Boken Minnen Av Mentor, Lund 1998

Home , Gunnar Sandgren, Gustaf VI Adolf, Olof Sundby

Minnen av Mentor,

Minnen av Mentor

Minnen

av Mentor

Föreningen Mentors elever 1998 © Föreningen Mentors elever, Lund 1998 Alla rättigheter forbehållna. Kop iering är forbjuden utan foreningens skriftliga medgivande. Gäller även for undervisningsbruk. Grafiskform: Mattias Ställborn Omslagsfoto: Gustaf Ma ndal, 1945 (framsida) och Lennart Ca rlsson 1995 (baksida) Try ck: Wallin & Dalholm BoktryckeriAB, Lund 1998 ISBN 91-630-6327-1 Innehåll

Siffrorna inom parentes efter namnen anger elevnumret.

Förord 9 Axel Magnusson (1030) 98 Biografi 11 Anekdot 100 Nils Kjellman 14 Stig Nellgård f Nilsson (I 034) 101 Bengt Hjelmqvist 15 Gunhild Otterhag fBjernstad (1051) 103 Något om Gunnars ungdom 17 1940-talet, det var då som... 105 1920-talet, det var då som ... 21 Carl Eric Hedar (1141} 112 Amie Strutzenblad (252) 25 Gunvor Wegnelius fTollhagen (1161) 114 Rutger Heyden (303) 27 Ulla Landvik f Lindelöf (1171) 116 1930-talet, det var då som ... 29 Ingvar Holm (1194) 117 BertilBrunnerup (307) 34 Gretha Nilsson (1203) 126 Sten Axel Westerström (349) 35 Arne Eneroth ( 1222} 129 CarlGustafJohannsen (352) 39 Lars Ekström (1230) 131 Per-Håkan Ohlsson (485) 41 Nils Sahlgren (1237) 133 lnga-Kari Holmstedt fGadd (501) 43 Stig Dovmark (1273) 134 Axel Tomberg (580) 53 Kaisie Nord-Petersson (1327) 135 Ragnar Werner (609) 54 Lennart Tullsren f Andersson (1334) 137 Thomas Adlercreutz (622) 56 Edvin Myhrenmark ( 1353) 146 Marie Louise Wikström (627) 57 Knut Nilsson (1361} 148 Anekdot 58 Sven lngelson (1393) 155 Nils Lennart Svensson (651} 59 Ruben Persson Lunderup (1395) 157 Bertil Harrison (678) 61 Sven Carlsson ( 1488) 158 Åke Bengtsson (690) 69 KarinBengtsson fGrahn (1503) 161 Erna Holm berg f Broman (695) 71 Birgit Jansson f Lilienroth (1531) 163 Elsa Cruce f Knutson (734) 74 Lars-Erik Liedholm (1537) 164 Per Cedergren (751} 76 Stig Ramel ( 1554) 170 Majken Sjöberg f Sterner (768) 80 Anekdot 173 Jan Engfeldt (771) 81 Bengt Samuelsson (1673) 174 Nina Althin f.d. Ella Kjellen (774) 82 Olle Hagberg (1674) 177 Stig Elborgh (791} 84 Louise Lyberg f von Schwerin (1712) 180 Karin Fjelner (795) 85 Åke Ahlberg (1716) 182 Margaretha Dahlstedt fGadd (81 O) 87 Max von Sydow (1717) 183 Charlotte Hamilton LaJeunesse (814} 89 Sven Erik Naumann (1724) 185 Kjell Werner (905) 90 Per Olof Hallqvist ( 1738) 188 Lennart Öhman (916) 92 Finn Hedlund (1739) 193 Sigurd Hansell (976) 94 Gudrun Nygell fBengtsson (1768) 195 KerstinGamsrorp (I 019) 96 Gunnar Ljungdahl ( 1838) 197

7 Innehåll

Nils-Folke Rudelius (1844) 199 Tommy Forss (2797) 286 Björn Swedmark (1893) 203 Henrik Ask (2832) 291 Gunnar A Olin ( 1908) 204 Curc Andersson (2841) 293 Jan Bolmstedt (1974) 207 Eva Ljunggren (2865) 297 Fotografier 209 1960-talet, det var då som ... 301 1950-talet, det var då som ... 22 1 Bengt Viterius f Jönsson (2875) 305 Ulf Widegren f Dahlström ( 1980) 227 Christina Richardson fGröne (2927) 309 Hans Ljunggren (2007) 231 Lennart Elborgh (2980) 310 Gunilla Wärle (2014) 235 Hans Roberc Åkerberg (3039) 314 Ulf Mörling (2068) 238 CarlJohan Evander f Larsson (3194) 320 Birgitta Holm-Berge (2150) 243 Gustaf Centervall f Larsson (3352) 325 Gillis Bengtsson (2167) 244 1970-talet, det var då som ... 327 Sverker Hällen (2252) 246 Catharina Henkow f Eriksson (3405) 330 Lars Elmenius (2364) 252 Margareta Wickström f Holmstedt 331 Lars Åhlander (2371) 255 Kastanjebladet 335 CarlJacob Ask (2429) 258 Utdrag ur Mentors dagbok 338 Margaretha Ekman f Månsson (2446) 260 Mentors latinska punkter 344 Torsten Rosencrantz (2449) 263 Mentors tyska punkter 357 Gösta Lidbo (2540) 267 Mentors franska punkter 366 AndersJärund (2559) 271 Lärare nämnda i elevernas berättelser 373 Agneta Pleijel (2671) 277 Elevregister 380 Bengt Nimeus fNilsson (2786) 281 Personer nämnda i boken 403 Tommy Andersson (2788) 282 Efterord 409

8 Förord

Ingivelsen till denna bok om Mentor - privadäraren Gunnar Holmstedt - kom under senhösten 1992. Boken är ett styckeverk. Många av Mentors elever är inte längre i livet. Flera av dem hade haft mycket att berätta. Tanken har varit att låta så många röster som möjligt komma till tals. Ett nittiotal försök att beskriva samma fe nomen kan knappast utge sig foratt vara något annat än en rad upprepningar, låt vara med varierande tidsbakgrund. För enkelhetens skull följer minnesbilderna i kronologisk ordning. De, som av skilda skäl ej har medtagits, har dock varit till värdefull hjälp i vårt arbete. Vi vill tacka alla dem som har skrivit och alla dem som genom sitt ekonomiska stöd har möjliggjort tryckningen. Boken är till innehåll såväl som till finansiering en kollektiv manifestation av Mentors elevkår. Minnen av Mentor är utgiven av Föreningen Mentors elever, som bildats for att tillvarata minnet av privatläraren Gunnar Holmstedt. Föreningen kommer att fortsätta sitt arbete bl. a. genom att söka bevara den unika studiekammaren på Södra Esplanaden. Ett särskilt tack vill vi rikta till Modo som genom Hans Robert Åkerberg skänkt papperet. Vi vill även tacka Sparbanken Finn som genom en penninggåva har gj ort det möjligt for oss att genom postverket nå ett tusental av Mentors f. d. elever. Vi tackar också Gustaf Mandal, Lennart Carlsson, Hagblom Foto, Jan Dahlander och Sydsvenska Dagbladet som ställt fotografiergratis till förfogande. Sist, men ingalunda minst, vill vi tacka Mentors hustru, Inga-Kari,

9 som med ett aldrig sviktande intresse från begynnelsen har följt och understött tillblivelsen av denna bok. Vi hoppas att i någon mån ha kunnat motsvara de förväntningar, som har ställts på vårt arbete i förhoppningen om att det även skall kunna bli till nöje fordem, som ej har åtnjutit privilegiet att räknas till Mentors elever.

Lund i november 1997

Carl Johan Evander Carl-Olof (Olle) Hagberg (Greve Spole) (OlofEberhard Habackuk Grindpinne)

Per Olof Hallqvist Sverker Hällen (Pinocchius Öhlquist) (Sir Andrew Rock)

Jan Nedvall Bengt Viterius Qanne Grill) (Augusrulus Pumpa)

ro Biografi

Gunnar Holmstedt - en kort biografi

Gunnar Holmstedt föddesden 1 oktober 1903 i Lund. Han var son till tapetserare- och sadelmakaremästaren Wilhelm Holmstedt ( 1881- 1966) och hans hustru Elise, föddLarsson (1876-1959), snickardotter från Östra Herrestad på Österlen. Han hade två yngre syskon: Marta (1905-41) och brodern Gösta 1909-93), som utbildade sig till radioingenjör. Redan som 11-åring inledde Gunnar Holmstedt sin verksamhet som privadärare. Under ett halvt sekel lotsade han generation efter generation fram till studentexamen. Familjen bodde först på Biskopsgatan, men flyttadesnart till Stora To megatan och senare till Östra Vallgatan 8 i hörnet av Skolgatan. Han gick först i Östra skolan - nuvarande Magleskolan - vid Magle Stora Kyrkogata. Han tog studentexamen vid Katedralskolan 1921. Som nybliven student tillbringade han efter morfaderns död en sommar på Österlen. Efter studentexamen studerade Gunnar Holmstedt bl. a. latin vid Lunds universitet. I stället foren akademisk karriär valde han privat lärarens roll. Det har under decennier spekulerats över varför han gjorde detta val - men ingen av teorierna eller ryktena har vid kontroll visat sig hålla. Gunnar Holmstedt gjorde sin rekryttjänstgöring vid Första Arme fordelningens studentkompani i Halmstad. Om denna tid författade han en krönika. Detta är måhända den enda tryckta skrift,som han har publicerat. Skriften,som delvis är på vers, innehåller porträtt av kompaniets befäl och manskap. Gunnar Holmstedt träffade sin tillkommande, lnga-Kari Gadd,

Il Biografi

1933. De giftesig på midsommarafton 1936. De fick fyra barn: Sverker f 1939, Ingela f 1941, Val demar f 1942 och Margareta f 1944. Under kriget tjänstgjorde Mentor - som tidigt var klare uttalad antinazist - som värnpliktig officer vid Skånska luftvärnskåren i Malmö. Sena eftermiddagar, kvällar och veckohelger fortsatte han undervisningen. Denna hade i början till största delen ägt rum i hemmet vid Ö Vallgatan. Omkring 1930 flyttades undervisningen till Södra Esplanaden 28, tredje våningen. Omsider flyttade familjen in i bottenvåningen. Där skedde undervisningen i det s. k. Söderrummet eller Barnens rum for att efterkrig sslutet förläggas till rummet närmast ingångsdörren, den lokal som kanske de flesta känner som Mentors lärosal. Denna hade under kriget använts till att härbärgera flyktingar. Mentors lärjungaskara kom att omfatta närmare 3 500 elever. Zenit på hans bana kan ha inträffat år 194 5, då 120 nya elever anmälde sig for studier. Mentors elever var av flerakatego rier: de flyktiga- som endast bevistade några ra lektioner, de kortvariga - som läste en sommar eller en termin, samt de trogna som i fleraår gick i Mentors skola. En särskild kategori utgjorde de som inkvarterades i huset for kortare eller längre tid. Va d Mentors pedagogik innebar framgår av elevberättelserna och av Mentors punkter i denna bok. Att lära intresserade och begåvade elever är inte svårt, men att lära ointresserade eller mindre begåvade elever är en konst. Mentors konstnärskap hade två huvudlinjer. Den ena var berättandets konst - att genom intressanta berättelser förmedla kunskap. Den andra var att göra undervisningen under hållande for eleverna - där fanns en stor och avgörande skillnad i förhållande till den vanliga skolan. Mentors lön mätt i penningar blev ringa. Många har lyckönskat sig till att tarifferna var låga - kostnaden for en lektion delades av flera, stundom av många. Få var de, som kunde åtnjuta Mentors odelade uppmärksamhet. De obemedlade gick fritt. Va rj e lektion

12 Biografi och varje erlagd summa finns bokförd. En del slarvade med betalningarna. Efter deras namn har Mentor skrivit: "Hopplös!". Mentor har berättat att han som pojke av sin farsändes ut for att inkräva betalning for uträttat hantverk. Många av gäldenärerna var ovilliga att punga ut och vid ett tillfälle fickMentor ett brev med sig skrivet av fadern av ungefär följande lydelse: "Eftersom vår uppfattningom heder och rätt i så hög grad skiljer sig från varandra, har jag beslutat att efterskänka er skuld, vilket härmed intygas." Mentor förde ett mycket regelbundet liv med ett minimum av sömn. Fyra timmar ansåg han vara mer än tillräckligt. Hans semester inskränkte sig till ett par dagar varje sommar vid svärföräldrarnas sommarställe i Halland. Till hans fa nöjen kan räknas enstaka besök vid gudstjänster i domkyrkan, vid studentaftnar på AF samt vid föreläsningar i Arbetareinstitutets regi på Folkets Hus. Någon gång årligen besökte han auktioner vid Lunds bokauktions kammare, där under senare år hans förre elev, teaterkritikern Jarl W Donner skötte klubban. Jarl W brukade om Mentor säga: - Han är den ende egentlige lärare jag har haft. Mentors schema tillät inga resor. De enda längre resor han företog var bröllopsresan Sverige runt upprepad med hela familjen sommarren 1954, samt resor till Paris och Berlin i sällskap med lnga-Kari under 1970-taletsförsta år. Dock uppmuntrade han alltid sina elever att resa. När studentexamen avskaffades i Sverige 1968 upphörde i praktiken undervisningen på Södra Esplanaden. Mentor hade då också uppnått pensionsåldern. Endast ett fatal elever - varav någon teologie studerande - forrsatte in på 1970-taler. ÅI 197 1 blev Mentor hedersledamot av Lunds Nation. Under sina sista år var han rullstolsbunden efter en högersidig förlamning. Han avled den 30 oktober 1983, fyra veckor efter sin 80-årsdag, då han hade blivit uppvaktad och firad av många av sina gamla elever.

13 Nils Kjellman

Bara lata lärare drabbades

Mentors verksamhet och metoder var väl bekanta inom kollegier och förskolans ledning. Vi talade oftaom hans arkiv och kunskaper om de olika lärarnas käpphästar. Hans verksamhet var ju på intet sätt illegal och till skada (eller irritation) bara för delata lärare, som helt enkelt hämtade ett kuvert med stilar ur skolans förråd, i ställer föratt hitta på något själva.

Mannheim den 29 juli 1994

Nils Kj ellman Rektor vid Spyken 1941-1976 Bengt Hjelmqvist

Med en gubbes vishet och en ynglings ysterhet

Gunnar Holmstedt var 28 dagar äldre än jag. Vi följdesåt i skolan - latinskolan hette den då - frånandra klass till studentexamen. Vi var åtminstone tidvis bänkkamrater. Gunnar var klassens ljus. Han hade en konkurrent i Rudolv Körner, slutligen lektor i Växjö. Båda hade ungefär likvärdiga betyg, men Gunnars begåvning var klart mer kreativ. Under srudentåren träffades vi inte så ofta, men 1927 strålade vi på nytt samman. Vi gj orde båda rekryten vid studentkompaniet i Halmstad (med avstickare till Revinge och Ystad). Jag oroade mig för vad som komma skulle, och det kändes betryggande att hålla Gunnar i handen. Vi var båda överåriga och betraktades med vederbörlig vördnad av den yngre generationen. Vi var duktiga i att snabbt skriva visor, står det i några minnesanteckningar av kompaniets meste militär - han var den ende som blev furir. Det militära var inte Gunnars starkaste sida, men han tog vedermödorna med upphöjt lugn och blev snabbt populär tack vare sin hjälpsamhet och sin berättarglädje. Studenternas värnpliktstjänstgöring var på den tiden uppdelad i två perioder med några månaders mellanrum dem emellan. Under mellanrummet författade Gunnar en krönika om kompaniets öden och äventyr, tryckt på Svenssons boktryckeri i Halmstad. Jag skulle tro, att det är den enda tryckta skriftsom han publicerat, men det är möjligt att jag misstar mig. Skrifteninne håller porträtt i ord, delvis frivers, av kompaniets befäl och manskap. Det var typiskt förGunna r, att han förser de fyra plutonerna med sinnrika namn: hyxosfolket (från Kristianstadslä n), Sjöfolket (från Halland), Gosens män (från

15 Bengt Hjelmqvist

Malmöhus län) och Samojederna (från Småland). På liknande sätt förlänade han i sin pedagogiska gärning sina elever mer passande namn än deras föräldrar gett dem. Gunnar är också själv porträtterad i skriften.Den som fört pennan är en annan av Gasens gode män, och han skriver så här: Med en gubbes vishet förenade /han/ en ynglings ysterhet. Till honom lupo med sina bekymmer alle nödställde piltar, och stod städse hans pung öppen för dem, och var han för dem alla såsom en fader. De krigsmän, hos vilka han tillbragte nattens rimmar, fägnade han mycket med sitt tal. Ty från hans läppar strömmade talet ljuvligare än honung och vist såsom Salomos. De råe Hyxos, de skriande Samojeder, de fule Filisteer och Gasens gode lyssnade alle med förundran till hans visa ord och envar av krigsmännen vördade den ädle gamle. Sålunda uppfattades han av sina några år yngre exerciskamrater. När han återgick till sin civila tillvaro och blev mentor för de många, skulle tusentals manliga och kvinnliga elever uppleva honom på samma sätt: mångkunnig, generös och något av en fadersgesralr. Gunnar hade ett fantastiskt personminne. Han höll noga reda på sina gamla klasskamraters vidare öden. För egen del lämnade jag Lund 1934 för att vistas på andra och sämre orter. Men jag gjorde allt emellanåt återbesök i staden och ställde då gärna kosan till Gunnars hus vid Södra Esplanaden. Jag fann honom omgiven av lärda böcker och inre så sällan av gamla elever på besök och alltjämt med vishet i sitt tal och inre så lire ysterhet i sitt sinne.

Åry i november 1995

Bengt Hjelmqvisr, klasskamrat vid Karedralskolan

16 lnga-Kari Holmstedt f Gadd

Något om Gunnars ungdom

Många har undrat varför Gunnar ej fullföljde sina studier vid Lunds universitet. Den 23:e maj 1921 hade han avlagt studentexamen vid Lunds katedralskola med utmärkta betyg. Jag vet blott att han läste för följande professorer och tenterade för flera av dem: Haimon Einar Löfstedt (latin), Curt Weibull (historia), Emil Sommarin (nationalekonomi), Efraim Liljeqvist (filosofi), Martin P:son Nilsson (klassisk fornkunskap) och Axel Herrlin (pedagogik). Hösten 1933 bad jag Gunnar följa med mig på professor Herrlins föreläsningar i pedagogik och det gjorde han gärna, men när kursen var slut och jag bad honom gå till professorn för att få sitt betyg omskrivet, vände han i porten. Så länge jag känt Gunnar, har han visat dåligt självförtroende. Han ville hellre hjälpa andra än tänka på sig själv. "Min bror Gösta måste först bli student, innan jag kan fortsätta mina studier", sade han. Systern Marta var studentska sedan flera år och gift med docent Folke Boström. Trots sitt goda huvud hade Gösta hoppat av gymnasiet, byggt radioapparater och motvilligt låtit sig undervisas av storebror. Till slut blev han med Gunnars hjälp student som privatist och med tiden ingenjör. Ekonomiska förhållanden kan ha gj ort att Gunnar ej fortsattevid universitetet. Eftersom han - tills världskriget kom och han blev inkallad - troget betalade sina terminsavgiftertill Lunds nation, där han senare blev hedersledamot, fanns nog under alla åren en förhoppning att kunna fortsätta studierna. Gunnars far, Wilhelm Holmstedt, var nyss fyllda22 år när sonen Gunnar föddes 1 oktober 1903. Som tonåring hade Wilhelm och en Inga-Kari Holmstedt f Gadd kamrat, Herman Böckert, idkat akrobatik på fritiden. En dag då fru Madigan var i Lund med sin cirkus, såg hon ynglingarna uppträda i gamla ridhuset'. Hon skrev kontrakt, som skulle undertecknas av målsman. När Wilhelm lämnade sitt till modern, sade hon: "Du fortsätter i yrket". Kamraten följde med cirkus Madigan och jag har sett hans namn på dess affischer. Som fe måring hade Wilhelm drabbats av en svår ögonsjukdom. Ena ögat blev blint och på det andra var synen nedsatt. Trots detta fick han - liksom sina fyra syskon som alla blev lärare - skolans guldpeng. Att gå studievägen var uteslutet. Han blev lärling och senare gesäll och mästare inom tapetserare- och sadelmakareyrket. Vid sekelskiftet blev Wilhelm, som då var 19 år, förste man i Göranssons välrenommerade möbel- och tapetserarefirmapå Östra Mårtensgatan. Denna övertog han senare av sin principal. Uppmuntrad och hjälpt av sin farbror Gustaf, som var adjunkt, kom Gunnar in i andra klassen på Katedralskolan. Gustaf ordnade att den lille duktige brorsonen fick privatelever. Dessa var ibland äldre änläraren. De pengar Gunnar tjänade genom sin undervisning och de han fick i stipendier gav han - med undantag av litet mynt till presenter och böcker - till sin far, som senare sade: "Tack vare Gunnars pengar behövde jag aldrig dra växlarför att betala leveranser till firman". I maj 1921, då Gunnar just blivit student, dog hans morfar, snickaren Lars Månsson i Östra Herrestad på Österlen. Gunnar höll tal vid graven. Han var den förste i morssläkten, som blivit student. Med Österlen hade Gunnar starka släktband. Modern Elise hade gått och läst för kyrkoherden i Östra Herrestad Måns Böös och när dennes son Erik Kristian blivit förste stadskomminister i Lund, gift sig och ratt barn, ombads den unga Elise att komma till Lund och passa sin läsprästs barnbarn. Det blev en väldig omvälvning för henne och mången gång grät hon av hemlängtan. Några år senare fickhon

1. i Kattesund

18 lnga-Kari Holmstedt f Gadd plats hos juridikprofessorn Hamilton och längre fram blev hon en av de duktiga bagerskorna på Norrmans - senare Evas - konditori. Arbetet där var mycket ansträngande och till slut ingrep stadsläkaren. Redan klockan två på natten skulle några av flickorna elda upp ugnarna. Kamratskapet var gott. Efterarbetets slut gjorde flickorna sig finaoch gick på Bull is (Klostergatan). Där träffade Wilhelm och Elise varandra. För att vara ett stöd för sin mormor stannade Gunnar hela sommaren 1921 i Östra Herrestad. Han och mormodern bodde i släktens korsvirkeshus från 1700-talet och de blev ofta bjudna till fränder ochvänner . Det plågade emellertid Gunnar att han saknade pengar att köpa presenter för till dem de gästade. Han skrev därför till sin far och bad om mynt. Sent omsider kom en tia. Då förstod Gunnar att han hädanefter själv måste skaffa de pengar han behövde. Han ficken elev i Borrby och så plats som sommardräng i Vallby hos "världens bäste lantbrukare". Sommaren 1921 kom att stå i ett ljust skimmer hos Gunnar. Han kom att älska Österlen och dess folkoch lärde uppskatta dessa män och kvinnor, som arbetade med sina händer. Gunnar, stadsbarnet, vars fars släkt varit i samma nattvardslag som Esaias Tegner, mötte här landsbygdens folk. Denna sommar vidgades hans synfält och han kom att hysa samma respekt för handens som för hjärnans arbetare. Rik på nya upplevelser återvände Gunnar till Lund och blev en vidsynt lärare för tusentals elever.

Lund i juni 1994 Inga-Kari Holmstedt (elev 501) 20 1920-talet, det var då som...

LUND ... alltjämt var en trivsam liten landsortshåla. Från Samojedien inflyttade akademiker klagade över frånvaron av kultur i allmänhet och teater, konserthus och konstmuseum i synnerhet. Magistraten fick 1921 en ny arbetsordning. Borgmästare och tre rådmän utsågs. Lunds Domkyrka högtidlighöll sitt 800-årsjubileum 1923 i närvaro av kungligheter och honoratiores från när och fjärran. Medeltidsuret hade restaurerats och domkyrkans inre berikats med Joakim Skovgaards jättemosaik av Kristus i absidens högvalv och Emanuel Vigelands glasmålerier i absid och tvärskepp. Biskop Edvard Rodhe utsågs till universitetets prokansler, den siste i ämbetet. Fredrik Böök var professor i litteraturhisroria 1920-1 924. I studenttidningen "Lundagård" medarbetade litteratörer och andra kända profiler som Ingvar Andersson, Sam Ask, Gunnar Aspelin, Frans G. Bengtsson, Aron Borelius, Karl-Ragnar Gierow, Hjalmar Gullberg och Sigfrid "Tristan" Lindström. Bengt Hjelmqvist, studentkamrat med Mentor på Katte 1921, var en av redaktörerna för tidningen Lundagård som startade 1920. Värmlänningen Tage Erlander skrevs in vid universitetet. Efteren snöstorm i februari 1922 pryddes Universitetsplatsen av ett tiotal eleganta snöfigurer. Skulptörer var konsthistorikerna Oscar Antonsson och Aron Borelius. Dessvärre tvangs utställningen att stänga ganska snart på grund av tö. Vid 1920 års karneval kunde John Tandberg visa upp Karl XIl:s dödsskalle "både från hansungdom och från hans äldre da' r". Fyra år senare vandrade Hjalmar Gullberg i karnevalståget som Hamlet. 1928 års karneval presenterades av

21 1920-talet programförfattaren Bengt Hjelmqvist som "Lunds Studentkårs vandrande kulturhistoriska museum i åtta karnevalsavdelningar". I tåget gick bl a lngjald Illråde, "vars vidräkning med små.kungarna följdes av en större vedräkning". Lund fick sin förstabusslinje 1927. Busstationen låg på Stortorget. Den flyttades först 1967 till Botulfsplatsen. Lunds brandkår avhästades och flyttade 1929 frånför hyrda lokaler i Drottensgatan, dit den kommit 1902, till en ny station på Kävlingevägen 7. Byggnaden var ritad av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin, som för övrigt bodde granne med brandkåren på Kävlingevägen 5. Brandkåren fick nya, moderna brandbilar från Tidaholmsverken. Samma år beslöts, att ett reningsverk skulle byggas vid Höje å. I spritförbudsomröstningen röstade 7 417 lundabor NEJ till förbud. Endast 1 139 röstade JA till totalförbud föralkohol. När Mentors studentkull 50-årsjubilerade, medverkade Bengt Hjelmqvist in absentia med denna dikt:

'Jag minns ftån skolansdar en bild, en skola vittftån dagens skild, en lektor mera tam än vild, som lärde oss latin. jag minns en annan ftom och mild, vars möda nog var rätt forspilld, o, Lindskog, o, Alin!

Med Er jag bär på minnets blad, en långoch klassisk lärarrad, o, Blidberg, Enghoff, Gertz, Sahlin! Med Er jag minns en gammal stad; Med Gyllenkrok och Esplanad, dä r ni mött upp en vårlig kväll. Salut, salut och hell!"

22 1920-talet "KA TTE"... liksom alla andra rikets läroverk ålades med 1928 års skolstadga betydande organisatoriska och andra förändringar, som dock kom att få egentligt genomslag först under 30-talet. Med 1905 års skolstadga hade realskolan införtsoch skolstadgan hade därför ibland kallats för "medelklassens skolreform". Med den nya skolstadgan delades läroverket in i en femårig realskola och ett fyraårigt gymnasium med två parallella utbildningsgrenar, reallinjen och latinlinjen. En särskild avgångsklass, parallell med gymnasiets första ring, inrättades och den s. k. realskoleexamen ersattes av realexamen, "en avstigningsstation på läroverkets mellanstadium", som ledamoten i 1899 års läroverkskommitte, Harald Dahlgren, hade kallat den. För inträde i realskolans första klass krävdes "godkända insikter i ämnena kristendomskunskap, modersmålet, räkning och geometri, geografi, naturkunnighet samt historia" från folkskolansfjä rde klass samt "godkänd vid av realskolan anordnad prövning i modersmålet och räkning". Kraven skulle komma att modifieras något i 1933 års skolstadga men inträdesproven bestod in i nästa decennium. Latinundervisni ngen sköts till förstaring och varade således fyra i stället för sex år. Grekiskan begränsades till två läsår mot tidigare fyra. Detta markerade början till slutet för den gamla "latinskolan". Gymnasiets nya reallinje, genombrottet för den nyttoinriktade pedagogiken, blev ingen omedelbar succe. Länge hade latinlinjen dubbelt så många elever som reallinjen. Latinlinjen betraktades sedan gammalt som den naturliga förberedelsen för universitetsstudier. Studentexamen, som hade ifrågasatts flera gånger under 20-talet, överlevde och bestod i ännu fyrtioår, om än i modifierad form. Josua Mjöberg var rektor sedan 1918.

23 1920-calec "SPYKEN".. . som räknar sina anor från 1848, uppstod i skepnad av Lunds Realskola, inledningsvis med 15 elever. Elevantalet växlade starkt och hade efter tjugo år vuxit till endast 50 elever. Studentexamen avlades liksom for alla andra skolor vid universitetet. Sedan skolan 1868 B.tt egen examineringsrätt, ökade elevantalet så småningom till 130 elever år 1888. Efter en nedgångsperiod fick skolan ett uppsving efter utnämningen av den 30-årige adjunkten Johannes Strömberg till föreståndare. Denne legendariske skolman, som såg till att den nuvarande huvudbyggnaden byggdes 1903 och som upprättade skolhem for långväga elever, tiodubblade elevskaran under sina sjutton rektorsår. En av många namnkunniga studenter under 10-talet hade varit distinktionskorpralen Per Edvin Sköld, som lämnat tjänsten vid det till Lund förlagda infanteriregementet, I 25. Sköld slutade sin bana som försvars- och finansminister. När han började läsa på "Spyken", var han redan 21 år gammal men långt ifrån den äldste av skolans elever. Per Edvin ansåg sig dock vara gammal nog att med glimten i ögat anmoda sina yngre klasskamrater: - Ni skall min själ säga farbror till mig! Ström berg, gemenligen kallad "Spyken", efterträddes 1916 av kemilärare Harald Körner, med tillnamnet "Källarmästaren". Han hade nämligen sin lärosal nere i källaren. Elevantalet ökade stadigt men flickorna fickvänta länge än, innan de beviljades inträde på Spyken. Bland dem som blev studenter på 20-talet fanns sedermera professorn Sven Kjöllerström, advokaten Sture Jernryd och stads fogden Gillis Björck, samt den kände Hans Ostelius. Den senare hade enligt egen utsago "förvisats från Ystads läroverk". Där hade han alltid haft C i matematik. Beslöt han alltså att i Lund välja greklinjen. Han fick emellertidC också i grekiska. Dock avlade han omsider mogenhetsexamen år 1924 och flögsedan vida i världen. Amie Strutzenblad

Hästvänner

Det var 1927-28 som jag var Gunnar Holmstedts privatelev i alla ämnen utom fysik-matematik. Gunnarvar en underbar och ambitiös lärare, som offrade mycken tid på sina elever. Han var också en stor natur- och djurvän. Min lilla schäfervalp fick medfölja på lektionerna men förpassades ibland till ett skåp för att ej för mycket störa lektionen. Som hans mor1 var hemifrån Österlen blev jag en gynnad elev. Ibland tog vi en paus i lektionerna för att besöka ett stall för hästar. Han var en stor hästvän liksom jag. Vi klättrade på kvällen in till dem med bröd och socker i fickorna. Sedan fortsattelektionen. Ingen möda sparades för att eleven skulle klara examen. Dagen före latinprovet lät han mig extemporera ett stycke. Det gick nog lite' knaggligt efter vad jag minns. Men just det fick jag i examen. Då gick det bra. Under examensdagarna hade vi lektioner ganska sent på kvällarna och traskade runt utomhus föratt hålla oss vakna. Hans mor försåg oss med starkt kaffe. Före svensktentan var jag väldigt nervös, men Gunnar visste att tentatorns käpphäst var fornnordisk litteratur och tränade mig däri.

1. Elise Holmstedt fLarsson föddi Östra Herrestad den 26 maj 1876, död den 23 augusti 1959. Amie Strutzenblad

Tack vare honom och bryggarhästen August, som stod utanför Katedralskolan och matades med sockerbitar, blev jag lugn och klarade examen. Ty värr gick inte hans bror Gösta upp. Annars var det meningen att vi skulle undervisats samtidigt. Ja, Mentor var en fin och underbar människa, som man aldrig glömmer.

Haninge i mars 1995

Amie Srrurzenblad (elev 252) Rutger Heyden

Melioribus annis

Minnesbilderna från åren i Lunds Katedralskola bli mer och mer töckniga, möjligen medvetet undertryckta: jag var en tämligen skral skolar. Kanske inte övervägande på grund av klen begåvning och förmåga, i gymnasiet klart avhängigt av distraherande aktiviteter, här icke närmare specificerade. Nåväl, latinet kom ohjälpligt i bakvatten. Min stränge, men sällan avsiktligt ovänlige, latinlärare Frithiof Ponten betygsatte mig efter förtjänst. Pontens inställning till en viss elev kunde avläsas i hans bruk av tilltalspronomen. I vanliga fall var tilltalet han. Blev Ponten irriterad, skärptes han till ni. Och blev Ponten riktigt förbannad (han hade understundom ganska kort stubin!) förnedrades vederbörande med tilltalet du . Jag kom aldrig nedom han-nivån, men stöd undervisning i latin var tvingande av nöden. Genom någons förmedling hamnade jag 1929 hos en redan då legendarisk man, som hette Gunnar Holmstedt. Han bodde vid den tiden i föräldrahemmet i nedre delen av Skolgatan - från Råbygatan räknat på dess högra sida - i bottenvåningen av ett lågt, anspråkslöst hus. Även dess inre verkade spartanskt. Rummet, som Gunnar disponerade för sin lärarmöda, vette åt gårdssidan och var rätt mörkt. Man tog plats på en dyscha (möjligen Gunnars nattläger?). Vi var som regel tre, fyra elever åt gången. Gunnar satt a 1 dri g. Han stegade rummet av och an med en bok i ena handen, den andra oftast plöjande det risiga håret. Hans intellektuella attityd var präglad av oerhörd koncentration, Rutger Heyden interfolierad med ymnigt och humoristiskt associationsflöde. Gunnars nom de guerre, Mentor, var då - mig veterligen - ännu inte inaugurerat. Hans ordförråd föreföll att vara oändligt rikt och hans sinne skärpt för nyanser i synonymer, som bäst kunde återge den latinska textens anda och mening. Han var beskt kritisk mot andra översättare. Så till exempel hädade han en gång Viktor Rydberg, som i en text kallat den i någon stad intågande Julius Ccesarför "månskenshjässan", där latinets formulering klart och tydligt var "bolaren" Ccesar. - Men det tordes väl inte Rydberg skriva! Mot eleverna var Gunnar endels svidande kritisk, endels varmt uppmuntrande. För egen del ägnades jag vid något tillfälle en kombination av bådadera: - I början trodde jag, att du var dum. Men det tror jag inte nu längre. När vart i denna karga värld en bättre herdekost beskärd? I min bokhylla har jag två högt skattade böcker (den sistnämnda i viss mån konsekutiv till den första): Erich Maria Remarques "Der Weg zurtick" med dedikationen "Till studentexamen 27. 5 .31 av Gunnar Holmstedt" och Nils Dallbys lilla "Levande Latin" med dedikationen:

''Rutger Heyden, Amico olim discipulo Amicus senex FrithiofPo nten alias Po ns. "

Sebastianhus, Grevie, i mars 1994

Rurger Heyden (elev 303) 1930-talet, det var då som...

LUND ...

äntligen fick en underfart under järnvägsspåren vid Bantorget. Gångbron över spåren kunde rivas. "Bomeländets" saga var all. Och det hände sig 1931. Det året stod också det nya domkapitelhuset färdigt, ritat av den flitige domkyrkoarkitekten Wåhlin. Staden blev en sevärdhet rikare, när varuhuset Epa - också 1931- slog upp sina portar vid Mårtenstorget. Affärsiden var "enhetsprissystemet" och målgruppen var "de som sätter värde på att få en bra sak för ett billigt pris". Om varorna verkligen var bra eller ej, tvistades det om länge. Rättvist eller ej kom Epa att stå förnågot med lägre kvalitet och användes exempelvis för att beskriva ingenjörer, som inte examinerats vid Chalmers eller KTH, "Epa-ingenjörer". Året efter öppnade Diwongs bageri. 1933 påbörjades det första avloppsreningsverket i Källby. 1930 var det precis 100 år sedan Akademiska Föreningen bildades av lärare vid universitetet och sedan den sista avrättningen ägde rum i Lund. Dödsdomen hade avkunnats av akademin, eftersom den skyldige var en student. Han halshöggs på "räfstplatsen" vid Getingevägen. Nazismens hydra bredde ut sig. Hitler tog makteni Tyskland 1933. I Lund saknade han inte anhängare. Men det fanns också framstående motståndare till den nya frälsningsläran. En var professor Ragnar Josephson, som redan 1933 höll ett flammande tal mot nazism och rasism. Året efter grundade Josephson Arkiv för Dekorativ Konst. Så småningom fickmuseet lokaleri det nedlagda småskoleseminariet vid Finngatan. Den officiella invigningen fickdock vänta till 1941. Litterära och filosofiskaberömdheter gjorde nedslag i Lund, Harry 1930-raler

Martinson 1933, Vilhelm Moberg 1934, Gustaf Hellström och Bertrand Russell 1935. Samma år återkom Bertil Malmberg från en resa i Tyskland. Där hade han upplevt "demonmannen" och beklagade djupt, att så många "förhäxats av råttfångarens pipor". I november 1935 hölls en stor manifestation, en "skaldeafton till förmån for landsflyktiga intellektuella". Hela den skånska parnassen var där: Sigurd Agrell, Frans G. Bengtsson, Hjalmar Gullberg, Gabriel Jönsson, Nils Ludvig Olsson, Daniel Rydsjö och Anders Österling. Konferencier var Ivar Harrie. Domkyrkans nya orgel invigdes 1934 och Vipeholms "sjukhus for svårskötta, höggradigt psykiskt efterblivna" stod färdigt 1935, inrymt i vad som en gång avsetts som kaserner forI 25 (sedermera I 7 och numera P 7). 1937 kunde den nu i Lunds kommunala liv mycket aktive Tage Erlander inviga det nya, numera ersatta, badhuset i Stadsparken. Åkerlund & Rausing, forpackni ngsgiganren, uppförde fabrik i Källby 1938-39. Då var kriget hotande nära i Europa. Det andra världskriget inom drygt tjugo år bröt ut den 1 september 1939. Ar 1933 mottogs forförsta gången flickor vid Katedralskolan och Spyken. Tidigare hade flickorna fått sin utbildning vid Lunds fullständiga läroverk for fl ickor. Ve rksamheten inleddes där höstterminen 1908 med åtta flickor på en treårig latinlinje utan grekiska. De fick gå upp som privatister. Först genom en resolution av den 23 fe bruari 1912 fick läroverket rätt att anordna studentexamen. Skolan var sedan 1882 inrymd i byggnaden i hörnet av Sankt Perri Kyrkogata och Byraregaran. Huset finnsalltjämt kvar. Skolan flyttade 1916 sin verksamhet till en ny, större byggnad i Kråkelyckan norr om Clemenstorget, senare kallad Lindebergska skolan. Sista gången man här avlade studentexamen var vårterminen 1935.

30 1930-raler ''KATTE"... fickupp leva nya förändringar, betingade av 1933 års läroverksstadga. Franska blev obligatoriskt ämne på latinlinjen och engelska fastämne på reallinjen. Matematiken delades upp på en allmän och en specialkurs. En treårig latinlinje tillkom. Den största nyheten var dock, att man nu kunde se flickor i gymnasiet. I 1936 års studentkull fanns det nitton unga damer. Flickornas andel i gymnasiet ökade snabbt. De var 26 år 1933 men hela 203 tjugo år senare föratt 1963 vara uppe i över 300. Det året var det kvinnlig majoritet bland studenterna. Flickorna hade en tendens att söka sig till latinlinjen, vilket medverkade till att den länge dominerade. Katedralskolan jubilerade 1937. Det året, den 18 november, hade det nämligen gått precis hundra år sedan Karl XII-huset införlivades med skolan. Med anledning därav utgavs en festskrift.Rekto r Mjöberg talade under boken till församlade lärare och elever, som sedan med skolans baner i täten tågade upp till Domkyrkan. Där ägde en solenn minnes högtidlighet rum med högstämda tal och musik i fosterländskanda.

SPYKEN... vid decenniets första höstterminsstart hade 71 elever i den treåriga realskolan, 92 elever på gymnasiets reallinje och 246 på latinlinjen, i allt 409 elever. 33 elever tog studenten vid höstterminens slut. Två elever lämnade skolan. När vårterminen började, uppgick elevskaran till 378. Te rminsavgiften låg mellan 95 och 200 kronor, vartill kom ett "högst 25-procentigt dyrtidstillägg". Alltjämt fanns det inte mindre än 35 "helklassiker", alltså elever på latinlinjen, som även läste grekiska. Hebreiska var fritt tillvalsämne på latinlinjen och ryska på reallinjen. "För att utöva tillsyn besöker rektor eller klassföreståndare i regel varje elev minst en gång i terminen i dennes bostad, såvitt han icke

31 1930-ralet har sitt föräldrahem i staden eller andra omständigheter göra sådam besök överflödiga. Dessa besök avse att undersöka, hurudana de förhållanden äro under vilka eleven tillbringar sitt dagliga liv sam: att se till att hygienens fordringartillfredsställs vad bostad, föda m. m angår'', säger alla decenniets årsredogörelser. Man kan inte undgi. misstanken att "inspektionerna" jämväl syftade till att utröna förekomst av tobaksrök, tombuteljer och eventuella kvinnliga bekanta. Uppenbarligen vågade man sig dock inte på att "inspektera de inackorderingsvärdar och -värdinnor, som tillhörde borgerlighetens övre skikt. Det fanns en särskild förteckning över 44 tänkbara inackorderings värdar och -värdinnor. Rumspriserna varierade 1932 mellan 75 och 175 kronor per månad för eget rum och 75 till 100 kronor fö delat rum. I priset ingick "bostad, föda, värme, belysning och uppassning", medan sängkläder och linne måste medföras. Om tvätt av sängkläder och linne står ingenting att läsa. "Med hemmen står skolan genom rektor i livlig rapport. Minst en gång varje termin avsändes per post direkt till föräldrar eller förmyndare meddelande om hur elev skött sig med avseende på uppförande, kunskaper och flit", står det vidare i årsredogörelserna. Det blev nog inte alltid klang- och jubelföreställningar i hemmet, när discipeln nästa gång vågade visa sig där. Föreningslivet "har utvecklat sig kraftigt och föreningslivet tycks hava uteslutande goda följder", noterar flera årsredogörelser. Skolföreningarna var kristliga gymnasistföreningen, den litterära föreningen, den naturvetenskapliga föreningen, gymnastik- och idrottsföreningen och elevhemsföreningen. Utöver regelbundna månatliga eller tätare möten förekom föredrag av inbjudna gäster, besök i kyrkor, på museer och vid observatorier. Spyken inspekterades 23-26 september 1932 av generaldirektören förKungl. Skolöverstyrelsen m. m. 0. Holmdahl jämte undervisnings rådet H.Wallin. Skolans egen inspektor var professor Roben

32 1930-raler

Malmgren. Om inspektionsresultatet förmäles ingenting i års redogörelsen. Rektor fick 1930 "ett särskilt biträde ifråga om de kvinnliga eleverna", Ingeborg de Fine Licht (av de flesta i all vänlighet kallad "Fina Ljuset"), en förtjusande dam, som förblev skolan trogen i flera decennier. I gymnasiet inrättades en särskild "svagavdelning" för manliga elever, som tre gånger i veckan fick extra gymnastikundervisning vid Sydsvenska Gymnastikinstitutet (SGI) på Sandgatan, dock sannolikt inte förmedlad av de välbekanta "lufthopporna". Vid början av vårterminen 1940 bestod kollegiet vid Spyken av 13 ordinarie, 9 tim- och 6 extra-lärare samt lärare i övningsämnena musik, teckning och gymnastik. Flera lärare var då som sedermera fast anställda vid andra skolor, exempelvis vid Katte, Folk skoleseminariet i Lund och högre allmänna läroverket för gossar i Malmö och "extraknäckte" alltså vid Spyken. Bland dem fanns under 30-talet lektorerna Arvid Leide, Gustaf Lindeberg, Johan Linders, Frithiof Ponten och Bernhard Svensson. Från äventyr i Sydamerika och annorstädes kom 1934 "som en frisk fläkt" John Karlzen, en ovillig skolfux, som så småningom kom att bli en välkänd författare. I lärarrummet kunde kollegiet förlusta sig med Biblioteksbladet, Moderna Språk, Nordisk Tidskrift, Pedagogisk Tidskrift, Svensk Lärartidning, Tidskrift for Svenska Läroverk och Tidskrift for matematik, fysikoch kemi.

33 Bertil Brunnerup

''Pyramus et Th isbe"

Mentor var en fin och intellektuell man med verklig humor. Jag minns med glädje hur han gissade rätt på det stycke i latinet, som jag skulle analysera och översätta på examensdagen. Jag besökte honom några gånger ca 20 till 30 år efter studentexamen, och då bjöd han allrid mig och min hustru på kaffe och goda kakor. Sedan satte han mig som 50- och 60-åring bland sina unga elever, där jag ficken mening eller två att försöka"klara av". Jag kan ännu som 84-åring "Pyramus er Thisbe" utantill rack vare Mentor. Jag rycker att nedanstående förklaring säger vad jag ryckte om min gamle vän och Mentor. Vad är en Mentor? En Mentor är en person som adepten tilldelats, eller själv valt, och inte står i beroendeställning till. Mentorn hjälper till med att vidga vyerna och ställer upp som bollplank, men styr inte de dagliga sysslorna. Mentorn är en förebild, rådgivare, lärare och vän i en och samma person. Mentor var i Homeros Odysseen den person, som Odysseus under sina irrfärder anförtrodde vården av sitt hus och uppfostran av sin son Te lemachos. Genom Mentor talade vishetens gudinna Arhena till Te lemachos. Från detta har vi fattbegreppet mentor i betydelsen rådgivare.

Göteborg i november 1994

Bertil Brunnerup f Persson (elev 307)

34 Sten AxelWe sterström

En botanists bekännelser

Jag var en mycket medelmåttig studiosus under skolriden i Lunds Katedralskola åren 1923-32. Biologi var det ämne, som Sngade mitt intresse. Latinundervisningen börjde i första ringen 1928. Det gick skapligt for mig de två första åren, men hösten 1930 sjönk mina prestationer trots den hygglige adjunkten Nils Dallbys ambitiösa undervisning. Det blev tyvärr Be i julbetyget, vilket var förutsett efternågra skrala skrivningar; det gällde att översätta latinsk text till svenska. Jag insåg, att jag behövde stödundervisning och fickhöra talas om Gunnar, som av sina elever kallades Mentor. Jag letade mig ner till honom, där han bodde i fadernshus på Södra Esplanaden, forövrigt inre så långt från Lunds Privata Elementarskola, "Spyken". Gunnar blev min "pr�ceptor" och jag fickbörja lektionerna troligen redan i slutet av hösten 1930. Gunnar tränade snart upp mig i latinsk textanalys och grammatik. Han stärkte mitt intresse for detta så påtagligt, att jag vid mitten av följande vårtermin fick en eloge av adjunkt Dallby och terminsbetyget höjt från Be till Ba. Att jag i fortsättningen skulle hålla mina latinska kunskaper på skaplig nivå med slutbetyget Ba i studentexamen, hade Mentor förvisso stor del i. Gunnar hade stor förmåga att göra sin undervisning intresse väckande. Han var okonventionell och gjorde ofta hänsyftningar till aktuella händelser, även inom elevens intressesfär, eller i dagens samhälle. Han drog sig inre för att även träna oss genom översättning till latin av ett eller annat svenskt "rum" ord eller talesätt. Efter att ha följt ett mycket stort antal elever och deras skol prestationer hade Gunnar lärt sig läroverkskollegernas individuella

35 Scen AxelWe sterström undervisningsmetoder och av dem prefererade lacintexcer, som kunde förväntas vid skrivningar. Han kunde till och med gissa sig till de texter, som kunde bli aktuella vid studentskrivningar, som ju dock var gemensamma förhela landet. Han övade eleverna också på sådana texter. Emellanåt kunde det bli fullträffarmed uppenbare allcförgoda resultat i något prov, något som - har det berättats för mig - framkallade läroverkskollegernas irritation. Förutom i latin åtog sig Gunnar ibland undervisning även i andra språk. För historia, såväl äldre som nutida, hade han store intresse, liksom för politik. Lektionerna kunde emellanåt spåra in på dylikt. Vi bibringades både social och politisk kunskap, inre minst om den illavarslande, framträngande nazismen. Gunnar gjorde oss samhällsmedvetna. På så sätt förlorad tid för det egencliga ämnet kompenserades genom överdragning av lektionstiden, vilket kunde orsaka förskjutningar i dagens program. För oss alla hade Mentor etc personlige intresse. Han satte sig snart in i elevernas sociala förhållanden,studieproblem och intressen. År många av oss fa nn han på något smeknamn, syftande på vederbörandes intressen. En ung dam kallades "fröken Raff". Själv kallades jag "Absalon Laaf" - Absalonsom ersättning förmi tt ena förnamn och Laaf med anledning av mina botaniska intressen. Gunnar var humoristisk, men hans ganska timida läggning var dämpande i utspelet. Han var välvillig och generös. Ibland delade han ur bokpresenter, vanligen med på latin skrivna dedikationer, såsom:

Stenoni Absaloni Westerström Op timo Amicorum d.d.d.Gunnar Holmstedt eller Stenoni-Axelio Westerström (q uondamAbsal oni Laajfo nominato) Sten AxelWes terström

Collectori flo rum diligentissimo Viro honestissimo Amico Op timo ut munusculum examinis maturitatis bene prteparati d.d.d.G. H. Prteceptor amicusque D.d. !!!. M. junii MCMXXXII Hans handstil var vacker och vårdad, tämligen sirlig, men likväl driven och snabbflyrande. Kaffekitteln stod väl fördet mesta på ute i köket förin hämtning vid lämpliga tillfällen. En eller annan elev kunde hamna snett förreller senare. Gunnar kunde då bli till hjälp och stöd. Det blev nog många handlån genom åren. Eleverna kunde också fl hans hjälp, då det gällde att skriva inlagor till myndigheter. Då gällde det att hitta på något fyndigt, som kunde gå hem. En i Göteborg hemmahörande yngling på Spyken, som fltt inkallelse till militärtjänst, fick exempelvis hjälp med avfattander av en anhållan om anstånd. Genom att utnyttja sökandens adress Backatorp (bostadsområde på Hisingen), hoppades Gunnar att kunna framkalla ett intryck av att sökanden var en fattig backstugusittare i behov av hänsynstagande. En annan f.d. elev, en ingalunda obekant författare,torde ha flttåtskillig hjälp hos Gunnar föreöverl ämnandet av sina historier till trycker. Sedan jag slutat skolan, fortsatte Gunnars och min vänskap och vidgades till ömsesidig familjevänskap. Det Holmstedtska hemmet har alltid varit öppet för besökande. Vid tillfälliga vistelser i gamla hemstaden har jag ibland kunnat hälsa på nere på Södra Esplanaden. Gunnars hustru lnga-Kari och deras barn brukade semestra i Falkenbergstrakten. Under en lång period på 1970- och 80-talen bodde jag i Halmstad. Familjerna kunde då träffas. Under slutet av sitt liv var Gunnar tyvärr invalidiserad efter en cerebral cirkulationsskada. Detta hade dock inte märkbart drabbar

37 Sten AxelWe sterström hans intellektuella funktioner, även om han kanske var lite dämpad. Han var ända till sitt sista levnadsår glad över att få vistas på Långasand.

Göteborg i september 1993

Sten AxelWe sterström (Absalon Laaf, elev 349) Carl Gustaf Johannsen

Gunnar Holmstedt femtio år

När oktober avlövar våra lindar - och å dess första dag- firarprivat läraren Gunnar Holmstedt, Lund, sitt fullbordade förstahalvsekel. Helt säkert kan Gunnar Holmstedt tillvitas vara en av både stadens och rikets märkligaste pedagoger. Han har icke som vilken som helst ställt sig i ledet för att så småningom som exrralärare, "provkisse", adjunkt eller lektor nå tillfredsställelsen att ra plugga vett i andras ungar. Långt innan Gunnar Holmstedt själv avlade sin lysande student examen, var han flitigtanlit ad privadärare. Om genom att lära andra lär man själv eller annorledes, så besatt Gunnar Holmstedt redan vid denna tidpunkt en beläsenhet av sällan skådade mått. Sålunda var av naturliga skäl akademiska studier ingenting för denna hjärna. Varför spilla tid på föreläsningar, seminarier etc, när man redan vet, vad föreläsaren kommer att säga eller åtminstone bort säga? Eller som i varje fall betydligt snabbare kunde inhämtas i lampans sken och nattens tystnad efterdagens arbete som privadärare. Studier av detta slag ger visserligen inga diplom, ingen doktorsring eller -hatt, men den kursen har Gunnar Holmstedt styrt. För honom rar inget vetande vara främmande. Om han i morgon ånyo skulle absolveras i sin studentexamen, är det troligt, att han med sin humanistiska inställning icke skulle välja matematisk- natur vetenskaplig linje. Men nödgad till ett sådant predikament skulle han klara sin examen. Därmed är rättigheten att nämna honom som en av rikets märkliga pedagoger given. Men det är inte bara detta oerhörda minne förvad som en gång inlärts, som är det märkliga. Som pedagog har Gunnar Holmstedt en smittande energi; ja,

39 Carl Gusraf Johannsen ibland verkar der, som om han genom okänr virus överförde inrelligens hos disciplarna. Kungliga Karolinska Karedralskolan i Lund och Lunds Privara Elemenrarskola rar årligen år sig äran arr ha gjorr N. N. och N. N. med många flerarill srudenrer. I err srorr anral av fallen är der Gunnar Holmsredr, som åsradkommir verker. Bokligt verr hade varir valura nog förden rimliga rimpenning eleven erlägger. Graris och som exrra påbröd skänker emellerrid vår käre Menror en god porrion bon sens. Med välavvägd menral aga fosrrar han rill en vederhäftigher,som i lyckligaste fall närmar sig hans egen. Trors arr err lusrrum1 passerar fyra gånger, sedan jag själv hade glädjen arr vara i Menrors elevkrers, srår hans ingenium2 lika krisrallklarr blixrrande för mig. Der är med mig många av hans fler rusenhövdade elevskara, som i dag bringar Menror sin hyllning som err blygsamt rack föral lr vad han åsradkommir.

C. G. Johannsen (elev 352) tl994

Texren ursprungligen publicerad Sydsvenska Dagbladet Snällposren den 1 okrober 1953.

1. lusrrum = fe mårsperiod

2. ingenium = begåvning Per-Håkan Ohlsson

Branden i Berlin

Det är förblivande intryck jag fatt genom Mentor. Allt började så smått med hjälp i latinstudierna. Hans sätt att undervisa var helt igenom en hjälp, inte ett krav. Han lärde oss privatelever att rycka om det latinska språket. Men de avgörande minnena hänför sig till alla de utblickar han gjorde i anslutning till de olika texterna. Det var det kulturella arvet från Rom han levandegjorde. Kulturhistorien blev intressant och spännande. Två minnen vill jag ta fram. Det ena var när vi skulle upp i studentexamen i maj 1934. Vi var endast 32 på båda linjerna, latinare och realare. Men examen pågick trots det ringa antalet i tre dagar. Jag var uppe i latin på eftermiddagen den andra dagen. Dagen innan hade den förmiddagens abiturienter fatt ettstycke att översätta, de som var uppe på eftermiddagen fickfortsätt ningen. Vi tog naturligtvis reda på vilket avsnitt, som hade behandlats den andra dagens förmiddag, varpå vi på rasten gick igenom det närmast följandepartiet hos Mentor. Han nästan översköljde oss med nya kunskaper, långt utöver vad som var vanligt vid en textgenomgång. Vi fickint e tid att äta, innan provet skulle avläggas. Orimligt nog fick vi det stycke som vi hade förberett, vilket resulterade i ett höjt betyg, inte så mycket, men dock ett snäpp. Frågan är om det inte gladde Mentor lika mycket som det gladde mig. Det andra minnet är följande. Vi hade gått igenom vårt pensum på eftermiddagen och skulle gå hem. I brevinkastet i ytterdörren satt eftermiddagstidningen, där det i stora och mycket svarta bokstäver stod om riksdagshusbranden i Berlin. Mentor höll ute i trappan en lång föreläsning för oss om vad denna händelse skulle komma att Per-Håkan Ohlsson betyda i framtiden. Han var mycket allvarlig, när han direkt utgick från att den var planerad av nazisterna för att på något sätt "rättfardig göra" ondskefulla angrepp på oskyldiga människor. Hans analys av situationen i Ty skland var skrämmande. Men det starka minnet från det ögonblicket levde kvar och underbyggde våra utrikespolitiska ställningstaganden under resten av 1930-talet på ett sätt som jag alltid varit tacksam för.

Tiveden i december 1994

Per-Håkan Ohlsson (elev 485)

42 Inga-Kari Holmstedt f Gadd

Nr 50I - elev forevi gt

En puffi ryggen och jag far in i ett vindsrum på Södra Esplanaden 28 - nu 24 - i Lund. Det är fyllt av välförsedda bokhyllor, imponerande travar av in- och utländska tidningar och tidskrifter, högar av blå skrivhäften och ett 25-tal "ungdomar" i åldern 16 till 46 år. Deras röster, då de reciterar eller översätter en text av den gamle romaren Justinus, blandas med ljudet från en radio, vilken, visar det sig, nästan alltid står på. Det är år 1933 och nyheterna är viktiga att höra. En urskiljer jag ur mängden. Han verkar vara omkring 30 år, är solbränd, fast det bara är maj, och rättar eleverna utan att ha någon bok. Han kan texterna utantill. Det är läraren, Gunnar Holmstedt. Han går fram till mig, bugar sig artigt och säger: - Jag kallas Mentor. Vad heter Mademoiselle? - lnga-Kari Gadd. Jag trängs in i en nästan fullsatt soffa, far en latinbok och så fortsätterlektionen. Efter en stund pekar Mentor på mig och säger: - Fortsätt, fröken Graff. Protesterande säger jag: - Mitt namn är Gadd och inte Graff. - Här heter Ni Graff. Min översättning går knaggligt. Jag känner mig generad och osäker. Bara några månader har jag läst latin. Efter flick- och handelsskola i Linköping (min fars dröm var att jag liksom hans systrar skulle

43 lnga-Kari Holmstedt fGadd bli bankfröken) hade jag under något åt varit au pair-flicka i London. En dag läste jag i Svenska Dagbladet: "Ung svenska, som talar engelska, far plats i barnfamilj i Paris." På samma sida var en annons med svart ram omkring: "Föräldrar! Skicka ej Edra unga döttrar utomlands. Ni veta ej vilka faror, som hota dem. Vaksamhets byrån." Jag fick platsen. En fru Gaudet, klädd i svart kappa med vit skinnkrage skulle möta mig den sjunde januari vid Gare du Nord i Paris. Min far skrev till svenske kyrkoherden i Paris1 och begärde upplysningar om familjen jag skulle till. Till påsk kom svar: "Broder! Ve t ej någonting om familjen Gaudet. Skulle Din dotter komma i svårigheter, kan hon med förtroende vända sig till mig. Tu us B." Då hade jag redan flera månadervarit i familjen och trivts utmärkt. Jag var glad över att ra deltaga i familjelivet i en fransk borgerlig miljö. Genom att följa den 10-åriga dottern till hennes konfirmations undervisning och vara med vid denna fickja g en inblick i vad katolska barn farlära sig. Då jag varit ett år i familjen, föreslog dotterns gudfar, som var professor vid Sorbonne, Paris universitet, att jag skulle börja där. Det resulterade i att jag fickCertificat d 'etudes frarn;:aises. Efter mina år utomlands började jag våren 1933 som extraelev på Lunds Elementarskola, Spyken kallad, i dess s. k. dimissions-klass. Dit remitterades blott de elever, som klarat näst sista terminens gymnasiestudier. De andra "sista-ringarna'' fick ståpå tillväxt i "stuk". För första gången gick det flickor, fe m stycken, i "dim". De skulle gå upp i studentexamen som skolans elever och förhöras i fyra ämnen. Jag, vars första termin det var, måste gå upp som privatist och förhöras på hela gymnasiekursen i åtta ämnen. Jag hörde av mina klasskamrater, att de flesta av dem läste latin extra for en privatlärare. När jag frågade dem efter hans namn och adress, fickja g till svar:

1 Birger Bjurström

44 Inga-Kari Holmstedt fGadd

- Han vill inte ha fler elever. Han tar inte emot några nya. Den 23 maj 1933 sade en bussig kamrat från Göteborg, Knut Lyrmark: - Jag hämtar Dig på Bantorget klockan sju. Vi gick till Södra Esplanaden 28. Det röda tegelhuset låg inbäddat i en trädgård. Kvällssolen lyste, ett äppelträd stod i blom, liksom syrener. De höra Lund till. Aldrig anade jag, att detta skulle bli mitt hem, där jag fortfarande bor sedan nära 60 år. För Gunnar Holmstedt var slutet av vårterminen en synnerligen hektisk tid. Elever, ej blott frånSpyken utan även frånKatedralsk olan, Lunds fullständiga läroverk för flickor, Latinskolan i Malmö, läroverket i Eslöv med flera skolor, sökte Gunnars hjälp. Med vita mössor kom sedan de flestaglada till S. Esplanaden 28 föratt tacka sin lärare. Den senare kände skribenten Cello skrev på ett kort: " ...den dag då Du tog studenten åt mig." Kvar var till slut bara vi stackars privatister, som skulle genom skärselden. Redan första lektionen fängsladesja g ej blott av Gunnars sätt att undervisa utan än mer av hans otroliga kunskaper i vitt skilda ämnen. Jag hade blott haften lärare, som var honom jämbördig, professorn i litteraturhistoria vid Paris universitet, Daniel Mornet. Vad jag mer och mer kom att uppskatta var Gunnars outtröttliga vilja att på alla sätt uppmuntra, lära och hjälpa- även ekonomiskt - sina elever. Bara några timmars sömn, så i selen igen - såvälvardag som söndag. Som privatist skulle jag förhöras på hela gymnasiekursen i följande åtta ämnen: kristendom, svenska, historia, biologi, latin, tyska, engelska och franska. Alla mina examinatorer var välvilliga utom en, lektor H. Han började historieförhöretmed att fråga vilka folksom var mäktiga 20 000 år före Kristus. (Gymnasieboken började vid 8 000 f. Kr.) En fråga löd: - Vilka möbelstilar var det i Frankrike på 1 500-talet och hur många invånare? I förhöret i svenska bad mig lektor H. berätta om de franska

45 Inga-Kari Holmstedt f Gadd klassikerna. Jag satte igång men blev avbruten med orden: - Dem vet Ni ändå ingenting om, och ny fråga. Två år tidigare hade jag tenterat i fransk litteraturhistoria på Sorbonne. Efteråt bad mig den ene censorn, professor Brusewitz, berätta om klassikerna, och mitt betyg höjdes. Några år senare råkade lektor H. vara min gäst. Han kunde ej erinra sig, att han hade tenterat mig. Hela examensveckan, utom då jag var på förhör, var jag hos Gunnar. Han undervisade mig och lärde mig mycket av vad jag borde veta inför förhören i de olika ämnena. Klockan blev ofta över tolv innan jag kom hem och min inackorderingstant var mäkta orolig förmin moral. För att nå mitt rum måste jag passera hennes sängplats. Hela tiden hade Gunnar sporrat och uppmuntrat mig. Ett ämne återstod - kristendom. Eftersom jag blivit underkänd i latin, måste jag för att få full kompensation ha överbetyg i detta ämne. Hela dagen utom då jag var på förhöroch halva natten ömsom förhörde och ömsom undervisade Gunnar mig. Jag minns, att han ville att jag skulle kunna räkna upp alla Bibelns böcker, även de små profeterna. I kyrkohistoria hann vi blott till 1800-talets mitt. Jag måste gå hem och sova några timmar. Förhöret för lektor C. gick mycket bra, men så närmade sig examinatorn 1850-taler. Jag blev orolig, men på något lyckligt sätt lyckades jag föra in förhöret på Scharrau. Eftersom jag var konfirmerad av en västsvensk schartauansk präst, och barnbarn till en av "den rätta läran", klarade jag frågorna. Utanför Katedralskolan, där förhören ägde rum, stod min inackorderingstant och hennes femåriga barnbarn med blommor. På skolgården var, fick jag senare veta, också den som gjort att jag blev student den 16 juni 1933, Gunnar. När jag några dagar senare tackade min lärare förallt han gjort för mig, fick jag en bok, "Kulturkuriosa". Eftersomja g föratt få tentera i romanska språk - det ämne jag skulle läsa vid universitetet till hösten lnga-Kari Holmstedt f Gadd

- måste ha godkänt studentbetyg i latin, bad jag Gunnar att få bli hans elev till hösten. Det blev en lycklig rid. Va r söckendag läste jag latin för Gunnar och romanska språk på universitetet. Innan terminen var slut, fickja g mitt studentbetyg i latin. Det var med stort vemod jag tänkte: "Nu har jag inte längre någon anledning att gå till Södra Esplanaden 28." Några dagar föreju l skulle jag resa till Linköping, där mina föräldrar bodde. Några minuter innan tåget skulle gå, kom Gunnar rusande med portfölj och biljett till Alvesta tur och retur i handen. I detta idylliska samhälle fick vi ett par rimmar tillsamman, innan den ene tog södergående, den andra norrgående råg. I avskedets stund tog Gunnar upp en bok ur sin portfölj, Stefan Zweigs "Marie Antoinette". Det var hans julgåva till mig. I Linköping köpte jag ett sigill i form av en katt. Det var gjort i tenn av Sveriges enda kvinnliga ciselör, Karin Boström. När jag kom till Södra Esplanaden med min enkla gåva, var jag för blyg för att lämna fram den. Vi bestämde att vi skulle mötas varje morgon i Esplanaden. Efteråt bjöd Gunnar mig på kaffe på något av Lunds många kafeer. En morgon föllnågot ur min ficka. Det var katten, som hade gnagt hål i dess foder. Gunnar tog upp den. Sedan stod katten alltid på en av hans bokhyllor. Allt eftersom våren framskred växte vår kärlek. I Andreaskoret i Linköpings domkyrka gav vi varandra var sin ring med orden: "Nemo nisi mors" (Ingen annan än döden). Ringar med samma inskrift hade Johan III och Katarina Jagellonica. När Johan skulle kastas i fängelse i Finland, visade Katarina sin ring. Hon ville följa honom, om så in i döden. Midsommarafton 1936 ordnade mina föräldrar för oss och för bådas närmaste släktingar och vänner ett underbart bröllop på deras gård i Halland, lngagärde. Ett av telegrammen ljöd: "Kärlek byggd på klassisk grund, gör Er lycka stark och sund." Gunnars närmaste vän, skol- och exerciskamraten Bengt Hjelmqvist, visade mig förnågra år sedan ett brev Gunnar skrivit:

47 lnga-Kari HolrnstedtfG add

"Idag är det min bröllopsdag. Jag sitter vid Kattegatts strand." Vi gjorde en underbar bröllopsresa Sverige runt och flyttade så in i vår trerummare på nedre botten av Södra Esplanaden 28, numera 24. I ena rummet bodde en skolflicka, som skulle ha hjälp med sitt skolarbete. I Gunnars vindsrum bodde olika skolpojkar. Morgon och kvällsmål skulle de äta hos oss (och det blev svårt under krigsåren). Ett dygn, 28-29 september 1937, var Gunnar och jag i Linköping för att vara med och fira min fars 60-årsdag. På förmiddagen den 29:e ringde rektor Körner på Spyken och sade, att en av våra hyresgäster, ynglingen B, ej längre var önskvärd på skolan. (Man fick ej använda ordet relegerad.) Den 28:e hade han varit på ett gods nära Eslöv. Där hade han supit på kvällen, fått en återställare på morgonen, kört berusad till skolan på motorcykel och okvädat en lärare, "Molekylen". Det var B:s näst sista termin, och hade han fått C i uppförande till jul, hade han ej kunnat få A i studentbetyget. Min man förklarade: - Vi har ej varit hemma på ett dygn och sett till pojkarna. - Nej, jag vet, sade den mångkunnige rektorn, svärfarfyllde 60 år. Vi bad B:s charmanta mor komma in och försöka blidka rektorn. Hon lyckades, och till våren blev sonen student med A i uppförande. Åren gick. Det mörknade mer och mer i Europa. Gunnar varnade enträget för nazisterna, vilket många av elevernas föräldrar ogillade. I studiekammaren fanns en myckenhet antinazistisk litteratur samt tidningarna "Trots allt" och "Nu" (tidvis beslagtagna). Den 20 juli 1939 fickvi en mycket efterlängtad son, Sverker. Trots oron i världen var vår lycka mycket stor. En av eleverna, som skulle gå upp som privatist på våren, Kerstin Gamstorp, omfattade den lille med stor kärlek. Han var med i sin vagn, då Kerstin och jag läste franska i Botaniska trädgården, och nästan varje jul sedan 1939 har Kerstin trofast besökt oss. Andra världskriget bröt ut. Gunnar gick på utbildningskurs för värnpliktiga officerare. Finland blev angripet. Finska barn evakuerades Inga-Kari Holmsredr f Gadd till Sverige. "Finlands sak är vår". Den 9 april 1940 på morgonen ropade jag till Gunnar: - Man skäller på Churchill i den danska radion. - Danmark är besatt, utropade han. En stund senare ringde det på telefonen. Omedelbar inställelse, på med uniformen, farväl till lille Sverker och så iväg till sydkusten. Skulle vi någonsin ses igen? En stund senare ringde telefonen igen. En man, som ej presenterade sig, frågade efter Gunnar. Han skulle lämna en sak personligen och ville veta, om Gunnar var hemma och, om inte, när han väntades tillbaka hem. Han fick inga besked, blev arg och slängde på luren. Samtalet kom frånen automat, fick jag veta av telefonisten. Senare berättade Gunnar, att han få tt order att bege sig till Nybrostrand och där möta en grupp mannar. De skulle besätta kustvärnen i den så kallade Per Albin-linjen. Då de stretat upp för Hammars backar, möttes de av en hänförande syn, Östersjön med solbelysta, gnistrande isflak. En i truppen gj orde sig till tolk för kamraterna och utbrast: - Djävla grann traktafan, det här. Från Stockholm förkunnade statsminister Per Albin Hansson, sannolikt föratt lugna svenska folket: - Vår beredskap är god. Samtidigt grävde de, som vid ett angrepp frånsöder skulle ta första stöten, värnen fria frånsand och is. Luftvärnskanonerna var ejkomna tillbaka från Finland. När de till sist kom på plats, fick - har det sagts - varje värn ammunition för tre minuter. Det fanns nazister bland officerarna. I Lund spreds rykten: "Bulltoftaflygf ält brinner, Svalövs fröanstalt likaså." Dag och natt körde karavaner av bilar uppför Södergatan. De skulle till Småland. Bankernas kassor sändes iväg. Mörkläggning påbjöds och order gavs att vid flyglarm alla skulle gå ner i närmaste skyddsrum. Dag och natt hördes på Södra Esplanaden trampet av grova kängor. Soldater - utan regementsbeteckning - var på marsch

49 Inga-Kari Holmstedt f Gadd västerut. En dag såg jag skolbarn med väska och hoprullad filt. De skulle med sina lärare evakueras till Småland. Lund blev en ganska tom stad, och när jag kom på sta' n med lille Sverker, stirrade folk. En bevakningsman hade sagt mig: - Om det blir invasion, släcker vi all gatubelysning. En natt blev det alldeles mörkt. Jag hörde tramp av soldater, som kom från väster, och tänkte: - Invasion, då har vi ingen chans, Sverker och jag. Gunnars rum är fullt av antinazistisk litteratur! Vi stod vid fönstret, den lille på fönsterkarmen. Då vinkade en soldat mot barnet och jag tänkte: - Det är nog en svensk. Efter en månad kom Gunnar hem på sin första permission. Jag var lycklig. Under de följande åren var Gunnar ömsom inkallad, ömsom fri. Under krigsåren fick vi, till vår stora lycka, Ingela, Valdemar och Margareta. En dag kom lille Valdemar ropande: - Norge fritt, Norge fritt! Gunnar, som de sista krigsåren varit placerad på en underjordisk luftvärnscentrali Malmö, ficksnart därefter tillvår lycka vara hemma hos sin familj. Åren går. Barnen växer upp och blir till stor glädje för hela släkten, främst för sina farföräldrar i vilkas hus de bor. På somrarna var de hos morföräldrarna i det hus i Halland, som dessa byggt upp efter det den 7 april 1940 nedbrunna lngagärde. Så småningom blev alla fyralatins tudenter på Katedralskolan i Lund. Tre av dem blev lärare, en bibliotekarie. Gunnar arbetade oförtrutet med undervisning och uppdrag av olika slag. Någon vill ha ett högtidstal på latin, en annan ett på engelska till ett bröllop. En skall hålla tal på en världskongress i London och vill ha ett finttal på engelska. Lärarkandidater vill ha hjälp med uppläggning av lektioner, medicinare latinska eller gre kiska namn på sina upptäckter. Te ologer har ibland svårt med grekiska

50 lnga-Kari Holmstedt f Gadd bibeltexter, affärsmän med brev till utlandet. Doktorander i olika ämnen vill ha Gunnars hjälp. Allt skall klockarfar bestyra. Han gör det gärna, och han gör det på ett utomordentligt sätt. "Tack" är hans belöning för många nätters möda. Även TV tar hans kunskaper i anspråk. Han gör drygt tusen frågortill deras tävlingsprogram. Detta är blott ett axplock av vad Gunnar gjorde. Åren går. Gunnar börjar bli trött, far en propp och hamnar på Lunds lasarett, där lyckosamt nog en av hans forna elever, P.O. Hallqvist - "Pinocchius" - är chef. Lyckligtvis blev han ganska frisk och kom hem igen. Men påskafton 1976 hör jag Gunnar säga: - All kraftgår ur mig. Vi hade just varit och handlat till påskaftonsmåltid med våra barn. Nu blev det färd till lasarettet. Barnen kom dit. Kritiska timmar följde. Cerebral pares - höger sida förlamad. Månader på lasarettet och Norra sjukhuset. Och så hem igen. Trots Gunnars sjukdom var vi lyckliga. Han blev, som Sverker sade på begravningen, "vår". I sin rullstol var Gunnar hemmets medelpunkt, själsligen obruten men något dämpad och förandligad. Var kväll kom barnen hem och hjälpte honom till sängs. Vi blev en sammansvetsad fa milj. Den 1 oktober 1983 blev en klang- och jubeldag. Gunnar fyllde 80 år. Lycklig tog han emot en stor skara gratulanter, telefonsamtal och brev frånnär och fjärranoch många andra bevis på uppskattning. Lördagen den 29:e blir Gunnar dålig, förstårvad som föreståroch säger: - Mor blir så ledsen, om jag dör. Vid middagstiden på söndagen somnade han in i sitt hem med dem, som älskat honom, nära sig. Den 11 november, Va penstilleståndsdagen, blev Gunnars begravningsdag. Novembersolen lyste. Utanför Södra Esplanaden 24 stod - enligt gammal sed - granar och på trottoaren var det strött granris. Gunnar hade alltid varit anspråkslös. Vi ville göra begravningen så vacker som möjligt, i domkyrkan, där han konfirmerats och vars församlinghan tillhört hela livet.

5 1 lnga-Kari Holmscedc f Gadd

Det blev den vackraste högtid jag upplevt. I domkyrkans kor stod Gunnars kista, smyckad av röda rosor. Tända ljus, hedersvakt med Lunds Naåons fana och ett hav av blommor runt kistan och på kortrappan. Medan kantor To mas Willstedt från orgelläktaren gjorde en parafras på "I himmelen, i himmelen", intog begravningsgästerna sina platser. Så hördes flöjttoner, ackompanjerade av orgeln. Glucks "Dans i de saligas ängder" och Carl Nielsens "Dimman lättar". Sedan sjöng de församladeGun nars och min bröllopspsalm, "Jag lyftermina händer" samt "Härlig är jorden". Griftetalet som blev personligt hölls av Gunnars vän sedan barndomen, Gunnar Anshelm. Han hade också konfirmerat våra barn. Därefter sjöng - och det var nog det vackraste under akten - Gunnars brordotter Lena med klockren stämma, som fyllde hela katedralen, Schuberts "Ave Maria". Sverker höll tal vid kistan och sade helt sant: - För farvar obekväm arbetstid något okänt. Familjens mångåriga vän, Irma Brugge, reciterade Britt G. Hallquists psalm "Jordens Gud, stjärnornas herre". Till tonerna av Bachs "Jesu bleibet meine Freude" bars Gunnars kista ut ur domkyrkan av söner, brorsöner och svärson. Många var de, som följde honom.

En dalande dag, en flyktigstund Är människans levnad i tiden Och släktena skiftasom löv i lund, När sommaren är förliden. Sv. ps. 575 (I97 3) Johannes Jo hnson

Lund i september 1994

lnga-Kari Holmstedt, f Gadd (fröken Graff, elev 501)

52 AxelTo mberg

Motbok

Jag var Mentors elev i studentklassen 1937-38. Någonstans har jag säkert kvar min Motbok. Den var 7-8 cm i kvadrat. Bladen var klippta ur en skrivbok, vikta och hopsydda med tråd i ryggen. På framsidan stod: Mo tbok for Redlige Dannemannen Axel (A bsalon) Stackelberg Man lämnade den vid ankomsten, den låg framför honom under lektionen och återlämnades vid dess slut. Men vad var det som utminuterades? Vad var det som skrevs in? Jag misstänker att det var antalet beviljade pipstopp som prickades av. Ransonering behövdes nog. Luftkuben var begränsad.

Ystad i november 1995

Axel To mberg (Axel Absalon Stackelberg, elev 580)

53 Ragnar We rner

Kä re Gunnar !

Några minnesord till och om dig- vår oförglömlige och oförliknelige Mentor! Gunnar Holmstedt var i ordets rätta bemärkelse en verkligt fin människa, som jag hade förmånen,äran och glädjen att rakänna - väl, skulle jag vilja tillägga, ty under årens lopp träffades vi ganska så ofta. Och särskilt en dag på året: den 1 oktober, som var Gunnars och min gemensamma födelsedag, dock naturligtvis ej årsdag. Klen i latin som jag var - icke helt ensam däruti - uppsökte jag någon gång under året 1934 den man, som skulle visa sig vara en utomordentlig läromästare i detta så helt främmandespråk. Han kallade sig Mentor, och se här ett bevis på hans klokhet: väl medveten om unga gymnasisters - trots deras sturska yttre maner - blyghet och osäkerhet hade han på ett genialiskt sätt löst titelfrågan. Han " döpte" sina adepter till de mest fantastiska namn, lika passande som spirituella. Sålunda var jag till en början Blossius på grund av ivrigt blossande på min medhavda pipa. Det var för övrigt en last, som jag delade med vår gode Mentor. Sedan fick jag namnet Gajus. Alls icke för att jag på något sätt liknade den store Gajus Julius CCEsar.Ack nej! Vi läste om en räv vid namn Gajus. Då sade Mentor: - Blossius ärsom Gajus,en räv. En räv har fyrafötter, alltså har Blossius fyra fötter. För att mildra "slaget" adlade han mig emellertid till af Rääff. Att Gunnar var en särdeles framstående pedagog, är väl nästan en antiklimax att påtala. Ty resultat av hans goda undervisning finns förvisso i mängder. Otaliga är de "hopplösa fall" - undertecknad torde höra dit - som har Mentor att tacka för sin studentexamen. Så återkommer jag till Gunnars och mitt gemensamma

54 Ragnar Werner födelsedatum den 1 oktober. Från 1935 uppvaktade vi varandra genom alla år fram till Gunnars bortgång, då hans förtjusande hustru Inga-Kari övertog värvet att komma mig ihåg. Det brukade gå till så, att jag gav Gunnar en blomma och han förärade mig en bok. Den första bok jag fick, varHar ald Molanders "En lyckoriddare", som i romantiserad form handlade om äventyraren Lars Wivallius. (Med tanke på den Mentorska klurigheten är det inte omöjligt, att det fanns en liten baktanke förbunden med bokvalet.) Under årens lopp hann det bli ett 50-tal böcker tillsammans med andra "icke oktoberböcker". Dedikationen i boken lyder: '/ft Redlige Dannemannen och Studiosus Ragnar Werner,fol tväbel, alias Gajus Blossius Rääjf ådess 19de årsdag l-X- 1935 af dess tillgifne Mentor': Det var verkligen trivsamma lektioner hos Mentor i huset på Södra Esplanaden 28 med på den tiden telefonnumret 1793. Med sitt vanliga lite underfundiga leende berättade Gunnar, att han tyckte det passade bra att ha franska revolutionen representerad med "Skräckens år" i sitt telefonnummer. Allt annat än skräck förekom dock i den lättsamma och lust betonade undervisningen. Att med ovanliga och lätterinrade etiketter på fraser och böjningar göra lektionerna positiva även för de trögaste var adelsmärket på de lektioner, som Gunnar höll. Nej, icke lektioner, ett så högtidligt ord lämpar sig knappast för att beskriva de samtal, dialoger, stundom även monologer och ibland allt på en gång, vilka sammantagna dock utmynnade i att adepterna verkligen lärde sig en hel del. Till sist ett av Mentors bevingade ord: "Förgäten icke platt den koncessiva betydelsen!"

Lidingö sommaren 1993

Ragnar We rner (Gajus Blossius Rääff, elev 609)

55 Thomas Adlercreutz

"A llmänna lappen"

Det roliga med honom var att man genast fick ett elevnamn, i mitt fall Patrik von Döbeln. Undervisningen var humoristisk och stimulerande. Jag deltog nog mest i latinlektioner. På Katedralskolan hade vi en krävande lektor, Frithiof Ponten. Det var nyttigt att öva sig på olika författare i latin. I något språk hade Mentor skrivit ihop en del riktlinjer, som han kallade for"Allmänna lappen". Han uppmanade eleven att bli from och läsa aftonbön varje kväll. När han hade vant sig vid det, skulle han byta ur aftonbönen mot "Allmänna lappen". Jag tog studentexamen våren 1935.

Stockholm i mars 1995

Thomas Adlercreutz (Patrik von Döbeln, elev 622) t 1997 Marie Louise Wikström

En trollkarl

Jag tillhörde den första kullen flickor på "Katte" 1933-36 och var inackorderad hos fru Ingeborg Henningsson, Clemenstorger 8. Ve m som tog mig med till Mentor första gången minns jag inte, men eftermiddagarna och kvällarna hos honom var verkliga höjdare. Hur han lyckades inpränta några kunskaper hos oss är fortfarande en gåta. Men det gav resultat. Jag läste latin och lyckades åstadkomma a på studentskrivningen till min och Nils Dallbys stora förvåning. Mentor var en trollkarl och en charmerande sådan. Som avskedspresent av Mentor fick jag Mobergs Raskens. I varje del har han skrivit: Ar Marie-Louise Bengtsson, i larfoch puppstadier kallad fröken Kicks, af dess rillgifvne Mentor, juni 1936. Det är roligt att tänka tillbaka på riden hos Mentor och jag är glad att ha varit en av de 3 500 eleverna.

Täby i januari 1996

Marie Louise Wikström, f Bengtsson (Fröken Kicks, elev 627)

57 Anekdot

Alla, som går hos Mentor,räcker upp en hand!

Mentor hade uppdagat att vår lärare, Nils Dallby, brukade använda gamla norska studentskrivningar som prov och preparerade sina elever med dessa. Jag gick hos Mentor några gånger, men tyckte att jag klarade mig lika bra på egen hand, så jag slutade. Vid ett tillfälle då Nils Dallby lämnade tillbaka en skrivning hade det gått bra för mig. Jag hade fa fe l. Det var efter det att jag hade slutat hos Mentor. Då sade Dallby: - Jag vet att det är vissa av er, som går hos Mentor. Alla, som går hos Mentor, räcker upp en hand! Det var fyra,fe m, som räckte upp. Jag räckte inte upp, förja g gick ju inte längre hos Mentor och jag hade klarat mig själv. - Jag vet att det finns en till, sade Dallby. Räck upp handen bara! Men jag räckte inte upp. Efteråtfunderade jag på att säga till Dallby att jag hade gått hos Mentor, men slutat, men jag brydde mig inte om det.

Lund i oktober 1997

Nemo

58 Nils Lennart Svensson

Alla äro vi fiskare ...

Jag var elev på Spyken, men hade tidigare besökt ett annat läroverk. Mina lärare hade inte varit dåligaeller oengagerade i sin undervisning, men inte tillfredsställande lyckats förklara satsbyggnaden i latinska texter. Jag insåg att jag behövde stödundervisning i latin. Någon rekommenderade ett besök hos "Mentor" på Södra Esplanaden. Efter presentation och redogörelse for min bakgrund undrade Mentor vad han kunde bidraga med for undervisning. Tidigt märkte Mentor att vi hade svårt med ablativus absolutus och ackusativ med infinitiv samt brister i det latinska ordförrådet. Snart hade han förklarat att ablativus absolutus var en satsförkortning, som kunde översättas på sex a sju olika sätt på svenska. Jag har varit road av latinet sedan dess och haftmycket glädje av latinstudierna på resor i England, Frankrike och inte minst i Rom. Från Spyken kom samtidigt två flickortill samma lektioner: Ingeborg Rasmusson från Norra Nöbbelöv och Anna MariaFors en. Från Spyken kom fleraelever till Mentor, men jag minns inte namnet på fler. Många lektioner avslutades med politiska samtal. Tiden, början av 1930-talet, var dagligen laddad med både inrikes och utrikes stoff, men diskussionerna urartade aldrig. Den grupp som 1936 skulle upp i bl. a. latin bestod av två abiturienter, nämligen jag och Anna Maria Forsen. Dagen före besökte vi Mentor for en slutpreparering. Han visste att vi skulle höras på känd cexc, latinsk poesi same på en okänd text enligt vanligt examensmönster. För den skull hämtade han fram ett par texcböcker, som senare visade sig vara Justinus. Han slog upp boken på måfa och sade: - Vi börjar mitt på vänstersidan vid nytt stycke.

59 Nils Lennart Svensson

Jag började och läste texten högt och sedan översatte vi frånbladet. Mentor bistod med översättning av de ord, som var okända föross. När vi översatt en halv sida vardera, började vi om från början och fick en hygglig översättning. Lektionen var slut och vi vandrade i väg efter enlyckospark av Mentor. På examensdagen gick den kända texten lite knaggligt, den latinska poesin gick bra och den okända texten bra, ty lektorn tog framen latinsk läsebok, som visade sig vara Justinus. Han slog upp boken och hänvisade till sidan så och så. - Vi börjar vid nytt stycke på vänstersidan. Te xten lästes och översattes tämligen bra av oss båda. Vi vågade inte vara alltförbra. Te xten var densamma, som vi extemporerat hos Mentor. Förhöret var slut. Vid mitt första besök hos Mentor namngavs jag som alla andra och på grund av mitt lantliga ursprung blev jag i "larv- och puppstadiet" döpt till "tar- och grisodlaren To bias Fingal Ferkel" - efter examen upphöjd till Doktor. Under hela riden på Spyken kallades jag i den trängre kamratkretsen för "Farmaren". Detta förhållandehar inte varit känt av Mentor. Vid något tillfälle hade jag gått ett ärende för Mentor och som erkänsla härförfick jag en liten trycksak med följandededikatio n: NicolaoLeonar do Suvenonii pro legatione medica d.d.d. 10 sept MCMXXXV Mentor

Ett av Mentors ordspråk var: Alla äro vi fiskare, mer eller mindre bakom flötet.

