DAG RETSÖ

Sturearkivet: En senmedeltida brevsamling

EN AV DE VIKTIGASTE KÄLLORNA TILL DET TIDIGA brev, samtida avskrifter, lösa bilagor, koncept, an­ I 500-talets svenska historia är utan tvekan det så teckningar och diverse obestämbara ströhandlingar kallade Sturearkivet, i litteratur och urkunds­ på papper, samt 49 diplom på pergament. Pappers­ utgåvor omväxlande även kallat "Sturamas arkiv", handlingama utgörs i första hand av korrespondens "Stureska arkivet" eller "Stureska samlingen". Dess i ekonomiska, politiska och administrativa ärenden tillskott i källmassan för nordisk senmedeltid är av­ mellan riksföreståndaren och hans slottshövitsmän sevärt, och det utgör det fullständigaste, om än inte och fogdar, riksrådsmedlemmar, häradshövdingar, helt intakta eller enhetliga, arkivet från svensk lagmän, allmoge och utländska styresorgan, men medeltid och framförallt det enda som tillhört en av även privatkorrespondens av mer renodlad art så• statsmakterna. Visserligen hade samlingen såsom som Svante Nilssons hustru Mätta Ivarsdotters en till största delen bestående av slutna brev på pap­ mycket levande och personliga brev till sin man. per, där 'förnämliga handlingar' saknades, förmod• Totalt spänner breven över tolv decennier av nord­ ligen undgått slottsbranden i Stockholm I697· isk senmedeltid', men huvuddelen ligger efter Men den hade kunnat drabbas av samma öde som kung Hans tillträde som svensk kung I497, och så många andra medeltida arkiv och försvunnit, om nästan hälften av breven härrör från Svante Nilssons den inte någon gång efter Sten Sture den yngres död riksföreståndartid, speciellt åren I5o6-I507. En I 5 20 - ungefär samtidigt som det så kallade yngre knapp fjärdedel, mestadels pappersutkast från riksregistraturet som dock sedermera försvann Svantes kansli, saknar fullständig självdatering, spårlöst - förts ut ur landet och inlett en lång ano­ men datering kan i många enskilda fall suppleras nym exil i Danmark. med utgångspunkt i deras innehåll. De allra flesta Så som arkivet föreligger i Riksarkivet idag består breven är skrivna på svenska, men där finns också det av I 855 pappershandlingar i form av original- 78 texter på tyska varav 2 med inslag av svenska,

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 53 Dag Retsii

och 4 7 på latin varav 9 med inslag av svenska. Ef­ ning på en demonisk armlös varelse vid nainn ter att hela samlingen gjorts direkt tillgänglig för "Nils Lortslukare" (förmodligen någon kollega i svenska forskare genom att i slutet av 18oo-talet skrivarstugan), eller Hemming Gads erbjudande till etappvis lånas ut till svenska Riksarkivet och där av­ Peder Jakobsson förmedelst medeltida präs~ar­ skrivas, utkom flera forskningsarbeten kring perio­ gong att utnyttja sin piga i sängen och hans skvaller den, av vilka främst märks Gottfrid Carlssons bio­ om kollegan Sven Skrivares kärleksäventyr bland grafi från 1915 över den säregne prelaten Hem­ nunnorna i Skänninge kloster. ming Gad. Det var dock själva arkivets återkomst Denna artikel är ett försök att fylla behovet av en till Sverige 1929 (med efterleverans 1947) genom mera detaljerad beskrivning och samlad analys av ett arkivaliebyte med danska Rigsarkivet (DRA) sturearkivet som brevsamling, och i samband med som, tillsammans med en uppmärksammad artikel det utreda en del problem kring dess sammansätt• av Carlsson om Sten Sture den yngre i Seandia ning, karaktär och historia. samma år, blev det verkliga startskottet för en om­ fattande forskningsverksamhet kring Sturetiden. En heterogen brevsamling Under de följande decennierna utkom en lång rad Med 'Sturearkivet' betecknas idag den samling brev ekonomisk-historiska', filologiskaJ, personhistoris­ som under okända omständigheter hamnade i Dan­ ka\ arkivhistoriskas och politisk-historiska6 under­ mark och som 19291I947 återlä~nnades till Sveri­ sökningar och avhandlingar. ge. Na~nnet har varit gängse åtminstone sedan I anslutning till dessa forskningsarbeten behand­ 18oo-talet och grundar sig på att dess kärna utgörs lades vissa delproblem kring arkivet, och vissa iakt­ av de yngre Sturarnas, riksföreståndarna Svante tagelser av arkivets sammansättning och karaktär Nilssons (1504- 1511) och Sten Sture den yngres gjordes J Men utöver detta och en del generella be­ (1512-1520) bevarade brev. Det består naturligtvis skrivningar8, har aldrig brevsamlingen som helhet i huvudsak av inkoinna brev ställda till riksföre• gjorts till föremål för någon ingående undersök• ståndaren personligen. Men där finns också flera ning. Mot bakgrund av Sturearkivets centrala roll handlingar ställda till riksrådet eller upprättade i för vår kunskap om det senmedeltida Sverige och dess nainn, en reflex av funktionsfördelningen mel­ inte minst genom dess egen märkliga historia, som lan statsmakterna under senmedeltiden. Herman i många avseenden gör det unikt i svensk arkiv­ Schiick har i sin grundliga studie av centralmaktens historia, måste det betraktas som en stor brist. Som kansliväsen och arkivbildande också visat vilka ka­ en rest av en av de medeltida statsmakternas verk­ tegorier brev som hamnat i riksföreståndarnas arkiv samhet har Sturearkivet givetvis främst en hel del att och enligt vilka regler det skedde - inkommande säga om det svenska riksföreståndardömets arkiv­ skrivelser från rådets sändebud eller befullmäk• bildande och kansliväsen. Därutöver innehåller tigade förhandlingsombud i Danmark, böneskrifter arkivet en mängd upplysningar av stort allmän• från bondemenigheter, "innelyckta kopior" i "slut­ historiskt värde, inte minst kulturhistoriska glimtar na brev" till rådet och brev från ärkebiskopen ställ• av den medeltida vardagen och dess människor-en da till riksrådet. Därtill kommer utgående brev från okänd brevskriverskas klagomål på en viss Ingvar riksrådet i form av koncept till olika kategorier Bosson som räckt tunga åt henne, fogden Sander skrivelser uppsatta i riksföreståndarkansliet - in­ Arendssons tre dagar långa bärsärkagång i fyllan i struktioner för sändebuden och ombuden i Dan­ Kalmar, Svante Nilssons begäran till sin kaplan Ja­ mark, brev från rådet till den danske kungen och kob Andersson att ta Mårten Ryaners hustru till öppna brev från rådsmöten. De färdiga breven från hjälp för att köpa tyg "eftersom hon förstår sig på rådet till den danske kungen kopierades också i sådant" och att lära sonen "lille Sten" - den fram­ riksföreståndarens kansli innan de expedierades.9 tida hårdföre riksföreståndaren - att uppföra sig Men arkivet innehåller även flera handlingar vars bland folk, Peder Jakobssons elaka karikatyrteck- förekomst där uppenbarligen har en annan bak-

54 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1- 2 Sturem·kivet: En senmedeltida b1·evsamling grund. Några av dem är avskrifter eller original som exempel brevnummer I330 och I345) har dock av olika orsaker bifogats andra brev till ri~före­ samtida påskrifter gjorda av Peder Jakobsson som ståndaren för att i vederbörande fall komplettera in­ avslöjar att man åtminstone under Sten Sture den formationen i dessa. I samband med arkivaliebytet yngres tid har ordnat, eller gjort en ansats att ordna, I929 gavs anledning att syna en mängd brev i DRA en del av breven efter avsändare. Det enda brev i för att utröna huruvida de enligt pertinensprincipen Sturearkivet som själv verkar tala om ett arkiv är en skulle inordnas i sturearkivet eller kunde tillskrivas odaterad pappershandling (926) på vars framsida en annat svenskt ursprung och föras till Sverige. Det är onämnd person räknar upp en mängd inventarier exempelvis uppenbart att sturearkivet också till en som sägs ha överlämnats till "Sander", bland annat del består av "rester av några av [riksföreståndarnas] handdukar, skeppsdukar, tennfat och tennstånkor, förtroendemäns arkiv samt andra arkivspillror". 10 och på vars baksida förekommer ytterligare en lista Där finns nämligen också flera originalbrev till med saker "som fördes till skepps"; lakan, täcken, personer som på olika sätt visserligen stått riks­ dynor, bonader samt "en kista med ett brett lock föreståndarna nära - bland andra Peder Jakobsson som breven är uti". Handlingen verkar röra trans­ ("Sunnanväder"), Hemming Gad och Mätta Ivars­ port av slottsinventarier, och den "Sander" som om­ dotter - men vars arkiv fördenskull inte bör sättas i talas torde vara Sander Arendsson, en av Svante direkt samband med deras, och även brev till mer Nilssons mest betrodda män och fogde på Stege­ perifera personer som Jakob Trolle, Ture Jönsson borgs slott I499-I504, på Örebro I5o6-o7, på (Tre Rosor), Jon Bese, Sten Kristiernsson (Oxen­ Åbo I 509 och därefter på Västerås. 11 Mycket talar stierna) och Ture Trolle. Frågan man i första hand alltså för att det är åtminstone en del av det nuva­ måste ställa sig är inte hur de 'främmande' breven rande Sturearkivet som åsyftas. Ytterligare en liten hamnat i riksföreståndarnas arkiv utan huruvida de skymt av Svantes arkiv får man i ett brev till honom överhuvudtaget tillhört dem, och hur de har hamnat från Sten Sture den äldre i december I499 (25) där i Danmark för att där sedan kunna inordnas i dem Sten nämner ett dokument angående ett gods om av de danska arkivarierna. Därmed sammanhänger vars ägare vissa frågetecken uppstått, och där han frågan om detnuvarande sturearkivets sammansätt• föreslår Svante att de båda går igenom sina papper ning även med omständigheterna kring dess och för att komma till rätta med frågan. Därmed har andra svenska brevs försvinnande från Sverige, och alltså avsetts Svantes samling av privaträttsliga i vilken utsträckning man kan rekonstruera riks­ handlingar. förestålldarnas ursprungliga arkiv. Denna artikel syftar dock i första hand till att försöka identifiera I6- och I7oo-talens tradering de olika delarkiven och andra arkivspillror, och ut­ Sturearkivet var otillgängligt för de stora svenska reda hur nära man kan komma svaret på frågan om I6oo-talskopisternaJohan Peringskiöld, Clas Örn• hur de alla hamnat i Danmark. hjelm och Johan Hadorph, och därför kom inga av dess brev i original att utgöra förlagor till deras be­ STUREARKIVETS TIDIGA römda avskriftssamlingar. 12 Å andra sidan stannade ORGANISATION Svante Nilssons och Sten Sture den yngres kopie­ böcker (tidigare signa J 9 och J I o, numera A 4 och Sturetiden A 5 i Riksarkivet) i motsats till Sturearkivet men Hur och var brevsamlingen förvarats under riks­ under lika okända omständigheter kvar i Sverige. föreståndarnas livstid är inte direkt känt. Breven ti­ De kom någon gång på I 500-talet i Hagenskild ger om sin egen historia. Upplysningar om medel­ Bielkes ägo och gavs på I83o-talet ut under de tit­ tida arkiv är över huvudtaget sparsamt förekom• lar som vasaarkivarien Rasmus Ludvigsson genom mande i samtida källor, och särskilt lite nämns om sina påskrifter givit dem, "Herr Svante Stures Acta pappersbrev. Några av de senare Sturebreven (till och Handlingar" respektive "Riksföreståndaren

