Kulturen 1995 Bokkulturen I Lund
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Kulturen 1995 Bokkulturen KULTUREN 1995 EN ÅRSBOK TILL MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN i Lund FÖR SÖDRA SVERIGE Bilden på omslaget visar sätteriet i Berlings Stilgjuteri Lund. Bild sid. 6 Lapidariet Ansvarig utgivare: Margareta Alin Huvudredaktör: Nils Nilsson Redaktion: Eva Lis Bjurman, Nils Nilsson samt Per S. Ridderstad. Foto: La rs Westrup Kulturen, där inte annan institution angives Form: Christer Strandberg Upplaga: 22000 ex Typsnitt: Berling Tryck: BTJ Tryck AB, Lund Repro:Sydrepro, Landskrona Papper: Linne ISSN 0454-5915 Innehåll MARGARETA ALIN 7 Kan museer vara visionära? OLOF SUNDBY 17 Stenar som talar NILS NILSSON 22 Berlingska huset PER S. RIDDERSTAD 25 Skriftkultur, bokkultur, tryckkultur PER EKSTRÖM 45 Skriptoriet i Laurentiusklostret NILS NILSSON 59 Gutenberg och boktryckarkonsten NILS NILSSON 6r Handpressen PER S . RIDDERSTAD 64 Lundatryckerier GÖRAN LARSSON 90 Försvenskningen åv de östdanska landskapen 1658 - 1719 STEINGRiMUR JONSSON 97 Gästtryckaren PER S . RIDDERSTAD 99 Inte tryckt i Lund NILS NILSSON 102 Snällpressen CHRISTIAN AXEL- N ILSSON ros Berlings Stilgjuteri i Lund PER S. RIDDERSTAD 127 Sättmaskinen LARS OLSSON 130 Typograferna i Lund vid sekelskiftet NILS N ILSSON 139 Avlatsbrevet - den första blanketten INGMAR BROHED 143 Katekesen som folkbok PER S . RIDDERSTAD 155 Tryckta pengar PER RYDEN 159 Tidningar i Lund EVA LIS BJURMAN 177 En bokhandlare kommer till staden GÖTE KLINGBERG 191 Barnböcker /rån Lund STAFFAN SÖDERBERG 205 Till samhällets tjänst 21 0 Kulturens verksamhet l 994 226 Donatorer l 994 Kan museer vara visionära? nMal och råttor ska inte bestämma vad vi minns!« Så skrev man i den statliga museiutredningen Minne och bildning 1994 om nvårdberget« - d.v.s . de stora föremålssamlingarna i sven ska museimagasin. Men det fördes också diskussioner om vad ett museum är och vilka mål och uppgifter museerna har i samhället. Varför ska museerna samla föremål och vilken nyt ta och glädje kan det ge medborgarna? Finns det över huvud några visioner inom museivärlden? Min inledning till Kulturens årsbok 1994 kallade jag Visio ner om Kulturen. Jag gick där tillbaka till vår grundare Georg Karlins tankar insatta i det samhälle som fanns då. Utifrån den kunskapen har dagens mycket konkreta handlingsprogram utformats. I det karlinska grundreceptet fanns redan för hun dra år sedan flera av de frågor vi brottas med idag. Det globa la perspektivet och kulturmiljön var självklara utgångspunk• ter liksom förmedlingen via såväl folkbildning som konstnärli• ga yrkesutövare. Jag vet inte hur visionärt ett museum måste eller kan vara. Kanske är det stort nog att förverkliga grundkonceptet utifrån vår tid. Att vara väl förtrogen med det innehåll vi är satta att förvalta. Att tillsammans med det omgivande samhället tolka materialet så att det har relevans för människors liv idag. Man kan se Kulturen som ett konstverk skapat av det gemensamma kulturarvet. Vi har inramningen - husen och trädgårdarna - 7 hur tar vi hand om dem? Vilka principer styr restaureringen? Sedan har vi innehållet - föremålen. Hur ska vi vårda och tol ka dem? Till sist den så viktiga förmedlingen - betraktandet. När kommer åskådaren in i bilden? Ska publiken släppas in re dan under processens gång för att tillföra nya infallsvinklar? Och hur förhåller vi oss till alla dem som inte kommer? Vilka av deras frågor har vi försummat att ställa? ETT MUSEUM ÖVER G EORG KARLIN? Medan det publika intresset fokuserats på ombyggnaden av Vita Huset har ett omfattande restaureringsarbete igångsatts inom Norra området. Det kan synas olyckligt att så stora åt• gärder iscensätts i så snabb takt. Ett museum bör nämligen innehålla tydligt avläsbara lager efter många generationer. Men förfallet var så långt gånget att frågan om flera byggna ders överlevnad var akut. Också situationen i omgivande sam hälle har möjliggjort en planering. Åter är det dags att i hant verks- och arkitektutbildning införa restaureringens svåra konst. Den som bland annat innebär att arbeta på husens egna villkor - på ett ekologiskt godtagbart sätt. En serie frågeställningar har uppkommit under året då vi byggt om Berlingska huset från 1600-talet, Locus Peccatorum från 1700-talet och Rustmästarbostaden från 1800-talet. Byggnadernas ursprungliga utseende, tidens avlagringar, Kar lins ingrepp och hållfastheten har fått sammanvägas i hus ef ter hus. I Locus Peccatorum återfördes planen till 1700-tals utseendet medan fasaden fick behålla sin sekelskifteskaraktär. I Rustmästarbostaden återinfördes den bärande korsvirkes konstruktionen. Ställningstagandet avgjordes i båda fallen av hållfastheten. Då det gäller Lindforska huset är tankarna de samma. Här är det möjligt att rekonstruera planen till 1820- talsskick - mellanväggarna behövs för stabiliteten. För att byggnaden ska upplevas som en helhet putsas den utvändigt och återfår sina hörnrustiker. Vad finns kvar av de ursprung- 8 liga husen efter alla ingrepp? Varför ska vi behålla dem? Hade det inte varit enklare och billigare att ersätta dem med atrap per? Eller visa dem i virtuell verklighet? Jag tror att vi måste inse att byggnaderna ej är uppförda för evigheten. Lika lite som domkyrkan i Lund innehåller orörd medeltid (citat stad santikvarie Claes Wahlöö) har Kulturens byggnader undgått förändringar. Gamla byggnader har sin dynamik. Det är i denna situation visionen om den medeltida byggnads hyttan ter sig så intressant. Iden - som också var vital för Kar lin då konstslöjdanstalten skapades - är att byggnadsarbete och utbildning knytes tiil en större arbetsplats. Vad Kulturen kan bidraga med är förutom byggnadsbeståndet, ansvaret för dokumentationen samt kontinuiteten av kunskap inom den egna hantverkskåren. Samarbetspartners i detta projekt blir LTH, Länsstyrelsen och Länsarbetsnämndens utbildningsav delning samt Byggmästarföreningen Malmö-Lund. Elever och lärare vid LTH har arbetat med Blekingestugans byggnadshistoria som första projekt. De har konstaterat att endast fyra likadana hus från 1700-talet finns kvar i Blekinge, att skicket är dåligt och att Karlin rekonstruerat flera detaljer i 1890-talets anda. Samtidigt visar det sig vid en genomgång av kvarvarande byggnader att de har flera gemensamma drag. Så stämmer t.ex. proportionerna. Stockarnas längd har av gjort stugornas storlek. Byggnadstraditionen har sin grund i lokalt resursutnyttjande. Den utgör ett kunskapskapital. Blekingegården flyttades dock från en högt belägen plats i Ble linge till den skånska leran. Stora delar av timret behöver där för bytas p.g.a. röta. Är det samma hus sedan detta gjorts? Finns det ett värde i att bygga upp en kopia på ursprunglig plats? (Nybygden) Ska Karlins tillägg återställas eller blir re sultatet då som de hårdhänta kyrkorestaureringarna under 1800-talet? Utifrån detta perspektiv kommer man att arbeta vidare med frågeställningen om friluftsmuseernas byggnads miljöer som historieförfalskning kontra pedagogisk resurs. 9 Blekingestugan under renovering 1936 då mittpartiet, den egentliga stugan, var nedmonterad. Foto: R. Blomqvist 1936. Kulturens arkiv. ro Man kan säga att dagens bevaringsfilosofi också prövades när Lapidariet rustades upp. Karlins »arkeologiska trädgård« in nehållande uppgrävda byggnadsdetaljer från reformationens kyrkorivningar tillkom som en plats för kontemplation och in spiration. Dessa aspekter betonas i anläggningen. Men sten resterna är också fornminnen vilket medförde att merparten magasinerats. Synsättet kan ge upphov till en svår problema tik då framtida kyrkorivningar ska hanteras~ VAD KAN VI ERBJUDA? Jag tror att varje museum, utifrån sin specifika karaktär, skall formulera sin identitet utifrån de regionala förutsättningarna och i samråd med befolkningen. Så tänkte Karlin. I och med att universitetet är regionalt skall också trähus från Småland och Blekinge finnas för regionens högskolestuderande. För att förnya museerna har staten under senare år formu lerat ett antal projekt: mångkultur, ekologi, tredje världen. För Kulturen med sina världsomspännande samlingar känns in riktningen självklar. Nu är det dags att ta steget vidare. Att väva samman alla lösa projekt till en helhet. Att låta hela museet genomsyras av kulturmöten. Att ge rika möjligheter att skildra likheter och skillnader tingen (och människorna) emellan. Att inte glömma att kulturmöte kan handla om olika socialgrupper och olika geografiska platser. Det kan likaväl vara möten mellan stads delar som världsdelar. Kulturmöten är en del av vår historia. Idag är vi mångkulturellt medvetna. Den nya generationen ser det globala perspektivet som en självklarhet. Idag betrak tas jorden från rymden - som en livets sfär. Miljöfrågorna är en integrerad del i det mångkulturella - världen ett samman hängande system. Museerna bör vara en resurs för var och en som vill utfor ska såväl det närmaste rummet som världen, tiden bakåt - med blicken framåt miljön och livsvillkoren. Det gäller därför Il att inte tappa ariadnetrådens början i bondesamhället. Ska museerna vara attraktiva måste utställningsproduktio• nerna vara personliga och samtidigt flexibla. Att våga se re sultatet som ett samtal med publiken. Att på vägen nyttja så• väl forskare som konstnärer. Att inte väga in alla aspekter utan använda de infallsvinklar på materialet som känns rätt just nu. Kanske kan vi dra paralleller till datatekniken. Inga beskrivningar är helt färdiga - allt revideras efter hand. I Masker - andra världar användes materialet medvetet. Det universella betonades i sättet att använda masken. Här var det lätt att samtala om kulturmöten. Att