Ystad i mars 1996

Nils Lennart Svensson (tar- och grisodlaren To bias Fingal Ferkel, elev 651)

60 Bertil Harrison

Allt vetande är värdefullt

Människor kommer och går i ens liv, passerar, många gånger uran att lämna några spår eller intryck efter sig.Men några ffi människor återigen stannar kvar i ens medvetande föralltid. Deras synpunkter, åsikter och uppfattningar lever kvar hos en och kommer ofta att prägla ens egen personlighet och ens liv. Gunnar Holmstedt, allas vår Mentor, var en sådan person, en person, vilken jag har att tacka förmycket här i livet. Jag kom från Kungsäter Södra Mark i Västergötland till Lund sommaren 1936 med en stor spånkoffert och avsikten att tentera in i andra ringen på Lunds Privata Elementarskola, Spyken kallad. Hur det gick till vet jag inre, men faktiskt lyckades jag trots obeskrivligt usla kunskaper i det ädla romarspråket bli antagen. Hos en äldre fröken,Anna Barfothpå Drottensgatan 4, fick jag hyra en möblerad dubblett för 15 kronor i månaden. Värme ingick inre i hyran, utan man ficksjälv vid behov sörja förel dning i de två kaminerna. Bränsle köptes på torget och hemforslades medelst velociped. Mathållningen löstes genom måltidsabonnemang hos Håkanssons matsalar på Mårtensgatan. Tre mål mat dagligen betingade ett pris av kr 40 per månad. Och så började mina studier i Lund. Tämligen omgående blev det uppenbart att mina per korre spondens inhämtade latinkunskaper var katastrofalt bristfälliga och skulle kunna bli ett allvarligt hinder för mina avsikter att avlägga studentexamen. Någon nämnde då namnet Mentor som den enda möjliga lösningen på mina problem, och en vacker dag ringde jag på

6r Bertil Harrison dörrklockan hos sagde Mentor på Södra Esplanaden 28. Efter att noggrant gjort sig underrättad om mina antecedentia lovade den vänlige Mentor att ta sig an mig. Och redan det var ett stort steg förmig, eftersom Mentor vänligt men bestämt kunde säga nej till någon elev in spe, som han inte trodde på. Jag hade alltså turen att bli accepterad. Redan som inledning till första lektionen berättade Mentor att han föredrog att kallas just Mentor. - Alla lärare brukar ges öknamn, sa Mentor och för att undvika att jag begåvades med ett mindre tilltalande namn, presenterade jag mig redan i början av min privadärarbana med det som jag rycker synnerligen passande namnet Mentor. Hos Mentor gavs också alla elever ett speciellt namn. För egen del "döptes" jag att i "larfoch puppsradier vara Jöns Sigrrygg Larsson Bölja, väpnare och amanuens". Va rförju st Jöns Bölja minns jag inte, men namnet hämtade Mentor ur någon bok, som han förändamålet slog i. Undervisningen ägde rum i Mentors hemtrevliga och ombonade arbetsrum och överallt låg det böcker. Det var bara där någon satt, som det händelsevis inte fanns några böcker. Undervisningen var i hög grad lustbetonad och kryddad med lustiga och fyndigaex empel, anekdoter och infall som etsade sig fast i minner. Oftavar vi 5-6 elever samtidigt. Och Mentor rörde sig hela riden runt i rummet med glasögonen i pannan och en bok i handen. Om vi hade det särskilt jobbigt skickades någon ut att i den närbelägna brödbutiken inhandla muffins. Och till dessa bjöds rhe. Stundom avbröts själva undervisningen för en stund och under avbrottet diskuterades historia, litteraturhistoria, mytologi, dagsaktuella händelser osv, men framförallt litteratur-Frans G. Bengtsson, Tr isran Lindström, Piraten, Fakiren, Anders Österling, Emil Kleen, Vilhelm Ekelund m. fl, men alltså också andra t. ex. Harry Martinson, vars "Midsommardalen" förärades mig av Mentor. Det är mest samtalen om personagerna på den skånska parnassen, som stannat kvar i mitt Bertil Harrison minne, kanske därföratt jag under de här samtalen och mitt umgänge med den skånska naturen höll på att utvecklas till en sannskyldig scanofil. Lätt tillgänglig i mitt sovrum har jag ett exemplar av Sven Kjersen: Skånes diktare. På försättsbladethar den snälle Mentor med sin pregnanta piktur skrivit följande: ''.Ät Bertil Ha rrison i larf och puppstadiet D:r jöns Bölja, slask vattenforskare, peristerolog, hedersman, omsider student i Lund 28: V 1938, af dess tillgifneMe ntor" Exemplaret är tummat och mycket läst. Jag blev skåning och är sedan ett drygt kvartssekel domicilerad på Söderslätt, något vartill Mentor må betraktas som i hög grad medskyldig. Mentor var en gudabenådad pedagog och även om det är en överloppsgärning att poängtera det, kan jag likväl inte underlåta att göra det. Många av hans grammatikexempel sitter efter60 årfor tfarande kvar i minnet. Jag hör Mentors sonora och av skön ädellundensiska präglade stämma när han skall förklaraen ablativus absolutus: - Piltar, piltar och piltinnor, så här står det ordagrant i den latinska texten: Fadern agade gåsen 1 byxis nedknäpptis, dvs. med byxorna nedknäppta. Översättes sålunda: Sedan fadern nedknäppt gåsens benkläder agade han honom. Ytterligare ett exempel: - Upprepad handling uttryckt i pluskvamperfektum i en latinsk text översättes till svenska med imperfektum. På latin står det t. ex: Va r gång sjuksköterskan hade kommit in i sjukrummet, hade Gröt2 rodnat och dragit täcket över huvudet. Översättes alltså med: Var gång sköterskan kom in, rodnade Gröt och drog ... Det var min smala lycka att undfa den Mentorska undervisningen. Eljest hade jag förvisso aldrig blivit student. I början hade jag som latinlärare på Spyken fil mag Sigfrid Nilsson, Scipio kallad - uttalades "Schkipio". Magister Nilsson var helt visst en fomäffiigoch säkerligen

I. Mentors uttal i detta exempel för gossen.

2. Gröt = framlidne läroverksadjunkten i Lund Bertil Hanquist (elev 767). Bertil Harrison mycket kunnig person, men någon pedagog var han alldeles icke, det måste i sanningens namn sägas, trots att jag hos Mentor lärt mig det där med "De mortuis ...". I sista ringen fickja g som lärare i latin lektor AxelMattsso n, en i varje fallmot oss ynglingar "sträng" lärare. Mig ryckte han dessutom inte om, möjligen på grund av mina besvärligheter med latinet. Mentors undervisning gav emellertid gott resultat, men varje gång jag presterat en "bra" skrivning i latin fick jag alltid av Mattsson höra; - Ja, ja Harrison, den här stilen har han naturligtvis dragit innan hos privadärare Holmstedt. Och Mentors namn uttalades med något av en negativ betoning. Mentor var nämligen en person som lärarna på Spyken sällan nämnde, i varje fall i elevers närvaro. Jag förmodari något slags utslag av jalousie de metier. Men jag undrar om Spyken verkligen hade klarat sina dimissionsrättigheter utan Mentors insatser ... Det viskades på stan att i Lund verksamma läroverkslärare och andra under sena kvällar när det blivit mörkt smög sig ner till Mentor på Esplanaden för att tahjälp i arbetet med doktorsavhandlingar i språk. Kring stora män är ryktesfloran alltid stor, varför det inte är så märkligt att många rykten gick om Mentors eminenta skicklighet som pedagog - farnate nuir. .. Sålunda visste ett rykte förtälja att en som privatist till studentexamen vid Katedralskolan anmäldelev några dagar före proven hade upptäckt att han saknade ett ämne - filosofi. Hos Mentor uppges problemet ha lösts genom att Mentor på några dagar (och nätter!) läste in kursen med eleven, som också fickgodkänt i ämnet och klarade sin studentexamen. Jag frågadeMento r om den här händelsen, som den relaterats, var med sanningen överens stämmande, något som besvarades med ungefär"n o commenr". Men samtidigt såg Mentor så illmarig ut att jag fickin trycket att episoden verkligen ägt rum. Kanske Mentors codex ethicus förbjöd honom att utveckla frågan närmare. Trots de dåliga odds som getts mig av lektor Mattsson blev jag Bertil Harrison med Mentors hjälp i tidens fullbordan student. Hur dåliga oddsen var torde framgåav att Bertil Hanquist (Gröt) och jag, som båda var uppe i examen samtidigt, av Mattsson kallades för dödskandidaterna. Latinstilen i examen handlade om tarentinarnas försök att mäkla fred mellan romarna och samniterna. Jag skrev som i trance, och hela tiden förnam jag telepatiskt Mentors röst: - Man går utefter satsenmed kraften av en nyss inköpt hårkarda och hoppar på de stenar som satsdelarna utgör. .. Jag blev färdigmed skrivningen först av alla abiturienterna, lämnade in och ilade ner till Mentor. Här fick jag det hugnesamma beskedet: - Bölja, du har klarat dig! Där är visserligen ett par saker som kan diskuteras, men det är ingenting allvarligt. Från Mentor ställde jag kosan till Storkällaren för att få ett välbehövligt och som jag också tyckte välförtjänt mål mat. När jag efter måltiden lämnade värdshuset gick jag rakt i armarna på lektor Mattsson, som var på väg från skolan till sin bostad med skrivningarna. Han såg på mig och yttrade: -Jag tror Harrison har klarat sig! Jag kunde inte neka mig repliken: - Tror dr Mattsson att jag dragit också den här stilen hos Mentor? Härpå fickja g dock intet svar. Min lärare snodde runt på klacken och drog sina färde. Men Mentor var inte bara en lysande pedagog, han var en människa av ett icke helt vanligt format, en i bästa mening sina vänners vän. Flera av oss studiosi hade det stundom rätt så knepigt att få debet och kredit att gå ihop. Och ibland var ett handlån av Mentor räddningen. Men det skulle i så fallhandla om medel till ett verkligt seriöst ändamål. Det gick inte att få låna pengar till en utflykt till Köpenhamn. Och återbetalning skulle ske på överenskommen tid, annars gick det inte att komma igen. Min farblev svårt sjuk under min tid i Lund och då jag inte hade någon telefoni min bostad - studenter hade inte någon sådan facilitet på min tid - hade min mor fått Mentors telefonnummer för den

65 Bertil Harrison händelse hon snabbt behövde få tag i mig. Det var Mentor som kom hem till mig en kväll och talade om att min far hade avlidit. Innan han gick frågade han om jag hade pengar till tågbiljett hem; annars skulle han gärna bisträcka mig ... Det är inte många människor jag mött i mitt liv, som haft en sådan stor aptit på kunskap och vetande som Mentor. Han tycktes läsa en otrolig mängd i alla möjliga och omöjliga ämnen. Hans minne var enormt och hans vetande närmast encyklopediskt. Man får i tankarna renässansmänniskan och hennes ideal att spänna över största möjliga mängd vetande på alla områden. Jag hade redan under gymnasietiden börjat gå på föreläsningar i limnologi för den blivande professorn i ämnet, dåvarande fil lie Sven Thunmark och för en lön av 20 kr i månaden var jag redaktör för Svensk Duvavelsforenings Tidskrift.Limno logi översatte Mentor med slaskvattenforskning - man skulle nästan kunnat tro att han besatt en förmåga att se in i framtiden - och mitt sysslande med duvor gav Mentor benämningen peristerologi (det grekiska ordet för läran om duvor). Ibland sporde Mentor mig om ett och annat som hade att göra med mina nyssnämnda discipliner. Jag frågade en smula förvånat hur något sådant kunde intressera en humanist. Svaret minns jag; det har alltid följt mig: - Bölja, Bölja kom ihåg att allt vetande är värdefullt! Det var en kraftig politisk turbulens i Europa och många ansåg att en väpnad konfliktvar oundviklig. Självfallet diskuterades aktuella händelser på slagfälten och de bakomliggande konfliktorsakerna. Sverige var tyskvänligt, Sydsvenska Dagbladet kallades "Norddeutsches Tageblatt", och det var egentligen blott To rgny Segerstedt, som i sin Handelstidningen tog avstånd från serviliteten gentemot "Tredje Riket". Nazismen hade nått Lund och på söndagarna sågs en del studenter och gymnasister iförda bruna skjortor och armbindlar med hakkors marschera ut till Dalby hage, där de sades uppgöra bål och

66 Bertil Harrison blota till Oden och To r. Under marscherandet sjöngs "Die Fahne hoch ..." och andra ryska nazistsånger, omväxlande med svenska marschvisor. De marscherande hördes också taktfast skandera: - Ju-dar-na till Ma-da-gas-kar, ju-dar-na till Ma-da-gas-kar ... Mentor var upprörd i djupet av sin själ över nazismens härjningar i Europa, över antisemitismen liksom över de svenska nazisternas verksamhet. Mentor tog avstånd med ett engagemang och en hetta som verkligen inte var så vanlig - föratt inte säga sällsynt - på den tiden. Mentor analyserade och förklarade föross, han läste högt ur tidskriften "Clarte", och han fick oss attse med klarsyn på det ryska fe nomenet och dess ideologi. Jag kan inte erinra mig att Mentor - Clarte till trots - någonsin redovisade någon partipolitisk hemvist. Det var den sanne humanisten som talade, idealisten och människovännen. Jag försäkrar att dessa Mentors fö reläsningar i aktuell politik gj orde ett utomordentligt starkt intryck på våra unga sinnen. Åtskilliga spykisrer bekände sig till nazismen, men jag vet inte att någon enda av Mentors elever var bland dem. Om Mentors förhållande till musiken vet jag föga. Emellertid gick Fred Astaire-filmernai Lund under min rid hos Mentor och under ett besök hos honom hade jag gnolat på en av To p Hat-melodierna. Hörande detta utlät sig Mentor: - Er tu min Bölja, brr, politiskt äro vi vordna asiater och musikaliskt afrikaner. Alldeles uppenbart var att Mentor icke ryckte om dåtidens importerade popmusik. Det är omöjligt att tala eller skriva om Mentor utan att nämna hans hustru lnga-Kari, som gjorde sin entre i Esplanaden under min tid. Man kan omöjligt tänka sig Mentor gift med någon annan än just lnga-Kari. Hon var Mentor till stöd och hjälp i hans liv och hans lärargärning. Alltid lika vänlig och glad. F. ö. lär lnga-Kari och Bertil Harrison jag enligt Mentor vara släkt med varandra, om än på långt håll. Sista gången jag träffade Mentor var på hans 80-årsdag. Han var då påtagligt märkt av sin sjukdom och han avled som bekant en rid därefter. Med Mentor gick en institution ur riden, en stor människa och en mångas vän och må det sägas: - Få lärare har betytt så mycket förså många som allas vår Mentor!

Pärlstänket, Klörup i mars 1994

Bertil Harrison (i larfoch puppsradier Jöns Sigrrygg Larsson Bölja, elev 678)

68 Åke Bengtsson

jag beklagar de duktiga eleverna

Läsåret 1936 nödgades jag- tack och lov - anlita hjälp med studierna i latin. Problemet med latinet var för mindel språkets komprimerade satsbildning, dvs. kom jag snabbt fram till en påtaglig handling i de skriftliga proven gick det bra, annars kunde resultatet bli de mest befängdahistorier . Vad Gunnar Holmstedt gjorde var att låta oss gå igenom latinska texter, som täckte det mesta av vad som förekom i provskrivningarna. När man väl var bekant med texterna, blev svårigheterna betydligt färre och resultaten på provskrivningarna bättre. Mycket av det som förekom i undervisningen hos Mentor har givetvis förbleknat, men några episoder minns jag ganska klart. 1. Första gången jag träffade honom lade jag märke till hans vänligt granskande blick, som tycktes tränga in i min hjärnas innersta skrymslen. Va r han inte behäftadmed en viss vindögdhet, som ingav denna känsla? (Ungefär som Barbra Streisand gör i dag.) 2. Så kommer vi till det här med namn. Varje elev fick etttillnamn, som bara användes hos Mentor. Under den första lektionen hörde jag honom plötsligt säga, vänd mot mig: - Vad ska Monsieur heta? Jag förstod ingenting, men fick snart förklaringen. - Där borta sitter Gustav Vasa så Monsieur farheta Svante Eka. Därmed hade jag fattett nytt namn med anknytning till en kamrat i gruppen. I de vanligaste uppslagsböckerna står bl.a. att Gustav Vasas moder, Cecilia Månsdotter, tillhörde Eka-ätten. Så helt plötsligt hade

69 Åke Bengtsson

Mentor gett mig kungliga anor, vilket må belysa hans utomordentliga beläsenhet och sanna lundensiska humor. 3. Jag minns även att Gunnars hustru - lnga-Kari - tittade in då och då i något ärende. Till det yttre var de varandras motsatser - hon lång, slank, svarthårig med skarp profil, ja lite sydländsk till utseendet - han litet rund till formatet och inte särskilt lång, iklädd skjorta och pullover samt tämligen skrynkliga byxor. Men - hans ögon och hela apparition utstrålade en lugn och godmodig vänlighet, som tävlade med hans övriga egenskaper på den intellektuella sidan. Va d jag vill ha sagt är, att deras samspel och tillgivenhet för varandra sitter kvar i minnet än i dag. 4. Om Mentors bakgrund vet jag inte mycket mer än att fadern drev en välrenommerad möbelaffär i Östra Mårtensgatan ungefär där uraffären ligger i dag. Jag kan ännu se honom framför mig - en av åldern något böjd, vithårig man - även han mycket vänlig. Sedan har jag förmig, att affären så småningom övertogs av en broder till Gunnar, vilken gärna och med engagemang talade om rymdens mystener. På den tiden det begav sig var det nog så att jag skämdes en smula föratt behöva anlita privadärare föratt förkovra mig. I dag prisar jag Vår Herre för att han skapade mig som han gj orde och att jag därigenom fick uppleva en kort men mycket gagnerik bekantskap med en av de finaste människor jag träffati Lund - en riktig Mentor. Samtidigt beklagar jag alla elever på min och andra skolor, som var så duktiga att de inte behövde anlita Gunnar Holmstedt. Ska man kalla det "dygdens belöning" eller frambära ännu en veklagan över världens orättvisor?

Lund i mars 1996

Åke Bengtsson (Svante Eka, elev 690) Erna Holm berg f Broman

Slaget vid Eslöv Det bör ha varit någon gång 1934-35 som jag varit sjuk ett tag och följaktligen kommit efter i första eller andra ring på fyraåriga latingymnasiet, Katedralskolan. Tillsammans med en ävenledes "efterbliven"klasskamrat ringde jag, något bävande, på hos "Mentor" som vi hört att han kallades, for lite uppfriskning i latin - det egentligen enda besvärliga att ta igen på egen hand. Vad vi väntat oss minns jag inte; men väl vår häpnad att finna ett rätt litet kyffe fullproppat av ungdomar - alla åldrar, kön, kunskaps och intelligensnivåer representerade som det visade sig. Skulle alla dessa plugga latin? Nej, visst inte. Det framgick omgående att här undervisades i alla ämnen utom de laborativa; vidare att många satt över sina egna betalda lektioner och bara lyssnade på andras. Så gjorde snart också vi. I mån av tid parasiterade vi hänsynslöst på hans vetande, som frikostigt regnade över onda och goda, for pedagogikens egen skull som det rycktes. Alla inblandade har väl berättat om sina ök- eller smeknamn som man genast begåvades med? Vi två, som hette något på -berg respektive bro- och skulle allmänbildas i latin, blev givetvis omedelbart fröknarna Mons och Po ns. Det var - i kontrast mot den synnerligen informella miljön - nämligen noga med det formella tilltalet och alla presenterades höviskt for alla. Särskilt de unga gossarna i målbrottet, kallade "piltar", ficksig gratislektioner i uppförande. De förutsattes resa sig när de föreställdes for nytillkomna kunskapskunder och ofta med orden "herr Si och Så - han är Idrottsman!" Detta sagt med imponerad röst medan offret såg belåtet ut, spände eventuella bicepsar och fullständigt missade den dräpande ironin. Idrottsman

71 Erna Holmberg f Broman betydde nämligen i M:s personliga värdeskala god utrustning överallr utom i hjärnan och var ungefär det värsta som kunde sägas. Va rför kunde man sitta och häcka rimvis i dessa små unkna och ovädrade rum, också när solen lyste och hundratals kompisaktiviteter borde ha lockar? Därför att änrligen, äntligen, hade man träffar på en begåvad vuxen, som visade sig ha en fruktansvärd nyfikenhet på allt vetande, en massa kunskap med en spännvidd uran like, ett strikt logiskt tänkande och samtidigt en associarionsrikedom som gick långt utanför den trista, begränsande skolans. Plötsligt blev vetande levande, betydelsebärande. Plötsligt togs ens egna förflugnain tressen på fullaste allvar, uppmuntrades och fördjupades. Jag råkade just då - till min egen förvåning- ha blivit stormförtjust i Schopenhauer och har fortfarandekvar en disposition till en uppsats om densammes filosofi som - dispositionen alltså - rycks mig alldeles fö r briljant för att en aldrig så hängiven 15-åring kunnat kläcka den själv. Säkert hans styrande hand. Litterära dillen - ju apartare dess bättre - uppmuntrades livligt. Latinet, huvudsaken, då? Inte minns jag mycket, bara att drastiska exempel och allmänna fånerier hjälpte ens inprägling. Som r. ex. "När gossen varit olydig: byxis nedknäpptis, pater eum cecidir". Mest betydelsefull var ändå vår bekantskap för mig långt efter det att extralektionerna upphört. Denna gråbleka, så småningom något böjda figur, som aldrig rycktes röra sig eller gå ur - det sas att han bara gjorde det på kvällarna - satt vid den här riden som klistrad vid korrvågsradion om nätterna. Och var, i denna politiska oskuldsrid (nej det är ett för positivt ord för kompakt ointresse hos de flesta!) oerhört politiskt upplyst också och tidigare än någon jag mött, på den insiktsfulla sidan. Sommaren 1936, olympiadsommaren, när Hirler mest klappade små blonda barn på huvudet och Tyskland var fullr av jamboreer, tävlingar, allsång och hänförelse var jag inackorderad i en snäll nordtysk militärfamilj. Jag ryckte verkligen om dem allihop; ändå

72 Erna Holm berg f Broman blev det en totalkrock i fråga om åsikter och värderingar. Jag frågade försiktigt om litteratur - Kästner, Kafka, Mann? Sannerligen inte populärt. Man satte helgonlegender och flickböcker i min hand. Jag lärde mig raskt glosan Pfui. Och läste cirka tio gånger den sommaren en Lawrence-bok, på engelska till råga på allt, som jag haft med. Dussintals andra exempel på värderingskollisioner kunde jag ge och blev nästan hemskickad, när mitt väluppfostrade tigande inte gick att upprätthålla längre. Då var korrespondensen med M min stora tröst. Han skickade mig exempelvis av ren dubbelhygglighet latinska övningsstilar av uppbygglig karaktär: en minns jag som handlade om "slaget vid Eslöv". Hitler ryckte fram med sin oövervinneliga arme och intog de konstigaste små skånska samhällen. Så rätt han hade kunnat fa! Häromdagen hittade jag vid en av mina sällsynta bokhylle städningar ett par diktsamlingar med inskriptionen: Erna Broman, vid vårens slut 1936, dess tillgifne Mentor. Det väckte omigen minnet av en märklig personlighet, som en gång troligen spelade en stor roll i mångas liv och ganska säkert gjorde det i mitt.

Danderyd i mars 1996

Erna Halmberg f Broman (elev 695)

73 Elsa Cruce f Knutson

Unga fröken Bonde

Va d var det som drev en 19-års flicka utan speciella yrkesplaner att försöka ta studenten på 1930-talet? Och vad var det som gjorde att flickan ej gav upp efter diverse nederlag i tredje ringen i fyraårigt flickgymnasium? Första frågankan genast besvaras. Flickans föräldrar var födda på 1880-talet. De genomgick den tidens folkskoleundervisning, hade lätt för att uttrycka sig såväl i tal som skrift, hade vacker handstil, läste mycket, tog sina döttrar med på utställningar och museer. Det fanns gott om böcker i hemmet, uppslagsböcker, biografier och reseskildringar m. m. Och när flickanvåren 1936 ej blev flyttadtill fjärde ring och själv höll på att ge upp, så gav föräldrarna ej upp utan stöttade henne på alla sätt och vis, och hon tog studenten som privatist några veckor efterdet att de gamla klasskamraterna avlagt examen vid Tekla Åbergs högre läroverk för flickori Malmö. Ja nu är vi framme vid Mentors insats! För utan Gunnars och lnga-Karis hjälp och stimulans hade det inte blivit studentexamen eller senare en akademisk examen, som hjälpt flickan hela livet. Flickan, som på intet vis var specialbegåvad eller yrkesinriktad, men mycket nyfiken och historieintresserad. När flickan hösten 1936 första gången kom till Mentor var hon nyss fyllda 19 år, och Mentor skulle bli 33 år den 1 oktober. Det är mycket troligt att flickan neg artigt för sin 14 år äldre lärare. Kom man från ett tämligen patriarkaliskt hem och en flickskola, var man van vid att niga, och aldrig duade flickan sin Mentor under studietiden. Och så fick flickan sitta vid Gamaliels1 fötter flera

1. Se Apg. 5:34 till 39 och Apg. 22:3.

74 Elsa Cruce f Knutson månader, ibland någon förmiddag ensam, men oftast tillsammans med fleragossar och någon flickafrån "Katte" eller "Spyken". Och Mentor delade frikostigt med sig av allt sitt djupa vetande i latin, svenska, tyska, franska, engelska, historia, filosofi och kristendom. För det var just dessa ämnen, som flickan prövades i införexamens nämnden vid Schola Cathedralis Lundensis fe m dagar i juni månad 1937. I gåva fickflic kan Fredrik Bööks "Viktor Lejon". Mentor hade med sirlig stil på försättsbladetskrivit:

"Ä t Elsa Ca rlsdotter Kn utson i larf och puppstadiet kalladfröken Bonde 18juni 1937 af Hennes tillgifna Inga-Kari 0 Gunnar Holmstedt"

Va d blev det av fröken Bonde? Jo hon var lycklig nog att vår terminen 1938 vara en av de 14 flickor, som nyinskrevs vid Lunds universitet. Hon utexaminerades därifrånhöstterminen 1942 med en examen, som i hög grad berikat hennes liv. Allt tack vare Mentors förmåga att levandegöra kunskap i det vänliga, gästfriahemmet på Södra Esplanaden 28, antingen i biblioteket eller vid bordssamtal i köket. Tack lnga-Kari och Mentor!

Malmö i maj 1994

Elsa Cruce f Knutson (Fröken Bonde, elev 734)

75 Per Cedergren

Tre terminer med Mentor

Hösten 1935 träffadeja g Gunnar Holmstedt förförsta gången, Jag hade uppsökt honom i egenskap av hjälpbehövande latinsruderande vid Katedralskolan i Lund. Vi skulle sedermera komma att tillbringa tre terminer tillsammans, han som mycket beundrad Mentor, jag som en efterhand alltmera kunskapstörstande Te lemachos. Härmed upphörde - åtminstone för min del - all jämförelse med Odysseen, ty när det gällde sina elever hade han helt andra noms-de-guerre i beredskap. Det var den 16 oktober 1935, som jag gj orde min enrre i Mentors rusculum vid Södra Esplanaden. Enligt Ve tenskapsakademiens då gällande namnlista var Fingal den dagens namn. Ett av förnamnen var mig därmed giver. Det andra, Filemon, borde ha tillkommit som ett utslag av skön allitteration; först längre fram gjorde jag i Ovidius' Metamorphoser bekantskap med den ursprunglige Filemon, han som var berömd för sin trofastakärlek och som till tack för sin och hustrun Baucis uppoffrande gästfrihet mot ett par av Olympens kring vandrande gudar fick se sin högsta jordiska önskan gå i uppfyllelse. Med byte av mitt familjenamntill det betydligt kortare och kanske något smidigare Ål var förvandlingsnumret genomfört och den nya identiteten var alltså Fingal Filemon Ål: ett namn att leva upp till, kan man tänka. Jag är övertygad om, att detta att döpa om varje nytillkommande elev vid den menrorska privatakademien inre bara var ett utslag av ett apart skämtlynne, utan också ett led i en väl genomtänkt pedagogisk plan. Eleverna rekryterades främst från stadens båda läroverk "Katte" och "Spyken", mellan vilka det av hävd existerade en viss antagonism. Denna kunde överbryggas genom att vi alla Per Cedergren upptogs i en ny gemenskap, där ens ursprung doldes av en relativ anonymitet. Jag tror rent av att det nya namnet främjadeindi vidernas kunskapsinhämtande. Med andra ord: Fingal Ål kunde svara fel på en fråga utan att Per Cedergren behövde känna att han gj ort bort sig. Och omvänt: vad Fingal Ål lärde sig blev ju omedelbart och utan större ansträngning del av Per Cedergrens kunskapsmassa. Den sistnämnde kunde alltså med fördjupade kunskaper och med därav styrkt självtillit uppträda som elev vid latinlektionerna i gymnasiet på "Katte". Genialt! Denna alias-tillvaro kunde dock visa sig ha en baksida: kvinnliga medstuderande, i vilka man funnit behag och vilkas hemtelefon nummer man lyckats fa, kunde ibland visa sig svåra att spåra för invitation till biobesök. Så var i alla händelser fallet med den "spykinna" , om vilken endast telefonnumret och det mentorska förnamnet Euphrosyne var känt. Vid tre telefonsamtal blev hon förnekad av sina föräldrar: "Här finns ingen Euphrosyne!" var det kärva och dystra beskedet, så hon fickvänta förgäves på det utlovade samtalet. Så skildes våra vägar. .. Euphrosyne! Du väntar kanske fortfarande på att fa gå med på bio? Så här vid pass sextio år efteråt? Nu har jag inte längre ditt telefonnummer, så hör av dig i så fall. Biobiljetten kostar visserligen nu fe mtio gånger så mycket som de 1: 10 som vi betalde våren 1936, men vad gör så det? Man bör stå kvar vid sina löften. Frånsett sådant smolk i bägaren var tiden hos Mentor ett lyckligt och utvecklande skede i livet. Mentor hade en attityd till sina elever, som gj orde att man kände sig som en betydelsefull individ, en känsla som inte alltid uppstod i relationen lärare-elev i det dåtida gymnasiet. Utvecklande, därför att Mentor vid sidan av den egentliga undervisningen i latin och andra ämnen gärna inspirerade diskussioner i aktuella, allmänna frågor inom politik, kultur, litteratur. Ett återkommande diskussionsämne var radion och radio programmen, flitigt förekommande i samhällsdebatten på 1930-talet.

77 Per Cedergren

Denna debatt var på sina håll inspirerad av en några år tidigare publicerad essä av Stefan Zweig på ämnet "Die Monotonisierung der Welr". I den angrep Zweig flera företeelser i spåren av första världskriget, vilka han ansåg bidra till fördumningoch förflackning av människors liv. Radion var en av dessa företeelser och det föllsig naturligt för oss i Mentorakademien att närmare skärskåda denna tekniska land vinning, som först nu vid 30-talets mitt blivit var mans egendom, och dess positiva respektive negativa effekter för individ och samhälle. Diskussionens vågor gick ofta höga, som de ju gärna gör mellan unga människor med bestämda åsikter, men debatten flöt på ett disciplinerat sätt under Mentors vänliga men fasta ledning. En debatt gällde radion och religionen, föranledd av att man då hade börjat radiosända söndagsmorgnarnas högmässa. Ett vällovligt sätt att öka intresset för kristendom, ryckte några, ett sätt att söka påtvinga folk en religiös uppfattning mot deras vilja, ryckte andra. Mentor, som jag uppfattade som konfessionslös, sammanfattade och avrundade diskussionen med ett torrt konstaterande: - Vad man än rycker, anser jag inte att det blir så värst mycket bevänt med andakten, om Guds ord skall avnjutas tillsammans med frukostsillen. Sådana diskussioner hade ju inte med det egentliga latinsrudiet att göra, men de lärde en att sortera bland argument och ideer och att söka formulera sig på ett så klart och begripligt sätt som möjligt. Ur den synpunkten sett var det uppfostrande, när det sedan gällde att åstadkomma stringenta översättningar från latin till svenska. Det är min övertygelse att denna form av samvaro var en del av förklaringen till Mentors stora framgångar som pedagog. En annan del är den förmåga han genom sin stora beläsenhet i humaniora hade att ge en intressant ram i tid och rum kring det ämne, som för tillfället var föremål för studium. Dessutom - Mentor var humanist och uttalade sig otvetydigt och Per Cedergren i skarpa ordalag mot dem som svarade för den stora nedbusningen i politiken på 1930-talet, nazister och andra. Adolf Hitler var skräckfiguren,som med förkärlek brukade göra sina politiska utspel på lördagar och givetvis via radion. Det var ett skickligt drag, för engelsmännen höll hårt på traditionen med ledighet under weekenden och blev av denna anledning oftatagna på sängen av sin ryske antagonist. Detta gj orde, att man med bävan såg fram mot vad som skulle komma att hända under veckosluten. Om Hitler på lördagen hade offentligt framfört något av sina oeftergivligakrav på omvärlden, kunde man vara övertygad om att det var "fullthus" hos Mentor påföljande måndag. Ivrigt lyssnade man till hans kommentarer, som ofta innehöll välgörande sarkasmer och förlöjliganden. Sådant kändes befriande i en alltmera mörknande tid. Till min ordinarie latinlärares överraskning kunde jag vårterminen 1937 avlägga studentexamen, t.o. m. med överbetyg i latin. Som påtagliga minnen från mina tre terminer med Mentor har jag inte bara latinberyget utan även en bok, som han förärade mig och som har följande dedikation, skriven med Mentors sirliga och mycket precisa handstil: '/ItPe r A Cedergren, i larfoch puppstadiet av åtskillige benämnd Fingal Al, i juni 1937, då han vid späda år vart student, af Dess tillgifne Mentor': Bokens titel? Jo, "Saliga äro de enfaldiga" av islänningen Gunnar Gunnarsson. Ännu ett utslag av Mentors särpräglade humor.

Malmö i maj 1994

Per Cedergren (Fingal Filemon Ål,elev 751)

79 Majken Sjöberg f Sterner

Colibri

Visst var Gunnar Holmstedt mentor/handledare - åt många på en gång. Ibland var hans studiekammare så full av elever, särskilt före en tenta, att vi satt på golvet när stolar och soffa var fullsatta. I denna röriga miljö kunde han samtidigt tala i telefon, läsa tidningar - samt undervisa! Han var både envis och ambitiös och sågs många gånger följa sina adepter från Södra Esplanaden bort mot Spyken, for att slå in de sista nödvändiga kunskaperna i våra tröga huvuden. När han någon gång tände en cigarett hette den Colibri. Någon annan cigarett fick inte förpesta hans hem, så det gällde att ha den rätta sorten, om man tillåtits att ta ett bloss och lugna nerverna under den intensiva undervisningen! Hans egenhet att ha egna namn på oss är legendarisk. Här är några: Gröt - Prosten Månen - Herr Hastig - med sin frånskilda syster Fru Hastig - Sabina Ojhonna Spänning. De namnen använde han oftast, så slapp han nia eller dua oss. Eftersom jag hade en röd smyckesten på min blus, när jag första gången var hos honom, var mitt namn givet - Va nda Rothstein! Hans och mina ansträngningar ledde slutligen till en acceptabel studentexamen, julen 1938.

Malaga i mars 1994

Majken Sjöberg f Sterner (Vanda Rothstein, elev 768)

So Jan Engfeldt

Ett vad på 50 kronor

Mencor var en fascinerande person, som gav både ros och ris (fast milt) till sina disciplar. Han entusiasmerade sina elever ända fram till det (för somliga) bittra slutet. Själv läste jag latin för honom under min sista hästtermin på Spyken i Lund. Studencexamensdagen den 9 december 1936 på frukostrasten trimmade Mencor oss inför muncan i latin för den fruktadepr ofeten Martin P:son Nilsson. Förhörsledare var den avhållne och kolugne Scipio (vilken skillnad mot den koleriske Harald Sjövall, som ett år tidigare lyckligen hade förflyttats till ett lektorat på annan ort). I vår stressade situation var vi knappast koncentrerade, när vi slog upp den anbefallda texten, men ett och annat snappades ändå upp. Mencor hade näsa för vad som komma skulle. Samma text (tyvärr kommer jag idag inre ihåg vilken), som Mencor gått igenom med oss strax innan, dök upp under förhöret. Som sagt, något hade vi trots allt uppfattatoch förhöret förlöpteskapligt. Mentor var inte bara en god mencor; han visste också att bedöma sina elevers chanser. Han slog vad med mig om 50 kronor att jag skulle klara mig, men min kamrat vägrade han satsa på. Det gick som han trodde. Men sina 50 kronor - någorlunda uppräknade till tidens penningvärde - fickint e Gunnar Holmstedt förrän strax före sin bortgång flera decennier senare.

Malmö i december 1995

Jan Engfeldt (elev 771)

81 Nina Althinf. d. Ella Kjellen

- As-tu un amant? j 'en ai deux.

Mentor har alltid haft en plats i mitt hjärta och man glömmer aldrig dessa högst allmänbildande kvällar och ibland sena sådana, där allting dryftades utom just det man kom dit för. A, vad mycket minnen detta väcker till liv! Va d mig beträffar är det ju så längesen men ändå som om det vore igår. Jag gick till Mentor för min franskavar dålig- till stort bekymmer för vår lärare på Spyken, den legendariske "Jota-Calle" Cedergren. Hur Mentor gick till väga minns jag delvis, men i synnerhet att han gav mig ett A4-ark, där han skrivit ner många viktiga hållhakar beträffande den franska grammatiken. Ty värr lånade jag ut detta papper till någon behövande och fickdet aldrig tillbaka. Det hade ju varit en raritet i dag. Ett av hans exempel glömmer jag aldrig. Det gällde " en" och satsen löd: - As-tu un amant? ]'en ai deux. /Har du någon älskare? Jag har två.I Det satt ju som berget just därför att det var litet vågat på den tiden. Han var ju laddad med sådant skojigt sätt att lära bort saker. Av någon outgrundlig anledning kallade han mig Penelope Klister. Han hittade ju alltid på speciella namn till oss. Mentor grundlade en livslång kärlek till franska språket hos mig och jag har mycket glädje av att läsa franska böcker och har förstås varit mycket i Frankrike. Jag bifogar min studentuppsats i franska, där kommentarerna i marginalen visar vad Mentor inpräntat i mig. Vartenda ord och översättning är omsorgsfullt motiverad av mig. I vänstra hörnet högst Nina Alrhin f.d. Ella Kjellen upp står en rad, som jag inte har skrivit: Juin a ete froida Paris./ Juni var kall i Paris./ Kanske Mentors hand? Vi gick ju till honom för bedömning genast, kommer jag ihåg.

Malmö i mars 1994

Nina Althinf. d. Ella Kj ellen (Penelope Klister, elev 774) Stig Elborgh

Dagens namn var Alexander

Som ung och i det latinska språket ganska vilsen gymnasist sökte jag min tillflykt till Gunnar Holmstedt på Södra Esplanaden för att lära mig mera. Det var på senhösten 1935, eller närmare bestämt den 12 december. Dagens namn var Alexander och jag hade varit sjuk. Från den dagen var jag allcså hos Gunnar Holmstedt Alexander Sund och . . mgentmg annat. Denne man, som själv var en mästare i romersk vältalighet, var från den dagen min Mentor och vän. Med sin pedagogiska talang lyckades han raäven mig att lära in vad som sedan av Frithiof Ponten och Einar Löfstedt krävdes av en latinscudent vid examen den 11 juni 1937. Men med sin filosofiskaläggn ing och sin politiska klarsyn i ett omvälvande decennium blev Gunnar Holmstedt min Mentor även för livet. Visst lärde vi för skolan, men Mentor gav oss i sin lättsamma pedagogiska stil samtidigt och ständigt och jämt den goda insikten "non scholae sed vitae discimus".

Malmö i mars 1995

Stig Elborgh (Alexander Sund, elev 791) Karin Fjelner

Som jag minns Dig, Mentor!

Att jag skulle gå larinlinjen var helt klart och dessutom fannsdet ju möjlighet att ha matematiken kvar på schemat. Det ville jag. I början var det roligt med latinet men snart blev det besvärligt. Via en kollega till min farkom Du in i mitt liv. Det kändes först tveksamt - skulle jag be om hjälp - jag skämdes - borde kunna klara mig själv. En dag klev jag in i bostaden på Esplanaden. Mademoiselle ska heta Kajsa Lapp var den snabba hälsningen. En helt ny värld blev synlig. Böcker var jag van vid och bibliotekarie ville jag bli - men så mycket böcker och överallt och så många stolar och "elever". Numera skriver jag en liren dagbok varje dag men tydligen inte under "Mentorsåren". Lektionerna var förlagda till sent på dagen; dessförinnan fanns ju vanliga skolan. Min väg var från mina föräldrars våning på Spolegaran ganska lång - alltid till fors, tror jag. Dit gick det fort, hem tog det längre rid - kanske något hemligt möte på vägen. Det fanns mycket som lockade utanför studierna. Hos Dig var allting annorlunda än hemma. Snart lärde man sig att inga rider var fasta. Blev någon hungrig vankades det smörgåsar. Ibland drog lektionerna ut på riden. Då beställde Du taxi år mig for hemresa. Mycket lärde man sig som inte hade med latinet att göra. Av någon anledning blev det slut på larinundervisningen. Kanske klarade jag mig på egen hand. Men år 1939 blev det mycket krångligt med franskan. Student skrivningarna närmade sig. I mina almanackor for 1939 och 1940 finns många anteckningar om besök hos Mentor. Varje dag under en rid och ibland två gånger om dagen. Det var verkligen kris. För

85 Karin Fjelner

övrige hade jag inga problem - svenska var mitt bästa ämne och helst ville jag nog läsa Schiick-Warburg, skönlitteratur och lyrik. Våren 1940 var en svår tid för en blivande student i krigets skugga. Kokslovet infördes och vi undervisades då endast i några ämnen. Men hos Dig var det franskaoch franska. "Franska synpunkter" lärdes utantill. Jag lyckades tack vare Dig skriva en från grammatisk synpunkt fe lfri franskstudentskrivning. Utan att kunna någon franska - det är ett under. Under 1939 föddes Sverker. Han var helt naturligt med under lektionerna och jag fick uppleva något för mig helc nytt - en ammande moder. Det mesta kunde man fasvar på hos Mentor - man trivdes i den intellektuella miljön där det ibland var lite dammige. Efter studentexamen vandrade man till Dig för att visa mössa och betyg. Jag sitter nu i mitt sommarhus i nordvästra Skåne bland bokar och nyutslagna liljekonvaljer. I går gjorde jag en tur till Lund till kamratmöte på min gamla skola, Kacedralskolan. Som vanligt gick jag till mina kyrkogårdar och på den Norra stod jag plötsligt framför Din gravplats och scen. Ve m ledde mina steg dit?

Vejbystrand i maj 1995

Karin Fjelner (Kajsa Lapp, elev 795)

86 Margaretha Dahlstedt f Gadd

Kvinnliga poliser

Jag räknade mig väl knappast som en ordinarie elev till Gunnar Holmstedt utan mer lite vid sidan av, eftersom han var min svåger. Orsaken till att jag ändå blev "elev" var att jag på tidigt 40-tal låg i Lund i perioder föratt komplettera mina studentbetyg på latinlinjen med dem på reallinjen föratt kunna söka in på Ve terinärhögskolan. lntagningspoängen var höga och det gällde att "tentera upp" sina studentbetyg så högt som möjligt och i så många ämnen som möjligt. Det var då Gunnar, hjälpsam och bussig som alltid, kom in i bilden och tog hand om "franskan". Jag hade under de här kompletterings åren en hel del lärare, men knappast någon så originell och okonventionell i sina undervisningsmetoder och med en sådan talang och med så gott resultat som han. Nu blev väl inte mitt resultat den gången så lysande, vad jag minns. Men det berodde nog mer på eleven än läraren. Någon episod att minnas. Ja, det är kanske litet svårt efterså många år, då det mesta bleknat bort. Men en litet lustig situation minns jag särskilt väl. Den aktuella fråganju st då gällde huruvida kvinnor kunde bli poliser. Gunnar satt på trappan till vårt sommarparadis i Halland och höll långa utläggningar om hur förkastlig och urbota dum blotta tanken var att kvinnor skulle duga till poliser. Han riktigt eldade upp sig och blev vältalig, och mina invändningar föll platt till den jord, som jag just Margarecha Dahlscedc f Gadd bearbetade. Jag passade nämligen på att under tiden rensa blomrabatten runt gården. När arbetet var klart avbröt jag honom med: - Här har vi hållit på och pratat och pratat i en hel timmes tid till absolut ingen nytta. Jag har åtminstone gj ort nytta med att rensa Mammas rabatter. Men se det impertinenta påpekandet ryckte han inte om. Ödet kan vara oblitt ibland. Det gäller att välja ett bättre auditorium än en "dum" f.d. elev och svägerska.

Sundstorp i mars 1994

Margaretha Dahlstedt, f Gadd (elev 810) t1995

88 Charlotte Hamilton La Jeunesse

Mentor i trädet

Jag kommer ihåg att Mentor satt uppe i ett fruktträd och höll lektion för en del elever, som satt nere på gräsmattan. Han hade olika namn helt personaliserade på sina elever. Mig kallade han fröken Mysensköld. Tydligen var det ett uttryck, som jag använde mycket: - Det är mysige. Det fanns även en Pastor Tvål. Det var med glädje jag gick till Mentors lektioner.

Louans, Frankrike, i mars 1996

Charlotte Hamilton La Jeunesse (Fröken Mysensköld, elev 814)

89 Kj ell We rner

Bland lärarna var han .fruktad

Jag gick fyraårigla cinlinje på Katte åren 1934-38. Första året hade vi en hygglig och bra vikarie, kanske något för snäll; Karl Gustav Sudow. Åren därefteren mera fordrande, men utmärkt lärare, nämligen lektor Englund; förnamnet har jag tappat. Lektor Englund 1 lämnade senare lärarbanan och blev radio man - chef för Gävle-radion vad jag vet. Jag var en ganska lat gymnasist. Inre minst gällde detta lacin scudierna. Att jag så småningom gick till Mentor för att reparera de värsta bristerna, var därför inte konstige. Men det var inte bara sådana svaga nummer som jag, uran också klare duktiga elever, som gick till Mentor. Min minnesbild är dock oklar beträffande exakt vilka. Jag vågar således inre namnge mer än två. Den ene var min kamrat Bengt Öscerlin, nu borra. Den andra var en elev från Ull, Gerda Persson. Mentor hade bland oss lacingymnasister ett gott namn, såsom den, som kunde hjälpa fram bättre skrivningsresulcac. Men bland lärarna var han fruktad för sin förmåga att pricka rätt, när det gällde deras skrivningscexcer. Jag har en minnesbild av att vår lektor Englund uttalade sig i den riktningen någon gång. Och lärarnas fruktan var inte obefogad. Jag fick själv uppleva att bland de texter, som vi drog igenom kvällen före en skrivning, fanns den som kom på prover. Mentors undervisning - genomdragning av texter - tillsammans med eleverna var personlig, vänlig och pedagogisk. Miljön var helt underbar. Vi satt i hans ombonade och trivsamma arbetsrum/ bibliotek. De, som det inre fanns plats för på stolar etc, satt like lärjungarna vid Mästarens fötter. Mentors intresse för sina elever

I. John Englund f. 1898 Adjunkt i modersmålet och latin vid Katedralskolan 1934-37

90 Kj ell Werner framgår inte minst av detta att varje elev fick ett "lärjungenamn". Själv fick jag namnet Korpral Glad, säkerligen influerat av att han visste att jag kanske skulle välja officersbanan.Jag tror dessutom att Glad associerade inte bara till mitt sinnelag, utan också till det latinska ordet "gladius". Ett annat namn jag minns var Gerda Välling. Inget vackert namn precis, men vi uppfattade absolut inget elakt eller nedsättande däri. To nen och andan var inte sådan. Mentors personliga intresse och - vill jag säga - vänfasthetfick vi ytterligare bevis på, då vi tagit vår studentexamen. Han gav då var och en av sina forna elever ett exemplar av Sven Kj ersens bok Skånes diktare, med dedikation. I min står att läsa:

Ät KjellErik FritiofWerner, i larf och puppstadiet kalladkorpr al Glad, då han i maj 1938 blivit student af dess tillgivne Mentor.

Västra Frölunda i december 1995

Kj ell We rner (Korpral Glad, elev 905)

91 Lennart Ö hman

TillMe ntors värld hörde jag inte

En skolkamrat, som var elev hos Mentor, kom ibland helt hänförd och sade att jag måste komma med och uppleva en lektion. När jag sade att jag inte kunde kosta på mig något sådant, förstodhan nog, men kom senare igen och ville att jag ändå skulle gå med en gång, för det var så fantastiskt. En gång skulle säkert inte kosta något, det var han säker på. Jag var alltså med en gång; där var flera elever, ett livligt och bildande sammanträde. Min situation var dock en annan. Min budget hade inte klarat av privatundervisning och mina kunskapsluckor skulle ha dykt upp på så elementära ställen, att jag nog blivit en black om foten för Mentor. Min bakgrund var sexårig skola av D-ryp på den västerbottniska vischan. Med stor flit och hyggligt minne klarade jag ändå skolgången, men ingen hade behövt Mentors timmar bättre än jag. Jag har alltså aldrig tillhört Mentors elever, vilket jag beklagar. Det slår mig nu att jag inte har betalat för den enda lektionen. Trodde nog på min kompis försäkran om att jag kunde gå med en gång; dessutom var jag blyg och tystlåten på den tiden. Erinrar mig en episod, som visar att privadärare också kunde användas på ett kortsynt sätt, som en hjälp för stunden. Det var på Spyken och min mycket skicklige magister lämnade tillbaka skrivningar. När han lämnade opuset till en gosse, började han med stor upprördhet tala om dem, som kom till provet "madrasserade" med skrivningar, som de fltthjälp med av en privadärare. Han ville säga mer, sa han, men det kunde inte sägas i vittnens närvaro. Den fräcke gossen föreslog då att de kunde gå ut i korridoren. Efter en Lennart Öhman stund kom de in igen, gossen oberörd, magistern krirvit i ansiktet men kanske ändå något lugnad. Mentor var säkerr en enastående lärare med häpnadsväckande kunnande och arbetskapacitet. Arr vara hans elev var ju också arr tillhöra err slags orden. Med err nyrt namn kom man in i en ny tillvaro, spelade en annan roll. Men till Mentors värld hörde jag allrså inre.

Härnösand i september 1997

Lennart Öhman (elev 916)

93 Sigurd Hamell

En ghostwriter i 30-talets Lund

Året var 1939 eller 1940 och mina insatser på Spykaskolan var bedrövliga; jag behövde läsa extra. Jag bodde på Södra Esplanaden och några hus fr ån mitt inhysingsrum bodde så Mentor, hos vilken många tog extralektioner, och där hamnade helt följdriktigt också jag. Mentor var en stor personlighet och humorist. Vi elever Hev hyggligt behandlade - fick ofta en kopp te med skorpor Gch lektionerna förvandlades nästan alltid till intressanta samtal om -:ad som timat i stora världen. Mentor fannsnart ut att jag visste allt om båtar och segling, sedan jag förklaratvad en "spotdogg" var för nå@Jt, nämligen ett sätt att mäta en båts hastighet genom att spotta i vatnet i båtens föroch sedan mäta den tid det tog förspottet att komma till båtens akter. I fortsättningen kallades jag herr Logg. Alla eleve na fickspeciella namn på liknande grunder. Allt avhandlades i Mentors lärdomslya. Lund hade vid denna tid race ett nytt badhus och en kväll kunde jag berätta och skryta rred att ha hälsat på Sally Bauer (en stilig dam, som just vid denna tid simmat över Engelska kanalen) och som nu var simlärare i badhwec. Mentor spelade oerhört imponerad! En lärare i engelska på Spyken hette John Karlzen. Vid denna tid gav han ut sin första bok,som handlade om författarens uppleveker i Sydamerika. En kväll ägnades åt att analysera boken, som ju dia läst och som hade den kluriga titeln: "Vägen till paraplyet". Va.cl

94 Sigurd Hansell var innebörden? Mentor visste naturligtvis besked. Paraplyet symboliserade medelåldern. På 30-talet var det otänkbart att en ungdom kunde bära paraply! Ingen tvivlade på Mentors stora lärdom, och alla ryckte det var egendomligt att han ägnade sig åt enfaldiga skolpojkar i stället föråt en akademisk karriär. Det gick alla möjliga konstiga rykten; att vår lärare var något slags rättshaverist och få tt kalla handen av universitetet. Också att han var ofta anlitad av doktorander. Ja det förspordes t. o. m. att han skrev hela doktorsavhandlingar åt andra. Han var helt enkelt en ghosrwriter långt innan uttrycket "spök skrivare" fanns i svenska språket. Då, på 30- och 40-talen, var spökskriveri en mycket dubiös verksamhet - ur ett gymnasialt perspektiv. Många synpunkter på förkrigstidens doktorsavhandlingar kan man finna i "Fakiren studier Il", utgiven av Fakirensällskapet, exempelvis "Om accusativen hos Olsson", en blodig driftmed dåtidens akademiska värld. Fakiren var självfallet en av Mentors husgudar och citerades ofta. När vi anlände till vår lektion - man var ofta flera i en studiegrupp - kunde det hända att Mentor intagit horisontellt läge och snarkade lj udligt. Mycket ljudligt! Det blev en förlägen förvirring hos de anlända, som dock snart normaliserades då den älskliga hustrun kom in och oändligt ömt väckte sin trötte man.

Stockholm i januari 1994

Sigurd Hansell (Herr Logg, elev 976) t 1997

95 Kerstin Gamstorp

Så började min bekantskap med Gunnar Holmstedt

I mars 1939, när Pius XII just valts till påve, Viktor Emanuel 111 var kung i Italien och Mussolini var den som härskade där, fick jag tillfälle att följa med nära vänner till Rom. Jag var just fyllda sjutton och gick i tredje ring i det fyraårigalatingymnasiet på Katedralskolan. Jag fick lov från skolan, men kunde inte gå upp i studenten som skolans egen elev utan godkänt betyg frånvårterm inen i tredje ring. Vi kom hem i slutet av juni och jag skulle tentera i alla ämnen i slutet av augusti. I den situationen hamnade jag hos Mentor, nybliven fader till Sverker, och läste ett otal ämnen. Eftersom det var sommar blev väl läsningen en smula splittrad, kanske upplevde i varje fall jag tenterandet som i viss mån en formsak, nog av, jag underkändes i engelska och hade inte tillräckligt bra betyg föratt komma upp på kompensation. Jag började på nytt i tredje ring, kriget bröt ut och allt kändes tämligen osäkert. Efternågon vecka stabiliserades läget, Sverige blev inte angripet, Mentor blev inte inkallad, och det var förfärligt tråkigt att gå om klassen. Det beslöts då att jag skulle läsa fjärde ringens kurs för Mentor och gå upp som privatist på våren. Jag tillbragte hela dagarna hos Mentor, frukostrastenundant agen, läste latin, franska och tyska på eftermiddagarna samman med lyckliga kamrater, som bara var svaga i det ena eller andra ämnet, de övriga ämnena samman med ett par andra, som också tänkte gå upp som privatister. Så fannsden lille nye alltid omkring oss och jag lärde mig en hel del spädbarnsvård av lnga-Kari. Kriget blev av och till mera hotfullt, t. ex. vinterkrigets utbrott den 30 november och också' fredsslutet den 13 mars 1940. Så

96 Kerstin Gamstorp småningom blev i synnerhet de manliga eleverna mer och mer intresserade av vapenövningar, och pistolskytte övades mellan latinöversättningarna. Även jag deltog givetvis och var till min stora överraskning inre helt obildbar på området. Jag fick alltså mångsidig undervisning, men för mig liksom säkerligen for de flesta andra, som läste forMentor under de åren, blev den viktigaste, den för all framtid bestående lärdomen, inställningen till demokrati och västerländska värderingar. Nu mer än 50 år efteråtkänns det som om huvudparten av tiden ägnades åt diskussioner kring demokrati comra diktatur. Mentors inställning var klar och kompromisslös: en starkt uttalad avsky förvarje form av diktatur och förtryck, en stark tro på människan och människans värde. Tyskland och Ryssland blev med den inställningen lika hotfullaoch långt innan vändningen i kriget kom var de mera lättpåverkade - och de som mötte liknande tanke gångar i hemmet - av Mentors elever helt på det klara med att en rysk nazistisk seger skulle betyda katastrof för den europeiska kulturen och den humanistiska livsinställningen. Då nu hotet från allehanda extremrörelser på nytt är akut, önskar man att yngre krafter skaföra Mentors tankar vidare.

Malmö i september 1993

Kerstin Gamstorp (elev 1019)

97 Axel Magnusson

Undervisning i lilla bersån

Der var under krigsåren som jag och en av mina bröder fick - för en allrför billig penning - del av den kunskap och levnadsvisdom som Menror (M) gav oss. Min äldsre broder hade srrax före kriger, mycker rack vare M, avlagr mogenhersexamen vid Spyken. M blev då och då inkallad men försökre likväl upprärrhålla undervisningen, som vi så väl behövde, genom arr komma hem om kvällarna. Han var en hårr arberande man. Hans elever var många och der hände an han samridigr hade borrår rio elever. Hur han kunde hålla reda på oss alla kan man verkligen fråga sig. De flesraelever kom från Spyken, men många även från Karre och några från Malmöskolor. Många av framförallr flickorna urrryckre sin beundran för Nils Ferlin, men honom gillade M inre speciellr och klev upp mor de med böcker fullraperserade väggarna och plockade fram srycken av de svenska poererna och läsre deras verser och visade arr Ferlin i en del fallhade plagierar dem. På sommaren låg undervisningen i mångr och mycker nere, men en del av oss behövde läsa upp sig för arr slippa gå om klassen och då skedde undervisningen vid rjänligr väder ure i hans lilla berså. Hans rrogna husrru, Inga-Kari, kom ur med safr och bullar rill oss. Hon är en arbersam och mycker begåvad kvinna. Innan hon rräffade M hade hon avlagr en fransk examen och sedermera, när barnen blivir srörre skulle hon bli svensk folkskollärare. M beränade arr de under sin bröllopsresa rill norra Sverige vid en rillfälle åkre buss i närheren av finska gränsen. När passagerarna började övergå rill arr rala finska för arr främlingarna inre skulle försrå vad de sa, övergick M och hans husrru rill arr rala franska. När

98 Axel Magnusson passagerarna märkte det, ändrade de sig och sedan talade alla i bussen åter svenska. Detta skriver Acke Magnusson av M benämnd Blåbär, som uran hans hjälp ej tagit studentexamen.

Åkarp i januari 1996

Axel Magnusson (Blåbär, elev 1030)

99 Anekdot

Svimmade i muntan

Det berättas att en av Mentors elever skulle upp i muntan i latin på Spyken. Han hade blivit vederbörligen preparerad. Då han fick den okända text han skulle översätta och kände igen den från Mentors senaste lektion, blev lyckan så stor att han svimmade och gled ner på golvet under bänken. Han fickbäras till kollegierummet fören stunds vila. När han kom på benen igen återvände han till examina tionslokalen och med en något spelad svårighet översatte han där nöjaktigt texten.

Nemo

100 Stig Nellgård f Nilsson

Sommaren 1936 i Mentors trädgård

Gunnar Holmstedt - Mentor - var en synnerligen trevlig man och tillika en mycket bra lärare. Speciellt kommer jag ihåg då han hjälpte mig med mitt enskilda arbete i latin under sommarlovet. Vi läste Tacitus' verk "Germania". Intressant och spännande. Lektionstiden var mellan 7 och 8 på morgnarna. Vi satt i solen i Mentors trädgård och njöt av sommaren samtidigt som vi "pluggade". Så gick sommaren 1936 ganska snabbt. Sen läste vi under terminerna "vanligt" latin en gång per vecka och då träffade jag många elever , bl. a. från "Spyken", som gick i motsvarande ring som vi på "Katte". Min bäste vän och klasskamrat hette Pettersson och naturligtvis blev jag döpt till "Bendel" (efterden på den tiden välbekanta boken och filmen"P ettersson & Bendel"). Det var en prestation av Mentor att komma ihåg alla specialnamn han döpt sina elever till. Att på ett smidigt sätt lära sig grammatiska regler genom s. k. ramsor var en metod, som oftatil lämpades av Mentor. Vissa sådana ramsor sitter fortfarande kvar i minnet. En annan specialitet förMentor var att gissa uppsatsämnen och förbereda och disponera vissa ämnen inför enskrivning. Själv hade jag turen att skriva en uppsats, som preparerats och disponerats vid lektion hos Mentor. Betyget blev bra på den uppsatsen. Inför språkskrivningarna var vi på lektion hos Mentor och fick regelrepetition och tips inför skrivningen i latin eller franska som

ror Stig Nellgård f Nilsson exempel. Mitt sluromdöme om Mentor blir att man fick lära sig mycket om det aktuella ämnet på ett trevligt sätt. Man gick fa ktiskt och längtade efterden kommande lektionen hos Mentor.

Diö, 1993

Stig Nellgård f Nilsson (Bendel, elev 1034)

102 Gunhild Otterhag f Bjernstad

Mentors mj uka smil

Hos Mentor hade vi ju alla våra speciella namn. Mig kallade Mentor för Monica Mossa. En dag frågadejag honom varför och han svarade: "Mossa för att du är mjuk och grön, och Monica ger en bra melodi åt det hela". Alla de jag kände speciellt, som gick hos Mentor, är faktiskt döda - däribland min man, Lennart (Olsson) Otterhag. Han kallades hos Mentor för Tr uls Bister. Jag gick på Katte och tog studenten där 1940. Jag läste lite franska och latin hos Mentor. Eftersom jag bodde utanför stan (farvar lärare i Östra To rn) bad jag om, och fick, lektioner kl 7 på morgnarna. Just då en rid bodde Ila - Karl-Adolf Hamilton - hos honom eller dem rättare sagt. Ila ryckte väl inte det var så kul att läsa då ett tag, och kl 7 på morgonen skulle Mentor ha liv i Ila och fa honom att ta frukost och komma ner till oss. Mentor städade sitt skrivbord från alla böcker han hade använt dagen innan, han ögnade i ridningen och undervisade mig - allt samtidigt och till full belåtenhet. Hade man lektion efter skolans slut fickman ju alltid hänga med i det ämne, som han höll på med för tillfället. Man fick en bok i sin hand med "följ med här", men det vet ju alla, som gick hos Mentor, att riden var ett vagt begrepp hos honom. Man fick inte alltid lektion i det man själv hade tänkt sig. Hans grammatikregler och utmärkta personliga exempel bara " satt" helt enkelt - men tyvärr inte nu längre. Jag har en del lustiga episoder i minner. Under riden jag gick hos Mentor fick de barn - en pojke. En dag hade Mentor sänt sin ytterst språkgeniala fru tillstan för att hon skulle skaffa något välbehövligt nytt i klädväg till sig. Under riden jag satt där kom hon hem, tro det eller ej, med en sjömanskosrym passande en 2-åring. Hon var så

103 Gunhild Ocrerhag f Bjernstad

överlycklig över den och jag kan ännu se Mentors underbara mj uka smil då. Lennart och jag gifte oss tidigt och bodde i Lund de första åren. En ljus sommarkväll kom vi omslingrade S Esplanaden fram och vi ser Mentor stå och hänga i fönstret - hans sätt att få en nypa frisk luft. Vi stannade så klart och han sa' genast: - Monica Mossa och Truls Bister. Och vi berättade att vi var gifta och redan hade en liten flicka. Jag glömmer aldrig hans älskvärda, underbara, mjuka leende mot oss. - Jaså, det blev ni två!

Ljungskogen i juli 1993

Gunhild Otterhag f Bjernstad (Monica Mossa, elev 105 1) 1940-talet, det var då som...

VÅ .RLDSKRIGET... kastade sin skugga över allt och alla, samhälle, fa milj, skola, universitet och industrier. Många "kallades in under fanorna" till långa beredskapstjänstgöringar. Det rådde mörkläggningspåbud. Mjölk, grädde, bröd, mjöl, socker, te och kaffe, tvättmedel, tobak, snus och åtskilligt annat var ransonerat. Tidvis evakuerades skånska skolbarn till Småland och andra tryggare marker. Det var flyglarm och allierade överflygningar, och så småningom fred i ett söndertrasat Europa, med åtföljandeohyggliga avslöjanden om koncentrationsläger och bestialiska massmord. Överlevande som räddats till Sverige bl. a. med greve Folke Bernadottes "vita bussar", inkvarterades på Parkskolan och Palaestra. Lundaborna trodde inte sina ögon, när de konfronterades med dessa utmärglade människo spillror. Många dog efter ankomsten. De är begravda på Norra kyrkogården. Decenniets slut präglades av den begynnande maktkampen mellan kommunismen i öster och demokratierna i väster. Och den ljusnande framtid var vår ...

LUND ... fick en idrottshall, sambyggd med badhuset i Stadsparken, hemvist förhandbolls lagen LUGI, H 43 och IFK. Den första generalplanen för Lunds stad såg dagens ljus 1942. En vilsekommen engelsk bombflygare fä llde sin last över Blocks handelsträdgård och Norra Kyrkogården en hästkväll den 18 november 1943. Freden firades i

105 1940-talet alla upptänkliga former, när den äntligen kom i maj 1945, bl.a. med ett fackeltåg till Monumentet över slaget vid Lund 1676. Den första dialysbehandlingen med professor Nils Alwalls konstgjorda njure genomfördes 1946. Sydsvenska Socialinstitutet, förstatligat 1963 och omdöpt till Socialhögskolan, började sin verksamhet hösten 1947. En ny kommunallag antogs 1948 och kommunerna fick "rätt att vårda sina angelägenheter". Den sista krearursmarknaden på Clemenstorget hölls 1949. På nyårsafton 1944 hade Lund exakt 29 926 invånare. Antalet inskrivna studenter var 2 664. En vårddag på Lasarettet kostade 10 kronor och 8,67 ören och Lasarettet lämnade ett driftöverskott på 393.398 kronor. Det var då det! Idag kostar enbart sängplatsen på den "billigaste" vårdavdelningen mer än 150 gånger så mycket och överskott har förbytts i eviga underskott. Samma år fick stadens telefonabonnenter fe msiffriga nummer. "Bullis", dåtidens benämning på Klostergatan, var fortfarande ungdomens favoritstråk och Håkansssons Conditori ett av dess favoritfik. Längs domkyrkans södervägg fylkades studenter och skolungdomar, då som nu, när den bleka vårsolen tittade fram. Andra samlades på konditori "Eva" i Karresund, bl.a. Scenia gänget och gymnasistbalsmusikanter som "Musen" Stillefors och Henry Nilsson (Sawring) . Dagtid frekventerade spykisterna "Fördärvet", en av tobaksrök genompyrd kafelokal snett emot skolan, där skolkarna häckade över en kopp surrogatkaffe eller en läsk och dit lärarna inre gärna utsträckte sina inspektionsrundor.

''KATTE"... dittills officielltbenämnt Högre allmänna läroverket i Lund, återfick namnet Katedralskolan i Lund. Detta hände sig 1945. Redan 1942 hade skolan fatt en ny rektor. Malmölektorn Birger Bjerre hade då

106 1940-raler efterträtt den legendariske Josua Mjöberg. 1944 anställdes den första ordinarie skolsköterskan. Kriget kastade sin skugga också över Katte. De manliga gymnasisterna började skolåren 1940-43 höstterminen med "värn tjänst" en vecka före det allmänna uppropet. Gymnastikläraren, brandchefen och reservkaptenen Einar Orerdahl satte upp "Karedral skolans gymnasistkompani". Under köldvintrarna 1940, 1941 och 1942 åtnjöt lärarna "bränslebesparingslov" eller s. k. kokslov. Kokslovet 1940 varade i sexton dagar, men eleverna var alls inre lediga. Realskolans elever och flickorna i gymnasiet tränades i orientering, målspaning, ordonnanstjänst, olycksfallsvård och, flickorna,även i barnavård. De manliga gymnasisterna ägnade sig år vapenövningar av olika slag. Från 1944 byttes värntjänsten mot skördearbete. Entusiasmen för bergallring och andra aktiviteter inom modernäringen, åtminstone bland realskolans elever, kan bäst beskrivas som behärskad. Försvaret höll under krigsåren rekryteringsmöten for attlo cka officersaspiranter. Många kände sig kallade. Obligatoriska civilforsvarsövningar genomfördes med alla elever uppe på brandstationen. Där ingick bl. a. brandsläckning, som inre sällan antog karaktär av vattenlek, samt skilda former av "räddnings övningar". Adjunkten Gustaf-Adolf Albin avled sommaren 1947. Musik direkrören Bengt Franzen lämnade skolan. 1948 gick adjunkten i framförallt ryska, Svante Danielsson, även känd som "Skurken", i pension. Bland decenniers nya lärare fanns lektorn i franska Hans Nilsson-Ehle, adjunkterna i engelska och svenska Astrid Dahl, i engelska och franska Bertil Malmberg, i ryska och svenska Ivar Lj ungerud samt musikdirekrör To rsten Hagnell. Teckning var fortfarande ett obligatoriskt ämne och recknings lärare var Carl We rner. Tidigt kallades denne värmlänning "Kalle Köck" (tuschflaskans kork blev "köck" på värmländska), men senare 1940-raler också "Kalle Målare". Kärt barn har många namn. Bland mycket annat var Carl We rner drivkraften bakom sistaringarnas satiriska tidning, "Skissen", som gavs ut mot läsårets slut (om inre rektors runga hand hade censurerat allt for stora delar av innehållet). Bladet innehöll skisser av och små nidramsor om lärare och elever. Carl Werner gick i pension 1944 och efterträddesav Sven Hemmel som tjänstgjorde fram till 1971. Per Keidser tillträdde som vaktmästare 1949. Samma år började Eric Malmsjö att undervisa i matematik och fysik. Han kom att bli en av skolans mest omtyckta lärare. En remarkabel händelse under detta decennium var teater föreningen "Scenias" födelse. Det hela började vårterminen 194 5 med att litterära föreningen"S vea" under dödsryckningar satte upp "Samum", en enaktare av August Strindberg. Styrelsen for Svea bestod av Alf Matreson, ordförande,och Carl-Håkan Östberg, vice ordförande. Yvonne Lombard var sekreterare och Eric "Kirre" Östberg kassör. Under våren deltog Yvonne Lombard och Carl Adolf (senare "Max") von Sydow i en s.k. talangjakt i Karlskrona och vann första pris for sin tolkning av slutscenen i Rostands "Cyrano d e B ergerac" . "Scenia" bildades mot slutet av vårterminen 1945, som utbrytning ur "Svea", men förstunder höstterminen lät teaterföreningen på allvar börja tala om sig. I dess första styrelse var Eric Östberg ordförande, Carl-Adolf von Sydow sekreterare ("Bleckmask") och Lars-Erik "Lillen" Liedholm kassör ("Guldmask"). Den förstaegna uppsättningen var förstadelen av Pär Lagerkvists "Den svåra stunden". På vintern, närmare bestämt den 21 fe bruari 1946, "firade Scenia en jättetriumf med Hjalmar Bergmans 'Swedenhielms'. Salongen var fullsatt och såväl publik som kritik var överväldigade" (säger årsredogörelsen). Huvudrollen, en pensionerad vetenskapsman, spelades med bravur av den då 17-årige von Sydow. "Intresset forteater bland eleverna har under läsåret stigit märkbart", noterar årsredogörelsen vidare. Året därpå gavs Strindbergs

108 1940-talet

"Karl XII". "Framförandet fick ett varmt mottagande" (ibid) och åter var von Sydow den stora stjärnan.

"SPYKEN"... hade blivit ett begrepp under den skicklige skolmannen Harald Körners ledning. Han efterträddes under tidigt 40-tal av Nils Kjellman, uppsaliensare och äldre bror till Lars , sedermera skoldirektör i Malmö. Rektor Kjellman har signerat följande beskrivning: "En annorlunda skola" Lunds Privata Elementarskola var under hela 40-talet en skola, som i alla avseenden skilde sig från jämförbara statliga och kommunala läroanstalter. Organisation, elevsammansättning, lärarkår, anställnings- och avlöningsförhållanden avvek så starkt från gängse normer, att en nytillträdande lärare först så småningom acklimatis erade sig. Skolan hade vid 40-talets början en liten treårig realskola, motsvarande de stadiga och kommunala skolornas fyraåriga utbildning, avslutad med realexamen, samt ett större treårigt gymnasium, som omfattade hela det fyraåriga gymnnasiets kurser. Härtill kom 1946 ett tvåårigt " gymnasium för studiebegåvade", vilket motsvarade den treåriga stadiga gymnasieutbildningen. Alla studievägar var alltså ett år kortare än de som annars stod till buds. Därmed tillgodosågs det ena av skolans mål: att erbjuda en snabbare väg till examen för flitiga och studiebegåvade elever. Det andra målet - att hjälpa fram elever, som av olika skäl fått problem i det allmänna skolväsendet - understöddes även det till en del av denna organisationsform. En elev, som misslyckats vid något annat fyraårigtgym nasium, kunde exempelvis börja i mellersta ringen i det treåriga gymnasiet och kom då att få repetera en del vad han

109 1940-talet läst. Allt blev lättare. Han eller hon fick en god start och kunde avlägga examen samtidigt med sina tidigare klasskamrater. I sista ringen skedde vid slutet av hästterminen en flyttningefter samma normer som vid slutet av vårterminen. De som av undervisande lärare ansågs vara mogna förexamen på våren, flyttades till dimissionsavdelningarna, kallade "dim". Övriga elever flyttades till treterminersklassen, gemenligenkallad "stuk". De som hamnade där, var inte särskilt lyckligamen hade i alla fall chansen att avlägga studentexamen i december. I klasserna satt bredvid varandra äldre och yngre elever, skåningar, smålänningar, norrlänningar, begåvade och mindre begåvade, utan att detta vållade större problem. Många var inackorderade i Lund och skolan tog sitt ansvar. Man kontrollerade frånvaro. Om sjukanmälan inte gjorts, skickades klassföreståndaren till bostaden, ibland medförande en fe bertermometer. Ordningsreglerna var från modern synpunkt groteska; ingen fick vara ute efter klockan 21, elever kunde alltså inte besöka nioföreställningen på bio. Restaurangbesök var förbjudna utom i målsmans sällskap. Vid promenad fick spatserkäpp inte användas osv. Skolan hade ett helt unikt avlöningssystem, där alla prestationer omräknades till undervisningstimmar. Man fick alltså betalt för skrivvakter, morgonbönsvakter, rättande av skrivningar och laborationsredogörelser, allt efter ett detaljerat omräkningssystem. En lärare som plågades med svenska uppsatser, kunde trösta sig med att räkna skrivböckerna: en krona, två kronor osv. Timpenningen fastställdes vid terminens slut; vad man dessförinnan kvitterat, betraktades som förskottoch avräknades. Hade man varit optimistisk och tagit ut för mycket, fick man förejul eller sommarlovet mindre. Ja, det hände, att en eller annan måste betala tillbaka. Lön under fe rierna fick man inte. Undervisningen var effektiv och helt inriktad på examen. Skrivningarna var flerän vid statliga skolor. De var schemalagda och

110 1940-raler inkräktade inte på undervisningen. Lovdagarna var ytterst få . Friluftsverksamhetför ekom inte. En lärare kunde alltså vid terminens början planera sin undervisning utan att frukta bortfall av timmar. Koncentrationsundervisning var konsekvent genomförd,vilket hade till följd att man under ett läsår hade inte mindre än fyra arbets ordningar. Det enda oförutsedda avbrottet var den traditionella skogsutfärden, en heldag, som började med att hela skolan med standaret i spetsen marscherade genom staden bort till järnvägs stationen, där ett extratåg stod och väntade. Färden gick omväxlande till Bökeberg, Skäralid eller Frostavallen, där lärare och elever hade en härlig fridag utan fastställt program, med skogspromenader och otvungen samvaro, långt borta från det dagliga pluggandet.

I I I Carl Eric Hedar

''alla sp råk, alla stadier"

Ja, käre Mentor! Jag hörde dessvärre nog inte till hans flitigaste elever. Det var när det brann i knutarna som jag sprang dit och fick en duvning i latin eller franska infören föreståendeskrivning. Jag minns väl hans arbetsrum, där han bedrev sin undervisning "alla språk, alla stadier", överfullt av böcker och papper och med eleverna sittande lite varstans runt väggarna eller på golvet. Jag minns också hans "lappar", handskrivna i fleraexemplar med karbonpapper. Oag undrar om skrivmaskin existerade i Mentors värld). De innehöll goda råd inför skrivningar och vad man noga skulle kontrollera före inlämnandet av en skrivning eller rättare vad som skulle kollas i kladden före den obligatoriska inskrivningen med bläck i den blå skrivboken. Jag hade länge kvar dessa lappar i mina latinska och franskagrammatikor . Mycket av hans material använde jag sedan själv vid mångårig privatundervisning i Kristianstad och Ystad under den gamla goda skolans sista år. Tack Mentor för alla dina goda tips! Det kunde hända att lärarna på Katte infören skrivning lämnade vissa förslag till vad man lämpligen skulle läsa på; det kunde vara några grammatikexempel eller något lexikografiskt. (Någon gång sa läraren att han hade sp ecialkomponerat skrivningen just för oss!) Då blev det rusning till Mentor och med ledning av de tips vi få tt bläddrade han fr am den förväntade skrivningen bland sina stilsamlingar. Han hade med hjälp av lämnade tips identifierat vilken skrivning som avsågs, och så preparerade vi den. Dock på sådant sätt att rättande lärare inte skulle misstänka något. Eller gj orde han det? Som många av hans elever kanske inte riktigt förstod var Mentor

II2 Carl Eric Hedar otroligt beläst, ja lärd, och han delade frikostigt med sig av sina kunskaper och sin pedagogiska skicklighet. Hans hustru bedrev också undervisning i ett rum bredvid. Ibland när man kom dirrusande efter skolans slut några stycken, kunde Mentor utropa: - Jamen du ser hungrig ur, du måste äta något. Och in kom hans fru efter en stund med marmeladsmörgåsar och te, vilket förtärdes under plugg med latin och franska, ofta lire om vartannat. Jag minns inre mycket av vad man betalade förundervisningen, men då och då fickman visst en liten lapp med en modest summa, som vid tillfälle borde betalas. Jag tror han var oerhört generös. En liren kuriositet till sist. När jag (vr 1957) gick provår på Katte, fick jag en rid vikariera för Hans Nilsson-Ehle och vikariatet kom att utsträckas över studentexamen. I en av grupperna hade jag nöjer (med Carl Schalen som censor) examinera Gunnar Holmsredrs son Sverker, som gick ur som A-studenr. I varje fall fick han uran tvekan A i franska.Jag visste inre då, att det var Mentors pojke. Det upptäckte jag först vid "utsläppet", då jag fick veta det av Edvin Brugge (då lektor vid larinskolan i Malmö), som var där för attgratulera pojken Holmstedr och som då sammanförde mig med Mentor. Det var sista gången jag träffade honom.

Olseröd i juli 1993

Carl Eric Hedar (elev 1141)

113 Gunvor Wegnelius fTollhagen

En alldeles särskild känsla forun gdomar

Hösten 1940 - några år efter min studentexamen - beslöt jag mig av en speciell orsak for att läsa juridik. På den tiden var latin obligatoriskt foratt få läsa detta och jag var "realare". En bekant till mig, Gösta Olsson, som då var inkallad vid Kungl. Kustartilleriet i min hemstad Karlskrona och som tagit studenten på Spyken i Lund och studerat juridik någon termin, introducerade mig hos Mentor. Det gällde formig att under januari månad läsa in den kurs, som juridikstudenterna läst under hösten for att kunna hoppa in i latinkursen for jurister, som hölls av professor Löfstedt, professor i "romersk vältalighet och poesi", som det hette på den tiden. Det var ganska tufftatt på några veckor läsa in det som kamraterna hållit på med en termin, men det gick tack vare Mentor. Och det gick bra, forjag fick faktiskt överbetyg vid terminens slut. Jag minns Mentor som en underbart snäll och förstående person, som hade en alldeles särskild känsla forungdomar . Och han hade en mycket speciell och vänlig humor. Den månad jag gick där nästan varje dag, fanns en liten ettårig son, som ofta sattpå sin fars arm och just hade lärt sig att säga " mock", då lampan släcktes. Atmosfären i hemmet verkade på något sätt bohemisk och lättsam och där var alltid fulltav ungdomar från Spyken och universitetet. Det verkade som om Mentor undervisade i praktiskt taget alla ämnen och på alla nivåer. Han var en gudabenådad pedagog enligt vad jag kan förstå och en underbar människa med ett alldeles särskilt intresse forvarj e elev. Trots att jag bara gick for Menror någraveckor

I 14 Gunvor Wegnelius fTollhagen har jag ett mycket levande minne av honom. Jag tror Mentor i hög grad bidrog till mitt studieintresse; han inspirerade verkligen sina elever.

Nacka i juli 1995

Gunvor We gnelius fTollhagen (elev 1161) Ulla Land vik f Lindelöf

Mentor hade ett ''sjättesi nne"

Jag läste hos Mentor i tre terminer från vårterminen 1941 till maj 1942, då jag tog studenten. Ämne: latin. Första gången jag kom till S Esplanaden fick jag, som jag tror alla elever, ett nytt namn. Det blev efteren del småprat "Emma Rabbe", varför vet jag ej. Sedan började latinlekåonen ållsammansmed fe m eller sex andra ungdomar från Spyken och eventuellt också Katedralskolan. Mentor hade ett "sjätte sinne" och inte bara en gång skrev vi samma skrivning i skolan, som vi arbetat oss igenom kvällen förehos Mentor. Jag fann häromdagen bland mina böcker "Den unga lyriken", en antologi utgiven av Sten Selander. I boken låg ett vänligt brev från Mentor (se nedan). Mentor var inte bara en bra och humoristisk lärare, han var också omtänksam och tillgiven.

Stockholm i mars 1996

Ulla Landvik f Lindelöf (Emma Rabbe, elev 1171)

Lund 3 juni 1942 Domina Reverendissima! På grekiska betyder "a ntologi " blomsterbukett. Med dy lika brukar man gratulera unga lärde, som absolverat mogenhetsexamen ochfttt anlä gga den vita skärmmössan. Sent men hj ärtligt ber jag attft överräcka "meine Blumenlese': jag hoppas, att den är plockad av så fina blomster, att den sent vissnar.

Ullas tillgivne Mentor

II6 Ingvar Holm

Vägvisare i upp rorens år

En dag visade Arne Cederquist fe m blåa svullna rapp av en rotting på låren och baken. Det var i omklädningsrummet utanför gymnastiksalen. Rektorn vid Karlshamns realskola hade slagit märkena. Rektorn, mycket barsk, mycket skallig och teol kand, var en "hedersman", berättade långt senare någon som kände honom eller inte. Rektorn satt i stadsfullmäktige för högern under partiets dunkelblåa dagar. Han hade genom rektorsexpeditionens fönster sett hur Arne - han var 11 år den gången och min vän - inte genast avbrutit leken, när klockan ringde efter rast. Han hade fortsatt några steg, några skratt, några skutt, innan han sprang in. Han var full av livslust och begåvad för glädje under rasten. Och rektor vid Högre allmänna läroverket hade observerat honom. "Vid upprepade tillfällen" hade han sagt och lagt honom över en stol. Rektorn hade utmätt straffet, exekverat domen och räknat rappen. Det var året 1934, när så mycket hände. Skolan var inte min livsform. Jag avskydde den oftast. Hade visserligen en nödtorftig tröst i skolämnena, biblioteket, läxorna, kamratskapet, men nästan allt annat innanför murarna var avskyvärt. Så var det i pubertetens och upprorens år. Jag skrev två versioner av skoluppsatser, en leende, öppen, fylldav språklig fantasioch en annan torftig, som var den officiella. Båda versionerna finns bevarade ännu i denna dag. Jag levde en fiktionsvärld på skoj och vägrade att svara läxförhörsledaren på trots. Jag hatade det fyrkantiga timschemat med klockslag och udda minuter i spalt till vänster. Stå upp, Ingvar, när fröken kommer in! Minns fortfarande översitteri och älskvärd nedlåtenhet. Kväljande var deras mani att rutinmässigt hacka sönder

117 Ingvar Holm våra dagar och stunder i dessa fyrkantiga45 minuters pass (ett obehag som hängde med frånsmåskolan till studentexamen!) Att stå som en narr och sjunga skalor just den stund när man ville teckna, att precis när en problemlösning under matematiktimmen hade blivit lustfylld tvingas bort av klockan som ringer slut och ut. Att inte ta fortsätta med sin knepiga Liviustext efter rast utan skynda till den odrägligt omständlige biologilektorn högst upp i laboratoriet. Nej skolan var inte min. Gymnasiet var inte mitt. Min farhade börjat studera sent, hans yrkeskarriär var snabb och framgångsrik men låg fe l i tiden. För den sena startens skull levde familjen många år zigenarliv i Lunds stift. Jag besökte fe m skolor och högre allmänna läroverk mellan min levnads sjätte och artonde år. Varje gång skolans fotbollslag hade börjat klättra uppåt i serien eller jag själv erövrat en plats som centerhalv var det tid att flytta. Allt detta är viktigt att säga. Det är det ramverk som förklarar vad som skulle följa, den nya glädjen som låg på lut. Även skall sägas att al la studieanstalter inte var lika omöjliga (någon minns jag till och med med tacksamhet). Och bland lärarna fanns det en och annan udda buse som blev min vän. Skolan störde mig men upplevdes egentligen aldrig som nederlagets scen. Jag var antingen bäst i min klass eller sämst. Efter vad jag minns fanns aldrig något däremellan. Det kunde växla från skola till skola och var delvis en fråga om humör. Ibland fanns bisarra hopblandningar. Ett av mina år på Katedralskolan i Lund var jag redaktör för skoltidningen Kattebladet. Jag skrev det året tidningen själv frånbörjan till slut. Te xterna gycklade med skolan, vände upp och ner på lärare, vände upp och ner på informationerfrån Tys kland, vände upp och ner på flickor. Och så. Det som förenade alla kåserier, lekar och paradoxer var att varenda rad blev censurerad och bardyft av skolans rektor Josua Mjöberg. Strax efter blev jag kallad upp till rektorsexpeditionen. Josua låste dörrarna, både den yttre och den inre, och plockade fram mitt manuskript. Sedan läste han högt,

II8 Ingvar Holm skrattade ett roligt kraxande skratt, läste igen, berömde, såg på mig med muntra, snälla ögon och frågade, vad jag trodde att dessa tecken skulle ra för effekt, om de kommit i tryck. Han mindes något som stod på annan plats i manuskriptet, bläddrade, skrattade stort, slog på bladen med baksidan av sin hand: - Så här skall du skriva, när du blir färdig. Bara inte på min skola! Jo, visst fanns det dagar som gick an. Det var systemet som var trångt, trist, fjärran från äventyret, ömheten, fantasin. Inget tempel fanns och ingen spelhåla. Jag hade målat mig genom två tidiga gymnasieringar på Katedralskolan. Bildtillverkningen gj orde vardagen dräglig. Därefter slutade jag gymnasiet. Nu för tiden kallar man det att ta sabbatsår. Den gången användes förmodligen ett fulare ord. Jag trodde mig minnas att även mina nära konstvänner Pontus Hulten och Sven Gunnar Bråhammar gj orde ett avbrott i sitt gymnasieliv för att ra bättre tid för måleriet - tyckte att de alltid fanns till hands! Men nyligen har de berättat att de då och då tassade till skolan även under det året. Så inte jag. I varje fall var det under min fria tid, hösten 1941 och våren 1942, krigets svartaste månader, som jag lärde känna Gunnar (jag sade aldrig Mentor - inte till och inte om honom). Första stegen till Södra Esplanaden 24 tog jag för att lugna oroliga föräldrar. Gunnar hakade på och rekommenderade student skrivningar redan ett par månader efter vårt första möte. På det sättet skulle jag ta examen ett och ett halvt år före mina dittillsvarande skolkamrater. Jag gj orde som Gunnar ville och skrev skrivningarna med gott resultat. En incident, som egentligen inte hör hit, inträffade dagen för uppsatsförfattandet. Jag hade av någon myndighet blivit hänvisad att avlägga studentproven som privatist i Eslöv, men råkade ut för snöstorm som stoppade tåget mellan Lund och sagda Eslöv just dagen för studentuppsatsen. Tre timmar för sent kom jag till

II9 IngvarHolm skrivningssalen i Eslövs läroverk. Advokat Hans lngemanson hade råkar sitta i samma kupe som jag i det insnöade tåget. Jag visste ju något om rigida ordningar i tidens skolor och bad honom skriva ett intyg att jag inre under väntan på spåret hade mottagit ett ilbud till häst över snövidderna med de efter skrivningsstarten offentliggjorda uppsatsämnena. Jag skulle ju då ha kunnat slå upp faktainformationer i någon tillgänglig encyklopedi! Hans lngemanson ryckte om min ranke och skrev intyget. Kanske detta bidrog till att jag fickpr oducera min uppsats med de tre timmarnas överdrag. När det sedan blev rid for prover i latin var åter en snöstorm på gång. För att inre nya fataliteter skulle tillstöta planerade Gunnar att jag skulle resa till Eslöv redan kvällen före skrivningen. I Eslöv skulle jag övernatta. Men tåget lämnade inre Lunds station. En snödriva vid Gårdsrånga, hög som ett hus, låg i vägen. Va rje jämn timme ringde jag den natten från järnvägsstationen och berättade om snöröjarnas arbete och vindens attack. På morgonen stod tåget fortfarande i Lund. Men den trofaste Gunnar ringde på strategiskt valda klockslag, först till rektor Parck i Eslöv och sedan till rektor Mjöberg i Lund, och såg till att jag fick sätta mig till larinprov på Karedralskolan i Lund. Där fanns jag alltså i den ensliga aulan klockan åtta på rätt dag men i en oväntad stad och med en nymorgnad krisrendomslektor som vakt. Och Ciceros hetsande tal mor Carilina, som var årets prov, tog form. Jag har till denna stund haft den där vinterns snöhändelser undanstoppade i en sällan visad vrå i minnesskafferier. Erinringarna har friskats upp först inför de anteckningar, som nu skrivs ned - blott i den minnesgoda familjen på Södra Esplanaden 24 har händelserna levat i muntlig tradition. Medlemmar i familjen har i dag förtydligat min bild. Själv återvänder jag till den med glädje. Tillsamman med så många minnen av Gunnar är händelserna av betydelse. Hans omsorg var total. Efter den i sak lyckade starten med skrivningarna ville Gunnar att

120 IngvarHolm jag snabbe skulle fullfölja studencexamen genom an också gå upp i muncliga prov. Men scrax efter resorna cill Eslöv hade jag inbjudics an delcaga i en konstucscällning på Tu na slon, den prakcfulla byggnad som föruc låg min i Tu naparken i Lund, nu är dec river. Dec hade cillfälligc ockuperacs av en grupp konscencusiascer. Två väggar skulle jag ra disponera. Dena becydde arbece med pensel och palen i scällec för dagar och näner med Conces choisis, To m Molls fysikoch C

121 IngvarHolm grekens mask. Jag citerar hela texten. Rubriken för avsnittet är Grekisk ouvertyr: "Om inte Aristoteles som den äldste få tt inledningsplatsen hade det varit skäl att hitta på ett nytt system som givit honom första plats ändå. Aristoteles är den som har talat om dramats konst kortare och med rakare väg till grundfrågorna än någon annan. Hans träffbild i fråga om fruktbara uppslag är unik. De flesta ämnen som ventilerats i dramaturgiernas historia har introducerats av honom. Aristoteles poetik är snabb, genial och osystematisk. När det ibland har förmodats att de tre egenskaperna hänger ihop är orsaken visserligen inte Aristoteles utan betydligt yngre tänkare, men säkert är att den teoretiska systematikens faderanvände andra strategier än den logiska kategoriläran när han skapade sitt verk. Historiker har framkallat bilden av mannen i Lykaions marmor gångar, ivrigt talande, gestikulerande med pergamentrullen. Han stannar, vädjar, slår fast, ger stöd förminnet: fördet första, för det andra, för det tredje. Han fortsätter med exempel, konkretiserar, uttalar en elakhet om pjäsproducenten Agathon, skratt frånauditoriet och så fortsattvandring genom marmorpromenaden. Det hastigt nedkastade manuskriptet med förkortningar, stolpar och notater togs tillvara. Det blev poetiken. Aristoteles "Om diktkonsten" är ingen korrekt uppställd, avputsad produkt, färdig för utgivning. Bilden av en ung akademisk lärare, med otåligt föredrag, kast i tankegången och behov av att nå fram till en ungdomlig krets, ingår i Aristoteles snabba friluftsestetik. Därefter kommer ett citat från T. S. Eliot om "denna korta och ojämna traktat som för alla tider har visat att för en kritiker existerar inte några regler förutom en enda, den att vara mycket intelligent." Denna beskrivning handlar om Gunnar Holmstedt. Hans undervisning innehöll - till skillnad från vad jag sagt om Aristoteles

122 IngvarHolm

- inte bara vetande om poetik utan om historia, latinska texter, filosofi, moderna språk och annat, men medan det porträtt som jag tecknat av antikens mästare byggde på gissningar och inlevelse, så är beskrivningen av Gunnar observerad och exakt. Hos honom fanns otåligheten, de rappa karakteristikerna, blicken for historiska analogier, en elakhet i förbifartenoch en muntlig framställning som var kvick, kanske osystematisk men betvingande. Jag satt ofta kvar från lektion till lektion, följde strömmen av nya elever och nya ämnen. Ibland fanns jag där hela dagar, fängslad av hans sätt att skapa en lektion som ett konstverk. Strukturerat vetande i ställer for minneskunskap var en av nycklarna. Att lära franska med latinet i bakhuvudet ingick i spelet. När latinet var ett älskat ämne kom den franska dialekten oanmäld. Att minnas vilket år Görtz började fabricera nödmynt kan vara svårt, men i pedagogiken vid Södra Esplanaden blev allt osökt: Tänk på vad det fä lttåget kostade och vad det kostar att sedan värva nya trupper, övervintra, köpa kanoner. Och så missväxt hemma. Plötsligt fannsbara ett år att välja. Att bruka sitt sunda förnuftvar en annan hemlighet (iblandöverlämnad nästan som en rrollformel). Det kunde gällavad som helst. Till exempel att sändebuden från den besegrade Hannibal inte kom föratt erbjuda fred uran för att be om fred - så är ju villkoren, när en besegrad fiende låter höra av sig! Att i detta fall inte bara översätta en latinsk text efter formlära och syntax uran gå in i och tänka igenom ett förlopp; ur detta framgick sanningen, även om Cavallins lexikon meddelat att den latinska glosan råkar ha två möjliga betydelser! Det var enkla grundregler som låg i botten av hans pedagogik, men allt blev lustfylltnär bitarna föll på plats. Och så handlade hela hans undervisning om i dag. Det fannsinte en enda skurk i den romerska historien, som inte hade drag identiska med Hitler, Mussolini eller Stalin, eller som inte i enskilda konkret refererade förbrytelser eller nedrigheter liknade dem. Ur ett ofantligt, välmöblerat vetande och en skapande fantasi fick dåtiden rött blod

123 Ingvar Holm och djävulskap. Men ännu viktigare: Nuridshisrorien fickty dlighet genom det latinska avståndet. De gossar och flickor, som i hundratal vandrade genom det stora hörnrummer med de många böckerna, kom mestadels från medelklass- och överklasshem, vilket inre innebar att de nödvändigt kom från nazistiska miljöer. Otydligheten i sympati och antipati var nog snarare styrd av att föräldragenerationen och dess telningar gärna höll dörren öppen mor vinnande lag. Och som vinnare framstod Hirler under den vintern. Pearl Harbor kom visserligen redan i december, och därmed var USA en faktor på skådeplatsen, men konsekvenserna lär vänta på sig. Och El Alamein inträffade först sent på hösten 1942 och därefter Sralingrad. Det var i motvind Gunnar talade sina hetsande, befriandeor d om läger i världen. De svårast störda bland föräldrarnagrälade och kallade honom kommunist. Man hörde deras skrik ur telefonluren ända ur i studiekammaren. De mer dämpade bad honom hålla sig till ämnet. Jag formin del kom från annat håll, hade läst Marx' småskrifter och Lenins tal, mindes revolutionärernas tal om skor och elektricitet år den ryske bonden och visste från Gorkij något om piskade jordbruksarberare och livet i saltgruvorna. Sovjet hade rappat sin trovärdighet redan 1939, men kommunismen fanns kvar. Min entusiasm dämpade Gunnar genom att lämna över Herbert Tingsrens böcker om demokratin och Gunnar Aspelins om Marx. Men mest lärde man genom att pröva sina egna argument på läraren själv och lyssna på hans svar under nätternas ändlösa samtal. Gunnar Holmsredr var en folkfostrare. Med ranke på hans flera rusen elever under åren, lärjungar av vilka många sedan fick egna elever, är ordet inte orimligt. Bara ett år var jag ständig gäst i Gunnars och lnga-Karis hem, men i dag känns det som om denna rid omfattat den större delen av min ungdom. En annan historisk paradox framträder just nu. De lustfyllda timmarna hos Mentor, nu säger jag order forden klassiska allusionens

124 IngvarHolm skull - mitt förstamöte med en av de stora lärarna - låg bara sju år efter mötet med rektorn i Karlshamns läroverk, mannen med den kallblå blicken, den blå moralen och de blå rappen på Arne Cederquists tunna kropp. Tiden hade ett innehåll med accenter. Chockerande tydliga var gränserna. I detta fall gick den mellan humanistens långa argumentrika samtal, hans bevekande men aldrig harmlösa ord, och maktmänniskans tvärsäkra pedanteri och despotism. Den tryckkänslige lade märke till var gränslinjen gick och tog lärdom förlivet.

