Kulturmiljö- Inventering Av Landsbygdsområden I Norrköpings Kommun

RAPPORT Kulturmiljö- inventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun

Reviderad version 2016

Annika Helander

RAPPORT

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun

Reviderad version 2016

Annika Helander

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 1 Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten (UV Öst) Roxengatan 7 582 73 Linköping Tel 010-480 80 00 Fax 010-480 81 73 e-post [email protected] e-post [email protected] www.arkeologiuv.se

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriet Gävle 2012. Medgivande I 2012/0744.

Grafisk form Britt Lundberg Kartor Annika Helander Foto Annika Helander samt Norrköpings kommun (bild: Hagneryd, Kättinge och Marmorbruket).

2 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Innehåll

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 5 Kommunens landskapstyper 6 Bebyggelsens framväxt och utveckling 7 Lagar, hänsynskrav och miljömål 12 Övergripande förhållningssätt 14 Kulturmiljöinventeringens arbetsmetod 15

Skogsbygden 19 Graversfors 19 Kolmården/Marmorbruket 25 Kopparbo 31 Kvarsebo och Säter 37 Simonstorp 43 Simonstorp LIS/Bolen 49

Slättbygden 53 Konungsund 53 Kuddby 57 Skärkind 63 Tingstad 69 Tåby 75 Vånga 81

Mellanbygden 87 Hagneryd LIS/Glan 87 Häradshammar 91 Kättinge 97 Vånga LIS/Horken 103 Östra Stenby 107

Kustlandskapet 111 Arkösund 111 Mem 117

Referenser och administrativa uppgifter 121 Litteratur 121 Övrigt 121 Muntliga uppgifter 122 Administrativa uppgifter Norrköpings landsbygd Öp 122

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 3 Landskapets karaktärer

SIMONSTORP

KOLMÅRDEN

SVÄRTINGE

ÅBY

inre kustlandskap KROKEK mellan- BRÅVIKEN skärgård KVILLINGE- GLAN SLÄTTEN NORRKÖPING

SKÄRBLACKA ALA STRÖM MOT Ö HUSBY mellan- M skärgård yttre STRÖOM T skärgård AL inre ÖSTERSJÖN A VIKBOLANDET kustlandskap ROXEN ASKÖSUND GÖTA KANAL yttre skärgård

mellan- öppet SLÄTBAKEN skärgård hav inre kustlandskap

Teckenförklaring Kommungräns

Tätort

Slättbygd

Skogsbygd

Mellanbygd

Bråviken och sjöarna

Kustlandskap och skärgård

Bearbetad karta efter Landskapsanalys inför planering av vindkraft, Norrköpings kommun. Sweco 2010, 2012.

4 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun

Norrköpings kommun arbetar med framtagandet av en översiktsplan för landsbygden. Som underlag till översiktsplanen har Riksantikvarieämbetet, UV Öst, som underkonsult till WSP Samhällsbyggnad Östergötland, utfört en kulturmiljöinventering inom ett flertal orter under år 2014. Orterna som ingått i inventeringen är landsbygdsorter och tätorter som i Norrköpings kommuns översiktsplan för landsbygden utreds för bland annat bebyg- gelsekomplettering. För att möjliggöra ny bebyggelse i anslutning till befintliga bebyggda miljöer krävs underlag avseende kulturmiljön för att skapa långsiktigt hållbara strukturer. Begreppet kulturmiljö kan definieras som hela den miljö som formats av människor genom tiderna och kan vara allt ifrån en enskild plats eller byggnad till hela landskap. Tyngd- punkten i föreliggande kulturmiljöinventering ligger i den bebyggda miljön och hur den avtecknar sig år 2014. Bebyggelsen avspeglar ortens historiska identitet och funktion, och åskådliggör hur orten utvecklats till vad den representerar idag. De orter som omfattats av inventeringen har olika historisk bakgrund, och olika orsaker till varför bebyggelsen ligger där den gör. Många av orterna på Vikbolandet har en mycket lång historia som kyrkbyar med tillhörande sockencentra, medan orter i skogsbygden har sitt ursprung i skogs- och bruksnäringen. Flera av orterna som ingått i inventeringen har etablerats kring de järnvägsstationer som uppfördes under slutet av 1800-talet och kust- landskapets bebyggelse har sin bakgrund i sjöfart och kommunikation. Orterna som ingått i inventeringen är representativa för bebyggelseutvecklingen inom de fyra typer av kulturlandskap som återfinns inom kommunen; kustlandskapet, mellanbygden, slättbygden och skogsbygden.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 5 Kommunens landskapstyper

Med grund i de naturgivna förutsättningarna och i det kulturbundna nyttjandet kan Norr- köpings kommun indelas i fyra olika landskapskaraktärer.

Skogsbygden Skogsbygden finns i kommunens norra och västra delar. I norr är det Kolmårdens skogar som breder ut sig på skogsklädda höjdryggar med inslag av berg, sjöar och våtmarker. I söder avgränsas den norra skogsbygden av förkastningsbranten och Bråviken. Skogsbygden i västra delen av kommunen avgränsas åt öster av Vångaförkastningen. I den norra skogsbygden följer vägar och bebyggelse den naturliga topografin som här har en nord-sydlig riktning. Riksväg 55, E4:an och järnvägen utgör starka stråk som korsar skogsbygden, medan utspridd bebyggelse och mindre skogsvägar ger en lokal småskalighet. Skogsvegetationen och höjderna medför att utblickarna är fåtaliga.

Slättbygden Slättbygden breder ut sig över västra delen av Vikbolandet, där odlingslandskapet ger en storskalig karaktär med vida utblickar. I norr avgränsas slätten av Bråviken där Kolmårdens förkastningsbrant bildar en stark fond mot Bråviken. Åt söder och öster övergår slätten till mellanbygdens småskaliga odlingslandskap. Diagonala höjdryggar skär genom Vikbolandslätten vilket ger långsträckta landskapsrum i nordväst-sydöstliga stråk. Ett långsträckt landskapsrum som är tydligt avgränsat bildas också vid Vångaförkastningen i väster. Bråviken och Glan innebär ytterligare öppningar i landskapet.

Mellanbygden Mellanbygden ligger mellan slättbygden och skogsbygden, som en övergångszon innan kust- och skärgårdslandskapet tar vid. Landskapstypen är komplex och består av åkerholmar och uppskjutande berg i ett småskaligt odlingslandskap. På östra delen av Vikbolandet förekommer höjdryggar som bildar nordväst-sydöstliga riktningar i landskapet. Inslag av herrgårdar ger lokalt ett något mer storskaligt intryck med sina byggnader och alléer. Mellanbygden karakteriseras dock främst av ett fragmenterat landskap med många mindre landskapsrum. Sikten är begränsad på grund av höjder och ridåer av vegetation, men ett stort antal kyrkor utgör viktiga landmärken. Bebyggelsen är utspridd och vägarna är slingriga.

Kustlandskapet Kustlandskapet och skärgården – det inre kustlandskapet utgör den yttre delen av fastlandet längs Östersjökusten. Fisket och närheten till vattnet har satt sin prägel på det varierade landskapet. Bebyggelsen är småskalig och vägarna är smala och anpassade till terrängen vilket medför att landskapet generellt sett upplevs som småskaligt. Längs Vikbolandets kust finns ett stort inslag av kulturlämningar och tydliga historiska strukturer.

6 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Bebyggelsens framväxt och utveckling

De olika landskapstyperna har skapat skilda förutsättningar för boende och näringar, vilket visar sig i den varierade bebyggelsen vi ser idag. Bebyggelsen har etablerats och därefter utvecklats till olika strukturer och funktioner beroende på de skilda förutsättningar som landskapet givit.

Förhistorisk tid Landskapets varierande utseende och riktningar är resultatet av flera geologiska händelser. Urberget i Östergötland består av resterna efter en mäktig bergskedja som bildades för över två miljarder år sedan. Landskapets östra och norra delar domineras av sprickzoner som löper i nordväst-sydost och som uppkommit genom att berggrunden rört sig i olika riktningar. Sprickorna har sedan genom årtusenden eroderats ner och gett upphov till ett småskaligt sprickdalslandskap med långsmala dalgångar åtskilda av höjdryggar. Dessa geologiska formationer är mycket tydliga i mellanbygden på Vikbolandet. De mest fram- trädande geologiska formationerna är dock förkastningsbranterna som löper i öst-västlig riktning. Bråviksförkastningen är välkänd där Kolmårdens berg höjer sig brant ovanför havsviken, och en annan bergsarm fortsätter från Vångaförkastningen österut till Slätbaken. Förkastningsbranten mot Bråviken är ett dramatiskt landskapsavsnitt som med närheten till jakt och fiske innebar optimala förutsättningar för stenåldersboplatser. Här finns ett flertal kända boplatser, så som Säter och Fagervik, som haft avgörande betydelse inom den arkeologiska forskningen. En stor mängd lösfynd i förkastningsbranten ned mot havsviken indikerar att det finns åtskilliga boplatser, dolda under mark, vars utbredningar ännu inte är kända. Slätt- och mellanbygden utmärks av lång bebyggelsekonti- Förkastningsbranterna nuitet. Det tidigaste landskapsutnyttjandet var knutet till land- mot Bråviken har en rik höjningen som succesivt förflyttade kustlinjen och frigjorde ny förekomst av fornlämningar mark för bosättning och resursutnyttjande. Människan har varit från främst stenåldern. närvarande ända sedan inlandsisens avsmältning då landskapet var en skärgård med havsvikar och fjärdar. En kulturell omdaning av landskapet av mer bestående art skedde i och med neolitiseringen, från ca 4000 f.Kr., då människan började odla grödor på lättare blandjordar intill moränhöjder. Djurhållning samt jakt och fiske var dock även då de dominerande näringarna. Under bronsåldern hade landet stigit och torrlagt arealer som tidigare stått under vatten. Under bronsåldern var djurhållningen ett viktigt inslag i ekonomin, men åkerbruket tilltog under perioden och landskapet blev allt öppnare. Tydliga spår efter bronsåldern, särskilt från dess äldre del, är monumentala gravhögar och rösen som ligger ensamma eller i stråk. Spår efter bronsåldern är också de hällrist- ningar som förekommer på berghällar som inlandsisen och vattnet slipat släta. En av landets största koncentrationer finns i Norrköping mellan stadskärnan och Glan på båda sidor om Motala ström, vid Himmelstalundsområdet. Hällristningar finns även på det centrala Vikbolandet. Under slutet av bronsåldern försämrades klimatet och det blev kallare. Vid ingången till den äldre järnåldern förändrades därför livsmönstret. Stallning av kreaturen under vintern blev nu nödvändig åtminstone för den mindre tåliga boskapen. I och med stall- ningen blev tillgången till gödsel enkel, och man började gödsla åkrarna. För att klara djurens foderförsörjning under den kalla årstiden krävdes utökad fodertäkt och därmed ökade ängsbruket.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 7 Äldre järnålderns odlingslandskap har lämnat synliga spår i form av stensträngar. Stensträngar är en fornlämningstyp som Den höga koncentrationen utgörs av hopsjunkna och raserade hägnadsmurar av sten, och av hällristningar mellan på vissa platser kan omfattande stensträngssystem följas kilo- Norrköpings stad och Glan är ett unikt spår metervis. Stensträngarna uppfördes för att hindra att boskapen efter bronsåldern. tog sig in på åkrar och ängar i inägan. Parallella stensträngar har bildat fägator som lett fram till betesmarker och vattenhål i utmarken. Stensträngssystemen hägnar också in gårdsplatser och samtida gravar. I Halleby, strax söder om Skärkind, finns ett mycket omfattande system av stensträngar som är väl- känt inom den arkeologiska och kulturgeografiska forskningen. Människans organiserade landskapsutnyttjande i denna form pågick under en tidsperiod, från ungefär 200 till 500 e.Kr. Under 500-talet skedde flera förändringar i det dåtida samhället. Boplatser och gravfält övergavs och man sökte sig till nya platser i landskapet. De utspridda boplatserna flyttade samman under yngre järnåldern till det som utvecklades till byar. Mycket ofta bodde man därefter kvar på samma plats, eller inom samma område, under medeltiden och in i historisk tid. Under yngre järnålder begravde man sina döda under högar och stensättningar på gravfält intill boplatserna. Exempel på orter med en sådan tydlig platskontinuitet, och stort tidsdjup, är Tåby och Häradshammar där gravfält från yngre järnålder ligger i anslutning till dagens bebyggelse. Under denna förändringstid, benämnd folkvandringstiden Inom kommunen finns ett (400–550 e.Kr.), har sannolikt många fornborgar uppförts. Forn- flertal orter med tydlig borgar är av olika typer och har haft olika funktioner. Många platskontinuitet och stort ligger undandragna i skogsmark och har tjänat som tillflykts- tidsdjup, ibland ända från platser, så som t.ex. Torsklint på Kolmårdsbranten. En annan typ järnåldern. av borgar är de som ligger utmed färdleder till vatten och lands där man haft god sikt över de passerande. En del fornborgar är undersökta och ibland har man funnit huslämningar vilket inneburit att de varit befästa gårdar. Exempel på detta är Boberget vid Östra Stenby och Gullborg utanför Tingstad.

Odlingslandskapet och skiftena Det odlingslandskap som grundades under yngre järnålder och tidig medeltid bestod i stort sett, både till sin utbredning och till sitt innehåll, fram till laga skiftet under 1800-talet. Under medeltiden och 1600-talet var byarna förhållandevis små. På Vikbolandet, som hade den största bytätheten i norrköpingsområdet, var medelstorleken 3–5 gårdar. I skogstrakterna och i skärgården dominerade ensamgårdarna och byarna bestod i regel av bara ett par gårdar. Åker och äng brukades enskilt medan utmarken var samfälld, liksom by- och fägatan. I syfte att avgöra vars och ens innehav utvecklades ett ägoindelningssystem, det s.k. solskiftet, som finns nedtecknat i östgötalagen från 1200-talet. Byarna kom att regleras genom att tomterna planlades strikt efter geometriska mått, vilket tog sig uttryck i den vanligt före- kommande radbyn. Gårdarna lades alltefter byns storlek och naturliga förutsättningar i en eller två rader utmed bygatan. Det medförde ofta att tomten blev långsmal vilket skapat den typiska gårdsformen, kallad götisk, med regelbundet kringbyggd man- och fägård skilda åt genom ett staket eller ett portlider. Ängen och hagen var kanske det mest karakteristiska inslaget i det äldre odlingslandskapet och boskapsskötseln var den dominerande näringen. På slättbygderna började för- ändringen av detta landskap redan under 1500- och 1600-talen med uppodling av äng till åker. Under mitten av 1700-talet kom den första förordningen om storskiftet. Principen

8 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun var att samla varje gårds brukningsdelar i så sammanhängande ytor som möjligt. I slätt- bygderna slog skiftet genom ganska snabbt och redan på 1770-talet var många gårdar storskiftade. Senare spred det sig till övergångsbygden och skogsbygderna i takt med hem mansklyvningarna. Laga skiftet, stadfäst 1827, blev istället den reform som slutligen skulle upplösa byn som gemenskap och bebyggelseform. Syftet med laga skiftet var att göra den enskilde bondens mark så sammanhängande som möjligt, helst i ett skifte. Bondens bostadshus och ekonomibyggnader skulle ligga centralt på ägorna vilket innebar att många gårdar fick lämna bytomten. Effekterna av laga skiftet märks tydligt på landskapsbilden i Laga skiftet genomfördes i de öppna slättbygderna. På den ursprungliga bytomten finns Norrköpings omland under några gårdar kvar i den utglesade byn, och de utflyttade går- 1800-talet vilket förändrade darna ligger som ensamgårdar utspridda i slättlandskapet. Ett bebyggelsemönster och exempel på detta är Tåby vars bebyggelse varit tätare söder om landskapsbild. kyrkan. På vissa ställen bland kommunens landsorter finns dock karaktären av oskiftad by kvar. Ett exempel på detta är Härads- hammars kyrkby där gårdarna ligger utmed bygatan. I samband med den kraftiga befolkningstillväxten under 1800-talet kom många torp att uppföras i anslutning till utmarkerna, bland annat på de skogsklädda moränhöjderna i slätt- och mellanbygden. Idag har många torp övergivits eller har fått funktion som sommar stugor.

Medeltidens kyrkliga och världsliga frälse Östergötland kristnades på 1000-talet och därmed påbörjades ett intensivt kyrkobyggande. De första kyrkorna byggdes av trä men inga av dessa finns kvar. Påkostade gravar i form av runristade stenkistor, s.k. eskilstunakistor, har samband med dessa tidiga träkyrkor. Fragment från sådana stenkistor har hittats i Tingstad. De kyrkor som alltjämt ger det östgötska kulturlandskapet dess karaktär började uppföras i sten omkring 1150. Kyrko- byggnaderna har genomgått många förändringar under tidens gång och det utseende de har idag är många gånger resultatet av 1800-talets ny- eller ombyggnationer. Kyrkan var inte bara ett religiöst centrum. Till långt in på 1900-talet var kyrkbyn ett politiskt och administrativt centrum med bland annat skola och sockenstuga. Här togs de gemensamma angelägenheterna omhand av präst och sockenstämma, och här samlades folket i byarna efter gudstjänsten för umgänge och utbyte av nyheter. Under senmedeltiden manifesterar både det kyrkliga och Kyrkorna och kyrkbyarna världsliga frälset sig genom stora godsbildningar och borgbyg- var länge även politiska gande på strategiska platser, framför allt i bygderna kring Norr- och administrativa centra. köping. Exempel är Munkeboda vid Norsholm, Grensholms Kyrkor är viktiga föregångare Ål samt Ringstadholm på en ö i Motala ström vid landmärken som ska beaktas. Fiskeby.

Tidiga industrier Malmen, skogen och vattnet var grundförutsättningar för Östergötlands tidigaste industria- lisering. Malmförande stråk i norra skogsbygden leder i sydostlig riktning från Närke- gränsen mot bland annat sjön Glan. Genom bevarade köpeavtal och privilegiebrev från 1300- och 1400-talen känner vi till att malmbrytning av järn och koppar utfördes av bergslag i norra skogsbygden och Åtvidaberg under denna tid. Sannolikt är verksamheten äldre än så, särskilt i Godegård, Hällestad och Vånga bergslag. Det var också här de flesta bruken kom att anläggas under 1600-talet, som var bergshanteringens storhetstid.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 9 Till de tidiga industrierna hör också brytningen av marmor i Marmorbruket i Kolmården. De första privilegiebreven för Kolmårdens marmorbruk utfärdades år 1687. Brytning av marmor hade dock skett redan under medeltiden. Det äldsta kända föremålet av kol- mårdsmarmor är cuppan till en dopfunt från 1200-talet som finns i Östra Eneby kyrka.

Säterier och herrgårdar Säteribildningen under 1600-talet kom att omforma delar av landskapet genom förändrad markanvändning. Säteriernas byggnader avvek från den övriga på landsbygden då man anlade alléer, parker och trädgårdar som påverkade landskapet. Säteribildningen medförde en förtätad godsstruktur och på Kimstad- och på Kvillingeslätten innebar ägostrukturen att ett stort antal gårdar periodvis tillhörde omfattande godsbildningar. De flesta av de många herrgårdarna är från 1700-talet, och är ritade av flera kända arki tekter. På Vikbolandet har många av de före detta säterierna ännu kvar sin herrgårdsprägel, bland annat Almstad och Myckelby mellan Tingstad och Tåby. Även Tåby gård innehar en herrgårdskaraktär. En annan typ av herrgård är bruksherrgården Rodga som ligger på gränsen till Kol- mårdens skogar, sydväst om Simonstorp. Här anlades år 1677 Sveriges äldsta segelduks- och buldansväveri som levererade segel till amiralitetet i Karlskrona. Buldan är en grov vävnad av lin som lämpar sig för säckar och segel. Väveriet på Rodga var en framgångsrik industri som sysselsatte 500 hushåll.

Vägnätet Det äldre vägsystemet växte fram för att man skulle kunna ta sig fram mellan gårdarna och byarna. Vägsystemet var anpassat till terrängen och vägarna följde väldränerade höjdpartier och grusåsar. Anpassningen medförde att vägarna var slingriga och smala. Vid laga skiftet blev en del utflyttade gårdar placerade centralt i åkermarken och nya tillfartsvägar fick anläggas, ofta i räta vinklar från de äldre förbindelserna. Det är utmed de äldsta vägsträckningarna som vi finner runstenar från vikingatiden. De två äldsta runstenarna i Östergötland är dock äldre än så då de är daterade till ca 500 e.Kr. Den ena är funnen i Söderköping och den andra finns på Skärkinds kyrkogård, och har inget samband med det äldre vägnätet. Det stora flertalet runstenar är ristade under 1000- talet, vid övergången mellan vikingatid och medeltid. Runstenar restes oftast som minne över en avliden vän eller släkting och placerades väl synliga utmed vägar eller vid broar, så som vid Gunnarsbro vid Kullerstad. bredd reglerades så att ”vagn kan möta vagn”. Det dröjde dock till 1700-talet tills häst och vagn blev vanligt förekommande på vägarna. De medeltida vägarna utgjorde stom- men i vägnätet ända fram till 1920-talet och bilismens genombrott. Vägarna förbättrades men de äldre vägsträckningarna på höjdsträckningar och förbi naturhinder förblev i stort sett orörda. Genom landskapet ledde under medeltiden den väg som kungen skulle ta under sin Eriksgata. Försök att rekonstruera Genom Norrköpings kommun den medeltida riksvägen har gjorts av flera forskare. Kungen löper ett historiskt vägnät anlände Östergötland vid Svintuna i Krokek på Kolmården, ofta markerat med milstolpar. och kungens väg bör ha gått från Krokek söderut till Utters- Utmed de äldsta vägarna berg. Vägen kan därefter ha lett utmed Bråvikens strand förbi fanns runstenar. Björsnäs, eller från Bodaviken över Bråviken till Svensksund, Vägarna visar på ett stort vid Konungsund, för att sedan leda västerut förbi Norrköping tidsdjup som ska beaktas. och Norsholm och vidare mot Stångs kungsgård i Linköping.

10 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Göta kanal År 1806 fick Baltzar von Platen i uppdrag av Gustaf IV Adolf att lägga fram förslag till Göta kanal. Redan år 1810 togs det första spadtaget vid Motala. Kanalen var ett gigantiskt byggnadsprojekt som kunde genomföras med hjälp av tusentals indelta soldater och andra arbetare. Kanalen stod klar år 1832 när den sista slussen hade byggts i Mem. För kanalens personal uppfördes kontor, inspektorsbostäder, sluss- och brovaktarboställen med mera. Som ett bidrag till försörjningen kombinerades vaktsysslan med jordbruk i liten skala. Djuren betade på kanaljorden och gav tillsammans med planterade alléer ett parkliknande landskap. Kanalbolaget bygger idag sin verksamhet uteslutande på turism och friluftsliv. En färd på Göta kanal har blivit en turistattraktion och de gamla ”trälstigarna”, där oxar drog fram båtarna på segelskutornas tid, är idag cykelvägar.

Järnvägarna Vid mitten av 1800-talet kom järnvägen till Östergötland. Till en början rörde det sig om smalspåriga transportsträckor för brukens behov men snart därefter anlades sträckan Stockholm-Malmö. Östra stambanan byggdes på 1860–70-talen och kom att förändra det östgötska kulturlandskapet på olika vis. Utöver stambanorna växte även ett nät av mindre och ofta privata järnvägar fram. Järnvägarnas utstakade linjer utanför de gamla kommunikationsstråken kom att med- föra att nya orter etablerades. Ett exempel på det är Kättinge, som ligger på östra Vikbo- landet. En stationsbyggnad uppfördes i närheten av Kättinge gård, och därefter växte ett stationssamhälle fram kring stationsbyggnaden. I en del fall förflyttades bygdens centrum från kyrkan med kringliggande administrativa byggnader till den nya stationen. Denna utveckling kan ses i Häradshammar där en del funktioner förflyttades från kyrkbyn till stationsområdet som etablerades 500 meter från den ursprungliga byn. Östergötlands rikt förgrenade järnvägsnät nådde sin största utbredning på 1920-talet. Järnvägarna är till största del idag upprivna men på flera ställen finns banvallarna kvar, så som i Skärkind, och flera av stationsbyggnaderna står ännu kvar om än med andra funktioner.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 11 Lagar, hänsynskrav och miljömål

De aktuella orterna är belägna i olika landskapskategorier, och har därmed olika karaktärer. Det är betydelsesfullt för en kommun med en attraktiv landsbygd att ha en väl dokumen- terad strategi för bebyggelseutvecklingen. En genomarbetad strategi med riktlinjer leder till att kommunens attraktivitet och särdrag långsiktigt förstärks. För att främja en hållbar utveckling krävs att landskapskaraktärens tålighet beaktas vid nybyggnation av såväl bostäder som servicefunktioner. Det finns flera lagar som reglerar bebyggelse och nyttjade av markresurser. De mest väsentliga i detta sammanhang är Miljöbalken, Plan- och bygglagen samt Kulturmiljölagen. Krav på hänsyn till kulturmiljövärden finns också uttryckligen i bland annat Väglagen och Skogsvårdslagen, som dock inte kommer att utredas vidare i föreliggande arbete.

Miljöbalken Riksintresseområden för kulturmiljövården skyddas genom den centrala miljölagstift- ningen Miljöbalken (MB). De ursprungliga tankarna med kulturmiljövårdens riksintressen var att genom dessa sammantaget återspegla hela samhällets historia, med dess fulla djup och utveckling. Ett landskap av riksintresse är präglat av kulturhistoriska processer och verksamheter som består av fysiska uttryck i landskapet vilka bör beaktas vid planering av miljöförändrande åtgärder. En riksintressant kulturmiljö tål förändring så länge de kulturhistoriska värdena bildar utgångspunkt för förändringen. I MB 3 kap 6§, som avser grund- läggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden, anges att områden som är av värde för kulturmiljövården skall skyddas från påtaglig skada. Generellt gäller att om en förändring innebär att ett område förlorar de värden som motiverat dess utpekande, är skadan att anses som påtaglig. Riksdagen har angivit vissa områden av riksintresse direkt i lagen enligt Miljöbalkens 4 kap. Ett antal större områden är av riksintresse i sin helhet med hänsyn till deras natur- och kulturvärden. Det gäller främst större kust-, skärgårds- och fjällområden samt älvar. För Norrköpings kommuns del omfattas kust- och skärgårdsområdena av 2–4 §§, där exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

Plan- och bygglagen De kulturhistoriskt intressanta miljöer, bebyggelse eller egenskaper som inte är utpekade som riksintressanta regleras istället i Plan- och bygglagen (PBL) när det gäller kommunal planering. Lagen reglerar användning av mark- och vattenområden samt hur den bebyggda miljön skall utvecklas. I PBL 2 kap 6§ anges att bebyggelse och byggnadsverk ska utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan. Arten av den hänsyn som skall tas behöver inte skilja sig mellan de riksintressanta värdena och övriga värden. Det som framför allt skiljer är med vilken styrka hänsynskraven ska ställas. Den allmänna hänsynen till platsens befintliga karaktärsdrag, till den befintliga stads- och landskapsbilden samt till kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden gäller naturligtvis även för riksintresseområden. Riksintresseinstrumentet och PBL:s allmänna hänsynsbestämmelser är därför två kompletterande verktyg.

12 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kulturmiljölagen Kulturmiljölagen (KML) är den centrala lagen för kulturmiljövården. Lagen innehåller bland annat bestämmelser för skydd av fornlämningar, fornfynd, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen. Sedan 1 januari 2014 innebär lagen att alla lämningar som är från år 1850 och äldre utgör fornlämningar. Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet medan Riksantikvarieämbetet har överinseende över kulturminnesvården i landet. Fornlämningar är skyddade i enlighet med bestämmelser i lagen och får inte skadas. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med länsstyrelsen på ett tidigt stadium. Länsstyrelsen kan efter tillståndsprövning enligt Kulturmiljölagen (1988:950) 2 kap ge tillstånd till exploatering, på villkor att platsen först undersöks arkeologiskt. I vissa kulturmiljöer, där det finns indikationer på fornlämningar dolda under markytan, kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända fornlämningar. Vissa typer av fornlämningar, så som odlingsrösen och stenmurar, kan även ha generellt biotopskydd enligt MB 7 kap 11 §. Syftet med biotopskyddet är att bevara mindre biotoper som är livsnödvändiga för hotade djur- och växtarter, eller som på annat sätt ät viktiga att bevaras. Kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser är skyddade enligt KML 4 kap, medan byggnadsminnen skyddas enligt 3 kap.

