Uppsala Universitet Handledare: Sverker Gustavsson Antal Ord: 13720 Antal Sidor: 48

Rätt kunskaper för en blivande statschef Samhällsfostran av svenska tronföljare under tvåhundra år

Linnea Nyström

Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp, Hösttermin/2020 Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet Handledare: Sverker Gustavsson Antal ord: 13720 Antal sidor: 48

Author: Linnea Nyström

Title: The Right knowledge for a future head of state. The Societal fostering of Swedish successors to the throne during 200 years.

Abstract: The purpose of this study has been to compile and analyse the general educational demands on Swedish successors to the throne in the Bernadotte dynasty; it also strives to analyse how the constitutional context has affected these demands during the 200 years that were examined. The study has a subject didactic ap- proach focusing on the successors to the throne’s education in social science, more particularly on the subject’s fostering aspect. In this context, societal fostering, or “samhällsfostran” in Swedish, is defined as education that strives to foster individuals that understand their position in society and can act accordingly. The principal thesis is that the didactics will be reflected in the politics; the fostering of the successors to the throne will be reflected in how they act in society. The theoretical framework is based on the three didactic questions What, Why and How together with the didactic triangle. The study was conducted by a qualitative text analysis on a rich quantity of sources like biographies, memoirs and encyclopaedias and showed that the successors to the throne in the 19th century to a high degree were fostered to become societal monarchs that ruled over a society they themselves were not a part of; Much, in some cases all, of their education was private with few or no classmates, and thus protecting them from political matters and criticism. Despite this, their fostering emphasized competence and merit; they should never take their position for granted, and always work hard to protect the crown. During the 20th century, after the breakthrough of parliamentarism, the successors’ fostering became more common, following a normal curriculum and having them attend public schools. Their special education towards their future duty is now after their matriculation.

2 Innehållsförteckning

Inledning ...... 5 Syfte och frågeställning ...... 6 Begreppsdefinition: vad jag menar med samhällsfostran ...... 6 Den konstitutionella inramningen ...... 8 Tidigare forskning ...... 10 Teoretiskt ramverk ...... 14 De tre didaktiska grundfrågorna ...... 14 Metod och material ...... 15 Avgränsningar ...... 16 Undersökningen ...... 18 Före år 1917 ...... 18 Oscar I (1799–1859) ...... 18 Karl XV (1826–1872) och Oscar II (1829–1907) ...... 20 Gustaf V (1858–1950) ...... 25 Efter år 1917...... 28 Gustaf VI Adolf (1882–1973) ...... 29 Arvprins Gustaf Adolf (1906–1947) ...... 31 Carl XVI Gustaf (1946-) ...... 34 Kronprinsessan Victoria (1977-)...... 37 Resultat ...... 40 Käll- och litteraturförteckning...... 45 Källor ...... 45 Stockholm, Slottsarkivet ...... 45 Offentligt tryck ...... 45 Litteratur...... 45

4 Inledning

Den 17 december 2020 släpptes ett uttalande av Sveriges statschef, Kung Carl XVI Gustaf, som på kort tid blev mycket uppmärksammat. I en intervju med SVT fick Kungen frågan om vad som stressar honom mest i den nuvarande situationen med ökad spridning av Coronaviruset. Han svarade att det som stressar honom är att han anser att Sveriges strategi misslyckats, eftersom ett stort antal människor avlidit.1 Uttalandet kan tolkas vara kritik mot den sittande regeringen och är därför kontro- versiellt. Eftersom statschefen i Sverige inte fyller en politisk funktion eller har politisk makt, bör hen som främste representant för Sverige inte göra uttalanden som ger intryck av spänningar eller konflikt mellan statschefen och regeringen.2 Så har det dock inte alltid varit: under 1800-talet var den svenska kungamakten stark, och kungahuset hade formellt politisk makt ända till 1974 års grundlagsänd- ring. Även om statschefens uppgift numera är uteslutande ceremoniell innebär rollen som statschef ändå vissa i lag reglerade arbetsuppgifter.3 Dessa förutsätter en stor kunskap inom framförallt samhällsvetenskapliga ämnen, då statschefen måste kunna orientera sig inom bland annat politik, diplomati och statsvetenskap. Man kan därför fråga sig hur man fostrar en blivande statschef. Till skillnad från alla andra offentliga ämbeten i Sverige går statschefsämbetet i arv, från föräldern till det äldsta barnet. Denna förutsägbarhet innebär att tronföljarens karriär kunnat utstakas från en tidig ålder och att det mesta i deras uppväxt kunnat anpassas till deras framtida yrke som regent. Det kan också anses förutsätta en specifik samhällsfostran då det är en ämbetsperson och representant som ska formas av utbildningen. Men hur utbildar och fostrar man en framtida statschef?

1 Bull & Tihini 2020-12-17. 2 SOU 1972:15 s. 139. 3 Kungahuset u.å., Monarkens uppgifter.

5 Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att sammanställa och analysera de allmänna utbild- ningskrav som ställts på svenska tronföljare av ätten Bernadotte utifrån ett didaktiskt perspektiv, samt att särskilt analysera vilken samhällsfostran man ämnat ge de framtida regenterna. Studien kommer sträcka sig från Oscar I till kronprinsessan Victoria, det vill säga från början av 1800-talet till nutid. Under dessa år har det skett konstitutionella förändringar som påverkat monarkens roll i styrelseskicket. Jag ämnar även undersöka hur detta har påverkat synen på deras fostran och utbildning. Frågeställningen som formulerats är följande:  Hur har svenska tronföljares utbildning och samhällsfostran rent allmänt sett ut från 1800-talet till nutid?  Hur har synen på samhällsfostran ändrats i ljuset av de konstitutionella för- ändringar som ägt rum under de två hundra undersökta åren? Studiens huvudtes är att didaktiken återspeglas i politiken: eftersom samhället och den kungliga rollen genomgått stora förändringar under 1800- och 1900-talet antar jag att detta kommer återspeglas i tronföljarnas utbildning. I hur stor grad detta skett återstår att se i undersökningen.

Begreppsdefinition: vad jag menar med samhällsfostran Samhällskunskap är ett relativt ungt skolämne som infördes vid mitten av 1900- talet. Ett centralt mål i ämnet är medborgarfostran, alltså att individen ska förstå sin roll i samhället och kunna agera därefter. Denna fostransfunktion fylldes tidigare av ämnet kristendom, då det skulle inordna eleven i den kristna världsbilden och i uppfattningen att alla hade en given plats i samhället. Även historia hade stor betydelse, då man ansåg att undervisning om den svenska historien skulle skapa en nationell sammanhållning.4 I början av 1900-talet utbyttes den tidigare underdånig- hetsfostran mot en fostran som syftade till att förbereda eleven för det demokratiska

4 Larsson 2015, s. 297.

6 samhället: i folkskolan introducerades därmed i 1919 års skolordning ämnet med- borgarkunskap. Fokus låg där på kunskaper om medborgarnas rättigheter och skyl- digheter, samt på samhällets formella institutioner.5 Skolkommissionen började 1946 arbeta på hur den svenska skolan skulle organiseras efter kriget. Man kom fram till att skolan inte bara skulle vara ett verktyg för att skapa social rättvisa, utan även för att ”vaccinera” eleverna mot anti-demokratiska och totalitära krafter och att dess främsta uppgift skulle bli att fostra demokratiska människor.6 Därmed föd- des ämnet samhällskunskap. Man ansåg att det i samhällskunskapsämnet fanns re- surser som kunde användas till att förverkliga statens idé om en skola som verkade för social rättvisa och aktivt medborgarskap.7 Samhällskunskapen tillskrevs en sär- skild betydelse i skolans sociala fostran: undervisningen skulle träna eleverna i samverkan och samarbete, vilket betraktades som en förutsättning för ett fungerande demokratiskt samhälle. Ämnesinnehållet i grundskolan och gymnasiet har dock

ändrats genom åren.8 Enligt Magnus Persson, doktor i sociologi, beror detta på att samhällsvetenskapens logik formulerats med ”en institutionaliserad oförutsägbar- het och en innehållslig elasticitet av normativa principer.”9 Med andra ord menar han att samhället och dess normer påverkar innehållet i samhällskunskapsundervis- ningen. Utifrån detta är det intressant att fråga sig om även tronföljares utbildning berörs av denna elasticitet. Samhällskunskapen fostrar och förbereder alltså eleverna för att kunna delta i samhällslivet. I min studie har jag valt att kalla denna fostran för samhällsfostran, och har i den kungliga kontexten definierat det som följande: undervisning som syftar till att fostra individer som förstår sin roll i samhället och kan agera därefter. Denna definition är inspirerad av det centrala målet med medborgarfostran som nämns ovan, men har anpassats till den kungliga kontexten. Med begreppet sam- hällsfostran menar jag alltså vilken slags regent man velat skapa. Att se hur tronföl- jare fostrats och utbildats är därför inte bara relevant ur ett rent didaktiskt perspektiv, utan även ett statsvetenskapligt: statschefen i konstitutionella såväl som icke-

5 Larsson 2015, s. 298. 6 Persson 2018, s. 161. 7 Persson 2018, s. 177. 8 Persson 2018, s. 299 – 300. 9 Persson 2018, s. 178.

7 konstitutionella monarkier fyller en funktion i statsskicket, politisk eller enbart ceremoniell. I det svenska statsskicket är Kungen den officiella representanten för Sverige och kan därför förväntas besitta vissa kunskaper. Vilka dessa kunskaper är och hur de motiveras kan därför antas spegla både monarkins plats i samhället och samhället i sig, eftersom utbildning ständigt färgas av rådande normer och värde- ringar. Förutom att fostra en individ ska man även fostra en ämbetsinnehavare.

Den konstitutionella inramningen Som tidigare nämnts fyller statschefen numera ingen politisk funktion i Sverige, men så har det inte alltid varit. I Regeringsformen från 1809 stod det att:

Konungen äger att allena styra riket på det sätt denna regeringsform före- skrifver; tage dock underrättelser och råd i de fall, här nedanföre stadgas, af ett statsråd. Konungen utvälje dertill kunnige, erfarne, redlige och allmänt ak- tade infödde svenske frälse eller ofrälse män af den rena evangeliska läran.10 Denna öppningsparagraf kan framstå som märklig med tanke på att 1809 års regeringsform skrevs med strävan att begränsa kungamakten. Regeringsformen byggde på Charles-Louis Montesquieus maktdelningslära som går ut på att man gör en upp- delning mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. Genom att sprida makten och inte koncentrera den vid en instans hoppades man undvika dels en alltför stark kungamakt och dels ett otyglat riksdagsvälde.11 Trots detta förblev kungamakten stark under hela 1800-talet, särskilt under Karl XIV Johan. Detta kan ha berott på att entusiasmen för den nye kungen var stor och att han därmed fick större handlingsutrymme än regeringsformen tillät, samt att riksdagen fungerade ineffektivt.12 I praktiken gled man dock i och med parlamentarismens framväxt allt längre från dessa bestämmelser, och redan vid sekelskiftet 1900 skilde man på den skrivna

10 1809 års regeringsform, § 4. 11 Möller 2019, s. 26–27. 12 Möller 2019, s. 28 & 29.

8 och den ”levande” författningen.13 1917 kan hävdas vara det år som innebar parlamentarismens genombrott i Sverige: efter långdragna politiska diskussioner och kriser godtog kung Gustaf V statsminister Nils Edéns och Hjalmar Brantings väns- terkoalition, och han lovade att vara lojal med regeringen – något han inte varit tidigare, då han vägrat ta tillbaka politiska uttalanden om upprustningsfrågan.14 I och med det fick alltså statschefen en allt mindre politisk roll. Det skulle dock dröja till 1974 innan det sattes i pränt: 1954 tillsattes en författningsutredning som enades om de grundläggande principerna som skulle gälla för den nya författningen och 1966 tillsattes en grundlagsutredning under ledning av socialdemokraten Valter Åhman. Att monarkin skulle behållas framstod i utredningen som självklart, trots att Socialdemokraterna sedan år 1911 haft kravet på republik i sitt partiprogram. Efter den så kallade Toreskovskompromissen 1971 kom man slutligen fram till att statschefen skulle fråntas all formell politisk makt och att monarkin således endast skulle vara ceremoniell.15 Dessa ceremoniella uppgifter ser ut som följer: Statschefen är ordförande i ut- rikesnämnden och sammanträder med regeringen i så kallade konseljer, men hen medverkar inte i regeringens beslutssammanträden och undertecknar inte några re- geringsbeslut. Statschefen närvarar vid Riksdagens högtidliga öppnande, men upp- gifterna monarken haft vid regeringsbildning har överlämnats till riksdagens tal- man. Hen är fortfarande främste representant för den svenska försvarsmakten men inte högste befälhavare. Förutom detta ingår det även i statschefens uppgifter att som landets främste representant ackreditera utländska ambassadörer samt avlägga statsbesök i andra länder och vara värd för utländska statschefers besök i Sverige.16 Statschefens agerande inför offentligheten måste präglas av dennes roll som företrädare för landet i dess helhet. Hur hen fullgör sina plikter inom- och utom landets gränser får inte visa på spänningar mellan statschefen och de politiska or- ganen.17 Man kan därmed anta, att tronföljarnas utbildning kommer att se olika ut på grund av de politiska kontexter de fostrats att spela sin roll inom och att deras fostran anpassats därefter.