Vik, pingsten 1994

Ingvar Holm (elev 1194)

125 Gretha Nilsson

Till minnet av Gunnar Ho lmstedt

Han hör till de människor, som jag minns med glädje. Under studietiden vid Lunds Privata blev Gunnar Holmstedt formånga av oss något av en vishetslärare, mest känd under beteckningen "Menror". Hans begåvning, mångsidighet och varma personlighet var en stor tillgång foross. Vi hade kommit till lärdomsstaden Lund frånskilda delar av vårr land. Några av oss var privatister och till den kategorien hörde underrecknad. I en srudenrexamen som privatist fickman undergå prov i samrliga ämnen. Det var därför berydligt enklare arr avlägga en srudenrexamen som elev vid en läroanstalr. Gunnar Holmstedt var en skicklig ciceron i latinets labyrinter. Särskilt minns jag hans udäggningar kring grammatiska finesser som gerundium och gerundivum, exemplifieradei umyck som Ars amandi och egennamnet Amanda (hon som bör älskas). Latinkunskaperna ökade förståelsen av Amanda-dikten, skriven av vår svenske skald Erik Johan Stagnelius:

"I blomman, i solen Amanda jag ser. Kring jorden, kring polen hon srrålar, hon ler. I rosornas anda, i vårvindens pust, i druvornas must jag känner Amanda."

126 Grerha Nilsson

Att behärska de latinska versmåtten var viktigt inför student examen. Gunnar Holmstedt sammanflätade latinsk kärlekslyrik med versmåttens rytmik till en förtrollande melodi. Än i dag ringer de första raderna ur Py ramus och Th isbe i mina öron:

"Pyramus er Thisbe, iuvenum pulcherrimus alter, altera quas Oriens habuf t, pr

Ett oförglömligt minne är vår träffmed Gunnar Holmstedt inför studentskrivningen i svenska. Nerverna var på helspänn. Svenskämnet var viktigt. Vår Mentor blev det orakel, som vi förlitade oss på. Att tippa ämnen är svårt, hart när omöjligt. Gunnar Holmstedt betonade vikten av en noggrann ämnesanalys. Det gällde att undvika missförstånd. Hur blev det då? Jo, jag minns, att Skolöverstyrelsen hade en diffus formulering av litteraturämnet: Svensk roman under 1900-talet. Någon abiturient valde att skriva om Körkarlen, roman av Selma Lagerlöf, i stället för att göra en sammanfattande analys av 1900- talsromanerna. En vakthavande lärare, som kikat på de ambitiösa abiturienternas opus yttrade efteråt: "Kanhända vi far se en och annan 'körkarl' i den här svenskskrivningen." Men bedömningen blev liberal, eftersom litteraturämnet var oklart formulerat. Själv valde jag denna gång historieämnet, även om litteraturhistoria brukade locka mest. En liten episod erinrar jag mig just nu. Vid ett besök hos vår Mentor i hans bibliotek visade han oss en gång den latinska inskriptionen i sin vigselring: "Nemo nisi mors." (Ingen utom döden) Efter studentexamen, universitetsstudier och yrkesutbildning återsåg jag vår Mentor vid något tillfälle under min bibliotekarietid. Jag kommer alltid att med stor tacksamhet minnas den

127 Grerha Nilsson uppmuntran och de rika kunskaper, som Gunnar Holmstedt förmedlade till oss unga människor under gymnasieåren. En symbolisk, aldrig vissnande lagerkrans vill jag tillägna hans ljusa mmne.

Oppmanna i fe bruari 1996

Gretha Nilsson (elev 1203)

128 Arne Eneroth

Undervisning i uniform

Den som en gång mött Gunnar Holmstedt, som vi ungdomar kallade Mentor, glömmer honom aldrig. Han var helt enkelt en sådan människa som man aldrig kan glömma. Stark personlighet, en egendomlig utstrålning och en stark originalitet. Hans liv var böckernas värld och man trodde nästan på allvar att han aldrig lämnade sitt bibliotek, där han höll sina dagliga lektioner med oss. Jag gick med en grupp andra elever från "Spyken". Det var under kriget och en dag hade Lund blivit bombat av misstag av ett brittiskt plan och hela Klostergatan (?) låg vit av glassplitter. När vi kom till Mentor fann vi honom iklädd sin grå uniform; han var värnpliktig fänrik. Han var orakad och hade inte sovit på hela natten. Det syntes att han måste göra en kraftansträngning för att kunna hålla lektion med oss. Mentor brukade i regel vandra runt i rummet med en uppslagen latin bok i handen, i vilken han dock aldrig tittade. Han läste utantill den text vi skulle lära oss. Denna kväll hade han emellertid lagt undan latinboken och tog i stället fram några latinska studentstilar från 1909. - De här hade ni aldrig klarat, så okunniga som ni är, skrattade han. Så blev han plötsligt allvarlig, gick fram till bokhyllan (där fanns fleratusen böcker) och tog ut en liten tunn bok och började att läsa högt för oss. Det var Gabriel Jönssons dikter. Mentors ögon lyste. Han var som förvandlad. All trötthet efter

129 Arne Eneroth den sömnlösa natten rycktes försvunnenoch han utstrålade en stark andlig kraft, som var nästan fysiskenä rvarande i rummet. Vi kände den påtagligt och man greps av en egendomlig harmoni, som koncrascerade starke mot den dystra och hotfulla dagen under ett av krigsåren ...

Stockholm i fe bruari 1996

Arne Eneroch (Enebär, elev 1222)

1 30 Lars Ekström

Fo rtsatt samtal eft er 20 år

Allaelever hos Mentor fickett namn. Mitt hämtade han från Vilhelm Moberg som just utkommit med sin bok "Rid i natt". Jag fickheta Ygge med tillnamnet "Bläsmåla tjuv". Hos Mentor var det endast egenhändigt konstruerade namn som gällde och han höll alla dessa hundratals namn i gott minne. Minnesgodhet var ju en utmärkande egenskap för Mentor. Latin var det ämne jag stödläste hos Mentor och än i dag minns jag hans fantastiska formuleringar för att förklara olika latinska satsbildni ngar, t. ex. "Byxis nedknäpptis agade fadern gossen med ett nyss avslaget stolsben". Efter varje latinskrivning gick jag fortast möjligt till Mentor som brukade fråga: '.'Hurbörjade den?" Man memorerade då inledningen, t. ex. Hannibal in ltaliam pervenit osv, varpå Mentor gick fram till sin bokhylla, förklarade att detta står hos Titus Livius i den och den boken, sidan si och så, varpå följde en genomgång av stycket. Den latinska poesin intresserade mig mycket och jag gjorde flera översättningar till svensk, rimmad poesi, vilket Mentor uppskattade. Författaren Nils Ferlin gjorde sitt genombrott vid denna tid och jag fascinerades av hans diktning. Mentor hade avvikande mening och trodde att Ferlin var en parentes, som snart skulle vara glömd. Sena kvällar hade vi oändliga diskussioner om detta. Efter firandet av ett 20-årigt studentjubileum vandrade jag på småtimmarna omkring i Lund och hamnade så småningom på Södra Esplanaden. Kvällen var vårlikt ljum och skön och jag upptäckte Mentor, som stod i sitt öppna fönster med ryggen vänd mot gatan. Jag ropade: "Hej, Mentor, känner du igen mig?" Utan att vända sig

131 Lars Ekström om svarade han då omedelbart: "Javisst, det är Ygge, Bläsmåla tjuv. Kom in!" Då hade vi inte setts på 20 år men det samtal han tog upp var en direkt fortsättning på de vi tidigare hade haft. "Du fickrätt, Y gge, beträffande Ferlin", började han och sedan handlade samtalet om både svensk och latinsk poesi. Efter ett par timmar sade Mentor: "Nu, Ygge, ska jag visa dig en bok i min bokhylla som du aldrig sett tidigare". Varpå han tog fram en tjock, i skinn inbunden bok. Han lade den framföross och öppnade den, varvid den visade sig innehålla en flaska whiskyoch två glas. Det blev en finavsl utning på vårt sista sammanträffande.

Vidablick, Jönköping i januari 1996

Lars Ekström (Ygge, Bläsmåla tjuv, elev 1230)

132 Nils Sahlgren

Så fick Ingela sittnamn

Jag minns att Mentor var en mycket sympatisk och glad person, och att vi hade många skratt tillsammans. En gång - kanske var det den första- så kom han och presenterade sin lilla dotter förmig. Följande replikskifteutspann sig: - Vad heter det vackra barnet? -INGELA. - INGELA, vilket underbart namn! Bara en gång tidigare har jag stött samman med det. Lasse i Gatan hade en käresta, sedermera hustru, som hette Ingela. · - Det är från henne den här stumpan har ffitt sitt namn! Vilket sammanträffande! Jag hade - under pojkåren - läst en roman om "Lasse i Gatan" - pirat, sjöhjälte, adlad av Karl XII till Gathenhielm. Hur Mentor kände till Lasse i Gatan och hans Ingela, det minns jag inte. Kanske var han bohuslänning. Kanske var han rent av släkt med den berömde sjörövaren! Vad jag minns är att vi - förhoppningsvis tillsammans med "den andra Ingela" - fick oss ett gott skratt. Jag hoppas att Ingela "Mentor" fortfarandefinns och har hälsan. Kanske vet hon inte om ursprunget till sitt vackra namn. Hennes namne vilar ju pampigt tillsammans med maken Lars i ett sarkofagpar i Onsala kyrka. De präktiga stenkistorna bär danske kungens namnchiffer. De togs en gång som "god pris" av den store piraten Lasse. Helt ogenerat bestämde han dem också som sista vilorum försig och sin INGELA.

Djursholm i juli 1995

Nils Sahlgren (elev 123 7)

133 Stig Dovmark

- Gå tillMe ntor, sa någon och det gjorde jag

När jag på våren 1942 fickveta, att jag i muntan skulle upp i filosofi, blev jag något förfärad, då jag visste, att jag hade försummat detta ämne. Vad göra? - Gå till Mentor, sa någon och det gjorde jag. Det blev räddningen for mig. Sällan har jag träffat på en sådan utmärkt lärare! Va d Martin Lindström (tidigare präst och rektor på Lundsberg och sedermera biskop) inte hade förmått inpränta klarade Mentor på ett tiotal privatlektioner. Han var fantastisk och visste exakt hur han skulle lägga upp förberedelsernaoch även invecklade filosofiskateser förklarade han på ett mycket förståeligt sätt. Som ett resultat av Mentors mödor gick förhöret på studentdagen strålande. Jag kan inte komma ihåg, vilken filosofja g kom upp på, men allt gick som en dans, och censorn, domprosten Newman, sa att han sällan hade varit med om en examinand, som visste så mycket. Tack, Mentor. En episod kommer jag ihåg. Det var en tidig söndagsmorgon. Både Mentor och jag tyckte, att det luktade illa i rummet och förklaringen fickvi. I ena hörnet låg där en varm, rykande "korv", som ett av barnen tydligen hade producerat just innan jag kom. Det klarade Mentor med en klackspark och ett stort leende, och efter en välbehövlig vädring kunde vi gå igång med våra filosofer. Mentors lov kan inte prisas högt nog!

Gentofte, Danmark, Idus Marti;e 1996

Stig Dovmark (elev 1273)

134 Kaisie Nord-Petersson

Minnen av Mentor och hans famiij

1943-44 hyrde jag en lya på tredje våningen hos familjen Holmstedt. I väntan på att den skulle bli ledig fickja g bo i ett rum på första våningen i familjens lägenhet. Jag kom snart att känna mig som familjemedlem. Mina minnen av Mentor är därför starkt förknippade med lnga Kari och barnen. Mentor var då inkallad till beredskapstjänst i Malmö. Mestadels arbetade han dagtid. Fritiden skulle han sedan dela mellan familjen och eleverna. Det var jobbigt för alla i familjen. Eleverna undervisades i grupp eller enskilt, och jag fickockså vara med när det var engelska på lämplig nivå. Eleverna var inte bara kunskapstörstande utan hade också behov av lekamlig spis. Undrar hur många smörgåsbrickor lnga-Kari burit in och hur mycket te, kaffe eller mjölkchoklad hon serverat. Hur räckte kupongerna? Allt var JU ransonerat. lnga-Kari brukade också undervisa. Jag kan se henne med ett sovande barn i famnen samtidigt som hon förklarade franska språkets mysterier för någon elev. Efter 50 år har man glömt mycket men en dag minns jag väl. lnga-Kari kom upp till mig med Va ldemar på armen. Hon förklarade att hon måste åka till BB och det lät lika naturligt som om hon skulle gå till affären och handla. Frågan var om jag kunde ta hand om Ingela och Va ldemar. Sverker var hos farmor. Mentor hade elever och fickint e störas. Vi kom fort ner på första våningen. Mentor kom ut ur sitt rum och verkade skärrad, när han förstod situationen. Eleverna avtågade. Taxi beställdes. Nu var det

1 35 Kaisie Nord-Perersson bråttom. Mentor berättade att förra gången hann Inga-Kari inte upp på förlossningssalen. Efter ett par timmar fick jag gå upp till BB med Inga-Karis toalettsaker och samtidigt se den lilla Margareta. Inga-Kari brukade säga att veckorna på BB var de skönaste och vilsammaste veckor hon kunde tänka sig. Mentor och Inga-Kari var mjuka och vänliga på sitt sätt. Jag minns aldrig att de höjde rösten mot varandra eller mot barnen. De var generösa och gästfria inte bara mot sina vänner uran också mot okända. När det vädjades om rum för flyktingarvar det en naturlig sak att ta emot ett danskt-judiskt par,1 som fick bo i mitt "gamla" rum tills de kunde ordna för sig. Studierna på Spyken var ju ofta kämpiga och mer än en gång funderade jag på att hoppa av. lnga-Kari och Mentor avrådde och försökte på alla sätt stötta och uppmuntra mig. Och så tog man nya tag. Det är med stor tacksamhet jag tänker på gemenskapen med alla i familjen. Det hör till mina ljusaste minnen fråntiden i Lund.

Bor i november 1995

Kaisie Nord-Petersson (elev 1327)

1 Kvinnan var Anne Marie Selinko, författarinnan rill "Desiree".

1 36 Lennart Tullsten f Andersson

Från 40-talet och om lilla "ut"

Det var under åren 1943-1 947 som jag var elev hos Mentor. Jag gick på Katedralskolans latinlinje. Ur elevperspektiv präglades skolan främst av dess lärare. Som latinare har jag pregnanta minnen av språklärarna Nils Dallby, Albert Sjögren, Ivar Lj ungerud och Gunnar Ehlefors. Alla var vid den tiden bemärkta som läroboksförfattareoch författare av språkvetenskapliga debattartiklar i facktidskrifter. Nils Dallbys "Levande latin" - i dag en antikvarisk raritet - har för mig med åren blivit en klenod, som sannerligen inte tillhör dammsamlarna på bokhyllan. Även om temat för denna uppsats är Mentor, kan jag inte underlåta att som bakgrund berätta något om dagliglivet på Katedralskolan på 40-talet.

De förstatre ringarna Undervisningen präglades av stränghet och fast disciplin, på sina håll inte utan inslag av maliciös despotism. Kunskapskraven var höga och oeftergivliga. Provskrivningarna i ryska språket, som redan från första ringen genomfördes utan tillgång till lexikon och grammatik, förelades oss i folioformat, bitvis i så svårtydd stencil och med så täta radavstånd att man nödgades använda linjal för att hålla isär texrraderna. Utrymmet, som skilde godkänt från underkänt, var så snävt att översätmingsfel, som i antal kunde räknas på ena handens fingrar, blev ödesdigra! En annan hågkomst härrör från adjunkten Schoultz - stelopererad i ena knäet "efter en kula i benet under boerkriget" (Pelle Wahlöö). Efter rättningen av en provräkning i första ringen omfattande 21 tal

1 37 Lennart Tu llsren f Andersson och begränsad till 40 minuter, gav han vännen Wahlöö det karga beskedet: - Du har bara 17 rätt; det kan inte bli godkänt. Som vore det i går minns jag också en episod, då vårterminens sista skrivningar i tyska och engelska lämnades tillbaka och slutbetygen skulle sättas, huru en av mina klasskamrater inför hela klassen av adj unkten Danielsson - Skurken kallad - avkrävdes ett omedelbart ställningstagande och svar på frågan: - Du ska ha ett C och ett Be. Vill du ha C:et i ryska eller engelska? Du farvälja själv! Slutligen förtjänar återges vad som utspelade sig under en lektion i franskai andra ringen. Undervisningen bedrevs av en lektor med omvittnat radikala uppfattningar både politiskt och i fråga om omvälvande undervisningsmetoder. De förra manifesterade han genom att som återkommande inslag i demonstrationståget på första maj med blottat huvud och med byxorna upphissade strax ovanför anklarna taktfast och till tonerna av marseljäsen med destination Folkets Park marschera under de röda fanorna. De senare genom att i grunden förkasta vedertagen pedagogisk metodik. Med accentuering av det fulländade uttalet sökte han lära oss franskapå naturlig väg, utan, som han emfatiskthävdade, belastande lärobok i grammatik. Nackdelarna med denna naturmetod uppen barades emellertid brutalt, då vi i avsaknad av tillräckliga kunskaper i språklära omsider ställdes inför uppgiften att till det främmande språket grammatikaliskt rätt översätta förelagd svensk text. Under en lektion hade en grammatikfråga - trots ambitionerna kunde sådana naturligtvis inte uteslutas - fe laktigt besvarats av en av mina klasskamrater. Det oriktiga svaret misshagade så till den grad vår excentriske lärare att följande utspelade sig. Från bakfickan drog han resolut upp den med svarta vaxduks pärmar omslutna klasskalendern, bläddrade fram aktuell sida och rad, där kamratens namn var förtecknat, och - medan klassen höll Lennart Tu llsren f Andersson andan - närmast väste han fram under det att det koleriska temperamentet avspeglade sig i ansiktsfärgen: "Nu präntar jag här" - en blott några få centimeter kort blyertsstump skymtades i hans väldiga näve - "itt lodrätt streck, itt vågrätt streck." Proceduren i ord och handling, upprepades oavbrutet i samma fåror till dess vi befarade att det trubbiga stiftet perforerade papperet. - Ve t du vad korset betyder?! Det betyder: Må han vila i frid! Nu får du inte flerfrågor den här terminen!

Celebert besök hos Mentor Någon tid senare intog nämnde lektor överraskande och utan föregående personlig bekantskap scenen hos Mentor. Hans förhoppningsfulle son hade som abiturient och under omständig heter, som väckte uppseende, underkänts vid de muntliga examensförhören. Den famösa händelsen innebar självfallet en missräkning, men också, emedan den inträffade på "den egna" skolan, ett bedövande prestigemässigt slag för fadern. På seneftermiddagen den olycksaliga dagen uppsökte vår lektor - uppriven och översiggiven - den som extralärare välrenommerade Mentor för att söka förtröstan men framför allt goda råd i den nesliga belägenheten. I all hast tvingades Mentor avbryta och ajournera den pågående lektionen, där jag själv deltog. Under diskretion och utan att beblandas med oss elever fördes den förödmjukade gästen till ett avskilt rum i lägenheten. Under avsevärd tid pågick rådslaget, som resulterade i en överenskommelse, att på Mentor överläts ansvaret för sonens fortsatta studier vid Katedralskolan. Som brukligt var undantogs inga ämnen ingående i latingymnasiets undervisningsplan. Undervisningen hos Mentor gav god frukt, och vid juletid vart lektorssonen student med goda betyg. Misslyckandet i studentexamen lär ytterst ha haftsin grund i sonens så hängivna och allt uppslukande intresse förentomologi och därav

1 39 Lennart Tu llscen f Andersson föranledda exkursioner, att koncentrationen och rntresset för skolämnena i motsvarande grad blev lidande.

Samma tid - hos Mentor Det var mot denna bakgrund, och med fritidsintressena till stor del inriktade på framgångsrikt friidrottande i IFK Lund och omfattande begivenheter av lättsamt slag utanför skolans hank och stör, som behovet av extralektioner i skolämnena aktualiserades. Under större delen av gymnasieåren kom jag att bli en av Mentors många och kanske mest hängivna och trofastaelever . Första gången jag tog plats på de tagelstoppade bänkarna längs de över bristnings gränsen fyllda bokhyllorna, som från golv till tak omslöt rummet, bedrevs undervisningen i det södra rummet, beläget rakt framfrån den av praktiska skäl alltid oreglade ytterdörren. Vid den tiden - med andra världskriget inpå knutarna - tjänst gjorde Mentor som värnpliktig officer vid Skånska luftvärnskåren i Malmö. För att om seneftermiddagarna, kvällarna och under vecko helgerna i möjligaste mån upprätthålla undervisningen för sina elever, anpassade Mentor det militära engagemanget i möjligaste mån till tider på dygnen, som för officerskamraterna framstodsom obekväma och mindre attraktiva. Med entusiasm och framgångledde han ett lag från luftvärnskåren, som under krigsåren deltog i de så populära frågesporttävlingarna. Jag kan väl föreställa mig att han utgjorde ett pålitligt och vinnande ankare i laget. Vare sig det gällde tidens aktualiteter, historiska händelser eller litterära källor och auktoriteter kände hans vitt omfattande kunskaper och inte minst faiblessen förpittor eska och humoristiska detaljer inga gränser. Förutom att hans receptivitet var slående överraskade han ständigt med att visa prov på ett häpnadsväckande minne. Med lätthet och precision kunde han återge citat och återfinna aktstycken ur de tusentals volymer, som fylldeinte bara biblioteket, där undervisningen Lennart Tu llsren f Andersson bedrevs, utan som efter hand också brett ur sig i bostadens övriga utrymmen, köket inte undantaget! Han hade en utpräglad språk begåvning, där den subtila känslan för ordens valörer och nyanser förenades med den lundensiska berättartraditionens förkärlek fördet burleska och kuriösa. Undervisningen i språk omfattade inte bara de moderna språken - tyska, engelska och franska- uran också de klassiska, grekiska och framför allt latin. Den pedagogiska originaliteten tog sig - som vi alla minns - bl.a. uttryck i fyndigt hopkomna ordflätor, rytmiska rim och skojiga benämningar ("Möösalappen"), som lättsamt sammanfattade eljest många gånger komplicerade grammatiska och språkliga företeelser och betydelser. Bland uppsjön av minnen väljer jag ett par episoder frånmit t sista år på Katte, studentklassen.

LIV Vår latinlärare, adjunkten Ek, avled oväntat på senhösten 1946, varvid undervisningen för återstoden av terminen övertogs av licentiaten Appeltoft. Höstterminens inledande skrivningar hade renderat mig betygen B och Ba. Lyckliga tillfälligheter ansåg jag, medan Mentor ville hänföra tilldragelserna till en stabilisering på godtagbar nivå. För den tredje och sista skrivningen för terminen, som var av stor betydelse för det viktiga höstterminsbetyget, skulle nämnde Appeltoft svara. Dagen föreskrivningen informerades klassen om att morgondagens prov skulle innehålla något egenartade betydelser av ett par ord och uttryck och att kännedom om dessa hade relevans föratt rätt förstå texten i dess helhet. Vad var då naturligare än att vi Mentorelever vidarebefordrade informationen till vår extralärare, när vi på kvällen samlades för en sista gnuggning? För mitt inre öga kan jag alltjämt se hur Mentor, efter ett kort begrundande, vigt hoppade upp på en av bänkarna och från översta LennartTu llsren f Andersson raden på bokhyllan närmast fönstret vippade fram en ålderstigen volym i halvfranskt band. Efter raskt bläddrande bland de gulnade och knastrande sidorna förelade han oss uppgiften att som övning extemporera ett avsnitt, där de nämnda särbetonade betydelserna förekom. Att igenkännandets ohöljda tillfredsställelse spred sig över våra anleten, då vi om morgonen följande dag i aulan konfronterades med hästterminens sista latinskrivning, rar väl framstå som självklart. Betygen på Mentorkontingentens alster låg med marginella skillnader på mycket hög nivå, i paritet med de klarast skinande ljusen i klassen. För egen del erhöll jag terminsbetyget Ba - ett betyg , som skulle visa sig ha kanske avgörande betydelse, med hänsyn till vad som skulle utspela sig några månader senare, då censorerna stod inför uppgiftenatt väga mina kunskaper på våg. Då klassen återsamlades efterjul lovet hade tjänsten som vår lärare i latin för vårterminen besatts med licentiaten Krumlinde. Han var i teoretiska avseenden högt meriterad, men kunde vid denna tidpunkt i karriären inte åberopa samma höga kvalifikationer i praktiska hänseenden. Det var - lät han avslöja - första gången han skulle anförtros den ansvarsfulla uppgiften att examinera abiturienter. Min studentskrivning i latin kom ej att motsvara hästterminens betygsstandard - den nådde ej ens den nivå, som fordrades för godkänt betyg. Mot bakgrunden av godkända studentskrivningar och nöjaktigt utfall av de muntliga förhören i övriga examensämnen skulle det avslutande latinförhöret bli avgörande för min student examen. Goda råd var därför dyra! Under rasten före förhöret beslöt jag mig för ett allvarligt och uppriktigt samtal mellan fyra ögon med min examinator. Det ägde rum i en avskild del av stora hallen utanför lärarrummet. Vid samtalet, som i den pressade situationen snarast kom att ra karaktären av min mycket bestämda uppmaning, betonade jag våra ömsesidiga intressen av att förhöret skulle finna nåd hos den övervakande censorn. För Lennart Tu llsren f Andersson

Krumlinde med hänsyn till hans framtida renomme som dugande lärare och för mig med hänsyn till förhörets fundamentala betydelse för min examen. I ordalag, som inte gav utrymme för missförstånd, rekom menderade jag Krumlinde att i anslutning till den extemporerade texten ställa frågan vilka betydelser, som kunde föreligga vid översättning av konjunktionerna "ut" och/eller "ne". Bakgrunden var rvåfaldig; dels förekommer ju dessa konjunktioner nära nog oundvikligen i varje latinsk text med någorlunda omPang, dels - och framförallt - hade Mentor hos mig inpräntat behändiga ordflätor, som uttömmande angav de olika betydelserna. Efter ett par frågor och tillfredsställandesvar på närmast elementära grammatiska områden ombads jag av min examinator att ange vilka betydelser, som kunde föreligga med avseende på det latinska "ut". Medan Krumlinde visade ett ansiktsuttryck präglat av stundens allvar, ryckte jag mig i censorns spontana reaktion förnimmaett både roat och överraskat drag. Det sistnämnda förmodligen därför att frågan så annorlunda och radikalt låg utanförvad som inom den akademiska ordningen hänfördes till "hävd och beprövad erfarenhet". I det jag anlade en uppsyn av samma häpenhet, som jag momentant förnummithos censorn, avlevererade jag svaret på frågan - till synes med uppbjudande av yttersta koncentration och utdragen analytisk eftenänksarnhet: "föratt" ..."så att" ..."låt vara att" och bara "att". Svaret föreföll invändningsfritt; någon gensaga väcktes inte, vare sig från Krumlindes eller censorns sida. Med detta mitt svar, som helt skall tillgodoräknas Mentor och hans pedagogiska genialitet, avslutades förhöret och därmed mina läroverksår på Katedralskolan. Förmodligen blev det sammantagna omdömet att höstterminsbetyget mera adekvat svarade mot min kunskapsstandard än betyget på studentskrivningen, som fick uppfattas som ett tillfälligt debacle. Saken kommenterades av vår rektor Birger Bjerre i samband med

1 43 Lennarc Tu llsren f Andersson gratulationerna till de församlade nyblivna studenterna så, att från en bildlikt talat något gråmulen dag, inte utan risk för oväder, hade solen åter tittat frami samband med det avslutande latinförhöret. Något utförligare berättade Krumlinde om händelsen ett par veckor senare vid studentfesten på lndusrrirestauranten. Min redogörelse för betydelserna av "ur" hade, anförtrodde han mig, närmare diskuterats vid det efterföljandesammantr ädet med rektor, censorer och övriga språklärare. Några ytterligare betydelser av det oansenliga lilla "ur" hade man inte lyckats vaska fram, varför mitt svarpå den ovanliga frågan befunnitsuttömmande och till och med vittnande om analytisk begåvning för en elev på läroverksnivå. Förmodligen låg häruti förklaringen till den välsignade "sol" Bjerre något kryptiskt förr på tal på examensdagen! Mentor å sin sida var klart road av min berättelse men gav också bestämt uttryck för att jag rört mig i anständighetens gråzon, då jag initierade det förtroliga samtalet med min inte så erfarneexaminator . För egen del, i dag med betydande distans till händelsen, nöjer jag mig med konstaterandet, att Krumlinde givetvis inte var förpliktigad villfara min uppmaning. Att så skedde fick förmodligen hänföras till att han, oförberedd och konsternerad inför den utmanande frågan, rimligen också kände en professionell nyfikenhet inför det adekvata svaret. Det är ju välkänt att även till synes obetydliga tillfälligheter kan fa långtgående konsekvenser, men inte kunde jag då examensdagen randades, drömma om vilken räckvidd och betydelse Mentors lilla rytmiska ord.flätaom det till synes bagatellartade "ur" skulle visa sig ha. lnga-Kari, inte att förglömma De här nedtecknade hågkomsterna från åren hos Mentor utgör naturligtvis endast skärvor ur en rik och mångfacetterad mosaik. Mycket skulle återstå att berätta om för att något så när fullständiga bilden av Mentor - hans uppoffrande insatser och inte minst det

144 Lennart Tu llsten f Andersson personliga engagemanget för var och en av oss, skaran av hängivna elever och beundrare. Förutom att avslutningsvis än en gång understryka och framhålla hans i vida kretsar välkända kompetens inom de humanistiska läroområdena, minns jag kanske allra helst den humor och de skämtsamma och spirituella infall i genuin lundensisk anda, som utmärkte hans oförlikneliga pedagogik och som förgyllde dagarna och stunderna i hans arbetsrum på Södra Esplanaden 28. Till den trivsamma och glada stämning, som alltid rådde - inte sällan ianspråktogs sena kvällar och helgdagar av alla digniteter - bidrog i högsta grad hans älskade och lojala hustru lnga-Kari - oskiljaktigt förknippad med sin makes alla goda gärningar och uppkomsten av legenden Mentor.

Dedikation I den bokgåva Mentor förärade mig på examensdagen återfinns på försättsbladet med välkänd och driven handstil följande rader:

''.ÄtLennar t Andersson - i larf och puppstadiet kalladPa stor Ka in Ka ifas Ka leb Barnabas Griffel - då han vart student. 12-V-1947 Dess tillgifneMen tor"

Stockholm i december 1993

Lennart Tullsren ("Pastor Kain Kaifas Kaleb Barnabas Griffel Andersson med artistnamnet Plister'', närmare beskriven i Gustaf Frödings dikt "I bönehuset", elev 1334)

1 45 Edvin Myhrenmark

Ha n hade en trollstav i handen ...

Det är nu över fyrtio år sedan jag mottog lektioner av den på 40- och 50-talen nästan legendariske privadäraren, Gunnar Holmstedt i Lund, han, som av sina elever titulerades Mentor. Jag hade mycket liten kunskap i latin, då jag började under visningen. Jag hade inte ens gått i någon realskola, men på grund av ihärdighet i studierna lyckades jag dock avlägga studentexamen som privatist på Hvitfeldtska läroverket i Göteborg hösten 1950 i en ålder av 48 år. Min Mentor hade en särskild förmåga att göra lektionerna levande. Det var som om han hade en trollstav i handen, med vilken han kunde reda ut svårbegripliga meningar i de latinska texterna och göra dem begripliga för en. Något, som bidrog till det goda resultatet, var bl. a. - enligt min mening - att min Mentor hade en smittande humor, som förmådde jaga bort mindrevärdeskomplexet och missmodet hos vederbörande. Efter så gott som varje lektion fick vi tillfälle att språka med varandra. Jag blev då varse hans enorma kunskaper i de mest skilda ämnesområden. Han var något av en polyhistor. En gång berättade han om Frans G. Bengtsson, som han beundrade både for lärdom och glänsande berättarkonst. Han läste vid det tillfället med inlevelse för mig några dikter, som denne skrivit, samt framhöll för mig som blivande präst (in spe) särskilt en dikt, där författaren gav uttryck for sin religiösa inställning. Jag har senare hört berättas att när Frans G. Bengtsson låg for döden och inväntade slutet, så bad han, att man skulle läsa för honom ur Edvin Myhrenmark vår svenska psalmbok, där han fann både kraft och tröst. Min Mentor berättade gärna om sin släkt bl. a. om sin maka, som blev folkskollärare och vad hon betydde för honom och för familjen i övrigt. Hon var hans goda genius - det förstodja g. Jag såg henne ibland och lade märke till hennes vänliga attityd. Fastän så många år gått sedan jag mottog undervisning av denne gudabenådade lärare, känner jag allt fortfarande stor tacksamhet för vad min Mentor skänkt mig av både kunskap och vänskap.

Helsingborg i september 1993

Edvin Myhrenmark (elev 1353)

1 47 Knut Nilsson

Så började det

Tre händelser i början av 40-talet förändrade på ett genomgripande sätt mitt liv. Jag började på Lunds Privata Elementarskola - Spyken, jag mötte Ingrid, den flicka,som kom att bli min livskamrat och jag träffade Gunnar Holmstedt - Mentor - den store humanisten. Mentor kom jag i kontakt med genom mina skolkamrater, som sökte extra kunskaper hos honom. Mentor hade en imponerande kompetens över hela humaniora och med sin unika undervisnings metodik förmedlade han kunskaper, som gav vidgade perspektiv i en värld, fylld av oro och ångest. Det var en förmån att vara delaktig i denna kreativa miljö hos Mentor i kombination med studier vid Spyken med dess erkänt skickliga lärarkår. Härigenom förstärktes och fördjupades studiemiljön. Eftersom vi elever hade olika bakgrund med vissa ålderskillnader och någon hade erfarenheterfrån arbetslivet, så blev miljön särskilt spännande med akademisk "touch". Självkänsla och framtidstro utvecklades, även om fruktan fanns där, att vi skulle bli indragna i det ohyggliga världskriget. Denna oro balanserades i långa stycken genom denna miljö, där skolgången och Mentor hade så stor betydelse. Han blev en förebild. För många med mig blev dessa år avgörande for den fortsatta vandringen. Men först en snabb summering av år och händelser före mötet med Mentor, vilka haft betydelse for fortsättningen. Den ungdomsgeneration, som jag själv tillhörde och som närmade sig 20-årsåldern i början av 40-talet, bar med sig en viss kunskap om 30-talets depression med dess följder i vårt land. I depressionens spår växtenazismen lavinartat fram i Tyskland och de grövsta brotten Knut Nilsson i historien var ett faktum.Vad Nationernas förbund - NF - beslutat i folkrättsliga avtal var av noll och intet värde. Nu var det våldet och vapenmakten, som gällde, och järnskott stöveltramp hördes ända framtill våra gränser. Men det svenska folkhemmetförskonades och efter bästa förmåga skedde en förstärkning av vårt försvar och vår beredskap. En stark, djupgående samhörighet med offervilja och enighet bars upp av hela folket. Vårt samhällsliv fick dj upare dimensioner, som utvecklades i partier, i organisationer och föreningsliv - och inte minst på arbetsplatserna. Närheten kändes varm och trygg i en osäker värld. Händelserna hemma och ute i världen föranledde naturligtvis många och långa, ofta nattliga samtal hos Mentor på Södra Esplanaden 28 i Lund. I varje sådant samtal fanns nästan alltid en strimma av ljus.

Mentor - vem var han? Mentor var en mycket särpräglad person. Enkelt klädd oftast i kavaj och basker åkte han på en cykel modell ä, när han skulle uträtta sina ärenden i Lund. Han var en välkänd profilpå stadens gator. Mentor var en i särklass begåvad och rikt utrustad person. Han gisslade byråkrati och småviktigt uppträdande varhelst detta stack upp i samhället och skulle naturligtvis gjort en strålande akademisk karriär om han "anpassat" sig till den akademiska världen både i form och innehåll. Det låg dock inte för Mentor och han skulle nog känt sig instängd även på en professorsstol. Men nog nådde Mentor ändå en stor, lyssnande elevskara. Det beräknas att cirka 3 000 studerande passerade lärdomsrummet på Södra Esplanaden 28. Och Mentor var frikostig med "färdkosten". Vi är många, som är djupt tacksamma för detta. Mentor var en oerhört engagerad, varm och generös människa. En strålande pedagog, vars formuleringskonst nådde retoriska höjder. Han njöt synbarligen själv av detta. De historiska och filosofiska exposeerna hade en favoritplats i Mentors hjärta. Formuleringstekniken var ett viktigt redskap för att levandegöra de Knut Nilsson olika ämnena. Här hade han en fe nomenal förmåga att väcka intresse, att knyta samman olika områden till en helhetsbild.

En studiekväll Rummet eller lärosalen hos Mentor var fylld med bokhyllor från golv till tak. En hög cräscege gjorde att man bland tusentals volymer snabbt kunde plocka ner den bok, som behövdes för att belägga fakta eller ge ytterligare perspektiv på det aktuella ämnet. Långa bänkar fanns runt rummet och så en säng, där Mentor för någon minut sträckte ut sig utan att för den skull avbryta undervisningen. I olika etapper fortsatte denna långe in på kvällarna, ofta blev det midnatt och däröver. Mentors behov av sömn var synnerligen begränsat. Radion stod på hela tiden föratt man skulle inhämta de senaste nyheterna frånde olika fronternaoch höra de inrikespolitiska händelserna. Detta avbröts av musik, mest klassisk. Mentor var mycket välorienterad både utrikespolitiskt och inrikespolitiskt. I undervisningen anknöt han oftacill det som hände i tiden och dec blev djupgående diskussioner och analyser. Exposeerna kunde sträcka sig från antikens värld cill nutidshistoria varvade med dagsaktuella skeenden. Syrliga och träffsäkra var Mentors kommentarer cill småpåvars självgodhet på de politiska scenerna. Denna stimulerande miljö gav studiekvällarna ett förhöjtvärde, när läroämnen sattes in i ett större sammanhang. I den mångsidigt sammansatta elevgruppen (ibland var vi ett tiotal) lärde vi mycket också av varandra under Mentors skickliga ledning, inte minst att fogasamman kunskaper och erfarenhetercill en helhetsbild. Mentor hade ett genuint intresse försina elever, var och en. Smeknamn med en historia förekom, såsom Ikaros, Nappe och Scacssekreceraren för att nämna några. Även efteravslutade studier var det naturligt att göra en visit hos Mentor. Mentor upprätthöll också en omfattande korrespondens. Knut Nilsson

Med en glimt i ögat, som avslöjade en viss stolthet, kunde Mentor inte så sällan konstatera att "henne/honom har det gått väl föri livet". I undervisningen ingick även drastiska exempel som en speciell inlärningsmetod för att komma ihåg särdrag, främsti de olika språken. Det mest dramatiska exemplet belyser genitivformen i ryskan. "Die Sprache des milden Göring isr wie Musik!"1 Ett något ekivokt men populärt exempel med anknytning till att-problematiken i franskan lär så här: "C 'est un plaisir de dormir avec vous, Mademoiselle."2 Många år senare nämnde jag detta i fa miljekretsen och en klipsk dotter, som just börjar läsa franska, fångade upp detta. När hennes lärarinna i en lektion efterhördebeskrivning på en kort fransk mening så återgav hon intet ont anande den "Mentorska" meningen. Entusiasmen frånlärarinnans sida var begränsad och hon ville gärna veta upphovet.

Nästan familjemedlem

I ett och ett halvt år - 1944-45 - hade jag förmånen att få hyra rum hos Mentor och levde med i den livfulla och lyckliga familjen Holmsredr: Mentor själv, fru lnga-Kari och de fyra mycket försigkomnabarnen. Valdemar var den yngste sonen och han hade ett särskilt förtroende förmig. Vi gick oftaur på promenader i det vackra Lund. 1945 hölls ett stort lantbruksmöre i Lund med tusentals besökande. Det var åtskilligt som skånskt och svenskt lantbruk kunde visa upp. De olika hästraserna, främst ardenner, fångadein tresset liksom korna, grisarna, fjäderfäna och de andra smådjuren. Allt var så spännande för Valdemar. Och för en bondpojke som jag, som alltid älskar djur och natur, var det inte svårt att för en dag vara ciceron med en "mentorsuppgift". Hela familjenMentor präglades av stor hjärrevärme, omsorg och

1. Den milde Görings tal är som musik. 2. Det är ett nöje att sova med er, mademoiselle. Knut Nilsson spontanitet. Barnen hade kommit i snabb följd och hade rasande trevligt av varandra. Ofta ville de komma in till far och berätta händelser från sin egen värld. Det blev uppskattade inslag och avbrott i undervisningen. lnga-Kari och Gunnar var rikt intellektuellt utrustade och hade också en fantastisk förmåga att leva med i barnens värld. Att ha arbetsplats, hem och barnomsorg samlat på etc ställe kan ha sina fördelar, när det är praktiskt möjligt att ordna. Många kvällar, när övriga familjemedlemmar gått till sängs, fortsatte Mentor med något ämne. Latinska översätmingsövningar och böjningar av besvärliga verb fick snart ge vika för ingående analyser och konsekvenser av krigshändelser och dagspolitik. Ibland hände det att undervisningen förlades utomhus. Eftersom både Mentor och jag var ivriga cyklister hände det emellanåt att det blev färder utåt Lundaslätten. En kväll lever fortfarande starkt kvar i mitt minne. Överflyg ningarna från andra länder hade denna kväll en särskild intensitet. Luftvärnets ljuskäglor sökte på himlavalvet. Dånet av bombplanen på väg till mål i Tyskland gav en kuslig känsla av hur nära kriget vi levde. Denna cykelkväll blev det ett särskilt djupt samtal om humanismens bärande livsideal som en varm motström mot krig och förintelse.

Inrikespolitiska inslag Tillsammans med radions nyheter och kommentarer utgjorde tidningsläsning ett viktigt inslag i våra samtal med Mentor. Han var prenumerant på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med den legendariske To rgny Segerstedt som chefredaktör. Vi beundrade dennes rakryggade hållning mot rasism och förföljelse och hans försvar for små nationers suveränitet. Han var en stark och självständig röst på tidningens ledarsida i den offentliga debatten, dock inte alltid uppskattad av regering och riksdag. Vår KnutNilsson neutralitetspolitik hade inslag av eftergifter, som Segerstedt ogillade, och han gav ofta uttryck för detta i fräna formuleringar. I efterhand kan man förmoda att dessa eftergifter bidrog till att Sverige kunde hållas utanför kriget. Segerstedt hade en stor opinion bakom sig i det aktuella skeendet. Vår neutralitetspolitik var ett stående samtalsämne på sammankomster i förenings- och organisationsliv och på arbetsplatserna. Ofta framfördes också kritik mot regering och riksdag. Mentors kommentarer innehöll både ros och ris åt vår utrikes och inrikespolitik. Ofärds- och krigsårens svenska samlingsregering var naturligtvis en styrka. Samarbetet övers. k. blockgränser var etablerat redan under 30-talet Den även i inrikespolitiken välorienterade Mentor och jag samtalade oftaom detta. Många frågade sig var Mentor stod politiskt. Översatt till dagens politiska karta skulle han - enligt min bedömning- befinnasig mellan mittenpartierna och socialdemokraterna med dragning till de senare. Han uppskattade mycket Per Albin Hansson och hans förmåga att i spetsen för samlingsregeringen hålla ihop nationen. Mentors högaktning omfattade också det arbete, som Gustav Möller utförde som socialminister med Tage Erlander som statssekreterare. Den senare var ju lundensare under några betydelsefullaår. Bramstorp uppskattades för sin förmåga att nå praktiska lösningar på svåra frågor, mestadels tillsammans med Per Albin Hansson. Bertil Ohlin beundrades försin snabba karriär till professor, partiledare och statsråd. Gösta Bagge, som var ecklesiastikminister/skolminister, var föremål försärskilt intresse - av förklarliga skäl. Mentor berömde oftahonom. Även om regeringen fick merän godkänt i Mentors "berygsbok" , så fanns också svidande kritik i vissa frågor. Kritiken tilltog ju närmare krigsslutet vi kom och när krafter och strömningar inom partierna fö rde fram sina hjärtefrågor. Tydligast kom detta fram hos socialdemokraterna, som började formulera ett omfattande efterkrigsprogrammed markerade drag av socialisering. Detta gillade

1 53 Knut Nilsson inte Mentor; han ville ha en fortsättning på samlingsregeringen - åtminstone under en övergångsrid.

Krigsslutet och europeisk gemenskap Med de allierades invasion i Frankrike nalkades kriget sitt slut. Slutet för nazi-Tyskland närmade sig. Det var i detta skede av kriget, som Winston Churchill väckte tanken om att Europas länder efter kriget måste bilda ett samfund för att bygga upp Europa tillsammans och förhindra nya krig. De säkerhetspolitiska och fredsbevarande grundtankarna på ett enat Europa växte sig allt starkare. Efter långa och skiftande utvecklingsfaser är nu den europeiska gemenskapen fast förankrad och Sverige är medlem. Det skulle ha glatt Mentor. Under mitt 50-åriga yrkesliv har säkert Mentors lärdomar och visdomsord omedvetet påverkar mina olika ställningstaganden. För detta känner jag djup tacksamhet gentemot Mentor. Alla besluts fattare av idag skulle haft stor nytta av att ha gått i Mentors skola.

Ve ndelsömalm i januari 1995

Knut Nilsson (elev 1361)

1 54 Sven Ingelson

Visst minns jag allas vår käre gamle Mentor

Det var främstsommaren -46, som jag gästade honom föratt reparera tidigare försyndelser i form av ett underkänt betyg i latin. Ämnet latin kan ju inte anses specielle upphetsande fören levnadsglad yngling i 18-årsåldern. Trots sitt eget djupa engagemang däri och sin allmänt klassicistiska inriktning visade Mentor förståelsehärför , och häri låg en del av hans storhet, som jag ser det. Han försökte hela tiden att på olika sätt levandegöra ämnet och undervisningen, ofta med inslag av en portion humor. I ämnet inrymmes ju ett stort mått av historia och grekisk-romersk mytologi, vilket kunde leda till intressanta utvikningar och diskussioner. Det blev inte bara som så ofta under skollektionerna ett evinnerligt rabblande av exempelvis ille, illa, illud osv. Jag bodde i Eslöv på den tiden och åkte tåg flera dagar i veckan till Lund. Dagarna blev ofta dryga, för Mentor höll inte så noga på tiderna. En timmes debiterad undervisning kunde mycket väl utsträckas till både två och tre timmars närvaro, ibland som bisittare till andra lektioner. Ibland kunde man avbrytas av akuta ärenden, såsom att någon elev på Spyken kom förbi och behövde omedelbar hjälp inför en efcermiddagsskrivning eller något liknande. Mentor ställde alltid upp. Det hände c. o. m. att dagarna blev så långa, att Mentor ansåg sig föranlåten att bjuda på lunch. På den riden var jag idrottsman, och även om man inte kan säga, att detta direkt uppskattades av Mentor, så tog han det till sig på sitt litet illmariga sätt. När jag anmälde, att nu måste jag gå för att passa tåget hem, så tjuvhöll mig Mentor så länge som möjlige, med motiveringen, att

155 Sven Ingelson jag, som var så snabb, nog hann med tåget i alla fall. Detta ledde till att jag naturligtvis angav tågets avgångstid till fem minuter föreden verkliga tiden. Mentor förstod dettaoch började kolla tågtiderna i sin ägandes tidtabell, och ibland hänvisade han mig till ett något senare tåg. Det var för mig bara att rätta mig härefter. På den tiden satte man sig inte upp mot sin magister. Kulmen på det här spelet kom, när Mentor höll mig i det längsta och sedan äntrade sin cykel, som han alltid hade stående utanför huset på Esplanaden. Sedan fickjag springa vid sidan om min cyklande magister. Färden gick via Bankgatan-Mårtenstorget-L. Fiskaregatan mot stationen, alltmedan lektionen fortgick. Jag kan ännu för mitt inre se mig löpa detta gatlopp, andfltt rabblande; voco, vocas, vocat, vocamus, vocatis, vocant och många andra böjningsmönster. Detta torde vara ett unikt sätt att undervisa på, som väl endast Mentor var mäktig. Men resultatet då? Jo, det blev tillfredsställande.

Malmö i mars 1994

Sven lngelson (elev 1393)

1 56 Ruben Persson Lunderup

Ta det foral l del ur kranen!

Jag vill försöka minnas några episoder och uttryck från de år jag hade förmånen att ha kontakt med Mentor. Det rör sig dock om något som inträffat förci rka 50 år sedan och det som kommer fram efterett halvt sekel är givetvis sådant som av någon anledning etsat sig fast i ens minne. Mentor hade förmågan att timma eftertimma hålla igång med undervisning. Ibland kunde man halka in på ett sidospår och då kunde det förflyta ganska lång tid innan man var tillbaka igen i det gamla sammanhanget. Men så var man en erfarenhetrikare. Så blev Mentor torr i halsen och någon av eleverna ombads att gå in på toaletten på andra sidan tamburen och hämta vatten i en mugg. Hans kommentar kunde då vara: "Ta det för all del ur kranen!" Då det gällde att ra kunskaperna att sitta kvar var Mentor en mästare. I engelska minns jag att han sa: - Stick ej in något mellan toet och infinitiven! Man hajade till ett tag, men jag tror ej någon gjorde det felet i en engelsk skrivning efter den anvisningen. Veckan förestudentexamen 1945 var det ett strålande försommar väder. Jag glömmer aldrig, när jag och Mentor gick framoch tillbaka i Södra Esplanaden och översatte latinsk poesi införden muntliga tentamen.

Kristianstad i oktober 1995

Ruben Persson Lunderup (elev 1395)

1 57 Sven Carlsson

Och den ljusnande framtid var vår. .?

För min del var "stunderna hos Mentor" inte privatundervisning i ordets verkliga betydelse, det vill säga en exklusiv lärare och en exklusiv elev. Nog var läraren exklusiv, men jag var en av minst fyragymnas ister som i grupp av Mentor av olika skäl fick sina kunskaper i engelska, tyska, franskaeller svenska förbättrade. De tre övriga som jag minns klart var Anita Lundquist (gift Broms), Månen Hansson och Sven Giljam. Jag pratade med Anita för inte så länge sedan och vi kunde inre, trots stor ansträngning, erinra oss hur det kom sig att vi hamnade hos just Mentor. Däremot mindes vi med vilka förväntningar vi såg fram mot kvällarna på Södra Esplanaden. Den tid jag talar om är mitten och slutet av 40-talet. Vår förhoppning och vårt mål var att avlägga studentexamen 1949. Det måste innebära att vi började hemsöka Mentor 1947. Jag minns att de kvällar hos Mentor, som blev avslutningen på en i övrigt diskutabel skoldag, var det, som så att säga höll mig uppe. Vi träffades hos Mentor, som sedan under en eller ett par timmar försökte få oss att inse på vilken nivå vi egentligen stod. Detta med "en eller ett par timmar" är viktigt! Mentors praxis att beräkna det arvode han var berättigad till stod nämligen inte i någon som helst proportion till den tid han hade nedlagt på respektive adept. (Ibland syntes det som om han hade dividerat med antalet elever.) När vi sedan efter lektionen - timme eller timmar - vandrade hem längs Södra Esplanaden hade vi så osannolikt mycket att

1 58 Sven Carlsson tala om, allt utifrån det som Mentor hade initierat. Bland det vi diskuterade var den kunskapsutarmning som enligt Mentor var förestående. Som den minnesgode erinrar sig hade vid den aktuella tiden fattats beslut om ytterligare en skolreform, som innebar att den sista "gamla hederliga" studentexamen skulle komma att avläggas 1968. Vadå " gamla hederliga"? Mentor förutspådde vad konsekvens erna skulle bli. Han påminde oss om den tid - fram till 1932 - då den muntliga examen omfattade samtligaämnen. Vi tyckte att det var fu llt tillräckligt med de minimum tre och maximum fe m ämnen, som vi skulle komma att bli prövade i. Mentors uppfattning var en helt annan. Hur skulle vi kunna konkurrera om jobb nationellt och internationellt? Hur skulle vi och kommande generationer kunna vara tillfreds med synnerligen ytliga kunskaper i ett få tal ämnen och nästan obefintliga i återstående? Det var Mentors frågor, som vi naturligtvis tyckte var synnerligen konservativa. Med faciti hand vågar man kanske påstå att den läroplan, som vi, som tog studentexamen fram till 1968, hade som grund i viss mån gj ort oss konkurrenskraftiga. Men därefter?Om Mentor fatt uppleva de krav, som dagens gymnasieskola ställer på sina elever, hade han troligen ifrågasatt möjligheten for släktets fortbestånd. En av Mentors specialiteter var att förutse ämnen inför studenr skrivningarna i svenska. Vilka ämnen han räknade med våren 1949 har försvunnit ur mitt minne, men jag kommer tydligt ihåg hur väl förberedda vi var på ett antal ämnen, varav dock inget återfanns bland dem vi hade att välja bland. Detta beklagade naturligtvis Mentor. En enda gång upplevde jag Mentor som irriterad, rent av en smula arg. Efter en ganska lång tid i Frankrike, där jag bland annat försökt lära mig språket, skulle jag tentera i detta språk. Inför tentamen uppsökte jag Mentor för att tanågra sista goda råd. Mentor vägrade, i tron att jag kommit till honom dagen före tentamen utan att på

1 59 Sven Carlsson något annat sätt ha förberett mig. Sedan missförståndet klarats av blev han den "vanlige" Mentor och vi skildes som vänner.

Lidingö i februari 1994

Sven Carlsson (elev 1488)

160 Karin Bengtsson f Grahn

Pa risisk allmänbildning

Jag hette som flicka Karin Grahn. Mitt namn hos Mentor var To psy Tall. Jag vet inte om han tyckte, att jag påminde honom om Topsy i "Onkel To ms stuga" . Vi i vår grupp (Lennart Tullsren, Eric Östberg, Birgit Lilienroth och undertecknad) läste framföralltlatin och franska hos honom. I franskaspr åket och litteraturen hade han sina franskasynpun kter. Det var olika saker i grammatiken, som han hade sammanställt, som man fick skriva av. Jag kommer ihåg några exempel (objektets plats i förhållande till verbet), som löd så här: Je t'aime, Je t'ai toujours aimee, Je veux t'aimer ce soir, Mademoiselle.1 - Det här är parisisk allmänbildning, sa Mentor. Jag har lagt märke till att lägger man till det där "mademoiselle", så kommer alla ihåg exemplet. Vidare andra exempel: Romarna gåva sina gäster god mat att äta, gott vin att dricka, vackra flickor att älska. Lite småfräck var han stundtals. Hans tanke om kvinnan var inte vidare hög. Han framhöll ofta, att moderskärleken var den största egoism, som fanns. Den var så stor, eftersom det var något, som hade kommit från henne själv. Den första gång jag var hos Mentor, låg han sjuk (jag tror det var ryggskott). Han låg nedbäddad i sängen på sitt rum med en stor pälsmössa på huvudet och bedrev undervisningen därifrån på sitt entusiastiska sätt. Hur familjen överlevde undrade jag många gånger över. Trots

I.Jag älskar dig, jag har alltid älskat dig, jag vill älska dig ikväll, mademoiselle. Karin Bengtsson f Grahn många påstötningar var han aldrig angelägen att skriva räkning. När man äntligen fickden , var den på ett blygsamt belopp. Tiden man tillbringade där var mycket lärorik och rolig, när man tänker tillbaka på den.

Lund i september 1993

Karin Bengtsson f Grahn (Topsy Tall, elev 1503)

162 Birgit Jansson f Lilienroth

Bleknande minnen

Visst har jag många minnen av Mentor frånmin gymnasietid i Lund 1943-47. Men det är längesedan och intrycken bleknar. Mentor var ju vårt stora stöd i nöden, när studierna i latin blev alltför betungande. Hjälp och tips fick man, ibland så precisa att morgondagens latinstil kunde resultera i stort A för oss, som gick hos Mentor. Tyvärr avspeglade sig väl ej detta resultat i slutbetyget. Undervisningen var mycket okonventionell. Man studerade i grupp och arvodet var modest, om jag minns rätt 25-30 kr per termin. Detta kunde knappast avstänga någon som var i behov av hjälp från att delta. Ett minne står mycket tydligt för mig; Mentor var sjuk - men lektionerna ställdes ej in! Väl nedbäddad låg han på soffan iförd diverse schalar och t. o. m. mössa, intagande diverse varma drycker. Inte övergav han sina elever. Undervisningen gick som vanligt. Detta var före den allmänna sjukförsäkringens dagar! Barnbidrag och barnledighet fanns ej heller. I nödsituationer fick någon hjälpa till med blöjbyte på något av de barn, som cirkulerade i våningen.

Helsingborg i oktober 1993

Birgit Jansson f Lilienroth (elev 1531) Lars-Erik Liedholm

Det är svårt attforstå sig på kvinnor

I juni 1948 lämnade jag Mentor, djupt tacksam föratt han klarat av min studentexamen. I juni 1970 var jag medlem i en s. k. redaktion på TV, som producerade åtta lördagsprogram. Ett av dessa skulle diskutera skolan. Jag berättade då om Mentor och föreslog att jag skulle intervjua honom om hans syn på den nya skolan. Förslaget mottogs med entusiasm. Frågan var nu bara, om Mentor skulle vilja medverka. Med spänning ringde jag hans nummer och för första gången på 22 år hörde jag hans vänliga stämma. Jag presenterade mig, men innan jag hann framförami tt ärende, avbröts jag av Mentors fråga: - Vad kan Wo llrath ha på hjärtat? Detta tarvar kanske en förklaring. Hos Mentor dög inte de namn, som kärleksfulla föräldrar givit oss i dopet; han gav oss nya. Mitt blev alltså Wo llrath med tillnamnet Caulin. Namnen togs inte ur tomma intet utan byggde på associationer, om än synnerligen fria sådana. Förbluffad över att återigen bli konfronterad med hans fe nomenala minne, framfördeja g stammande mitt ärende. Efterviss tvekan accepterade Mentor att låta sig intervjuas. Beväpnad med scripta, fotograf och ljudtekniker infann jag mig på Södra Esplanaden 28 vid utsatt dag och tid. Dörren öppnades och där stod Mentor bockande och leende och bjöd oss in i det rum, där han försöktbibrin ga mig och många andra kunskap i de mest skiftande ämnen. Jag stod häpen och såg mig omkring. Rummet och dess inredning var sig exakt likt så som det såg ut den vackrajun idag, då jag senast var där. Och inte bara rummet - Mentor var sig också alldeles lik. Det var en resa drygt tjugo år Lars-Eric Liedholm tillbaka i tiden, där ingenting tycktes förändrat. Scriptan, Mona, var ung och vacker. Med uppenbar förtjusning och gammeldags sirlighet ägnade sig Mentor åt henne. Det fanns en stillhet, ja jag vill nästan säga frid, somvila de över detta av böcker inklädda och översvämmade rum. Minnena tumlade runt i mitt huvud. Här hade jag tillbringat sommarveckor for att "läsa upp" mina underbetyg, något år i tyska, ett annat år i franska osv. Men inte bara somrar. Också under terminerna fick jag välbehövlig "stödundervisning" av Mentor. På ena långsidan, mitt emot fönstren, en bänk, på ena kortsidan en soffa avsedd foreleverna. Mitt på golvet en skrivbordsstol vänd mot oss. Det var Mentors. Han satt emellertid inte där långa stunder. Oftast var han uppe och gick, lätt haltande, gärna gnidande sina händer, lät han sin rika kunskap flödaöver våra klena huvuden. Sällan var man ensam där. Med det förhöll det sig sålunda. Klockan 17.00 till 18.00 skulle jag t.ex. enligt avtal raundervis ning i tyska. När jag kom fanns redan tre elever där, som undervisades i franska. Detvill säga en av dem hade egentligen former än två timmar sedan kommit foratt bättra på sitt latinbetyg. Jag undrade om jag var for tidig men fick svaret: - Visst inte! Sitt bara ned, vi diskuterar just ett intressant gramma tikaliskt problem i franskaspråket Det kan Wo llrath också ha glädje av att höra på. På så sätt kunde det dröja en halvtimme, ibland mer, innan vi kom till det ämne jag kommit dit for. Men det var sannerligen inte bortkastad tid! Någon gång kunde det kanske vara irriterande att inte veta när lektionen skulle ta slut. Jag minns en gång när jag skulle se premiären på lngmar Bergmans "Till glädje" klockan sju tillsammans med min käresta på den tiden, Yvonne Lombard. För att vara på den säkra sidan hade jag dels köpt biljetter i förväg, dels hade jag bett Yvonne att komma och hämta mig kvart i sju. Grovt underskattade jag Mentor. Förtjust bjöd han Yvonne att stiga in. När jag protesterade

165 Lars-Eric Liedholm och sa, att vi måste gå omedelbart for att inte komma forsent, invände Mentor, att några skuggfigurer på en vit duk knappast kunde vara intressantare än det vi höll på med. - Det rycker säkert också fröken Lombard! Jag tog då fram biljetterna som mitt sista argument, varpå Mentor omedelbart erbjöd sig att köpa dem. Naturligtvis blev det inget biobesök den aftonen. Hans inställning till det motsatta könet, det måste sägas, var något dubbelbottnad. Han behandlade flickor och kvinnor med stor artighet, samtidigt som han ansåg att de intellektuellt var underlägsna mannen. Med tanke på lnga-Kari, hans kära hustru, var det omöjligt att förstå. I de grammatikkompendier, som Mentor själv författat med stor pedagogisk skicklighet, hade han gärna humoristiska exempel med ibland ekivoka undertoner. I franska minns jag exemplet: "Flickan är lycklig - La porte est ouverte." eller var det tvärtom: "Dörren är öppen - La filleest heureuse." Om någon kvinnlig elev inte riktigt fick denna översättning att stämma (unga flickor på 40-talet var mycket oskuldsfulla) myste Mentor förtjust. Det var emellertid inte alltid, som fleraelever var närvarande. Jag minns med tacksamhet högtidsstunder, då jag ljumma sommarkvällar och ibland nätter var ensam med Mentor. lnga-Kari och barnen var på landet. Våra samtal omfattade de mest skiftande ämnen, men väl mestadels litteratur. Det var en fröjd att lyssna till Mentors spännande analyser av särskilt äldre litteratur. Men vi var sannerligen inte alltid eniga. Ibland gick diskussionens vågor höga vid köksbordet, när sommargryningen kastade sitt bleka sken över våra ansikten. En av dessa nätter berättade Mentor om hur lnga-Karis och hans kärlekssaga börjat. Han hade fängslats av hennes skönhet och efter en tid hade tycke uppstått mellan dem. Så kom sommaren, som de tillbringade på vitt skilda orter. Då greps Mentor av tvivel. - Som Wo llrath ju vet är det svårt att förstå sig på kvinnor. Hur

166 Lars-Eric Liedholm skulle jag kunna lira på an hon verkligen menade allvar? Han fannemellercid på råd. För an cesca hennes känslors scyrka skrev han cill henne på lacin. - Och dec var inre någoc enkelc skollacin. Om lnga-Kari nu gjorde sig besvär an översäna dec jag skrivic, kunde jag lira på an hennes känslor var djupa. Och kan Wo llrach cänka sig - hon inre bara översane min brev. Hon svarade själv på lacin! En annan sommar, dec var väl veckorna innan skolorna började. lnga-Kari hade med barnen varic på fe rie någonstans i Halland och skulle åcervända en dag, när jag tillsammans med cvå andra fick franskundervisning. Mencor var sig inre lik; han hörde inre rikcigc på vad vi svarade och visade cecken på scigande nervosicec. - Nej. Dec går inre. Herrarna far ursäkca, men vi måsce hjälpa lnga-Kari. Hon är på väg med barnen frånFalkenberg och skall byta cåg i Kävlinge. Hur ska hon som är kvinna kunna klara dec? Tänk om hon hamnar på fe l cåg! Vi försökce lugna Mencor, övercygade om an hon i hög grad var kapabel an genomföracågbytec. Våra argumenc gagnade föga. I näsca ögonblick befannvi oss ucomhus. Lekcionen forcsane i rask marsch moc Cencralscacionen. Under Mencors cakcfasca ledning böjdes franska oregelbundna verb hela vägen fram, cill förbipasserandes ohöljda förvåning. Med avbron endasc för Mencors biljenköp gick undervisningen vidare på perrong och i framskumpandecåg. Även i kupen väckce sällskapet viss uppmärksamhec. Väl framme i Kävlinge cyscnade emellercid Mencor. I scum nervosicec inväncade han lnga-Karis ankomsc. Hennes överraskning var scor, när hon sceg av cågec och fick se monagningskomminen. Men jag eror hon var tacksam an rahjälp med väskor, barnvagn I osv. På väg cillbaka cill Lund forcsane Mencor i upprymd sinnesstämning undervisningen. En hösckväll, då jag var ensam med Mencor, visade han åcer cecken

I. Eg. en låda för transport av barn. Lars-Eric Liedholm på stor oro. lnga-Kari hade varit i Malmö, tror jag, och skulle nu komma med tåget. I Mentors fantasikunde allt hända denna stackars värnlösa kvinna på vägen mellan Centralstationen och hemmet. Uppgivet strök han sig med båda händerna utmed kinderna, suckade tungt och vankade fram och tillbaka i rummet. Jag erbjöd mig då att möta henne. Hans tacksamhet över mitt förslag var rörande. Själv kunde han inte gå eftersom han var barnvakt, När jag berättade förlng a-Kari om Mentors oro log hon ett milt överseende leende. Jag fick emellertid en trevlig pratstund när vi promenerade genom Lunds fridfulla gator. När jag åter var ensam med Mentor visade han en tacksamhet, som inte stod i rimlig proportion till insatsen. - Hur skall jag kunna tacka Wollrath? Han strök sig över håret, djupt tankfull.Så flög han upp på bänken och letade bland böckerna på översta hyllan och fann vad han sökte: EyvindJohnsons "Stad i mörker". Raskt skev han en tacksamhetens tillägnan på försättsbladet. Den boken har jag bevarat som ett mycket kärt minne. Nu var TV-teamet klart med sina förberedelser och Mentor placerad i sin skrivbordsstol. Intervjun kunde börja. Först kände vi, att han var besvärad av den ovana situationen men det dröjde inte länge förrän ämnets allvar grep honom och han blev sitt naturliga jag. Med eleganta, ibland vitrioldränkta formuleringar, kommenterade han företeelser i den nya skolan. Hans kloka ögon tindrade då spjuveraktigt. Och kameran surrade i mer än en timme. Mona (eller Mouuna, som Mentor med mjuk förtjusning kallade henne), fotograf och ljudtekniker var djupt fascinerade. Vi fick ett rikt material. Ett par dar senare blev producenten rädd for att ämnet var for allvarligt för lördagsunderhållning och skoltemat utgick. När jag följande vecka gick in i klipprummet berättade redigeraren att allt skolmaterial, inklusive intervjun med Mentor, hade "kassars", alltså förstörts, eftersom det inte skulle användas. Jag fick en chock. När

r68 Lars-Eric Liedholm jag tänker på det här skäms jag än idag över att jag varken ringde eller skrev till Mentor och förklarade vad som hänt. Gunnar Holmstedt var en märklig man. Genom sekler har många stora personligheter vandrat på Lunds gator. Jag tvekar inte att utnämna vår Mentor till en av de främsta i denna skara. Bland oss, som hade förmånen att bli undervisade av honom, var han en legend redan under sin livstid. Jag eror det grundläggande draget hos honom var generositet, en andens generositet, men också en lekamlig. När vid terminens slut betalning skulle ske för alla dessa oförglömliga timmar räknade han med stor vånda samman en summa, som var orimlig; jag tror den skulle motsvarat en timlön om högst 25 öre. Mentor hade gj ort till sin livsuppgiftatt bibringa kunskap, något som han hängivet ägnade sig åt större delen av dygnets timmar, praktiskt taget året runt. Genom sitt livliga ingenium hade han förmågan att hos slöa elever väcka nyfikenhet, göra oss kunskapstörstande. Hans pedagogiska iver var så stor, att han vissa dagar inte hörsammade sin kära hustrus upprepade anmaningar att komma och äta. Till sist gav lnga-Kari upp och kom in med middagen på en tallrik. Utan att avbryta lektionen lät Mentor maten sig väl smaka. Jag ser också bilden framför mig, där Mentor sitter i sin skrivbords stol med sonen Valdemar på knät - han var väl då fe m, sex år - så lik sin far. Samma höga, breda panna. Alltunder det Mentor ömt smekte hans hjässa lät han oss dricka ur sin kunskaps rika källa. Tänk om alla lärare hade haftMent ors levande förmåga att bibringa kunskap! Då hade Mentor inte behövts. Och det hade förstås varit mycket synd!

Köpenhamn i januari 1994

Lars-Erik Liedholm (Wollrath Caulin, elev 1537) t1996

169 Stig Ramel

Det arkaiska leendet

När jag kom till "Spyken" hösten 1944 talade alla om "Mentor". Jag kom frånKatedral skolan. Den minnesvärda 6 juni hade vi avslutning och den dysterhet jag borde ha känt med tanke på mina dåliga betyg blåste bort, när på morgonen nyheten kom om invasionen i Normandie. Det blåste sommarvind i vårdträdets, den stora bokens, nyutslagna blad och när jag satt där i den högtidliga aulan och med ett halvt öra hörde rektors allvarsord, var mina tankar på stränderna vid Kanalen. Snart var Hitlerväldet över och fredenstid skulle komma. Jag bestämde mig att inte gå om andra ringen på skolans fyraåriga gymnasium utan att ta språnget över till "Spykens" treåriga linje. På så sätt skulle jag bli student samtidigt med mina klasskamrater. Att det lyckades var inte minst Mentors förtjänst. Att för en gymnasist från "Katte" bli spykist var på gränsen till förräderi. Det var lika dramatiskt, som för en spelare i AIK att gå över till Djurgården. Men vi levde i dramatiska tider med stora omvälvningar och min transfer kändes på något sätt vara i takt med tiden. Ny skola och nya kamrater. Det kändes härligt och jag var fu ll av revanschlust. De sista åren i den gamla skolan hade varit tunga. Jag hade en svår pubertet och dåligt självförtroende. Nu kände jag att jag var ute ur tunneln och mina nya lärare hade inga förutfattade meningar. Bland mina nya kamrater blev "Pon" Roos, Gösta Balck Möller och Martin Nordstedt mina bästa vänner. De tog mig med till Mentor och det var först då jag förstod, att bakom det mystiska namnet låg Gunnar Holmstedt och en mentor av högsta klass. Inträdet i vishetstemplet vid Södra Esplanaden minns jag efter

1 70 Stig Ramel snart 50 år med stor skärpa. Jag hälsades av Gunnar med det vänliga, lite spefulla leende, som var hans. Jag fick namnet "Baronen", men han underlät inte att förtjust understryka, att ordet kommer från latinska baro, vilket betyder grov, oslipad. Jag tog min plats i ett rum med väggarna täckta av böcker och kransade med elever. I princip var vi alla där för att lära oss latin och visst fördes vi fram på den romerska vägen, visst gnuggades vi i grammatik och visst penetrerade vi texter, som Mentor ansåg att vi kunde få i nästa skrivning. Men han gav oss mycket mer än det. Han talade historia, filosofi,li tteratur och politik. Han vandrade runt i rummet som Sokrates på ett grekiskt torg. Vi som klädde väggarna lockades att delta i den sokratiska dialogen. Som skeptisk och radikal lundensare i den Lidforsska traditionen hade Mentor ett gott öga till enfaldiga och uppblåsta potentater, varhelst han fanndem. I november, när det traditionella fackeltåget till minnet av skottet vid Fredriksten gick av stapeln, lät Mentor sina sarkasmer hagla över "Dumme Kalle", som han med påtaglig förtjusning kallade "hjältekonungen". Men det var inte bara utflykteri historien han inbjöd oss till. När någon särskilt viktig debatt sändes i radion förflyttades vi raskt till nutiden. Socialdemokratins efterkrigsprogram stod i fokus. Jag minns speciellt en debatt, där Herbert Tingsten massakrerade Karin Kock, som gråtande lämnade valplatsen till sin lysande motståndare, som litet urskuldande pressade fram: "Ja, jag blir så förbannad!" På Mentors agora vred vi oss av skratt. Det var en härlig intellektuell holmgång, som Mentor gillade. När det blev alltför sent brukade lnga-Kari titta in med något barn på armen och milt men bestämt påminna om att allt har sin tid. Även familjen har sin. Visst älskade han sin närmaste familj, det vara bara så att hans familj var så mycket större. Den innefattade också hans lärjungar. Va rför kände jag och mina vänner oss hemma hos Mentor? Jag tror att det inte minst berodde på att han Stig Ramel behandlade oss skolpojkar som vuxna, värdiga att ta på allvar och värdiga att ta del av de skatter han funniti sitt liv av studier och lärdom. Så tog jag studenten på våren 1946 med bättre betyg än jag hade kunnat drömma om två år tidigare - inre minst i latin. För det är jag Mentor varmt tacksam. Men ännu viktigare var den kärlek till kunskap han lärde oss. Men inre en tråkig och tung lärdom. Han visade att den kunde bäras med munterhet och en respektlös, lite ironisk distans. På hans läppar lekte alltid ett leende. Va r det inte det leende man ser på grekiska gudabilder - det arkaiska leendet?

Falsterbo i augusti 1993

Stig Ramel (Baronen, elev 1554) Anekdot

Ka rtan över Sp anien - en anonym berättelse

Tre elever vid Spyken gick under middagsrasten i de muntliga förhören vid studentexamen ner i källaren och frågade helt fräckt vaktmästaren vilken karta han skulle hänga upp till eftermiddagens historieförhör. - Spanien 1400-1 600, blev svaret. De tre avtågade sedan till Mentor, som genast sorterade dem i bokstavsordning. Vi kan kalla dem A, B och C. A fick en duvning i 1400-talet, i B inpräglades 1500-talet och i C 1600-talet.Vid förhöret visade det sig att examinator - Ivan Svalenius - följde samma bokstavsordning.

Källan till denna berättelse är angelägen om att förbli anonym.

1 73 Bengt Samuelsson

No n scholae, sed vitae discimus

Den 6 fe bruari 1948 började det på allvar - mitt liv hos Mentor. Då hade en säkert mycket luttrad macemaciklärare på Kacedralskolan i Lund uttalat sin fullständiga övertygelse att matematik inte var min starkaste sida - och därmed var min korta karriär på reallinjen och den skolan avslutad. För att om möjlige inte förloraytterl igare tid skulle jag in i andra ring på lacinlinjen och - naturligtvis - på Spyken. Och ännu mera naturligtvis - vem skulle kunna åstadkomma detta om inte Mentor? I själva verket hade han dragits med mig som en nog så motsträvig elev sedan 1946 - fast mera på vad man kan kalla min deltid. När lacinscudierna började tog emellertid deltiden slut och självfallet lyckades han - när hösccerminen började var jag inne i andra ring på lacinlinjen. Och därmed tog han alltmera över arbetet och ansvaret att undervisa och lära mig alle vad jag behövde föratt klara i stort sett alla ämnen - det enda vi inte satsade på var egencligen teckning, sång och gymnastik. De ordinarie lärarnas funktion inskränktes i stort sett till att hålla mig sysselsatt under lektionstid och till att genomförapr ov och sätta betyg.

Deltid - heltid Den sista terminen bodde jag i det lilla rummet på översta våningen, med direkt klockledning till tamburen på första våningen - en ringklocka jag avskydde men inte vågade nonchalera - och då var det verkligen helcid. Så vitt jag minns fick jag ledige ett veckoslut på hela terminen - mot löfte att jag skulle läsa in ett ganska omfattande Bengt Samuelsson kompendium och kunna redovisa det på måndag morgon före skolans början. Mentors otroliga envishet och starka vilja att draga fram ytterligare en elev till studentexamen lyckades även i mitt fall - även jag "vart student", såsom det står inskrivet av honom i den bok han då skänkte mig. Från dessa år finns naturligtvis många - oändligt många - minnen, som tränger fram, när jag tänker tillbaka på denna nog så betydelsefulla tid. Mentors undervisningsmeroder - list, tjat, övertalning, lindrigt och även mindre lindrigt våld, avvek helt från det, som redan då var "normalt". Jag minns dem väl. Hur linjalkanten kändes, när han mot fotknölarna bankade in vad som skulle sitta i huvudet. De långa promenaderna tillsammans på "markvägarna" runt Lund, intensivt rabblande latinska fraser till en och annan odalmans oförställda förvåning. Hans utbrott, explosiva och mångordiga, när hans lärdomar fallit på hälleberget. Hans förmåga att tvinga många, ibland väldigt många, elever att följa med undervisningen och det vare sig ämnet var aktuellt for dem eller icke. Hur han i sista ögonblicket inför en skrivning i hörnet av Esplanaden och Ö Vallgatan kunde förmedla just det sista, som behövdes, for att man skulle komma över strecket. Jag minns också hur vi ibland - malande latin eller böjande verb letade efter "Gamle Herald", Mentors cykel 1 som han ibland glömde bort var han ställt, hur eleverna stundtals utspisades med kaffe och bullar i det lilla köket, många personer på en gång i ett litet kök. När han införderökrnotbok - "Tre rök per månad" - jag har mitt exemplar kvar. Hur han med stor träffsäkerhet och verklig humor gav sina elever namn, vilka i vissa fa ll följt dem genom livet. Hans fe nomenala förmåga att på egentligen ingen tid alls pressa in nog med kunskaper for att även oengagerade elever skulle klara en nära förestående tentamen. Detta och mycket, mycket mera av vad man kan kalla roliga

I. Inköpt 17 maj 1920. Bengt Samuelsson episoder från skoltiden minns jag väl. Men vad jag framför allt vill minnas är Mentor som människa. Hur han - trots trångboddhet och en aldrig sinande ström av elever i bostaden - månade om sin familj och hur stolt han var över den. Hur han alltid, dag som natt, helg som söcken, offradesig själv för sina elever, hans djupt rotade vilja att vi skulle lyckas och hans omtanke om vår framtid så långt han kunde påverka den. Hans humor, hans enorma såväl bredd som djup av kunskaper och belästhet, hans människokännedom, hans glädje när något alldeles speciellt "omöjligt" lyckades, hans vänskap. Listan skulle kunna göras mycket längre än så här. Jag skulle vilja avsluta dessa funderingar med att säga att jag är såväl glad som stolt över att ha varit elev hos och vän med Mentor. Som avslutning på dessa spridda funderingar ett citat ur Olle Halmbergs "Extraläraren Ekstrands tankerim" - den första bok jag fickav honom: "Att leva tar för mycken tid; Man hinner ingen annan id."

Djupevik, Väckelsång i mars 1994

Bengt Samuelsson (Mandus Rask, f.d. Herrgårdsfiskare, elev 1673)

1 76 Olle Hagberg

Latin, filosofi, stekt potatis och korv

En hyllning till Mentor från Olle Hagberg. OlofEberhard Habackuk Grindpinne blev Mentors namn på mig. Alla elever fickväl sina. Olof var jag kristnad till. Va rförMentor lade till Eberhard vet jag inte. Habackuk, som kan ha berott på mitt klerikala ursprung, fickja g heta 1947 - samma år som profetens bok upptäcktes i en handskriftfrån hundr atalet föreKristus. När Mentor tjänstvilligt erbjöd sig att hjälpa mig med en sommarläxa i engelska, fastnadeja g vid en term med anknytning till cricket. Ordet - wicket - blev mitt fjärde namn - Grindpinne. Annars gällde Mentors lektioner för mig som för många andra huvudsakligen latin, med följd att jag i ämnet, jämte grekiska och gymnastik, hade det bästa betyget i min studentexamen. Mentor hade inte bara ett ovanligt gott intellekt. Han var även fysisktvälutrustad, vilket han visade när vi promenerade från Södra Esplanaden till Råby och åter i - som han uttryckte det - "rask takt". Nybliven jur stud måste jag komplettera studentbetyget med filosofi, vilket inte fatt plats i min ämneskombination. Soliga höstdagar 1952 gick vi den då idylliska vägen till Råby medan Mentor föreläste i ämnet. Efter promenaden kunde han - alltjämt föreläsande- bjuda in mig i köket, där han stekte potatis och korv i en gigantisk panna. Potatis- och korvskivorna var de största jag sett i en stekpanna, men så gott det smakade! Det låg i Mentors natur att alltid vilj a tillfredsställa både etiska och lekamliga behov. Några dagar föremin

177 Olle Hagberg tentamen i filosofi skänkte han mig Honan� de Balzacs "De visas scen" med prydlig inskription:

"Carlo Olavo Hagberg Amico op timo ju ris prudentissimo Mox Philosopho A. d. IV non oct MCMLII ddd Mentor"

Alla lacinare kan förstås översätta texten, som är alltför välvillig mot mig. Mentor var, som alla kände till, mycket givmild och Balzacs bok var en av flerahan gav mig. Jag minns mina möten då och då med honom, färdandes på den redan då urgamla cykeln med nyinköpta böcker, på väg från någon av Lunds boklådor. Jag tvekar inte när jag påstår att Mentor var en av de allra mest generösa personer jag träffat. Med sin osedvanligt goda pedagogiska förmåga försökte han alltid dela med sig av sina enorma kunskaper i skilda ämnen. Därtill kommer andra goda egenskaper som humor, enkelhet i levnadssätt, vänlighet m. m. Dessutom kunde han verkligen steka korv och potatis på ett originellt sätt med mycket smakligt resultat. Hans förtjusande hustru lnga-Kari fanns då ej i hemmet på grund av seminarieutbildning. Mentor kunde således "härja" fritt i köket. Sista gången träffadeja g Mentor på hans 80-årsdag, den 1 oktober 1983. Hans röst var något spröd, men den intellektuella skärpan märktes trots sjukdom. En månad senare gick han ur tiden. Inte bara på grund av min närhet till Norra kyrkogården besöker jag

178 Olle Hagberg ofta hans vilorum under hängbjörkarna där. Det finns naturligtvis mer att säga om otaliga möten med Mentor. Mycket hände i studiekammaren på Esplanaden 24. Jag är glad om denne man, som inte eftersträvade publicitet, ändå få r den uppmärksamhet han alltid förtjänat.

Lund i mars 1994

Olle Hagberg (OlofEberhard Habackuk Grindpinne, elev 1674)

1 79 Louise Lyberg f von Schwerin

Mentor - Gunnar Holmstedt

Hur många timmar, dagar och kvällar, som jag under gymnasieåren tillbringade hos Mentor på S. Esplanaden, kan jag idag inte räkna ut, men många var det. I sista ringen 1949 var det nog regel att man inte fick gå hem direkt efter skolan utan var tvungen att passera Mentor för att visa att man kunde morgondagens läxa. Inför studentskrivningarna var vi väl mer eller mindre bosatta där, då Mentor gick igenom alla tänkbara ämnen och gjorde dispositioner för svenskuppsatsen. I latin gnuggades vi intensivt, likaså i franska, där vi ficken speciell exempelsamling, kallad "Möösalappen". Varifrån kom nu detta egendomliga namn? Samlingen inleddes med frågan: - Pourquoi Möös ne vient-il-pas?1 Ve m Möös var vet jag inte, men troligtvis var det någon tidigare elev2• Vi fick också lära oss vissa ramsor för att komma ihåg vad man skulle kontrollera, innan man lämnade ifrånsig sin skrivning i franska. T. ex. visade Mentor en bild med en gammal gubbe med långt skägg. Gubben satt med huvudet praktiskt taget inne i en stor hörlur. Bilden kallades TT och Nils Persson. Honom fickman alltså inte glömma i franskan. Vilket betydde: Te mpus, Te ma, Numerus och Person!!! Mentor hade ju den egenheten att ge alla sina elever namn. Själv hette jag Lovisa Pommer, min bästa vän Gudrun Bengtsson hette Böna Cavander född Busman (vid varje presentation sades hela namnet), Bo Pihl från Katte ficknamnet Sibbe Sibelius, First Lord of Sibbarp för att ge några exempel. Vi var alltid många elever på samma gång och allaläste olika ämnen. Så fortnågon ny kom in i rummet presenterades samtliga med sina I.Varförkommer inre Möös? 2. Elev 367 Olle Rosenberg ("Möös")

180 Louise Lyberg f von Schwerin namn. Han höll även rätt på alla sina gamla elevers namn och eftersom de var många, kan man ju föreställa sig att uppfinningsrikedomen var stor. Jag vet med bestämdhet att hade han idag varit i livet och jag stigit in genom dörren så hade han sagt: - Ja, här kommer Lovisa Pommer. Märkligt nog tillät han rökning. Men var vi alltför många så fick bara en i taget röka. Införstudentskrivni ngarna var vi väldigt många och då tog han resolut fram en sax och klippte av cigaretterna. Inget fick honom att avstå från undervisningen. Va r han sjuk, vilket jag upplevde en gång, så låg han till sängs i rummet, där undervisningen ägde rum och körde historia, svenska, latin och franskamed samma fartsom vanligt. På huvudet hade han då en grå lammpälsmössa, som var neddragen över öronen. Vi höll till i Mentors kombinerade sov- och arbetsrum. Tre väggar var täckta med bokhyllor, framförvilka stod bänkar, där vi satt. Mellan de två fönstren åt gatan stod Mentors skrivbord och vid den västra väggen fanns hans säng. När vi var många samtidigt satt vi även i fönstren. Blev det sent om kvällarna gjorde han paus och skickade ut oss i köket till lnga-Kari, som bjöd på bullar och mjölk. Och det hände ofta.Synd var det emellertid om Melker1, som var inackorderad och bodde på tredje våningen i huset. Det spelade ingen roll om han var upptagen med annat eller rent av sov, ty när vi skulle hem kommenderades Melker ner med orden: - Nu skall Melker cykla flickorna hem. Och det gjorde både Melker och Mentor, så sena kvällar kunde Lundaborna skåda en cykelparad, som blev kortare allteftersom den letade sig fram genom Lunds gator med Mentor i täten, sedan alla flickornaoch sist stackars Melker. Jag vet inte om Melker led, men jag tyckte i alla fall synd om honom.

