF) internationella resesekreterare, från den och fick ny iver för mission. Men så Motts kollega, engelskan Ruth Rouse på besök. byggde också ASCM-studenternas sommarkon- Ditsänd i nära samarbete med Mott lyckades ferens i Daylesford direkt på studiematerialet för hon få en kvinnlig resesekreterare anställd och Edinburgh. Först nu tycks studenterna i Austra- accepterad samt få ASCM att anordna en första lien ha riktigt gripits av den missionsväckelse, nationell konferens för kvinnliga studenter och som dessa år svepte över världen: »Konungens vidare att få dem representerade i det internatio- budskap hastar». ASCM-konferensen ville också nella världsvida samarbetet i WSCF. Dessutom utåt väcka kyrkorna med ett manifest och få dem lyckades hon få i gång ett fungerande organi- att omfatta en nationell adekvat missionsstrategi satoriskt nationellt samarbete mellan regionala för att »evangelisera världen i denna genera- grupper, som dittills haft föga kontakt med tion». Under några få år fram till världskrigets varandra. Detta första besök av Ruth Rouse utbrott kom spiritualiteten från Daylesford att skulle komma att bli hennes enda i Australien förbli kraftigt förnimbar. Frank Paton, en av under hennes kvartsekel långa anställning inom eldsjälarna dessa år, gjorde betydelsefulla besök det internationella kristna studentarbetet. Det i flera asiatiska länder. Efter sin rundresa där var fick emellertid, enligt Renate Howe, avgörande han fast besluten att öppna Korea för missionärer betydelse för den australiensiska rörelsen i flera från Australien. För år 1915 planerade ASCM en avseenden. Främst för rörelsens kvinnor, men nationell missionskonferens, dit Mott inbjöds. också för rörelsen som helhet, för intresset för Den konferensen blev dock aldrig av. Kriget kom mission och internationellt samarbete. Rouse emellan och släckte missionsivern från Dayles- själv sammanfattade sin syn på den australien- ford och missionärernas antal från Australien siska rörelsen i orden: »It is dealing with good blev aldrig särskilt stort. material and it has all the future intellectual En annan kraftig impuls samma tid kom att leaders … in its field.» Genom de djupa förtro- relatera teologi och sociala frågor till varandra. endefulla personliga kontakter hon fick under Också den hörde samman med Edinburghkon- sitt två månader långa besök kunde hon fortsätt- ferensen år 1910. Den förmedlades samma år ningsvis påverka utvecklingen inom ASCM per genom William Temple, som besökte Australien korrespondens långt in i mellankrigsperioden. genast efter konferensen. Han betonade att Också i Australien visade sig alltså samarbetet kristna studenters främsta plikt i förhållande mellan Rouse och Mott vara effektivt. Dit kom de till det sociala problemet var att studera tillämp- i omvänd ordning, först han, sedan hon, medan ningen av Kristi lag och Kristi ideal i förhållande det i flera europeiska länder, speciellt de nordiska, till aktuella fakta i rådande situation. Temples var tvärtom, då hon kom först och han något år budskap slog rot i Australien och efter första senare. Gemensamt var att bådas besök harmo- världskriget fick denna trend en tidig blomning niskt byggde vidare på det föregående besöket i under den dåvarande generalsekreteraren, den ett gemensamt bygge och på sikt synes betydelsen karismatiske krigshjälten McKenzie, som blivit

308 pacifist och ivrigt arbetade för »en ny världsord- Växelverkan med övriga världen intensifierades ning». I stället för mission och evangelisation blev alltmer, med eller mot egen önskan. nordisk det viktiga nu det inomvärldsliga »to search for I efterkrigsårens återuppbyggnadsskede spelade solutions to the problems of war and reconstruc- ASCM med sina sina seniorer och nätverk åter tion, class tensions, inequality and race». Också en mycket aktiv roll. Sedan skärpte kalla kriget

vid personval tycks kraftiga vänstersympatier, och dess ideologiska kamp mellan blocken också kyrkohistoria idealisering av revolutionen i Ryssland, ha kunnat i Australien redan existerande motsättningar inverka i Austalien dessa år. och spänningar. Det kom till uppgörelser också Inom studentvärldsförbundet WSCF stod mellan olika schatteringar av vänstersympatier. den australiensiska rörelsen för en avantgarde- Det tidigare samarbetet mellan kristna och kom- position, vilket allra tydligast kom fram vid munister inom fredsrörelsen komplicerades och världskonferensen i Peking 1922. Den resolution de flesta kristna såg sig nödda att dra sig ur. om en ny världsordning baserad på broderskap Howes framställning ger vid handen att just och goodwill som de australiensiska studenterna åsiktsolikheter och debatter var något av det på sin egen konferens antagit »unanimously with främsta andliga och intellektuella utbyte som much feeling» lyckades de till sin besvikelse inte medlemmarna fick under sina studentår i ASCM. få antagen i Peking. Efter kriget var visserligen Många värdesatte det högt, andra sökte sig till inte Motts auktoritet längre lika erkänd av den den alternativa kristna gemenskapen inom den nya generationen, men ännu hade inte vän- evangelikala studentrörelsen. Förhållandet stervindarna tagit över internationellt. Under mellan konservativa och radikaler var som på de 1920- och 1930-talet blev dock också WSCF flesta andra håll i världen: Inget samarbete kom gradvis alltmer radikaliserat och polariserat. till stånd. Också för de få som verkligen försökte I Australien ledde radikaliseringen till kom det till slut en situation som tvingade fram organisatorisk splittring. ASCM fick en aktiv ett antingen eller. utmanare och medtävlare i den nygrundade Första hälften av den kristna studentrörelsens evangelikala Evangelical Union, som var en del historia är i Australien som i de flesta andra av brittiska (och småningom internationella) länder den absolut mest fascinerande delen att ta Inter-Varsity Christian Fellowship (IVCF). Vad del av. Trots en slingrande framfart med motlut denna tudelning kom att betyda i Australien och utförsbackar är den kristna studentrörelsen tycks det (inte oväntat) råda delade meningar en framgångshistoria av enorma mått. En enda om, men bestående blev den. Under 1930-talet mans vision lyckades inspirera sin samtid till fanns det inom ASCM en aktivistfalang som ett teamarbete av och för och bland studenter sökte samarbete mellan pacifister, kommunister världen runt. SCM och dess nätverk blev en och kristna. Ett fåtal av ASCM-studenterna gick världsomfattande ekumenisk rörelse. Vid 1900- hela vägen och anslöt sig som medlemmar till det talets mitt hade den kristna studentrörelsen en kommunistiska partiet. ställning som är svår att föreställa sig i vår egen Så följde 1930-talet med sina ytterlighetsrö- tid. I Finland deltog republikens president med relser, politiska ledare och tyranner och drev in maka i 50-års jubileet och i Australien rekryte- världspolitiken i det andra världskrigets blodbad rades bland rörelsens seniorer en osannolikt stor och kaos. Trots sitt geografiskt isolerade läge andel av landets toppolitiker, universitetsadmi- undgick inte heller Australien krigets fasor och nistratörer och professorer. långtidspåverkan. ASCM kunde inte längre leva Renate Howe ger en utförlig och bred skildring ett isolerat liv på sin glest befolkade kontinent. av den australiensiska rörelsen. Hon visar vilket enormt inflytande den haft på olika håll just

309 kyrkohistorisk årsskrift 2012

genom sina tidigare medlemmar: inom politik, som upplevde det delvis som intrång på deras rätt utbildning och forskning, som samhällsplanerare att självständigt bestämma. Något överraskande recensioner och socialarbetare, på varje upptänklig dektor är att ASCM under dessa år i motsats till vad inom samhälle, stat och kyrka. Framväxten av läget var under mellankrigsåren inte mera tycks regionalt, nationellt och internationellt samarbete ha hört till de första rörelser som politiserades. har utgjort ett stort bidrag från rörelsen. Här hade utvecklingen under kalla krigets dagar Renate Howes förmåga att skriva organisa- verkat dämpande på vänstervindarna inom tionshistoria som täcker 100 år är imponerande. ASCM. De nya politiska stormvindarna kom Hennes bok öppnar fascinerande fönster inte från det kaotiska och revolterande studentmötet enbart till en utveckling av en verksamhet, som i Strasbourg 1960 och gav de första incitamenten försiggick bland universitetsungdomar på hela till det som drev in också ASCM i den värsta den australiensiska kontinenten, utan den drar krisen under hela dess historia. Då 100-års in internationella världsvida vyer av en vision och jubiléet firades 1996 fanns endast en liten remini- dess segertåg genom välden. Men kanske man scens kvar. Som askan av det förgångna eller som också med samma rätt kan säga att det handlar en ringa begynnelse till något på kommande? om en framgångsrik kristen rörelses uppgång I en presentation av bokens författare framgår och… ja, vad då? Nedgång och fall kanske. Eller att historikern Renate Howe var biträdande är det som möter senare något helt nytt? professor vid Deakins universitet 2009, då boken Det som gör historien om den australiensiska publicerades. Under 1950- och 1960-talen var kristna studentrörelsens historia så fängslande är hon aktiv inom den rörelse hon skriver om och inte minst dess nära beröringspunkter med andra alltså känner till inifrån. Hennes framställning motsvarande nationella rörelser samt den inter- är emellertid resultatet av en grundlig, objektiv nationella växelverkan på gott och ont som så vetenskaplig undersökning. Samtidigt är den tydligt framträder i stort och smått inom denna skriven ur ett inifrånperspektiv, som möjligen rörelse. ibland ger texten litet extra touch. I det ligger Vid läsningen drabbas läsaren ännu en gång ingenting negativt, snarare tvärtom. Läst så här med oförminskad kraft av den fråga som så från andra sidan jordklotet kan man förstås många grunnat över: Varför skulle det blomst- ibland tycka att det hade räckt med litet färre rande kristna studentarbete, som det kristna personnamn och mindre detaljer. Det är defini- studentvärldsförbundet och dess olika nationella tivt de stora linjerna som intresserar mest. Det är grenar stod för, drabbas av den utarmning och i varje fall en mycket läsvärd bok, som fascinerar splittring som blev dess öde? Tolkningarna av med sitt breda grepp och sina rika perspektiv. vad som skedde har varit olika och är ingalunda Den tecknar en komplex rörelses komplicerade oberoende av uttolkarens eget perspektiv. historia och borde kunna intressera inte bara Howe gör ett heroiskt försök att teckna en bred forskare utan också den kristna studentrörelsens bild också av år 1968 och tiden därefter. Hennes vänner och seniorer av olika generationer i olika framställning är faktarik också här och intres- länder. Indirekt speglar den motsvarande utveck- sant att ta del av. Nästan kusligt är att märka ling världen över. Hoppas att också studenter hur mycket som framstår nästan som en kopia kommer att läsa den. De de stora linjerna är väl av utvecklingen i andra länder. Men visst finns värda att begrunda. det också avvikelser. Seniorerna var till exempel RUTH FRANZÉN oerhört mycket aktivare i Australien i sina försök att rädda sitt gamla älskade ASCM. Deras försök att hjälpa väckte dock kritik hos studenterna,

310 Gustav Björkstrand för andra till skarpa reaktioner. Själv menade MARIA ÅKERBLOM. Sändebudet med makt hon sig vara lutheran, och angrep i början av sin nordisk över liv och död verksamhet den baptistiska dopsynen. Verksam- Helsingfors: Schildts 2011, 320 sid. heten började i Nyland, där stora människomas- Biskopen em., professor Gustav Björkstrand sor samlades kring henne. Det var i en trakt som

disputerade 1976 på den finlandssvenska förut inte haft någon väckelse. När hon började kyrkohistoria Åkerblomrörelsens uppkomst, utveckling och uppträda i Karlebytrakten i Österbotten, mötte sönderfall. Doktorsavhandlingen kom 1990 i ny hon en annorlunda jordmån. Här kom hon på upplaga. År 2011 kom så en populärvetenskaplig kollisionskurs särskilt med den evangeliska biografi över den märkliga »profeten». Det skall väckelsen och även med ärkebiskop Johansson, genast sägas att boken är något så sällsynt som som vid en visitation tog skarpt avstånd från en välskriven kyrkohistorisk thriller. henne. Av varje biografi förväntar sig läsaren att Rörelsen tog sig efter några år allt mer extrema ingående få lära känna föremålet, utan att uttryck. Vid julfesterna i Hakalax 1921 gestal- framställningen förfaller till schablonmässiga tades kravet på lydnad och underkastelse inom förenklingar om hur personen »egentligen» var. rörelsen till ett krav på edsavläggelse, avslutat Föremål med gåtfulla drag är ur denna synvinkel med profetissans konstaterande: »Gud har hört särskilt tacksamma. Det är då inte lika lätt att er ed!». År 1923 uppfattade en del av anhängarna falla i förenklingens fälla. Andra svårigheter budskapen som att de borde bege sig till Palestina tillkommer emellertid när föremålet, som Maria för att möta Kristus där, och när utslaget i det så Åkerblom, har varit utsatt för ohämmade vit- kallade Stora menedsmålet kom, gav Åkerblom och svartmålningar. befallning att alla skulle göra sig redo till avfärd. Maria Åkerblom (1898−1981) började i februari Det totala antalet utflyttande från Österbotten 1917 se syner och uppträda som sömnpredikant, till Helsingfors var 228, mest självägande bönder, det vill säga att hon föll i sömn, slog – enligt sin som sålde allt och istället fick bo 20 personer i ett egen berättelse – upp ögonen och började tala om rum i staden. Samvetsväckelse identifierades med Gud, lyfte båda händerna och höll dem uppe hela lojalitet mot rörelsen. I Helsingfors utvecklades tiden hon talade. Denna verksamhet blev start- Åkerbloms stöldräder så småningom till »en punkten för en andlig rörelse, där man snart inte nästan daglig sysselsättning». Men de var inte drog sig för att använda verktyg som lögn, mened, kända av den yttre kretsen. Vid olika rättegångar stöld, bedrägeri, misshandel och mordförsök. framträdde anhängare under ed och intygade att Hur kunde det bli så? Björkstrand drar parallel- Maria Åkerblom inte varit där när stölderna ler till andra rörelser i USA och i Knutby, men är begicks osv. Medan Åkerblom satt i fängelse, återhållsam med generella svar. Däremot får vi kom slutenheten inom rörelsen omkring 1930 att följa Maria Åkerbloms väg från Snappertuna till luckras upp. Ungdomar fick delta i konfirmand- Helsingfors, i vittnesbörd och tidningsartiklar, undervisning och präster kallades som förkun- och inte minst i omfattande rättegångshand- nare. lingar. Det är ett tragiskt levnadsöde, men förf. Rörelsen drabbades också av schism, då den lyckas skickligt varva tragiken med spännande nya profeten Hilda Hotti bröt med Åkerblom. och överraskande händelser. Inifrån betraktades detta som en förutsagd såll- Tidigt gjorde Åkerblom anspråk på att kunna ningstid, men ca 160 personer lämnade rörelsen, peka ut vilka individer i omgivningen som medan endast ca 60 blev kvar. Familjeklyvningar verkligen trodde och vilka som inte gjorde det. För blev en följd såväl av rörelsens tillväxt som av några ledde detta till en omvändelseupplevelse, dess splittring.

311 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Senare försökte Maria Åkerblom skapa en ny Vänner (tidigare Missionssällskapet Bibeltrogna offentlig bild av sig själv, inte längre som profet, Vänner, BV) sin jubileumsbok I Jesu spår. Evang- recensioner utan som modern och skicklig hunduppfö- elisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner dare, socialt verksam. »Man kan inte annat än 1911–2011. I redaktionskommittén har Rune beundra hennes förmåga att på ett trovärdigt sätt Imberg, Arthur Einarsson, Tord Gunnarsson byta roller.» Den ene journalisten efter den andre (bildredaktör), Christina Nilsson, Nils-Göran svalde kakan, och försvarade även Åkerbloms Nilsson och Harald Waldemarsson ingått. Boken förflutna. Efter krigen (Vinterkriget och Fort- har förutom dessa medarbetare många artikel- sättningskriget) fortsatte denna uppbyggnad av författare som skrivit texter i skilda ämnen. en ny identitet. Åkerblom rönte stor framgång Som jubileumsbok är I Jesu spår omfattande, som hunduppfödare, men framgången bleknade hela 499 sidor. Men alstret är mer än en traditio- på grund av inavel. Hon började då fuska med nell jubileumsbok. Ovanligt för jubileumsböcker stamtavlorna och retuschera fläckar. Hon blev är att I Jesu spår innehåller en forskningsöver- också känd som lejonuppfödare. Senare blev hon sikt över publicerad forskning som utifrån olika alltmer narkotikaberoende. perspektiv analyserat Missionssällskapet Bibel- Björkstrand är försiktig med förklaringar trogna Vänners tillkomst och utveckling. Denna till uppkomsten av rörelsen. Han låter Maria forskningsöversikt är skriven av Rune Imberg Åkerblom förbli en gåta, men menar att hon och lyfter generöst fram olika forskningsinsatser troligen hade en personlighetsstörning av psy- och resultat. Detta grepp är inte helt vanligt bland kopatisk natur. Rörelsen var inte heller så unik jubileumsböcker men bidrar kraftfullt till bilden som man kunde tro, men fick mera massmedial att I Jesu spår inte är en helt vanlig jubileumsbok. uppmärksamhet än andra. En fråga som inte Forskningsöversikten bidrar till bokens spänst besvaras är varför just Finland haft så många fler och lockar läsaren till vidare studier. exempel på extatiska rörelser under 1900-talet I Jesu spår sätter in BV/ELM-BV i den än de andra nordiska länderna, där sömnpredi- nyevangeliska väckelserörelsens utveckling och kanter och liknande närmast är en 1800-talsföre- det allmänna samhällsskeendet samt diskuterar teelse. Slutsatsen blir att religionen kan förvandla organisationens relation till Evangeliska Foster- människor till Franciskus eller Moder Teresa, lands-Stiftelsen (EFS) – med vilken det blev ett men också fostra hänsynslösa maktmänniskor. brott 1911 – och till andra kristna. I förhållande Avslutningsvis görs en teologisk tolkning utifrån till många andra jubileumsböcker anläggs breda Jesusordet om att man kan känna igen profeterna perspektiv. Att som folkrörelse både bejaka sin på deras frukter. Den mycket läsvärda boken har historia och föra in nya kompletterande perspek- ingen vetenskaplig apparat, men bygger på solid, tiv på denna är en bedrift. ELM-BV är här att vetenskaplig grund. gratulera. Av betydelse är även att I Jesu fotspår tydliggör ANDERS JARLERT de regionala organisationer, främst Hässleholms Missionsförening, Nordöstra Skånes Missions- Rune Imberg, Artur Einarsson & förening och Kristliga Ungdomsförbundet i Syd- Tord Gunnarsson (red.) sverige, vilka utan att vara anslutna länge såg BV I JESU SPÅR. Evangelisk Luthersk Mission som sin »riksorganisation» och som var med att – Bibeltrogna Vänner 1911–2011 bygga upp denna. Den nya organisationsstruk- Stockholm: BV-förlag 2011, 499 sid. turen från 2005, då Evangelisk Luthersk Mission Till sitt 100-årsjubileum sommaren 2011 publice- – Bibeltrogna Vänner bildades och i vilken dessa rade Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna

312 regionala organisationer utgör viktiga delar, har historik och analyser de för folkrörelsen bety- medfört en mer sammanhållen organisation. delsefulla lokala nedslagen. De olika delarna nordisk Noteras kan också att ELM-BV genom I fyller skilda behov. På det sättet blir I Jesu spår Jesu spår delvis nyanserat sin tidigare historie- både en vetenskaplig framställning och tolkning skrivning. Vid BV:s 50-årsjubileum 1961 lät samtidigt som ELM-BV:s behov att lyfta fram det

missionssällskapet ge ut en bok över sina första lokala planets betydelse tillgodoses. kyrkohistoria 50 år, Missionssällskapet Bibeltrogna Vänners ELM-BV:s olika verksamhetsgrenar lyfts i historia under tiden 1911–1961. Utgiven av säll- boken fram i särskilda artiklar. Inte minst ägnas skapets styrelse. Denna historik skrevs av Axel B. uppmärksamhet åt missionen i andra länder, hur Svensson även om författare inte angavs. I denna organisationen bidragit till evangelisk-lutherska bok framställs förutom bibelsynen den univer- kyrkobildningar på andra kontinenter. I Jesu spår sella rättfärdiggörelseläran som en väsentlig innehåller förteckningar över styrelseledamöter, skiljande lärouppfattning mellan EFS och BV. expeditionsanställda, missionärer och predikan- Den senare lärofrågans splittrande verkan tonas ter vilka ger viktiga biografiska uppgifter. ned i den här recenserade 100-årsboken. Istället I Jesu spår innehåller också framåtblickande breddas och fördjupas analysen genom att geo- delar. Inte minst viktigt här är ett avsnitt om grafiska skillnader mellan rörelsens skilda delar ELM-BV:s identitet och ett utkast till vision. och socioekonomiska och organisatoriska per- Även flera av de lokala nedslagen och beskriv- spektiv lyfts in. ningarna av organisationens olika verksamhets- Att centralgestalten Axel B. Svensson (1879– delar speglar tankar om framtiden. 1967) var viktig för BV:s tillkomst ifrågasätts av Överhuvud präglas I Jesu spår. Evang- ingen. Hans person och verk är centrala i BV:s elisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner utveckling och dess historieskrivning in till nutid. 1911–2011 av en öppenhet för olika perspektiv på Här har dock I Jesu spår presenterat bredare förståelsen/tolkningen av varför BV bildades och perspektiv. Inte så att det gamla förnekas, men hur dess identitet utformats (och bevarats) över missionssällskapets historia och utveckling ses tid. Denna öppenhet och generositet är värdefull. idag utifrån delvis andra – och inte minst flera Utan den stängs tolkningen av det förgångna in – synvinklar. I Jesu spår lyfter även fram andra i konfessionella vägval vilka inte alltid ger den enskilda aktörer som på olika sätt spelat viktiga fördjupade förståelseram ELM-BV är värd. roller. TORBJÖRN LARSPERS I Jesu spår aktualiserar också ELM-BV:s kyrkosyn (inte minst dess relation till Svenska kyrkan och olika lutherska bekännelsekyrkor Bengt Stolt samt nu senast hur organisationens olika delar GLIMTAR FRÅN GOTLÄNDSKT KYRKOLIV (Gotlands kyrkohistoriska sällskaps ser på Missionsprovinsen). Denna kyrkosyn skriftserie 2) (eller snarare dessa kyrkosyner) borde ägnas [Visby]: Gotlands kyrkohistoriska ytterligare studium och analys. I denna fråga blir sällskap 2012, 262 sid. . framställningen otydlig men speglar i sin otydlig- het organisationens brottning i både dåtid och Matematikern och teologen Bengt Stolt har tagit nutid. Framställningen väjer inte för detta utan sig före att ösa ur sina brev och dagboksanteck- visar att det finns olika uppfattningar inom ningar om inte minst den liturgiska föränd- ELM-BV. ringsprocessen på Gotland under kvartsseklet Framställningen innehåller olika skikt. 1945–1970. Detaljrikt ger han väldokumenterade Här finns förutom forskningsöversikt, allmän inblickar i församlingarnas gudstjänstliv under biskoparna Anderbergs och Herrlins ämbetstid.