13 Möller 2019, s. 26. 14 Möller 2019, s. 75. 15 Möller 2019, s. 72, 175 & 185. 16 Proposition 1973:90, s. 171–173 & Kungahuset u.å., Monarkens uppgifter. 17 SOU 1972:15 s. 139.

9 Tidigare forskning

I Successionsordningen står det skrivet att successionsrätten till den svenska tronen tillfaller manliga och kvinnliga efterkommande till Karl XIV Johan.18 Familjen Ber- nadotte har suttit på Sveriges tron sedan 1818 och mycket forskning har bedrivits kring hur familjen lyckats sitta kvar vid makten längre än någon annan ätt i Sverige. Enligt Nils Ekedahl i En dynasti blir till var den förste Bernadotten, Karl XIV Johan, mycket mån om att modernisera monarkin redan från början av sin kungliga karriär. Som fransman samt tidigare republikan och marskalk hos Napoleon mindes han den franska revolutionen och dess idéer, och var därför mycket mån om att bygga sin legitimitet på ”förnuftiga grundsatser som står bättre i överenstämmelse med de åsikter, som bör gå ut över världen”.19 Han ville vara en ”medborgerlig kung”; till skillnad från tidigare kungahus som byggt sin legitimitet på gudomlig utkorelse och bördsrätt, ville Karl XIV Johan fokusera på medborgarnas fria val och den nya regeringsformens bestämmelser om hur makten borde fördelas. Detta syns inte minst i hans kungliga valspråk: ”Folkets kärlek, min belöning.”20 Även Oscar I verkar ha tänkt i liknande banor, då han i en dagboksanteckning skrev att han måste leva upp till folkets förväntningar, och att de förväntade sig något mer och annorlunda av ett kungahus som hämtade sina anor i de åsikter som låg till grund för franska revolutionen.21 I och med familjen Bernadotte skedde det alltså enligt Ekedahl en övergång från legitimitet grundad på bördsrätt och historisk tradition till ett understrykande av duglighet och förtjänst.22 Ett sätt att uppnå denna duglighet och förtjänst var via kompetens och utbildning. Detta är ett ämne som Per Sandin berör i sin doktorsavhandling Ett kungahus i tiden. Den bernadottska dynastins möte med medborgarsamhället c:a 1810–1860. Sandin beskriver hur kungahuset och hovet anpassade sig till det rådande samhälls- klimatet och på många sätt moderniserade monarkin för att den skulle kunna motstå

18 Successionsordningen 1810:926 §1 19 Ekedahl 2010, s. 11 & 12. 20 Ekedahl 2010, s. 11. 21 Ekedahl 2010, s. 11. 22 Ekedahl 2010, s. 11.

10 tidens tand och fortfarande ses som legitim.23 Han nämner då Oscar I:s och hans barns uppfostran. De fick enligt Sandin en fostran som syftade till att förbereda dem att möta det framväxande medborgarsamhället. Oscar I:s far, Karl XIV Johan, var enligt Sandin mycket mån om att Oscar I skulle få en svensk uppfostran. Att Karl Johan betonade det ”svenska” i uppfostran berodde på den ”omdefiniering av monarkin i nationell anda som ägde rum i Europa kring sekelskiftet 1800”.24 Utbild- ningen blev därmed civil men patriotisk, då många av lärarna tillhörde det så kallade Götiska förbundet i Uppsala. År 1812 skrev Karl XIV Johan en instruktion för hur denna fostran borde gå till. Målet med instruktionen var att stärka sin och sin dynastis legitimitet i det framväxande medborgarsamhället som höll på att ersätta det gamla överhetssamhället. Historia och religion fick ta stor plats i utbildningen.25 Oscars söner, Karl XV och Oscar II, fick enligt Sandin också en utpräglat sam- hällstillvänd uppfostran med fokus på historia och studier inom svensk samt norsk lag och rätt. Studieresor syftade till att göra dem bekanta med Sveriges orter och invånarnas levnadsvillkor.26 Vid sidan av de civila studierna tillkom militära studier, men prinsarnas fostran var enligt Sandin anmärkningsvärt civilt präglad. Deras utbildnings övergripande syfte var att ”förberedda [sic!] dem för deras kommande uppgifter som regenter och representanter för ett kungahus i två konstitutionella medborgarsamhällen.”27 Även i sitt kapitel ”Monarken möter medborgarna” i anto- login En dynasti blir till. Medier, myter och makt kring Karl XIV Johan och familjen Bernadotte. skriver Sandin att Karl XIV Johan var en ovanligt samhällstillvänd och modern monark, som var mån om att komma i kontakt och kommunicera med sina undersåtar.28 En av få studier som uteslutande fokuserar på kunglig utbildning är Royal education. Past, present and future av de båda brittiska professorerna Peter Gordon och Dennis Lawton. De utforskar de utbildningsval som gjorts i en kunglig kontext, från Tudor-ätten till dagens brittiska kungahus. Enligt Gordon och Lawton var

23 Sandin 2011, s. 269ff. 24 Sandin 2011, s. 208. 25 Sandin 2011, s. 276–277. 26 Sandin 2011, s. 266–267. 27 Sandin 2011, s. 268. 28 Sandin 2011, s. 123.

11 Tudorättens monarker29 mycket välutbildade tack vare renässansens utbildnings- ideal, och hade mycket makt. Priset Henry VIII var tvungen att betala för sin skils- mässa var dock att det brittiska parlamentet fick mycket mer makt och inflytande, vilket kom att påverka de efterföljande monarkernas utbildning.30 Allteftersom makten att styra samhället flyttades från kungahuset till politikerna kom tronföljar- nas utbildning att spela en mindre roll. Under Stuart-perioden 1603–1714 letade sig nästan inga samtida idéer om vetenskap eller utbildning in i de kungligas utbildning.31 Inte heller under 1700- och 1800-talen påverkades den kungliga utbildningen av samhället runtomkring; den industriella revolutionen och parlamentarismens fortsatta framväxt hade enligt Gordon och Lawton anmärkningsvärt liten påverkan på den kungliga utbildningen. Kungabarnen isolerades från andra barn och fick en väldigt bred och krävande utbildning som saknade kopplingar mellan

Upplysningens idéer och undervisningens pedagogik.32 Från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet försökte kungahuset återfå mycket av det politiska inflytande det tidigare förlorat, och var ”reasonably well educated and prepared for so- vereignty.”33 Utvecklingen mot en alltmer begränsad kungamakt fortsatte dock. Det mest ambitiösa och systematiska utbildningsförsöket under 1800-talet gjordes av drottning Victoria och hennes make Albert, då de skapade ”the Albert-Victoria curriculum” åt sin son Edward. Programmet misslyckades och Edward blev aldrig fär- digutbildad, men blev ändå en framgångsrik konstitutionell monark.34 Under 1900-talet blev utbildning en hög prioritet för politiska partier, men fortfarande full av kontroversiella frågor. Elisabeth II:s utbildning hölls hemlig för att undvika kritik, då hennes läroplan var smal och icke-krävande samt för att hennes utbildning fortsatte traditionen av att isolera unga medlemmar av kungafamiljen. Nuvarande brittiska tronföljaren prins Charles har däremot gått på så ”normala” program som möjligt i skolan och på universitetet, men har också kritiserats för att skolorna var friskolor. Att arvprins William gick på Eton, som mer än någon annan

29 Tudor-perioden varade från 1485 till 1603. En av de mest kända Tudor-kungarna var Henry VIII, som gått till historien för bland annat sina 6 äktenskap. 30 Gordon & Lawton 2003, s.45–46. 31 Gordon & Lawton 2003, s. 87. 32 Gordon & Lawton 2003, s. 129–130. 33 Gordon & Lawton 2003, s. 130. 34 Gordon & Lawton 2003, s. 162.

12 skola i England förknippas med en priviligierad överklass-livsstil, kan enligt förfat- tarna ses som en nackdel för William inför hans kommande roll som monark. 35 Författarna citerar David Cannadine som menar att både Charles och William är dåligt förberedda för sina roller eftersom

the results of education had been outweighted by the occupational hazard of princely upbringing: too much deference destroys a rational understanding of self and society.36 Detta kan enligt Gordon och Lawton åtgärdas via att dels ändra kungafamiljens utbildning, och dels genom att ändra deras livsstil. Enligt dem har fem ämnen varit, och kommer att vara, extra viktiga för den brittiska monarkins överlevnad: historia, moral, beslutsfattande, ekonomi och finanser samt teologi för att kunna förstå reli- giösa kontroverser inom Church of England.37 Men att ändra utbildningen och uppfostran kommer enligt författarna vara lönlöst, om inte kungafamiljen ändrar sin livsstil genom att bland annat associera sig mindre med enbart de rika och privile- gierade samt undvika ”the assumption of superiority”.38 Denna studie har inspirerats av Gordons och Lawtons studie, men min uppsats har ett tydligare samhällsfokus och fokus inom en svensk snarare än engelsk kontext. En annan skillnad är att jag inte ämnar uttala mig om vad kungligheter ska läsa i framtiden eller spekulera i hur utbildningen kan ha format tronföljarnas personlig- heter. En jämförelse mellan studierna kommer dock att ske i slutet av uppsatsen för att utröna om de svenska tronföljarnas utbildning kraftigt skilt sig från de brittiska.

35 Gordon & Lawton 2003, s. 230. 36 Gordon & Lawton 2003, s. 242. 37 Gordon & Lawton 2003, s. 235–236. 38 Gordon & Lawton 2003, s. 258–259.

13 Teoretiskt ramverk

Didaktik är läran om undervisningen, alltså om hur undervisning och inlärning går till i teori och praktik. Undervisning och lärande sker i relation till bland annat kun- skapstraditioner, normer, institutionell inramning och bedömningssystem, och didaktik omfattar såväl kunskaper som identitetsutveckling.39 Ämnesdidaktik å andra sidan kan definieras som lärande om undervisningen och lärande i ett visst ämnes- område/ämne/tema.40 För att besluta om och utvärdera undervisningen kan läraren ta hjälp av de så kallade didaktiska grundfrågorna, vilka kommer redogöras för här nedan.

De tre didaktiska grundfrågorna Det finns tre didaktiska grundfrågor lärare bör beakta när de undervisar och planerar sin undervisning, nämligen: Vad ska eleven lära sig? Hur ska eleven lära sig? Samt Varför ska eleven lära sig? Vad-frågan avhandlar vad undervisningen ska handla om, alltså vilket innehåll som ska bearbetas. Hur-frågan handlar i sin tur om inlärningsprocessen och upplägg- ning, alltså hur innehållet behandlas och bearbetas så att eleven kan lära sig det. Varför-frågan handlar slutligen om syftet och målet med det innehåll man väljer.41 Dessa didaktiska grundfrågor är kopplade till en annan didaktisk modell, näm- ligen den så kallade didaktiska triangeln, som består av lärare, elev och undervis- ningsinnehåll. Modellen har dock kritiserats för att den inte tar hänsyn till samman- hanget undervisningen bedrivs i, så därför kommer även sammanhang att tas i be- aktande i denna studie. Målen är alltid kopplade till en typ av innehåll – man vill svara på frågan om vilket lärande undervisningen ska leda till och därmed också i viss grad vilken fostran man vill ge eleverna.42

39 Nationalencyklopedin u.å., “didaktik”. 40 Brantefors 2016, s. 3. 41 Pennlert 2016, s. 26. 42 Pennlert 2016, s. 26–27.

14 Metod och material

För att svara på frågeställningen och uppfylla syftet har materialet studerats i en kvalitativ textanalys. I en kvalitativ textanalys ställs frågor till texten, och dessa frågor kan bland annat handla om hur ett fenomen presenteras och vilken mening det tillskrivs i en viss kontext av en viss aktör. Frågorna kan även handla om normer och dessas förändring över tid och rum.43 Denna uppsats använder sig av en syste- matisk undersökning som syftar till att läsa materialet tematiskt och systematiskt och då klargöra idéstrukturen genom att lyfta fram och begripliggöra viktiga aspekter av innehållet. Detta görs genom att ordna innehållet i enklare kategorier.44 Kategorierna i denna studie är Vad, Varför och Hur. Dessa frågor har kompletterats med underfrågor baserade på den didaktiska triangeln, och kodschemat ser ut som följer: Vad ska eleven lära sig? Varför ska eleven lära Hur ska eleven lära sig? sig? Innehåll: vilka ämnen? Syfte/mål med studierna Privatundervisning eller ej? Bredd/djup: begränsade, Konstitutionell kontext Lärare/guvernant, vilken fördjupade studier eller pedagogik? breda, ytliga studier?

