Om Jag Hade En Röst Skulle Jag Sjunga If I Had a Voice I'd Sing

Kultur & Medier Kulturvetenskap K3, Konst, kultur och kommunikation Malmö högskola Vt 11

Om jag hade en röst skulle jag sjunga Relationen mellan skogen och identiteten i musikvideor av Fever Ray och Iamamiwhoami

If I had a voice I’d sing The relation between the forest and the identity in music videos by Fever Ray and Iamamiwhoami

Oskar Johansson

Handledare Linda Fagerström

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Abstract

Om jag hade en röst skulle jag sjunga: relationen mellan skogen och identiteten i musikvideor av Fever Ray och Iamamiwhoami.

Oskar Johansson. Kultur & Medier. Examensarbete i Kulturvetenskap. Konst kultur och kommunikation. Området för kultur och samhälle. Malmö högskola. Vt 11. Handledare Linda Fagerström.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur skogen kan användas för att gestalta en bild av identiteten. För att göra det analyseras musikvideor av Fever Ray och Iamamiwhoami. Gestaltningen består av två noveller. I dessa undersöks relationen till skogen på ett mer individuellt plan. Metoden är mer sökande än teoretiserande. Uppsatsen analyserar musikvideor ur ett genusperspektiv, som bilder och metaforer. Teoretiker som används är bland annat Jean Baudrillard, Timothy Morton och Judith Butler. Från deras teorier undersöks vilka värderingar och antaganden som kan sägas ligga till grund för representationen av identiteten och skogen. Resultatet är bilden av en värld som är splittrad och ovillig att komma till konkreta ståndpunkter. Å ena sidan visar musikvideorna individer som arbetar med kulturellt betingade bilder av genus och skogen och försöker göra dem till sina egna. Å andra sidan syns en vilja att röra sig bort från dem. Likaså porträtterar gestaltningen personer som kämpar för att komma tillrätta med sin plats i den givna ordningen men aldrig riktigt lyckas.

Keywords: genus, skogen, identitet, musikvideor, Fever Ray, Iamamiwhoami, ekologi, Timothy Morton, Jean Baudrillard, electro, pop, postmodernism

If I had a voice I’d sing: the relation between the forest and the identity in music videos by Fever Ray and Iamamiwhoami.

Oskar Johansson. Honours dissertation and final examproject in Cultural Science.School of Arts and Communication (K3). Faculty of Culture and Society.Malmö University. Supervisor Linda Fagerström. Spring of 2011.

The purpose of this essay is to investigate how the forest can be used to mirror the identity. In doing so, music videos by Fever Ray and Iamamiwhoami are being analyzed. The portrayal consists of two short stories. In these, the relation to the forest is investigated on a more individual level. The method is more searching than theorizing. The essay analyzes music videos, with a gender perspective, as images and metaphors. Theorists used are among others Jean Baudrillard, Timothy Morton and Judith Butler. From their theories the thesis investigates the values and assumptions that can be said to constitute the representation of the forest and the identity in the videos. The result is the image of a fragmented world, unwilling to come to concrete conclusions. On one hand the music videos show individuals who works with the overtaking of given cultural images of the forest and gender. On the other hand a will to reject the same images can be seen. Likewise, the portrayal shows individuals who struggle to come to terms with their place in the given order but never really succeeds.

Keywords: gender, the forest, identity, music videos, Fever Ray, Iamamiwhoami, ecology, Timothy Morton, Jean Baudrillard, electro, pop, postmodernism.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Innehållsförteckning

Inledning och presentation av ämne s.4 Presentation av artisterna s.5 Specifikation av problemområdet, syfte och frågeställningar s.6 Frågeställningar och syfte s.5 Specifikation av problemområdet s.6 Kontextualisering och tidigare forskning s.7 Grundläggande begrepp: kvinnan och naturen s.9 Begreppet ”kvinnan” s.9 Begreppet ”naturen” s.9 Metod s.10 Metod för uppsatsen s.10 Metod för gestaltningen s.11 Teori s.12 Om teorin s.12 Om kön och performativitet s.12 Om relationen natur och kultur s.13 Om kulturella föreställningar s.16 Analys s.18 Att inte leva i naturen s.18 Att leta efter det okända i det bekanta s.23 Att annektera ett område s.26 Att låta makten brinna s.29 Att skilja mellan natur och natur s.32 Att konstruera skogen och sig själv s.36 Att tvingas till ett val s.39 Att analysera gestaltningen s.42 Sammanfattning s.44 Källförteckning s.46

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Inledning och presentation av ämne

Denna uppsats behandlar relationen mellan genus och skogen. För att specificera mig kommer mina exempel vara svenska och hämtade från musikvideor. De artister jag fokuserar på är Fever Ray och Iamamiwhoami.

De senare åren har intresset för skogen ökat explosionsartat i populärkulturen, inom de flesta områden; från modets flanellskjortor till musikens folkrock. Dock har de flesta av aktörerna varit män, med en särskild romantisk hållning till skogen (personifierad av singer/songwritern Bon Iver som 2007 låste in sig i en stuga och högg ved några vintermånader i Wisconsin för att skriva debuten For Emma, Forever Ago). Jag blev nyfiken på om det inte fanns några kvinnor som i sin musik relaterar till skogen, och hur de då förhåller sig till skogsromantikens manliga konnotationer.

Män har alltid projicerat liknande föreställningar på skogen och kvinnan menar ekofeministen och vetenskapshistorikern Carolyn Merchant i boken Naturens död. Detta som uttrycken ”moder natur” eller ”i naturens sköte” indikerar. Kvinnan och naturen kan ses som det naturliga, ursprungliga och fruktbara. Dock är autenticitet och trygghet bara är en sida av myntet; som Merchant visat kan naturen och kvinnan också stå för det okontrollerbara, mystiska och farliga, som det ”civiliserade” samhällets mörka skugga. (Merchant 24)

Det är med detta i åtanke som jag har valt att titta på Fever Ray och Iamamiwhoami, två svenska kvinnliga artister som både i surrealistiska och konkreta skogslandskap har byggt upp förvrängda identiteter i sina musikvideor. Längs med mörka vattendrag, folieinslagna träd och surrealistiska gestalter tar de sig fram iklädda shamandräkter, svart kroppsfärg eller skogsråets långa hår. De verkar båda finna en koppling mellan kroppen och skogen, mellan sitt genus och sin omgivning, men med olika utgångspunkter.

Genom att analysera dessa videor hoppas jag kunna ge en bild av hur man kan förhålla sig till ett område skapat efter en någon annans världsbild. Ska man helt förkasta patriarkatets givna bilder eller kan man använda sig av dem, göra dem produktiva istället för repressiva?

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Presentation av artisterna Fever Ray De artister som analyseras här är hämtade från den svenska pop/elektronikascenen. De har båda utmärkt sig genom uttänkta, ambitiösa musikvideor och användandet av olika sorters persona. Den ena artisten är Fever Ray. Karin Dreijer Andersson blev Fever Ray 2009 efter att länge varit ena halvan av The Knife och innan dess vokalist i Honey is Cool. Hennes musik präglas av en mörk stämning och släpiga sångmelodier mot hypnotiskt långsam synthpop. Texterna är oftast kryptiska och kretsar mycket kring moderskap och djur, med liknande kopplingar mellan genus och naturen som man kan finna i videorna. Som i nedanstående citat, som kan sägas vara skrivet ur ett djurs perspektiv men också ur en människas som transformeras till någonting annat:

Jag lärde mig att inte äta snön Min päls är varm, min tunga är kall På en bädd av spindelväv Tänker jag på hur jag kan förändra mig själv (Keep the Streets Empty For Me, 2009, min översättning)

2010 vann Fever Ray pris för ”Årets dans” på P3 Guld-galan. (SR 2010)

Iamamiwhoami Den hemliga gruppen (som man får anta att det är) Iamamiwhoami började lägga upp videos på Youtube 2009 som ackompanjemang till drömska elektrolåtar. Videorna skildrar ofta en blond kvinna (identifierad som sångerskan Jonna Lee), använder sig av rebusar och anspelar bland annat på myten om Alruna, en mytomspunnen växt inom häxkonsten. En central tematik är identitet och genus, personifierad framför allt i videorna och gåtorna. Låttexterna är mer poetiskt abstrakta och skildrar framför allt längtan efter sammanhang och flykt från världen.

Kom hem, kom och besök vår plats Vår labyrint för att fortsätta gömma oss Vi tänjer på gränserna Så att reglerna böjs

…

Min största rädsla är det verkliga livet Säg mig hur historien slutar nu (Iamamiwhoami – n, 2010, min översättning)

Förutom Lee har i skrivande stund inga medverkande identifierats. Gruppen har förblivit hemlig och stoff för mytbildning. 2011 vann Iamamiwhoami en Grammis för ”Årets innovatör”. (Expressen 2011)

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Specifikation av problemområdet, syfte och frågeställningar

Frågeställningar och syfte Frågeställningarna kommer att kretsa kring vilken funktion skogen har i artisternas framställning av sig själva. Min övergripande frågeställning kommer att bli: vilka kopplingar finns mellan genus och skogen? Med en analys av nämnda artister (hur framställer de sig själva, vad ger de för bilder av identiteten?) vill jag ge en bild av ett förhållningssätt till naturen i allmänhet och skogen i synnerhet.

Specifikation av problemområdet Vi rör oss i ett samhälle där vi i allt större utsträckning gör oss själva transparenta och tillgängliga, med personligheter och ståndpunkter som kan sammanfattas i en statusrad. Man kan säga att denna uppsats undersöker ideologin bakom de antirörelser (om man nu kan säga att de är det) som bildas mot detta krav på begriplighet. Vad döljer sig i den sorts jagupplösning som de bägge artisterna kan sägas arbeta med? Att bli någon annan i kontakt med naturen är ett vanligt förekommande tema i postmodern populärkultur, förkroppsligat i till exempel tv-serien Twin Peaks (David Lynch och Mark Frost, 90-91).

I grund och botten handlar det om essens eller konstruktion och om det gamla motsatsparet natur och kultur. Har vi en natur som vi applicerar våra föreställningar (om oss själv, om att vara människa, om ursprung) på? Eller har vi föreställningar som rentav konstruerar och konstituerar själva villkoren för naturen? Kan vi då prata om den som varandes just naturlig?