313 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Som den sommarboende han varit på Gotland detaljerade personhistoria har sitt särskilda får läsaren därtill, liksom av bara farten, också intresse för Visby stift – och som därmed väl recensioner detaljer om livet på bland annat Alskogs stifts- försvarar sin plats som nummer två i Gotlands gård och om hur familjen Stolt så småningom kyrkohistoriska sällskaps skriftserie. kunde etablera sig i eget sommarhus. Stort och GUNNAR WEMAN smått blandas på ett personligt detaljerat sätt, som rimligen måste ge många inom Visby stift ett igenkännandets leende – »ja, så var det ju; ja, Tine Reeh sådan var han verkligen som vår präst». KRISTENDOM, HISTORIE, DEMOKRATI. Hal Koch 1932–1945 Författaren disponerar sin framställning inom ramen för de olika år, som hans period omfattar. København: Museum Tusculanums Forlag 2012, 722 sid. Hänvisningarna i det mycket omfattande per- sonregistret går originellt nog till respektive Den 25. maj 2012 forsvarede den unge danske årtal, där de aktuella personerna återfinns. kirkehistoriker Tine Reeh på Københavns Uni- Visby stift blir genom Stolts minnesbilder på versitet sin teologiske doktorafhandling om Hal sitt sätt en spegelbild av vad som hände under Koch. åren närmast efter tillkomsten av 1942 års kyr- I Sverige er den danske teolog og kirkehisto- kohandbok rörande paramenta, det eukaristiska riker Hal Koch (1904–63) nok bedst kendt for firandet och den s.k. ämbetsfrågan. Här och sine bøger om Grundtvig (1941), dansk kirke- där i sin skildring fogar han in liturgihistoriskt historie (1942) og Kirkens historie fra aposteltid bestämda kommentarer och reflexioner. Förfat- til atomtid (1963), på svensk i tre udgaver, 1966, tarens modell att låta den självupplevda stifts- 1970 og 1972. I sit hjemland huskes Hal Koch historien bli en del av en större helhet förstärker (døbt Hans Harald Koch) imidlertid ikke kun for Stolt med ett inledande kapitel, där han utifrån sit arbejde inden for teologi og kirkehistorie. Han sitt liturgiskt präglade perspektiv på den aktuella var i flere årtier en offentligt kendt person, og i perioden tecknar gudstjänstlivets förändring vide kredse blev han en kontroversiel skikkelse i Svenska kyrkan. I ett avslutande kapitel sam- allerede få år efter sin tiltrædelse som professor i manfattar han vad som skett rörande liturgiskt København i 1937. I første række skyldtes denne motiverade renoveringar av kyrkorummen, »berømmelse», at Hal Koch i besættelsesårene förändringar i fråga om antal nattvardstillfäl- ydede en helt særlig indsats, idet han på den ene len i församlingarna och om utvecklingen av side ildnede til åndelig kamp imod tyskerne og prästerskapets liturgiska klädsel och aktion. På modstand imod den totalitære indflydelse fra detta sätt antyder Stolt vissa drag i den fortsatta syd, mens han på den anden side forsvarede förändringsprocessen fram mot 1986 års kyrko- Rigsdagens samarbejds- og forhandlingspolitik handbok. over for besættelsesmagten. Efter befrielsen i maj Bengt Stolts bok är alltså präglad av den 1945 distancerede han sig fra folkestemningen og skarpögde iakttagarens perspektiv och tempera- de letkøbte løsninger, idet han vendte sig imod ment. Den kan inte enkelt karaktäriseras såsom retsopgøret med værnemagere og overløbere, minnen och hågkomster, eftersom den vilar på ligesom han med ildhu forsvarede demokratiet författarens brev, anteckningar och artiklar og opfordrede til respektfuld samtale mellem under en period av Svenska kyrkans historia, politiske modstandere. Skønt Hal Kochs vilken väl bäst kan beskrivas som uppbrottets besindige og velovervejede forsvar for fornuft og tid. Den är samtidigt mer än »Glimtar». Kanske ret gav ham mange fjender, sikrede det ham også är den närmast ett tidsdokument, som med sin en fremskudt og betydningsfuld plads i offentlig- heden. I de følgende 10 år virkede Hal Koch som

314 forstander for en nystartet folkehøjskole i Nord- materiale har forfatteren selv skulle fremdrage sjælland (Krogerup Højskole), samtidigt med at og klassificere, idet det henligger som upublice- nordisk han varetog sine embedspligter på Københavns rede manuskripter, breve og akter i forskellige Universitet. Imidlertid kuldsejlede hans oprin- arkiver og biblioteker. Desuden er der tale om delige plan for højskolen som et sted, der kunne et meget heterogent materiale, der består af teo-

samle ungdommen fra land og by, ligesom hans logiske afhandlinger og artikler, akademiske og kyrkohistoria mangeårige indsats i den såkaldte Ungdoms- populære foredrag, indlæg i dagspressen af højst kommission kun bar få frugter. Fra midten af forskelligt tilsnit, utallige prædikener samt mere 1950’erne viede han sin energi til at oprette og eller mindre private breve og henvendelser. I sit forme »Institut for Dansk Kirkehistorie», som udvalg af materiale viser Tine Reeh stor skøn- kom til at danne en frugtbar ramme for genera- somhed, og som fortolker af Hal Kochs tekster tioner af danske kirkehistorikere, ligesom han og deres umiddelbare historiske kontekst er hun engagerede sig i ulandsarbejde og ydre mission. en skarpsindig og pålidelig vejviser. Resultatet af hendes omfattende studium er en temmelig Et intellektuelt portræt omfangsrig monografi på mere end 700 sider, og Inden for de sidste år er der udkommet to større skønt læseren i sit stille sind undertiden kunne værker om Hal Koch: i 2009 offentliggjorde have ønsket sig, at forfatteren her og der havde historikeren Jes Fabricius Møller Hal Koch. tilladt sig at skyde en hurtig genvej, må man slet En biografi og i starten af 2012 fremlagde den og ret beundre den ihærdighed og grundighed, unge kirkehistoriker Tine Reeh sin monumen- hvormed hun gennemfører sit projekt. tale monografi med titlen Kristendom, historie Afhandlingens struktur og gang og demokrati. Hal Koch 1932–1945. Mens Jes Fabricius Møllers bog dækker hele Kochs liv Tine Reehs afhandling om Hal Koch falder i og virke, er sigtet i Tine Reehs store monografi følgende hovedafsnit: længere indledning af på én gang bredere og smallere. Der er ikke tale orienterende karakter (s. 15–46) følges af kapit- om en biografi i almindelig forstand, men om et lerne »Origenes – kristendom og kultur» (s. intellektuelt portræt af hovedpersonen, hvor det 47–134); »Kirkehistoriens teologiske karakter» er det saglige anliggende og den indre udvikling (s. 135–186); »Sacerdotium og regnum» (s. og sammenhæng i Kochs virke, der står i fokus. 187–248); »Lutherreception» (s. 249–338); Dette ambitiøse sigte har gjort det nødvendigt at »Arbejdet med Grundtvig» (s. 339–438); »Det begrænse undersøgelsen til at dække de tidlige og politiske» (s. 439–516); »Vandene skilles» (s. formative år i Kochs karriere. Ifølge forfatteren er 517–592); »Demokrati – Athen og Galilæa» (s. dette fuldt forsvarligt, idet Hal Kochs arbejder i 593–684). Dispositionen er nemt gennemsku- de efterfølgende år kan betragtes som variationer elig, idet bogen i hovedtræk er struktureret over de opfattelser, han havde givet udtryk for kronologisk efter Hal Kochs publikationer og op til 1945. manuskripter og fokuserer på hovedområderne Hovedtesen i Tine Reehs afhandling er den, for hans virke. at Hal Kochs virke og stillingtagen under og Det indledende kapitel gør rede for afhand- umiddelbart efter besættelsen, altså hans indsats lingens synspunkt og mål og annoncerer den for inden for »det politiske» og i samfundsdebatten, afhandlingen bærende tese, nemlig at der var var bestemt af hans lutherske kristendomsopfat- kontinuitet i Kochs arbejde, og at hans teologiske telse og hans indoptagelse af den tidlige dialek- udgangspunkt var bestemmende herfor. Der tiske teologi. Vejen til at bevise denne markante fordres derfor en tolkning af Kochs forståelse af tese har været forholdsvis lang og ikke uden kristendom og teologi, når man skal forstå hans udfordringer. En stor del af det primære kilde- faglige indsats og bidrag til de i samtiden aktuelle

315 kyrkohistorisk årsskrift 2012

diskussioner om politik og samfundsforhold Koch var en nøje sammenhæng mellem det, man samt hans virke i især Dansk Ungdomssamvirke. i dag betegner som »forskning» og »formidling», recensioner Endvidere er det Tine Reehs mål at vise, at Koch gør Reeh en del ud af at påvise, hvorledes han i engagerede sig i samtidens problemer netop forskellige artikler i dagspressen søgte at kaste med udgangspunkt i det historiske arbejde med lys over den samtidige situation netop ud fra sin kristendommen, der derved kom til at danne et beskæftigelse med middelalderhistoriske emner. fortolkningsspejl for nutiden. I sin behandling af Kochs Luthertolkning ser Afhandlingens første »hovedkapitel» behandler Reeh med fortsæt bort fra Kochs forholdsvis sene Kochs to tidlige arbejder om kirkefaderen bog om Luther, ligesom hun afstår fra at inddrage Origenes: en artikel i Teologisk Tidsskrift og de mange forelæsningsmanuskripter, der kun doktorafhandlingen fra 1932. Meget pointeret vanskeligt lader sig datere. I stedet vælger hun – påviser Reeh, hvorledes den unge Koch i artiklen helt i overensstemmelse med sin stramme metode stadig befinder sig i forlængelse af den liberal og skarpe afgrænsning – at basere sin fremstil- teologi og denne hovedskikkelse, Adolf von ling på et langt mere heterogent og udfordrende Harnack, mens han i disputatsen, Pronoia und materiale. Hun inddrager således nogle af Kochs Paideusis, har frigjort sig og dermed ændret kronikker, der blev publiceret i dagpressen i fokus for sin undersøgelse. I disputatsen opgav 1935; en polemik med Christian Bartholdy, der Koch den psykologiske tilgang til historien var formand for Indre Mission; hans indgreb og og anlagde i stedet en »historisk-genetisk» indlæg i forbindelse med Det Teologiske Fakultets synsvinkel, hvorved den indre sammenhæng i behandling af en besvarelse af en prisopgave; den græske kirkefaders kristendomsforståelse nogle af Kochs prædikener fra 1930’erne; samt rykkede i centrum. Disputatsforsvaret og den et foredrag med titlen Reformatorisk og pietis- tidlige reception af Kochs værk gives der også tisk Kristendom fra 1939. Med grundlag i disse en fortrinlig skildring af, og som tidsbillede er kilder aftegner Reeh – igen med stor træfsikker- det af interesse også for de læsere, for hvem det hed – hvorledes Koch havde tilegnet sig grund- patristiske emne ikke er af primær interesse. positionerne i Luthers reformatoriske teologi og Efterfølgende vender Reeh sig til Kochs fastholdt dem i opposition til bevægelser som beskæftigelse med kirkehistorievidenskabens Oxford-gruppebevægelsen og andre retninger væsen og kirkehistoriens placering inden for af mere pietistisk tilsnit. Ligeledes viser hendes teologien. For at profilere Kochs overvejelser over analyser overbevisende, at Kochs kerygmatiske dette emne anstiller hun en sammenligning med kristendomsforståelse og kompromisløse fast- den opfattelse, som var karakteristisk for den holdelse af den lutherske lære (bl.a. viljen som da førende specialist inden for dansk kirkehis- trælbunden og forkastelse af Lovens tredje brug) torie, J. Oskar Andersen, og dennes fremmeste bragte ham tæt på en bevægelse som Tidehverv, elev, Bjørn Kornerup. Meget præcist og med som han dog af andre grunde undlod at tilslutte stor kongenialitet analyserer Reeh de forskellige sig. Da Kochs opgør med professorkollegaen foredragsmanuskripter, som vidner om Kochs Eduard Geismar i forbindelse med bedømmel- beskæftigelse med emnet, og hun indkredser sen af prisopgavebesvarelsen kan vises at have Kochs fremherskende teologiske anliggende betydning for vurderingen af Kochs reception af (jf. nedenfor). Umiddelbart i forlængelse heraf arven fra Luther, behandles det også i denne sam- gives der en redegørelse for Kochs første større menhæng. Gennem en ret omstændelig tolkning arbejde inden for dansk kirkehistorie, som var af otte prædikener fra disse år kan Reeh kon- et originalt såvel som anerkendt bidrag til mid- statere, at Kochs faste orienteringspunkt også delalderens historie og kirkehistorie. Da der for som prædikant var Luther og – ikke uden reser-

316 vationer – Karl Barth, samt at han i sin praksis arbejde i den konfliktfyldte samtid, og forfatteren demonstrerede, at kirkens væsentlige forpligtelse påviser overensstemmelsen mellem på den ene nordisk er at være evangeliets tjener. Endelig underbyg- side hans »bestræbelser på i sit historiske arbejde ger Reeh de indvundne resultater gennem en at anskue fortidens personer, deres handlinger tekstnær og kongenial læsning af Kochs skarpt og teologi i kontekst og på den anden side hans

profilerede foredrag fra 1939. eget aktuelle arbejde» (s. 381). Som et gennem- kyrkohistoria Den tredje store personlighed fra kirkehisto- gående motiv i Kochs tolkning af Grundtvig rien, som lagde beslag på Kochs opmærksomhed identificerer Reeh hans bestræbelse på at anskue i 1930’erne, var naturligvis N.F.S. Grundtvig. Grundtvig i parallelitet med Luther, hvilket også Kapitlet om Kochs beskæftigelse med Grundtvig kommer til udtryk i hans betoning af Grundtvigs spænder fra udgivelsen af Danmarks Kirke udvikling fra 1810-11. Som forfatteren underst- gennem Tiderne (1939) til bogen om Grundtvig reger, lå det derfor Koch på sinde at modvirke, (1941/43). Også her bestræber Reeh sig på at at det grundtvigske princip »Menneske først og placere Kochs indsats i den samtidige kontekst, Kristen saa» misbruges imod Grundtvigs egen og hun påviser, hvorledes han på den ene side var intention, ligesom han igennem hele sin tolkning teologisk tæt på Vallekildefløjen inden for grund- af Grundtvig forsøger »at nedskrive nationalis- tvigianismen, men på den anden side også havde tiske tendenser hos Grundtvig» (s. 435). et skarpt blik for kvaliteterne i de arbejder, der Som overskrift på det følgende kapitel har havde deres udspring i den såkaldte Vejstrupfløj. Reeh valgt »Det politiske», hvilket er Kochs egen Meget præcist påviser Reeh, hvorledes der sker en betegnelse for den opgave, som han i slutningen af udvikling fra Kochs præsentation af Grundtvig 1940 fik Dansk Ungdomssamvirke3 til at påtage i fremstillingen af Danmarks kirkehistorie frem sig, og som han selv som nyvalgt formand fik til monografien om Grundtvig, idet han flytter ansvaret for at løfte. I denne del af afhandlingen det afgørende skel i Grundtvigs udvikling fra foretager Reeh en analyse af Kochs politiske 1825 til 1810–11. Særlig opmærksomhed vier engagement helt fra 1934 frem til udgangen af Reeh den kritik, som Indre Missions Christian 1940, hvor hans afgjorte opposition til de tota- Bartholdy rejste imod Kochs skildring af grund- litære bevægelser og statsdannelser ligesom hans tvigianismen som vækkelse, hvilket er fuldt for- forsvar for folkestyret udgør de faste orienterings- ståeligt, idet denne debat dels peger bagud til de punkter. Også i det rent private opgør med pro- grundlæggende forskellige teologiske positioner fessorkollegaen Carl Roos i anledning af dennes dels foregriber konfrontationen i forbindelse med forslag om en revision af salmebogen kan Reeh dannelsen af Dansk Ungdomssamvirke. Ikke påvise, hvorledes Kochs forsvar for Grundtvig mindst betydningsfuld er Reehs fremhævelse af, grundlæggende er et forsvar for folkestyret og at hovedlinjen i Kochs forståelse af »Menneske »danskheden» (i modsætning til den totalitære først og Kristen saa» består netop deri, at ånd »fra syd»). Blandt dette kapitels mange og mennesket som skabt i Guds billede ikke eksiste- forskelligartede kilder er også et ret bemærkel- rer som isoleret individ, men altid er indlejret i et sesværdigt foredrag med titlen »Virkelighed» folk, og at evangeliet altid kommer til mennesket (fra det tidlige efterår 1940); det er et glødende i en konkret virkelighed. Kochs berømte forelæs- forsvar for »danskhed» forstået som demokrati, ninger over Grundtvig fra efteråret 1940, som social solidaritet og bevidsthed om det nationales året efter resulterede i den svenske udgave af betydning som bolværk imod rodløshed og vir- bogen om Grundtvig, gennemgår Reeh med 3 Dansk Ungdomssamvirke var dannet som en paraplyor- grundighed og fin sans for at lokalisere det ganisation for de mange danske ungdomsorganisationer; for Koch væsentlige. Også her placeres Kochs se især Henrik S. Nissen og Henning Poulsen, På dansk friheds grund. Dansk Ungdomssamvirke og De Ældstes Råd 1940–1945 (1963).

317 kyrkohistorisk årsskrift 2012

kelighedsflugt. Som Reeh fremholder, falder fore- spiller ære en ikke uvæsentlig rolle. Koch opfatter draget fint i tråd med, hvad Koch foredrog i de vel at mærke ... situationen [dvs. Danmarks] som recensioner samtidige forelæsninger over Grundtvig og hans æreløs og problematisk under alle omstændig- særlige betoning af det grundtvigske »Menneske heder, men han anser beslutningen [dvs. om først og Kristen saa». Danmarks tiltrædelse af pagten] for underlagt et Kilderne til det umiddelbart overraskende valg højere mål, nemlig næstens og samfundets bedste. af Koch til formand for Dansk Ungdomssamvirke Anderledes ser det ud for Løgstrup, der hævder, i 1940 er meget forskelligartede, og deres tolkning at hvis man lever æreløst, ødelægges selve livet» frembyder mange vanskeligheder. Med skarps- (s. 526). I det efterfølgende stilles der skarpt på indighed foretager Reeh en kritisk afvejning af Kochs lille bog Dagen og Vejen fra 1942, hvor de noget afvigende vidnesbyrd og præsenterer han fremstillede sine overvejelser angående en overbevisende rekonstruktion af såvel hand- opgaverne for Dansk Ungdomssamvirke, det lingsforløbet som de forskellige aktørers motiver. politiske arbejde og en ny ønskværdig samfunds- Også her er den samtidige kontekst og de prin- orden. Også i denne sammenhæng foretager for- cipielle brudflader præcist identificeret, og med fatteren en meget omhyggelig analyse af Kochs inddragelse af og delvis korrektion af tidligere skrift, og idet hun perspektiverer den i forhold tolkninger lykkes det forfatteren at sandsyn- både til hans teologiske baggrund og til den liggøre, at Kochs holdning i denne sag var helt på samtidige kontekst, påviser hun, hvorledes Koch i linje med de holdninger, han tidligere havde givet sit forsvar for folkestyret atter anvender historien udtryk for. Formandskabet og justeringen af til at sandsynliggøre, at denne styreform ikke Samvirkets formål (»at politisere Ungdommen») er en »importeret» ordning, men rækker langt markerer således et fortsat forsvar for folkestyre tilbage i nationens historie. Også hans forsvar og politisk ansvarlighed, nu blandt ungdommen. for en form for »naturlig lov» gøres til genstand Kochs skarpe reaktion på KFUM og KFUKs for indgående analyse og sættes i forhold til de afslag på at indgå i Dansk Ungdomssamvirke »livslove», der optrådte i korrespondancen med underkaster Reeh en indgående analyse, og hun Løgstrup. Som Reeh pointerer, bliver det også her påviser, hvorledes den nye konfrontation mellem klart, hvor kompromisløst Koch skelner mellem Indre Missions Christian Bartholdy og Hal Koch retten som grundlag for samfundsindretningen afspejler forskellige tolkninger af den lutherske og det kristne budskab, og hun godtgør, at Koch to-regimente-lære. også i den politiske spændte tid midt under besæt- I det efterfølgende kapitel, »Vandene skilles», telsen var bestemt af sin teologiske baggrund, tager Reeh fat på at analysere den diskussion, idet hans ræsonnement hvilede på hans forståelse som udspandt sig mellem Koch og vennen K.E. af den lutherske to-regimente-lære. Løgstrup (den senere nok så berømte professor i Afhandlingens sidste store kapitel er baseret systematisk teologi) i forbindelse med Danmarks på et meget heterogent materiale, idet fremstil- tilslutning til antikominternpagten i 1941. Som lingen bygger på såvel prædikener som kronikker hun understreger, optræder der i brevvekslingen og polemiske indlæg samt ikke mindst Kochs et begreb om »livets love», hvilket kom til at spille berømte bog Hvad er Demokrati?. Også her en central rolle hos dem begge. Modsætningen lykkes det forfatteren at identificere en klar linje mellem de to venner identificeres meget træfsik- i Kochs meget forskelligartede bidrag. Bogen kert, og Reeh konkluderer, at Løgstrup »med om demokrati har været genstand for adskillige udgangspunkt i skabelsestanken ... hævder, at behandlinger, men Reeh formår ikke desto mindre der findes nogle absolutte livslove, som livet, og at kaste nyt lys over værket og dets budskab, idet dermed også menneskelivet, er underlagt. Her hun er i stand til at relatere det til forfatterens

318 udvikling og tidligere virke. Ifølge hende er det hvad hovedpersonen lærte af eller modtog af uomtvisteligt, at Kochs betoning af samtale og indryk fra omverdenen. Denne fornemmelse nordisk opdragelse ikke kun peger tilbage til Grundtvig- bestyrkes ikke i ringe grad af det forhold, at Hal studierne og virket i Dansk Ungdomssamvirke. Koch forholdsvis sjældent citerede eller henviste Fremhævelsen af samtalens betydning og den til andre teologer, historikere og tænkere i bred

nødvendige respekt for modparten hviler hos forstand – når man lige ser bort fra historiens og kyrkohistoria Koch også på indsigter indvundet under arbejdet samtidshistoriens helt store personligheder som med Origenes, ligesom forfatterens forståelse af Origenes, Augustin, Luther, Pascal, Grundtvig luthersk retfærdiggørelseslære og kirkeforståelse og Karl Barth. danner klangbund for argumentationen. Afslut- Ikke mindst i forhold til Hal Kochs beskæf- tende kan Reeh således konkludere, at Koch tigelse med historiens og kirkehistoriens væsen »medbringer sit arbejde med kristendom og og funktion vil det imidlertid være vanskeligt at kultur samt med Luthers reformatoriske teologi, fastholde en sådan opfattelse. I manuskripterne når han tænker samfundsordning og demokrati» til sine tidlige forelæsninger over kirkehistorien (s. 681). som disciplin holdt Hal Koch sig ikke tilbage Med afhandlingen om de formative år i Hal fra at henvise til adskillige andre, der havde Kochs virke har Tine Reeh leveret et originalt beskæftiget sig med emnet. Hans ungdomsven og grundigt kirkehistorisk »svendestykke». På K.E. Løgstrup sendte ham ligefrem litteratur- grundlag af et yderst heterogent materiale lykkes henvisninger (jf. nedenfor), og han har oplagt det hende at tegne et prægnant og velbegrun- også drøftet emnet med sin senere konkurrent til det helhedsbillede af hovedpersonens store og det kirkehistoriske professorat, Bjørn Kornerup.4 komplekse forfatterskab i perioden frem til 1945 Når Koch i forelæsningerne kan hævde, at kirke- samt at påvise den nære forbindelse mellem hans historiens berettigelse er den, at der skal prædikes teologiske overvejelser og hans offentlige virke i på søndag, samt at kirkehistorien må funderes en konfliktfyldt og kompliceret politisk samtid. i dogmatikken, så begrundes det ikke overras- Tine Reeh argumenterer overbevisende for, at der kende med henvisning til det forhold, at kirken var sammenhæng i hovedpersonens mangesidede er genstand for troen og ikke en umiddelbart virke, og at den i sidste instans blev udgjort af konstaterbar størrelse. Som Koch skriver, hans teologiske grundanskuelse, der i det store Også profanhistorien interesserer sig kun for fortiden, og hele forblev uændret gennem hele perioden, og for så vidt den har haft betydning. En udvælgelse må der til. Her har kirkehistorien sit udvælgelsesprincip i som kan karakteriseres som dialektisk-teologisk sin dogmatik. Hvad der for den har betydning i forti- af nærmest »gammelluthersk» tilsnit. 4 Dette fremgår af korrespondancen med Løgstrup, som Udblik foreligger i flere udgaver. Den første udgave var Henrik S. Nissen, Kære Hal – Kære Koste. Breve 1940–43 mellem Både hvad angår metode og tilgang, er Tine K.E. Løgstrup og Hal Koch, København, 1992; seneste udgave er Henrik S. Nissen og Ove Korsgaard, Venskab og Reehs afhandling markant og kompromisløs. strid. Vennerne K.E. Løgstrups (1905–1981) og Hal Kochs Forfatteren prioriterer den kongeniale læsning (1904–1963) brevveksling om de første besættelsesårs problemer (2010). I kasse 13 af Hal Kochs arkiv på Rigsar- og tolkning af Hal Kochs tekster samt bestræber kivet i København er der et postkort fra K.E. Løgstrups til sig på at forankre dem i forhold til den umiddel- Hal Koch, der mangler i den trykte udgave af de to venners korrespondance. Postkortet er dateret den 27. juni 1935, og bare samtid. Dette konstant fastholdte greb og det meddeler de bibliografiske oplysninger, som Løgstrup perspektiv er ubestrideligt en af afhandlingens henviste til, men ikke havde adgang til, da han skrev brevene nr. 6 og 7 (i 2010 udgaven af korrespondancen). Postkortet store fortjenester, men kan på den anden side viser med al tydelighed, at Løgstrup har forstået, at Koch i 1935 var stærkt optaget af at samle kilder til emnet: historie også siges at være en begrænsning. Som læser – teologi – kirkehistorie. Bjørn Kornerups notater til emnet kan man undertiden sidde med en fornemmelse befinder sig noget overraskende i Kochs arkiv. Efter krigen arbejdede Kornerup og Koch nært sammen som redaktører af, at det egentlig må have været ret beskedent, af storværket Den danske kirkes historie i 8 bind (1950–66).