Nationella miljömål De nationella miljömålen ska beaktas. Miljömålet Ett rikt odlingslandskap innebär att odlingslandskapets värde för livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som bland annat kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Miljömålet God bebyggd miljö innebär att byggnader ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt så att en långsiktigt god hus- hållning med resurser främjas. Den bebyggda miljön ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö, och natur- och kulturvärden ska tas till vara och utvecklas. Länsstyrelsen i Öster götland har formulerat fem handlingsprogram som är viktiga för att nå målen i länet, bland annat Odlingslandskapet och Byggd miljö.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 13 Övergripande förhållningssätt

Byar och äldre bebyggelse är ofta förlagda till höjder i landskapet och har på så sätt ett dominerande läge. I syfte att bevara kulturmiljöernas karaktär och landskapsbild är det viktigt att placeringen av nya byggnader underordnar sig den nuvarande bebyggelsestrukturen. Ny bebyggelse ska helst lokaliseras till traditionella lägen och man bör undvika spridd bebyggelse i det öppna landskapet. I vissa fall kan det finnas lämpliga tomter i by- kärnorna, då hus flyttats i samband med gårdssammanslagningar eller vid laga skifte. Ny bebyggelse kan förändra upplevelsen av kulturmiljön och landskapet. Det är därför av stor vikt att bebyggelsen utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller skala och proportioner. Detta gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. Utvecklingen av orternas bebyggelse ska ske i samråd med byggnadsantikvarisk kompetens. I vissa fall ska fördjupad utredning som avser kulturmiljöns variationer och särdrag genomföras inför omfattande exploatering. Även smärre förändringar i landskapet kan medföra att viktiga kulturhistoriska läm- ningar försvinner. Om landskapselement så som stengärdesgårdar, äldre brukningsvägar och alléer bryts upp kommer en del av det kulturhistoriska arvet och mångfalden att vara borta. Detta gäller även äldre ekonomibyggnader som många gånger är karaktärsskapande för orter och byar på landsbygden. Nybyggnadsproblematiken i ett äldre kulturlandskap kan hanteras på olika sätt. Olika kommuner har på olika sätt hanterat detta med hjälp av exempelvis rekommendationer. Målsättningen är att utforma nybyggnationen med hänsyn till befintlig kulturmiljö och att bidra till förståelsen av byarnas äldre bebyggelsestruktur. Några av de grundläggande rekommendationerna blir då: • Ny bebyggelse bör placeras utmed det befintliga vägnätet och i anslutning till befintlig bebyggelse för att ansluta till traktens historiska bebyggelsemönster, dvs följ de äldre strukturerna vilket omfattar även husens placering på tomten. • Utformning med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller byggnadernas utformning, färgsättning och materialval. • En förtätning kan ske inom den befintliga bebyggelsen, i det fall det förekommer ”lucktomter”. • Prioritera höjdlägen i landskapet – undvik sänkor. • De äldre bygränserna bör värnas och bibehållas. Avbrott i bebyggelsen, till exempel genom obebyggda öppna områden, bidrar till en avläsbarhet för byarnas äldre bebyggelse struktur.

14 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kulturmiljöinventeringens arbetsmetod

Landskapsbildens värde Begreppet landskapskaraktär avser vad landskapet är uppbyggt av, d v s vägar, berg, dal- gångar och bebyggelse. Landskapets byggstenar kan vara naturgivna men lika väl kulturbundna, genom utnyttjandet av naturresurser och brukandet av marken. Dessa element sammanlänkar på olika sätt till varandra i olika landskap och bildar strukturer. Tillsam- mans med landskapets värden ger det en karaktär som skiljer det från andra landskap. Landskapets karaktär är en sammansatt helhet och landskapets värde beskrivs ofta i termerna kunskaps-, upplevelse- och bruksvärde. Kunskapsvärdet kan också benämnas för vetenskapligt värde och utgörs vanligen av enstaka element såsom fornlämningar, kulturmiljöer och byggnadsminnen. I kunskapsvärdet ingår även det pedagogiska värdet som innebär att den historiska kontinuiteten kan avläsas i landskapet. Värdet är känsligt för förändringar av den överordnade karaktären i landskapet. Upplevelsevärdet är individuellt och handlar om igenkännande, exotiskt eller att man upplever något som vackert. Upplevelsen är ett resultat av betraktarens förväntningar, kunskap och erfarenhet. Värdets subjektiva karaktär medför att generaliseringar blir svåra. Vissa landskapsrum är dock mer känsliga än andra vilka kan indelas i ålderdomliga, monu mentala, kontemplativa och symboliska landskapsrum. Bruksvärdet är det värde ett landskap har som resurs för boende, rekreation och besöks- mål. Det innebär att samma område kan ha olika bruksvärde. Hur känsligt värdet är beror på vilken typ av exploatering som äger rum. För att kunna beskriva landskapets fysiska struktur och visuella egenskaper används bland annat begrepp som struktur, skala och komplexitet. Med struktur avses hur och av vad landskapet är uppbyggt. Det som ger landskapet ett innehåll som berg, dalgångar, åkerholmar och skogsdungar är s.k. landskapselement. Vissa landskapselement som är särskilt utmärkande kan fungera som landmärke. Mer långsträckta landskapselement, så som dalgångar eller bergssidor, skapar riktningar i landskapet. Till strukturen hör landskapsrummet som är visuellt avgränsade enheter, genom skogs- eller bergskanter. Överblickbarheten inom och storleken på landskapsrummen bidrar också till landskapets skala. Skalan är av stor betydelse för hur vi upplever landskapet. Småskaliga landskap upplevs ofta som intima medan storskaliga kan upplevas som storslagna. En annan del av upplevelsen är hur komplext landskapet uppfattas. Ett omväxlande och detaljrikt landskap är mer komplext än ett landskap som är vidsträckt och likartat. Landskapskaraktärens tålighet för förändringar är nära förknippat med dessa egenskaper och värden. Ett landskaps värde bedöms även i förhållande till andra landskap i ett större sammanhang. Ett unikt landskap med tydliga regionala särdrag, ett s.k. karaktärslandskap, har ett högre skyddsvärde än ett mer vanligt förekommande landskap, som kallas vardagslandskap. Kolmår- dens förkastningsbranter, Vikbolandets mellanbygd och kustlandskapet utgör särpräglade karaktärslandskap som innehåller en stor mängd kulturmiljöer. Slättbygden och skogsbygden utgör mer ett vardagslandskap. Skogsbygden i norra delen av kommunen är känd för sin mäktighet och har i historien varit svårtillgänglig och ofta riskfylld att passera för resande.

Inventeringsstrategi Det initiala arbetet med kulturmiljöinventeringen bestod i inhämtning av fakta i form av tidigare utförda inventeringar av kulturmiljöer och bebyggelse inom Norrköpings kommuns landsbygd. De utförda inventeringarna utgör ett grundläggande kunskapsunderlag

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 15 för vidare arbete med beskrivningar och bedömningar av de skilda orternas värdekärnor. Det befintliga kunskapsunderlaget är dock mycket skiftande mellan de berörda orterna vilket medfört att föreliggande kulturmiljöinventering har varierande grad av utförlighet. I arbetet har kulturminnesvårdsprogrammet från 1983 varit en av utgångspunkterna. Programmet presenterades i ”Natur och Kultur i Östergötland” där bland annat historiska bebyggelsemiljöer lyftes fram som regionalt värdefulla ur kulturhistorisk synpunkt. Mil jöernas benämningar, d.v.s. K- och löpnummer, har använts i föreliggande arbete medan de geografiska avgränsningarna har reviderats i samband med fältinventering. Modernismens bebyggelse från tiden 1945–1975 utgör den största mängden av all bebyggelse i Östergötland. Östergötlands länsmuseum utförde, med början år 2006, en översiktlig kartläggning av modernismens bebyggelse i elva av länets 13 kommuner. Norr- köpings kommun är dock en av de två kommuner som inte ingick i projektet. De fåtal byggnads- och kulturmiljöinventeringar som utförts inom de berörda orterna har inhämtats från Norrköpings stadsbibliotek, Östergötlands museum och Länsstyrelsens arkiv och hemsida. De fördjupade riksintressebeskrivningarna innehåller mycket användbar information. Även Östergötlands länsmuseums kulturhistoriska inventeringar av kyrko- miljöer har använts liksom inventeringen av Göta kanal med tillhörande kanaljord. Genom historiska kartor från lantmäteriets hemsida har orternas historiska utveckling kunnat fördjupas. Vid besök på plats har därefter orternas värdekärnor lyfts fram, och landskapets tålighet för förändring har bedömts. Eftersom ny bebyggelse bör utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen har den befintliga bebyggelsens översiktliga karaktärsdrag be- skrivits plats för plats.

Linköping i december 2014

Annika Helander, Riksantikvarieämbetet, UV Öst

Från Norrköpings kommun har stadsantikvarie Hanna Domfors och planarkitekt Tina Bosnjak Erixon deltagit

16 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 17 2:3 3:1 3:33 2:1 1:9 3:5 2 Klingstad 5:1 Rödberget 3:10 1:1 Fjälskaven 5 Sörsjön 3:8 3:7 SJÖBERGA Fjälskaven Sörsjön 3:9 3:35 KLINGSTAD KLING- Ü 2:15 3:4 STAD HÄRADS- 1:8 MARKEN 1:3 3:22 Klingstad NÄKNA 3:31 Fjälskavens dotter 3:26 Svartberget Östgötaleden 3:27 2:1 3:21 NÄKNA

Marsammasjön Näknen

1:79 1:99 1:59 3:146 1:5 1:63 Nedre Herrgölen 1:73 1:58 3:2533:141 1:102 3:180 1:56 1:36 3:140 1:66 3:174 1:30 1:54 17:2 1:131:71:62 1:96 3:189 1:8 1:6 1:471:51 1:94 3:187 3:182 KVILLINGE- 1:63 STEN 1:89 3:2263:224 1:49 1:90 1:66 1:92 3:220 1:2 Norra Granstorp 3:1 1:14 1:52 3:155 1:3 1:83 3:251 1:68 1:4 3:1523:207 1:41 2:41:7 1:58 1:61 1:7 3:210 3:246 1:55 GRANSTORP 1:43 1:11 3:212 3:194 1:101 3:219 1:5 Sten 2:6 3:217 3:2 1:55 3:197 1:39 2:7 2:42 1:18 2:9 2:5 3:166 1:21 1:10 2:14 3:240 1:53 2:17 2:22 1:22 3:238 2:21 2:24 2:41 Lomgölen KVILLINGE- KVILLINGE- SKRIKETORP ÅBY 1:141:91:21 SKRIKETORP 2:34 10:1 1:22 2 2:35 3:254 1:50 2:36 1:20 1:15 1:48 1:35 Södra Granstorp 3:99 2:31:23 1:52 1:46 1:37 1:44 2:2 1:51 3:129 1:64 1:171:301:38 Mossen 3:55 Brandberget 3:124 Gransjön KVILLINGE Tjuvklint 1:1 3:593:63 3:126 3:70 Gransjön 3:743:73 3:67 2:3 3:90 3:91 3:3 1:6 3:89 lund 2:1 3:97 1:16 3:87 3:95 3:75 6:2 2 3:77 1:3 Skjutbana 2 3:81 3:79 1:8 6:1 3:34 3:39 2 1:8 3:37 3:44 DVARDALA TORSHAG 3:109 Graversfors bruksmiljö3:43:53:7 1:9 3:9 3:115 5:3 3:21 0 187,5 375 750 Meter 1:4 3:24 5:2 Graversfors siktlinje 3:17 1:1 1:2 1:4

18 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Skogsbygden

Graversfors

Graversfors är en bruksort som vuxit fram med utgångspunkt i Stens gård, som ligger invid sjön Näknens södra ände. Brukets storhetstid inföll mellan 1880-talet och 1930-talet då två masugnar var i drift och järnvägstransporterna var livliga. Idag finns bebyggelse kvar från brukstiden i form av tjänstemanna- och arbetarbostäder samt byggnader som helt eller delvis är uppförda i slaggsten. I kontrast till de äldre byggnaderna finns en utbredd fritidsbebyggelse från 1900-talets andra hälft, och även sentida villor.

Graversfors är beläget i skogsbygden där landskapet i och kring orten utgörs av skogs- klädda bergsområden med stora höjdskillnader. I skogarna kring Graversfors har majoriteten av befolkningen varit sysselsatta med framställning av träkol som användes för driften av omkringliggande masugnar och järnbruk. Graversfors är idag indelat i flera delområden, åtskilda av sjön Näknen, riksväg 55 samt järnvägen, och utgör på så sätt en utspridd bebyg gelse. Delområdena utgörs av Kungssten, Sten och Mossen, Norra och Södra Granstorp samt Övre och Nedre Skriketorp.

Bruksmiljö och stenindustri Det som karakteriserar Graversfors kulturhistoriska bakgrund är den bruksmiljö som etab lerades under slutet av 1700-talet med utgångspunkt i Stens gård, vid Näknens södra strand. Namnet Graversfors härleds från brukspatron Jacob Graver som år 1780 startade Graversfors järnbruk. År 1741 anlades en stångjärnshammare i Hammarbacken som ligger på sjöns västra sida, där tackjärnet förädlades till stångjärn. Vid Hammarbacken återfinns idag lämningar efter den verksamhet som bedrevs, i form av stångjärnshammare, husgrunder, stenmurar och dammvallar. Under början av 1800-talet flyttades all verksamhet ned till Stens Bruk i Graversfors. Ortens storhetstid inleddes under slutet av 1850-talet då den första masugnen uppfördes och kom i drift. När järnvägen mellan Norrköping och Katrineholm öppnades 1866 steg produktionen snabbt vid Graversfors. En järnvägsstation i Graversfors uppfördes året därpå. Från stationen byggdes stickspår till masugnen och malm- och koltransporter domi nerade trafiken under slutet av 1800-talet. I samband med att järnvägen anlades utmed Näknens västra strand påträffades granit vid Rödberget, den s.k. Graversforsgraniten. Brytning påbörjades och ett stenhuggeri samt stensliperi anlades. Graversforsgraniten blev nationellt känd och gick även på export. Under senare delen av 1800-talet uppfördes en skola centralt i Graversfors. På 1890-talet byggdes skolan till med en diversehandel, och strax norr om skolan låg Graversfors kvarn.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 19 En av tjänstemannabostäderna som uppfördes vid tiden för förra sekelskiftet.

Under början av 1900-talet var Graversfors ett levande samhälle men bruket gick allt sämre och lades ned 1936. Under 1960-talet stängde postkontoret, järnvägstrafiken vid stationen upphörde och stationen revs. Idag återstår ett flertal byggnader som tillhörde bruksverksamheten och stenindustrin, så som Stens gård, stensliperiet, arbetar- och tjänstemannabostäder. Huvuddelen av dessa byggnader är belägna inom området Sten och Mossen, öster om järnvägen. I delområdet Sten ligger Stens gård med brukets vitputsade herrgård. Den nuvarande byggnaden är uppförd år 1875, i 1½ våning med sadeltak täckt med svart plåt. Sydost om mangårdsbyggnaden finns en rödfärgad portvaktstuga. Till gården hör även en rödfärgad drängstuga och ett större, timrat magasin vid strandkanten. I området Sten finns den sär- egna byggnaden som var Graversfors stensliperi, med väggar av slaggsten. Slaggen var en biprodukt av tackjärnframställningen som återanvändes som byggnadsmaterial. I delom- rådet Sten finns ett flertal byggnader där slagg använts som byggnadsmaterial bland annat i de förråd och källare som tillhört arbetarbostäderna. På Stenshöjden, sydöst om stensliperiet, finns två större byggnader som användes som bostäder för arbetarna vid bruket. Båda är troligen uppförda på 1800-talet och är rödfärgade, uppförda i 2 ½ våning under dels sadeltak, dels valmat tak. Intill ligger en vitputsad mindre byggnad med sadeltak som varit bagarstuga. Vid Mossen, som ligger öster om riksväg 55, finns en lång brukslänga, uppförd i 1½ våning, för bruksarbetare. Även Mossen är en rödfärgad byggnad med sadeltak och vita snickerier, med förrådsbyggnader på slaggstensgrunder. Tjänstemannabostäderna, uppförda vid tiden för förra sekelskiftet, är dock förlagda till Kungsstensområdet väster om järnvägen med utsikt över Näknen. Dessa villor, uppförda i 1½ eller 2½ våningar, är träbyggnader med panel i ofta ljusa färger med snickarglädje. Några av dem har tidigare fungerat som pensionat medan de numera i huvudsak är åretruntbostäder. Stens äldsta skola byggdes 1858 och är uppförd helt i slaggsten. Byggnaden är mycket välbevarad och ligger på en höjd öster om riksväg 55, i delområdet Norra Granstorp. I

20 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun delområdet Granstorp finns i övrigt traditionellt rödfärgad träbebyggelse från förra sekelskiftet. I Övre Skriketorp finns ytterligare bruksbostäder för dem som arbetade på bruket medan andra har rivits.

Fritidsbebyggelse Efter att bruket och stenindustrin lagts ned fick orten en annan funktion då fritidshus började uppföras med början under 1940-talet. Därefter har Graversfors utvecklats till ett fritidshusområde av närmast förortskaraktär. Fritidsbebyggelsen har vuxit fram inom Graversfors samtliga delområden och kontrasterar mot den äldre bruks- och industrimiljön. Delar av området Sten och Mossen saknar fritidshus, vilket medför att den äldre kultur- miljön här är mer framträdande. Fritidshusen från mitten och andra halvan av 1900-talet är småskaliga, uppförda i en våning med flacka sadeltak och varierande färgsättning. Fritidshus uppförda under senare tid har mer av villakaraktär och åretruntbostäder. Även en stor del av de äldre bostadshusen som tillhört bruket utgör idag åretruntbostäder.

Forn- och kulturlämningar Graversfors ligger i Kolmårdskogarna strax norr om Åby. I Åby finns en känd stensålders- boplats och i näraliggande Hults bruk tillverkades yxor redan under stenåldern. Förekomsten av förhistoriska lämningar kring Graversfors är dock i det närmaste okänd. De registrerade lämningarna är av yngre datum, förknippade med brukstiden. • Bebyggelselämningarna efter stångjärnshammaren med tillhörande anläggningar är registrerade i FMIS, och även dokumenterade i projektet Skog och historia. • Mitt emot stångjärnshammaren finns en minnessten med en avbildad fontänskål och årtalet 1888. • En milstolpe har stått placerad utmed riksväg 55. Milstolpen är numera borttagen.

Stens äldsta skola från år 1858 är uppförd helt i slaggsten.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 21 Bebyggelsens karaktärsdrag Utmärkande för landskapet i och kring Graversfors är de stora höjdskillnaderna. Bebyg- gelsen ”klättrar” uppför de skogsklädda bergsväggarna utmed smala, slingrande vägar som bitvis ännu har grusbeläggning. Bebyggelsen är tydligt anpassad till de naturliga förutsätt- ningarna och stora höjdvariationer förekommer.

Bruksmiljön Den äldre bebyggelsen har tillhört bruket och karaktäriseras av storskaliga byggnader i förhållande till den omgivande fritidsbebyggelsen. Arbetarbostäderna utgörs av längor i 1½ till 2½ våningsplan, stensliperiet är en tvåvåningsbyggnad på hög sockel och tjänste- mannabostäderna utgörs av större villor med omgivande trädgårdar. Signifikant för orten är byggnadsmaterialet slaggsten som användes i väggar och husgrunder. Den äldre bebyggelsen är utspridd inom flera av Graversfors delområden, men har en koncentration till Sten och Mossen. Området kring Stens gård, stensliperiet och delar av Stenshöjden saknar fritidsbebyggelse och har på så sätt bevarat prägeln av bruks- och industrimiljö.

Fritidsbebyggelsen I anslutning till den äldre bebyggelsen har fritidshus uppförts från 1940-talet och framåt. Den småskaliga fritidsbebyggelsen från andra halvan av 1900-talet har vuxit fram direkt inpå den äldre bebyggelsen och kontrasterar mot bruks- och industrimiljön. Integrerat i fritidsbebyggelsen finns även sentida byggnader med åretruntstandard.

Bebyggelsens särdrag, äldre bostäder

Tak Brutet tak, valmat, även sadeltak med täckning av tegel. Fasadbeklädnad Liggande och stående spontpanel, locklist, även pärlspont, slaggsten. Fönster Spröjsade fönster med två lufter dominerar. Tvärpost förekommer. Färgsättning Röd slamfärg, gula kulörer dominerar. Övrigt Verandor med ”snickarglädje”, även tätspröjsade fönster.

Bebyggelsens särdrag, yngre bostäder

Tak Sadeltak med täckning av mörka betongpannor, plåt. Fasadbeklädnad Liggande och stående spontpanel, stående locklist. Fönster En och två lufter utan spröjs dominerar. Färgsättning Varierande, blå, brun, röd, gul.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak med täckning av plåt. I den äldre bebyggelsen även tegel. Pulpettak med plåttäckning förekommer. Fasadbeklädnad Lock- och locklistpanel, liggande spontpanel. I den äldre bebyggelsen även slaggsten. Färgsättning Varierande, röda, bruna, gula kulörer. I den äldre bebyggelsen röd slamfärg. Skala Låg skala.

22 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Bebyggelsen i Graversfors kan i stora drag beskrivas som uppförda under två tidsperioder, med olika identiteter och uttryck. Den äldsta bebyggelsen tillhör tiden då järnbruket och stenindustrin blomstrade från andra halvan av 1800-talet fram till 1930-talet. Under början av 1930-talet fanns ca 300 invånare bosatta i industri- och stationssamhället. Efter att bruket lades ned förlorade Graversfors sin identitet som bruks- och industri- samhälle. Järnvägen med stationsbyggnaden i Graversfors medförde att orten var lättill- gänglig och en annan funktion uppstod då fritidshus etablerades med början under 1940-talet. Fritidsbebyggelsen har utökats och förtätats under 1900-talets andra hälft, och den sentida bebyggelsen har karaktär av åretruntbostäder. Idag dominerar fritidsbebyggelsen i Graversfors. Bebyggelsen som tillhört bruksverksamheten och stenindustrin i Graversfors har högt kulturhistoriskt värde. Kulturmiljön vittnar om en historiskt sett kort tidsperiod då ett samhälle etableras och ger utkomst åt invånarna, fram till dess att efterfrågan avtar och samhällsfunktionerna läggs ned. En ny epok tar vid och orten utvecklas till en fritidsort, som idag närmast har förortskaraktär. Graverfors äldre bebyggelse har högt kunskaps- och upplevelsevärde. En stor del av de äldre bostadshusen är åretruntbostäder, liksom en del av fritidshusen. Ortens bruksvärde varierar därför under året och är som högst under sommarhalvåret. Nivåskillnaderna och den kringgärdande skogsmarken bildar små landskapsrum och medför att sikten är begränsad. Järnvägen och riksväg 55 som leder i nord-sydlig riktning har en kraftig barriäreffekt mellan ortens olika delområden. Graversfors gränsar mot tät, kraftigt kuperad skogsmark och de norra delarna av orten har utblickar över sjön Näknen. På grund av sjöns långsmala utsträckning i nord-sydlig riktning är siktlinjerna dock begränsade, förutom vid Stens gård.

Rekommendationer vid exploatering Delområdet Sten har behållit sin bruksprägel i hög grad och bedöms inte tåla exploatering av mer omfattande slag. Graversfors kan ur kulturmiljösynpunkt i övrigt tåla etablering av bostadsbebyggelse som genererar moderna årsringar som representerar vår nutid. Anpass- ning bör dock ske mot de äldre strukturerna på så sätt att den storskaliga karaktären på byggnaderna från bruksmiljön behålls och inte underordnas ny bebyggelse. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller proportioner och skala. Det gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. Utformning bör även ske med landskapets mindre skala i åtanke. Inför nybyggnation ska samråd ske med länsstyrelsen på ett tidigt stadium. Eftersom fornlämningsbilden i området kring Graversfors i det närmaste är okänd kan länsstyrelsen ställa krav på att en särskild arkeologisk utredning utförs i god tid före exploatering.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 23 Valborgmässoberget KOLMÅRDEN KOLMÅRDEN

2:17 KOLMÅRDEN 2:16 4:1 Ü Gusättersbergen 3:1 2:3 2:4 Oxåker 2:8 GUSÄTTER Gusätter MARMORBROTTET 2:5

1:1 Råsätter 2:7 Stenbrott 2:6 Gamla 2:1 2:2

BRÄNNTORP OXÅKER Nybyggesbrotten

2:4 Brandberget 1:7 STAKHULT 2:5 Bränntorp

1:3 1:13 2:1 1:14

2:7

2:3 1:9 2:6 1:10 1:3 BRÄNNTORP 1:4

1:7 2:10 1:21 FAGERVIK 2 1:8 1:23 1:7 1:15 1:24 1:9 MARMORBROTTET 1:43 1:91:10 1:135 2:10 1:6 1:28 1:25 1:14 1:26 1:12 1:4 1:291:16 1:17 1:30 1:11 1:26 FAGERVIK FAGERVIK 1:29 Fotbollsplan 1:10 S:1 1:18 1:1 1:22 1:20 FAGERVIK SANDVIKEN 1:23 1:19 1:27 1:12 1:24 3:6 1:31 Badplats Flathällen Bodaviken 3:5

Campingplats

BRÄNNTORP

0 150 300 600 Meter Riksintresseområde kulturmiljö

24 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kolmården/Marmorbruket

Landskapet i Kolmården är storslaget och de höga, ofta dramatiska, bergsbranterna ramar in havsviken. Landskapet domineras av den framträdande Bråviksförkastningen och marmor- brytningen har satt sin prägel på kulturlandskapet. Bebyggelsen vid Marmorbruket har vuxit fram på en smal landremsa invid Bråvikens kust, och direkt norr om bebyggelsen reser sig berget som en fond.

Kolmården är namnet på det stora bergs- och skogsområdet i gränstrakterna mellan Öster götland och Södermanland. Namnet innehåller en mycket gammal beteckning för skog, mardher, vilket ger betydelsen ”kolskogen”. Med hänvisning till förleden ”kol” har man velat uppfatta det som ”den kolsvarta skogen”. Kolmårdens skogar är kända från historisk tid och har förknippats med fara för genomresande. Marmorbrukets byggnader och anläggningar, tillsammans med Fagervik och Bodaviken, utgör idag ett riksintresseområde för kulturmiljövården. De marmorfyndigheter som finns i Kolmården började brytas tidigt, redan under medeltiden. I Östra Eneby kyrka finns en dopfunt huggen av kolmårdsmarmor. Dopfunten är daterad till 1250-talet och är det äldsta kända fyndet av den lokala kolmårdsmarmorn. De första privilegierna för Kolmårdens marmorbruk utfärdades under slutet av 1600-talet, men dopfunten och liknande fynd indikerar att brytning av marmor skedde tidigare än så. Brytningen av marmor på platsen fick sin första storhetstid under 1660-talet då sten höggs för att dekorera det då nyuppförda Drottningholms slott. Under 1700-talet exporterades Kolmårdsmarmorn till såväl europeiska länder och Ryssland. Vid sekelskiftet 1700/1800 började man bryta kalk och bränna, och under sent 1800-tal uppfördes ett tegelbruk vid Bråvikens strand. Brukets kalk- och tegeltillverkning låg i Bråvalla hamnområde. Spåren av kalkbrytning syns än idag och den stora ansamlingen sten utmed bergsbranten mot Bråviken dominerar landskapsbilden från sjösidan. Alldeles nedanför branten finns ruinerna efter två kalkugnar. Bebyggelsen i hamnområdet härrör till stor del från denna tid, framför allt dominerar de två marmorladorna. Vid 1900-talets början påbörjades en ny och expansiv period i marmorbruket. Bruket moderniserades och Nya marmorbruksområdet förlades till Snörum, väster om gamla bruks- området. Här finns fabriks- och kontorslokaler från tiden samt äldre arbetarbebyggelse. Kolmårdsmarmorn marknadsfördes hårt och efterfrågan ökade. Verksamheten fortgick fram till 1960-talets slut då miljonprogrammets byggprocesser efterfrågade andra material. Marmorbruket såldes till Ytongbolaget och drevs vidare i liten skala fram till och med 1975 då marmorhanteringen lades ned.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 25 Fagerviksområdet har sitt namn efter Fagerviks gård som förr ägde denna mark. Här ligger arbetarbostäder, Marmorbrukets f.d. skola och västerut finns ett område med senare tillkomna fritidshus. Vid Bodaviken i västra delen av riksintresseområdet mynnar Kolmårdsbäcken, eller Bodabäcken, ut bland bryggor och fiskeredskap. Norr om Bodabäcken har en fritidsbebyggelse vuxit fram sedan 1940-talet och framåt. Sammanlagt finns ett 20-tal fritidshus. Den sydvästligaste delen av riksintresseområdet ligger idag inom Bodavikens campingplats. Inom den östra delen av riksintresseområdet löper en mindre sträcka av den s.k. Nunne- banan. Runt sekelskiftet 1900 härjades skogarna vid norra östgötagränsen av en skadeinsekt, nunnefjärilens larv. Stora kvantiteter skog snabbavverkades och för att kunna frakta timret från området anlades Stafsjö järnväg år 1901, men fick snart namnet Nunnebanan. Den smalspåriga järnvägen kom att omfatta sträckan Virå – Stafsjö Bruk – Kolmården och slutligen Sandvikens lastageplats varifrån timret fraktades vidare med båt. Nunnebanan var även öppen för persontrafik tills 1939 då trafiken upphörde och rälsen revs upp. Ban- vallen är ännu fullt synlig i terrängen i riksintresseområdet. Forn- och kulturlämningar I Östergötland finns de äldsta spåren efter mänskliga aktiviteter just i Kolmården, och kring sjön Tåkern i västra delen av länet. De fornlämningar som finns i Kolmården är framför allt från stenåldern men även från medeltiden. På bergstopparna, som under äldre stenåldern utgjorde öar i en ytterskärgård, finns bosättningar som nyttjades till jakt- och fiskestationer. Det finns även mer stationära boplatser från neolitikum då landet höjt sig ytterligare över havsytan. Trakten kring Marmorbruket är på så sätt typisk för Kolmården då det finns många boplatser från stenåldern och gårdsbebyggelse från medeltiden. I riksintresseområdet ingår två välkända fornlämningsområden, dels Fagervikboplatsen från yngre stenålder dels det medeltida gårdskomplexet vid Bodaviken. Väster om Nya marmorbruksområdet ligger den välkända Fagervikboplatsen, en gropkeramisk boplats från stenålderns period mellanneolitikum. På båda sidor om en dalgång ned mot Bodavikens badplats finns fornlämningar be- stående av en gårdsanläggning och gravfält från järnåldern. Gårdsanläggningen är välkänd då den har tolkas som den i östgötalagen omnämnda Svintuna kungsgård, efter undersökningar på 1920-talet. Här finns åtta medeltida husgrunder och ett 40-tal gravar från yngre järnålder. Här har man också funnit ett litet guldbleck, som är den enda i sitt slag i Östergötland. • Inom det aktuella området, skogsområdet norr om Marmorbruket, finns flera registrerade fornlämningar bland annat fyndplats för bearbetat kvartsitmaterial vilket indikerar en stenålderboplats. I direkt anslutning till området finns ytterligare boplatser från denna tid. Bebyggelsens karaktärsdrag Marmorbrukets bebyggelse har vuxit fram på en smal landremsa invid Bråvikens kust, och direkt norr om bebyggelsen reser sig berget likt en fond. Marmorbrukets bebyggelse är av varierande ålder och utseende från 1700- till 1900-talet. Flera av brukets byggnader är väl bevarade ur kulturhistorisk synpunkt och de flesta övriga har ett viktigt miljöbildande värde. En del av de äldre byggnaderna har fasader klädda med tjärat eller rödfärgat spån, vilket ger en säregen, lokal prägel på byggnadernas uttryck. Även grönmålade fönsterbågar och snickerier ger en säregen prägel till byggnaderna. Inom riksintresseområdet finns även bostäder som uppförts under mitten och slutet av 1900-talet, och även under senare tid, efter att bruket lagts ner.