Materialet har alltså sammanställts och sedan analyserats utifrån dessa punkter. Analysen har gjorts utifrån en kvalitativ textanalys snarare än en kvantitativ inne- hållsanalys eftersom textanalysen är bättre på att uppfylla studiens syfte: en kvalitativ textanalys möjliggör djupläsning av materialet och kan på så sätt få fram det viktigaste innehållet. Kvantitativa innehållsanalyser ger möjlighet att mäta frekvens och utrymme och därmed uttrycka resultaten i numeriska värden, vilket inte är av intresse för denna studie.45

43 Esaiasson m.fl. 2017, s. 212–213. 44 Esaiasson m.fl. 2017, s. 213. 45 Esaiasson m.fl. 2017, s. 198 & 211.

15 Eftersom det inte finns några samlade, systematiska och tillgängliga rena ut- bildningsplaner för tronföljarna har ett rikt källmaterial bestående av både primär- och sekundärkällor analyserats. Bland primärkällorna ingår bland annat handlingar från Slottsarkivet, memoarer, samtida texter, böcker om uppfostran och självbio- grafier. Bland sekundärmaterialet kan nämnas Svenskt biografiskt lexikon, Nat- ionalencyklopedin och andra biografier. Att tillgången till primärkällor varit begränsad är givetvis en nackdel för studien. I Bernadotteska familjearkivet finns bland annat flera av tronföljarnas skriv- böcker från skoltiden tillgängliga, men att komma åt dem är inte lätt eftersom hand- läggningstiden för tillstånd att studera källorna är så pass lång. Det hade självklart varit bättre att ha tillgång till de faktiska skrivböckerna, men det sekundära käll- materialet har varit rikt och har kunnat måla upp en tillfredsställande bild av utbildningen. Arkivarierna på Bernadotteska familjearkivet och Slottsarkivet har också varit mycket behjälpliga med att hitta relevant material utanför arkiven. Studien skulle alltså i hög grad ha gynnats av materialet i Bernadotteska familjearkivet, men är ändå genomförbar tack vare det utförliga sekundärmaterialet. Det har dock varit svårt att få tag i djupgående information om nuvarande kungen och kronprinsessans respektive utbildningar. Deras skrivböcker och liknande finns inte tillgängliga för allmänheten och de biografier som handlar om dem är ofta skrivna på ett journalistiskt och något vinklat sätt. Det har dock skrivits och rapporterats flitigt om dem i böcker och media. Exempelvis publicerades kung Carl XVI Gustafs slutbetyg i flera dagstidningar när han tog studentexamen. På kungahusets hemsida finns också utförlig information om vad de läst, men mer djupgå- ende information om hur undervisningen gått till har varit svårare att få tag på.

Avgränsningar Studien undersöker bara tronföljare, inte andra kungliga barn ur familjen Berna- dotte. Det finns inte utrymme i denna studie att inkludera det stora antal kungabarn som fötts under de 200 år studien sträcker sig i analysen. Ett undantag är Oscar II, som inte föddes till tronföljare utan blev kung först i och med sin broders död. Han figurerar ändå i studien då han i mångt och mycket ska ha fått samma utbildning

16 som sin äldre bror och undervisats av samma lärare. En konsekvens av att det endast är tronföljarna (och Oscar II) som figurerar i studien är att fokus till stor del kommer att ligga på manlig utbildning, eftersom alla tronföljare förutom kronprinsessan Victoria varit män. Detta eftersom så kallad kognatisk tronföljd, det vill säga att statschefens äldsta barn oavsett kön ärver tronen, inte infördes i Sverige förrän år

1980.46 Studien kommer även till största delen att fokusera på tronföljarnas grundskole- och gymnasieutbildning eller motsvarande. Studier vid universitet och högskola kommer att nämnas, men det centrala i analysen är tronföljarnas utbildning upp till och med studentexamen. Detta eftersom det varit mycket svårt att hitta material kring tronföljarnas universitetsstudier, och att fastställa på vilket djup universitetsstudierna bedrivits samt om tronföljarna tenterade inom kurserna de läste: exempelvis ska Carl XVI Gustaf bara behövt gå på föreläsningarna.47 Slutligen kommer inte den praktiska utbildningen i form av representationsupp- drag tillsammans med föräldrarna eller liknande att tas med i studien. Att följa med på officiella uppdrag är också en sorts förberedande utbildning och fostran för tron- följare, men denna uppsats fokuserar på akademiska studier.

46 Kungahuset u.å., Monarkens uppgifter. 47 Rainer 1996, s. 66.

17 Undersökningen

Undersökningen nedan är uppdelad i två delar: en del som avhandlar monarkerna som fostrades innan 1917 års parlamentariska genombrott och en del som avhandlar monarkerna som fostrades efter 1917 års parlamentariska genombrott. Disposit- ionen har gjorts på detta sätt för att den konstitutionella kontexten ska kunna tas med i analysen, då det som tidigare nämnts tidigt fanns en diskrepans mellan 1809 års skriva grundlag och praxis, den så kallade ”levande” författningen.

Före år 1917

Oscar I (1799–1859) Karl XIV Johans ende son Oscar flyttade till Sverige 1811. När Oscar kom till Sve- rige var 1809 års grundlag relativt ny, och det var kungen som satt på den största politiska makten. Karl XIV Johan var därför väldigt mån om att hans son skulle få en ”svensk” utbildning.48 I Frankrike hade Oscar haft en lärare vid namn Louis Lemoine, som följde med till Sverige. Man tillsatte även en kompletterad lärarstab som skulle ansvara för prinsens ”svenska” utbildning. Löjtnant Jacob Johan Ters- meden, löjtnant Axel Gustaf von Arbin, major Ernst Georg Wilhelm von Döbeln och kornetten greve Carl Gustaf Löwenhjelm utsågs till adjutanter. År 1812 utsågs baron Germund Ludvig Cederhielm till att bära det huvudsakliga ansvaret för prinsens utbildning. Samtidigt anställdes Nils Mårten Tannström som informator och

Per Adam Wallmark som svensklärare.49 1815 blev Jacob Berzelius hans lärare i kemi och fysik. Man kan fråga sig hur mycket inflytande Cederhielm egentligen hade över Oscars utbildning, då han verkar ha saknat auktoriteten för uppdraget och ofta fogat sig efter prinsens vilja. Drottning Hedvig Elisabeth Charlotta skrev i sin dagbok att prinsen ”nästan uppfostrat sig själv”50. Cederhielm blev senare utsedd till kammarherre åt Oscar.51

48 Tjerneld, 1992–1994. 49 Ulvros 2007, s. 39. 50 Ulvros 2007, s. 55–56. 51 SLA, Hovexpeditionen B1:12, 1818.

18 Lärarna ansvarade för att undervisa Oscar i framförallt svenska, svensk kultur, svenska traditioner samt svensk historia. Särskilt fokus lades på att lära honom svenska språket så att han skulle kunna agera tolk åt fadern, som själv aldrig lärde sig svenska.52 Han fick även undervisning i bland annat historia, geografi, olika län- ders lagar och styrelseskick, krigskonst, utländsk litteratur, fysik och kemi. Historia och geografi var särskilt viktiga ämnen enligt Karl Johan, och när Oscar gick på universitetet skulle han följa föreläsningarna i juridik och lagerfarenhet.53 Oscars dagar var reglerade in i detalj, och Karl XIV Johan gav Cederhielm ut- förliga instruktioner kring hur han tyckte att undervisningen borde gå till. Två gånger i veckan skulle Cederhielm ”bjuda till honom några personer vilkas meriter han känner.”54 Det var viktigt för Karl Johan att Oscar träffade människor som ar- betade inom olika samhällssektorer, och Karl Johan menade att umgängesvanan hindrar barnet från att utveckla blyghet, som enligt honom är farligt för en prins.55 En annan anledning till att Oscar skulle träffa dessa män kan också vara att de skulle bidra med ”goda exempel och föredömen.”56 Att man fokuserade på det svenska i Oscars utbildning kan bero på att man ville fostra en tronföljare som skulle ses som svensk snarare än fransk och därmed få legitimitet. Många av Oscars lärare – exempelvis Eric Gustaf Geijer – var medlemmar i det så kallade Götiska förbundet i Uppsala, vars kärnpunkt var att forska i gamla svenska hävder och traditioner.57 Att låta Oscar få sin samhällsfostran av medlemmar ur detta förbund kan ses som mycket passande. Enligt Sandins studie skedde det en omdefiniering av monarkin i nationell anda i Europa i början av 1800- talet, så att stöpa en fransk gosse i en svensk kontext för att få en svensk tronarvinge kan ha varit nödvändigt för att skänka kungahuset legitimitet.58 Förutom fokus på det svenska verkar syftet med Oscars samhällsfostran även varit att utbilda en kraftfull politisk såväl som militär ledare. Karl Johan skriver i en instruktion till guvernör Cederhielm att han måste lära sonen att

52 Tjerneld 1992–1994. 53 Ulvros 2007, s. 41, 56 & 58. 54 Ulvros 2007, s. 47. 55 Ulvros 2007, s. 47. 56 Ulvros 2007, s. 50. 57 Ulvros 2007, s. 40 & 47. 58 Sandin 2011, s. 208.

19 En svag regent är ett af de största straff hvarmed himlen kan hemsöka ett folk; att staters fall, inbördes krig och folkets slafveri icke äro annat än bedröfliga följder af regenternas brist på kraftfull vilja. 59

Detta kan ha varit anledningen till att historia och geografi sågs som så pass viktiga ämnen, och att Oscar även undervisades i krigskonst. Det är även rimligt med tanke på den politiska kontext Oscar fostrades inom. Franska revolutionen låg färskt i minnet, och för att undvika ett liknande öde ville Karl Johan till varje pris måla en bild av duglighet och förtjänst. Det kan också vara en anledning till att ödmjukhet och plikt betonades i undervisningen. Karl Johan lade stor vikt på att fostra sonen till en ödmjuk furste, som alltid vill vara till sina medmänniskors nytta och bidra till deras välbefinnande.60 Historieämnet verkar ha varit centralt även för detta, då Oscar skulle lära av historien: i ett tal Karl Johan höll till Oscar efter dennes myndighetsdag 1817 framhöll han hur viktig Oscars uppfostran varit för hans framtida plikter, och underströk att historien kunde hjälpa Oscar att förstå varför Europas furstar fått den ställning de hade:

Inpränta detta i ditt hjärta, glöm aldrig att den krona du bär hos ett fritt folk sitter mycket löst på ett huvud som är uppblåst av högfärd och hugskott. Olycksalig den furste som tror sig kunna öka sin makt genom att inskränka sitt folks rättigheter.”61

Sammanfattningsvis kan man därmed anta att Oscar I:s samhällsfostran gick ut på att fostra dels en svensk och dels en ödmjuk och plikttrogen tronföljare. Betoningen på duglighet och förtjänst som Ekedahl beskriver verkar alltså även färgat utbildningen. Kungens behörighet att fatta viktiga beslut var inte en gudagåva, utan en plikt som krävde lång förberedelse för att kunna uppfyllas, och som lätt skulle kunna tas ifrån en om man misskötte sig.

Karl XV (1826–1872) och Oscar II (1829–1907) Karl XV och Oscar II var bröder, och undervisades i stort sett av samma personer. En viktig skillnad är att Oscar aldrig var tänkt att bli regent: Eftersom Oscar II hade

59 Engelholms tidning 1905-07-29. 60 Ulvros 2007, s. 40 61 Ulvros 2007, s. 63.

20 två äldre bröder var sannolikheten att han skulle bli regerande monark ganska liten, men efter att båda bröderna avlidit utan manliga arvingar blev Oscar kung av Sve- rige och Norge.62 Oscar fostrades därmed aldrig regelrätt till tronföljare och inne- hade aldrig rent formellt den titeln. Prinsarna bedrev alla sina studier privat vid en så kallad palais-skola, alltså en privat skola som upprättades på slottet. Prinsarnas lärare hämtades från Uppsala universitet: Kristian Jacob Boström var brödernas lärare 1833–1837 och efterträd- des sedan av F.F. Carlson som var deras informator till 1846. Oscar II skriver själv om Carlson att han fick elevernas uppmärksamhet genom att hålla livliga föredrag, så att lektionerna i svensk historia blev

verkliga högtider för oss, emedan de voro sant fosterländska. Icke blott de kri- giska bedrifterna, utan lika vidlyftigt den nationellt historiska inre utvecklingen förklarade han för oss med värme.63 Undervisningen var alltså starkt nationalistiskt präglad. Ämnesskrivning var också en integrerad del av undervisningen. Ämnena handlade omväxlande om historiska händelser, lättare etiska eller spekulativa frågor och skrivandet av tal. De fick även sträng grammatisk träning i latin och moderna språk. Carlson var även deras relig- ionslärare.64 Trots förhoppningarna om att Karl XV skulle bli en ny erövrare betonade Carl- son fredliga ideal och inre utveckling framför yttre erövring i sin undervisning. Karl XV:s utbildning innehöll dock tidigt militära inslag eftersom han i den nationella romantikens anda sågs som en blivande krigarkonung.65 Detta verkar ha passat honom bra, då Oscar skriver om sin bror att han ”var en militärisk natur, vilken, om han levat under förhållanden som tillstatt detta, troligen blivit en framstående fält- herre.”66 Uppfostran var sträng, och prinsarna skulle vänjas vid ordning, skicklighet och hövlighet samt lydnad. De fick inte tala på ett ohyfsat sätt eller vara sysslolösa.