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 55 Dag Retsö

Sten Sture den yngres Acta och Handlingar" i samling av dalaurkunder, Diplomatarium Dalekar­ Handlingar riirande Skandinaviens historia. I dessa licum, utgiven 1842, nytrycktes 23 av dem. Under kopieböcker har en stor mängd brev kopierats av 18oo-talet, i synnerhet dess andra hälft, ökade över bland andra Svantes kaplan Jakob Andersson och huvudtaget intresset för Sturarnas papper. Bibliote­ den berömde kanslern och senare kyrkoherden i karien på Kungliga Biblioteket i Stockholm, finlän• Stockholm Peder Jakobsson. Arton av kopie­ daren Adolflwar Arwidsson (1791-1858) inklude­ böckernas förlagor finns kvar i original i Sturearki­ rade tre pergamentsbrev, som kopierats av Bracman vet'J, men de flesta har gått förlorade, varför kopie­ och senare kom att tillhöra Sturearkivet, i första de­ böckerna och brevsamlingen utgör viktiga komple­ len av sin tio volymer stora urkundssamling Hand­ ment till varandra. I kopieboken har även några lingar till upplysning af Finlands häfder. Arwidssons original infåstats, bland annat riksrådets klagomål volym 7 (1854) innehöll samtliga brev, totalt 30 mot Svante och dess uppmaning till honom att avgå stycken, från de finländska biskoparna till riks­ som riksföreståndare. ' 4 Båda kopieböckerna, med föreståndarna. De avskrevs under åren 1852-54 av undantag för ett fåtal texter' s, avskrevs för Pering­ arkivarie VIlhelm Adolf Secher speciellt för Arwids­ skiölds räkning av Stenhagen 1698 men framförallt sons räkning eftersom han inte tilläts låna origina­ av GustafRosendalius 1730 i de två supplementen len och inte själv kunde komma till Köpenhamn E 96 och E 97 till avskriftsvolymerna E 2 1 (brev som han planerat, granskades av den dåvarande che­ från Sten Sture den äldres tid), E 24 (från Svante fen för danska Geheimearchivet C aspar F rederik Nilssons tid) och E 2 5 (från Sten Sture den yngres Wegener (1802- 93) och förmedlades till Arwids­ tid), och som tillsammans med dessa ingick i den son i Stockholm av baron Elias Lagerheim. '8 Ar­ stora avskriftssamlingen av kungabrev Opus Diplo­ widssons landsman Edward Grönblad (1814-64), maticum Reg;um Svecie, Peringskiölds storverk.'6 En det finländska arkivväsendets grundläggare, följde liten del av sturebreven kom alltså på detta sätt honom i spåren 18 57 med sin Nya källor till Finlands ändå att indirekt traderas genom Peringskiöld, men medeltidshistoria som till nästan tre fjärdedelar inne­ det var först genom bibliotekarien i Kungliga Bib­ håller flertalet Sturebrev med anknytning till Fin­ lioteket och Antikvitetsarkivet Nils Reinhold Broc­ land, 296 stycken, kopierade av honom själv i Ge­ man ( 17 3 1-70) som Sturebreven i original öppnade heimearchivet under tre besök i Köpenhamn åren sig för svensk forskning. Han kopierade några av 1852-55.'9 De flesta av de av Arwidsson och Grön• dem under sina vistelser i Köpenhamn på 1750-ta­ blad utgivna breven nytrycktes på 1930-talet till­ let, och hans avskrifter finns kvar i samlingen His­ sammans med en rad dokument från andra håll av torisk-Topografiska samlingar (codex M 10) i Kung­ Reinhold Hausen (185o-1942) i Finlands medel­ liga Biblioteket. Bland dem märks flera privilegie­ tidsurkunder. Samtidigt med Arwidsson och Grön• brev för djäknen Erik Svensson utfärdade på 15 I O­ blad utnyttjades Sturearkivet av den danske histori­ talet av påve Leo X. Ett originalbrev, biskop Ottos kern Carl Ferdinand Allen (181 1-71) för hans De och Erik Trolies brev till Svante Nilsson från Kö• tre nordiske Rigers Historie, utgiven 1864-72. penhamn i april 1508 om resultatet av deras Det var alltså danskar och finländare som under stilleståndsförhandlingar, fanns även i avskrift i denna tid ägnade störst uppmärksamhet åt detta Sturearkivet (1733).' 7 svenska arkiv. Anders Lignell fick visserligen en del avskrifter från DRA till sin historia över Dalslandzo,· 17- och 18oo-talens urkundsutgåvor men för Sveriges vidkommande var det biblioteka­ I Jakob Langebeks verk om norsk bergshantering rien vid Uppsala universitet Carl Gustaf Styffe från 1758, av vilket bara inledningen hann utgivas, (I817- 1908) som kom att presentera Sturearkivet i trycktes 30 sturebrev med anknytning till det större omfattning i svensk urkundsutgivning. Han svenska bergsbruket, och i dess svenska motsvarig­ publicerade nära 500 av dess brev i de två sista vo­ het, Carl GustafKröningssvärds (1786-1859) stora lymerna av Bidrag till Skandinaviens historia, framfö-

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1- 2 Sturearkivet: En senmedeltida brevsamling rallt volym 5 (I884) som täcker perioden I504- 20 omkring år I 8oo, då man utgick från pertinens­ och som till mer än fyra femtedelar utgörs av sture­ principen och fördelade breven i ett antal "packar" arkivet, men även i volym 4 (I875) där so brev in­ eller konvolut efter avsändaren. Härmed kom vissa går!' Av senare urkundsutgåvor kan nämnas den brev att flyttas från den ursprungliga samlingen, volym som blivit känd som Arvid Siggessons brev­ och andra att fogas till den från andra håll, främst växling, publicerad I937 av Lars Sjödin (I896- den stora Sverige A-samlingen. Mot mitten av I988) och där flertalet av dokumenten härrör från I8oo-talet hade dock en generell otillfredsställelse Sturearkivet, och de även av honom utgivna tre vo­ uppstått beträffande arkivaliernas uppdelning i för lymerna av Handlingar till Nordens historia I 5 I s­ många enskilda samlingar, "saa at man for at I523 (volymerna 39- 4I av Historiska handlingar, komme til Kundskab om Alt, hvad der haves til en I967- 79)· vis Materies Oplysning, ikke sjeldent maa efter söge Idag är således Sturearkivet till stora delar- näs• paa flere forskjellige Steder".'3 Därför inleddes tan två tredjedelar av pappersbreven och knappt I 848 en omorganisation och finregistrering av hälften av pergamentsbreven- redan utgivet i ttyck flera brevsamlingar, däribland Sverige (i vilken i nära 6o olika publikationer. Många av dessa är alltså Sturearkivet ingick), Danske Kongers Historie dock gamla och svåråtkomliga. och redan på I 940- och den danska delen av det I826 återfunna Kris­ talet förordade Olof Jägerskiöld en separatutgåva tian II:s arkiv (Miinchensamlingen). Huvudansvaret av hela brevsamlingen. 22 Att det inte förverkligats för arbetet med Sverige-samlingen innehades av beror delvis på att arkivet, som nämnts, egentligen arkivarien Michael Kall Rasmussen (I8I6-I863) inte utgör någon enhet. Utgåvorna speglar också som utgick från en gammal registrant med tämli• dess heterogena karaktär genom att utgivarna kon­ gen summariskt innehåll, troligen den ännu beva­ centrerat sig på olika delar av arkivet. Vissa har valt rade Registrant 26:I2 .'4 Ännu år I854 pågick re­ brev utifrån topografiska aspekter; i de finländska gistreringen av arkivet på Kall Rasmussens lediga utgåvorna återfinns naturligtvis alla brev med an­ tid, men framskred därmed inte speciellt fort och knytning till Finland, i Langebeks och Krönings• avstannade väl helt genom att Kall Rasmussen, den svärds arbeten och i Sjödins Arvid Siggessons brev­ som mest sysslat med det, avled i mars I 863 . '5 Det växling finns de flesta brev som rör Bergslagen och är tydligt att Sturearkivet under en lång tid framö• Dalarna, och i Diplomatarium Norvegicum (speciellt ver kom att befinna sig i organisatorisk omdaning, volym 22) de som rör de västsvenska gränslandska• och att nummerordningen inte var fullt genomförd pen. Andra har inriktat sig på vissa historiska ske­ vid tiden för Arwidssons, Grönblads, Allens och den. Styffe koncentrerade sig på Hemming Gads Styffes forskningar i arkivet, utan endast omfattade brev och belägringen av Kalmar slott, och breven den första hälften av den slutliga nummerserien. från den senare delen av Sten Sture den yngres riks­ Det är orsaken till att man i de tidiga forskningsar­ föreståndartid är idag, genom Lars Sjödin, så gott betena och urkundsutgåvorna finner olika standard som alla publicerade. Filologer har i sin tur kon­ för hänvisningar till dessa brev. Allen använde inga centrerat sig på de språkligt sett kanske intressan­ signa alls, och Styffe anger, med något undantag, taste breven, de mycket personliga breven från ingen annan proveniens än Danske Geheime-Archiv Mätta I varsdotter och de mycket färgstarka och sti­ i största allmänhet. Det är troligen också orsaken listiskt drivna breven från Hemming Gad. till att brevnummer anges för bara åttiofem av hän• visningarna till Sturearkivet i Grönblads Nya källor Sturearkivets organisering under I8oo-talet till Finlands medeltidshistoria medan resten, etthund­ I motsats till flertalet av Riksarkivets övriga medel­ ranittio stycken, rör fasciklar eller "packar", som tidsbrev är sturearkivets brev idag till största delen något förvirrande uppnår så höga fascikelnummer ordnade i en nummerserie. Det första försöket att som 32-37, medan Henrik Reuterdahl några år se­ ordna breven inleddes i danska Geheimearchivet nare i en kommentar till källmaterialet till sitt verk