Stockholm i juni 1993

Louise Lyberg, f von Schwerin (Lovisa Pommer, elev 1712) I. Elev 1610 Bengt Salomonsson ("Melker Uv") ÅkeAhlberg

Ett besök i Bjärred En liten bild av Mentor i en for honom ganska ovanlig miljö - nämligen Guds sköna natur. I slutet av 1940-talet bodde jag i Bjärred och vid ett tillfälle kunde jag iaktta att Mentor med hustru lnga-Kari och barn debarkerade bussen från Lund vid Bjärreds station. Det var en solig och varm sommardag. Som vanligt var Mentor klädd i kostym och handknuten fluga samt iförd hatt. Efter avstigningen formerade Mentor skaran av hustru och barn på sådant sätt att han själv intog tätposition och därefter med raska steg tog riktning mot strandpromenaden, där familjen med bibehållen tågordning lät sig svalkas av sjöbrisen. Under förflyttningens gång hade Mentor plockat fram lämplig litteratur ur bagaget och raskt marscherande fördjupade han sig i densamma. Huruvida picknickpaus var inplanerad i dagsprogrammet undandrog sig min uppmärksamhet. Jag kunde emellertid senare på dagen observera att återtåget till Lundabussen skedde efter samma mönster med en läsande Mentor i spetsen. Detta var antagligen den sommarens kontakt med naturen utanför staden.

Malmö i april 1997

ÅkeAhlber g (elev 1716) Max von Sydow

''Needfulth ings " Jag märker, att ju äldre jag blir, desto mera tänker jag på gamla tider. Ofta går då tankarna till min skoltid och till dem av mina lärare, som jag mest uppskattade. Mentor var utan tvekan en av dem - dels därför att han var en utmärkt pedagog, dels därför att han var en ovanligt charmfull person. Journalister frågar mig ibland, hur jag skulle vilja karakterisera en bra skådespelare. Det är oerhört svårt att svara på den frågan. Va d är egentligen skådespelartalang? Det gäller inte bara att kunna alla knepen, det har så mycket att göra med själva personligheten, med så kallad utstrålning, värme, generositet, vilja att kommunicera. Jag tror att det samma gäller i hög grad om en skicklig pedagog. Det hjälper inte, hur mycket kunskap han än har lagrad i sin hjärna och hur väl han än känner pedagogisk metodik - har han inte förmågan att dessutom ra eleverna intresserade, göra dem nyfikna, entusiastiska och öppna sig for mera kunskap, kan han lika gärna meddela allt sitt vetande till en vägg. Mentor hade allt det där. Vi, som var hans elever, vi kom inte till Södra Esplanaden bara därför att vi hade svaga betyg och behövde extra undervisning i det ena eller det andra ämnet - vi kom, därför att vi ville höra mera, därför att det var spännande, därför att vi kände oss välkomna. Och kanske viktigast av allt: vi kände oss förstådda. Det enda jag ångrar med min tid hos Mentor är, att jag inte började gå till hans föreläsningar långt tidigare.

Gibsons, British Columbia, i november 1992 under väntan på nästa scen vid inspelningen av filmen "Needful things".

Max von Sydow Oohn Brylling, elev 1717) Max von Sydow

Om Maxvon Sydow berättade Mentor gärna följandehistoria: I ett nummer av Moderna språk (tidskrift för lärare i moderna språk) hade det stått en artikel om de olika teorierna gällande uppkomsten av det amerikanska uttrycket "OK". Dessa teorier, fe m eller sex till antalet, gick Mentor igenom med sina elever, bl. a. Max von Sydow. Några dagar senare frågade dennes engelsklärare Gunnar Ehlefors om någon i klassen visste bakgrunden till uttrycket "OK". Max von Sydow räckte då upp handen och redogjorde för de olika alternativen. Ehlefors var imponerad. - Har von Sydow läst det i Moderna språk? frågade han. - Ja, man försöker ju hålla sig informerad, blev svaret. Sven Erik Naumann

Mentor, en privatlärare av ovanligt slag

I mitten av 1940-ralet då jag gick i realskolan på Spyken hörde jag genom fleraklasskamrater talas om Mentor, en privarlärare av ovanligt slag. Det ovanliga bestod vid första påseendet i att han meddelade undervisning till flera elever samtidigt fast i olika ämnen. Jag hade tidigare erfarenhet av enstaka privarundervisningsrimmar i ryska hos mera konventionella lärare men följde på kamraternas inrådan med dem till Mentor. Denne vänlige man bjöd mig sitta ner bland en handfull elever av olika årgångar och sedan han lyft undan en ridningsbunt fanns det en ledig stol. Mentor åtog sig att förbättra mina kunskaper i ryska dock utan att fasta rimmar eller lekrionspris diskuterades. Va nligen fick man tillsägelse att komma nästa dag på frukost rasten, på en hålrimme eller efter skolan. Eftersom Mentor bodde endast fe m minuters väg från Spyken var det fort gjort att gå dit. Lektionstiden var obestämd; ibland kunde man bli sittande flera rimmar medan Mentor exercerade ryska glosor och grammatik med mig och andra, samtidigt som han förhörde närvarande elever i till exempel historia, geografi eller latin. På det viset lärde man sig en del av andras kurser, även om koncentrationen på det egna ämnet ibland var ganska klen. Under den pedagogiska gärningen förekom dessutom allehanda infall och funderingar, vilka ibland ledde till långa utvikningar från de aktuella ämnena. En av Mentors käpphästar var att förse eleverna med namn, som han av en eller annan anledning fann lämpliga. Mig kallade han för Albin eftersom jag råkat infinna mig första gången den namnsdagen. Andra hade mer särpräglade namn. En pojke, som bodde i närheten

185 Sven Erik Naumann och som dessutom i Mentors ögon hade ett något sydländskt utseende, benämndes Nachbar med tillägget: Israels vicekonsul över Lund och Lilla Råby. En annan, som vanligen blev svaret skyldig, kallades Giuseppo, den stumme trädgårdsdrängen, vilket också hänsyftade på dennes riktiga efternamn, som just i översättning från ryska hade klar trädgårdsanknytning. Mentors undervisningstid sträckte sig från tidig morgon till rätt sent på kvällen med avbrott för måltider, då de närvarande eleverna fick klara sig själva med läxläsning. Vid ett tillfälle, då han fann lämpligt att jag före en rysk skrivning i skolan kom till honom för en snabbrepetition, hade han inte stigit upp utan meddelade under visning liggande i sängen och då iförd en vit nattmössa med broderingar. Det är enda gången jag sett ett sådant plagg, vilket han bar som en alldeles naturlig utrustning. På sommaren var elevantalet givetvis mycket reducerat och inskränkte sig till dem, som skulle läsa upp vårens underberyg för tentamen innan skolstarten. En av mina skolkamrater hade flera sådana underberyg. Han bodde på en gård strax utanför staden och Mentor ryckte det var lämpligt att inleda dagen med en mycket tidig cykeltur på landet och privatundervisning i elevens hem. Problemet var dock att väcka eleven utan att störa den sovande familjen i övrigt. Pojken berättade att han, som hade sitt sovrum på andra våningen, vid sänggåendet fickknyta ett snöre om stortån och låta snöret löpa ut genom fönstret ner på marken. När Mentor kom dit drog han alltså i snöret och eleven vaknade utan buller och bång. Hos Mentor förekom emellanåt en man, som hette To rkel Karlin, son till Kulturhistoriska museets grundare. To rkel var pratsam och störande men fick vanligtvis hållas. Han hade, såvitt jag vet, inte något bestämt arbete utan disponerade sin tid, ibland på sådant sätt att Mentor fickhj älpa honom ur besvärliga situationer. To rkel skrev 1950 en skälmroman, som fick namnet "Husar Björk och

186 Sven Erik Naumann

Atropa". Mentor stödköpte en stor del av upplagan och delade ut den bland eleverna. Om Mentors undervisning inte alltid var helt effektiv relaterad till tidsåtgången, så fick eleven i gengäld en hel del allmänbildning och livsvisdom med sig därifrån till ett ringa pris. Min mor, som skulle betala, oroade sig över mina långa pass hos Mentor. Hon blev emellertid mycket överraskad av den synnerligen måttliga summa Mentor debiterat. Mentor hade rykte om sig att kunna förutsäga kommande skolskrivningar. Ryktet talade nog sant ibland, men oftast förhöll det sig så att han, som var väl insatt i skolans läroplan, kunde förmedla de kunskaper, som för ögonblicket erfordrades. Mentor berättade dock själv att han många år tidigare på rasten innan en elev gick in till sitt studentförhör i latin lyckats dra igenom just den översättningstext, som eleven blev förelagd, vilket räddade dennes examen. Inför studentexamen gick större delen av min klass hos Mentor och läste latin i förhoppning om samma tur, vilket naturligtvis inte blev fallet. Men det gick bra ändå och som studentpresent fick jag To rkels bok av Mentor med hans vänliga dedikation. Jag har den alltjämt kvar i min bokhylla.

Lund i november 1994

Sven-Eric Naumann (Albin, elev 1724) Per Olof Hallqvist

Mentor -Amicus Maximus

Sommaren 194 7, den fe m te i rad med fe rieläsning, det var den sommaren, som jag mötte den märklige Mentor. Visst hade jag hört det mystiska "Mentor" nämnas många gånger på "Evas Condis" i Kattesund (40-talets "inneställe" för Lunds gymnasister, åtminstone de av oss, som inte tog alltförallvarlig t på studierna). Men jag hade aldrig sett den levande Mentorn. Det var min Far, som såg till att jag blev Mentors elev. Gunnar och han gick på Katte ihop och var studentkamrater. Deras vägar . skildes och bortsett frånstudent jubileet året före,hade de väl knappast träffats på 25 år. Jag kan föreställamig att Far måste ha varit generad över att återknyta bekantskapen med att berätta om en son, som visserligen förmått attbörja skolan ett år "för tidigt" mensom senare visat allt mindre studieintresse och föga flit. Den förhatlige nazisten adjunkten L, föddJö nsson, drev mig bort frånKatedr alskolan. Alltså fe rieläste jag från 4:5 på Katte in i R 1:3 på "Spyken". Reallinjen var just då, direkt efter kriget, allena saliggörande. Jag var 13 år gammal (och blev 14 i slutet på september), där jag satt bland dubbelt och tredubbelt äldre klasskamrater och lekte, medan lektor Svensson, den fruktade "B-Minus", krökte integraler och staplade bråk, allt bortom min fattningsförmåga. "Vi är nog inte mogna fordet här", konstaterade han. Rektor Körner gjorde med sina komplicerade kemilektioner slut på det lilla av självkänsla jag må ha haft. Jaggjorde ett andra

188 Per Olof Hallqvist försök i samma klass med lika nedslående resultat, den underbare lektorn "Skeppar'n" till trots. Det beslöts att jag hade sinne forspråk och icke for naturvetenskap. Således kom Mentor in i bilden. Han skulle läsa upp sorgebarnet till andra latinringen på treårigt gymnasium under några korta sommarmånader. En årskurs latin och en årskurs franska var de väsentliga pensa. Mentor kom cyklande in i mitt liv. Mycket tidigt på morgonen (därmed avses mellan fyraoch fe m) drog han i snöret till koskällan - souveniren från Dalarna - som hängts utanför mitt fönster och väckte bryskt både mig och nejden - Nevishögs kyrkby strax utanför Staffanstorp. Mentor avböjde, älskvärt som alltid, min Mors inbjudan att frukostera på altanen i arla morgonstunden. Han medförde i rationalitetens namn en påse icke helt färska "wienerbröder", med vilka han matade det arma gossebarnet, alltmedan de båda halvspringande tog sig runt den lilla kyrkbyn, varv efter varv efter varv. "Mensa, mensae, mensae, mensarum"; "Je t'aime, je t'ai toujours aimee, je veux t' aimer ce soir" etcetera etcetera. Mentor arbetade med mycket speciella tekniker. Språk.övningar eller historia, for alla ämnen hade han rim och alluderande ramsor. "Abraham, Isak och Jakob, drucko ur samma chokladkopp" (religionsundervising). Varje Mentorsk elev fickett namn. Dopattestens trista uppräkning av arvegods ersattes av färgstarka nominationer, inte sällan med en diskret sexuell anspelning. Själv benämndes jag Pinocchius Öhlquist frånNaffuntorp", klass kamrat med bl. a. de tre vise männen och med "herrgårdsfiskaren Mandus Rask". Fiskarens bror döptes, av en yngling med beundran förnazismen, till "Marketentarens raggige hund". Mentor gav igen och döpte nazistsympatisören till "Semiten". Hur dessa ofta ironiska eller groteska namn kom till, minns jag inte helt säkert. Merendels var det nog Mentor själv, som lät fantasin ra fritt utlopp. Jag minns

189 Per Olof Hallqvist

dock livliga sessioner, då vi alla med iver deltog i dopförberedelserna. "Vi alla" kräver sin förklaring. Min första sommar med Mentor i splendid isolering i lantlig miljö förbyttes under skolåret till brokig och bråkig samvaro i hans rökinpyrda rum på Södra Esplanaden 28, med ibland upp till dussinet kunskapstörstande gelikar. Vi törstade visst inte alla efter samma kunskap. En del var där för att gnugga latin, andra historia, geografi, ryska eller franska, r. o. m. grekiska. Mentor behärskade suveränt alla språk, som på den riden förekom i gymnasier. Många av oss - åtminstone stamkunderna - satt där troget från skoldagens slut vid 4-riden till långt ut på natten. Vi turades om att sätta "Eran" på pottan, sparka boll på gatan med Valdemar eller hjälpa Ingela med pianoläxan. Sverker togs om hand av farmor och farfar. Vi gick och köpte pålägg och "bröder" och kokte litervis med kaffe - lnga-Karis och Mentors generositet var stor. Ibland försökte man att göra sin historieläxa i något hörn, medan andra tragglade starka verb. Det var inte lätt i ett rum på 4x4 m. För det mesta deltog vi alla i samma undervisning, en underlig gymnasial B:2-skola. Bäst minns jag Mentor stående framförett av fönstren, med ryggen mor rummet, med blicken förlorad i fjärranlångt bortom den gamla skofabriken, sluten, ensam med sina rankar. Mentor - en lätt kutryggig gråhårsman med begynnande flint - var alltid klädd i kostym med väst och bar all rid fluga. Kostymen såg ut som om han hade legat med den på - och det hade han. Mentor sov inte många rimmar om dygnet, men ibland tog han sig på sena eftermiddagen en lur på ducharellen, allt medan eleverna stojade, nojsade eller i bästa fa ll läste läxor. Mentor var en man, som tog sitt kall som privatlärare med stort allvar, men han var också en man med stor humor, samt med ett sjudjäkla humör emellanåt. Det är honom synnerligen förlåtligt, när han emellanåt blev förbannadpå lata och självupptagna ungdomar, som inte ville göra allvar av sina studier. Vi levde, tyvärr alltför många

190 Per Olof Hallqvisr av oss, i barnatron att Mentor, utan vår alltför intensiva medverkan, på något mirakulöst sätt kunde göra oss till studenter. Vi hade ju alla sett den bok av Cello (Olle Carle), i vilken det fannsen dedikation till Mentor: " Med tack för det utomordentliga sätt, på vilket du avlade min studentexamen!" Mentor hade "näsa" för vad våra plågoandar på "Spyken" skulle komma att hitta på. Naturligtvis hade han ett enormt bibliotek av uppsatsämnen, latinstilar, skrivningar i moderna språk etcetera. Som många andra gissade Mentor och hans disciplar på student skrivningens uppsatsämnen. Mentor hade inga dolda kunskapskällor, men han hade väldigt ofta rätt. "Det börjar bli dags nu igen för det här stycket ur Cicero" - och så gnuggades vi extra på det stycket inför en avgörande latinskrivning. Mer än en gång klövs en rad unga anleten av ett leende, när väl i aulan latinskrivningen delats ut. Det var med sådan underfundighet, parad med intelligens, envetenhet, humor och flit, som Mentor "avlade" en lång rad mogenhetsexarnina. Hur Mentor ersattes för sin fantastiska gärning är mig ganska oklart. I mitt eget fall komplicerades situationen av vänskapen från skolåren mellan min Far och Mentor. Någon betalning kunde inte komma ifråga! Det var för Far en helt ohållbar situation, inte bara efterMentors första prestation att fåin sorgebarnet i andra latinringen efter bara sex-sju veckors marscherande runt Nevishögs kyrkby. Min fortsatt bedrövliga skolgång, två år i varje klass under gymnasietiden, hade slutat i totalkatastrof utan Mentors fantastiska insatser. Far trodde sig lösa sitt dilemma genom att peta ner sedlar i burkar med Mentors favorittobak. Någon bekräftelse på mottagande fick Far aldrig. Mentor var säkert tacksam, men ville nog inte gärna ge sig i principfrågan: att inte ta emot betalning av en gammal vän. Far hoppades innerligt, att sedlarna i varje fall inte hade gått upp i rök. Så tankspridd som Mentor kunde vara, var det ingen orimlig tanke. "Mentor", har jag någon gång läst någonstans, är inte enbart eller Per Olof Hallqvist kanske i förstahand en lärare. Mentor är en förebild, en fostrare, en danare av unga människors karaktär. Så sant, så sant! Min Mentor var en stor vän, trognare vän än vad jag förstått, när våra vägar efter mer än 25 år åter korsades i mitten av 70-talet. Att Mentor betydde i stort sett allt för att jag kom någonstans i livet, har alltid stått klart förmig. Hur mycket han betydde förmin utveckling och min livssyn, förstodjag först ochlångsamt efterganska många år. Mentor - Amicus Maximus - en hedersman av ovanligt slag.

Sarajevo i augusti 1993

Per Olof Hallqvist, (Pinocchius Öhlquist, elev 1738) Finn Hedlund

Det kom ett brev frånAm erika

Sydsvenskan November 27, 1997 Mal mo Sweden

Attention: The Editor

Dear Sir: It is Thanksgiving Day in che US as I read a clipping sent to me by my siscer, Kerstin Lindskog, in Malmo. The clipping is from che October 28, 1997 issue of your paper and carries che headline 'For "Mentor" fa nns inga omojliga elever'. Mentor was Gunnar Holmstedc, che private ceacher in Lund who, as your wrote, often succeeded where che cradicional school failed. I am wricing on chis Thanksgiving Day, as a Mentor disciple from 1945 to 1948, to add my deep gracicude to chac already expressed by so many ochers who, like I, spent innumerable, unforgettable hours in Mentor's and Inga-Kari's home ar Sodra Esplanaden 24 in Lund. le is my hope chac you will findit possible ro forward chis noce to Carl Johan Evander or any one involved in "Minnen av Mentor" which, according to your arcicle, is now being pur together. Mentor, in addition to having a brilliant mind and an unparalleled calent as a ceacher, also possessed a greac sense of humor. Knowing chac I was heading fora career as an officer in che Air Force, he took greac pleasure in belicceling my ambition by introducing me to newcomers as 'Fingal Munter, Aygmekaniker'. I creasure che book I have before me, 'Den unga lyriken' by Sten Selander and given ro me by Mentor a fe w days before my

1 93 Finn Hedlund studentexamen ar Katedralskolan in 1948. His dedication reads as follows: "Finno lngmaro Hedlund, olim Fingal Munter appellato, viro optimo, discipulo diligentissimo, Mense Maii MCMXLVIII, d.d.d., Mentor". As you can see, Mentor never ceased ro educate. His elegant use of "dativen" in this Latin book dedication could only have been written by him, the incomparable educator. I shall appreciate anyching Sydsvenskan can do do reach rhose who are now assembling "Minnen av Mentor", and convey rhis message.

Sincerely, Tucson, Arizona, November 1997

Finn Hedlund (Fingal Munter, Aygmekaniker, elev 1739)

1 94 Gudrun Nygell f Bengtsson

Minnesbilder från Mentors lektioner 1947-49

Mentor var ju framförallt vårt stöd vid läxläsning i latin. Vi var en grupp på 5-6 klasskamrater, som ungefär två gånger i veckan gick igenom text och grammatik under muntra former. Det vill säga det var Mentors kvicka kommentarer, spirituella associationer och lärda utvikningar från ämnet, som höll intresset uppe på oss trötta gymnasister och skärpte vår inlärningsförmåga även efter en lång skoldag. Med dagens språkbruk skulle man kunna kalla det: Mentors vinkling av ämnet. Inför skrivningar i latin och svenska fickvi en extra duvning och tips om repetition av vissa partier, som enligt Mentors erfarenhet brukade återkomma. Efter en viss tid kände han ju oss elever nästan som sina egna barn och våra lärares egenheter och käpphästar kände han till, innan vi själva kommit underfund därmed. Vi fick extemporera gamla stilar i latin för övningens skull och hoppades naturligtvis inför varje skrivning att det skulle bli just en sådan övningsstil, men det blev aldrig riktigt "Bingo", som jag minns det. Historia och filosofi var andra ämnen, som Mentor behärskade till fulländning och vi utnyttjade detta inför aviserade förhör och skrivningar. Grekiska hörde naturligtvis också till hans klassiska humanistiska bildning, men det ingick inte i min tillvalsgrupp. Mentor hade ju en något bisarr undervisningsmetodik, ty mitt i en saklig och glänsande föredragning, som spände över tiden från antiken till nutid, kom Grönköpingsliknande förvanskningar såsom: Ap-Olle, Nappe och Kalle Dussin t. ex. Gärna interfolierade han med citat såsom "Sådant gör nytta, sade

1 95 Gudrun Nygell f Bengrsson

Rapp" ur "Röde orm'', eller "Sällan såg man sådant i Israel". På så sätt fick han spänd uppmärksamhet från oss och vi var ju med på noterna och hörde roat på. En annan metod var, att han bokstavligen dunkade in grammatik med sina s. k. vänskapliga klappar i ryggen på pojkarna. Mot oss flickor var han alltid vänlig och nästan överdrivet artig, men vi fick tåla en och annan sarkasm mor kvinnans emancipation. Han ville liksom inre medge, att intelligensen inre endast är förbehållen mannen och absolut inre, att hans egen fru lnga-Kari snudd på överglänste honom. Det hettade till ibland i deras meningsutbyte, och vi flickorhöll på lnga-Kari. De fyra barnen varhan mycket stolt över och avgudade den minsta, Margareta, för hon var ännu i den kramgoa åldern. Väl medveten om lärares vanliga öde att råka ut föröknamn hade Mentor förekommit alla försök och döpt sig själv, liksom han sedan döpte om alla oss elever till något signifikativt namn. Själv fick jag pseudonymen Böna Tu rk redan första dagen. Böna eftersomdet var den dagens namn enligt någon urgammal almanacka och Tu rk eftersom jag för tillfället hade en liren röd mockahatt i Fez-modell och för mina sneda ögons skull. Mentor älskade också att uttrycka sig gåtfullt. Jag minns speciellt hur han karakteriserade två klasskamrater: - L är inre riktigt så intelligent, som hon själv tror och med B förhåller det sig precis tvärtom. Hur skulle detta kryptiska uttalande tolkas? Knappast som ett omdöme om den faktiska begåvningen, snarast om graden av självförtroende. Va na vid Mentors psykologiserande och roande pedagogik gällde det att uppskatta den fyndiga formuleringen och att uppfatta de positiva nyanserna, for det var menat som uppmuntran. Det kunde man se i hans uppriktigt vänliga ansikts uttryck, ty Mentor var en sann människovän.

Stockholm i juli 1993

Gudrun Nygell f Bengtsson (Böna Tu rk, elev 1768)

1 96 Gunnar Lj ungdahl

Hågkomster från inrökt studiekammare

Något mycket litet om den sympatiske, särpräglade mentorn, Gunnar Holmstedt, i den lilla friliggande fastigheten vid Södra Esplanaden, på höger hand i färdriktning Spyken. Mina rön väger lätt (sic!). De är alltför begränsade i tiden, inskränkande sig till en sommar för 51 år sedan. Jag hade efter avlagd realexamen vid Osby samrealskola - byggd på kristen grund, enligt uppgift på fasaden - fattat beslut om fortsatt förkovran på en latinlinje någonstädes. Va let föll på Lunds privata elementarskola med kommande placering på dess real/latinlinje, där samundervisning tillämpades, då ämnena så medgav. Rationellt, inre sant? Kompletteringsstudier i det franska språket var ett krav, och det är först nu jag kommer in i bilden. Att mina blygsamma minnen under tidens tand dessutom krympt oroväckande får väl nästan betraktas som ett axiom. Va rför jag hamnade under Mentors egid är och förblir höljt i dunkel. Betydligt säkrare är däremot mina hågkomster från den synnerligen omsorgsfullt inrökta studiekammaren, fylld från golv till tak med sprängfylldabokhyllor . Mentor, en glad, varm och mycket kunnig personlighet, sög oftast på sin snugga, allt medan språk exemplen - odödligt målade i sin absoluta egenart - peppade upp de tvehågsna och grubblande. Mentor hade även för vana att namnsätta sina skyddslingar. Jag brukade stundtals tituleras hote!ldirektör Oscar Kn aust (en ide från Sundsvall?). Till mina då framtida, hypotetiska ättelägg kunde han

1 97 Gunnar Lj ungdahl understundom referera som småknaustarna (facit: tvenne välskapta, normala och numera fullvuxnasöner ). Det var alltså så det begav sig - som ovan antytts - på sommaren i ofredens år 1944.

Malmköping i juli 1995

Gunnar T Ljungdahl (Hotelldirektör Oscar Knaust, elev 1838)

198 Nils-Folke Rudelius

Ne gutta supersit

Jag var under min skoltid elev vid Djursholms Samskola. Läsåret 1947-48 gick jag i det som då kallades IIl:e ring. Av olika anledningar hade jag inre tillfredsställande tillgodogjort mig undervisningen, speciellt inre i ämnet latin. Som jag redan "gått om", var det nödvändigt att ägna sommaren åt studier för att kunna pröva upp i IV:e ring, sista klass före studentexamen. Min svåger Curt Aaby-Ericsson hade med mycket goda erfarenheter bott hos och läst för en Gunnar Holmstedt, som han kallade Mentor. Det var första gången jag hörde det namnet. Curt, som blev student vid Spyken julen 1942, hade av Mentor erhållit namnet Zackarias Riverton - Zackarias för att han anlände cill Mentor på Zackariasdagen, Riverron var en typisk "mentorsk" översättning av Aaby. Svåger Curt meddelade mina föräldrar att Mentor nog vore den idealiske personen att banka in latinkunskaper i min tröga och omogna skalle och att jag därför skulle tillbringa sommaren i Lund. Mina kloka föräldrar var - i motsats till mig själv - mycket entusiastiska och gav Curt i uppdrag att ta kontakt med Mentor. Så skedde, och klartecken kom. Söndagen den 11:e juli 1948 anlände jag till Lund, som jag tidigare aldrig besökt, och inställde mig hos Mentor. Jag fick omedelbart namnet "Fänrik Litzow", anspelande på min pappas romaner, ingående i den s. k. Litzow-serien, som Men ror givetvis läst! Jag inkvarterades i ett rum på tredje våningen, ett ganska mörkt rum, som jag vill minnas, med utsikt över en trevlig, lummig trädgård, som anades genom den bartronande transparensen i glasrucorna.

199 Nils-Folke Rudelius

Lämnad ensam bragtes jag till en förtvivlad undran över vart min skollättja fört mig! Allt var nytt och främmande, inte minst det svårbegripliga skånska idiomet! Morgonen därpå kl 07.30 "bänkades" jag i en hörnsoffa i Mentors arbetsrum ti!I ackompanjemang av ord och ton från Danmarks Radio, vilket bidrog till det exotiska intrycket för en, ur Lunds synvinkel, nordbo. Jag fann snart nog att här hade jag mitt livs chans att lära mig latin på ett alldeles nytt och okonventionellt sätt. Inte bara latin förresten, ty Mentor blandade ju in sitt rika vetande i exempel; han drog anekdoter i långa rader, alla kryddade med humor och baserade på en pedagogiskt värdefull omvärderingslusta. Dagarna förflöt under nog så hårda studier. Mentor ställde höga krav på sina elever och han sparade aldrig sig själv. Jag förstår inte hur han, och hur hans familj orkade med detta liv! Och när sov han? Uppe i morgonväkten, i gång till sena kvällen var han och jag kan inte påminna mig att jag såg honom trött eller gäspa! Typiskt för hans undervisningsteknik var de många hemmagjorda grammatikexemplen - exempel som verkligen fastnade. Så till exempel beträffande"ablativus absolurus": byxis nedkn;epptis,pater filiumceci dit". Eleven begrep givetvis att det var sonens byxor som nedknäppts, inte faderns! Efter ett par veckor drabbades jag dessvärre av blindtarms inAammation och lades in på Lunds lasarett föroperation. Dagen efter det genomförda ingreppet satt Mentor vid min sängkant med latingrammatiken i näven. Min oroliga moder, som rest ner till Lund, befann sig likaledes i sjukrummet. Vänligt leende stack han ytterligare en grammatik i hennes hand med orden: "Var så god, Fru Rudelius, det går bra att följa med här.". Min moder hade aldrig läst ett ord latin, men förde dock med sig genom livet ett med Mentors kynne väl harmoniserande valspråk: "Ne gurta supersit", inte en droppe må förfaras. Det var dessa dagar i Lund en sällsynt tryckande värmebölja, som

200 Nils-Folke Rudelius gjorde sjukhusvistelsen till ett mycket begränsat nöje. Mentor tog dock tillfället i akt att föreläsa litet om vädret vid första världskrigets utbrott. Själv skyddade han sig mot värmen i sin alltid burna svarta kostym med väst! Jag avbröt vistelsen i Lund för en kortare tids konvalescens i hemmet och återvände till Mentor i mitten av augusti. Och nu var det bråttom. Det var kort tid kvar till prövningarna i skolan på Djursholm de första dagarna i september. Mentor pressade mig rejält, väckte mig ofta vid fyratiden på morgonen fören lång promenad med fö rhör, gav mig skriftliga uppgifter och såg till att jag aldrig slappnade av. Det var nyttigt för mig. Jag prövade in och klarade latinet med glans. Under hela det följande läsåret presterade jag resultat långt utöver min tidigare förmåga. Min latinlärare undrade imponerad över mirakelmannen bakom verket! De skriftliga proven i studentexamen trycktes ju på den tiden i tidningarna och dagen efter latinskrivningen ringde Mentor och frågade: - Nå Litzow, vad ryckte Monsieur? Mentor sade, som jag minns det, aldrig Du, i vart fall inte på den tiden, ty som han sade: - Jag vill inte ha något hejsan, svejsan. -Ja, fortsatte Mentor telefonsamtalet, det fanns ju en del knepiga fällor, men det mesta hade vi ju gått igenom! Han passade på att fråga vad jag valt för ämne i svenskan. - Det var väl inte något som direkt föll herr fä nriken på läppen, sade han, det blev ju inte Strindberg! 1949 var det 100 år efter Strindbergs födelse och han var ett allmänt tippat ämne. Jag var i sanning rörd över Mentors omtanke. År 1973 träffade jag Mentor sista gången. Min hustru, min svåger Jan Nedvall och jag besökte honom gemensamt. I glädjen över vår visit cyklade han omedelbart till Systemet och inhandlade en flaska portvin. Vid återkomsten och medan han hällde upp några glas, utgöt

201 Nils-Folke Rudelius han sig först över den då aktuelle senator Goldwater, som Mentor givetvis kallade "Goldwasser" och därefterfrågade han mig vem som skulle kallat Gustaf IV Adolf respektive Erik Gustaf Geijer för morfars morfar om de träffats. Jag var stolt och glad att kunna leverera rätt svar: Kung Gustaf VI Adolf respektive Olof Lagercrantz. Jag hade bl. a. tack vare Mentor, denne märkesman, tillägnat mig det fascinerande i att knyta nutiden till historien - och vice versa. Min tacksamhetsskuld till honom är, och har alltid varit, mycket stor!

Norrköping i juli 1996

Nils-Folke Rudelius (Fänrik Litzow, elev 1844)

202 Björn Swedmark

Kä re Mentor!

Om Du bara visste, hur glad jag blir, när jag tänker tillbaka på alla de lärorika och roliga timmar, jag tillbringade eller rättare låg vid din kateder. Låg - Du döpte mig snabbt till Liggman. Vår "mattelärare" hette Settman. Även han en pedagog av format. För att kunna njuta helt och fu llt av Dina utläggningar, lurade jag mig kanske väl mycket. Framför allt älskade jag Dina historietimmar. Ibland tycket Du kanske att det blev långtråkigt att berätta om exempelvis Karl X Gustavs äventyr i Polen. Då kallade Du in Din lille Va ldemar, som fortsatte föreläsningen. Det var högtidsstunder. Val demar var väl 7-8 årtror jag. - Kommer Du ihåg spänningen inför studentskrivningarna? Du tippade ämnen, i historia "Stormakternas kamp om Afrika". Synd att Du inre var med, när vi fickämnena på skrivningen och höra, hur vi, dina elever jublade när "Ditt" ämne dök upp bland historieämnena. Jag fick bara Ba. Jag hade i hastigheten placerat Gibraltar i Afrika. Då och då plockar jag fram skrivningen och minns. Ofta gick jag ner till Dig bara för att känna atmosfären i ditt lärdomstempel och lyssna till Dina utläggningar, oavsett vilket ämne det var. Du väckte till liv en lust och en längtan att läsa och studera. Du väckte min kärlek till ja, just det till Historien och Mänsklighetens historia. Det vill jag racka Dig så innerlige för.

Malmö i augusti 1995

Hälsningar Björn Swedmark (Liggman, elev 1893)

203 Gunnar A Olin

Mentor i hängmattan

Ferieskola på somrarnabr ukade möjliggöra flyttning vid tentorna i slutet av augusti. Men den första omgången varningar i november gav tydliga signaler om att min lärdom var något bräcklig. Mor hade hört talas om en privaclärare: magister Andersson på Gråbrödersgatan. Han var en prudentlig herre, som tillhandahöll 45 minuters trist tragglande, precis som i skolan. Hans rapporter till mor om mina framsteg var foga glädjeladdade. Så det gällde att hitta ett alternativ. Hade inte min morbror John en studentkamrat, som hamnat i privaclärarskrået? Det var så jag blev elev hos Men ror. Ämnet var ryska. Året var 1949. Min bäste kompis Hans blev med. Vi gavs omedelbart finska namn. Jag hade, som det hette, en ful ovana: jag brukade sitta och slänga och rista med benen, vilket irriterade Mentor. Du ska heta Risto, förklarade han och antydde vilket öde som väntade mej om jag inte skötte mina kort: Risro Ryti, Finlands president under krigsåren, satt numera på tukthus. Nu började något års tillvaro på Södra Esplanaden (efter ett uppehåll blev det en ny sejour när jag kommit upp i gymnasiet och behövde assistans i latin). Mentor injagade respekt men inre av den skräckblandade sonen. Hans vapen var den milda ironin och ett fullständigt gränslöst tålamod. Vi härmade honom och gjorde gubbar bak hans rygg. Men vi älskade honom på samma vis som jag tror han att älskade oss. Han var mannen som aldrig sov, åt eller gick ut. Någon påstod sig ha sett honom på rask promenad en vårmorgon vid fe mtiden, men

204 Gunnar A Olin vi trodde det knappast. Vi ville inte tro det. För oss var han Fenomenet som bröt mot alla vanliga regler. Ta nken på en fritidsklädd Mentor,

205 Gunnar A Olin månader utan att Mentor nämnde ordet pengar, men så plötsligt en dag kom det: - Risro, tag med 35 kronor nästa gång. Jag gissar att Mentor debiterade efter föräldrarnas betalnings förmåga. Och någon budget för den egna familjen hade han inte. De enda gånger det framgick att han hade familj var när hustrun eller något av barnen försynt kom in i kammaren för att be om några kronor till matinköp. Då plockades börsen fram, med en suck. Åren på långbänken i Mentors kammare fick inte bara de ryska och latinska prepositionerna att fastna. Vi översköljdes av en monologAod rik på lärdom, infall, skrönor och associationer. Jag ser honom med håret på ända, glittrande ögon, det gula gebisset blottat i ett brett pojkaktigt grin, utslängd i en fåtölj; den runda magen guppar av skratt: - Om inte om hade varit, hade kärringen stångat tjuren, i den by som därefter kom att kallas Stångby ...

Stockholm i fe bruari 1994

Gunnar A Olin (Risro Olinen, elev 1908)

206 Jan Bolmstedt

Angfrågan om vad "rävgiftet" egentligen var

Jag förmodaratt den gode Mentor år Pulvis coffeini composirus fortis eller Starkt huvudvärkspulver. Pulvret innehöll koffein, fe nacerin och fe nazon. Detta intogs på sin rid i stora mängder och hade en utmärkt fe bernedsättande, smärtstillande och uppiggande effekt. Den uppiggande kom givetvis av koffeinet (positivt vid t. ex. huvudvärk av migräntyp), men njutet ofta och under längre rid uppstår ett koffeinberoende. Samtidigt få r man då också i sig de två andra substanserna, av vilka fe nacerinet verkligen är ett "rävgift". Detta visades i slutet av fe mtiotalet av en föreragsläkare i Huskvarna. Han noterade ett stort antal dödsfall i uremi (urin förgiftning) just i Huskvarna, hos huvudsakligen män anställda vid vapenfabriken. Här var det kutym att börja dagen med ett liknande pulver (s.k. Dr Hjortons pulver). Man fann att man blev pigg och kunde arbeta snabbare. Detta utvecklades till ett missbruk. Förerags läkaren lyckades påvisa sambandet mellan fe nacerinintag och kronisk intersririell nefrir med papillspersnekros eller på ren svenska: njurarna sattes ur funktion. Resultaten presenterades vid en internationell medicinkongress 1960. Ar 1961 receptbelades substansen av dåvarande medicinal sryrelsen och användes inte längre. Kemiskt är fenacerinet ett anilinderivat (färgämnet) och man kunde faktiskt se på en patient om han "missbrukade" fe nacerinpreparat genom att vederbörande

207 Jan Bolmstedr ficken län blåaktig färgning av fingrar, läppar, kinder och öron. Pulvis coffeini compositus fortis Starkt huvudvärkspulver Coffeinum 100 g Phenacetinum 500 g Phenazonum iQQ_g 1 100 g Blandas. Utlämnas, om annat ej begäres, i avdelade doser a 1,1 g (Pulveres Coffeini compositi fortes).

Göteborg i mars 1993

Jan Bolmstedt (Staten Israels v Consul, H Herr Nehemja N :sson Nachbar, elev 197 4)

208 Fotografier

0 z ::::J _J u.i ('.) ('.) <( CD 0 ö LL Gunnar Ho lmstedt som ung man. Bilden ärfrån 1925. Gunnar Holmstedt som elevvid Katedral GunnarHolmstedt somstwlmtvåren 1921. skolan ht 1918. Detaij ur klassfotot nedan. Foto: RAHM.

0 z <( ::.::: 0 0 ö LL LI!b vid Ka tedralskolan ht 1918 under en Lektion i latin. Läraren är Erik Oskar Lind.skog. Gunnar Holmstedt synsstående vid fonstret.

210 0 z ::J _J

g0 LL

0� 0.. Mentor i uniform med lnga-Kari, Ingela och Sverker år 1942.

z 0 Cf) 1- z <( a: CD _J _J ::J Cl <( 0

0 0 LL Gunnar i mitten med sina sy skon, Marta och Gösta, 1912.

211 0 z ::i -' w CJ CJ

212 0 z :;) -' 0 l o LL � 0 CL Gunnar Holmstedt 1930.

213 -' <( 0 z <( ::? u.

(/)� :::> CJ ö ö u. Mentors i sin studiekammare, maj 1948, medan han fortfarande brukade röka pipa.

0 z '<( :.:: 0 0 � Mentor med elever i trädgården tillSödra Esp lanaden 28, våren 1935. Identifieradepå bildenfi v. nr 1 Wifhelm af Petersens, nr 3 Thomas Adlercreutz, nr 4 Barbro Fo rsell, nr 11 Henrik Edling, nr 12 Mentor, nr 14 Per Öster/in, nr 19 Kn ut Christersson, nr 21 Maja Frank (eller systern Britt Frank).

214 z 0 (/) (/) _J a:

z 0 (/) (/) _J a:

215 Mentor forde nogrann journal över hur ofta hans lärjungar deltog i undervisningen och antalet elver vid undervisningtillfallet. Dessa journalanteckningar lågseda n tillgru ndfor hur mycket han tog betalt. Utdraget ovan är ur Mentors journal 1942, då bl. a. Ingvar Holm var en flitig besökare.

216 • --� '------"--'�·� AJh cf1t. l°l� l)r-i

-.-- � �� L-'- ...... _- � -

_,/,,,. .1� J..- ,r ·'Y'� '<&·

ZJ c._ "./ t'.r ·4'1 v-.c.. -�-- /Ylc � (".,. •

Mentor delade ofta ut böcker av olika slagtill sinalärju ngar. Han hittade ofta anledningar som fodelsedagar, särskilt väl utforda uppdrag och studentexamen. Det kunde vara en nyutgiven bok eller en gammal klassiker. Allaforsågs med dedikation skriven med Mentors karaktäristiska piktur. Agneta Pleijelfick vid sin studentexamen en anteckningsbok, där Me ntor skrivit av "Extraläraren Ekstrandsta nkerim" av professor Olle Holmberg.

217 ::? 0 _J • tD (.'.) .

218 �·•llm z <{ � U) z w > U) 0 > U) a:· w 0 z <{ -'

--...--.:�1 0� z <{ -, ö ö L. LL Mentor installerassom heders ledamot i Lunds nationvid Fin nordens stora festi gamlagillestuga n, den 20 mars 1971. I bildfi: v. Lunds nations husforman Anders Söderhamn, Lunds nations kurator UlfHj elmqvist (brorson tillMe ntors bänkkamratBengt Hj efmqvist), fru Ebba Lyttkens, Mentor och Lundsnations inspektor professor Hamp us Ly ttkens.

219 Östra Vallgatan 8. I bakgrunden Spyken. Fo tot ärfrån 1995.

Södra Esplanaden 24 våren 1995. Fömtret tillMe ntors rum står öppet.

220 1950-talet, det var då som ...

LUND . . . fi ck flera nya industrier, bl. a. läkemedelsfirman Draco. Inom Åkerlund & Rausingkoncernen bildades 1952 ett särskilt bolag, Te cra Pak, för att saluföra de tetraederformade behållare for mjölk och grädde, som efter fyllning förslöts under vätskenivån så att luften utestängdes. Te cra Pak fick 1956 helt nya fabrikslokaler vidRåbyho lm. Lunds stad hade i decenniets första år 33 636 invånare. Två år senare bildades Lunds storkommun av Lunds och Stora Råby kommuner men Lund var alltjämt stad. Från valet 1954 till valet 1988 hade de borgerliga partierna tillsammans majoritet i Lunds fullmäktige och då styrde kloka och framsynta "pampar" som Hans lngemanson, Per-Håkan Ohlsson och Per Blomquist. Domkyrkans inre restaurerades 1954-63 under ledning av dom kyrkoarkitekten Ej ler Graebe. Lunds Konsthall på Mårtensrorget stod färdig 1957 och "A-laget" fick bekväma soffor att vila ut på. To rna och Bara häradsrätts tingshus invigdes året efter på platsen forden gamla Bjerredsbanestationen. Arkitekt var, vi hade så när skrivit "naturligtvis", i båda fa llen Klas Anshelm. Under decenniet framträdde den s.k. Lundaskolan, vars främsta representanter var Ingemar Gustafson (Leckius), Majken Johansson, Göran Printz-Påhlson och Anna Rydstedt. Andra skribenter som vann berömmelse var Annakarin Svedberg med romanerna Vårvinterdagbok (1957) och Ack, denna själ! (1958) samt Filippa Rolf, som 1957 debuterade med diktsamlingen "Till det synliga" . Lilla Te atern (1952-57) startades av några f d. scenianer, bland dem Jan Hemmet, Alf Matteson och Gustaf Mandal. Te atern höll till i

22 1 1950-calec det f d. Holmbergska industrikomplexet mitt emot centralstationen. Repertoaren var avantgardistisk med författare som Dagerman, Sartre och Tzara. Sragnelius återuppväcktes, japanska Noh-spel introducerades och Brechts "Tolvskillingsoperan" blev teaterns största framgång. Bland regissörerna märktes Hans Ingvar Hansson och Lennart Olsson, samt bland de duktiga skådespelarna Heinz Hopf, Lars Lind, Adrienne Lombard, Hans Polster och Connie Sjölin. Dekorationer och affischer trollades fram av Åke Arenhill och PerAhlin. Gustaf Mandal firade triumfer som ljussättare. Teaterns legendariske vaktmästare - "Gugge" - var känd i hela staden. Av stor betydelse for ungdomslivet i Lund blev jazzklubben Srudio'52, som startades av Björn Fremer. I början höll man till i Lilla salen på AF men flyttade sedan till Södrans danssalong och därifrån till Stora salen på Folkets Hus för att slutligen återvända till AF och Stora källarsalen. I det s. k. husbandet ingick Leif Been (klarinett), Beppo Gräsman (trumpet), Leif "Ös-Loffe" Norman (gitarr), Rolf Ström (piano), Stefan Landoff(bas) och Claes "Gene" Hanning (trummor). Senare tillkom Jan Andren (piano), Erik "Greven" Bergkvist (bas) och Sven Sjöberg (trummor). I jazzklubben förekom gästspel av kända musiker som saxofon isterna Max Briihl och Lars Gullin samt Gunnar "Siljabloo" Nilsson (klarinett). Även yngre förmågor fickhär pröva sina krafter. Hit hörde Sven Åke Fritz och Gigge Johnson (trummor), Robert Lindroth och Peter Silfverskiöld (bas), Valter Lj unghill (klarinett) samt Lars Wa denbäck (piano). Srudio'52 upphörde 1957 men fick en uppföljare 1957-58 i Jazzklubben Fyrkanten, inrymd i f. d. bindgarnsfabriken vid Prennegatan.

222 1950-talet "KA TTE"... hade sin näst siste Eforus, som alltid Hans Högvördighet Biskopen i Lunds Stift. Skolkatalogen upptog vid decenniets början 704 elever, varav 550 manliga i realskola och gymnasium och 145 kvinnliga gymnasieelever. Läsåret 1956-57, det sista året för vilket årsredogörelse återfunnits i arkiven, var motsvarande siffror 617 respektive 215, sammanlagt 832 elever. Katedralskolan i Lund var s. k. provårsläroverk och varje år gick ett 20-tal lärare där sitt provår. Den första skolkuratorn anställdes 1954. Aulan renoverades i 195 1-52 av den kände lundaarkitekten Hans Westman. Riksdagen beslöt 1952 att inrätta en allmän gymnasielinje med tyngdpunkt på samhällsstudier, den s. k. allmänna linjen, som infördes 1953. Det gamla gymnasiet srod inför sin avskrivning och skulle komma att omvandlas helt under nästföljande decennium. Gymnastiken var ett övningsämne, vars innehåll på Katte förändrades rejält när disciplinkarlen "Sprutis" Einar Oterdahl gick i pension 1951. Lings gymnastik i strikt militär tappning, tillrättavisning med florettsom lämnade rejäla rullsingar eftersig i ändalykten, iskall dusch efter lektionen under "Sprutis" personliga övervakning, allt detta blev en saga all. Fri tidsdagarnas "utfärder på cykel till platser i stadens närhet" blev till aktiva övningar i fri idrott, simning, orientering, ridning under äldre gymnasisters ledning och trafikundervisning av polisen. Den obligatoriska slöjden för realskolans tre första klasser bestod dock oföränderlig. Undervisningen i "hyvling, sågning, spikning, skruvning, genomgående och förtäckt tappning, gradning och slitsning" och produkterna var evigt desamma, få gelbord och fågel holkar, brickor, spel och bakbord, ljusstakar och lampetter, skålar, läsbord och taburetter etcetera etcetera. Inga innovationer där, inte! "Lektor Larsen gav sexualundervisning med fyraförelä sningar för eleverna i den högsta ringen", står det i årsredogörelserna, men om

223 1950-raler undervisningen bedrevs gemensamt eller könsvis framgår inte. U der musiklärarens ledning hälsades våren traditionellt under boken, ibland i slutet av april, ibland först i mitten av maj. Den redan 1947 pensionerade adjunkten Svante Danielsson, drog sig 1950 tillbaka från åliggandet att vara "läroverkets sekreterare". Bland under decenniet avgående lärare märktes lektor Augusta Björling, kapten Oterdahl, lektor Hans Nilsson-Ehle, och "Kalle Mas", kristendomsläraren Carl-Fredrik Mathsson, en man som bl. a. hade ovanan att knacka realskoleeleverna i huvudet med en jättestor klackring. Han var en av dem, som under många år träget hade genomfört den obligatoriska morgonbönen i aulan mellan kl 08.00 och 08.15, allt medan energiska kolleger dammsög korridorer och klassrum i jakt på for sent anlända eller läxläsande elever. Upprepade "försyndelser" renderade i ett B i uppförande i terminsbetyget. En annan morgonförkunnare, som pensionerades, var "Mana", Hugo Rosen. Denne brukade avsluta sina morgonböner med ett längre Goethe-citat på tyska, exekverat med en inlevelse, som i alla fall for realskoleelever kunde te sig skrämmande. Nytillkomna ordinarie lärare under decenniet var bl.a. adjunkten i tyska och engelska Anna Lisa Dallby, lektorn i geografi Folke Lägnert, adjunkten i biologi och kemi Ragnar Enderlein, adjunkterna i modersmålet och tyska respektive engelska Sölve Ossiannilsson och Inge Berglund, adjunkten i latin och grekiska Sven Lundström, lektorn i engelska Ivar Dahl och lärarna i gymnastik med lek och idrott Anne Sofie Berglund och Gustaf Ask. Skolföreningarna florerade. Scenia presenterade teaterföreställningar som Helge Krogs enaktare "Levande och döda", William Saroyanis komedi "De vackra människorna'', Strindbergs "Karl XII" och revyID "Cilla-stimmet" med Cecilia Ingvar som primadonna. En senare primadonna, i Katterevyn 1957, var Agneta Pleijel. Två kristliga gymnasistföreningar tävlade om själarna med olika dragplåster. Ett av dem var sedermera ärkebiskopen Olof Sundb3y.

224 1950-raler

Biologiska Föreningen levde ett undanskymt men intensivt liv. Filatelistföreningen var livaktig. Skyttegillet hade hamnat fjärran från 40-talets glansdagar

SPYKEN... bytte inspektor. Domprosten Ernst Newman avgick och professorn i litteraturhistoria med poetik Algot We rin tillträdde. Svagavdelningen i gymnastik hade ersatts med en motionsavdelning. En annan innovation beskrivs i årsredogörelsen för 1950-51 så här: "Gymnasie ringarna och realskolans två övre avdelningar hava under detta läsår utfört alla skriftliga arbeten på lärorummet". Därigenom "har skolan trott sig i största möjliga mån kunna förebygga slarv med eller likgiltighet för dessa så viktiga arbeten. Man har nämligen ansett, att de skrivningar som utförts under kontroll, äro av större värde än sådana, vid vilkas utarbetande hjälp kan erhållas av kamrater eller andra personer". Problemet är fortfarande aktuellt. Alltfo rt gör "rektor och klassföreståndare besök i elevernas bostäder". I föreningslivet märks förekomsten av två kristliga gymnasistföreningar. Den litterära föreningen hade gått ur tiden (liksom systern "Svea" vid Katte) men i gengäld tillkom en skytte förening och en filmförening. "Åhörardagar anordnades den 9-11 maj men rönte mycket ringa anslutning", noterar en av decenniets tidigare årsredogörelser. Åren därefter noterades för säkerhets skull endast att anhörigdagar anordnats men ingenting om besöks frekvensen. Va rje måndagsmorgon under höstterminerna kom inbjudna föreläsare och talade över vitt skilda ämnen som "Årets gång i Skåne" (Gabriel Jönsson), "Sol över Siam" (Vera Siöcrona), "Togo - land och folk" (Yvonne Richter) och "Ett konstverks födelse" (Helmer Lång). Bland lärarna må nämnas: Åke "Bi-"Hansson, Nils "Jota" Cedergren, "Kloster-Lasse" Karl Fredrik Hansson (som fa ktiskt hade tonsur) och

225 1950-raler

Sigurd Kroon. Mentor talade ofta om "Spykens starka gäng": O.P., Kloster och Kroon, där Kloster var svagast, de andra mycket starka. Vidare förekom: Ivar Dahl, Evert Ullstad, Edvin Brugge, Sven Ek, Björn Åkerlund, Roland Håkansson, Birger Sallnäs, Evald Palmlund, reservryttmästaren Ta r Holmquist, John Karlzen, Hans "Hasse-Nisse" Nilsson, Olof Nordström och den dynamiske teckningsläraren Olle Strandman, en av krafterna bakom konst- och litteraturföreningen "Mimer". Året 1959-60, det etthundratolfte läsåret, bytte man inspektor igen. Professor Werin avlöstes av professorn i grekiska språket och litteraturen, Albert Wifstrand. Samma läsår gjordes en fullständig renovering av skolans lokaler.

226 UlfWidegren f Dahlström

''Detär bäst att ta riktigt smör"

"Absolut obekväm for studier!" Så löd lakoniskt det omdöme, vilket enligt Piraten i "Ett liv" depeschledes skall ha överbragts till kammarherren Blaudonner på sydsmåländska Donnersberg rörande dennes ende son och arvinge Viktor Dieudonne. Som under tecknare stod föreståndaren for ett välrenommerat läroverksinternat. Skrivelsen ledde till att den gudagivne Viktor togs ur internatet. Denne skall, enligt samma källa, i glädjen häröver ha anordnat ett skolboksbål. Alls icke så kärnfulla,lik väl av enahanda innebörd, var de depescher, vilka, med ra års intervall, från Lunds båda läroverk avläts till mitt föräldrahem. Det var naturligtvis innan den solida benämningen läroverk hade utmönstrats och av klåfingriga, stockholmska skol revolutionärer ersatts med den språkliga räligheten "gymnasieskola''. Stor sorg över att lämna Katte kände jag icke, än mindre över att lämna Spyken. Sista gången jag med ryggen mot Spyken utträdde på Östra Vallgatan, föll mig i tanken den hoppingivande maning, som till uppbyggelse pryder entren till Apoteket Svanens officin, låt vara lätt modifierad, nämligen "Spem retinete vos qui exitis". Tesen "Den som avstår frånstudi er, han går fri från bekymmer" upphöjdes också i den stunden till axiomal dignitet (jfr. Psalt. 1:18 ). Beträffande inskriften i apoteket kan berättas att upphovsman var professorn i romersk vältalighet och poesi, Einar Haimon Löfstedt. Denne hade övertygat apotekaren Montelin om att kunderna helt visst också vore i behov av andlig uppmuntran. I apotekets originaltext 0 ,, . • ,, star mtrans . Under mina två sista Spykaterminer läste jag sporadiskt hos Mentor

227 Ulf Widegren f Dahlscröm på sätt, som denne själv i en dikt till min studentexamen på distikon sålunda beskriver: "Slarvade väl med läxor och läsning och då han omsider uteblev helt jag tror knappt att mycket bedrövad jag blev. " Några år och ett par resor till Fjärran Östern senare kom jag en juninatt att på hemväg passera Södra Esplanaden. Lampsken från Mentors arbetsrum gav mig impulsen att knacka på. Genast öppnades västerfönstret.Ett fleratimmar långt samtal följde. I gryningen träffades så ett muntligt avtal, bland mycket annat innebärande ett åtagande från min sida att med den gnutta nit, som jag till äventyrs skulle kunna prestera, skapa grundläggande förutsättningar för bokliga studier. Det innebar att jag, med obetydlig underdrift, skullebegynna med att inhämta det elementära vetande, som boken med tuppen på kan förmedla till den kunskapstörstande. Med Mentors ord i distikon: "Så förgick fleraår, då han plötsligt en natt i juni stod vid mitt fönster: 'Kan vi ta vid där vi slöt?' Tvekande sade jag ja. Privatistens möda jag känner. .." Följde så dagar och nätter med undervisning och handledning på Mentors unika sätt innebärande att mycket kanske inte kom att vara av direkt betydelse för en framtida examination, dock för kanske långt viktigare skeenden i livet. Sådant stoffblandades med kaffe och smörgäss, breade med mejerismör. - Det är bäst att ta riktigt smör, påminde Mentor mig varje gång jag skickades att köpa förnödenheter. Mentors ärtsoppa hör också till de realiteter, som jag med vällust erinrar mig. Så hade fogatsdagar till nätter och nätter till dagar när Mentor en morgon förkunnade: - I dag skall Ubbe (Ubbe U:son Ubbelin, generalkonsul, ersatte på Södra Esplanaden 24 mitt triviala namn; honorärtitel tillkom mig på köpet) bege sig till rektor Bjerre på Katedralskolan och anmäila sig till privatistprövning i latin. Bakom den förträfflige och alltid ytterst korrekte rektor Birgier

228 Ulf Widegren f Dahlsrröm

Bjerres allvarliga och nästan maskstela drag - aldrig såg jag den mannen minspela - ryckte jag mig kunna ana starkt tvivel och stor misstänksamhet. Vi hade ju träffats tidigare. To g förre eleven sigföre att skämta? - Javisst! Han sneglade mot sitt kalendarium. - Nej, dagen var den 2 april! Efteren nog av Mentor och helt visst av mig själv oväntat lyckad latintentamen följdeså mångfalden ytterligare dagar och nätter, under vilka Mentor undervisade, handledde och i svarta stunder av svårt tvivel också uppmuntrade. Mentors förmåga att bilda alla dem, som av läraretablissemanget bedömdes som hopplöst obildbara, var exempellös. Den var ogrumlad av pseudodiscipliner som pedagogik och allsköns därmed besläktat alkemisteri. Det var fråga om något unikt. Låt mig kalla det "mentorik". Besöken hos rektor Bjerre blev sammanlagt åtta, ett för vart och ett av de sju första ämnena och ett inför la grande finale, vilken skulle omfatta prövning i fyra ämnen i följd samma dag. Efter varje besök föreföll Bjerre aningen mindre allvarlig. Jag erinrar mig gärna att han före finalen mumlade något, som kunde tolkas som - Lycka till! Mentor var icke synsk. Det var hos honom frågaom stark intuition. Kvällen före prövningen i engelska ringde mig Mentor. Det var sent. - Ubbe måste genast komma hit och hämta en bok! Mentor gav mig Somerset Maughams "Ashenden". Ur samma bok förelade mig tentator att översätta från sidorna 12-13, 101- 102 och 209! En decemberdag kort före jul passerades nålsögat. Av uppenbara skäl blev Mentor den förste att meddelas därom. Gott och gammalt vitt portvin i dammig, källarlagrad butelj togs fram. Tilltugg blev lnga-Karis misslyckade pepparkakor, som är märkliga i det avseendet att de verkligen skall vara misslyckade. Vid några tillfällen har lnga Kari flttdem precis som de enligt det gamla familjereceptet skall bli. De har då varit goda, men långt ifrån nått den himmelska höjd av

229 Ulf Widegren f Dahlscröm läckerhet som de lyckat misslyckade. Vid tillfallet dracks brorskål. Jag föredrog dock alltid att säga Mentor. Blott i undantagsfall under Mentors sista år kunde det bli Du och Gunnar.

Savannah, Georgia i augusti 1994

UlfWidegren, fDahlsrröm (Ubbe U:son Ubbelin, generalkonsul, elev 1980)

230 Hans Ljunggren

Mentor

Slutet av fyrtiotaleti Lund. GustafV var fortfarande konung i landet. De båda läroverken i staden regerades av rektorerna Bjerre och Kjellman. På den tiden lydde jag fortfarande under Bjerre på Katedralskolan. Det hade börjat kärva till sig i tyska och engelska med underkända skrivningar i klass 35. Min bror Nils hade läst privat för en lärare, som hette Holmstedt på Södra Esplanaden, liksom långt tidigare min mor, som var två år yngre än sagde man. Jag infann mig tillsammans med en kamrat, Gunnar Olin, vars kunskaper också behövde fördjupas, i ett bohemiskt rum, som tydde på stor lärdom och måttlig prudentlighet. Läraren själv bar svart kavajkostym, vit (nåja) skjorta och svart fluga. Tandgården var gles - det var innan han fatt löständer - och han gj orde ett något slitet intryck. Han bör den gången har varit 47 år, en hög ålder i mina ögon. To g tid - Kalla mig Mentor! Det betyder lärare och är latin, ett språk som alla gymnasister borde lära. Innan ni tagit studenten - vilket skulle dröja - säger jag " monsieur" till er. Det gällde alltså tyska och engelska. - Ni kan börja i morgon! Ungefär så gick det till, vill jag minnas, när vi enrollerades i den stora skaran Mentor-elever. Undervisningen liknade inte något jag tidigare upplevt i den vägen. Den tog tid. Först skulle i allmänhet några andra undervisas, vilka inte var färdiga med sin lektion ännu och då fick man delta om nivån passade. Utvikningarna var legio, men så intressanta att man gärna lyssnade. På så sätt ökade mina historiekunskaper markant liksom intresset för denna disciplin. Personer man kände till och kända personer, lärare, lundabor, svenskar

23 1 Hans Ljunggren och utlänningar, levande och döda kommenterades - intressant och spännande, ibland med en anstrykning av skvaller. Ve m lyssnar inte till sådant? Dessutom skulle ju själva ämnena också läsas. Finska namn Redan i starten fick vi nya namn, ett slags nya identiteter, som alltid brukades i umgänget med Mentor. Kamrater i andra skolklasser eller i andra skolor minns jag ofta bara med dessa mentornamn. I den tremannagrupp frånrealskolan som jag tillhörde fick vi finska namn: Johanni (undertecknad), Risto Olinen (Gunnar Olin) och Paavo Rakketeinen (LeifRaquette). Mitt efternamn Ljunggren germaniserades - vi läste ju ryska också - till Heidekraur, Lj ung och kombinationen finskt-ryskt förklarades vara en följdav den ryska militära hjälpen till Finland under fortsättningskriget, ett krig, som visserligen var fem år yngre än jag. Gissade skrivningarna Viktiga var alla "stilar", som vi gick igenom, drog som vi sade. Inför en skrivning i skolan kunde Mentor leta fram en gammal stil och säga, att den skulle det kanske bli. Ve derbörande lärare brukade ge den på den här nivån. Tänk om vederbörande vetat? En gång hade vi dragit en sådan stil, i engelska tror jag, vilken vi mycket riktigt fick som skrivning. Återkomna till Mentor efter provet gick vi igenom min översättning. Den hade många fe l. Jag blev grundligt utskälld. Slö och dum var jag, som inte hade vett att ta emot hjälpen. En vanlig privatlärare skulle aldrig ha vågat sådant tal till en elev, kund på dagens svenska. Slö, det kunde jag gå med på, men dum. Nej, det gällde att visa att man inte var det. För övrigt kan nog Mentors pedagogiska metod i de moderna språken kallas muntlig innötning. Överhuvud var han den muntliga pedagogikens man. Mina betyg höjdes, måttligt, men tillräckligt för att bli flyttad. Ibland skrev Mentor "lappar" med grammatiska exempel och regler att medtagas på friluftsdagaroch vid liknandetillf ällen och läsas under

232 Hans Lj unggren eventuella pauser. Inte blev där läst många lappar. Således föll för Mentor somt på hälleberget, men förvilken lärare inträffar inte sådant? Tågklarering och trottoarsanering Ibland muntrade Mentor upp oss och säkert också sig själv med komik under gravallvarliga former. En elev, herr Nachbar, son till en stationsinspektor och boende i grannskapet, skulle sändas per cykel i ett ärende. Någon annan skulle iväg i ett annat ärende. De båda cyklisterna utklarerades från fönstret åt gatan lika noggrant som om de varit tåg eller åtminstone bandispositioner. En gång hade det anmärkts på Mentors farsfa stighets halkiga trottoarer, Det var vinter. "Djävulen till förtret skall vi göra dem riktigt snöfria", menade mästaren. Med varmvatten i tillbringare skred Risto Olinen, Mentor och jag till verket. I det nollgradiga vädret lyckades vi befria trottoarerna från varje snöfläck. Det gick åt en hel del varmt vatten, men sådana inslag i privatundervisningen livade förvisso upp. Poesin räddades 1956-57 inföll min andra sejour som mentorelev. Jag gick då på Spyken och hade de flesta tonåren bakom mig. Det började med engelska, fortsattemed litteraturhistoria, där jag inhämtade åtskilligt och slutade med latin, mitt sämsta ämne. Jag ville egentligen inte avslöja min okunnighet, men fick av far rådet att åtminstone lära mig poesin, "så att du inte visar öppen nonchalans införcensor erna". Mentor beklagade att jag inte kommit tidigare. Betyget gick inte att rädda, men väl en del poesi till glädje och nytta i dag. Kom så studentexamen med en sista duvning examensdagens morgon varefter Mentor lade bort titlarna, det vill säga "monsieur''. Vi blev bröder. En sista hjälp fick jag, när jag läste in en latinkurs för historiker för den charmerande Gerhard Bendz. Jag kom in i kursen i "halvlek" direkt från militärtjänsten på Revingehed och behövde läxhjälp. Sena kvällar och också nätter läste Mentor och jag halvsovande gamla medeltida testamenten, donationsbrev och liknande. Och si - jag

233 Hans Ljunggren klarade provet, säkert tack vare denna hjälp. Sokratisk Cato Jag besökte ibland Mentor då han var gammal och så småningom slagrörd, både i Lund och på Långasand i Halland, där han f.ö. var granne till en annan patriark, Gunnar Sträng. Jag hade blivit folkhögskolelärare så småningom. Mentor uttryckte alltid sin uppskattning över mitt val av yrke. Det kändes trösterikt, sade han, att åtminstone några i lärarkåren bedrev sokratisk undervisning, vilket jag förmodades göra. Det var vänligt sagt - om mig. Jag har ofta fu nderat över vad det var som formade Mentor till den unike lärare och sällsamma människa han var. Varför denna järnflitoch asketiska livsföring? Va rför alla Fenacetinpulver (rävgift) istället för pauser och frisk luft?Va rifrån kom hätskheten mot den så kallade obildade medelklassen? Att han insåg att mycket i den nya skolans pedagogik var ihåligt är lättare att förstå, i synnerhet för den som själv kom att bli lärare. Va r stod han politiskt? I en animerad diskussion med en socialdemokratisk spykist (några fanns) svarade han själv därom tillfrågad: - Jag är konservativ med socialt patos. Fanns det något nyckel begrepp i hans lärargärning? Åtminstone ett, dansken Grundtvigs "talede ord" (det talade ordet). Detta behärskade han virtuost. Säkert var han "primus inter pares" i staden Lund. Kanske fanns i honom något av Sokrates' och Cato d.ä:s anda, den kritiska respektlösheten kombinerad med ett vaktslående kring gammaldags enklaseder och ett skyende av varjehanda bekvämlig heter. Fru Lustas dotter Lättja, som Herkules mötte vid skiljevägen, bar ett hyende (kudde) under armen och en kortlek i handen. Hon var bestämt aldrig Mentors musa.

Birkagårdens folkhögskola, Stockholm, i mars 1994

Hans Ljunggren Qohanni Heidekraut, elev 2007)

234 Gunilla Wärle

En källa till glädje

Vissa människor glömmer man aldrig. En av dem är Mentor. Av andra lärare har minnena försvunnit med ra undantag (Åkerlund, Modus), men Mentor är ännu en källa till glädje. Ryktet om denne originelle privarlärare nådde mig tidigt under skoltiden i Lund. Sägner gick. Från mitt fönster i tegelkåken mitt emot Mentors hus såg jag att det lyste dygnet runt där inne. Qag hyrde rum hos Kloster-Lasses lilla rara mamma.) Hade Mentor elever även nattetid? Sov han aldrig? Jag hoppades förstås slippa extralektioner, men i slutet av andra ring var det dags. Appeltofrs trötta utläggningar av latinets regler fastnade bara inte. Mentor förklaradeallt åskådligt och klart. I motsats till "Toft"var han intresserad av eleverna och deras kunnande. Som många andra elever hos Mentor - kanske alla - fickja g ett nytt namn. Det blev Viola Vo isine eftersomja g bodde granne. Två andra elever ur grannskapet döptes till Nevil Neighbour och Nehemja Nachbar. Vi fö rlänades alla pampiga titlar. Jag presenterades för nykomlingar som "Assistant professor'', detta sedan jag hjälpt en yngre elev med något. Herr Nachbar bar titeln "israelisk vicekonsul". Detta imponerade storligen på de nya, innan de län känna Mentor. Inre en sekund var Mentors undervisning tråkig och enahanda. Ingen hann slappna av och utvikningarna från ämnet ökade vår

235 Gunilla Wärle allmänbildning. Mentor var en levande uppslagsbok. Han kom ofta in på författare och historiska personer och gav oss en snärtig och rolig tillbakablick. Vi latinare glömmer aldrig hans okonventionella exempel när han lärde oss översätta till god svenska. Än sitter exemplen på participium coniunctum som berg. "Agad pep gossen". "Kysst fräste flickan" - att översätta med "När flickan blev kysst, fräste hon". När vi elever verkade håglösa piggade han ibland upp oss med latinska texter om oss själva. Vi ficköversätta små historier som han lät alla figurera i, och då var våra tonåriga öron på helspänn. Ja, när sov Mentor? Lektionerna började tidigt ibland. Det hände att jag gick dit klockan sex. Och sjönk blodsockret för mycket hos trötta elever kastade han åt en någon en slant: - Gå och köp bröder. Sen inhandlades det rejäla påsar wienerbröd eller franskbrödbullar i Solidaraffären. Han bredde smör på våra bullhalvor medan lärdomen flötur hans mun. Ingen lärare har väl heller förmått saxa mellan så många ämnen som Mentor. Ofta undervisade han flera elever samtidigt i olika ämnen. Någon slet med en latinsk sats, medan eleven bredvid grubblade på något annat. Yngre blandades med äldre. Skolans förråd med latinstilar kunde han utantill. Han räknade ut vilken som stod i tur och den fickvi lära oss. Råkade det inte bli just den, var det en god övning. Jag klarade inte studentskrivningarna våren 52, inte ens i svenska, fast jag då vikarierat som journalist på sommarloven. Och i latin blev det bara B trots Mentors lektioner. Han var inte glad. Vi fickta nya tag till hösten. Den terminen blev det hårdkörning och Mentor räknade aldrig några trekvartstimmar. Man fick sitta tills han tyckte man kunde. Ibland blev klockan både 22 och 23. Enda tecknet på trötthet hos honom var att han la upp benen på

236 Gunilla Wärle divanen. Orden sinade aldrig. Och visst kunde han sova! Ett par gånger hände det att han slumrade in mitt i en mening, sov fe m minuter och sen fortsatte exakt där han avbrutit sig. Jag glömmer aldrig min studentexamen. Mentor ville ge mig en sista duvning före muntan. Eftersom dagen var den 13 december fick jag kaffe och lussebullar där klockan sex. Om någon Lucia förekom minns jag inte klart. Jag hade nog av mitt latin och denna gång gick det också vägen.

Malmö i oktober 1994

Gunilla Wärle (Assistant professor Viola Vo isine, elev 2014)

237 Ulf Mörling

Rapphönejakt

Att mina år på Spyken i början av 50-talet inte var särskilt framgångsrika berodde sannerligen inte på Mentor. Han gj orde allt för att rädda mig från kvarsittning i "Stuk", utvisningsbåset i tredje ring förelever som inte ansågs ha någon chans att klara studentexamen. Jag hamnade där ändå med träffsäkerheten hos en meteorit, som kommit in i jordens gravitationsfält. Som så oftahär i livet var det slumpen som fördeoss samman. En oktoberkväll 1950, när höstlöven på Södra Esplanaden låg i våta drivor och asfalten blänktei gatljuset, föreslog min klasskamrat Hans Akke att jag skulle hänga med på en privatlektion. - Det kan jag väl inte göra så där uran vidare, invände jag. - Då känner du inte Mentor. Häng med bara! Det är en upplevelse. Du kommer inte att ångra det. Hedersord. Det var första gången jag hörde talas om Mentor. Sedan den dagen har jag tacksamt bevarat honom i hjärta och sinne. Mentor var unik: en språklig virtuos, en pedagogisk ambidexter, en intellektuell Three Ring Circus. Under första lektionen trodde jag varken ögon eller öron. Han förhörde sig vänligt om min person, när Hans som den naturligaste sak i världen förklarat att han tagit med sig en kompis. Redan efter trefrågor hade Mentor ringat in mig. Han kände till mina morföräldrar, som hade bott i Lund och visste allt om deras danska bakgrund. Han påminde sig t. o. m. att min far var Skaradjäkne. - Ulf kan sitta i soffan bredvid Lisbeth, sade han och pekade på

238 UlfMörling en vacker, blond flicka med aristokrarisk näsa. Der gjorde jag gärna. Än i dag kan jag se denne moderne Sokrates framförmig i mörk kosrym med väsr och vir skjorra med fluga och med der grånande hårer på ända. Jag kan känna glöden och inrensireren i hans undervisning och hans varma humor, som bidrog rill trevnaden i der fullsana rummer med alla ridningshögarna och de sprängfyllda bokhyllorna. Jag minns den väl upptrampade manan som nörrs sönder av rransiriva och inrransiriva verb och skanderade ramsor på larin som "Gurra cavar lapidem, non vi sed saepe cadendo" (sic!), och sängen, där han sov några rimmar, enligr egen ursago med kläderna på ibland: - Der är inre allrid lönr an klä av sig fören så kon srund. En frisk människa behöver på sin höjd rre-fyra rimmars sömn, kunde han säga under ridiga promenader i Lunds urkanrer. Under den försra lekrionen fick Hans och jag en välbehövlig duvning i larin, Lisbeth i ryska, Rune i engelska och Maggan i franska - allt på en och samma gång! I början gick språkkarusellen för forr fören ovan elev: jag lyssnade mera på Lisbeths ryskläxa än på lariner och försökte välvilligt viska svaren i hennes öra. Då rinade Menror samridigt år rvå håll och log sin varma och maliciösa leende: - Ulf behöver förbäma sin ryska också, konsrarerade han. Alla som haft förmånenan vara hans elev vet vad jag menar. Den engelske skådespelaren Marry Feldman kunde i ljusa srunder påminna om Menror när han log infernaliskt. Annars var Menrors ursrrålning mer lik den svenske magikern Hector El Necos när denne rrollband sin publik. - Lasrad väger åsnan fem kilo - hovjägmästaren! Der var jag; förklaringföljer. - Vaddå. Vilken åsna? Bara fe m kilo? Lasrad? Ehh ... Kan der vara ablativusabsolutus?

239 UlfMörling

- Vad är ablativus absolutus? - Ett kön ...ett kasus ...ett genus! - Tänker hovjägmästaren bara på flickor? Fundera i så fall på den här meningen: "Kysst frästeflic kan". -Ablativusabsolutus är nog en satsförkortning eftersomman kysser henne på munnen. - Ser man på. Nu överträffade hovjägmästaren sig själv. Ablativus separativus då? - Quo vadis? - Fel. Inte varthän utan varifrån! Mentor hade ök- eller snarare smeknamn på de flestaav sina elever på den tiden. Jag hade två. Han kallade mig ömsom för "Trollet", ömsom för "hovjägmästaren". När jag någon gång lät tankarna vandra åt annat håll än latinet kunde han utbrista: - Låt bli att nypa Lisbeth. lnga-Kari! Ge "Trollet" en kortlek så att han får avreagera sig. Seså, visa oss ett trolleritrick. Beteckningen "hovjägmästaren" däremot var långt ifrån någon hederstitel . Hans Akke var lantbrukarson från Lundaslätten och förfogade över egna jaktmarker. En lördag hade vi bestämt oss för att jaga rapphöns. Detta hände långt före fe mdagarsveckans tid. På lördagen var det också skrivning i svenska. För bålda jägare är beslut och handling ett. Vi lämnade genast blankt till jaktens fromma. När vi stegade fram med våra tomma, linjerade papper försökte läraren som vaktade, en storvuxen adjunkt som kallades för "Hönan", ingjuta mod i oss. - Inte ska ni väl ge upp så lätt, pågar. Det fria ämnet kan ni säkert klara! - Javisst, men vi hinner inte. Vi ska ut och jaga hönor. .. ja, rapp hönor, alltså, svarade vi och lämnade fnittrande aulan till "Hönans" fullt berättigade förvåning och ilska. Hans Akke trampade gasen i botten på sin Standard Va nguard Ulf Mörling och styrde mot friheten på landet, där rapphönsen väntade. Va d rektor Kjellman sade på måndagen kan vi lämna därhän. Det här handlar om Mentor och vad han hade i beredskap åt oss till nästa lektion. Naturligtvis hade han hört talas om vår safari - han visste ju allt. - Nämen, ser man på. Välkomna, välkomna. Det är ju självaste överhovjägmästaren och hovjägmästaren, ser jag. Det var fint besök. Va r så goda och sitt. Hur gick jakten? Fick ni några hönor? Och uppsatsskrivningen? Att Hans Akkeblev utnämnd till överhovjägmästare var inte mer än rätt. Det var ju hans mark. Själv fick jag nöja mig med titeln hovjägmästare. Mentor missade inga detaljer. Inga-Kari bjöd ofta på te och smörgås i det gästfria hemmet. Det kunde hända att Mentor plötsligt utbrast: - Hovjägmästaren ser fullständigt utsvulten ut. Får ni ingen mat på matlaget? Inga-Kari, vill du vara snäll och sätta på te åt oss? Hovjägmästaren kan inte tänka på tom mage. Medan vi elever lät oss väl smaka gick Mentor i en cirkel runt matbordet och fortsatte oförtrutet att undervisa, hela tiden med det välkända, spjuveraktiga leendet på läpparna. Hur många elever hade Mentor genom åren? Den frågan far någon i Lund besvara. Själv sitter jag i Florida och skriver detta och tänker på Mentor, medan solen skiner från en blå himmel. Många av hans tacksamma elever är spridda över världen. Jag är sålunda säker på att den garvade FN-veteranen major Hans Akke med jämna mellanrum sänder Mentor en tacksamhetens tanke från någon orolig del av jorden. Därför slutar jag med ett kort meddelande till Hans, som jag inte träffat sedan ungdomsåren. Va r han än befinnersig nås han säkert av denna skrift förr eller senare. Bäste överhovjägmästare: Tack för att Du tog mig med till Gunnar Holmstedt den blåsiga och regniga höstkvällen i oktober 1950. Han UlfMörling var en fantastisk lärare och mentor, som jag aldrig kommer att glömma. Tu us.

Naples, Florida, i januari 1994

Ulf Mörling (fd troll och hovjägmästare, elev 2068) Birgitta Holm-Berge

En text av Plinius

Under mina två sista år på Spyken blev Mentor en mycket viktig person for mig. Han blev verkligen den mentor man behöver som tonåring då man tvingats flytta hemifrån alltför tidigt - jag hade mitt föräldrahem på Österlen, där det på 1950-talet inte fannsnågot gymnasium. Tidvis var vi några stycken som dagligen var hos Mentor. Han var inte enbart en duktig lärare utan han hade ambitionen att även allmänbilda oss. Dessa år var mycket lärorika och värdefulla. Jag vill berätta en episod. Jag tror att kanske många andra har liknande händelser att berätta om. Det hela utspelade sig vid min muntliga studentexamen. Jag var fruktansvärt nervös. Vaknade tidigt på morgonen, gjorde mig klaroch gick till Mentor, som genast uppfattademin nervositet. Jag hade fatt veta att en mycket sträng professor i romanska språk skulle vara censor vid latinforhöret. Mentor bjöd på kaffe och började med att låta mig översätta tre olika latinska texter av tre olika författare. När tiden närmade sig att förhöret skulle börja följde Mentor mig till Spykens grindar. Vid det här laget hade min nervositet reducerats avsevärt och jag kände mig ganska trygg. Den latintext jag fick översätta var en text av Plinius - har jag for mig - som jag en timme tidigare hade översatt hos Mentor. Muntliga förhöret gick som alla kan förstå mycket bra.

Lund i april 1997

Birgitta Holm-Berge (elev 2150)

243 Gillis Bengtsson

Minne av 30-ta!sdepressionen

Min första bekantskap med Mentor var inte som elev utan som "brevbärarpåg" (Mentors benämning) på S Esplanaden 28 i början på 40-talet. På morgonturen träffade man då i regel Mentor, antingen han nu öppnade och tog emot sin post eller han stod utanför med sin älskade cykel på väg ut eller just hemkommen. Alltid hade han något vänligt att säga. När jag övergått till annan tjänst blev vi "nickebekanta", dvs. jag hälsade artigt och Mentor nickade vänligt. Först 1952 blev jag elev hos Mentor. På ett par månader måste jag läsa in realskolekompetens i franska för att kunna bli antagen till postexpeditörselev. Kunskaperna skulle vara tillräckliga för att också klara postens egna uttagningsprov. På förfrågan om detta var möjligt på så kort tid, svarade Mentor att det gick bra med normalbegåvning och tillräcklig energi. Jag trodde att det var min energi han menade, men det var tydligen även hans. För det blev lektioner på förmiddag, eftermiddag, kväll, lördag och söndag, allt efter mina tjänstgörings tider. Det blev normallånga lektioner och det blev långa lektioner, ibland mycket långa. Midsommarafton höll vi på så länge, att våra fruar irriterade ingrep för att inte familjernas midsommarfirande skulle spolieras. Många av lektionerna var enskilda, men ofta var det lektioner tillsammans med olika läroverksungdomar. Mentor kände väl till allas våra svagheter och kunde med både humor och allvar utnyttja detta i "gruppundervisningen". Åldersskillnaden mellan mig och skoleleverna eliminerade han då perfekt. Mentors allmänbildning var ju fantastisk. Han hade ett otroligt stort samhällsintresse. Det var kanske därför naturligt, att en del av vår tid i hans arbetsrum

244 Gillis Bengrsson sommaren 1952 användestill samtal om samhällsfrågor. Han informerade och han frågade. Han tog gärna del av min erfarenhet av arbetslivet och mitt samhällsintresse - inte minst när skolungdomar också var där. Mentor hade en mycket kritisk samhällssyn, som han ofta drastiskt gav uttryck för. De många utredningar, som s-regeringen tillsatte efter kriget, ogillade han i högsta grad och ansåg dem vara kamouflerade "mutuppdrag" för riksdagsledamöter. Han ansåg att sådana och liknande uppdrag kunde leda till framtidaokontrollerbar korruption. I början av 50-talet kunde en viss ökning av arbetslösheten befaras och politikerna ansåg att någon procents arbetslöshet måste accepteras. - Fel, ansåg Mentor och ryckte att arbetslöshet för den arbetslöse var en katastrof, likaväl som en avrättning var det för den dödsdömde. Just arbetslöshet pratade vi en hel del om. Mentor ville veta om jag kom ihåg något från 30-talets depression med dess stora arbetslöshet. Eftersom jag då var i 10-årsåldern kunde jag berätta, att vår familj då bodde i Tidaholm. Min far arbetade på Tidaholms Bruk. Detta köptes upp av konkurrenten Scania Vabis och lades ner. Tidaholm dominerades helt av "Bruket" och tändsticksfabrikenVu lcan. Någon möjlighet till nytt arbete för de friställda fanns inte på orten. De fick söka arbete på annat håll. Min farlämnade då sin fru och cre barn kvar, tog sin cykel och gav sig utan pengar iväg söderut för att söka jobb. Han fickinget, förrän han efter någon tid hade hunnit till Lilla Harrie utanför Lund. Där fick han arbete någon månad och cyklade sedan tillbaka igen. Denna händelse gjorde stort intryck på Mentor, kanske eftersom han ansåg, att omsorgen om den egna familjen var oerhört viktig. Överhuvudtaget upplevde jag Mentor som mycket omtänksam, inte minst i förhållande till sina elever.

Lund i december 1994

Gillis Bengtsson (elev 2167)

245 Sverker Hällen

De namnlösas legion

Första gången jag hörde talas om Mentor var då min lillebror To rbjörn en dag kom hem med en bok, "De namnlösas legion", i vilken stod skrivet: "av Valdemars far". Valdemar och To rbjörn, "Valle" och "Tobak" gick i samma klass på Vårfruskolan. En tredje klasskamrat var "Kulemoffar", Leif]ohansson, ryktbar för innehavet av en skatt: 1 000 stenkulor. Det första intrycket av Mentor var förvillande. Vem var denne man, som djupt bugande drog sig baklänges, skrapande med foten? Denna artighet gentemot en skolpojke utmanade löjet. Mentors första namn på mig bådade inte gott - Sir Buller. Det dröjde inte länge förrän jag för all framtid avvisades ur lärjungeskaran. Min mor tvingade mig att gå tillbaka och be om ursäkt. Jag togs till nåder. Mentor bad mig att aldrig glömma att det var ett privilegium att bli undervisad av honom. Efterhand lärdeja g mig reglerna. Sommaren 1953 bodde jag under ett par veckor i augusti hos Mentor för att läsa upp mig i tyska. Jag inkvarterades på tredje våningen, där Mentors bror Gösta också bodde. Jag väcktes redan strax föreklockan sex av Mentor med kaffeoch smörgåsar på sängen. Snarast möjligt skulle jag infinna mig på nedre botten. Där fickjag avlyssna telefonsamtal. Det var Mentor, som hörde upp stilar, som ringdes in ifrån orter i Lunds omnejd - en tidig form av distans undervisning. Det kunde röra sig om tre, fyra samtal på i förhand bestämda klockslag. Därefterflyttade undervisningen till Mentors studiekammare, där jag fick sitta i länstolen närmast dörren. Medan Mentor rakade sig i Sverker Hällen den på andra sidan tamburen belägna toaletten, läste jag upp den stil jag kvällen innan hade översatt. Blev fe len alltför hårresande uppenbarade sig Mentor med bar överkropp, inlöddrad och med rakkniven i högsta hugg. Så fullbordade Mentor sin klädsel,borstade sina svarta skor med viss frenesi same sopade raske golvet. Som sopskyffel tjänstgj orde en pappskiva, vars innehåll hivades ut genom fönstret. -Jag hoppas att ingen gick förbi, var härvid en vanlig kommentar. Innan de första eleverna anlände klockan åtta hann vi även lyssna på nyheterna. Under resten av dagen fickja g följa undervisningen i allehanda ämnen. - Monsieur skall suga åt sig som ett läskpapper! var instruktionen. Stundom erhöll jag befrielse för att skriva stilar eller kopiera Mentors ryska punkter. Jag tenterade för Jiirgen Gull, som då var nybliven lärare på Kacedralskolan. Han höjde mitt betyg ifrån Be till Ba. Jag började nu i gymnasiet. Tydligen var jag ännu inte helt förtrogen med Mentors metoder, ty jag minns att jag under hösten fick en utskällning därför att jag hade glömt att ca med mig stencilen ifrån en engelsk skrivning. Jag påpekade för Mentor att det var förbjudet, men han endast fnös. - Monsieur kunde ha sagt att Monsieur hade glömt att lämna in den. Vad jag inte visste var att Mentor samlade på min engelsklärares stilar. Läraren var den fruktade Ivar Dahl, som tjänstgjorde både på Kacedralskolan och på Lunds privata elementarskola (Spyken). Han är för övrige den ende jag har sett uppträda i högeidsdräkcen jackett, något som förekom vid studentexamen. Föga anade väl han något om Mentors scilsamling och ännu mindre att det fanns något, som hette "Dahl-svårigheter".Till skillnad ifrån de flestaandra lärare, som körde med gamla skrivningar, fann Dahl ett nöje i att ständige författa nya. I latin hade vi Sven Lundström, senare professor i latin i Uppsala, en ganska torr pedagog, som rörde sig på ett teoretiske plan höge över våra

247 Sverker Hällen huvuden. Mentor gick genom läxan och vi, som var hans elever, fick ofta gliringar av våra kamrater, eftersom vi hade fatt hjälp. Dessutom försågMentor oss med "Dahlsteins drill", en översättning av latinska texter jämte kommentarer. Jag fick en gång i uppdrag att cykla till Lindscröms bokhandel och inhandla nio exemplar av denna skrift. Vidare lärde oss Mentor hur vi i våra böcker skulle markera versens rytm genom att här och var med blyerts anbringa omärkliga punkter c. ex. inne i ett a eller ett o. Detta, menade Mentor, vore ingalunda fusk utan endastett stöd förminnet. Vid sidan av läxan extemporerade vi, det vill säga översatte okända texter av Cicero, Livius, Cornelius Nepos och andra. Vid denna tid översatte man - till Mentors förargelse - endast ifrån latin till svenska, men jag minns att en av mina klasskamrater, tillika elev hos Mentor, Töre Vifot, brukade författa dikter på latin. Mentors äldste son, Sverker, som tilltalades "Mi fili" (min son), gick också i min klass, där han tillhörde de bästa. Dock fick han ofta se sig distanserad av klassens prima, Anu Mägisce. Efter skrivningar förhörde sig Mentor mycket noga om Sverkers resultat och därpå kom ofelbare frågan: - Vad hade Anu? Det var åtskilliga timmar jag under dessa år tillbragte i Mentors studiekammare och åtskilligt jag fickhöra. En dag berättade Mentor hur hans far hade mött August Strindberg i Grönegatan. Diktaren kom ifrån Emil Kleens dödsbädd och tårarna strömmade över hans ansikte. Mentor var kraftige byggd, stark och dessutom vig, vilket man lade märke till då han var uppe och kläccrade i sina bokhyllor. Motion skaffade han sig genom tidiga cykelturer till platser som Kyrkheddinge, Bjällerup och Dalby. Vid etc tillfälle 1957, då jag kamperade ihop med Leif Raquette på Hocel Descarces i Paris, berättade denne på tal om Mentors kroppskrafter att han en gång Sverker Hällen blivit agad av Mentor. Vår lärare hade gripits av raseri och förklarat att han en gång för alla skulle banka latmasken ur Leif Han började därefteratt av alla krafterpuckla på honom med knytnävarna i ryggen, en bastonad, som pågick under fleramin uter. Leif tillhörde en grupp, som tilldelades finska namn och kallades Paavo Rakketainen. Han hyste inget agg till sin lärare utan nämnde honom alltid med förtjusning och respekt. Nu är han sedan länge borta. En av de många i de namnlösas legion. Vid ett tillfälle fickja g följa med Mentor på studentafton. Det var Vilhelm Moberg, som talade om rättsrötan. Efter en snabb cykeltur närmast flögMentor uppför trapporna i AF-huset. Det var svårt att hinna med. Vi tog plats stående på läktaren i Stora salen. Mentor hade ett sätt att applådera, som var genomträngande och hans entusiasm var påtaglig. Det var uppenbart att Vilhelm Moberg tillhörde hans favoriter.Andra sådana var To rgny Segerstedt, Gustav Möller, Ernst Wigforss, Dag Hammarskjöld. Ofta citerade han Wigforss ord: "Fattigdomen fördrages med jämnmod då den delas av alla." Det kunde ibland insmyga sig ett drag av socialt patos i undervisningen. Det hände att Mentor återgav olycksstatistiken inom gruvdriften, "grunden för vårt välstånd". Oftaberättade han följande: En kväll vid niotiden hade kretsen av lekande pojkar under gatlyktan tunnats ut. Endast en hade dröjt sig kvar. Mentor frågade genom fönstret: - Skall inte Jiiri också gåhem? Han fickdå svaret: - Ah, de e ente lönt. Fassan bara super, å mossan e ente himma. Mycket spännande var det att få följa med Mentor till bok auktionskammaren, vid denna tid inrymd en trappa upp i gamla kemicum (nuvarande historiska institutionen) vid Stora To megatan. Ett antal bokvurmar hade här stämt möte för att under några timmars ropande i strid med antikvariatsbokhandlare tillskansa sig ytterligare bokskatter. De rycktes mig som en samling gamla uvar,

249 Sverker Hällen yrvaket plirande i ljuset och vid minsta rörelse syntes en sky av damm utgå ur dem. Mentor föreföll här vara väl hemmastadd, hälsade på flera av de närvarande och slog sig ned i bortre delen av salen med katalog och penna cill reds. Han ropade ofta och med hög röse och hade för vana att utan dröjsmål inlösa sina förvärv. - Monsieur kan också bjuda! uppmanade han mig. Det vågade jag givetvis inte. Det lägsta budet var vid denna tid 25 öre och det hände ofta att Mentor förbarmade sig över de böcker, som ej ville finnanågon köpare. Store intresse ägnade han också de s. k. buntarna, i vilka etc 20-cal böcker kunde ingå. - Det kan finnas mycket i buntarna, sade han ofta. Det lägsta priset hade en gång varit tio öre och Mentor förevisade gärna en diger tysk ordbok, som han köpe till detta pris och som han framhöll som näst intill oskattbar. Mentor hade inte mycket till övers för prydliga band. Det var innehållet som räknades. Med illa dold förtjusning berättade han om en professor, som hade lämnat Platons verk till inbindning och i retur fatt ett antal band med författarnamnecPAL TEN i guldskrift. Dock eror jag att han var fä st för sin boksamling. Med förfäran framhöll han hur Josua Mjöbergs bibliotek försålts och skingrats före ägarens död. Då Mentor på äldre dagar hamnade på sjukhus (Blocket i Lund) besökte jag honom. Jag ficken chock då de unga biträdena kallade honom du, men själv tyckes han inte ca illa upp. Här träffade jag också Mentors första elev, en munter man, som var på väg till en simbassäng för att ca sig etc dopp, trots att han just fatt veta acc han led av en obotlig sjukdom. Den grå, enkla sjukhusmunderingen förstärkte det intryck jag alltid har haft av Mentor som soldat på fä lcfoc. Själv brukade han berätta att Sokrates var soldat och som färdkost medförde lök, bröd och något salt. Under de sista åren vistades Mentor i hemmet. Vi bodde grannar, varför vägen var kort. Då jag kom satt han ofta och lyssnade på Sverker Hällen radionyheterna. Det, som då stod i centrum förin tresset, var Iran och Khomeynis skräckvälde, som Mentor hade varnat för.Jag frågade hur han kände sig. Han svarade: - När havet är oroligt, hur kan då droppen vara lugn? Mentor har skänkt mig mycket. Kanske i första hand trygghet. För honom fanns inget textställe, som ej gick att tolka, inget sammanhang, som ej gick att reda ut. Allt blev i hans händer enkelt och lättfattligt, en lek. Det han många gånger upprepade fastnade. Men framförallt fastnadehans sätt att se på världen och människorna, hans ödmjuka, självutplånande hållning, hans kärlek till sanning och rättvisa. För oss elever var hans ord lag. Om vi ville framhålla att något var absolut sant tillade vi gärna: - Mentor har själv sagt det.