Precis som Oscar I hade de ett strikt inrutat schema.67

62 Nevéus 1992–1994. 63 Thyserlius 1910, s. 20. 64 Thyselius 1910, s. 20. 65 Holmberg 1973–1975. 66 Bernadotte, O. 1960, s. 11. 67 Thyselius 1910, s. 24.

21 Karl fick undervisning med fokus på historia, geografi och språk.68 Eftersom Sverige och Norge ingått i en union 1814 var det av politiska skäl viktigt att prinsarna även hade norska lärare, och norrmannen Otto Aubert undervisade därför prinsarna i norska och matematik.69 Att man valde att rekrytera även norska infor- matorer och undervisa prinsarna i norska är enligt Sandin ett utmärkt exempel på hur kungahuset var villigt att möta samhällets krav på staten.70 1843 avslutades Karls privata skolgång och han började på Uppsala universitet. Karl gick precis som sin far på föreläsningar av Eric Gustaf Geijer och påverkades djupt av den götiska romantiken. Gluntsången och studentskandinavismens ska ha färgat både hans livsstil och ideologi. Studiernas innehåll (alltså vilka ämnen han mer konkret läste) har varit mycket svårt att hitta. Det verkar som att både Karl och hans samtid mest velat betona hans militära bildning. Efter studier i Uppsala studerade han vidare vid universitetet i Kristiania. Efter sina avlutade studier ägnade han sig åt militärlivet, och ska ha uppfattat sig själv som infanteriofficer till yrke och intressen.71 Innehållet i Oscars fostran verkar inte ha skilt sig så mycket från broderns. De hade som tidigare nämnts samma lärare, båda tog studentexamen vid Stockholms slott och studerade vidare vid Uppsala universitet. Oscar hade precis som brodern en militärt inriktad utbildning då man från och med 1839 varvade Oscars akademiska studier med militär utbildning främst inom flottan, där han undervisades av den norske officeraren Haffner.72 En viktig skillnad mellan bröderna verkar dock varit att särskild vikt lades på att Karl skulle få grundliga kunskaper om de europe- iska ländernas styrelseskick och författningshistoria. Sandin har i sin studie haft tillgång till handlingarna i Bernadotteska familjearkivet, och har läst Karl XV:s an- teckningsböcker. Han menar att anteckningsböckerna innehåller sammanställ- ningar om den tyska, franska respektive engelska konstitutionen samt anteckningar om finanslära, klassisk grekisk filosofi och tysk litteraturhistoria.73 Oscar verkar inte

68 Holmberg 1973–1975. 69 Nevéus 1992–1994. 70 Sandin 2011, s. 235. 71 Holmberg 1973–1975. 72 Nevéus 1992–1994. 73 Sandin 2011, s. 248.

22 ha fått någon sådan djupgående undervisning och antyder själv i sina memoarer att han behövde göra flera förändringar i sitt sätt att vara och leva för att bli redo för den kungliga rollen, då han skriver ”Där är nödvändigt att träda fram som en ny människa” 74 i samband med sin kröning. Varför fick då prinsarna denna utbildning? Prinsarnas föräldrar, särskilt deras mor drottning Josefina, engagerade sig starkt i sina barns uppfostran. Hon ägde ett exemplar av boken En furstes uppfostran av Ernst Moritz Arndt, i vilken Arndt ger flera konkreta råd kring hur en furstes – det vill säga en prins – utbildning och fostran bör gå till. Arndt menade att vissa ämnen, särskilt politik och lagerfarenhet, bäst lärs ut ”genom lifvet och ärenderne, än genom bokstafven.”75. Detta verkar vara en tanke som delas av Oscar II, då han skriver till sina barn att syftet med hans memoarer var att ”lätta Eder förvärvandet av den kunskap I behöven, och som skolans läsebok aldrig skall yppa för Eder.”76 Arndt menar även att det absolut viktigaste med utbildningen är att barnet, innan det blir furste, först och främst fostras till en människa:

Vi vilja icke bilda någon fåfäng mångvetare, icke någon dammig pedant, utan en kraftfull, lefvande menniska. Men undervisningen, och behandlingen af den och alla dess föremål bör vara alldeles utan någon vändning eller vridning åt det framtida kallet. På det gossen en gång må kunna fatta och uppfylla detta kall, måste han nu ensamt röna känslorna af det ljufva kallet, at vara männi- ska.77

Därför ska tronföljares undervisning enligt Arndt inte skilja sig från andra (adels- )barns undervisning: ”han blir undervist, såsom en ädel menniska bör bli undervist” men ska samtidigt ”tidigt lära, huru heligt och vördigt arbetet är.” 78 Om man resonerade som Arndt när det kom till Karls uppfostran lyckades man sannerligen. Karl var långt ifrån en dammig pedant, utan mänsklig och väl omtyckt. Han lyckades inte hävda sin ställning i riksdagen, men han vann mer popularitet bland folket än någon annan Bernadotte på tronen.79 Denna folkliga framtoning föll

74 Bernadotte, O. 1960, s .7. 75 Arndt 1809, s. 28. 76 Bernadotte, O. 1960, s. 2. 77 Arndt 1819, s. 21. 78 Arndt 1819, s. 20–21. 79 Nationalencyklopedin u.å. ”Karl XV”.

23 dock inte alla på läppen: justitiestatsminister Louis de Geer skrev i ett brev till den norske statsministern Christian Sibbern att man kan fråga sig varför Karl var så populär

Då man tänker på, huru allt som skedde under hans regering av någon bety- denhet skedde mot hans vilja, utan i det yttersta intrigerade emot men aldrig hade kraft att någonsin strida för, knappt att själv bibehålla en grundsats, så har man svårt att fatta, varuti hans storhet bestod.80 Vilken samhällsfostran fick då Karl? Mycket tyder på att Karl uppfostrades till att bli en stark militär ledare och kung, med nödvändig kunskap inom historia, statsvetenskap och krigskonst. Det verkar dock som att Karl inte lyckades uppfylla sin roll som det var tänkt: Karl XV ägde formellt enligt grundlagen att allena styra riket, men han verkar ha spelat en underordnad roll i politiken. Det var liberalismens skördetid, och kungen gick oftast endast motvilligt med på statsrådens reformför- slag. Regeringen vann under Karls tid en maktställning som Karl XV inte kunde hävda sig mot och hans personliga mening kom i mångt och mycket till korta.81 Om detta berodde på bristfällig utbildning, personlighet eller den samhälleliga utvecklingen är svårt att säga. Den samtida hovmannen Fritz von Dardel menade att Karl visserligen var folklig och lätt att tycka om, men samtidigt saknade den ihärdighet och ansvarskänsla som de tidigare generationerna av Bernadotter så starkt betonat. Fritz vittnar om att kungen sällan studerade handlingar annat än vid konseljen, vilket ledde till att han inte hade någon egen åsikt i viktiga frågor eller kunde föra fram sin åsikt bland väl förberedda rådgivare.82 Andra samtida källor talar om Karl XV som en konstitutionell konung som visserligen verkar ha besuttit en förmåga att tillsätta begåvade statsmän som sina rådgivare, men som samtidigt knappast kommer gå till historien som ”en stor regent” eftersom hans rådgivare ”skola erhålla en stor del af den äran för det goda, som under hans regering blifvit uträttadt.”83 Så möjligtvis lyckades inte Karl leva upp till den samhällsfostran han fick. Eller så var den samhälleliga utvecklingen så pass stark att hans utbildning inte spelade någon roll: kanske hade han som tronföljare fostrats till att regera i en kontext som

80 Jansson 1948, s. 258. 81 Nationalencyklopedin u.å., ”Karl XV”. 82 Jansson 1948, s. 256. 83 A.N. 1872, s. 35.

24 hunnit ändras innan han blev kung. Karl verkade själv inse sitt minskande inflytande. Oscar skriver i sina memoarer om sin bror att

Min företrädares vänsälla och givmilda karaktär, hans rättframhet och godhet hade förvärvat honom popularitet, och om denna popularitet stundom obe- stridligen kostat kronan både anseende och makt, så hade han personligen därpå vunnit. Själv insåg han detta i sina senare levnadsårs bästa stunder, och han yttrade då till sina förtrogna, ej utan missmod: ’Nog går det i min tid, men se, Oscar och hans barn, de få ett h-e!’84 Fick Oscar ett helvete? Det verkar som att Oscar saknade den djupgående praktiska undervisning och förberedelse som Karl fått och när han blev kung var han jämfört med sin bror okänd för det svenska folket.85 Oavsett vilken fostran Karl fått verkar Oscar rättat mun efter matsäck, då han lovade att regera som konstitutionell monark och att hans roll skulle vara att verka som opartisk medlare mellan motsättningarna inom och mellan Sverige och Norge.86 Att Oscar lovade att regera som sådan var föga förvånande, då även hans bror Karl beskrivits av sin samtid som konstitutionell. Relationen mellan kungahuset och riksdagen var dock inte helt konfliktfri, då Oscar II försökte använda den makt han hade till sin politiska fördel. Hans son Gustaf V gick i hans fotspår, vilket vi ska se i nästa del.

Gustaf V (1858–1950) Redan under Karl XV:s och Oscar II:s tid gällde alltså i praktiken inte grundlagens ”konungen äger att allena styra riket”, men frågan om konungamakt och folkmakt var aktuell ända in på 1900-talet.87 Det var slutligen under Gustaf V:s långa levnad som monarkin förlorade i princip allt formellt politiskt inflytande.88 Gustaf V väg- rade dock länge att acceptera parlamentarismen och avstå från sin formella uppgift att ”styra riket.”89 De första utbildningsgrunderna fick Gustaf och hans syskon privat: de hade då en informator i hemmet vid namn Carl Rogberg. Rogberg, som var historiker, var

84 Bernadotte, O. 1960, s. 9. 85 Löfgren 1948, s. 358. 86 Löfgren 1948, s. 362. 87 Nordin 1981, s. 30. 88 Möller 2019, s. 75. 89 Möller 2019, s. 68.

25 som en privatlärare för Gustaf och även rådgivare i uppfostringsfrågor åt hans för-

äldrar.90 1869 började Gustaf på en ”vanlig” skola, det vill säga Beskowska skolan i Stockholm. Han var där klasskamrat med bland annat Hjalmar Branting.91 Vid Beskowska skolan skulle prinsarna bli behandlade som de andra pojkarna, med undantaget att deras betyg inte fick uppläsas högt vid terminsavslutningarna.92 En annan viktig skillnad var att Gustaf fortfarande hade sin informator Rogberg som skulle förhöra honom och hjälpa honom med läxläsningen.93 När Oscar II blivit kung och Gustaf därmed tronföljare var det Carl Rogberg och ecklesiastikminister Gunnar Wennerberg som tillsammans med drottning Sofia beslutade om Gustafs fortsatta studier. Gustaf plockades då ur skolan vårterminen 1873 och fick gå på en privat palais-skola. Där fick han läsa bland annat religion, svenska, matematik, naturalhistoria, latin, historia, geografi, statskunskap och svensk litteratur.94 Föreståndare för palais-skolan blev lektor Carl Lundberg. Han undervisade i latin, historia och geografi. Läxläsningsövervakare var docenten Karl August Brolén. Pastor Beskow var religionslärare, överlärare Alfred Berg var matematik- lärare och lektor Sigfrid Almquist var lärare i naturalhistoria. Övriga ämnen på schemat var franska, tyska, engelska, teckning och gymnastik. Gustaf undervisades även i statskunskap, till skillnad från de andra eleverna. Lärare var F.F. Carlson, som även undervisat pappa Oscar II.95 I undervisningen ingick också rättslära.96 År 1876 ansågs Gustaf fått en undervisning som kunde jämföras med de vanliga elementarläroverkens och han fick avlägga sin studentexamen. Ämnena som då omfattades var svensk och norsk historia och statskunskap, allmän historia, matematik, latin, tyska, franska och engelska.97 Efter studentexamen var det dags för universitetsstudier i Uppsala. Han fick även genomgå militär utbildning, och agera som Oscar II:s medhjälpare.98 Gustaf

90 Lundebeck 1952, s. 81. 91 Holm 1967–1969. 92 Lundebeck 1952, s. 90. 93 Lundebeck 1952, s. 91. 94 Hildebrand 1945, s. 22 95 Lundebeck 1952, s. 141–142. 96 Lundebeck 1952, s. 171. 97 Lundebeck 1952, s. 195. 98 Holm 1967–1969.