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Kontextualisering och tidigare forskning

Att mina exempel kommer från svenska artister är inte oväsentligt. Svenskarna har en historia av att känna en stark koppling till skogen, våra folksagor utgår från den och det är en plats dit vi gärna söker oss för rekreation. Samtidigt är skogen i Sverige under stark påverkan av människan och pressas hela tiden av ekonomiska intressen. Den krock i synen på skogen som detta oundvikligen leder till har frilansjournalisten Eva-Lotta Hultén fångat i reportageboken Skogen vi ärvde (Hultén 2005). Som ett exempel nämner hon sagokonstnären John Bauer, som hon menar ”antagligen är den konstnär som starkast format vår föreställning av skogen”. (Hultén 13) Samtidigt som sedd som ”ursprunglig” är Bauers skog onaturlig menar Hultén; raka rader av välgallrade träd utan inslag av rotvältor eller döda stammar. När Bauer verkade var detta ett ideal, nu är det en frukt av ett industrialiserat skogsbruk.

Han städar och gör snyggt i sin natur och resultatet blir något som i mångt och mycket liknar den moderna produktionsskogen, där träd står på raka led och bildar en pelarsal – den skogstyp som undersökningar visar att många svenskar idag rankar som vackrast … Långt innan denna odlade, gallrade, städade skog blir verklighet präntar alltså Bauers bilder in dess utseende som skönhetsideal och urbild av skogen i den svenska folksjälen. (Hultén 13)

Vår kontext kan man därmed säga är ett land där man säger sig vurma för skog men där bilden av den har blivit diffus. När Hulténs väninna i reportaget genom bilfönstret pekar på en skog med just sådana jämna, gallrade led och säger ”Titta! En riktig John Bauer-skog!” blir hon en bild för hur relationen till skogen handlar om våra representationer av den och vad de ger oss för ”nycklar” för att förstå vår plats i den. (Hultén 12) Det är i liknande sammanhang mitt ämne, relationen mellan genus och natur sedd genom musikvideor, blir intressant.

Det har skrivits om genus och naturen främst i ekofeministisk litteratur, såsom Merchants Naturens död. Kvinnan, naturen och den vetenskapliga revolutionen (Merchant 1994). Men där Merchant gör en historisk överblick tänker jag fokusera mig på nutiden. Den tradition jag träder in i är överlag främst ekofeministisk, där man blottlägger den traditionella diskursen om kvinnan och naturen som sammanflätade. Kvinnoförtryck och herraväldet över naturen är med detta synsätt ett uttryck för liknande patriarkala krafter.

Den som kommer närmast mitt ämne är professorn i engelska med inriktning på litteratur och miljön Timothy Morton, vars bok Ecology Without Nature också kommer utgöra min

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson huvudkälla. (Morton 2007) Han är den som främst har utvecklat ett sätt att tolka förhållandet till miljön i populärkulturella representationer. Mig veterligen har ingen tidigare skrivit om Fever Ray och Iamamiwhoami. Att dessa musikvideor i skrivande stund inte är mer än något år gamla gör att exemplen effektivt kan kopplas till trender och aktuella tendenser. Ej heller har ett ekofeministiskt perspektiv varit utbrett i analysen av musikvideor.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Grundläggande begrepp: kvinnan och naturen

Eftersom både kvinnan och naturen är kontroversiella begrepp (kan vi verkligen tala om vare sig det ena eller det andra?) är det viktigt att gå in på exakt vilka betydelser som kommer läggas i dem i analysen. De ses i denna uppsats som konstituerande begrepp som formar tankar och idéer om tillvaron för oss snarare än faktiska, empiriska verkligheter.

Begreppet ”kvinnan” Att använda sig av ordet ”kvinnan” medför en hel del konnotationer. Begreppet används ofta slentrianmässigt, som för att markera att det finns vissa egenskaper som enbart kvinnor har, som är medfödda. Ordet i sig bär på en essentialistisk världsbild. Dock kommer denna uppsats att använda sig av begreppet som ett kulturellt betingat ord som konstruerar vissa värderingar. Det kommer att ses som ett begrepp med vilket vi betecknar skillnader som inte finns där biologiskt utan implementeras genom vårt språkliga maktsystem.

Begreppet ”naturen”

Ekokritik liknar queerteori. Med alla de föreställningar som ryms i idén om ’naturen’, så undersöker den grundligt hur naturen är konstruerad som en transcendent, enad, självständig kategori. Ekokritik tycker inte att det är paradoxalt att säga, i ekologins namn: ’ner med naturen!’ (Morton 13, min översättning)

Naturen är ett begrepp som slentrianmässigt används för att beskriva av människan orörd miljö, men det är ett begrepp som upprätthåller en dikotomi mellan människan och dess omgivning, ett vi och ”den andre”-tänk. Detta liknar den kritik av uppdelningen i ”män” och ”kvinnor” som Judith Butler gör, den dekonstruktion av könet och identiteten som hon behandlar i Genustrubbel. När jag använder ordet natur kommer det vara som en bild för värderingar om vår omgivning som ursprungliga och naturlig, ett ord som blottlägger våra uppfattningar om miljön.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Metod

Metod för uppsatsen Med begreppen ”kvinnan” och ”naturen” sedda som symboliska snarare än faktiska verkar det fruktbart att inta ett genusperspektiv, där den omgivande ”naturen” är intimt förknippad med den mänskliga. Det är utifrån detta synsätt som jag valt artisterna Fever Ray och Iamamiwhoami som analysobjekt. Utgångspunkten blir att båda i sina konstnärliga uttryck söker finna en bild av sig själva som står i relation till skogen. Frågan är om de rör sig mot en falsk ”natur” eller om de söker efter någonting bortom bilden av en essentiell koppling mellan kvinnan och skogen.

Skälet till att analysobjekten är musikvideor beror på att de utgör avgränsade och koncentrerade händelseförlopp som lämpar sig utmärkt för studier där inte tonvikten ligger på ”handling” i traditionell mening utan snarare på bilder och tolkningar av dessa. Precis som Žižek i sina filmanalyser ofta bortser från formspråket och istället vill undersöka ”den råa känsla” filmen förmedlar försöker denna uppsats analysera scenerna metaforiskt, snarare än att ge någon korrekt filmvetenskaplig analys. (Žižek 11)

Både Fever Ray och Iamamiwhoami rör sig med en mängd medvetna symboler, konstruerade mytbilder av sig själv. Min metod kommer dock, om inte ignorera den dimensionen så åtminstone skifta fokus till att tala om vad artisterna inte säger, vad man kan utläsa genom att dekonstruera bilderna som sådana.

’Ekologi utan natur’ skulle kunna betyda ’ekologi utan konceptet av det naturliga’. Tänkande, när det blir ideologiskt, tenderar att fixera på koncept hellre än att göra det som är ”naturligt” för tänkandet, nämligen, upplösa vad det är som har tagit form. Ekologiskt tänkande som inte är fixerat, som inte stannar på en särskild konkretisering av sitt objekt, skulle därför vara ’naturlös’. För att göra ekokritik måste vi ta den estetiska dimensionen i beaktande, för det estetiska har blivit positionerat som ett ickekonceptuellt fält, en plats där våra idéer om saker försvinner. (Morton 24, min översättning).

Ur detta resonemang kan man dra slutsatsen att en tolkning av bilderna som just bärande av idéer och innehåll, bortsett från dess ideologiska ramverk, går och bör göras. Det estetiska fältet är platsen mellan mening och ickemening där vi kan se saker för dess egen skull, som varandes just ting, och därifrån bygga upp ny mening. Här finner vi släktskap med Butlers dekonstruktion av könet. Ur hennes teorier om könets performativitet kan vi utläsa vad det är

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson för bilder (av kvinnan) som byggs upp eller alluderas i konsten och vad som därifrån utläsas om deras syn på verkligheten.

Metod för gestaltningen Gestaltning ska ses som en slags undersökning av temat identiteten och naturen, men ur en individs perspektiv. Naturen som en serie konstruerade bilder kommer vara den ingång jag har i mitt arbete med två noveller. Min metod kommer att fokusera på att representera den mänskliga subjektiviteten, den aspekt av integrationen med skogen som inte kommer till uttryck vid en ren analys som i uppsatsen. De känslor och den kamp med språket för få grepp om tillvaron som inte ryms i uppsatsen kommer att få sitt utlopp i novellen.

”Att tänka positionerar någonting ’där borta’ som fortsätter vara en mystisk lockelse”. (Morton 19) Hur kommer vi tillrätta med att aldrig riktigt kunna beskriva tillvaron? Genom att låta anonyma röster tala med och om varandra ska jag försöka ringa in smärtpunkter, tankar och känslor som uppkommer i mötet med ”det andra”.

Novellerna har växt fram genom gruppsamtal, där tematiken har diskuterats med mina klasskamrater. Genom sådana samtal har även arbetet med uppsatsen fortlöpt. I det parallella arbetet med båda formerna genereras kunskap mellan det estetiska och det akademiska. Gestaltningen grundas i uppsatsens begrepp men uppsatsen får också många av sina frågeställningar från de känslor av alienation och osäkerhet som uttrycks i gestaltningen.

De subjektiva rösternas olika former av oförstående inför det de möter leder till ifrågasättandet av subjekten i musikvideornas hantering av det okända som skogen utgör. Hur reagerar de och hur anpassar de sig själva och sina ståndpunkter efter miljön? Uppsatsens slutsatser har bidragit till jagupplösningen i gestaltningen och gestaltningens osäkerhet inför sig själv och tillvaron har hjälpt till att vidare undersöka ickeidentitetens närvaro i musikvideorna.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Teori

Om teorin För att analysera relationen mellan skogen och identiteten har jag valt att använda teoretiker som kan sammanfattas i tre olika kategorier. Den första är kön och performativitet, för att visa på hur könet konstrueras eller dekonstrueras i musikvideorna. Den andra är relationen natur och kultur för att undersöka i vilken mån identiteten kan sägas speglas i bilden av naturen och kulturen. Den tredje kategorin är kulturella föreställningar, för att diskutera hur kulturellt kodade bilder och uppfattningar styr musikvideornas representation av identiteten och skogen. Dock rör sig självklart många av teoretikerna mellan dessa kategorier.

Om kön och performativitet För att synliggöra vilka antaganden om kön och identitet som görs i musikvideorna kommer jag att använda mig av den amerikanska poststrukturalistiska filosofen Judith Butlers bok Genustrubbel. Hon ifrågasätter könet som en enhetlig ”naturlig” ordning och pekar istället på sociala diskursers påverkan på vad vi se som manligt och kvinnligt eller ens en ”hel” människa. När vi talar om identitet måste vi hela tiden vara medvetna om hur den konstitueras av den omgivande ordningen, menar hon. (Butler 68)

Eftersom ”identiteten” säkras genom de stabiliserande begreppen kön, genus och sexualitet, ifrågasätts själva ”person”-begreppet i och med framträdandet av de ”inkoherenta” eller ”diskontinuerliga” genusvarelser som ter sig som personer men inte följer de genuspräglade normer för kulturell begriplighet varigenom personer definieras. (Butler 68)

Hur förhåller sig kvinnorna i de musikvideor jag valt till denna sociala ordning och vad säger den bild av skogen de ger oss om deras identitetsbygge?