Söderbärke i juli 1994

Sverker Hällen (Sir Andrew Rock, elev 2252) Lars Elmenius

Vä rstingvariant

Mitt elevskap hos Dig, Mentor, inträffade under första hälften av 50-talet. Det låter så länge sedan eftersom detta skrivs våren 1994. För gamla lundensare och speciellt dem som gick på "Katte" var det vid tidpunkten då Birger Bjerre var rektor och "Sprutis" var gymnastiklärare, tillika kapten i reserven. I Lund fanns det två skolor, Katedralskolan och Spyken. Vi som gick på Katedralskolan tyckte förstås att det var den finaste och bästa, ehuru det hos elever från det andra lärosätet kunde fi nnas en tendens till motsatt åsikt. Katedralskolan var länge exklusiv förmanliga elever medan Spyken så att säga hade en blandad elevkår. Det där med språk var svårt Jag hörde till den grupp som hade det svårt med språk. På den tiden fanns det bara två ämnes- och intresseinriktningar, klassisk eller naturvetenskaplig, latinlinjen eller reallinjen. Jag gick reallinjen och hade dessutom valt dåtidens "värstingvariant" dvs. specialmatematik, fysik och kemi. Språk hängdes av efter andra ring bortsett från engelska som var obligatoriskt hela vägen. Jag hade rätt bra betyg i alla ämnen utom i engelska. I och försig kunde jag väl levt med det också utom fördet faktum att man inte kunde kompensera ett underbetyg mer än en gång. Jag flyttade till andra ring med B? och till tredje ring med ett Be. Det var i detta läge jag fick komma till Dig, Mentor. I dag verkar det ganska naturligt att lära sig engelska. Alla gör det, TV-inslag är på engelska osv. Då var det inte vanligt med engelska så att säga i vardagslag. De flesta vuxna kunde inte engelska, resor och framföral lt semesterresor förekomendast för deverkligt väl besuttna. Lars Elmenius

Och TV fanns inte! På ett fantasriskrsätt rog Du Mentor Dig an problemet, en ambitiös ung man men uran ralang. Srraregin var enkel, här gällde der att se mer rill resulrarer än rill konsten. Du hade förmågan arr lära mig språk enligt en "maremarisk modell", förse lärasig grammatiken rill punkr och pricka, råplugga ända ner rill och med fomorerna(och de var många). Därefter glosor så långe riden medgav. Förse se rill att alla de svåra fe len, de som gav en fe mma i kanten på proven, eliminerades och sedan arbera med de mindre fe len. Jag minns de, som jag ryckre, ändlösa mötena av tragglande och pluggande, Dina förhör och Dina förmaningar. Nu efteråt kan jag uppskarra Din srraregi och hur Du efrer varje prov rålmodigr analyserade och lade upp korrigeringsprogrammer. Der var en ridig föregångare rill dagens managementkurser eller förebild forträning av landslaget i någon sport. Din srraregi och Ditt tålamod gav resulrar. Till fjärde (sisra) ring flyrrades jag med err nödrop och ävenledes klarades der skriftliga srudenrprover. Sedan kom då "muntan". Vilken känsla var der inte när även der gick vägen och examinaror kommenterade förhöret med arr jag hade en typisk Londonaccent i urraler, jag som ju inte ens varir över Sundet någon gång. Der är bara att racka. Uran Dig, Mentor hade der inte gått men nu blev der erors allr err Ba i slurberyg! Ödets ironi Rimligen skulle jag väl inte ägna mig år någor med språk. Yrkesvaler blev teknikerns, så småningom en civilingenjörsexamen vid KTH, maskinreknik. Därefterbörjade jag arbeta med ångturbiner. Der blev nya befarmingar och snart nog kontakt med kunder världen runt. Engelska var foreragsspråker. Ett antal år senare blev jag placerad i USA. Der är bara arr upprepa: rack Menror, for att Du så envise och skicklige visade vägen. Jag har fortsatt följa Dina råd och jag har Lars Elmenius gjort mitt bästa för att Du skulle kunna vara om inte stolt så dock nästan nöjd med mina bedrifter.

Mer än undervisning Det var mycket mer än språk Du lärde mig. Lektionerna kunde stundtals handla om mycket annat. Du diskuterade skolans problematik. Du diskuterade samhällsordningen med oss unga. Det var riksdagsval, men Du gick inte och röstade, ty det fannsint e något parti som tillräckligt väl representerade de värden i livet Du ansåg viktigast. Dina många och långa diskussioner med oss elever kunde i förstone och i ljuset av den lutherska resurssnålheten uppfattas som ett slöseri både med tid och pengar. Så här efteråthar jag förstått att det var en värdefull skolning för livet. Det var många visdomar vi fickpå vägen och Du gav oss den insikt som skolan borde ha bibringat oss för att utfärda beviset på "mogenhetsexamen". Inre värden Så här efteråttycker jag mig hos Dig, Mentor, ha funnit en man som i många stycken var långt före sin tid. Du hade valt att leva i samklang med Dina inre värderingar, att undervisa och framför allt att lotsa unga människor till en bättre tillvaro. Med Ditt intellekt och Din kapacitet kunde Du säkert ha gj ort en strålande och välbetald karriär i officiell eller privat tjänst. Men så gjorde Du inte, Du valde Din väg och det är jag och många med mig innerligt tacksamma för.

Stockholm i maj 1994

Lars Elmenius (elev 2364)

254 Lars Åhlander

Fa bius Maximus Slöde

Ser jag tillbaka på mina skolår är det egentligen bara riden hos Mentor, som framstår i en sorts förklarat skimmer. Hur det kom sig att jag började ta lektioner hos honom kan jag inre närmare erinra mig, men förmodligen var det genom de kamrater som detta år, 1953, liksom jag bytte skola, från Karedralskolan rill Spyken. Jag minns den sociala samvaron under tidiga morgnar och söndagsformiddagar. Det var en hederssak att infinna sig till undervisningen oavsett hur lördagskvällen hade gestaltat sig. Och många av oss hade ett yvigt umgänge. Huvudvärksmedel utdelades i pulverformtill behövande. Vi drack alla te. Drog undervisningen ut på riden, över förmiddagen, vankades grovt bröd i tjocka skivor med rikligt med smör på. Denna catering stod Mentor själv för, högst handgripligen och i ett frenetiskt tempo. Hade vi en sittning inför en viktig examensskrivning fick vi även del av den ärtsoppa, som föreföll att ständigt stå på spisen. Till Mentors gåvor hörde att han ficksina tröga disciplar intresserade. Han hade humor och lärdom och förmedladeden som en entertainer. Ibland kunde emellertid Mentor plötsligt känna den avgrundsdjupa okunnigheten hos sina adepter och lät då undslippa sig anmärkningar av klarsyn och godmodig ironi, uttalanden som gjorde att vi kände oss små men som samtidigt resulterade i en skärpning. Han fickoss att verkligen aktivt vilja bli bildade, vilja tillägna oss kunskap. Han satte i gång en process. No n scholcesed vitce discimus1 är en devis, som här för en gångs skull äger giltighet. Inledningsvis tilldelade Mentor var och en av oss ett speciellt namn.

1. Vi lär inre förskolan uran för livet.

255 Lars Åhlander

Själv erhöll jag namnet "Pastor Ål". Andra alumni i gruppen var "Blå ängeln" och "Pekka". Tilltalet till herrarna var emellertid normalt "Monsieur". Hos Mentor läste jag latin, tyska och franska. Historia fick vi med på köpet. Till det uppfriskande hörde den skenbara röran i hans arbetsrum - överallt låg det boktravar - och vi var många i kretsen, 4-8 personer, på lektionerna, som utmärktes av en upplyst anarki. Metoderna var naturligtvis anpassade till klientelet. Exempel satserna var om möjligt lätt skabrösa. Då satt de bättre, som till exempel: "Voici Möös, dont nous avans tant parle."1 Exempelsatserna skrev Mentor ibland ut för hand i rasande fart under sittande lektion, med flera lager av karbonpapper, i ett slags helig vrede över den cementerade okunnigheten. Mentor hade en suggestiv förmåga att nalkas latintexterna och göra dem konkreta och begripliga för oss elever, ibland drastiske och välfunnet genom att cill exempel göra den romerske härföraren Fabius Maximus Cuncacor till Fabius Maximus Släde. Den skånska översättningen var exakt, förstods direkt och fastnade. (Finns det för övrige en lika träffande svensk översättning?) Den vandring vi gjorde till Stora Råby en solig söndagsmorgon är för mig oförglömlig, Mentor oavbrutet och upprymt docerande, nypande ax från fälten vi passerade och vi båda elever, som koncentrerat lyssnade till hans ucläggningar. På ett närmast synske sätt kunde Mentor ana vilka lacinscilar som skulle ges i prov på lördagen. Ibland gav det utdelning, eftersom vi ju då hade övat oss genom texten. Någon garanti mot genom klappning var det dock inte, sorgligt nog. Jag har många gånger tänkt på de minst sagt kreativa lösningar vi elever i kollektiv kom fram till under latinlektionerna hos Mentor. Vad som där framsades som översättning från latinet hade inte sällan

1. Här är Möös som vi ralar så mycker om. Lars Åhlander en poetisk, lätt surrealistisk ton och prägel, som endast avlägset stod i överensstämmelse med textens verkliga innehåll. Mentors överseende och godmodiga kritik av våra absurda textuttolkningar ska jag aldrig glömma, inte heller hans tålmodigt sokratiska sökande efterordning i kaos.

Stockholm i oktober 1993

Lars Åhlander (Pastor Ål,elev 2371)

257 Carl Jacob Ask

- Latin är grunden till allt

Jag antar att min första kontakt med Mentor var ungefär likadan som hundratals andra ungdomars. Jag tror att jag första gången kom till det röda tegelhuset straxnedanför Spyken för att förbättra kroniskt dåliga betyg i franska. Just det passet, då jag anlände, var det emellertid inte lektion i franska. I ställer läste alla latin: - Latin är grunden till alle, sade Mentor. När jag slagit mig ner frågade Mentor vad jag hette. Jag svarade och Mentor ropade högt: - Herr Jacob är av en gammal familj! Han kommer sannerligen från en släkt med akademiska traditioner! Det är mer än man kan säga om Gisela! (Han pekade på en flicka från Dal by.) Men Gisela är i ställer förmögen! Oerhört förmögen! Mentor frågade mig så, lire abrupt: - När dog herr Jacobs farfarsfar? Kan det ha varit 1897? Jag svarade osäkert att det måste ha varit då någon gång. -Avbryt alle! ropade Mentor. (Gisela, håll tyst!) Nu ska vi slå upp Herr Jacobs farfarsfar i universitetets kalender. Ja, jaha, se där, här står han: Carl Jacob Ask, professor, (Det blir aldrig Gisela trots att det finnsså många kvinnliga professorer nu for riden.) död 1897 - precis som vi trodde allihopa. Välkommen hit, översätt från tredje stycket. Herr Jacob ser väl genast att det handlar om Marius och Sulla? I Mentors överlastade bibliotek satt mellan fe m och tio elever från Spyken, alla mer eller mindre desperata att trots dåliga kunskaper ändå rädda sig till etc godtagbart betyg. Det visade sig att just nu gällde det att bemästra det mest akuta hotet: en förestående skrivning Carl Jacob Ask i latin. Mentor menade att läraren i latin - Stig Appeltoft - (som Mentor sade hade en romans med en känd kvinnlig solist på piano) även denna gång skulle följa sin benägenhet att upprepa tidigare skrivningsmönster. (- Jag tror att han är lite lat, sade Mentor). Genom att studera hur Appeltoft på senare tiden särskilt noga gått igenom vissa latinska grammatikavsnitt och jämföra detta med Appeltofts tidigare skrivningar hade Mentor analyserat sig fram till en bergfastövertyg else: det gällde nu att sätta allt på ett kort: Marius och Sulla. Vi läste och översatte flitigt Mentors alla texter om Marius och Sulla medan Mentor åt smörgåsar och frågade Gisela om hon förstod vad det hela gick ut på. - Jag måste hela tiden hålla reda på Gisela - hennes helhjärtade engagement i det sociala sällskapslivet gör henne så lätt omtöcknad, förklarade Mentor. Plötsligt var det slut på lektionen. Någon dag senare delade Stig Appeltoft ut sina latinska texter för översättning i Spykens stora aula. Naturligtvis visade de sig handla om Marius och Sulla. Jag tror till och med att vi hade tränat på just det aktuella textavsnittet - jag fick etthögre betyg än jag någonsin fått (eller senare skulle få) på någon latinskrivning. Hur som helst - effekten blev att jag utan betänkande kastade mig in i den grupp, som Mentor lotsade från skrivning till skrivning. Vi läste psalmer (Mentor trodde nästa svenska uppsatsämne skulle bli "Romantiken återspeglad i psalmboken"), franska, latin och tyska och blev allt mer allmänbildade. Mentor var en excentrisk mentor, javisst, men med tiden blir hans excentricitet allt förlåtligare och hans mentorskap allt tydligare. Timmarna hos Mentor framstår nu som ljusglimtar i en besvärlig skoltid!

Stockholm i november 1993

Carl Jacob Ask (elev 2429)

259 Margaretha Ekman fMånsson

Någon gång kunde kärleken drabba på riktigt

Södra Esplanaden 28, numera 24, var vår ungdoms tillflyktsplatsoch vår fredadezo n. Här fanns lnga-Kari och Gunnar Holmstedt och deras fyra barn. Aldrig fannvi dörren låst. Deras hem var säkert ett av de mest gästfriai Lund. Vi hade stött på mer eller mindre stora svårigheter i vårt skolarbete men ville ändå inte släppa det. Då våra betyg dalade, var det någon kamrat, som sade: - Följ med till Mentor. Han hjälper alla som har bekymmer i latin eller grekiska, svenska, tyska, engelska, franska eller i historia. Det där lät väldige optimistiskt. Kunde man verkligen gå dit sådär utan vidare? Men alla dubier kom på skam i och med att man satt sin fotinom Mentors dörr. Här välkomnades man och fick sittabland de kanske fyraeller sex andra, som redan fanns i rummet. Antalet adepter skiftadeständigt under dagens gång. - Vi läser just nu historia, kunde Mentor säga. Vi ägnar oss åt det därföratt Mårten Gås ska tentera om någon dag. Mentor ville gärna lätta upp undervisningen genom att ge oss alla extra namn. Sedan använde han konsekvent det nya namnet. Det behövde kanske inte allcid vara det vänligaste men bidrog till att väcka och ruska om. Han kallade exempelvis mig för "Gamla döva Lovisa". Och vid sådant tilltal gällde det ju att höra upp. Att läsa historia därför att någon annan skulle tentera intresserade verkligen inte en nykommen. Man ville då gärna ursäkta sig med att då ska inte jag störa. Jag skulle vara mer intresserad av tyska eller engelska. Mentor gav honom eller henne då vänliga och, som han

260 Margaretha Ekman f Månsson ryckte, uppiggande dunkar i ryggen, så att lungorna skakades om. Så sa han: - Vad är nu detta? Ärman på dåligt humör? Har man fatt vidbränd gröt på morgonen? lnga-Kari bjuder snart på kaffe och bullar och då blir det säkert bättre. Man ska aldrig försmå att följa med i andra ämnen, vilka de än är. Man kan alltid ha någon nytta avdet man hör. Då stannade den nykomna litet förvånadinnanför dörren. Denna, som i detta fall var jag, insåg snart att Mentors något drastiska sätt att undervisa väckte intresset och stärkte minnet. - Ve m var det som ville åt Maria Theresias länder? kunde frågan lyda. De halvvux:na ungdomarna fnissade, medan jag var så ung och oerfaren,att jag inte riktigt förstod.Men jag var inte sämre än att jag log maliciöst och tänkte: - Så småningom kommer jag nog underfund med poängen. I de levande språken fick vi plugga Mentors punkter. Vi fick beskedet, att kunde vi dem, så skulle vi också klara studentexamen. Vi översatte minst en latinstil om dagen och pluggade glosor på längs och tvärs till alla språken. Vi fick lära oss att börja och att avsluta en uppsats och däremellan disponera innehållet. När våren kom flyttade vi ofta ut i den härliga trädgården, där vi också gladdes åt sol och fagelsång. Vi var både pojkar och flickor, alla mellan 15 och 20 år, som åtnjöt denna spännande och lärorika undervisning. En del av oss kunde givetvis inte undgå att tändas av varmare känslor för någon av det motsatta könet. För det mesta stannade det vid ett svärmeri, men någon gång kunde kärleken drabba på riktigt. Inhyst hos Mentor bodde en gång en yngling, som skulle ta sin examen som privatist. Flera gånger träffades han och jag i studiekammaren, även om vi inte alltid läste samma ämne. - Men kanske kunde Gustaf hjälpa Margaretha med över sättningen? (av än det ena än det andra) ryckte Mentor. Gustaf, som Mentor kallade Uncas Moses Mellikander och Margaretha Ekman f Månsson

Margaretha, som var den Gamla döva Lovisa, fann varandra i översättningsmödorna. Tycke och sympati uppstod och ett halvt sekel senare är vi samma par som då. Dessutom är vi utökade med en dotter och fyrasöner (plus sex barnbarn) varav några hunnit med att undervisas av Mentor på hans speciella sätt. Vi är alla djupt fästade vid hela familjen Holmstedt och vi tänker med glädje och tacksamhet på de gångna åren.

Lund i april 1994

Margaretha Ekman f Månsson (Gamla döva Lovisa, elev 2446) To rsten Rosencrantz

Ti ll Mentors minne.

Någon har berättat att läraren och vännen Mentor gjorde sina första pedagogiska lärospån redan vid nio års ålder, då han biträdde sin farbror Gustaf med att rätta ryska stilar, Tidigt fick han rykte som en bra mentor. Många olyckliga s. k. kvarsittare vände sig till honom i nödens stund. Mentor var det halmstrå man sträckte sig efter. Fattig eller rik spelade ingen roll. För honom var alla lika. Inget mänskligt var honom främmande. Vissa utnyttjade honom också på annat sätt. Ville man fort bli student och hade teoretisk begåvning kunde man gå ett par klasser på Lunds Katedralskola, som var vida känd för sin grundliga och utmärkta undervisning, föratt sedan hoppa över till Spyken (studentfabriken), där fordringarna var vida lägre, samt med Mentors hjälp snabbt avlägga en bra studentexamen, vilket på den tiden var nyckeln till vidare utbildning eller en fortsatt statlig karriär inom verken. När Mentor märkte att någon var hungrig satte han genast igång att laga kaffe eller the samt att bre smörgåsar. - Tagom dessa mögliga brödkanter! var ett av de många lustiga uttryck, som Mentor då använde sig av. Kroppsarbetets betydelse var något, som ej fick förringas eller föraktas, vilket Mentor noga inpräntade i sina elever. Jag minns särskilt att Mentor engagerade sig livligt i gruvarbetarnas farofyllda liv, där svåra olyckor kunde inträffa i samband med ras. Sina omdömen i aktuella samhällsfrågor grundade han på ivrigt radiolyssnande och läsning av rikstidningarna. Vid sidan av dessa prenumererade han på ett flertal periodica. Bland annat finnssäkert To rsten Rosencrantz

Tu re Nermans starke antinazistiska tidskrift "Trots alle" i behåll i hans gömmor. Detta stora innehav av tidningar och tidskrifterav alla de slag höll på att så att säga växa honom över huvudet. Många exemplar av vikt fick överhuvudtaget inte kastas eller förstöras. De kom så småningom att fylladiverse utrymmen samt en stor del av bottenvåningen i S fuplanaden 24, där de säkerligen till icke ringa del fortfarande ligger lagrade. Latin behärskade Mentor till fullo både i cal och skrift, varför han vid flera tillfallen engagerades att författa hyllningar till bemärkta män vid deras jubileer. Liksom många andra kunniga och belästa män var Mentor en stor bokälskare. Som lärare i svenska och i främmande språk hade han all grundläggande litteratur i dessa ämnen. Ständige försökte han vid alla Lunds universitecsbiblioceks bokauktioner föröka sitt bibliotek med diverse klassiska alster, ofta på den tiden inropade för relativt blygsamma summor. En gång i början av 1950-calec blev också jag införd på Lunds bokaukcionskammare. Härigenom bibringades jag den gnista, som är ytterligt svår att utsläcka, nämligen lusten att samla böcker. Särskilt erinrar jag mig en bokauktion, då jag livlige understödd av Mentor efter trägen kamp med alla "handlare" lyckades inropa "Frichiofs saga" illustrerad av August Malmström för 38 kronor. Mentor var godmodig av naruren, men någon gång kunde tålamodet tryta när någon elev visat bristande intresse för sina studier. Kanske var det ett slarvige eller dåligt översatt latinskt stycke, som var den uclösande faktorn. - Fy för en gris! var ett av Mentors populära kraftuttryck när någon elev svarade fel på en fråga. Annars var "För djefvulens list!" det starkaste i hans vokabulär. Andra kraftuttryck förekom ej i det pedagogiska umgänget i det Holmscedcska hemmet. Svordomar var ytterst oetiska och fickint e förekomma. Det hände vid något tillfälle att en elev på grund av bristande To rsten Rosencrantz studiebegåvning fick avbryta sin skolgång. Mentor menade dock att han som regel lyckats bibringa vederbörande ett korrekt uppträdande samt förmåga till självkritik och självständigt tänkande. Ett lämpligt valspråkhade varit: Elevens väl - Mentors väl. Mentors krafter räckte till för alla. Stundom kunde undervisningen utsträcka sig till nattens sena timmar. Ibland rörde det sig om tidiga morgon timmar. Det kunde hända att Mentor per cykel uppsökte en elev i bostaden. Förmodligen kunde detta ha sin pedagogiska betydelse. För Mentors del fanns ingen obekväm arbetstid. Den pekuniära ersättningen var ringa och fick komma i andra hand. Tidigare har nämnts att i Mentors släkt fannsett gott pedagogiskt påbrå. Hans farbror Gustaf var sålunda filosofiedoktor och rektor i lärdomsstaden Skara. Denne har i sin bok "Fyra ögon för att leva" berömt sin brorson. Även fastrarnaAnna och Tina var lärare. Den förstnämnda fanntill att börja med sin utkomst vid Fruntimmers föreningens privatskola i Lund. De var, något som allmänt omvittnats, goda pedagoger. Om fadern - Wilhelm Holmstedt - måste man säga att hans ögon - ja, hela hans väsen - utstrålade godhet. Inte heller kan man uraktlåta att nämna hans alltid uppoffrande och förtjusande maka Inga-Kari med rötter i en urgammal frälsesläkt; hennes mormor, vars livsuppgift varit att undervisa och vårda av naturen mindre gynnade barn, var född Bagge af Söderby. Någon pension frånsett folkpensionenexisterade inte för Mentor. Undervisningen inskränktes ej heller efter dennas inträde. En stark kroppsbyggnad kunde dock inte förhindra att hans livslåga mattades. En stroke av lindrigt slag, snabbt följd av en större, drabbade hans rörelseförmåga. Frånsett läkarbesiktningen vid sin värnpliktsmönstring hade Mentor aldrig tidigare åtnjutit läkarvård. Nu tvingades han mot sin vilja att lägga in sig på sjukhus. Sin rörelseförmåga återvann han ej och sina sista sju-åtta år tvingades han uppleva i rullstol i sitt hem. To rsten Rosencrantz

Den "gode guden", som han sade, lät honom dock ra behålla sin mentala hälsa helt obruten in i det sista. Som epilog till hans gärning må sättas de visa och högstämda orden ur profeten Daniel: Men lärarna skola lysa såsom himmelens sken och de som många undervisat i rättfärdighet såsom stjärnor i evighet.

Malmö i augusti 1994

To rsten Rosencrantz (elev 2449)

266 Gösta Lidbo

Baro, Baronis = dumhvud

Han ansågs studiebegåvad. Själv undrade han oftahur det egentligen var med den saken. Ett föga hedervärt C i matematik bidrog mycket aktivt till hans beslut att inför övergången till gymnasiet välja latinlinjen, halvklassisk gren. Det var som att välja bort pesten, men ändå drabbas av kolera. Att läsa latin var oerhört svårt och läraren, som i sin ungdom hade ett flertal politiska debatter med Tage Erlander, var synnerligen krävande. Trots att denne var en skicklig pedagog, knagglade det sig fram. Hans barnavårdsman, ty han hade en sådan eftersomhan var utomäktenskaplig, ordnade med - Gud vet hur - att han fick ta extra lektioner. Dessa skulle ske hos Gunnar Holmstedt, han som kallade sig Mentor. Alla, just precis alla, plus några till läste hos Mentor. Han kunde allt - språk, litteratur, matematik, religion, juridik - och han var dessutom begåvad med ett egendomligt sjätte sinne för att kunna förutsäga vilka skrivprov man skulle ta i franska, tyska eller engelska eller vilka ämnen man skulle tilldelas när det var dags att skriva svensk uppsats. Alla elever, utom flickorna, tilldelade han genast ett extranamn. Hos honom läste "Bonden Paavo", "Slatte Pepparrot", "Landbonden Hansson" och många många fler. Den som detta lilla stycke handlar om tilldelades vedernamnet "Baronen" och han var mycket stolt över detta i fleraårs tid, tills en dag Mentor bad honom titta i det latinska lexikonet. Där kunde han läsa: Bara, Baronis = dumhuvud. Men Mentor kunde allt, precis allt. TV-Bohman som gladde svenskarna med sin kunskap i TV:s barndom i "Kvitt eller dubbelt" och "10.000 kronorsfrågan", han kunde slänga sig i väggen. Han Gösta Lidbo skulle inte ha haft en chans i en kunskapsduell med Mentor. Trots påtryckningar från eleverna, vägrade Mentor att utmana TV-Bohman. Vi fick honom så långt som till centralstationen i Lund, men inte längre. Till Mentor gick "Baronen" så gott som varje dag, oftast i sällskap med "Landbonden Hansson'', för att få extralektioner i latin. När de kom på utsatt tid var Mentors arbetsrum överfullt med elever, som alla naturligtvis läste något annat ämne. Det var inget annat att göra än att delta i den undervisning som just för stunden pågick: engelska, tyska, svenska, svensk litteraturhistoria eller vad det nu var. Att påminna Mentor att vi kommit dit för att läsa latin, var inte att tänka på. Det skulle ha orsakat ett smärre vredesutbrott och dessutom hade Mentor sin egen egensinniga värdering om vilket ämne, som just för stunden var viktigast. Hade han fått för sig att latin skulle läsas senare på kvällen, var det bara så. Om man blev hungrig under väntetiden rådde han genast bot också på detta. Då utrustades man med en handfull ett- och tvåöringar och skickades i väg för att handla mandelkubbar i ett närbeläget bageri och cafe. Ingen fickgå hungrig från Mentor. Ibland avbröts undervisningen av att nya personer dök upp med nya akuta studieproblem. Det kunde t. ex. vara en teologistuderande från universitetet som behövde hjälp med en avhandling eller en juris kandidat, som skulle tentera dagen efter. Då gällde det för Mentor att raskt gripa tag i det nya problemet och då fick alla som var där ta del av det nya ämnet, oavsett vad de kommit dit för att läsa. En timmes stödundervisning kunde i bästa fall innebära att man kom hem till inackorderingsrummet vid midnatt, i värsta fall att man fick komma tillbaka tidigt nästa morgon. Det hände då och då att gamla elever till Mentor kom bara för att hälsa på. Det var vuxna människor med anställningar i stat och kommun och i det privata näringslivet. Vid sådana tillfällen avbröts all annan undervisning, och en stund ägnades åt de studieproblem

268 Gösta Lidbo besökaren haft under sin gymnasietid. Mentor hade ett hästminne för gamla elever. Inre nog med att han, fortfarande efter kanske 25 år, kom ihåg det öknamn som han begåvat vederbörande med, han kunde också ganska elakt påminna dem om att de inre lämnat tillbaka böcker, som de lånat av honom. Han kunde också i skarpa ordalag kritisera dem för deras yrkesval, i synnerhet om någon valt tj änste mannabanan. En som ganska ofta dök upp hos Mentor var To rkel Karlin, son till Kulturens grundare. To rkel var jurist och författare. Hans öde var dock att drabbas av sjukdom, som medförde att han vårdades på bl.a. Sankta Maria sjukhus i Helsingborg. Från sjukhusen rymde han med jämna mellanrum for att som han sa: "bjuda professorerna på knäckebröd i Botaniska Trädgården". Under rymningsperioderna fickhan for sig att han jagades av polisen for att återföras till sjukhuset och då tog han sin tillflykt till Mentor. Han kunde plötsligt komma inrusande skrikande att "svartfötterna var efter honom". Mentor gömde honom raskt under skrivbordet och från sin tillflyktsposition deltog han precis som alla andra närvarande i den undervisning som pågick. När To rkel var lugn och samlad visade han sig vara en fascinerandeman med en makalös berättarformåga. Vid ett tillfälle berättade han hur han som ung jurist fatt i uppdrag att försvara en torpare, som misstänktes for att ha tjuvskjutit en älg. To rkel tog reda på att mannen hade det ganska påvert och dessutom sju minderåriga barn. Han höll härefter ett lysande försvarstal i sin slutplädering. Han slog an en känslomässig ton, talade om for rätten att mannen varit tvingad att skjuta älgen for att fa mat till sina barn. Han bredde på så till den milda grad att rätten formligen flödade i tårar. Till och med åklagaren bevektes och yrkade sedermera att rätten måtte utdöma minsta möjliga straff Älgen varju utan tvivel skjuten på olaga tid. Rätten utdömde en låg bötessumma, Karlin begärde ordet, berömde rätten for dess vidsynthet och föreslog att böterna skulle samlas in i rättssalen. Så fick det bli, en mössa skickades runt Gösra Lidbo och det lär till och med ha blivit en slant över, som den fattige torparen fick med sig hem. Om man vill ha ytterligare upplevelser av To rkels berättar begåvning, kan man med största behållning läsa hans burleska bok med titeln: "Starke prästen i Huaröd". Tråkigt att denne färgstarke man, som räddhågset tog sin tillflykt under Mentors skrivbord, inte ratt större utlopp för sin författartalang. Man kunde också "drabbas" av Mentors envishet. En av dem som drabbades var "Slatte Pepparrot". Mentor hade i ett svagt ögonblick lovat "Slattes" föräldrar att han genom stödundervisning på sommarlovet skulle ra "Slatte" uppflyttad till nästa klass. Det var bara det att "Slatte" ville inte. Fast han hade sommarjobb på posten tvingades han att före arbetstidens början infinna sig hos Mentor varje morgon vid halvfemtiden. Morgontidiga Lundabor kunde då beskåda två gentlemän sakta promenera framoch tillbaka längs Södra Esplanaden. Det var Mentor som bedrev undervisning med "Slatte" i det fria, men trots hans ansträngningar gick det inte. "Slatte" blev inte flyttad till nästa klass; han gav upp och sade upp bekantskapen med Katedralskolan, till Mentors stora förtrytelse. "Slatte" är nog den ende, som Mentor inte klarade fram till en studentexamen.

Ve llinge i mars 1996

Gösta Lidbo (Baronen, elev 2540) Anders Järund

Fe m årfor Me ntor

Mentor var extralärare. Det fannssådana förr i tiden. Dagens ungdom kan knappast föreställa sig, varför man kunde ha behov av att gå och läsa extra. Extraläraren var naturligtvis en funktion av dåtidens skolsystem, som bestod av folkskola, realskola och gymnasium. I gymnasiet gick bara en liten del av varje årskull, högst 10 procent. För att fa gåvidare till nästa ring (årskurs) fordrades godkänt i varje ämne, dvs. betyget B. Överbetygen Ba, AB, a och A var inte nödvändiga, vare sig for att bli flyttad eller for att ta studentexamen. Godkänmivån låg ganska högt och motsvarar i dagens betygskola minst betyget 3 eller 4. Elever, som fick underkänt i något ämne, behövde inte nödvändigtvis vara olämpliga for studier. Oftaberodde misslyckandet på någon brist i studietekniken eller bara allmän ungdomlig lättja. Mestadels hade de kuggade eleverna reservkapacitet, som med rätt hjälp kunde tas i anspråk. I dag kan elever ta sig igenom gymnasiet med ettor och tvåor, och därför finns inte heller något direkt behov av extralärare. Mina minnen av Mentor är från tiden 1956 till 1961, då jag var mellan 13 och 19 år gammal. Det är nu 33 år sedan, och jag träffade honom endast en gång efterstudent examen. Jag kände honom därför endast som elev och inte som vuxen. Min redogörelse måste därför med nödvändighet bli en tonårings upplevelse av Mentor. Den behöver därmed inte bli mindre sann. Den unge eleven upplever en sida av läraren, som är fördold for de vuxna, som omger läraren i andra sammanhang. Hösten 1956 började jag i 45 i den femåriga realskolan. Jag hade i 35 "kört" (fatt underkänt) i engelska och tyska, och fatt tillbringa Anders Järund stor del av sommarlovet vid böckerna för att bli uppflyttad. Behovet av extralärarei språk blev uppenbart och mina föräldrar blev av min lärare i engelska, lektor Hallquist, rekommenderade Gunnar Holmstedt. När jag första gången steg in i det rum på Södra Esplanaden, där Mentor bedrev sin undervisning, pågick en lektion i latin. Flera elever satt uppradade runt rummet. Mentor presenterade mig och anvisade mig en plats. I den pågående lektionen deltog endast en del av eleverna. De övriga satt och väntade på att deras lektion skulle börja. Rummets mittparti upptogs av ett stort kraftigt skrivbord, delvis dolt under böcker och högar av sparade tidningar. Väggarna var klädda av böcker från golv till tak, med liggande böcker inknödda i utrymmena mellan låga böcker och hyllan ovanför. Möblerna var ganska slitna. Längs ena väggen stod en säng med en hård madrass, så att den kunde användas som soffa,två stolar och en fatölj i något mörkblått tyg med armstöd i trä, samt soffor med ryggovänligt ryggstöd i rät vinkel mot sitsen längs två andra väggar. Sofforna var delvis belamrade med böcker och tidningar. Mellan soffsängen och skrivbordet stod en gammal radio från före kriget, med roterande stationsvisare. Det tog minst ett par timmar innan min lektion kunde börja. Under tiden hade fler elever anlänt. Undervisningen avbröts alltsomoftast av att Mentor fann det lämpligt att förklara ett ords ursprung, av nyheterna, som avlyssnades på den gamla radion och vilkas innehåll måste kommenteras eller något historiskt skeende med paralleller i nutiden, som Mentor tyckte att han borde delge sina elever. Va d jag fickupple va var typisk Mentorundervisning. Under de fe m år jag gick för Mentor, lärde jag mig tycka om den, även om det många gånger blev påfrestande med de långa väntetiderna och de sena kvällarna. Det första man serverades av egentlig undervisning var Mentors "lappar", en samling grammatiska regler i exempelform, som man Anders Järund skulle lära sig utantill. De skrevs förhand på ett block, i vilka tre kalkerpapper stuckits in mellan de följande sidorna. Hans handstil var inte helt lättläst, men man lärde sig läsa den. Hade man tur fick man originalet, eller åtminstone första kopian. Detta var före dupliceringsmaskinernas tid. Effekten av lapparna blev att skrivnings resul taten omedelbart förbättrades. Så småningom tog förrådet av lappar slut och undervisningen övergick mer till att översätta "stilar", ett stycke att översätta till svenska och ett att översätta frånsvenska till det främmande språket. Många elever övergav honom när lapperioden var över, medan det för andra blev något av en livsstil att gå för Mentor. De flestaelever blev tilldelade ett elevnamn, oftasten förvrängning av det riktiga namnet. Mitt efternamn Järund förvanskades först till Järnhand, men efter en blick på min klena fysik, bestämdes att öknamnet borde ha engelsk stavning, i alla fall på slutet - Järnhund - och därefteruttala s på svenska. En del elever, som irriterades av de långa väntetiderna, försökte använda väntetiden till att göra andra läxor. En sådan elev fickfinna sig i Mentors särskilda uppmärksamhet och blev hela tiden störd av Mentors frågor och kommentarer om vad eleven läste. Till sist gav eleven upp försöket. Det var inte meningen att man skulle göra något annat än lyssna på Mentor. Han var Allvetaren, Föredrags hållaren, Undervisaren och Omnämnaren och vi andra var hans auditorium. Några elever försökte använda väntetiden till att fågå ut och röka. Genast tog Mentor fram ett askfat och talade om att det var tillåtet att röka i rummet, men bara en halv cigarett och han skulle själv dela cigaretten. Han fattade sedan cigaretten i ändarna och böjde den i en båge tills den bröts och minst en tredjedel av innehållet sprätte ut. Endast en ynklig fimp blev kvar åt rökaren, men detta var tillräckligt för att tillfredsställa det värsta rökbegäret, ansåg Mentor. Några rökare bad att få cigaretten delad med en sax, vilket också

273 Anders Järund gick bra. Mentor tog då fram en leksakssax i plast, som åstadkom ungefär samma förödelse. Några elever blev hungriga och ville gå hem for att äta. Strax genmälde Mentor, att vederbörande kunde fa en smörgås. Och så blev vederbörande bjuden på en "Mentorsmacka". Denna bestod av ett stycke grov kavring, tillskuret så att man fick intrycket av att den blivit avskild från limpan med en köttyxa. Önskades smör, fickman en stor fyrkantig smörklick i ena änden, önskades ost fick man en likadant formad ostbit i den andra. Som ursäkt for "mackans" utformning, förklarade Mentor, att allt blandades ju ändå i munnen. Men det var inte lätt att falagom mycket bröd, smör och ost i munnen samtidigt. En sen kväll blev jag bjuden på en dylik "macka". Kryddad av hunger smakade den dock förträffligtoch han tillredde en likadan åt sig själv. Av Mentors lappar kommer jag idag bara ihåg några av de mer uppseendeväckande exemplen: "Willkommen im Griinen, sagte der Te ufel und lud seine Schwiegermutter ein, im Nesselhaufen Platz zu nehmen", exempel där "in" styr dativ. Jag lärde mig att landsfiskal på engelska hette "District police, super intendant and public prosecutor". Orden hus och papper hade på tyska genus neutrum: Das Haus und Das Papier. Lätt att komma ihåg, ty dasshus är små men nödvändiga hus på landet, och man kan ju ha papper med sig, förklarade Mentor. Egentlig undervisning kunde vara mycket intensiv medan den väl pågick. Grammatiska grodor belönades med uttryck som "Fy foren gris, sällan hörde vi sådant i Israel och aldrig i Egypten". Ibland underströks speciellt viktiga satser med att Mentor daskade elevens lår. Eleven placerades först i fatöljen, for att han skulle sitta "bekvämt" (behandlingen gällde bara pojkar). Om man fick for sig att skydda åtminstone ena låret, genom att lägga ena benet över det andra, kunde man ra en knackning på ankeln. Det gjorde förfärligt Ont. Mentor förklarade därpå att ankeln var okänslig och knackade ivrigt på sin

274 Anders Järund egen. Jag antar att hans nerv till ankeln gått av vid något tillfälle. Ibland, då eleven gjorde särskilt dåligt ifrån sig, kunde han även tappa humöret. Det var billigt att gå för Mentor. Va rje gång jag frågade, vad jag var skyldig, kostade det c:a två hundra kronor, oavsett när jag frågade. Det var billigt även på den tiden. Jag kunde räkna ut att han knappast kunde försörja sig på undervisningen. Det ryktades att han levde på arv. Själv hävdade han att eftersom hans hustru arbetade, behövde han inte själv bidraga så mycket till försörjningen. Mentors politiska åsikter låg någonstans mellan folkpartiet och socialdemokraterna och han lovordade Bertil Ohlin och Tage Erlander, men var ingen större vän av högerns Jarl Hjalmarsson. Tage Erlanders största misstag ansåg han vara att utvälja Olof Palme till sin kronprins. Jag anser att han fick rätt. Under kriget hade han varit en stor hatare av nazismen och tidigt insett varthän Hitler syftade. Hade han varit journalist hade han kunna vara jämbördig med To rgny Segerstedt. 1961 pågick presidentvalet mellan Kennedy och Nixon. Mentor betraktade Kennedy som en stor begåvning och kraft, som USA så väl behövde efterEisen hower, medan han ansåg att Nixon var en simpel skojare. Efter Mentors utläggningar tyckte jag att världens öde avgjordes i detta val. Säkert är, att mycket varit annorlunda om Nixon hade vunnit. En av Mentors favoritteser var "framväxten av den obildade medelklassen". Han skilde på begreppen "bildning" och "utbildning". Den nya klassen blev utbildad men inte bildad. Den skulle besätta massor av nyinrättade tjänster, som fick avlönas med skattemedel. Till sist skulle halva befolkningen komma att försörja den andra halvan. Eftersom de blev så många, kunde de behålla makten över statsapparaten. Alla dessa nya tjänstemän skulle komma att sysselsätta varandra enligt Parkinsons lag, som jag för första gången fick höra talas om: lagen om hur tre anställda inte hinner med vad en anställd

275 Anders Järund tidigare klarade av. Den beskriver hur tre personer kan hålla sig sysselsatta genom att skicka papper av olika slag mellan sig och faktiskt ha så mycket att göra, att de inte hinner med, vad en anställd hann med tidigare. Mentor skulle bara i alltför hög grad ta rätt. Kraven för att ta bli kallad bildad av Mentor var säkert mycket höga. Antagligen betraktade han många av sina elever som blivande medlemmar av den obildade medelklassen. Mentor var i mina ögon en allvetare och jag tror det idag inte finns många om ens någon med en sådan kunskap. Jag frågade honom en gång om han läst alla böcker i sitt rum. Han svarade: - Inte alla, men jag har läst många flerän vad som finns här. Så här efteråt kan det vara svårt att förstå, varför man stod ut med de sena kvällarna, vilket allvarligt försämrade resultaten i andra ämnen, öknamn, mentorsmackor, lårdask och ankelknack. Inte heller verkar det troligt att allt uppvägdes av intressanta föreläsningar. Jag tror istället, att eleverna upptäckte, att under alltsammans fanns ett levande intresse for eleven. Elever upptäcker sådant med seismografisk känslighet. Jag tror att jag påverkats i mitt tänkande av Mentor. Antagligen har jag fatt ett bildningsideal, som jag knappast kan leva upp till. Jag tror också att jag uppmärksammats på, att man bör försöka se vad som verkligen sker, bakom det som synes ske. Inte minst viktigt var detta under 70-talet, då massmedierna vräkte över oss halvsanningar och rena lögner, påhejade av vänsterstudenter, som ibland uppförde sig som ren pöbel, men som framför allt inte försökte hitta sanningen bakom den intensiva propagandan. Den sanningen ser vi förstnu.

Uddevalla i augusti 1994

Anders Järund Qärnhund, elev 2559) Agneta Pleijel

Ti ll Mentorfrå n dess tillgifnaAgn eta

Rummet bågnade av böcker, tidningar och tidskrifter; de täckte varje tom yta, även golvet. Ingen skulle ha kunnat städa där utan att riskera att rubba en fundamental ordning. Han undervisade rörligt; han promenerade, satte sig på stolen vid det överbelamrade skrivbordet, reste sig på nytt, vandrade och gestikulerade och föll emellanåt på knä invid discipeln för att inskärpa verbformer medelst knackningar på dess knäskålar. Lj uset föll flackandein genom någon gles krukväxts magra grenar. Han höll sig, till all lycka, inte oavlåtligt till ämnet. Han föll emellanåt ut i avvikelser i form av berättelser om döda och levande, varav somliga gav tänkvärdheter för livet. Han var, förstår jag i efterhand, en utomordentlig lärare. Rörligheten var ett antidotum mot tråkigheten. Mig bibragte han en insikt, om språkets logik och livets irrationalitet, som borde vara nödvändig för envar. Han såg oss mer som människor än som elever, tror jag. En del av hans berättelser var diskurser om människonaturens labyrinter och lärde oss, som ville lyssna, att ett liv utan irrgångar saknar mysterium såväl som frälsning. Ibland dök några av hans vänner upp, exempelvis målaren som målade som Strindberg och som älskat en mamma till en klasskamrat till mig. Inget sade det; jag förstod det bara. Och staden, indränkt i sin akademiska tråkighet, antog formerna av ett annat liv, rödare och verkligare. I grunden handlade det dock om latinet. Det blev ett mycket levande språk. Jag anlände till Mentor insvept i en grundläggande oskuld, tror jag: alltifrån Pontens Valda författare till lexikonet av Agneta Pleijel

Ahlberg-Lundqvist-Sörbom. Vad skulle man bruka dessa böcker och kunskaper till? Vad angick de livet och mig? Underbetyget var nära förestående. Min hållning var pragmatisk och uppgiven. Timmarna hos Mentor i kretsen av hans elever - han hade flera på en gång - förändrade mycket. Språket började anta formenav en vävnad av levande människo tungor. Han var fräckoch infallsrik, hans exempelvar drastiska. Man kom ihåg dem. Mina skrivningsresultat förbättrades långt utöver vad jag trott vara möjligt. Detta möte ägde naturligtvis rum för länge sedan. Minnesbilderna är flackande, hans anletsdrag nära nog utplånade av tiden. Jag minns gestalten, den svarta kostymen, rörligheten, vitaliteten, samt ögonen. I övrigt minns jag cykelturerna längs Södra Esplanaden. Trädstammar i svart hästväta. Den skira vårgrönskan. Tiden som gick. C.G. Jung (vad tänkte Mentor om C.G. Jung?) har myntat begreppet synkronicitet förhändelser till synes utan samband men med avgörande djupa förbindelser. Strax innan jag ombads att skriva några minnesbilder från lektionerna hos Mentor, föllen tunn svart anteckningsbok ut ur en hylla. Plötsligt stod bilder ur en nästan förträngd ungdom upp för mig. Den lilla boken var Mentors studentpresent: ':4't Agneta Pleijel till erinring af dess med stor heder afiagda studentexamen. Dess tillgifneMe ntor': står det på försättsbladet. Boken är en avskrift av professor Olle Holmbergs tankerim, copyright Albert Bonnier år 1930. Med finpiktur har Mentor skrivit av hundra tankedikter åt mig, inklusive tecknat av förlagets logo. Jag blev stående med den lilla boken i handflatan en lång stund, rörd och omtumlad. I tankerimmen återfinnes inte bara Olle Holmbergs ande utan i hög grad även Mentors. Studentpresenten har blivit läst och begrundad av 18-åringen som tog studenten, det insåg jag vid omläsningen. Jag kände igen Agneta Pleijel mig, alltifrån den första versen: Ett lån din ande anfortrotts av andras och av eget gods och ända fram till tankedikt 100: Liv är att älska och att slåss Om du vet mer, säg det foross! Mentor hade alltså suttit där, sent om natten eller tidigt om morgonen, bland alla sina böcker och papper, och skrivit av dem alla hundra, och for mig. Förmodligen är jag inte den enda som mottagit en sådan present från Mentor. Men han gj orde alltså detta for mig. Jag läser dessa tankerim mer än trettiofem år senare och känner mig stå i pakt med något: en stoisk själ, en tradition eller en tradering, som nutiden har glömt. Jag slår upp den mittersta tankedikten: Ditt liv levs på ett ungefor: sörjfor attta nken riktig är. Jag så är det. Det är lärdomen från Mentor. Hans egen historia känner jag inte. Jag vet bara att det fanns en hälsobringande fläktav livsens sanning, av mänskliga erfarenheter, tillkortakommanden och lidelser runt honom: etc vederkvickande motgift mot det små borgerligt akademiska Lund som ville döva och söva. Hos honom minns jag en esprit och kvickhet som var avvikande, och som det skulle dröja länge innan jag återfann, och då långt borta och mest utanför landets gränser. Kanske fanns där något mänskligt misstag, någon lidelse eller ungdomssynd - jag hoppas nästan det - som fort honom in på

279 Agneta Pleijel privaclärarens steniga vägar. Om detta vet jag inget. Jag tycker bara att det kunde passa. Jag cyklade till hans lektioner längs Södra Esplanaden, klev in i den mörka tamburen, i mitt minne översållad av skodon, och satte mig i kretsen av elever i någon av de nedsuttna fatöljerna. Det var inget fel på min latinlärare i Katedralskolan, Sven Collberg, tvärtom. Denne var också en avvikande ande, en lärd poet, ett kvickhuvud, en originell människa. Men uppenbarligen krävdes för att jag skulle förståoch begripa ett tilltal, som inte lät sig exekveras i en alltför stor krets av människor. Jag var kanske för trög, helt enkelt, för att kunna ta emot den visdom, som spilldes över en hel skolklass. Det krävdes också att någon knackade på ens knäskålar. Det krävdes att ett stycke liv fick sippra in mellan satsdelarna. Nu har Mentor vandrat vidare till den himmel, där även Cato och Cicero och Olle Holmberg vistas. Karthago är förstört. Rom har fallit. Men Catullus älskar ännu med fingertoppar av eld och hatar med en fimp mellan läpparna. Horatius vandrar på sin lantgård bland minnen som förnöjer och smärtar. Ur sin landsflykt diktar Ovidius, vår samtide broder. Vi, som var Mentors elever, har uppnått den ålder vid vilken insikten om att livet är en övergående historia gör sig påmind. Vi ingår i ett allt större sällskap av redan döda. Man far tacka för förbindelser som upprättades. Man far tacka för timmarna hos Mentor, man far tacka för en svart liten anteckningsbok, som nyss föll ut ur hyllan, inklämd som den varit i decennier mellan förgängligare gods.

Stockholm i juni 1994

Agneta Pleijel (elev 2671)

280 Bengt Nimeus f Nilsson

Rapp den enögde

Vi sitter samlade en eftermiddag efter skolan hos Mentor höst terminen 1958. Mentor kommer, glad i hågen, men något bekymrad efter att ha haft en palaver med sin svärmor, något tagen av sin höga ålder. Svärmodern benämnes "Willkommen" i kamratkretsen, döpt av Magnus Lindroth. Namnet efter Mentors klassiska ryskexempel. Någon i gruppen slumrar till, och Mentor utför en av sina klassiker, vilken han anser inte alls smärtar: knackar på vederbörandes ankel med knogen. Eleven vaknar till och Mentor säger: - Sådant gör nytta, sade Rapp. Mentor kommer därefter snabbt in på att han citerat Frans G. Bengtson i "Röde orm". Ett fe brilt sökande i de överlastade bokhyllorna påbörjas. Under sökandet hittar Mentor en bok av Knut Nordström, något som ger upphov till en levnadsteckning av denne, vilket ger vidare associationer. Då och då återkommer Mentor till sökandet efter "Röde orm" men låter sig hela tiden förledas till nya associationer. Vi elever håller stundtals, något försynt, fram den latinska grammatiken, vilken var ämnet föreftermiddagen, men ser gärna att Mentor inte uppmärksammar detta. Någon timme senare hittar Mentor "Röde orm" och citerar den passage, som var upphovet till hans associationer. Det var "Rapp den enögde", som hade fä llt ett likartat yttrande. Vi återgår till latingrammatiken efter en hisnande litterär och kulturhistorisk utläggning.

Lund i maj 1994

Bengt Nimeus f Nilsson (elev 2786) To mmy Andersson

Vå åååren info!!al ltid 1 mars

Sällan har så många ratt ett så Stort och livslångt kapital så billigt. Första gången jag träffade Mentor bör ha varit 1956. Mentors äldste son, Sverker, och jag hade det gemensamma intresset pingis. Det skulle bära iväg till bortamatch och laget samlades på S Esplanaden 24. Jag var yngst, nervösast och därför förse på plats. Sverker var försenad,bilen dröjde och jag var ännu blygare då än nu. Plötslige satt jag i en soffa med obekanta allvarliga unga pojkar och flickor. Unga men äldre än jag. Konstiga ord på svenska blev till franska, grekiska eller latin. Vid den tiden var alle utom skånska grekiska för mig. Kanske hamnade jag mitt emellan ett par puniska krig. Sverker och bilen, ej samtidigt, kom och det blev bortamatch. Men jag glömde inte den märkliga lärosalen, där böcker ramlade ner i nacken på eleverna och alla vadade i gamla tidningar. Senare lärde jag mig att Mentor hade en bokrygg ur vilken understundom bestämda artiklarRöt. Den kunskapen tog jag inte del av, då. Framför alle vadade man i kunskaper, luscfyllc och energiske förkunnade av Mentor. "Artistnamnet" hade han givit sig själv. Undras om någon kallades vid sitt rätta namn. Själv omdöptes jag till "Måtti". Det är bara att skaka om To mmy lite. Vips, där är Måtti. Mentor hade god inverkan på mina betyg i tyska och engelska, förmodligen också i svenska och historia. Det var, känns det som, en hel del som hann fastna i förbifarten. Tyska är värt några egna meningar. Inte var det precis mitt älsklingsämne, jämfört då med Rekord-Magasinet, AllSport, Sydsvenskan, Lunds Dagblad, biblioteket (Se Gråbrödersgacan) och To mmy Andersson diverse matchprogram frånCen trala idrottsplatsen och Idrottshallen (Lunds BK och H43/Lugi). Jag gick i realskola på Katte. Det var nog min lärarinna Astrid We rin på Vårfruskolan, som efter fjärde klass ryckte att jag skulle söka dit. I min familj reparerade man skördetröskor, murade, biträdde på lasarettsuniversitetet, patrullerade, snickrade och sålde bensin. Att plugga var inte alls självklart. Varför skulle jag när inte dom ... Jag kunde inte få hjälp hemma med läxor men jag hade något som var mycket bättre: Mentor. - Hur går det förMåtti i ryska? - Wass? Mentor "kunde" läraren och sedan begynte en exercis som snabbt fick B? att förvandlas till AB och litet a. Anledningen var inte att normaldryg slättbo, alltså jag, plötsligt blev studiebegåvning. Nä, Mentor hade tysklärarens stilar, tyskläraren var inte alls så energisk som tyskar anses vara. Gick man t. ex. i 35 så upprepades stilarna. Bakom AB och litet a låg helt enkelt att jag kunde stilen innan jag skrev. Ingalunda var det så att jag kikade i facitvarenda gång, men Mentors metod födde dessutom en avsevärd motivation att läsa läxor. Detta pågick några år. Det är lite väl självutplånande att skriva att Mentor tog realexamen åt mig men han hade mycket stor del i att det blev hyfsade betyg i "hans" ämnen. Efterrealexamen gjorde jag fiaskopå latinlinjen och sedan väntade livets skola, i mitt fall postverket. På den tiden bar posten ut post, två gånger om dagen och på lördagar dessutom. Egen slöhet (=för aktiv i idrott) och hög omsättning på latinlärare, gjorde att karriären slutade efter en termin. Latin hade nog fastnat fragmentariskt och tillräckligt om vi haft t. ex. Sven Collberg men nu blev det för ryckigt. Ve ni, vidi, jag förlorade. Mentor skakade på huvudet. För hans elever var betyget C i latin inte uppfunnet. Mentor fritas från allt ansvar. Av någon anledning gjorde han inte mina latinläxor (=jag läste inte latin för Mentor) . To mmy Andersson

Kanske förvirrades jag av den andra, måhända bättre, halvan av mänskligheten. På 50-raler kunde det ta lire rid innan det anatomiska var avslöjat. Visst var det mer spännande än latin. Åren gick, lumpen gjordes, påssjuka blev hjärnhinneinflammation och periodisk, kraftig huvudvärk. Några år efter lumpen vaknade studieintresset igen. Jag tog kontakt med Spyken (vilket förräderi). Jo, om Andersson tenterade i franska skulle han vara välkommen. Nu började en pedagogik och inlärning, som jag inte drar mig för att kalla originell - och effektiv. Få kan som jag säga att även franska gick. V-å-å-å-å-å-ren, enligt Mentor inföll den alltid 1 mars, var förbi; vi skrev juni. Längs Hardebergaspårer (då fannsräls och slipers kvar) och ackompanjerad av fagelkvitter lärde Mentor mig mer av elementär franska än vad som behövdes vid tentamen. Inlärning brukar inte anges geografiskt men vi höll oss mellan Dalbyvägen i öster och Tullgatan i söder, på spåret. Nu har jag glömt antaletslipers men det hände att jag räknadenär Mentors inrikespolitiska analys gick långt över mitt förstånd och en bra bit in på koltrastarnas. Spyken ville inte ha mig, trots att tentamen innebar AB. För mig blev det istället sporrskriverier och annat i fabuleringsbranschen. Sista ämnet jag ska besvära den eventuelle läsaren med är torsdags ärtor. Skåne, ärtor och torsdag är oskiljaktigt förbundna. Det kan ha börjat redan 1965. Varje torsdag nästan året om i många år träffades vi på S Esplanaden 24 och år ärtor. Mentor presiderade vid ena bordsänden, den längst från köket. Närvarande förutom Mentor var hustru lnga-Kari, Sverker, Ingela, Margareta, Jan Hedenrud och undertecknad Mårri. På Hedenrud, präsrapåg från Skåne-Tranås, hörde jag förresten aldrig något smeknamn. Han var heller aldrig elev hos Mentor. Bekantskapen med honom gjorde Sverker i pingis. Jan och jag hade träffars fleraår tidigare på Äsperöds idrottsplats, Sjöbo kommun. To rsdagsärtorna innebar inte bara lekamlig spis och mättnad uran i högsta grad även andlig spis. Ingen ska tro att det började och To mmy Andersson slutade en viss tid. Ätarna kom frånstudier och jobb, hemfärd skedde när man måste. För Mentor fick man stanna till kvällsandakten. Ätarna var inte alltid de uppräknade. Oftakom "gästartister" såsom tidigare elever och kamrater till de s.k. ordinarie. Olof Palme, som aldrig var där, var nog den mest omtalade. Det vore ljug att påstå att Mentor beskrev honom smickrande. To rsdagsärtor fortsatte även sedan Mentor drabbats av hjärn blödning, och traditionen pågår än. Jan Hedenrud är numera oftast den ende icke-familjemedlemmen runt bordet. Det går aldrig att ta klarhet, och vem mer än jag bryr sig om svaret, men jag tror att Mentor är den person, som näst mina allra närmaste släktingar, är den som påverkat mig mest. Av Mentor lärde jag mig att vara kritisk, att skaffa kunskaper, att läsa författare som har något att säga (t. ex. Vilhelm Mo berg), att respektera vanligt hederligt jobb, att vara skeptisk till politiker och andra makthavare. Men jag fick också lite komplex. Mentors kunskaper föreföll mig lexikala. Hur nådde man dit? Om sällsamma mackor, om gummiband och snören, om oförglömliga exempel i språk, om kavaj och fluga, om Mentors ordfejder med broder möbelhandlaren, hustru och de egna barnen farandra vittna. Om Mentors ointresse att ta betalt försina lektioner, har kanske andra bättre detaljer än jag. - Mor sa att jag skulle betala vad jag är skyldig. - Det kan Måtti göra på torsdag. - Men då kan jag inte komma. - Betal någon gång Måtti kan komma. Vi kan vänta till v-å-å- å-å-ren. Om lektionerna var billiga, så är minnena dyra och kära.

Lund i fe bruari 1994

To mmy Andersson (Måtti, elev 2788) To mmy Forss

Gunnar Ho lmstedt - granne och Mentor

Mina första tjugosju år bodde jag på Södra Esplanaden 23 i Lund. I 24:an bodde Mentor. Vi var således grannar - i alla fall på papperet. I själva verket skilde oss allen och ca 200 meter. När jag var riktigt liten och gick på Vårfruskolan var det alltid lika spännande och mystiskt att gå förbi 24-an. Det fanns travar av böcker i fönstren och trädgården bakom huset var som en djungel och rycktes för en utomstående omöjlig att ta sig igenom. Barnen i kvarteret och i HSB-husen lekte detektiver och "spanade" på den mystiske svartklädde herren i 24-an. En ständig ström av unga människor gick ut och in i huset och ibland kom gentlemannen själv ut och dunkade besökaren i ryggen och talade högt på ett för oss barn främmande språk. Här öppnades fantasinslockande värld. År 1963 avlade jag studentexamen vid Katedralskolan i Lund. Under realskole- och gymnasietiden där tillbringade jag mycken rid i Mentors nedsuttna soffa. Mentor var morgontidig. "Innan fan har fatt skorna på sig" kunde man se honom rakryggad ta rejäla turer på en redan då tämligen ålderstigen men gedigen velociped. Iklädd svart blanksliten kostym, svarta skor och strumpor, vit skjorta och svart fluga samt svart hatt trampade han i högt tempo mot stadens utkanter och fick pådetta sätt sin dagliga motion. Jag minns hur Mentor formerade sina blyertspennor; hur de blåsvarta kalkerpapperen stack ut mellan vita linjerade kollegieblocks blad, hur han tryckte och skrev de mest vidunderliga meningar innehållande grammatikaliska läckerheter och oslagbara ord-

286 To mmy Forss vändningar och humoristiska syfcningsfel - på svenska, tyska, engelska och latin. Alle till glädje för oss, Sveriges framtid. Mentor ledde oss ut på kunskapens hav på ett sätt, som ingen av oss dryge tretusen elever någonsin skulle glömma. På resan fanns hållpunkter som: - Saliga ära de seglivade ty de ihågkomma ryskans genitivändelse -s. - TT och Nils Persson, vilket stod för Te mpus Te ma Numerus och Person. - Undantagen der Friede, der Funke, der Gedanke, der Glaube, der Name, der Same och der Wille är maskulina etc. Meningar som "Välkommen i det gröna sa djävulen och lät sin svärmor sitta i nässelhögen" eller "Han pryglade sin son för att han skulle bli en god landsfiskal", etsade sig fast i minnet. Ja, läsning för Mentor var en fest. Till Mentor gick man när man var lat men begåvad. Förvisso hände det att ambitiösa och tillika rätt obegåvade elever tog plats i den klassiska soffan. Också dessa togs omhand, entusiastiske, och när de senare lyfte ur lärdomens damm hade de lärt sin kurs och visste mycket mer om verkliga livet. Mentor hade starka nypor i ordets riktiga bemärkelse. När han tog i hand "krasade det". Fysiske var han vältränad som en idrottsman och hans bildning var renässansmänniskans.För att få oss riktigt att minnas "slog han oftafast" väsenclighecerna. Genom att knacka med knogarna på den intet ont anande gymnasistens ankel lyckades Mentor "slå fast" latinets nödvändigheter eller undantagen i det engelska språket, vilka som bekant är rätt många. Haltande gick man därifrån. Det gjorde naturligtvis gräslige ont, men Mentor påstod alltid att det inte alls smärtade utan att det bara var "det där otäcka ljudet". Ibland gjordes uppehåll i den andliga spisen. Då var det Nyheter i radion. Nere i soffhörnet stod radion som då sattes på och en dov skorrande röse förmedlade nyheter från när och fjärran. Mentor kommenterade gärna. Det hände också vid dessa tillfällen att man To mmy Forss utspisades med vetelängd med tjocke lager smör på och kalle kaffe. Det var gott! Att Mentor kunde hitta bland sina böcker, papper, skrifter, cyklar och kartonger var för en oinvigd ett mysterium, men han gjorde det ständige. Lärarna på Kacedralskolan hyste stor respekt för Mentor, således också för oss som var hans lärjungar. Detta underlättade. Inför latinskrivningarna bad alltid Mentor oss att vara uppmärksamma, så kanske vi kunde hitta någon ledtråd till innehållet i den kommande stilen. Innehållet var viktige annars kunde alle bli fe l. Visste man att Romulus och Remus diade en varginna (lupa) så behövde man inte stå med skammen och tro att det var en sköka (lupa fig.sköka). Fotboll stod inte på Mentors program men han var lite fascinerad av att jag spelade fotboll. Det stod om mig i Lunds Dagblad, Arbetet och Sydsvenskan. Jag var lovande och fick spela i landslaget och åka på professionellt focbollsläger i England. Kunde detta - månne - oroa honom eftersom han kallade mig pastor Thomas Forssius och följaktligen tänkt att jag skulle välja en annan bana? Jag blev ingetdera, men fotbollenfinansierade i alla fall mina akademiska studier - inte illa det! Familjen Holmscedt existerade omärkligt kring Mentor. Valdemar mötte jag någon gång på handbollsplanen. Sverker var lite äldre, spelade bordtennis och läste latin, grekiska och senare ryska. Ingela såg jag sällan men hörde hennes röst ibland. Margareta och jag var i samma ålder och pratade ibland med varandra men vi läste aldrig tillsammans. Hustru Inga-Kari kom då och då in och hälsade på oss och när hon sedan fortsatte in i huset gick Mentor efter och vi fick några minuters andrum. Ibland ganska många minuters paus för då åt herrskapet Holmstedt middag eller dryftade någon uppkommen familjeangelägenhet. Mentor var mycket stolt över sin lnga-Kari. Jag minns hur han vid ett tillfälle visade ett tidigt fotografi på hustrun. En enastående

288 To mmy Forss vacker kvinna! Så minns jag lnga-Kari också på 1960-ralet då jag ännu var kvar i Lund. Förmodligen hade jag klarat studentexamen utan Mentors hjälp, men knappast resten av livet. Under alla förhållanden gav "den uppfostran", som gavs på Södra Esplanaden 24 så mycket mera än tillfällig kunskap. Man lärde i sanning förlivet. Under de drygt trettio år som nu gått, sedan jag steg upp ur det mentorska lärdomshavet, har jag praktiskt tager dagligen haft anledning att minnas riden hos Mentor. Naturligtvis finns det så mycket mer att berätta, episoder av allehanda slag. Dock vill jag avsluta med att förtälja att under en termin läste jag kristendomskunskap för Mentor. Vi tog en stund då och då. Min lärare i kristendomskunskap var Olof Sundby. Han gav mig stort A i ämnet den terminen. Ett betyg, som sedan följde mig skolan ut. Sundby var en klok man, som senare skulle bli ärkebiskop. Kanske var det då Mentor fick för sig att jag skulle bli just Pastor Thomas - vad vet jag, enkla människa? I boken "Ballader till Bröderna" av Frank Heller, som Mentor förärade mig på min studentdag den 19 april 1963, skrev han: Ät Tommy Fo rss i larfoch puppstadiet kallad Pastor Th omas Fo rssius och på nästa sida: Till Pa stor Th omas Fo rssius {o ch Pastor Bobby Bär, Broder Röd) Alltsedan den ijuvliga tid, då seklet nyss blivit myndigt Kriget det forsta var slut, Vä rlden hoppfu lloch ijus Kring mig det suttit en flock av lärjungar, mer än tretusen Samtal, läsning och flit, Fy llt båd' vår natt och vår dag Många av dessa jag minns, kanske blott till namn eller binamn Raskt de lärde sin kurs, prövades, lyckades, gick

289 To mmy Forss

Men detfinns jä mväl elever, som aldrig jag glömmer Läsning med dem var en fest, klassiska nämner jag dessa Glada med glimten i ögat, ett sinne ljustsom en vårsol Så generösa med mynt som med infalloch skämt Ka nske Ni är de sista klassiska lärjungar hittills Ofta jag tänker om Er, än finnsde t bröder i Lund. Pastor Bobby Bär, Broder Röd eller Hans Robert Åkerberg, som han egentligen heter, var min trogne vapendragare från metropolen Genarp. En utmärkt person, som inte heller blev pastor utan istället skogsindusrriföretaget MoDos representant i Paris. Själv blev jag museichef i Dalarna och direktör i ett annat skogsbolag med säte i Falun. Båda bär vi dock minnet av Mentor nära vårt hjärta genom livet.

Beddingesrrand i augusti 1994

To mmy Forss (Pastor Thomas Forssius, elev 2797) Henrik Ask

- Doktorn, säg orden!

Jag läste franskaför Mentor 1959, när jag införsista ringen på Spyken skulle flytta över från reallinjen till den i alla hänseenden inferiora allmänna linjen och därförskulle skriva en studentversion i franska. Kuppen lyckades; jag fick ihop tillräckliga betyg föratt komma in på medicinska fakulteten. Mentor förutsåg detta och benämnde mig alltid "doktorn". Han presenterade mig förandra under detta namn: - Detta är doktorn, en kunnig man. Han kan fleraord, sinsemellan olika, på franska språket. Doktorn, säg orden. Denna fryntliga uppmaning speglar väl mina kunskaper och det länder Mentor till evärdelig heder att han med detta blygsamma utgångsläge lyckades bibringa mig så mycket kunskaper att skrivningen godkändes. Jag åtnjöt dock Mentors aktning, undfägnades både med hans ohyggliga smörgåsar och avklippta cigaretter och han anförtrodde mig sina bekymmer med sonen Valdemar, som deltog i studierna men allt som oftast smet och reste till sin själs älskade i Kävlinge. Detta var illa, men än värre var att dessa resor inte företogs som stärkande cykelturer utan som försoffande tågresor: - Han kommer att bli en sån där icke vapenför, som min bror. Vilka jag läste med har jag glömt; jag kommer endast ihåg "Gotländska utegångsfaret", som var en något yngre gosse, tystlåten och något utsatt för Mentors sarkasmer. Han läste tyska och skickades vid i alla fall något tillfälle ut i Mentors förfallna trädgård för att beta, när vi andra skulle läsa franska. Under denna tid sattTorkel inburad på S:t Sigfrid i Växjö, varifrån han då och då rymde och dök upp hos Mentor och för oss elever Henrik Ask visade upp sin färdighet i att konsumera råa ägg, något som i viss mån irriterade Mentors hustru. För den händelse den blivande boken skulle resultera i bildandet av ett förbund av Mentors gamla elever ber jag att högljutt anmäla mitt intresse. Vad är väl frimurare och gamla Lundsbergare mot ett förbundav Mentors gamla elever, vana frånungdomen att balansera på avgrunders rand, luttrade av varningar och underberyg, fostradei lärdom bland dammråttor och boktravar, Södra Esplanadens samfund av kämpande medelmåttor - bland oss dvaldes inga överbegåvade äckel, som undfägnades med hulda leenden frånKattes mumifierade lektorer, när skrivningarna lämnades tillbaka. Ack nej, en pinad skara hukande under lokala Caligulas vinande pekpinnar, malträterade och förödmjukade och likväl tappert knogande mot den hägrande studentexamen. Mumlande de minnesramsor Mentor inpräntat tog vi oss fram, läroverkens skoskavda fotfolk. Nu filr vi vår lön, sent omsider faller lite av legendens skimmer också över oss. "Se där, en av Mentors elever." Måhända kunde en liten diskret nål på rock uppslaget kunna förena oss. I så fall vågar jag föreslå ett M i guld över två korslagda dammtussar.

Järvsö i mars 1994

Henrik Ask (Doktorn, elev 2832) Curt Andersson

Så minns jag Mentor

Jag visste ganska tidigt var Mentor bodde. Orsaken var följande.Jag bodde strax utanförLund och min cykelväg till Katedralskolan gick via Råbyvägen, en snutt på Arkivgatan och sedan in på Kastanjegatan för att sedan fortsätta på S Esplanaden. Jag hade lagt märke till att det på vänster sida i ett lägenhetsfönster längst ner fannstravar med böcker. Det gick helt enkelt inte att titta in genom fönstretpå grund av alla böcker. Något liknande hade jag aldrig sett. I min föreställningsvärld satte man sina böcker snygge och prydlige i därför avsedda bokhyllor. Självklart undrade jag vem som bodde i lägenheten. En klasskamrat som bodde på S Esplanaden, kom att upplysa mig om att där bodde Mentor. Detta sade mig vid denna tid - höstterminen 1951 - ingenting. Några år senare skulle det säga mig desto mer. I mitten på 50-talet hade min äldre syster Margareta fatttips om Mentors privadärarverksamhec. Hon kunde komma hem och berätta de mest egendomliga saker, som hon erfarit i samband med Mentors undervisning. Pappa rynkade stundtals pannan och undrade vad dessa historier hade med ryska att göra. Nåväl. Eftersom jag med stort intresse och energi hellre ägnade mig åt fotboll än åt skolan blev resultatet naturligtvis dåliga betyg och risk för kvar sittning. Lösningen blev att även jag skulle göra min entre i Mentors särartade värld. Mitt första besök hos Mentor präglades av omcumling och förvirring.Jag skulle infinna mig klockan sex på kvällen föratt läsa ryska. Jag minns inte vem det var som öppnade när jag ringde på ytterdörren, men det var i alla fall inte Mentor. Troligare är att det

293 Curt Andersson var hans fru,en lång mörk dam i fyrtiofemårsåldern. Jag uppmanades sedan art gå in - till höger från tamburen sect - i ert relativt litet rum som gav ett något kaotiskt intryck. En nedsutten soffa samt dito fatöljer belamrade, förutom alla bokhyllor, rummet. Jag kunde nu fråninsidan se de travar av böcker, som jag tidigare iakttagit från utsidan. I princip visade det sig art hela rummet bestod av böcker från golv till tak. Utmed bokhyllorna sact det i en ring fe m, sex personer. Åldersmässigt föreföll de vara mellan tolv och tjugo år. Mitt i ringen stod det en man i mörk, blanksliten kostym. Till kostymen bar han en vit solkig skjorta med en fluga, som satt något på sned. Det gråvitaktiga håret var uppåtstruket och någon kam hade uppenbarligen inte använts på länge. Mentor - för det var naturligtvis han - pratade oavbrutet och något forcerat till gruppen och han rycktes inte ha lagt märke till min diskreta entre. Efteratt ha lyssnat en stund trodde jag mig förstå att föreläsningenhandlade om förhållandetmellan Sparra och Athen i antikens Grekland. Efter tre kvart kände jag mig föranlåten att försöka ge mig till känna genom en försynthostning. Mentor tittade förvånat på mig och utbrast sedan översvallande: - Så roligt att Monsieur kunde komma och just i dag då vi har återvänt till det antika Grekland! Lätt stammande tog jag till orda: - Jo, det var ju sagt att jag skulle läsa ryska kl sex för Mentor. Privadäraren tittade förvånat på mig och sade: - Jaa, men först måste vi ju behandla vad som hände i historiens gryning för att sen avsluta med några matnyttiga latinska stilar for de gossar, som vill förbättra sitt latin! Monsieur kan gott sitta ner och höra på! Alltid lär han sig något nytt. Det blev ingen ryska den kvällen. Jag var hemma vid tiotiden och min oroliga mor var oroligare än någonsin. - Va r har du varit Curt, sporde hon synnerligen ängsligt. - Läst ryska för Mentor såklart, svarade jag och gick upp till mitt

294 Curt Andersson pojkrum. Jag hade svårt att sova den natten och drömde oupphörligen om slaget vid Marathon. Jag kom trots den egendomliga "introduktionen" att återvända till Mentors boning. Jag kom också med tiden att förståatt Mentors sätt att undervisa inte följde förmig tidigare upplevd pedagogik. (I vuxen ålder kom jag att förståpedagogiken ännu klarare!) Om Mentor blev tillräckligt engagerad av ett särskilt textavsnitt i engelska, tyska, franska eller latin kunde han utan några som helst självförebråelser med stor energi ge sig in på historia, konsthistoria, religion eller geografi. Ibland återfördeshan till ursprungsuppgiftenav någon elev som kände honom väl. Ett sådant återförande var helt odramatiskt eftersom vi pojkar inte var rädda för Mentor, något som många av oss var för våra ordinarie läroverkslärare ... Bakom den vittomfattande lärdomen och mycket breda allmän bildningen fanns ett betydande mått av värme och framförallthu mor. Den senare använde Mentor flitigt i sina med inlärningsexempel. Beträffande Mentors humor så minns jag ett par saker. Hos familjen Holmstedt bodde under några år även Mentors svärmor, som var något senil. Hon vandrade runt i lägenheten men gick även ut och in i själva studierummet där undervisningen alltid försiggick. Man vande sig vid att hon kom och gick. Den som stundtals blev irriterad var dock Mentor, av förklarliga skäl. Vid ett tillfälle kom tanten in med en vadderad kaffepannevärmare på huvudet. Det såg inte riktigt klokt ut och vi pojkar skrattade så vi tjöt. -Ja, ja, muttrade Mentor. Nu tror "Mamma" att hon blivit påve igen! Vid ett annat tillfälle hade Mentor plötsligt bara en skalm till sina glasögon. Påföljden blev naturligtvis att glasögonen blev mindre funktionella eftersomde hela tiden gled på sned. Även de tre följande veckorna uppenbarade sig Mentor med dessa glasögon. Till slut undrade en av eleverna om inte Mentor skulle låta laga de trasiga glasögonen. På detta svarade Mentor: - Bljauuhmm, bljaam uhm, nja, nä, det tror jag nog inte. Det är

295 Curt Andersson bra med bara en skalm för då känner man sig inte så instängd! Att Mentor var en hängiven lärare är det inger tvivel om. Han ville verkligen att hans privatelever skulle lyckas ta sig igenom läroverkets olika nivåer med gott resultat. Han visste också att de elever som gick hos honom inte var dummare än andra men att de kanske behövde en annorlunda pedagogik och takt än den, som var gängse i dåtidens auktoritära läroanstalter. Som exempel på Mentors hängivenhet vill jag avsluta dessa glimrar med att beskriva hur det gick till när min syster Margareta skulle upp i det muntliga studentförhöret i latin. Mentor hade bett henne komma ner på frukostrastenför att raen "sista smörjelse" beträffande översättningen av Catullus' kärleksdikrer. Mentor gav som man säger i dag "järnet"! Tiden rann snabbt iväg och min syster började bli nervös för att hon inte skulle hinna tillbaka till sin skola (Spyken) och det muntliga förhöret i rid. Hon började till slut ta på sig yrrerkläderna, medan hon fortsatte att lyssna på Mentors svada ... Mentor var nu uppe i högvarv och vitt salivskum syntes i mungiporna. Margareta gick ur på gatan och satte sig upp på cykeln och började cykla uppför Vallgaran mor Spyken. Efter sprang Mentor flåsande med den svarta kavajen fladdrande i majvinden samtidigt som han fortsatte att översätta Catullus från latin till svenska. Vid den sista uppförsbacken strax före den skolport som vetter mor Vallgatan, hade han övergått till att för en sista gång för denna abiturient förklara innebörden av ablarivus absolurus i det latinska språket. ..

Askim i januari 1996

Curt Andersson (elev 2841) Eva Ljunggren

Minnen av Mentor

Nästan så långt jag kan minnas har jag känt till Mentor genom att mina båda äldre bröder, Nils och framför allt Hans, tillbringade mycken tid hos honom. Så småningom kom jag själv, och några år senare också min yngre syster Karin, att ta ta del av Mentors helt fantastiskapedagogik. Jag gick i LIV på Katedralskolan. Det var hästterminen 1959 och jag hade just skrivit Be på terminens första latinstil. Jag minns tydligt min fars irritation över den "rappakalja", som han tyckte att jag åstadkommit och mina egna förtvivlade snyftningar. Hur skulle jag kunna "ta studenten" till våren? Då kom bror Hans med det geniala förslaget att Mentor kanske skulle kunna ta hand om mig. Sagt och gjort! Jag började hos Mentor redan samma vecka och kom in i en grupp med välbekanta klass- och skolkamrater: Svante Berglund, Urban Lasson, Gert Nilsson, Magnus Lindroth, systrarna Ingrid och Gertrud Blomberg, Sonja Arvidsson, Berit Sjöberg och senare också Karin Wahlöö. Ibland var gruppen utökad med två pojkar från Malmö Latinskola. Jag förstår inte hur vi alla kunde ta plats på Mentors inte särskilt storslagna säng i det f. ö. ganska trånga rummet, som dessutom var väl fylltmed böcker. Antagligen var vi inte alla samtidigt närvarande. När man kom dit pågick alltid undervisning med någon annan grupp, oftast"småg lin", dvs. realskoleelever. Mentor inbjöd oss alltid att deltaga i denna for oss gymnasister alltför elementära undervisning i tyska, engelska eller något annat. Men faktum är

297 Eva Ljunggren att man också genom att bara lyssna lärde sig ett och annat. Va r det något Mentor inte gillade var det om man ville gå hem redan efteren och en halv till två timmars undervisning. Det hade han inte någon som helst förståelse för. Jag tror att jag tillbringade en, ibland två kvällar i veckan på detta sätt. Jag minns det som en blandning av undervisning och underhållning. När vi bad om att få vara lediga på långfredagen beviljades detta ytterst motvilligt. Långfredagen var enligt Mentor en utmärkt dag förund ervisning, då vi ju ändå inte kunde gå på bio eller göra något annat icke studieinriktat denna dag. Där satt vi alltså hopträngda och översatte frånsmå mask.inskrivna lappar. Mentor tog oftatill hela sitt kroppsspråk parat med otroliga och roliga exempel för att förklara oratio obliqua, parcicipium coniunctum, ablativus absolutus eller något annat grammatiskt mysterium, som docent Lundström inte lyckats få oss att begripa. Ibland greps han av huslig flitoch började, medan vi översatte, att sy i en knapp i sin kavaj eller att sopa golvet med en mycket liten kvast. Han hoppades alltid att vi inte skulle tycka att det var osedligt av honom att han satt och sydde. Vi fann det ingalunda osedligt däremot ganska originellt (idag skulle jag snarare bli rörd) . Lika märklige fannvi sopandet, som ju inte kan ha varit särskilt effektivt med så många fötterpå den frimärksstora lediga golvytan. Antagligen sopade han bara dammet under mattan. Ibland öppnades fönstret fören snabb vädring eller som Mentor uttryckte det "för att släppa in lite syre, som uppfanns av Scheelei en vagnsport i Köping." Det gjordes speciellt om någon av eleverna förpestat luften med cigarettrök. Mentor kommenterade aldrig pojkarnas rökning. Om däremot någon av flickornavågade sig på detta olämpliga hette det alltid: "Inte ska väl N.N. röka, då kan N.N. ju inte få några ungar." Han duade aldrig oss flickor utan använde alltid förnamnet. Pojkarna däremot hade ju sina speciella av Mentor påhittade namn. Magnus Lindroch t. ex, som aldrig åt ost och som skulle läsa medicin Eva Ljunggren kallades for doktor Ost. Gertrud Blomberg, som redan då sällskapade med Magnus (numera är hon hans hustru) kallades faktiskt for doktorinnan Ost. Detta var ett undantag forju st henne. Ibland skickade Mentor med oss hem små oansenliga lappar, på vilka det stod hur mycket våra föräldrar var skyldiga for under visningen. Jag kommer inte ihåg taxan men tror att den även forden tiden var ganska låg.Det var nog hustru Inga-Kari som såg till att det alls kom några pengar i huset, så att hushållet gick runt. Ibland kom äldste sonen Sverker in och stod i beskedlig givakt med huvudet lätt på sned och meddelade sin far att nu skulle han gå och spela bordtennis. Detta var inte något som Mentor gillade. Jag förstod egentligen aldrig varför. Någon gång kom hans gamla svärmor in och irriterade Mentor med ideliga frågor om var hennes dotter lnga-Kari kunde vara. Så småningom gick hon igen utan att ha ffittett tydligt svar. Ja, vi levde mitt i denna familj och fickibland kanske alltförnära del ta i dess vardag. Jag lärde mig inte bara latin utan också mycket annat, som t. ex. dagen före studentexamen då Mentor drog hela Schleswig Holsteinska frågan och förklarade striderna mellan Hatt- och Mösspartierna. Detta gj orde han sedan vi cyklat runt kvarteret. Mentor hade fltt ett plötsligt behov av motion och frisk luft och störtat ut på sin svarta ålderdomliga cykel som vanligt ifördsin slitna svarta kavaj . Åter i hans rum fortsatte gnuggningen införföljande dags förhör. Ende åhörare denna gång var Nordal Åkerman, något som han säkert inte själv kommer ihåg. Mentor fickhonom, om än motvilligt, att medge att jag var ganska duktig i historia. Jag trivdes utmärkt i den roliga, vänliga röran med Mentor och alla kamraterna och är honom stor tack skyldig förmitt AB i latin och förallt annat han gav av sin egen person, värme, tid och visdom.

Lund i maj 1994

Eva Ljunggren (elev 2865)

299 300 1960-talet, det var då som ...

LUND ... fick sin första Socialbyrå i lokaler vid Knut den Stores gata. Carl Gusraf Stenkula hette den förste socialdirektören. Lund hade då omkring 40 000 invånare. Lunds Dagblad upphörde som sexdagars ridning och ersattes av Lunds Veckoblad. Sradsfullmäkrige fattade 1961 beslut att bygga ett fjärrvärmekraftverk,som skulle försetätorten med värme och varmvatten. Klostergården började bebyggas 1963 och Bollhuset invigdes 1964. Då flyttade också poliskåren till polishuset på Väster. Te kniska Högskolan, grundad tre år tidigare, invigdes, som många andra av stadens byggnader ritad av Klas Anshelm. Det var ett innehållsrikt år! Polisen förstatligades 1965 liksom rådhusrätt och åklagare- och exekutionsmyndigheren. Magistraten avskaffades. Direktör Holger Crafoordgrunda de 1966 Gambro, som nu är en världsomfattande koncern. Den tillverkar bl. a. moderna versioner av den av professor Nils Alwall konstruerade konstgjorda njuren. Avfallsuppläggningen söder om skjutbanan bortom Monumentet avslutades och rippmassorna blev till S:r Hans backar, även kallade "Monte Composti". I den nya grönmiljön byggdes Norra Fäladens många bosradhus och studentbostäder. 1968 hade Lunds siluett ändrats för gott. "Blocket'', lasarettets nya huvudbyggnad, tornade upp sig högt över "Lunna Pågar", Allhelgonakyrkans torn och det röda vattentornet högst uppe vid Smörlyckan. Lasarettet firade200- årsjubileum. Det hela började med två sängar i en byggnad, där universitetet idag ligger. 23 år senare invigdes ett nytt lasarett med 12 sängar norr om Paradisgatan. Vänsterstudenter demonstrerade både mot detta jubileum och vid

301 1960-raler värnpliktsinskrivningarna och kom i krake! med ridande polis. När studenterna övergick till att sticka polishästarnas bukar med spetsiga föremål dröjde det inte länge, förrän demonstrationen urartade till upplopp. Universitetets 300-årsjubileum högtidlighölls under beskydd av ett starkt polisuppbåd mot demonstrerande studenter. Nog var det en egenartad företeelse med studenter som - förvisso inte blott i Lund - gick till angrepp mot stat, kommun, polis och sitt eget lärosäte! Kemicentrum och Stadshallen invigdes, den senare ritad av - just det! - Klas Anshelm. 1969 begravdes "genombrottet" förgott. Det skulle inte bli någon öst-västlig trafikledrakt genom centrum. Och Tage Håkanssons välkända kafe lades ned. Bebyggelsen på Linero påbörjades.