26 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Bebyggelsen i området grupperar sig mestadels till fyra områden – Gamla bruksområdet, Snörum med Nya Marmorbruket, Bråvalla hamnområde och Fagerviksområdet. Gamla bruksområdet ligger vid Verkstadsbrottet och utgör den äldsta delen av bruket. Här finns ”Stora villan”, driftingenjörens bostad, gamla verkstaden m m. Invid Verkstadsbrottet, som är Marmorbrukets största brott, finns ett museum över verksamheten som bedrivits på platsen. Söder om Verkstadsbrottet ligger Utsiktsberget och lusthuset Tittut med vid- sträckt utsikt över Bråviken och Vikbolandet.

Bebyggelsens särdrag, bostäder i Gamla bruksområdet och Snörum

Tak Sadeltak med täckning av enkupigt tegel dominerar. Fasadbeklädnad Locklistpanel, fasspontpanel, liggande spontpanel och spritputs. Tjärat/rödfärgat spån förekommer. Fönster Fönster med spröjs och två till tre lufter. Även tätspröjsade fönster. Färgsättning Ljust gul och grå kulör, även röd slamfärg. Fönsterbågar, snickerier i grön kulör.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i Gamla bruksområdet och Snörum

Tak Sadeltak med enkupigt tegel dominerar. Fasadbeklädnad Locklistpanel, lockpanel. Färgsättning Röd slamfärg. Skala Varierande.

Bebyggelsens särdrag, bostäder i Bråvalla hamnområde och Fagerviksområdet

Tak Sadeltak med täckning av en- och tvåkupigt tegel, betongpannor. Fasadbeklädnad Spritputs, slät puts, locklistpanel. Fönster Fönster med spröjs två lufter. Färgsättning Gul, ljust gul kulör, röd slamfärg. Fönster och snickerier i grön kulör.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i Bråvalla hamnområde och Fagerviksområdet

Tak Sadeltak med täckning av tegel. Fasadbeklädnad Locklistpanel, spritputs. Färgsättning Röd slamfärg, ljusa kulörer. Skala Varierande.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Det aktuella området är ett riksintresseområde för kulturmiljövården, KE 55, Fagervik – Marmorbruket. Som riksintresse för kulturmiljövården representerar Marmorbruket en tidig industrimiljö med anor från medeltiden, med bebyggelse från 1700- till 1900-talet. Det tar sig uttryck i industrilämningar i form av stenbrott, varphögar, magasin och bostadsbebyggelse samt även delar av Nunnebanan. I riksintresseområdet ingår också två klassiska fornlämningsområden, d.v.s. Fagerviksboplatsen från yngre stenåldern och det medeltida gårdskomplexet Bodaviken. Fornlämningsmiljön från yngre stenåldern har stort vetenskapligt och forskningshistoriskt värde. Resultaten från den första undersök- ningen i Fagervik, som utfördes på 1930-talet, lade grunden för fasindelningen av den gropkeramiska kulturen. Gårdskomplexet i Bodaviken kan utgöra Svintuna, där kungarna stannade på sin eriksgata för att sedan ta sig över Bråviken och söderut.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 27 Nya marmorbrukets entré från början av 1900-talet.

Marmorbruket i Kolmården har stora värden både vad gäller kultur- och naturmiljö. Sedan Marmorbruket lade ned sin verksamhet år 1978 är bruksområdet ett värdefullt rek- reationsområde. Området utgör även riksintresse för naturmiljö och för friluftsliv. Byggnaderna tillhörande den äldre industrimiljön berättar om brukets historia och om- rådet utgör ett pedagogiskt exempel på hur livet i ett bruk kunde te sig. Här finns bostäder uppförda för patroner med familjer, för driftsingenjören, verkmästaren och för många av de arbetare som var verksamma på bruket. Flera av de gamla arbetarbostäderna har fått namn efter arbetare på bruket, t.ex. Bäckstugan och Nilsstugan. Här finns verkstäder, marmorlador, skola för brukets barn och en handelsbod. Under åren 1987 och 1994 utförde Norrköpings stadsmuseum byggnadsinventeringar på Marmorbruket. Inventeringen är mycket grundligt utförd med ett klassificeringssystem i fyra kategorier. Marmorbruket omfattas av områdesbestämmelser och flertalet av byggnaderna har kulturhistoriska värden som skyddas med hjälp av PBL. Vida utblickar och siktlinjer över Bråviken förstärker upplevelsen av riksintresseområdet. Förkastningsbrantens fond mot Bråviken bildar en stark öst-västlig riktning i landskapet, liksom i bebyggelsens utbredning i Marmorbruket.

Rekommendationer vid exploatering En eventuell nybyggnation inom området ska ske med stor varsamhet mot den befintliga kulturmiljön i Marmorbruket. Det är av största vikt att Marmorbrukets bebyggelse bevaras och får behålla sin karaktär. Vid nybyggnation i anslutning till ett riksintresseområde för kulturmiljövården bör ett tidigt samråd ske med länsstyrelsen för bedömning av eventuell påverkan eller skada avseende riksintresseområdets värdekärnor.

28 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Det aktuella området utgörs av skogsmark i Kolmårdens sluttningar ned mot förkast- ningsbranten. Åt söder vidtar riksintresseområdet för såväl kultur- som naturmiljö samt för friluftsliv. Upplevelsen av Marmorbrukets kulturmiljö i förhållande till nybyggnation från vattenvägen har inte kunnat bedömas inom ramen för detta arbete. Det är väl känt att Kolmårdsbranterna inhyser boplatser från olika perioder av stenåldern, och även medeltida lämningar. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med länsstyrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas även om det inte finns kända, registrerade fornlämningar.

Området är idag till största del skogsbevuxet.

Från den höglänta terrängen finns utblickar över Bråviken.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 29 Hagberget

KOLMÅRDEN Svensund 1:10 KOLMÅRDEN

1:281:15 2:62:3 1:7 2:7 1:17 2:8 1:8 1:20 Ü 3:1 1:6 1:6 1:3 1:3 1:4 1:27 LÖVSGATAN 1:5 1:9 1:1 1:29 Fjuk 1:2

2:1 1:61 1:15 1:16 1:37 1:631:43

1:96

Kolmårdens djurpark 1:55 TIMMERGATA 1:62 1:30 1:17 TIMMERGATA

1:2 1:11 1:8 1:7 1:68 1:75 2:2 1:6 Kolmårdskyrkan 1:90 1:77 BÄCKÄNGEN 1:70 1:78 1:1 1:79 1:2 1:711:92 1:81 2:3 1:83 Karlslund 1:11 1:21 1:73 1:85 1:42 1:1031:18 2 2:1 2:4 1:98 1:19 1:58 1:32 1:66 1:57 1:104 Röda berget SKÖTHAGEN 1:39 1:9 1:120 1:13 1:102 3:1 1:40 1:41 Grå berget ÖSTKINDS HÄRADSALLMÄNNING 1:6 1:56 1:38 1:81:10 1:22

1:64 1:17 1:271:26 1:511:1151:45 2 Brandstegen 1:64 2 1:31 1:32

MARMORBROTTET

1:11 3

Algersgrund

Bråviken

Kopparbo äldsta bebyggelse Kopparbo sommarvillor 0 125 250 500 Meter Kopparbo siktlinje

30 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kopparbo

Kopparbo ligger i en sydsluttning vid Bråvikens strand och gränsar till Kolmårdskogarna. I trakten har gruvdriften anor sedan medeltiden och ortnamnet Kopparbo kan härledas från ett kopparbrott strax öster om orten. Under historisk tid var även fiskenäringen av stor betydelse. Orten började expandera under 1880-talet då arbetstillfällena blev fler. Idag är Kopparbo ett fritidsområde med inslag av åretruntboende.

Kopparbo är beläget på ömse sidor om en bäckravin vid Bråvikstranden öster om Mar- morbruket och Kolmårdens djurpark. Orten är belägen i den bitvis kraftiga sluttningen ned mot vattnet och inramas av berg och skog. Bebyggelsen ”klättrar” upp för de branta bergssidorna utmed slingrande vägar vilket ger orten en särpräglad karaktär med oregelbundna tomtindelningar. Orten har historiskt sett vuxit fram under en ganska kort tidsrymd. Enligt Häradseko- nomiska kartan från 1868–77 fanns endast ett torp invid stranden och gårdsfastigheten Karlslund med intilliggande åkermark. Karlslund ligger i Kopparbos östligaste del, i en del av orten som inte är strandbunden. Även fisket var en viktig näring vid sidan av jordbruket under historisk tid. Arbetstillfällena i närområdet inom marmorindustrin, tegelbruk och sågverk medförde att orten expanderade med början omkring år 1880 och ett flertal bostadshus uppfördes i Kopparbo. Under denna tid, och under början av 1900-talet, uppfördes också sommarvillor i nära anslutning till Bråvikens strand. De första sommarvillorna uppfördes i Kopparbos östligaste del invid stranden. Fiskerinäringen utvecklades och kom att bli allt viktigare på orten. Under början av 1900-talet uppfördes ett antal fiskebodar på den västligaste delen av Kopparbos strand som vittnar om den betydande näringen under den här tiden. En speceriaffär etablerades år 1907 på orten som nu upplevde en expansiv fas med ökande befolkning. Reguljär båttrafik började angöra Kopparbo omkring 1880 och ångbåtsbryggan var en central plats på orten ända fram till 1950-talet. På Fyrberget stod Kopparbo fyr som numera är borttagen. Under 1930-talet började båttrafiken att minska och år 1947 upphörde trafiken helt. Jordbruket minskade succesivt och upphörde på 1950-talet. Arbetstillfällena kring Kop- parbo minskade då sågverk, tegelbruk och marmorindustrin upphörde, och fisket blev allt sämre. Åretruntboendet kom allt mer att ersättas av sommarboende. Under slutet av 1950- talet fastställdes en byggnadsplan till fritidsbebyggelse i Kopparbo. I Kopparbo finns ett 80-tal bostadshus av skiftande ålder vilket ger en varierad bebyggelse med avläsbara årsringar. Det är tre epoker som satt avtryck på ortens karaktärsdrag,

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 31 Kopparbos äldsta bebyggelse ligger i ortens östligaste del, i anslutning till Karlslund.

den agrara äldsta bebyggelsen, expansionsfasen med sommarvillor samt fritidshusbebyggelsen. Den äldsta bebyggelsen med agrar prägel är underordnad den övriga bebyggelsen som dominerar på orten. Sommarvillorna från tiden kring förra sekelskiftet ligger i den branta sluttningen ned mot vattnet. Villorna, som är försedda med stora inglasade verandor, ligger vända mot Bråviken. Variationer i färgsättning och fasadbeklädnad förekommer under de två tidsepokerna men rödfärgad panel dominerar. Ännu finns enstaka fiskebodar från förra sekelskiftet kvar utmed strandremsan vilket bidrar till ortens tidsdjup. Fritidsbebyg- gelsen från mitten av 1900-talet och framåt i tid har i huvudsak en lågskalig karaktär med varierande utförande och färgsättning.

Forn- och kulturlämningar Vid Kolmårdens förkastningsbranter finns ett flertal rikskända stenåldersboplatser inte långt från Kopparbo, t ex Säter och Fagervik. De naturgeografiska förutsättningarna för bosättning under denna tidsperiod var lika gynnsamma i Kopparbo. En stenåldersboplats är redan känd på orten, men eftersom förutsättningarna var synnerligen gynnsamma för bosättning, kan det finnas flera dolda under markytan. • Vid infarten till Kopparbo finns spår efter en stenåldersboplats som är registrerad i FMIS. Boplatsen är ännu inte arkeologiskt undersökt.

Bebyggelsens karaktärsdrag Den äldsta bebyggelsen Den äldsta bebyggelsen finns i den östligaste delen av Kopparbo, uppdraget en bit från Bråvikens strand. Här finns en äldre gårdsbebyggelse kring Karlslund med torp, stengärdes- gårdar och jordkällare utmed bergssidorna. Den äldsta bebyggelsen är begränsad till omfattning, men har en historisk prägel som ger orten karaktär.

32 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Sommarvillorna Under 1880-talet uppfördes de första sommarvillorna utmed Kopparbos östra strand- parti, söder om den äldsta gårdsbebyggelsen. Därefter tillkom flera sommarvillor på västra sidan av bäckravinen. Tomterna är oregelbundna till formen och förhållandevis omfångs- rika. Dessa sommarvillor från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal ligger alla vända mot Bråviken i den kraftiga sluttningen mot vattnet. Villorna är storskaliga, ofta uppförda i 1½ våning med inglasade verandor. Sommarvillornas uttryck och karaktär skiljer sig något åt på de båda sidorna om bäcken. Villorna öster om bäckravinen har ett mer varierat uttryck med olikfärgade fasader i vita, gula och röda kulörer. Väster om bäcken är villorna övervägande i traditionell stil med rödfärgad panel och verandor med snickarglädje.

Fritidshusen Fritidshusen från mitten av 1900-talet och framåt är i huvudsak belägna i ortens mellersta och norra delar som inte har direkt kontakt med stranden. Tomterna har en mer regelbunden struktur och marktopografin saknar den branta sluttningen som karakteriserar det strandnära partiet på orten. Fritidshusen är småskaliga i förhållande till sommarvillorna och är upp- förda främst i en våning. Utförandet och färgsättningen är varierande. Vissa av de yngre fritidshusen ligger insprängda bland dels den äldsta bebyggelsen, dels bland sommar villorna.

Bebyggelsens särdrag, äldre bostäder

Tak Sadeltak dominerar med täckning av tegel eller tegelfärgade betongpannor. Fasadbeklädnad Locklistpanel, liggande och stående spontpanel. Fönster Spröjsade fönster med två lufter. Färgsättning Röd slamfärg, även vita och gula kulörer. Övrigt Sommarvillorna; verandor med tätspröjsade fönster, ”snickarglädje” på vindskivor bl.a.

Bebyggelsens särdrag, yngre bostäder

Tak Sadeltak med täckning av mörka eller tegelfärgade betongpannor. Fasadbeklädnad Stående, liggande spontpanel. Även fasadtegel. Fönster En till två lufter utan spröjs dominerar. Färgsättning Varierande; röd, blå, grå kulörer, brun bets.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadel- och pulpettak med täckning av plåt eller betongpannor. Fasadbeklädnad Lockpanel, locklistpanel. Färgsättning Varierande; röd, vit, gul kulör. Skala Låg.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Orten har ett avläsbart tidsdjup vilket är av vikt för Kopparbos kulturhistoriska värde. Bebyg- gelsens utbredning vittnar om de olika epokerna som format dagens Kopparbo. Ännu finns den äldsta jordbruksfastigheten Karlslund kvar med intilliggande byggnader och stengärdes- gårdar. Bebyggelsen placerades en sträcka från stranden, i ett skyddat läge från Bråviken. När ortens arbetstillfällen ökade började även sommarvillor att uppföras. Dessa placerades däre- mot i strandnära läge för att åtnjuta havsutsikten. Närheten till havet var en mycket viktig faktor när fritidsbebyggelsen etablerades och utvecklades med början under 1950-talet.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 33 Flera av bostadshusen, och även komplementbyggnader, från den äldsta agrara bebyggelsen och expansionsfasen kring förra sekelskiftet är byggnader som är särskilt värdefulla ur kulturhistorisk synpunkt. Kopparbos relativt korta historia som ort har ett kunskapsvärde i de läsbara årsringar som de olika epokerna har avsatt. Kopparbo representerar en av många mindre orters uppgång och fall, tätt förknippat med tillgång på arbetstillfällen. Upplevelsevärdet är högt då bebyggelsen och den varierande marktopografin ger orten en tät atmosfär. Orten är idag ett fritidsområde med inslag av åretruntboende vilket innebär att bruksvärdet är som högst under sommarhalvåret. De omgivande skogsklädda bergsområdena medför att utblickarna är begränsade åt samtliga väderstreck utom åt söder och Bråviken. Siktlinjerna ut mot Bråviken har stort värde för Kopparbos identitet som ort.

Rekommendationer vid exploatering De äldre delarna av Kopparbo, d.v.s. den agrara bebyggelsen och områdena med sommarvillor, bedöms inte tåla exploatering av mer omfattande slag. Den äldsta agrara bebyggelsen och bebyggelsen från tiden då orten expanderade vid tiden kring förra sekelskiftet stärker den historiska karaktären av orten. Ny bebyggelse ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller proportioner och skala samt att byggnaderna anpassas till de naturliga topografiska variationerna. Det gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I och i anslutning till Kopparbo finns boplatser från stenåldern. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med länsstyrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

En av sommarvillorna på västra sidan av bäckravinen i Kopparbo.

34 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Sommarvillor i sluttningen väster om bäckravinen.

En av sommarvillorna på västra sidan av bäckravinen i Kopparbo. En jordkällare inom Kopparbos äldsta bebyggelse.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 35 KITTELBOKÄRR 1:10 1:15 1:1 2 1:2 1:4 Kittelbokärr FÅGELBRÅTEN

1:2 1:3 KVARSEBO Jättestolen SKARPAN 1:17 5:1 Ü 1:2 STOMMEL- 2 STOMMA 5:3 3:1 1:18 1:14 STOMMEL- 1:1 STOMMA FÄRJKARLS- FÅGEL- VÄSTANÅ 1:8 ÖSTKINDS TORP BRÅTEN HÄRADSALLM 1:1 1:3 1:9

KOLMÅRDEN KOLMÅRDEN 1:3 VÄSTANÅ FYRABERG KOL- 5:4 MÅRDEN 3 1:4 Fotb.pl FÄRJKARLSTORP KVARSEBO ÖSTKINDS Bäringsberget BUBBEKULLA

HÄRADSALLMÄNNING Kvarsebo KOLMÅRDEN Sockenstugan Örnberget KOLMÅRDEN FÄRJKARLS- 1:6 TORP

KOLMÅRDEN BUBBELKULLA Säterslund 1:6 FÄRJ- Granvik KARLSTORP 5:4 5:6 5:9 SÄTER Kvarn- Säter 1:23 KVARSEBO- Fiskehamn Sätersundet 1:1 RASKTÄPPAN 1:22 1:12 3:2 1:6 KVARSEBO KOLMÅRDEN 1:8 1:1 1:4 1:21 1:7 1:30 1:2 3:2 Klumpen 1:4 BUBBEKULLA 5:16 Skans 1:9 KOLMÅRDEN 2 1:14 1:15 1:31 1:25 1:27 1:32

1:11

1:5 1:1 2 S:2 S:1

Bråviken

1:18 1:5 Egnahemsholmen

Versholmen

FÄRJESTADEN

Kvarsebo kyrkoSmKEilNjöÄS Kvarnmiljö, Kristina kapell 3:5 0 187,5 37F5ärjestaden 750 Meter Kvarsebo, Säter siktlinje 1:24 3:6 1:6 1:8 1:25

36 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kvarsebo och Säter

Orten Kvarsebo är belägen invid Kolmårdens förkastningsbranter vid norra Bråviksstranden. Ortens topografi delar upp samhället i en nordlig och en sydlig del. Åt söder återfinns hamn- området där ortens historiska tyngdpunkt återfinns och i norr ligger den yngre kyrkomiljön och åretruntbostäder. Säter är beläget ungefär en kilometer väster om Kvarsebo.

Kvarsebo ligger i Kolmården där omgivningarna präglas av oländig terräng, mossmarker mellan bergsryggarna och djupa skogar. Det isolerade läget har medfört svårigheter i kommunikationer och först 1928 fick Kvarsebo landvägförbindelse med Norrköping. En gammal vägsträckning, kallad Kristinavägen, har troligen varit en del av Eriksgatan där den löpte från Jönåkersbygden ned till Bråviksstranden i Kvarsebo. Området är kuperat och ortens gränser är till stor del definierade av de omgivande branterna. Ett karaktär- starkt element är de branta bergsväggarna som sluttar ned mot samhället österifrån. Ända fram till mitten av 1800-talet var fisket huvudnäringen i Kvarsebo, då jordmånen och den kuperade terrängen inte lämpat sig för varken jord- eller skogsbruk. När ångbåtstrafiken kom igång under slutet av 1800-talet blev Kvarsebo tillgängligt för främst bemedlade norrköpingsbor som skaffade sig storskaliga sommarvillor på orten. Dessa sommarvillor uppfördes i anslutning till hamnområdet i Kvarsebo, vilket delvis sätter karaktär åt ortens södra delar. Säter ligger ca en kilometer väster om Kvarsebo invid Bråvikens starnd. I Säter togs färje läget i bruk år 1959, efter att Kvarsebo varit hamnläget under lång tidsperiod. Sträckan Säter-Skenäs trafikeras än idag av färja. Under början av 1900-talet drevs en mindre såg, Säters såg, på orten. Bebyggelsen i Säter är idag av mindre omfattande slag. Fastigheten Säter etablerades redan under mitten av 1700-talet.

Hamnområdet Vid hamnområdet i söder låg den tidigare kyrkan, ett träkapell som kallades Kristina kapell efter församlingens namn då den bildades år 1620. Idag är platsen markerad med ett trä- kors på en ödekyrkogård i anslutning till hamnen. Invid resterna av kapellet finns ruinerna efter en vattendriven kvarn. Denna plats var ortens äldre samlingspunkt. Såväl kvarn som kapell och brygga syns på 1679 års karta. Prästgården låg enligt kartan en bit nordost om kapellet, i Österkärr. Den nuvarande prästgården i Österkärr uppfördes kring sekelskiftet 1800 i 1½ våning, och är timrad med faluröd locklistpanel och brutet tegeltäckt sadeltak. På 1769 års karta finns

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 37 Sockenstugan i Kvarsebo.

också ett gästgiveri sydost om kapellet. Under historisk tid skeppades spannmål från Vik- bolandet till Kvarsebo för malning i den vattendrivna kvarn som numera är en ruin. Vik- bolandet saknade forsande vatten till kvarndrift och transportleden gick mellan Färjestaden och Kvarsebo. Kommunikationsleden var länge i bruk, ända fram till 1950-talet då färje- läget flyttades till Säter. Därmed avvecklades färjetrafiken till Kvarsebo.

Kyrkomiljön År 1808 uppfördes den nya kyrkan i tidstypisk stil ca 500 meter norr om hamnen, i åsänkan som sluttar ner mot Bråviken. I kyrkomiljön, mitt emot kyrkan, finns sockenstugan som uppfördes kring förra sekelskiftet. Det är en timrad byggnad i två våningar med faluröd lockpanel och tegeltäckt sadeltak. Under en tid under 1800-talet inrymdes här den första skolan, och idag används huset av Kvarsebo hembygdsförening. Kvarsebo f.d. gästgiveri söder om kyrkan har en putsad manbyggnad i två våningar med tidsprägel från 1800-talets mitt. Intill finns stall och ladu gård i putsat tegel, falurött magasin m.m. vilka är i behov av upprustning. Från kyrkomiljön grenar vägnätet ut sig åt norr, öster och väster. Kyrkomiljön gränsar i norr mot villor från 1970–80-talen samt ett bostadsområde med bebyggelse från 1940-talet och framåt. Be- byggelsen är i huvudsak friliggande åretruntbostäder och här finns även Kvarseboskolan som byggdes under slutet av 1950-talet. Skolan är i bruk och ger denna del av samhället en mer livfull karaktär året runt. Direkt söder om kyrkomiljön vidtar bostadsbebyggelse utmed vägen som leder ned mot Bråviken och ortens södra delar. Bebyggelsen utgörs av friliggande villor av blandad karaktär från olika decennier av 1900-talet. Väster om vägen och bostäderna rinner Kvarsebobäcken i en markant ravin ned mot platsen för kvarnen. Den kvarndamm som funnits är numera utfylld och bäcken har nyligen anlagts i meandrande slingor ned till utloppet. Platsen för kvarnen är skyltad och spänger har anlagts över den nydragna sträckningen för bäcken.

38 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun I ortens södra del breder bebyggelsen ut sig utmed kustremsan västerut, och öppnar upp sig mot havet. I anslutning till vattnet finns många av Kvarsebos sommarvillor från förra sekelskiftet tillsammans med mer småskaliga sommarstugor från 1900-talets andra hälft. Bebyggelsen är förhållandevis tät och av blandad karaktär vad gäller ålder, skala och färgsättning. Byggnaderna klättrar upp för bergssidan vilket ger orten ett karakteristiskt uttryck. I den östra delen av strandsträckan finns hamnen och det gamla färjeläget.

Forn- och kulturlämningar Kvarsebo samhälle med omgivningar har rikligt med forn- och kulturlämningar. Vid Kol- mårdens förkastningsbranter finns ett flertal rikskända stenåldersboplatser, bl.a. Säter. Kolmårdsberget är rikt på järn och under medeltiden utvanns järn ur sjö- och myrmalm. I anslutning till Kvarsebo finns flera järnmalmsgruvor som var i bruk under 1800-talet, bland annat Fyraberg. • Flera stenåldersboplatser finns i sluttningarna ned mot vattnet, bland annat i anslutning till bebyggelsen utmed strandremsan. • Inom kyrkomiljön finns en milstolpe. • I anslutning till kyrkomiljön har bland annat en stenyxa upphittats. • Kvarnruinen består av en murad stengrund och är skyltad. • En ödekyrkogård med ett träkors som markerar platsen för Kristina kapell finns invid kvarnruinen.

De första sommarvillorna var ofta storslagna patriciervillor. Bilden visar Hvilan som uppfördes på 1880-talet, när ångbåtstrafiken kommit igång till Kvarsebo.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 39 Bebyggelsens karaktärsdrag Kyrkomiljön och åretruntbostäder Bebyggelsen är samlad i två områden på grund av förkastningsbrantens kraftiga lutning ned mot Bråviken. I ortens norra del, som ligger i ett flackare parti, finns kyrkomiljön med gäst- giveriet. Byggnaderna som tillhör kyrkomiljön ligger väl samlade utmed vägen, men ger ett spatiöst intryck i förhållande till Kvarsebos övriga bebyggelse. Förutom kyrkan är gästgive- riet med tillhörande byggnader ett dominerande inslag. Tätt inpå kyrkomiljön finns villabebyggelse som till största del är åretruntbostäder och här finns även skola och service. Villa- bebyggelse har uppförts i nära anslutning till kyrkan och gästgiveriet vilket har inneburit att den moderna bebyggelsen har inordnats i kyrkomiljön. Kyrkomiljön har på så sätt inte den sakrala framtoning som kan ses i andra kyrkbyar. Integreringen medför att kyrkomiljön in- går i den del av orten som har högt bruksvärde med åretruntbostäder och skolverksamhet.

Hamnområdet med kvarnmiljö och kapell I Kvarsebos södra del finns blandad bebyggelse från slutet av 1800-talet och fram till nutid. Här är läget för hamnen och Kristina kapell, liksom för kvarn och mjölnarstuga från 1600-talet. Bebyggelsen sträcker sig från hamnen och västerut utmed vägen som följer kustremsan. En viss uppdelning kan iakttas där de större, äldre sommarvillorna ligger i hamnens närområde medan byggnader från 1900-talets olika decennier ligger integrerade i denna del men dominerar ju längre västerut orten sträcker sig. Bebyggelsen i Kvarsebos södra del har, trots de större sommarvillorna, över lag en småskalig karaktär med tät atmosfär. Bostadshusen som dels är åretruntbostäder, dels sommarbostäder, är anpassade efter den naturliga topografin och ”klättrar” uppför den branta sluttningen och ger orten en särpräglad karaktär med oregelbundna tomtindelningar. Det kustnära läget ger denna del av Kvarsebo karaktär av villabadort.

Bebyggelsens särdrag, äldre bostäder

Tak Sadeltak med täckning av tegel. Fasadbeklädnad Liggande och stående spontad panel. Puts förekommer också. Fönster Varierande. Vanligtvis fönster med två-tre lufter och spröjs. Färgsättning Varierande. Röd slamfärg eller ljus fasadkulör. Övrigt Äldre villor har ofta framträdande ”punschverandor” med tätspröjsade fönster

Bebyggelsens särdrag, yngre bostäder

Tak Sadeltak med varierande täckning av tegel eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Varierad fasadbeklädnad – stående locklistpanel, tegel och puts. Fönster Varierat antal lufter. Färgsättning Varierande. Röd slamfärg samt gula och ljusa kulörer.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak med tegel eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel. Färgsättning Varierande färgsättning. Skala Låg skala.