Den radikala psykoanalytikern och filosofen Luce Irigaray har upprört många dekonstruktivistiska feminister då hon inte har förespråkat en kvinnans flykt från de samband med naturen som historiskt sätt tillskrivits henne. Tvärtom menar hon att en sådan flykt, om den ens är möjlig, bara skulle understryka människans upphöjda position över naturen. Istället leker hon med ordet ”mimesis” och menar att representationer har en dubbel betydelse; dels som fundamentet för kulturen men också för att imitera naturen. (Alaimo 6)

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

För att kunna tala inuti diskursen måste kvinnorna medvetet överta utrymmet de blivit tilldelade och göra det till sitt eget. Att mima och imitera de givna rollerna skapar en position att tala ifrån och alienerar det patriarkala subjektet. (Alaimo 6) I sin bok Udomesticated ground beskriver professorn i engelska Stacy Alaimo det såhär: ”. . . hon ockuperar strategiskt ”kvinnans” position inuti diskursen, vilket förvirrar kategorierna manligt och kvinnligt, kultur och natur, subjekt och natur – eftersom den tysta marken inte förutsätts tala.” (Alaimo 7, min översättning)

Man kan här se ett släktskap med Butlers tankar om att leka med genus och att överta roller man inte förutsetts ha. Irigaray menar att det paradoxalt nog är genom att ta över sin till naturen kopplade roll och göra den till sin egen som man kan skapa en distans till den. Mimningen förutsätter just en viss distans, att man uppmärksammar att det just rör sig om medveten, ”spelad” ståndpunkt och inte en av naturen given verklighet. Konstruktionen, och därmed bristen på en given verklighet, lyfts fram. Så länge kvinnan är sedd som en tyst ”andre” kan hon aldrig representera sig själv, menar hon. Det är när hon tar över sin givna ståndpunkt som hon kan visa på det konstlade i rollen.

Jag kommer även att använda mig av den franska författaren och feministteoretikern Monique Wittigs uppsats One is Not Born a Woman, som kan sägas förespråka en annan sorts utväg ur problematiken än Irigaray. Wittig ifrågasätter och dekonstruerar den heteronormativa diskursen. Hon menar att lesbiska kvinnor är de enda som aktivt bryter mot en sådan diskurs och därför inte kan kallas kvinnor. Tyngdpunkten läggs på icketraditionella roller i konstrast till Irigarays mimik av de givna. I min uppsats tas denna teori ett steg längre, till att inbegripa alla sorts avvikelser från en heteronormativ, rasistisk, patriarkal diskurs.

Om relationen natur och kultur Mekaniskt och organiskt synsätt I sin bok The Death of Nature har den ekofeministiska filosofen och historikern Carolyn Merchant undersökt hur den naturvetenskapliga revolutionen under 1600-talet inneburit att synen på naturen har ändrats från bilden av en ”organisk” verklighet till en teknisk. Hon menar att synen på naturen har en koppling till kvinnans samhälleliga ställning. Bilden av naturen som organism liknades vid en kvinna (fortfarande talar vi om ”moder natur” eller ”moder jord”) och att gräva för mycket i jorden kunde nästan liknas vid våldtäkt. (Frängsmyr,

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

115) Detta säkerhetsställde en central position för kvinnan som en bild för ursprungliga värden. Även om hennes roller var fasta, som barnaföderska till exempel, så sågs de med respekt tack vare dess koppling till världens organiska ordning. (Frängsmyr, 114)

När pendeln svängde till ett mer mekaniserat synsätt förlorade kvinnor sin ställning, traditionellt kvinnliga sysslor sågs som mindre värda. Kvinnans koppling till naturen var inte längre önskvärd; precis som naturen nu skulle betvingas och vara en tjänare för människan skulle kvinnan underordras detta. (Merchant 149) När naturen var en maskin sågs till exempel barnafödande som en mekaniserad syssla bland andra, underordnad mannens privilegium som kontrollerandes maskin. (Frängsmyr, 116)

Merchant använder sig av tolkning av bilder och metaforer för att styrka sina teser och jag analyserar mina valda musikvideor på liknande sätt. Hur förhåller sig kvinnorna i musikvideorna till en mekaniserad värld? Förespråkar de detta system eller en återgång till ett mer organisk synsätt?

Den vackra själen Den amerikanska professorn i engelska Timothy Morton hävdar i boken Ecology Without Nature att för att komma i ett fungerande samband med naturen måste vi sluta tänka på den som just natur. För att visa på hur detta begrepp är ett hinder i vårt ekologiska tänkande använder han sig av begreppet the beautiful soul, det vill säga den vackra själen, ursprungligen myntat av Hegel för att beskriva Romantikens människa. (Morton 117) I och med adoptionen av detta begrepp menar Morton att vi i förhållandet till naturen fortfarande är kvar i romantiken.

Den vackra själen smälter samman det estetiska och det moraliska. . . . Den vackra själen kvarstår som en splittring mellan jaget och världen, en irreparabel spricka skapad av medvetandet – ”medvetandegörandet” som en aktivist skulle kunna kalla det. Ändå så längtar den vackra själen efter att få sluta gapet. (Morton 118)

Den vackra själen kan inte se sin egen del i världen, den har blivit alienerad från varje känsla av sammanhang. Naturen sätts på piedestal som just varandes naturlig, skilt från människors liv och från samhället i stort, eller förkastas cyniskt. I analysen kommer detta begrepp att användas för att undersöka artisternas distans eller brist på distans till naturen. Finns det någon möjlighet för en individ att integrera sin egen natur med omgivningens?

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Ickeidentitet Morton har adopterat begreppet ickeidentitet (non-identity) av kulturteoretikern Theodor Adorno för att beskriva hur vi måste komma tillrätta med naturen som en plats vi inte kan förstå. Detta ska inte förstås som att vi måste utforska och kartlägga den mer än vi redan gör, tvärtom måste vi acceptera oss själva som en del av någonting större än vad vi kan förstå eller härska över.

Det är på detta sätt vi kan förstå konst som är skrämmande i sin brist på förklaringar eller i sin glimt av maktlöshet över omgivningen. Morton sätter upp konsten som någonting som ett medel för att bearbeta existensen av ting större än oss själva. Det är endast med en acceptans av ickeidentiteten som vi kan komma tillrätta med miljöfrågan.

Begreppet icke-identitet går att applicera på genus och Butlers uppfattning om dess performativitet, vilket sker i denna uppsats analys. Synen på sexualiteten som fast i kategorier som bi, hetero och homo och andra stereotyper kan med denna teori sägas komma från en rädsla för icke-identitet. Frågan blir: ger musikvideorna en bild av identiteten (miljöns eller människornas) som fast eller som flytande? Försöker de ge en bild av fasta, konstanta värden eller finns det element av icke-identitet representerade?

Cyborgmyten I sitt Manifest för cyborger använder vetenskapshistorikern och filosofen Donna Haraway cyborgen som en symbol för en människa bortom naturen, en sammankoppling av individ och maskin som avsäger sig kopplingen till en ”ursprunglig” människa. (Haraway 186) Man kan säga att hon förhåller sig till både Merchant och Mortons teorier om hur kvinnan och naturen ses som naturligt givna och hur den vackra själen inte kan distansera sig från detta synsätt. Haraway ser Cyborgen som en bild för hur man kan använda sig av den fallogocentriska världsbilden för att vrida på förhållandena och hitta en utväg, om än utopisk, ur de kopplingar till naturen som Merchant målar upp.

En ursprungberättelse i den ”västerländska”, humanistiska bemärkelsen är beroende av myten om den ursprungliga enheten … representerad av den falliska modern från vilken alla människor måste separeras … Hilary Klein har hävdat att både marxismen och psykoanalysen … är beroende av scenariot med den ursprungliga enheten ur vilket skillnaden måste produceras och föras in i ett drama om ett växande herravälde över kvinnan/naturen. Cyborgen hoppar över det steg som rymmer den ursprungliga enheten, identifikationen med naturen i den västerländska bemärkelsen. (Haraway 188)

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Jag kommer använda denna ”ironiska myt” för att undersöka om man med den kan skildra kvinnorna i musikvideornas förhållande till sig själva och naturen, eller om den tvärt om är en motsättning till det kvinnobild som projiceras i filmerna.

Om kulturella föreställningar Simulacra Ett begrepp som jag använder mig av är simulacra som det definierats av den franska sociologen och filosofen Jean Baudrillard i Simulacra and Simulation från 1981. Han menar att vi lever i en värld där vi har en förutfattad tanke om hur livet ska vara, där reklam, media, alla sorters representationer har fått oss att förstå tingen inte som de är, utan som tecken. Vi har utplånat all form av äkthet i det som omger oss och ersatt dem med hyperverkliga ting, ting som förvisso har en verklig närvaro men som finns där som en kopia av en kopia. De finns för att dölja att det verkligt verkliga har försvunnit. (Baudrillard 3-5)

Paralleller kan dras till historien om kvinnan och John Bauer-skogen ovan; med kapitelrubriken Föregåendet av simulacra fångar Baudrillard uppfattningen om att vår kulturellt kodade uppfattning om tinget föregår tinget. Innan kvinnan i bilen i Skogen vi ärvde fick chansen att lära känna skogen hade hon bilden av den kodad från John Bauers målningar. Baudrillard vänder därmed på den traditionella västerländska uppfattningen om naturen som föregående kultur; det inte finns någonting ursprungligt att gå tillbaka till, allt som finns är vår kulturella uppfattning om verkligheten.