''KATTE"... och alla andra svenska läroverk stöptes om med 60-talets skolreformer. Redan i slutet av 50-talet hade bl. a. vid Folkskoleseminariet i Lund bedrivits försök med s. k. enhetsskola, från 1960 med några klasser också vid Katedralskolan. Riksdagen fattade19 62 beslut om en nioårig grundskola och ett principbeslut om en tvåårig fackskola. Den sista realskoleavdelningen utexaminerades 1960 och realskolan försvann. 1964 års riksdagsbeslut innebar, att en ny integrerad gymnasieskola skulle inrättas. Gymnasieförordningen föreskrev en differentiering på fe m studentlinjer: humanistisk med latin som fritt valt ämne, samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig, ekonomisk och teknisk. Vid Katedralskolan inrättades 1966 de tre förstnämndalin jerna. Två år senare tillkom den ekonomiska linjen. Katte fortsatteatt vara provårsläroverk fram till sommaren 1966 och blev därefter praktikskola förden år 1960 upprättade Lärarhögskolan i Malmö. Den nya gymnasieskolan var en sekulariserad skola. Den

302 1960-ralet månghundraåriga domskolan, katedralskolan, ett humanistiskt bildningscentrum, gick ur tiden och blev organisatoriskt helt oberoende av kyrkliga myndigheter, utan Eforus,utan kristendoms kunskap, utan morgonbön. Aulans orgel stod stum. Under vårterminen 1962 stupade den omtyckte "Siluren", Gösta Nordholm, på sin post. Under år 1967 pensionerades lektor Ossian Larsen och följande år Birger Adel!. Samma år avgick Birger Bjerre som rektor och efterträddes av Stig Andersson. Studentexamen i dess egentliga bemärkelse avlades för sista gången på våren 1968. Samma år började man att erbjuda fria skolmåltider och lördagarna blev läsfria, i harmoni med samma förändringar i arbetslivet.

SPYKEN... rullade in i 60-talet på gamla invanda spår. Men förändringar stod på lut. Inspektor var professorn i statskunskap Nils Stjernquist. Realskolan försvann från höstterminen 1962. En helt ny linje indelning genomfördes på gymnasiet. Vitsorden vid den muntliga prövningen av 1960 års 51 studenter vid latinlinjen fördelade sig sålunda: 21 A, 34 a, 47 AB, 38 Ba, 18 B och 5 C. Höstterminen 1960 hade skolan 692 av vad som envetet benämndes lärjungar. Te rminsavgifternagick frånvåren 1961 upp till mellan 240 och 400 kronor, men då hade det "eviga", senast 50-procentiga "dyrtids tillägget" bakats in i avgifterna. Enligt Skolöverstyrelsen fick kollegiet bestå av högst 14 lektorer och 18 adjunkter eller ämneslärare. Den 1 maj 1963 var det faktiska antalet 11 lektorer och 16 adj unkter eller ämneslärare. Det fanns nu endast en kristlig gymnasistförening. Den naturvetenskapliga och skytteföreningen hade gått ur tiden. Med "moderna tider" följde istället en fotoklubb, en schackklubb och en

303 1960-talet internationell skolklubb. Årligen for ett fyrtiotal elever på fjällresa till Telemark och varje år konstaterade årsredogörelsen att "vädret var gynnsamt".

Den sista årsredogörelsen redovisar läsåret 196 5 - 66. Den sista skolkatalogen för Lunds Privata Elementarskola utgavs för vår terminen 1968, sista året för den "riktiga" studentexamen. Från höstterminen döptes skolan om till Strömbergsskolan. Då fannsdet både gymnasium och fackskola, med latin-, real-, allmän, humanistisk, samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig, teknisk och språklig linje. Rektor var alltjämt Nils Kjellman med Lennart Sterner som studierektor. Många av lärarna var de gamla trotjänarna. Bland de under decenniet nytillkommande märktes Nils-Gösta Sellman, Sten Hallquist, Sven-Åke Frelin, Ingemar Nordborg, Olle Callmar och Martin Gjerstad för att bara nämna en handfull. Bland studenterna under decenniet återfinner man bl. a. följande "kändisar": finansmannenErik Penser, skådespelaren och regissören Göran Stangertz och Skånelänets förste hövding Bengt Holgersson. Bengt Viterius f Jönsson

Mentor - min andre far

Klockan åtta på morgonen torsdagen den 7 januari 1960 inleddes en period som haft stor betydelse i mitt liv. Det var tidpunkten för MmM - Mötet med Mentor. Jag var lantisen - från den lilla byn Stävie - som hade hamnat på Katedralskolan i Lund. Mina föräldrarhade förhoppning om att jag skulle avlägga realexamenoch möjligtvis studentexamen. Mitt intresse var dock koncentrerat på fotbollsn arare än skola. Studierna gick dock någorlunda de förstaår en. Liksom förde flesta av mina klasskamrater var mitt mål att efter 45 i realskolan flytta över till fyraårigtgy mnasium. Betyget efterhöstterminen visade dock att detta inte var aktuellt. Det var nog framför allt förhållandet att mina lärare tyckte att jag var en hygglig kille, som gjorde att mitt betyg inte blev riktigt dåligt. Detta var i alla fall inte det mina föräldrar hade hoppats på. Det blev direkt krav på att jag skulle söka upp någon privadärare. Nu gällde det att åtminstone uppnå förstamålet, realexamen. Jag kände inte speciellt mycket för detta, men hade hörttalas om en privadärare, som visst hette Mentor. En dag i slutet av december 1959 insåg jag att det var tid att kontakta denne Mentor. Jag ringde, beskrev min situation och frågade om han var beredd att hjälpa mig. Visst var det möjligt. - Monsieur (här började min undran) är välkommen i början av januari, så ska vi se vad vi kan göra åt situationen. Så kom MmM. Jag minns det, nästan som i går. Med osäkra steg vandrade jag från busstationen vid Botulfsplatsen mot S. Esplanaden Bengt Viterius f Jönsson

24 och tryckte på ringklockan. Dörren öppnades av en gråhårig man med vänliga ögon, iklädd en något sliten svart kostym, gråvit skjorta och svart fluga. - Välkommen in, Monsieur och sitt ner i hedersstolen. Jag placerades i den stora hörnstolen. Jag tittade mig omkring. Den yta, som inte var belamrad med böcker, var inte stor. Snett bakom mig kom någon form av rökelse. Mentor presenterade de övriga eleverna: Pelle Krut, Jesper Gräs, Bobby Bär osv. Namnen var något ovanliga. - Ja, sa Mentor Monsieur ska inte blir sämre lottad än de övriga eleverna. Efternågra minuter var jag döpt: Augustulus Pumpa. August var dagens namn. Pumpa stod förmin kroppsform. I förstahand skulle jag studera engelska och tyska. Första tillfället med Mentor kom inte dessa ämnen alls att aktualiseras, men väl många andra. Och det verkade - liksom i min småskola - vara en blandad klass: olika ämnen och olika klasser samtidigt. Plötsligt skickade Mentor en av eleverna till näraliggande Konsum för att köpa "vårtbröd". Mentor försvann en lång stund och återkom senare med kaffe - med rätta kallat råttgift- och snedskurna skivor "vårtbröd". Mitt på dessa låg en stor klick "smöder" och däröver en tjock ostbit. Ibland kunde också lite sylt beledsaga ostbiten. Konfunderad och fascinerad lämnade jag min första "lektion". Väl hemkommen hade jag svårt att förklara för mina föräldrar hur lektionen avlöpt och vad jag tyckte om Mentor. Tre terminer hade Mentor på sig att lotsa mig till första målet, realexamen. Han lyckades väl med detta och betygen var tillräckliga för att jag skulle komma in på gymnasiet. Eftersomja g hade mycket ringa intresse för naturvetenskapliga ämnen och inte mycket större för språk var min avsikt att söka in på den allmänna linjen. Detta var dock inte Mentors avsikt. Han hade ingen som helst sympati för det han kallade den "amerikanska" linjen. Mentor bestämde att det skulle bli treårig latinlinje för min del.

306 Bengt Yiterius f Jönsson

Dessutom ville han - i all sin vishet - att jag skulle få en bra start på mina gymnasiestudier. Sommaren skulle därförägnas åt latinstudier. Nåja, jag beviljades ett par veckors semester innan vi i slutet av juni startade våra vandringar. I stort sett varje dag promenerade Mentor och jag runt i Nilstorps området. Invånarna kunde höra mig upprepa voco, vocas, vocat, vocamus, vocatis, vocant osv. - dag efter dag. Blev det något fe l så skulle jag upprepa det rätta svaret hela sju gånger. I värsta fall blev det sju gånger sju - Mentor hämtade mycket från Bibeln. Mina studier hos Mentor under gymnasietiden omfattade ämnena latin, engelska, ryska, franska, kristendom och samhällskunskap. Övriga ämnen klarade jag nästan på egen hand. Mentor ansåg att de krav skolan ställde på eleverna var otillräckliga och entusiasmerade mig att åstadkomma något mera. I samhälls kunskap ledde detta till ett eget arbete kring Sverige och EFTA, och i engelska erinrar jag mig någon formav analys av "Animal Farm". Jag åstadkom även ett specialarbete om biskop Anders Nygrens "Eros och Agape", vilket presenterades för min lärare, docent Folke Holmström, alias Guds grammofon. Mina besök hos Mentor blev mer och mer frekventaju mer tiden närmade sig studentexamen. Halvannat år innan det var rid att avlägga mogenhetsexamen ansåg Mentor att jag borde flytta in till Lund. Boendet i Srävie med dåliga buss- och tågförbindelser begränsade mina möjligheter att insupa de kunskaper och den visdom, som Mentor så ivrigt ville bibringa mig. Resultatet blev inackordering på Nilstorp i Lund. Detta område kände jag väl efter mina vandrande latinstudier. Därmed behövde mina lektioner inre längre förläggas mellan tre och fe m på eftermiddagen. Mentor såg stora möjligheter att fortsättningsvis förlägga våra möten till i princip alla tider på dygnet under veckans alla dagar. Mentor behövde själv endast några timmars sömn per dygn och Bengt Viterius f Jönsson rimligtvis var behovet hos eleverna - väsentligt yngre än Mentor - ännu mindre. Familjen jag var inackorderad hos, var något oförstående inför mina kvällsvanor. Nästan varje kväll vandrade jag iväg kl 21.45 för att kunna vara hos Mentor några minuter före 22.00, då vi bänkade oss i refektoriet för att avlyssna kvällsekot. Mentor analyserade nyheterna på ett entusiasmerande sätt. Därefterpåbörjade vi studierna i olika ämnen. Några timmar eftermidnatt begav jag mig åter hemåt, inspirerad av alla de kunskaper och erfarenheter Mentor bibringat mig. I april 1964 avlade Mentor och jag min mogenhetsexamen. Visst hade Mentor höjt min kunskapsnivå i traditionella skolämnen. Men det ännu i dag bestående minnet av Mentor - min andre far- är hur generöst han bjöd på sig själv och sin aldrig sinande kunskapskälla. Det händer fortfarande att jag i problematiska situationer ställer mig frågan: - Vad skulle Mentor göra? Tack Mentor för en fantastisk introduktion i Livets skola!

Lund i januari 1995

Bengt Viterius (Augustulus Pumpa, elev 2875) Christina Richardson f Gröne

Ett andra hem

Konstant platsbrist, avbrutna cigaretter, mackor med massor av smör. Ett andra hem försåväl snillen som jubelidioter. Kunskapens kammare i det röda tegelhuset, inpyrd med damm - och antikens historia. I bakgrunden tassandet av fötter- hustru och döttrar sågs sällan till; de må ha varit portförbjudna i det allra heligaste. Mentor själv, vältalig som det anstår en romersk retor, alltid i vit skjorta, alltid gestikulerande, alltid med flera lektioner på gång samtidigt. Aldrig punktlig, sällan långrandig. Ändlös väntan på sin tur att få dagens dos av latinska dikter och verb. Lyckan var att erövra en pinnstol och slippa sitta på vinglig boktrave. Det fanns egentligen bara en sak som var bättre: att kunna visa upp en godkänd latinskrivning och höra Mentors belåtna kluckande.

Lund i maj 1994

Christina Richardson, f Gröne (elev 2927) Lennart Elborgh

Tid och rum existerade inte

Sedan 50-talet hade jag tillbringat åtskilliga lov och vakat in flera nyår i Lund. Lundabo blev jag först en vacker julidag 1960 när jag efter en språkresa till England klev av tåget i Lund för att hälsa på hos mina morföräldrar. I Lund blev jag kvar resten av min skoltid. Student 1964, sedan lumpen och sedan livet, så var det tänkt.Hyg gliga betyg frånreal skolan och nyförvärvade erfarenheter från engelska språket. Inga större problem trodde jag - men ingen hade talat om vad Katedralskolan i Lund stod för, trots att min egen far tagit studenten där 1937. Gick rakt in i väggen - betygen rasade; t. o. m. engelskan brakade ihop som ett korthus i konfrontationen med den bistre lektorn Ivar Dahl, för vilken grammatik betydde allt - särskilt det där med shall och will. Allt gick utförmed rasande fart.Va rningar, stora och små, underbetyg, totalkrasch och kvarsittning redan efter förstaring. Oh gud vad jag var trött på skolan - varför denna rivstart - fattadedom inte att det var hela fyraår till studentexamen? Ganska snart insåg min goda mormor att stödundervisning i engelska och matte var nödvändig. Min far påpekade surt att han minsann aldrig hade behövt någon stödundervisning och min morfar föreslog att jag skulle bli gatsopare, för vilket det inte krävdes studentexamen. Efteratt min elake klassföreståndare hade förklarat för mormor att det i mitt fall inte fanns några förutsättningar för någon mogenhetsexamen - åtminstone inte på Katedralskolan - insåg min mormor att något måste göras. Jag har ingen aning om vem det var som kom på att jag skulle skickas till Mentor - men jag tror att det var en sommardag 1961,

JIO Lennart Elborgh som jag ringde på hos privadäraren Gunnar Holmstedt på Södra Esplanaden. Dörren öppnades och framförmig stod en vithårig man i sextioårsåldern med glasögonen vilande på den höga pannan. Han sänkte blicken och bugade artigt och hälsade mig välkommen på franska - och jag som kommit dit föratt läsa engelska. Jag fördes snabbt in i ett rum, som var klätt från golv till tak med bokhyllor och trycktes ner i en karmstol vid dörren. Bredvid karmstolen fanns ytterligare två stolar och raden avslutades med en dyschatell som gick ända fram till fönstret, som vette ut mot Södra Esplanaden. Framför dyschatellen fannsen bokhylla och bakom den ett skrivbord - jag tror att det var ett skrivbord men det var alltid så överbelamrat med böcker och papper att jag faktiskt inte vet vad det var. Mästaren presenterade nykomlingen förnär varande lärjungar och tog plats i sin stol. Han hade fluga, mörk kavaj och grå byxor. Mästaren förklarade att han var Mentor och att jag kunde tilltala honom Mentor. Eftersom jag inte var latinare fick jag också en snabb orientering om namnets ursprung och betydelse. Sen fickjag redogöra för min situation - vilken lärare jag hade och när nästa skrivning skulle äga rum. Såvitt jag minns var det latinundervisning som pågick, när jag inträdde i Mentors hus första gången. Efter en stund märkte jag att han tilltalade sina elever med de mest egendomliga namn när han inte använde enbart monsieur eller mademoiselle. När latinlektionen var överstökad och undervisningen i engelska skulle börja berättade Mentor att alla hans lärjungar måste ha ett namn och att jag skulle heta Sund efter min fa r. Mentor påstod att min farhette AlexanderSund. Men min far hade ju aldrig behövt ta några privatlektioner - det hade han ju själv sagt. - Jodå, Monsieurs pappa tog studenten på Katedralskolan 1937 och läste latin med kapten Bölja och flickorna af Petersens. Omtumlad av nyheten att min egen far minsann också hade varit hos privadärare kastades jag in i ett översättningsprov. Jag försökte

3II Lennart Elborgh göra mig lustig genom att översätta Henry med "hemmets härskare". Mentor rusade plötsligt upp och ryckte till sig en bok och mumlade Henry, Henrik, Heinrich, Hinke. Där har vi det. "Hinke"! Monsieur skall från och med nu heta Hinke! Hinke Alexander Sund. Så blev det. Ibland träffar jag människor, som fortfarande inte känner mitt rätta namn. Det var en märklig blandning av elever, som Mentor hade. De flesta var nog latinare. Det var nog ett svårt språk att lära ut på traditionellt sätt, för såvitt jag minns träffade jag där elever, både från Spyken och Katte, som inte hade några särskilda andra svårigheter i skolan. Mentor hade elever av tre kategorier: de som gick där därför att deras föräldrargått där, de som grep efterhalmstråt och de som följde med någon kamrat. Undervisningen kunde emellanåt bli både fysiskt och psykiskt brutal. Metoden att hamra in kunskaper hade jag hört talas om, men jag trodde inte att det var bokstavligt. Hos Mentor var allt möjligt. Kunskaper kunde hamras in i huvudet på mindre begåvade lärjungar men det skedde oftastmed lätta slag med en bok mot ben eller huvud. I svårartade fall kunde han dock tillgripa en lätt hammare. Den som satt och slöade eller sov under en lektion fick alltid vara beredd på överraskningar, vanligen genom att Mentor trampade på lärjungens fötter under förevändning att han skulle ta en bok från bokhyllan bakom elevens rygg. Alltid samma ritual - Mentor framförde artigt bugande sin ursäkt och förklarade att "det var helt oavsiktligt". Hos Mentor fick man undervisning i klassisk och modern historia på köpet. Undervisningen var koncentrerad till översättningsövningar till och från det främmande språket. Texterna i "stilarna", som de skriftliga proven kallades, var inte sällan av historisk karaktär, där Mentor fick tillfälle att ta ut svängarna i historia. Mentors undervisningsteknik byggde på innötning av student skrivningar och en grammatikundervisning, som var upphängd på

312 Lennart Elborgh ett stort antal exempelfraser, ofta så utformade att närvarande lärjungars egna namn kunde sättas in i texterna. Nya elever, särskilt vissa unga flickor, hade ibland litet svårt att i början hänga med i översättningsövningarna, enligt vilka de t. ex. ömt kyssande skulle skiljas från en i rummet närvarande manlig lärjunge for att sedan omedelbart bortföras i en brödbil till Brasilien. En del andra exempel som t. ex. "Vill fröken älska mig nu genast i afton?" var formycket for en del pryda unga damer. Officielltläste jag bara engelska hos Mentor, men ibland tvingades man halka in både på ryska och latin. För egen del använder jag fortfarande ett exempel från Mentors undervisning i ryska när jag tillfrågas om mitt skånska ursprung. Kanske fanns det varianter på engelska och franska också. På svenska lät den i alla fall så här: "Vid Höje å, en liten flod i södra Skåne ligger Lund, en blomstrande universitetsstad, omgiven av dårhus, där jag bor." Tid och rum existerade inte i Mentors undervisning. Hos Mentor stannade man kvar tills mästaren var nöjd eller själv inte orkade hålla sig vaken och intog ryggläge på dyschatellen. Ville någon gå hem, föregivande hunger, innan Mentor var nöjd, serverades omedelbart kaffe eller te och tjocka limpskivor med ost och smör. Brödet skar mästaren oftast själv på gammalt vis med en hisklig förskärare och limpan tryckt mot bröstet. Glosförhören kunde ibland fortsätta ut på gatan när Mentor gick ut för att handla. Oftast handlade det om mindre promenader till LICenciat Jönsson, som förestod lärarnas inköpscentral (LIC) i grannhuset på Esplanaden eller till brödbutiken i hörnet av Trädgårdsgatan. Av andra elever har jag hört att undervisningsvandringarna iblandkunde utsträckas ända till Domus vid Mårtenstorget.

Stockholm i juni 1993

Lennart Elborgh (Hinke Alexander Sund, elev 2980)

3 1 3 Hans Robert Åkerberg

Vadhar Mentor betyttfor mi g? Otroligt mycket.

Han avlade min studentexamen den 19 april 1963 vid Katedralskolan i Lund. Ja, jag skriver skolans namn förde icke helt initierade läsarna. Det lär nämligen finnas andra skolor i Lund, eller som Mentor uttryckte det: Lund eine kleine Stadt an der Höjeå, von lrrenanstalten umgeben: S:t Lars, Vipeholm und Spyken. Att jag blev elev hos Mentor berodde inte bara på att jag var dålig i skolan, inte ens på att jag var speciellt dålig. OK, det är väl preskriberat nu, så jag kan väl avslöja det även i skrift. Jag har aldrig blivit flyttad utan att "läsa upp mig". Ja det finns visserligen ett undantag. Det var när jag blev uppflyttad till 45, men då hade jag repeterat eller gått om 35 så ... Orsaken till mitt första besökhos Mentor var To mmy Forss, min gamle skolkamrat. När vi gick i 55 var han en betydligt bättre fotbollsspelare än vad jag var och även lite bättre i realklassen än jag (det var betydligt enklare än att vara bättre fotbollsspelare). Vi talar alltså om 1960 dvs. det år då jag tog realen, eller som dom säger i England: He woke up to reality - han vaknade upp och tog realen. Många kan ha fatt ett lite, låt oss kalla det chockerande, intryck första gången de steg in på Södra Esplanaden 24: cykeln, korpen, den gällt ringande dörrklockan, kanske någon tokig elev, som jag, som öppnade dörren. Och så mötet med honom själv, Mentor. Alltid mörk kostym, flugaoch en röst man aldrig glömmer. Och så alla dessa böcker. Och han hade dessutom läst dem. Och han kunde dem utantill. Och han visste var de stod. Själv blev jag både fascinerad och imponerad vid första besöket. Hans Robert Åkerberg

Men jag kan förstå att det inte passar alla - och det är jag tacksam för. Vi som varit elever hos Mentor kan skryta med det och det gör vi gärna. Om mitt minne inte sviker mig var de första lektionerna hos Mentor i engelska och tyska. Jag var och är inte speciellt språkbegåvad (med betoning på språk) och det var därför en otrolig gåta för alla att jag efter realexamenbör jade läsa på latinlinjen, dessutom treårig linje. För mig personligen och förMentor var det däremot betydligt mera självklart. Det fannsnämligen, med mitt realbetyg som grund, inte en chans att jag skulle kunna komma in på någon annan linje, inte ens fyraåriglatinlinje. Det var nu Mentors uppgiftbör jade på riktigt. Hur skulle denne mer bil- och fotbollsintresserade elev klara treårig latinlinje? Själv var jag inte ett dugg orolig, men jag vet många andra som var det. Om vi tänker att undervisningen började med några timmar i veckan så accelererade den under åren till tre skiftvarje dag: åtta timmar i skolan, åtta timmar hemma och åtta timmar hos Mentor - ofta även lördag och söndag hos Mentor. Strax före studentexamen ökade naturligtvis närvarotimmarna hos Mentor och jag minns speciellt dagen vi skulle upp i "muntan". Då var jag och min alltid trogne läskamrat To mmy Forss, kallad Thomas Forssius, hos Mentor kl 07.00. Finns det någon mer än jag som läst kristendom hos Mentor? Det var en sommar, då jag som vanligt inte hade blivit flyttad.Jag behövde ytterligare ett Ba. Bra betyg i gymnastik räckte inte. Mentor och jag kom överens om att höja kristendomsbetyget från B till Ba. Denna undervisning skedde i soligt och varmt sommarväder. Mentor och jag promenerade omkring i Lunds södra stadsdelar, talande om olika kristliga ting. Ibland cyklade Mentor, dock inte fortare än att jag snabbt gående kunde följa undervisningen. Efterdiverse gång- och cykelturer ägde så provet rum hemma hos kristendomsläraren på Laboratoriegatan. Efteråt sprang jag via Råbygatan ner till Mentor, Hans Robert Åkerberg stormade in genom dörren och skrek: "I did it!". Mentor såg som vanligt lugn ut, men jag tror att han blev lika glad som jag. Bobby Bär, som Mentor kallade mig, och kristendom var ingen given succe. Det spelade egentligen ingen större roll vad man läste hos Mentor. För vilket ämnet än var så lärde man sig allt hos honom. Ja, allt utom saftningoch syltning förstås, men det är ju lätt att förståom man ätit Mentors specialare: vörtbröd med smör, ost och sylt: en delikatess man inte ens hittar på de parisiska lyxkrogarna. Alla ryckte inte om smörgåsen (i pluralis smörgässen) men de flesta var så hungriga att de åt den ändå. Lyckan var dessutom när Mentor bad mig eller någon annan initierad att hämta ett glas vatten till någon. Då gick man ut på toaletten och kranade väldigt försiktigt upp ett glas dricksvatten, spolade sedan i toaletten med dörren öppen så att det tydligt skulle höras. Sedan gick man in och överlämnade vattenglaset sägande "färskt vatten direkt från toaletten". Alla uppskattade det inte! Att vi alla lärt mycket och har stor nytta av detta i dag råder det inget tvivel om. Som exempel kan jag nämna att det bästa sättet att inleda en konversation med en tysk eller tyska är att efter hälsningsfrasen omedelbart säga: "Man kann nicht wissen wie die Fische pissen. Unter dem Wasser sieht man es nicht, iiber dem Wasser tun Sie es nicht." eller också: "Er priigelte seinen Sohn, damit er ein guter Provinzialstaatsanwalt werden sollte". Antingen tror dom att man är ett språkgeni eller inte riktigt klok. Att vara elev hos Mentor var inte bara att ta sin lärdom av Gunnar Holmstedt. Det var också lnga-Kari, alltid glad och hjälpsam. Valdemar såg man inte oftamedan Sverker, som då fortfarande bodde på Södra Esplanaden 24, kom in ganska regelbundet. Av flickorna deltog Margareta då och då, medan Ingelas besök var mer sporadiska. Vad gäller besök i lärokammaren är nog To rkel Karlins de mest storartade. Redan hans sätt att göra entre var både iögonenfallande och i högsta grad iöronenfallande. Han blev inte alltid insläppt och Hans Robert Åkerberg jag minns att jag själv, naturligtvis på Mentors uppmaning, lyckades övertala To rkel att komma tillbaka någon annan dag. Men visst var han en stor personlighet. Hans sätt att äta råa ägg med skalet på må väl ingen glömma. Mentor hade mycket humor. Kanske var det därför han "accepterade" mig som elev. Det är alltid lättare att lära sig saker på ett lättsamt sätt än med pekpinnar ovanförhuvudet. Än i dag och oftavid stora stela middagar använder jag vid rätta tillfällen Mentors "lärdomar". Om jag har en riktigt tråkig bordsdam som är svår att konversera brukar jag efteren stund fråga: - Har frun (eller fröken) fotsvett? Svaret brukar bli: - Nej vad menar Ni med det? - Ja det var ju skönt, säger jag, förjag har så det skvätter i skorna. Antingen går kärringen hem eller - som i de flesta fall- blir vi genast de bästa vänner. Ibland somnade Mentor på sängen. Men det räckte att någon reste sig upp och lire halvhögt nämnde något om att gå hem. Då blev Mentor genast pigg som en mört och lektionen fortsatte som förut. Mentor måste ha haft ettotroligt liret sömnbehov. Lektioner långt ur på småtimmarna och uppe tidigt nästa morgon. Själv sover jag inte mycket, men jag lär aldrig komma ner i Mentors nattliga genomsnitt. Mentor kunde allt och undervisade i allt. Man lärde sig inte bara det som fordradesför att avlägga mogenhersexamen, uran man fick en komplett inblick i livet, såväl nu- som dåtid. Vi lyssnade ofta gemensamt på radions nyheter och Mentor hade alltid en klar och bestämd uppfattning om politiker och politiskt spel på olika nivåer. Minns jag rätt att en i dag ledande politiker kallades Klas Klättermus? Jag tror att jag har rätt fördet stämmer ganska bra in. Fanns det någon skrivning Mentor inte kände till? Nej. Han kunde alla och det mest imponerande av allt var att han nästan alltid tog fram och lärde oss den skrivning som vi skulle få på provet nästa dag. Detta gjorde att även jag klarade av en del prov, även om det

3 1 7 Hans Robert Åkerberg inte var majoriteten. Dessutom var hans sätt att finna dessa skrifteri någon av de tusentals böcker som fanns helt imponerande. Hur kunde han hitta? För enligt vad jag minns fanns det ingen logik eller något system i hur böckerna stod. Kanske är det denna förmåga att hitta rätt bok vid rätt tillfälle dotter Margareta har ärvt för att sedan bli bibliotekarie. Att läsa hos Mentor under sommaren var lite annorlunda. För det förstakom det då en del elever utifrån, iblandlit e udda personer. Att det kom nya och andra elever till Mentor under sommaren berodde naturligtvis på att Mentors terminselever, tack vare Mentors utomordentliga undervisning, alla klarade sig. Alla utom Bobby Bär. Han tyckte nämligen att det var bättre att studera i juli och augusti än från september tilljuni. Nåväl, må orsaken vara vad den var, men mycket tid har jag tillbringat på sommaren hos Mentor tillsammans med elever frånnär och fjärran dvs. från Södra Esplanaden och från tassemarkerna. Mentor och jag blev samtidigt intagna i Finnorden. Det var år 1971 och än i dag minns jag Storfinnen Knut Borglins1 två intagningsfrågor till Mentor. Den första var: - Ja, Du Mentor som är en så bildad man, kan Du säga mig vilken hårfärg de gamla grekerna hade? Mentor var lite fundersam, men svarade: - Ja, jag tror att de var lite rödlätta. - Nej, replikerade genast Storfinnen,Jag sade de gamla grekerna och de var ju gråhåriga. Andra frågan var: - Vilket träd föder levande ungar? Mentor funderade länge men kunde inte ge något helt riktigt svar. - Det är hembiträdet, sade Knut Borglin. Mentor skrattade glatt och blev naturligtvis intagen i denna förnäma orden. Under mina 30 år i Paris har jag naturligtvis träffat många människor, som jag kommit mer eller mindre i kontakt med. Det

1. Knut Borglin, (elev 414)

3 18 Hans Robert Åkerberg har varit kungligheter, statsöverhuvuden, nobelpristagare, konstnärer, foretagsledare etc. Men om någon skulle fråga mig vem som gj ort det starkaste intrycket på mig, med undantag av familjen, dvs. mina föräldrar, hustru Gunilla och dotter Cecilia, så är svaret tveklöst Mentor. Ja, jag vill säga att vi som gick hos Mentor lärde oss livet och allt vad livet innebar, såväl glädje som sorg. Det var inte bara att kunna böja verb och stava rätt utan det var annat vi lärde oss samtidigt. Jag är inte säker på att alla förstod det då, men jag tror att i dag har de flestainsett vilken oerhörd erfarenhetoch förmån det har varit att vara Mentors elev. Jag gick alltid dit med glädje. Inte bara for att jag visste att jag skulle lära mig något utan dessutom for att det skulle bli roligt och spännande. Man visste nämligen inte alltid vad som skulle hända. En timmes latinundervisning kunde börja med tre timmars historia, engelska, ryska, kaffe och smörgåsar, svensk litteratur och avslutningsvis 15 minuter latin. Fantastiskt, underbart och oförglömligt. Man lärde sig också praktiska saker hos Mentor. Sålunda lärde han ut att man ska tala högt och tydligt vid alla tillfällen utom när man har en flicka i sitt knä. Vi lärde oss också att när man omfamnar en ung flicka blir det lätt ett miss-tag. Vi lärde oss också att: Om inte om hade funnits så hade kärringen stångat tjuren, men nu stångade tjuren kärringen och detta skedde i en liten by utanför Lund, som därefterfått namnet Stötarp eller Stångby. Jag glömmer aldrig Mentor. Ta ck for allt jag ficklära.

Paris i november 1995

Hans Robert Åkerberg (Bobby Bär, elev 3039)

3 1 9 Carl Johan Evander f Larsson

Svart kaffeoch skånska skrönor

Det kan vara en sen kväll över en whisky i tandborstglaset på ett hotellrum i Wien eller vid en litterär lunch i Stockholm. Gemensam lundadialekt avslöjar ursprung och uppväxt. Sen gäller det - Katte eller Spyken och vilka år? För en del av oss var det ju både Katte och Spyken - och många år. Sen kommer frågan - gick du hos Mentor? Strax har vi funnitett nytt samtalsämne, tills solen går upp eller kaffet serveras. Min inledningsreplik är ibland: - Willkommen im Grtinen, sagte der Teufel, und lud seine Schwiegermutter ein, im Nesselhaufen Platz zu nehmen (Mentors tyska punkter nr 63). Svarsrepliken kan då lyda: - An der Höjeå, einem kleinen Fluss in dem stidlichen Schonen liegt Lund, eine bltihende Universitätsstadt, von lrrenanstalen umgeben, wo ich wohne (Mentors tyska punkter nr 33) eller - Anyone who comes to Lund oughr to see the carhedral and mr Othcar Joensson, rhe verger (Mentors engelska punkter nr 39). De sitter där 30, 40 eller 50 år senare, även långt efteratt den ständigt fa llande droppen i den latinska grammatiken urholkar stenen. I mitt fall var det en liren lapp, möjligen i storlek liggande AS, som hösten 1964 fördemig till Södra Esplanaden 24. Den lilla lappen var min eller rättare Lunds Privata Elementarskolas första"varning" att mina färdigheter i tyska språket inte motsvarade de krav, som ställdes föratt ta godkänt. Va rningen bekymrade inte mig ett dugg, däremot min moder. Hon beslöt på stående fot att jag skulle läsa hos Mentor, som hon bott granne med i korsningen Skolgatan - Östra

320 Carl Johan Evander f Larsson

Vallgatan, när seklet var ungt. Morbror Per och Mentor brukade ha sällskap till Katedralskolan på morgonen och morbror Kurt, som var ett par år yngre, var en av Mentors första elever (elev nr 16). Södra Esplanaden 24 blev så en fast punkt i min tillvaro. Det blev fy ra års studier och livslång vänskap. Här fa nns jag många eftermiddagar och kvällar - och förden delen också sena nätter och synnerligen tidiga morgnar. Fast, dessa tidiga morgnar hade Mentor redan för motionens skull i säkert en timme cyklat stan runt på sin cykel , inköpt år 1920, även om det var mitt i smällkalla vintern. Sov gjorde Mentor på sin höjd i fem timmar. Det ansåg han vara fem rimmar för mycket. Oftasov han mindre än så: He slept forhalf an hour (Mentors engelska punkter nr 16). Ibland fickhan lite längre vila: One hour's sleep. Tw o hours ' sleep (Mentors engelska punkter nr 21). Om någon alltför morgon- eller kvällstrött elev visade tendenser att nicka till, dansade raskt en enkrona eller en pennstump fråntaket ned på elevens huvud: - Hoppsan, vad var det som hände? undrade den alltid lika upptågsrike Mentor och 8.ngade åter elevens intresse, kanske med en anekdot fylldav grammatiska nyttigheter: Frederick rhe Great of Prussia had sustained a severe defeat ar Collin. Some time afterwards ar a review he jokingly asked a soldier, who had a deep cut in his cheek: "I say, my friend ar what ale-house did you get that scratch?" "I got i r", the soldier promptly answered, "ar the same place where Yo ur Majesty paid the bill." Här lärde jag mig det mesta jag kan om språk: inte bara ryska utan även engelska, franska och svenska. Här lärde jag mig skriva en text så att den intresserar läsaren, så den engagerar och får läsaren att minnas innehållet. Här lärde jag inte bara böjningsformerutan också språkens uttrycksformer. Här lärde jag skrivandet och berättandets glädje. Det blev grunden för mitt fortsatta liv som ordbrukare. Men. Mest minns jag mackorna. De var härliga, helst tjocka skivor vörtbröd med smör och tjockt skurna ostbitar. Minst två per man och

321 Carl Johan Evander f Larsson starkt svartkaffe imugg med sockerbitar ur det som varit Mentorstobaks burk, en gång i tiden skänkt av tacksamma elever. Någon paus i under visningen var det dock inte frågan om: Schmutzig und befleckt zeugen deine Biicher von deinen Friihstiicken1 (Mentors tyska punkter nr 42). I detta mörka rum - med sina dubbla rader av böcker i bokhyllor upp till taket, med böcker i travar på bord och böcker i högar på golvet - tillbringade jag åtskillig tid under mina gymnasieår. Eftersom Mentor var vad vi i dag kallar tidsoptimist var det snarare en regel än ett undantag att när jag på utsatt tid kom till den planerade lektionen hade den tidigare lektionen långt ifrån tagit slut, ibland inte ens börjat: He was late as usual. He was later than usual (Mentors engelska punkter nr 5 7). Det var inte alltid själva undervisningen som drog ut på tiden. Det kunde också vara angenäma avbrott, då en eller ibland flera tidigare elever under ett tillfälligt besök i Lund dråsade in i rummet. Dessa besök gladde Mentor, och även om det blev ett avbrott i undervisningen fick vi yngre elever många gånger höra de mest sällsamma historier om världen utomlunds. Då och då - och periodvis ganska ofta - ramlade också To rkel in: Er kam gegangen, geritten, geschwommen, gekrochen, getorkelt, singend, pfeifend, fluchend2 (Mentors tyska punkter nr 67). To rkel var son till Kulturens grundare Georg Karlin och författare till ett antal böcker med riktiga skånska skrönor. Ibland störde han bara, ibland vankades berättande av mer eller mindre sannolika historier. Särskilt minns jag To rkels uppläsningar ur manuskriptet till boken "Ormkokaren", som emellertid aldrig gavs ut, utan troligen försvann någonstans mellan Lund och förlag: To whom

1. Smutsiga och fläckiga vittnar dina böcker om dina frukostar. 2. Han kom gående, ridande, simmande, krypande, raglande, sjungande, visslande

322 Carl Johan Evander f Larsson grekiskans för dem som valt den smala vägen. Dunkandet var ofta också rent fysiskt, med en knoge på en ankel eller ibland likt riddardubbningar med ett tillfälligt tillhygge på en axel. Detta dunkande minns vi särskilt, inte minst föratt en stor del av verben och böjningarna finns kvar flera decennier senare på den plats i hjärnan där de dunkades in. Ibland blev det ändå fel, och då utbrast Mentor alltsom oftast: - Riv av honom båda öronen och kasta dem i spisen! Ett annat sätt att lära oss grammatik var Mentors hundra engelska och tyska punkter och historier. De hundra punkterna - som med åren blev drygt hundra - återfinnes samlade på annan plats i denna bok. Ytterligare vägar var märkliga ordflätor och halsbrytande associationer, ofta knutna till en anekdot: When Lord Holland was lying on his death-bed he was informed that George Selwyn, who was very fond of seeing dead bodies and coffins had been there to inquire afterhim. "Next time Mr Selwyn calls", his lordship said to his servant, "show him up. If I am still alive I shall be glad to see him, and if I am dead, he will be glad to see me." Och visst lärde vi oss språk den vägen. Studentbetygen blev ofta inte bara bra, utan även utmärkta. Men det är inte det som var poängen. Den handlade snarare om att det finns vägar till kunskap som är lättillgängliga, men ändå helt okända i dåtidens skolsystem och helt onödiga i dagens. De många timmarna hos Mentor satte inte spår enbart i student betyget. Som vanligt i Sverige pågick det en nedrustning av skol systemet, enligt Mentors beskrivning inte en nedrustning, utan snarast en total avrustning. Mentor hade synpunkter och han argumenterade. Då och då gjorde vi pauser, om inte för kaffe och ostmackor, så förradio nyheter. En gammal radio fanns instoppad i den låga bok hyllan intill det bokberg varunder det enligt samtida vittnen lär ha funnits ett skrivbord. Mentor följde noga vad som hände och hade åsikter också om mycket annat än skolsystem. Detta var ju dessutom de politiska

323 Carl Johan Evander f Larsson engagemangens och debatternas år i mitten och slutet av 1960-taler. Diskussionerna blev ibland både långa och intressanta. Här lärde jag mig argumentera, men också att lyssna. Dessa meningsutbyten var på många sätt avgörande för mina värderingar långt senare i livet. Det var också här min journalistiska nyfikenhetväckt es. Bredden i Mentors kunskaper och undervisning märktes inte minst då jag och ett par andra elever fick agera försökskaniner förfrågorna till TV-programmet "Tärningen är kastad". Ja, just det. Det var Mentor som hittade på frågorna, ett uppdrag han fatt genom en gammal elev, som mindes sin gamle privadärares mångsidiga kunnande: He was a useful man and an excellent teacher (Mentors engelska punkter nr 104). Här på Södra Esplanaden 24 träffadeja g flera av dem, som än i dag är mina vänner. För en del av oss blev Mentors födelsedag en lika naturlig årsdag som nyårs- eller midsommarafton, eller den första mars - den dag våren kommer till Skåne. Så var det också långt efter det att vi tagit studenten. Vi träffadeshemma hos Mentor på efter middagen den första oktober: It was on September 31, that this happened. It was on the 3 lst of September that this took place (Mentors engelska punkter nr 79). Mentor har lämnat oss, men för många av oss kommer september alltid att ha 31 dagar.

Lund i januari 1994

Carl Johan Evander (Greve Spole, elev 3194)

Namnet Greve Spole fick jag eftersomja g är född och uppvuxen på Spolegatan, som i sin tur fatt sitt namn efter astronomen och geografen Anders Spole (1630-99) som inrättade Sveriges första astronomiska observatorium. Huset förstördes vid slaget vid Lund 167 6. Denne Anders Spole blev faktisktadlad, men tackade föregen del nej till adelskapet, vilket emellertid inte hans söner gjorde. Vid adlandet 1715 tog de sig dock namnet Rosenborg. Gustaf Centervall f Larsson

jag och min Mentor

Mentor ville han kallas, inte Gunnar Holmstedt, lektor eller extralärare. Vid ett tillfälle kom vi (som så ofta!)vid sidan om dagens ämne (som i mitt fall var engelska, tyska och latin) och jag råkade fråga Mentor varför han inte ville kallas lektor, en känd akademisk titel. Mentor fnös ochför klarade att lärare/lektor etc. bara täckte in en liten del av vad han ville vara, nämligen lärare, vägledare, danare, fostrare och präglare. Mentors undervisning var inte bara en lärdom utan också ett helt livsprogram, kryddat med mer eller mindre allvarliga visdomsord i likhet med: - Fy fören gris, sådant hörde vi sällan i Israel och aldrig i Egypten! Undertecknad tillhör förmodligen Mentors sista generationer. Liksom min syster, Gunilla Åkvist, gjort föremig, så gjorde jag fram till gymnasiets sista århösten 1970: Betraktade korpen utanfördörren, blev insläppt i Mentors fascinerande rum överfullt med papper, böcker och tidskrifter, en värld, där bara han hittade rätt. Även mig bankade han på fotknölen (och även sin egen): - Det känns inte alls, inte sant, förklarade Mentor. Också jag lärde mig Mentors hundra punkter ("No less a person than Persson stood in front of me ...") , åt hans berömda mackor i det, som jag minns det, minimala köket. Man gick inte till Mentor för att få lektioner, utan för att få livets smörgåsbord av anekdoter, berättelser, lundaprofiler, grekisk mytologi och det senaste inom politiken. Mentor var en typisk intellektuell, skeptiker till det mesta, från Gud till samhällsliv, samtidigt som den pojkaktiga nyfikenheten på allt ständigt fördehonom in i nya tankegångar. Hans något ålderdomliga Gustaf Centervall f Larsson klädsel förstärkte intrycket för min unga själ: Här befann jag mig i lärdomens värld. Något smeknamn fick jag aldrig, trots att jag var hos Mentor i många år. Min syster däremot kallades Tilda To rp. Ett sista minne tar avsluta dessa rader: Jag upplevde aldrig någon klyfta mellan mig och Mentor, trots ålder och visdomsskillnader. Jag fickbåde personligen uppleva, men också flera gånger höra talas om, hur olyckliga tentander kom till Mentor i sin förtvivlan när bara dygnet innan "tentan" återstod och konstaterade att energin och lärdomen inre räckte för ett godkänt och hur Mentor då tröstande konstaterade: - Det ska vi nog klara av, här är en chokladkaka, ät den, och sov en timme, så ska vi titta på det sen! Därefterplockade Mentor fram just det provet, som kanske läraren hade valt och sedan vidtog nattmangling, en snutt sömn till, mera läsning och finslipning, varefter kandidaten laddad till tänderna begav sig till den fram gångsrika skrivningen. Mentor glömmer jag aldrig!

Västra Alstad i mars 1995

Gustaf Centervall, f Larsson (elev 3352) 1970-talet, det var då som...

LUND ... på decenniets förstaår firade sitt 950-årsjubileum. Kommunal- och landstingspampen To rsten Andree, den främste tillskyndaren av "Blocket", hade 1969 egenmäktigt fastställt att "vissa forskare är ganska överens om att staden grundlagts av Konung Knut den Store vintern 1019-20" och att det därför "kan vara lämpligt att stadens 55 410 invånare manifesterar stadens 950-åriga existens". Stads biblioteket flyttade från stadshuset vid Kyrkogatan till nya lokaler i eget hus på S:t Petri Kyrkogata. Arkitekt den här gången var inte Klas Anshelm utan en dansk, Flemming Lassen. Med 1970 års utgång avskaffades det gamla stadsbegreppet och därmed var Lunds stads historia slut. Därefter blev Lund rätt och slätt en kommun, i likhet med bl.a. rikets huvudkommun Stockholm. Lunds Ve ckoblad utgavs sista gången 1970. Borgmästarämbetet upphörde. Året därpå genomfördes den stora trafikreglering, som förhindrar genomfart från Södergatan till Kyrkogatan och tvärtom. 1972 påträffadesvad som uppgavs vara ärkebiskop Jacob Erlandssons grav från 1200-talet vid grävningar i Klostergatan. Graven finns nu i Kalendehuset på Kulturen och ärkebiskopens förmenta stoftvilar i domkyrkans södra transeprvägg. Srudentkafeet "Aten" i AF stängdes och lokalerna blev bokhandel. Va rumärket "Knake" för den i Lund med omnejd världsberömda korven registrerades av charkuterifirman W Holmgren & Co. Ytterligare en ny utkantsstadsdel började uppföras 1973, denna gång på Nöbbelöv. Kommunerna Lund, Södra Sandby, Oalby, Ve beröd och Genarp slogs 1974 samman till en kommun med 1970-raler namnet Lunds kommun. Smörlyckans röda vattentorn hade tjänat ut och ett modernt torn restes 1976 vid Östra To rn. Lunds kommun styrelse flyttade in i rådhuset 1977 och samma år transformerades det 44-åriga Epa till ett modernt Te mpo.

''KATTE"... var en modern skola, en skola öppen för alla i dagens samhälle. Den fullgjorde på 70-talet - och gör så än - sin uppgift att ge unga människor bildning och utbildning. Katedralskolan har anpassat sig till nya krav och nya ideer. Bland annat anställdes 1972 den första studie- och yrkesorienreringskonsulenren (SYO). Man kan ibland inre undgå att fundera på vad Mentor skulle ha att säga om den "utveckling", som gymnasiet kom att genomgå under andra hälften av detta sekel. Mentor och hans klasskamrater examinerades i studentexamen i tolv ämnen. Många av dem behärskade latin och grekiska och hade en gedigen humanistisk bildning utan att vara främmande för naturvetenskaper och samhällskunskap. Naturligtvis utgjorde de på många sätt en elit, en intellektuell elit, men många av dem hade trots allt sitt sociala ursprung i hantverkar och lägre medelklasshem. Idag förekommer ingen slutprövning. Studentexamen har förvandlats till en jättegask. Eleverna far betyg knappt värda namnet och ett par procent av varje årsklass uppnår inte ens de fä rdigheter i gymnasiet, som berättigar till ett avgångsbetyg. Mentor hade, som vi alla vet, många bitska kommentarer till den s. k. "utvecklingen" under 40- och 50-talen och många av hans spådomar om "framtidens skola" har besannats, exempelvis den om "elever som bekvämt bakåtlutade insuper lärdom genom att titta på film". 1970-talet SPYKEN... hette Strömbergsskolan. 1990 blev det officiella namnet Gymnasie skolan Spyken. Catharina Henkow f Eriksson

Det var svårt attko mma därifrån

Jag läste extra i franska förMentor det sista året jag gick på gymnasier vid Karedralskolan i Lund, läsåret 1972-73. Mentor var en säregen person och oerhört snäll; dessutom var han kunnig inom det han undervisade i. Mentor ville verkligen elevernas bästa. Jag har aldrig varit i ett hem med så mycket böcker och ridningar samlade; det var fascinerande. Mentor var verkligen intresserad av det han lärde ut och det var svårt att komma därifrånpå utsatt rid. Jag tror att han hade kunnat hålla på hur länge som helst om eleverna varit lika ihärdiga. Jag glömmer aldrig när jag berättade förhonom att jag skulle hålla föredrag om Stig Dagerman. Trots att det var franska jag läste för Mentor och föredrager skulle göras inom svenskämnet sa han genast att det ordnar jag. Han la verkligen ner hela sin själ i det som jag borde ha engagerat mig mer i än vad jag gjorde. Jag insåg genast att kvaliteten skulle bli mycket bättre om Mentor skrev det. Det som var så roligt med Mentor var att han inre ryckte att någonting var besvärligt. Han undervisade verkligen full av entusiasm. Det var verkligen en upplevelse att bli undervisad av Mentor. Typiskt var också att Mentor inre ville ta betalt för sin undervisning. Men då fick min mamma hora med att jag inre kunde komma dit och ta lektioner om vi inre fickbetala för det.

Lidingö i april 1994

Catharina Henkow, f Eriksson (elev 3405)

330 Margareta Wickström f Holmstedt

Hos oss var dörrarna aldrig låsta

Studentsången var en av de första sånger jag kunde. Oh, vad jag kände mig viktig, när jag om vårarna sjungande gick bakom någon nybakad student! Mina kamrater kände nästan aldrig någon av årets studenter. Jag hade alltid fleravänner bland dem. Det tråkiga kom efteråt. Plötsligt var mina stora lekkamrater borta. Ve ckan före studentexamen hade de kommit nästan varje dag. Var var de nu? Ingen bad mig mera springa till tobaksaffären föratt köpa två Boy. Jag skulle absolut röka, när jag blev stor. Man blev så tj usig, när man rökte. Tack och lov kom flera av eleverna och hälsade på. Vissa har hållit kontakten genom decennierna. I mitt föräldrahem var dörrarnaaldrig låsta. Kamrater, släktingar och framförallt elever strömmade genom huset. Ingen behövde gå hungrig därifrån. När min syster var riktigt liten, bad hon mor att få smörgås med eleverpastej. Tamburmattan slets ut på ett år. Hur orkade mina föräldrar?Förutom oss fyrabarn (föddaunder en fe mårsperiod) tog de, vid behov, hand om våra kamrater. De hjälpte dessutom alla gamla i släkten. Trots att farknappast hade någon fritid, prenumererade han på, och läste, fyra till fe m dagstidningar, lyssnade på radio - speciellt nyheterna - och läste många böcker. Några dagar varje sommar hälsade han på familjen,som var på sommarnöje, i Halland. Förutom att bada och springa ikapp med oss barn, kunde han då ägna en halv dag åt sin favoritsysselsättning: att vandra i skogen med en bok. Farfar hade ännu svårare att ta fritt från sitt arbete. Han semesterstängde sin möbelaffär två dagar: på mors och fars bröllopsdag och när han

331 Margareta Wickström f Holmstedt

åkte till Köpenhamn med oss barnbarn. På sin 80-årsdag pensionerade han sig. Jag har aldrig hört mina föräldrar klaga över sin arbetsbörda. Mor önskade dock alltid att fa r skulle tillbringa längre tid med familjen i Halland. Som kompensation brevväxlade de flitigt. Mor och far skrev brev till varandra varje dag. De skrev alltid på franska. Till oss barn skrev far på olika språk allt efter ålder och kunskaper. Det sista sommarlovet fick jag brev på grekiska. Det gladde faratt kunna skriva på grekiska till sin dotter. Under hela sitt giftali v försökte mor ta med sin man till Paris, där hon studerat i sin ungdom. Efter drygt 30 år lyckades hon äntligen. Det blev en underbar resa. Några år senare blev far halvsidigt förlamad. Sina sista år fick han tillbringa i rullstol. Det var svåra år för far men han klagade aldrig över sitt öde utan bara över att vålla oss besvär. Vi hjälpte honom gärna. Förr hade han alltid hjälpt oss. Nu fickvi möjlighet att återgälda något. I yttre mening var fars liv ganska strävsamt men han hade förmåga att bortse från svårigheterna och i stället se det ljusa i tillvaron. Han myste när han läste i tidningarna om forna elevers framgångar. Från fars exerciskamrater har jag hört att far brukade muntra upp dem när de var trötta. Själv verkade han vara opåverkad av marschens mödor. Som alltid redo att dela med sig av sina kunskaper, skrev han en handledning i konsten att sätta ihop en kulspruta. Hans teoretiska förmåga översteg där hans praktiska. Som barn var farosannolikt skötsam. Sina första elever fickhan i 10-årsåldern. Farfar hade inte insett hur begåvad hans son var utan låtit honom fortsätta i folkskolan i stället för att söka in vid läroverket. Fars farbrorGustaf upptäckte misstaget och läste med far så att han kunde börja på läroverket utan att förlora ett år. Gustaf, som läste vid universitetet då, hade en del andra elever också. Han lät far komma som sista elev för dagen. Det hjälpte honom att ha tålamod med de trögare eleverna att tänka: "Sedan kommer det lilla ljushuvudet." Far hade då ljusa lockar. Efteren tid lät Gustaf far överta en del av

332 Margareta Wicksrröm f Holmsredr undervisningen. När fartenterade in på läroverket klarade han sig så bra att han placerades i en klass över sina jämnåriga kamrater. Han fortsatte under hela skoltiden, ja hela den friska delen av sitt liv, att ge lektioner. Eleverna undervisades i början i sina egna hem. Anderssons, ägare av ölhallen i hörnet av Södergatan och Lilla Tvärgatan, måste ha varit mycket snälla mot sonens lille lärare. Far talade alltid, i varma ordalag, om dem. Vid tiotiden kom han hem och kunde ägna sig åt sina egna läxor. Vid varje avslutning fickhan premier och stipendier. Dessa pengar och allt han tjänat på sin undervisning, lämnade han till farfar. Han insåg tidigt att han måste finansiera sina studier på egen hand. Att farfar med åren blev smått förmögen ändrade ingenting. Tr ots allt måste han haftnågon tid att umgås med kamrater också. Med sin bänkkamrat Bengt Hjelmqvist knöt han vänskapsband, som varade livet ut. Far hade tillbringat många lärorika timmar i dennes hem, genomsyrat av kultur och humanism. Tidigt upptäckte vi barn att det gällde att skynda, när vi passerade fars dörr. Om far ficksyn på oss lät, det ofta: - Kom in och var med. Ju högre upp i klasserna jag kom, desto oftare blev jag infångad. I sann sokratisk anda undervisade far gärna utomhus, på vandring mot t. ex. Råby eller Botan. Far dramatiserade ofta sin undervisning. En gång, när han hade förlagt en latinlektion till Botan, skulle han visa hur Hannibal gjort en kringgående rörelse och fallit romarna i ryggen. Han kröp bakom parkbänken och rusade sedan fram utstötande diverse ljud vilt fä ktande med armarna. Just då passerade slaktarmästare Albert Andersson. Hans ögon blev mycket stora. Han var bror till tant Sigrid, en nära vän till mor och far, och hade träffat far på många kalas men aldrig sett denna sida hos honom. När min årgång hade fått reda på att vi skulle få ha med oss psalmboken på studentskrivningen i svenska, var vi många som lyssnade på far när han gick igenom psalmboken. Jag skrev om Väckelsesången i den svenska psalmboken. En annan elev, som var

333 Margareta Wickström f Holmsredt allvarligt betänkt på att välja samma ämne, var Klas Hellborg1, numera olyckligtvis mest känd som tavelmarodör. Visst kunde man säga att far grävde ner sitt pund. Han utnyttjade inte sina gåvor till att göra karriär. Jag har hört journalister säga att far skulle blivit en utmärkt journalist, jurister en briljant advokat osv. Om han hade varit ärelysten för egen del hade han kunnat bli professor inom filosofiska,ju ridiska eller teologiska fakulteten. Ändå tror jag att farhamnade på rätt plats. Det han sådde gav rik skörd, andra till gagn. Han hade en utpräglad vilja och förmåga att hjälpa andra. Det fick han utlopp för i sin livsgärning. Far var något så paradoxalt som starkt karismatisk och helt självutplånande.

Långasand i juli 1994

Margareta Wickström f Holmstedt

I. t 1992

334 Kastanjebladet

Åren 1979-84 gav Arvid Hällen på Kastanjegatan ut en tiosidig stencilerad tidning som hette "Kastanjebladet". Tidningen utkom sex gånger per år och hade 40 prenumeranter. Mentor var prenumerant nummer åtta. InförMentor s 80-årsdag 1983 gjorde den då tioårige Arvid Hällen en av de ratidningsin tervjuer som gjorts med Mentor. Intervjun bestod av sjutton frågor och svar.

Fråga 1: Tr ivs du bra i Lund? Svar: Ja, det är den bästa plats i världen.

Fråga 2: Vilken skola gick du i som barn? Svar: Jag kom direkt in i klass 2 på Östra skolan (nuvarande Magleskolan), då jag skulle fylla7 år.

Fråga 3: Var låg skolan? Svar: Den låg på Magle Stora Kyrkogata. Då jag - efter att först ha bott på Biskopsgatan - flyttat till Stora To megatan, hade jag nära till skolan.

Fråga 4: Ve m var din förstaelev? Svar: Enligt min elevförteckning, som blott omfattar de 1321 förstaeleverna, var det Evert Nilsson född 1902. Han tog sig namnet Keving. Nr 2 var hans bror Sture, som kallade sig Kerving.

335 Kastanjebladet

Fråga 5: Ve m var din sista elev? Svar: En av de sista var Donald Rosengren, som läste nya testamentet på grekiska och Samsuding - en ung man frånThailand, som skulle lära sig svenska.

Fråga 6: Hur många elever har du haft? Svar: Över 3 000 elever.

Fråga 7: Brukar du lyssna på radio? Svar: Jag har, sedan min bror Gösta byggde en radio 1922, hört radio varje dag, praktiskt taget.

Fråga 8: Vilket program brukar du lyssna på? Svar: Huvudsakligen nyheter, politik, historia, kultur, lantbruksnytt, teater, musik.

Fråga 9: Vad heter dina barn? Svar: Jag har fyra barn: Sverker, Ingela, Valdemar och Margareta.

Fråga 10: När är de födda? Svar: Sverker är årsbarn med din far (född 1939) och de är studentkamrater. Valdemar och Ingela var på mellan stadiet kamrater med din farbror To rbjörn (född 1942).

Fråga 11: Vilken var din bästa lärare? Svar: Docenten Folke Alin på Katedralskolan. Han var min konfirmationslärare.

Fråga 12: Vilken var din snällaste lärare? Svar: Folke Alin. Tyvärr dog han tidigt. Kastanjebladet

Fråga 13: Vilken var din strängaste lärare? Svar: Adj unkt Linus Sahlin, kallad Sissi. På kvällarna gick han på Bullis - Klostergatan - och kollade att inga elever "strögade" där efter kl 9.

Fråga 14: Ve m var din bästa elev? Svar: Några av de bästa - intellektuellt sett - var de blivande professorerna Carl Axel Moberg, arkeolog, Göteborg, Ingvar Holm, teaterhistoriker, Lund, Carl Edvard Rodhe, lektor, teol dr, Skara och Max von Sydow, skådespelare, Rom.

Fråga 15: Vilket är ditt roligaste minne som lärare? Svar: På 40-talet när ett tjugotal elever drillades inför student - skrivningarna, skickades två av dem, kallade Ösmund och Ölas att köpa fastlagsbullar. Ösmund gick in på konditoriet och sade: "Jag ska be att fa40 fastlagsbullar". "Hur sa?" sa expediten. "40 fastlagsbullar. Vi är ju två som ska äta dem. Den andre står här utanför."

Fråga 16: Vilka ämnen har du undervisat i? Svar: Kristendom, modersmål (svenska) , historia, geografi, filosofi, tyska, engelska, franska, grekiska, latin, national ekonomi ...

Fråga 17: Vilken historisk person tycker du bäst om? Svar: Franciscus, Guds lille fattige.

337 Utdrag ur Mentors dagbok

Förutom elevregister och lekrionsdagbok förde Mentor också en privat dagbok med blandar innehåll. Dagboksanteckningarna ger en bild av Mentors vardag. Redakrionskommitten har här valt sex dagar från början av år 1949. I dagboken är namn oftast ersatta med förkortningar. I de flesta fall har redakrionskommitten lyckats tolka dessa och återger efter förkortningen namnet med kursiv stil. Siffrornai vänstra kanten anger dagens lektion l, dagens lektion 2 osv. R betyder rättning.

Tisdagen den 18 januari 1949 Upp strax förekl.7. B Sal [Bengt Salomonsson] kommer ned. Han dricker kaffe med TK [Torkel Ka rlin] och mig (B Sal choklad förstås) Så går TK: Jag blir arg på honom, då han talar om att han skall köpa strumpor och galoscher. Jag ångrar nu - kl 1 /2 3 - att I jag ej förblev lugn. Jag läser med B Sal franska, sopar på hans rum, går ned på våning I med Mandus [Mandus Rask=Bengt Samuelsson], vi dra filosofi till kl 9. 2 kl 9-11 B Br [Bengt Bruneus] jag är rätt trött efterTo rkel. Vi gå dock genom stilen som Dim skrev i går. Kl 11 kommer CAA [ Ca rlAxelAndersson] och Mand [Mandus Rask=Bengt Samuelsson]. De inställa lektionen. 3 Därefter Dalin Nordenflycht Creurz Gyllenborg med Melker [Bengt Salomonsson], Mandus[Bengt Samuelsson], Caspar [Bengt Andersson], PO H [Per OlofHa llqvist] o latin med dessa 4 + Bal rasar [Bengt Sj öberg] . Middag (marinerad sill, brödpudding). Därefter Utdrag ur Mentors dagbok

skulle jag göra anteckningar i denna bok; diskar försr. IK [lnga Ka ri Holmstedt] läser med vaktmästarens [Ernst Nilsson, Spykens vaktmästare] dotter Kerstin. Tiden går fort. Ingela skriker. 4 Kl 3 kommer Lennart Mauritzsson samt Jan Olin. Även H.A.L. [HansAkke-Larsson] och P Melin [Per Ingvar Melin]. Vi bli mycket störda läser ung. 1 /2 timme. 5 Kl 4-5 Gerd, 0 H-g, MBP,J Sam, Grant [Gerd Andersson, Olle Hagberg, Maj-Britt Pettersson, Ja n Samuelsson, Ake Grant] . Jag drar Stuks stil i går Agesilaus ädelmod samt 3 läxor i Cic Or in Car I [ Cicero:Oratio in Ca tilinam J] Dricker kaffe. 6 kl 5.30-6.30 HAL:s [Hans Akke-Larsson] tre läxor i eng ty fr. Ingela skriker och är omöjlig. 7 Kl 6.30-8 1 t Jan Oldin (ryska stilar, komb) om hunden Ajax - jag läser i dagböcker ifrån 1920-raler; beslutar skriva ordenrligr. Jöns kommer och lämnar glosor till Orario in Carilinam I. Britt-Marie Loven ringer och säger oförskämt, att hon ej skall

läsa mer - hon hade blivit nervös i går, då så . . . (texten otydlig). Det är fruktansvärt, att ännu - 1949! - kunna får höra sådant av en flicka som ej än var född på 1920-raler. Jag blir kanske lire vänligare mot Jan Oldin efteråt, drar stycket om Wittingron med honom. 8 Kl 8.30 ung. B Sam, B Sal, Balrasar och Casper, IK, [Bengt Samuelsson, Bengt Salomonsson, Bengt Sj öberg, BengtAnd ersson, lnga-Kari Holmstedt] jag och de lösa först en geografisk uppgift. 9 Därefter dra vi fr.o.m. kl 1/2 10 Agesilaus' ädelmod. Mandus [BengtSa muelsson] går kl. 10, de andra o. 1 /2 11.

Tisdagen den 8 februari 1949 Jag kommer ej upp förrän 5 min i 7. Ringer på B Sal [Bengt Salomonsson], ger IK [lnga-Kari Holmstedt] kaffe osv. B Sal kom 7 .15 oväckr B Sal har ej läst på A M Lenngren gitter knappt tala.

339 Utdrag ur Mentors dagbok

1 Litet över 8 kommer flera el. Melker, Mandus, Casper, B Br [Bengt Salomonsson, Bengt Samuelsson, BengtAnd ersson, Bengt Bruneus] dra "Några" i franska (Melker hade i går ej ens tagit upp Platons dialoger!) Därefter 2 B Br jag rättar st 120 i Några o hundra sopar på vån 111 o vån I kaffe med B Br o IK. 3 Kl 10 st 120 i Några o hundra B Br, Frille, J Sam, Foder [Bengt Bruneus, Fritz Larsson, Ja n Samuelsson, Lennart No rdström]. De gå 10.45. 4 10.45-1 1.15 ty ant åt WvS ["Werner von Schwerin]. 5 11. 15-12.15 St 120 med Melker, Mandus, Caspar (B Br cyklar i dag till affärsbankerna). 6 12.15-1 Anna-Kerstin Karlsson-Kalvhagen, Jöns, Julius. Därefter middag som i går med B Br[BengtBrune us] (fortfarandestek och paj) med vilken jag drar Ambracia i Digre så gott som färdig. Därefter 7 Kl 3-4 dra vi om den Oan Olin 0 WvS ra rättat 0 skriva stil). B Br, AKK [Bengt Bruneus, Anna-Kerstin Ka rlsson], Jöns, Julius, CAA, Mand. De fortsätta in på nästa lektion med dem Gudr, 8 LvS, EBJ, MBP och därefter V Skär [Gudrun Bengtsson, Louise von Schwerin, Elsbritt Johansson, Maj-Britt Pettersson, Ja n Ivar Wideskär] drar jag fr 11 (ht). Sedan kommer Lander, jag övar läxan i Or in Cat I- samtalar med EBJ o MBP och därefter med EBJ ensam. Jag förebrår henne - dock milt - att hon sagt B Sam på Fördärvet [kaft i Spykens närhet] "den har du nog dragit för Mentor". De gå o 112 6. Ohg [Olle Hagberg] ringer att hans Pappa dött. 9 112 6- 112 7 HAL [HansAkke-Larsson] . Vi dra 1:2 stil om Rudi o Rosel samt hans fr läxa, som han envisas med att vilja skriva upp övers på. 10 Greta Högborg, hygglig och snäll flicka från To melilla, lektion i

340 Utdrag ur Mentors dagbok

eng. till 8 (störd av tel med A H-g W- r[Astrid Hagberg- Wiestander]). Vi gå genom eng. synpunkter och fe l hon gjort på skolskrivn. 11 Kl 8-1 /2 9 genomgång av läxövers med Jan Olin o WvS [Werner von Schwerin] . 12 112 9-10 Melk Mand Caspar Baltasar [BengtSal omonsson, Bengt Samuelsson, Bengt Andersson, Bengt Sj öberg] "Käre Robert" i franska.

mars R Lördagen den 19 1949 (Ant gjord 26/3) ..då OHg [Olle Hagberg] kommer med sin franska studentstil, följd av Wideskär. Jag rättar först Olles, sedan Skärs (LvS och Gudrun vänta utanför). Därefter kommer Mette, som skrivit riktigt bra. Vi jfr med övers i SkD [Skånska Dagbtadet] som Olle skaffat. Rättningen tar lång tid, och det blir framemot eftermiddagen innan det är slut. Jag tror knappt nu - 26/3 - att jag hade några lektioner därefter. Jag skulle ju göra mycket: FF:s [Faifar=Wi lhelm Holmstedt] dekl., ordna i rummet etc. Jag tror ej att det blev gjort så mycket. Jag var på vån Il och drack kaffe med faster Anna. CAA [Carl Axel Andersson] ringde och fick rättat sin franska stil o kl 7 Då var f A [faster Anna] här. Vald [Valdemar Holmstedt] som varit förkyld och frusit i kläder och som jag sökt lägga innan samtalet med CAA kom, har nu suttit och frusit ute i matvrån. Jag lite murrig, dock snart frid och försoning, jag läser slutet på Upptäcksresande Karlsson för småbarnen men hinner ej upp att läsa med Sverker, som jag alltmera hett åstundat. Vid 12-tiden, då jag vilar på min chaislong (halvsover) inkommer plötsligt To rkel [Torkel Ka r/in] . Han har rymt från Sankt Lars igen, föreläser ur sin roman, får kaffe och liggplats i mitt rum. Jag går alltså över i barnens rum.

34 1 Utdrag ur Mentors dagbok

Söndagen den 20 mars 1949 (Ant gj ord 26/3 1949) Rätt tidigt stiger jag upp, ger TK o IK [ Torkel Ka rlin och Inga Ka ri Holmstedt] kaffe, han går o kl 1/2 7. Vackert solskensväder då han vandrar mot Kyrkheddinge for att ta tåget till Klostersågen även på gården, ack ljuvliga sol du fattig mans vän.

Söndagen den 1 maj Ingela 8 år Upp o 6 går in i barnens rum, ger IK [Inga-KariHolms tedt] bok till hennes förtjusning. Familjeidyll ( .. ). Jag stiger upp kl 7, kokar kaffe och så börjar iordningställande av rum, tambur etc. har ute tamburmattan, sopar i BR [Barnens rum], och när IK och barnen gått till söndagsskolan, ordnar jag på mina hyllor - barnens böcker o. dyl. över på hyllan mellan fönstren, sopar och står i. kl 10-11 samtal med Hans Wessner. I 0. kl 11a1/2 12 kommer EBJ [Elsbrittjohansson] och ngt senare Lander. Vi dra fra Några o hundra st 8 och börjar på st 9. Då vi flyttat till vån 111, kommer Jan I/a n Samuelsson] st 9 ut Jag drar st 10. TT-nyheter just då vi sluta. 2 Kl 1-3 Jöns, CAA, Mand [CarlAxelAndersson, BengtSa muelsson]. Vi dra Just Oustinus] Il: 14, 15, 111: 1. V o S [Valdemar och Sverker Holmstedt] sparka boll framföross, stimma, kaffe af IK till sist i bersån. Jöns går. 3 CAA och Mand 1/2 t Cic [ Ciceros] brev 3 brev. Inne for att höra om Sundsvallsstrejken 1879, då herrskapet Johansson. Faster Tina bjuden på middag kl 3. Kommer strax före 4, vi äta medan FM [Farmor=Elise Holmstedt] och Gertrud L [Gertrud Larsson] konversera fam Joh. (hr o fru). Därefterka ffe i oändlighet med dem + Margit L o FF [Farfar=Wi lhelm Holmstedt] . Kl 6 gå hr o fru J. Marg-L och IK barnen o jag gå på sången på Lundagård.

342 Utdrag ur Mentors dagbok

TräffaIng elas lärarinna, Ingvar Holm och Lilian Lundin. Hemma efteratt ha hört Frälsningsarmen och köper ballonger åt barnen. Hemma talar FT [Faster Ti na] för oss o Gertrud Larsson om Ada Erlandsson. Hon farden reservoirpennan jag fatt av Jan Nilsson. 0. kl 9 gå FT och Gertrud Larsson. Ingvar Holm kommer, hör V. [Valdemar Holmstedt] på räkneproblem, barnen i säng o 11. Därefter supe med Ingvar, som stannar till 112 2. IK till sängs o. 11.

Onsdagen den 4 maj 1949 (Ant gjord 5/5) Upp 4 cyklar runt, det är rätt kallt, förbi Råby boställe, Brunnsgård etc. (="sträckan"). Hemma före 5 skulle skriva till Majvi Olsson, men jag läser först i någon bok, och i LD [LundsDagb ladJ ger IK kaffe, tar ner Melker [Bengt Salomonsson] osv. Då jag dessutom skall rätta hennes upps Preussen och Napoleon har jag mycket bråttom. Hinner ej till Lund C förrän litet över 8. Köper GHT o SDS [Göteborgs Ha ndels- och Sj öfa rts Tidning och Sy dsvenska Dagbladet Snällposten]och far hem utan att bli så andfadd som t. ex. när jag for med brevet till Nils-Folke Rudelius o 2013. Är jag i alla fall frisk?

343 Mentors latinska punkter

1 al Urbe expugnata dux Romam Härföraren erövrade staden och rediir. återvände till Rom. Byxis nedkn

344 Mentors larinska punkrer

3 In urbe expugnata. I den erövrade staden. 4 In urbe expugnanda. Vid stadens erövring. 5 Urbs expugnata miliribus Den erövrade staden skall diripienda tradetur. (kommer att) överlämnas åt soldaterna att plundras. 6 Liber, quem edendum curavit, Den bok, som han lät utgiva, är parvi est (parvo venit). litet värd (säljes billigt). 7 Consuli domo profecto Då konsuln begivit sig hemifrån nunriarum est redeundum ei esse. underrättades det honom att han skulle återvända. 8 Pr�ceptori parendum est a Läraren bör lydas av lärjungarna. discipulis. 9 Obliviscendum est earum Dessa (flickors) oförrätter bör imunarum. glömmas. 10 Non dubito, quin de hoc foedere Jag tvivlar ej på att angående detta jungendo er multi dicruri er fördrags ingående dels många mulra dicenda sim. skall yttra sig, dels mycket bör sägas. 11 Profecrurusne fuisti, si frater ribi Skulle du ha gett dig av, om din imperasset? bror befallt dig det? 12 Dixit se sine dubio profecturum Han sade, att han utan tvivel fuisse. skulle ha gett sig av. 13 Nesciebat rex, quem mitteret ad Konungen visste ej vem han urbem expugnandam. skulle skicka för atterövra staden. 14 Rex m1s1t, qu1 urbem Konungen skickade personer, expugnarent. som skulle erövra staden. 15 Urbs duplici muro munita erat, Staden var befäst med dubbla ut non (ne) capi passet. murar, så att den ej kunde intagas (för att den ej skulle kunna intagas). 16 Habito diu Romae, in urbe Jag har länge bott i Rom, en stad Iraliae. i Italien.

345 Menrors latinska punkter

17 Mihi persuasum est, ut ad se Jag övertalades av honom att venirem quam celerrime. komma till honom så fort som möjligt. 18 Persuadebam ei deum esse. Jag sökte övertyga honom att Gud finns. 19 Faciam, si porero. Jag skall göra det, om jag kan (det). 20 Si (Cum) urbem ceperms, Om I tagen staden (då I tagit pr�m1a acc1p1et1s. staden), skalen I ta belöningar. 21 Idem (alius) sum, atque fui. Jag är densamme, som (en annan än) jag har varit. 22 Puer clamat, ut qui sir incensus. Pojken skrek, därför att han var arg. 23 �on est (non habet), quod sir Det finns (Han har) inget skäl att mcensus. vara arg. 24 �escio, an conrra laetari �quum Jag tror nästan att det tvärtom är Slt. tillbörligt att glädjas. 25 Quid clamas? Va rför ropar du? 26 V?l� te mulcere, quo sis minus Jag vill smeka dig (att du skall trIStlS. smeka) for att du må vara mindre sorgsen. 27 Non magis diligentia quam Lika mycket genom tur som secunda fortuna ei conrigit, ut genom flit blev det honom longe dirissimus mercaror beskärt att bli den allra rikaste evaderet. köpmannen. 28 Mea diligenria non modo non Min flit är icke blott icke stor magna sed ne rolerabilis quidem uran inre ens dräglig = Min flit ät est. inte ens dräglig, långt mindre stor. 29 Tua diligentia digna est qu� Din flit är värd att laudetur Tu a diligenria digna est berömmas. Din flit är värd laude. beröm. 30 Cavete vos pigriti� pudeat. Sen till att ni inte blygs över lättjan. Mentors latinska punkter

31 Ne parum neve nimis legeritis. Läsen icke for litet och icke for mycket. 32 Dic etiam clarius. Mihi ades Tala ännu tydligare. Bistå mig etiam magis Petra. ännu mer än Per. 33 Hannibal urbe potiri conatus est H. försökte bemäktiga sig staden, ipsis incolis sollicitantibus; incolis då invånarna själva lockade frustra sollicitatis; incolis honom ; då invånarna förgäves sollicitandis. lockats; genom att locka invånarna. 34 Rex milites ad urbem direptum Konungen skickade soldater till mISlt. staden foratt plundra. 35 Manlius, ut disciplinam M. påbjöd, för att återställa militarem restitueret, edixit, ne krigstukten, att ingen skulle quis extra ordinem pugnaret. kämpa utanför ledet. 36 Numquid vis? Vill du månne något? 37 Pater timet, ne filius sibi noceat. Fadern fruktar att sonen skall skada sig (el honom). 38 Rex rebarur oppidanos h�c sui Kungen ansåg att stadsborna gjort muniendi causa fe cisse. detta fö r att skydda sig (el honom). 39 Dicro paretur. Ordern åtlydes. 40 Parta ruere! Skydda det vunna! 41 Sine me librum, quem te legere Låt mig högt värdera den bok jag �quum censeo, magni facere. anser det tillbörligt att du läser. 42 Cum puella respondere non Då flickan ej kunde svara, kikade passet, ut se servaret, in librum hon, för att rädda sig, i boken. mspex1t._ 43 Alii aliud exemplum placet, Ett exempel behagar en, ett annat eligere pr�ceptoris est. en annan, att utvälja dem tillkommer läraren. 44 Qu� sunt h�c, quoque spectant. Vad är detta och vart syftar det. 45 Ea repetitio grammatices est. Detta är en grammatik.repetition.

347 Mentors latinska punkter

46 I, disce! Gå ut och lär (den)! 47 Oper� pretium fuerit. Det torde vara mödan värt. 48 Censeo e re vestra esse (vestra Jag anser att det är i er saks referre) id legere. intresse (att det är av vikt för er) att lära detta. 49 N�rn. per me stat, quominus id Det är ej min skuld, att I ej vecen sc1aus. det. 50 Affirmo mihi cur�, u c Jag försäkrar att det ligger mig om erudiamini. hjärtat att ni blir undervisade (undervisas). Mentors engelska punkter

1 He stayed here for three years Han stannade här i tre år. 2 He came here three days ago. Han kom hit förtre dagar sedan. 3 In three years he will return /be Om tre år kommer han tillbaka. back/. 4 Did you lose much money? Förlorade du många pengar? 5 Good business was done at 6 Goda affärer gjordes klockan sex. o'clock. 6 Have you got any informa- Har du fått några upp- tion? Have you got any news? I lysningar? Har du få tt några have forgottenit. nyheter? Jag har glömt dem. 7 He has a large income. They have Han har stora inkomster. De har large incomes. stora inkomster. 8 Many people live here. Mycket folkbor här. 9 There were many catde in the Det fanns mycket boskap på field. fä ltet. 10 Many thanks. Mycken tack. 11 On the steps /stairs/. På /resp. i/ trappan. 12 The police did all (that) they Polisen gjorde allt vad den kunde, could, but they did not succeed men den lyckades inte finna in finding the thief. quven. 13 The scissors are mine /heavy/. A Saxenär min /tung/. En sax. pair of scissors. 14 A worker 's wages are not by far En arbetares lön är ej på långt när so large as an official's salary. så stor som en tjänstemans. 15 I am contented /satisfied/ with Jag är nöjd med halva summan. half the sum. 16 He slept for half an hour. Han sov i en halvtimme.

349 Menrors engelska punkter

17 What a man! He does not know Vilken man! (el. En sådan man!) what a man he is. Han vet inte vilken man han är. 18 He is as elever a man as I am. �an är en lika begåvad man som iag. 19 He is not so elever a man as I am. Han är ej en lika begåvad man . som iag. 20 No less a person than Persson. Ingen mindre än Persson. 21 One hour's sleep. Tw o hours ' En timmes sömn. Två timmars sleep. sömn. 22 Ve ry interesting, much more Mycket Intressant, mycket interesting, much roa interesting, Intressantare, mycket fö r much interested, much afraid, intressant, mycket intresserad, alive, alike, alone, ashamed,. Ofr. mycket rädd, levande, lik, ensam, A timid /shy/, similar, living, skamsen. Ofr. En rädd, liknande, lonely, shameful man.) levande, ensam, skamsen man.) 23 I am much interested in you. Jag är mycket intresserad av fröken. 24 Yo u defended yourself Du försvarade dig tappert. Ni bravely. Yo u defended yourselves försvarade er tappert. bravely. 25 I have no money abour lon/ me. Jag har inga pengar på mig. 26 Is there anyrhing I can do for you? Är det något jag kan göra förer? 27 There is a soldier sitting in the Det sitter en soldat i köket. Det kitchen. There are rwo soldiers sitter två soldater i köket. Det satt sitting in the kitchen. There was en soldat i köket. Det satt två a soldier sitting in the soldater i köket. kitchen. There were rwo soldiers sitting in the kitchen. 28 Can you read? Ye s, I can. No, I Kan du läsa? Ja, det kan jag. Nej, cannot. I hope so. det kan jag inte. Jag hoppas det.. 29 Are you ill? Ye s, I am. No, I am Är du sjuk? Ja, det är jag. Nej, det not. är jag inte.

350 Mentors engelska punkrer

30 She said that she was not il!. She Hon sade, att hon eJ var said that she had never been il!. sjuk. Hon sade, att hon aldrig varit sjuk. 31 My father, who was then here, Min fader, som då var här, var was a teacher /an Englishman/. lärare /engelsman/. 32 She works enormously, she is Hon arbetar oerhört, hon är enormously diligent, she sleeps oerhört flitig, hon sover gott. well. She sleeps enormously Hon sover oerhört sällan. seldom. 33 A brave child. The child is Ett tappert barn. Barnet är bra ve. An enormously bra ve tappert. Ett oerhört tappert barn. child. 34 I am glad /sorry/ that. .. It is Det var roligt /tråkigt/ att. .. Det evident /obvious/ that. .. är tydligt att. .. Ty dl igen är han Obviously he is ill. sjuk. 35 Ifshe comes I shall be glad. When Om hon kommer, blir jag she comes I shall be glad. glad. När hon kommer, blir jag glad. 36 When he came I was there. Then Då han kom var jag där. Då sade he said... han ... 37 The two boys were near being De båda gossarna var nära att drowned. Without my help both drunkna. Utan min hjälp hade the young men would have been både unga männen varit döda nu. dead now. 38 Without being seen by anyone he Utan att bli sedd av någon lyckades succeeded in entering the room. han komma in i rummet. 39 Anyone who comes ro Lund Den som kommer till Lund bör ought ro see the cathedral (and se domkyrkan och domkyrko mr Othcar Joensson, the verger.) vaktmästare Jönsson. 40 The one who is walking in the Den som går på gatan heter Per. srreet is called Per. 41 One of those who were here ... En av dem som var här ... 42 She !ost her head. Hon tappade huvudet.

351 Mentors engelska punkter

43 He applied ro a doctor, but he Han vände sig till en läkare, men could not help him. denne kunde inte hjälpa honom. 44 These small children. Dessa små barn. 45 The man /whom/ I lave is called Den man pg älskar heter Per. The man who laves me is Per. Den man som älskar mig called Mons. heter Måns. 46 Tw o men, one of whom is an Två män, av vilka den ene är engineer. Do you know either of ingenjör. Känner du någon av them? I know neither of them. dem? Jag känner ingen av dem. 47 The house whose roof /the roof Huset vars tak. of which/. 48 I don' t know which of them has Jag vet ej vem av dem som gj ort done it. det. 49 To whom did you give the book. (Till) Ve m gav du boken? 50 All that... Allt vad /allt som/ ... 51 The book is worth reading. Boken är värd att läsas. 52 May I go now? Yo u must not go! Får jag gå nu? Du farej gå! 53 If it should rain tomorrow I Om det skulle regna i morgon, should /you would/ be glad. skulle jag /skulle du/ bli glad. 54 He punished me mast severely. Han straffade mig å det strängaste. 5 5 What is ro be done? Va d är att göra? 56 He could not possibly do it. Han kunde omöjligt göra det. 57 He was lare as usual. Hewas later Han kom (för) sent som than usual. vanligt. Han kom senare än vanligt. 58 He studies more eagerly than she. Han läser ivrigare än hon. 59 I don' t know what to do. Jag vet ej vad jag skall göra. 60 I want you ro go. Jag vill att du ska gå. 61 Nelson expects every man ro do Nilsson väntar att varje man gör his duty. sin plikt.

352 Mentors engelska punkter

62 Yo u must not ler rhe boys enter Du tar ej låta gossarna komma in your room said rhe morher /she i rummet, sade modern /sade said, - rhe morher said ro her girl/. hon, - sade modern till sin flicka. 63 He ordered To rkel ro clean his Han lär To rkel borsta skorna. shoes. 64 He ordered his shoes ro be Han lär borsta skorna. cleaned. /He had his shoes cleaned/. 65 Not until rhree hours later did he Först tre rimmar senare återvände return. han. 66 Who fe rched you? Whom did Ve m hämtade dig? Vem hämtade you fe rch? du? 67 Who does not know Persson? Vem känner ej Persson? 68 In rhe field rhey chose Persson På fältet valde de P. till kung. rheir king. 69 She waired for me ro come. She Hon väntade på att jag skulle longed for me ro come. komma. Hon längtade efter att jag skulle komma. 70 She relied (up)on me ro come. Hon lirade på att jag skulle komma. 71 He generally comes here. He used Han brukar komma hit. Han ro come here. brukade komma hit. 72 Now I must leave. Yesrerday I had Nu måste jag gå /resa/. I går måste ro go ar 6 o 'dock. jag gå klockan sex. 73 It was not long before she came. It Det dröjde ej länge förrän hon will not be long before she comes. kom. Det dröjer inte länge förrän hon kommer. 74 Yo ur passporr and mine. Ditt och mitt pass. 75 It was yesrerday rhar rhis Det var i går som detta hände. happened. 76 Yo u fool! Ditt nöt! 77 It happened ro me. It occured ro Det hände mig. Det föll mig in. me.

353 Mentors engelska punkter

78 When were you bom? När är du född? 79 It was in the summer of 1793 that Det var på sommaren 1793 som this happened. It was on detta hände. Det var den 31 September 31, that this september som detta ägde rum I happened. It was on the 31st of skedde/. Det var den 31.9. som September that this took place. detta hände. 80 It is no use your waiting. Det är ingen ide !tjänar ingenting till/ att du väntar. 81 Yo u are not the first to wait in Du är inte den förste som väntar vam. förgäves. 82 Stupid as she was, she understood Hur dum hon än var /Ehuru hon nevertheless what was going on. var dum/ förstod hon ändå vad ( ...) som höll på att hända. 83 As she was stupid /A stupid girl Dum som hon var förstod hon that she was/ she did not inte allt vad han just sagt. understand all that he had just said. 84 First tell her how dangerous it wiU Tala förstom för henne hur farligt be if I come /when I come/. det blir om /när/ jag kommer. 85 Then realise your intentions. Utfördärefter dina avsikter. 86 She answered the letter. Hon svarade på brevet. " She replied to the letter. 87 One of the biggest ladies I ever En av de största damer pg saw. någonsin sett. 88 Part of those present are likely to En del av de närvarande kommer recover. nog att repa sig. 89 Some dozen ladies. Some dozens Cirka ett dussin damer. Några of ladies . Some hundred dussin damer. Ungefär hundra women. Some hundreds of quinnor. Några hundra quinnor. women. 90 Though I rried to make him Ehuru jag försökte få honom att understand that he was wrong I förståatt han hade orätt, lyckades did not succeed. det inte.

354 Mentors engelska punkter

91 Not unril I said rhat he was stupid Först då /Inre förrän/ jag sade att did he undersrand. han var dum, förstod han. 92 I beg you not ro do so. Jag ber dig att inte göra det.

93 Yesterday I saw Uncle Jones. I saw Jag såg i går farbror,, Jonas. Uncle Jones yesterday. 94 He said rhat without my help and Han sade att han utan min hjälp his own presence of mind he och sin egen sinnesnärvaro inre would not have been able ro do hade kunnat göra det. it /so/. 95 He said rhat from his earliest Han sade att han från sin tidigaste childhood he had always been barndom alltid fått göra allt vad allowed ro do all rhat he wanred. han ville. 96 When rhree hours later he Då han tre tlmmar senare rerurned, he could not possibly återvände, kunde han omöjligt find her. finna henne. 97 An old I elderly/ friendof mine. En gammal /äldre/ vän till mig. 98 Are rhere no bananas? No, rhere Finns det inga bananer? Nej det are none. finns inga. 99 Proud like most Nor- Stolt som de flesta norr- wegians. Proud as most Stock- män. Högfärdig som de flesta holmers are. stockholmare är. 100 He is still sleeping. He has not yet Han sover än I fortfarande/. Han awoke. har inte vaknat än /ännu ej vaknar/. 101 Still rhe sun is shining. Ändå skiner solen. 102 When on July 3rd /on Monday Då han den tredje juli /måndagen July 3rd, early on rhe following den 3dje juli, tidigt följande morning, one fine Spring morgon, en vacker vårmorgon, mornrng, as usual 10 rhe som vanligt på morgonen/ morning/ he was planning what planerade vad han skulle göra ... ro do ... 103 Those were not his last words. Detta var ej hans sista ord.