319 kyrkohistorisk årsskrift 2012

den, afhænger af det spørgsmål, den stiller, dvs. af dens kom han i den indledende forelæsning ikke una- dogmatiske opfattelse af, hvad kirke er ... Kirkehistorie turligt ind på nogle principielle spørgsmål. Om

recensioner må som al anden teologi være dogmatisk bestemt; den er fuldstændigt profaniseret – der er intet afslag muligt meningen med historisk forskning udtalte han – men den må bevare sit underordningsforhold til den følgende: dogmatiske teologi. (Rigsarkivet, kasse 13, ms. »kirke- historie», s. XIV (to huller); retskrivning moderniseret). Dét er nerven og drivkraften i historisk forskning: at vi gennem mødet med fortiden lærer at forså os selv og det liv, vi lever. Og store i historien kalder vi dem, der har På den anden side er denne stillingtagen ikke kun formået at kaste lys over, at forme og danne mennesk- elivet, hvad enten det nu var i politik, i religion, i filosofi teologisk. Den er også funderet på hans læsning eller i kunst. De få helt ’Store’, det er da også netop dem, af tyske historikere, hvoraf han i første række der er trængt helt ud i livets grænseland, hvor alting ses henviser – ikke overraskende – til i skarpere lys, hvor ondt og godt, løgn og sandhed, liv og død, Gud og djævel sætter mennesket stævne; det og Friedrich Meinecke. Som Koch skriver i er de mennesker, der har skuet klarere og set dybere i samme forelæsning, den menneskelige tilværelse, som har set synerne og har formået at forkynde dem stort og magtfuldt (Koch, Det store ved mænd som Troeltsch eller Meinecke er, Grundtvig,1943, s. 15; citeret af Reeh, s. 385). at de virkelig kommer til historien for at lade sig sige [sic!], for at lade ’ein Erkenntnis der Lebensziele aus der Geschichte herauswachsen’ (Rigsarkivet, kasse 13, ms. »kirkehistorie», s. XII (to huller); retskrivning moder- Set i forhold til de livsmål, der var tale om i niseret). forelæsningerne fra midten af 1930’erne, er der kommet noget andet til. Det er nu tale om his- Bortset fra, at citatet er hentet fra Troeltsch, toriens store personer, som har gjort deres erfa- er det, der for Koch har betydning, naturligvis ringer ude ved livets grænser. Det er dem, man den klare skelnen mellem kausalitet og værdi, kan lære af, og hvad man kan lære, er at anskue som ikke mindst Meinecke havde opridset i sin den menneskelige tilværelse, eller som Koch også berømte artikel »Kausalitäten und Werte» fra siger om Grundtvig: han talte »om virkeligheden, 1928, og den findes der da også eksplicit henvis- som han førte ud af sine stærke Oplevelser … for ning til i Kochs papirer.5 Med god ret kan man således, gennem det, han forkynder os, at lade os sige, at det egentlig ikke er så bemærkelsesværdig, konfrontere med Livets egen Virkelighed» (Koch, at Koch kunne finde på at orientere sig i forhold Grundtvig,1943, s. 127; citeret af Reeh, s. 420). til Troeltsch og Meinecke, eftersom adskillige Rent umiddelbart er det ikke svært at associere danske teologer og historikere var fortrolige med Kochs nye sprogbrug med især den form for deres værker eller ligefrem havde siddet under eksistensfilosofi, som den tyske filosof Karl netop Meineckes kateder i Berlin.6 Denne orien- Jaspers gjorde sig til talsmand for i 1930’erne. tering imod tysk tradition er nok ikke af mindre Man skal selvfølgelig være yderst forsigtig med betydning, når det drejer sig om at forstå den at sammenligne en dansk kirkehistoriker med senere udvikling i Kochs historiesyn. en af de absolutte hovedskikkelser på datidens Da Koch i 1940 forelæste over Grundtvig, filosofiske scene. Ikke desto mindre synes det, at Kochs skrifter fra slutningen af 1930’erne og 5 Fr. Meinecke, ”Kausalitäten und Weter in der Geschichte”, begyndelsen af 1940’erne har adskillige af sine Historische Zeitschrift, Bd. 137, Heft 1 (1928), s. 1–27. væsentlige pointer til fælles med Jaspers. 6 Meget sigende i denne sammenhæng er en artikel af Holger Hjelholt, ”Friedrich Meinecke. Nogle Træk i hans histo- Spørgsmålet er så, om en perspektivering af riske Forfattervirksomhed”, Historisk Tidsskrift, Bind 10, Række 4 (1937), s. 69–85. Interessen for Meinecke slap Koch Koch i forhold til Karl Jaspers kan være mere i øvrigt ikke, for så sent som i 1950’erne beskæftigede han end en frit i luften svævende og helt ahistorisk sig i sine forelæsninger over historievidenskab og filosofi med Meinecke, og hans manuskripter afslører, at han med sammenligning. I Kochs publikationer findes der interesse havde sat sig in i Walther Hofers Geschichtssch- ingen omtale af eller citater fra Jaspers, og hans reibung und Weltanschauung. Betrachtungen zum Werk Friedrich Meineckes (1950); Hal Koch, Rigsarkivet, kasse 13, navn er aldrig nævnt. Derimod optræder Jaspers ms. ”Historiens Logik” upag.

320 i korrespondancen mellem Løgstrup og Koch. havde tætte forbindelser til Tyskland i 1930’erne, Da Koch satte sig for at undersøge historiens og og begge havde tilbragt længere tid i Tyskland, nordisk kirkehistoriens væsen og, som tidligere nævnt, kan det godt undre, at de ikke tidligere var blevet bad sin ven K.E. Løgstrup, der stadig boede i opmærksomme på Karl Jaspers. Med sin lille Tyskland, om at sende ham nogle litteraturhen- bog om tidens åndelige situation, Die geistige

visninger, var han ganske enkelt i bekneb for Situation der Zeit, fra slutningen af 1931 havde kyrkohistoria relevant faglitteratur. I et af sine breve fra 1935 Jaspers jo haft en intellektuel bestseller, der nåede anbefaler Løgstrup, at Koch skulle læse Jaspers’ 5 oplag inden for ét år.8 Dette lille skrift tjente seneste værk, nemlig Philosophie i 3 bind, hvor ifølge Jaspers til at introducere de fundamentale den tyske filosof skulle have beskæftiget sig »en ideer, som året efter ville blive udfoldet i det store hel del med spørgsmålet historie» (Venskab og trebinds værk. strid, 2010, brev 6, s. 28). En uge senere havde Blandt de andre synspunkter, hvor Koch giver Løgstrup i Tübingen forsøgt at få fat på værket udtryk for enighed med Jaspers, finder man også (Venskab og Strid, 2010, brev 7, s. 30), men det det, at individet bliver rodløst og mister identitet, var udlånt fra biblioteket. I august samme år når det løsrives fra folk og modersmål.9 Der er melder Koch tilbage, at han har søgt efter Jaspers’ også nøje overensstemmelse mellem på den ene værk i København, men forgæves (Venskab og side Jaspers’ vurdering af den menneskelige strid, 2010, brev 8, s. 38). Kort tid efter skulle samtales væsen og ideale betingelser og på den Koch til at tænke på konkurrencen om det ledige anden, hvad Koch gør sig til talsmand for. Deraf professorat i kirkehistorie, og Jaspers nævnes udspringer den tanke, at der kan føres en samtale ikke efterfølgende i brevvekslingen. Men det med historiens store, ikke i den forstand, at der er naturligvis ikke ensbetydende med, at Koch bliver tale om udveksling af synspunkter, men aldrig kom til at læse og lære af Jaspers. at mødet med historiens vidnesbyrd sætter én I denne sammenhæng kan der ikke blive tale i stand til at udsige noget væsentligt om men- om en detailleret sammenligning mellem på neskelig eksistens; med andre ord: sammen med den ene side, hvad Koch fremførte i slutningen historiens store kan der siges noget væsentligt ind af 1930’erne og begyndelsen af 40’erne, og hvad i ens egen tid.10 Endelig – for nu blot at fokusere filosoffen i Heidelberg gjorde sig til talsmand for. på enkelte »enigheds­punkter» mellem Jaspers Det, som i første række ville have været interes- og Koch – er der afvisningen af alle filosofiske sant for Koch at læse, er netop det, Løgstrup systemer eller -ismer, fordi de er reduktioner i henviste til, nemlig det andet bind af Philosophie forhold til eksistensens historicitet, samt natur- fra 1932. Dette bind havde undertitlen »Existen- ligvis en dyb skepsis over for amerikansk kultur. zerhellung», og i den fjerde hoveddel gav Jaspers I forholdet til nazismen var der også en dyb en bred udlægning af, hvorledes historiens store overensstemmelse mellem tænkeren i Heidelberg personer kan kaste lys over betingelserne for og kirkehistorikeren i København. menneskelig eksistens, der i sin grundstruktur Også i forhold til Kochs ytringer og virke er ånd. De store i historie er dem, der har gjort under besættelsen kan der spores nogle klange grænseerfaringer – været ude ved eksistensens yderste kant. Både i grundsynspunkt og termino- 8 Karl Jaspers, Die geistige Situation der Zeit (1931), Sammlung Göschen 1000 (1998). logi er genklangen hos Koch ganske påfaldende.7 9 Se fx Koch, Virkelighed (1940), genoptrykt i Hal Koch, Om I betragtning af, at både Løgstrup og Koch Tolerance. Udvalgte Taler og Artikler (1966), s. 21. Jaspers, Die Geistige Situation der Zeit, s. 86. 7 Jf. Karl Jaspers, Philosophie, Bd. 2 (1956), s. 393 ff. Natur- 10 Koch, Grundtvig (1943), s. 21. Jaspers, Philosophie, Band ligvis er Jaspers’ redegørelser langt mere nuancerede og 2 (1956), s. 399–400. Atter er Jaspers’ redegørelse naturlig- fuldstændige end det, man møder hos Koch. I betragtning af vis langt mere nuanceret, men med sin karakterisering af de to forfatterskabers fundamentalt forskellige karakter og det kommunikative erkendelsesfællesskab som slet og ret kontekst, kan det ikke være anderledes. »samtale» træffer Koch ganske godt Jaspers’ mening.

321 kyrkohistorisk årsskrift 2012

af Jaspers. I sit værk om tidens åndelige tilstand ner i Hal Kochs begrebsapparat og terminologi, benyttede Jaspers således netop »das Politische» ændrer ikke den mindste smule på det. recensioner som konkret kategori,11 og da Koch som nyvalgt LAUGE OLAF NIELSEN formand for Dansk Ungdomssamvirke gjorde »det politiske» til Samvirkets opgave, sigtede han netop til en sådan bred, men samtidigt konkret Eric R. Andrae (ed.) forankret indsats i samfund og folkeliv (se Reeh, A HAMMER FOR GOD: Bo Giertz. Lectures from the Centennial Symposia, and s. 483). Senere i bogen om demokratiets væsen Selected Essays by the Bishop fremholder Koch på markant vis, at kontinuerlig Ft. Wayne, IN: Lutheran Legacy 2010, opdragelse (»Bildung»), respekt for modparten 342 sid. og villighed til åben samtale er de uopgivelige betingelser for egentlig demokrati (i modsætning Det har nu gått ett antal år sedan 100-årsminnet til blot flertallets diktatur). Demokrati i denne av Bo Giertz’ födelse firades. Jubileumsåret 2005 brede forstand er derfor for Koch intet mindre utkom ett par böcker på svenska om Giertz (redi- end en »livsform».12 Hos Jaspers optræder denne gerade av Anders Jarlert respektive underteck- term i starten af 1930’erne som betegnelse på nad), och vissa av hans böcker trycks fortfarande netop den kontinuerlige dannelse, som består i om på svenska. Arvet från biskop Giertz lever den kommunikative tilegnelse af eksistensen i vidare, och det är odiskutabelt att han var en av forhold til historie og samtid.13 1900-talets främsta svenska teologer och kyrko- Nu kan det med god grund indvendes, at det ledare. (Jfr Ingmar Broheds samlingsrecension av at jævnføre Hal Koch med Karl Jaspers er som de båda Giertz-böckerna i KÅ 2006, s. 317 ff). at sammenligne æble og bananer – der er jo tale Om intresset i Sverige för Bo Giertz på senare om meget forskelligartede forfatterskaber og helt år ändå har svalnat något, är läget annorlunda forskellige historiske situationer. Det er således i USA. Där växer intresset för honom, och allt ingen grund til at anskue Hal Koch som discipel fler översättningar till engelska av hans böcker af Karl Jaspers eller nogen anden af datidens store kommer ut på marknaden. Tredje upplagan av tænkere. Dette er imidlertid ikke ensbetydende Stengrunden utkom 2005, andaktsböckerna Att med, at Koch ikke kan have modtaget impulser tro på Kristus respektive Att leva med Kristus fra Jaspers – hvis han altså har læst ham. Hos utkom 2009 i en volym (med titeln To Live with Jaspers kunne han i hvert fald have fundet Christ) och 2010 publicerades översättningar av centrale begreber og prægnante terminologiske böckerna Kristi Kyrka respektive Riddarna på udtryk, som kunne bistå ham med at formulere Rhodos. og formidle de opfattelser og holdninger, som Drivande i detta arbete är framför allt de han allerede nærede. Netop i forhold til disse amerikanska prästerna Eric Andrae och hans invariable og grundlæggende hovedanliggender far Hans, den sistnämnde tidigare präst i Lin- og synspunkter i Hal Kochs mangesidede virke er köpings stift. Vid sidan av dessa båda finns ett Tine Reehs monografi en yderst pålidelig vejviser antal andra personer, de flesta amerikaner med – og det forhold, at hendes stramme metode svenskt påbrå, som engagerat sig i översättning ikke tillader hende at gå ind på mere vidtløftige och utgivning av Giertz-texter. drøftelser af den mulige genealogi bag variatio- Boken A Hammer for God: Bo Giertz utgör en introduktion till den Giertz-våg som drar fram bland lutheraner i USA. Där medverkar de flesta 11 Karl Jaspers, Die geistige Situation der Zeit (1998), s. 82. 12 Hal Koch, Hvad er demokrati?(København: Gyldendal, amerikaner som nu fungerar som förmedlare 1945). Seneste 5. udgave, med efterskrift ved Roar Skovmand av Giertz-arvet. Bokens titel är välfunnen. Den (København: Gyldendal, 1991), s. 12–13. 13 Karl Jaspers, Die geistige Situation der Zeit (1998), s. 106. anspelar på Stengrundens engelska titel, The

322 Hammer of God, och blir därmed en amerikansk Mattssons biografi Ateisten som blev biskop motsvarighet till göteborgsvitsarnas ordlekar. (1991) och Jarlerts resp. min Giertz-bok (2005) nordisk Bokens första del, ca 200 sidor, består av nio känner terrängen ganska väl. Däremot beträder uppsatser. Den längsta och viktigaste är författad den japansk-amerikanske professorn Naomichi av Eric Andrae, bokens redaktör, och knyter an Masaki ny mark. På 20 sidor analyserar han de

till hans STM-avhandling (ett slags lic.-avhand- gudstjänstordningar som Giertz anspelar på i kyrkohistoria ling i teologi). För en internationell publik strävar Stengrunden – en kreativ läsning av Giertz’ mest han efter att sätta in Bo Giertz’ författarskap, kända bok. Likaså innehåller Hans Andraes främst Stengrunden, i dess svenska/europeiska uppsats om Giertz många viktiga fakta, däribland kontext. Det innebär att han kommer in på värdefulla detaljer om kronologin i Stengrunden svensk gammalkyrklighet och den schartauan- (s. 208 f), även om stilen ibland kan vara lite väl ska rörelsen, likaså på pietismens betydelse för översvallande. Mindre relevant är en uppsats om svensk väckelsefromhet. Särskilt fokuserar han sabbatsperspektiv i Stengrunden – grundligt om på hur begreppet nådens ordning bidrar till att sabbaten medan Giertz-kopplingen är ganska forma Giertz’ teologi (s. 37 ff). tunn. För amerikaner och andra ute i stora världen Bokens andra del innehåller ett femtontal måste delar av Giertz’ teologi framstå som ganska bidrag av Giertz, översatta från svenska till ovanliga, för mig som svensk läsare ger Andraes engelska. Bidragen är väl valda och ofta med ett Giertz-tolkning nya perspektiv på förståelsen överraskande innehåll. Fram träder en pastoralt av dennes teologiska utveckling och positioner. inriktad teolog med teologisk bredd, spännande Andrae tar bl a upp det välkända faktum att resonemang och pregnanta formuleringar. Giertz, när han som ung präst kom till Linkö- Lysande är en artikel i Svensk Pastoraltidskrift pings stift, var influerad av liberal akademisk från 1962, Själasörjaren och hans egen själ (s. teologi, ungkyrkligheten och Oxfordgrupp- 291 ff). Det minst givande bidraget råkar vara rörelsen (s. 29 ff). Mötet med den rosenianska det (enda) som behandlar kvinnliga präster. Där fromheten i Ö. Husby ledde till en teologisk kris sammanfattar Giertz sin argumentation i frågan, för Giertz, som i sin tur ledde till att han började men många detaljer i den texten förutsätter en läsa – Schartau. För att bättre kunna förstå förförståelse om svenska förhållanden som måste schartauansk teologi besökte Giertz i september göra den relativt svårtillgänglig för personer 1936 kyrkoherde Gösta Nelson i Bokenäs, en av som inte behärskar svensk kyrkohistoria. Mer de ledande schartauanerna i Göteborgs stift (s. givande är då Fredrik Sidenvalls intervju med 29, 205 f). Märkligt nog kom båda att 1949 stå på biskop Giertz i anslutning till dennes 90-årsdag. samma biskopsförslag i Göteborg; det var Giertz Avslutningsvis ges i boken en bibliografi över de som då blev utnämnd. Giertz-texter som år 2010 återfanns på engelska, Det är stimulerande för en svensk att följa hur antingen som original eller i översättning. en amerikansk (konfessionell) lutheran uppfattar Sammanfattningsvis: Eric Andrae har redigerat svensk teologi. Ofta håller man med, men inte en bok som för en internationell publik lyfter alltid. Tolkningen att gammalkyrkligheten fram viktiga perspektiv i Giertz’ tänkande. Den skulle vara »lågkyrklig» kan verkligen diskuteras kommer säkerligen att bana väg för översättning (s. 29, not 22); däremot är det tankeväckande att av ännu fler Giertz-texter. För nordiska läsare möta Söderbloms uppfattning att Schartau inte fungerar boken som en komplettering till den betonade dopet (s. 33, not 30). Giertz-litteratur som redan finns på nordiska Flera andra uppsatser är av intresse också för språk. nordiska läsare, även om de flesta som läst Algot Samtidigt aktualiserar boken ett ofta negligerat

323 kyrkohistorisk årsskrift 2012

problem som behandlas inom s.k. editionsforsk- han har angivit, den gudsrelation som såväl i det ning. Trots att det gått mer än 50 år sedan första tysta som i det direkta tilltalet påverkat honom recensioner upplagan av The Hammer of God kom ut, saknas genom hela hans skrivande liv, det prästämbete fortfarande viktiga partier av boken i den tredje han innehade och omsatte i praktiskt pastoralt upplagan, utgiven 2005. Även om det avslutande liv i såväl Stockholms innerstad som på Lovön. nionde kapitlet i boken nu återfinns i engelsk Boken presenterar utifrån de utvalda perspek- översättning, saknas andra viktiga avsnitt. Det tiven en konsekvent bild av Anders Frostenson, gäller t.ex. slutklämmen i den annars så fylligt hans liv och hans verk. I denna recension skall citerade Schartau-predikan på Kristi förklarings en del problematiserande synpunkter kring dag 1795 med dess karaktäristiska tredelning Ekströms bok och forskning om Anders Frosten- (jfr Andrae s. 35, not 39) och pastor Fridfeldts son i allmänhet lyftas fram. anspelning på bildandet av Svenska Missionsför- Vilket material vilar studiens resultat på? Den bundet 1878 (s. 209). Den senare strykningen är föreliggande boken saknar direkta referenser till helt obegriplig med tanke på bokens plats i en tidigare forskning och det material som använts. amerikansk kontext där the Covenant Church är I den avslutande listan över »referenslitteratur» en av de mest betydande kyrkorna i de svensk- anger författaren att »bland annat följande amerikanska bygderna. – Beträffande denna tryckta verk aktualiserats». Den intresserade får i problematik i stort, se separat artikel i denna detta fall liksom då det gäller hur de olika källorna årgång av KÅ. använts försöka jämföra den föreliggande texten med avhandlingen. De perspektiv på Frostensons RUNE IMBERG liv och verk som Ekström väljer att undersöka har tidigare berörts av Rune Pär Olofsson i hans Alva Ekström »och ett oändligt hem». Om Anders Frostensons OCH INGEN UTANFÖR. Inblick och utblick väg till den nya psalmen (1981). Ibland känns i Anders Frostensons liv och författarskap vid en jämförelse Ekströms framställning väl Skellefteå: Artos 2010, 217 sid. nära Olofssons. Några exempel: s. 18–26 hos Alva Ekström disputerade 2006 vid Karlstads Ekström följer Olofssons framställning s. 6–25 universitet på avhandlingen Inget är skapat till såväl urval som analys, stundom ända ner utanför. Teologi och kontext i Anders Frosten- på lexikal nivå. Det är oklart om den intervju sons författarskap. I den föreliggande boken, med Ingemar Glemme som återges på s. 98–103 som kan ses som såväl en uppföljning som en är gjord av Ekström eller om det är Olofssons popularisering av avhandlingen, låter Alva intervju med Glemme som avses. På s. 155 återges Ekström läsaren stifta bekantskap med hennes inom citationstecken två uttalanden gjorda av bild av hur Anders Frostensons (1906–2006) liv Harry Martinson. Dessa citat återfinns hos och verk flätats in i varandra. Alva Ekström tar, Olofsson som uppdelade i olika citat. Varifrån såväl här som i den tidigare avhandlingen, som har Ekström hämtat dessa? Är de hämtade direkt sin uppgift att utifrån ett biografiskt förankrat från Olofsson? På s. 184 återges en anekdot om texttolkningsperspektiv teckna bilden av Fros- hur Frostenson under kommittéarbetet med det tenson. Hennes mål med detta är att »försöka som kom att bli 1986 års psalmbok inte känt igen belysa och tydliggöra hans budskap». Hon gör en av sina egna texter i ett telefonsamtal med detta genom att identifiera och följa olika stråk Britt G. Hallqvist. Olofsson å sin sida modererar i Frostensons livsvandring som fått genomslag i återgivandet av anekdoten med orden »Det hans litterära produktion: bland annat de miljöer påstås att». Denna brasklapp uteblir i Ekströms där Frostensons vistats, de personer han stått återgivande av anekdoten. Eftersom Olofssons nära i sitt liv, inte minst de litterära förebilder