Det reala Den slovenske kulturteoretikern Slavoj Žižek har byggt mycket av sin teori kring Jaques Lacans psykoanalys och arbetar också med de kodade bilder vi använder för att uppfatta världen. Det är främst hans definition av mannens uppfattning av kvinnan som ett ”hål” i verkligheten som jag kommer använda mig av. I förordet till Njutandets förvandlingar sammanfattar professorn i estetik Cecilia Sjöholm Žižeks kvinnobild såhär:

Žižek förbinder kvinnan med det reala. Det reala kan i korthet sägas vara det som faller utanför den symboliska ordningen, eller det som faller utanför språkets och den sociala gemenskapens ordning. Žižek beskriver det reala som en ogenomskinlig rest, en ogenomskinlig kärna kring vilken våra fantasier kretsar. (Žižek 11)

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Detta skall inte ses som en essentialistisk bild av kvinnan, där hon definieras som allt som mannen inte är i biologisk mening. Snarare handlar det om en produkt av den ordning som den franska filosofen och poststrukturalisten Jacques Derrida har kallat för fallogocentrisk, en språklig konstruktion av könen där allt kretsar kring mannen. Det reala, ett begrepp lånat från Lacan, är för Žižek ”på en kollektiv nivå ett slags hål i den symboliska ordningen som uppstått av historiska orsaker och som populärkulturens fantasiproduktion visar sig vara besatt av.” (Žižek 11)

Därför finner jag det relevant att använda hans teorier i analysen av dessa videor som kan sägas porträttera kvinnor ståendes utanför den ”normala” könsordningen. Eftersom kvinnan, som bland annat Merchant visat, historiskt är intimt förknippad med naturen kommer jag använda mig av begreppet det reala även i relation till naturen. Med Mortons dubbla naturbegrepp kan sambandet anses fungera vise versa; den ”blinda fläck” som Žižek menar att kvinnan utgör i vår verklighetsuppfattning kan också appliceras på naturen. Den är det okända som måste betvingas men som ändå utgör en ständig exotisk dragningskraft.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Analys

Att inte leva i naturen. Video: Fever Ray – If I Had A Heart

Beskrivning av videon Till Fever Rays låt If I Had a Heart regisserade Andreas Nilsson 2009 en video, 4:06 minuter lång. I inledningsscenen åker vi i en roddbåt tillsammans med två barn in i ett mörkt, fuktigt skogslandskap, med en halvt dold man som ror.

På stranden står två gestalter med feminina ben och armar, iklädda fjädrar och fågelliknande masker med en schäfer i koppel. De lyser på oss med ficklampa. Allting har ett overkligt, hotfullt sken, men ingenting händer. Vår uppmärksamhet riktas mot ett stort hus, oklart om det ligger i samma landskap. I poolen utanför ligger döda människor och det smyger runt två gestalter vi endast får se på avstånd. Inuti huset har tingen samma overkliga sken som skogen har; de är stora och klumpiga. Snart märker vi att de är omkullvälta som efter en våldsam kamp. Även här inne ligger människokroppar. Det hänger djurhuvuden på väggen, det står en hjortstaty på golvet.

Det klipps till en varelse som står utanför i skogen. Hon sjunger och har mänskligt, ljust hår men en dödskalleliknande mask. Vi ser sedan en av gestalterna från stranden stå mitt i rummet, orörlig. Kameran backar därifrån långsamt, som av skräck. Vi ser nu barnen i båten igen och nu framträder roddaren tydligare; det är en färgad man med flätor i håret. Vi får åter

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson se gestalterna från stranden på avstånd över en åker, innan vi betraktar båten på avstånd åka iväg över vattnet.

Analys Merchant redogör i Naturens död för hur synen på naturen och kvinnan alltid i någon mån varit förknippade med varandra. De har varit begrepp som haft liknande konnotationer; de har stått för ursprung och omtanke, en källa till renhet och godhet. Moderskapet har betecknats som en enande symbolik mellan dem två; det livnärande och givande. Men naturen har också haft en mörk sida, en mysticismens oförutsägbara källa till extrema väderfenomen och nyckfullt beteende. Det har varit, och är fortfarande, mycket i naturen människan inte förstår sig på. Att kvinnan kan föda barn är en gåva men det är också någonting oförklarligt i det som måste betvingas och systematiseras. Och det är det mekaniska synsättet som tagit över helt, menar Merchant, i övergången till den industriella epok vi befinner oss i nu.

I den organiska världen betydde ordning att varje del utförde sin naturliga funktion i den större helheten samtidigt som makten spreds från toppen och nedåt genom den samhälliga eller kosmiska hierarkin. I den mekanistiska världen omdefinierades begreppet ordning till att betyda det förutsägbara beteendet hos varje enskild del i ett rationellt inrättat system av lagar, medan makten uppkom genom aktivt och omedelbart ingripande i en sekulariserad värld. Ordning och makt utgjorde tillsammans kontroll. (Merchant 213)

Fever Rays video verkar utspela sig på en plats där bristen på tydliga innehavare av makt utgör anledningen till dess hotfullhet. Det stillastående och mörka som hela tiden finns där verkar komma från det vi inte kan se eller förklara, inga levande människor finns som upprätthållande någon ordning. De som bebor denna värld är deformerade, har mer gemensamt med naturväsen än med människor. Det är en bild av en organisk ordning där både naturen och kvinnan befinner sig i något slags post-stadium. Huset har med våld övertagits av naturen och symboliskt ligger de moderna människorna döda på golvet och i poolen.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Likt Marlow i Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta från 1902 försöker vi skapa oss en uppfattning om denna till synes förvrängda värld, men allt som går att hitta är hotfullt och mörkt. Det är ett möte med vad Morton kallar för icke-identitet, ett stadium som inte är kontrollerat av mänsklig närvaro (ej heller av den romantiska bilden av ”orörd natur”, som en inhägnad park eller ett vykort).

Skogen här är inte ambient, liggandes i bakgrunden som ett brus, mer agerar den huvudrollen. Individerna som finns verkar representera den snarare än innebo den, de existerar i denna omgivning utan att försöka tämja den. De lever i ett gränsland där de inte är invånare, ej heller en del av naturen (att de har en tam hund i koppel och en teknisk sak som ficklampan talar emot). De kan de ses utgöra en förvriden bild av mänskligheten, utan motsvarighet i ”naturen”. Det är inte en väg tillbaka eller en idealiserad framtid. Kontrollen över tillvaron verkar ha släppts och lett till ett övertagande av utrymmet, kanske av en förvrängd ”kvinnlighet” eller ”djuriskhet” som inte har patriarkatets krav på förståelse på sig.

Det vore lätt att peka på att här råder en organisk ordning, där västerlandets krav på förklaringar och logik är som bortblåsta. Å andra sidan är det svårt att identifiera en organisk förståelse av denna värld, då ingenting har återgått till en identifierbar fungerande ordning i ”ett rationellt fungerande system av lagar”. (Merchant 13) Snarare är detta ett slagfält, en våldsam kamp mellan de båda ordningarna.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Vår blick som betraktar detta är fortfarande kvar i en mekanisk ordning. Gestaltningen verkar handla om just detta mekaniska synsätt, om dess rädsla inför en ordning den inte förstår.

Detta förstärks av att de enda i videon som kan sägas ha ”mänskliga” utseenden är barnen i båten samt den svarte mannen som ror. De är tittarens representanter som betraktar de främmande varelserna på stranden. Jag kommer återvända till barnen och mannens i analysen av Fever Rays video Stranger Than Kindness.

Här kan vi sägas ha trätt in vad Žižek med Lacans psykoanalytiska term skulle kalla för det reala. Han utgår från att världen är en manlig ordning som kvinnan utgör ett område som inte kan förstås för. Om vi med Merchants resonemang konstaterar att naturen är kulturellt betingad som ”kvinnlig” så kan vi se hur vår färd med båten, in på okänd mark, både är en infärd i kvinnans och naturens territorier. Den bilden kan symbolisera en feministisk problematik i relationen kvinna och natur: går det att komma ur bildernas konnotationer av obegriplighet?

Området i If I Had a Heart kan ses som just flykt in i obegriplighet från konstituerande ideologier som vill sammankoppla kvinna och natur men också precis tvärt om; som ett bygge av en egen subversiv identitet som avsäger sig könskategorier och krav på ordning. Fever Ray kan ses använda det reala som sitt eget område, inte (enbart) som introvert flykt utan som grogrund för ett bygge av en egen symbolisk ordning.

I If I Had a Heart, låten till vilken videon är ackompanjemang, sjunger Fever Ray, översatt: ”Om jag hade en röst skulle jag sjunga”. Kvinnornas röster i historien varit just kvävda,

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson kvinnors rösträtt i Sverige kom inte förrän 1921 efter en lång tid av kvinnokamp. Även skogen har i den mekaniska ordningen saknat röst, varit en resurs bland andra och fått stå som källa till virke och som yta för projektion av romantiska drömmar. Staden har distanserat sig från den och förvissat den till nationalparker och avverkning. I osynliggörandet kan vi finna samband mellan kvinnan och skogen. Hur synliggör ett subjekt sig själv i ett begreppssystem anpassat efter dess tystnad? I videon verkar det tysta våldet vara härskande, det hela kan ses som en symbol för det obegripligas frustration över att inte få höras.

Samtidigt som man kan förstå en vilja att ta sig ut ur stereotyperna, att distansera sig från skogen/naturen eftersom det är en godtycklig kulturell beteckning, så kan man förstå motsatsen; att dra sig till naturen därför att den utgör en utpost för de marginaliserade. Tillsammans är de det reala, en plats för potentiellt motstånd.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Att leta efter det okända i det bekanta. Video: Fever Ray – If I Had A Heart

Samma figur som i början, fast inne i huset.

När vi använder Žižeks term för att benämna skogen och femininiteten som det reala så är det lätt att invända att det här är områden vi visst kan förstå och förstår. Barnen i båten ser tingen som de framträder, men frågan är vad för slags förståelse de erbjuds. När ett subjekt situerat sig i skogens kontext, vad är det för föreställningar om miljön som följer med?

Att läsa skogen i If I Had a Heart som symbolisk är lätt gjort. Att den mörka miljön är en bild för det okända kan ses som tydligt. Men man kan också utläsa tankar om vad det är som händer när vi tolkar, vad vi tar för sanning och inte. Jean Baudrillard har i Simulacra and Simulation förklarat vår tidsålder som levandes i hyperverklighet, ett tillstånd där tingen förlorat sin mening för att ersättas av simulacra. Det vi brukade betrakta som verkligt har ersatts av hyperverkliga ting, ting som finns där för att dölja att ingen verklighet finns inunder. (Baudrillard 2, min översättning)

Betraktad ur denna tankegång kan skogen i vårt samhälle sägas slutat utgöra en existerande plats för oss. Visst finns där områden med träd och djur, men den har ersatts av bilder av vad naturen borde vara, snarare än vad den är. Vi romantiserar skogen och ser den som ren och ursprunglig, eller som en resurs gjord för människan. Innan vi fått en chans att uppleva världen så har kulturellt betingade bilder format vår uppfattning om den.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

När vi åker in i If I Had a Hearts drömska landskap så ser vi egentligen inget nytt; bilden av den mörka skogen och de okända varelserna stämmer överens med bilderna som är kulturellt kodade. En tradition av bilder av häxor och andra naturväsen gör att de inte är främmande för oss. Att allt är helt artificiellt belyst verkar paradoxalt nog bara förstärka känslan av verklighet; det är så vi brukar se och uppleva ting genom representationer. Den förrädiska naturen är en klassisk bild, en kliché. Även om känslan är av främlingskap, så är den främmande på ett bekant sätt. Simulacra har försett oss med denna bild av naturen. Den har ersatt den eventuella verklighet som skulle kunna existera därunder; det finns ingen äkta skog eller någon genuin kvinnlighet att återvända till.