355 Mentors engelska punkter

104 He was a useful man and an Det var en nyttig man och en excellent teacher. utmärkt lärare. 105 Our knowledge is probably not Våra kunskaper är nog inte stora. great. 106 I could not help laughing. Jag kunde inte låta bli att skratta. 107 Still she was still still. Still she still Ändå var hon fo rtfarande stood still. stilla. Ändå stod hon fortfarande stilla. 108 Most girls do nothing but giggle De flesta flickor bara /gör inget and titter. annat än/ fnittrar och fnissar. 109 Yoy had better read these lines Det är bäst att ni läser dessa rader with an ever growing voracity. med en allt mera /hela tiden, ständigt/ växande glupskhet. Mentors ryska punkter

Ein alter Mann. En gammal man. Eine alte Frau. En gammal kvinna. Ein altes Haus. Ett gammalt hus. 2 Unser alter Vater, unsere alte Vår gamle far, vår gamla mor, vårt Mutter, unser altes Haus. gamla hus. 3 Der alte Mann, die alte Frau, das Den gamle mannen, den gamla alte Haus, die kleinen Kinder. kvinnan, det gamla huset, de små barnen. 4 Dieser alte Ve tter, Denne gamle kusin (m), diese alte Cousine, denna gamla kusin (f), diese nassen Ve ttern (Cousinen). dessa våta kusiner. 5 Er verkaufte sein altes Haus. Han sålde sitt gamla hus. Sie verkaufte ihr neues Buch. Hon sålde sin nya bok. Sie verkaufte ihre alten Puppen. Hon sålde sina gamla dockor. 6 Kleine Wu nden und arme Små sår och fattiga vänner skall Freunde soll man nicht man inte förakta. verachten. 7 Meine (alle, keine) kleinen Mina (alla, inga) små vänner. Freunde. Keine tapferen Obersten. Inga tappra överstar. Allekleinen Vögel. Alla små fåglar. 8 Andere (einige, viele, wenige) Andra (några, många, få) lata fauleSchii ler(innen). skolgossar (-flickor). 9 Er ist der dumme Sohn seines Han är sin kloke faders dumme klugen Va ters. son. Sie ist die dumme To chter ihrer Hon är sin kloka moders dumma klugen Mutter. dotter. 10 Der Mann, dessen alter Vater tot ist. Mannen, vars gamle far är död. Die Frau, deren neues Haus du Quinnan, vars nya hus du ser på. betrachtest.

357 Mentors tyska punkter

11 Er ist der älteste (am ältesten). Han är äldst. Sie ist die jiingste (am jiingsten). Hon är yngst. 12 Er erhielt den Namen eines Han fickprof essors namn. Professors. 13 Aus einem kleinen Funken kann Av en liten gnista kan det bliva ein grosses Feuer werden. en stor eld. 14 Aus einem kleinen Samen kann Av ett litet frö kan det bliva en ein grosser Schlingel werden. stor buse. 15 Dieser Mann ist bedeutend. Denne man är betydande. Er ist ein bedeutender Mann. Han är en betydande man. 16 Der Stern ist leuchtend. Stjärnan är lysande. Die Sterne sind leuchtend. Stjärnorna är lysande. Der leuchtende Stern, ein Den lysande stjärnan, en lysande leuchtender Stern, leuchtende stjärna, lysande stjärnor, de Sterne, die leuchtenden Sterne. lysande stjärnorna. De mest Die leuchtendsten Sterne. Dieser lysande stjärnor. Denna stjärna är Stern ist der leuchtendste. den mest lysande. 17 Der Soldat ist getötec. Soldaten är dödad. Die Soldaten sind getötet. Soldaterna är dödade. Ein getöteter Soldat, der getötete En dödad soldat, den dödade Soldat, getötete Soldaten, die soldaten, dödade soldater, de getöteten Soldaten. dödade soldaterna. 18 Die entgegengesetztesten Eigen De mest motsatta egenskaper. schaften. 19 Der Ve rlauf war folgender. Förloppet var följande. 20 Dieser mein einziger Sohn. Denne min ende son. Diese zwei guten Freunde. Dessa två goda vänner. 21 Er dankte mir aufs herzlichste. Han tackade mig å det hjärt ligaste. 22 Er dachte an mich. Denkst du an Han tänkte på mig. Tänker du på mich? mig? 23 Don wohnte ein Soldat, dessen Där bodde det en soldat, vars Namen ich vergessen habe. namn jag (har) glömt. Mentors ryska punkter

24 Europa, Schweden, Lund, Fårarp. Europa, Sverige, Lund, Fårarp. 25 Oas alte Schweden. Oas Schweden Gamla Sverige. Gustav V:s Sverige. Gustavs V (des Funften.) 26 Der Haag, die Schweiz, die Haag, Schweiz, Turkiet, Turkei, die Normandie, die Normandie, Champagne. Champagne. 27 Ganz Schweden, halb Lund, die Hela Sverige, halva Lund, hela ganze Schweiz, der halbe Haag Schweiz, halva Haag var på var auf den Beinen. benen. 28 Der Kebnekaise, das Riesengebirge, Kebnekaise, Riesengebirge, die Jungfrau, die Lorelei, das Jungfrau, Lorelei, Matterhorn. Matterhorn. 29 Der Wetter, der Ta nganjika. Vättern, Tanganjika. 30 Der Ni!, der Ganges, der Nilen, Ganges, Mississippi, Mississippi, der Brahmaputra, die Brahmaputra, Vo lga Höjeå, Wo lga, die Höjeå, der Rhein, der Rhen, Main, Neckar, lnn, Lech, Main, der Neckar, der lnn, der Dnjepr, Dnjestr, Don, Ural, Po, Lech, der Dnjepr, der Dnjestr, der Ebra, Tajo. Don, der Ural, der Po, der Ebro, der Tajo. 31 Erich und Anna sind verlobc. Der Erik och Anna är förlovade. Lille kleine Erich. Die arme Anna. Erik. Stackars Anna. Oas Buch des kleinen Erich I der Lille Eriks I Lilla Annas bok. kleinen Anna. Der König des alten Schweden. Gamla Sveriges kung. Der alte König Schwedens. Sveriges gamle kung. 32 Kennst du Herrn Muller, den Känner du herr Muller, den alten Bibliothekar? gamle bibliotekarien? 33 An der Höjeå, einem kleinen Vid Höjeå, en liten flod i södra Fluss in dem sudlichen Schonen Skåne, ligger Lund, en /in Sudschonen/ liegt Lund, eine blomstrande universitetsstad, bluhende Universitätsstadt, von omgiven av dårhus, där jag bor. lrrenanstalten umgeben, wo ich wohne.

359 Menrors ryska punkrer

34 Aus dem Schwedischen rns Översätta från svenska till ryska. Deutsche Ubersetzen. 35 Aus gurem Schwedisch in gures Översätta från god svenska till Deutsch Ubersetzen. god ryska. 36 Erichs Buch, Fritz' Buch, derTod Eriks bok, Fritz' bok, Sokrates des Sokrates. död. Die fleissige Schwester des faulen Den late Eriks flitiga syster. Erich. 37 Die Nebenfllisse des Rheins. Die Rhens bifloder. Nilens bifloder. Nebenfllisse des Ni!. 38 Am Anfang, in der Mitte, am I början, mitten, slutet av april. Ende des April, (Anfang, Mitte, Ende April). 39 Der To d des grossen Goethe. Den store Goethes död. 40 GrafWedels Sohn (der Sohn des Greve We dels son. Grafen Wedel). 41 Die Taten Friedrichs des Grossen. Fredrik den stores bragder.

42 Schmutzig und befleckt zeugen Smutsiga och . fläckiga vittnar die Blicher von deinen böckerna om dma frukostar. F rlihstlicken. 43 Er sagt� (antwortete) mir. Er teilte Han sade (svarade) mig. Han mu_ mu. meddelade mig. 44 Er bar mich: Frage mich nicht! Han bad mig: Fråga mig (inte) ej . 45 Die Lehrerin: lhr seid fa ul, Lärarinnan: Ni är lata, barn. Jag Kinder. Ich will es anstatt euer skall göra det istället för er. Jag tun. Ich sage/anrworre euch, reile säger /svarar/meddelar er. Jag euch mit. Ich frage/bitte euch. lhr frågar/ber er. Ni misstar er. Er irrt euch. Eure Aufgabe. uppgift. Der Professor: Sie sind faul, mein Professorn: Ni är lat min herre. Herr/meine Herren. Ich will es Ni är lata mina herrar. Jag skall anstatt lhrer tun. Ich sage/ göra det istället förer. Jag säger I antworte Ihnen, teile Ihnen mit. svarar/ meddelar er. Jag frågar/ber Ich frage/bitte Sie. Sie irren sich. er. Ni misstar er. Er uppgift. Ihre Aufgabe.

360 Mentors ryska punkcer

46 Hat euer Lehrer euch euer Buch Har er lärare lämnat er er bok? gegeben? 47 Er verkauftesein Haus und kaufte Hans sålde sitt hus och köpte ditt. deines (das deinige)(das deine). 48 Er ist der Beste in der Klasse. Er Han är bäst i klassen. Han är bäst ist im Deutschen am besten. i tyska. 49 Das ist (Welch) ein hoher Baum! Det var ett (Vilket) högt träd! Hoher Baum, rief er lam. Högt träd, ropade han högt. 50 Ich armer Mann. Wir arme Jag stackars man. Vi stackars Mädchen. Mir armen }ungen hat flickor. Mig stackars pojke har er nichts gegeben. han inte gett nåt. 51 Ein Beamter, der Beamte, die En tjänsteman, tjänstemannen, Beamten. tjänstemännen. 52 Hast du etwas Gutes getan? Har du gj ort något gott? Ich habe nichts Gutes getan. Jag har inte gjort något gott. Alles Gute, was du getan hast, Allt gott du har gjort. 53 Hast du einen Freund? Ich habe Har du någon vän? Jag har ingen keinen Freund. Hast du einen? vän. Har du någon? 54 Jemand ist hier gewesen. Någon har varit här. lst jemand hier gewesen? Har någon varit här? 5 5 Er lief mir nach. Er rief mir zu. Han sprang efter mig. Han Er sagte zu mir. Er sagte mir, ropade till mig. Han sade till mig. dass ... Han sade mig, att. .. 56 Du Gliickskind! Din lyckans ost! 57 Er blieb hier drei Tage lang. Han stannade här i tre dagar. 58 Er 1st hier drei Tage lang Han har varit här i tre dagar. (nu gewesen. Er ist hier seit drei rest) Han har varit här i tre dagar. Tagen. (ännu kvar) 59 Er kam vor drei Tagen. Han kom för tre dagar sedan. 60 In drei Tagen kommt er zuriick. Om tre dagar kommer han tillbaka. Mentors tyska punkter

61 Er langte (kam) hier, in der Stadt/ Han anlände hit/till staden, till in Lund, im Haag, in Schweden, Lund, till Haag, till Sverige, till in der Schweiz an. Schweiz. 62 Beissen Sie auf diese We ise, Bits fröken på detta vis? Fräulein? 63 Willkommen im Grunen, sagte Välkommen i det gröna sade Fan, der Te ufel, (und) lud seine bjöd sin svärmor sitta i Schwiegermutter ein, im nässelhögen. Nesselhaufen Platz zu nehmen. 64 Das Haus, wo er wohnt. Das Huset där han bor. Huset dit han Haus, wo er angekommen ist. anlänt. 65 Ein tapferer Soldat, ein tapfererer En tapper soldat, en tapprare Soldat, einen tapfereren Soldaten soldat, en tapprare soldat har jag habe ich nie gesehen. aldrig sett. 66 Ich sah sie kommen. Jag såg henne komma. Ich hörte sie singen. Jag hörde henne sjunga. Ich fohltesie zittern. Jag kände henne darra. Ich fandsie weinend. Jag fann hennegråta. Sie liess mich kommen. Hon lät mig komma. Sie machte mich lachen. Hon kom mig att skratta. 67 Er kam gegangen, geritten, Han kom gående, ridande, geschwommen, gekrochen, simmande, krypande, raglande, gerorkelt, singend, pfeifend, sjungande, visslande, svärjande. fluchend. 68 Dies geschah im 2. (zweiten) Detta hände i andra årtusendet Jahrtausend nach Chr., in den e.Kr, på 1640-talet, år 1648, på vierziger Jahren des 17. hösten, detta år, i andra veckan i (siebzehnten) Jahrhunderrs, im oktober, om natten, om dagen, Jahre 1648, im Herbst, in diesem på kvällen, på 1900-talet. Jahre, im Oktober, in der zweiten Wo che des Oktober, in der Nacht, am Tage, am Abend, im 20. (zwanzigsten) Jahrhundert. Menrors ryska punkter

69 ]eden Tag, des Sonntags pflegrer Va rje dag, om söndagarna brukar mich zu besuchen. Lund, den 1. han besöka mig. Lund den 1 jan Januar 1960. 1960. (Brevdatering) 70 We r suchr, (der) finder. Den som söker, han finner. 71 Der, welcher auf der Strasse gehr, Den som går på gatan heter P. heissr P. 72 Er 1sr der unterhalrendsre Han är den mest underhållande Mensch, den ich kenne. människa jag känner. 73 Das isr das wenigsre, was du tun Det är det minsta du kan göra. kannsr. 74 Einer von ihnen. Einer von En av dem. En av dem som var denen, die hier waren. här. 75 Der Mann, den ich liebe, heissr Den man pg älskar heter Per. Der Mann, der mich liebr, Per. Den man som älskar mig heissr Måns. heter Måns. 76 Sie rraren in ein mit zwei Fensrern De gick in i ett med två fönster versehenes Zimmer. försettrum. Es gibr keinen Menschen, der es Det finns ingen människa, som 77 . we1ss. vet det. 78 Ein Schaf, eines von meinen Ett rar, ett av mina rar. Schafen. 79 Er verschwand himer/versreckre Han försvann/gömde sig bakom sich hinter einem Srein. en sten. 80 Er rauchre in der Schweiz auf. Han dök upp i Schweiz. 81 We nn er fleissig wäre, wäre ich Om han vore flitig, voreja g glad froh (wiirde ich froh sein). We nn (skulle jag vara glad). Om han er fleissiggewesen wäre, wäre ich hade varit flitig, hade jag varit froh gewesen (wiirde ich froh glad (skulle jag ha varit glad). gewesen sein). 82 Er har kommen können. Er sagre, Han har kunnat komma. Han (dass) er hätte kommen können. sade att han hade kunnat komma. Mentors tyska punkter

83 Er hätte es tun sollen/können. Er Han borde/kunde ha gj ort sagte, dass er es hätte run det. Han sade att han kunde/ können. Er sagte, er hätte es tun borde ha gj ort det. können/sollen. 84 Wie heissen Sie? Was heissr das? Vad heter ni? Vad betyder det? 85 Dorr srehr ein Tisch/srehen zwei Där står det ett/två bord. Tische. 86 Darin liegr ein Buch/liegen zwei I det/ dem ligger det en bok/ två Bi.icher. böcker. 87 Darein lege ich noch ein Buch/ I det/dem lägger jag en bok/två zwei Bi.icher. böcker till. 88 In der Ki.iche sitzt ein Soldat. In I köket sitter det en soldat. I der Ki.iche sirzen/sassen zwei köket sitter/satt det två soldater. Soldaten. 89 In der Ki.ichewird/wurde getanzt. I köket dansas/ dansades det. 90 Es gibr einen Gott. Er sagre, dass Det finns en Gud. Han sade att es einen Gott gäbe. det fanns en Gud. 91 Auf der lnsel gibr es På ön finns det järnvägar. På ön Eisenbahnen. Auf der lnsel sind finns det järnvägar. Han sade att Eisenbahnen. Er sagre, dass es auf det fannsjä rnvägar på ön. der lnsel Eisenbahnen gäbe I dass auf der lnsel Eisenbahnen wären. 92 Er lernre fliegen,was er sehr liebre Han lärde sig flyga, vilket han (was ihm sehr gefiel). ryckte mycket om. 93 Er machr mich froh. Er machre Han gör mig glad. Han gjorde ihn zum Erben. Er machre sie zur honom till arvinge. Han gjorde Erbin. Er machte sie zu Erb(inn)en. henne till arvinge. Han gj orde dem till arvingar. 94 Beinahe als Fli.ichrling/wie ein Nästan som flykting anlände han Fli.ichdingkam I langre er in Paris till Paris. an. 95 Er hatte eine grosse Armee (ein Han hade samlar en stor arme/ grosses Heer) gesammelr und war här och hade trängt fram till bis nach Moskau vorgedrungen. Moskva. Mentors ryska punkter

96 Ich bat ihn, dies zu tun, aber er Jag bad honom göra detta, men weigerte sich, mir meinen Willen han vägrade att göra mig till viljes. zu tun. Er verweigerte mir Han vägrade mig lydnad. Gehorsam. 97 We r klug ist, lernt diese Zeilen Den som är klok, lär sig dessa sorgfältig. rader noggrant. 98 Die Lehrerin sagte zu ihren Lärarinnan sade till sina "barn": ,, Kindern" : We nn euch die Om ni inte skulle lyckas med Schreibtibung nicht gel ingen stilen (om stilen inte skulle lyckas sollte, wtirden sich sicher meine /för/ er, skulle nog mina ögon Augen mit Tränen folien. Aber fyllas med tårar. Men jag är ich bin (davon) tiberzeugt, dass övertygad om att ni kommer att es euch gelingen wird, wenn ihr lyckas, om ni lär er dessa satser. diese Sätze lernt. lhr bringt es Ni lyckas nog. sicher fertig. 99 Der Professor sagte zu seinem Professorn sade till sin lärjunge Schtiler (zu seinen Schtilern): (sina lärj ungar): Om ni Wenn es Ihnen misslingen sollte, misslyckas, skulle jag bli wtirde ich betrtibt sein; doch bedrövad; dock hoppas jag, att ni hoffe ich, dass es Ihnen gelingen kommer att lyckas, om ni lär er wird, wenn Sie Ihre Aufgabe(n) er/a/ uppgift/er/. Ni lyckas nog! lernen. Sie bringen es sicher fertig! 100 Eines von diesen Kindern /Einer Ett av dessa barn /En av dessa von diesen Studenten I war nicht studenter/ var inte utan flit utan ohne Fleiss, sondern ohne utan begåvning. Ni (barn) är inte Begabung. lhr seid nicht obegåvade. Ni (mina herrar) ärinte unbegabt. Sie sind nicht obegåvade. Var också flitiga! Var unbegabt. Seid auch fleissig. också flitiga! Seien Sie auch fleissig. Mentors franska punkter

1 Pourquoi Möös, ne viem-il pas? Varförko mmer ej Möös? 2 Vo ici Möös dom nous avons tant Här är Möös, som vi talat så parle! mycket om. 3 Vo ila un homme, que nous Det är en man, som vi gillar, fast approuvons, bien qu'il soit han är lat. paresseux. 4 Au lycee il etait souvent gronde I skolan bannades han ofta av par Monsieur P. Herr P. 5 As-tu beaucoup a faire? On m' a Har du mycket att göra? Man har donne un livre a lire. Je n'ai pas gett mig en bok att läsa. Jag har le temps de lire. inte tid att läsa. 6 Il me, te, lui, lui, leur demanda Han frågade mig, dig, honom, (Il demanda a sa sa::ur, a son henne, dem. (Han frågade sin aimable sa::ur) ce que vous faites syster, sin älskvärda syster) vad ni (ou vous etes). gör (var ni är). 7 Je sais ce qui se passe. Je sais ce Jag vet vad som sker. Jag vet vad dom tu parles I Je sais de quoi tu du talar om. Jag vet vad de tänker parles. Je sais a quoi ils pensent. Je på. Jag vet vad ni säger. sais ce que vous dites. 8 Je ne me suis pas rendu digne de Jag (mask.) har ej gjort mig värdig cette recompense. Est-ce que je denna lön (belöning) . Har jag ne me suis pas rendu digne de (mask.) ej gjort mig värdig denna cette recom pense? Elle s' en est belöning? Hon har gjort sig rendue digne. S'en est-elle rendue värdig den. Har hon gjort sig digne? Nous en sommes-nous värdig den? Har vi gjort oss rendu(e)s dignes? värdiga den? 9 La recompense, dom nous nous Den lön (belöning), som vi gjort sommes rendu(e)s dignes, est prise. oss värdiga, är tagen. 10 Je parle de toi, de lui, d' elle, d' eux Jag talar om dig, om honom, om (d' elles). J' en parle. Parles-tu de henne, om dem (mask. eller Mentors franska punkter

moi, de nous? En parles-tu? mask+fem), om dem (om enbart fe m). Jag talar om det. Talar du om mig, om oss? Talar du om det? 11 Je pense a toi, a lui, a elle, a eux, a Jag tänker på dig, honom, henne, elles. J'y pense. Penses-tu a moi, på dem, på dem (se pkt 1 O), a nous? Y penses-tu? Ne veux-tu tänker på det. Tänker du på mig, pas en parler? ]'en ai parle. Ne på oss. Tänker du på det? Vill du veux-tu pas y penser? J'y ai inte tala om det? Jag har talat om pense. Le peril est grand. Je m'y det. Vill du ej tänka på det? Jag soumettra1. har tänkt på det. Faran är stor. Jag ska underkasta mig den. 12 Y a+il des roses? Il y en a trois. Finns det rosor? Det finns tre. 13 Il est agreable de dormir. C'est un Det är skönt att sova. Det är ett plaisir de dormir. Le theme etait nöje att sova. Stilen var så full av si plein d'errreurs, qu'il etait fel, att det var omöjl igt att impossible de l'approuver. godkänna den. 14 Crois-tu avoir fait untheme tout Tror du dig ha skrivit en alldeles a fait correct, m' ecriai-je (me suis felfri stil, skrek jag. je ecrie). 15 Oui, dit la jeune fille (me, lui, Ja, sade fl ickan (till mig, till leur, dit la jeune fille), dit la jeune honom, henne, dem), sade fille a Olsson. flickan till Olsson. 16 Qu'as-tu dit? lui (leur) dit le Vad sade du? sade läraren till professeur. honom/henne (till dem). 17 Il le dit assez haut pour que rous Han säger det högt nog för att alla l' entendent. skall höra det. 18 Faites ce que /comme/ je vous Gör vad /såsom/ jag säger (till er), dis,et le theme vous reussira sans så går stilen nog bra. doure. 19 Ils voient de leurs propres yeux De ser med egna ögon, att han ej qu'il ne boit que de I'eau. dricker annat än (blott dricker) vatten. 20 11. fautque tu boives beacoup de Du måste dricka mycket vin. vm. Mentors franska punkter

21 Je veux que vous ne buviez pas Jag vill, att ni ej skall dricka de vin. (något) vin. 22 Si tu voulais, tu pourrais prendre Om du ville, kunde du dricka en une tasse de the. kopp te. 23 Quand il eut /Apres avoir/ pris Då han druckit en kopp av teet, une tasse du the, il prit un peu de drack han litet kaffe . cafe. 24 As-tu une /quelque/ amie? J'en ai f:Iar du någon väninna? Jag har sept. SJU. 25 Personne ne te connait. Tu ne �ngen känner dig. Du känner conna1s personne. mgen. 26 Aucun de mes am1s ne te Ingen av mina vänner känner connait. Je n'ai pas d'amis. En as dig. Jag har ej några vänner. Har tu? Il n' en ;,i pas. Je n' en ai pas. ?u (några)? Han har inga. Jag har mga. 27 As-tu de I' argent? Je n' en ai pas. Har du några pengar? Jag har En as-tu? inga. Har du några? 28 As-tu vu quelques-uns de mes Har du sett några av mina amis? As-tu vu quelques-unes de vänner? Har du sett några av mes amies? mina väninnor? 29 Je ne sais rien. Rien n' est plus Jag vet ingenting. Ingenting är facile. lättare. 30 As-tu vu quelque chose de Har du sett något nytt? Nej, jag nouveau? Non, je n'ai vu rien de har ej sett något nytt. Intet nytt! nouveau. Rien de noveau! 31 Il fit voir la maison a Joseph. Il la Han lät Josef se huset. Han lät lui fitvoir. Fais/Faites voir I' enfant honom se det. Låt Josef se a Joseph. Fais/Faites le lui voir. Il barnet. Låt honom se det. Han fitbatir la maison par Enebär. lät Enebär bygga huset. Öjer est un peu nerveux. 32 Donnez-lui un peu de poudre. Öjer är en snula nervös. 33 Il ne mange jamais de poudre. Ge honom lite pulver. 34 Han äter aldrig krut. Mentors franska punkter

35 Il me /te, lui, nous, vous, leur/ Han gav mig I dig, honom el. donna un livre. Il me I te, nous, henne, oss, er I en bok. Han gav vous I le donna. Donnez-le-moi! mig I dig, oss, er I den. Giv den /Donnez-le-lui /-nous/-leur. åt mig /honom/henne, oss, Presentez-la-lui! Je me I te, nous, dem. Presentera henne fö r vous I presente a toi I a moi, a honom. Jag presenterar mig I dig, nous, a vous, a eux, a elles. Je me oss, er I för dig I för mig, föross, suis I tu t' es, il s' est I presente a förer, fördem (jfr pkt 1 O!). Jag moi, a toi, a lui, a elle, a nous, a (mask.) I du, han I har presenterat vous, a eux/ a elles. Nous mig I dig, sig I för mig, dig sommes-nous presente(e)s? Ne honom, henne, oss, er, dem vous etes-vous pas presente(e)s? (mask eller mask. + fe m.)/ dem Se som-ils presentes, se sont-elles (fem.). Har v1 presenterat presentees a moi, (a toi, a lui, a oss? Har ni inte presenterat er? elle, a nous, a vous, a eux, a elles.) Har de presenterat sig för mig, dig, honom, henne, oss, förer, för dem, fördem (fem.). 36 Ne s'esc-il pas presente a Har han ej presenterat sig för elle? Presente-toi a elle! Ne VOUS henne? Presentera dig fö r presentez pas a lui! henne! Presentera er ej fö r honom! 37 Elle a demeure ici pendant trois Han har bott här i tre år (nu rest). ans. 38 Elle demeure ici depuis trois ans. Hon har bott här i tre år (ännu kvar) . 39 Elle reviendra dans trois ans. Hon kommer tillbaka om tre år. 40 Elle est partie pour Paris I pour Hon har rest till Paris I till la France/. Elle est allee a Paris I Frankrike/. De har rest till Japan, en France/. Ils som alles au Japon till Mexico, till Canada, till USA. I au Mexique, au Canada, aux Erats Unis. Ils sont partis pour le J, le M, le C, les EU. 41 Elle est arrivee il y a trois ans. Hon kom förtre år sedan. Mentors franska punkter

42 Qui t'aime? Je sais qui t'aime. De Ve m äls�ar dig? Jag vet, vem som qui parles-tu? Je sais, de qui tu älskar dig. Ve m talar du om? Jag parles. A qui pensez-vous? Je sais, vet, om vem du talar. Vem tänker a qui vous pensez. Qui aimes-tu? ni på? Jag vet vem ni tänker Je sais qui tu aimes. Lequel de tes på. Ve m älskar du? Jag vet vem amis est reste chez toi I lui, elle, du älskar. Vilken (Vem) av dina eux, elles/? Laquelle de tes amies vänner stannade hos dig I hos est restee chez ... Duquel d'eux honom, henne, dem (m/m+f) , parles-tu? A laquelle d' elles penses dem (f)/. Vilken (vem) av dina tu? Quel jour sommes-nous väninnor stannade hos ... Om aujourd'hui? Quelle heure est vem av dem talar du? På vem av il? Quelles sont ces dames? dem tänker du? Vilken dag har vi i dag? Vad är klockan? Vilka är de där damerna? 43 Qu' est-ce qui se passe I s'est passe/? I Vad händer Va, d har hänt? (Que se passe+il? I Que s'est-il (- , -) passe?) De quoi parles-tu? A quoi penses Vad talar du om? Vad tänker du tu? Que dis-tu I Qu'est-ce que tu på? Vad säger du? Va d är det? dis? Qu'est ce que c'est? I Qu'est ce que c' est que s:a? 44 J'ai mis trois heures a trouver le Jag har använt tre timmar (till) livre. att hitta boken. 45 Ce n'est que trois heures plus tard, Först tre timmar senare återvände qu'il est rentre. I Seulement trois han. heures plus tard il est rentre. 46 "Il faitbeau", me dit ce monsieur -Det är vackert väder, sade denne I cet homme, cette jeune fille I - herre I denne man, denna flicka lui dirent ces messieurs, ces I till mig - sade dessa herrar, dessa hommes, ces jeunes filles. män, dessa flickor till honom/ henne. 47 Je pense a l'homme dont j'aime Jag tänker på den man, vars dotter la fille; dont la fille m' aime; avec jag älskar; vars dotter älskar mig; la fille de qui I duquel je me med vars dotter jag promenerar I promene I je me suis promene. promenerat.

370 Mentors franska punkter

48 Il vient de pleuvoir. Il commence Det har just regnat. Det börjar a pleuvoir. Il va pleuvoir. regna. Det regnar strax. 49 Il ne tarda pas a venir. Det dröjde inte länge, förränhan kom. 50 A peine etait-il entre dans la Knappt hade han kommit in i chambre, qu'il baisa la jeune fille. rummet, fö rrän han kysste flickan. 51 La leccre que j'ai ecrite. Une leccre Det brev, som jag har skrivit. Ett que j'ai commence a ecrire. brev, som jag börjat skriva. 52 Quant aux hommes dont tu viens Vad beträffar de människor, som de parler ... du nyss talat om ... 53 Il se fic connaitre parcouc. Il a fa it Han gj orde sig känd connaicre Selma Lagerlöf en överallt. Han har gjort Selma France. Sagolöf känd i Frankrike. 54 Elle sortlt sans (r)eveiller Hon gick utan att väcka någon I personne I aucun d'eux (aucune någon av dem (dem)/ någon av d' elles)/ aucun de ceux (aucune dem som hade följt henne. de celles) qu1 l'avaient accompagnee. 55 Quand vous viendrez I Quand Då ni kommer I då ni har gjort vous l'aurez fa it I vous le det/ farni se det. Den som lever, verrez. Qui vivra, verra. far se. 56 Je voudrais savoir, si l'homme Jag skulle vilja veta, om den man dont tu parles, pourra I si celui som du talar om kan I den (den (celle), qui vient d' arriver, pourra Q), som nyss anlänt, kan /om de I si ceux (celles), que tu a tant (de Q) , som du prisat så mycket loues (louees) pourront I reussir kan I lyckas göra det. ale faire. 57 C'est difficilea dire. Il est I C' est Det är svårt att säga. Det är svårt I difficile de le dire. att säga det. 58 Elle tient a ce que couc le monde Hon är ivrig att alla ska göra så, fasse comme c;:a, mais elle a beau men hon gör det förgäves,och jag le faire, et j'ai peur qu'elle ne fruktar, att hon (slutar med att finisse par etre coute desesperee bli) till sist blir alldeles förtvivlad et qu'elle ne fasse que pleurer. och inte gör annat än gråter.

371 Mentors franska punkter

59 Apres s'etre soumise a de grandes Efter att ha underkastat sig stora epreuves elle se dit: Bientöt j'aurai prövningar, sade hon sig: snart fait tout ce qu'on m'a demande. har jag gjort allt vad man bett mig om. 60 J'espere que tout vous reussira. Jag hoppas, att allt går bra för er.

372 Lärare nämnda i elevernas berättelser

Denna förteckning omfattar de lärare, som undervisade vid Katedralskolan, som framtill 1944 hette Högre Allmänna läroverket I Lund och vid Spyken, vars officiella namn under de aktuella åren var Lunds Privata Elementarskola, samt vid Lunds fullständiga läroverk för flickor och som nämns i elevernas berättelser.

Alin, Tyko Folke f 1878 Student vid Katedralskolan 1897, fil kand 1899, teol lie 1908 och teol dr 1909. Prästvigd 1910. Lektor vid Katedralskolan i kristendom och filosofi 1912-23.

Appeltoft, Nils Johan Stig ("Toft") f 1906 Student i Kristianstad 1925, filmag 1931. Undervisat vid Katedralskolan, vikarie på Spyken 1942-44, 1948- 50, e o adjunkt i latin och grekiska vid Spyken 1952-72.

Bjerre, Karl Birger f 1902 Student i Malmö 1921, fil dr 1935, docent i nordiska språk 1938, vik undervisningsråd periodvis 1940-42. Rektor på Katedralskolan 1942-68.

Brugge, Edvin f 1902 Student vid Spyken 1926, filkand 1930, filmag 1931, fil lie 1937 och fil dr 1944. Extralärare och timlärare på Spyken 1932-37, ordinarie lärare i tyska och modersmålet 1938-46, extralärare på Spyken till 1965.

373 Lärare nämnda i elevernas berättelser

Cedergren, Nils Sture Wilhelm ("Jota") f 1888 Student i Helsingborg 1906, fil lie 1921. Extralärare vid Spyken och ordinarie lärare i tyska och engelska 1922, lektor 1952-56.

Collberg, Sven Axel Sigurd f 1919 Student i Göteborg 1938, fil mag 1943. Adjunkt i modersmålet och latin vid Katedralskolan 1954-85.

Dahl, Ivar Oskar f 1905 Student i Kalmar 1923, fildr 1939. Timlärare och extralärare på Spyken. Ordinarie lärare i engelska på Spyken 1943-66, lektor i engelska vid Katedralskolan 195 1-70, tjänstgjorde vissa år samtidigt vid bägge skolorna.

Dallby, Nils f 1892 Student 1911, filkand 1914, filmag 1917. Timlärare i latin vid Lunds fullständigaläroverk för flickor 1932-35. Adjunkt i modersmålet och latin vid Katedralskolan 1923-53.

Danielsson, Svante BrynolfTheodor ("Skurken") f 1882 Student i Kristianstad 1902, filkand 1906. Vik adjunkt och extralärare vid Katedralskolan 1913-1918, adjunkt i modersmålet, tyska och engelska 1918-48.

Ehlefors, Gunnar Hilding f 1902 Student vid Spyken 1922, filmag 1928. Extralärare och vik adjunkt vid Katedralskolan 1937-38. E o adjunkt 1938, adjunkt i engelska och franska 1939-67.

374 Lärare nämnda i elevernas berättelser

Ek, Johan Gustaf f 1893 Student vid Katedralskolan 1913, fil kand 1919, filmag 1926. Adjunkt i latin och historia med samhällslära vid Katedralskolan 1938-46.

Englund, John f 1898 Student i Örebro 1916, filkand 1921, fil mag19 23, fil lie 1929, fil dr 1934. Adjunkt i modersmålet och latin vid Katedralskolan 1934-37.

Giill, Jiirgen f 1930 Student vid Katedralskolan i Lund 1951, fil mag19 55. Undervisat vid Katedralskolan och sedan 1957 vid Spyken. Adj unkt i engelska och tyska 1960-95.

Hansson, Karl Fredrik Yngve ("Kloster-Lasse") f 1899 Student vid Katedralskolan i Lund 1919, officersexamen 1923, officer på stat 1923-3 1, filkand 1928, teol lic 1940. Ordinarie lärare i kristendomskunskap vid Spyken 1942, lektor 1952- 68.

Holmberg, Axel Ebbe ("Molekylen") f 1897 Student i Lund 1918, filkand 1923, filmag 1924, fillie 1930, fil dr 1932. Ordinarie lärare i modersmålet, tyska och historia med samhällslära vid Spyken 1932-38.

Holmstedt, Gustaf f 1889 Student vid Katedralskolan 1909, filkand 1912, filmag 1913, fillie 1926 och fildr 1931. Extralärare vid Spyken i tyska, engelska och franska 1914-22. Adjunkt vid Lunds fullständiga läroverk för flickor 1918-22.

375 Lärare nämnda i elevernas berättelser

Holmström, Folke Henrik Christopher f 1902 Student vid Katedralskolan i Lund 1920, filkand 1923, teol dr och prästvigd 1935. Lektor i kristendomskunskap vid Katedralskolan 1953-67.

Karlzen, John f 1903 Student 1921, filmag 1934. Extralärare vid Spyken 19 34-51 i engelska och spanska.

Kjellman, Nils Gustav Reinhold f 1911 Student i Göteborg 1928, fil mag 1931, fil lie 1939, lektor i Jena 1931-37. Rektor vid Spyken 1944-7 6.

Krumlinde, Carl Erik Fredrik f 1910 Fil lie Provkandidat vid Katedralskolan 1946-47, vik. lärare i latin vt 1947.

Körner, Harald ("Källarmästaren") f 1881 Student i Malmö 1899, filkand 1902, fillie 1910. Ordinarie lärare i kemi och fysik vid Spyken 1906, rektor 1916- 1944. Undervisade t. o. m. ht 1948.

Lindskog, Erik Oskar f 1867 Student i Karlstad 1885, filkand 1890, fil lie 1896, fil dr 1903. Lektor i latin och grekiska vid Katedralskolan 1916-23, timlärare vid Lunds fullständiga läroverk för flickor 1918-23.

Ljungerud, Ivar Cornelius f 1906 Student vid Spyken 1925, fil lie 1933, fil dr 1955. Adjunkt i modersmålet och ryska vid Katedralskolan, lektor 1948-61. Lärare nämnda i elevernas berättelser

Lundström, Sven Gunnar f 1914 Student vid Spyken 1933, fil mag 1938, fil lie 1942, fil dr 1943. Adjunkt i grekiska och latin vid Katedralskolan 1951-61.

Mattsson, Axel Gustav ("Modus") f 1904 Student i Jönköping 1923, fil mag 1927, filli e 1933, fil dr 1943. Fast anställd lärare i latin och grekiska vid Spyken 1936-49.

Mjöberg, Karl Josua ("Sua'') f 1876 Student i Göteborg 1895, fil kand 1899, fil lie 1904, fildr 1911. Lärare vid Spyken 1907-13, rektor på Katedralskolan 1918-42.

Mornet, Daniel f 1878 Professor vid Sorbonnne 1920-48.

Nilsson, Nils Sigfrid ("Scipio") f 1893 Student vid Spyken 1913, fil kand 1921. Excralärare 1921-48, ordinarie lärare i latin vid Spyken 1948-61.

Nilsson-Ehle, Hans Greger Gunnar f 1910 Student vid Katedralskolan 1928, fil kand 1931, filmag 1932, fillie 1938, fildr 1941. Docent i romerska språk vid Lunds Universitet 1941. T.fprof essor 1943. Lektor i engelska och franskavid Katedralskolan 1946-57.

Oterdiihl, Philip Einar ("Sprutis") f 1888 Studenc i Göteborg 1907, reservofficer 1909, gymnastikdirektör 191 1. Brandchef i Lund. Vik gymnastiklärare vid Katedralskolan 1914, ordinarie 1917-5 1.

377 Lärare nämnda i elevernas berättelser

Ponten, Frithiof ("Pons") f 1872 Student i Malmö 1891, fil kand 1896, fillie 1908. Vikarierande lärare vid Spyken 1897, ordinarie lärare 1898, lektor vid Katedralskolan 1918-38. Ve rksam vid Spyken till 1936.

Sahlin, Linus Ferdinand S:son ("Sissi") f 1871 Student i Linköping 1890, filkand 1893,

Schultz, Gösta f 1878 Student i Uppsala 1898, filkand 1902, fillie 1907. Adjunkt i matematik och fysikvid Katedralskolan 1914-44

Settman, Arvid Fredrik Albert ("Skeppar' n") f 1891 Student i Kalmar 1909, filkand 1914, fillie 1923. Ordinarie lärare i matematik vid Spyken 1939-49.

Sjögren, Albert Hilding ("Bocken") f 1895 Student i Lund 1914, fillie 1925. Undervisat vid Spyken, adjunkt i engelska och fr anska vid Katedralskolan 1936 och lektor 1938-1 944 .

Sjövall, Harald f 1888 Student i Malmö 1904, fil kand 1907, fil lie 1918, fildr 1931. E o lärare vid Spyken 1911-1918, ordinarie lärare 1918-1936.

Siidow, Karl Olov Johan f 1906 Student 1925, filmag 1931. Vik. adjunkt vid Katedralskolan i modersmålet och latin 1937-38. Lärare nämnda i elevernas berättelser

Sundby, Carl Olof We rner f 1917 Student i Karlstad 1935, filkand 1938, teol kand 1943, teol lic 1954, teol dr 1959. Timlärare vid Katedralskolan 1956-1958.

Svalenius, Ivan Håkan ("Svalle") f 1906 Student i Kristianstad 1925, fil kand 1929, filmag 1930, fillie 1934 och fil dr 1938. Ordinarie lärare vid Spyken i modersmålet och historia 1944-47.

Svensson, Bernhard ("B-Minus") f 1879 Student i Göteborg 1898, fildr 1908, docent i matematik vid Lunds Universitet 1908, t f professor 1910-12. Extra lärare vid Spyken 1907-1910, ordinarie lärare 1910. Lektor i matematik vid Katedralskolan 1922-45.

Åkerlund, Björn Sigvald f 1909 Student i Halmstad 1928, filmag 1932, fillie 1949. Undervisat i franska, ryska och spanska vid Spyken från 1934. Fast anställd 1949-74.

379 Elevregister

Elevregistret är upprättat av Mentor. Det återfinnsi en stor bok, där det löper fram t. o. m. nr 1321. Det fortsätter därefter i årliga journaler. Mentors numrering upphör med nr 3381 vid utgången av år 1969. De återstående namnen återfinns onumrerade i journaler för åren 1971-73 utom det sista namnet, som nämns i Kastanjebladets intervju. Ett fåtalele ver har utbett sig att få bli strukna ur elevregistret. To mrummet har markerats med en asterisk. Ett tomrum utan asterisk betyder att Mentor har hoppat över ett nummer. Det har även hänt att han har gett två elever samma nummer. Någon kan ha blivit antecknad av misstag eller anmält sig men ej påbörjat sina privatstudier. Elevregistret är långtifrånfullständigt vad gäller nya namn p. g. a. giftermål, o. a.

1915 23 Tu re Olsson 52 Nils Andersson I Evert Nilsson (Keving) 24 Sven Johansson 53 Gustaf Scheurz 2 Scure Nilsson (Kerving) 25 Gösta Ahldin 54 Filip Lorencson 1916 26 Knuc Einar Olsson 55 Hanna Rosen 27 Scure Nilsson (Theding) 56 Elin Johansson g Lembke 3 Mana Holmscedc g Boscröm 28 Eric Månsson 57 Lizzie Berglund 4 Birgina Bergsrede 1922 58 Hanna Åkesson 1917 29 Ivar Pålsson 59 Thorscen Duner 5 Gösta Holmscedc 30 Manin Thoren 60 Diedrick Falck 1918 31 Ivar Chriscensson 61 Halvard Widegren 6 Olof Kriscensson 32 Gisela Trauttman-Hallberg 1923 7 Karl Axel Scenlund g Sterzel 62 Rudolf Johansson 8 Archur Lindberg 33 To rgny Traunman-Hallberg 63 Thorolf Persson (Perup) 1919 34 Tu re Larsson 64 Edvin Carleson 35 Helge Åkesson 65 Ivar Nilsson 9 Karl-Erik Andersson 36 Alf Johnsson 66 Amelie Gieseke I 0 Claes-Gustaf Jaederholm 37 Gunnar Lundgren 67 Elsa Wendler g Svensson 11 Erik Cavallin 38 Carl-Axel Block 68 Johan Stein 12 Gunnar Bloch 39 Gösta Block 69 Thure Skoglund 13 Einar Paulsson 40 Nils Winquisc 70 Färdinand Johansson 1920 41 Anna Lisa Andersson 71 Henning Nilsson (Wedby) 14 To rsten Ahlgren 42 Bjerre Grahn 72 Emil Karlsson 15 Robert Svensson 43 Elenora Anderberg 73 Ernst Johansson 16 Kurt Evander 44 Sven Nordin 74 Ruth Nygren 1921 45 Gurli Abrahamsson 75 Gerhard Moltke-Huicfeldc 17 Astrid Mårcensson 46 Gustaf Göchenquisc 76 Nils Johansson 18 Gösta Kyhlberger 47 David Karlsson 77 Dagny Horner 19 To re Sjöqvisc 48 Lennart Althin 78 Ally Lundh 20 Georg Nilsson 49 Adolf Johansson 79 Stig Lindquisc 21 Augusc Maccsson 50 Oscar Bohm 80 Erik Linden 22 Sixcen Alm 51 Lillemor von Johnstone 81 Christian Nilsson

380 Elevregister

82 Fredrik Kindscrandh 134 Elisabet Pålsson 186 Erik Nordgren 83 Johannes Adrian 135 Sven Henriksson 187 Bertil Forsbring 84 Eric Salinder 136 Ingrid Aurelius 188 Per Melin 85 Gunnar Lomfeldc 137 Ingeborg Thelander 189 Gunnar Olovsson 86 Gertrud Semer g Pecren 138 Nils Johansson (Evelin) 190 Inga Thelin 87 Sonja Bergh 139 Birgit Andersson g Brunius 191 Sigrid Lund 88 Linnea Widegren 140 Hella Charlier 192 Herbert lacobi 89 Erik Molcke-Huicfeldc 141 Erik Karlsson-Kvillner 193 Gustaf Adolf Landoff 90 Ingeborg Jönsson 142 Stig Linner 194 Eva Jacobsson 91 lngvald Carlsson 143 Inga Kristoffersson 195 Birgit Wo llmer 92 GuscafWidell 144 . 196 Josef Bergquist 93 Rut Nilsson g Widell 145 Ruch Siwerson g Kihlström 1926 94 Svanhild Bergenfalk 146 Gurli Wahlscröm 197 Lars Erik Angberg 95 Sigurd Nordenhammar 147 Hulda Ödlund 198 Rut Johansson 96 Scen W Scenbäck 148 Erik Eriksson 199 Uno Lundberg 97 Birger Winquisc 14 9 Georg Rosen 200 Ebba Raquecce 98 Folke Söderholm 150 Hilda Möller 201 Mac Johnsson 99 Solvig Ekman 151 Erik Paulsson 202 Gillis Wescrin 100 Bertil Södergren 152 Aron Magnusson 203 Elsa Hammar 101 Per Skallscröm 153 Sven Sjöberg 204 Walcher Christiemsson 102 William Borg 154 Carl Lundgren 205 Ernst Almgren 103 Axel Carlsson 155 Einar Chriscell 206 Lila Ralscon 104 John Gustafsson 156 Thor Eden 207 Margareta Ask g Weman 105 Emil Sandström 157 Gudrun Jönsson g Frosmer 208 Tage Persson (Brugge) 106 Rudolf Norberg 158 Karl Pehrsson 209 Karin Bi.ilow 107 Libert Johnson 159 Nils Larsson 210 Gunnar Ekelund 108 Olle Scridsberg 160 Göte Carlsson 211 Konrad Brännman 109 Nils Harald Eskil Olsson 161 Sven Lundquisc 212 Sigge Scenström 1 10 Ernst Olsson 162 Astrid Olsson 213 Gösta Hassel 111 Sven Hylcen-Cavallius 163 Anders Fast 214 Linus Larsson 112 Gunnar Johansson 164 Einar Homer 215 Sven Hugsen 113 Elsa Gröne g Ulfsparre 1925 216 Gösta Siden 114 Maria Thulin 16 5 Elsa Burrau 217 Sven Falk 115 Henry Kuhlin 166 John Gerdin 218 Waldemar Scåhlfors 116 Jane Chriscensson 167 Nils Norman 219 Gunnar Svensson 1 17 Herman Hansson 168 Marianne de Mare 220 Erik Hård af Segerscad 1 18 Eric Duner 169 Greta Larsson 221 Carl Schönmeyr 119 Oscar Dickson 170 Gunvor Ehnbom 222 Roland Nilsson 120 Knut Borg 171 Escer Andersson g Ugglin 223 Arvid Pehrsson 121 Eva Lundahl g Ljunggren 172 Gunnar Thelander 224 Elsa Assar g Wallin 122 Axel Hansson 173 Sven Andersson 225 Asta Kockum 123 Valdemar Hofvander 174 Erland Ericsson 226 Kerstin We tcerberg 1924 175 Alfhild Almgren g Bonde 227 Brita Nyren 124 Gunnar Ahlscröm 176 Meta Oelrich 228 Karin Öscergren 125 Sven Isberg 177 Hedvig Herrlin 229 Eva Rodhe g Lundquisc 126 Henning Andersson 178 Sigrid Herrlin 230 Henry Mohlen 127 Karin Theorin 179 Herman Hansson 231 Bengt Holmscröm 128 Anne Marie Liepe 180 Astrid Åkesson g Dahl 232 Birger Kemer 129 Stina Nihlen 181 Ono Wilander 233 Martin Elofsson 130 Agne Sjöström 182 Scenkil Wikborn 1927 131 Inga Scein 183 Emil Löndahl 234 Margit Andersson 132 Karin Sciemdahl 184 Alvar Pehrsson 235 Eric Mi.inczing 133 Anders Ranger 185 Ella Ohlsson 236 Ellen Thunborg

381 Elevregister

237 Hillevi Lindberg g I Forssander 285 Lage Lundgren 336 Gerc Johnard g 2 Karlsson 286 Sven Nordlöf 337 To rsten Lindscröm 238 Lena Smith g von Rosen 287 Halvar Brunfelter 338 Per Gunnar Persson 239 Marianne Wrede 288 Gösta Nord 339 Carl GustafCronberg g Kuylenstierna 289 Per Artur Lindberg 340 Sven Börje Norder 240 Bengt Blomdahl 290 Jona Lands 341 Hans Ekengren 241 Märta Thunberg g Nilsson 291 Leopold Blecher 342 Lars Erik Lindegren 242 Elsa Ekelund g Eskilsson 292 John Johansson (Zätestam) 343 David Sandblom 243 Sture Persson (Perulf) 293 David Pettersson 344 Kjell Göransson 244 Gunnar Gerlach 294 Percival Ouchterlony 34 5 Anders Johannsen 245 Sten Brovall 295 Sune Danielsson 346 Inga Ohlden 246 Thorsten Dahlscrand 296 Helmer Thulin 347 Martin Lindscröm 247 Herman Goldman 297 Thorsten Fredholm 348 llse Kroenberg g Stålfelt 248 Harald Liljeberg 298 Evald Löfvander 349 Sten Axel Westerscröm 249 Nils Blänning 299 Börje Holmgren 1931 250 Asrid Ohlsson 300 Bertil Olander 350 Åke Hedinger 251 Brita af Klercker 30 I John Holmgren 351 Gösta Nyscröm 252 Amie Strurzenblad 302 Harald Halvarsson 352 Carl Gustaf Johannsen 253 Gunnar Kindblom 303 Rutger Heyden 353 Erik Sverin 254 Sven Edvard Rodhe 304 To re Hörstedt 354 Hans Thuring 1928 305 Anders Sahlin 355 Arvid Tholin 255 Olof Nilsson 1930 356 Ann Mari Carlquist 256 lngegerd Cederberg 306 Sune Paulson 357 Yngve Håkansson 257 Ruth Srrandh 307 Bercil Persson (Brunnerup) 358 Yngve Hörberg 258 Lilly Persson 308 Rut Franrz (Boström) 359 Åke Lindeberg 259 Gösta Nilsson 309 To rsten Dalhoff 360 Sven Malmgren 260 Sven-Eric Lenander 310 Ane Nilsson 361 Lennart Berggren 261 Gunnar Adamsson 311 Lars Georg Hagerc 362 Hans Erik Falck 262 Johna Nilsson 312 Håkan Rylander 363 Eric Sandahl 263 Gösta Frirz 313 Ossian Eskång 364 Stig Holm 264 Maria Paulsson 314 Olle Svensson 365 Ored Andre 265 Edna Christensson 315 Oscar Christensen 366 Stig Bergström 266 Gustaf Spjut 316 Gustaf Ohlsson (Lönnegren) 367 Olle Rosenberg 267 Eric Malmgren 317 Anna Lisa Gullstedt 368 Enar Germundsson 268 Björn Thulin 318 Inga Peterson g Gillfeldt 369 Evald Eriksson 269 Eric Andersson 319 Len narr Kuylenstierna 370 Sven Olof Lindegren 270 Elis Öhrstrand 320 Arvid Germundsson 3 71 Olof Rosengren 271 Ragnar Blidberg (Gerwind) 372 Tage Ekelund 272 Berrhold Steinhoff 321 Karl-Erik Berlin 373 Lajla Wa lter 273 To rkel Karlin 322 Stig Leander 374 Erik Andersson 274 Holger Carlsson 323 Hans Hansson (Arnlid) 375 Gustaf Nöjd 1929 324 Sten Kahnlund 376 Per Gunnar Frising 275 Ragnar Sundin 325 Birger Johansson 377 Hans Henrik Ramel 276 Sten Östergren 326 Nils Alberc Nilsson (Wengerc) 378 Thorsten Herel 277 . 327 Adolf Gustafsson 3 79 Gösta Schei n 278 Gunnar Reimers 328 Eric Rembrink 380 Sigurd Ferris-Ericsson 279 Gustaf Bergman 329 Tage Sundelin 381 Ernst von der Lancken 280 Kurt Håkansson 330 Victor Almgren 382 Harald von Sydow 281 Ossian Persson 331 Arvid Brander 383 Gösta Edling 282 Alfred Christensen 332 Henning Uggla 384 Erik Linner 283 Brita Norrman 333 Fridolf Svensson 38 5 Sten Ahren 284 Gonfrid Gustafsson 334 Karin Johnsson 386 Sven Lundgren (Ginstrup) 335 Algot Bergscröm 387 Arvid Nilsson

382 Elevregisrer

388 Lars Wrååk 440 Henry Carlsson 492 Knut Ly rmark 389 Sven Frising 44 1 John Kock 493 Elis Sven Dyrendahl 390 Yv onne de Geer 442 Arvid Persson 494 Ove Gerard 391 Kjell Jönsson 443 Rolf Edberg 494 Brita Bälter 392 Olle Carle 444 Rudolf Evaldsson 495 Maj Lis Lumup 393 Lars Erik Andersson 445 . 496 Sture Frieberg 394 Ernst Långström 446 Bror Carlsson 497 Johannes Johansson 395 Carl Axel Moberg 447 Gustaf Adolf Johansson 498 Arne Hagberg 396 Håkan Thornell 448 Helga Areschoug 499 Bertil Olin 397 Nils Johan Ve linder 449 Nils Marrinsson 500 Leslie Alm 398 Sture Roubert 450 Gun Åkerlund g Skoglund 501 Inga-Kari Gadd g Holmstedt 399 Ivar Strokirk 451 Kerstin Holmquist 502 Clairy Frederiksen 400 Carl Gustaf Niklasson 452 Sten Ivan Jönsson 503 Karl Fredrik Eklund 40 1 Arne Widner 4 53 Harry Gustafsson 504 Ulf Lagergren 402 Hilding Björklund 4 54 Thorild Landgren 505 Algot Svensson 403 Ragnar Nilsson 455 Karin We nemark g Olsson 506 Dagny Norström 404 Ragnar Strand 456 Inga Lena Lind 507 Håkan Håkansson (Hågård) 405 Ragnar Larsson 457 Lennart Starling 508 Artur Andersson 406 Ragnar Liljesnöm 458 Inger Larsson 509 To rsten Johansson 407 Gustaf Lundkvist 459 Per Henning Jeppsson 510 Gunnar Lundblad 408 Sixten Lindberg 460 Petra Persson g Fossum 511 Gertrud Larsson 409 William Bohm 461 Sven Ängeby 512 Greta Jacobsson 410 Gunnar Hållen 462 Artur Adolfsson (Hasselberg) 513 To ra Hallquist 41 1 Arthur Karlsson 463 Greta Bergström g Luzell 514 Knut Fränngård 412 To rsten Jacobsson 464 - 515 Wilhelm af Petersens 413 Henrik Edling 465 - 516 Edvin Ekdahl 1932 466 - 517 Frans Petersson 414 Knut Borglin 467 - 518 Ve ndela Nilsson 415 Bror Frantz 468 Jan Sjöberg 519 Rune Löthman 416 Anna Lisa Peterson g Gillfelt 469 Ingrid Åbjörnsson 520 Agne Löthman 417 Uno Svensson 470 Anders Kristensson 521 Eric Sörensen 418 Inga Lisa Hofvander 471 Solvig Wahlden 522 Barbro Forsell 419 Karin Laurell 472 Maja-Lisa Rudström 523 Thorsten Lundberg 420 Berndt Gustafsson (Gavrell) 473 Karl-Emil Thulin 524 Harwich Stjerna 421 Lennart Gem 474 Erik Åkerlund 525 Maja Frank 422 Einar Aulen 475 Ragnar Danielsson 526 Karin Arildsson 423 Marianne Quarnmöm 476 Harald Pettersson 527 Inga Brita Ahlden 424 Helmer Strandberg 477 Halvar Granström 528 Kerstin Samuelsson 425 Hans Trope 478 Fingal Näslund 529 Birgit Håkansson 426 Britt Åkesson g Björklund 479 Signe Widen 530 Dagny Ohlsson 427 Carl Gustaf Jönsson 480 Alf Göthlen 531 Bengt Noren 428 Al rik Johansson 481 To r Sjöberg 532 Eric Stjernswärd 429 Enoch Flygare 1933 533 Astrid Andersson 430 To rsten Boltenstern 482 Arvid Magnhagen 534 Inga Lund 43 1 Allan Holm 483 Ingrid Lindblom 535 Gösta Sahlin 432 Stig Rinnman 484 Gunnar Lind 536 Stig Elmquist 433 Åke Wiren 485 Per-Håkan Ohlsson 537 Britta Marie Ekblad g Herrlin 434 Åke Andersson 486 Greta Svennerhag g Åkerman 1934 435 JosefBengtsson 487 Sven Carlquist 538 Marrha Wahlden 436 Gustaf Adolfsson (Hasselberg) 488 Werna Callmer 539 Greta Dieden 437 Filip Wessman 489 Gunnar Larsson 540 Marianne Forsberg 438 Gösta Norström 490 Bertil Gunnemo 541 Olof Persson (Lyddby) 439 Teo Lundgren 491 Eskil Hellman 542 Helga Lundgren Elevregister

543 Ragnar Hamilton 596 Cyril Liden 647 Stina Emanuelsson 544 Ester Nyeb0lle 597 Lage Humble 648 Elsa Hultgren 54 5 Lizzie Nyeb0lle 598 Gunnar Johnsson 649 Nils Algot Nilsson 546 Josef Ekström 599 Hilding Nilsson 650 Manfred Wiss 547 Björn Engström 600 Birger Cullberg 651 Nils Lennart Svensson 548 Kurt Nilsson 60 I May Troedsson 652 Gun Blomquist 549 Nils Wict 602 Lilian Eklund 653 Manfred Grimm 550 Nils Lundgren 603 Sven Håkan Ohlsson 654 Brita To mberg g Oderstam 55 1 Christian Hamilton 604 Nils Olof Lindström 655 Ingeborg Rasmusson 552 Harry Hamilton 605 Marianne Lundgren 656 Arne Larsson 5 5 3 Gertrud Berglund 606 Sune Ahlscröm 657 Brita Hall 554 Harry Ohlsson 607 Elias Östman 658 Ynge Jönsson 555 Åke Malmscröm 608 Sigvard Troedsson 659 Bengt Bractscröm 556 Srure Jönsson 609 Ragnar We rner 660 Nils Erik Andersson (Sellert) 557 Folke Westesson 610 Nils Åke Nilsson 66 1 Claes Schäffer 558 Olle Östberg 611 Nils Yngve Andersson 662 Inga af Petersens g Ohlsson 559 Claes Lundquist 1935 663 Ann-Mari Forsen 560 Tage Jeppsson 612 Gudrun Göransson g We nnerström 56 1 Elsa Johnsson 613 Charles Dangardt 664 Karin Wahlberg 562 Ragnhild Berglund 614 Yngve Holm 665 Harald Håkansson 563 Sigrid Hannell 615 Stig Ohlsson 666 Sune Carling 564 Eva Adler-Anderson 616 Bo Nilsson 667 Olle Cederlöw 565 Bengt Hultgren 617 John Ohlsson 668 lnga-Brict Hultman 566 Carl Gustafsson 618 Carl Gustaf Sillen 669 Stig Nilsson (Nellgård) 567 Per Olof Norlen 619 Gertrud Scrandh 670 Paul Lindblom 568 Greta Schlemeier 620 Anders Lindscröm 671 Gunnar Egnell 569 Curt Wadmark 62 1 To re Wahlberg 672 Stig Tyren 570 Gunnar Johansson 622 Thomas Adlercreutz 673 Charles Larsson 571 Åke Pettersson 623 Elvir Håkansson 674 Gunnar Arwedsson 572 Stig Nilsson 624 Stig Lundvall 675 Sven Olsson 573 Bengt Andersson 625 Malte Vifot 676 Gerhard Thenfors 574 Lars Johan Lundgren 626 Monica Strandmark 677 Gunnar Olden 575 Ve ra Smith 627 Marie-Louise Bengtsson 678 Bertil Harrison 576 Maj Rydsjö g Wikström 679 Gun Nilsson 577 Anna Greta Thuring 628 Kjell To mberg 680 Gösta Nilsson (Wrannert) 578 Bror Wallin 629 Per Olof Eklund 681 Per Madsen 579 Arne Gunnarsson 630 Bo Holmstedt 682 Ulla Bojsen 580 Axel To mberg 631 Helga Larsson 683 Sven Adolf Andersson 581 Curt Hoffer 632 Elsie Schäffer 684 Allan Svensson 582 Harald Elander 633 Brita Lindscröm g Lundstedt 685 Sture Lindegren 583 Brin Frank g Hansson 634 Knut Andersson 686 Allan Svensson 584 Bricta Pallin 635 Göthe Nilsson 687 Rut Fredricsson 585 Boel Sjöström 636 Robert Schidorsky 688 Ingrid Lundborg 586 Nils Rydell 637 lngegerd Vifot 689 Henrik Boltenstern 587 Jarl Donner 638 Ola Svensson 690 Åke Bengtsson 588 Bengt Eklund 639 Nils Magnusson 691 Mirjam Josephson g Frirz-Crone 589 Sven Widen 640 Sven Magnusson 692 Stellan Berne 590 Maja Sjögren 641 Birgicta Liljekrancz g Olofson 1936 59 1 Per Österlin 642 Carl Otto Wijmark 693 Ulla Hadding 592 Knut Christersson 643 Sigurd We rner 694 To re Brandin 593 Stig Holmberg 644 Gunnar Sköld 695 Erna Broman g Holmberg 594 Karl Henrik Ruuth 645 Mait Bengtsson g Forsman 696 Astrid Holmberg g Ljung 595 Sven Holmberg 646 Knut Olof Nihlen 697 Gunnar Egerscröm Elevregister

698 Agnes Palme g Gleerup 750 Srure Bengcsson 802 Brirr Gillfelc 699 Per Nilsson 751 Per Arvid Cedergren 803 Valcer Johansson 700 Bertil Tr ägårdh 752 Frosren Froscensson 804 Kjell Åke Holmgren 70 1 Bengc Öscerlin 753 Signe Wallin 805 Mana Björk g Paulsson 702 Fredrik Ekscrömer 754 Per Erik Frising 806 Olle Anderberg 703 Nils Nilsson 755 Arne Mohlin 807 Ann-Mari Theander 704 Carl Göran Pehrson (Ljunggren) 756 Berril Andersson 808 Bengc Schlasberg 705 Vaino Gröne 757 Carl Hansen 809 Harald Schlasberg 706 Gunnar Bergscröm 758 Per Wahlscröm 810 Margareta Gadd g Dahlscedc 707 Mona Magnusson 759 Gabrielle Josephson g Malmgren 811 Bror Olsson 708 Scellan Lundquisc 760 Sven Lagerquisr 812 Maja Srina Guscafsson 709 Ben ge Hjalmar Bengcsson 761 Göran Peil 813 Margarerha af Pecersens 710 Maj Nilsson 7 62 Lars Frising g Cederscröm 71 1 Erling Andersson (Skacke) 763 Siv Nordin 814 Lorrie (Charlorre) Hamilcon 712 Jan Orerdahl 764 Ulla Paulsson g l Wrangel, g 2 La Jeunesse 713 Knur Nilsson 765 Srure Nilsson 815 Brica Palmquisc 714 Sven Perrersson 766 Marianne Jensen 816 Rosemarie Hulcgren 714 Bertil Nihlsson 767 Berril Hanquisc 817 Hakon Rudenschöld 715 Nils Holmquisr 768 Majken Srerner g Sjöberg 818 Olof Hörberg 716 Johan Silfverberg 769 Brira Falck-Andersson 819 Marianne Kriscensson 717 Carl Gusraf Elander 770 Bengc Lindahl 820 Birgic Persson 718 Elsemay Pihl 77 1 Jan Engfeldc 821 Ingeborg Håkansson 719 Ingrid Rova 772 Åke Jehrn 822 To rsten Bengcsson 720 Birgir Hulcen 773 Srig Larsson 823 Karin Lundberg 721 Ingrid Margarera Perersson 774 Ella Nina Kjellen g Alrhin 824 Karl Ciwerrz 722 Gunnar Cardell 775 Margic Brorsson 825 Alva Perersson 723 Rolf Bergdahl 776 Occo Rydbeck 826 Georg Jönsson 724 Niels Timme Rosencranrz 1937 827 Srig Eriksson 725 Yngve Werrerling 777 * 828 Brirra Larsson 726 Claes Hill 778 Bengc Ekeroch 829 Carin Widen g Landin 727 Nils Sjölin 779 Ta mar Wågberg 830 Bengc Svensson 728 Herberc Sundberg 780 Hans Ono Boman 831 Einar Sjunnesson 729 Gullan Dahlquisc 781 Märcha Persson 832 Anna Lisa Linden 730 Börje Andersson 782 Ragnar Erlandsson 833 Åke Bercil Persson 73 1 lnga-Brirr Hammarberg 783 Sven Eskil Engström 834 Carin Elovsson g Scaffansson 732 Ebba Olsson 784 Carl Owe Bergner 835 Sven To mborg 733 Gösca Backlund 785 Helfrid Bernhoff 836 Sölve Persson 734 Elsa Knurson g Cruce 786 Anna Lisa Ohlsson 837 Marianne Forslid g Nilsson 735 Carl Scröm 787 Gunvor Kjell in g Johannisson 838 Ulla Wo ldc 736 Harald Th:son Pihl 788 Bercil Tu llin 839 John Embro 737 Evy Samelius g Carlquisr 789 Alf Gunnar Nysrröm 840 Hans Landelius 738 Ulla Hedersrierna g Ohlsson 790 Scen lnsulander 84 1 Åke Nilsson 739 Bercil Thomson 791 Scig Elborgh 842 Ingvar Rudin 740 Ingrid Perersson g Odenholr 792 Gerd Palmgren 843 Paul Hugo Carlberg 74 1 Bercil Widscröm 793 Per Manin Linden 844 Ann Mari Nilsson g Ödeen 742 Viveka Böök 794 Per Henrik Widmark 845 Inga Lisa Ohlsson 743 Ebba Perersson 795 Karin Fjelner g Sörensson 846 Ulla Clarin 744 Märca Johansson 796 Gulli Björklund 847 Anders Brarcscröm 745 Anne-Marie Thesrrup 797 Per Löfscröm 848 Greca We nnick g Henriksson 746 Åsra Noreen 798 Elsa Falk 849 Erik Lindgren 74 7 Åke Bauer 799 Inga Brica Ohlin 850 Scen Scenberg 748 Fredrik Ekscröm 800 Fredrik Zerhraeus 851 Gunnel Johansson g Welander 749 Douglas Keirh 80 l Ingvar Johansson 852 Carin Davidsson Elevregister

853 Nils Nilsson (Engerup) 904 Sven We rner 957 Thorbjörn Nilsson 854 Tage Andersson 905 Kjell We rner 958 Sven Olsson 855 To rkel Sjöström 906 Leif Lundquist 959 Gunilla Rosengren 856 Bertil Kumlin 907 Nils Fransen 960 Bengt Lindberg 857 Ulla Edelberg 908 Malte Hasselquist 961 Karl Erik Wa llin 858 Bengt Hall 909 Karin Hörberg 962 Hans Erik Ta red 1938 910 Karin Theding 963 Sten Bäckman 859 Walter Schmidt 911 May Björnsson 964 Åke Widen 860 Lars Ove Larsen 912 GustafTwegner 965 Per Hygrell 861 Görel We nnström g Sällström 913 Svea Rosen 966 Ragnar Nilsson 967 GustafTharn 862 Ulph Hamilton 914 Sven Gustaf Borgström 863 Anna Lisa Lagerquist 915 Arne Lindgren 968 Gunnar Svensson 864 Gunilla Duner 916 Lennart Öhman 969 Ulla Hallberg 865 Gull Gustafsson 917 Brita Ekberg 970 Sölve Andersson 866 Birgit Karlsson 918 Sture Isaksson 1939 867 Ulla Cederfelt 919 Gert Erik Andersson 971 Folke Köhler 868 Gerd Petersson 920 Inga Brita Persson 972 John Haglind 869 Marianne Göhrn g Ohm 921 Pär Hansson 973 Roben Bryanr Meisner 870 Brita Löfvall 922 Karin Frising 974 Bengt Hedlund 87 1 To rsten Andersson 923 Allan Rundquist 975 HelfridLundin 872 Göran Heriberr-Nilsson 924 Åke Holmberg 976 Sigurd Hansell 873 Sten Bjurner 925 Gerd Schwamman 977 Birgit Möller 874 Selma Nilsson g Nihlen 926 Åke We sen 978 Walter Andersson 875 Lars Hjalmar Dahlquist 927 Karin Jensen 979 Lilian Rosberg 876 Åke Edfelt 928 Bengt Hommerberg 980 Claes-Henrik Dohlman 877 Jan Wålstedt 929 Britt Hanquist 981 Inga Thunberg 878 Stellan Hommerberg 930 Birgitta Hegen 982 Arne Svensson 879 Ingrid Lundblad 93 1 Sture Bolin-Olsson 983 Karin Flykt 880 Hjördis Andersson 932 Britt Larsson 984 Birgit Olsson 881 Anne Marie Schmidt g Laitinen 933 Gertrud Holmstedt g Svensson 985 Merit Hallinder 882 Bernt Börjesson 934 Gertrud Persson 986 Tryggve Agrell 883 Bengt Olof Gunnarsson 935 Maud Lundblad 987 Lennart Ohm 884 Pär To rkil Nyman 936 Jan Agrell 988 Marianne Arvidsson 885 Ingrid Bengtsson 937 Lars Magnusson 989 Lisebritt Pihl 886 Gunnar Härnvi 938 Åke Lindqvist 990 To rsten Luthander 887 Ylva Olofsson 939 Märta Bergdahl g Rambech 991 Harriet Olsson 888 Anna Birgitta Waldemarsson 940 Lilian Lundblad 992 Nils Hultgren g Rorh 94 1 Rur Alskog 993 Svea Eliasson 889 Erik Stenmark 942 Evy Johnsson 994 Bengt Stålbrandt 890 Hans Witt 943 To rsten Nilsson 995 Dagmar Tra neus g Zetterberg 891 To re Widner 944 Sune Wickström 996 Nils Nilsson 892 Inger Muller-Hansen 945 Olle Malmquist 997 Åke Charpentier 893 Birger Månsson 946 Bo Malmström 998 Gösta Timberg 894 Per Elof Åkesson 947 Jack Orr 999 Rolf Jönsson 895 Nils Eric Landgraff 948 Karl Henrik Karlen 1000 Te rje Magnusson 896 Clas Sultan 949 Hans Tängden 1001 Allan Nilsson 897 To rsten von Horn 950 To rd lvarsson 1002 Hans To mberg 898 Olov Strömberg 951 Inge Ellerstrand 1003 Anna Maria Johansson 899 Nils Stenmark 952 Margit Lilienberg 1004 Kerstin Andersson 900 Stina Lundstedt 953 Marianne Hallberg 1005 Jack Nyem0lle 901 Elsie Landen 954 Lars Hässler 1006 Hans Olof Kjell in 902 Lennart Schnirzler 955 Lennart Olsson 1007 Elisabet Ström berg 903 Carl Axel Månsson 956 To rsten Bäck 1008 To re Forslund Elevregister

I 009 Bengt Nordström I 061 Gustaf Srollenwerk 1113 Gunvor Orwars g Greiff I 0 I 0 Kay Bergman I 062 Karin Hässler 1114 Elisabeth Ulfsparre g Ingvar I 011 Lennart Persson I 063 Märta Lund borg 1115 Hanna Jönsson I 012 Curt Åkerman I 064 Harriet Josephson g Alfons 1116 Lennart Hörberg 1013 Ågodr Olsson I 065 Kerstin Bjerken 1117 Måns Jönsson 1014 Hilding Karlsson I 066 Bena Danielsson 1118 To r Thorsson I 015 Bertil Johansson 1067 Brita Carlsson-Cullberg 1119 Margit Wetterlöf I 016 Georg Sandström I 068 Åke Anderberg 1 120 Ulla Andersson I 017 Scen Johansson I 069 Nils Ebbe Hanell 1121 Margit Ljungberg I 018 Macs Hildingsson I 070 Tuve Landgren 1122 Inga Lindberg I 019 Kerscin Gamstorp I 071 Sol vig Jönsson 1123 To ra Fries g Carlander I 020 Bengt Hedström I 072 Gunvor Sundström 1124 Margareta Jönsson I 021 Lisbeth Zadig I 073 Ulla Gustafsson 1125 Birgit Cavalli I 022 Greta Lindström I 07 4 Knut Cederfelt 1 126 Ann Mari Göransson I 023 Sven Erik Everståhl I 075 Britta Sköldin 1127 Margareta Körlof 1024 Sonja Holmberg I 076 To ra Pålsson g Skal in 1128 Erik GustafWärnberg I 025 Bengt Malmström I 077 Scig Vad man 1 129 Sture Svensson I 026 Sven Ekerooth I 078 Anne Elisabeth Nygren 1130 Knut Hansson I 027 Rune Jonsson I 079 Ingvar Bondesson 1131 Solvig Walentin g Willard I 028 Curt Aaby-Ericsson I 080 Pehr Nilsson 1132 Britta Olsson I 029 Bo Svensson I 081 Lars Erik Bengsen 1 133 Catherine Lindström I 030 Axel Magnusson I 082 Göte Petersen 1134 Gudrun Mårtensson I 031 Olle Thornefors I 083 Hans Reu.therborg 1135 Lennart Rydsjö I 032 Bengt Al mer 1084 Kjell Åke Hultzen 1 136 Åke Hult I 033 Britten Truedsson I 085 John Nilsson 113 7 Chrisroffer Lysen I 034 Stig Nilsson {Nellgård) 1940 1 138 Hans Olivecrona I 035 Ingrid Gamsrorp I 086 Magnus We lander 1 139 Jan Hulren I 036 Agneta Christoffersson I 087 Arrhur Nihlen 1140 Lars Österlin gVifot I 088 Gunnar Bergsren 1141 Carl-Erik Hedar I 037 Ingrid Åkesson I 089 Eva Palmgren 1 142 Ilse Schiller g Meier I 038 Sigurd Jönsson I 090 Horst Möller 1 143 Said Streiffe rc I 039 Hugo Persson I 09 1 Kerstin Bååth-Malmborg 1 144 lngegerd Wilhelmsson I 040 Eva Liljekrantz I 092 Olof Finnman 1145 Kerstin Nordquist I 041 Carl Gösta Boris-Möller I 093 Ulla Bjarne g Billgren 1146 David Ingvar I 042 Allan Johansson I 094 Gunnar Svensson 1147 Axel Hamilton 1043 Rune Melander I 095 Margaretha Rooch 1148 Kjell Persson 1044 Åke Sjödin I 096 Gerd Rönius 1 149 Ulla Nilsson I 04 5 Ragnhild Lagerroth I 097 Britta Forsman 1 150 Göran Sandström I 046 Carl Erik Widmark I 098 Gundel Gustafsson 1151 Bertil Sandberg I 047 Ivar Arvidsson 1099 Ingrid Möller 1 152 Paul Benson I 048 Artur Wiklund 1 100 Anita Brandt 1153 Gurli Eriksson I 049 To rsten Wilhelmsson 110 I Marianne Ocerdahl 1 154 Else Löfquist g Melander I 050 Björn Pålsson 1 102 Birgit Borg 1155 Britta Löfquist I 051 Gunhild Bjernstad g Otterhag 1 103 Lars Åke Degerberg 1 156 Marianne Sanden I 052 Åke Danielsson 1104 Lennart Månsson 1 157 Monica Rogard I 053 Gösta Olsson 1105 Bertil Pecersson 1 158 Sten Börje Nilsson 1054 Karl Gustaf Hjelmquist 1 106 Signe Rosen 1159 Gunnar Westborg I 055 Nils Sjöstrandh 1 107 Lars Ivar Sahlin 1160 To rsten Dahlgren I 056 Scig Löwendahl 1108 Birgit Almquist 1941 I 057 Gunnar Persson 1109 Inga Månsson 1 161 Gunvor Tollhagen g Wegnelius I 058 Sven Pålsson 1110 Svea Nilsson 1162 Jan Erik Johansson I 059 Sven Elmquist 1111 Bengt Hagbenh 1163 Erik Svensson I 060 Sverker Onsell 1112 Ane Elise Haagensen g Hapten 1164 Ulf Hall berg Elevregister

1 165 Ylva Berseus g Bolding 1217 Kjell Sjögren 1269 Brita Bengtsson 1 166 Monica Björnsson 1218 Jörgen Rosengren 1270 Lars Olof Lindquisr 1 167 Yngve Nordin 1219 Lennart Jönsson 1271 Charlotte Gyllenkrok 1168 Inger Björnsson 1220 Lasse Dahlquisr g Rydbeck 1169 Signe Persson 1221 Carla Quisr 1272 Kurr Hagelborg 1170 Benedicre Puggaard 1222 Arne Enerorh 1273 Stig Nilsson (Dovmark) 1 171 Ulla Lindelöf g Landvik 1223 Gertrud Sundgren 1274 OlofRehn 1172 Rolf Arnbäck 1224 Gunhild Thorvaldsson 1275 Stina Lundell 1173 Hans Aldor 1225 Benkr-lngvar Svensson 1276 Henry Willard 1174 Birgit Nilsson 1226 Ingemar Bögner 1277 Gunnel Johnsson 1175 Barbro ldoffsson 1227 Sven Godlund (ej elev) 1278 Gunvor Heime 1 176 Inga Berh Trydegård 1228 Karl Sreimer 1279 Kerstin Eile g Dungner 1177 Liv Olsson 1229 Karl Persson 1280 Maj Thomasson 1178 Ingegärd Lindskog 1230 Lars Ekström 1281 Gurli Ohlsson 1179 Sylva Andersson 1231 Carl Olof Lindell 1282 Anrje Nolde 1180 Rolf Arvidsson 1232 Declof Bingsmark 1283 Jonas Jonsson 1181 Carl Fredrik Glimberg 1233 Anders Schnell 1284 Lars Axel Glimberg 1182 Folke Norrorp 1234 Ragnar Persson 1285 . 1183 Ulla Greta Jönsson 1235 Knut Olsson 1286 Kaj-Britt Ohlsson 1184 Else Moldenhauer 1236 Anna Lena Wirsberg 1287 Måns Åsbjörnsson 1185 Märta Cox 1237 Nils Sahlgren 1288 Ulla Lundvall 1186 Birgitta Nilsson 1238 Sonja Persson 1289 Karl Gustaf Bonnarp 1 187 Barbro Sandgren 1239 Birgit Nyman g Hellbom 1290 Ingegärd Löfgren 1188 F1isabethCarlquisr g Arvidsson 1240 Britt-Marie Chrisroffersson 1291 Gösta All mer 1 189 Ove Brandting 1241 Sigurd Sjöhagen 1292 Bengt Renmark 1190 Per OlofWennerholm 1942 1293 Nils Erik Raline 1191 Sigrid Jönsson 1242 Gunnar Ragnwaldh 1294 Anna Kerstin Nord 1192 Henry Larsson 1243 To r Brovall 1295 Hanna Karlsson 1 193 Karl Erik Rignell 1244 Maj-Britt Andersson 1296 Elsa (Miffa) Rufelr 1194 Ingvar Holm 1245 Gunnar (Carl Ponrus) Hulten 1297 Boel Bjara 1195 Anna Lisa Runsrrand 1246 Marianne Holmqvisr 1298 Anna Knutsson g Bergquisr 1247 Marlies Erling 1299 Siv Cederqvisr 1196 Gun Brandring 1248 Ingvar Nihlsson 1300 Gösta Lilja 1197 Ann-Mari Berg 1249 Carl Philip von Mecklenburg 1301 Eric Hanborn 1198 Britt Åkesson g Björklund 1250 Maj Nodermann 1302 Elisabeth Hammarlund 1199 Lars Särndal 1251 Sigrid Åsrröm 1303 Seved Åkesson 1200 Marianne Köhler 1252 Ann Marie Tjörne 1304 Karl Gustaf Cederberg 1201 Sigbritt Theanderg Skoglund 1253 Cai Troedsson 1305 Barbro Åkesson 1202 Anna Greta Ohlsen 1254 Åke Cedergren 1306 Bodil lngelsson 1203 Gretha Nilsson 1255 Allvi Persson 1307 Kerstin Hansson 1204 Ulla Pettersson 1256 Ulla Lundberg 1308 Gunnel Hansson 1205 Zarah Vidfelr 1257 Ingalill Ljungquisr 1309 Bengt Bonnsson 1206 Åke Runsrrand 1258 Ingrid Andersson 1310 Merre Rosencramz 1207 Maria Troell g Andersson 1259 Inga Lisa Ek g Parker 1208 Birgitta Nilsson 1260 Barbro Berglund 1311 Brita Hansson 1209 Lloyd Kaeiding 1261 Carl Hugo Ohlsson 1312 Anna Stina Åsrröm 1210 Dagmar Edensren 1262 Margit Lilja 1313 Sten Kjellman 121 1 Alva Jönsson 1263 Curt Nilsson 1314 Arvid Gottfries 1212 Britt Lindquisr 1264 Stig Wester (Erson-Wester) 1315 Kristina Persson 1213 Gunnar Pärsson 1265 Rune Sundgren (Rålamb) 1316 Bo Te lemo 1214 Nils Gottfries 1266 Hans Ebbe Levin 1317 Inge Lundberg 1215 Åke Friberg 1267 Rune Gunnarsson 1318 Nils Artur Nilsson 1216 Bror Axel Lundahl 1268 Bigitta Briem 1319 Rosa Johansson g Rosen

388 Elevregister

1320 Brita Chrisander 1371 Hans Borge 1420 Tea Nilsson 1321 Ingemar Carlsson 1372 Britt Hindsen 1421 Milor Persson 1943 1373 Bercil Magnusson 1422 Martha Asp 1322 Vivi Wedbäck 1373 Åke Karlsson 1423 To rsten Wallin 1323 Harald Erling 1374 Maj Britt Johansson 1424 To ra Jensen 1324 Henry Nordström 1375 Hodder Srjernswärd 1425 Märta Trulsson 1325 Sven Einar Jönsson Oardby) 1376 Allan Nilsson 1426 GustafMandal 1326 Bo Johnsson 1377 Stina Jönsson 1427 Sven-Ingvar Svensson (Astell) 1327 Kaisie Nord g Peterson 1378 Karin Nilsson 1428 Maud Rierz 1328 Bercil Wåhlin 1379 Bercil Persson 1429 Marianne Prior 1329 Lilian Lundin 1380 Gustaf Ekman 1430 Britt Sellden 1330 Eskil Herrlin 1381 Anne Jönsson 1431 To ra Göransson 1331 Eskil Oavidsson 1382 To rsten Bengtsson 1432 Jeanne Marie Salomon 1332 Lennart Nilsson 1382 Ingrid Andersson 1433 Karin Söltoft 1333 Sture Hanell 1383 Per Olof Jernmark 1434 Hans Carstens-Johannsen 1334 Lennart Andersson (Tullscen) 1384 Elly Nilsson 1435 Ingrid Löfquist 1335 Bercil Lindström 1385 Nils Algot Bengtsson 1436 John Ingvar Ek 1336 Sten Hedendahl 1386 Stig Rydberg 1437 Svea Olsson 1337 Ragnar Pehrsson 1387 Nils de Fine Licht 1438 Gunnar Ljungdahl 1338 Hugo Svensson 1388 Allan Nilsson 1439 Lennart Göransson 1339 Sven Glimbeirg 1389 Maj Britt Lysell 1440 Ingrid To rning 1340 Nils Arvid Svensson (Bringeus) 1390 Inga Bengtsson 1441 Ingrid Bäckström g Berggrund 134 1 Bengt Rosberrg 1391 Sven lngelsson 1442 Karl Wilhelm Nilsson 1342 Margareta Månsson 1392 Britta Fjellstedt 1443 Bertil Gustawsson 1343 To ra Ludvigs:son 1944 1444 Gunnel Andersson 1344 Ingeborg Pettersson 1393 Ruben Persson (Lunderup) 144 5 Carl I var Ro os 1345 Martin Nordenscedt 1394 Lars Eldblom 1446 Astrid Pettersson 1346 Henning Ekman 1394 Bercil Nilsson 144 7 Astrid Lindgren 1347 Bengt Sjögren 1395 Göran Thermcenius 1448 Hans Erik Arwastsson 1348 Dagmar Bergström 1396 Karen Lehmann 1449 OlofGrebelius 134 9 Sven Erik Andersson 1397 Ulla Britta Larsson 1450 Ann Sjödin 1350 Gun Westerberg 1398 Mans Krook 14 51 Anders Hugo Silfwerberg 1351 Bo Wittbom 1399 Månen Hansson 1452 Bruno Holmberg 1352 Ulla Claesson 1400 Anna To ta Lundgren 1453 Vivi Roos 1353 Knut Edvin Myhrenmark 1401 Barbro Charpentier 1454 Sture Nilsson 1354 Kerstin Bolin 1402 Barbro Jönsson 14 5 5 Börje Svensson 13 5 5 Gerch Oredsson 1403 Karin Alfans 14 56 Astrid Hagberg g Ribenius 1355 Bernhard Löfström 1404 Anna Lisa Westerdahl 1457 Carl Erik Svahnström 1356 Solveig Jarin 1405 Lena Blomberg 1458 Göte Ström 1357 Olle Widerberg 1406 Sverker Holmstedt 14 59 To rsten Wergenius 1358 Ingalill Westerlund 1407 Britt Bäckström 1460 Sten Olof Arvidsson 1359 Ulla Britta Andersson 1408 Gunnel Guttorp 1461 Gun Frendahl 1360 Larnberc Bogren 1409 Lis Mari Ekblad 1462 Elsa Lindholm 1361 Knut Nilsson 1410 Inga Nordfors 1463 Fredrik Malmgren 1362 Kerstin Bengtsson 1411 Margaretha Blomstergren 1464 Anita Lundqvist g Broms 1363 Ulla Britt Johansson 1412 Stig Westenius 1465 Inga Silfverberg 1364 Gunnel Andersson 1413 Lars Tullström 1466 Inga Nilsson 1365 Kjell Nilsson 1414 Gunvor Öhman 1467 Gösta Gillerfors 1366 Stig Eskil Wester 1415 Nils Roos 1468 Ingrid Forsheim 1367 Gunborg Andersson 1416 Hjördis Roos 1469 Irma Hagberg g Lundberg 1368 Agnete Vils 1417 Sven Olof Håkansson 1470 Louise Matsson 1369 Ingrid Johansson 1418 Eva Forslund 1471 Inga Forsberg 1370 Ann Mari Haine g Almgren 1419 Hanna Karlsson 1472 Maj Lis Rynner Elevregister

1945 1524 Ulla Sjögren 1575 Clara Schmidt 1473 Maj-Britt Pettersson 1525 Anna Lisa Hansson 1576 To rgny Erling 1474 Stig Johansson 1526 Per OlofWester 1577 Svante Karlström 1475 Månen Nilsson 1527 Lars Gustafsson 1578 Jan Erik Lundblad 1476 Ell Britt Hansson 1528 Sigvard Öhnborg 1579 Karl Gerhard Gottfries 1477 Gösta Kedner 1529 Bertil Olsson 1580 Lars Olsson 1478 Sven-Henric Nilsson 1530 Sven To rsten Hoby 1581 Sigurd Ahlberg 1479 Marianne Hedenstjärna 1531 Birgit Lillienroth g Jansspn 1582 Sven Persson 1480 Carl Oscar Mattsson 1532 Els-Britt Johansson 1583 Lennart Dahlström 1481 Brynolf Ahl 1533 Alf Maneson (ej elev) 1584 Grerha Nilsson 1482 Stig Hedman 1534 Gösta Balk-Möller 1585 Henrik Linse 1483 Ulf Johnsson 1535 Birgitta Lembke g Hansson 1586 Hans Akke Larsson (Akke) 1484 Karl Erik Broström 1536 Inga Britt Månsson 1587 Rolf Bengcsson 1485 Lars Lundquist 1537 Lars-Erik Liedholm 1588 Lars Erik Mårtensson 1486 Björn Lind 1538 Eva Bäckstedt 1589 Heinz Schmidt 1487 Rolf Hagbom 1539 Solveig Wallenius g Willard 1590 Gunnar Frieberg 1488 Sven Carlsson 1540 Peter Unger 1591 Eskil Thulin 1489 Sven Giljam 1541 Gudrun Palertius l592 Viggo Sölroft 14 90 Anders Larsson 1542 Viggo Sölrofr 1593 Gudrun Almrorh 1491 Ynge Bjernstad 1543 Göran Malmros 1946 1492 Ulla Thonning g Lindberg 1 544 Lars Norborg 1594 Ingrid Lindström 1493 Björn Swedmark 154 5 Marianne Brugge 1595 Bo Fritzon . 1494 Ingrid Wessner 1546 Bengt Henriksson 1596 Lena Gunnarsson 1495 Kerstin Jönsson 1547 Margit Nilsson 1597 To rsten Nilsson 1496 Ulla Bergsren 1548 Karl Erik Linn 1598 Britta Möller 1497 Knur Olsson 1549 Marie Louise Ehnbom 1599 Carl Håkan Östberg 1498 Ulla Petersson 1550 Anne Marie Svensson 1600 Birger Linnell 1499 Anna Greta Åkesson 1551 Stig Sromberg 1601 John Ove Hansson 1552 Uno Eriksson 1500 Karl Göran Linderberg 1602 Ann Mari Heyl · 1501 Britta Ramsdorff 1553 Irma Srrid 160JÖsten Hultman 1502 Wilhelm Lindholm 1554 Stig Ramel 1604 Christian Lembke 1503 Karin Grahn g Bengtsson 1554 Karin Sjöberg 1605 Anne Persson 1504 Ann Mari Ohlsson 1555 Elly Liedberg 1606 Hans Persson 1505 Sven Persson 1555 Ingeborg Hervidsson 1607 Inger Bergman 1506 Jan Nilsson 1556 Ing Mari Ekman 1608 Lennart Lundin 1507 Jan Hansson 1 5 5 7 Elsie Bäckström 1609 Kerstin Paulsson 1508 Gunnar Görhenqvisr 1558 Börje Lang · 1610 Bengt SalomÖnsson 1509 Kaj Larsson 1559 lng Britt Hagving 1611 Karl Gustaf Hultgren 1510 Ingmar Stillefors 1560 Gunnel Ramle 1612 Hjalmar· Meyerson (Srillefors-Dacke) 1561 Ragnar Linse 1613 Eric Holmquist 1511 Sonja Ralsron 1562 Ulla Gustafsson 1614 Gunnar Fagerhult 1512 Lars Åke Larsson 1563 Leif Ernhagen 1615 Gunnel Sandell 1513 Ragnar Asrell 1564 Ingemar Pethrus 1616 Gerda Nolte 1514 lngemar Wik 1565 Anne Nilsson 1617 Nils Chrisrer Nilsson 1515 Ingrid Lindström 1 566 Jan Anchert 1618 Eric Östberg 1516 Gunnar Larsson 1567 Ulla Björklund 1619 Elenore von Schwerin 1517 Nils Molin 1568 Birgit Molin 1620 Lars Erik Liedholm 1518 Folke Wiesel 1569 Britta Svensson 1621 Yvonne Lombard g Hellsing b 1519 Henrik Klefbohm 1570 Bar ro Ancherr 1622 Knut Carlsson 1520 Ingrid Hjalmarsson 1571 Margit Lilienberg 1623 Jan Samuelsson 1521 Britt Eklund 1572 Lennart Gunne 1624 Bengt Gyllenberg 1522 Egon Svensson 1573 Thorbjörn Scharin 1625 Anne Nilsson 1523 Ingrid Anderberg 1574 Kerstin Holgersson 1626 Arne Schlyrer