26 fick då genomgå en ganska hård politisk skola, särskilt när det gällde de täta unions- politiska konflikterna.99 Oscar II skriver på flera ställen i sina memoarer om hur han alltid ansåg sig kunna lita på sin sons övertalningsförmåga och fyndighet: ”väl ve- tande, att om och när det gällde att fatta eller råda till allvarliga beslut, ägde jag i honom den pålitligaste ställföreträdare.”100 Varför fick då Gustaf just denna utbildning och uppfostran? Gustafs samhälls- fostran verkar, precis som de tidigare tronföljarnas, syfta till att skapa en ödmjuk och duglig furste. Något som skiljer sig från Oscar I, Karl XV och Oscar II:s utbildning är att man nu sätter de kungliga barnen i en vanlig skola: innan hade såväl tronföljare som andra prinsar fått privat undervisning på slottet. Det var Oscar II:s hustru, drottning Sofia, som var mycket mån om att hennes barn fick en ”vanlig” skolgång utan särbehandling. Hon ska ha sagt

gossarne skola dock ute i livet alltid umgås och arbeta med sina undersåtar, varför då icke låta dem träffa dessa redan under skoltiden, helst som våra gossar behöva frigöras sin blyghet och främlingskänsla för andra barn?101 Om nu syftet med studierna var att fostra en furste som kunde föra sig bland andra ute i samhället, kan man fråga sig varför Gustaf tvingades sluta Beskowska skolan när han blev tronföljare. Anders Lundebecks biografi över Gustaf V nämner två anledningar: de högre kraven på en kronprins utbildning än de man ställer på andra elever, samt svårigheten att bland så många olika pojkar hindra kritiska anmärk- ningar ”och för prinsöron olämpliga referat av dagens aktualiteteter, så länge dessa ofta rörde sig om den nya regimen.”102 Andra motiv som nämns är att det ”smög sig in ogräs bland det unga vetet” samt att Gustaf var alltför jämn bland eleverna: ”En kronprins får icke utsättas för att bli slagen av högre medelmåttor.”103 Det verkar alltså som att en ”vanlig” uppfostran passade en prins, men inte en tronföljare. Att skydda Gustaf från ”olämpliga referat” av politisk karaktär och ”ogräs” kan ha gjorts i syfte att inte avskräcka honom från sin framtida roll, eller

99 Holm, 1967–1969. 100 Bernadotte, O. 1960, s. 142. 101 Lundebeck 1952, s. 79. 102 Lundebeck 1952, s. 135. 103 Lundebeck 1952, s. 136.

27 för att hålla honom lyckligt ovetandes om den politiska debatten kring kungamakten vid den här tiden. Även på universitetet ville man hålla ett visst avstånd då för- äldrarna önskade att alla studenter med ”frisinnade eller radikala tendenser” skulle hållas fjärran från kronprinsen.104 Ett av de mest intressanta skälen kan dock vara att man inte ville att Gustaf skulle överträffas av medelmåttor. Gustafs genomgående svårigheter i skolan kan bero på att han led av dyslexi. På grund av detta behövde han inte göra skriftliga prov vid sin studentexamen, till skillnad från Karl XV och Oscar II. Istället räckte det med muntliga prov, då kungafamiljen var orolig för att provet skulle gå dåligt och finnas kvar i arkiven som vittnesmål inför eftervärlden.105 Det kan kopplas till Gordon och Lawtons studie om det brittiska kungahuset: Drottning Elisabeth II, som visserligen är född senare än Gustaf V, har en utbildning som i mångt och mycket hemlighölls eftersom den var smal och icke-krävande och därmed kunde ifrågasättas.106 Gustaf V:s utbildning innehåller likande drag. Han fick visserligen en bred utbildning, men det är istället hans prestationer som hemlighölls eftersom de kan ha setts som ett legitimitetsproblem: hur ska kungahuset nå den eftertraktade dugligheten och förtjänsten om tronföljaren ständigt överträffas av sina icke-kungliga klasskamrater?

Efter år 1917 Gustaf V hade många politiska åsikter som han yttrade offentligt. År 1914 inträf- fade den så kallade Borggårdskrisen. På ytan handlade det hela om att statsminister Karl Staaff och Gustaf V hade olika uppfattning om hur man skulle rusta upp mili- tären och i vilken takt detta skulle ske, men på en djupare nivå handlade det även om regeringens legitimitet och därmed den författningspolitiska frågan om rege- ringssättet. 30 000 bönder tågade till Stockholms slotts borggård där kungen höll ett tal där han offentligt förkastade regeringens politik, och vägrade acceptera den levande författningens parlamentariska princip. Staaff krävde att kungen inte skulle

104 Lundebeck 1952, s. 201. 105 Älmeberg 2017, s. 47–48. 106 Gordon & Lawton 2003, s. 230.

28 göra politiska uttalanden utan att först rådgöra med regeringen, och att kungen skulle säga till folket att det han sagt i talet inte var något han stod bakom i sin roll som statschef. Kungen vägrade.107 Konflikterna mellan regeringen och kungahuset fortsatte till år 1917 då Gustaf V gick med på ett antal eftergifter som ansetts inne- burit parlamentarismens genomslag i Sverige. Anledningen till att kungahuset ka- pitulerade kan ha varit den internationella händelseutvecklingen, exempelvis i

Ryssland.108

Gustaf VI Adolf (1882–1973) Gustaf Adolf och hans bröder Wilhelm och Erik gick hela sin skolgång på slottet och de hade inga andra klasskamrater. Gustaf Adolf fick alltså inte skolkamrater förrän vid 18 års ålder.109 Huvudlärare blev rektor Carl Svedelius i humanistiska ämnen och Carl Lindman i naturvetenskapliga ämnen, men det var mamma Victoria som styrde dagsschemat.110 Svedelius har beskrivit hur en skoldag såg ut, och konstaterar att prinsarnas tillvaro inte alltid var avundsvärd.111 Han syftade då på att prinsarna inte fick vara ifred och att deras schema var väldigt strikt inprickat från morgon till kväll. Själva undervisningen skilde sig inte så mycket från vad finare gossar på den tiden ansågs behöva lära sig: de läste bland annat kristendomskun- skap, historia, geografi, naturlära, botanik, matematik och klassiska språk. De hade

även slöjdlektioner där undervisningsrådet Hjalmar Berg var slöjdlärare.112 År 1900 påbörjades Gustaf Adolfs militära utbildning med officersutbildningen och samma år gjorde han sin studentexamen på Stockholms slott. Till skillnad från sin pappa gjorde han de skriftliga proven, och skrev då bland annat ett tyskt över- sättningsprov, ett prov i matematik, latin samt en uppsats på svenska om Sveriges slättbygder.113

107 Mörner 2019, s. 70–71. 108 Mörner 2019, s. 75. 109 Älmeberg 2017, s. 37. 110 Älmeberg 2017, s. 37–38. 111 Fridh 1995, s. 113. 112 Fridh 1995, s.113 & Älmeberg 2017, s. 39 & 117. 113 Älmeberg 2017, s. 47.

29 När det var dags för akademiska studier diskuterades det flitigt om han skulle studera i Lund eller Uppsala. Enligt traditionen borde han läsa i Uppsala, men eftersom han var hertig av Skåne diskuterade man även Lunds universitet. Det slutade med att traditionen vann debatten, och han började studera historia, arkeologi och nationalekonomi vid Uppsala universitet samt franska privat.114 På Uppsala universitet studerade Gustaf Adolf för professorerna Hjärne och Boëthius i historia och docenten Almgren i arkeologi.115 Parallellt med studierna fortsatte han officersutbildningen, och avlade 1902 sin officersexamen i bland annat krigshistoria, härord- ningslära, krigsbyggnadskonst, krigskonst, uppehåll, strategi, vapenlära och topo- grafi.116 Varför fick då Gustaf VI Adolf just denna utbildning och fostran? För Gustaf V:s mamma Sofia hade det varit viktigt att hennes söner tidigt skulle få kontakt med samhället utanför slottet. Så resonerade inte Gustaf VI Adolfs mor Victoria. Hon önskade en strikt utbildning för sina söner utan några klasskamrater. Detta kan antingen bero på att Gustaf Adolf föddes till arvprins – Gustaf V plockades ju ur den vanliga skolan när han blev tronföljare – eller eftersom hon själv hade blivit upp- fostrad på det sättet och därmed ansåg det vara en ståndsmässig uppfostran.117 Där- med blev utestängande av olämpligt inflytande från andra ledstjärnor vid utbildningen av Gustaf Adolf.118 Utestängandet av olämpligt inflytande känns igen från Gustaf V:s utbildning, men inte i samma utsträckning: Gustaf hade klasskamrater som inte hörde till den egna familjen, då han följdes av tre klasskamrater från Be- skowska skolan när han började sin undervisning på slottet.119 Gustaf Adolf hade bara sina syskon, precis som Karl XV och Oscar II. Gustaf Adolfs samhällsfostran verkar alltså i mindre grad från tidig ålder betona att han ska vara del av samhället han ska styra. Detta skiljer sig från pappa Gustafs utbildning, men går att koppla till de tidigare generationerna av Bernadotter: Oscar I, Karl XV och Oscar II hade inte heller några klasskamrater utanför familjen. De- ras samhälleliga kontext såg däremot någorlunda annorlunda ut: Oscar I fostrades i

114 Fridh 1995, s. 124–125. 115 Fridh 1995, s. 124–125. 116 Älmeberg 2017, s. 49. 117 Älmeberg 2017, s. 37. 118 Älmeberg 2017, s. 37. 119 Hildebrand 1945, s. 21.

30 en tid där kungamakten var stark – kanske till och med starkare än grundlagen tillät – och behövde en strikt kontrollerad utbildning för att stärka den nyinflyttade ätten Bernadottes legitimitet i det svenska samhället. Karl XV och Oscar II fick också privatundervisning, kanske för att ytterligare stärka kungahusets legitimitet eller för att det var så man gjorde på den tiden. Gustaf V:s vanliga skolgång var något nytt i kungliga sammanhang, men passade sin tid i och med överhetssamhällets bortty- nande. Att återgå till att privatundervisa de kungliga barnen kan ses som märkligt kopplat till den samhälleliga utvecklingen. Att dölja dyslexi eller obegåvning verkar inte heller varit anledningen till isoleringen, eftersom Gustaf Adolf inte led av dyslexi och därmed kunde examineras enligt de allmänna kraven på skriftlig och muntlig tentamen.120 Han verkar även ha gillat att studera, då bland annat historia och arkeologi var två intressen som följde honom livet ut.

Arvprins Gustaf Adolf (1906–1947)

Arvprins Gustaf Adolf fick sin första skolbildning vid en slottsskola på Stockholms slott, men till skillnad från sin pappa hade han flera jämnåriga kamrater. Den första skoldagen 1913 bestod klassen av 6 elever.121 På slottsskolan fick de bland annat lektioner i geografi, teckning, välskrivning, innanläsning, historia, rättskrivning, biologi, svenska, tyska, och sång.122 Gustaf Adolfs mor Margaretha följde i regel bar- nens undervisning, som syftade till att göra inlärningen så rolig och naturlig som möjligt: ”intet skulle ’lukta’ pedagogik, med vara pedagogik på djupet.”123 Lekt- ionstiden var mycket begränsad eftersom Margaretha ville att barnen skulle vara ute så mycket som möjligt, och om kronprinsparet skulle åkta till Sofiero eller Ro- sendal fick skolan och lärarna följa med.124 Barnen fick också åka på studiebesök och utflykter till exempelvis Svanströmska skolutställningen och titta på planeta- rium, papier maché- modeller och skioptikonbilder. Lärarstaben bestod av bland annat Auda Alm-Eriksson, Doktor Werner i svenska och tyska, Ingegerd Rosén i

120 Älmeberg 2017, s. 47–48. 121 Alm-Eriksson 1932, s. 13 & Murray 1967–1969. 122 Alm-Eriksson 1932, s. 103, 108, 111, 151, 160, 170 & 185. 123 Alm-Eriksson 1932, s. 13 & 20. 124 Alm-Eriksson 1932, s. 32, 34 & 104.