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 57 Dag Retsii

om svenska kyrkans historia nämner att arkivet var I 384 (packe I4) är Sten Sture den yngres arkiv, där ordnat i endast "24 convoluter".'6 De av Grönblad 23 odaterade brev placerats sist i nummerföljden. anförda fasciklarna har alltså inte tillhört det egent­ Numren fram till I426 utgörs huvudsakligen av liga sturearkivet utan tillsammans med detta ingått brev till kanslern Peder Jakobsson (packe IS), men i den större samlingen. där finns även en del brev till Jakob Andersson, Den registrant, 26:12, som Kall-Rasmussen an­ Svantes kaplan och kansler på Stegeborg före riks­ vände sig av är högst summarisk och meddelar in­ föreståndarvalet I 504, och därefter följer ett 70-tal get om innehållet i de ganska många packar där brevfrån ärkebiskop Jakob Ulfsson (packe I6), om­ flera, i vissa fall hundratals, brev legat. I sin förteck• kring I so brev bestående av korrespondens från ning över Suecica i danska Geheimearchivet från och till Hemming Gad (packe I7 som i DRA kal­ I 867 baserade sig Victor Granlund delvis på denna, lats Hemming Gads Breve rsoo- rsrJ) samt I30 och där registranten inte varit tillräckligt detaljerad brev från landets biskopar. De sistnämnda är ord­ har Granlund gått till originaldokumenten. Men nade i packarna I8 (Finske Bispers Breve, I635- med vägledning av den kan packordningen ändå re­ I663), I9 (biskop Ingemars i Växjö brev, I664- konstrueras (se Tablå I nedan). Den första packen I673), 20 (biskop Mats2 i Strängnäs brev, I674- om I 8 brev utgjordes i huvudsak av befälhavaren på I726), 2I (biskop Ottos i Västerås brev, I727- Bohus Henrik Krummedikes privatarkiv från åren I74o), 22 (Skarabiskoparna Brynalfs och Vmcents I498- I503, de fyra följande "packarna" som endast brev, I74I-I757) samt 23 (domprosten och sedan innehöll ett brev vardera, av koncept upprättade i biskop Hans Brasks i Linköping brev, I758-I762). Svantes eller riksrådets nainn till allmoge, och den slutligen följer omkring 6o brev från och till olika sjätte packen Sten Sture den äldres brev I499- I 503 fogdar och skrivare och som motsvarar packe 24 (i registranten och Granlunds förteckning I492- (I763-I8I5). I5I9 - en uppenbar sammanblandning med Sten Men trots denna översiktliga ordning har i var Sture den yngre). Därefter följer koncept i Svantes och en av packarna inkluderats brev som inte hör namn, de flesta odaterade men, med några få un­ dit. I packen med koncept till brev i Svantes nainn dantag, härrörande från Svantes riksföreståndartid. fanns till exempel även flera utkast uppsatta i riks­ Brev från hustrun Mätta I varsdotter har samlats i en rådets eller andra rådsmedlemmars nainn samt av­ egen packe, varefter följer brev från tiden före riks­ skrifter. Bland Mättalvarsdotters brev påträffas i sin föreståndarvalet I 504. Först icke-alfabetiskt ord­ tur även ett från Svantes kusin Birgitta Tordsdotter, nade brev utan årsdatering men som grupperats och flera från Mättas eget arkiv. Hemming Gads med vägledning av utanskrifterna där Svante un­ brev inkluderar flera koncept i Svante Nilssons dantagslöst tituleras "Sveriges marsk", "hövitsman nainn av Hemmings hand. Insprängd i packe I 2 på Stegeborg" eller "hövitsman på Örebro". Sedan fanns ett 40-tal mestadels odaterade diversehand­ daterade brev från samma period i kronologisk lingar av typen bilagor, anteckningar, memorialer ordning, odaterade brev från tiden I 503- 11 (packe och utkast (907-946). I de packar som utgjorts av I I), och slutligen daterade brev från samma period, Svantes arkiv I504- 11 finns ett antal mer eller som av utrymmesskäl delats upp i två packar med mindre enhetliga brevbestånd av dossierkaraktär skiljelinje årsskiftet I507/o8 (packarna 12-I3).'7 och av varierande storlek. För det första är det tre Förmodligen var det ungefär hit arbetet hunnit när samlingar brev med anknytning till Finland. Den Kall Rasmussen dog I863. Kontrasten mot nästföl• ena från i huvudsak år I 504 samma år som riksföre• jande del av nummerserien är nämligen slående. ståndaren företog sin hyllningsresa dit (Stureark. Från och med nr 964 är breven, inkoinna brev till 612-625). Den andra från åren I5os-Iso6 (88o- Svante Nilsson IS08-ISII, strängt kronologiskt 9o6) och den tredje från år IS07 (947-958) och ordnade och bygger uppenbarligen på en noggran­ som givetvis alla publicerats av både Arwidsson, nare läsning av brevens datering. Brev nr I226 till Grönblad och Hausen. Ytterligare sådana smärre

s8 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I- 2 Stzwearkivet: En senmedeltida brevsamling avdelningar är numren 646-650 (fem brev från kan knappast sägas ligga bakom. Packarna har vis­ svenska klosterabedissor), 652-656 (brev daterade i serligen sinserneUen varit grovt kronologiskt ord­ Västerås), 696- 704 och 764-770 (nio respektive nade, men inte breven som ingått i dem, främst be­ sju brev från Bergslagen), 844-847 (brev från Kal­ roende på en inte alltför noggrann läsning av vare mar), samt 863-867 (brev från Stockholmsma­ sig dateringar eller avsändare. Intrycket är att de gistraten). Liknande småsamlingar förekommer danska arkivarierna inte eftersträvatnågon viss ord­ bland de odaterade breven - till exempelligger tre ning utan i första hand velat ha breven i en nummer­ av smålandsfogden Peder Månssons brev tillsam­ serie, och att de grupperat vissa brev när det utifrån mans (nr 579-58I) liksom tre brev från olika bon­ någon utgångspunkt lämpat sig. Breven har sanner­ demenigheter (nr 436-438). Men inte heller dessa ligen, med Reuterdahls subtilt lakoniska ord, varit smärre avdelningar har ordnats kronologiskt eller ordnade "utan stor noggrannhet och stränghet". ' 8 alfabetiskt, och någon konsekvent genomförd tanke

Tablå I: Rekonstruktion av packordning för Sverige A-samlingen i danska Rigsarkivet före I 896

Packe Brevnununer Antal Innehåll I I-I8 I8 Henrik Krummedikes m fl privatarkiv 2 I9 I Sten Sture d ä, Knut Olsson och allmoge i Dalarna till Svante Nilsson, Hemming Gad och allmogen i Östergötland, Mora 29/8 ISOI 3 20 I Riksrådet till Bergslagen och Dalarna, Stockholm I4/ IO I 504 4 2I I Svante Nilsson till Bergslagen och Dalarna, odat [u o, slutet av juli I 507?] 5 22 I Svante Nilsson till Bergslagen och Dalarna, odat [u o, I8, 2 I/4 I 507] 6 23-46 24 Brev från Sten Sture d ä till Svante Nilsson (inkl två koncept av Sten Sture d y) 7 47-I66b I45 Svante Nilssons koncept (här inkluderas ett brev till Sten Sture d y med en fragmentarisk avskrift av ett falskt brev, I66a och b) 8 I67-I99a 34 Svante Nilssons brev I498-I5II 9 I99b-225b 3I Brev från och till Mätta I varsdotter IO 225c-325 7I Brev till Svante Nilsson I498-I 502 225c-270 daterade, I498-I502 27I- 325 odaterade, I497-I503 II p6-6oi 280 Odaterade brev till Svante Nilsson I 503-I 2 I2 6o2-963b 367 Daterade brev till Svante Nilsson I 503-07 6!2- 625 Finlands brev, I 504 646-6so brev från olika kloster 6sz- 6s6 brev från Västerås 696- 704 brev från Bergslagen 764-770 brev från Bergslagen 844- 847 brev från Kalmar 863- 867 brev från Stockholms stad 88o-9o6 Finlands brev, I sos-o6 907-946 diversehandlingar 947-958 Finlands brev, I so6-o7 I3 964-1225 270 Daterade brev till Svante Nilsson, I so8-I 5 I I