390 Elevregister

1627 Ulf Lebelius 1679 Ann Mari Ohlsson 1726 Margit Brante g Wa chtmeister 1628 Ingemar Scharin 1680 To rsten Alme 1727 Olle Lundberg 162 9 Kerstin Larsen 1681 Thore Persson 1728 Martin Nilsson 1630 Evy Östergren g Pålsson 1682 Ingvar Olsson 1729 Ingvar Nilsson 1631 Margareta Eldblom 1683 Gun Rosendal g Sonesson 1730 Bertil Alden 1632 Louise Halbert 1684 Maj-Britt Pettersson 1731 - 1633 Margareta Jönsson g Melander 1732 - 1634 Sten Särnvall 168 5 Margit Cederborg 1733 Bertil Wahlström 1635 Harald Johansson 1686 Inger Brodde 1733 Marianne Ohlsson 1636 Ingvar Nilsson 1687 Hans Schannong 1734 Stig Persson 1637 Aina Nilsson 1688 Birgitta "Gipsy" Hansson 1734 Oscar Magnusson 1638 Ingrid Mårtensson 1689 Sigbritt Persson 1735 Ragnar Johansson 1639 Jan Olof Andersson 1690 Berith Willström 1735 Ingvar Åhlander 1640 Curt Persson 1691 Jan Edvin Larsson 1736 Helge Jönsson 1641 Hans Helander 1692 Ulla Fredriksson g Tu llström 1737 Birgitta Stengard 1642 Göran Wraghe 1693 Ullis (Ulla-Lisa} Ericsson 1738 Per Olof Hallqvist 1643 Karin Ohlsson g Bens 1739 Finn Hedlund 1644 Eskil Gunnarsson 1694 Arne Sjögren 1740 Sture Olsson 1645 Inger Nilsson 1695 Sten Bruno Persson 1741 Lennart Nordström 1646 Märta Nilsson 1947 1742 Bengt Öwall 1647 Gunnar Vahlne 1696 Rigmor Lindsten 1743 Gerd Månsson 1648 Ann Mari Pålsson 1697 Gertrud Jönsson 17 44 Birgitta Mårtensson 1649 Astrid Persson g We rin 1698 Sonja Knutsson 1745 Göran Blixt 1650 Gudrun Landgren 1699 Stig Hedström 1746 Wiola Linnell 1651 Margot Lindsten g Falkenberg 1700 Berit Te llhagen 1747 Margit Håkansson 1652 Erik Eriksson 1701 Anna Brita Hansson 1748 Lars Gunnar Juhlin 1653 Elisabeth Mauritzsson 1702 Gertrud Samuelsson 1749 Gurli Eriksson 1654 Bengt Bruneus 1703 Per Ewesson 1750 Mona Ridderstad 1655 Åke Törnqvist 1704 Claes Engström 1751 OlofVikroth 1656 Judith Persson 1704 Arne Quist 1752 Gerda Andersson 1657 Bertil Lindström 1705 To rsten Andersson 1753 Bertil Andersson 1658 Algot Petri 1706 Olle Ahlström 1754 Kerstin Erlöw 1659 Karl Johan Bårring 1707 Inger Bengtsson 1755 - 1660 Inger Gervide 1708 Majken Larsson g Olsson 1756 - 1661 Lillemor Berlin g Littorin 1709 Gotthard Westman 1757 - 1662 Ingalill Sassarsson 1710 Svea Brise 1757 Anita Edenholm 1663 Ann Yngvall 171 1 Sonja Elmquist 1758 Bengt Hansson 1664 Marianne Hammarstedt 1712 Louise von Schwerin g Lyberg 1758 Åke Wraghe 1665 Gunnar Bjerling 1713 Nils Bengtsson 1759 Britt-Mari Hellquist 1666 Gretha Nilsson 1714 Erik Nilsson 1759 Barbro Dahlberg 1667 Georg Christensson 1715 Ulf Engström 1760 Anders Norborg 1668 Gottfrid We nnbom 1716 Åke Ahlberg 1760 Jan Lundius 1669 Nils Persson 1717 Carl Adolf von Sydow 1761 Lennart Gabrielsson 1670 Marianne Gervide 1718 Hans Egerström 1762 To rbjörn Nord 1671 Irene (Ninna) Wulff 1719 - 1763 Gudrun Björklund g Widstrand 1720 Ulla Brith Nilsson 1764 Britt Lis Ekberg 1672 Carl Eric Ericsson 1721 Uno Gustavsson 1765 Bengt Allan Johansson 1673 Bengt Samuelsson 1721 Eskil Thonning 1766 Stig Sjöström 1674 Carl-Olov Hagberg 1722 Gun Wilstadius 1767 Inger Fagerberg 1675 Birgitta Hagberg g Bredford 1722 Ve ra Aldefors 1768 Gudrun Bengtsson g Nygell 1676 Henrik Zethraeus 1723 Margit Roos 1769 Bengt Wiksren 1677 Wilhelm Trorzig 1724 Sven Erik Naumann 1770 Börje Johansson 1678 Sigvard Eliasson 1725 Maj Lis Johansson 1771 Lage Wennstedt

391 Elevregister

1772 Nils Håkan Andersson 1822 Kerstin Pålsson 1875 Owe Pihl 1773 Maud Balcke 1823 Kerstin Nordquisc 1876 Maj Ohlsson 1774 Gunilla Lundborg 1824 Hans Wessner 1877 Jan Ivar Wideskär 1775 Inger Appelin 1825 Ulla Bladh 1949 1776 Inger von Rosen 1826 Erik Morcensen 1878 Marie Annie de Sievers 1777 Astrid Jansson 1827 Ulla Bergengren 1879 Åke Gram 1778 Genie Johansson 1828 Siv Jönsson 1880 Jan Ohlin 1779 Juna Andren 1829 Kjerscin Genell g Andren 1881 Bengt Wicander 1780 Margareta Ghenarp 1830 Nils Holm 1882 Brin Marie Loven g Lindeberg 1831 Elsa Te ngberg 1883 Lennart Mauriczsson 1781 Carl Axel Siwe 1832 Claes Göran Forsberg 1884 Anna Kerstin Karlsson 1782 Barbro Radby 1833 Kjell-Ove Oleen 1885 Nils Söderlund 1783 Asca Nilsson 1834 Agne Scengard 1886 Fritjof Andersson 1784 To rsten Tr uedsson 1835 Hans Åke Hansson 1887 Jan Anders Nilsson 1785 Bo Sjöberg 1836 Marianne Manescam 1888 Kerstin Landrup 1786 Gunvor Jörgensen Widell 1837 Thomas Sjunnesson 1889 Karin Österberg 1787 Nils Ove Nilsson 1838 Margit Larsson 1890 Alve Larsson 1788 Hans Åke Hansson 1839 Karin Elovsson 1891 We rner von Schwerin 1789 Kerstin Persson 1840 Ulf Breicman 1892 Greca Högborg 1790 Arne Schmicz 1841 Ingrid Olsson 1893 Kerstin Lennings 1791 Ulla Persson 1842 Claude Nargoc 1894 Lena Salomonsson 1792 Rosel Hansson 1843 Bo Pihl 1895 Kerstin Kriscensson 1793 Bengt Andersson 1844 Nils Folke Rudelius 1896 Berit Andersson 1794 Ascri Penersson 184 5 Björn Fremer 1897 Karin Månsson 1795 Mana Hansson 1846 Gunilla Lundberg 1898 Bo Ahlquisc 1796 Nils Oscar Rud-Olsson 1847 Claes Kyhlberg 1899 Inga Lill Hellden 1797 Hans Rud-Olsson 1848 Gerd Persson 1900 Majken Ohlsson 1798 Bo Oalling 1849 Birgit Jeppson 1901 Eva Påhlsson 1799 Ulf Söderlind 1850 Inger Larsson 1902 Zenca Olsson 1800 Rose Maj Andersson 1851 Gunnel Thorsen g Olsson 1903 Bernc Bengtsson 1801 Bengt Svenninger 1852 Scen Linder-Aronsson 1904 Jan Sonesson 1948 1853 Kjell-Ove Ohlsson 1905 Nils Ljunggren 1801 Per Göran Gierow 1854 Elsa Kamp 1906 Ingrid Nilsson 1855 1802 Brita Olsson Carl Gustaf Hjerrzäll 1907 Lillemor Roos 1803 Helge Lorencson 1856 Åke Bergkvisc 1908 Gunnar Olin 1804 Sven Holger Jakobsson 1857 Kächie Lindscen 1909 Karin Olin 1805 Sven Björling 1858 Thomas Svancesson 1910 Len narc Lindgren 1859 1806 Mans Hansson Gerd Eriksson 191 1 Mia-Scina Dahl 1807 Gunilla Dohlman 1860 Åke Åkesson 1912 Carl Aspegren 1808 Folke Andersson 1861 Christer Olsson 1913 Bo Sel cen 1809 Eva Ta rras-Wahlberg 1862 Lars Bengtsson 1914 Leif Raquene 1863 Gunnel Hansson 1810 Greta Charpencier 1915 Inge Svensson 1864 Siv Ulla Onosson 1811 Brina Rydberg 1916 Sven Melander 1865 1812 Carl Axel Andersson Jan Erik Lundblad 1917 Bercil Sonesson 1813 Bo Gudmundsson 1866 Ingrid Sandberg 1918 Karin Björklund 1814 Gunnar Sjövall 1867 Ruc Nilsson 1919 Gunnel Reimers 1815 Bengt Forslin 1868 Bengt Månsson 1920 Echel Malmscröm 1869 Per Ingvar Melin 1816 Jan Nilsson {Nedvall) 1921 Inger Nilsson 1870 Sune Holm 1817 Eva Lundeborg 1922 Gösta Persson 1818 Jan Tjebbes 1871 Ingela Holmscedc 1923 Lizecc Engdahl 1819 Ingvar Andersson (Amilon) 1872 Per Johansson 1924 Folke Nilsson 1820 Ove Nilsson 1873 Karin Bondesson 1925 Ulla Karin Larsson 1821 Olle Persson 1874 Jan Graebe 1926 Bengt Eliasson

392 Elevregister

1927 Erik Chriscensson 1974 Jan Bolmstedt 2026 Ann Cavallin g Dysterås 1928 Olle Holmquist 1975 Eric Sparre 2027 Jan Broberg 1929 Berit Beyer-Olsen 1950 2028 Lars Ejnar Persson 1930 Mona Christiansson 1976 Nils Genell 2029 Gunny Larsson g Skjöldebrandt 1977 Kjell Bertil Nilsson 2030 Ingrid Ståhl 1931 Birgitta Olsson g Samuelsson 1978 Bertil Marcinsson 2031 Karin Larsson 1932 Marianne Roth 1979 Gösta Stenström 2032 Folke Nystrand 1933 Göran Eliasson 1980 Ulf Dahlström (Widegren) 2033 Bertil Lundscröm 1934 Per Åke Sörensson 1981 Brita Pe rsson 2034 Karl Erik Christiansson 1935 Östen Björnberg 1982 Siv Sundelius 2035 Elisabeth Stensdotter 1936 Birgitta Wiven-Nilsson 1983 Lennarc Månsson Svensson 1937 Hjördis Lundgren 1984 Sune Rundquist 2036 Sven Hellden 1938 Britt Marie Lund 1985 Marianne Arbman 2037 Gunnar Sjöblom 1939 Ingrid Dahlberg 1986 Henric Graebe 2038 Kerstin Appelgren 1940 Åbjörn Ottosson 1987 Ingrid Stenström 2039 Anne Mari Sjöberg 1941 Marianne Appelin 1988 Karin Nilsson 2040 Peter Unger 1942 Ulla Marianne Grönquist 1989 Barbro Zryd 2041 Kjell Åke Larsson g Hallquist 1990 Åke Nilsson 2042 Bengc Öhrvik 1943 Nils OlofWålander 1991 Lennarc Gärmer 2043 Per Eric Hansson I 943B Anna Jelst-Tersmeden 1992 Sven Jönsson 2044 Gunhild Eriksson I 943C Ingvar Nilsson 1993 Bengt Ove Jönsson 2045 Frances Ridderheim 19430 Anita Haeger 1994 Björn Sjöström 2046 Ulla Callerholm I 943E Lallic Nilsson g Whice 1995 Marianne Krumlinde 1951 1944 Fricz Larsson 1996 Lennarc Smedberg 2047 Kriscina Jadefors 1945 Ingrid Karlberg 1997 Gunlög Sceidler g lvarsson 2048 Ingemar Kullenberg 1946 Leif Ahlfors 1998 Birgitta Falkö 2049 Waldemar Mörk 1947 Nf Krisciansson 1999 Annika Lundquisc 2050 Jan Pihl 1948 Signe Rydberg 2000 Gunnar Wescman 205 1 Brica Nilsson 1949 Bengc Lennarc Frendahl 200 I Eva Lis N 0rgaard 2052 Ingrid Ramberg 1950 Carl GöS!a Ståhl 2002 Elsa Knutsson 2053 Sune Ryberg 1951 Kjell Pmersson 2003 Dagmar Nordquisc 2054 Madeleine Stiernblad g Stibe 1952 Karl Erik Olin 2004 Ann Magrec Ohlsson 2055 Märca Liljegren 1953 Bengc Göran Göransson 2005 Gisela Blomquisc 2056 lngegerd Beck 1954 Siv Kriscensson 2006 Marianne Ottosson 2057 Kerscin Fjäderhane 1955 Bengc Kjellman 2007 Hans Ljunggren 2058 Märca Wassberg 1956 Beric Lindgren 2008 Birgic Ljungquist 2059 Elisabec Mårcenson 1957 Birgic Nlden 2009 Per Olof Larsson g Andersson 1958 Ingrid Nilsson 2010 Gunnar Ljungman 2060 Birgitta Melin 1959 Hans Richter 201 1 Marie Peczäll g Norström 2061 Bengc Andersson 1960 Eric Ramsing 20 12 Kerscin Eriksson 2062 Gunvor Nilsson 1961 John Jonsson 20 13 Elisabech Sjöfalc g Uddborn 2063 Ulla Brin Pålsson 1962 Birgic Jonsson 20 14 Gunilla Wärle 2064 Inger Wrece 1963 Lilian Persson 2015 Claes Laurell 2065 Karin Nilsson 1964 Irene Persson 2016 Kjäll Åke Malmscen 2066 Anna Ekblom 1965 Sigvard Andersson 2017 Eva Ryden 2067 Mona Samscad 1966 Öscen Bjernstad 20 18 Jenny Ljunghill 2068 Ulf Mörling 1967 Erland Lindscen 20 19 Yiveka Heiscer 2069 Marianne Flensburg 1968 Folke Åscrand 2020 Göran Lind 2070 Gunilla Holming 1969 Åke Olsson 2021 Åke Friberg 2071 Marianne Lindh 1970 Anna Rydscedt 2022 Lena Brymesson 2072 Per Sköld 1971 Lallic Nilsson 2023 Kerstin Hofvenberg 2073 John Mansson 1972 Karin Haraldsdoner Olsson 2024 Karin Ekberg 207 4 Helen Håkansson 1973 Margareca de Rim 2025 Lisbech Örnvigh 2075 Ulla Brorsson

393 Elevregister

2076 Margareta lngbergk 1952 2179 Margareta Hjelmberg 2077 Ulla Percersson 2128 Allan Nilsson 2180 Göran Hultman 2078 Eva Bergdahl 2129 Lars Eric Olsson 2181 Karin Asklund 2079 Sven Åke Frirz 2130 Ulla Linden 2182 Birgina Karlsson 2080 Anna Beata Schiller 2131 Ragnar Andersson 2183 Lilian Landgren 2081 Björn Persson 2132 Uno Lindschoug 2184 Siv Gustafsson 2082 Marianne KJincgård 2133 Gertrud Mellin 2185 Scephan Laurell 2083 Brin Larsson 2134 Siv Persson 2186 Annalisa Bohlin 2084 Hans Olsson 2135 Else Ellerscedc 2187 Eva Magnusson 2085 Barbro Wingårdh 2136 Monica Oscarsson 2188 Birgina Boberg 2086 Ingvar Öscborn 2137 Östen Johansson 2189 Carl Erik Olsson 2087 Ulla Hansson g Burscröm 2138 Bengt Ekelund 2190 Lars Ramklinc 2088 Gunborg Holm g Ahlberg 2139 Marianne Lindskog 2191 Inger Skogh 2089 Anne Christine Nilsson 2140 Sigun Ekström 2192 Maj Lis Quisc 2090 lwan Malmquist 2141 Ulf Scenquisc 2193 Bengt Genell-Eriksson 209 1 Gunnar Sandgren 2142 Siv Gerberg 2194 Mats Hellborg 2092 Kerstin Nilsson 2143 Gudrun Algocsson 2195 Kjell Sancesson 2093 Lena Svensson 2144 Sture Hansson 2196 Siv Ragnarsson 2094 Robert Jörgel 2145 Birgit Holmberg 2197 Nils Ryberg 2095 Stig Svensson 2146 Siv Olsson 2198 Monica Hansson 2096 Inger Hansson 2147 Hjalmar Starke 2199 Ivar Lundgren 2097 Ann Mari Andersson 2148 John Olof Nordholm 2200 Inger Myhrland 2098 Lars Lundgren 2149 Elisabeth Sandgren 2201 Elisabeth Arbman g Magncorn 2099 Björn We nnscröm 2150 Birgina Holm g Berge 2202 - 2100 Monika Silfverskiöld 2151 Gunnel Guscrin 2203 Hans Ryberg 210I Sperling Scael von Holstein 2152 Carl Fredrik Svensson 2204 Ann Nilsson 2102 Ann Brin Eriksson 2153 Gudrun Olai g Eriksson 2205 Eva Lindgren 2103 Göran Ekdahl 2154 Boel Ty ren 2206 Carl Areskog 2104 Birgi na Wo rsaae 2155 Bo Hellborg 2207 Ann Mari Olsson 2105 Greta Jönsson 2156 Göran Areschoug 2208 Gertrud Li ndbeck 2106 Thyra Ålund 2157 Bengt Schoeps 2209 Valda Pernberg 2107 Irene Svensson 2158 lngegerd Lindberg 2210 Per To re Thorsing 2108 Gunnar Larsson 2159 Åke Nilsson 2211 John Persson 2109 Bo Nilsson 2160 Bertil Uddborn 2212 Mary Loij 21 10 Brin Persson 2161 Lena Holmberg 2213 Getrud Svensson 21 11 Doris Malm 2162 Karen Nielsen 2214 Margareta Samuelsson 21 12 Solveig Morcensson 2163 Bengt Areskog g Wideberg 2113 Knut Hellberg 2164 Eivor de la Monc 22 15 Irene Hammarsköld g Philips 2114 Rune Andersson 2165 Anders Fors by 22 16- 2115 Gertrud Holmberg 2166 Ulf Bramcröm 22 17 Jan Tu llscen 21 16 Birgina Sasse 2167 Gillis Bengrsson 1953 21 17 Britt Möller 2168 Kerstin Strandberg 22 18 Jan Egon Andersson 2118 Sven Rambe 2169 Christina Reucerskjöld 22 19 Ingrid Wallgren 2119 Bodil Remwik g Leegard 2220 Ingrid Karlsson 2120 Gunnel Henriksson 2170 Lars Ryden 2221 Bertil Persson 2121 Mary Andersson 2171 Börje Rosencranrz 2222 Per Magnus Ahlbom 2122 Ve ra Doliiel 2172 Maj Hoffman 2223 Einar Carlsson 2123 Kristina Karlscröm 2173 Lennart Lindgren 2224 Ingvar Ohlsson 2124 Lillemor Mamson 2174 Anna Clara Krusenberg 2225 Ann Mari Riis 2125 Ingrid Carlsson 2175 Gertrud Trydemar 2226 To re Håkansson 2126 Marianne Andersson 2176 Kjell Olsson 2227 Mai Samuelsson 2127 Marianne Berlin 2177 Bengt Lindschoug 2228 Gert Olsson 2178 Stig Lindgårdh 2229 Göran Krisciansson

394 Elevregister

2230 Åke Thunberg 2283 Cecilia Carlsson 2334 Lillebil Meder 2231 Gun Jacobsson 2284 Britt Ackmer 2334 Ulla Nilsson 2232 Anita Hansson 2285 Inger Wenerhorn 2335 Bengt Fahlström 2233 Lillemor Penersson 2286 Barbro Carlsson 2336 Margot Amylon 2234 Gunilla Löfgren 2287 Marie Louise von Ekenm!en 2337 Hans Uno Norden 2235 Inger von Plenker-Tind g Persson 2338 Gerrrud Strandberg 2236 Johnny Fredriksson 2288 Håkan Axelsson 2339 Lennart To ren 2237 Barbro Ottosson 2289 Karin Nilsson 2340 Åke Burrau 2238 Greta Lindberg 2290 Sverker Persson 234 1 Leif Svensson 2239 Agneca Willners 229 1 Jan-Inge Jönsson (Hollerup) 2342 Cacherine Sandblom 2240 Ulla Nilsson 2292 Jan Knutsson 2343 Anita Areskoug 2241 Birgitta Mansson 2293 Ulla Andersson 2344 Ingrid Johansson 2242 Siv Håkansson 2294 Maria Ohlin 2345 Lars Ove Håkansson 2243 Birgitta Kjällgren 2295 Gunnel Hof 2346 Ann Charlotte Sköld 2244 Axel Sparre 2296 Kerstin Wramfors 2347 Jan Wählscedc 224 5 Karl Sceiner 2297 Märta Genell 2348 Jan Persson 2246 Kjell Pettersson 2298 Gunilla Scrömbäck 2349 Leif råhlsson 2247 Alvi Karlstrand 2299 Lena Berlin 2350 Boo Jonson 2248 Georg von Plenker-Tind 2300 Göran Nilsson 2351 Marie Louise Petersen 2249 Gösta Johansson 230 I Åke Larsson 2352 Jan Erik Spek 2250 Inger Erdmann 2302 Elisabeth Larsson 2353 Claes Göran Edlund 2251 Anita Bergscen 2303 Karin Larsson 2354 Gun Mari Andersson 2252 Sverker Hällen 2304 Jan (Claude) Zechraeus 2355 Carl Gunnar Prytz 2253 Carin Holz-Magnusson 2305 Kerstin Scengard 2356 Nils Peter Silfverskiöld 2254 Birgitta Glimscedc 2306 Lars Erik Bengtsson 2357 Mary Ahlgren 2255 Anna-Birgitta Bergquist 2307 Rolf Nilsen 2358 Lena Nilsson g Rudelius 2256 lng-Britt Carlsson 2308 Göran Andersson 2359 Birgitta Holmström 2257 Elsa Kriscensson 2309 Thorkel Åkesson 2360 Inga May Andersson 2258 Lisbeth Dhejne 1954 2361 Kerstin Ekdahl 2259 Gunvor Söderlund 2310 Alf Mörling 2362 Ulla Andersson 2260 Sven Melchert 231 1 Agneta We nemark 2363 Bengt Krisroffersson 226 1 To rsten Gervide 2312 Birgitta Persson 2364 Lars Elmenius 2262 Inge Bernscrup 2313 Roland Ek 2365 Birgit Andersson 2263 Rune Carlsson 2314 Åke Bengtsson 2366 Cajsa Sromberg g Lund 2264 Bertil Mansson 2315 Gunnel Lantz 2367 Sven Åke Larsson 2265 Emilio Gallo 23 16 Brita Forssander 2368 Anna Johanna Larsson 2266 Kerstin Malmström 23 17Töre Vifot g Sjögren 2369 Per Sigurd Agrell 2267 Åke Ryden 23 18 Karin Henriksson 2370 Sven Holsc 2268 Paul Nielsen 2319 Nils Henriksson 2371 Lars Åhlander 2269 Margareta Esbjönsson 2320 Per Hellborg 2372 Birgit Bjurström 2270 Lars Christensson 2321 Bo Sundberg 2373 Lars Anders Larsson 227 1 Lena Akke-Larsson 2322 Jan Persson 2374 Göran Mårtensson 2272 Lennart Gorthardtsson 2323 Elna Nordin 2375 Jerry Åhlander 2273 Inger Friberg 2324 Leif Nilsson 2376 Elsi Chriscensson 2274 Kerstin Hellborg 2325 Nils Reimers 2377 Elsy Isaksson 2275 Erik Oscerman-Tillström 2326 Karl Axel Henriksson 2378 Bengt Pettersson 2276 Ulrika Ludvigsson 2327 Ulla Ramklinr 2379 Holger Brugge 2277 Ulla Ekbladh 2328 Anne Lise Hytte 2380 Agneta Scengard 2278 Aila Hakkarainen g Junerfält 2329 Thomas Winrher 2381 Elin Rudal 2279 Lennart Finn 2330 Solgerd Larsson g Sköldberg 2382 Lars Rorsberg 2280 Birgitta Arvidsson 2331 Inger Lindskog 2383 Lars Johnsson 228 1 Margareta Hegardc 2332 Ulla Ribbing g Ljungbeck 2384 Ulrika Ludvigsson 2282 Karin Bille 2333 Christer Winrher 2385 Inga Andersson

395 Elevregister

2386 CatharinaJohansen g Almsuöm 2437 Anders Prytz 2490 Brita Thome 2387 Lennart Ahlfors 2438 Bengt Åke Johansson 2491 Per Arne Andersson 2388 Margareta Ander 2439 Birgitta Nilsson 2492 Eva Thome 2389 Hans Pettersson 2440 Anders Althin 2493 Bengt Åke Dahlbom 2390 Karin Scengard 2441 Anna Lena Frantz 2494 Kristina Eldblom 2391 Margareta Hansson 2442 Karin Andersson 2495 Samuel Bruzelius 2392 Leif Holmquisc 2443 Anita Bengtsson 2496 Knut Magncorn 2393 Jan Gunnar Rudeberg 2444 Maire Ojalainen 2497 Gabriella Karlscröm 2394 Ann Margrec Hornemark 244 5 Sonja Lundberg 2498 Anna Lena Andersson gTollin 2446 Margaretha Månsson 2499 Marianne Dahlquisc 2395 Lena Karlsson 2447 Irene Remben 2500 Boel Norlindh 2396 Bengt Persson 2448 Hans Selin 2501 Anna Maj Norlindh 2397 Britt Marie Andersson 2449 Thorscen Rosencranrz 2502 Ivar Ugglin 2398 Carl Ivar Rudenscarn 24 50 Lotte Möller 2503 Birgitta Olsson 2399 Curt Hansson 2451 Eva Lindgren 2504 Margareta Truedsson 2400 Ulla Karin Henrich 24 52 Jan Erik Glans 2505 Paul Vigre 2401 Hans-Erik Månsson 24 53 Bengt Johnsson 2506 Ragnar Götvik 2402 Rune Chrisciansson 24 54 Barbro Mårtensson 2507 Birgitta Bengtsson 2403 Björn Tingvarsson-Lundholm 2455 Carin Cedergren 2508 Berglioc Johansson 2404 Bo Holmqvisc 2456 Viveca Johansson 2509 Jan Olle Hansson 2405 Ann Marie Nilsson 2457 Bernc Ström 2510 Hans Heander 2406 Lennart Nord 2458 Gunnel Thuvesson 2511 Mona Persson 1955 2459 Kerstin Chriscoffersson 2512 Birgina Jönsson 2460 Carl af recersens 2407 Lena Christensen 1956 2461 Agneta Althin 2408 Ingrid Tauscher 2513 Brin Marie Moberg 2462 Ann Jonell 2409 Ebbe Anderberg 2514 Ingvar Påhlsson 2463 Anna Rudi 24 10 Rolf Ejlensson 2515 Marianne Heister 2464 Boel Grossman 24 11 Ingrid Dahl 2516 Berit Sjöberg 2465 Anita Svensson 24 12 Bo Halmberg 2517 Jan Hansson 2466 Per Remben 2413 Marianne Larsson 2518 Gun Sandell 2467 Lena Börring 24 14 Margaretha Ander 2519 Ulrika Ask g Liljekvist 2468 Gunvor Andersson 24 15 Berth Dahlen 2520 Käthy Zryd 2469 Ingvar Stålberg 24 16 Jan Scrömberg 2521 Saga Ström 2470 Per Simonsson 24 17 lngegerd lsakson 2522 Lars Naucler 2471 Christian Nilsson 24 18 Göran Persson 2523 Karin Scigmar 2472 Ingrid Cerne 24 19 Bengt Hellborg 2524 Hedvig Sandman 2473 Gunilla Bjering 2420 Bo Ljungberg 2525 Eva Borgcrantz 2474 Jeanne Malmros g Björnson 242 1 Leif Rosen 2526 Thorvald Svensson 2475 Bertil Andersson 2422 Ingalill Larsson 2527 Bodil Pettersson 2476 Hans Ohlson 2423 Lennart Juven 2528 Elisabeth Palmquist 2477 Genie Hansson g Elsässer 2424 lngegerd We deby 2529 Viveka We tterlöf 2478 Genie Persson 2425 Birgina Heuren 2530 Astrid Magnusson 2479 Kristina Karlin 2426 Eva Johansson 2531 Lena Wedeby g Svensson 2480 Annmargret Larsson 2427 Leif Dahlquisc 2532 Christina Nilsson 2481 Annika Engquist 2428 Margareta Bengtsson 2533 Bertil Olsson 2482 Gun Carlsson 2429 Carl Jacob Ask 2534 Lars Erik Nord 2483 Carl Jöhder 2430 Marianne Brodin 2535 Hans-Erik Håkansson 2484 Eva Nordin 2431 Carin Jacobson 2536 Maja Björling 2485 Gurli Larsson 2432 Lennart Lindahl 2537 Anita Sonesson 2433 Solvejg Wa hlman g Tu fvesson 2486 Viveca Albihn 2538 Kerstin Stensson 2434 Sven Börjesson 2487 Valter Ljunghill 2539 Peter Enderlein 2435 Bror Falklind 2488 Jan Erik Carlsson 2540 Gösta Lidbo 2436 Ingemar Magnusson 2489 Georg Larsson 254 1 Kerstin Mårtensson

396 Elevregister

2542 Lena Nordenskjöld 2595 Gun Persson 2647 Gun Jacobsson 2543 Ulla Claesson 2596 Tuve Nilsson 2648 Gun Britt Moberg 2544 Jan Nilsson 2597 Börje Andersson 2649 Eva Petersson g Nedmar 2545 Anita Pehrsson 2598 Kerstin Heyl 2650 Anders Lindesvärd 2546 Erik Nyholm 2599 Hans Erik Månsson 2651 Kerstin Heyl 2547 Monica Lindeberg 2600 Ragnar Olsson 2652 Anita Clemenrz 2548 Agneta To rudd 2601 Per Nyholm 2653 Bo Christer Pettersson 2549 Lars Georg Sjöholm 2602 Thord Lindh 2654 Britt Nyström 2550 Ronny Lundquist 2603 Anna Christina Nordin 2655 Zira Clemenrz 2551 Rigmor Höllscher 2604 Aina Karlsson 26 56 Ulla Bodil Persson 2552 Hans Palenius 2605 Eva Lundbladh 2657 Agnera Thor 2553 Margareta Björk 2606 Lillemor Bollrup 2658 Anita Persson 2554 Ulla Ryberg g Nyman 2607 Else-Britt Hugosson 2659 Gunnar Fors 2555 Sonja Wijk 2608 Maj-Britt Nilsson 2660 Brita Rasmusson 2556 Inga Skogman 2609 Carl Henrik Dieden 2661 Gotthold Erling 2557 Gunilla Liliengren 2610 Gotthard Dieden 2662 Martin Erling 2558 Rolf Persson 2611 Karin Larsson 2663 Christina Weiss 2559 Anders Järund 2612 Anira Welinder 2664 Marga Johansson 2560 Stefan Lagergren 2613 Kerstin Skoglund 2665 Bo Jannert 2561 Margareta Fagerström 2614 Anders Meden 2666 Gunnar Lagerberg 2562 AnneCathrine Liliebladh 2615 Bengt Raihle 2667 Bengt Kreuger 2563 Ethel Karlsson 2616 På! Anders Larsson 2668 Kemin Blomquist 2564 Edel Sternerup 2617 Leena Räikkönen 2669 Lars Johan Angberg 2565 Ingen Påhlsson 1957 2670 Bernt Landin 2566 Margareta Lundahl 267 1 Agneta Pleijel 2618 Rickard Andersson 2567 Margareta Frenning 2672 Gunilla Bornhage 2619 Peter Lindbäck 2568 Ingrid Klinckert 2673 Sryrbjörn Colliander 2620 Ylva Mjörnefeldr g Annerstedt 2569 Rolf Holmquist 2674 Christina Nersing 2621 Eva Nilsson 2570 Lars Björk 2675 Manne Holmberg 2622 Rolf Erik Nilsson 2571 Lennart Nilsson 2676 Elsie Pehrsson 2623 Marianne Lindskog 2572 Staffan Thulin 2677 Thomas Hjomjö 2624 Lennart Roxström 2573 Staffan Holmquist 2678 Lars Albermark 2625 Margareta Nilsson 2574 Christer Linse 2679 Sven Erik Heilo 2626 Gun Holmberg 2575 Helene Ångström 2680 Svanre Berglund 2627 Monica Persson 2576 Wivian Bergelin 268 1 Kerstin Johansson 2628 Monica Duven 2577 Birgitta Ekdahl 2682 Srefan Trinnberg 2629 lng Britt Andersson 2578 Nils Olsson 2683 Sirkka Pennanen-Malmberg 2630 Inger Håkansson 2579 Rickard Klinckert 2684 Eva Perersson 263 1 Bertil Malm 2580 Ingemar Hasselberg 2685 Lena Bendz 2632 Lena Cedergren 2581 Christian Hasselberg 2686 Siv Mansson 2633 Lena Andersson 2582 Krisri Raudava 2687 Catharina Dieden 2634 Berit Olsson 2583 Mari Piirkop 2688 Berith Nilsson 2635 Britt Olausson g Norrman 2584 Gina Pålsson 2689 Margareta Svensson 2636 Erik Bengtsson 2585 Birgitta Wieselgren 2690 Britta Hallström 2637 Inger Nilsson 2586 Christer Enderlein 2691 Gull Maj Lindahl 2638 Aino Löwegren 2587 Birgina Jacobsson 2692 Gunilla Åkesson 2639 Inger Roos g Hildell 2588 Barbro Thomee 2693 Anita Knutsson 2640 Maj Brin Kristensson 2589 Karl Axel Persson 2694 Ulla Schöld 264 1 Laila Jönsson 2590 Christian Hegardt 2642 Barbro Larsson 2695 Lars von Plenker-Tind 2591 Thord Bonde 2643 Ingrid Malmquisr 2696 Birgina Gustafsson 2592 Gunborg Mellegård 2644 Ingrid Hansson 2697 Bengt Viebke 2593 Ingrid Palmborg 2645 Göran Fältström 2698 Lisbeth Jönsson 2594 Dennis Nosceu 2646 Cecilia Eriksson 2699 Björn Nyström

397 Elevregister

2700 Marianne Pehrsson 2752 Ve rner Lagesson 2803 Christer Hedin 270 1 Birgitta Steen 2753 Christian Håkansson 2804 Eva Persson 2702 lngegerd Lindquist 2754 Harry Johansson 2805 Thomas Brundin 2703 Monica Berglund 2755 Muni Kuulo 2806 Siv Svensson 1958 2756 Margareta Andersson 2807 Bengt Olsson g Lannerud 2808 Ona Simkute 2704 Olle Melander 2757 Björn Berlin 2809 Elisabeth Linde g Israelsson 2705 Kjell Åke Nilsson 2758 Bengt Bolander 2810 Rolf Johnsson 2706 Alf Christensson 2759 Christina Eriksson 281 I Bo Askman 2707 Margareta Stengard 2760 Kjell Åkesson 2812 Bodil Månsson 2708 Christian Meden 276 1 Kerstin Sandberg 2813 Börje Andersson 2709 Eva Mia Egardt 2762 Marianne Liljenberg 28 14 Birgitta Löwegren g Almquist 2710 Carin Andersson 2763 Monica Duven 2815 Kerstin Smedman 271 1 Lars Simmons 2764 Christina Hofvendahl 2816 Karl To lling 2712 Margareta Alwall g Svenning 2765 Sven Göran Ståhl 2817 Ulla Persson 2713 Klas Hellborg 2766 Bo Gudmund Malmberg 2818 Viveca Mtinchmeyer 2714 Christina Davidsson 2767 Britt Mari Hagerroth 2819 Margareta Berg 2715 Barbro Gebe 2768 Karin Persson 2820 Marie Louise Åkerman 2716 Gunnar af Geijerstam 2769 Anita Blomstrand 2821 Karin Nyberg 2717 Lilian Larsson 2770 Sonja Arvidsson 2822 Malle To omes 2718 Lena Lindgren 2771 Karin Ekvall 2823 Agneta Åkerman 27 19 Christian Kewing 2772 Eva Mari Ve linder 2824 Rolf Nilsson 2720 Ulf Nilsson 2773 Monica Holm 2825 Staffan Ernstsson 2721 Magnus Lindroth 2774 Viveca Joneberg 2826 Bengt Arnerius 2722 Kerstin Essen-Möller g Jensen 2775 Olle Larsson 2827 Lisbeth Eksrrand 2723 Arne Ruborn 2776 Eva Holmberg 2828 Barbro Andersson 2724 Brita Holmberg 2777 Anita Johansson 2829 Lena Håkansson 2725 Sven Ingvar Jönsson 2778 Gunnel Persson 2830 Jan Leijonhufvud 2726 Mats Holmberg 2779 Gert Berglund 2831 Siv Nilsson 2727 Lena Liljenberg 2780 Hans Widmark 2832 Henrik Ask 2728 Gunilla Stengard 278 1 Jerry To mez 2833 Jan Larsson 2729 Ulla Hansson 2782 Ingvar Eriksson 2834 Marianne Håkansson 2730 Hans Åke Hansson 2783 Monica Mtinchmeyer 283 5 Lena Persson 2731 Carl Eksand 2784 Kristin Brandt 2836 Per Corlin 2732 Alice Hansson 2785 Lars Linden 2837 Ann Christin Fast 2733 Göran Kjöllerström 2786 Bengt Nilsson (Nimeus) 2838 Elsa Maninsson 2734 Anita Harryson g Karlegärd 2787 Elisabet Larsson 2839 Monica Holmström 2735 Karin Stigborg 2788 To mmy Andersson g Markström 2736 Ingela Larsson 2789 Gunilla Johansson g Holmstedt 2840 Nils Lindschoug 2737 Monica Edelsten 2840 Barbro Ericsson 2738 Agneta Gerle g Svensson 1959 284 1 Curt Andersson 2739 Karin Brage Peterson 2790 Per Lilja 2842 Folke Holmquist 2740 Gertrud Blomberg g Lindroth 279 1 Bengt E Nilsson 2843 Yngve Hedin 2741 Carl Axel Wrede af Elimä 2792 To rsten Gadd 2844 Ingrid Stengard 2742 Ingen Andersson 2793 Eric af Geijerstam 2845 Heikki To omes 2743 Urban Lasson 2794 Lis Schulrz 2846 Ann To lling 27 44 Sven Adlerton 2795 Richard Åhman 2847 Sven Perup 2745 LeifGermell 2796 Eva Queckfeldt 2848 Ann Carrine Bloom 2746 Ingrid Bengtsson 2797 To mmy Forss 2849 Hans Göran Håkansson 2747 Birgitta Jonasson 2798 Anita Johnsson 2850 LeifGranath 27 48 Lars Sten kil 2799 Sten Åke Wahlsrröm 2749 LarsBo ndesson 2800 Göran Thulin 2851 Sisela Björnsson 2750 Birgitta Lundin 280 I Örjan Ragnarsson 2852 Inga Britt Andersson 2751 Barbro Lansborn 2802 Charlotte Lagercrantz 2853 Eva Crantz Elevregister

2854 Ulf Areschoug 2904 Srig Jönsson 1961 2855 Marianne Linda! 2905 Bo Laurin 2957 Björn Hedström 2856 Karin Kihlberg 2906 Christina Pihl 2958 Ulf Cederlöf 2857 Kerstin Reisnerc 2907 Eva Falk g Nilsson 2959 Ulf Larsson 2857 Per Rundquisr 2908 Ann Persson 2960 Mars Lindschoug 2858 Ulf Göransson 2909 Eva Klinckerc 2961 Sraffan Bergman 2859 Gunnel Mansfeld 2910 Vivian Alrman 2962 Maud Löfdal 2860 Bengr Fredriksson 2911 Claes Henry Älgne 2963 Leif Holm berg 2861 Karin Björklund 2912 Christer Hiller 2964 Kerstin Holrz Malmberg 2862 Ulf Chrisriansson 2913 Birgirra Jönsson 2965 UlfSwedberg 2863 Richard Svensson 2914 Acke Eriksson 2966 Eva Lindefelr 2864 Sven Ingvar Birgersson 29 15 Kerstin Andersson 2967 Håkan Sruresson 2865 Eva Ljunggren 29 16 Vivi-Ann Olsson 2968 Louise Bolin 2866 Elisabeth Srrömberg 29 17 Ingemar Larsson 2969 Hans Brundin g Lemaire-Frosr 29 18 Hans Lindholm 2970 Ewa Prellner 2867 Birgirh Rorh 29 19 Hans Perersson 2971 Göran Paulsson 2868 Nordal Åkerman 2920 Eva Grönwall 2972 Puck Rydahl 2869 Ture Holmberg 292 1 Krisrine Birgersson 2973 Berirh Jönsson 2870 Ingrid Blomberg 2922 Lena Wadbo 2974 Gudrun Srengard 2871 Myrna Ekberg 2923 Bengr Bornhage 2975 Nira Nysrröm 2872 Richard Englesson 2924 Elisaberh Norberg 2976 Åke Leijonhufvud 2873 Dennis Jeppsson 2925 Elisabeth Srrömberg g Lemaire 2977 Bengr Åke Svensson 2874 Ingemar Cederberg 2926 Gudrun Ugglin 2978 Göran Zarman 1960 2927 Christina Gröne g Richardsson 2979 Gerda Hallquisr 2928 Carl Gusraf Bercilsson 2875 Bengr Jönsson (Virerius) 2980 Lennart Elborgh 2929 Henrik Johansson 2876 Sonja Jönsson 298 1 Barbro Gusrafsson 2930 Per Johansson 2877 Bengr Gustafsson 2982 Lena Gustafsson 2931 Eva Brime g Zerrerquisr 2878 Christer Roos 2983 Christian Leijonhufvud 2932 Erhel Corelius 2879 Karin Wahlöö 2983 Barbro Thorell 2933 Margareta Sjöberg 2880 Agneta Johansson 2984 Eva Lindberg 2934 Viveca Barksredr 2881 Lars Hansson 2985 Bengr Göran Lundquisr 2935 Marie Louise Wahlgren 2882 Kerstin Nihlen g Nilsson 2986 Wilhelm Orrergren 2936 Lillemor Eriksson 2883 Elisabeth Grooth 2987 Knur Anders Larz.on 2937 Per Lindskoug 2884 Ann Mari Hansson 2988 Lena Persson 2938 Monica Pernerc 2885 Margareta Falk 2989 Ewa Olsson 2939 Kristian Larsson 2886 Elisaberh Sandström 2990 Jan Owe Andersson 2940 Gunilla Lagerrorh 2887 Mars Jonell 2991 Ingrid Persson 294 1 Åsa Pålsson 2888 Ulla Carlsson 2992 Lars We ibull 2942 Åke Ekener 2889 Gerc Nilsson 2993 Christina Palenius 2943 Marguerire Falkenovf g We hrje 2890 Eskil Olsson 2994 Ulf Chrisriansson 2944 To rsten Palm 2891 Bo Grorh 2995 Göran Bolmsredr 2945 Claes Håkansson 2892 Lena Olsson 2996 Monica Olsson 2946 Karin Jönsson 2893 Carl Gusraf Geire 2997 Gerd Lillieroth 2947 Erik Lembke 2894 Sren Lindgren 2998 Anna Lena Nilsson 2948 Margareta Wesrring 2895 Karin Bchoras 2999 Karl Axel Möller 2949 Lisberh Andersson 2896 Elisabeth Sandberg 3000 Annelie Cedersrröm 2950 Thyra Andersson 2897 Agnera Jönsson 300 1 Karl Olof Larsson 2951 Catharina Sellgren 2898 Marianne Jönsson 3002 Ingela Larsson 2899 Maj Blomsrrand 2952 Kalle Rimmel 3003 Wilhelm af Perersens d.y. 2900 Gisela Karsrensson 2953 Gudrun Almquisr 3004 Thomas Ronge 290 I Sven Ingvar Jönsson 2954 Ingrid Jönsson 3005 Christian von Bodmeyer 2902 To mmy Jönsson 2955 Lars Hulren 3006 Kerstin Olsson 2903 Eva Lindgren 2956 Gunnar Knursson 3007 Anders Nilsson

399 Elevregister

3008 Gert Bengcsson 3059 Pecer Quisc 31 11 Ulf Jacobsson 3009 To re Bergengren 3060 Maj Lis Carstens 31 12 Eva Persson 30 I 0 Kerstin Ågren 306 I Elisabeth Romcrusg Berrelman 31 13 Magnus Erikson 3011 Gun Wiclmröm 3062 Birgina Christensson 3114 Karin Srrelen 3012 Ron ni Frieberg 3063 Susanne Deutsch 31 15 Ane Engquisc 3013 David Ask 3064 Anders lvarsson 31 16 Vibeke Möller 30 14 Monica Larsson 3065 Rolf Linden 3117 Eva Lundahl g Svensson 30 15 Ingrid Persson 3066 Ulf Houmann 3118 Birgina Andersson 30 I 6 Ursula Löfström 3067 Staffa n Bengtsson 31 19 Per Herlin 3017 Lars Scridsberg 3068 Carin Andersson 3120 Thomas Ahlberg 3018 To rd Persson 3069 Lennart Falk 3121 Eva Thulin 3019 Kerstin Ström 3070 Clas Cederström 3122 "Alf Larsson" 3020 Clas Wescerlund 3071 Gerd Karlsson 3123 Christina Bengtsson 302 1 Lill Kari We ndc 3072 Ingrid Malmgren 3124 Valborg Nilsson 3022 Yngve Hjortensjö 3073 Thorsten Olsson 3125 Ann Karhrin Onosson 3023 Tr uls Bernhold 3074 Madeleine Jähnert 3126 Olle Rosdal 3024 Margareca Andersson 3075 Birgina Lindskoug 3127 Göran Wrannert 3025 Kriscer Persson 3076 Jan Åkerman 3128 Thomas Enderlein 3026 Elsebeth Lehmann 3077 Ingalill Åkesson 3129 Rolf Hansson g lbenshade 3078 Louise Malmberg 3130 Birgina Hansson 3027 Birgina Sjövall 3079 Gunnar Larsson 3131 Cecilia Radner 3028 Karin Larsson 3080 Bengt Nilsson 3132 Sten Åke Skoglund 3029 Joachim Sceneberg 308 1 Thorsren Paulin 3133 Reec Pääsuke 3030 Agneca Kamf 3082 Inge Andersson 3134 Barbro Sandgren 3031 Bo Lennart Kamf 3083 Carl Gustaf Jönsson 3135 Tjudina Möller 3032 Ralph Ekberg 3084 Åke Gustafsson 3136 Gunilla Malmberg 3033 Peter Friang 3085 Ingrid Andersson 3137 Marie Louise Olsson 3034 Lars Anders Nilsson 3086 Helen Norman g Brunlid 3138 Christer Wesding 3035 Lars Uno Larsson 3087 Gustaf von Essen 3139 Gunnel Arvedsson 3036 Margareta Nilsson 3088 Mäns Pripp 3140 Christian Spännar 3037 Eva Olsson 3089 Viviann Larsson 3141 Claire Gylden 3038 Kristina Björkelund 3090 Karin Hanze 3142 Lars Lindskog 1962 3091 Carin Nordquist 3143 Margareta Rosling 3092 Thomas Simmons 3039 Hans Robert Åkerberg 3144 Lisbeth Olsson 3093 Rigmor Ohlsson 3040 Göran Gajbert 3145 UlfNilsson 3041 Eva lngelgren 3094 Zita Röjel 3146 Anders Tevely 3042 Karin Holmberg 3095 Sigrid Forsberg 3147 Alli Andersson 3096 Anita Nilsson 3043 Jan Malm 3148 Eva Bendz 3097 Sverker Olsson 3044 Viveca Svenander g Berrhelson 3149 Carl Arne Eklund 3098 Olof Elfsrröm 3045 Kristina Kinnman g Stark 3150 Ann Mari Hansson 3099 Anders Friang 3046 Liz Hagemad 1964 3047 Carl Bonde Ljungheimer 1963 3150 Claes Thulin 3048 Elsebeth Wihlborg 3100 Chriscian Onergren 3151 Barbro Elliorh 3049 Hans Queckfeldt 310I Sverker Björck 3152 Gun Ohlsson 3050 Elisabeth Nilsson 3102 Arne Andersson 3153 Carl Gersrer Möncke 3051 Claes Henrik Falkenhovf 3103 Gösta Järund 3154 Karin Romreusg Kjällqvist 3052 Karin Ljunggren g Josephson 3104 Harald Ahlberg 3155 Kerstin Lilja g Larsson 3053 Ewa Bondesson g Hvid 3105 Staffan Thulin 3156 Ingemar Gadd 3054 Mari Hafström 3106 Jörgen Persson 3157 Roland Berglin 3055 Ulla Borg 3107 Rolf Libelius 3158 Maja K�kula 3056 Erland Holmscröm 3108 Dan Ljunghill 3159 Birgitta Lagersrede 3057 Magnus Persson 3109 Anita Lindblad 3160 Gunilla Larsson 3058 Stefan Lombard 3110 Claes Berne 316I Fredrik Penersson

400 Elevregister

3 I 62 Birgina Olsson 32 I 5 Åke Larsson 3267 Roland Andersson 3 I 63 Eva Lindscröm 32 I 6 Karl Gunnar Norling 3268 To rd Dahlbom 3 I 64 Peter Hanell 1965 3269 Ann Brime 3 I 65 Peter Danilo 32 I 7 Annica Klinckert 3270 To rsten von Schantz 3 I 66 Claes Hedlund 32 I 8 Susanne Kruuse 327 I Sven-Bernhard Pålsson 3167 Amid Tu fvesson 32 I 9 Marianne Lej man 3272 Lars Löfkvist 3 I 68 Carl Magnus Gadd 3220 Gunilla Lundberg 3273 Ingemar Skrake 3 I 69 Anders Ah I bom 322 I Eva Birgitta Lilienberg 3274 Eva Eklund 3 I 70 Olle Järund 3222 Etel Lukacs 3275 Gunilla Nihlberg I 3 I 7 Karin Hell borg 3223 Viktor Nielsen 3276 Christina Thorngren 3 I 72 Eva Hell borg g Nissow 3224 Anders Hagen 1966 I 3 73 Kenneth Mesan 3225 Ylva Hagen 3277 Eva Carlsson 3 I 74 Nils-GustafWallin 3226 lngegerd Gadd g Carlsrofr 3278 Thomas )ärmen I 3 75 Lena Holmquist 3227 Christina Liljeström 3279 Helene Dahlbäck 3 I 76 Lisbeth Möller 3228 Eva Berg 3280 Margareta Håkansson 3 I 77 Lars Göran Welinder 3229 Annika Messer 328 I Lena Ohlsson 3 I 78 Genie Persson 3230 Lennart Berglund 3282 Anita Rasmusson 3 I 79 Ulla Brin Olsson 323 I Karin Lindberg 3283 Lena Carlsson 3 I 80 Kerstin Nilsson 3232 Elisabeth Hulten 3284 Bella Goldschmidr 3 I 8 I Roben Mayer 3233 Lena Svensson 3285 Benny Wah lbeck 3 I 82 Herbert Nowag 3234 Else Nätterquist 3286 Peter Rydenfelt 3 I 83 Ulf Dinmar 3235 Richard Åkesson 3287 Göran Malmscröm Björn Roma:us 3 I 84 3236 leva Vo itkans 3288 Kerstin Bergström 3 I 8 5 Roland Berggren 3237 Hanna Lena Blom 3289 Anette Granberg 3 I 86 Östen Jannen 3238 Irene Fogelberg 3290 Brin Granberg Eva Lena Svensson 3 I 87 3239 Lars Albinsson 329 I Göran Andersson 3 I 88 Karin Mansson 3240 Lars Holmstedt 3292 Sylvia Axelsson 3 I 89 Thomas Håkansson 324 I Lars Björck 3293 Per Assarsson 3 I 90 Elisabeth Green 3242 Sven Bengtsson 3294 Gunnela Hallquisr 3 I 9 I Ebba Adrian 3243 Viveca Andersson 3295 Åsa Lindblad 3 I 92 Liselotte Antin 3244 Ann Charlotte Fäldt 3296 Barbara Söveny 3 I 93 Gunbritt Dinmer 3245 Elisabet Gustafsson 3297 Helene Lagercranrz 3 I 94 Carl Johan Larsson (Evander) 3246 Margareta Bertofr 3298 Margareta Ek g Lindbom Marta Adrian 3 I 95 3247 Monica Alvsten 3299 Birgitta Knutsson 3 I 96 Frank Lundberg 3248 Christian Jacobsson 3300 To mmy Melin I 3 97 Karin Winther 3249 Mirko Ta hac 330 I Staffan We nnergren 3 I 98 Else Hollmen 3250 Ulph Jönsson 3302 Agneta Jeppsson 3 I 99 Jan Frising 325 I Edit Seladcek 3303 Ingemar Wirrström Lars Stenberg 3200 3252 Kerstin Gadd g Olsson 3304 Christina Roos 3201 Björn Larsson 3253 Bengt Wrannert 3305 Kerstin Löfgren 3202 Carin Broms 3254 Margareta Elborgh 3306 To rbjörn Jacobsson 3203 Göran Wramfors 3255 Karin Wrannert g Ahlbertz 3307 Johan Borglin 3204 Inger Rosenkvist 3256 Kerstin Persson 3308 Krisrian Borglin 3205 Agneta Persson 3257 Christina Jeppsson 3309 Åsa Lager Agneta Lundberg 3206 3258 Johan Frirzdorf 33 I 0 Måns Olle Olsson Eva Reinert 3207 3259 Lisbeth Svensson 33 I I Lennart Lilliehöök 3208 Lena Mårtensson 3260 Kerstin Helgscrand 33 I 2 Karin Kristiansson 3209 Ingrid von Meyburg 326 I Jan Rosenkvist 33 I 3 Anita Shemen 32 I 0 Anne Påhlsson 3262 Inger Kristiansson 33 I 4 Johan Eriksson 32 I I Karin Andersson 3263 Knut Boman 33 I 5 Jörgen Lanrz Lindsten 32 I 2 Monica Kinnberg 3264 Carin Hulten 33 16 Eva Heligren 32 I 3 Ingela Kanewoff 3265 Björn Nyberg 33 I 7 Carin Greko 32 I 4 Kerstin Jansson 3266 Elisabeth Andersson 33 I 8 Anna Leifbert

40 1 Elevregister

3319 Katharina Hyberg 1969 3320 Hans Duner 3369 Eva Tuvesson 3321 Wiveca Lundquist 3370 Ann Charlotte Jardby 1967 3371 Marianne Pecersen 3322 Peter Månsson 3372 Carina Nilsson 3323 Arne Håkansson 3373 Hans Ekman 3324 Brin Norne g Arvidsson 3374 Gertrud Olofsson 3325 Gunnar Hauff 3375 Kerstin Petersson 3326 Maj Britt Nilsson 3376 Carl Magnus Adrian 3327 Pia Wime 3377 Marie Adrian 3328 Ulla Kristoffersson 3378 Va ldemar Björck 3329 Marie-Louise Hjorch 3379 Mats Tej ning 3330 Cecilia Norden 3380 Donald Rosenquisc 3331 Lena Gustafsson 3381 Staffan Antin 3332 Barbro Sandberg 1970 3333 Sverker Holmberg Här upphör Mentors numrering. 3334 Frans Lundeborg 3382 Lars Berglund 3335 Johan Quensel 3383 Olle Löfgren 3336 Kerstin Scenescröm g Birde 3384 Peter Månsson 3337 Maj Britt Berglund 3385 Åke Nilsson 3338 Margareta Hagberch 3386 Wilhelm Ottergren 3339 Eva Lena Ekwall 3387 Åke Viterius 3340 Anders Persson 3388 Olof Arvidsson 334 1 Jan Olof Christensson 3389 Lena Berglund 3342 Gunilla Garpinger g Husain 3390 Helene Goldschmidt 3343 Birgitta Areskoug 3391 Stefan Larsson 3344 Eva Maj Pääbo 3392 Jonas Lindqvist 3345 Wiveca Knutsson 3393 Peter Löwegren 3346 Louise Danelius g Scenlund 3394 Marianne Olsson 3347 Lisbeth Lundgren 1971 3348 Camilla Kronholm 3395 Erik Anseth 3349 Elisabeth Persson 3396 Anders Olsson 3350 Marianne Olsson 3397 Karin Ekman 3351 Karin Tallhed 3398 Anna Maria Mårtensson 3352 Gustaf Larsson (Centervall) 3399 Ola Nilsson 3353 Karin Sjöholm 3400 Lich Norden 1968 3401 Björn Månsson 3354 Björn Månsson 1972 3355 Mikael Hedberg 3402 Alexander Agrell 3356 Margareta Lind 3403 Catharina Eriksson g Henkow 3357 Lena Berglund 3404 Mats Holm 3358 Ann Cachrin Lundquisc 3405 Susanne lngelscröm 3359 Ann-Charlotte Stenlåås 3406 Samsuding 3360 Zandra Österberg 3361 Berit Skoog g Åberg 3362 Ingela Olsson 3363 Lennart Söderlind 3364 To ny Hast 3365 To mas Ljunggren 3366 Viveca Jeppsson 3367 Marie Ohlsson 3368 Kerstin Olsson

402 Personer nämnda i boken

A Aspelin, Gunnar 124 Blomquist, Per 221 Aaby-Ericsson, Curt 199 Astaire, Fred 67 Blå ängeln 256 Absalon Laaf 38 Athena, gudinnan 34 Blåbär 99 Adell, Birger 303 Augusrulus Pumpa 10, 308 Bobby Bär 289 f, 306, 319 Adlercreurz, Thomas 56, 214 Axel 17 Bocken, se Sjögren, Hilding Agathon 122 Axel Absalon Stackelberg 53 Bolmstedt, Jan 207 f. Agrell, Sigurd 30 B Bonden Paavo 267 Ahlberg, Åke 182 B-Minus, se Svensson, Bernhard Bonnier, Albert 278 Ahlberg-Lundqvist-Sörbom 278 Bach, Johann Sebastian 52 Borelius, Aron 21 Akke, Hans f Larsson 238, 240 f, Bagge, fotograf 209, 212 Borglin, Knut 318 339 f. Bagge, Gösta 153 Boström, Folke 17 Albin 187 Balck-Möller, Gösta 170 Boström, Karin 47 Albin, Gustaf-Adolf 107 Baltasar 338, 341 Bramsrorp, Axel Pehrsson- 153 Alexander Sund 84, 311 Balzac, Honorc! de 178 Brecht, Bertholt 222 Alin, Folke 22, 336, 373 Barfoth, Anna 61 Broder Röd 289 f. Althin, Nina f. d. Ella Kjellen 82 f. Baronen 172, 270 Broman, Erna 71 Alwall, Nils I 06, 30 I Bauci 76 Broms, Anita f Lundquist 158 Andersson 204 Bauer, Sally 94 Brugge, Edvin 113, 226, 373 Andersson, Albert 333 Been, Leif 222 Brugge, Irma 52 Andersson, Bengt 338 ff Bendel 102 Bruhl, Max 222 · Andersson, Carl Axel 338, 34 1 f. Bendz, Gerhard 233 Bruneus, Bengt 338, 340 Andersson, Curt 293 ff Bengtsson, Frans G. 21, 30, 62, Brunnerup, Bertil 34 Andersson, Gerd 339 146, 28 1 Brusewirz 46 Andersson, Ingvar 21 Bengtsson, Gillis 244 f. Bråhammar, Sven Gunnar 119 Andersson, Lennart 145 Bengtsson, Gudrun 180, 340 Böckert, Herman 18 Andersson, Margareta 293, 296 Bengtsson, Karin f Grahn 161 f. Börta Cavander f Busman 180 Andersson, Stig 303 Bengtsson, Åke 69 f. Böna Tu rk 196 Andersson, To mmy 282 ff Bergkvist, Erik ("Greven") 222 Böök, Fredrik 21, 75 Andre, To rsten 327 Berglund, Anne Sofie 224 Böös, Erik Kristian 18 Andren, Jan 222 Berglund, Inge 224 Böös, Måns 18 Anshelm, Gunnar 52 Berglund, Svante 297 c Anshelm, Klas 221, 301, 327 Bergman, Hjalmar 108 Caligula 292 Antonsson, Oscar 21 Bergman, lngmar 165 Callmar, Olle 304 Appelrofr 141 Bernadotte, Folke 105 Carle, Olle 45, 191 Appelrofr, Stig ("Toft") 235, Bi-Hansson, se Hansson, Åke Carlsson, Lennart 6, 9, 215, 220 259, 373 Bjerre, Birger 106, 143 f, 228 f, Carlsson, Sven 158 ff Arenhill, Åke 222 231, 252, 303, 373 Caspar 338, 340 f. Aristoteles 121 f. Bjurström, Birger 44 Catilina 120 Arvidsson, Sonja 297 Björck, Gillis 24 Caro 234, 280 Ask, Carl Jacob 258 f. Björling, Augusta 224 Carullus 280, 296 Ask, Gustaf 224 Blidberg, Gustaf Magnus 22 Cecilia Månsdotter 69 Ask, Henrik 29 1 f. Blomberg, Gertrud 297, 299 Cedergren, Nils ("Jota") 82, 225, Ask, Sam 21 Blomberg, Ingrid 297 374 Personer nämnda i boken

Cedergren, Per 76 ff. Enghoff 22 Gaudet 44 Cederquist, Arne 117, 125 Englund, John 90, 375 Geijer, Erik Gustaf 202 Cello, se Carle, Olle Erlander, Tage 21, 30, 153, 267, Gene, se Hanning, Claes Centervall, Gustaf f Larsson 325 f. 275 Gem 22 Christersson, Knut 214 Erlandsson, Ada 343 Gierow, Karl-Ragnar 21 Churchill, Winston 49, 154 Erlandsson, Jacob 327 Giljam, Sven 158 Cicero 120, 191, 248, 280, 342 Etan, se Wickström, Margareta Giuseppo 186 Collberg, Sven 280, 283, 374 Euphrosyne 77 Gjerstad, Martin 304 Cornelius Nepos 248 Evander, Carl Johan f Larsson 10, Gluck, Christoph Willibald 52 Crafoord, Holger 301 193, 320 ff, 410 Goethe, Johann Wolfgang von 224 Creutz, Gustaf Philip 338 F Goldwater, Barry 202 Cruce, Elsa f Knutson 74 f. Fabius Maximus Cuncator 256 Gorkij, Maksim 124 I Cyrano de Bergerac 08 Fakiren, Falstaff 62, 95 Gotländska utegångsf1ret 291 D Farmaren 60 Graebe, Ejler 221 Dagerman, Stig 222, 330 Feldman, Marty 239 Grahn, Karin 161 Dahl, Astrid 107 Ferlin, Nils 98, 131 Grant, Åke 339 Dahl, Ivar 224, 226, 247, 310, Filemon 76 Greve Spole 10, 324 se 374 Fine Licht, Ingeborg de ("Fina Greven, Bergkvist,Erik Dahlander, Jan 9, 219 Ljuset") 33 Grundrvig, N F S 234 Dahlgren, Harald 23 Fingal Munter 194 Gräsman, Beppo 222 Dahlstedt, Margaretha f Gadd 87 f. Fingal Filemon Ål 79, Gröt 65, 80 se Dalin, Olof von 338 Fjelner, Karin 85 f. Guds grammofon, Holmsrröm, Dallby, Anna Lisa 224 Foder 340 Folke Dallby, Nils 28, 35, 57 f, 137, 374 Forsell, Barbro 214 Gugge 222 Danielsson, Svante ("Skurken") Forsen, Anna Maria 59 Gull, Jurgen 247, 375 107, 138, 224, 374 Forss, To mmy 286 ff, 314 f. Cullberg, Hjalmar 21, 30 Doktor Ost 299 Franciscus 337 Gullbrantson, Ida 211 Doktorinnan Ost 299 Frank, Britt 214 Gullin, Lars 222 Doktorn 292 Frank, Maja 214 Gunnarsson, Gunnar 79 Donner, Jarl W 13 Franzen, Bengt 107 Gustaf IV Adolf 202 Dovmark, Stig 134 Frelin, Sven-Åke 304 GustafV 231 Dumme Kalle 171, se även Karl XII Fremer, Björn 222 Gustafson, Ingemar 221 Döbeln, Patrik von 56 Frille 340 Gustav Vasa 69 E Fritz, Sven Åke 222 Gyllenborg 338 Göring, Hermann 151 Edling, Henrik 214 Fru Hastig 80 Göm, Georg Heinrich von 123 Ehlefors, Gunnar 137, 184, 374 Fru Rudelius 200 Eisenhower, Dwight D. (Ike} 275 Fröding, Gustaf 14 5 H Ek, Johan Gustaf 141, 375 Fröken Bonde 75 Hagberg, Carl-Olov (Olle} 10, 177ff, Ek, Sven 226 Fröken Graff 52 339 ff, 410 Ekelund, Vilhelm 62 Fröken Kicks 57 Hagblom, Kurt 218 Ekman, Gustaf 261 Fröken Mons 71 Hagnell, To rsten 107 Ekman, Margaretha f Månsson Fröken Mysensköld 89 Hallquist 272 260 ff. Fröken Pons 71 Hallquist, Britt G. 52 Ekström, Lars 131 f. Fröken Raff 36 Hallquist, Sten 304 Elborgh, Lennart 310 ff Fänrik Litzow 202 Hallqvist, Per Olof I 0, 51, 188 ff, Elborgh, Stig 84 G 338, 410 Eliot, T. S. 122 Gadd, lnga-Kari, se Holmstedt, Hamilton 19 Elmenius, Lars 252 ff. lnga-Kari Hamilton, Karl-Adolf 103 Emma Rabbe 1 16 Gajus Blossius Rääff 55 Hamilton La Jeunesse, Charlotte 89 Enderlein, Ragnar 224 Gamaliel 74 Hammarskjöld, Dag 249 Enebär 130 Gamla döva Lovisa 262 Hannibal 123, 131, 333 Eneroth, Arne 129 f. Gamstorp, Kerstin 48, 96 f. Hanning, Claes ("Gene"} 222 Engfeldt, Jan 81 Gathenhielm 133 Hanquist, Bertil 63, 65 Personer nämnda i boken

Hansell, Sigurd 94 f. 74 f, 96, 98, 124, 135 f, 144 f, Johannsen, Carl Gustav 39 f. Hansson, Hans Ingvar 222 151 f, 166 ff, 171, 178, 181 f, Johansson, Elsbritt 340, 342 Hansson, Karl Fredrik ("Kloster- 190, 193, 196, 211 f, 229, 240 f, Johansson, Leif 246 Lasse") 225, 235, 375 260 f, 265, 284, 288 f,299, 316, Johansson, Majken 221 Hansson, Mårcen 158 339, 342 John Brylling 183 Hansson, Per Albin 49, 153 Holmstedt, Ingela 12, 50, 133, 135, Johnson, Eyvind 168 Hansson, Åke ("Bi-Hansson") 225 190, 211,284, 288, 316, 336, Johnson, Gigge 222 Harrie, Ivar 30 339, 342 f. Johnson, Johannes 52 Harrison, Bertil 61 ff. Holmsredr, Lena 52 Josephson, Ragnar 29 Hasse-Nisse, se Nilsson, Hans Holmsredt, Margareta, Jota Qoca-Calle), se Cedergren, Heccor El Neco 239 se Wicksrröm, Margareta Nils Hedar, Carl Eric 112 f. Holmsredr, Marta 17, 211 Julius 340 Hedenrud, Jan 284 f. Holmsredr, Sverker JO, 12, 48, Julius Cesar 28, 54, 121 Hedlund, Finn 193 f. 50 ff,86, 96, 113, 135, 190, Jung, C.G. 278 Hellborg, Klas 334 211,248, 282, 284, 288, 299, Justinus 43, 59, 60 Heller, Frank 289 316, 336, 341 f, 410 Järnhund 276 Hellström, Gusraf 30 Holmsredr, Tina 265 Järund, Anders 271 ff. Hemmel, Jan 221 Holmsredr, Valdemar 12, 50, Jöns 340 Hemmel, Sven I 08 135, 151, 169, 190, 203, 246, Jöns Sigtrygg Larsson Bölja 68 Henkow, Catharina f Eriksson 330 288, 291,316, 33� 34 1 ff. Jönsson, Gabriel 30, 129, 225 Henningsson, Ingeborg 57 Holmsredt, Wilhelm 11, 17, 18, K Herkules 234 19, 265, 341 f. Kafka, Franz 73 Herr Hastig 80 Holmscröm, Folke ("Guds Kajsa Lapp 86 Herr Logg 95 grammofon") 307, 376 Kalle Köck I 07 Herr Nehemja N:ssonNachbar 208 Homeros 34 Kalle Mas 224 Herrlin, Axel 17 Hopf, Heinz 222 Kalle Målare I 08 Heyden, Rutger 27 f. Horarius 280 Kapten Bölja 311 Hinke Alexander Sund 313 Hotelldirektör Oscar Knausr 198 Karl X Gustav 203 Hitler, Adolf 29, 72 f.79, 123 f.275 Hovjägmästaren 242 Karl XJI 21, 109, 133, 224 Hjalmarsson, Jarl 275 Hulten, Pontus 119 Karlin, Georg J:son 322 Hjelmqvist, Bengt 15 f, 21 f, 47, Hyberg-Wislander , Asrrid 34 1 Karlin, To rkel 186 f, 205, 269 f, 219, 333 Håkansson, Roland 226 291, 316 f, 322, 338, 341 f. Hjelmqvist, Ulf 219 Hällen, Arvid 335 Karlsson-Kalvhagen, Anna-Kerstin Holgersson, Bengt 304 Hällen, Sverker I 0, 246 ff, 410 340 Holland, Lord 323 Hällen, To rbjörn ("Tobak") 246, Karlzen, John 33, 94, 226, 376 Holm, Ingvar 117 ff,216 , 337, 343 336 Katarina Jagellonica 47 Holm-Berge, Birgitta 243 Högborg, Grera 340 Kcidser, Per I 08 Holmberg, Axel ("Molekylen") 48, Hönan 240 Kennedy 275 375 Kerving, Srurc f Nilsson 335 ff. Holm berg, Erna f Broman 71 Ikaros 150 Keving, Evert f Nilsson 335 Holmberg, Olle 176, 217, 278, Ila 103 Khomeyni, Ruhollah 251 280 lngelson, Sven 155 f. Kirre, se Ösrberg, Eric 0. Holmdahl, 32 lngemanson, Hans 120, 221 Kjellman, Lars I 09 Holmquist, To r 226 lngjald Illråde 22 Kjellman, Nils 14, 109, 231, 24 1, Holmstedt, Anna 265 Ingvar, Cecilia 224 304, 376 Holmstedt, Elise f Larsson 11, Kjersen, Sven 63, 91 18 f, 25, 342 Kjöllerström, Sven 24 Holmstedt, Gustaf 18, 263, 265, Janne Grill I 0 Klas Klättermus 317 332, 375 Jansson, Birgir f Lilienroth 163 Kleen, Emil 62, 248 Holmsredt, Gösta 17, 26, 211, Jernryd, Srure 24 Klosrer-Lasse, se Hansson, Karl 246, 336 Jesper Gräs 306 Fredrik Holmsredr, lnga-Kari fGadd 9, 11, Johan III 47 Knut den Store 327 13, 17 ff, 37, 43 ff, 55. 67, 70, Johanni Heidekraut 234 Kock, Karin 171 Personer nämnda i boken

Korpral Glad 91 Lindström, Sigfrid'T ristan" 2], 62 285 Krog, Helge 224 Livius Andronicus 248 Modus. SeMa=n, Axel Kroon, Sigurd 226 Ljungdahl, Gunnar 197 f. Molander, Harald 5 5 Krumlinde, C E F 142 ff, 376 Ljungerud, Ivar 107, 137, 376 Molekylen, se Holmberg, Axel Kulemoffar 246 Lj unggren, Eva 297 ff Moll, To m 121 Källarmästaren, se Körner, Harald Ljunggren, Hans 231 ff, 297 Mona 168 Käsmer, Erich 73 Ljunggren, Karin 297 Monica Mossa I 04 Körner, Harald ("Källarmästaren") Ljunggren, Nils 231, 297 Momelin, Fredrik 227 24, 48, I 09, 188, 376 Ljunghill, Valter 218, 222 Mornet, Daniel 45, 377 Körner, Rudolv 15 Lombard, Adrienne 222 Mussolini, Benico 96, 123 L Lombard, Yvonne 108, 165 f. Myhrenmark, Edvin 146 f. L, född Jönsson 188 Loven, Britt-Marie 339 Månsson, Lars 18 Lagercrantz, Olof 202 Lovisa Pommer 181 Månen Gås 260 Lagerkvist, Pär l 08 Lundin, Lilian 343 Måtti 285 Lagerlöf, Selma 127 Lundsrröm, Sven 224, 247, 377 Mägiste, Anu 248 Landbonden Hansson 267 f. Lyberg, Louisef von Schwerin 180 f. Möller, Gustav 153, 249 ff. Lander 340 Lyrmark, Knut 45 Mörling, Ulf 238 Landoff, Stefan 222 Lyttkens, Ebba 219 Möös (elev 367, Olle Rosenberg) Landvik, Ulla f Lindelöf 116 Lyttkens, Hampus 219 180, 256 Larsen, Ossian 223, 303 Lång, Helmer 225 N Larsson, El ise l I Lägnert, Folke 224 Nappe 150 Larsson, Fritz 340 Löfstedt, Haimon Einar 17, 84, Naumann, Sven Erik 185 ff Larsson, Gertrud 342 f. 114, 227 Nedvall, Jan I 0, 201, 410 Larsson, Gösta 11 M Nehemja Nachbar 186, 233, 235 Larsson, Marra 11 Madigan, Fru 18 Nellgård, Stig f Nilsson I 0 I f. Lasse i Gatan 133 Magnusson, Axel 98 f. Nemo 58, 100 Lassen, Flemming 327 Malmberg, Bertil 30, l 07 Nerman, Tu re 264 Lasson, Urban 297 Malmgren, Robert 32 Neufer 205 Lawrence, D H 73 Malmsjö, Eric I 08 Nevil Neighbour 235 Leckius, Ingemar 221 Malmsrröm, August 264 Newman, Ernst 134, 225 Leide, Arvid 33 Mana (Hugo Rosen) 224 Nielsen, Carl 52 Lenin, Vladimir 124 Mandal, Gustaf 6, 9, 214, 221 f. Nils Persson, se TT och Nils Lenngren, A M 339 Mandus Rask 176, 189, 338 ff Persson L!Cenciat-Jönsson 313 Mann, Thomas 73 Nilsson 102 Lidbo, Gösta 267 ff. Maria Theresia 261 Nilsson (Sawring), Henry I 06 Lidforss, Bengt 171 Marie Antoinette 4 7 Nilsson, Ernst 339 Liedholm, Lars-Erik "Lillen" 108, Martinson, Harry 29, 62 Nilsson, Gert 297 164 ff Marx, Karl 124 Nilsson, Gretha 126 ff. Liggman 203 Mathsson, Carl-Fredrik 224 Nilsson, Gunnar ("Siljabloo") 222 Liljenroth, Birgit 161 Matteson, Alf l 08, 221 Nilsson, Hans ("Hasse-Nisse") 226 Liljeqvist, Efraim 17 Mattsson, Axel ("Modus") 64 f, Nilsson, Ingrid 148 Lind, Lars 222 235, 377 Nilsson, Jan 343 Lindeberg, Gustaf 33 Maugham, Somerset 229 Nilsson, Kerstin 339 Linden, Rolf 410 Mauritzsson, Lennart 339 Nilsson, Knut 148 ff. Linders, Johan 33 Melin, Per Ingvar 339 Nilsson, Martin P:son 17, 81 Lindgren, Gerda f Bagge af Melker (Melket Uv) 181, 338, 340, Nilsson, Sigfrid ("Scipio") 63, 81, Söderby 265 343 377 Lindroth, Magnus 281, 297 f. Mette 341 Nilsson-Ehle, Hans 107, 113, 224, Lindroth, Robert 222 Mi fili 248 377 Lindskog, Erik Oskar22, 211, 376 Mjöberg, Josua ("Sua") 23, 31, I 07, Nimeus, Bengt f Nilsson 281 Lindskog, Kerstin 193 118, 120, 250, 377 Nixon, Richard M. 275 Lindskog, Oskar 210 Moberg, Carl Axel 337 Nord-Petersson, Kaisie 135 f. Lindsrröm, Martin 134 Moberg, Vilhelm 30, 57, 131, 249, Nordborg, Ingemar 304 Personer nämnda i boken

Nordenflycht, Hedvig Charlotta 338 Pihl, Bo 180 Schalen, Carl 113 Nordholm, Gösta 303 Pinocchius Öhlquist 10, 51, 192 Schartau, Henric 46 Nordstedt, Martin 170 Piraten 62, 227 Scheele, Carl Wilhelm 298 Nordström, Knut 281 Pius Xll 96 Schopenhauer, Arthur 72 Nordström, Lennart 340 Platon 250, 340 Schubert, Franz 52 Nordström, Olof 226 Pleijel, Agneta 217, 224, 277 ff. Schiick, Henrik 86 Norman, Leif ("Ös-Loffe") 222 Plinius 243 Schultz, Gösta 137, 378 Nygell, Gudrun fBengtsson 195 f. Polster, Hans 222 Schwerin, Louise von 340 Nygren, Anders 307 Ponten, Frithiof ("Pons") 27 f, Schwerin, Werner von 340 f. Nystrand, Folke 205 33, 56, 84, 277, 378 Scipio, se Nilsson, Sigfrid 0 Printz-Påhlson, Göran 221 Segerstedt, To rgny 66, 152 f, 249, O.P. (Olof Pettersson) 226 Profeten Daniel 266 275 Oden, guden 67 Prosten Månen 80 Selander, Sten 116, 193 Odysseus 34 R Selinko, Anne Marie 136 Ohlin, Bertil 153, 275 Rahm, fotograf 210 Sellman, Nils-Gösta 304 Ohlsson, Per-Håkan 41 f, 221 Ramel, Stig 170 ff Selwyn, George 323 Oldin, Jan 339 Rapp 196, 28 1 Semiten 189 Olin, Gunnar A 204 ff, 231 f. Raquette, Leif 232, 248 f. Settman, Arvid ("Skeppar' n") 188, Olin, Jan 339 ff. Rasmusson, Ingeborg 59 203, 378 Olof Eberhard Habackuk Remarques, Erich Maria 28 Sibbe Sibelius 180 Grindpinne I 0, 179 Remus 288 Silfverskiöld, Peter 222 se Olsson, Gösta 114 Richardson, Christina f Gröne 309 Siljabloo, Nilsson, Gunnar Olsson, Lennart 222 Richter, Yvonne 225 Siluren (Nordholm, Gösta) 303 Olsson, Majvi 343 Risto Olinen 206, 232 f. Sir Andrew Rock 10, 251 Olsson, Nils Ludvig 30 Rodhe, Carl Edvard 337 Sir Buller 246 Ossiannilsson, Sölve 224 Rodhe, Edvard 21 Sissi, se Sahlin, Linus Ostelius, Hans 24 Rolf, Filippa 22 1 Siöcrona, Ve ra 225 Oterdahl, Einar ("Sprutis") 107, Romulus 288 Sjöberg, Bengt 338 f, 34 1 223 f, 252, 377 Roos, "Pon" 170 Sjöberg, Berit 297 Orrerhag, Gunhild fBjernstad I 03 f. Rosen, Hugo 224 Sjöberg, Majken f Sterner 80 Otterhag, Lennart 103 f. Rosenberg, Olle (Möös) 180, 256 Sjöberg, Sven 222 Ovidius 76, 280 Rosencrantz, To rsten 263 ff. Sjögren, Hilding ("Bocken") 137, p Rosengren, Donald 336 378 Sjölin, Connie 222 Paavo Rakketainen 232, 249 Rostand, Edmond 108 Sjövall, Harald 81, 378 Palme, Olof 275, 285 Rudelius, Nils-Folke 199 ff, 343 Skeppar' n, se Settman, Arvid Palmlund, Evald 226 Russell, Bemand 30 Skovgaard, Joakim 21 Parck, Knut 120 Rydberg, Viktor 28 Skurken, se Danielsson, Svante Pastor Kain Kaifas Kaleb Barnabas Rydsjö, Daniel 30 Sköld, Per Edvin 24 Griffe l Andersson 14 5 Rydstedt, Anna 221 Slatte Pepparrot 267, 270 Pastor Thomas Forssius 290, 315 Ryti, Risto 204 Sokrates 171, 234, 250 Pastor Tvål 89 s Sommarin, Emil 17 Pastor Ål 257 Sabina Ojhonna Spänning 80 Spole, Anders 324 Pekka 256 Sahlgren, Nils 133 Sprutis, se Oterdahl, Einar Pelle Krut 306 Sahlin, Linus ("Sissi") 22, 337, 378 Spyken, se Strömberg, Johannes Penelope Kiister 83 Sallnäs, Birger 226 Stagnelius, Erik Johan 126, 222 Penser, Erik 304 Salomonsson, Bengt 181, 338 ff, Stalin, Josef 123 Persson, Gerda 90 f. 343 Stangem, Göran 304 Persson Lunderup, Ruben 157 Samsuding 336 Statssekreteraren 150 Petersens, Inga & Margaretha af 311 Samuelsson, Bengt 174 ff, 338 ff. Stenkula, Carl-Gustaf 301 Petersens, Wilhelm af 214 Samuelsson, Jan 339 f, 342 Sterner, Lennart 304 Pettersson 101 Saroyan, William 224 Stillefors,"M usen" 106 Pettersson, Maj-Britt 339 f. Same, Jean-Paul 222 Stjernquist, Nils 303 Personer nämnda i boken

Strandman, Olle 226 Uncas Moses Mellikander 261 Åkerberg, Cecilia 319 Streisand, Barbra 69 V Åkerberg, Gunilla 319 Strindberg, August 108, 201, 224, Åkerberg, Hans Robert 9, 290, Valle 246, se även Holmstedt ' ff. 248, 277 Valdemar 314 Strutzenblad, Amie 25 f. Vanda Rochstein 80 Åkerlund, Björn 226, 235, 379 Sträng, Gunnar 234 Vigeland, Emanuel 21 Åkerman, Nordal 299 Ström, Rolf 222 Viktor Emanuel 96 Åkvist, Gunilla 325 Ström berg, Johannes ("Spyken") 24 Viola Vo isine 237 ö se Sua, Mjöberg, Josua Viterius, Bengt f Jönsson 10, Öhman, Lennart 92 f. Siidow, Karl Gustav 90, 378 305 ff,410 Ölas 337 Sundby, Olof 224, 289, 379 se w Ös-Loffe, Norman, Leif Svalenius, Ivan ("Svalle") 173, 379 Ösmund 337 Wadenbäck, Lars 222 Svante Eka 70 Östberg, Carl-Håkan 108 Wahlöö, Karin 297 Svedberg, Annakarin 221 Östberg, Eric ("Kirre") 108, 161 Wahlöö, Pelle 137, 138 Svensson, Bernhard ("B-Minus") Österlin, Bengt 90 Wallin, H. 32 33, 188, 379 Österlin, Per 214 f. Warburg, Karl 86 Svensson, Nils Lennart 59 Österling, Anders 30, 62 Wegnelius, Gunvor fTollhagen 114 f. Swedmark, Björn 203 Överhovjägmästaren 24 1 Sydow, Carl-Adolf (Max) von 108, We ibull, Curt 17 183 f, 337 We rin, Algot 225 f. Söderhamn, Anders 219 We rin, Astrid 283 We rner, Carl 107, 108 T We rner, Kjell 90 f. Ta cirus 101 We rner, Ragnar 54 f. Ta ndberg, John 21 Wessner, Hans 342 Ta m Sigrid 333 Westersrröm, Scen Axel 35 ff. Tegner, Esaias 19 Westman, Hans 223 Te lemachos 34, 76 Wickström, Margareta f Thunmark, Sven 66 Holmstedt 12, 50, 136, 190, 196, Tilda To rp 326 284, 288, 316, 318, 331 ff, 336 Tingsten, Herbert 124, 171 Widegren, Ulf f Oahlström 227 ff. Titus Livius 131 Wideskär, Jan Ivar 340, 34 1 To bak, 246, se även Hällen ' Wifsrrand, Albert 226 To rbjörn Wigforss, Ernst 249 To bias Fingal Ferkel 60 Wikström, Marie Louise 57 To ft, se Appelcoft, Stig Willstedt, To mas 52 To psy Ta ll 162 Wivallius, Lars 55 To r, guden 67 Wo llrath Caulin 169 To mberg, Axel 53 Wåhlin, Theodor 22, 29 Trollet 242 Wärle, Gunilla 235 ff. Tr uls Bister 103 f. y TT och Nils Persson 180, 287 Tullscen, Lennart f Andersson Ygge, Bläsmåla tjuv 132 137 ff, 161 z TV-Bohman 267, 268 Zackarias Riverton 199 Tzara, Tr istan 222 Zweig, Stefan 47, 78 Töre Vifot 248 Å u Åberg, Te kla 7 4 Ubbe U:son Ubbelin 230 Åhlander, Lars 255 ff. Ullstad, Evert 226 Åhlin, Per 222 Efterord

Föreningen Mentors elever Arbetet med "Minnen av Mentor" har tagit fe m år. Initiativet kom från Sverker Hällen senhösten 1992. Sommaren 1993 utsändes en rundskrivelse till ett hundratal personer. I september 1993 träffades för första gången redaktionskommitten bestående av Carl Johan Evander, Per OlofHallqvist, Sverker Holmstedt, Sverker Hällen och Bengt Viterius. Från början ingick också Rolf Linden, som senare kom att ersättas av Jan Nedvall och Olle Hagberg. Kommitten har kontaktat skribenter, redigerat inkomna bidrag och slutligen med hjälp av en extern formgivare givit texten och boken en enhetlig grafiskform. Kommittens arbete har skett på fritid och utanersättning. Ett omfattande arbete har lagts ner i försök att finansiera utgivningen. För att hantera ekonomin bildades sommaren 1996 en förening som kunde öppna bank- och postgirokonto. Ko mmitten har spårat nuvarande adresser till omkring tusen av Mentors elever. Genom att drygt trehundra av dessa betalt ett eller flera exemplar av denna bok i förväg och därmed anslutit sig till föreningen har tryckningen finansierats. Föreningens arbete fortsätter nu bl. a. med att i samarbete med familjen Holmstedt söka bevara den unika studiekammaren på Södra Esplanaden. Föreningens första allmänna möte är planerat till 1 oktober 1998 - den dag Mentor skulle fyllt 95 år. Den som vill beställa fler exemplar av denna bok eller av någon annan anledning vill komma i kontakt med föreningen Mentors elever kan antingen ringa till någon i redaktionskommitten eller skriva till föreningen under adress: c/o Viterius, Ferievägen 2A, 224 67 LUND.

Carl Johan Evander 046-15 11 40 Olle Hagberg 046-14 49 18 Per Olof Hallqvist 046-20 13 08 Sverker Hällen 046-14 52 32 Jan Nedvall 046-13 06 60 Bengt Vi teri us 046-14 40 31 Interiör av det rum Mentor använde som studiekammare eft er andra världskriget.

Minnen av Mentor Gunnar Holmstedt - av sina närmare 3 500 elever kallad Mentor - var under drygt 50 år privatlärare i Lund. Från elva års ålder och fram till 1968 undervisade han elever rån huvudsakligen Katedralskolan och Spyken i Lund. Mentor undervisade främst i språk: latin, grekiska, engelska, franska, tyska och svenska - men även i bl a filosofi, historia, kristendom. Undervisningen var speciell och lektionerna fylldes inte bara av oregelbundna verb, gloskunskap och översättningar av texter. Här fördes livliga diskussioner om det som utspelade sig i Sverige och i världen. Bland de tusentals böckerna i studiekammaren intog också adion - inklämd mellan sängen och skrivbordet - en central roll. Minnen av Mentor är utgiven av Föreningen Mentors elever, som bildats för att tillvarata minnet av privatläraren Gunnar Holmstedt. Föreningens första uppgiftär att ge ut denna bok. Föreningen kommer att fortsätta sitt arbete bl a genom att söka bevara det unika undervisningsrummet på Södra Esplanaden där undervisningen skedde under de sista drygt tjugo åren. Bokens författare är ett nittiotal av eleverna som var för sig beskriver sina personliga minnen. Här finnsockså både i berättelserna och i särskilda vinjetter inför varje nytt decennium en beskrivning av vad som hände i Lund och i synnerhet på de bägge gymnasierna. Boken innehåller också ett register över alla elever.