324 bok fått bidra med material i så stor omfattning Ekström i vare sig avhandlingen eller i den före- är det svårt att som läsare veta vilka analyser och liggande boken. nordisk bedömningar som är Ekströms och vilka som var Frågan blir: vad är det som undersöks i Olofssons. En viss kritisk distans till Olofssons Ekströms bok? Är det primärt den bild hon resultat hade varit välgörande för Ekströms egen som självständig forskare fått av Frostensons liv

framställning, hennes urval av undersökningste- och verk utifrån ett vetenskapligt teoretiskt och kyrkohistoria man och hennes resultat. Hon står i en alltför stor metodologiskt förankrat arbete? Bland Frosten- beroendeställning till Olofsson genom att aldrig sons samlade papper i Riksarkivet återfinns ett problematisera hans tolkningar. urklipp ur tidningen Dagen där signaturen Pedel I en annan form av beroendeställning står någon gång 1971 intervjuat Frostenson. Pedel Ekström till undersökningsobjektet själv. Redan anför följande: »Innan [Frostenson] kom in på i avhandlingen återgav Ekström det starka prästbanan var han journalist. Han kan alltså intryck hon fått av mötet med Anders Frosten- knepen. Vet hur man ska komma ifrån ämnen son i hans hem i Vintrosa 1997. Vid detta möte man inte vill prata om. Han är alltså inte den tog Frostenson med Ekström på »promenader i lättaste att intervjua. Hemlighetsfullheten och minnenas landskap» (s. 13). Känslan blir att det reservationen finns runt omkring honom.» En skedde utifrån Frostensons egna villkor. Åtskil- osignerad artikel i Vår Kyrka 33/1954 som – också liga av de biografiska kopplingar som Frostenson den – Frostenson valt att bevara till eftervärlden själv levererat i intervjuer och artiklar återges i sitt arkiv, innehåller bedömningen: »Anders av Ekström som biografiskt fastställda fakta. Frostenson, prästen och poeten, är inte alls sådan Ekström har inte, såvitt jag kunnat finna, till man tänkt sig». Artikelförfattaren förvånas sin här föreliggande bok kompletterat framställ- exempelvis efter mötet med Frostenson över den ningen med uppgifter ur Anders Frostensons spridda bilden av författaren som »världsfräm- arkiv som finns tillgängligt i Riksarkivet och mande och opraktisk». Intervjuobjektet gjorde som omfattar endast ett tiotal volymer. Dessa tvärtom, påpekade artikelförfattaren, ett mycket volymer innehåller dock, redan vid en recensents medvetet och välorganiserat intryck. Om stor snabba besiktning, en hel del intressant kom- organisationsförmåga vittnade exempelvis Fros- pletterande material som kunnat belysa också tensons förmåga att ro i land olika filmprojekt sådana delar av kopplingen mellan liv och verk och att ha organiserat de alternativa gudstjäns- som vare sig Rune Pär Olofsson eller Anders terna i Ostermans bilhallar. Frostenson själv velat eller kunnat lyfta fram. En Denna problematisering ger en motbild till de sådan kompletterande informationsinhämtning många anekdoter om Frostensons tankspridd- kanske något hade kunnat markera Ekströms het som fortfarande är i svang. De gör gällande autonomi som forskare och att hennes avsikt inte att endast ett skulle ha varit nödvändigt: att varit att hängivet återge Frostensons egen bild av låta inspirationen styra den store diktarens liv sitt författarskap och dess förhållande till hans och vardag, exempelvis vid skrivbordet på den liv. Känslan av beroende av undersökningsob- hopplöst ostädade pastorsexpeditionen eller jektets och tongivande personers bild förstärks under pågående konfirmationslektion. Recensen- ytterligare då det, inte minst av det intressanta tens tanke går till en annan kulturpersonlighet i bildurvalet, framgår att Frostensons familj och samtiden som också var tvungen att skydda sin då främst dottern Karin Lidman Frostenson på integritet, eftersom det egna livet på sitt sätt fick olika sätt bidragit till Ekströms framställning. utgöra grogrunden och inspirationen i det konst- Dessa förhållanden problematiseras inte av närliga uttrycket: regissören Ingmar Bergman. Liksom i det bergmanska fallet kan man kanske

325 kyrkohistorisk årsskrift 2012

tala om Anders Frostensons persona – den offi- inte fått veta något om Frostensons ekumeniska ciella persona han ville visa upp och styra – det gärning då det inte handlat om hans kontakt med recensioner urval av biografiska nycklar som han valde att den svenska frikyrkligheten. Att han vistats på utlämna som allmänt stoff. Denna persona skulle kloster i Bayern framgår en passant (s. 162). Hans i så fall kanske, parallellt med familj och nära, romersk-katolska och anglikanska kontakter tjäna som ett skydd för integritet och som en som skymtar i det efterlämnade materialet har garant för maximal tid för eget skapande på egna inte kommit att behandlas. En djupare analys villkor. Kanske är det i denna konstruktion av av betydelsen av Yngve Brilioths publikationer en offentlig personlighet som mycket av stoffet om nattvarden kan ge svar på frågor om hur de till intervjuer med journalister och till och med påverkat Frostensons liv och verk. Hur var det forskare står att finna? Är det i själva verket med hans kontakt med högkyrkligheten? Hans den bild Frostenson velat konstruera som Alva kontakt med de hymnologiskt intresserade Ekström identifierar och analyserar i sin bok? Arthur Adell och Knut Peters? Hur kom det sig Frågan är: är det möjligt att komma djupare att Mary von Rosen skickade honom en stola in i en integritetsfylld människas liv och kopp- med ett uppmuntrande brev i samband med lingen till hennes verk än det som författaren kyrkoherdeinstallationen i Lovö? Dessa frågor själv förser omvärlden med utifrån den metod är inte ställda för att kritisera Alva Ekström och Ekström anlägger? Frågan är särskilt relevant då hennes såväl viktiga som trevliga bok om Anders beroendet av undersökningsobjektet och andra Frostenson. De är ställda därför att Ekströms auktoriteter ger intryck av att vara mycket stort. bok uppmuntrar till mer forskning om Anders En annan aspekt som lämnats obeaktad i Frostenson ur olika aspekter. sammanhanget är texternas tillkomstssituation. FREDRIK SANTELL Frostenson skrev inte bara av inspiration. Vägen från skrivbordet (eller kohagen) till det tryckta alstret är inte okomplicerad. Den store, inspire- Bengt Kristensson Uggla rade författaren agerar inte ensam på litteraturens GUSTAF WINGREN. Människan och teologin fält. Där finns – förutom den Gud Frostenson själv framhöll som sin inspiratör – förläggare och Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion 2010, 319 sid. förlagsredaktörer, recensenter och andra läsare. Litteratur tillkommer inte enbart i ett isolerat Bengt Kristenssons Ugglas Wingrenbiografi har inre universum. En text är därför inte bara en med rätta berömts från skilda håll. Den tillhör spegling av ett livs inspiration. På s. 141 citerar genren intellektuell biografi, men det som gör Ekström Frostenson (varifrån?): »Byråkrater är den till en viktig biografi, också rent metodiskt, tråkiga. De redigerar i en konstnärs egna upple- är att förf. inte stannat där, utan – just som velser.» Ändå återspeglar material i Frostensons underrubriken säger – skildrat både människan samling i Riksarkivet ett nära och förtroende- och teologin. I fallet Wingren är detta också fullt samarbete med förläggare och beställare av ovanligt behövligt, dels därför att Wingrens texter. Detta kan inte vara en helt obeaktad nivå i teologi i så hög grad söker anknyta till skapelsen den litterära tillkomstprocessen och i tolkningen och samhället, dels därför att var och en som av en text. personligen mött Gustaf Wingren (1910−2000) Valet att inte använda material ur Frostensons torde ha erfarenhet av hur teologens reaktioner eget arkiv har – på gott och ont – begränsat på gott och ont ofta styrdes av människans framställningen, också då det gäller Frostensons upplevelsehorisonter och uttrycktes med hjälp teologiska komplexitet. Exempelvis har läsaren av hennes känslobatteri. Samtidigt ligger en poäng i att underrubriken inte lyder »människan

326 och teologen», utan »människan och teologin». förf. inte lyckats undvika. Teologiska fakultetens Denna underrubrik ger hela boken dess kreativa utförliga protokoll från 1950-talet och början av nordisk spänning. 1960-talet har inte använts annat än för skild- En avgjord förtjänst är den uppmärksamhet ringen av Wingrens egen professorstillsättning. som ägnas barndom och uppväxt. Gustafs högra Hur han sedan agerade – ibland mycket medvetet

hand var missbildad från födseln. På senare foton för att hamna i minoritet och kunna principiellt kyrkohistoria döljs den i fickan, under en rock eller bakom reservera sig – får läsaren därför följa endast så ryggen. Förf. jämför klädsamt med Jürgen att säga på omvägar. Senare skulle han agera ut Habermas, som utvecklade sin storslagna teori detta behov även offentligt, som när han 1974 om demokratins kommunikativa förutsättningar under påtagligt buller lämnade prästämbetet i ur tidiga, negativa erfarenheter av omgivningens Svenska kyrkan. reaktioner på hans harmynthet. Man skulle Som professor i systematisk teologi med särskild också kunna jämföra med kejsar Wilhelm II, som undervisnings- och examinationsskyldighet i liksom Gustaf Wingren alltid dolde sin förloss- teologisk etik ägnade sig Wingren inte enbart åt ningsskadade hand (vänster istället för höger). forskning och undervisning – som på den tiden Att Wingrens uppväxtmiljö uppmärksammas är inte främst innebar undervisning i kurser, utan givet redan utifrån hans minnen, Mina fem uni- föreläsningar över den egna forskningen samt versitet (1991), där Valdemarsvik får inleda den stora ämnesöversikter. Han ägnade sig med tiden rad som fortsätter Lund – Berlin – Basel – Aarhus. i allt högre utsträckning åt den så kallade tredje Däremot får man inte veta hur det då faktiskt uppgiften: att föra ut sina resultat till en bredare predikades i kyrkan i Valdemarsvik, något som publik i kyrka, samfund och samhälle. Omdis- kunde ha genererat biografiska problem eller kuterat var hur dessa resultat skulle betecknas. förklaringar. Efter två gedigna undersökningar av Luthers lära Förf. har haft den stora förmånen att ha känt om kallelsen (diss. 1942) samt Människan och Wingren väl och har deltagit i den intellektuella inkarnationen enligt Irenæus (1947) kom den gemenskapen kring honom och hans andra hustru principiella studien Predikan (1949), som redan Greta Hofsten. Det har bidragit till att han i hög i samband med professorstillsättningen blev grad kunnat ge ett så levande porträtt inifrån. En starkt ifrågasatt just som vetenskap. Den inleder sådan förmån för å andra sidan också med sig en framställningstyp som kombinerar ett kritiskt minst tre frestelser. Den första, att bli alltför pie- vetenskapligt språk med mera förkunnelselik- tetsfull mot sitt föremål, har förf. lyckats undvika nande inslag. Det var de senare som inte upp- väl. Han gör inga försök att dölja att Wingren skattades av hans kritiker, varken då (Lindroth, inte bara trivdes när det blåste full storm, utan Olivecrona) eller nu, till exempel Ragnar Holte, också sökte konflikten, och ibland själv skapade som talar om hur Wingren i den metodologiska den. Inte heller döljer han att Wingren ibland utförsbacken uttryckte sig i »en expressiv skönlit- kunde ge uttryck för sin uppskattning av teologer terär stil». Han pekar också på en central punkt: med konsekvent, konservativ teologi (t.ex. Bengt »Det aktualiserande teologiska intresset visar Hägglund), medan mera närstående kollegor redan från början en tendens att ta överhanden eller lärjungar kunde behandlas illa. Den andra över det historiska klarläggandet.» Denna kritik frestelsen, att låta även biografins proportioner är viktig, inte minst därför att det var just detta följa de egna minnena, har förf. inte helt undgått. som uppskattades av så många av Wingrens De sista 30 åren får väl stort utrymme. Den lärjungar, att teologin i viss mån avhistoriserades tredje frestelsen, att bygga mer på egna minnen till förmån för den aktuella tillämpningen. och intervjumaterial än på skriftliga källor, har Bland Wingrens många strider intar hans

327 kyrkohistorisk årsskrift 2012

kamp för kvinnliga präster, eller snarare hans Gunilla Ohlsson kamp mot motståndet mot kvinnliga präster, FRÅN ÄMBETSMAN TILL ÄMBETSBÄRARE. recensioner en prominent plats. Hans engagemang i frågan Förändringar speglade i anmälningar mot skapade »rent av en klyfta mellan de två delarna präster under tre brytningstider (Lund Studies in Sociology of Religion 11) i hans första dogmatiska försök: Skapelsen och lagen (1958) och Evangeliet och kyrkan (1960)». Lund: [Centrum för teologi och religionsvetenskap], Lunds universitet Den senare färgades starkt av hans strid mot 2012, 227 sid. motståndarna. Iakttagelsen kan bekräftas även på annat sätt, men ställer också nya frågor. Rec. Denna doktorsavhandling har sitt ursprung i ett har i sin bokhylla Bo Giertz’ exemplar av den forskningsintresse som väcktes hos författaren första boken, med dedikation »från tillg. förf.» då hon under en period av sitt liv var perso- – år 1958! Wingrens reaktion kom alltså ganska nalkonsulent vid ett domkapitel och blev varse sent. Den andra boken tycks Wingren däremot de anmälningar mot präster som domkapitlen aldrig ha skickat till Giertz, något som ger en fadd med viss regelbundenhet varit tvungna att ta bismak åt hans många beklaganden över att han ställning till. Anmälningarna kan komma från aldrig fick svar från kvinnoprästmotståndarna. t.ex. församlingsbor, förtroendevalda i kyrkliga Samtidigt som det praktiskt mänskliga prin- organ, från myndigheter eller från andra präster. cipiellt spelade en stor roll i Gustaf Wingrens Författaren har valt att utnyttja det diarieförda teologi, kunde hans teoretiserande omkring materialet kring anmälningar som arkiverats vid just praktiska ting ibland te sig nästan komiskt. domkapitlen för att studera prästernas, främst Uggla väjer inte heller för detta. Gustaf Wingren kyrkoherdarnas, förändrade position över tid. var – liksom många av sina kollegor, till exempel Ett dylikt material hade säkert kunnat leda till Gustaf Aulén – en mycket opraktisk människa. avhandlingar i flera teologiska discipliner, men Det är fåfängt, men frestande, att fråga hur han vägen har denna gång gått via religionssociologin skulle ha fungerat i dagens elektroniserade uni- vid Lunds universitet. Genom anknytning fram- versitetsvärld utan skrivhjälp, han som inte ens förallt till den interaktionistiska sociologin har själv skrev på skrivmaskin. det gett författaren viss frihet att hålla distans till Faktaanmärkningarna är inte många, men det rent kyrkohistoriska skeendet och den stora på bilden s. 109 har en person felaktigt identi- utvecklingslinjen i relationen mellan Svenska fierats som kyrkohistorieprofessorn Carl-Edvard kyrkan och svenska staten som under 1900- Normann (vars namn dessutom felstavats). talet ledde till att det starka statskyrkosystemet Bengt Kristensson Ugglas omfattande biografi avskaffades år 2000. De anmälningsärenden bjuder på givande läsning, och är väl värd att som analyseras med diskursanalys ägde rum före återvända till. Samtidigt utgör samma självupp- den stora kyrka-statreformen och gör nedslag i levda inifrånperspektiv, som är en av bokens 1930-talet, 1960-talet och 1980-talet. många förtjänster, också en svaghet. Författarens personliga intresse för konflikter mellan präster och övriga församlingsmedlem- ANDERS JARLERT mar har varit en drivkraft för avhandlingsprojek- tet och har sitt ursprung i de problem hon trodde skulle öka med det vidgade arbetsgivaransvar för- samlingarna fick på 1970-talet som ett resultat av arbetslagstiftningens ökade effekter i samhället. I sina äldre släktingar ser hon representanter för den s.k. dubbla ansvarslinje för församlingarna som hade utvecklats i samarbetet mellan präster

328 och förtroendevalda lekmän. Det blir emellertid antar att materialet som sådant har kvaliteter som inte riktigt klart vad »den dubbla ansvarslinjen» tidstypiskhet och tydlighet. Urvalet har gjorts nordisk har eller haft för status inom Svenska kyrkan (s. under tre femårsperioder 1936–40, 1961–65, 36). De vigda prästerna och lekmännen har olika 1986–90 som åtskiljs av betydande reformer och status inom kyrkan och författaren kommente- lagändringar rörande Svenska kyrkans arbets-

rar inte det faktum att t.ex. den starka svenska sätt. Det är säkert rimligt, som författaren säger, kyrkohistoria socialdemokratin inte alltid velat erkänna präs- att anta att de stora samhällsförändringarna från ternas särskilda auktoritet ens i kyrkan. Bland tiden före första världskriget till 1990 påverkat annat Alva Myrdal har förklarat, att det inte Svenska kyrkans organisation och prästernas behövs någon dubbel ansvarslinje i ett kyrkomöte arbete. Slutligen är materialurvalet begränsat där lekmännen styr (Wikipedia). I avhandlingen även med hänsyn till de 13 stift som finns inom behandlas främst församlings- och stiftsnivån, Svenska kyrkan. Materialet berör endast Växjö, men det är nog otänkbart att inte förhållandena Västerås och Stockholms stift (i kapitel 5 endast i samhället och kyrkomötet haft stor betydelse två stift) en begränsning som författaren hoppas även neråt i organisationen. kompenseras av det faktum att de är sinsemellan I inledningskapitlet anges syftet som fyrdelat: olika både demografiskt, socialt och religiöst. Ur 1) att beskriva Svenska kyrkan (på 1900-talet) vetenskaplig synvinkel måste man dock beklaga som en organisation med inbyggda konflikter att författaren inte valde sina konflikter inom en genom den »dubbla arbetslinjen» som alltså totalundersökning av diarieförda konflikter inom omfattar präster och förtroendevalda och genom Svenska kyrkan. Materialets representativitet för förekomsten av två organisationskulturer (som Svenska kyrkan som helhet och förändringar i »visas» senare), 2) att presentera och analysera prästrollen måste nu läsas med förbehåll om att kontrahenterna i det insamlade materialet om slumpen kunnat spela in. anmälda konflikter i de tre stiften genom att En annan central utgångspunkt anger förfat- måla upp bakgrund, aktörer och sammanhang, taren då hon spikar sina teoretiska utgångs- 3) att analysera förändringar i prästrollen så punkter och hävdar behovet av en teori som som den ter sig i det insamlade materialet från förenar struktur- och aktörsperspektiv (s. 14). tre perioder, samt 4) att analysera diskurserna Det stämmer att många teoretiker inom socio- om ansvarstagande och makt i församlingarna. login strävat efter att förena aktör och struktur, Maktspelet mellan domkapitlen/prästerna och men det är nog lika sant att just denna ambition de förtroendevalda ägnas särskilt intresse. visat sig svår att förverkliga i en generell teori Uppgifterna är således många och sträcker sig om samhället och individerna. Teorier brukar över både stora och mindre frågor. En kritiker endera utgå från samhället/strukturer eller från kan ställa sig frågan om det insamlade materialet människorna som aktörer och lyckas bättre eller verkligen ger möjlighet att lösa alla dessa uppgifter sämre att beskriva den andra sidan beroende och om det inte hade varit till fördel att gå på på problemställning och material. Den lösning djupet med t.ex. den andra uppgiften genom att som författaren här anger genom att utnämna insamla mera data kring de konflikter det gäller diskursanalys(er) som övergripande perspektiv för att ge mera lokal bakgrund och tidsfärg åt är oväntad. Knappast menas här att texterna analysen. Materialet gör inte heller anspråk på är det enda viktiga för avhandlingen som, vid att beskriva alla konflikter som gällt präster i sidan av texter om präster, handlar om social Svenska kyrkan utan det begränsas av att det och religiös förändring, kyrkoorganisationen valts bland de relativt få diarieförda konflikter och prästroller. Författarens motivering tycks som domkapitlen haft att hantera. Författaren vara bunden till den förkärlek som hon har för