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 59 Dag Retsii

I4 1226-I384 I6o Brev till Sten Sture d y I5 I385-I422 45 Brev till Peder Jakobsson (inkl sju "supplement" med fristående nummer) I6 I427-I489 67 Brev från ärkebiskop Jakob Ulfsson I7 I490-I634 I46 Brev från (och till) Hemming Gad I8 I635-I663 30 Finska biskopars brev I9 I664-I673 IO Biskop Ingemars i Växjö brev 20 I674-I726 53 Biskop Mats i Strängnäs brev 2I I727-I740 I5 Biskop Ottos i Västerås brev 22 I74I-I757 I7 Biskoparna Brynolfs och Vincents i Skara brev 23 I758- I762 5 Biskop Hans i Linköping brev 24 I763-I8I4 54 Brev till och från fogdar och skrivare 25 I8I5 I Ärkebiskop Jakobs lejdbrev för Sten Sture d ä Ouni I 50 I?] koncept? 26 I Förhandlingar mellan Kristian II och Sten Sture d y 27 I Gustav Trolles, biskop Jens m fl dom över Sten Sture d y m fl81 II I 520 (avskrift) 28 I Otte Krumpen, Karl Knutsson m fl till Kristian II, Strängnäs 20l2 I520 29 I GustavTrolies tacksägelse till Kristian II för befrielse från Sten Sture d y, Uppsala 9/3 I520 30 I TureTrolie m fl tillJakobTrolle, 28l3 I520 3I I Knut Skrivare till Kristian II om Kristina Gyllenstiemas hopp om undsättning, 12l4 I520 32 I Knut Skrivares register på klenodier och penningar som uppburits i Finland [IOIIO I52I] 33 I Kristian II:s tackbrev till biskop Arvid m fl riksråd, Köpenhamn wiii I52I 34 I -Biskop Otto till Kristian II om allmogens tillopp till Gustav Vasa, Stockholm I81IO I52I 35 I Ture Jönsson till Kristian II att allmogen i Västergötland blivit uppbudad, I52I 36 20 Brev från Kristian II, Gustav Trolle, Hans B rask, Ture Jönsson, Gustav Vasa, Kristina Gyllenstierna,Joakim Trolie bl a Gustav Vasa till allmogen i Östergötland (odat), Gustav Vasa till allmogen i Småland (Västerås I 52 I), Gustav Vasas lejdbrev för Stockholms slottslov till möte i Rotebro (Rote brolägret I 7 l 9 I 52 I), Kristina Gyllenstierna, Stockholms stad m fl upplåter slottsloven (Stockholm I 6 l 9 I 52 o), Gustav Trolies förmanings brev till Gustav Vasa (Stockholm I4l6 I 52 I, avskrift av Trolie sänd till Kristian II), Gustav Trolies öppna anmodan att förbli Kristian II trogen (Stockholm I2 l 6 I 52 I), inventarielista för Stockholms slott (I 52 I) 37 8 Nils Posses (?), Gotskalk Erikssons, Måns Bryntessons, Mogens Gyldenstjernes brev till Kristian II, förteckning på fångar av herr Seffuerin "Rantzwnet", I522 2 Danmarks riksråds instruktion på de artiklar och ärenden som ärlig och välborne sven Christoffer Odzen (?) haver att värva hos kungl. maj. av Sverige, tillika med kung Gustavs svar därpå, Arboga 9 l I I 55 2

6o ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 St:urearkivet: En senmedeltida brevsamling

Då svenska Riksarkivet år 1876, efter skriftlig sturearkivets organisation efter 1896 framställan från riksarkivarien Robert Bowallius, År 1896, drygt ett decennium efter att det svenska inlånade en första del av sturearkivet för avskrift avskriftsarbetet var avslutat, avskildes en stor mängd var numreringen av brevsamlingen slutligen klar. brev från Sverige-samlingen och omorganiserades De svenska arkivariemas enorma avskriftsarbete efter proveniensprincipen för att utgöra Sturearki­ kom att fortgå under de följande åtta åren, och det vet, som först nu kan sägas ha uppstått, eller åter• är dessa avskrifter som fortfarande står till allmän• uppstått, som arkivalisk enhet. Det var också nu hetens förfogande i Riksarkivets forskarexpedition. som historikern och arkivarien William Christen­ De tio sändningarna tycks efter en analys av avskrif­ sen (1866-1949) gjorde den första och hittills enda ternas handstilar ungefär motsvara de tio kapslar i detaljerade förteckningen över Sturebreven så som vilka de står idag och omfattade brevnumren 19- de legat i Registrant 26, och som låg till grund för 1815, dvs motsvarande packarna 2-24 i Registrant den år 1927 genom dåvarande riksarkivarien Laurs 26. Huvudansvaret för avskriftsarbetet låg inled­ Laursen (1864-1936) ombesörjda avskrift som ningsvis på Carl Silfverstolpe (184o-99) och seder­ 1929 medföljde till svenska Riksarkivet.l 0 I förteck• mera på Nils Axel Kullberg (185o-86), men den ningen angavs hur breven skulle fördelas i den nya största delen av kopiorna har Victor Örnbergs ordningen (därav de återkommande beteckning­ (1839-1908) karaktäristiska handstil. Vid gransk­ arna "Diverse" iLaursens förteckning), men egen­ ningsarbetet bistod Emil Hildebrand (1848-1919) domligt nog tycks ingen förteckning över den nya av vars hand det även finns regester av ett 70-tal ordningen ha gjorts. I samband med detta arbete pappers- och pergamentsbrev ur andra samlingar i togs 42 brev ut för att läggas till andra samlingar i DRA men som sedermera kom att fogas till Sture­ danska Geheimearchivet. Av dem hade trettio brev arkivet.'9 efter närmare granskning visat sig ha dansk prove-

Tablå 2: Sturearkivets organisering från 1896

Sturearkivet A (Svante Nielssons Arkiv): I Koncepter 190 brev II Breve til Svante Nielsson fra enkelte Afsendere A-G 2 33 III Breve til Svante Nielsson fra enkelte Afsendere H-J 301 IV .Breve til Svante Nielsson fra enkelte Afsendere K-P 346 V Breve til Svante Nielsson fra enkelte Afsendere R-Z 1 54 Breve til Svante Nielsson fra untevnte Afsendere 20 Breve til Svante Nielsson fra flere Afsendere 122 Breve til Mtette Iversdatter II Breve til Svante Nielssons Kansler Peder Jacobsson 46 Sturearkivet B (Sten Sture d y:s Arkiv) Koncepter 6 Breve til Sten Sture d y fra enkelte Afsendere 185 Breve til Sten Sture d y fra untevnte Afsendere 3 Breve til Sten Sture d y fra flere Afsendere 22 Breve til Kristina Gyllenstierna 2 Sturearkivet C (Forskelligt) Breve til Hemming Gad 29 Breve til svenske Fogeder og Skrivere 45 Diverse 15

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 Dag Retso·

niens och finns ännu kvar i DanmarkJ' ; sjutton för• ägo, men det gottgjordes av bland annat den svens­ des över till olika privatarkivl', sju till danska ka delen av Kristian II:s arkiv ur den s k Miinchen­ kansliets arkivn, fyra till avdelningen Akter fra poli­ samlingen samt diverse krigsbyten från I6oo-ta­ tiske forhandlin ger m v (I szo) i Sverige A IJ 34 samt let.4' sturearkivets motsvarighet i bytetutgjordes av två till Danske Kongers Historiel5. De övriga tolv bre­ kung Valdemars jordebok. Med undantag för tre ven, varav de flesta så småningom hamnade i avdel­ brev som tillförts Sturearkivets så kallade "Di­ ningen Forskjellige svenske Breve 1474-1521 i Sve­ verse" -del någon gång efter sekelskiftet och således rige A III, korn dock att vid en senare tidpunkt åter­ inte ingick i nummerserien4' , stannade dock denna föras till Sturearkivet och finns sedan I947 i SRA.l6 till en början kvar i Danmark eftersom dess brev Resterande inordnades som ett supplement till den inte ansågs tillhöra Sturearkivet eller ha svenskt ur­ stora Sverige A-samlingen och delades dessutom sprung. De korn att utgöra en ny avdelning inom upp i tre huvudavdelningar. Sverige A III kallad Forskellige svenske Breve I474- Några år senare, år I9oo, avskildes "Diversede­ rpr.4J Samtidigt med sändningen korn också 47 len" ur Sturearkivet C och flyttades ånyo till huvud­ pergamentsbrev som inte tidigare tillhört arkivet samlingen Sverige A , och I9I6 vidare till Sverige A men som genom sin karaktär av dels åtkomst• III. Vid den senare tidpunkten nyskapades på mot­ handlingar, dels brev utfärdade till riksförestån• svarande sätt en liten Diversedel i Sturearkivet be­ darna närstående personer ansågs tillhöra det. stående av tolv brev ur andra samlingar.J7 Några av dem hade tryckts (främst i Arwidssons vo­ Alla dessa åtgärder medförde dock att en viss lym I) och andra har behandlats ingående i littera­ oordning kvarstod. När Christensen förberedde an­ turen, bland annat flera brev från åren IS I8-I9 ut­ dra volymen av sin Missiver fra Kongerne Christiern färdade av påve Leo X och hans legat Johannes I:s og Hans 's tid (utgiven I9I4) stod flera brev "ikke Angelus Arcirnboldus.44 När de återstående breven til at finde", bland annat några som tidigare tillhört ur Diversedelen slutligen levererades I947 med­ Sturearkivet och på I88o-talet avskrivits av de svens­ sändes sammanlagt fyrtiosju brev ur andra danska ka arkivarierna, och ungefär samtidigt efterspanade samlingar - ~ugoåtta förtecknade i "Registrant Gottfrid Carlsson ett originalbrev av Hemming 5 I "45 , fyra pergamentsbrev från Svenske topographis­ 8 6 Gad utan frarngång.l När till exempel Christensen ke Samlinger-Finland4 , nitton från Danske Kongers 8 till avskriften av Hemming Gads brev till slottslo­ Historie47 , fyra frånJustitierninisteriets papper4 , tre ven på Borgholms slott (6/5 I5o8) fogar kornmen­ förtecknade i "Registrant 53 "49, åtta från samlingen taren att den tidigare "utvivlsomt" tillhört Sturearki­ Christiern II och förtecknade i "Registrant 10"5o, vet, är det uppenbart att han inte bara förgäves sökt fyra från "Sverige 27:6"5• samt ett från vardera efter originalet och varit tvungen att utgå från tidi­ Danske Selskabs Papir, "Registrant I4" och "Regis­ gare tryck, utan också saknat en förteckning över trant 52 "5'. Eftersom dessa alltså inte ingick i Stu­ arkivets äldre ordning.J9 Två promemorior om ar­ rearkivet vare sig vid dess ordnande i packar och kivets tidigare organisation synes redan I939 också nummerserie, eller vid svenskarnas avskriftsarbete ha varit försvunna trots att de uppgjordes så sent I876-I884 saknar de nummer och finns inte bland som I927 i Köpenhamn."" Någon annan förteck• de övriga, i svenska Riksarkivets forskarexpedition ning över arkivet än den som ungefår samtidigt nu befintliga avskrifterna. Det var dock flera av gjordes av riksarkivarie Laursen, förefaller inte hel­ dessa som Einil Hildebrand hade gjort regester av, ler ha upprättats eller åtminstone inte bevarats. och idag är de flesta tryckta i urkundsutgåvor. Å an­ I april I929 kom så största delen av Sturearkivet dra sidan stannade I 5 brev med danska mottagare tillbaka till Sverige genom ett byte med DRA. By­ ur den gamla nummerserien kvar i Danmark, däri• tet föregicks av en del förhandlingar, främst på bland ett från Gustav Vasa till den danske befälha• grund av att svenskarna inte ansågs ha tillräckligt varen på Västerås slottupprorsåret I52I (458, 487, många danska handlingar av samrna kaliber i sin