31 historia, pastor Howard Swinstead i engelska och kandidat Arvid Aarö i sång.125 Auda Alm-Eriksson, skrev en bok om sina erfarenheter med att arbeta som lärare hos småprinsarna. Hon såg sitt fostransuppdrag som viktigare än sitt utbildnings- uppdrag, då hon säger ”Karaktärens daning vill jag sätta först, inte så att kunskap- erna skola bli lidande, men hjärtats fostran ska gå före hjärnans.”126 Politik ska aldrig ha diskuterats på den lilla skolan, inte ens när de enligt Alm-Eriksson kunde se

Borggårdskrisen utspela sig utanför klassrumsfönstret.127 Prinsarna skulle dock inte gå hela sin utbildning på slottskolan, utan tanken var att de skulle börja på Lundsbergs internat. Valet av Lundsberg snarare än fortsatt privat utbildning kan dels bero på att Gustaf Adolfs mamma kom från England och därmed ansåg det lämpligt att placera sina söner på en skola som liknande de brittiska internaten, och dels på att pappa Gustaf VI Adolf inte ville att hans söner skulle få en lika isolerad uppväxt som han själv: ”Våra barn ska inte vid mötet med det vuxna livet vara som kanariefåglar utsläppta ur en bur på Gustaf Adolfs torg”.128 Innan de kunde börja på Lundsberg fick Gustaf Adolf och hans bror Sigvard göra ett intagningsprov.129 Hösten 1918 började de vid Lundsbergs skola, där Gustaf Adolf tävlade i flera idrottsgrenar och skytte. Undervisningen på Lundsberg var inspirerad av den brittiska public school-kulturen, och viktigt i karaktärsdaningen var därmed idrotten. Sigvard anmärker i sina memoarer att de duktiga idrottsgrab- barna hade en priviligierad ställning, och att alla som inte var framstående idrottare sågs som ”andraklassmänniskor.”130 På internatskolan läste Gustaf Adolf samma ämnen som alla andra, och skulle inte ha några privatlärare eller adjutanter. Efter mamma Margarethas död 1920 gjorde han dock ett kort studieuppehåll, och när han hösten 1921 kom tillbaka hade han med sig en tillsyningsman, löjtnant Hagberg, eftersom han tydligen behövde särskilt stöd.131 Medan Sigvard tog examen på Lundsberg tog Gustaf Adolf studenten på Stockholms slott, och drillades av privatlärare. Vid sitt examensprov 1925

125 Alm-Eriksson 1932, s. 100 & 279. 126 Alm-Eriksson 1932, s. 13. 127 Alm-Eriksson 1932, s. 120. 128 Fridh 1995, s. 165. 129 Alm-Eriksson 1932, s. 316. 130 Bernadotte, S. 1976, s. 42. 131 Svensson 2006, s. 75.

32 var Lundsbergs rektor Einar Gauffin ett av examensvittnena.132 Efter examen läste Gustaf Adolf en grundläggande militärutbildning på kavalleriets aspirantskola, följt av en trupptjänstgöring vid Livregementets dragoner. Han hade redan vid sju års

ålder skrivits in i Svea Livgarde.133 Därefter följde mer militär träning i form av en ordinarie statkurs på krigsskolan med mera. När han började på Uppsala universitet på höstterminen 1929–1930 läste han enligt en studieplan som utformats under pappa Gustaf VI Adolfs överseende av universitetets rektor Stavenow. Den studie- planen innehöll statskunskap, nationalekonomi, statsrätt, tyska och franska.134 Efter universitetsstudierna skickades Gustaf Adolf iväg för att göra grundliga praktiska studier av det svenska samhället. Han besökte bland annat Riksbanken, försäkrings- bolag, industrier och flera andra organisationer. Han blev också insatt i arbetsmark- nadens organisationer och relationen mellan dem.135 Till skillnad från sin far fick Gustaf Adolf sin motsvarande högstadie- och gymnasieutbildning på en internatskola snarare än privat. Målet verkar ha varit att skol- gången ska ha varit så normal som möjligt, fast under kontrollerade former. Prins Sigvard skriver i sina memoarer att ”För unga prinsar var det otänkbart på den tiden att börja i en vanlig skola”. 136 Alm- Eriksson betonar i sin bok om Slottsskolan att Gustaf Adolf fick precis samma utbildning som de andra barnen, och prins Sigvard bekräftar detta när han i sina memoarer skriver att slottskolan var precis som en vanlig skola, bara att han och Gustaf Adolf aldrig duades.137 Baserat på det Alm- Eriksson beskriver i sina historier från skolan verkar det nästan som att Gustaf Adolf inte var medveten om att han var arvprins över huvud taget, och att hans icke- kungliga klasskamrater hade högre kännedom om vad som väntade honom än han själv. Exempelvis ska år 1913 en av hans jämnåriga klasskamrater sagt till Gustaf Adolf att denne skulle bli kung en dag. Gustaf Adolf ska ha svarat att det inte alls var så, eftersom hans pappa bara var kapten. Han visste inte heller att han förvän- tades gifta sig med en prinsessa eller att hans bror Sigvard var ”reserv” om han skulle dö.138

132 Svensson 2006, s. 76. 133 Alm-Eriksson 1932, s. 108. 134 Murray, 1967–1969. 135 Murray, 1967–1969. 136 Bernadotte, S. 1976, s. 29. 137 Bernadotte, S. 1976, s. 29. 138 Alm-Eriksson 1932, s. 34 & 90.

33 Att Gustaf Adolf inte tog studenten på Lundsberg utan privat kan ha flera anledningar. Det kan bero på att man ville knyta an till en tidigare tradition, då samtliga Bernadotter innan honom examinerats privat på Stockholm slott. Något som talar mot det är dock att samtliga Bernadotter innan honom hade fått sin gymnasiala utbildning privat, och därmed inte kunde examineras vid ett läroverk. Dessutom examinerades hans bror Sigvard på Lundsberg, varför skulle inte Gustaf Adolf också göra det? En anledning kan vara att Gustaf Adolf verkar ha haft det svårt i skolan efter sin mors död och därför behövde särskilt stöd för att klara examen. Så även om Gustaf Adolfs samhällsfostran verkar ha syftat till att gå till på ett så ”vanligt” sätt som möjligt, verkar man inte ha vågat släppa taget helt då Gustaf Adolf fick extra tillsyn och stöd. Gustaf Adolfs riktiga fostran till att bli en monark verkar dock ha kommit först efter studentexamen. De eftergymnasiala studierna syftade, liksom de tidigare ge- nerationernas, på att ge tronföljaren fördjupade kunskaper om bland annat statsvetenskap. Tonvikten på det politiska beslutsfattandet har dock försvunnit och betoningen lades på studiebesök och militär utbildning. Den långa militära utbildning Gustaf Adolf genomgick kan dels bero på Gustaf Adolfs personliga intressen då han gillade idrott och friluftsliv, men också på att Första världskriget just utspelat sig och kungen var högste befälhavare för armén.

Carl XVI Gustaf (1946-) Eftersom Gustaf Adolf dog när Carl Gustaf bara var några månader gammal blev han tronföljare vid väldigt ung ålder. Carl Gustaf började sin skolgång på en för- skola på Stockholms slott 1952, men 1953 började han på Broms privatskola i centrala Stockholm och 1959 på internatskolan Sigtuna Humanistiska Läroverks humanistiska linje. I likhet med sin far läste han alltså på internatskola, men till skillnad från det brittiska kungahuset – som traditionellt väljer Eton för kunglig utbildning – valde man att inte placera Carl Gustaf på samma internatskola som fadern gått på. På humanistiska linjen läste han svenska, engelska, tyska, franska, kristendom, filosofi, samhällskunskap, historia, geografi, matematik, biologi, fysik, kemi, teckning, musik och gymnastik, precis som de andra eleverna.139

139 Kungahuset u.å., H. M. Kung Carl XVI Gustaf biografi & Rainer 1996, s. 53 & 62.

34 Carl Gustaf lider, som Gustaf V, av dyslexi. Dyslexin upptäcktes redan vid Broms skola, men ingen specialundervisning verkar ha ordnats varken på Broms skola eller Sigtuna humanistiska läroverk. Carl Gustaf fick visserligen extralekt- ioner på Sigtuna, men det verkar som att han inte fått regelrätt dyslexiträning förrän i vuxen ålder.140 En skillnad från Gustaf V:s tid var att man inte försökte (eller kanske inte kunde) hålla dyslexin hemlig. När Carl Gustaf tog studenten publicerades hans betyg i media, och det blev en stor skandal kring huruvida han egentligen skulle ha fått ta studentexamen eftersom han fått betyget ”B?” i franska och C i matematik.141 Carl Gustaf tog också studentexamen på Sigtunaskolan, inte privat som sin far. Att man valde att låta honom examineras på skolan kan bero på att han gått hela sin gymnasietid där, eller att man inte ville väcka uppmärksamhet och misstänksamhet om hans kompetens genom att låta honom examineras privat. Efter studentexamen 1966 gjorde han två och ett halvt års utbildning i armén, marinen och flygvapnet. 1968–1969 läste han ett specialkomponerat utbildnings- program med kurser i historia, sociologi, statskunskap, finansrätt och ekonomi vid

Uppsala universitet.142 Han läste också ett annat specialkomponerat program med studiebesök på statliga och kommunala myndigheter, fabriker, laboratorier, industrier och skolor. Han fick även studera domstolsväsendet, sociala organisationer och institutioner, fack- och arbetsgivarföreningar. Särskilt fokus lades på riksdagens, regeringens och utrikesdepartementets verksamhet. För att få internationell erfarenhet fick han också praktisera vid bland annat FN i New York och SIDA i

Afrika.143 Hur väl de bokliga studierna i Uppsala faktiskt lärdes in verkar dock inte ha spelat någon roll: Under sina universitetsstudier var det inte meningen att han skulle ta någon examen och han behövde inte avlägga några skriftliga prov. Utbildnings- rådet som tillsatts för att fatta beslut om hans utbildning ansåg att han bara ytligt skulle studera ett flertal matnyttiga ämnen.144 I Carl Gustafs utbildning verkar alltså bredd gått före djup. Detta kan bero på en viss tidsbrist, då man i och med Gustaf Adolfs död mist en generation i tronföljden. När Carl Gustaf blev kung 1973 var

140 Rainer 1996, s. 37. 141 Rainer 1996, s. 62. 142 Kungahuset u.å., H.M. Konung Carl XIV Gustaf biografi. 143 Kungahuset u.å., H.M. Konung Carl XVI Gustaf biografi. 144 Rainer 1996, s. 66.

35 han med sina 27 år den yngsta regenten i världen. Hans företrädare Gustaf VI Adolf hade varit 68 år vid sitt trontillträde. Det går därför att hävda att Carl Gustaf inte hann fullfölja sin utbildning eller pröva sina kunskaper i praktiskt arbete innan han blev kung.145 Utvecklingen mot att i allt högre grad utbilda tronföljarna som en del av det samhälle de skulle komma att verka inom verkar hålla i sig. Även om Carl Gustafs allra första utbildning skedde privat på Stockholms slott började han tidigt i en ”vanlig” skola. Hans mor Sibylla ska ha tyckt att det skulle blivit alltför få elever i en slottsskola, och att han skulle må bra av att tampas med en skolklass med många elever.146 Även inom det militära var man noga med att framhålla att Carl Gustaf ”behandlas precis som en vanlig grabb och får knacka rost, vaska toaletter och skala potatis som alla andra.”147 Till skillnad från en vanlig grabb verkar dock frågan om Carl Gustafs eftergymnasiala utbildning sysselsatt många: Nio män tillsattes för att bestämma vad hans fortsatta utbildningsplan var. Männen var prins Bertil, IBM-chefen Gösta Lewen- haupt, civilingenjör Bo Ekelund, generalmajor Malcolm Murray, universitetskans- ler Nils Gustaf Rosén, baron Hans Beck-Friis, major Hans Skiöldebrand, civileko- nom Lennart Ekelund och överstelöjtnant Harald Smith. I bakgrunden fanns även överståthållare Allan Nordenstam, amiral Stig H:son Ericson, chefen för Cellulosa- koncernen Eje Mossberg och rektorn för Stockholms universitet Håkan Nial.148 Vad var det då för samhällsfostran man önskade ge Carl Gustaf? I en intervju från 1970 med en av herrarna ut utbildningsgruppen, Gösta Lewenhaupt, beskriver han kronprinsen och dennes bästa egenskaper:

Hans anspråkslöshet är både andlig och materiell. Kronprinsen har ett utpräg- lat sinne för ekonomi. Han är en oerhört god kamrat, en renhårig kille. Kron- prinsen är i hög grad lyhörd för modern samhällelighet. Han är väl medveten om sin plikt.149

145 Tarras-Wahlgren 1996, s. 17. 146 Rainer 1996, s. 35–36. 147 Rainer 1996, s. 65. 148 Rainer 1996, s. 65. 149 Rainer 1996, s. 66.