329 kyrkohistorisk årsskrift 2012

en bestämd sociologisk skola, symbolisk interak- inre församlingsarbetet medan agentstrukturen tionism, och den åtföljande relativistiska synen ser församlingen som en resurs och riktar sig utåt recensioner på kunskap och sanning. Tanken är kanske att mot samhället. Författaren är förtjust i denna skapa ett förhållningssätt i den senare diskurs- teori men det förblir oklart hur bra den egentli- analysen genom att förneka forskningens san- gen passar in i den historiska och institutionella ningskrav och så marginalisera frågor om vem Svenska kyrkan, med dess församlingar, kyrko- som hade rätt eller fel. Men neutralitet är sedan fullmäktigen, kyrkoråd och placering i lokala gammalt en etablerad del av god vetenskap och samhällen. Däremot tycks hon räkna in alla de relativt oberoende av forskarens inställning till nya anställningar i nya positioner som kyrkan epistemologi och ontologi. Klart är i varje fall gjort från 1970-talet i agentstrukturen. Om så är att verkliga, reella, intressekonflikter har funnits fallet, har »agentstrukturen» blivit viktigare än inom och om kyrkan i samhället och att vi inte de förtroendevalda organen i församlingarna, på kan förstå samhället eller en organisation som stiftsnivån och på nationell kyrklig nivå? Svenska kyrkan enbart som text eller föreställ- Den diskussion som förs om den religiösa ning. Hårda fakta som makt, institutionella organisationens gränser i syfte att försöka skilja förändringar genom ändrad lagstiftning och svenska kyrkan och det svenska samhället från strukturerna inom kyrkan och samhälle kan varandra (s. 27ff) är som helhet influerad av säkert alla hjälpa oss att förstå varför prästernas religionssociologiska teorier från USA som talar verklighet förändrats, men de problematiseras om en annan verklighet än den traditionellt inte särskilt i denna avhandling. Medicinen svenska. Läsarens osäkerhet ökar när dessutom kunde ha varit en mera precis och avgränsad Luhmanns systemteoretiska syn dras in i diskus- frågeställning. sionen. Här finns ett överflöd med uppslag och Kapitel två ägnas Svenska kyrkan som orga- idéer och det hade varit klokt att sortera ut några. nisation. Läsare kanske förundrar sig över att Det finns inget fog för slutkapitlets påstående om man inte behandlar Svenska kyrkan som den att Svenska kyrkan analyserats ur ett »systemper- institution den är eller åtminstone var. Förkla- spektiv» (s. 197). ringen sammanhänger med författarens ovilja att I kapitel tre ges de stora dragen i den sam- diskutera Svenska kyrkan i samhället och viljan hälleliga och kyrkliga utvecklingen vid de tre att beskriva kyrkan som en organisation för att olika tidsnedslagen (1930-talet, 1960-talet och så komma in på dess inre liv. Något förvånande 1980-talet). En viss stiftskontext skymtar i redo- nämns inte alls den rätt utvecklade klassiska görelsen över de biskopar som verkade i de tre sociologiska teoribildningen om kyrka och sekt, stiften under de tre perioderna, utan att syftet samt senare varianter av modellen, i Troeltschs blir riktigt klart för läsaren. Kapitlet kallas för och Webers anda. Författaren tar fasta på den »Scenen», vilket pekar på den mikroorienterade amerikanske sociologen Mark Chaves’ teori och interaktionistiska ambitionen. Men redan om religiösa organisationers dubbla och sam- här talar verkligheten ett annat språk: den första verkande strukturer, den definierande religiösa perioden präglades starkt av ny lagstiftning som strukturen och agentstrukturen, som kan staten tvingade Svenska kyrkan att anta, d.v.s. betraktas som ett slags tidiga religiösa frivillig- lagen om församlingsstyrelse1930, som innebar föreningar som varit vanliga i USA. När sådana att partipolitik och demokrati i modern mening föreningar anslutits till samfund har de blivit kom in i Svenska kyrkans beslutande organ på agentstrukturer. De två strukturerna samarbetar lokal nivå. Till tidens reformer hörde även en lag men har även olika uppgifter i en religiös organi- om domkapitel 1936, som bl.a. innebar att stiftets sation. Den religiösa strukturen är viktig för det högsta organ inte bara skulle vakta juridiken i

330 stiftsförvaltningen utan även leda utvecklingen (»liv och leverne») varit rätt konstanta och av den friare verksamhet som höll på att uppstå på låg nivå. Däremot har anmälningar mot nordisk i organisationer (»agentstrukturen»). Också den präster i specifika religiösa uppgifter ökat mest. andra perioden präglades av statens behov att Klagomål i samband med adminstrativa och forma kyrkan med bl.a. pastoratsregleringen samarbetsuppgifter som prästerna haft visar

år 1962 som följt på kommunreformen och en något motstridande trender mellan period två kyrkohistoria ny lag om församlingsstyre, som bl.a. innebar och tre. Sammantaget får man dock intrycket av att domkapitlen förlorade sin traditionella att anmälningarna varit rätt få och kanske något juridiska funktion som besvärsinstans. Denna slumpmässiga, men kapitlet ger onekligen ny rätt övergick till länsrätterna. Samhälls- och information, som kan sporra till mera forskning kulturförändringen i Sverige började nu ge sig till i domkapitlens arkiv. Det är dock överraskande känna i ökande prästbrist inom Svenska kyrkan. att författaren beskriver anmälningar från s.k. Prästbristen som var störst i Stockholmsområdet vanliga församlingsmedlemmar som stående ledde snart till upprättandet av Stockholms teo- utanför kyrkans organisation (s. 64–67). Luther logiska institut. Den tredje perioden, då förfat- ansåg ju medlemmarna vara själva kyrkan! tarens avhandlingsarbete påbörjade, präglades Kapitel fyra handlar om normer och förvänt- bl.a. av att en reform av kyrkomötet 1983 och av ningar som människor har på prästerna som en ny församlingslag år 1988, samt inte minst av ämbetsmän och som kan skapa förutsättningarna arbetslagstiftningens expansion både inom och för sådana klandervärda beteenden som leder till utanför kyrkan. Enligt författaren förlorade »den anmälning inför domkapitlet. Här presenteras dubbla ansvarslinjen» betydelse i relation till ett den amerikanske prästens/religionssociologens rationellt-legalt tänkande i kyrkans ledande Samuel Blizzards teori om prästens olika roller. organ. Det sägs även att prästens ämbetskarisma Den huvudsakliga identiteten vilar på en övergri- allmänt taget samtidigt förlorat sin makt till pande huvudroll »master role» som givetvis i hög förmån för personlig karisma. Man kan givetvis grad är religiöst bestämd. På en mera praktisk fråga sig om det inte alltid varit bra för präster att nivå har prästerna olika »integrativa» roller som ha personlig karisma. betecknar hur prästen ser på målet med det egna I kapitel tre beskrivs även konflikternas aktörer, arbetet som kan variera mellan präster i deras de anmälda prästerna och anmälarna. Framställ- olika funktioner och allmänna orientering. ningen använder sig här av överskådliga tabeller. Slutligen finns en »praktikerroll» som betecknar En viktig förändring gällande anmälningarna samspelet mellan de olika integrerande rollerna. skedde mellan period två och tre. Då kyrkan Den sistnämnda spelas upp i prästens möte tidigare hade tjänat som folkbokföringsmyn- med lekmän och kommer således att forma de dighet hade många anmälningar handlat om allmänna förväntningarna på prästen. Genom folkbokföringsärenden, medan de helt saknas Blizzards teori kan författaren koppla ihop den under period tre då kyrkan fråntagits folkbokfö- kommande diskursanalysen av anmälningsären- ringen. Flest anmälningar kom under den andra dena med det symboliskt-interaktionistiska per- perioden (1960-talet) medan minst anmälningar spektivet. Förf. konstaterar att den praktikerroll- gjordes under den tredje perioden (1980-talet). spelande prästen inte självklart kan appliceras på Att anmälningarna avtagit torde ha att göra med svenska prästers traditionella ämbetsmannaroll, att många tidigare prästerliga uppgifter hänförts som kraftigt försvagades efter andra världskri- till andra befattningshavare genom »strukturell get. Praktikerprästen ligger närmare bilden av differentiering». Under alla tre perioderna har prästen som ämbetsbärare från och med den anmälningar om prästernas personliga vandel andra perioden, där klanderutlösande beteende

331 kyrkohistorisk årsskrift 2012

kunde vara lagbrott i tjänsten, felaktiga beslut, just dessa tre konflikter valts. Eventuellt hade förkunnelsen, uppträdande, samarbetsförmåga analysen vunnit mycket på ett strukturellt och recensioner m.m. funktionellt perspektiv på prästernas ställning i Kapitel fem handlar om tre utvalda konflikter församlingarna vid de tre tillfällena och föränd- som utspelades under de tre perioderna i Växjö ringarna över tid. Det hade också varit intressant stift period ett och två, samt i Västerås stift period att känna till deras och anmälarnas religiösa tre. Det diskursanalytiska greppet tillämpas hemvist inom kyrkan, karriär och ålder och kön. i läsningen av de dokument som bevarats på I de flesta fall hade det säkert gått att införskaffa domkapitlen med beaktande av intertextualitet, mera information om konflikterna. Vid läsningen genrer, stilar och diskurser. Liksom brukligt anar man att såväl kvinnopräststriden och kon- i diskursanalys antar forskaren att texterna flikter om bibeltolkning hade betydelse för de två avspeglar maktförhållanden. Kapitlet avslutas senare konflikterna. Författaren erkänner också därför dels genom en diskussion om förändringar att bakomliggande konflikter verkligen spelat i relationerna mellan kyrkans religiösa struktur roll för en del anmälningar, och att de mest rört och agentstruktur (Chaves) och inom den tra- prästernas integrativa roller men under den sista ditionella dubbla ansvarslinjen. Författaren vill perioden även deras huvudroll (master role). beskriva förändringarna gällande makten på för- Kapitel sex kallas »Reflektioner» men fungerar samlingsnivå genom att peka på att anmälningar i stort som en sammanfattning. Här redovisar mot prästen som ämbetsman var typisk för den författaren för en generell förklaring på sam- första perioden (1930-talet) medan den svenske hällsnivån genom teorin om fortgående struk- prästen senare under 1900-talet förlorade sin på turell förändring och dess effekt på uppkomsten det religiösa ämbetet vilande sakrala auktoritet av ett konkurrerande värdesystem till den gamla i samhället och blev en ämbetsbärare som på klerikala auktoritetsstrukturen inom kyrkan. arbetstid förvaltade kyrkliga funktioner. Under 1900-talet växte Svenska kyrkans personal Bland de tre konflikter som analyseras framstår framförallt inom den s.k. agentstrukturen, vilket den första (1930-talet) som tydligast och intres- givetvis hade följder för prästernas förändrade santast med en tydlig konflikt mellan kyrkoher- status. Samtidigt ökade kraven på prästernas den och en förtroendevald som representerade förmåga att samarbeta och att leda församlings- arbetarkommunen. Kyrkoherden fungerade i arbetet. Förväntningen om att anmälningar mot stort sett som en gammaldags ämbetsman och prästerna under den sista perioden främst skulle markerade sitt missnöje med de förändringar som skildra prästen som arbetsgivare fick emellertid ägt rum i församlingsstyret. Den andra inciden- inget stöd i analysen. Antalet anmälningar har ten (1960-talet) handlar om en kyrkoherde som varit rätt konstant om man bortser från folk- uteblir från möten av olika slag. Enligt analysen bokföringsärenden men däremot har motiven får han en erinran av domkapitlet eftersom han för anmälningarna förändrats. Det visar sig nu sviker sitt ansvar. Och i det sista fallet (1980- att den viktigaste förklaringen till anmälning- talet) råder allmän förvirring, kritik av prästerna arna kanske ligger på samhällsplanet genom och sammanbrott i den s.k. dubbla ansvarslinjen. att pastoraten tenderat att bli allt större och allt Även om det tredje exemplet är mera mångdi- fler präster blivit beroende av varandra i team. mensionellt än de två tidigare ser man även här en Det är möjligen en anledning till att andelen kollision mellan det religiösa och det politiska på förtroendevalda anmälare med tiden avtagit och församlingsplanet. Man kan ha olika åsikter om att andelen anmälande prästkolleger ökat. Som vad diskursanalysen egentligen ger för insikter ämbetsbärare ansåg sig de studerade prästerna och det ges inte riktigt svar på frågan varför under den sista perioden ha tolkningsföreträde

332 särskilt när det gällde trosfrågor, men kunde inte sekulariseringsprocessen. När författaren talar räkna med domkapitlets stöd lika starkt som om »strukturell differentiering» som förklaring nordisk exemplet från 1930-talet visade. Enligt förfat- på förändringar inom kyrkan, hänvisas just till taren spelar prästvigningen en mindre roll idag samhällets modernisering och sekularisering för prästens identitet medan församlingsborna men i termer som antyder att det är en automatik

börjat efterfråga en mera personlig karisma hos utan involverade aktörer. Så är det förstås inte kyrkohistoria prästen, respekt och empati. eftersom varje samhälle byggs upp av människor. Avhandlingen har som nämnts många syften SUSAN SUNDBACK och det betyder att den spretar åt lite olika håll. Det värdefullaste bidraget finns utan tvekan i de empiriska delarna i kapitlen 3–5 även om Gerd Snellman det är omöjligt att säga hur representativa för SIONS DÖTTRAR. De laestadianska kvinnorna som traditionsförmedlare i Svenska kyrkan de fall är som analyseras mera norra svenska Österbotten åren 1927– detaljerat. Ovan har redan anmärkts på en del 2009 av teoridelen som omfångsrik men rätt okoncen- Åbo: Åbo Akademis Förlag 2011, 316 sid. trerad. Diskussionen om dubbel ansvarslinje och agentstruktur blir ibland svår, medan Blizzards I sitt avhandlingsarbeid vil Gerd Snellman teori om prästrollerna passar bättre in på det avdekke kvinners bidrag i læstadiansk tradis- empiriska materialet. jonsformidling, og dessuten vinne økt innsikt i Som opponent saknade jag en bakgrundsana- hvordan en læstadiansk identitet formes. Hun lys rörande de stora principiella förändringarna har intervjuet 19 kvinner og 3 menn fra den i relationen mellan Svenska kyrkan och svenska svenskspråklige delen av Rauhan Sana-retningen staten under 1900-talet, utformandet av den i Österbotten, Finland. Rauhan Sana (»Fredens svenska typen av folkkyrka och de eventuella Ord») er å finne langs hele Finlands nordkyst, följderna för anmälningar av präster till dom- videre gjennom Tornedalen og helt opp til Alta kapitlet. Det är möjligt att följderna var små, i Finnmark, Norge. Den finnes også i USA, eftersom biskoparnas tidiga förslag om en religiös foruten i misjonsområder som Ingermanland. folkkyrka inte accepterades av staten/politiken, Menighetene er uavhengige, men har utstrakt som därmed breddade vägen för sekularisering kontakt seg imellom. Bladet Sions Missionstid- och försvagad klerikal auktoritet inom kyrkan. ning (SMT) knytter menighetene i svensk Öst- Jag förvånades även av författarens ovilja att erbotten sammen. Bladets artikler i den aktuelle diskutera sekulariseringsprocessen, som ägt rum perioden er avhandlingens andre hovedkilde. De – även om man anser begreppet »sekularisering» hevdes å reflektere innholdet i den læstadianske vara fel. Samhällsvetare menar med begreppet bedehusforkynnelsen. Skribentene er både menn »modernisering» bl.a. det som allmänt kallas og kvinner. sekularisering eller det faktum att kyrkan och Avhandlingen har en kirkehistorisk tilnær- religionen får en marginell ställning i samhället. ming. Begrepene tradisjon, kall og identitet Redan för länge sedan analyserade David utgjør teoretisk ramme. Forståelsen av tradisjon Martin fenomenet och kom till att »sekularise- og identitet hentes i hovedsak fra etnologi og de ringsprocessen» inte är likadan i alla samhällen ses som nært forbundet, tradisjon både skaper utan bygger på unika historiska förutsättningar og opprettholder identitet. Kall, et teologisk med institutioner och aktörer som är speciella i begrep, forstås slik at det blir et ledd mellom de vart land. Det hade alltså varit intressant med to andre, det antas at en form for kallsbevissthet mera bakgrund för en förståelse av den svenska fungerer som en motor i målrettet, identitets- skapende tradisjonsformidling. Metodisk viktig

333 kyrkohistorisk årsskrift 2012

er undersøkelsen av »det imaginære rom», »det er det mer divergens om bruken av massemedier materielle rom» og »det levde rom», begreper og kulturtilbud. Det inntrer en uttalt skepsis til recensioner hentet fra Jonas Ideström, Lokal kyrklig høyere utdanning, særlig teologisk, med begrun- identitet. En studie av implicit ecklesiologi med nelse at den kan sette troskunnskapen i fare. Det exemplet Svenska kyrkan i Flemingsberg (Bib- er ulike holdninger til den evangelisk-lutherske liotheca theologiae practicae 85), Artos 2009. kirke av både teologiske og moralske grunner. Artiklene i SMT representerer det imaginære, Mye avhenger av kirkens lokale representanter. prosjektbedehusene det materielle og informan- Kvinnelige prester godtas ikke. Kvinner bør vokte tenes hjem det levde rom. seg for å være opptatt av utseende og mote, det Tradisjonsformidlingens innhold (kallslære), forbindes med hovmot. De bør ikke kle seg i form (kallsbevissthet og kallspraksis), og mål bukser som menn. Hos den kvinnelige forvalter (individuell og sosial identitet) undersøkes etter framheves åndelige kvaliteterer. Hun er trofast i tur. Men først gis en presentasjon av læsta- kallet, stabil i troen, tålmodig i prøvelser, glad dianismen og Rauhan Sana med fokus på byene og frimodig i bekjennelsen, og hun vil stadig Jakobstad, Larsmo og Karleby, samt et riss av høre sine synder tilgitt »i Jesu navn og blod». I samfunnsutviklingen i undersøkelsesperioden. perioden etter 1980 skjer en viss omformulering Til slutt gis en sammenfatning av undersøkelsens av trofasthetsidealet, ifølge Snellman. Det legges resultater. mindre vekt på skriftemålet og mer på de øvrige »redskapene». Kvinnen skal være et godt forbilde Tradisjonens innhold i det imaginære rom gjennom trofasthet mot ektemann, familie og »Det kongelige presteskap» løftes fram som menighet. Hun kan gjerne være yrkesaktiv, men det viktigste uttrykk for kallsforståelsen. Det har hun små barn, bør hun helst selv ha omsorgen innebærer framfor alt forvalterskap. De troende for dem i hjemmet. Barn skal mottas som Guds er satt til å forvalte Guds gaver, framfor alt for- gave, og en bør ikke bruke prevensjonsmidler. soningens gave. Analytisk skjelnes det mellom I det materielle rom registreres det at kvinnen forvaltning av gudsrelasjonen, av troendefel- er trofast tilhører, her er det bare mannlige ledere lesskapet og av vitnetjenesten for ikke-troende, og predikanter. Søndagsskole utvikler seg som en herunder ytremisjon. Forvalterskapet innebærer kjernevirksomhet i løpet av perioden. I begynnel- et »kors» i form av »verdens forakt, sorger og sen er det vanlig med kvinnelige søndagsskolelæ- fristelser». Likevel opplever de troende glede når rere, men dette endrer seg i to av de undersøkte de stadig søker til »den Gode Hyrdens nådefavn». bedehusene. Kvinner i ytremisjon deltar derimot i Selvprøving er viktig, og »syndekataloger» skal undervisning av barn og unge. Kvinner kan være være til hjelp. Det skal også skriftemål, bibelles- tolker og organister, og de kan evangelisere ved å ning, bønn og sang, som i avhandlingen kalles bidra med artikler i SMT. »redskaper» i forvaltningen av kallet. I SMT Kallet formes i det levde rom reflekteres en viss avtagende bruk av skriftemålet. Det registreres både stabilitet og endring i Informantene bruker ikke begrepet kall, men oppfatningen av hva som er synd, og dertil både kallstanken finnes innbygd i deres resonnemen- enighet og flerstemmighet. Hva som diskuteres er ter, ifølge Snellman. Informantene intervjues til dels tidsavhengig. I perioden 1950–1980 dis- både om hvordan de opplevde tradisjonsformid- kuteres for eksempel om en bør ha TV i hjemmet, lingen som barn, og om hvordan de selv formidler delta i idrett og foreta fritidsreiser, siden de ses tradisjonen videre til egne barn. Deres syn på som mulige kilder til seksuell umoral, hovmod utfordringer og redskaper i kristenlivet er mye og gjerrighet. Rett til fri abort avvises. Alkohol det sammei det levde rom som i det imaginære. er ut, tobakk kan til dels aksepteres. Etter 1980 Skriftemål, bibellesning, bønn og sang (fra Sions

334 Sånger) praktiseres. Men informantene er til- neste generasjon (tradisjonstalsmenn) og de som bakeholdende med å snakke om disse ting. bidrar til å endre den ved å innføre nye elementer nordisk Nye begreper bringes inn i denne delen av (progressive). Over tid skjer en omforhandling på undersøkelsen. »Renhet» framstår som et viktig noen mindre sentrale områder, ifølge Snellman. begrep. Kroppens og hjemmets fysiske renhet Samfunnsutviklingen fører til at søndagen blir

oppfattes å ha sammenheng med åndelig renhet. mer en fridag for familien, slik at deltagelse i kyrkohistoria Normer for klesstil, avvisning av TV i hjemmene menighetens samling blir forhandlingsbart. m.m. viser seg derved å ha en dypere mening, Kjennskap til andre trosretninger fører til en ny særlig for de eldste informantene. »Nådetiden» innstilling til bønn og nye bønnepraksiser hos er et annet nytt begrep. Tiden er dyrebar, enkelte. Blant de yngre svekkes forestillingen om den skal ikke sløses bort. Vekslingen mellom en sammenheng mellom kroppens og hjemmets ukens arbeidsdager og søndagen som hviledag renhet og åndelige renhet, det påvirker blant og helligdag er viktig for alle aldersgrupper, annet klesstil. men gir seg litt forskjellig uttrykk hos eldre og Tradisjonens mål yngre. Søndag ettermiddag deltar hele familien i menighetens samling på bedehuset, det er en del Målet for tradisjonsformidlingen formuleres av av hviledagens helligholdelse. Noen går i tillegg Snellman som en ønsket individuell og sosial til kirkens gudstjeneste, og barna går som regel identitet. I det imaginære rom beskrives den indi- på søndagsskole. Hviledagen er også en dag for viduelle identiteten i termer av identifikasjon med familien, en dag for gjestfrihet og en dag for bibelske rollemodeller, og ved hjelp av Ideströms åndelig fellesskap i hjemmene. De læstadianske begrep »in-via-identitet» eller opplevelsen av familiene er ofte store i forhold til samfunnsnor- å være på vei. I tråd med det siste er informan- men. Informantenes syn på prevensjon varierer. tenes uttalte overgripende mål eskatologisk, Hjemmenes tradisjonsformidling synes å »evig liv i himlen». Idealene for livet i denne være mer preget av spontanitet enn av ritualer. verden blir delmål i forhold til dette. Ønsket Snellman mener det kommer av skriftemålets sosial identitet beskrives gjennom betegnelser framskutte posisjon. Skriftemålet har en spontan på medlæstadianere og ikke-læstadianere, samt karakter som overføres til alle former for trosutø- gjennom språklige koder i videre forstand. I SMT velse. Det innøvde, rituelle oppfattes som mindre brukes bibelske navn og uttrykk hvorav mange ekte. går tilbake til Læstadius, de danner en egen Kvinnens kall skal framfor alt leves ut i den lille variant av et »Kanaans språk». Innflytelsen av menigheten, i hjemmet. Hennes roller i den store Læstadius’ metaforiske språk blir svakere i løpet menigheten, i bedehusets materielle rom, karak- av undersøkelsesperioden. Blant språklige koder teriseres av Snellmann som »Marta- og Maria- framheves hilsningen »Guds fred», som benyttes roller». Til Martarollen hører oppgaver som både skriftlig og muntlig. Det råder flerstemmig- servering og rengjøring, bidrag i syforeningen het om hvordan uttrykket skal brukes. Det kan som er viktig for bedehusets økonomi, samt del- fungere som en bekjennelse, være evangelise- tagelse i styre og administrasjon. De kvinnelige rende, styrke samhørighet og bekrefte identitet, informantene mener unisont at en kvinne ikke men også virke avgrensende. Bruken avtar mot skal være prest eller predikant. Til en viss grad slutten av perioden. I forming og opprettholdelse blir dette synet overført til søndagsskolelærerrol- av sosial identitet registerer Snellman en forskyv- len. ning av tyngdepunkt gjennom perioden fra det Blant de intervjuede er både de som vil vide- hun kaller »bedehusidentitet» til »stormøteiden- reføre tradisjonen mest mulig uforandret til titet», og at den siste åpner for større mangfold på det individuelle plan.