62 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 Sturearkivet: En senmedeltida brevsamling

809, 9IO, 923, 928, 940, 94I, IOII, I033, 1047, (a) slutna originalbrev riktade till riksförestån• I429, I8o3, I8o9 och I8I4). daren Denna tämligen detaljerade genomgång harvisat (b) utkast och förslag till skrivelser att slutgil­ att sturearkivets sammansättning idag inte är den­ tigt utformas i riksföreståndarkansliet samma som under förra seklet i danska Geheime­ (c) lösa bilagor till nu förkomna originalbrev archivet, än mindre densamma som i början av (så kallade "sedlar", "cedul.:e" eller "kalvar") I soo-talet. Själva kärnan i arkivet, inkomna brev (d) originalbrev riktade till andra mottagare än till riksföreståndaren Svante Nilsson, har i stort sett riksföreståndaren men som bifogats brev till varit intakt hela tiden, men vad övriga handlingar denne beträffar har många avskilts från, fogats till och till (e) avskrifter av originalbrev gjorda av mottaga­ och med försvunnit från samlingen, och de arkivali­ ma och bifogade i brev till riksföreståndaren ska principerna för arkivets ordnande har växlat. (f) brev till riksrådet och ärkebiskopen Det förefaller tydligt att Sturearkivet trots dess av­ skiljande från Sverige-samlingen och omorganise­ 2) utgående brev från riksföreståndarkansliet ring I896 efter proveniensprincipen, fortsatte att (a) bevarade koncept till utgående skrivelser, behäftas med den vägledande principen för hela antingen i riksföreståndarens eller riksrådets Sverige-samlingen, och kom att utgöra en konven­ namn, upprättade i kansliet tionell och ganska vid beteckning på allehanda i (b) avskrifter av utgående originalbrev upprät• danska Geheimearchivet befintliga handlingar från tade i kansliet antingen i riksföreståndarens el­ Sturetiden med svenskt ursprung eller svensk an­ ler riksrådets namn knytning i allmänhet. Som beteckning på riksföres• (c) andra handlingar avsedda för internt bruk tåndarnas arkiv var den alltså direkt missvisande; (anteckningar, memorialer osv) många av dess brev hörde egentligen hemma någon annanstans, och brev som verkligen hörde dit låg I verkligheten flyter dock dessa analytiska katego­ inte där de skulle. En del av detta avhjälptes genom rier samman. Det är till exempel klart att det i de fortlöpande omorganisationerna, men även vad många fall är särskilt svårt att avgöra skillnaden den så kallade sturesamlingen i svenska Riksarkivet mellan till exempel kategorierna I (b), 2 (a) och 2 idag beträffar så utgör den i själva verket ingen en­ (b)- oftast är man hänvisad till uttryckliga uppgif­ hetlig dokumentsamling. Istället innehåller det fort­ ter i andra källor eller analyser av skrivarhänder. farande brev utan tydlig svensk koppling och utgör Vissa brev som saknar både omslutande sigill och snarare en rad privatarkiv av vilka Svante Nilssons utanskrift, och vars yttre därmed ger dem en karak­ är det största. Termen 'Sturearkivet' är därmed tär av avskrifter eller koncept, kan i själva verket missvisande och rättare vore kanske att använda ter­ vara expedierade originalbrev som haft ett skyd­ men 'Sturearkiven' i pluralis. dande pappersomslag varpå det omslutande sigillet och utanskriften funnits (i motsats till de flesta an­ STUREARKIVETS SAMMANsÄTTNING dra samtida brev där dessa satts direkt på det vikta OCHKARAKTÄR textarkets utsida) men som sedan kastats bort.s3 Kanslitekniskt uttryckt är ju en avskrift en text med Brevkategorier ett fårdigredigerat utgående brev som förlaga, Med utgångspunkt i Herman Sebueks utredning om medan ett koncept självt utgör förlaga till ett utgå• medeltidens kansliväsen kan man förvänta sig att i ende brev. Därmed torde till exempel en fullständig Sturearkivet finna två huvudkategorier dokument: datering vara att vänta i en avskrift. Sammantaget bör skillnaden mellan utkast till och avskrifter av I) inkomna brev till riksföreståndarnas kansli utgående brev för de samtida kanslistema inte ha varit så stor; iden med båda förfaringssätten har ju

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 Dag Retsö varit att bevara texten för kanslistemas framtida långdragna. Breven från stadsstyrelser rör i stor ut­ förfogande. 54 Kasserade original kan ha fyllt samma sträckning skyldigheten att utgöra krigsfolk och funktion. hysa krigsfångar. Här föranleder riksföreståndarens uppmaningar oftast positiva gensvar men också på• Riksforeståndararkiven: Inkomna original minnelser om städernas fattigdom och ringhet. Den allra största delen av Sturearkivets dokument Försörjningssvårigheterna i samband med ryttare utgörs av inkomna originalbrev på papper med tyd­ och utländska knektar syns särskilt tydligt i breven lig adress till riksföreståndaren, totalt 1. 3 28 av från Kalmar- inte bara från stadens magistrat utan pappers breven, varav de flesta, 1.12 5, är adresse­ också från Svantes knekthövitsmän och inte minst rade till Svante Nilsson och endast 204 till Sten Hemming Gad. En särskild position intar naturligt­ Sture den yngre. Startpunkten för Svantes arkiv är vis Stockholm, och såväl mängden brev som deras kung Hans intagande i riket 1497. Det äldsta date­ karaktär visar de nära och täta förbindelserna med rade inkomna brevet är ett från Kopparbergsfogden riksföreståndaren. Borgmästarna och rådet i staden Nils Månsson 16/6 1498 (226), men det finns ytter­ uppvisar till exempel en större benägenhet än ligare fem odaterade brev som härrör från hans tid stadsmenigheten att uthärda kostnaderna för hål• som marsk 1497-1503 (28o, 308, 313, 452 samt landet av ryttare och av de ganska många stock­ 88ob). Av hans säkerligen stora korrespondens före holmsborgare som ~änstgjorde som fotfolk vid dess finns inga spår. Kalmar, medan Svante å sin sida är angelägen om Bland de inkomna breven till riksföreståndaren att informera om belägringens fortskridande där. dominerar breven från fogdar, skrivare och andra Stockholmama har också nära relationer till slotts­ ämbetsmän i hans ~änst och ger en tydlig inblick i fogden, som fungerade som mellanhand i de ganska kronaförvaltningens villkor - den genomgående vanliga kredittransaktionerna mellan staden och tonen i dem antyder de finansiella problem som Svante, och försäkrar ständigt om sin samarbetsvilja han hade att brottas med. De skrivelser som tillsänts med honom. I övrigt är 'alltväl' -breven vanligast honom från bondemenigheter runt om i landet från Stockholm i vilka förmedlas nyheter om in­ handlar i huvudsak om skattespörsmål - anhållan• komna skepp från Baltikum och Tyskland och de­ den om att slippa extra utskylder med krigshärj• ras laster, om danska skepp som siktats till sjöss och ningarna som motivering eller önskemål angående om de rykten som surrade i samband med dessa utformningen av den reguljära skatten- utfästelser skepps ankomst. Bland de enskilda borgamas brev om lydnad och skatt till fogdar, bedyranden om till Svante lyser andra detaljer fram, såsom fordran­ ~änstvillighet, klagomål på konkurrerande fog­ den hos Svantes fogdar för obetalda importerade dar och deras otillbörliga inkräktanden. Ibland läg• varor, och enskilda konflikter som Svante ombeds ger berörda häradsfogdar till personligt inskjutna bilägga osv. avsnitt i vilka de försiktigt stöder allmogens klago­ Närheten mellan fatabursfogdarna och allmogen, mål på skattebördorna. Av delvis samma karaktär och de nära relationerna mellan Stockholm och har breven från Bergslagen, där till exempel pro­ Västerås, gör sig även gällande i den stora mängden blem med skattskyldigheten kunde uppstå genom brev från fogdar runt om i riket - innehållet i bre­ sinande gruvor. Det finns också flera enskilda ven är likartat. Formellt rör dessa brev naturligtvis bergsmäns brev, föranledda av personliga tvister den inre förvaltningen och är som sådana direkta som riksföreståndaren ombeds lösa. Förlänings• kvarlevor av denna. Den övervägande delen rör frågor och länstvister hör över huvudtaget till de skatteärenden, närmare bestämt meddelanden-ib­ enskilda ärenden som man i vissa fall kan följa gan­ land helt korta notiser som ~änat som följesedlar ska noggrant och vars brev tillsammans utgör en till försändelserna av skattemedel- om hur mycket sorts dossierer, vilket tyder på att inte många brev i av skatten som kommit in, hur mycket som återstår frågan kasserats och att sådana ärenden kunde bli att kräva in och kan föranleda riksföreståndaren att