När det i videon klipps över till huset, gestaltat på samma dunkelt belysta och distanserade sätt som naturen, kan vi sägas förfrämligas för dessa bilder. När civilisationen visas utan antydan till mänsklig kontroll (”vi” ligger oskadliggjorda på golvet) och tillsynes övertagen av samma mörker som skogen, distanseras vi från vad vi själva ser. Alienationen i bildspråket fungerar på skogen för det är så vi är vana att uppfatta den, men inte på huset eller människorna. Vi registrerar inte några ansikten utan ägnar dem bara en hastig blick istället för, som brukligt i spelfilm, all vår uppmärksamhet.

Baudrillard menar att det finns fyra stadier av Simulacra:

det är reflektionen av en påtaglig verklighet: det maskerar och avnaturaliserar en påtaglig verklighet: det maskerar frånvaron av en påtaglig verklighet: den har ingen relation till någon verklighet alls: den är sitt eget rena simulacra. (Baudrillard 6, min översättning)

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Vi kan inte säga att skogen hos Fever Ray reflekterar en påtaglig verklighet; poäng verkar vara att den inte gör det, när den framställs med artificiell belysning och fiktiva varelser. Snarare pekar den på hur vår egen bild av skogen utgör någonting som maskerar frånvaron av en påtaglig verklighet. Leken med relationen mellan modernitet och ”ursprung” leder oss fram till frågan hur vi tänker oss att relationen natur – kultur ser ut. Om själva bilden av naturen visar sig vara kulturellt betingad, kan man då acceptera den traditionella bilden av att naturen föregår kulturen? Baudrillard har sin uppfattning klar när han talar om föregåendet av simulacra; det fanns aldrig en objektiv verklighet att förstå som vi kan kalla för ett ursprung.

Detta måste gälla även för koncept som genus, om vi likt Merchant gör kopplingen att kvinnan alltid varit sammankopplad med naturen. Det vi uppfattar som naturligt givna kön är simulacra som finns där för att dölja en maskerad verklighet; det kan inte sägas vara en uppenbar lögn eftersom vi tycker oss kan se objektiva skillnader, men dessa olikheter har skapats av människan. Alla egenskaper som kan sägas vara manliga eller kvinnliga finns där för att dölja att intet finns inunder.

När Fever Ray låter maskerade varelser lysa på oss från stranden kan man skönja samma dubbeltydiga budskap som i resten av videon. Å ena sidan påminner figurerna om en kvinnlig stereotyp, den okontrollerbara häxan som är förrädiskt nyckfull. Å andra sidan är det en skrattspegel för vad vi förväntar oss av en kvinna. Genom att likt en dragartist klä ut kvinnokroppen inte till en man utan till ett skogsväsen visar hon på hur våra förväntningar på ett ”stabilt” kön, eller en ensidig kontrollerbar skog, är en forcerad dröm. Judith Butler skriver i Genustrubbel:

Att anta att If I Had a Heart’s universum är en gestaltning av varelser i ett abstrakt gränsland till det normala är inte särskilt långsökt. Varelserna på stranden blir som personifikationer av inkoherenta genusvarelser (kan vi sätta något kön på dem, har de någon motsvarighet i den ”verkliga” världen?) Det intressanta är att videon kan tolkas som både en essentialistisk (den stereotypa, farliga kvinnan) och en dekonstruktivistisk representation, på samma gång

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson subversiv som den är konservativ. Vårt letande efter mening i den Fever Ray-ska skogen verkar leda oss tillbaka till dess dubbeltydighet, till en vägran att ge enkla svar.

Att annektera ett område. Video: Iamamiwhoami – In Concert

Beskrivning av videon 2009 spelade Iamamiwhoami in en livevideo med namnet In Concert, 61:09 minuter lång. Till videon lät gruppen en bloggare från deras fanbase, med alias ShootUpTheStation, medverka. De hämtade honom i en bil och körde ut honom i skogen. Där började showen.

Det är Jonna Lee, klädd i vitt och med långt vitt hår, som står i centrum här. Alla medarbetare och eventuella musiker håller sig i bakgrunden. Vi betraktar henne ur bloggarens ögon, han är uppenbarligen här som en betraktarens blick. Efter att ha spelat en låt i bilen går Lee ur och till musik fortsätter hon och ShootUpTheStation längs ett stängsel där anonyma människor skrattar åt dem. Dock tystnar de när Lee gör tecken med armarna och får ljus ute på åkern att blixtra till i takt till musiken. Detta pågår under en låt innan de bägge fortsätter in i skogen. Under videons gång kommer Lee dansa vals med ShootUpTheStation inne i skogen, visa upp sig i flera olika skepnader, buren som en drottning av sina anonyma anhängare (män). Peripetin nås när hon eldar upp ShootUpTheStation i en borg av kartong. Slutligen spelar hon en låt på en elorgel i soluppgången på en åker.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Analys Det mest uppenbara när videon börjar är hur Lee smälter ihop med sin omgivning. Vid ett tillfälle hålls hennes hår uppe av grenarna i ett träd och hennes vita utstyrsel verkar för tunn för den kalla decemberkvällen. Hon ges samma aura som skogsrået i sagor och mytologi. Enligt sagan förförde skogsrået sina offer för att locka dem längre och längre in i skogen och få dem att svälta ihjäl. Det är en gammal föreställning som är typisk för den mörka bild av kvinnan som exempelvis ledde till häxbränningar. Det är kvinnan som ohämmat sexuell, som förleder mannen och är kopplad till naturens förrädiska krafter. Kopplingen kan lätt göras till de aspekter av naturens fruktbarhet som leder till naturkatastrofer och missväxt; någonting som måste tämjas och kontrolleras, som inte går att leva tillsammans med utan måste underordnas.

Men är Lees roll här endast en bild av en essentiellt lynnig kvinna, den schablon som en patriarkal ordning genom historien använt för att förtrycka? En nyckel för att göra en annorlunda tolkning är den skrattande mobben som Lee och ShootUpTheStation lämnar i början av videon. Paradoxalt nog verkar det som att de lämnar en förtryckande ordning genom att träda in i skogens domän. De går ifrån bilen och de skrattande människorna, Lee tar av sig sin jacka och släpper ut sitt hår. Hon verkar här hamna i en miljö där hon kan agera fritt, med kontroll över sin kropp och sina handlingar.

Om ideologi förlitar sig på förnöjelse och förklädda sanningsanspråk, kan man tillämpa en paradoxal strategi mot ideologins fantasiutrymme, bilder och objekt. Istället för att spotta ut dem kan man istället identifiera, överidentifiera eller bebo dem, som de Latinos/as som har börjat transformera städer som Los Angeles. (Morton 122, min översättning)

Morton menar att ett tillrättakommande med de bilder och begrepp som vi associerar med naturen enbart kan komma genom att vi bebor och utforskar dem och den ideologi som de representerar. Detta kan bli en ingång till att förstå oss själva och hur distansen till skogen och naturen i stort har kommit till. Morton utgår från att vi alla lider av det som Hegel kallat den vackra själen, det vill säga en mentalitet som målar upp en barriär mellan jaget och naturen. Den positionerar naturen som någonting med ett avstånd från sig själv, oavsett om de gör det

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson genom en cynisk distans eller genom att tänka på den som ursprunglig och ren. (Morton 121) ”Den vackra själen slår sitt hjärta mot en solid vägg. Naturen förblir ett förtingligat objekt, ’där borta’”. (Morton 119, min översättning)

I videon verkar finnas en medvetenhet om en sådan distans. Lekandet med pyroteknik i skogslandskap kan betraktas som ett ironiserande över den moderna människans syn på allting som dess eget territorium. Om Fever Rays värld förefaller övergiven av den mänskliga närvaron verkar Iamamiwhoami medvetet bebo sin. Där Fever Ray närmar sig en ickeidentitet, ett vakuum där distansen för den vackra själen blir för stort då den endast kan relatera till sig själv, agerar Iamamiwhoami genom att just sätta in sig själv som subjekt. Hon anspelar då fritt på våra förutbestämda föreställningar om naturen.

Man kan se det som ett sätt att helt blunda för verkligheten och gå upp i romantik, men man kan också se det som ett medvetet beboende av området. Distansen mellan människa och skog hålls uppe men på ett reflektivt sätt; Lee närmast överidentifierar sig med skogen, invaderar de romantiska föreställningarnas mark. På ett postmodernt sätt lyfts brottet med en ”realistisk” framställning upp. Istället för att få en perfekt gestaltning av en kvinnas förföriska dans för en man i skogen så ser vi sladdarna, lamporna, hon till och med körs dit i en gammal Volvo. Våra föreställningar bebos på ett lekfullt sätt, som om hon undrar vad hon kan göra med dem.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Att låta makten brinna. Video: Iamamiwhoami – In Concert

Man kan se Lees handlande i In Concert som en strategi för att komma tillrätta med kopplingen till naturen som brukar appliceras på kvinnor. Irigaray har i sin teori om subjektet menat att det alltid har manliga förtecken och att det feminina subjektet ses som en objektiv ”andre”. Hon ser sig själv genom mannens ögon och objektiviserar därmed sin kvinnlighet. (Irigaray 114) Genom att mima och medvetet imitera de givna rollerna kan hon ge sig själv en röst och visa på det subjektiva, aldrig givna, i det kvinnliga subjektet. (Alaimo 6) Hon kan på så sätt se sig själv genom sina egna ögon istället för mannens. (Irigaray 114)

Vi kan anta att varje teori om subjektet alltid har disponerats av det ”maskulina”. När hon inträder i en (sådan) teori, misslyckas kvinnan att inse att hon avstår från det specifika i henne relation till det imaginära. Hon utsätter sig själv för att ses som objektiv i diskursen – genom att vara ”kvinnlig”. Hon åter-objektiviserar sig när hon påstår sig identifiera sig ”som” ett maskulint subjekt. . . . Föreställ dig en gång att kvinnan tänker och objektet förlorar sin fixerade, tvångsmässiga karaktär. (Irigaray 113, min översättning)

När kvinnan tar över det givna utrymmet och skaffar sig en röst kan hon med detta tankesätt finna en väg bort från den maskulina blicken som framställer kvinnligheten som objektiv; hon blir sitt eget subjekt. Vi kan se hennes förförelse av mannen som ett direkt anspelande på myten som skogsrået, men det framställs också som just ett anspelande, en lek.