335 kyrkohistorisk årsskrift 2012

Kommentarer tilhører en urørlig kjerne i tradisjonsformid- lingen. Undersøkelsen av Rauhan Sana i svensk recensioner Teoretiske perspektiver fra flere forskjellige fagfelt trekkes inn i undersøkelsen, og dette er Österbotten bekrefter derved utsrakt bruk av berikende. Imidlertid introduseres disse på en skriftemål som et fortsatt viktig særkjenne måte som i hovedsak er konstaterende. Intro- ved læstadianismen. Et kanskje overraskende duksjonen kunne gjerne vært mer diskuterende resultat er den flerstemmighet som framkom- med hensyn til valg av faglige perspektiver og mer gjennom SMT’s artikler i alle tidsperioder hvordan de sammentenkes. og blant informantene i alle aldersgrupper. Den Undersøkelsen har som ett av sine utgangs- dreier seg imidlertid om saker som tilhører et punkt at kallsbevissthet er vesentlig for læsta- ytre, noe bevegelig lag i den læstadianske grup- dianske kvinners tradisjonsformidling. Men peidentiteten, og ikke selve tradisjonskjernen, begrepet kall benyttes ikke av informantene, og ifølge Snellman. kall framstår heller ikke som noen hovedsak i Gjennom avhandlingen har Snellman tegnet SMT’s artikler. Fokuseringen på kall kan dermed et interessant bilde av den læstadianske kvinnen virke noe presset. På den annen side viser dette som tradisjonsformidler og løftet hennes bidrag grepet at Snellman overstiger sitt tilkjennegitte, fram i lyset. Hun har samtidig presentert en empiri personlige innenfraperspektiv. Tilsvarende som vil være av interesse for annen forskning. gjelder valget av begrepet identitet som uttrykk Materialet innbyr til videre komparative studier for tradisjonsformidlingens mål. både med andre grener av læstadianismen, med Enkelte ting ser ut til å bli tatt for gitt der det opprinnelig læstadianisme, og med helt andre gjerne kunne stilles spørsmål eller forklares mer. kristne trosretninger. Et eksempel er når det sies at artikler i SMT gir LILLY-ANNE ØSTTVEIT ELGVIN vekkelsessentrert undervisning i nådens orden uten at det sies noe om hva denne undervisningen Hans Wahlbom & Lennart Jonsson går ut på. På andre punkt trekkes det fram likhet- (red.) strekk mellom Rauhan Sana og pietismen. Når DE ÄNDRADE RELATIONERNAS det gjelder nådens orden, har den tradisjonelt blitt ÅRHUNDRADE. Lunds stift under framstilt på en annen måte i læstadianismen enn 1900-talet (Stiftshistoriska sällskapet i i pietismen. Det framgår ikke om dette særpreget Lunds stift – Årsbok 2011) er bevart i Rauhan Sana eller ei. Lund: Stiftshistoriska sällskapet i Lunds Med hensyn til undersøkelsens resultater ville stift 2011, 245 sid. en større klargjøring av likheter og forskjeller Stiftshistoriska sällskapet i Lunds stift har för mellom funn i de tre forskjellige analytiske rom sin utgivning valt årsboken som form – fr.o.m. vært ønskelig, sammen med mer diskusjon av hva 2009 kompletterad med en serie småskrifter. likheter og forskjeller har å si for undersøkelsens Årsböcker är en förpliktande genre som kräver samlede resultat. Det er påfallende at identifi- god framförhållning och tryggad finansiering. kasjon med bibelske rollemodeller bare finnes i Med båda förutsättningarna väl tillgodosedda det imaginære rom. Det kan tenkes grunner til at har dock lundasällskapet lyckats hålla utgiv- slik identifikasjon ikke er kommet fram i inter- ningstakten alltsedan den första årsboken år vjusituasjonene. Når det ikke er dokumentert i 2000. Utgivningen har hittills – med några det levde rom, må en stille spørsmålstegn ved hva undantag – fokuserats på 1900-talets stiftshis- det kan ha å si for identitetsformingen. toria, vilket är väl motiverat med tanke på att Et resultat verdt å trekke fram er at vektlegging stiftets historia för äldre tid redan har behandlats av skriftemålet og en egen skriftemålspraksis i bl.a. en rad doktorsavhandlingar. Vidare finns

336 sedan några år tillbaka ett fullbordat Lunds exempel också från övriga stift skulle kunna stifts herdaminne. Nu fylls luckor och då har det fungera som en sentida uppföljare till Edvard nordisk bedömts som angeläget att steg för steg teckna Rodhes klassiker Svenska kyrkan omkring sekel- bilden av Lunds stift under 1900-talet. skiftet (1930). I de elva årsböckerna t.o.m. 2010 har behand- Ingmar Brohed skriver om s.k. frivilliga

lats flera 1900-talsämnen såsom kyrkligt ung- verksamhetsformer sådana de speglas i visita- kyrkohistoria domsarbete, kyrkbyggande, kyrkomusik, struk- tions- och prästmötesprotokoll under de första turfrågor och biskopars herdabrev. Årsboken decennierna. Brohed redovisar frivillig verk- 2011 med huvudtiteln De ändrade relationernas samhet i församlingar och berör också vad som århundrade väcker därför förväntningar om en växte fram av frivillig samverkan på stiftsplanet summering av 1900-talets stiftshistoria – och och därmed också biskopens roll. Biskopsrol- med hänsyn till terminologins laddning – med len belyses ytterligare av Anders Jarlert i hans fokus på kyrka-statfrågan; ordsammanställ- närstudie av biskopsskiftet mellan Gottfrid ningen »ändrade relationer» var ju gängse i Billing och Edvard Rodhe 1925. utredningstexter från 1970-talet och framåt 1930- och 1970-talen, skeden med händelser i fråga om förhållandet mellan kyrka och stat. i omvärlden som kom att prägla också förhål- Bokens ärende är emellertid inte något av detta landena i Lunds stift, behandlas i ett slags över- utan – enligt förordet – »att presentera händelser siktsartiklar, medan övriga senare decennier och personer med avgörande betydelse för stiftets ägnas mera specifika ämnen vilka bedömts som liv och utveckling under detta århundrade». Det lämpliga att lyfta fram för just respektive period. är alltså snarare »ändrade relationer» i betydel- 1930-talet tecknas sålunda av sen »förändring och förnyelse» som är bokens under rubriken »Ett decennium i oro». Han raster. En sammanfattning som tydliggjort både reflekterar initierat kring lutherrenässansen, ansatser och slutsatser hade varit av värde. högkyrkligheten, exempel på ställningstaganden Boken är en antologi av tio författare med mot nazismen samt oxfordgrupprörelsen, förete- varsin uppsats mer eller mindre nära relaterad till elser som alla gjorde avtryck i stiftet. 1970-talet ett visst decennium. Bokens ryggrad kan sägas analyseras av K.G. Hammar som inte minst bestå av de tio årskrönikor i bild som placerats utifrån det självupplevdas horisont skriver om efter respektive uppsats. En tredjedel av boken stiftet som en del av världskyrkan – med tanke utgörs därmed av illustrationer. I förordet anges på inspirationen från »Uppsala 68» – om stiftet bildurvalet som »fristående», alltså inte anslu- som en del av rikskyrkan – med tanke på kyrka- tande till närmast föregående uppsats. Men det statfrågan och ämbetsfrågan – och om bisko- är en ofrånkomlig följd av bokens disposition att parna Nivenius och Ahrén. läsaren söker samband mellan texter och efterföl- Till de ämnesspecifika uppsatserna hör jande bildblock. Karl-Johan Tyrbergs om åren 1945–1950 med I de tre första uppsatserna behandlas delvis tidningen Lundastiftet. I en presentation av samma skede för tiden från sekelskiftet 1900 dess innehåll speglas efterkrigstidens 40-tal. Det fram till 1930-talet. Oloph Bexell inleder med noteras att biskop Edvard Rodhe var tidningens en allmän översikt över Svenska kyrkan runt förste såväl ägare som ansvarige utgivare. Med sekelskiftet med belysande exempel hämtade biskopen i denna position gavs tidningen från från Lunds stift. Det är en instruktiv uppsats med starten både auktoritet och legitimitet. bland annat redogörelse för den för lundastiftet 1950-talets stiftshistoria får sin belysning speciella frågan om det skånska prästerskapet genom Håkan E. Wilhelmssons uppsats om och prästgårdarna. En exposé av detta slag med Lundadomens förnyelse under Eiler Graebes

337 kyrkohistorisk årsskrift 2012

ledning 1954–1963. 1960-talet täcks in genom svarar dock inte innehållsligt mot den ambition Sven Hernqvists historik över »Lunds stiftsgård som ligger i bokens titel. Därför bör man kunna recensioner i Båstad», gården som var i bruk från 1955 fram förvänta sig ytterligare årsböcker på temat till nedläggningen och verksamhetens flyttning »Lunds stift under 1900-talet». De är välkomna! till Åkersbergs stiftsgård 1993. Båstadshistori- LARS ALDÉN ken får sin fortsättning i Lars-Olle Armgards programmatiska uppsats om Åkersbergs stifts- gårds verksamhet och funktion som »en nysats- Oloph Bexell (utg.) ning för framtiden». Med den får 1990-talet sin PRESS, PIETISM OCH LOKALKYRKA. Kyrkohistoriska föreläsningar vid ett markering. symposium med anledning av Harry Av helt annat slag är den uppsats som får Lenhammars 80-årsdag jämte dennes representera 1980-talet, det årtionde då både bibliografi (Skrifter utgivna av Svenska ny kyrkohandbok och ny psalmbok togs i bruk. kyrkohistoriska föreningen. II Ny följd Detta decennium är den ungefärliga ramen för 65) Göran Gustafssons studie av gudstjänstlivet i Skellefteå: Artos 2011, 121 sid. stiftet. Han bygger i huvudsak på enkätmaterial Baksidestexten till denna publikation har i Kyrkohistoriska arkivet i Lund (LUKA). Studien följande lydelse: är ett utmärkt exempel på hur LUKA-material Harry Lenhammar var 1985–1995 professor i kyrkohis- kan användas. Den bör inspirera till studier toria vid Uppsala universitet. Med anledning av hans avseende också andra stift. 80-årsdag 2010 anordnades ett kyrkohistoriskt sym- Det kan ligga nära till hands att skriva stifts- posium under rubriken Press, pietism och lokalkyrka. Temat markerar några av hans vetenskapliga intresse- historia med tanke på den läsekrets som känner områden, som ur olika aspekter belystes av yngre fors- stiftets förhållanden. Men texter av detta slag kare med exempel från deras aktuella undersökningar. skall kunna förstås också av andra läsare och av Föreläsningarna publiceras i denna bok. läsare i framtiden. Utifrån en sådan förväntan hade det således varit värdefullt om t.ex. namn I all sin korthet summerar denna text bokens som »Ekeliden» och »Södra Hoka», centra för innehåll. Man bör därför läsa Lenhammars eget stiftets ungdomsarbete, fått sin förklaring och bidrag först, »Femtio år som forskare i kyrkohis- även placerats geografiskt. En enkel stiftskarta toria» jämte bibliografin över hans vetenskapliga med vissa stödjepunkter hade likaså varit av arbeten 1948–2011. Den senare är med sedvanlig värde. akribi utarbetad av Oloph Bexell. Därefter kan Beträffande bildmaterialet är det en brist, att man läsa utgivarens inledning samt de tre längre de två stiftsgårdarna och Lunds domkyrka vilka bidragen i ordningsföljd. ägnas varsin uppsats inte fått mera adekvata Harry Lenhammar disputerade i kyrkohis- illustrationer. Just i dessa fall blir svagheten med toria i Uppsala 1966 på avhandlingen Tolerans det »fristående» bildurvalet uppenbar. – Tyvärr och bekännelsetvång. Studier i den svenska saknar boken personregister. swedenborgianismen 1765–1796. Dessförin- Avslutningsvis ges i rubrikform en översikt nan hade han från 1948 publicerat ett knappt över viktiga stiftshändelser år för år, vilken kan tiotal smärre uppsatser och recensioner. Han tjäna som ett användbart kompendium över lun- beskriver själv sin bildningsväg. Avhandlingen dastiftets 1900-tal. medförde docentkompetens och han tjänstgjorde Årsboken 2011 är ett bra exempel på hur man som docent och universitetslektor för att åren kan skriva stiftshistoria på en gång populärt 1985–1995 vara professor. Han tjänstgjorde hållen och med vetenskapliga anspråk. Den också en lång period som prefekt för teologiska

338 institutionen. Här visade han sig som en duglig forskningar hålls samman och hur de följande administratör av undervisning och forskning. artiklarna kan läsas som försök av andra forskare nordisk Det är den vetenskapliga insatsen som står i att i egen aktuell forskning gå vidare i de spår centrum för självbeskrivningen. Han benämner Lenhammar dragit upp. själv huvudinriktningarna i sin forskning med Cecilia Wejryd är docent i kyrkohistoria i

benämningarna »Tolerans och bekännelse- Uppsala och prefekt för teologiska institutionen. kyrkohistoria tvång». Detta tema bearbetas i doktorsavhand- Hennes bidrag har rubriken »Text och textil. Pie- lingen 1966 samt monografin 1974 med titeln tistiska kvinnors verksamhetsfält enligt Missions- Religion och tryckfrihet i Sverige 1809–1840. Tidning 1834 – 1844». Den väckelsekristendom Det andra temat är regionalhistoriska studier, som kom till uttryck i tidningen benämns som främst monografin 1994 Kyrkan i sockenstäm- evangelikalism, biblicistisk, omvändelseinrik- man. Uppvidinge kontrakt ca 1820 till 1860. Ett tad och koncentrerad i försoningsläran till Jesu tredje helt nytt tema är 1900-talsstudier, främst död. I tidningen spårar nu Cecilia Wejryd en företrädd av monografin 1977, Allmänna kyrkliga genuskonstruktion som bryter med den tidigare mötet 1908–1973. Målsättning och funktion. konstruktionen i Hustavlan. Här utrycks en Hans presshistoriska forskningar samlas in tvåkönsmodell, man och hustru som motsatser under rubriken Budbäraren, Pietisten och För- med skilda egenskaper. Tidningen låter kvinnan samlingsbladet. Förra året (2011) återvände han träda fram som författare och ger exempel på till sina tidigare forskningar med monografin hur kristna kvinnor genom sina bidrag och sitt Swedenborgaren Tybeck – den avsatte prästen. handlande kan göra stora insatser för mission Lite märkligt är att Harry Lenhammar i sin och diakoni. Exempel i tidningen från utländska vetenskapliga självbeskrivning inte alls nämner missionsföreningar banade väg för liknande del fem av Sveriges kyrkohistoria med titeln försök i Sverige. Tidningen publicerade också Individualismens och upplysningens tid, drygt många exempelberättelser från missionsfälten, trehundra sidor år 2000. Han var huvudförfattare där kvinnors omvändelse ledde till insatser för till detta arbete. Det är en skicklig sammanfatt- andra kvinnor och barn. Genom förnyad närläs- ning av 1700-talets svenska kyrkohistoria. Han ning av en kristen tidning under tio år och med tillhörde initiativtagarna till projektet Sveriges nya genusmetoder visar Cecilia Wejryd att det kyrkohistoria och var medlem av redaktionsgrup- går att erhålla en delvis ny kunskap om väckel- pen för de åtta banden under tio år. Han gjorde sefromhetens kvinnosyn. Kvinnorna träder fram här en stor insats genom sin uppslagsrikedom, som självständiga och handlande subjekt. noggrannhet och struktureringsförmåga. Jag Den andra studien berör Harry Lenhammars vill gärna komplettera med dessa uppgifter, då forskningsområde om pietismen på 1700-talet. jag själv var medlem av redaktionsgruppen och Urban Claesson, teol dr och lektor i historia huvudförfattare till den avslutande volymen om med inriktning på kyrkohistoria vid Högskolan 1900-talets svenska kyrkohistoria. Oloph Bexell i Dalarna, redovisar hur han som student hörde har i sin inledning också starkt betonat den insats Lenhammar föreläsa om 1700-talets pietism. Lenhammar gjorde för detta åttabandsverk. Han blev intresserad av kyrkohistoria och I anslutning till huvudteman i Lenhammars disputerade 2004 på undersöknigen Folkhem- forskning hölls tre föreläsningar. Det intres- mets kyrka. Harald Hallén och folkkyrkans santa med dem är att de inte endast anslöt till genombott. En studie av socialdemokrati, hans teman. Huvudpoängen var att se hur dessa kyrka och nationsbygge med särskild hänsyn till kunde vidareutvecklas genom nya metoder. I sin perioden 1905–1933. Han har nu ett pågående inledning belyser Oloph Bexell hur Lenhammars forskningsprojekt om den tidiga pietistiska

339 kyrkohistorisk årsskrift 2012

fromheten i Sverige med titeln »Gruvsamhäl- ramen för biskopsvisitationer fanns i 1686 års let i Falun – en utmaning för enhetssamhällets kyrkolag med senare modifieringar. Visitations- recensioner officiella teologi? Nytt perspektiv på relationen ordningen hade Malmeström övertagit från sin mellan ortodoxi och pietism». I artikeln koncen- företrädare Yngve Brilioth. Lokalförsamlingen trerar han sig på Falukyrkoherden Olof Ekman står självklart i centrum men det fanns starka och dennes verksamhet i Falun 1689–1713. I den inslag från nya impulser från andra nivåer inom kyrkohistoriska handbokslitteraturen är Ekman Svenska kyrkan; ökat nattvardsfirande, nykter- mest känd som författare till reformskriften hetsfrågor i skuggan av motbokens avskaffande med den märkliga titeln Siönödz-löffte 1680. och impulser från Småkyrkorörelsen. Slutsatsen Teorin är att denna fromhet hade en funktion i blir alltså att det är möjligt att i ett kontrakt det utgående 1600-talssamhället som utmaning under begränsad tid och med utgångspunkt från för den officiella teologin. Vad som lockade visitationsmaterialet finna samband mellan de församlingen att kalla Ekman till kyrkoherde olika kyrkliga nivåerna. Detta bekräftas sedan var just hans reformprogram, i synnerhet kravet ytterligare genom nedslag i övrigt visitationsma- på undervisning av barn och ungdom. Ekman terial. betonade också vikten av social rättvisa och Den till omfånget ganska tunna hyllnings- förordade ett diakonalt arbete för de fattiga i för- boken till Harry Lenhammar är intressant samlingen. Som pietist skilde han inte ut kyrkan uppbyggd. En festskrift brukar utformas så att från samhället, vilket var ovanligt. ett stort antal kolleger skriver smärre bidrag Gruvsamhället i Falun var en svår miljö som inom sina egna forskningsområden. Här har därför hade ett eget kyrkligt konsistorium under utgångspunkten varit en annan: att i anslut- en del av 1600-talet. I undersökningen får vi följa ning till huvudmotiv i Harry Lenhammars egen Ekmans intentioner att genomföra sitt kyrkliga forskning inbjuda tre författare att pröva nya reformprogram i denna hårda miljö. Det är ett metoder och grepp på samma huvudmotiv. De mycket tankeväckande och uppslagsrikt bidrag tre bidragen jämte Oloph Bexells inledning pekar som Urban Claesson har skrivit. Svensk pie- på hur forskningen ytterligare kan fördjupas och tismforskning som tidigare varit så framgångsrik förnyas inom några områden som Lenhammar lever vidare med nya perspektiv. själv pekat ut. Det är detta som gör boken så Till Harry Lenhammars forskning om intressant. rikskyrka-, stiftskyrka och lokalkyrka anknyter INGMAR BROHED teol dr Lars Aldén, tidigare kyrkoherde och kon- traktsprost i Växjö stift. Hans bidrag har titeln »Biskopsvisitationerna i Uppvidinge kontrakt Antti Laine & Aappo Laitinen (red.) 1951–1959. En teststudie på temat rikskyrka- YLIOPISTO, KIRKKO JA YHTEISKUNTA. AILA LAUHAN JUHLAKIRJA (Suomen stiftskyrka-lokalkyrka». Detta kontrakt stod i Kirkkohistoriallisen Seuran toimituksia/ centrum för Lenhammars lokalhistoriska under- Finska kyrkohistoriska samfundets sökning om kyrkan i sockenstämman 1994. handlingar 218) Rikskyrkan behandlade han i undersökningen Helsinki: Suomen Kirkkohistoriallinen om allmänna kyrkliga mötet 1977. Lars Aldén Seura 2011, 412 sid. gör nu en teststudie utifrån biskopsvisitationerna Festskrifter kan, som allt annat, variera i alla om det går att hålla samman dessa tre nivåer med möjliga avseenden. Den som Aila Lauha, professor utgångspunkt i biskopsvisitationsprotokollen i i kyrkohistoria vid Helsingfors universitet och Uppvidinge kontrakt under Elis Malmeströms hedersdoktor i Lund fick till sin sextioårsdag – biskopstid i Växjö stift 1950–1962. Den yttre Universitet, kyrka och samhälle – är ovanligt

340 lyckad i ovanligt många avseenden. Volymens framträdande i Westminster Abbey 1996, när titel motsvarar väl innehållet, som tematiserats Borgåöverenskommelsen beseglades. nordisk strikt. Jag kan här bara fästa mig vid några av de En läsare må undra över varför Gustav Björk- över trettio bidragen. strand under rubriken »Kyrka och samhälle» Det hela inleds med »Personalia», där kollegan skriver på finska om Anders Chydenius’ och

Kyllikki Tiensuu under rubriken »Vår Aila» Jakob Tengströms version av kampen för religi- kyrkohistoria tecknar en mycket personligt hållen bild av fest- onsfrihet, särskilt som den blivande förste fin- föremålets väg från barndomens Salla i norr, via ländske ärkebiskopen var hos Chydenius och tog de olika befattningar hon haft vid Helsingfors starka intryck av honom, när denne i Stockholm universitet, till hedersdoktoratet i Lund i söder. drev frågan om religionsfrihet inför Gustav III. Religionens koppling till nationalismen Givetvis har sådan information lika stort värde fångas redan i volymens andra huvudavsnitt, västan- som östanhavs. I samma avsnitt skriver vilket givetvis ökar dess allmänhistoriska värde. Hugh McLeod om de stora skillnaderna mellan Anders Jarlert lyckas mycket väl fånga det stora syd- och nordstaterna i USA, där de förra i så hög i det lilla i sitt bidrag om drottning Victorias grad präglas av konservatism, medan de senare, »religiösa nationalism», som i allt väsentligt var särskilt de i nordost, uppvisar mycket mer av en personlig variant av en för många rätt tåla- sekularisering; därtill anställer han tankeväck- modsprövande storsvenskhet, som denna sveri- ande internationella jämförelser. gefixerade identifikation ju ofta kallats. I Ingvar Risto Saarinen bidrar med en uppsats om de Dahlbackas uppsats om den österbottniske europeiska kyrkornas nya social- eller samhälls- prästen John Gallans, som fått sin utbildning vid lära, i vilken han fyndigt karakteriserar Ryssland Augustanasynoden, saknar jag hänvisningar till av i dag som en »ortodox nationalstat», inom Dag Blancks doktorsavhandling Becoming Swe- ramen för den »bysantinska symfonin», i vilken dish-American. The Construction of an Ethnic kyrkan bör tjäna fosterlandets bästa – en sam- Identity in the Augustana Synod, 1860–1917. hällslära präglad av nostalgi och restauration. Likaledes hade jag gärna sett Urban Claessons Jutta Scherrer för i avsnittet om religion och avhandling diskuterad i Jens Holger Schjørrings kultur (som givetvis ligger »Kyrka och samhälle» studie av de nordiska folkkyrkorna och nationell utomordentligt nära) ett mycket liknande resone- identitet, i all synnerhet som han tar upp social- mang om »Ryssland som kulturellt fält» (space) demokratins acceptans av folkkyrkotanken och – »The Civilisational Turn». »Histo-mat» måste -praktiken. efter Sovjets fall ersättas med något annat, och nu Gunnar Heienes artikel om biskop Berggravs återuppväcktes »ortodoxins värld». Påfallande kontakter med Finland inleder avsnittet om många av dem som arbetat med att lansera denna ekumeniken, men har även beröringspunkter nya historiesyn är inga historiker av facket (mina med det om nationalismen, väl illustrerat av de tankar går till de armégeneraler och deras ved- problem som uppstod i och med fortsättningskri- erlikar som vid förra sekelskiftet i den historie- get och Finlands kontakter med Hitlertyskland. vetenskapliga debatten drog upp riktlinjerna för Med anknytning till Aila Lauhas egen forskning hur Finlands ställning i det ryska imperiet skulle redogör Eero Huovinen för hur (mindre varför) förstås). Tuomas Forsberg behandlar i sitt bidrag den finländska ekumeniken förändrats. Natur- i avsnittet »Kalla kriget» vad Gorbatjov och ligtvis uppmärksammas den konflikt som rådde utrikesminister Sjevardnadze betydde i skarven mellan Nathan Söderblom och Gustaf Johansson, mellan två ideologiska och politiska system. som ingen släktskap känner med John Vikströms Markku Heikkilä ger i närmast tabellarisk form en redogörelse för de teologiska fakulteter-