40 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Kvarsebos södra delar omfattas av särskilda hushållningsbestämmelser enligt Miljöbalken 4:4, högexploaterad skärgård. Kvarsebo kyrkomiljö utgör även ett regionalt intresse område för kulturmiljövården, K 131. Kvarsebo med omgivningar utgör ett särpräglat karaktärslandskap och innehåller en mängd kulturmiljöer. Ortens historiska centrum har förskjutits från hamn-, kvarn-, gäst- giveri- och kapellområdet i söder till dagens kyrkomiljö och gästgiveri i norr. Kyrkomiljöns geografiska läge sammanfaller med området för gården Kvarsebo enligt 1679 års karta. Kyrkomiljön har ett högt upplevelse-, kunskaps- och bruksvärde. Bebyggelsen är grupperad i vägkorsningen och utmed vägen västerut. De kulturhistoriska värdena i södra delen av Kvarsebo finns i området kring hamnen där de första sommarvillorna uppfördes under slutet av 1800-talet. De påkostade villorna vittnar om den tid då ångbåtstrafiken gjorde det möjligt för bättre bemedlade att ta sig över Bråviken till Kolmårdsbranten för att låta uppföra sommarbostäder. De stora villorna kom senare att användas som barnkolonier och semesterhem för arbetande kvinnor. Idag är flertalet av villorna privatägda bostäder. Den äldre bebyggelsemiljön har ett högt kunskaps- och upplevelsevärde. Då bebyggelsen i Kvarsebos södra del har karaktär av sommar- bostäder bedöms bruksvärdet vara som högst under sommarhalvåret. Siktlinjerna ut mot Bråviken från kuststräckan har stort värde för Kvarsebos och Säters identitet som ort.

Rekommendationer vid exploatering Bebyggelsen i Kvarsebos kyrkomiljö bör inte förtätas ytterligare då den redan är kring- gärdad av villabebyggelse. Det obebyggda utrymmet mellan kyrka, sockenstuga och gäst- giveri bör behållas eftersom de stärker den historiska karaktären av orten. I övrigt kan orten tåla nya bostadshus som avsätter årsringar från 2000-talet i anslutning till befintlig villa- och bostadsbebyggelse. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till de lokala byggnadstraditionerna vad gäller proportioner, skala samt placering av tomt och byggnad. Detta gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. Det är också av stor vikt att byggnaderna anpassas till markens topografiska variationer. I och i anslutning till Kvarsebo finns boplatser från stenåldern. I Säter finns en rikskänd gropkeramisk boplats som haft stor betydelse för forskningen. I denna fornlämningstäta miljö är det viktigt att samråd sker med länsstyrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kultur- miljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns ändak , registrerade fornlämningar.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 41 1:1 2 Ü 1:7

SIMONSTORP Fotbollsplan SIMONSTORP

Skjutbana

1:9 1:81 1:82

1:90 1:10 1:92 1:99 1:124 1:87 1:98 1:93 Reningsverk 1:16 1:95 1:103 1:139 1:135 1:751:76 1:43 1:18 1:17 1:113 1:77

1:20 1:53 1:144 1:143 1:121 1:145 1:63 1:3 Näset 1:54 1:2 1:60 1:80 Sikargården 1:58 1:133 1:83 1:70 1:57 1:62 Jägarbo 1:73 1:71 1:141 1:74 2:1 1:117 Kalkudden 1:69 1:116 1:13 1:22 1:14

1:1371:130 1:132 1:44 2:4 Skyttebo 1:4 1:84 Simonstorp 1:125 1:2 Badplats 1:49 2:2 2:3 1:5 1:48 1:142

Bolen 1:52 1:50

1:46 Bolviken Bolen BOGESTAD 1:41

1:34

1:2 1:6

BOGESTAD Mygg- holmen

Simonstorps kyrkomiljö 0 125 Kju2s5h0olmen 500 Meter Simonstorps stationssamhälle MYCKELMOSSA

42 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Simonstorp

Simonstorp är en ort som är uppdelad i två kulturhistoriskt sett olika karaktärer – kyrkomiljön och stationssamhället. Både järnvägen och riksväg 55 skär genom orten och är starkt barriär- skapande mellan kyrkomiljön på östra sidan och stationssamhället på västra sidan.

Simonstorps socken bildades under 1600-talet som en utbrytning ur Kvillinge socken, men namnet har 1400-talsbelägg. Orten ligger i den del av Kolmården som utgör en gränstrakt mellan Östergötland och Södermanland. Trakten har historiskt sett varit en utpräglad glesbygd dominerad av ensamgårdar. Huvuddelen av befolkningen arbetade inom skogsbruket, där kolning varit en viktig näring. En annan stor arbetsgivare var Rodga säteri, cirka en halvmil år sydväst, som 1677 startade vad som kom att bli ett av landets största segelduks- och buldansväverier som levererade segelduk till svenska flottan. Verksamheten upphörde kring 1850. Simonstorp bestod av ett enda kronohemman på den äldsta kartan 1650, och på 1716 års karta kan utläsas att hemmanet låg på allmänningen, och fungerade som gästgivare- gård. Ett kapell finns markerat på kartan. Kapellet, S:t Pers kapell, uppfördes 1650, på grund av den långa vägen till Kvillinge kyrka. Även 1735 års sockenkarta visar Gästgivare gården med ”St Peters-, eller Simonstorps capell”, bro över landsvägen, milstolpe samt en kvarn i vattendraget. Den milstolpe som syns på 1735 års karta står invid landsvägen längre söderut än den milstolpe vi ser i dag.

Kyrkomiljön Orten har efter hand kommit att delas i två kulturhistoriskt sett olika karaktärer – kyrko- miljön och stationssamhället. Både järnvägen och riksväg 55 skär genom orten och är starkt barriärskapande mellan kyrkomiljön på östra sidan och stationssamhället på västra sidan. Kyrkomiljön är belägen utmed den gamla vägsträckningen mellan Norrköping och Katrineholm, på östra sidan om nuvarande riksväg 55. Kyrkan, som uppfördes som S:t Pers kapell, är en av länets få bevarade äldre träkyrkor. Kapellet bestod från början endast av ett timrat långhus som senare har byggts till. I anslutning till kyrkan finns en tiondebod och ett kyrkstall som tillsammans bildar en ålderdomlig kyrkomiljö med kulturhistoriskt värde. Kyrkstallar, som förr var mycket vanliga, är idag en mycket sällsynt byggnadskategori som vittnar om en tid då det var kyrkplikt och om den långa väg som många hade till kyrkan. I anslutning till kyrkan har det funnits en sockenstuga som inrymt även fattig- stuga och skollokal under 1800-talet. År 1844 uppfördes även en lärarbostad invid kyrkan. Dessa hus är rivna, men ett nytt hus uppfördes under 1920-talet som användes som ålder-

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 43 På östra sidan av väg 55 och järnvägen finns Simonstorps kyrkomiljö och det f.d. gästgiveriet. domshem. Idag är huset tillbyggt och används som bostadshus. Från kyrkan leder en allé norrut till det f.d. gästgiveriet vars huvudbyggnad och flyglar är faluröda envåningshus som troligen är uppförda under 1700-talet. Den södra flygeln har inrymt en krog. Till gården hör även brygghus och ladugård. Gästgivaregården ligger på en kulle mellan sjön Fläten och Simonstorps samhälle. Den gamla vägsträckningen ledde förbi kyrkan och kyrkstallet, över gästgiveriets gårdsplan och vidare norrut genom Kolmårdskogarna.

Stationssamhället År 1866 invigdes Östra Stambanans del mellan Katrineholm och Norrköping. Vid järn- vägsstationen, på västra sidan av spåren, kom Simonstorps stationssamhälle att växa fram med prästgård, skola och pensionärshem. En stor del av bebyggelsen i samhället uppfördes under slutet av 1800- talet och början av 1900-talet vilket satt sin prägel på den västra delen av Simonstorp. Bebyggelsen i Simonstorps stationssamhälle består av friliggande villor av skiftande storlek och ålder, enstaka äldre rödfärgade enfamiljshus och f.d. skogs- vaktarboställen från tiden före järnvägens tillkomst. Stationssamhället är långsträckt i nord-sydlig riktning, och längst i söder utmed en landremsa mellan järnvägen och sjön Bolen finns en samling bostäder som uppfördes under andra världskriget som evakueringsbostäder. Ett par av dem nyttjas idag som fritidshus medan övriga har genomgått ombyggnader till bostäder. Här finns även nykter- hetslogen Trettondagsstjärnans hus från 1910. Mitt i samhället finns ett flertal bostäder som uppfördes omkring år 1940. Ett flerbostadshus uppfört i 2½ våning finns centralt i Simonstorp. En del av de friliggande villorna har uppförts under senare tid vilket medfört att bebyggelsen har avsatt årsringar från 1800-talets slut fram till nutid. Det äldre stationshuset revs år 1965, och en senare uppförd vänthall är också borta. På platsen för det tidigare stationsläget finns idag en stor magasinsbyggnad.

44 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Ett flerbostadshus i Simonstorps stationssamhälle.

En av samhällets äldsta byggnader är ”Kolfatarestugan” vars namn anknyter till Si- monstorps viktigaste näring under historisk tid då huvuddelen av befolkningen arbetade inom skogsbruket. I trakterna runt Simonstorp framställdes stora mängder träkol som fraktades till orten via en linbana. Även en del av gatunamnen anknyter till denna tid, t.ex. Linbanevägen och Träkolsvägen.

Forn- och kulturlämningar De kända kulturlämningarna i Simonstorp är jämförelsevis sentida och utgörs av torpläm- ningar, kolningsanläggningar och milstolpar. • Söder om kyrkan finns en milstolpe utmed den gamla landsvägen som ledde fram till, och förbi, gästgivaregården. • Gästgiveriet med tillhörande byggnader. • Kyrkomiljön med kyrkstall och tiondebod.

Bebyggelsens karaktärsdrag Simonstorps bebyggelse är uppdelad i två delar där järnvägens tillkomst har haft en avgö- rande betydelse. Järnvägen tillsammans med riksväg 55 utgör ett starkt barriärskapande element på orten i nordsydlig riktning. Även bebyggelsen har en nordsydlig utbredning på både östra och den västra sidan.

Kyrkomiljön Den östra delen av Simonstorp består av kyrkomiljön. Kyrkan utgör tillsammans med bygg naderna med tidigare skolanknytning, ålderdomshemmet och övriga gårdar en samlad, ålder- domlig kyrkomiljö. Gästgiveriet ingår i miljön och minner om den tid då resande på vägar

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 45 skulle erbjudas mat och inkvartering samt möjlighet att byta häst. Detta var reglerat i Gäst- giveristadgan som har sina rötter i Alsnö stadga år 1279, och avskaffades så sent som 1933. Bebyggelsen är i huvudsak från 1800-talet och 1900-talets första hälft och uppförd i traditionell stil med rödfärgade fasader. Den äldre strukturen är tydlig med milstolpe (dock ej på ursprunglig plats) invid den äldre landsvägen som leder förbi kyrkan med kyrkstall och tiondebod, och fram till gästgiveriet med sina äldre byggnader och visthus- bodar. Närheten till sjön Fläten är påtaglig vid gästgivaregården.

Stationssamhället Stationssamhället, väster om kyrkomiljön, är mycket långsträckt i sin utbredning. Bebyg- gelsen från 1800-talets slut fram till idag bildar årsringar från olika decennier och är tydligt avläsbar. Byggnaderna varierar även i skala – från mindre stugor, över villor i olika utföranden till flerbostadshus. Bebyggelsen har på så sätt både agrar- och urban karaktär. Samhället utgörs främst av åretruntbostäder och är en levande ort med högt bruksvärde. Stationssamhället gränsar i söder mot sjön Bolen, i öster mot riksvägen/järnvägen samt i väster och norr mot kuperad skogsmark. De översiktliga karaktärsdragen i Simonstorp kan sammanfattas enligt följande:

Bebyggelsens särdrag, bostäder i anslutning till kyrkomiljön

Tak Brutet tak eller sadeltak med täckning av tegel. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel. Fönster Fönster med två lufter och spröjs. Färgsättning Röd slamfärg.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i anslutning till kyrkomiljön

Tak Sadeltak med täckning av tegel. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel eller timmer. Färgsättning Röd slamfärg. Skala Låg skala.

Bebyggelsens särdrag, bostäder i stationssamhället

Tak Sadeltak dominerar med täckning av betongpannor. Fasadbeklädnad Varierande, tegel, stående locklistpanel eller liggande spontpanel. Fönster Varierande, fönster med två lufter utan spröjs dominerar. Färgsättning Varierande, övervägande rött, gult, vitt och grått.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i stationssamhället

Tak Sadeltak dominerar, täckning varierar. Fasadbeklädnad Varierande. Färgsättning Varierande. Skala Låg skala.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Simonstorps kyrkomiljö utgör ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården i Öster- götland, K 41. Kyrkan, tiondeboden och kyrkstallet utgör en ålderdomlig kyrkomiljö som är kulturhistoriskt värdefull. Kyrkstallar utgör idag en ovanlig byggnadskategori i Öster-

46 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun götland, eftersom de flesta är rivna. I kyrkomiljön ingår även det f.d. gästgiveriet med äldre faluröd bebyggelse norr om kyrkan. Miljön har högt kunskaps- och upplevelsevärde, men också högt bruksvärde då bostadshusen är bebodda. Kyrkomiljön bedöms vara känslig för etablering av sammanhållen bebyggelse. Stationssamhället med bebyggelse från 1800-talets slut fram till nutid har avsatt års- ringar som är tydligt avläsbara. Byggnaderna varierar i utförande och skala, och har dels agrar, dels urban karaktär. Simonstorps stationssamhälle bedöms tåla etablering av bostäder i anslutning till befintlig bebyggelse.

Rekommendationer vid exploatering Simonstorps kyrkomiljö utgör en sammanhållen kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och bedöms inte tåla exploatering av mer omfattande slag. Däremot kan det i anslutning till Simonstorps stationssamhälles befintliga villabebyggelse i viss mån ske etablering av ny bostadsbebyggelse som avsätter årsringar från vår nutid. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller skala och proportioner samt att byggnaderna anpassas till de naturliga topografiska variationerna. Det gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

Simonstorps träkyrka med tiondeboden i bakgrunden.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 47 SkjutÜbana

1:9 1:81

1:90 1:10 1:92 1:99 1:124 1:87 1:98 1:93 Reningsverk 1:16 1:95 1:103 1:139 1:135 1:751:76 1:43 1:18 1:17 1:113 1:77

1:20 1:53 1:144 1:143 1:121 1:145 1:63 1:3 1:54 1:2 1:60 1:80 Sikargården 1:58 1:133 1:83 1:70 1:57 1:62 Jägarbo 1:73 1:71 1:141 1:74 2:1 1:117 Kalkudden 1:69 1:116 1:13 1:22 1:14

1:1371:130 1:132 1:44 2:4 Skyttebo 1:4 1:84 1:125 1:2 Badplats 1:49 2:2 2:3 1:5 1:48

Bolen 1:52 1:50

1:46 Bolviken Bolen BOGESTAD 1:41

1:34

1:2 1:6

BOGESTAD Mygg- holmen

Kjusholmen

L MYCKELMOSSA å n g b e Björnmossen rg s v ik e n

Simonstorp Bolen 0 125 250 500 Meter Simonstorp siktlinje

48 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Simonstorp LIS/Bolen

Utmed Bolens norra strand, väster om Simonstorps stationssamhälle, leder Rodgavägen. Utmed Rodgavägen finns gles och småskalig bebyggelse invid Bolens strand. Norr om vägen och Bolen stiger marknivåerna och skogsmark vidtar med inslag av kärr och berg.

Området i anslutning till Bolens norra strand utgörs till största del av skogsmark som saknar bebyggelse. Den befintliga bebyggelsen är belägen utmed Rodgavägen och är gles och små- skalig. Marken har här endast en lätt lutning ned mot Bolen, medan marknivåerna stiger norr där om och skogsmarken kompletteras av berg och kärrmarker. Den bergiga skogsbygden är påtaglig och ansluter direkt inpå bebyggelsen och Rodgavägen. Utmed Rodgavägen längst i öster ligger en skolbyggnad från 1900-talets första hälft. Byggnaden, som ligger i nära anslutning till sjön, nyttjas idag som förskola. Skolan ligger i stationssamhällets sydligaste del och i anslutning till skolbyggnaden finns enstaka sentida villor och församlingshem. Tätortens bebyggelse sträcker sig inte längre västerut, utan utbred ningen upphör och en lantlig karaktär vidtar utmed Rodgavägen. På södra sidan av Rodgavägen finns en äldre gårdsbebyggelse, Brahus, med ombyggd mangårdsbyggnad och ekonomibyggnader. Mitt emot på norra sidan av vägen finns en torplämning, Skyttebo, och här finns ännu en visthusbod kvar uppförd i liggande timmer. I detta område finns även en tjärdal, som vittnar om historisk tjärutvinning. På Rodgavägens södra sida finns även ett mindre fritidshus från mitten av 1900-talet. På Rodgavägens norra sida finns en samling mindre byggnader varav en del är uppförda under första halvan av 1900-talet medan andra är från senare tid.

Forn- och kulturlämningar I skogstrakterna kring Simonstorp var skogsbruket en dominerande näring under historisk tid. De kända forn- och kulturlämningarna kring Simonstorp utgörs till stor del just av torplämningar och lämningar efter skogsbruksnäringarna. Området invid Bolen är på så sätt representativt för kulturmiljöer i skogsbygden i norra delen av kommunen. • Bebyggelselämningarna vid Skyttebo utgörs av två husgrunder och brukningsytor. Visthusboden finns ännu kvar, uppförd i timmer. Bebyggelselämningarna, som är registrerade i FMIS, härrör från tiden då Skyttebo var ett skogvaktarboställe. • Strax väster om byggnadslämningarna finns en tjärdal som lokaliserats vid inventeringar utförda inom projektet Skog och historia.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 49 Brahus är en äldre gårdsbebyggelse med ombyggd mangårdsbyggnad och ekonomibyggnader intill Bolens strand.

Bebyggelsens karaktärsdrag Bebyggelsen utmed Rodgavägen invid Bolens strand är begränsad, gles och av småskalig karaktär. I norr och väster ansluter vidsträckta skogsområden. Den äldre 1800-talsbebyggelsen utgörs av Brahus medan övriga byggnader har tillkommit vid olika tillfällen under 1900-talet. Trots närheten till Simonstorps stationssamhälle har bebyggelsen utmed Rodga vägen lantlig karaktär. Bruksvärdet är begränsat då lägergården och fritidshuset inte nyttjas permanent. Endast Brahus är åretruntbostad och i bruk med hästhållning, där området vid Skyttebo nyttjas som hagmark.

Bebyggelsens särdrag Trots att bebyggelsen invid Bolen är mycket begränsad till antal kan vissa särdrag urskiljas.

Bebyggelsens särdrag, bostäder

Tak Sadeltak med täckning av plåt. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel, liggande spåntpanel. Fönster Fönster med två lufter och spröjs. Färgsättning Röd slamfärg.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak med täckning av tegel, plåt. Fasadbeklädnad Stående brädor eller timmer. Färgsättning Röd slamfärg. Skala Låg skala.

50 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Området i anslutning till Bolens norra strand är en del av Kolmårdskogarna. I skogstrakterna kring Simonstorp var skogsbruket med kolning och tjärframställning dominerande näringar under historisk tid. Området invid Bolen är på så sätt representativt för kultur- miljöer i skogsbygden kring Simonstorp med f.d. skogsvaktarboställe och en tjärdal. Den befintliga bebyggda miljön är av småskalig karaktär samt begränsad till antal och utbredning. Bebyggelsen ligger utmed Rodgavägen som leder utmed Bolens norra strand vilket ger en lokal öst-västlig riktning i området. Skogsvegetationen och höjderna medför att siktlinjerna är korta och begränsade. I denna miljö är det sjönära läget och utblickarna över sjön Bolen av stor vikt för områdets upplevelsevärde, och ger landområdet karaktär.

Rekommendationer vid exploatering Kulturlandskapet invid Bolens norra strand kan tåla ny bostadsbebyggelse, dock med hän- syn till den rådande småskaliga karaktären och till den naturliga topografin. Det är viktigt att anpassning sker till landskapstypens struktur och med hänsyn till andra värden som området besitter. Den delvis omformulerade Kulturmiljölagen innebär i stora drag att lämningar från år 1850 eller äldre utgör fornlämning. I området är torplämningens och tjärdalens ålder okänd varför samråd med länsstyrelsen bör ske på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade forn- lämningar.

Bebyggelselämningar vid Skyttebo.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 51 Ü

9:1 4 7:1

KONUNGSUND Hagberget

KONUNGSUND 8:1 2 14:1 5:25:3 10:1 8:3 1:4 11:1 10:1 2 9:1

Krongården S:1 8:4 2:4

8:1

9:1 3 Myrbacken

6:2 Eklund

6:1

8:1 SVENSKSUND 3

KONUNGSUND

5:1

15:2

15:1 Haga- Fjuks gamla tomt 11:1 5:3 2 5:2 KONUNGSUNDS- 7:1 10:3 VÄSBY 6:1 13:1 11:1 2 5:1

12:1

12:1 2 13:2 13:3 11:2

11:1 2:5 3 13:1 Gärdet

KONUNGSUNDS-VÄSBY Konungsunds kyrkomiljö 0 125 250 500 Meter Konungsunds historiska by 11:3

52 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Slättbygden

Konungsund

Konungssund ligger i det omväxlande sprickdalslandskap som karaktäriserar östra Östergöt- lands odlingsbygd. Orten är ett historiskt sockencentrum med kyrka, prästgård, f.d. klockarebostad och skola. En kilometer nordväst om kyrkomiljön, norr om Arkösundsvägen, ligger Konungsunds historiska by.

Sockennamnet Konungsund har medeltida belägg och nämns i skrift från 1334. Det historiska sockencentret med kyrkan i centrum ligger på krönet av en moränrygg i den forn- lämningstäta omgivningen. Konungsund har varit, och är, uppdelad i en kyrkomiljö och en by. Inom Konungsunds kyrkomiljö fanns, enligt 1650 års karta, kyrkan och prästgården. Senare uppfördes Klockarebostället norr om kyrkan. Dagens kyrka är uppförd 1801–1802, och ersatte då den gamla kyrkan från 1200-talet. De två runstenar som idag står på kyrko gården har sannolikt varit infogade i den medeltida kyrkan. Den f d prästgården, med sin samlade gårdsbebyggelse, ligger söder om kyrkan. Prästgårdens manbyggnad är uppförd under 1760–80 eller omkring 1825, enligt olika uppgifter. Intill ligger två flygelbyggnader och söder om övriga byggnader ligger ekonomibyggnaderna. På platsen för den tidigare Klockaregården, på en höjd norr om kyrkan, byggdes den f.d. skolan cirka 1880. Huset, på vars fasad står ”Klockaregården”, kom senare att användas som församlingshem. Invid byggnaden finns även en villa från 1970-talet. Enligt Häradskartan från 1868–1877 låg den tidigare skolbyggnaden, tillsammans med ett par backstugor, på östra sidan om landsvägen i höjd med prästgården. Något längre åt öster ligger även den övergivna tomten efter gården Fjuk. I Konungsunds historiska by, på norra sidan av Arkösundsvägen, fanns fem hemman samlade enligt kartan från mitten av 1600-talet och även vid storskiftet år 1761. Ett av hemmanen var gästgivaregård, ett annat ett hovslagarboställe. Laga skiftet genomfördes inte förrän 1938–1940, då prästgårdsjorden avskildes från byn. Med början från 1950-talet brukas hela byns mark under en gård, Konungsunds gård, som ligger vid vägkorsningen mellan Arkösundsvägen och vägen mot Kuddby. Under 1900-talets andra hälft har bebyggelsen förtätats kring gården.

Forn- och kulturlämningar Orten är belägen i en del av Vikbolandet som varit av central karaktär under yngre järnålder och tidig medeltid vilket tar sig uttryck i de många gravfält och bytomter som finns i trakten. I Konungsund möttes vatten- och landvägar under historisk tid. Vid Vadsbäckens mynning i Bråviken ligger fastigheten Svensksund, strax invid Konungsunds historiska by.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 53 Sundet vid Vadbäcksmynningen har ursprungligen haft namnet Svinesund. En båtförbin- delse mellan Konungsund/Svinesund och Svituna på norra Bråviksstranden anses vara den led som förband Vikbolandet med landsvägen mot Södermanland. Av landsvägar hade vägen från Norrköping förbi Konungsund till Östra Husby stor betydelse under historisk tid. • I anslutning till Konungsunds historiska by finns tre gravfält från järnåldern. • Två runstenar finns resta på kyrkogården i Konungsund, vilka sannolikt har varit inmurade i den äldre kyrkan. • I kyrkomiljöns närhet finns gravar, gravfält och stensträngssystem från järnåldern. • Öster om kyrkomiljön finns Fjuks gamla tomt, vars namn är skriftligt belagt sedan år 1535. Bebyggelsens karaktärsdrag I det historiska sockencentret, dvs. kyrkomiljön med kyrkan, prästgården och skolan, ligger byggnaderna på rad, samlade på en långsmal höjd som följer landsvägen mot Kuddby. Den agrara bebyggelsen norr om kyrkomiljön har genomgått förändringar, och karak- täriseras idag av en blandad bebyggelse med moderna inslag.

Bebyggelsens särdrag, bostäder

Tak Varierande. Brutna takfall och sadeltak dominerar. Täckning av tegel eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Varierande, puts förekommer men stående locklistpanel dominerar. Fönster Fönster med två lufter dominerar, med spröjs. Färgsättning Varierande. Röd slamfärg alternativt ljusa kulörer grå, vit och gul.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak klädda med tegel, plåt eller eternit. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel. Färgsättning Röd slamfärg eller brutet vitt.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Konungsund kyrkomiljö utgör ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, K 91. De i dag bevarade kulturhistoriska värdena och upplevelsevärdet är framför allt koncent- rerade till det historiska sockencentrat kring kyrkomiljön. Konungsunds kyrka tillsammans med prästgården och skolan är tydligt exempel på ett välbevarat sockencentrum med högt kunskaps- och upplevelsevärde. I Konungsunds historiska by, norr om kyrkomiljön har bostadshusen genomgått yttre förändringar över tid, medan ekonomibyggnaderna är i traditionell stil. Byn har högt bruksvärde men även stort kunskapsvärde.

Rekommendationer vid exploatering Kyrkomiljön är mycket känslig för exploatering, och bedöms inte tåla exploatering av mer omfattande slag. Däremot kan det i anslutning till befintlig bebyggelse i den historiska byn ske etablering av bostadsbebyggelse i viss mån. Hänsyn bör dock tas till de befintliga ekonomibyggnaderna som ger byn mycket av sin karaktär. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller skala och proportioner samt att byggnaderna anpassas till de naturliga topografiska variationerna. Tomtstruktur och placering av byggnaderna bör ske med de

54 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Den f.d. prästgården i Konungsund med sin samlade gårdsbebyggelse ligger söder om kyrkan.

Ekonomibyggnaderna i Konungsunds historiska by är karaktärsskapande. historiska strukturerna och landskapets skala i åtanke. Det gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 55 1:5 Tägneby

1:15 3:1

1:1 Ü

Såg 2:6 Blackstad

S:2 Gnedby Fridhem 4:6 2:2 5:1

3:1 2 3:1 BLACKSTAD 3 GNEDBY 1:1 S:1 2:4 3:2 2 3:1 3 4 4:1 3:4 FISKEBERGA 3:3 KUDDBY-VALLBY 2:14 BLACKSTAD 1:9 8:1 2:12 BLACKSTAD 9:1 1:10 2:18 Idala 2:4

2:3 2:7 Kuddby 1:5 Vallby 1:14 Fornborg 7:4 7:2 1:5 1:6 1:4 Fiskeberga 7:1KUDDBY 7:5 KUDDBY-VALLBY 1:6 1:7 1:13 Ishockeyrink 3:2 1:2 1:111:10 1:1 1:12 1:9

FISKEBERGA 1:2 2

3:2 4:4

GISSELÖ

KUDDBY- BJÄRSTAD

UNNERSTAD

4:6 3:1 KUDDBY-INGELSTAD 4:7 4:5 3:4 3:5

Östergården 6:5 Gisselö Kuddby kyrkomiljö 6:4 1:2

Kuddby stationsom5:1råde 0 125 250 500 Meter Kuddby siktlinje Ingelstad 6:2

56 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kuddby

Kuddby ligger på Vikbolandet och omges av småkuperad slättbygd där jordbruket har utgjort den dominerande näringen under mycket lång tid. Kyrkan är placerad på en markant höjd och i anslutning finns det forna sockencentret. Strax norr om kyrkomiljön finns en begränsad bebyggelse som etablerades när Vikbolandsbanan stod klar under 1890-talet.