Lee bränner upp ShootUpTheStation i ett torn av kartong, ett material som tillsammans med tejp, plast och kontorspapper förekommer flitigt i Iamamiwhoamis videos. Det lekfulla anspråket som dessa vardagliga ting upprättar verkar vilja göra oss uppmärksamma på att

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson myten är en illusion, en lek med roller. Intrycket förstärks av hur Lee porträtterats i en annan video av Iamamiwhoami, t; naken, med hår och sminkning liknande sagoväsendets, men med en kungakrona av aluminiumfolie. (Iamamiwhoami t, 2010) Vems makten över de givna bilderna är ifrågasätts. Hon bär kronan och härskar, i en bild hon själv valt och därmed tagit över.

När Lee bränner upp ShootUpTheStation bränner hon symboliskt upp våra ögon, eftersom det är genom honom vi hela tiden betraktat bilden. Det manliga ”objektiva” blicken är borta och kvar är bara den kvinnliga subjektiviteten. Hon verkar driva med den vackra själens behov av att se saker genom sina egna ögon, att sätta sig själv i relation till det hon ser och därmed upprätthålla distansen till tingen och göra dem greppbara. Dubbelheten kan sägas bottna i Donna Haraways definition av ironi, om ”motsägelser som inte ens dialektiskt löses upp i större helheter, om det spänningsfyllda att hålla samman oförenliga ting, eftersom båda eller alla är nödvändiga och sanna”. (Haraway 186, min översättning)

När Lee på slutet sätter sig vid orgeln, har hon blivit sig själv nog då? Har hon skapat en relation till skogen helt utan patriarkatets förutbestämda parametrar? Frågan vi måste ställa oss är om vi inte här ersätter de existerande bilderna med nya, ironiskt eller inte, och vad det i så fall innebär.

Judith Butler har talat om hur det varken är möjligt eller ens önskvärt att försöka träda ut ur den symboliska ordningen och dess dikotomier män/kvinnor, natur/kultur. (Butler 4) Förändring måste komma inifrån systemet, vilket man kan se Iamamiwhoami’s video som en metafor för. Dock kan man inte se att detta problematiseras i In Concert, att det drivs med föreställningen om genus som fast och beständigt. Att Lee i videon bränner upp mannen och tar kontrollen förstärker snarare bilden av henne själv som kvinna. Hon tar makten inom det kvinnligas, av kulturen givna, sfär, vilket befäster könen som konstanta. Kategorierna manligt och kvinnligt kvarstår men makten över vem som bestämmer över könet ifrågasätts.

Snarare förlöjligar Iamamiwhoami, som visats ovan, subtilt tanken på en relation till naturen som existerar som en naturligt given ordning. Dock ges inga alternativ till bilderna, inget steg mot en annan ordning; de är hela tiden ambivalenta, ovilliga att ge ifrån sig konkreta ståndpunkter.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Det verkar finnas en balansgång här mellan att dels sätta naturen och ”urkvinnan” på piedestal, dels mellan att leka med och synliggöra just dessa grepp. Det är en ambivalens som finns också hos Fever Ray, men där leken kontrasteras mot alienation snarare än ingången i kulturella bilder. Där Iamamiwhoami tar över en identitet verkar Fever Ray lämna sin för någonting annat, som bland annat syns i videon till låten Stranger Than Kindness.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Att skilja mellan natur och natur. Video: Fever Ray – Stranger Than Kindness.

Beskrivning av videon Andreas Nilsson regisserade 2009 videon till Fever Rays cover på Nick Cave and The Bad Seeds låt Stranger Than Kindness från 1986. Den är 4:34 minuter lång och i inledningen ser vi en varelse maskerad av grenar, mossa, speglar, snören och annat komma ut från skogen. Bredvid sig har hon en ung man i lång svart särk och mustasch. De närmar sig ett hus, kanske det som vi besökte tidigare i If I Had A Heart.

Inuti huset väntar flera maskerade varelser; någon har en mullvadsmask, någon en gammaldags peruk, ansiktsmålning och självlysande ögon. En person, som mimar till sången, verkar vara transvestit. De flesta ansikten är dolda, de står orörliga och allvarliga, som väntandes på något. I ett rum står lampor utställda över hela golvet och blinkar. Det klipps mellan gestalterna innan en slags peripeti kommer; det tänds ett laserljus i en flaska och allas uppmärksamhet riktas mot det. Ljuset sprids i rummet med ett rökfyllt sken, lamporna släcks. Plötsligt framträder en schamanliknande karaktär, en man i svartvit utstyrsel med stav i handen. Han hytter med staven och ett djurkranium framträder under laserstrålarna. Någon framställer en laserstråle med sin hand, en man sprutar ut rök ur munnen. Det sista vi upplever innan videon tar slut är hur gestalterna börjar deformeras av det artificiella ljuset.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Analys Inför denna del av analysen kan det vara viktigt att nämna hur Fever Ray konsekvent i sina videor använt sig av gestalter som kan sägas stå utanför normen; det vill säga, som inte är vita heterosexuella män. I If I Had A Heart var det barn och en svart man, i Seven (också i regi av Andreas Nilsson 2009) möter man en gammal kvinna omgiven av djur i en ladugård. Huvudpersonerna i Keep The Streets Empty For Me (regisserad av Jens Klevje och Fabian Svensson, 2009) och i When I Grow Up (regisserad av Martin de Thurrah, 2009) är unga kvinnor, i avvikande sminkning och med en fond av övergiven urbanitet och oförstående ögon.

Alla dessa identiteter verkar befinna sig i utanförskap, som närmast omänskliga. Monique Wittig hävdade i sin uppsats One is Not Born a Woman att lesbiska inte är kvinnor. Hon menade att eftersom lesbiska står utanför den heterosexuella normen, står de också utanför det som patriarkatet tillskrivit som naturligt för kvinnan; att finnas till som njutning för mannen, ett tillbehör till honom. ”Vi har blivit tvingade i våra kroppar likväl som i våra sinnen, att korrespondera med idén om naturen som blivit etablerad för oss. Förvrängda till en sådan grad att vår kropp är vad de kallar ”naturlig”, vad som antas existera före ett sådant förtryck”. (Wittig 9, min översättning)

Betraktad ur ljuset av Wittigs resonemang, verkar Fever Ray här positionera alla typer av människor som inte innefattas i en given vit manlig heterosexuell mall som varandes icke-naturliga. Detta i och med att ”naturen” är någonting påtvingat, en förvrängning av sinnen och kroppar för att passa den rådande ideologin. Precis som lesbiska inte är kvinnor i ordets dekonstruerade betydelse är dessa grupper (barn, gamla, mörkhyade, kvinnor) inte heller människor. Att även boskapsdjur innefattas i denna positionering kan ses som en reflektion över att även de utsätts för tvånget att ”korrespondera med idén om naturen” (Wittig 9, min översättning) Utanförskapet

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson framställs här inte som någonting som är avvikande i negativ mening, utan tvärtom, som användbart för att visa på hur normen upprätthålls som någonting av naturen givet fastän det är en social konstruktion.

Så om man inte är människa, eller för den delen djur, vad är man då? Kan man frigöra sig från detta ideologiska raster? Sådana frågor uppkommer i Stranger Than Kindness, där allting verkar sättas på sin spets. När gestalterna samlas runt laserljuset är det som om någon har vinklat på en persienn och släppt in ljuset till någonting annat. Som en längtan till en värld befriad från en påtvingad korrespondens med naturen.

Haraway har i ett kapitel i Apor, cyborger och kvinnor med titeln Ett cyborgmanifest försökt skapa ”en ironisk politisk myt som är trogen feminismen, socialismen och materialismen.” (Haraway 186, min översättning) Hon utgår från en figur flitigt använd inom science fiction; cyborgen, hälften människa, hälften maskin.

Cyborgen är en koncentrerad bild av både föreställningsförmågan och den materiella verkligheten, de två sammanbundna centrum som strukturerar varje möjlighet till historisk förändring. I den ”västerländska” vetenskapens och politikens traditioner – den rasistiska, mansdominerade kapitalismens tradition; framstegets tradition; traditionen att reproducera jaget genom återspeglingar av den andre – har relationen mellan organismen och maskinen varit ett gränskrig. Det som stått på spel i gränskriget har varit produktionens, reproduktionens och föreställningsförmågans territorier. (Haraway 187, min översättning)

Haraway målar här upp en bild av hur det traditionella motsatsparet natur/kultur måste förkastas och ses som i grunden falsk. ”Den ena kan inte längre vara den resurs som den andra exploaterar och införlivar”. (Haraway 188, min översättning) En av många ironiska komponenter i Haraways tänkande är hur tekniken, det område som allra mest varit förknippat med maskulinitet och herravälde över naturen här används som en väg ut ur just denna polarisering. Vi kan se det som en skiftning i betydelsen människa och djur, naturligt och artificiellt; ”djuriskheten får en ny status i denna cykel av äktenskapligt utbyte”. (Haraway 189, min översättning)

Om konceptet naturen, som vi antagit som grunden för kulturen, försvinner: vad kvarstår då om inte enbart kultur, det människobyggda, cyborgen? Haraways ironi är inte utan allvarlig klangbotten; om vi ska kunna ta oss ur könets påstådda samhörighet med naturen och naturens påstådda ursprungligt givna ordning, måste vi kunna distansera oss från den i liknande tankesätt.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Stranger Than Kindness kan sägas vara ett uttryck för just detta. Alla dessa aparta ickemänniskor samlas framför laserljuset som om det i det onaturliga, i det maskinella som inte har något samband med en ”naturlig” ordning, finns en räddning. Alla paralleller med schamaner, masker och annat som förknippas med ”naturfolk” känns här som en ironisk, allvarlig bild; den mekaniska ordningens ständiga utmålande av kvinnor och andra som naturligt givna, objektiva och därför fria att exploatera, har förvandlat dem till detta. Laserstrålen kan ses som drömmen om en annan ordning men också som precis den kamp ”inom systemet” som både Irigaray, Butler och Iamamiwhoami verkar sträva efter. Djurkraniet på slutet under lasern kan symbolisera ett kommande brott från naturen. Den mekaniska ordningen vänds mot sig själv.