341 kyrkohistorisk årsskrift 2012

nas rättsliga ställning i EU-länderna. Brödtexten det torde å andra sidan vara en självklarhet för kunde ha varit mer omfattande, men den bristen läsarna där. recensioner skulle kunna avhjälpas om all denna närmast I Universitet, kyrka och samhälle fångas med lexikala, värdefulla information publicerades på Finland i centrum åtskilligt av intresse för långt ett språk som alla EU-medborgare kan ta till sig. fler än kyrkohistoriker, och det långt utöver Björn Ryman drar i sin uppsats »The Cold Finlands gränser. Aila Lauha är att gratulera till War and the Churches» i avsnittet »Kalla en mycket fin, välförtjänt och värdefull festskrift. kriget», som självfallet försvarar sin plats, fram TORKEL JANSSON påfallande likheter mellan Sverige och Finland i en utmärkt allmänhistorisk kontext. Klart intressant är Kekkonens betydelse för hur Tage Ilkka Huhta & Juha Meriläinen Erlander formulerade sig i kontakterna med (red.) Sovjet. Än en gång får vi en nyttig påminnelse KIRKKOHISTORIAN ALUEILLA. JUHLAKIRJA om att våra länders historia bör skrivas samman PROFESSORI HANNU MUSTAKALLION TÄYTTÄESSÄ 60 VUOTTA (Suomen för att rätt förstås. Vi har varit dåliga på att hålla kirkkohistoriallisen seuran toimituksia/ våra påsar isär efter 1809 – om nu några verkligt Finska kyrkohistoriska samfundets ansvarskännande någonsin haft den avsikten. handlingar 217; Karjalan teologisen En eloge ges också till Aila Lauha och hennes seuran julkaisuja 2) elever, som gripit sig an problem av detta slag. Helsinki: Suomen kirkkohistoriallinen Till Rymans uppsats ansluter fint Seppo Hentiläs seura 2011, 485 sid. om den nordiska jämvikten, som med sina breda Professor Hannu Mustakallio har i mycket hög allmänhistoriska grepp kunde ha placerats först grad arbetat och publicerat enbart på finska. i detta avsnitt. Detta beror ingalunda på bristande språkkun- Finlands alla grannländer finns på olika sätt skaper utan på det faktum att hans forskning i representerade i volymen. I religions- och kultur- huvudsak varit inriktad på förhållanden främst avsnittet gör Riho Altnurme i Dorpat reda för hur inom finskt språkområde och därför i första hand det gick till när den estniska ärkebiskopen Jaan riktad till en finskspråkig läsekrets. Detta gör Kiivit 1967 avlägsnades från sin post. Lättare emellertid att det i detta sammanhang kan vara var det inte heller i Estland efter den sovjetiska speciellt befogat att inleda med en presentation annektionen 1940. Jouko Talonen har givit sig av den forskare som är festskriftens mottagare. i kast med att reda ut Mika Waltaris syn på hur Hannu Mustakallio är sedan 2003 professor läget i Estland var efter det kommunistiska makt- i kyrkohistoria vid Finlands östligaste högskola, övertagandet – en skrift som våren 1941, alltså Joensuu universitet. Sin akademiska bana före fortsättningskrigets utbrott, gavs ut under inledde han vid Helsingfors universitet, där han pseudonym i Malmö. Kort efter att nämnda krig själv disputerade år 1983 med en avhandling som var ett faktum, trädde Waltari »ut ur skåpet» slog det mesta i både substans och omfång. Där och publicerade under eget namn en artikel om tjänstgjorde han först som assistent i kyrkohis- de baltiska staterna i den »schackpolitik» som toria och skötte senare flera olika tjänster både fördes. Att Waltari försvann från boklådor och som ställföreträdande och ordinarie. Själv flitig -hyllor i både Finland och Sovjet efter krigsslutet och aktiv forskare med ytterligare fem monogra- säger sig självt – liksom att han översattes till fier och ett stort antal artiklar publicerade, har både estniska och lettiska i exil. Kanske kunde han vidare gjort en massiv insats som redaktör Talonen ha sagt att Seppo Zetterberg inte förrän för Finska kyrkohistoriska samfundets årsskrift 1989 kunde behandla detta i Finland – men åren 1980 till och med 2002. Till omfånget var

342 volymernas omfång växlande: den tunnaste 176 kronans och kyrkans två självmedvetna herrar sidor och den mest omfångsrika 576 sidor. Han som uppsatsen beskriver. nordisk har också hunnit redigera ytterligare närmare tio Följande artkel handlar om en bortglömd andra verk. Till detta bör sägas att allt vad Hannu översättare, prosten N.E. Wainio (1860–1931), Mustakallio tar sig före görs med minutiös nog- som vid sidan av sin prästtjänst ägnade sig åt att

grannhet och ingen möda sparas. från ungerska till finska översätta romaner och kyrkohistoria Till sextioårsdagen 2011 uppvaktades Musta- skådespel. Den som grävt fram de uppgifterna är kallio av kolleger, elever och arbetskamrater med 1800-talskännaren Kyllikki Tiensuu. en festskrift värdig hans mångåriga och mång- En annan som också blivit bortglömd och sidiga insats. Antalet uppsatser är trettio och förbisedd i tidigare forskning är den laestadi- ämnena täcker ett brett spektrum som. Den kyr- anska lekmannapredikanten Anders Hedlund kohistoriska forskningens höga kvalitet i Finland (1838–1913), som gav ut en protestskrift mot återspeglas väl i festskriften, då nästan alla bidrag läromässiga moderniseringsförsök. Den var en är skrivna av finländska forskare – med ett par veritabel krigsförklaring mot stiftets biskop Lars tre undantag – och de flesta med finländsk inrikt- Landgren och de ansedda prästmän som stod ning. Detta innebär också att festskriftens språk för en ändrad tolkning vid ett stort möte i Ijo i ovanligt hög grad är finska, en enda uppsats är prästgård 1886. Hedlund var känd endast inom på svenska och två på engelska. det lilla område på svenska sidan om gränsen, där Festskriftens titel På kyrkohistoriens områden han verkade som predikant. I den stora splittring är en uttrycksfull formulering och låter mycket som blev följden av motsättningarna stödde han bättre på finska än på svenska. Den används minoriteten, Gällivares s.k. förstfödda. Förfat- här på ett smidigt sätt för att fånga upp jubila- taren Seppo Lohi är erkänd leastadianforskare rens egna forskningsområden och strukturerar som arbetat med teman från både svenska och festskriftens innehåll i fyra underavdelningar. finska sidan om riksgränsen. För enkelhetens skull ger jag här genomgående Vidare finns uppsatser om J.V. Snellmans syn rubriker och teman i (egen) svensk översätt- på kyrkan i nationalitetstänkadet, om docent ning. Av förordet och Mustakallios utförliga Martti Ruuth (1870–1962) som fånge i Tavas- biografi på trettio sidor framgår kopplingar och tehus 1918 hos de röda, om kyrkoherde Johan formuleringar utan svårighet. Det skrivna ordet Abraham Maunu (1856–1939) som teolog, om är Mustakallios främsta uttrycksmedel och det biskop Y.A.V. Loimaranta (1874–1942) som behärskar han själv till fulländning. Festskriften evakuerad under vinterkriget och om Osmo Tiililä slår an samma toner. (1904-1972) och laestadianismen. Gemensamt Första avdelningen, som fått namnet »Stånds- för artiklarna i denna avdelning är det biogra- präster och medborgare» är biografisk. Simo fiska greppet där en person i en viss situation Heininen skriver om landshövdingen Johan eller egenskap tas som titthål. Detta avgränsar Rosenhane och biskop Petrus Bjugg, som båda samtidigt i vilken mån kontexten behövs och ges kom från Södermanland och av rikets kansler utrymme. Axel Oxenstierna mot sin vilja utnämnts till Festskriftens andra avdelning, »På tjänandets ämbeten i Viborg, vid rikets yttersta utpost i stigar och i Norra Finland», sammanfattar öster. Hans titthål är landshövdingens dagbok teman om diakoni och kristligt-social verksam- som börjar 1652. I och med att Rosenhane 1655 het samt teman som gäller regionala frågor i förflyttas från Viborg till Linköping slutar den Norra Finland. Ett gott exempel är Esko M. intressanta nötning och växelverkan mellan Laines uppsats »Läskunnighetens långsamma andra våg: Ungdomens läskunnighet och åldern

343 kyrkohistorisk årsskrift 2012

för den första nattvardsgången i Över-Torneå i stått jubilarens hjärta nära. Han har bland annat början av1800-talet». Artikeln problematiserar skrivit och publicerat en mycket uppmärksam- recensioner vad som egentligen avses då forskare talar om mad omfattande stiftshistoria, 544 sidor, Det läskunnighet. Är det något som ses i förhållande norra stiftet, Kuopio – Uleåborgs stifts historia till kyrka och församling eller helt fristående 1850–1939. Dels är de stiftshistoriska sällskapen från dem? Förutsätts förmåga att läsa innantill och den forskning de bedriver väl värda att lyftas eller förmåga att förstå det lästa? Talar man om fram också internationellt och det finns knappast enbart läskunnighet eller också om kristendoms- någon som vore mer väl ägnad för den uppgiften kunskap? Skall läskunnighet förstås som främst än just Ragnar Norrman. innovation eller också, exempelvis då läskunnig- Norrman börjar med att presentera de svenska heten blir allmännare, dess sociala påverkan på stiften och deras vedertagna ordning (Uppsala, lokalsamhället? I sin uppsats avgränsar Laine sig Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, till att undersöka förteckningar över skriftskole- Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand, Luleå, lever för åren 1821–1861 i Övertorneå för att Visby och Stockholm). Där fanns naturligtvis besvara frågan när läs- och kristendomskun- också Åbo och Borgå med fram till 1809. Sedan skapen ansågs vara på en sådan nivå att de unga preciserar han sin uppgift till »att presentera kunde få tillträde till nattvarden. Läskunnighe- en särskild form av svensk kyrkohistorisk tens ’andra våg’ avser att läskunnigheten fått en forskning, som arbetar med en kombination av social funktion i motsats till det första skedet då personhistoria, lokalhistoria och allmän kyr- läskunnigheten var sällsynt. kohistoria, den stiftshistoriska forskningen». I ett cirkulärbrev 1743 uppmanade Åbo dom- Därefter går han vidare och presenterar olika kapitel församlingarna att ordna skriftskoleun- grupper av källmaterial, både otryckt och dervisning och 1764 gjordes den obligatorisk. tryckt. Genomgången börjar med lokalt material I vissa områden i Sydösterbotten där läskun- (räkenskaper, ministerialböcker, series pastorum nigheten tidigt var hög kunde medelåldern för och series comministrorum, som påfallande ofta dem som fick delta i nattvarden för första gången synes börja 1593), men gäller också regionalt och redan på 1740-talet vara 16 år och på 1760 talet nationellt. Forskningsresultaten indelas i mono- så låg som 14,4 år i någon av församlingarna grafier, i översiktsarbeten och i stiftshistoriska med högst läskunnighet. Laine visar att åldern uppslagsverk. Av den sistnämnda arten synes ännu varierade kraftigt i Torneå för de år han endast ett existera, nämligen Gunnar Wikmarks undersökt. Då tillgång till tillräcklig undervis- Den prästbiografiska forskningen i Härnösands ning ännu saknades låg huvudansvaret för stift, utgiven 1972. undervisnngen ännu främst på föräldrarna. Norrman går igenom minnesteckningar, präst- Bokens tredje avdelning bär rubriken »I land- matriklar, stiftstidningar och böcker om stiften skapet och gränstrakterna». Här finns uppsatser och om kyrkobyggnader. Vi får bland annat veta om regionala teman, om forskning som behandlar att ärkebiskop Anton Niklas Sundberg ansåg det gränsområdesproblematik samt stiftshistoria. mindre lämpligt med utförliga minnesteckningar Här finns också skriftens enda bidrag på svenska, över prästerna. Först efter år 2000 har de dock en uppsats av docent Ragnar Norrman, Uppsala. upphört helt i flera stift. Prästmatriklar finns Han är en av de äldre forskare som genom åren av olika slag: över nu levande, s.k. presensmat- stått i fruktbar kontakt med Hannu Mustakallio. riklar, och över tidigare. De äldsta ordinations- Uppsatsens rubrik är »Stiftshistorisk forskning matriklarna i vissa stift är bevarade ända från i Sverige» och ämnet försvarar mycket väl sin 1600-talet. På 1800-talet kom sedan matriklar plats i denna festskrift. Dels är detta något som för hela svenska kyrkan, för Sverige och Norge

344 1826 och 1845. Sedan följde 1838–1888 totalt 11 en annan uppsats, vilken naturligtvis inte här var upplagor av Eccleciastik-Matrikel öfver Sverige meningen. nordisk (och så vidare). Sedan 2002 är Norrman själv I den form den har fyller Norrmans översikts- redaktör för den årligen utkommande Matrikel artikel väl sin uppgift både som presentation av för Svenska kyrkan. en viktig kyrkohistorisk deldisciplin och som

De stiftshistoriska sällskap, som vid det här bidrag i en festskrift som generellt håller hög kyrkohistoria laget har bildats i alla stift med undantag för nivå. Stockholms stift, är en speciell tillgång för kyr- I samma avdelning finns uppsatser av bland kohistorisk forskning i Sverige, där resurserna andra professor em. Eino Murtorinne om Inger- annars är så knappt tillmätta. År 1955 startade manlands lutherdom under den ortodoxa kyrkans det första sällskapet i Karlstad och det följande påverkan på 1800-talet, av docent Mikko Ketola bildades i Växjö 1978. Docenten i kyrkohistoria om kyrkligt gränsarbete i Baltikum – Baltische Harry Nyberg, länge verksam som domprost i Russlandsarbeit – på 1920- och 1930-talen och Karlstad, tog 1987 initiativ till det som blivit ett av magister (disp.) Teemu Kakkuri om försöken årligt återkommande gemensamt symposium för att bygga nya kyrkor i det återerövrade Karelen alla stiftshistoriska sällskap. Att deras verksam- under åren 1941–1943. het haft vind i seglen framgår dels av uppslut- I den fjärde avdelningen »Partisinne och kristna ningen, dels av verksamhetens synliga resultat. funderingar» är spridningen den bredaste, eller Störst av sällskapen är Skarasällskapet med sina den mest odisciplinerade, om man så vill. De rör (2012) mer än 1 000 medlemmar. sig från kristna partier i Litauen, civil religion De stiftshistoriska sällskapens bokutgivning och nationalism i USA och Finland, författaren får också ses som en framgångshistoria. Norrman Aleksis Kivis sju bröder och deras värdegrund i tar upp vad sällskapen i Skara, Växjö, Lund, livet till frågan om sund och osund religiositet. Härnösand, Karlstad, Västerås och Strängnäs Alla är intressanta och välskrivna. utgivit samt naturligtvis Uppsala, där han själv är Mycket mera skulle kunna lyftas fram, men verksam och därigenom känner allra bäst. Som självfallet går det inte att kortfattat ge en rättvis redaktör för sammanlagt 16 volymer som getts ut i bild av trettio uppsatser. Det måste stanna vid Uppsala stiftshistoriska kommittés regi har han stickprov som förhoppningsvis ger KÅ:s läsare en unik insyn i det stiftshistoriska arbetet och en viss uppfattning om arten och bredden av i den stiftshistoriska verksamheten överhuvud ämnen och skribenter. Då elva professorer, fyra taget i Sverige. universitetslektorer och ytterligare fyra docenter Till stiftshistorisk litteratur hör också herda- dukar upp till fest, joensuukollegan till ära, säger minnena. Norrmans genomgång av deras art och det kanske sig självt att resultatet måste bli ett tillkomst och speciella drag är också den mycket lockande kyrkohistoriskt smörgåsbord av hög initierad och informativ. vetenskaplig kvalitet. En och annan krydda från Kanske kan jag som läsare undra något hur närliggande ämnen förhöjer ytterligare smaken, detta specifikt svenska tema förhåller sig till men främst är detta en vetenskaplig ämnesfoku- motsvarande på annat håll existerande eller icke serad skrift av kyrkohistoriker. existerande forskning. Med andra ord: Är detta RUTH FRANZÉN något helt unikt svenskt eller finns motsvarighe- ter någon annanstans, något annorlunda orga- niserad och på annat sätt? Ett eller annat fönster öppnat utåt alltså. Fast då hade det väl lätt blivit

345

skriftserier och medarbetarförteckning

Skriftserier

12. Arne Palmqvist, Die römisch-katholische Kirche in Skrifter utgivna av Svenska Schweden nach 1781. II. Das apostolische Vikariat 1820–1873. Kyrkohistoriska föreningen 1958 13. Sven Göransson, Folkrepresentation och kyrka 1809– 1847. 1959. Äldre serier 14. Theodor Freeman, Pehr Säve och Johan Niclas Cramér. Studier i den religiösa rationalismen i Visby stift. 1965. 15. Från gammallutherdom till nyprotestantism. Studier I Kyrkohistorisk årsskrift utg. årligen sedan 1901. tillägnade Hilding Pleijel. 1965. II:1 Biskop J. Rudbeckius’ kyrkio-stadgar för Wästerås stift, 16. Ingemar Björck, Tradition och förnyelse. Pastorat och utg. av Herman Lundström. 1900 präster i Visby stift 1800–1920. En strukturstudie. 1967. II:2 Synodalstatuter och andra kyrkorättsliga aktstycken 17. Från Ansgar till radiokyrkan. 1970 från den svenska medeltidskyrkan utg. av Jaakko Gummerus. 18. Sven Göransson, Kyrkohistorisk orientering. 1970. 1901–1902 19. Från reformation till enhetssträvanden. Forskningshis- II:3. Svenska synodalakter efter 1500-talets ingång samlade torisk översikt från Kyrkohistoriska institutionen i Uppsala och utg. av Herman Lundström. Första serien. Synodalakter 1956–1970. 1970 från Uppsala ärkestift 1526–1800. 1903–1908 20. Sven Göransson, Kyrkan och världskrigen. 1972. II:4 Svenska synodalakter efter 1500-talets ingång samlade 21. Birgitta och hennes tid. 1973. och utg. av Herman Lundström. Andra serien. Strängnäs stift 22. Per Erik Gustafsson, Hans Henrik von Essen på 1–3. 1909–1911 Tidaholm. Högreståndsväckelse och socialt ansvar i ett begyn- III:1 Olof Wallquists själfbiografiska anteckningar utg. av nande industrisamhälle. 1974. Josef Helander. 1900 23. Harry Nyberg, Från väckelsemiljö till kyrkomedvetande i III:2 Biskop A.O. Rhyzelii anteckningar om sitt lefverne i kyrkokris. En studie i Nils Lövgrens utveckling 1852–1896/98. urval utg. av Josef Helander. 1901. 1975. IV:1 Ärkebiskop Abrahams räfst utg. av O. Holmström. 24. Religion och kyrka i 1930-talets sociala kris. Red. Ragnar 1901–1902. Norrman. 1976.1976. IV:2 Akter rörande ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432 samt 25. Karl Axel Lundquist, Organisation och bekännelse. striden därom mellan konung Erik och svenska kyrkan utg. av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och Svenska kyr kan Algot Lindblom. 1903 1890–1911. 1977. 26. Carl-Erik Sahlberg, Pingströrelsen och tidningen Dagen. Serie II-IV är avslutade. Från sekt till kristet samhälle 1907–63. 1977. 27. Carl-Eber Olivestam, Idé och politik. De politiska partierna – skolan och kristendomen. En studie i svensk skol- II. Skrifter, ny följd (New Series) politik under 1940-talet. 1977. 28. Alvin Isberg, Svensk mission och kyrklig verksamhet i Estland 1873–1943. 1975. Editores: professorerna Gunnar Westin (1–10), 29. Lennart Tegborg, Församlingsförnyelse i Svenska Sven Göransson (11–30), Ingun Montgomery kyrkan. Svensk kyrkohistoria från fem utsiktspunkter från 1878 till nutid. 1975. (31–41), Harry Lenhammar (42–50), Ruth 30. The Church in a Changing Society. CIHEC-Conference Franzén (51–58) och Oloph Bexell (59–) in Uppsala 1977. 1978. 31. Henry Wiklund, Predikant Pastor Präst. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens samfundsproblematik 1940–1972. 1. Sven Göransson, Ortodoxi och synkretism i Sverige 1979. 1647–1660. 1950. 32. Erik Esking, John Bunyan i Sverige under 250 år 2. Sverker Ölander, Anton Niklas Sundberg intill ärkebis- 1727–1977. 1980. kopstiden. 1951. 33. Sven Hansson, Uppsalateologerna och Svenska kyrkan 3. Sven Göransson, De svenska studieresorna och den 1840–1855. 1980. religiösa kontrollen. Från reformationen till frihetstiden. 1951. 34. Birgitta Rengmyr, Personlighetens sakrament. Lydia 4. Allan Sandewall, Separatismen i övre Norrland 1820– Wahlströms författarskap och tänkande i religiösa och kyrkliga 1855. 1952. frågor 1900–1925. 1982. 5. Sven Göransson, Den synkretistiska striden i Sverige 35. Predikohistoriska perspektiv. Studier tillägnade Åke 1660–1664. 1952. Andrén. 1982. 6. Henrik Gladh, Lars Vilhelm Henschen och religionsfri- 36. Karl Axel Lundqvist, EFS i demokratins tidevarv. hetsfrågan till 1853. 1953. Utvecklingen som inomkyrklig rörelse 1918–1927. 1982. 7. Allan Sandewall, Separatismen i övre Norrland efter 1855. 37. Kyrkohistorisk årsskrift 1900–1980. Systematiskt 1954. register utarbetat av Ragnar Norrman. 1983. 8. Arne Palmqvist, Die römisch-katholische Kirche in 38. Anders Bäckström, Religion som yrke. En studie av de Schweden nach 1781. I. Das apostolische Vikariat 1783–1820. svenska prästkandidaternas bakgrund och rolluppfattning vid 1954. 1970-talets slut. 1983. 9. Martin Gidlund, Kyrka och väckelse i Härnösands stift 39. Lars Samuelsson, Väckelsens vägar. Pingströrelsens från 1840-talet till omkring 1880. 1955 framväxt i Lycksele och Arvidsjaur socknar fram till ca 1940. 10. Tore Heldtander, Prästtillsättningar i Sverige under stor- 1983. maktstiden. Tiden före kyrkolagen 1686. 1955. 40. Hjalti Hugason, Bessastadaskolan. Ett försök till präst- 11. Sven Göransson, Den europeiska konfessionspolitikens skola på Island 1805–1846. 1983. upplösning 1654–1660. Religion och utrikespolitik under Karl X Gustav. 1956