Kuddby utgörs dels av den äldre kyrkomiljön med kyrkan och det intilliggande sockencentret, dels av den bebyggelse som etablerades i anslutning till järnvägstationen vid förra sekelskiftet. Kuddbys kyrka är placerad på en markant höjd som omges av flack uppodlad slätt. Kyrkan är uppförd 1828 i empirstil och alléer leder upp till kyrkan såväl från väster som öster. Den äldsta kända kyrkan var en stenkyrka uppförd under medeltiden på samma plats som den nuvarande. Två runstenar står resta på kyrkogården, och ytterligare ett fragment av en runsten finns vid kyrkan. Kuddby socken hyser ett rikt förgrenat vägnät och Kuddby är något av en knutpunkt på Vikbolandet. I nära anslutning till kyrkan möts flera vägar bland annat de som leder mot Söderköping, Östra Husby och Konungsund. När Vikbolandsbanan stod klar upp- fördes en järnvägsstation år 1895 i Kuddby. Järnvägen följde utmed landsvägen mot Östra Husby och stationsbyggnaden uppfördes norr om kyrkbyn, i det som benämns Idala.

Kyrkomiljön Öster om kyrkan finns det forna sockencentret med ett f.d. sockenmagasin, tre generationers skolbyggnader samt lärarbostäder. Byggnaderna ligger väl samlade och bildar en enhet som avgränsas av den omgivande åkermarken. Sockenmagasinet är från år 1826 och upp- fört i 2½ våningar med spritputsade fasader avfärgade i gult och sadeltak täckt med enkupigt tegel. I slutet av 1800-talet byggdes det om till ålderdomshem och är numera Björkekinds hembygdsmuseum. Byggnaden har än idag bevarat sin historiska prägel. Invid sockenmagasinet uppfördes den äldsta kyrkskolan år 1853. Byggnaden intar en dominerande plats i miljön och är uppförd i 1½ våning med frontespis. Fasaderna är spritputsade, avfärgade i gult under med sadeltak som idag är täckt av svart, falsad plåt. Ytter- ligare en skolbyggnad tillkom år 1895. Byggnaden har fasader av faluröd locklistpanel, vita snickerier och tegeltäckt sadeltak. Sedan 1996 används byggnaden som församlingshem. På 1950-talet uppfördes en ny skolbyggnad, en tidstypisk länga i gult tegel och tegel- täckt sadeltak. Till denna hör två lärarbostäder från samma tid, uppförda invid skolan. De två byggnaderna är låga envåningshus med putsade fasader, dels i gult, dels i grön nyans. Båda byggnaderna har sadeltak med täckning dels av tegel, dels svart plåt.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 57 Sockenmagasinet i Kuddby är en karakteristisk byggnad med orörd prägel.

Stationsområdet När Vikbolandsbanan stod klar uppfördes en järnvägsstation strax norr om kyrkomiljön, utmed vägen mot Östra Husby. Ingen bebyggelse fanns innan järnvägslinjen drogs fram, enligt Häradsekonomiska kartan som upprättades 1868–77. I och med att järnvägsstationen uppfördes, etablerades även annan bebyggelse i området Idala, så som godsmagasin och andra byggnader som tillhörde järnvägstransporterna. Här kom postkontoret att uppföras, liksom en speceriaffär under början av 1900-talet. Byggnaderna som tillhörde järnvägstra- fiken är idag till övervägande del borta, medan affären och postkontoret är ombyggda till bostäder. De rödfärgade byggnaderna med stående panel är uppförda i 1½ våning och den f.d. affären ger ett dominerande intryck med sin storlek. I Idala finns inslag av bostadshus från slutet av 1900-talet, även det med stående rödfärgad panel men uppfört i en våning. Byggnaderna är uppförda under sadeltak med täckning av svart plåt eller mörka betongpannor. Även utmed järnvägens sträckning norrut mot Konungsund etablerades bostadsbebyggelse med början under tiden kring förra sekelskiftet. Bebyggelsen är väl samlad och utgörs i huvudsak av friliggande villor med varierande uttryck. Här finns äldre byggnader upp- förda i 1½-våning med rödfärgad locklistpanel under brutna tak, men även sentida bostadshus i en våning med gråfärgad panel under sadeltal.

Forn- och kulturlämningar

Fornlämningsmiljön i trakten kring Kuddby har en allsidig sammansättning och visar en lång och kontinuerlig bebyggelse i området, åtminstone sedan bronsålder. Närmast unikt är Skambygravfältet som ligger ca tre kilometer sydost om Kuddby. På gravfältet finns skeppsformade stensättningar med djupa svackor efter gravkammare i mittpartierna.

58 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun I Kuddby finns flera fornlämningar väster om kyrkbyn. • Ett stort gravfält från yngre järnålder ligger vid Viludden. • Invid gravfältet finns en fornborg vid Skarphagen. • I ett av vägskälen står en milstolpe.

Bebyggelsens karaktärsdrag Kyrkomiljön Bebyggelsen i kyrkomiljön har en tydligt historisk prägel där de olika byggnaderna vittnar om hur betydelsefull social funktion ett sockencentrum hade, med skolundervisning och som samlingsplats. Bebyggelsens årsringar är tydligt läsbara, i synnerhet de tre generatio- nernas skolbyggnader. I kyrkomiljön har endast ett fåtal mindre byggnader, tillhörande den yngsta skolan, uppförts efter 1950-talet. De oregelbundet placerade byggnaderna bildar en väl samlad bebyggelse med tät atmosfär.

Stationsområdet Den bebyggelse som etablerades i anslutning till järnvägen, norr om kyrkomiljön, är varierad vad gäller proportioner, skala och färgsättning. Delar av bebyggelsen utgörs av rödfärgade byggnader i traditionellt utförande från 1900-talets början. Här finns även byggnader som uppförts under andra halvan av 1900-talet, men även sentida bostäder. Av järnvägsmiljön återstår endast ett godsmagasin.

Norr om Kuddby etablerades bebyggelse i samband med att järnvägsstationen uppfördes under 1890-talet.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 59 Bebyggelsens särdrag, kyrkomiljön

Tak Sadeltak med täckning av enkupigt tegel eller falsad plåt. 1950-talsbebyggelsen; sadeltak med täckning av tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Spritputs, locklistpanel. 1950-talsbebyggelsen; puts, tegel. Fönster Spröjsade fönster med två lufter. 1950-talsbebyggelsen; 1–2 lufter utan spröjs. Färgsättning Ljusgul kulör, röd slamfärg. Övrigt Sockenmagasinet har grönfärgade snickerier.

Bebyggelsens särdrag, yngre bostäder vid stationsområdet

Tak Sadeltak, brutna tak. Fasadbeklädnad Locklistpanel, liggande spontpanel, fasadtegel. Fönster Fönster utan spröjs, en–två lufter dominerar. Färgsättning Röd slamfärg, röda, vita, grå kulörer.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadel- och pulpettak med täckning av plåt eller tegel. Fasadbeklädnad Locklistpanel, spontad panel. Färgsättning Röd slamfärg, ljusgula, grå kulörer. Skala Låg.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Kuddby kyrkomiljö utgör ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, K 81. Kyrkan utgör tillsammans med det f.d. sockenmagasinet, som därefter fungerade som ålderdoms- hem, och äldre skolbyggnader en kulturhistoriskt värdefull kyrkomiljö som vittnar om platsens tidigare betydelse som sockencentrum. Kyrkans karakteristiska placering i krön- läge bidrar till upplevelsen av kyrkomiljön. Under historisk tid hade sockencentra en mycket viktig roll. Där samlades man till sockenstämma och andra sammankomster. I sockencentret skedde även den första skol- undervisningen. De äldsta skolhusen som byggdes sedan 1842 års folkskolestadga tillkommit har i stor utsträckning försvunnit eller byggts om. De få skolbyggnader från 1800-talets mitt som ännu finns kvar tillmäts stort värde som monument över en väsentlig period i den svenska folkbindningens historia. Även skolanläggningar från 1900-talets första hälft hade många gånger en väl genomtänkt arkitektonisk utformning. Kyrkomiljön har på så sätt högt kunskaps- och upplevelsevärde. Kuddby kyrkomiljö har även högt bruksvärde då byggnaderna är bebodda eller nyttjas av svenska kyrkan. Bebyggelsen norr om kyrkomiljön, från tiden kring förra sekelskiftet och under början av 1900-talet, etablerades till följd av att järnvägsstationen uppfördes. Bebyggelsen bidrar med kunskap om den intensiva epok som kraftigt påverkade landskapet, bebyggelsen och rörelsemönstret där järnvägen drogs fram. Denna bebyggelse har högt kunskapsvärde. Även bruksvärdet är högt då byggnaderna utgör åretruntbostäder. Utblickarna från Kuddby är vida över det omgivande storskaliga åkerlandskapet, i synner het från den högt belägna kyrkomiljön. Kyrkans belägenhet på högsta punkten är ett signum för kyrkomiljöer på Vikbolandet, vilket medför att de vida utblickarna är av stor vikt för ortens identitet.

60 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Rekommendationer vid exploatering Kyrkomiljön är mycket känslig för förändring, och bedöms inte tåla exploatering av mer omfattande slag. Kulturmiljön ska hanteras med varsamhet eftersom delar av miljön har orörd prägel vilken skulle riskera att påverkas negativt vid etablering av ny bostadsbebyggelse. Däremot kan det i anslutning till den befintliga villabebyggelsen i stationsområdet, norr om kyrkomiljön, ske etablering av ny bostadsbebyggelse. Detta skulle generera moderna årsringar som representerar vår nutid. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller skala och proportioner. Det gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I Kuddby med omgivningar finns många forn- och kulturlämningar. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med länsstyrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

Den äldsta skolbyggnaden i Kuddby intar en dominerande plats i kyrkomiljön.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 61 Lunnebjörke Nedre Alvestad LUNNEBJÖRKE Ü 4:4 Björkkulla

Hestad Holkan

1:2 4:1

SKÄRKINDS-HESTAD 4:5

Ekhagsliden

4:4 Gamla kyrkan 3:7 2:4 3:1 2:1 1:5 Gröna Backa BACKA 5:1 2:2 1:4 1:6 Backa 1:19 1:24 Röda Backa 1:2 1:22 Smedstorp 1:17 Bygdegård 2:2 Botten 2:1 8:4 8:3 BACKA SKÄRKINDS-SMEDSTORP 1:8 8:2 2:2 S:1 1:17 1:7 2:1 1:11 7:3 1:19 1:9 1:1 5:1 Skärkind KRONÄNGEN 1:16 Hagelstad 1:7

1:3

1:4 8:1 1:1 7:1 1:13 3 SKÄVID

7:2 HAGELSTAD Skävid 4:3 1:2 4:4 Galg- backen 4:5 hagen

SKÄRKINDS PRÄSTGÅRD

7:1 4:1

Simonstorp

Skärkinds kyrkomiljö/stationssamhälle 4:4 1:1 Skärkind siktlinje kyrkoplatser Skogsstugan Tallbacken0 125 250 500 Meter Skärkind siktlinje4:7

62 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Skärkind

Skärkinds bebyggelse utgörs av kyrkan med sockencentrum invid landsvägen samt en samlad, mindre villabebyggelse som etablerades i samband med att stationshuset anlades under slutet av 1800-talet väster om kyrkan. Bebyggelsen utvecklades till ett mindre stationssamhälle under 1900-talets första hälft. Även efter att järnvägen lades ned har enfamiljshus tillkommit under andra halvan av 1900-talet.

Skärkind är en medeltida socken med belägg från 1300-talet. Den äldsta kända kyrkan uppfördes på hemmanet Backas mark under äldre medeltid, troligen 1100-talet. När en ny kyrkobyggnad uppfördes revs den gamla kyrkan med undantag för koret som bevarades som ett gravkapell med omgivande begravningsplats. En tingsstuga fanns strax norr om den gamla kyrkan fram till omkring år 1700 då den flyttades till Kumla i Gistad. Det ursprungliga läget framgår av 1691 års karta över Backa där även kyrkan, kaplansgården och hemmanet Backa, ca 200 meter sydöst om kyrkan, syns. Den nya kyrkan uppfördes åren 1835–36 ca 500 meter sydväst om den gamla. Den nya, liksom den gamla kyrkan, är placerad på en höjd i det böljande slättlandskapet med vid utblick över bygden. Så sent som på Häradskartan från 1868–1877 fanns ingen mer bebyggelse än de båda kyrkorna, fattighus, skolhus, ett par backstugor, ett jordtorp och en av Backas utflyttade gårdar. Kyrkomiljön och sockencentrat har en månghundraårig kontinuitet, men under några decennier på 1800-talet kompletterades kyrkan och den forna Tingsstugan med skola och kommunalhus vilket förstärkte funktionen som socknens administrativa centrum. Järnvägen mellan Norsholm och Bersbo drogs fram i dalsänkan väster om kyrkbyn och ett stationshus uppfördes i Skärkind år 1879. Spåren efter banvallen är mycket tydliga i åkermarken väster om Skärkinds bebyggelse. Mellan stationshuset och kyrkan etablerades en bostadsbebyggelse som idag till stor del sätter prägel på orten. Bebyggelsen ligger samlad på åsen kring kyrkan på västra sidan av landsvägen och i västsluttningen ned mot den gamla järnvägen. Bebyggelsen etablerades under slutet av 1800-talet och under 1900-talets början och slut vilket skapat ett samhälle med avtryck från skilda decennier. Ungefär 2,5 kilometer söder om Skärkind finns Halleby riksintresseområde (KE 46) som har ett ovanligt väl bevarat kulturlandskap från äldre järnålder. Det består av ett vid- sträckt fornlämningsområde med omfattande stensträngssystem, fossila åkrar, gravfält och minst tre bebyggelseenheter från samma tid. Halleby är ett av Sveriges mest kända sten- strängsområde där flera vetenskapliga projekt har genomförts. Till området hör också yngre järnåldersgravfält, den medeltida byn Halleby och det f.d. säteriet Halleby. Riks intresseområdet kan på så sätt uppvisa en bebyggelsehistoria från äldre till yngre järnålder, medeltid, 1600-talets säteribildning och fram till idag.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 63 Villabebyggelsen invid Skärkinds kyrka är varierad i skala och färgsättning.

Ytterligare ett riksintresseområde för kulturmiljövården finns i nära anslutning till Skär- kind. Det är Viggeby-Kvästad-Augustenhill (KE 93) som uppvisar ett synnerligen väl be varat exempel på den äldre järnålderns kulturlandskap. Området är särskilt pedagogiskt då stensträngarna bildar tydliga fägator och inhägnar dels fossil åkermark, dels en samtida husgrundsterrass. Avståndet till Skärkinds tätort är ca 1,5 kilometer.

Forn- och kulturlämningar I och omkring Skärkind finns en fornlämningsbild som har stora likheter med de två närliggande riksintresseområdena KE 46 och 93. De förhistoriska lämningarna visar kultur landskapets utveckling från äldre järnåldern med omfattande stensträngssystem med fä- gator och fornåkrar som ligger i anslutning till Dövestads bytomt och invid bytomten finns ett gravfält från yngre järnålder. • Dövestads bytomt med närliggande gravfält från yngre järnålder. • Fyra gravfält från yngre järnålder söder om kyrkan. • Gravkapellet, som är en rest efter den gamla kyrkan, ligger en bit norr om den nya kyrkan. Kapellet är en massiv byggnad på ett höjdkrön och är iögonfallande. • Gravfälten och den gamla kyrkan tillsammans med den nya utgör tillsammans en kultur miljö med lång kontinuitet.

Bebyggelsens karaktärsdrag Stationssamhällets byggnader och de yngre villorna bildar en hetrogen bebyggelse i anslutning till kyrkan. Bebyggelsen varierar i ålder och utförande, från tvåplansvillor från tiden kring förra sekelskiftet till låga enplansvillor från 1900-talets andra hälft. Bebyggelsen är samlad på oregelbundet placerade tomter utmed slingrande grusvägar. Byggnaderna an- passar sig till den naturliga marktopografin på höjdlägen och i sluttningar. Direkt inpå bebyggelsen möter jordbrukslandskapet. Sentida villabebyggelse finns direkt öster om Skävid, som är en större gård belägen ca 400 meter sydväst om Skärkind.

64 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Invid den nya kyrkan finns i dag den f.d. kyrkskolan från 1861 och det f.d. kommunalhuset från 1837. Båda är i 1½ våning med vita spritputsade fasader och tegeltäckt sadeltak. Den f.d. prästgården ligger en dryg kilometer sydöst om kyrkan och har en timrad huvudbyggnad från 1700-talet, flankerad av två flyglar omgivna av en stor park. Kyrkan och kyrko gården är ovanligt nog placerad i nord-sydlig riktning med huvudingången förlagd i norr. I Skärkind råder i övrigt en förhärskande nord-sydlig riktning. Förr löpte järnvägen mellan Norsholm och Bersbo i nord-sydlig riktning och på flera håll i landskapet syns spåren efter banvallen. Bebyggelsen kring kyrkan breder ut sig i nord-sydlig riktning mellan järn- vägen och landsvägen med samma riktning, liksom de luftledningar som följer öster om vägen.

Bebyggelsens särdrag, äldre bostäder

Tak Brutna takfall, även sadeltak, med täckning av tegel. Fasadbeklädnad Övervägande spontpanel. Fönster Fönster med två lufter och spröjs dominerar. Även tre lufter och tvärpost förekommer. Färgsättning Röd slamfärg och ljusa kulörer dominerar.

Bebyggelsens särdrag, yngre bostäder

Tak Sadeltak med täckning av mörka betongpannor, även tegel. Fasadbeklädnad Stående panel. Fönster Fönster med två lufter och spröjs dominerar. Färgsättning Varierande.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak klädda med tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Stående locklist och liggande panel. Färgsättning Varierande färgsättning, röd slamfärg, vit kulör. Övrigt Dörrar i avvikande färg.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Skärkinds kyrkomiljö utgör ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, K 2. Skär- kind har ett stort tidsdjup med en förtätad forn- och kulturlämningsmiljö som är av stor betydelse för ortens karaktär. Den samlade kyrkomiljön med skola och kommunalhus kring kyrkoplan har ett högt kunskaps- och upplevelsevärde. Kyrkans framträdande läge i landskapet bidrar till upplevelsen av kyrkomiljön. Bebyggelsen har karaktär av ett mindre villasamhälle och är åretruntbostäder. Villabe- byggelsen bildar tydliga årsringar och ligger på olika nivåer i terrängen. Tomtstrukturen är oregelbunden och tomterna följer utmed oregelbundna grusvägar. Variationen och oregel- bundenheten är karaktärsgivande och ger ett högt upplevelsevärde åt orten. Bruksvärdet är högt, och byggnadernas årsringar från de olika decennierna medför att bebyggelsens utveckling och framväxt är tydligt avläsbar. Kunskapsvärdet är därmed högt. Skärkinds belägenhet på åsen med sluttningar medför vida utblickar över det böljande jordbrukslandskapet, främst åt väster och öster. I syfte att bevara den historiska läsbarheten i kyrkomiljön bör siktlinjen mellan gamla och nya kyrkoplatserna behållas. Banvallen väster om Skärkind utgör ett avtryck från den tid då järnvägen var det viktigaste transportmedlet, och bidrar till tidsdjupet.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 65 Rekommendationer vid exploatering Kyrkomiljön är mycket känslig för förändring, och bedöms inte tåla exploatering av mer omfattande slag. Däremot kan det i anslutning till Skärkinds redan befintliga villabebyggelse i viss mån ske etablering av ny bostadsbebyggelse. Detta skulle generera moderna årsringar som representerar vår nutid. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller proportioner och skala samt att byggnaderna anpassas till de naturliga topografiska variationerna. Det gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

En av de äldre villorna i Skärkinds stationssamhälle.

66 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun I kyrkomiljön finns äldre ekonomibyggnader.

Gravkapellet är en rest efter den gamla kyrkan.

Banvallen avtecknar sig tydligt i hagmarken väster om samhället.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 67 Ü TINGSTAD Storängen Klippan

Gullborg

Restad

Gullborg Fornborg

Rigan

Tingstad Hålväg Gatan

Grankullen

11:1

Blomstorp Källstorp TINGSTAD

Prästgårdsskogen

Fransmansbacke Dätorp Ek- V a sättra d s b ä c k e n

0 125 250 500 Meter 14:7 Fransberg Tingstads kyrkomiljö

68 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Tingstad

Tingstad är en mindre, agrar ort grupperad kring ett sockencentrum. Närområdets rika före- komst av fornlämningar med miljöer från både bronsålder och järnålder visar på platsens tidsdjup. Tingstad by har varit en viktig knutpunkt där landsvägarna från Tåby och Styrstad sammanstrålar. Under en period löpte även järnvägsspåret mellan Norrköping och Valde- marsvik väster om Tingstads prästgård.

Tingstad by etablerades förmodligen redan under yngre järnålder, vilket gravfälten strax nordost om kyrkan visar på. Under medeltiden utvecklades Tingstad till ett sockencentrum och här har man i långa tider hållit ting. Under 1700-talet uppfördes sockenstugan mitt emot kyrkan. Enligt häradskartan från 1868 inrymdes skolan i sockenstugan. Väster om kyrkan ligger den f.d. prästgården med mangårdsbyggnad, troligen från slutet av 1700-talet men renoverad under 1950-talet. Här finns även ett f.d. magasin och större ekonomibyggnader från början av 1900-talet. Fattigstugan låg i vägskälet väster om prästgården. Back- torp är en arbetarbostad uppförd under 1940-talet med senare tillbyggd veranda. Öster om kyrkan ligger Tingstads församlingsgård, Tingstadgården, uppförd i sen tid. Här ligger även två bostadshus, varav det ena är en enkelstuga i två våningar. Miljön kring kyrkan har en tydligt lantlig prägel, bortsett från Tingstadgården. Tingstad har i långa tider varit en viktig knutpunkt. Vid Tingstad by sammanlöper landsvägarna från Tåby och Styrstad. Vägsträckningarna inom området är av ansenlig ålder, men har längs vissa sträckor rätats ut i modern tid. Förr slingrade sig vägen mot Söderkö- ping genom byarna Kummelby, Restad och egnahemsbebyggelsen vid Fransmansbacke. Många av de mindre vägarna som ledde ut mot åkrar, ängar och betesmarker är numera uppodlade och borta. Landsvägen mot Tåby i östvästlig riktning har en äldre sträckning genom Tingstad och bidrar till den ålderdomliga prägeln medan E22:an, här i nordsydlig riktning, utgör en uträtad trafikled som ersatt landsvägen mellan Norrköping och Söder- köping. Idag är upplevelsen av kulturmiljön i Tingstad påverkad av E22:an som leder förbi ca 400 meter väster om kyrkan. Vägen bildar en barriär västerut mot Restad, Kummelby och övrig bebyggelse väster om Tingstad. Järnvägsspåret mellan Norrköping och Valde- marsvik löpte tidigare väster om prästgården och en hållplatsstuga uppfördes längs järn- vägslinjen. Järnvägen och hållplatsstugan är idag borta. Tingstad ingår i ett riksintresseområde för kulturmiljövården, KE 60. Orten ligger i ett särpräglat karaktärslandskap – en centralbygd med lång agrar- och bebyggelsehistorisk utveckling. Här syns en bebyggelsehistorisk utveckling, med lämningar från bronsålder fram till idag. Tingstads församlingsgård, Tingstadgården, samt delar av bebyggelsen invid väg

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 69 Den f.d. sockenstugan i Tingstad är idag ett bostadshus.

E22 har tillkommit under 1900-talets andra hälft och står i kontrast mot den traditionella, lantligt präglade bebyggelsen. Invid nuvarande E22 ligger även Tingstads skola, ungefär 400 meter väster om kyrkan. Skolan uppfördes på 1880-talet och 1939 tillkom två flyglar. En lärarbostad uppfördes år 1950. I anslutning till vägen ligger även en tegelvilla från andra hälften av 1900-talet och en f.d. affär.

Forn- och kulturlämningar Fornlämningsmiljön kring Tingstad är mycket rikt sammansatt med miljöer från brons- och järnålder. Det rör sig om hällristningar, gravfält, stensträngssystem och bytomter. En miljö som utmärker sig är fornborgen Gullborg som ligger på en höjd ca 700 meter nordöst om orten. Gullborg har en speciell ställning bland fornborgar på Vikbolandet då det vid undersökningar påträffats föremål som visar att platsen varit en elitisk miljö med centrala funktioner under folkvandringstiden (ca 400–550 e.Kr). Ur den förtätade fornlämningsmiljön i och kring Tingstad kan nämnas: • Två gravfält är belägna strax nordöst om kyrkan, utmed landsvägen som leder mellan Tingstad och Tåby. • Endast ca 700 meter norr om Tingstad finns fornborgen Gullborg. Den centrala funktion som kan knytas till fornborgen inbegrep även ett omland. • Tingstads kyrka uppfördes troligen under 1200-talet, men har senare byggts om vid flera tillfällen under historisk tid. På kyrkogården står tre runstenar som ursprungligen påträffats som byggstenar i kyrkan. Runstenar restes utmed de dåtida viktigare vägarna vilket stärker Tingstads framträdande position som knutpunkt under denna tid. • Två fragment av en runristad gravhäll, s.k. Eskilstunakista, har påträffats inmurade i den medeltida kyrkan vilket visar att Tingstad har varit en by som kristnades tidigt. Det bör innebära att Tingstad var en kristen begravningsplats redan på 1000-talet och förmodligen fanns redan då en träkyrka på platsen.

70 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Bebyggelsens karaktärsdrag Tingstads bebyggelse är begränsad och har agrar prägel. Bebyggelsen är samlad utmed den slingrande byvägen mot Tåby och är belägen på en höjd i landskapet. Kyrkan syns vida omkring. Bebyggelsen i Tingstad utgörs av sockencentrum med prästgården, sockenstuga och enstaka andra byggnader från 1800- och början av 1900-talen. Tingstadgården är den byggnad som representerar inslag från 1900-talets senare del i kyrkomiljön. Väster om prästgården, i anslutning till E22:an, finns en tegelvilla och den f.d. affären från 1942 samt skolan och lärarbostaden.

Bebyggelsens särdrag, bostäder

Tak Brutna takfall eller sadeltak, med täckning av tegel. Fasadbeklädnad Locklistpanel, puts. Fönster Fönster med spröjs och två lufter dominerar, även spröjsade fönster med tvärpost. Färgsättning Röd slamfärg, ljust/vit puts.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak klädda med tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Stående panel eller locklistpanel. Färgsättning Röd slamfärg.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Tingstad är en ort som är belägen inom ett omfattande riksintresseområde för kulturmiljö vården, KE 60 Tingstad. Riksintresset utmärks av olika tiders utnyttjande av givna naturgeografiska, sociala och ekonomiska förutsättningar inom ett landskapsrum. Riksintresset representerar även en centralbygd av lång agrar- och bebyggelsehistorisk utveckling, med lämningar från bronsålder fram till idag. Ett mindre område kring Tingstad är även ett regionalt intresseområde, Tingstad kyrka-Kummelby m.fl., K 68. Bygden utgör ett sär- präglat karaktärslandskap som innehåller en stor mängd kulturmiljöer. Fornlämningsbilden är mycket förtätad inom riksintresseområdet med miljöer från både bronsålder och järnålder. De nio byarna som ingår i riksintresseområdet kan följas från omnämnande i de medeltida källorna, genom 1700-talets storskifte, 1800-talets laga skifte och fram till dagens rationella jordbruk. De flesta av byarna är belägna på höjder i landskapet. Bebyggelsen i byarna är blandad men härrör till stora delar från mitten och andra hälften av 1800-talet. De f.d. säterierna Almstad och Myckelby har fortfarande kvar sin herrgårdsprägel med 1700-talsbebyggelse, stora ekonomibyggnader, arbetarbostäder och alléer. Ett annat uttryck har Stora Grönhögs by med tre gårdar kvar i ursprungligt byläge vilket ger intryck av en genuin slättby. Kulturmiljön i Tingstad har högt kunskaps- och upplevelsevärde med sitt stora tidsdjup. Även bruksvärdet är högt då den begränsade bebyggelsen främst utgör åretruntbostäder. Det omgivande landskapet är böljande med stora uppodlade arealer, hagmarker och skogsklädda moränhöjder. Siktlinjerna mot norr och söder är öppna, men utblickarnas värde för orten är dock starkt påverkat av E22:an som skär genom landskapet i nordsydlig riktning. Vägen är barriärskapande och avdelar kulturlandskapet som tidigare var en sam manhållen helhet. Det delade landskapet påverkar upplevelsevärdet negativt i kulturhistoriskt perspektiv. Siktlinjen åt väster är påtagligt begränsad av E22 som hindrar utblickar åt Restad och Kummelby samt den äldre vägsträckning som förband byarna.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 71 Rekommendationer vid exploatering Bebyggelsekaraktären inom kyrkomiljön bedöms vara särskilt känslig för etablering av ny bebyggelse av omfattande slag på grund av de höga kulturvärden som finns i Tingstad. Fördjupade underlag som beskriver miljöns karaktär och särdrag kan komma att krävas inför en eventuell nybyggnation i Tingstad. Vid nybyggnation inom ett riksintresseområde för kulturmiljövården bör ett tidigt samråd ske med länsstyrelsen för bedömning av eventuell påverkan eller skada avseende riksintresseområdets värdekärnor. Ny bebyggelse ska i samråd med byggnadsantikvarisk expertis utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller skala och proportioner, vilket också avser uppförande och placering av nya komplementbyggnader. Även byggnadernas färgsättning och materialval samt husens placering på tomten bör beaktas. Fornlämningsbilden i Tingstad medför att det sannolikt kommer att krävas tillstånds- beslut från länsstyrelsen inför en eventuell exploatering inom Tingstad.

Kyrkogårdsmuren följer den naturliga topografin.

72 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Prästgården i Tingstad.