36 Går man på detta uttalande verkar det som att Carl Gustafs samhällsfostran gick ut på att fostra en ödmjuk, men likväl kunnig tronföljare, precis som på Oscar I, Karl XV och Oscar II:s tid. Skillnaden är dels att han i mycket högre grad än sina före- trädare kommit i kontakt med samhället han ska komma att verka i och att hans politiska bildning skalats ner. Fördjupade kunskaper i statsvetenskap och liknande verkar inte vara lika viktigt, utan nu ligger fokus på att fostra en regent med breda kunskaper om alla samhällets funktioner och institutioner. Han ska veta tillräckligt för att förstå det politiska systemet och hur samhället händer ihop, men han ska inte styra det. Frågan kring monarkins vara eller icke vara i Sverige under denna tid var väldigt aktuell i och med det pågående reformarbetet av grundlagen, så att ge kronprinsen en ”vanlig” grundskole- och gymnasial utbildning följt av en bred efter- gymnasial utbildning kan ha setts som nödvändigt för att bibehålla monarkins legitimitet.

Kronprinsessan Victoria (1977-) Till skillnad från alla tidigare Bernadotter har kronprinsessan Victoria alltid gått på ”vanliga” skolor. 1982 började hon på förskola i Västerleds församling, och 1984 började hon lågstadiet i Smedslättskolan. Efter mellanstadiet på Ålstensskolan läste hon natur- och samhällsvetenskapliga programmet på Enskilda Gymnasiet i Stock- holm. 1996 tog hon studenten, och ett år senare gick hon ett specialkomponerat studieprogram för att få en inblick i riksdagens, regeringens och regeringskansliets arbete.150 1998 studerade hon bland annat statskunskap och historia vid Yale Uni- versity, och i samband med det följde hon arbetet vid FN och Sveriges ambassad. Studierna fortsatte med konfliktlösning och internationell fredsfrämjande verksamhet i Uppsala, ett studieprogram i regeringskansliet, ett studieprogram hos SIDA, en grundläggande soldatutbildning vid SWEDINT i Södertälje, studiebesök inom det svenska näringslivet, ett studie- och praktikprogram inom lant- och skogsbruk, ett program om små och medelstora företag ordnat av organisationen Företagarna,

150 Kungahuset u.å., H.K.H. Kronprinsessan Victoria Biografi.

37 kurser inom statskunskap, internationella relationer och konfliktlösning vid För- svarshögskolan, Utbildningsdepartementets diplomatprogram och studier i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har även läst franska.151 Victoria har precis som sin far dyslexi, men har till skillnad från honom tagit en filosofie kandidatexamen med freds- och konfliktkunskap som huvudämne. Hon har även 60 högskolepoäng i statsvetenskap och 30 högskolepoäng i ”annan utbildning”.152 Hon har alltså på grundskole- och gymnasialnivå läst samma sak som andra svenska skolelever, och inte gått på internat eller slottsskola. Hennes utbildning till tronföljare verkar därmed mest ha skett i form av representation och de specialkom- ponerade program hon läste efter studentexamen. Kronprinsessan är den första tronföljaren som utbildadats under den nya regeringsformen som trädde i kraft 1974, där statschefen fråntas allt formellt politiskt inflytande. Den osäkerhet som innan fanns mellan den skrivna och den levande för- fattningen är därmed borta. Kronprinsessans samhällsfostran kan därmed anses sträva mot ett tydligare mål än de tidigare monarkerna från 1917 och framåt. Tren- den att låta tronföljare följa vanliga studieplaner på vanliga skolor har hållit i sig, vilket troligtvis hör samman med samhällsutvecklingen, då man kan anse att det inte är försvarbart i dagens demokratiska samhälle att ge en medlem av kungafamiljen en helt insynsskyddad utbildning. Det monarkiska konceptet kan anses bygga på att det finns en distans mellan de kungliga och undersåtarna, men hur stor den distansen ska vara är långtifrån självklar. På senare år verkar det ha skett en popularisering av monarkin, då kungafamiljen har gjort sig mer tillgänglig för all- mänheten.153 Detta syns bland annat i att kronprinsessan gått på ”vanlig” skola hela sin grundskole- och gymnasieutbildning, samt att hon tagit en ”vanlig” examen. Detta kan jämföras med den brittiska kungafamiljen som inte verkar ha popularise- rats på samma sätt. Medan kronprinsessan och hennes syskon läst på vanliga skolor har de brittiska prinsarna Harry och William läst vid den traditionella skolan Eton som mer än någon annan skola i England associerats med en priviligierad överklass- livsstil.154

151 Kungahuset u.å. H.K.H. Kronprinsessan Victoria Biografi. 152 Kungahuset u.å., H.K.H. Kronprinsessan Victoria Biografi. 153 Jangfeldt 2010, s. 16. 154 Gordon & Lawton 2003, s. 230.

38 Vad har då kronprinsessan fått för samhällsfostran? Carl XVI Gustaf har vid ett tillfälle sagt att han haft olika krav på sina barn när det kommer till utbildning. Han konstaterar att det blir annorlunda för Victoria eftersom ”Hon behöver en stabilitet, en grund att bygga på.”155 Denna stabilitet verkar grunda sig på en samhälleligt för- ankrad utbildning, där Victoria lär känna samhällets institutioner och system såväl som dess invånare. Hennes utbildning har varit bred, men hon har fördjupat sig i statsvetenskap och freds- och konfliktforskning i och med sina examina. Kronprin- sessan själv betonar i och med sin fostran ansvar och plikt. Hon menar att det är hennes liv att vara kronprinsessa, och att hon ansvarar för att förvalta en tradition genom att tjäna svenska folket, vilket hon är tacksam över att få göra.156 En intressant aspekt är att kronprinsessan själv framhåller att hon inte fostras till drottning, utan att hon förbereder sig för och utbildar sig för den roll hon har idag. Hon vill göra ett så bra arbete som möjligt i nuet.157 Det uttalandet antyder att man inte kan lära sig bli en bra statschef förrän man är statschef och befinner sig i rollen.

155 TV4 2010, s. 12. 156 TV4 2010, s. 7 & 8. 157 TV4 2010, s. 14.

39 Resultat

Stämmer uppsatsens huvudtes om att didaktiken återspeglas i politiken? Utifrån ovanstående analys är svaret ja. Det verkar dock inte som att tronföljarnas utbildning och den politiska utvecklingen alltid stämt överens: medan man under 1800- talet genomförde flera reformer som syftade till att balansera och minska kungahusets makt och röra sig mer mot parlamentarismen verkar kungahuset ända till 1917 fostrat sina tronföljare till det man hoppades skulle bli starka politiska ledare: kungahuset höll sig till den skrivna grundlagen medan samhället alltmer utvecklade och följde en levande grundlag. Sandin konstaterar i sin studie att Oscar I, Karl XV och Oscar II fostrades för att få legitimitet genom att anpassa sig till det framväxande medborgarsamhället, men de verkar fortfarande i hög grad förberetts för en stark politisk roll. Med det menas att deras studier var samhällstillvända, men att de fostrades till representanter och regenter. Deras utbildning skulle skänka dem kompetens att fatta politiska beslut, vilket i sin tur skulle skänka dem legitimitet. Karl XIV Johan hade fått stora politiska befogenheter eftersom riksdagen fungerade ineffektivt och eftersom entusiasmen för den nye kungen var stor. Kunga- makten började dock snabbt tappa inflytande i och med parlamentarismens fram- växt, och det verkar ha uppstått en spricka mellan tronföljares utbildning och den ”levande” författningen. Exempelvis Oscar II verkar ha varit motvillig till att ge upp sin politiska makt, trots att mycket under hans och brodern Karl XV:s tid tydde på att kungamakten höll på att sina, då statsråden och riksdagen fick allt större inflytande. Ännu ett exempel är Gustaf V:s samhällsfostran: Gustaf V var väldigt mån om att skydda sitt lagstadgade inflytande över politiken och vägrade sluta göra självständiga politiska uttalanden. Tydligt är att han gjorde sitt bästa för att hindra den växande socialismen och vänsterrörelsen från att bilda regering. Efter borggårdskrisen och Gustaf V:s eftergifter 1917 skedde ett skifte i utbildningen såväl som i samhället: parlamentarismen slog igenom i Sverige och de kommande tronföljarna kom att få en utbildning med allt större fokus på representativi- tet och folklighet. Från och med nu fostrades de alltså i mindre utsträckning till regenter och i större utsträckning till representanter. Efter år 1917 medgav alltså

40 kungahuset att den levande författningen var mer aktuell än den skrivna, och att tronföljaren därmed borde fostras till att förstå att hens roll i samhället var i mångt och mycket var opolitisk, och att hen därmed behövde agera på ett visst sätt för att ses som legitim och därmed säkra monarkins överlevnad. Förlusten av kronan skulle ha varit en större förlust än accepterandet av parlamentarismen. Hur har då tronföljares utbildning och samhällsfostran sett ut från 1800-talet till nutid? En anpassning som gjordes tiden efter 1917 var att göra utbildningen mer folklig, det vill säga att man alltmer lät tronföljarna gå på ”vanliga” skolor bland ”vanliga” (överklass-)barn. Undantaget är Gustaf V:s son Gustaf VI Adolf som utbildades privat med sina syskon på Stockholms slott, men samtliga tronföljare efter honom fick en alltmer folktillvänd och samhällelig utbildning. Gustaf V gick visserligen också på vanlig skola i början av sin utbildning, men fick privatundervisning så fort han blev tronföljare. Att han togs ur skolan kan bero på att man inte ville att de andra barnen skulle ”förorena” hans sinne och att man inte ville att han skulle framstå som en medelmåtta. Även om man alltså började ta steget mot en allt öppnare utbildning och fostran ville man ändå att det skulle ske under noga kontrollerade former. Det syns även i Arvprins Gustaf Adolfs fostran och undervisning: han fick sin första skolgång privat tillsammans med icke-kungliga barn, innan han och brodern Sigvard började på internatskolan Lundsberg. Av någon anledning fick han dock göra sin studentexamen privat på Stockholm slott. Carl XVI Gustaf fick också sin allra första skolgång privat, men började sedan på internatskolan Sig- tuna Humanistiska Läroverk. Kronprinsessan Victoria har slutligen gått hela sin grundskolgång på kommunala skolor, för att sedan ta studenten från ett frigymna- sium. Man kan därmed se en utveckling mot en allt mindre skyddad utbildnings- och fostransmiljö för tronföljarna. Även om de fortfarande rör sig i överklasskretsar är de inte lika isolerade från samhället som förut. Man skulle därmed kunna säga att deras samhällsfostran blivit mera samhällstillvänd: från att lära sig om samhället i en skild, isolerad miljö, lär de sig nu om samhället i samhället. Detta kan höra ihop med monarkins popularisering och att avståndet mellan kungafamiljen och sam- hällsmedborgarna måste minska för att monarkin ska ses som legitim i ett demokratiskt, parlamentariskt system. För hur ska en tronföljare kunna representera ett samhälle om hen aldrig varit del av det?

41 Detta kan jämföras med Gordons & Lawtons studie, då det verkar som att det brittiska kungahuset inte följt samma folkliga utveckling som det svenska. Medan svenska tronföljare som arvprins Gustaf Adolf utbildades dels privat och dels på internat, fick blivande drottning Elisabeth hemlighållen privatundervisning med en smal och icke-krävande kursplan. Utformningen av Prins Charles son Williams utbildning har skilt sig från kronprinsessan Victorias. Prins William gick på internatskolan Eton medan kronprinsessan Victoria och hennes syskon gick på Enskilda gymnasiet, som visserligen är privatägt men inte ett internat och vars undervisning är gratis. Gordon och Lawton menar att prins Williams utbildning på Eton kan bli en nackdel för honom inför hans kommande roll som statschef, eftersom Eton i så hög grad förknippas med den priviligierade brittiska överklassen och eftersom en sådan isolerad överklassmiljö kan leda till att prinsarna tappar kontakten med den samhälleliga verkligheten utanför rikemanskretsarna. Att kronprinsessan Victoria gick på ett vanligt gymnasium som inte hade någon traditionell koppling till kungahuset kan därför ses som ett strategiskt val för att ge kronprinsessan en mer folklig framtoning. Även om Enskilda gymnasiet är ett privatägt elitgymnasium är det inte lika isolerat och förknippat med överklassen som ett internat. Men varför skulle man då vilja vara folklig? Till syvende och sist verkar målet och syftet med utbildningen vara att ge kungahuset legitimitet. Karl XIV Johans fokus på duglighet och förtjänst som Ekedahl talar om verkar ha förblivit stark genom åren, men innebörden av just duglighet och förtjänst har förändrats. Från 1800- talet till och med 1917 handlade duglighet och förtjänst om att den blivande regenten skulle kunna hävda sig och sin makt mot regering och riksdag, samt kunna na- vigera i politiska konflikter. Efter 1917 övergick duglighet och förtjänst till att in- nebära breda kunskaper om samhällets alla sektorer, och att på ett representativt sätt kunna företräda och tilltala hela Sveriges befolkning, inte bara eliten. I takt med demokratins genombrott har antalet politiska beslut regenten ska fatta reducerats till noll, men hen ska fortfarande ge en bild av att finnas där för folket och vara en kompetent representant. För att få den legitimitet som krävs för att ha den rollen krävs en utbildning som ger en liknande samhällsfostran som andra medborgare, men med en senare specialisering på bred kunskap om samhällssektorerna och för- djupad kunskap om väl utvalda ämnen.