Men här är målet inte att, till skillnad från hos Iamamiwhoami, komma tillrätta med någon kvinnlighet, att ta över den. En cyborg ”är inte gjord av lera och kan inte drömma om att åter bli jord” (Haraway 189, min översättning). Kanske är det just därför den radikalt skulle kunna omdefiniera sin egen mening, helt inom den mekaniska ordningens ramar? Men detta är en ”ironisk myt” och Stranger Than Kindness får ses som ett slag mot en patriarkal ordning, en utsaga om att cyborgen drömmer om sin existens. Som sagt: ”Föreställ dig en gång att kvinnan tänker och objektet förlorar sin fixerade, tvångsmässiga karaktär.” (Irigaray 113, min översättning).

Stranger Than Kindness kan tyckas obegriplig vid en första anblick. För att tala genom Baudrillards teori om simulacra; när vi närmar oss saker som strider mot våra givna bilder för mycket kan vi till sist inte förstå dem. Frågan blir vad som kan föra oss närmre en tydligare förståelse av problemet, om det ens går?

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Att konstruera skogen och sig själv. Video: Iamamiwhoami – y

Beskrivning av videon Den 4:e augusti 2010 lade Iamamiwhoami upp videon y på Youtube. Den är 8:45 minuter lång och börjar med en svart katt som stryker runt ett vinglas på ett bord. Istället för att jama låter den som en hund. Det klipps sedan snabbt till en gestalt i kalsonger med kungakrona på huvudet, sittandes på en tron. Kungen och, senare, en riddare utgör någonting av en parallellhandling i denna långa video. De rymmer mycket symbolik men då de rör sig delvis utanför denna uppsats ämne nämns de bara här som hastigast. Det som kommer vara fokus är Lee, som är ett parallellt spår till kungen och riddaren i y.

2:07 minuter in i videon hamnar vi i en skog med träd av metallfolie, där en stam har en öppning som påminner om en vagina. Denna symbolik förstärks när Lee, naken, kryper ut ur denna hålighet och långsamt börjar röra sig i omgivningen. Ur trädet räcker en hand henne en glödlampa som hon håller för huvudet. Hennes rörelser avbryts när lysrör släpps ned från taket.

Analys Här bryts all form av band till den ”realistiska” känsla som den verkliga skogen i In Concert ingav. Intrycken när Lee ”föds” ur det uppenbarligen konstgjorda trädet bryts på ett intressant sätt ur varandra. Den ”urkvinna” som träder från, bilden av naturväsendet med hår ner till anklarna, verkar vara sprungen ur ett ingenting, en skog byggd av människohand. Detta kan

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson härledas till cyborgmyten och drömmen om att kunna ställa sig utanför sitt kulturella ”ursprung”, distansera sig från alla idéer om äkthet.

Vi alieneras från den allra tydligaste ”kvinnligheten”, nämligen fruktbarheten. Om kvinnan i videon inte är av jord kommen, kan vi ställa alla eventuella tankar om ”äkthet” och essens i Iamamiwhoami’s konst på ända. Men bilderna finns ändå kvar. ”Kvinnligheten” står retsamt fast, med eller utan glödlampan, som en stympad robots längtan efter att sammanfogas med tekniken igen, på huvudet.

I Ecology Without Nature talar Morton om konstruktionen av det verkliga som den vackra själen konstant upprätthåller. Han talar om en ”direkthet” som representationer av naturen ofta ger anspråk på att uppehålla och om det omöjliga i ett sådant förhållningssätt.

Skrivande om naturen verkar vara ett rent skapande av det verkliga, precis som ”dokusåpor” verkar vara verkliga (och vi alla mycket väl vet att de inte är det). Skrivande om naturen är lite som ”dokuskrivande” (och vi vet alla mycket väl att det inte är det) (Morton 125, min översättning)

Ett ironiserande över den vackra själens tendens att tänka på skogen som det mest verkliga, det mest naturliga och ursprungliga, kan man finna i framställningen av folieskogen i y. Precis som Baudrillards pekande på vårt upprättande av representationer för att förstärka den ”verkliga” världen, verkar Iamamiwhoami ifrågasätta varför denna uppbyggda skog skulle vara mer verklig än den vi sparar i reservat, den som vi avverkar och placerar i prydliga rader. Videon kan sägas peka på att vår bild av skogen är vad Baudrillard kallat för det tredje stadiet av simulacra; ett maskerande av frånvaron av verklighet. (Baudrillard 6)

Upplösningen av scenen när lysrören träder in i ”skogen” verkar också problematisera den vackra själens oförmåga att ta sig ur sina ”mentala landskap”. Lysrören verkar signalera att

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson skogen aldrig får bli för artificiell för oss, för då förlorar den auran av ”ursprunglighet” och i kan inte uppfatta den som en skog.

Som Baudrillard menar måste bilderna alltid förbli fiktionens, så att vi kan känna igen det som inte är representationen som mer verkligt. Men de får heller inte bli för distanserade, för då kan vi inte förstå dem alls, då vi hela tiden läser dem genom våra kulturellt kodade raster. Iamamiwhoami leker med betraktarens distans till skogen och upprättar den själva, gör inga anspråk på att förstå utan leker snarare med våra behov av att göra det.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Att tvingas till ett val. Video: Iamamiwhoami - y

Beskrivning av videon 5:57 in i y ser vi Lee med papper för ansiktet och virvlandes runt omkring. Hon står mot en helt vit bakgrund och med vissna krukväxter bredvid sig. Hennes uppmärksamhet riktas mot ett litet barn i blöjor som står framför henne. Lee verkar förvirrad och villrådig. Barnet skakar på huvudet. Så börjar Lees händer färgas svarta samtidigt som hon börjar sjunga igen. Snart färgas hela hennes kropp och när hon är helt svartmålad innesluts hon i en kokong av aluminiumfolie. Hon sjunger klart låten helt i svart mot svart bakgrund och enbart med fokus på ansiktet.

Analys Vi kan här uppfatta något av en kokpunkt i Iamamiwhoami’s konst: den mellan det naturligt givna kontra det konstruerade, mellan att vilja behålla könet men på sina egna villkor kontra att förkasta det helt. ”’Begripliga’ genus är de som upprättar och upprätthåller en viss koherens och kontinuitet mellan kön, genus, begär och sexuellt beteende.” skriver Butler och menar att kön som inte kan ses som begripliga alltid har förtryckts. (Butler 68)

Barnet kan ses som en slitning hos Iamamiwhoami; mellan att omfamna och acceptera det som enligt våra kulturella föreställningar gör henne begriplig och mellan att vara sin egen. Den uppfattningen kan också appliceras på skogens roll i gruppens videos; mellan att förkasta den som konstruerad och falsk och att omfamna den som en tillflyktsort. Lee observerar barnet utan att veta hur hon ska reagera och hennes bild av jaget spricker, hon blir bokstavligen lös i kanterna och försvinner. Krukväxterna verkar finnas där som ironisk en

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson kommentar till drömmen om övertagandet av sitt eget ursprung; hennes skog är fast i sin kruka, kontrollerad av ett patriarkalt system.

Med avstamp i Monique Wittigs teori så kan man se Iamamiwhoamis videos som gestaltande den heterosexuella diskursen och oförmågan att handla inom den. Den sexualitet som Lee appellerar till är hela tiden närmast stereotypt heterosexuell, men hon lyckas aldrig göra den till sin egen. När hon ställs inför barnet har hon förlorat sina alternativ och väljer hon inte barnet har hon inte längre någon identitet.

Wittigs argumenterande för den lesbiska kvinnan som en väg ut ur den heterosexuella hegemonin verkar här aktuell. Hennes handlande är stympat inom heterosexualiteten, hon måste förkasta den för att kunna handla fritt. Där cyborgmyten är en utopi är den lesbiska identiteten en mer handfast hållning. Utanför heterosexualiteten kan man säga att en vad vi tidigare funnit som givet av naturen är satt på undantag. Den fruktbara kvinnan med modersrollen som dominerande bild har tagit sig in i någonting annat.

Man kan kritisera denna analys med Butlers tänkande och mena att det är ett omfamnande av en identitet som också den är totalitär. ”När Wittig tycks ansluta sig till ett radikalt lesbiskt frigörelseprojekt och genomdriva en distinktion mellan ’lesbisk’ och ’kvinna’ försvarar hon i själva verket föreställningen om den ännu icke genuspräglade ’personen’, karakteriserad som frihet.” (Butler 72) Med detta citat förkastar Butler föreställningen om att man kan kliva ur sitt genus.

Iamamiwhoami’s konst kan ses som en rädsla för ickeidentitet. Lee verkar kämpa för att ställa sig utanför sitt genus samtidigt som hon vet att det inte går. Både i In concert och i y sker en allvarlig lek med attribut och begrepp som ursprung och natur, men inga steg tas fullt ut. När

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Lee ställs inför ett aktivt val drabbas hon av ångest, eftersom hon inte kan acceptera valet av en ickebeständig identitet eller en given heterosexualitet.

Å andra sidan kan man se det som precis just detta; genom att inte välja lyckas hon ta sig till en produktiv ickeidentitet. När allt blir svart på slutet av y kan vi inte förstå henne längre, eftersom hon lämnat våra förutbestämda bilder. Hon är inte lesbisk eller hetero, kvinna eller man, människa eller djur. Cyborgmyten, som den antyddes med glödlampan på huvudet i början, kanske är lika aktuell här. Subjektet är transformerat till ett ting utan ursprung eller kön och däri finns potential till motstånd.

Därmed ansluter sig Iamamiwhoami till Fever Rays lek mellan ickeidentitet och klichéer, mellan förståelse och obegriplighet. Skogen kvarstår som allt på samma gång, som ett ting långt borta och nära, som subversivt och bekant, eskapistisk och förtryckande.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Att analysera gestaltningen De två noveller som jag producerat i anslutning till uppsatsen har rubriken Areal hektar. De har blivit en slags studie i individens sökande i skogen efter förståelse för det okända. Som ett lekande med ett subjektivt medvetandes försök att komma tillrätta med sin plats i tillvaron.

Ett begrepp från teoridelen som jag tagit med mig i arbetet med båda novellerna är den vackra själen. Båda huvudpersonerna i 1 och i 2 brottas med att känna igen naturen som någonting varandes ickemänskligt.