Tingstadgården till höger i bild.

Till prästgården hör stora ekonomibyggnader.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 73 2:9 Stora Grönhög

TÅBY-BRUNNEBY 2:2 Ü

4:5

Ekbacken

Brunneby

4:4

2:12 Skjorstad Runstenar

4:3 4:2 2:2

4:9 torpet 2:14 Granliden 2:15 5:1 2:6 2:13 1:4 TÅBY-LJUNGA 2:7 1:5 2:92:8 7:1 1:3 4:4 5:1 2:3 5:4 5:6 1:4 5:8 5:1 5:9 1:11 5:11 1:6 3:3 4:10 2 Ljunga 1:8 1:1 7:4 S:1 3:8 TÅBY PRÄSTGÅRD 1:12 Gravhög Skola 11:1

7:3 Lordshagen 8:1

S:2

Bygget

Byssjet 1:5

TÅBY Smedstugan

Ekhammar

Slåkärret

Tåby kyrkomiljö Kalingshumpen Tåby villaområde 0 125 250 500 Meter 12:1 Tåby siktlinje 7:2

74 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Tåby

Tåby kyrkby ligger på en flack grusås, i kanten av det öppna åkerlandskapet som har en nord- väst-sydöstlig riktning genom de höjdsträckningar som skär genom Vikbolandslätten. Bygden är rik på fornlämningar och ett stort gravfält från yngre järnåldern ligger i anslutning till Tåbys villabebyggelse, nordväst om kyrkan och landsvägen mellan Söderköping och Kuddby.

Tåby nämns i de skriftliga källorna från 1400-talet, men bebyggelsen var etablerad redan under yngre järnåldern. Den första kyrkan i Tåby uppfördes sannolikt under 1100-talet. Den revs år 1788 i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats. Kyrkan med omgivande bebyggelse som utgjort sockencentrum grupperar sig utmed och på båda sidor om den äldre byvägen som leder mot Mem. Kyrkan från 1700-talets slut dominerar miljön och på andra sidan vägen ligger skola, sockenstuga, klockarebostad samt magasinsbod. Skolan, som fortfarande är i bruk, består av en äldre byggnad från år 1900 med en välbe- varad exteriör. Skolan är i senare tid kompletterad med ytterligare byggnader som anpassats till miljön. Norr om kyrkan är den f.d. prästgården belägen med mangårdsbyggnad från mitten av 1800-talet, men senare ombyggd. Den äldsta kartan över byn, från 1650, visar kyrkan, den norr därom belägna prästgården, samt den reglerade byn med fem hemman en bit sydost om kyrkan. I södra delen av kyrkbyn finns i dag Tåby gård med en huvudbyggnad uppförd 1865 som 1 ½ plans suterränghus i klassicerande stil. Till gården hör fyrlängade ekonomibyggnader som bildar rektangulär ladugårdsplan. Tåby by bestod av fem hemman fram till början av 1800-talet då de samman slogs till en gemensam brukningsenhet. Tåby gårds herrgårdsliknande byggnadsstil uttrycker en högreståndsbebyggelse i den i övrigt agrara miljön. Kyrkan tillsammans med prästgård, sockenstuga, klockarebostad samt magasinsbod tillsammans med skolbyggnaderna utgör en innehållsrik och ålderdomlig kyrkomiljö som vittnar om kyrkplatsens forna betydelse som sockencentrum. Skolbyggnaderna som fortfarande är i bruk bidrar starkt till en historisk kontinuitet. Vid korsningen för vägarna mellan Söderköping –Kuddby och Mem –Tingstad har en villabebyggelse vuxit fram under 1900-talet, och även under början av 2000-talet, på norra sidan av landsvägen. Villabebyggelsen kontrasterar mot kyrkomiljön och Tåby kan där- med sägas ha två skilda karaktärer. Villorna ligger samlade med regelbunden tomtstruktur utmed ett par gator parallella med landsvägarna. De äldre delarna av villaområdet sluter dikt an till Tåby gravfält som är ett stort fornlämningsområde från yngre järnåldern. Grav- fältet ingår i riksintresseområdet Tingstad KE 60, och en vårdplan finns upprättad för gravfältet vilket innebär att det hålls fritt från igenväxning genom bete och slyröjning.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 75 Skolbyggnaden i Tåby är från 1900. Skolan har i senare tid kompletterats med ytterligare byggnader som anpassats i skala och färgsättning.

Forn- och kulturlämningar Fornlämningsmiljön kring Tåby är förtätad med gravfält, stensträngssystem, boplatser och runstenar från järnåldern. Tåbys historiska by är en bytomt och flera finns i närområdet, till exempel Skjorstad som främst utmärker sig med en stor fornlämningskoncentration med lång kulturlandskapsutveckling. Förekomsten av lämningar understryker den kontinuitet i boendet som är mycket tydlig på orten och omgivningarna. • Vid Tåby skola finns ett grav- och boplatsområde. • Invid villabebyggelsen i norra delen av orten ligger ett stort gravfält. På gravfältet finns gångstigar som vittnar om att platsen fungerar som rekreationsområde. • Ungefär en kilometer öster om Tåby finns en fornborg. • Ungefär en kilometer norr om Tåby finns ”Gröna högen” som är en stor gravhög från bronsålder.

Bebyggelsens karaktärsdrag Kyrkomiljön Bebyggelsen i Tåby kan beskrivas ha två olika karaktärer, d.v.s. kyrkbyn och villabebyggelsen norr därom. Kyrkan utgör tillsammans med den omgivande bebyggelsen en samlad by- och kyrkomiljö med lång kontinuitet och med höga kulturhistoriska värden. Bebyg- gelsen ligger gles men samlad på en höjd utmed den äldre byvägen. Bebyggelsen är enhetlig på så sätt att byggnaderna i huvudsak är från 1800-talet med traditionell färgsättning och har agrar prägel, med bland annat hästhållning. Kyrkan dominerar i byn men även Tåby gård intar en dominerande ställning med sin herrgårdsliknande karaktär. Bebyggelsen gränsar direkt till jordbruksmarken med vida siktlinjer åt söder.

76 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Villaområdet Villabebyggelsen norr om landsvägen är samlad kring rätlinjiga gator med regelbunden tomtstruktur. En del villor i vägkorsningen är från tidigt 1900-tal, uppförda i två våningar med panelade fasader. Bebyggelsen är i huvudsak från 1900-talets andra hälft, byggda i 1–1½ våning med fasader av tegel eller panel. Här, utmed vägen mot Tingstad, finns även villor från början av 2000-talet. Byggnadernas olika exteriör och uttryck bildar årsringar från olika decennier under 1900-talet. Bebyggelsen gränsar i väster mot Tåby gravfält och i övriga vädersträck åt jordbruksmark. Tåbys karaktär visar en ort i förändring. Kyrkbyn, med byggnader från 1800- och början av 1900-tal, tillsammans med villaområdets byggnader från huvudsak 1900-talets andra hälft bildar årsringar in i modern tid och uttrycker en tydlig områdeskontinuitet i Tåby.

Bebyggelsens särdrag, bostäder i anslutning till kyrkomiljön

Tak Sadeltak med täckning av tegel. Fasadbeklädnad Stående spontad panel, puts. Fönster Fönster med två lufter och spröjs. Tvärpost förekommer. Färgsättning Röd slamfärg, gul och vit kulör.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i anslutning till kyrkomiljön

Tak Sadeltak med täckning av tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Timmer eller locklistpanel. Färgsättning Röd slamfärg, ljusa kulörer med avvikande färg på dörrar.

Bebyggelsens särdrag, bostäder i villaområdet

Tak Sadeltak med täckning av tegel eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Fasadtegel, stående spontad panel, puts. Fönster Fönster med en eller två lufter. Färgsättning Varierande. Gul, vit, beige, röd dominerar.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i villaområdet

Tak Sadeltak. Täckning varierar. Fasadbeklädnad Locklistpanel dominerar. Färgsättning Varierande. Gul, vit, röd dominerar.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Tåby kyrkomiljö utgör ett regionalt intresse för kulturmiljövården, K 72. Tåby gränsar i väster mot ett omfattande område av riksintresse för kulturmiljövården, Tingstad KE 60. Riksintresseområdet omfattar Tåby gravfält som ligger direkt invid villaområdet. Tåby kyrkby har högt kunskaps- och upplevelsevärde med stort tidsdjup och historisk kontinuitet. Läsbarheten i bebyggelsen har kulturhistoriskt sett ett högt kunskapsvärde. Bebyg- gelsen utgör åretruntbostäder och skolan är i bruk vilket medför att ortens båda delar i hög grad är en levande landsbygdsort med högt bruksvärde. Siktlinjer söderut bör hållas öppna för att förstärka och bibehålla Tåbys karaktär av en ort i böljande, storskaligt slättlandskap.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 77 Rekommendationer vid exploatering Tåby kyrkomiljö bedöms inte tåla ny bebyggelse av omfattande slag, men inom kyrkbyn finns enstaka lucktomter efter utflyttade gårdar som skulle kunna utredas för exploatering i samråd med byggnadsantikvarisk expertis. I anslutning till villabebyggelsen norr om kyrkomiljön kan etablering av ny bostadsbebyggelse tålas, dock med hänsyn till fornläm- ningsmiljön. Villabebyggelsen är till största del från 1900-talets andra hälft och en ny bostadsbebyggelse skulle medföra moderna avtryck från vår nutid. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller skala och proportioner. Tomtstruktur och placering av byggnaderna bör ske med de historiska strukturerna och landskapets skala i åtanke. Det gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. Tåby gränsar till riksintresseområde Tingstad, KE 60. Vid nybyggnation i anslutning till ett riksintresseområde för kulturmiljövården bör ett tidigt samråd ske med länsstyrelsen för bedömning av eventuell påverkan eller skada avseende riksintresseområdets värdekärnor. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

Norr om Tåbys kyrkomiljö har ett villaområde vuxit fram under slutet av 1900-talet.

78 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kyrkbyn har agrar karaktär.

Kyrkbyn är en levande miljö bland äldre byggnader.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 79 3:12 2:5 2:13 2 3:4 2:4 2 5:1 1:3 1:7 3:10 Ü2 1:15 KÄSLINGE 1:13 1:11 2:17 3:15 3:2 3:11 3:23 2 3:5 1:4 3:17 3:7 3 3:4 2 3 3 3 3:16 1:15 1:12 3:5 3:21 1:11 1:5 1:6 3:3 1:11 2 3:14 3:22 3:18 3:20 3:8 3:13 3:12 3:14 1:13 1:17 1:28 5:1 1:18 Brunntorp 2:4 2:4 1:3 2 2

2:8 VÅNGA SUNKERSTAD 2:30 4:3 2:9 PRÄSTGÅRD 4:4 S:1 3 4:2 4:1 1:6 Hembygdsg.

2:5 1:31 Östergården Vånga VÅNGA PRÄSTGÅRD

B 1:4 3:4 A L Ridhus D 1:29 E R U VÅNGA KYRKOJORD 1:33 M 3:1 1:29 5:4 Skola 1:35 1:34 5:2 2:25 Skola 2:31 SUNKERSTAD

1:39 5:3

2:3 2:2 2 1:13 1:2 BALDERUM 2:38 1:16 Sörängen Älvåker 1:11 1:9 1:12 Kron- 1:3

5:4 8 BALDERUM 1:8 3:24 1:15 1:7 2:10Lövås 1:6 3:33 1:10 2:9 Berg- Skattegården Kronstad BALDERUM 1:8 2:6 3:4 Släthällarna 3 2:2 1:7 Fredriksberg Vångas kyrkomiljö 0 125 250 500 Meter 2:7 Vångas villaområde 1:5 1:1VÅGERSTAD

80 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Vånga

Vånga tätort utgörs av en äldre kyrkby och ett sentida villaområde. Kyrkbyns historiska fram- växt är avläsbar i kyrkan med gravkapell och prästgård, tillsammans med skolan och lärarbo- staden. Villaområdet etablerades under 1900-talets andra hälft och är uppbyggt av egnahemsbebyggelse, friliggande mindre villor och radhus.

Vångabygden präglas av ett öppet och bördigt odlingslandskap som begränsas av vånga- förkastningen, sjöarna Glan och Roxen samt skogslandskapet. Vångaförkastningen, väster om Vånga, bildar en stark nordsydlig riktning i landskapet och samtidigt en gräns mot skogslandskapet väster och norr där om. Bergshanteringen var länge huvudnäringen i Vångatrakten, från 1300- eller 1400-talet fram till 1820-talet. Storhetstiden inföll under 1600- och 1700-talet. Hanteringen omfat- tade malmbrytning och tackjärnstillverkning men även smide. Malmen bröts huvudsakligen i socknens nordöstra del och bergslaget hade ett eget tingsställe i närheten av Vånga kyrka. Vånga finns omnämnd i skriftliga källor redan 1393 och kallas då Wanga. Vånga gamla kyrka uppfördes troligen under 1200-talet och var ursprungligen en stenkyrka. Under senare delen av 1800-talet lämnades kyrkan att förfalla och revs slutligen med undantag av sakri- stian som bevarades som gravkapell. Under åren 1862–64 byggdes en ny kyrka söder om den gamla, uppförd i nygotik. En brand 1959 lämnade endast murarna kvar och arkitekten Erik Lundberg fick i uppdrag att återuppbygga kyrkan. På en kulle nordöst om kyrkan ligger den f.d. prästgården byggd på 1860-talet med bland annat stall och magasin från 1700-talets första hälft. Vånga prästgårds ägor gränsar tätt till Balderums by, och båda har skriftliga belägg från 1400-talet. Byarna ligger i anslutning till flera vägmöten som förbinder sockencentret med bland annat Grensholm, Boberg och Skärblacka. Kartor från 1600-talet och framåt visar att sockenkyrkan ligger precis innanför/på gränsen till Balderum, medan prästgården historiskt varit en egen enhet. Balderum har på 1900-talet utvecklats från kyrkby till en mindre tätort med skola, församlingshem och en numera nedlagd bank. Väster om kyrkan låg fram till 1950-talet den gamla kyrkskolan från 1880-talet. Den ersattes 1956 av en centralskola, en tvåvåningslänga i gult tegel som ännu är i bruk. Intill ligger den gamla lärarbostaden från 1927, en gul spritputsad tvåvåningsbyggnad med vita hörnkedjor och valmat sadeltak. En närmast identisk byggnad invid är från 1928 och inrymde socknens sparbank fram till mitten av 1980-talet.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 81 Byggnaden är från 1928 och inrymde Vånga sparbank fram till mitten av 1980-talet.

Norr om Vångas kyrkby växte egnahemsbebyggelse fram under 1950-talet och därefter ett villaområde. Närmast kyrkbyn finns även radhusbebyggelse.

82 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Vånga by skiftades 1859–62 varvid två av de fem gårdarna ådömdes utflyttning, men trots det bevarar kyrkbyn bitvis en oskiftad karaktär. Bebyggelsen i kyrkbyn har bildat års- ringar från 1700- och 1800-talen men främst från 1900-talets olika decennier och har en blandad karaktär, både i skala och i proportioner. Här ligger Balderrums gård kring vilken samhället växte fram, lärarbostaden och bankhuset från 1920-talet som antyder högre- ståndskaraktär, skolan uppförd i tegel från 1950-talet och även sentida verkstadsbyggnader. Området norr om kyrkbyn kom att planläggas för egnahemsbebyggelse på 1950-talet med ett senare tillägg 1967. Vångas utbyggnad hade sannolikt samband med den expan- sion som skedde vid Skärblacka pappersbruk under 1950-talet. Under 1980–90 talen har även radhusbebyggelse tillkommit. Denna bebyggelse från 1900-talets andra hälft ligger norr om kyrkbyn och är åtskild från denna. Den sentida bebyggelsen har också en rätlinjig struktur som skiljer sig markant från den äldre kyrkbyn. Orten omges av spridd gårdsbebyggelse och jordbruksmarken i omgivningen brukas ännu.

Forn- och kulturlämningar Forn-och kulturlämningsmiljön i Vångas omgivningar utgörs av ensamliggande stensätt- ningar, enstaka gravfält samt torplämningar. Här finns även lämningar efter bergshanter ingen.

• I Vånga finns en lämning mitt emot prästgården som enligt FMIS eventuellt är en gravhög. I anslutning till bebyggelsen direkt öster om villaområdet finns en grav i form av en stensättning.

• En av de mer framträdande kulturmiljöerna i Vånga är gravkapellet och kyrkan med tillhörande prästgårdsmiljö.

• I Vånga finns även en hembygdsgård som består av elva ditflyttade byggnader i form av knuttimrade hus och loftbodar. Hembygdsgården är registrerad som Vånga 84:1 i FMIS.

Bebyggelsens karaktärsdrag Bebyggelsen i Vånga är från olika tidsperioder och har därmed avsatt årsringar från skilda decennier under främst 1800- och 1900-talen. Dessa årsringar har skapat den karaktär miljön har idag, och speglar utvecklingen från kyrkby till en mindre tätort med skola, församlingshem och en numera nedlagd bank.

Villaområdet Den bebyggelse som tillkommit norr om kyrkbyn under 1900-talets andra hälft utgör en samlad bebyggelse med regelbundna tomter och husplaceringar. Förutom radhusen är byggnaderna friliggande och i huvudsak envåniga. Bebyggelsen är varierad då det före- kommer både egnahemsbebyggelse, villor och radhus. Norr om bebyggelsen möter ett skogsparti medan jordbruksmark vidtar i anslutning till kyrkbyn.

Kyrkomiljön Kyrkbyn utgör en samlad bebyggelse utmed vägen. Kyrkan, gravkapellet och prästgården är placerade i höjdlägen och ekonomibyggnaderna är traditionellt rödfärgade. Direkt väster om kyrkan har bebyggelsen en blandad karaktär och en något oregelbunden struktur. Balder- rums gård förstärker den agrara karaktären på byn medan lärarbostaden och bankhuset har en högreståndskaraktär.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 83 Bebyggelsens särdrag, bostäder i kyrkomiljön

Tak Sadeltak alternativt valmade tak, täckning av tegel eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Puts och spritputs dominerar. Fönster Fönster med två lufter och spröjs dominerar. Färgsättning Ljusa kulörer dominerar främst vit och gul.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i kyrkomiljön

Tak Sadeltak klädda med tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Stående locklist, timmer. Färgsättning Röd slamfärg, gul kulör.

Bebyggelsens särdrag, bostäder i villaområdet

Tak Sadeltak dominerar i hela området. Täckning av tegel eller mörka/tegelfärgade betongpannor. Fasadbeklädnad I egnahemsbebyggelsen; puts, liggande spontad panel. I 1960-talsbebyggelsen; fasadtegel. Moderna radhus; stående panel. Fönster I egnahemsbebyggelsen; fönster med två lufter utan spröjs. I 1960-talsbebyggelsen; enkelluft utan spröjs eller tvärpost. Moderna radhus; två fönsterlufter med ”falsk” spröjs. Färgsättning I egnahemsbebyggelsen; ljus eller vit. I 1960-talsbebyggelsen; rött, gult och vitt. Moderna radhus; brutet vitt/beige.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i villaområdet

Tak I egnahemsbebyggelsen; sadeltak med tegel eller plåt. Fasadbeklädnad I egnahemsbebyggelsen; liggande eller stående panel. Färgsättning I egnahemsbebyggelsen; ljus färgsättning. Skala I egnahemsbebyggelsen; låg skala. Övrigt: I 1960-talsbebyggelsen; komplementbyggnaderna sammanbyggda med bostäderna, betsad stående panel. Moderna radhus; fristående komplementbyggnader i snarlikt utseende material och kulör som bostäderna.

Balderums gård centralt i bild.

84 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Vånga kyrkby utgör ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, K 14. Kyrkomiljön omfattar bland annat den nya kyrkobyggnaden, gravkapellet som är en rest av den gamla kyrkan samt prästgården med tillhörande byggnader. Kyrkbyns bebyggelse har ett kulturhistoriskt kunskaps- och upplevelsevärde som bör värnas. Orten har ett högt bruksvärde då skolan är i bruk och bebyggelsen utgör åretruntbostäder. Kyrkbyn har ett högt upplevelsevärde där de historiska sambanden är tydliga.

Rekommendationer vid exploatering Kyrkomiljön är känslig för förändring, och bedöms inte tåla exploatering av mer omfattande slag. Däremot kan det i anslutning till Vångas villaområde norr om kyrkomiljön ske etablering av ny bostadsbebyggelse. Den befintliga egnahemsbebyggelsen tillsammans med friliggande mindre villor och radhus har avsatt tydligt avläsbara årsringar och ny bebyggelse skulle representera vår nutid. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller skala och proportioner, samt att byggnaderna anpassas till de naturliga topografiska variationerna. Det gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

Nordöst om kyrkan ligger den f.d. prästgården.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 85 Ü

Ribbingsholms udde

Lasses udde Katten KULLERSTADS-NÄS

2:15 HAGNERYD 2:9 2:102:20 2:14 2:19

4:1 2:12 2:8 2:7 2:21 2:23 Bykbergen 2:6 2:11 2:26 Hagneryd 2:29

2:1

ODENSÅKER 11:1 3 Jeriko 5:45:2

6:1 2:9 2:12 2:11 S:1 Skärblacka Ekbacken 11:1 2:6 Kullerstads

villasamhälle 1:10 Åby Östergården KULLERSTADS-ÅBY 1:9 Grönkällan 5:7 1:1 4:7 8:2 Hälsocentral 5:5 4:4 1:5 4:5

Hagneryd Skola 0 125 250 500 Meter K Idrottsplats U Hagneryd siktlinje 10:1 S:1 3 3:22 L

86 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Mellanbygden

Hagneryd LIS/Glan

Hagneryd är en är större gård belägen ca en kilometer norr om Kullerstad kyrka, som i sin tur ligger strax öster om Skärblacka. Hagneryd är ett f.d. kronofogdeboställe med en mangårds- byggnad som är sammanbygd med en sekelskiftesvilla. Det omkringliggande landskapet utgörs av omväxlande slättbygd och småkuperad skogsbygd.

Hagneryds gård finns omnämnd i skriftliga källor sedan första hälften av 1400-talet, vilket innebär att det funnits bebyggelse på platsen under senmedeltiden och kanske ännu tidigare. På den äldsta kartan från år 1650 syns två hemman. Att fisket varit av avgörande betydelse syns bland annat på 1703 års avmätning och 1734 års skogsdelningskarta, där en fast fiskeanläggning sticker ut från västra stranden på det som senare kommit att kallas Lasses udde. År 1703 har de två hemmanen kompletterats med en bebyggd utjord. Storskiftes- kartan från 1784 visar ett kronofogdeboställe samt ett frälsehemman och den tidigare bebyggda utjorden är nu uppodlad. Det f.d. kronofogdeboställets manbyggnad är en timrad och putsad envåningsbyggnad. Denna är sammanbyggd med en villa i två plan, uppförd ca 1900 efter ritningar av arkitekt K Flodin. Byggnaden är en typisk sekelskiftesvilla med bland annat ett hörntorn i tre vå- ningar. I anslutning till villan finns storskaliga, rödfärgade stall och ladugårdar med vita snickerier, men även mer småskaliga komplementbyggnader. Det som i dag är Hagneryds gård utgör den södra av de två gårdar som fanns år 1650 enligt det äldre kartmaterialet. Det innebär att Hagneryds historiska bytomt låg på den nuvarande platsen. Enligt Kulturmiljölagen utgör bytomten ett bevakningsobjekt och den befintliga mangårdsbyggnaden, d.v.s. det f.d. kronofogdebostället, är registrerad i FMIS.

Forn- och kulturlämningar Lämningarna efter den bebyggda utjorden är belägna inom det aktuella området, norr om Hagneryds gård, och bedöms även det som bevakningsobjekt. I övrigt förekommer inga kända forn- eller kulturlämningar inom området. • Hagneryds bytomt. • Strax utanför området finns enstaka gravar från järnåldern i form av stensättningar. • Sydväst om området finns lämningarna efter en backstuga som legat inom Hagneryds ägor.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 87 Det f.d. kronofogdeboställets manbyggnad är sammanbyggd med denna villa i två plan, uppförd ca 1900 efter ritningar av arkitekt K Flodin. Byggnaden är en typisk sekelskiftesvilla med ett hörntorn i tre våningar.

Bebyggelsens/platsens karaktärsdrag Utöver Hagneryds gård är det aktuella området obebyggt och den historiska markanvänd- ningen som skog, bete och utmark lever kvar. Idag är en mindre del av marken odlad, medan större delen är skogsbevuxen ända till sjön Glans strand.

Bebyggelsens särdrag, f.d. kronofogdeboställe och villa

Tak Plåttak, takkupor. Fasadbeklädnad Puts. Fönster Fönster med två lufter och spröjs, även fönster med tvärpost. Färgsättning Ljust gul kulör dominerar. Vita fönsteromfattningar och fönsterbågar i avvikande kulör.

Bebyggelsens särdrag, övrig bebyggelse

Tak Sadeltak med täckning av tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Timmer eller locklistpanel. Fönster Fönster med två lufter och spröjs, även tätspröjsade fönster. Färgsättning Röd slamfärg. Övrigt Storskaliga ekonomibyggnader, ladugårdar och stall med vita dekorativa, snickerier.

88 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Hagneryds gård utgör ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, K 19. Det f.d. kronofogdebostället är en tidstypisk och bevarandevärd byggnad. Hagneryds gård är det som återstår av den historiska bytomten och har högt kulturhistoriskt värde. Den näralig- gande kyrkomiljön i Kullerstad med medeltida ursprung och välbevarat sockencentrum utgör också den ett regionalt intresseområde, K 20. Hagneryds gård innehar med sin bakgrund och tidstypiska manbyggnad med karakteristiska ekonomibyggnader högt kunskaps- och upplevelsevärde. Idag drivs fastigheten som en hästgård som medför att Hagneryd har ett högt bruksvärde. Kulturmiljön har agrar prägel och närheten till sjön Glan är påtaglig. Invid stranden finns långa siktlinjer och utblickar ut över sjön Glan vilket bidrar till platsens värde och attraktivitet.

Rekommendationer vid exploatering Kulturmiljöns karaktär bedöms tåla ny bebyggelse i viss mån. Det är dock av stor vikt att ny bebyggelse utformas med hänsyn till den befintliga bebyggelsestrukturen och storskaligheten kring Hagneryds gård i syfte att inte konkurrera med det upplevelsevärde som gårdsbe- byggelsen innehar. Fördjupade underlag som beskriver Hagneryds gård och kulturmiljöns karaktär bör efterfrågas inför exploatering vid Hagneryd. Detta med anledning av dels det värdefulla byggnadsbestånd som idag utgör Hagneryds gård, dels gårdens platskontinuitet vilket innebär att den historiska bytomten är skyddad enligt Kulturmiljölagen. Det är viktigt att ny bebyggelse inordnar sig i landskapets struktur och i den agrara miljön. Ny bebyggelse bör också anpassas vad gäller proportioner och skala till det omgivande landskapet. Det avser även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

Ekonomibyggnaderna är försedda med bland annat dekorativa snickerier.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 89 1:3 Brakarängen Ü 1:7 2 Brötbergen

1:9 3:6

3:7 1:1 3:8

3:11

Gastbacken HÄRADSHAMMARS

PRÄSTGÅRD 1:6 1:3 1:7

1:11 1:5 1:2 1:4

1:1 2 1:10 Myrby 1:8 1:9

KLACKSÄTTER 2:1 1:3 MYRBY 1:2 6:2 2 1:4

5:17 1:2 3 5:6 5:11 5:4 7:1 5:3 8:2 4:8 Ällkullen 5:9 5:15 4:9 5:165:7 1:5 4:6

HÄRADSHAMMAR

3:4 2:2

5:14 Blåsutgärdet Fristad 4:7 2:3 MYRBY 5:13 2 2:1 2

2:6 2:4

2:5 5:13 4:5 Karlsborg

Dalbykärret 4:3

1:1 KÄLLSÄTTER

Torsbacken

1:1 2:1 VAGNSTAD

Häradshammar kyrkby2:2 Hestadlund Häradshammar stationsomr2å:3de 2:6 0 125 250 500 Meter Häradshammar siktlinje 2:4 2:5

90 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Häradshammar

Häradshammar är en kyrkby, högt belägen i landskapet. Här byggdes en kyrka förmodligen redan under 1100-talet. Kyrkby har karaktären av oskiftad by med byggnader intill bygatan, som är en del av ett ålderdomligt vägnät. Stationsområdet etablerades ca 500 meter från kyrkbyn när järnvägen anlades. Bebyggelsens omfattning är här begränsad och varierad. Inte långt från Häradshammar rinner Varaån som under förhistorisk tid var en betydelsefull vatten- led in i det inre av Vikbolandet.