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 Sturearkivet: En sen1Jledeltida Fn-evsamling skicka en skriftlig anmodan till de skattskyldiga, önskemål i sin egenskap av egna brukare eller vad de inkomna medlen använts till (till exempel bergsmän. Fogdarna översände regelbundet avlöning till slottssvenner och landsfogdar och hur räkenskapsböcker, kvittenser och register över mycket som återstår att betala), samt hur mycket de utbetalda löner, men ytterst lite av detta finns kvar. översänder till honom. I samband härmed redogör Geografiskt vittnar mängden fogdebrev om var slottsfogdarna också för tillgången, eller oftare fatabursförvaltningens tyngdpunkt låg - Västerås bristen, på förnödenheter på slotten, och vilka slott som statsfinansiell knutpunkt för Dalarna, föranstaltningar de gjort eller förslag de har för att Värmland och Västergötland, samt Stockholm och lösa situationen och ber riksföreståndaren om när­ Åbo - sammanlagt omkring 170 brev. Speciella mare anvisningar. De påminner även ibland försik­ åligganden för Västeråsfogden och särskilt de ho­ tigt om utlägg de gjort ur egen ficka. I egenskap av nom underlydande bergsfogdarna var att ombesörja förbindelselänk mellan riksföreståndaren och all­ myntning av silver från Bergslagen och dess ut­ mogen var det ofta fogdarna som fick ta emot kla­ skeppning till Stockholm. Han var också den som i gomål i allehanda ärenden, inte minst från utarma­ sista hand förmedlade nyheter ända från Norge. En de skatte bönder, och hade den otacksamma uppgif­ annan grannlaga uppgift för honom skymtar mel­ ten att påminna riksföreståndaren om dennes skul­ lan raderna- att hålla ett öga på biskop Otto, en till der till otåliga kreditorer. De fick sköta den sköra Svante och Sten inte särskilt välvilligt inställd råds­ balansgången mellan hans vilja och folkviljan, och medlem, och hans förehavanden. Länken Västerås• ber underdånigt lika ofta om hans förståelse för stockholm personifieras av Jon Jönsson, mångårig böndernas trångmål som tackbrev till allmogen stockholmsfogde som även pendlade till och från med anledning av hjälpskatter. I sista hand var det Västerås och Dalarna på Svantes uppdrag. På mot­ förstås fogdarnas eget rykte som stod på spel. Det svarande sätt vittnar breven från fogdarna i Stock­ var därför förmodligen tacksamt att kunna meddela holm och Åbo om en livlig trafik med skattemedel sinnesstämningen inom fögderiet och om de posi­ från Finland till Sverige. Upplysningar som i sär• tiva reaktionerna på riksföreståndarens öppna brev. skilt hög grad förmedlades av stockholmsfogden Bland de löpande uppgifterna ingick att förbereda till Svante är om utrustning av skepp speciellt äm­ nattläger i länet och på slotten inför hans besök, nade för belägringen av Kalmar och om hustrun rapportera om mantalsskrivning och om händelser Mätta Ivarsdotters och·sonen Stens hälsa. Fogdarna av vikt i bygden och närliggande städer bland annat i gränstrakterna (Värmland, Dalsland, Västergöt­ bemärkta personers dödsfall som föranledde spe­ land, Finnved en, Finland) berättar om nyheter från kulationer om överlåtanden av förläningar. Många andra sidan gränsen, inte minst fientliga trupp­ sådana detaljupplysningar finns dock inte i breven, rörelser, och om deras egna spejares aktiviteter. utan överlämnades muntligen av brevförarna. Ib­ Fogden i Tierp Staffan Henriksson förmedlar nyhe­ land tvingades de även redogöra för misstämning ter från hela Norrland och norra Uppland. Fogden och anklagelser om bristande lojalitet mellan på Åbo slott, den finländska riksdelens centralslott, underfogdar, och här vägde förmodligen fogdarnas överbringade nyheter beträffande förhållandena i kännedom om sitt folk och deras stundom före• norra Baltikum och Viborghövitsmannen Erik Tu­ kommande råd angående nytillsättningar tungt. ressons mellanhavanden med ryssarna, både genom Fogdarna gav också råd i rena statsangelägenheter, notiser i egna och bifogade brev. åtminstone vad det gällde förläningspolitik i deras I den stora mängd brev som rör den långa beläg• egna landsändar. En av Västeråsfogdarna, Nils Vil­ ringen av Kalmar, märks naturligtvis främst Hem­ kensson, skrev förmodligen Svante på näsan när han ming Gads sextio brev till Svante därifrån. Ytterst rådde honom att betänka att han inte hade "många få av dessa brev, med sina detaljerade, stundom fler slott att lita till än Stockholm och detta" (1066). långa och enformiga beskrivningar av krigsföre• Å andra sidan framlade de givetvis också privata tagen däromkring, kan tänkas ha haft annat än ett

ARKIY, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 Dag Retsö

kortvarigt praktiskt värde efter det att skeendena klarar förekomsten av utkast och koncept som inte som de beskriver avslutats. Men de lyses upp av logiskt kan inordnas i de gängse arkiven. Erik Hemmings ironiska, skämtsamma, raljerande och Turesson översände ett sådant till riksrådet, avsett ibland obegripliga ton, ibland riktat mot hans ved­ för en kungörelse till invånarna i Sverige med an­ ersakare och motståndare. Han uttrycker situatio­ ledning av fredstraktaten med ryssarna, tillsammans nens allvar- även för honom själv- genom att han med sitt brev I81ro 1504.57ÄrkebiskopJakob över­ inte kan bespisa allt folk som kommer in i staden sände i november r 509 till Svante Nilsson ett för• med "tomma bukar, vassa knivar och utrymda stru­ slag till myntförordning, och biskop Mats sände ett par" (r565). Han lovordar också sina medarbetare utkast till fullmakt för förhandlare i Danmark till och föreslår belöningar. Ett fåtal brev av liknande ärkebiskopen 8/r I so6 (Stureark. 1462' RA A4 fol innehåll är de från hans tid vid Stockholms beläg• 3 JV). Ett annat, odaterat brev med onämnda avsän• ring r 502--03. Hans korrespondens med Svante eb­ dare och adressat, men som uppenbarligen är ett bar ut efter att ha ersatts vid Kalmar av Johan brev från Svante till ärkebiskopen, meddelar att ett Månsson. utkast till svar till danska rådets brev bifogas (I 58 Det lilla antal Sturebrev (inklusive en bilaga) 1/2). Kung Hans skickade biskop Vmcenti Skara och ställda till riksrådet (6r4, 6rs, 6I7, 666, 667, 987, Ture Jönsson ett förslag till stilleståndsfördrag för I224, 1443,1444, r47I, I484, I64o, I675, r676,u Västergötland i december Isro, som sedermera i n 3/4 1504, u n 20/ 3 IS04 med bilaga u n 27/ 3 avskrift sändes till Svante (IIsoa). Härav följer att I 504) understryker Herman Schiicks konstaterande vissa koncept på liknande sätt har skickats till riks­ att "[v]erkliga statsakter påträffas i ytterst ringa ut­ föreståndaren. sträckning i Svante Nilssons forna arkiv" .ss När det gäller brev adresserade till ärkebiskop Jakob Ulfs­ Riksforeståndararkiven: Bifogade original son, har de hamnat i arkivet genom ett sedan tidi­ Av kategori I (d) ovan, originalbrev i sturearkivet gare gällande avtal mellan honom och riksföre• riktade till andra mottagare än riksföreståndaren ståndaren om att brev till riksrådet kunde brytas av men som bifogats brev till denne, kan antas före­ var och en av dem, och som troligen bekräftades i ligga i följande fall. samband med riksföreståndarvalet i januari I 504.S6 De komplicerade frågorna kring brevsamlingens - Arvid Siggesson till Peder Börjesson, utan ort och förhållande till kopieböckerna A4 och As - vart datum (skrivet mellan 15/4 och 21 /4 I502) originalbreven, utöver de I8 som finns kvar, tagit (377), medsänd som bilaga till Peders brev till vägen och enligt vilka regler de kopierades - kan Svante, Örebro 21/41502 (265). dock inte behandlas här. - Nils Bosson till Bengt Knutsson, Borgholm I6/8 Man kan slutligen notera att det finns inte mindre r 504 (r 774), troligen bilaga clll Bengts brev till än 93 brev från sammanlagt trettiofem kvinnliga Svante I~9[- I504] (daterat av Sjödin i Folioreg. brevskriverskor. Bland dem märks flera kloster­ I6I,DRA). systrar men även stormannahustrur och änkor. Men -Verner Nilsson till Peder Jakobsson, Reval 12/r r den dominerande delen av dessa brev, knappt hälf­ I so6 samt till Svante Nilsson, Reval 9/r 2 I so6 ten, är naturligtvis Svante Nilssons hustrus, Mätta (båda u n), bifogade Josef Pederssons brev till Ivarsdotter, som alla publicerades av Gudrun Svante IIII2 rso6 (9s8). Utterström i hennes avhandling I968. - Kalmar stad och allmogen i Handbörd, Aspeland och Möre till invånarna i Uppsverige, Mortorp 3/5 Riksföreståndararkiven: Inkomna utkast och 1507 (1537), medsänd som bilaga till Hemming förslag till skrivelser Gads brev till Svante Kalmar 6/5 r 507 (I 53 8). Det var kutym att man till riksföreståndaren sände - Tönne Eriksson till Sander Arendsson på Åbo skriftliga förslag till viktiga dokument, vilket för- slott, Raseborg 26/8 rso8 (I073), medsänd som