Novellen 1 är fem sidor lång och är berättad ur jagperspektiv om en person som är i skogen för att plocka svamp med någon och går vilse. Huvudpersonen kan inte förstå hur haren han finner på marken kan ha dött utan en tydlig orsak. ”För mig är det här någonting annat. Icke- hem, icke-stad. En sorts skärningspunkt där all min kunskap slutar och någonting annat tar vid.” (Johansson 1) Personen går in i skogen med en naiv oförståelse inför det han/hon ser. Han/hon kan inte relatera till sitt eget liv i den skyddande staden och därför vet han/hon inte hur man beter sig i kontakten med någonting annat, hur man skapar sig en förståelse av platsen.

Han/hon kan liknas vid barnen som åker in med båten i det mörka landskapet i If I Had a Heart. Var form av hållpunkt i tillvaron är som bortblåsta. Den andre personen som följer med i skogen kan liknas vid en annan form av den vackra själen, den som sätter skogen på en piedestal, den som Iamamiwhoami leker med i In Concert. ”Det känns inte lika äkta som hemma bara. Du vet. Med skog.” (Johansson 2) säger han/hon och målar upp ett avstånd mellan sig själv och naturen, men på helt motsatt sätt från hur huvudpersonen gör.

Ett annat huvudbegrepp som jag använt mig av är simulacra. Detta märks mest i 2. Denna novell är fyra sidor lång och berättad i andraperson. Huvudpersonen fyller snart 40 och får som en födelsedagspresent hoppa fallskärm rakt ut i skogen. Där kämpar han/hon med att komma tillrätta med vad en skog egentligen är. Han/hon verkar nästan se den som varandes mer verklig om den är inhägnad än om den växer helt fritt.

Personen talar om hur han/hon alltid velat vara nära skogen, men bara i ”varje nationalpark och vildmarkhotell” personen kom åt. (Johansson 8) Han/hon är fast i sina förutbestämda

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson bilder av skogen. Inte minst märks det i slitningarna mellan vad grannarna tycker att personen ska tycka och vad han/hon själv tycker. Ståndpunkten är fast i en osäkerhet, oförmögen att ta sig ur sina kulturellt präglade bilder. Tydligt blir det när skogen visar sig vara övervuxen civilisation och personen ändå verkar tycka att området är en skog, kanske ännu mer utav en skog. ”Här finns ingen egentlig skog . . . Men för dig är det här skogen, dess obehagliga lyster.” (Johansson 9)

Ett annat drag i novellerna som är mer reflexivt i uppsåt att generera viss kunskap snarare än att gestalta uppsatsen. Det är utelämnandet av varje form av genus eller namn, det som kan skilja individerna åt. Jag har velat låta skogen speglas i dem och porträttera dem som öppna kärl, mottagare av kunskap de inte förstår. Precis som mystiken i If I Had a Heart inte helt kan göras rättvisa genom analys så är detta en subjektiv känsla av osäkerhet som jag har velat frammana. Den vackra själens möte med ickeidentitet och oförmåga att ta sig ut ur det gisslet.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Sammanfattning I Om jag hade en röst skulle jag sjunga: relationen mellan skogen och identiteten i en postmodern tid analyseras artisterna Iamamiwhoamis och Fever Rays musikvideor utefter en ekofeministisk infallsvinkel. Undersökningen ställer artisternas representation av sig själva i relation till skogen i centrum och utläser därifrån hur de bygger sin identitet och förhåller sig till könsproblematiken. I fokus är videorna If I Had a Heart och Stranger Than Kindness av Fever Ray samt In Concert och y av Iamamiwhoami.

Den dikotomi som är dominerande i uppsatsen är den om essens och konstruktion. Båda artisterna kan sägas leka med bilden av kvinnan som intimt förknippad med skogen, med fruktbarhet och omtanke lika mycket som lynnighet och kaos. Fever Ray utgår vid första anblicken från en mörk kvinnlighet som är som förvriden och liknar häxans stereotyp, medan Iamamiwhoami verkar använda bilden av det ljuva skogsrået som lockar män att gå vilse inne i skogen. Dock är bilderna mer komplexa än så.

Det mörka landskapet i Fever Rays If I Had a Heart verkar lika mycket som essens tala om konstruktion; när vi åker in och ser okända varelser med fjädrar och masker lysa på oss från stranden är det en skrattspegel för våra förväntningar på en kvinna i skogen. Carolyn Merchant har i Naturens Död beskrivit hur kvinnan historiskt blivit betraktad som djupt sammanhörande med naturen. Sådana värderingar ironiseras här över.

I ett hus i samma video ligger alla människor döda och vi alieneras från bilderna av en ”naturlig” kvinna, eller för den delen människa. Snarare verkar världen här vara i ett poststadium. Våra föreställningar om natur och kultur har ställts på ända och kvar finns en plats för potentiellt motstånd. Bilderna kan sägas anspela på Haraways ironiska myt om cyborgen, hälften människa hälften maskin, som distanserar sig från alla sorters ”naturliga” ursprung.

Lika komplex är Iamamiwhoami’s bild av den förföriska kvinnan i vit särk som dansar runt med en anonym bloggare i In concert för att sedan bränna upp honom i en borg av kartong. Det är kvinnan kopplad till förrädisk skog, men lika mycket en lek med våra föreställningar och ett beboende av den kvinnliga rollen. Hon kan sägas ta över sin kvinnlighet istället för att

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson passivt acceptera den. Hon ger den förut objektivt betraktade kvinnligheten en subjektiv röst och problematiserar vår syn på henne.

I Stranger Than Kindness av Fever Ray respektive y av Iamamiwhoami verkar allting ställas på sin spets. Fever Ray låter en hop aparta gestalter samlas runt ett flödande laserljus, som längtandes till en identitet som inte har någon koppling till naturen, likt Haraways cyborgmyt. De verkar transformeras från en given koppling till skogen till en okänd artificiell ordning, som låter dem vara någonting annat än marginaliserade ickemänniskor. Lika mycket frustration och längtan verkar rymmas i y där Jonna Lees karaktär föds ur ett träd av folie och slits mot ett barns, och därmed en tvingande heterosexualitets, dragningskraft.

Ambivalensen mellan att adoptera den kulturellt kodade kopplingen till skogen för att ta över den och mellan att förkasta den helt löper som en röd tråd genom uppsatsen. Också ambivalensen mellan att hålla en distans till skogen och romantisera den, är en frågeställning som diskuteras analysen igenom och som kan sägas utgöra kärnan i ett postmodernt förhållningssätt till skogen och naturen i stort.

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Källförteckning

Skriftliga källor Alaimo, Stacy, Undomesticated ground. Recasting Nature as Feminist Space, Ithaca, N.Y.: Cornell University Press, 2000.

Baudrillard, Jean, Simulacra and Simulation, översättning Sheila Faria Glaser. Michigan: Univ. of Michigan Press, 1994 [1981].

Butler, Judith, Genustrubbel. Feminism och identitetens subversion, översättning Suzanne Almqvist, inledning Ellen Mortensen. Göteborg: Daidalos, 2007 [1990].

Frängsmyr, Tore, Vetenskapsmannen som hjälte. Aspekter på vetenskapshistorien. Stockholm: Nordstedts, 1984.

Haraway, Donna, Apor, cyborger och kvinnor. Att återuppfinna naturen, översättning Måns Winberg. Stockholm/Stehag: Östlings bokförlag Symposion, 2008 [1991].

Hultén, Eva-Lotta, Skogen vi ärvde. Ett reportage om den svenska skogen. Stockholm: Atlas, 2005.

Irigaray, Luce, Speculum of the Other Woman, Ithaca, N.Y.: Cornell University Press, 1985.

Merchant, Carolyn, Naturens död. Kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen, översättning Öjevind Lång. Stockholm/Stehag: Östlings bokförlag Symposion, 1994 [1980].

Morton, Timothy, Ecology Without Nature. Rethinking Environmental Aesthetics. Cambridge, Mass.: Harvard University Press, 2007.

Wittig, Monique, The Straight Mind and Other Essays, Boston: Beacon Press,cop. 1992.

Žižek, Slavoj, Njutandets förvandlingar. Sex essäer om kvinnan, kulturen och makten, översättning: Margareta Eklöf, inledning: Cecilia Sjöholm. Stockholm : Natur och kultur, 1996. [1994]

Musikvideor Fever Ray – If I Had a Heart (Andreas Nilsson 2009) Senast kontrollerad 2011-04-21

Fever Ray – Keep The Streets Empty For Me (Jens Klevje och Fabian Svensson 2009) Senast kontrollerad 2011- 04-21

Fever Ray – Seven (Johan Renck 2009) Senast kontrollerad 2011-04-21

Fever Ray – Stranger Than Kindness (Andreas Nilsson 2009) Senast kontrollerad 2011-04-21

Om jag hade en röst skulle jag sjunga. Examensuppsats Vt 11 Kulturvetenskap Oskar Johansson

Fever Ray – When I Grow Up (Martin de Turrah 2009) Senast kontrollerad 2011-04-21

Iamamiwhoami - 101116 Concert - Chapter 1 (Okänd 2010) Senast kontrollerad 2011-04-27

Iamamiwhoami - 101116 Concert - Chapter 2 (Okänd 2010) Senast kontrollerad 2011-04- 27

Iamamiwhoami - 101116 Concert - Chapter 3 (Okänd 2010) < www.youtube.com/watch?v=e7XzPpAHf4Q&feature=related> Senast kontrollerad 2011- 04-27

Iamamiwhoami - 101116 Concert - Chapter 4 (Okänd 2010) Senast kontrollerad 2011-04- 27

Iamamiwhoami - 101116 Concert - Chapter 5 (Okänd 2010) Senast kontrollerad 2011- 04-27

Iamamiwhoami - 101116 Concert - Chapter 6 (Okänd 2010) Senast kontrollerad 2011-04- 27

Iamamiwhoami – n (Okänd 2010) < www.youtube.com/watch?v=N0BsI8R4izQ> Senast kontrollerad 2011-05-13

Iamamiwhoami – t (Okänd 2010) Senast kontrollerad 2011- 04-27

Iamamiwhoami – y (Okänd 2010) Senast kontrollerad 2011- 04-27

Hemsidor Expressen, Alla som vann en grammis, (TT Spektra 2011) Senast kontrollerad 2011-04-28

Regeringskansliet, Internationella skogsåret, (Miljödepartementet 2011) Senast kontrollerad 2011-04-27

Sveriges Radio, Årets dans: Fever Ray, (SR 2010) Senast kontrollerad 2011-04-28