Ortnamnet Häradshammar är av ansenlig ålder och tillhör de mindre vanliga namnty- perna på Vikbolandet, tillsammans med bland annat Tuna. Häradshammar och Tuna har skriftliga belägg från 1300-talet och framåt, men de har en betydligt äldre historia än så. Häradshammar omtalas år 1343 som Herseme och år 1375 som Hörsöme. På den äldsta kartan över Häradshammar från 1650 finns sex hemman i byn. Kyrkan syns inte, men bogårdsmuren är utritad. På 1691 års karta är kyrkan och sex hemman som ligger grup- perade väster och söder om kyrkan markerade. Den ursprungliga bebyggelsebilden är ännu tydlig och möjlig att uppleva. Häradshammar ingår i ett riksintresseområde för kultur miljövården som omfattar flera byar. De flesta av byarna inom området har gravfält från yngre järnålder i anslutning till bytomterna, vilket innebär att området varit koloniserat i sin helhet redan vid början av medeltiden. Byarna har som regel varit små och utflyttningen vid 1800-talets skifte har därför varit begränsad. Under 1800-talet blev Häradshammar ett viktigt sockencentrum och kring kyrkan uppfördes en skola, lärarbostad och ålderdomshem. Skolan, som idag är församlingshem, byggdes omkring år 1890 och är en ljust reveterad träbyggnad i 1½ plan. Lärarbostaden, som idag är en enfamiljsbostad, är från 1920 och är uppförd i två plan med frontespis. Ålderdomshemmet ligger ca 200 meter nordväst om kyrkan, på väg mot prästgården. Det faluröda ålderdomshemmet uppfördes omkring 1910 och används idag som bostad. Präst- gården, som ligger ca 500 meter nordväst om kyrkan, uppfördes ca 1870 i 1½ plan och är idag en privatägd bostad. När Vikbolandsbanan mellan Norrköping och Arkösund stod färdig år 1895 uppfördes ett stationshus ca 500 meter öster om kyrkbyn. Idag är järnvägen borta men det rödfärgade stationshuset finns kvar. Placeringen av stationen innebar att vissa delar av sockencentrum förflyttades till denna plats. Redan samma år uppfördes en affär mitt emot stationen. Bygg- naden är idag klädd med eternit och intill ligger en sentida lagerlokal och verkstad. En annan framträdande byggnad är den som benämns kommunalhuset. Denna byggnad är belägen ca 150 meter väster om stationshuset. Byggnaden, som idag är bostadshus, är ursprungligen uppförd 1862 men den äldre karaktären är inte bevarad.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 91 Häradshammars skolbyggnad, uppförd omkring 1890, är idag församlingshem. Byggnaden är väl bevarad med ursprungliga fönster.

Vägnätet kring Häradshammar går tillbaka till tiden för storskiftet. Utmed en äldre vägsträckning ligger en låg ryggåsstuga som förmodligen är från 1700-talet. En av de mer betydande vägsträckningarna är Arkösundsvägen, som förr slingrade sig genom kyrkbyarna, men som numera har fått en rakare sträckning.

Forn- och kulturlämningar Riksintresseområdet har en rik fornlämningsmiljö med tyngdpunkt i järnålder. Fornläm- ningarna ger en bild av områdets betydelse för förvaltning, kult och rättskipning i den förhistoriska och medeltida administrationen. Även ortnamnen så som Tuna och (Östra) Husby, och kombinationen av dem, talar för att området varit en viktig del i organisationen under denna tid. • I anslutning till stationssamhället, invid Arkösundsvägen, finns ett stort gravfält som kallas Ättekullen eller Ällkullen. Gravfältet är från yngre järnålder och tillhör troligen den boplats som därefter utvecklades till Herseme by. • Ytterligare ett stort gravfält ligger vid Prästgården, ca 500 meter nordväst om kyrkan. • I anslutning till bebyggelsen finns i övrigt lämningar från både brons- och järnålder i form av skärvstenshögar och stensträngar. • Utmed Varaån, som mynnar ut i Ållonöfjärden, finns två broövergångar som varit markerade med runstenar, Tuna bro och Lönnbro.

92 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Häradshammars stationsområde är beläget ca 500 meter öster om kyrkbyn. Bilden visar kommunalhuset som är uppfört 1862 men förlorat sin äldre karaktär.

Bebyggelsens karaktärsdrag Häradshammar är en ort som på grund av järnvägsstationens placering under slutet av 1800- talet har två skilda bebyggelsekaraktärer – kyrkbyn och stationsområdet.

Kyrkbyn Häradshammars kyrkby har karaktären av oskiftad by med mangårdsbyggnader och stora, rödfärgade ekonomibyggnader intill bygatan som är en del av ett ålderdomligt vägnät. Byggnaderna är belägna på höjderna och utmed ålderdomligt slingrande vägar vars sträck- ningar kvarligger sedan tiden för storskiftet år 1775. Bostadshusen i kyrkbyn är uppförda i traditionell stil, många från 1800-talets mitt. Trots en del ombyggnationer har kyrkbyn en mycket lantlig prägel. Kyrkbyn är bebodd och jordbruk bedrivs i den omgivande åker- marken.

Stationsområdet Stationsområdet som etablerades kring järnvägen och stationshuset är begränsat i omfattning. Bebyggelsen ger ett blandat intryck med mindre, faluröda komplementbyggnader, bostadshus med fasader av tegel och eternitbeklädnad samt en lagerlokal klädd med plåt. Stationssamhället övertog en del funktioner från sockencentrum vid kyrkan kring förra sekelskiftet. Stationssamhället har dock inte utvecklats nämnvärt under den tid då järnvägen var i bruk eller därefter. Bostäderna inom detta område har moderniserats utvändigt och miljön saknar i stort den historiska karaktär den en gång haft.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 93 De översiktliga karaktärsdragen i Häradshammars kyrkby kan sammanfattas enligt följande: Bebyggelsens särdrag, bostäder i kyrkbyn

Tak Sadeltak dominerar med takbeklädnad av tegel eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel, puts. Fönster Fönster med två lufter och spröjs dominerar, även tätspröjsade fönsterbågar. Färgsättning Gulmålad panel, ljus puts och röd slamfärg.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i kyrkbyn

Tak Sadeltak med täckning av tegel, plåt eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel. Färgsättning Röd slamfärg och gulmålade byggnader. Skala Låg skala. Övrigt Fönster och dörrar ofta avvikande kulör.

Bebyggelsens särdrag, bostäder i stationssamhället

Tak Sadeltak klädda med tegel. Fasadbeklädnad Eternitbeklädnad, tegel. Fönster Fönster med en eller två lufter. Färgsättning Rött, grått.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader i stationssamhället

Tak Sadeltak klädda med tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Korrugerad plåt alternativt locklistpanel . Färgsättning Röd slamfärg, ljusa kulörer .

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Häradshammar är beläget i sydöstra delen av riksintresseområdet för kulturmiljövården Östra Husby–Häradshammar, KE 94. Riksintresset avser områdets struktur med dess fornlämningar, kyrkbyar och övriga byar som på ett pedagogiskt sätt visar områdets karaktär av centralbygd från förhistorisk tid fram till 1900-talet. Häradshammar representerar en av de ”kyrkbyar och övriga byar” som är värdegrundande i riksintresseområdet. Härads- hammars kyrkomiljö utgör även ett regionalt intresseområde, K 109. Orten Häradshammar ingår i Vikbolandets mellanbygd, ett särpräglat karaktärsland- skap som innehåller en stor mängd kulturmiljöer. Kyrkan och det historiska sockencentret visar på en ålderdomlig bystruktur med ett framträdande läge i landskapet och har mycket högt kunskaps-, upplevelse- och bruksvärde. Det mindre stationssamhälle som etablerades invid stationsbyggnaden har inte den ålderdomliga, agrara karaktär som kyrkbyn innehar. Kulturhistoriskt sett har stationssamhället ett kunskapsvärde, och även ett bruksvärde då byggnaderna är bebodda och i bruk. Från kyrkbyn finns fria siktlinjer åt norr och öster, ut över det böljande åkerlandskapet. Siktlinjerna förstärker upplevelsen av kyrkbyns dominerande placering i landskapet vilket är en av ortens karaktärsdrag.

94 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Rekommendationer vid exploatering Kulturmiljön i Häradshammars kyrkby är särskilt känslig för förtätning av befintlig bebyggelsestruktur. Fördjupade underlag som beskriver miljöns karaktär och särdrag kan komma att krävas inför en eventuell nybyggnation. Vid nybyggnation inom ett riksintresseområde för kulturmiljövården bör ett tidigt samråd ske med länsstyrelsen för bedömning av eventuell påverkan eller skada avseende riksintresseområdets värdekärnor. Ny bebyggelse i kyrkbyn ska i samråd med byggnadsantikvarisk expertis utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller skala och proportioner, vilket också avser uppförande och placering av nya komplementbyggnader. Även byggnadernas färg- sättning och materialval samt husens placering på tomten bör beaktas. Kulturmiljön vid det mindre stationsområdet är mer tålig för förändringar, trots att det ingår i riksintresseområdet. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till den lokala byggnadstraditionen vad gäller proportioner och skala. Det gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. Eftersom Häradshammar har en lång platskontinuitet som by och boplats är det mycket troligt att det förekommer fornlämningar även dolda under mark. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med länsstyrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns registrerade fornlämningar.

Lärarbostaden från 1920 ligger direkt söder om kyrkogården.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 95 Kättings- dalen Ü 1:10 1:1 Anneborg HÄRADSHAMMARS- RASKTÄPPAN

Kattingdalen ÖSTKINDS

HÄRADSALLMÄNNING 1:21 1:45 1:40

1:47 1:20

1:42 1:44 1:23

KÄTTINGE 1:41

1:9 Kättinge

Karlslund 8:1

1:32 1:16 Lilla Flaten 1:12 1:28 1:22 Furuberg 1:33 1:36 1:24 1:39 1:38 1:2

1:13 1:30 8:1 8:4 1:18 1:9 ÖBBEBO 1:7 1:29 5:1 8:51:9 2 1:26 6:1 1:5 8:2 ÖBBEBO 1:4 2 1:13:1 1:17 3

ÖBBEBO 1:4 1:1 3:1 7:1 2 ÖBBEBO 1:21 3 2

1:22

1:15 1:2 3

1:12 3:2

5:2

ÖNSÄTTER 5:1 Lillgården 3

1:2 Kättinge stationssamhälle 2

Kättinge villaområde 0 125 250 500 Meter

Kättinge siktlinje ÖNSÄTTER

96 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kättinge

Kättinge är ett mindre stationssamhälle som etablerades efter att en stationsbyggnad uppfördes år 1909 utmed Vikbolandsbanan, ca 500 meter söder om Kättinge gård. Orten präglas av en sammansatt bebyggelsestruktur med tydligt avläsbara avtryck från 1900-talets olika decennier.

Namnet Kättinge benämner dels en äldre gårdsbyggnad som ligger utmed Arkösundsvägen, dels det stationssamhälle som etablerades cirka 500 meter söder om gården i samband med att järnvägen till Arkösund drogs fram. Kättinge är sannolikt ett inbyggarnamn från järn- åldern, vilket stärks av de talrika järnåldersgravarna i närområdet och gårdens skriftliga belägg från tidigt 1400-tal. Nuvarande gårdsbebyggelse är uppförd under 1800-talet och delvis renoverad under 1900-talet. Kättinge, både gården och orten, är belägna i ett skogrikt parti av mellanbygden. De talrika uppskjutande bergsryggarna ger ett fragmenterat landskap med mindre landskapsrum, och sikten är ofta begränsad på grund av höjder och ridåer av vegetation. I ett större perspektiv bildar åsryggar och dalgångar nordväst-sydöstliga riktningar i landskapet. Den kulturmiljö som beskrivs nedan avser stationssamhället Kättinge, inte gården norr därom. Järnvägsspåret som anlades mellan Norrköping, Söderköping och Vikbolandet utgjorde förutsättningen för att Kättinge som ort kunde växa fram. En stationsbyggnad anlades år 1909 på norra sidan av järnvägen, i anslutning till Kättinge gård, och därefter etablerades ett mindre stationssamhälle på främst södra sidan av spåren. Byggnaderna från 1900-talets första decennier bildar en kärna av samlad bebyggelse i anslutning till stationen och utmed vägen söderut mot Önsätter. Byggnaderna utgörs övervägande av friliggande bostadshus i 1½ plan, i traditionellt rödfärgade eller ljusmålade fasader. Den rödfärgade stationsbyggnaden finns fortfarande kvar och nyttjas som förråd eller magasin. Järnvägen lades ned år 1966, men samhällets utveckling fortskred i viss mån. Under mitten av 1900-talet anlades en skola i Kättinge. Under den här tiden fanns även en brandstation i samhället. Skolan ligger invid Arkösundsvägen och består idag av tre byggnader i gult tegel, uppförda i 1½ och 2½ plan. Invid skolan finns även en fotbollsplan. Skolbyggnaderna ger ett dominerande intryck vid infarten till Kättinge med jämförelsevis storskaliga byggnader och spatiösa utrymmen. En viss förtätning av bostadsbebyggelsen har skett under andra hälften av 1900-talet i det ursprungliga stationssamhället. En utbyggnad av Kättinge har i huvudsak skett mellan stations byggnaden och skolan vid Arkösundsvägen. Under 1970- och 1980-talen uppfördes åtta, tätt placerade, friliggande villor utmed en mindre väg som lett fram till en dansbana, som numera är borta. Bostadshusens fasader är i huvudsak panelklädda med varierande färgsättning.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 97 Stationsbyggnaden i Kättinge har trots vissa yttre förändringar bevarat stora delar av sin tidstypiska karaktär.

Forn- och kulturlämningar I omgivningarna kring Kättinge stationssamhälle finns en stor mängd stensättningar, d.v.s. gravar från framför allt järnåldern. De förekommer ensamliggande och i grupperingar. En anmärkningsvärd koncentration av stensättningar finns på norra sidan av Arkösundsvägen, i anslutning till Kättinges äldre gårdsbebyggelse.

• En stensättning är belägen i samhället, mellan skolan och de friliggande villorna från 1970- och 1980-talen.

• Stationsmiljön representeras i första hand av stationsbyggnaden som idag har en annan funktion, men har behållit mycket av sin ursprungliga karaktär. Järnvägsspåren är upp- brutna men har efterlämnat ett tydligt avtryck som vittnar om samhällets bakgrund.

• På en bergsavsats i Kättinge står en låg, rödfärgad timmerstuga med namnet Löktorpet. Byggnaden, som är ett båtsmanstorp från 1700-talet, flyttades hit från Jonsberg under mitten av 1940-talet. Idag bedriver hembygdsföreningen museiverksamhet i Löktorpet, med en samling av äldre bruksföremål.

Bebyggelsens karaktärsdrag Stationssamhället Ortens kärna har en tydlig karaktär av stationssamhälle som etablerats under början av 1900- talet. Ursprungligen restes stationsbyggnaden på norra sidan av spåren medan stationssam- hället växte fram på södra sidan av spåren. Byggnaderna, som främst är 1½–2-våniga trävillor med rödfärgad eller ljusmålad panel, är omgivna av omfångsrika tomter vilket ger ett spatiöst intryck. Bebyggelsen från 1900-talets första decennier är gles men samlad och har anpassats efter den naturliga marktopografin som bitvis är kuperad med uppskjutande berg.

98 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Villaområdet och skolan Skolan med sina storskaliga byggnader vid infarten till Kättinge ger orten karaktär av en större landsort. Denna karaktär är dock begränsad till skolområdet. Kättinge skola har ett omfattande upptagningsområde vilket innebär att orten har stort bruksvärde och upplevs som en mindre centralort i bygden. Bebyggelsen mellan stationshuset och skolan skiljer sig från det ursprungliga stationssamhället i struktur och skala. De åtta bostadshusen från 1970–1980-talen är tätt belägna i en rätvinklig struktur, uppförda i en våning vilket ger en mer småskalig prägel än stationssamhällets mer rymliga och oregelbundna karaktär. Be- byggelsen från samtliga tidsperioder ligger i ett långsträckt område från skolan vid Arkö- sundsvägen och utmed landsvägen mot Önsätter i sydväst. Bebyggelse från 1900-talets olika decennier är tydligt avläsbar, både i enskilda byggnader och i olika delar av orten. De av läsbara årsringarna ger orten ett kulturhistoriskt högt kunskapsvärde som visar olika tiders byggnadsskick och planlösningar.

Bebyggelsens särdrag, bostäder stationsområdet

Tak Brutna tak, en del även valmade. Täckning av tegel, mörka betongpannor eller även svart plåt. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel, liggande och stående spontpanel. Fönster Varierande lufter, ofta två. Spröjs förekommer. Färgsättning Röd slamfärg dominerar.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader stationsområdet

Tak Sadeltak med täckning av tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel och liggande spontpanel. Färgsättning Röd slamfärg dominerar. Skala Låg.

Bebyggelsens särdrag, friliggande villor

Tak Sadeltak med täckning av tegel, plåt och mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Stående panel, fasadtegel. Fönster Fönster med en luft, falsk spröjs förekommer. Färgsättning Varierande: röda, blå, gula, vita kulörer.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader friliggande villor

Tak Sadeltak med täckning av plåt, tegel. Fasadbeklädnad Stående panel. Färgsättning Röda, gula kulörer. Dörrar i avvikande färg. Skala Låg.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer De avläsbara årsringarna ger orten ett kulturhistoriskt högt kunskapsvärde som visar olika tiders byggnadsskick och planlösningar. Orten har ett högt bruksvärde som landsort, som förstärks av att skolan är i bruk. Bebyggelsen är långsträckt i nordöst-sydvästlig riktning medan den naturliga topografin har riktningar åt motsatt håll, med höjdryggar och dal- gångar i nordväst-sydöstlig orientering. Stationen visualiserar varför samhället över huvud taget ligger där det gör, och bidrar med kunskap om den intensiva epok som kraftigt på- verkade landskapet, bebyggelsen och rörelsemönstret där järnvägen drogs fram.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 99 Kättinge gränsar mot skogsmark, men även hag- och jordbruksmark. Utblickarna från Kättinge är i huvudsak begränsade. Från stationshuset bildas en lång siktlinje åt nordväst utmed en uppodlad dalgång där Storån flyter fram. Siktlinjen bör hållas öppen då den förstärker ortens karaktär som stationssamhälle då järnvägsspåret lett fram i dalsänkan och utgjort ursprunget till ortens etablering.

Rekommendationer vid exploatering Kättinge som ort kan ur kulturmiljösynpunkt tåla förtätning och utbyggnad för bostäder, under förutsättning att karaktären av stationssamhälle bibehålls kring stationshuset. Even- tuell ny bebyggelse bör ta hänsyn till den rådande bostadsbebyggelsens proportioner och skala. Landskapsrummet är i Kättinge till stora delar visuellt avgränsat genom skogs- och bergskanter vilket påverkar överblickbarheten. Anpassning bör även ske med landskapets mindre skala i åtanke. Det är också av stor vikt att byggnaderna anpassas till markens naturliga topografi oms i Kättinge delvis är bergig. Detta gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

Två av byggnaderna i stationssamhället söder om järnvägsstationen.

100 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Löktorpet är ett hitflyttat båtsmanstorp.

Kättinge skola med gula tegelbyggnader.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 101 1:291:31 Hultet 1:36 1:28 1:25 Ü VÅNGA-GÖSTAD 1:26

Lindevik Smedhagen

KULLERSTADS-JÄRSÄTTER

Hagalund

1:15

1:36 VÅNGA-JÄRSÄTTER SUNKERSTAD 1:37 1:30 1:1 2 1:94 1:95 1:93 1:981:97 1:92 1:99 1:5 Järsätter VÅNGA 1:90 1:41 1:9 2:2 1:89 Björstorpet Sjölunda 1:87 1:3 1:21 1:86 1:10 1:4 1:19 1:85 1:2 2:1 1:37 1:106 1:83 1:82 1:27 1:74 1:38 1:69 1:38 1:25 1:80 1:73 1:22 1:24 1:79 1:65 1:32 1:71 Öna 1:78 1:66

1:76 1:68 Horken 1:3 1:75

1:7 Skäludden

1:9 2 VÅNGA-BERGA Vässviken

1:2 2:1LÖVNÄS 2 2 TRÄLSÄTTER S:2

1:3 1:4 2 Trälsätter Lövnäsfallet

1:10 1:11

1:8 1:9

1:3 FIVELSDAL 1:3 2

Horken bostäder TRÄLSÄTTER 0 125 250 Grindstugan 500 Meter GRANMYRA 1:3 Horken närrekreation

102 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Vånga LIS/Horken

Det aktuella området är beläget mellan Sund och Sjölunda, invid norra stranden av sjön Horken. Platsen är belägen tre kilometer sydöst om Vånga tätort. Trots närheten till Vånga slätten har landskapet övergått till mellanbygdens mer komplexa karaktär med åkerholmar och uppskjutande berg i ett småskaligt odlingslandskap som bildar små landskapsrum. Området, som bitvis har en kraftig lutning åt söder mot sjön Horken, har idag ett bruksvärde främst som jordbruks- och skogsmark.

Det aktuella området är idag obebyggt, men är nära angränsande till gårds- och bostadsbebyggelse samt fritidshusområden. Området utgörs i östra delen av böljande jordbruksmark och kuperad skogsmark med berg i dagen. Längst i öster finns Sjölunda som utgör en gårdsbebyggelse på en udde ut i Horken. Gårdsbebyggelsen finns markerad på Härads- ekonomiska kartan från 1868–77, och låg på Sunkerstads utäng. Gården, som är traditionellt rödfärgad, är idag en hästgård i mindre skala. Intill Sjölunda finns en samling av ett par byggnader från förra sekelskiftet, även de med traditionell röd slamfärg och vita knutar och brädfodringar. Här finns även enstaka sentida byggnader med färgsättning och skala anpassad till den äldre bebyggelsen. Bebyggelsen kring Sjölunda gård är småskalig och har påtagligt agrar prägel. Söder om denna bebyggelse finns enstaka sommarstugor av mindre format på en höjd- sträckning ned mot Horken. Sommarstugorna är småskaliga och från 1900-talets andra hälft. Björstorpet är en gårdsbebyggelse som är belägen direkt norr om det aktuella området. Även denna gård finns markerad på Häradsekonomiska kartan. Mangårdsbyggnaden är uppförd i 1½ plan med tegeltäckt sadeltak och frontespis. Fasaden utgörs av rödfärgad, stående och liggande spåntad panel. Fönstren är spröjsade, med två lufter. Ekonomibygg- naderna är dels traditionellt rödfärgade, dels en modern byggnad. Mitt emot Björstorpet finns en villa under uppförande. Området längst i väster, i anslutning till fritidshusområdet Sund, utgörs av ängs- och skogsmark som bitvis är småkuperad i sluttningen ned mot Horken. Den småskaliga fritids husbebyggelsen utgörs av envåningsbyggnader uppförda under 1900-talets andra hälft.

Forn- och kulturlämningar Fornlämningsbilden i den närmaste omgivningen visar på en förhållandevis sen kolonisation med lämningar från i huvudsak historisk tid, så som husgrunder efter raserade torp eller andra byggnader. • I västra delen av området, i anslutning till fritidshusområdet Sund, finns bebyggelse- lämningar bestående av en husgrund och en jordkällare som är registrerade i FMIS.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 103 Äldre och sentida småskalig bebyggelse vid Sjölunda.

Bebyggelsens karaktärsdrag I direkt anslutning till området finns idag enstaka äldre gårdsbebyggelse samt fritidshus- område. Den äldre gårds- och bostadsbebyggelsen är småskalig och agrar till sin karaktär. Gårdsbebyggelsen, Björstorpet och Sjölunda, är uppförda under 1800-talets andra hälft och de äldre byggnaderna invid Sjölunda kring förra sekelskiftet. Bebyggelsen har agrar karaktär och är över lag småskalig. Även intilliggande fritidshusbebyggelse är småskalig.

Bebyggelsens särdrag, bostäder vid Sjölunda och Björstorpet

Tak Sadeltak med tegeltäckning. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel. Fönster Två lufter, spröjs. Färgsättning Röd slamfärg.

Bebyggelsens särdrag, fritidshusbebyggelsen från 1900-talets andra hälft

Tak Sadeltak, täckta med plåt eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Spontad panel, stående eller liggande. Fönster Två lufter, spröjs. Färgsättning Varierande. Skala Småskalig, låg bebyggelse.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak med täckning av tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel eller timmerstomme. Färgsättning Röd slamfärg.

104 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Rekommendationer vid exploatering Kulturmiljön i anslutning till Horkens norra strand bedöms tåla ny bostadsbebyggelse i viss mån. Vid en exploatering bör dock den nya bebyggelsen utformas med hänsyn till den befintliga bebyggelsens och landskapets småskaliga karaktär, vilket är ett utpräglat särdrag för området. Den nya bebyggelsen bör anpassas efter den naturliga topografin och med hänsyn till de små landskapsrum som den böljande och kuperade terrängen bildar. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar krävas utan att det finns registrerade fornlämningar.

Gårdsbebyggelsen vid Sjölunda ligger på en udde i sjön Horken.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 105 Grönskog Ü torp

Gravröse

Bergsätter

GÖKSTAD Stensätter Gökstad

SMEDTORP 2:1 6:1 BROGSTEN 1:1 Organisttorp 2:1 Slången 3 STENBY g Asp- 5:1 tinas vä ing Kris 1:1 2:13 Drottn 2:4 2:9 3:1 3:1 2:11 2:52:8 STORA STEN 1:3 1:1 4:3 ÖSTRA STENBY 1:4 KYRKA 2 BJÄRKUSA 1:7 Östra Stenby

Bjärkusa 2:12 FETTJESTAD 2:1 1:1 3 1:8 2

2:6 Skogsliden

1:1 2:14 1:1 2:15 3

BROGSTEN

1:6 2:2 LÅNGETORP 1:5 2:1 1:9 2 Brogsten

STORA

STEN

BROGSTEN

Boberget 2:1 2 Fornborg Nergården

Långetorp Sten

Oppgården 2:1 KONUNGSUNDS-STEN 2:3

2:1

Östra Stenbys kyrkomiljö 0 125 250 2:1 500 Meter 2 Östra Stenby siktlinje

106 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Östra Stenby

Östra Stenby sockencentrum med kyrka, prästgård, skolbyggnad och kommunalhus ligger på en höjd norr om landsvägen som leder mot Arkösund. Landskapet utgörs av markerade morän- och bergsryggar med skogs- och hagmark i ett böljande odlingslandskap. Området har ett stort tidsdjup där de äldsta bebyggelselämningarna härrör från bronsåldern.

Området kring Östra Stenby har ett stort tidsdjup där de äldsta bebyggelselämningarna härrör från bronsåldern, men tyngdpunkten ligger i folkvandringstid (400–600 e.Kr.). Från denna tid hör den forskningshistoriskt kända fornborgen på Boberget, belägen på en markant bergrygg i strategiskt läge vid en f d åmynning, numera benämnd Brogstensbäcken. Gravfälten i omgivningen tillhör i huvudsak yngre järnålder, bl.a. det vid Panketorp. Östra Stenbys kyrka är ursprungligen från 1200-talet och socknen har skriftliga belägg från 1300-talet. Kyrkan har fått sitt nuvarande utseende genom ombyggnader under 1400- och 1600-talen och på kyrkogården finns sex runstenar som varit inmurade i kyrkobyggnaden. Väster om kyrkan ligger det s.k. Boglinatorpet, ett båtsmanstorp, som flyttades till platsen år 1992. Sydväst om kyrkan ligger den f.d. prästgården Stora Sten på en markerad höjd. Mangårdsbyggnaden utgörs av en större parstuga från 1700-talets slut och på gårds- planen finns timrade bodar. Prästgården omges av en stor park med trädplantering. Den äldsta kartan över Stenby, från år 1650, visar bland annat prästgården, den stora trädgården mellan gården och bogårdsmuren. Övriga sju hemman, bland annat ”Pancketårp”, ligger spridda inom byns ägor. Den nuvarande skolan är uppförd i slutet av 1950-talet. Skolan var i bruk fram till år 2004 och inrymmer numera åtta lägenheter. Den föregicks av en äldre skolbyggnad från 1860, belägen på samma plats. Tre lärarbostäder uppfördes strax öster om skolan 1948–50. Norr om skolan finns två bostadshus från 1900-talets första hälft samt sentida ekonomibyggnader. Enligt Häradsekonomiska kartan från 1868–77 fanns här torpbebyggelse under denna tid. Den idag tomma ytan i anslutning till de två bostadshusen användes som fotbollsplan under 1980-talet. Vid uppfartsvägen till Stora Sten ligger det f.d. kommunhuset, ursprungligen uppfört 1862 och ombyggt 1936. Sydväst om kommunhuset, vid Panketorp, finns tre bostadshus från 1900-talets mitt och andra hälft.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 107 Prästgården i Östra Stenby är uppförd under slutet av 1700-talet.

Forn- och kulturlämningar Östra Stenby ligger i en mycket förtätad fornlämningsmiljö med bland annat fornborgen på Boberget, gravfält från yngre järnålder samt kyrkomiljön med runstenar och sockencentrum. Forn- och kulturlämningsbilden visar en historisk kontinuitet med årsringar från järnåldern fram till nutid: • Fornborgen på Boberget. • Gravfält från yngre järnålder vid Panketorp. • Kyrkomiljön med runstenar.

Bebyggelsens karaktärsdrag Östra Stenby är beläget i en agrar miljö, men endast ett fåtal av byggnaderna har agrar karaktär. Bebyggelsen i Östra Stenby är placerad på höjderna i det kuperade landskapet och samtliga byggnader är belägna utmed äldre vägsträckningar. Ortens karaktär präglas av den bostadsbebyggelse som har tillkommit i huvudsak under mitten av 1900-talet. Bostadshusen är friliggande och varierande vad gäller utformning, färgsättning och material val. En viss förtätning i bebyggelsen kan ses bland lärarbostäderna, men i övrigt är bebyggelsen jämförelsevis gles i Östra Stenby. Kyrkan och prästgården är de byggnader som har starkast historisk prägel i Östra Stenby. Kommunhusets ombyggnad har påverkat det ursprungliga uttrycket och den övriga bebyggelsen är i huvudsak från mitten av 1900-talet. Förutom kyrkan intar skolbyggnaden en dominerande och central plats på orten.