66 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 Sturern-kivet: En senmedeltida brevsa'lllling

bilaga till Sanders brev till Svante, Åbo 30/8 I so8 nom honom hamnat i Sverige, men det kan också (Io7s). härröra från biskopens arkiv, som kommer att - Erik Turesson till biskop Hans i Åbo, Viborg 28/ framgå, troligen hamnat i Danmark på andra vä­ I I I so8 (I 02 8), bifogat biskopens brev till Svante gar.s9 2/r I 509 (u n). Ytterligare några brev har troligen inkommit på - Biskop Vmcent i Skara till Sten Sture d y, Torsön liknande sätt, även om vi inte vet med säkerhet. Det 28/r ISII (I752), bilaga till Stens brevtill Svan­ gäller till exempel ett brev från Sten Sture den äldre te, Fredsberg 29/r ISII (4o). till Svantes fogde i Västmanland (1766), ett från - Tönne Eriksson till electus Arvid i Åbo, Rase­ Nils Bosson till Bengt Knutsson (sedermera Svantes borg I9/8 I 5II (I65 5), bilaga till Arvids brev till fogde i Småland, 1774), Verner Nilssons brev till Svante, Åbo 23/8 ISII (I656) biskop Mats (u n 27/3 1504)- som liksom ett brev - Tre brev från Severin Skåning till Lasse Vmter - från sex västgötaherrar till densamme ( 1 7 1 8) kanske Viken I/3 1517 (1791), "Anross" 30/ 3 I5I7 översänts till riksföreståndarens kansli av biskopen. (1792), "Anross" s/4 I517 (1794), och ett från Två odaterade brev ställda till två borgare i Söder• Uddevalla stad till densamme, Uddevalla r/4 köping, det ena utfärdat av Sven Knutsson, som 1517 (1793), rörande stilleståndsavtalet i Väst­ åren 1504-1507 förekommer som Svante Nilssons sverige bör ha överförts till riksföreståndarens ar­ fogde i Småland och på Ulvåsa, skall troligen för• kiv genom efterträdaren Algot Kruses bemedling knippas med det nedan nämnda Stegeborgsarkivet. samma år med anledning av förrryandet av stille­ Åtminstone ett brev till Svante Nilsson har inkom­ ståndet (se Algots brev till Sten Sture med anled­ mit på motsatt sätt; som en bilaga till ett brev till ning av övertagandet av fögderiet, 24f 5 1 517 Peder Jakobsson, som ombetts presentera det för (1350). riksföreståndaren (974, bilagt 42 7).

En uppmaning från Jens Torbjörnsson på hertig Riksföreståndararkiven: Ärvda brev Kristians vägnar till allmogen i Åse härad (r I63) Bland Sturebreven finns också en hel del åtkomst­ har säkerligen också kommit i händerna på de handlingar och intyg som kommit i Svantes och sturetrogna västgötaherrarna, eller kanske genom Stens ägo genom arv, och som kan sägas utgöra res­ allmogens egen försorg översänts till Svante Nils­ ter av tidiga personarkiv. Bland de elva brev (varav son. Sådana öppna brev avsedda att 'vända' all­ 5 pergament) som tillhört Svantes far Nils Sture mogen, beslagtogs i möjligaste mån av riksförestån• och övertagits i samband med dennes död 1494 darnas fogdar i gränsområdena och sändes till riks­ märks bland annat Sten Sture den äldres förlänings­ föreståndaren.s8 Ett originalbrev från Clawes Stru­ brev på Mörkö och Eriksö, som Nils Sture fick med finck till Severin Bud i Stockholm synes också ha anledning av indragningen av Västerås slott 1493, hamnat hos Svante: till Severins namn fogas "bi her samt två tackbrev från Erik Axelsson (Tott) och Swanten" och på baksidan har Svantes kansler Pe­ Uppsala domkapitel, och kung Karl Knutssons in­ der Jakobsson gjort ett par anteckningar (791). tressanta förebråelser för att Nils inte tagit chansen Samma sak torde vara fallet med ett originalbrev att bli riksföreståndare under det tumultartade året från ärkebiskop Jakob till Bengt Larsson på Frö­ 1467 (se noterna 37 och 45). Genom Nils har Svan­ tuna och Svantes fodermarsk Bengt Eriksson te också fått ett pergamentsbrev som tillhört far­ (1476), som dessa vid något tillfålle bör ha förevi• fadern Bo Stensson (Natt och Dag) och ett perga­ sat och överlämnat till sin herre. Raumo stads råds mentsbrev från 1403 (den nuvarande sturesamlin­ klagomål till biskop Arvid i Åbo på Didrik Hans­ gens äldsta brev) som tillhört Nils Stures svärfars son (r 2 3 r), daterat 2 7/z 1512, kan ha inlagts i rät• farfar, Tord Röriksson (Bonde). Via sin hustru har tegången mot Didrik i Åbo ett halvår senare där Svante fått ett tredje pergamentsbrev som tillhört Sten Sture den yngre närvarade och på så sätt ge- Erengisle Gädda, Svantes första hustru Ilianas far,

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 Dag Retsö

och ytterligare ett fjärde från Erengisles far i sin tur, ter dessa avskrifter gjorts eftersom de kan knytas Simon Körning (död I47S). Två pappersbrev som bilagor till huvudbrev där de uttryckligen om­ (I 382, I 724) är adresserade till Sten Sture den yng­ nällllls.61För ytterligare fyra skrivelser upprättade i res hustru Kristina Gyllenstiema, och ytterligare tre riksrådets nainn föreligger möjligheten att de är pergamentsbrev bör räknas till hennes handlingar koncept (20, 102 sb, I498, U n (e

68 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 St:urearkivet: En senmedeltida brevsamling burspråk med en talrik skara av allmogen i Öster• kan dock förknippas med några av de i arkivet in­ götland på grund av de klagomål och rykten som gående originalbreven.68 På detta sätt kan alltså gått i dryckestugor och andra samkväm om att de vissa brevförsändelser som med tiden 'splittrats underrättas för dåligt om vad som avhandlades på upp' i daterade huvudbrev och odaterade lösa bila­ de många herremötena och att de inte fick veta var­ gor rekonstrueras, men huvudbreven till vilka res­ för de skulle neka kung Hans tillträde till riket. terande bilagor tillhört finns av allt att döma inte Brevutfårdarna hade då låtit sätta samman ett brev kvar i samlingen utan är helt försvunna, och hänger som lästes för allmogen av Erik Skrivare som kom så att säga fortfarande i luften. Även om man i vissa "som om han vore kallad från Paradiset", vilket all­ fall kan identifiera troliga utfärdare och skrivar­ mogen nöjde sig med. Brevutfårdarna hoppas att de händer, och fastställa ungefärliga dateringar med gjort rätt trots att de inte haft Svantes fullmakt för hjälp av analyser av handstil och innehåll, förblir sitt tilltag och bifogar i original det brev på perga­ deras proveniens osäker. ment som lästes för allmogen. Även fogden i Västbo, Bengt Knutsson, uppmanade Svante att Förtroendemäns arkiv sända ett öppet brev till bönderna i Västbo eftersom Förutom riksföreståndarnas arkiv består Sturearki­ de klagat över att hans brev kom mer sällan än vet idag även av rester av en rad andra privata och kungens, och de brev Bengt på eget bevåg skrivit officiella arkiv i form av brev som vid första påse• och uppläst i Svantes namn "av eders mun" snopet endet så att säga inte hör dit men som på olika sätt nog hade genomskådats (1063). Det finns många kan kopplas till riksföreståndarna genom att de till­ antydningar om allmogens missnöje med den bris­ hört personer knutna till dem. Bland de klart ur­ tande kommunikationen med Svante Nilsson. Det skiljbara arkiven av denna typ återfinns Peder är därför rimligt att tro att dennes ombud ganska Jakobssons (54 pappersbrev och 2 pergaments­ ofta tog saken i egna händer på detta sätt, att riks­ brev), Hemming Gads (3 I pappersbrev),Jakob An­ föreståndarna förr eller senare fick del av sådana derssons eller Stegeborgs slottsarkiv (3 I pappers­ skrivelser och att några av de annars svårförklarade brev), Mätta Ivarsdotters (I3 pappersbrev), Arvid avskrifterna i Sturearkivet har ett sådant ursprung.6 7 Siggessons (4 pappersbrev och 8 pergamentsbrev) samt Stockholms slottsarkiv (8 pappersbrev). Riksföreståndararkiven: Diverse Bland de tolv dokument som tillhört kyrkoher­ I tillägg till koncepten och avskrifterna finns en den i Mora, Arvid Siggesson, märks pergaments­ lång rad pappershandlingar av svårbestämd art, breven, främst privilegiebrev utfärdade i samband däribland I6 stycken av typen anteckningar och med den påvlige legaten Johannes Angelus Areim­ memorialer. Många av dem är bilagor och i de fall boldus vistelse i Sverige ISI8-I9, bland annat ett då de danska arkivarierna kunnat konstatera vilket tryckt avlatsbrev. Peder Jakobssons och Hemming huvudbrev de tillhört har de betecknats med dettas Gads inflytelserika positioner speglas av karaktären arkivnummer tillsammans med tilläggen 'b', 'c' osv, på de bevarade breven till dem som härrör från så• där huvudbrevet betecknas med 'a'. I vissa fall har väl fatabursfogdar runt om i landet som rådsmed• de fått det efterföljande numret i nummerserien. lemmar.69 I Sturearkivet finns också ett trettiotal Andra bilagor har genom en bristfållig ordning i handlingar som har en sak gemensamt. De är alla arkivet, som kanske rått redan i riksföreståndarens adresserade till Jakob Andersson, slottsskrivare på kansli och med säkerhet senare i de danska förva• Stegeborgs slott och Svante Nilssons kaplan, eller ringsdepåerna, med tiden skilts från sina huvud brev. andra personer som var knutna till Stegeborg åren Eftersom de nästan undantagslöst saknar både date­ I499-I503. Sex av breven är utfårdade av Svante ring och utfärdarens namn har de flesta av dessa själv (I7o, I7I, I72, I93 med bilaga 939, I94 med lösa bilagor under arkivets ordnande i Danmark på bilaga 9 37, 2 3o) och innehåller befallningar angå• I8oo-talet fått egna brevnummer. Tjugoett av dem ende bespisning och försvar av slottet under det