42 Vilka dessa ämnen är, är då som nu en statlig angelägenhet. Ecklesiastikmi- nistrar, universitetsrektorer, professorer, representanter från militären och liknande har alltid ingått i råden som utformat de kungligas utbildning och fostran. Vad har man då ansett att tronföljare ska lära sig? Gordon och Lawton nämner i sin studie fem ämnen som genom historien varit extra viktiga för den brittiska monarkins överlevnad: historia, moral, beslutsfattande, ekonomi och finanser samt teologi. De ämnen som återkommit i de svenska tronföljarnas utbildning har varit liknande: tronföljarna har bedrivit fördjupade studier i framförallt historia, juridik, nationalekonomi/finanslära och statskunskap. De svenska tronföljarna har generellt fått väl- digt breda utbildningar, men det är i dessa ämnen de fått fördjupat utbildning. Under 1800-talet fick de denna fördjupning genom speciellt fokus på just dessa ämnen i privatundervisningen samt via universitetsstudier. På 1900-talet kom fördjupningen först genom universitetsstudier i ämnena, i övrigt följde de en normal skolgång. Att just dessa ämnen valts att fördjupas kan kopplas till den legitimitets- och duglig- hetskamp som diskuteras ovan: kunskaper om samhället och dess funktioner krävs för att samhällsfostran ska uppnå sitt mål, det vill säga att tronföljaren har breda så väl som fördjupade kunskaper om samhället och sin plats i detta och kan agera där- efter. En konstant i utbildningen har också varit de militära inslagen. Samtliga under- sökta tronföljare har haft någon slags militär utbildning, även när undervisningen i övrigt betonat fredliga ideal. En anledning till detta skulle kunna vara att statschefen ska kunna vara enande i krigstid. Det kan även vara knutet till tradition eller intresse: exempelvis arvprins Gustaf Adolf fick en mycket militärt inriktad utbildning vilket antingen kan bero på hans personlighet eller de två världskrigen. En annan konstant är studiebesöken i samhällets sektorer: redan Oscar I var på studiebesök på olika ställen i Sverige och än idag kan man säga att tronföljarna gör en slags ”grand tour” genom Sverige och andra länder för att lära sig om samhällets institutioner, fabriker och företagande såväl i Sverige som i andra länder. Detta för att kunna vara en enande kraft och representera Sverige som en helhet i en internationell kontext. Det går dock att argumentera för att det finns andra aspekter som påverkar utbildning och samhällsfostran som inte tas upp i denna studie. Man kan exempelvis

43 hävda att tronföljarnas personlighet är det som till syvende och sist styr hur de age- rar i sin roll, inte vilken samhällsfostran de fått. Till exempel verkar den främsta anledningen till att Karl XV blev så populär hos folket vara hans glada personlighet snarare än hans fostran och förmåga att fatta kompetenta politiska beslut. Denna studie har dock bara skapat på ytan: studien har bara klargjort vissa grundläggande strukturer kring genomförandet av svenska tronföljares samhälls- fostran kopplat till den konstitutionella kontexten, så mer didaktisk forskning be- hövs. Det finns mycket mer att analysera kring tronföljares utbildning inom en rad olika ämnen. Materialet i Bernadotteska familjearkivet, som denna studie dessvärre inte haft tillgång till, kan bidra med en skatt av relevant information som möjliggör mer djupgående analyser. I arkivet finns exempelvis instruktioner, brev och handlingar och Oscar I:s uppfostran; Karl XV:s skrivövningar, uppsatser och andra anteckningar från uppväxttiden; Oscar II:s skrivböcker och anteckningsböcker från studietiden; Gustaf V:s skrivböcker och föreläsningsanteckningar samt Gustaf VI Adolfs skrivböcker och uppsatser från hans militära och civila utbildning. Det finns även handlingar kring kungabarnens uppfostran som kan bidra med en intressant inblick i motiven bakom barnafostran. I framtiden kan man alltså göra mer djupgå- ende analyser som inte i lika stor utsträckning förlitar sig på sekundärkällor. Det kan även vara intressant att titta på andra länders kungahus och deras samhällsfost- ran, särskilt i länder där det monarkiska systemet förkastats, exempelvis Ryssland. Sammanfattningsvis har tronföljarnas samhällsfostran genomgått stora föränd- ringar under de 200 undersökta åren. Den har gått från att ha fokuserat på att fostra en regent som regerar över ett samhälle – i ett ständigt maktspel med riksdagen – till att fostra en statschef som verkar i ett samhälle – frikopplad från all politisk makt – med fokus på folklighet och normalitet. Att Kungen gör uttalanden som kan tolkas som kritik mot regeringen passar därmed inte alls i en parlamentarisk politisk kontext; det kom man överens om redan 1917.

44 Käll- och litteraturförteckning

Källor

Stockholm, Slottsarkivet SLA, Hovexpeditionen B1:12, 1818.

Offentligt tryck Proposition 1973:90. Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1973. SFS 1810: 926. Successionsordningen. SOU 1972:15 Ny regeringsform Ny riksdagsordning. Betänkande angivet av Grundlagsberedningen Stockholm 1972. Wikisource, 2018, Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers fastställda Regeringsform dat. Stockholm den 6 juni 1809. Hämtad 2020-11-10 från https://sv.wikisource.org/wiki/Regeringsform_1809

Litteratur Alm-Eriksson, Auda, 1932, Prinsskolan. Minnen från prinsarna Gustaf Adolfs och Sigvards skola 1913–1918. Stockholm: Victor Pettersons Bokindustriak- tiebolag. A.N., 1872, Karl XV. Ett minnesblad af A.N. Karlstad: Hjalmar Peterson & co. Arndt, Ernst Moritz, 1819, Plan til en Furstes Upfostran och Undervisning. Stockholm: Cederborgska boktryckeriet. Bernadotte, Sigvard, 1976, Krona eller klave. Stockholm: Bonnier. Bernadotte, Oscar, 1960, Mina memoarer. Stockholm: Norstedts. Brantefors, Lotta, 2016, Ämnesdidaktik och lärarutbildning – ett diskussionsun- derlag om ämnesdidaktik, ämnesdidaktisk forskning och lärarutbildning. PM, institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet. Hämtad 2020-11-01 från https://uu.diva-por- tal.org/smash/get/diva2:920761/FULLTEXT01.pdf

45 Bull, Sara & Tihinen, 2020, ”Här är frågan kungen fick när han svarade ’Vi har misslyckats’” i SVT Nyheter 17 december 2020. Hämtad 2020-12-18 från https://www.svt.se/nyheter/inrikes/har-ar-fragan-kungen-fick-nar-han-svarade-vi-har-misslyckats Engelholms tidning, 1905, ”Carl XIV Johans instruktion till Cederhielm” i Engel- holms tidning 29 juli 1905. Hämtad 2020-11-22 på https://tid- ningar.kb.se/2715791/1905-07-29/edit- ion/164400/part/1/page/4/?q=karl%20xiv%20johan%20instruktion Ekedahl, Nils, 2010, ”En dynasti blir till” i Nils Ekedahls (red.) En dynasti blir till. Medier, myter och makt kring Karl XIV Johan och familjen Bernadotte. Stockholm: Norstedts. Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik; Towns, Ann & Wängnerud, Lena, 2017, Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och mark- nad. Stockholm: Wolters Kluwer Sverige AB. Fridh, Kjell, 1995, Gamle kungen. Gustaf VI Adolf: en biografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Gordon, Peter & Lawton, Denis, 2003, Royal Education. Past, present and future. London: Frank Cass. Hildebrand, Karl, 1945, Gustaf V som människa och regent. Kronprinstiden och de första kungaåren. Unionskriser och unionspolitik. Stockholm: Aktiebola- get Svensk litteratur. Holm, Nils F, 1967–1969, ”Gustav V” i Svenskt biografiskt lexikon. Hämtad 2020-11-20 från https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13319 Holmberg, Åke, 1973–1975, ”Karl XV” i Svenskt biografiskt lexikon. Hämtad 2020-11-12 från https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12360 Jangfeldt, Bengt, 2010, ”Ett liv som kronprinsessa” i TV4:s Kronprinsessan Vicotria. Glädje och plikt – med framtiden för sig. Stockholm: TV4. Jansson, Allan, 1948, ”Oscar I. Karl XV.” i Harry Maianders (red.) Sveriges historia genom tiderna. Fjärde delen. Stockholm: Saxon & Lindströms förlag. Kungahuset, u.å., Monarkens uppgifter. Hämtad 2020-11-01 på https://www.kungahuset.se/monarkinhovstaterna/monarkinisverige/monar- kensuppgifter.4.7c4768101a4e888378000291.html

46 Kungahuset, u.å., H.M. Konung Carl XVI Gustaf Biografi. Hämtad 2020-11-20 från https://www.kungahuset.se/kungafamiljen/hmkonungcarlxvigustaf/biografi.4.4ea495e313c19c119aa7d5c.html Kungahuset, u.å., H.K.H. Kronprinsessan Victoria Biografi. Hämtad 2020-11-20 från https://www.kungahuset.se/kungafamiljen/hkhkronprinsessanvictoria/biografi.4.187e1841020141a4c88000153.html Larsson, Anna, 2015, ”Samhällskunskap” i Esbjörn Larsson & Johannes West- bergs (red) Utbildningshistoria. En introduktion. Lund: Studentlitteratur. Lindström, Gunnar & Pennlert, Lars Åke, 2016, Undervisning i teori och praktik. En introduktion i didaktik. Umeå: Fundo Förlag AB. Lundebeck, Anders, 1952, Gustaf V som ung. Stockholm: Bonnier. Löfgren, Erik O., 1948, ”Oscar II” i Harry Maianders (red.) Sveriges historia genom tiderna. Fjärde delen. Stockholm: Saxon & Lindströms förlag. Murray, Malcolm, 1967–1969, ”Gustav Adolf” i Svenskt biografiskt lexikon. Hämtad 2020-12-01 från https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13323 Möller, Tommy, 2019, Svensk politisk historia. Strid och samverkan under 200 år. Lund: Studentlitteratur. Nationalencyklopedin, u.å., ”Didaktik”. Hämtad 2020-11-11 från https://www-ne- se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/didaktik Nationalencyklopedin, u.å., ”Karl XV”. Hämtad 2020-12-10 från https://www-ne- se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/karl-xv Nevéus, Torgny, 1992–1994, ” Oscar II” i Svenskt biografiskt lexikon. Hämtad 2020-11-15 från https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7812 Nordin, Svante, 1981, Den Boströmska skolan och den svenska idealismens fall. Lund: Doxa. Rainer, Lena, 1996, För Sverige. Carl XVI Gustaf i tiden. Malmö: Sydsvenskan. Persson, Magnus, 2018, ”Uppfinningen av ett skolämne: Ett historiesociologiskt perspektiv på samhällskunskapsämnets logik” i Nordidactica - Journal of Hu- manities and Social Science Education 2018:4. Sandin, Per, 2011, Ett kungahus i tiden. Den bernadottska dynastins möte med

medborgarsamhället c:a 1810–1860. Doktorsavhandling, Historiska institutionen, Uppsala universitet.

47 Svensson, Per, 2006, Han som aldrig fick bli kung. Berättelsen om Carl XVI Gus- tafs pappa. Stockholm: Norstedts. Tarras-Wahlberg, Elisabeth, 1996, Carl XVI Gustaf. Sveriges konung. Stockholm: Norstedts. Thyselius, Erik, 1910, Karl XV och hans tid. Tillgänglig på http://rune- berg.org/kxvtid/0024.html Tjerneld, Andreas, 1992–1994, ”Oscar I” i Svenskt biografiskt lexikon. Hämtad 2020-11-10 från https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7811 TV4, 2010, Kronprinsessan Vicotria. Glädje och plikt – med framtiden för sig. Stockholm: TV4. Ulvros, Eva Helen, 2007, Oscar I. En biografi. Stockholm: Historiska media. Älmeberg, Roger, 2017, Gustaf VI Adolf. Regenten som räddade monarkin. Stockholm: Norstedts.