108 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun De översiktliga karaktärsdragen i Östra Stenby kan sammanfattas enligt följande: Bebyggelsens särdrag, bostäder

Tak Sadeltak med beklädnad av tegel eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Puts, tegel och stående locklistpanel. Fönster Fönster med två eller tre lufter. Spröjs förekommer. Färgsättning Gul eller ljus puts, röd slamfärg.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak med täckning av tegel eller plåt. Fasadbeklädnad Varierande. Timmer eller panel. Färgsättning Ljusmålade eller röd slamfärg. Skala Låg skala.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Östra Stenby kyrkomiljö tillsammans med Boberget utgör ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, K 93. Kyrkomiljön vid Östra Stenby tillsammans med gravfältet vid Panketorp och fornborgen på Boberget utgör en plats med stort tidsdjup då människan har sökt sig till området ända sedan brons- och järnålder. Kyrkan med sina uppställda runstenar, den tidigare skolan och prästgården vittnar om kyrkplatsens forna betydelse som sockencentrum. Miljön har ett stort kunskaps- och upplevelsevärde som förstärks genom det uttrycksfulla landskapet. Orten har ett högt bruksvärde då bostadshusen är i bruk och skolan har byggts om till lägenheter. I anslutning till orten finns både skogklädda berg och öppna, odlade dalgångar. De öppna dalgångarna bildar siktlinjer som förstärker ortens karaktär och identitet i det kuperade landskapet.

Rekommendationer vid exploatering På grund av långa vyer och siktlinjer bedöms Östra Stenby vara känslig för nybyggnation av omfattande slag. En förtätning av bebyggelsen genom etablering av bostäder i anslutning till befintlig bostadsbebyggelse kan dock i viss mån tålas. Det omgivande landskapets struktur bidrar starkt till ortens karaktär och det är viktigt att ny bebyggelse inte inverkar på dalgångs- stråkens visuella uttryck. Eventuell ny bebyggelse ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till kulturmiljön vad gäller proportioner, skala samt placering av tomt och byggnad. Detta gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan särskilda arkeologiska utredningar komma krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 109 1:34 1:39 1:2 1:4 1:3 6 1:11 1:33 1:271:36 1:40 HÄSTÖ 1:29 1:62 Ü Kungskullen 1:8 1:31 1:36 1:26 1:87 1:27 1:37 1:88 1:25 1:33 1:24 1:63 1:79 1:24 1:69 1:41 1:70 1:24 1:71 1:22 1:83 1:9 1:39 1:60 1:66 1:48 3 1:76 1:59 1:74 1:68 Käringhällarna 1:49 1:13 1:20 Varv 1:42 1:14 1:38 1:72 1:18 1:13 1:21 1:12 1:7 1:47 1:28 2 1:49 1:43 1:56 1:14 1:51 1:46 1:52 Rökholmen 1:45 1:16 1:17 2:7 GÅSÅKER 1:44 2:56 1:511:66 Badholmarna 1:20 1:49 2:17 2:1 1:23 1:91 1:47 1:101 1:141 2:57 1:25 1:53 2:2 2:6 Arkösund 1:32 1:50 1:45 9:2 1:11 2:22 1:60 4 1:64 Gästhamn 1:84 1:65 1:68 1:85 1:52 1:9 1:369:12:21 1:62 1:10 2:80 Fiskehamn 6:1 2:13 GÅSÅKER 1:149 2:2 Gästhamn 1:15 1:97 2:3

1:98 2:4 1:91 2:9 2:19 4:1 2:5 2:18 2:20 2:26 2:16 2:61 1:80 2:8 GOTTENVIK 2:23 2:28 2:54 2:11 1:83 2:32 2:24 NORDANSKOG 2:63 2:52 1:8 2:35 2:73 2:59 Gamla Arkösund 2:65 1:1 2:68 2 2:37 2:74 2:77 S:2 1:2 Sundsholmen 2:70 2:67 2:782:79 KÄLEBO 2:40 2:72 5:2 2:13 2:57 5:1 2:56 Jaktskär 2:29 2:26 2:19 S:6 Sundsholmen 2:11

2:6 2:18 2:6 2:4 2 1:3 2 2:39 2:46 Vaktudden 2:37 1:7 2:40 S:2 2 Arkö övre2:40 Östansjö 2:49 2:27 Lekställsklabben KÄLEBO 2:54 1:6 2:40 1:4 2:38 2:64 4 2:50 2:63 2:30 RANGELKLABBEN 1:17 Tallholmen 2:35 2:44 S:1 1:56 2:48 2 2:53 1:63 1:57 1:37 1:49 1:46 1:6 Rangelklabben 1:7 1:50 2:1 Arkösunds villabadort 1:40 1:4 RANGELKLABBEN 1:24 0 125 250 500 Meter 1A:2r0kös1:u2n9 d1 :s32iktlin1je:25 Skomakarhällarna 1:54

110 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Kustlandskapet

Arkösund

Arkösund ligger längst ut på Vikobolandet där S:t Annas och Jonsbergs skärgårdar möter upp. Arkösund var under slutet av 1800-talet en viktig uthamn vid Bråvikens mynning, men för lorade relativt fort sin roll som hamn. Järnvägen som ledde ut till kusten var en viktig kom- munikationsled, ursprungligen för nyttotrafik och därefter för bättre bemedlade som uppförde sommarvillor i kustbandet. Arkösund utvecklades till en villabadort med patriciervillor i tids typisk arkitektur som har stor betydelse för ortens karaktär.

Under slutet av 1800-talet fanns behov av en uthamn vid Bråvikens mynning. I Arkösund anlades hamnen och kring denna började bebyggelse och verksamheter växa fram. För att underlätta godstransporterna till Norrköping, och förbättra kommunikationerna för fiske näringen, anlades järnvägen som stod klar 1895. Ortens funktion som uthamn förlorade dock snart sin roll då isbrytare kom i bruk, och fartygen kunde gå till de centralare ham- narna inne i Norrköping. I och med att Vikbolandsbanan stod klar utvecklades Arkösund till en villabadort, en karaktär som än idag präglar samhället. Hotell och restauranger uppfördes och området vid vattnet bebyggdes med sommarvillor under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Bebyggelsen är exempel på tidig fritidshusbebyggelse och består till stor del av patriciervillor i en panelarkitektur som är tidstypisk för förra sekelskiftet. Under 1900-talet har orten byggts ut både norr och söder om stationen, i huvudsak söderut där bebyggelsen följer kustremsan och bidrar till ortens långsträckta utbredning. Vid piren i hamnen, som ännu är en mötesplats, finns idag gäst- och fiskehamn. Arkösund har under senare år expanderat främst genom utbyggnaden av Nordanskogsområdet i västra delen av orten. Den sentida exploateringen i Arkösund har medfört ett bebyggelse- mässigt splittrat intryck med många olika byggnadsstilar. Bebyggelsen är dock ofta anpassad till terrängen och placerad mellan bergknallar. På Arkö ligger Arkö by med en samlad och delvis ålderdomlig bebyggelse. Här finns även Arkö båk och den f.d. lotsstationen med lotsutkik, och på det intilliggande Viskär finns en fyr med fyrvaktarboställe. Arkösund har haft en central betydelse som farled belägen vid korsningen mellan södra infartsleden till Bråviken och norra infartsleden till Slätbaken.

Forn- och kulturlämningar I anslutning till Arkösund präglas forn- och kulturlämningsbilden av enstaka stensättningar och rösen från brons- eller järnålder. Den historiska betydelsen som farled har resulterat i maritima lämningar av olika slag i omgivningarna. • I Arkösunds samhälle finns en sentida minnessten, i närheten av hamnen.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 111 En av de många äldre villorna i Arkösund från förra sekelskiftet med tätspröjsade fönster, assymmetri och brant takfall.

Bebyggelsens karaktärsdrag De äldre patriciervillorna tillsammans med 1900-talets skiftande byggnadsstilar och enstaka bostadshus från 2000-talet bildar årsringar från de flesta decennier och ortens framväxt är på så sätt tydligt avläsbar.

Hamn- och stationsområdet Hamnen och järnvägen som ledde ditfram är ursprunget till det Arkösund vi ser idag. När Vikbolandsbanan stod färdig år 1895 uppfördes stationshuset med bostäder och utrymmen för post och gods. Samtidigt byggdes suterränghuset Gråbo mellan lokstallarna och hamnen, avsett för personalbostäder och tvättstuga för hotellet som anlades samma år. År 1895 upp fördes också villa Fridhem, numera utbyggt till Arkö Livs, och året därpå uppfördes bland annat ett missionshus. Bebyggelsen var förhållandevis omfattande mellan år 1900 och 1910 i hamn- och stationsområdet. I kontrast till de uttrycksfulla villorna är stationsbyggnaden uppförd i faluröd panel och lokstallet i rött tegel. Trots att järnvägen nu är nedlagd och hamnen mist sin ursprungliga betydelse, bär Arkösund än idag tydliga spår av strukturerna som uppstod kring dessa verksamheter.

Patriciervillorna De villor som byggdes under början av 1900-talet hade en utformning som var inspirerad av nationalromantiken och jugend. Stilen premierade ett hantverksmässigt utförande och villorna utformades ofta med tätspröjsade fönster, branta takfall som ofta var brutna med kupor. En asymmetrisk planlösning var vanligt förekommande. De äldre sommarvillorna med sin karaktäristiska arkitektur från förra sekelskiftet är i huvudsak belägna centralt kring stationen och hamnen, men även utmed vägen som leder utmed kusten söderut. Byggnaderna är placerade på rymliga tomter och avstånden mellan de äldre sommarvillorna är förhållandevis stora. Vanligen är byggnaderna uppförda i 2–2½ plan och med väl tilltagna ytor. Bebyggelsen har anpassats efter den ofta bergiga, kuperade terrängen och är belägna på olika nivåer. Dessa patriciervillor sätter stor prägel på orten, som till största del ännu är en villabadort.

112 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Fritidshusen Under 1900-talet har orten vuxit och nya byggnader har tillkommit som företrädesvis är fritidshus. Byggnader från olika decennier under 1900-talet, och även 2000-talet, har tät utbredning i området söder om hamnen. Bostäderna är oftast uppförda i 1–1½ plan och småskaliga i jämförelse med de äldre, arkitektoniskt uttrycksfulla byggnaderna. De yngre byggnaderna har skiftande utförande avseende byggnadsmaterial, färgsättning, takform etc. och har inte anpassats till den ursprungliga topografin på samma sätt som de äldre villorna.

Åretruntboende Ortens åretruntbostäder är främst belägna i de centrala delarna vid stationen/hamnen och i näraliggande villaområden.

Bebyggelsens särdrag, äldre bostäder

Tak Branta takfall, asymmetri, olikfärgade plåttak även tegel. Ornerade vindskivor förekommer. Fasadbeklädnad Stående och liggande spontad panel. Fönster Tätspröjsade fönsterbågar, varierande lufter. Färgsättning Gul kulör, alt. ljusa kulörer. Övrigt Villorna har påkostad panelarkitektur, ofta asymmetrisk planlösning med tornbyggnader och framträdande ”punschverandor” med tätspröjsade fönsterbågar.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak med plåtbeklädnad. Fasadbeklädnad Övervägande locklistpanel. Färgsättning Röd slamfärg alt. ljusa oljefärgsmålade fasader. Skala Låg.

Bebyggelsens särdrag, yngre bostäder

Tak Sadeltak dominerar med tegel eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Varierande material och färgsättning. Fönster Två till tre lufter och falsk, icke glasdelande spröjs. Färgsättning Varierande.

Bebyggelsens särdrag, yngre komplementbyggnader

Tak Sadeltak med plåtbeklädnad. Fasadbeklädnad Varierande material och färgsättning. Färgsättning Varierande. Skala Låg.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Arkösund är en ort som har präglats av mötet mellan land och hav, där kommunikations- leder med ändstationer bildat en mötesplats med rekreation, bad och båtliv. Arkösunds villabadort utgör ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, K 120. Orten är belägen i ett särpräglat karaktärslandskap där de historiska uttrycken är särskilt tydliga både i form av övergripande strukturer och enskilda element.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 113 För de flesta associeras orten med sommarnöje, en identitet som nu har en hundraårig tradition. Ortens karaktär av villabadort är påtaglig, vilket medför att orten har ett mycket högt bruksvärde under sommarhalvåret medan det är lägre under vinterhalvåret. Upplevelse- värdet är högt, inte minst på grund av de tidstypiska äldre villorna som ger orten karaktär av badort för bättre bemedlade. Kunskapsvärdet är högt med en tydlig avläsbarhet där ortens roll har förändrats från hamnanläggning och stationssamhälle till villabadort under endast några decennier. Karaktären som villabadort finns ännu kvar, med gäst- och fiskehamn. Anläggningarna med maritim prägel, såsom fyr- och lotsplatser, är av stor vikt för förståelsen av områdets betydelse för sjöfarten och utnyttjandet av havets resurser. Arkö- sund och Arkö utgör tillsammans en viktig och pedagogisk kulturmiljö. Inom ett litet område finns viktiga delar av kustens och skärgårdens historia i ett koncentrat. De fria siktlinjerna ut mot havet, kobbar och skär är mycket viktiga för Arkösunds identitet och har stort värde för ortens karaktär.

Rekommendationer vid exploatering Karaktären inom den äldre villabadorten bedöms vara känslig för exploatering av omfattande slag. Vid nybyggnation bör hänsyn tas till äldre stukturer och till landskapets skala som generellt sett är småskalig. Det är viktigt att en etablering inte inverkar negativt på det öppna kustlandskapet då siktlinjerna ut mot havet är av stor vikt för ortens attraktivitet och värde. Bebyggelsen ska i möjligaste mån utformas med hänsyn till de lokala byggnadstraditionerna vad gäller proportioner och skala. Detta gäller även uppförande av nya komplementbyggnader. Det är också av stor vikt att byggnaderna anpassas till markens topografiska förutsättningar. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan arkeologiska utredningar krävas även om det inte finns kända, registrerade fornlämningar.

Sentida fritidshus i området söder om hamnen.

114 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Lokstallet är uppfört i rött tegel.

Stationsbyggnaden inrymde bostäder samt utrymmen för gods och post.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 115 3:1 4:2 Ü

MEM Fiskarhagen

4:1 Vinkällan

Vinkällan BRESTAD Hagaborg 1:11 2:3 GNESTAD S:1 Grindtorp

1:9

1:10 Lillgården MEM 1:8 2:10

1:3

Mem Slott 1:6 1:17

1:4 1:5 1:15 3:8 3:9 3:13 5:1 3:7 1:7 3:10 3:4 3:3 Gästhamn

1:18 3:14 1:13

KANALJORDEN

l ana ta k Gö

Storån

Baggskallen Ekenberg

Back Kalkugnsbacken

Liljestad Kullerstad

backen 3:6 Liljestad 3:5

3:1

Mem, kanalsamhälle och slott 0 125 250 500 Meter LILJESTAD Mem siktlinje

116 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Mem

Mem är ett kanalsamhälle i anslutning till Göta kanal och enkelslussen ”Bengt Erland Sparre”. Orten är belägen där kanalen mynnar ut i Slätbaken och utgjorde tidigare en för Göta kanal viktig hamn- och lastplats. Strax norr om kanalsamhället finns Mems slott. Samhället och slottsanläggningen ligger vid foten av den höga förkastningsbranten norr om Göta kanals och Storåns mynning.

Göta kanal utgör en kommunikationsmiljö av stor teknikhistorisk betydelse. Kanalen är landets mest omfångsrika byggnadsverk med mycket stora värden vad gäller bland annat byggnads- och kommunikationshistoria, som föregick etableringen av järnvägarna. Arbetet med Göta kanal pågick i 22 år och avslutades år 1832 med slussbygget i Mem, som invigdes i närvaro av Karl XIV Johan. Den ursprungliga avsikten var att kanalen skulle utgöra en transportled för frakttrafik. Höjdpunkten för kanalens godshantering inföll under 1930- talet, därefter avtog nyttotrafiken och numera har den upphört. Passagerartrafiken utvecklades 1847 då propellerfartygen börjat slå ut hjulångarna, och var mycket livlig under resten av 1800-talet. Idag används kanalen enbart för turism och friluftsliv. År 1832 avslutades byggandet av Göta kanal med enkelslussen ”Bengt Erland Sparre” det strategiska läget försågs med hamn och lastageplats vid Slätbaken. Här växte Mems kanalsamhälle fram under 1800-talet och hit förlades kanalkontor, tullkammare och lots- station. Kanalsamhällets bebyggelse är belägen vid kanalens norra sida med utblick över skärgårdslandskapet. Under kanalens storhetstid var ett hundratal personer bosatta i Mem och de flesta var sysselsatta med kanalfarten och fiske. I Mem bodde kanalinspekör, sluss- vakt, tulltjänstemän och lotsar. Här har även funnits bland annat telegrafstation, post, skola och affär under denna tid. Numera bor endast ett fåtal personer i Mem året runt. Många av fastigheterna har övergått till att användas som fritidsbostäder och inga service- inrättningar finns kvar. Ungefär 300 meter norrut ligger Mems slott, strategiskt belägen på höjden. Mems slott är en ståtlig slottsanläggning med utsikt över Slätbaken. Huvudbyggnaden är upp- förd i två våningar och hög källarvåning. Källarvåningen kan vara ända från 1570-talet och slottet har genomgått flera ombyggnader. Huvudbyggnadens bottenvåning, som är uppförd i sten, är daterad till 1780 medan ovanvåningen av trä tillkom omkring 1820. Flyglarna, vitputsade stenbyggnader, uppfördes 1734. Både huvudbyggnaden och flyglarna har säteritak.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 117 Byggnaderna ligger tätt utmed de enstaka grusvägarna i Mem.

Forn- och kulturlämningar Fornlämningsbilden i området kring Mem domineras av gravar och gravfält från främst yngre järnåldern. Väster om Mem, mot Söderköping, finns två fornborgar som bedöms tillhöra folkvandringstiden. Även inom kanalsamhället finns lagskyddade fornlämningar. • Ett gravfält från yngre järnåldern finns i anslutning till Kanalvillan i sluttningen mot Slätbaken. • En järnåldersgrav i form av en stensättning samt en minnessten från år 1796 finns mellan Mems slott och kanalsamhället, beläget i ett parkliknande område.

Bebyggelsens karaktärsdrag Mem ligger vid vägs ände och är beläget i mellanbygdens utkant. Orten omges av ett agrart landskap där jordbruksmark ligger i dalgångarna mellan skogsklädda höjder. Bebyg gelsen i omgivningarna är gles och utgörs av gårdsfastigheter. Kanalsamhället Mem är en väl samlad bebyggelsestruktur i sluttningen ned mot vattnet och ligger vänd mot Slätbaken och mot kanalen, som varit utgångspunkten för samhällets tillkomst. Byggnaderna är friliggande och uppförda i 1½ till 2½ våningar. Byggnaderna ligger tätt utmed de enstaka grusvägar som finns på den mindre orten. Trots att byggnaderna inte är låga är Mems be byggelse småskalig. Byggnaderna har anpassats efter markens lutning och ligger på olika nivåer vilket medfört en oregelbunden struktur vad gäller tomterna och husens placering. Orten har en tät atmosfär och arkitektoniskt är den äldre bebyggelsen i kanalsamhället enhetlig. Vissa bostäder har utvändigt renoverats och därmed förlorat något av det ursprungliga uttrycket. Enstaka villor har tillkommit under 1980- eller 1990-talet, vid infarten i den norra delen av samhället. Dessa är låga enplansvillor med panelade fasader och takbeklädnad av betongpannor. Det påverkar dock inte helhetsintrycket av den samlade bebyggelsen vid kanalens mynning, vid foten av förkastningsbranten.

118 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Karaktärsgivande för 1800-talsbebyggelsen i Mem är att den ansluter till en för kanal- miljön tidstypisk arkitektur. Som tydliga exempel kan nämnas den f.d. tullstationen och tull förvaltarbostaden, uppförd år 1834 i två våningar, byggd i sten med ljus puts. Den typiska arkitekturen återfinns även i det f.d. tullpackhuset från 1830 som är av sten och uppfört i två våningar. Övervåningen är numera inredd som bostad medan bottenvåningens fönster är försedda med järngaller. Invid tullpackhuset finns en byggnad som tidigare inrymt skeppshandel och kafé men som numera är ombyggt till bostadshus. Byggnaden är upp- förd i en våning och fasaden var tidigare putsad, men är numera renoverad och används som bostadshus. Den f.d. lotsbostaden, som enligt uppgift är uppförd år 1834, är en byggnad uppförd i en våning av liggtimmer med tegeltak. Längre västerut, vid kanalens norra bank, ligger Kanalvillan som varit inspektorsbostad och även inrymt kanalkontor. Bygg- naden uppfördes 1929 och ersatte en villa från 1800-talets mitt. Kanalvillan innehåller tio rum, är uppförd av trä i två våningar med reveterad, ljus fasad. Den gamla slussvaktarbo- staden finns inte längre kvar, utan har ersatts med en byggnad från 1970-talet. Vid hamn- bassängens norra stenkaj finns ett rödfärgat f.d. godsmagasin som var en central plats för kanalhandeln. Mems magasin totalrestaurerades år 1996 och är nu ett välbesökt vandrarhem.

Bebyggelsens särdrag, bostäder

Tak Sadeltak med täckning av tegel eller mörka betongpannor. Plåt förekommer. Fasadbeklädnad Varierande. Stående locklistpanel, liggande spontpanel och puts. Fönster Spröjsade fönster med varierande lufter, även rombiska spröjser. Färgsättning Ljus puts, trä med röd slamfärg eller gul kulör.

Bebyggelsens särdrag, komplementbyggnader

Tak Sadeltak – tegel eller mörka betongpannor. Fasadbeklädnad Stående locklistpanel. Färgsättning Röd slamfärg eller gul kulör. Fönster Varierande. Skala Låg skala.

Kulturhistoriskt värde, betydande landskap och siktlinjer Mem ingår i riksintresseområden enligt Miljöbalkens 4 kap och omfattas av särskilda hushållningsbestämmelser enligt MB 4:3, obruten kust, samt 4:2, rörligt friluftsliv. Under år 2014 kommer en fördjupad riksintressebeskrivning att utföras av riksintresset Göta kanal, KE 9, vilken inkluderar Mem. Mem utgör en av ett fåtal miljöer invid Göta kanal som bedöms ha ett nationellt värde som kanalsamhälle. Majoriteten av byggnaderna i kanalorten bedöms vara så pass kulturhistoriskt värdefulla att de är skyddade med hjälp av PBL. Mem är även ett regionalt intresseområde för kulturmiljövården, K 75. Mems kanalsamhälle har ett mycket högt kunskaps- och upplevelsevärde. Orten växte fram i och med att kanalen stod klar år 1832, och många av byggnaderna uppfördes under denna tid för kanaldriften och kanalhandeln. Bebyggelsen har genomgått förhållandevis små ombyggnader och har i stor utsträckning fått behålla sin ursprungliga karaktär. Till kanalmiljön hör alla de boställen som en gång uppförts av kanalbolaget för personalen så som kanalinspektorer och slussvakter. Dessa boställen återspeglar ett gammalt mönster från naturahushållningens dagar då det till varje boställe anslogs en del av kanaljorden till åker- och betesmark. Många av byggnaderna finns ännu kvar.

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 119 Nytto- och passagerartrafiken medförde att Mem var en mycket viktig kommunikations- och handelsplats som sista slussen på kanalen. Karaktären har förändrats från att ha varit en levande ort med hundra invånare till dagens Mem som har mer karaktär av sommar- och turistort för kanalfarare och båtägare. Bruksvärdet är därmed begränsat till sommar- halvåret, då det däremot är mycket högt. Kontakten med vatten är högst påtaglig åt söder och öster i samhället. Siktlinjerna ut mot Slätbaken är en del av Mems identitet som platsen för sista slussen mot havsbandet. Norr om samhället vidtar en ”naturpark” och Mems slott, och åt väster möter samhället hag- och åkermark.

Rekommendationer vid exploatering Mem är ett kanalsamhälle med mycket värdefull kulturmiljö. Inför en eventuell framtida exploatering är det av största vikt att förutsättningarna utreds vidare genom fördjupade underlag som beskriver kulturmiljöns karaktär med dess variationer och särdrag. Vid nybyggnation inom ett riksintresseområde bör ett tidigt samråd ske med länsstyrelsen för bedömning av eventuell påverkan eller skada avseende riksintresseområdets värdekärnor. Eventuell ny bebyggelse ska i samråd med byggnadsantikvarisk expertis utformas med hänsyn till de lokala byggnadstraditionerna vad gäller proportioner, skala samt placering av tomt och byggnad. Även byggnadernas färgsättning och materialval bör beaktas. Det är också av stor vikt att byggnaderna anpassas till markens topografiska variationer. Detta gäller även uppförande och placering av nya komplementbyggnader. I det fall exploateringar berör lagskyddade fornlämningar bör samråd ske med läns- styrelsen på ett tidigt stadium. I vissa kulturmiljöer kan arkeologiska utredningar krävas utan att det finns kända, registrerade fornlämningar.

120 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun Referenser och administrativa uppgifter

Litteratur

Bergsten, K-E. 1946. Östergötlands bergslag, en geografisk studie. Lund. Douglas, M. (red.). 2008. Att hålla hus i Östergötland. Östergötlands länsmuseum. Franzén, G. 1937. Vikbolandets by- och gårdsnamn. Uppsala. Föreningen Fritid Arkösund 1995. Arkösund 100 år 1895–1995. Gålnander, T. 1997. Näkna Graversfors 1735–1935. Kindahl, A. (red.). 1994. Vägvisare till kulturhistoriska sevärdheter i Norrköpings kommun. Norrköpings stadsmuseum. Lundqvist, L. m.fl. 1996. Slöinge och Borg, stormannagårdar i öst och väst. Riksantikvarie ämbetet, arkeologiska undersökningar, skrifter nr 18. Linköping. Miljöer och hus inom Norrköpings kommun. Kulturkommitténs förslag 1976. Moberg, J. 2013. Kvarsebo, från utskärgård till Kolmårdssocken. Kvarsebo hembygdsföre- ning. Gnosjö. Månsson, E. 1995. Gods och gårdar i Östergötland. Del I. Norra skogsbygden och östgöta slätten. Östergötlands läns hushållningssällskap. Västervik. Natur Kultur. 1983. Miljöer i Östergötland. Naturvårdsplan och kulturminnesprogram. Linköping. Simonstorp i våra hjärtan II. Simonstorps hembygdscirkel. 1997. Turevik, S. 1990. Beskrivning över Tåby socken. Tåby hembygdsförening. Ulfhielm, A. 1995. Väg 215, förbifart Skärblacka. Arkeologisk utredning etapp 1. Rapport UV Linköping 1995:26. Vår hembygd Vikbolandet. Åby 1997.

Övrigt

Fördjupade riksintressebeskrivningar: Tingstad KE 60, Östra Husby-Häradshammar KE 94, Fagervik – Marmorbruket KE 55. http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/Pages/Fordjupade_riksintressebeskriv- ningar.aspx Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2004– 2007. Östergötlands länsmuseum. http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/skyddad-bebyggelse/kyrkliga-kulturminnen/Pages/ Kyrkoinv_Norrkopings_kommun.aspx Kulturhistoriska värden skyddade med hjälp av PBL 1987-2007. http://ext-webbgis.lansstyrelsen.se/Ostragotaland/Ostgotakartan/ Hus på landet. Att bygga nytt i kulturlandskapet. Regionmuseet Kristianstad/Landsantik- varien i Skåne 2008. http://www.regionmuseet.se/byggnadsvard_hus_pa_landet.htm

Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun 121 Landskapsanalys inför planering av vindkraft, Norrköpings kommun, Östergötlands län. 2012. Sweco. http://www.norrkoping.se/bo-miljo/stadsutveckling/oversiktsplaner/fop/ vindkraft/landskapsanalys-webb.pdf “Kort om Kopparbo” http://www.kopparbo.se/Allmant/Allm/A_StartAllm.htm Järnvägsutredning Ostlänken. Kulturmiljöanalys, delsträcka 3, Åby-Linköping 2008. http:// www.trafikverket.se/Sok-pa-trafikverketse/?query=ostl%c3%a4nken+kulturmilj%c3% b6analys&sn=trafikverketse&trafikverketsepn=3 Projektet kulturmiljövårdens riksintressen http://www.raa.se/kulturarvet/samhallsplanering/ riksintressen/projektet-kulturmiljovardens-riksintressen/ SOFI, ortnamnsregistret http://www2.sofi.se FMIS, fornlämningsregistret www.fornsok.raa.se Riksantikvarieämbetet www.raa.se Boverket www.boverket.se/vagledningar/PBL-kunskapsbanken/teman/kulturmiljo-q- boken Lantmäteriverket https://lantmateriet.se

Muntliga uppgifter

Ann- Charlotte Hertz, f.d. stadsantikvarie, Norrköpings stadsmuseum. Rolf Jonsson, Norrköpings stadsarkiv. Anne Wastesson Jonsson, intendent, Norrköpings stadsmuseums arkiv. Hanna Domfors, stadsantikvarie, Norrköpings stadsmuseum. Bror-Tommy Sturk, chef Norrköpings stadsmuseum.

Administrativa uppgifter Norrköpings landsbygd Öp

Dnr: 311-00384-2014 Projektnr: 12730 Beställare: WSP Samhällsbyggnad Östergötland Kostnadsansvarig: Norrköpings kommun Arbetet utfört: Mars – september 2014

122 Kulturmiljöinventering av landsbygdsområden i Norrköpings kommun