Kyrkohistorisk årsskrift (112) 2012 349 kyrkohistorisk årsskrift 2012

41. Harald Wejryd, Från konventikel och väckelse till friför- samling och denomination. En skildring av Den fria missionens MEDDELANDEN FRÅN i Finland uppkomst och utveckling fram till 1890. 1984. KYRKOHISTORISKA ARKIVET I LUND. 42. Ragnar Norrman, »På det övriga prästerskapets bekostnad». Den utökade tjänsteårsberäkningen i Sverige i NY FÖLJD författningar, debatt och praxis 1809–1850. 1986. 43. Carl-Eber Olivestam, Idé och politik II. De politiska partierna – skolan och ideologin. Mellan två skolreformer Red: professor Anders Jarlert 1950–1962. 1986. 1. Bo Ahlberg (utg.), Henric Schartau till Fredrica Skragge- 44. Björn Svärd, Väckelsen i lokalsamhället. Individ, Nettelbladt. Själa- vårdsbrev 1805–1821. 2000. förening, församling i Kumla 1865–1905. 1987. 2. Anders Jarlert och Samuel Rubenson, Kyrkohistoria i 45. Ingmar Gustafsson, Fred och försvar i frikyrkligt per- Lund. Fyra föreläsningar. 2000. spektiv 1900–1921. Debatten inom Svenska Missionsförbun- 3. Sven O. Berglund, Laurentiistiftelsen i brytningstid. det. 1987. Minnen från ett studenthems tillkomst och uppbyggnad. 2000. 46. Tore Nyberg, Birgittinsk festgåva. Studier om Heliga 4. Göran Gustafsson, Begravningssed på 1990-talet. Materi- Birgitta och Birgittinorden. 1991. alredovisning och resultatöversikt. 2001. 47. Gunnar Appelqvist, Luthersk samverkan i nazismens 5. Anna Minara Ciardi, Lundakanikernas levnadsregel. skugga. Sverige och Lutherakademien i Sondershausen Aachenregeln och Consuetudines canonicæ – översättning från 1932–1945. 1993. latinet med inledning och noter. 2003. 48. Harry Lenhammar, Genom tusen år. Huvudlinjen i 6. Owe Samuelsson (utgivare), Johan Ternströms levnads- Nordens kyrkohistoria. 1993. minnen. 2004. 49. Carl F. Hallencreutz och Sven-Ola Lindeberg (utg.), Olaus 7. Samuel Rubenson och Anders Jarlert, Kyrkohistoriska Petri – den mångsidige svenske reformatorn. 1994. omvärderingar. Fyra föreläsningar. 2005. 50. Carl-Erik Sahlberg, Pingströrelsen, kyrkorna och sam 8. Göran Gustafsson, LUKA 27 om kyrklig sed 2002. Materi- hället: en studie kring tidningen Dagen 1964–1974. 1996. albeskrivning, resultatredovisning, analysexempel. 2006. 51. Kjell O. Lejon, Gravhällarna i Uppsala domkyrka – och 9. Tord Larsson (utg.), Den gustavianska bibelkommissio- människorna under dem. Ett stycke kultur- och kyrkohistoria. nen. Första protokollsboken. 2009 1996. 10. Anders Jarlert (utg.), »Bäste biskop!». Korresponden- 52. Kyrkohistorisk årsskrift 1900–2000. Register utarbetat sen mellan drottning Victoria och biskop Bottfrid Billing av Ragnar Norrman. 2000. 1900−1924. Utgiven med kommentar och noter. 2010 53. Sven Thidevall, Kampen om folkkyrkan: ett folkkyrkligt reformprograms öden 1928–1932. 2000. 54. Cecilia Wejryd, Läsarna som brände böcker. Erik Jansson och erikjansarna i 1840-talets Sverige. 2002. BIBLIOTHECA 55. Björn Svärd, Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson. 2003. HISTORICO-ECCLESIASTICA LUNDENSIS 56. Sven Thidevall, När kartan inte längre stämmer. Svenska kyrkans församlingssyn i ett samtidshistoriskt perspektiv. 2003. 1. K G Hammar, Liberalteologi och kyrkopolitik. 1972. 57. Sven Thidevall, Folkkyrkans tid. Församlingsinstruktio- 2. Karl-Johan Tyrberg, Lekmannaverksamheten och försam- nerna berättar. 2005. lingens förnyelse. 1972. 58. Cecilia Wejryd, Svenska kyrkans syföreningar 1844– 3. Göran Åberg, Enhet och frihet. Studier i Jönköpings mis- 2003. 2005 sionsförenings historia. 1972. 59. Björn Svärd, Med sikte på reform. Ett studium av för- 4. Hugo Söderström, Confession and Cooperation. The förståelsens funktioner i Emanuel Linderholms kyrkohistori- Policy of the Augustana Synod in Confessional Matters and the eskrivning samt jämförelser med Sven Göranssons trosinter- Synod’s Relations with other Churches up to the Beginning of pretation. 2007. the Twentieth Century. 1973. 60. Ruth Franzén, Ruth Rouse among Students. Her Pione- 5. Ingmar Brohed, Prostmötet i Svenska kyrkan under 1900- ering in Global, Missiological and Ecumenical Perspectives. talet. 1975 2008. 6. Lars Edvardsson, Kyrka och Judendom. Svensk judemis- 61. Karl Axel Lundqvist, Från prästvälde till lekmannastyre. sion med särskild hänsyn till Svenska Israelmissionens verk- Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen som inomkyrklig lekman- samhet 1875–1975. 1976. narörelse i Skelleftebygden 1875–1923 speglat i riksperspek- 7. Ingmar Brohed, Offentligt förhör och konfirmation i tivet. 2008. Sverige under 1700-talet. En case study rörande utvecklingen 62. Staffan Runestam, Biskoparna och kriget. Kyrkliga i Lunds stift. 1977. aktioner under Andra världskriget med särskild hänsyn till 8. Leif Eeg-Olofsson, Johan Dillner. Präst, musiker och Arvid Runestams insats. 2009 mystiker. 1978. 63. Björn Ryman, Brobyggarkyrka. Svenska kyrkans engage- 9. Göran Åberg, Sällskap – samfund. Studier i Svenska Alli- mang i utrikesfrågor. 2010 ansmissionens historia fram till 1950-talets mitt. 1980. 64. Joh. Lindblom, Från Askeby till Uppsala. Minnen ur mitt 10. Kristin Drar, Konungens herravälde såsom rättvisans, liv utg. med inledning och kommentarer av Oloph Bexell. 2011. fridens och frihetens beskydd: Medeltidens fursteideal i svenskt 65. Press pietism och lokalkyrka. Kyrkohistoriska föreläs- hög- och senmedeltida källmaterial. 1980. ningar vid ett symposium med anledning av Harry Lenham- 11. Rhode Struble, Den samfundsfria församlingen och de mars 80-årsdag jämte dennes bibliografi utg. av Oloph Bexell. karismatiska gåvorna och tjänsterna. Den svenska Pingströ- 2011. relsens församlingssyn 1907–1947. 1982. 66. Harry Lenhammar, Swedenborgaren Tybeck – den 12. Hans Wahlbom, Husförhöret under regressionsperioden avsatte prästen. 2011. i Lunds stift. 1983. 67. Joel Halldorf, Av denna världen? Emil Gustafson, moder- 13. Anders Jarlert, Ämbete och tro. En undersökning av den niteten och den evangelikala väckelsen. 2012. kyrkliga debatten i Göteborgs stift under slutet av 1800-talet. 1984. 14. Alvin Isberg, Kyrkopolitik och nationalitet. Ett dilemma för minoritets-kyrkorna i mellankrigstidens Polen. 1985. 15. Anders Jarlert, Emanuel Linderholm som kyrkohistori- ker. 1987 16. Rune Imberg, In Quest of Authority. The ”Tracts for the Times” and the Development of the Tractarian Leaders 1833–1841. 1987.

350 skriftserier

17. Rune Imberg, Tracts for the Times. A Complete Survey of 47. Lund − medeltida kyrkometropol. Symposium i samband All the Editions. 1987. med ärkestiftet Lunds 900-årsjubileum, 27–28 april 2003. 18. Aleksander Radler, Peregrinatio religiosa. Studien zum Per-Olov Ahrén & Anders Jarlert (red.). 2004 Religionsbegriff in der schwedischen Romantik. Teil 1: Die 48. Arkiv Fakultet Kyrka. Festskrift till Ingmar Brohed. christliche Persönlichkeits-philosophie Erik Gustaf Geijers. Anders Jarlert (red.). 2004 1988. 49. Revival and Communication. Studies in the History of 19. Kjell O U Leijon, Reagan, Religion and Politics. The Scandinavian Revivals 1700–2000. Arne Bugge Amundsen Revitalization of ”a Nation under God” during the 80s. 1988. (Ed.). 2007 20. Birgitta Rosén, Fädernas kyrka – Församlingens hus. 50. Jarl Jergmar, Biskopsmötet i Sverige 1902−1924. 2007 Svenska kyrkan och gudstjänstrummet ca 1890–1930 med 51. Magnus Friedrich Roos – ein Württembergtheologe und speciell hänsyn till Stockholm. 1988 Schweden. Anders Jarlert (Herausgeber). 2011 21. Lars Aldén, Stiftskyrkans förnyelse. Framväxten av 52. Ingvar Bengtsson, ”Allt detta lovar jag”. Löftesmomen- stiftsmöten och stiftsråd i Svenska kyrkan till omkr 1920. 1989. tet vid prästvigning, med särskild hänsyn till debatten om 22. Pétur Pétursson, Från väckelse till samfund. Svensk prästeden vid kyrkomötena 1868–1893 och dess senare följder. pingstmission på öarna i Nordatlanten. 1990. 2011 23. Jan Carlsson, Region och religion. En regionindelning utifrån den kyrkliga sedens styrka på 1970-talet. 1990. 24. Samuel Rubenson, The Letters of St. Antony. Origenist Theology, Monastic Tradition and the Making of a Saint. 1990. 25. Rune Imberg, Biskops- och domprostutnämningar i ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS. Svenska Kyrkan I866–1989. 1991. 26. Kristin Parikh, Kvinnoklostren på Östgötaslätten under STUDIA HISTORICO-ECCLESIASTICA medeltiden. 1991. UPSALIENSIA 27. Alf Lindberg, Förkunnarna och deras utbildning. Utbild- ningsfrågan inom Pingströrelsen, Lewi Pethrus ideologiska roll och de kvinnliga förkunnarnas situation. 1991. Editores: Sven Göransson (1–33), Ingun 28. Thomas Björkman, Ein Lebensraum für die Kirche. Die Rundbriefe von Landesbischof D. Moritz Mitzenheim Montgomery (34–35), Harry Lenhammar 1945–1970. 1991. (36–38), Ruth Franzén (39–42) och Oloph Bexell 29. Anders Björnberg, Teaching and Growth. Christian Religious Education in a Local and International Missionary (43–) Context. 1991. 1. Arne Palmqvist, Kyrkans enhet och papalismen. 1961. 30. Mats Selén, The Oxford Movement and Wesleyan 2. Allan Sandewall, Konventikel- och sakramentsbestäm- Methodism in England 1833–1882: A Study in Religious melsernas tillämpning i Sverige 1809–1900. 1961. Conflict.1992. 3. Torsten Bergsten, Balthasar Hubmaier. Seine Stellung zu 31. Catharina Segerbank, Dödstanken i svensk romantik. Reformation und Täufertum 1521–1528. 1961. Odödlighetstanke och uppståndelsetro hos tre svenska diktare: 4. Rolf Sjölinder, Presbyterian Reunion in Scotland 1907– P.D.A. Atterbom, J.O. Wallin, E.J. Stagnelius. 1993. 1921. Its Background and Development. 1962. 32. Kjell O U Lejon, ”God Bless America!” President Georg 5. Per Erik Gustafsson, Hans Henrik von Essen och den Bushs religio-politiska budskap. 1994. nyevangeliska kolportörverksamheten. Till frågan om högre- 33. Resan till Continenten. Christian August Sylvans rese- ståndsväckelsen och friförsamlingsrörelsen. 1963. dagbok. Redigerad av Carl-Edvard Normann. Slutförd och med 6. Bror Walan, Församlingstanken i Svenska Missions- förord av Barbro Lindgren. 1995. förbundet. En studie i den nyevangeliska rörelsens sprängning 34. Hilding Pleijel Symposium 1993. Ett hundraårsjubileum. och Svenska Missionsförbundets utveckling till o. 1890. 1964. 1995. 7. Arne Palmqvist, De aktuella kyrkobegreppen i Sverige. En 35. Anders Jarlert, The Oxford Group, Group Revivalism, undersökning med särskild hänsyn till problemet kyrka och and the Churches in Northern Europe, 1930–1945, with Special stat. 1964. Reference to Scandinavia and Germany. 1995. 8. Alf Härdelin, The Tractarian Understanding of the 36. Church and People in Britain and Scandinavia. Ingmar Eucharist. 1965. Brohed (editor). 1996. 9. Sten Alsne, Fran prästtionden till reglerad lön. Pastoralie- 37. Barnet i kyrkohistorien. Anders Jarlert (redaktör). 1998. konventionerna i Uppsala ärkestift 1810–1862. 1966. 38. Owe Samuelsson, Sydsvenska baptister inför mydigheter. 10. Bertil Rehnberg, Prästeståndet och religionsdebatten Tillämpning av religionsbestämmelser i Lunds och Växjö sitft 1786–1800. 1966. 1857–1862. 1998 11. Harry Lenhammar, Tolerans och bekännelsetvång. 39. Kyrka och nationalism. Nationalism och skandinavism Studier i den svenska swedenborgianismen 1765–1795. 1966. i de nordiska folkkyrkorna under 1800-talet. Ingmar Brohed 12. Alvin Isberg, Livlands kyrkostyrelse 1622–1695. (utgivare). 1998. Reformsträvanden, åsiktsbrytningar och kompetenstvister i 40. Ingegerd Sjölin, Dopsed i förändring. Studier av Örebro teori och praxis. 1968. pastorat 1710–1910. 1999. 13. Nils Staf, Religionsdebatten under förra hälfen av 1700- 41. Johann Arndt – Rezeption und Reaktion im Nordisch- talet. 1969. Baltischen Raum. Anders Jarlert (Herausgeber). 1999. 14. Lennart Tegborg, Folkskolans sekularisering 1895–1909. 42. Rune W. Dahlén, Med Bibeln som bekännelse och Upplösning av det administrativa sambandet mellan folkskola bekymmer. Bibelsynsfrågan i Svenska missionsförbundet och kyrka i Sverige. 1969. 1917–1942 med särskild hänsyn till Missionsskolan och sam- 15. Alf Tergel, Ungkyrkomännen, arbetarfrågan och natio- fundsledningen. 1999. nalismen 1901–1911. 1969. 43. Lars Rubin, Engagemang i Lutherhjälpen. Studier av 16. Alvin Isberg, Kyrkoförvaltningsproblem i Estland motiv och drivkrafter hos frivilligt aktiva. 2000. 1561–1700. 1970. 44. Erik Sidenvall, Change and Identity: Protestant English 17. Ragnar Norrman, Från prästöverflöd till prästbrist. Prä- Interpretations of John Henry Newman’s Secession, 1845– strekryteringen i Uppsala ärkestift 1786–1965. 1970. 1864. 2002. 18. Bengt Wadensjö, Toward a World Lutheran communion. 45. Tuve Skånberg, Glömda gudstecken. Från fornkyrklig Developments in Lutheran Cooperation up to 1929. 1970. dopliturgi till allmogens bomärken. 2003. 19. Ingemar Lindén, Biblicism, Apokalyptik, Utopi. Adven- 46. Stig Alenäs, Lojaliteten, prostarna, språket. Studier i tismens historiska utveckling i USA samt dess svenska utveck- den kyrkliga ”försvenskningen” i Lunds stift under 1680-talet. ling till o. 1939. 1971. 2003.

351 kyrkohistorisk årsskrift 2012

20. Hjalmar Sundén, Teresa från Avila och religionspsyko- 35. Ingemar Lindén, 1844 and the Shut door problem. 1982. logien. 1971. 36. Ragnar Norrman, Konserverade änkor och kvinnor på 21. Öyvind Sjöholm, Samvetets politik. Natanael Beskow undantag. Prästänkornas villkor i Uppsala stift 1720–1820. och hans omvärld intill 1921. 1972. Från änkehjälp till familjepension. 1993. 22. Ingun Montgomery, Värjostånd och lärostånd. Religion 37. Harry Lenhammar, Kyrkan i sockenstämman. Uppvi- och politik i meningsutbytet mellan kungamakt och präster- dinge härad/kontrakt ca 1820 till 1860. 1994. skap i Sverige 1593–1608. 1972. 38. Scott E. Erickson, David Nyvall and the Shape of an 23. Alvin Isberg, Svensk segregations- och konversionspoli- Immigrant Church. Ethnic, Denominational, and Educational tik i Ingermanland 1617–1704. 1973. Priorities among Swedes in America. 1996. 24. Alvin Isberg, Ösels kyrkoförvaltning 1645–1710. Kom- 39. Nils Kristenson, Rädda familjen. Kristen opinionsbild- petenstvister och meningsmotsättningar rörande funktionssät- ning i befolkningspolitiska och sexualetiska frågor under tet. 1974. 1930-talet. 1997. 25. Alf Tergel, Från konfrontation till institution. Ungkyr- 40. Gunnar Granberg, Gustav III – en upplysningskonungs korörelsen 1912–1917. 1974. tro och kyrkosyn. 1998. 26. Harry Lenhammar, Religion och tryckfrihet i Sverige 41. Nina Sjöberg, Hustru och man i Birgittas uppenbarelser. 1809–1840. 1974. 2003 27. Den heliga Birgitta och den helige Petrus av Skäninge, 42. Urban Claesson, Folkhemmets kyrka. Harald Hallén och Officium parvum beate Marie Virginis, Vår Frus tidegärd, utgiven folkkyrkans genombrott. En studie av socialdemokrati, kyrka med inledning och översättning av Tryggve Lundén, I. 1976. och nationsbygge med särskild hänsyn till perioden 1905–1933. 28. Den heliga Birgitta och den helige Petrus av Skäninge, 2004. Officium parvum beate Marie Virginis … Tryggve Lundén. II. 43. Nils-Eije Stävare, Georg Gustafsson – församlingsledare, 1976. predikant och förebedjare inom den svenska Pingströrelsen. 29. Nils Karlström, Kyrkan och nazismen. Ekumeniska 2008. aktioner mot nazismen 1933–1934. 1976. 44. Torbjörn Aronson, Den unge Manfred Björkqvist. Hur en 30. Sture Järpemo, Väckelse och kyrkans reform. Från vision av kristendomens möte med kultur och samhälle växer religiös sällskapsbildning i Stockholm till inre mission och fram. 2008. samfund 1771–1858. 1977. 45. David Bundy, Visions of Apostolic Mission. Scandina- 31. Sven L. Anderson, En romantikens kyrkoman. Frans vian Pentecostal Mission to 1935. 2009. Michael Franzen och den andliga förnyelsen i Sverige under 46. Torbjörn Larspers, Konfessionalitet och medbestäm- förra delen av 1800-talet. 1977. mande. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens struktur och den 32. Nils Staf, De svenska legationspredikanterna i Kon- nyevangeliska väckelserörelsens regionala nivå fram till 1922. stantinopel. 1977. 2012 33. Harry Lenhammar, Allmänna Kyrkliga Mötet 1908– 1973. 1977. 34. Alvin Isberg, Svensk lutherdom i österled: relationer till ryska och baltiska diasporaförsamlingar och minoritetskyrkor 1883–1941. 1982.

352 Kyrkohistorisk årsskrift 2012 Förteckning över medarbetare

Kristin B. Aavitsland, dr. art, forskare, Oslo Torkel Jansson, fil. dr, professor, Uppsala Lars Aldén, teol. dr, kontraktsprost em., Växjö Anders Jarlert, teol. dr, fil. kand., professor, Lund Viktor Aldrin, teol. dr, fil. mag, Halmstad Jarl Jergmar, teol. dr, fil. mag., kyrkoherde em., f.d. Carl-Gustaf Andrén, teol. och fil. dr, professor em., ambassadpredikant, Strängnäs f d universitetskansler, Lund Hanna Källström, teol. dr, fil. mag., redaktör, Torbjörn Aronson, teol. och fil. dr, vik. Uppsala universitetslektor, Uppsala Torbjörn Larspers, teol. lic., doktorand, Jenny Bergenmar, fil. dr, universitetslektor, högskoleadjunkt, Uppsala Göteborg Kari Lawe, teol. dr, fil. kand., Lit Martin Bergman, teol. dr, Kalmar Kjell O. Lejon, teol. dr, PhD, professor, Linköping Martin Berntson, fil. dr, teol. kand., docent, Magnus Lundberg, teol. dr, docent, universitetslektor, Jönköping universitetslektor, Uppsala Oloph Bexell, teol. dr, professor, Uppsala Ingun Montgomery, Dr. phil., teol. dr, professor Ingmar Brohed, teol. dr, fil. mag., professor, em., Gnesta Lund Lauge Olaf Nielsen, Dr. theol., professor, Anna Minara Ciardi, teol. och fil. kand., Köpenhamn doktorand, Lund Anna Nilsén, fil. dr, docent, Uppsala David Dunér, fil. dr, docent, universitetslektor, Bertil Nilsson, teol. dr, fil. kand., professor, Lund Göteborg Runar Eldebo, teol. dr, fil. kand., docent, pastor, Eva Odelman, fil. dr, professor, Stockholm Värnamo Sven-Erik Pernler, teol. dr, docent, Romakloster Lilly-Anne Østtveit Elgvin, teol. dr, cand. philol., Ragnar Persenius, teol. dr, biskop, Uppsala førsteamanuensis, Tønsberg Fredrik Santell, teol. och fil. kand., doktorand, Vivian Etting, cand. mag., seniorforsker, Uppsala museumsinspektør, København Erik Sidenvall, teol. dr, docent, avdelningschef, Stina Fallberg Sundmark, teol. dr, fil. mag., Växjö forskare, Uppsala Lennart Sjöström, teol. mag., prost, f.d. Ingvar Fogelqvist, teol. dr, kyrkoherde, Växjö ambassadpredikant, Uppsala Ruth Franzén, teol. dr, professor em., Helsingfors Birgit Stolt, teol. och fil. dr, professor em., Uppsala David Gudmundsson, fil. mag., doktorand, Lund Susan Sundback, pol. dr, professor, Åbo Monica Hedlund, teol. och fil. dr, professor em., Björn Tjällén, fil. dr, forskare, Bergen Uppsala Gunnar Weman, teol. dr, fil. kand., ärkebiskop em., Alf Härdelin, teol. dr, professor, Uppsala Sigtuna Rune Imberg, teol. dr, fil. kand., forskningschef, Yvonne Maria Werner, fil. dr, professor, Lund Göteborg Göran Åberg, teol. dr, fil. mag., docent, f.d. Carl-Johan Ivarsson, fil. mag., gymnasieadjunkt, högskolelektor, Bankeryd Söderköping Lena Maria Olsson, teol.kand., komminister, Henrik Janson, fil. dr, docent, forskare, Göteborg Fristad

Kyrkohistorisk årsskrift (112) 2012 353