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 Dag Retsö

turbulenta upprorsåret I502, medan de andra är Otte Ruds brev till kung Hans n/6 I568 framgår skrivelser från andra fogdar och tjänare. Till detta att han bifogat inte mindre än sex brev - ett origi­ Stegeborgs slottsarkiv bör också räknas en odaterad nalbrev till honom från Hemming Gad och fem av­ bilaga, skriven av Kettil Påvalsson (I810), och kan­ skrifter av vilka åtminstone en ombesörjts och över• ske även ett daterat koncept i riksrådets namn till sänts till honom av Hemming.7' I motsats till förla• Värend av Jakob Anderssons hand från augusti gan till Hemmings avskrift, som finns kvar i origi­ I50I (I495). En liknande grupp utgör de sju brev nal och förmodligen legat kvar bland dennes pap­ som adresserats till fogdar och skrivare på Stock­ per i Sverige, har alltså dessa avskrifter aldrig till­ holms slott (362, 887, I505, I58o, I797, I8o7, hört det samtida riksföreståndararkivet utan legat I8I3). Hit hör också två slottsinventarielistor, en bland kungens papper i Köpenhamn ända sedan uppgjord i samband med Nils Beses övertagande av sommaren I 508 för att vid en långt senare tidpunkt, fogdebefattningen från Jon Jönsson i september någon gång efter att den svenska brevsamlingen I505 (u n u/9 I505) och en från juni I5I2 upp­ kom dit, inläggas i det. gjord genom OlofBjörnsson (I 246). Värt att märka När man så ordnat de brev som idag ingår i är att inga brev från riksföreståndarna själva till sina sturearkivet och bortser från de odaterbara diverse­ stockholmsfogdar finns bevarade, trots att före• handlingarna och de vars förekomst i Sturearkivet komsten av drygt tjugo sådana kan beläggas i andra ovan förklarats genom att de inkommit som bilagor källor. Till Stockholms slottsarkiv bör också räknas till andra brev eller tillhört riksföreståndarna när• de två breven från biskop Hans Braskfrån I521, stående personer, återstår femtiosju stycken, samt­ ställda till kung Kristians stockholmsregering med liga original med mer eller mindre välbevarade si­ bland andra Gustav Trolie - de kom troligen inte gill. Vart och ett av dem har sin egen för oss dolda fram i tid innan ärkebiskopen lämnade staden för historia och det är naturligtvis i princip möjligt att Danmark men bör ha förvarats på slottet innan de även de alla utgjort bilagor till inkomna brev utan tillsammans med andra papper kom till Danmark.7° att detta nämns i de samtida källorna. Detsamma gäller odaterade brev med okänd adressat - där är Brev med annan proveniens det frestande att implicit anta att de tillhört det Många brev i det nuvarande Sturearkivet har med största delarkivet - Svante Nilssons. Det synes ha säkerhet aldrig tillhört någon av de hittills nämnda varit ledstjärnan för inte bara de danska arkivarier kategorierna. Det gäller två brev till Henrik Krum­ som först numrerade breven utan också för Lars medike (I67, I69), ett till kung Kristians hövitsman Sjödin när han i Folioregistrant I6I kategoriserade på Viborg Rolf Matsson van Leveren (662), ett rö• breven i Diversedelen. Men att man inte generellt rande Blekinge (4ood), två brev till kung Hans eller automatiskt kan tillskriva alla brev i den nuva­ (I429, I703), en avskrift av ett brev från svenska rå• rande sturesamlingen ursprung i riksförestån• det till det danska (lO I I), ett brev till Jakob Trolie darnas arkiv, utan måste se deras förekomst i dagens på Lillö (u n 28/3 I52o7') och kanske Laurens Sturesamling i svenska Riksarkivet mot bakgrund Sicinkels brev till Borgholm (I784). Ett original­ av dess historiskt uppkomna sammansättning, tor­ brev- svenska riksrådet till Nils Bosson, Däven• de redan ha framgått, inte minst av det ovan relate­ sösund 3/9 I507 (I779)- har sänts som bilaga till rade handhavandet av svenska handlingar i Gehei­ dennes brev till kung Hans, Hurva IJII2 I507 mearchivet på I8oo-talet. Av samtida exempel, utö• (DRA), och ett annat (94I) är en bilaga till ett brev ver Otte Ruds sändning till kung Hans I5o8, kan till kung Kristian II (DRA 20/7 I520), och har även nämnas sex västgötastormäns brev till biskop alltså hamnat där utan att någonsin ha tillhört riks­ Mats I5I6 beträffande tvedräkten mellan Sten föreståndarnas arkiv. Detsamma gäller flera hand­ Sture den yngre och Gustav Trolie (I7I8). Enligt lingar rörande vapenstilleståndet vid Borgholms det har de redan skrivit till de båda i samma ärende slott våren I 508. I den danske slottsbefälhavaren och bett dem bilägga sin tvist i godo. Det fanns

70 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004: I -2 Stnrearkivet: En senmedeltida brevsamling alltså inget synbart skäl för biskopen att låta vare ställda för Linköpingsdekanen Erik Svensson som sig Sten eller Gustav att ta del av brevet vars inne­ blev prebendat vid domkyrkan, och ett brev till håll de var bekanta med ändå genom egna brev. Bre­ slottsfogden som ombeds underrätta electus Arvid vet har alltså troligen stannat i Strängnäs och kom­ om dess innehåll och som kanske därför vidarebe­ mit till Danmark på andra, okända vägar. Att denna fordrat originalet (I783), kanske rester av ett Åbo typ av brev ändå återfanns i Köpenhamn på I8oo­ domkyrkoarkiv, kan det vara så att alla brev som talet förklaras inte av I 500-talets svenska kansli­ befordrats över Östersjön till adressater i Sverige väsen utan av historiska händelser. och Finland verkligen nått fram till sina destinatio­ Hur de brev som saknar säker proveniens och är ner, och sedan förts bort därifrån åren I 52 I-22. Det för få eller för perifera för att kunna betraktas som är till exempel inte osannolikt att de finländska arkivrester, hamnat i Danmark kräver en helt egen, breven förts till Danmark separat genom bemedling vidlyftigare utredning som knyter an till frågan om av Sören N orby som i maj I 52 2 erövrade biskopens omständigheterna kring hur riksföreståndarnas ar­ borg Kustö, eller åtminstone innan hans ställföreträ• kiv hamnade där. Men genom en försiktig inle­ dande hövitsman Lasse Jönsson uppgav det i juli dande analys kan en del intressanta mönster urskil­ I 52 3.7 6 Biskopen själv flydde ju strax innan N orbys jas. För det första märks fem brev som avsänts från ankomst och mnkom i ett skeppsbrott i Bottenvi­ eller till gränslandskapet Västergötland under åren ken. stockholmsbreven kan på samma sätt ha förts I507- I7 (458, w8ob, u63, I323, I78o), och här bort från staden i samband med J ens Beldenaks och föreligger möjligheten att de 'uppsnappats' på vä• Gustav Trolies flykt på hösten I 52 2. gen och smugglats över danska gränsen. För det an­ Tio av de brev som förmedlats över Östersjön dra märks en grupp på tjugosju originalbrev där av­ (u30, Il99> 1200, I2I3, I398, I663, I704, I8II, sändare och adressat är personer som kan knytas till u n 29/9 I5I9 och 10/6 I52I) har dock det ge­ platser på var sin sida av Östersjön. De har alltså mensamt att de är originalbrev med adressater, inte befordrats sjövägen över ett innanhav som var ökänt i Åbo eller Stockholm, utan i Baltikum eller Tysk­ för danska kapares härjningar, och där brev inte all­ land. Sannolikheten för att de verkligen har kapats tid nådde sin destinationsort utan också uppsnappa­ och förts till Danmark är alltså långt större. Bara i des på vägen och på så sätt hamnade i Danmark.7J ett fall (8o9; Henrik Smet till sin bror Cort Smet i Det är till exempel påfallande många av dessa brev Liibeck, 7h2 I5I6) kan det säkert konstateras att som daterats under sommarhalvåret, den årstid då det nått fram eftersom det på utsidan har anteck­ kaperier var särskilt vanliga.74 Å andra sidan märks ningen "Enfangen in der quatuor temporum vor en grupp på nio brev ställda till magistraten i wynachten v 'xvj". Stockholm eller enskilda borgare där, eller till För västgötabreven kan man notera att två av dem slottsfogden (790, 79I, 792, 887, I2IO, I2I7, I409, (I78o, 108ob) är adresserade till Ture Jönsson, och I787, I789), och en grupp på nio brev med prove­ lägger man till ett koncept i Tures namn (85) och niens i Åbo - två adresserade till slottsfogden en avskrift av ett brev med T ure som trolig adressat (I236, I78I), fem till biskopen (I8o, I454, I65I, (u 55), framträder möjligheten att det är han själv I654, I78I), två till domprosten Påvel Scheel som fört dessa brev till Danmark. Även Ture Trolie (I790a och supplement nr 575) samt ett till en "mäs• på Bergkvara kan ha tagit med sig ett brev frånTure ter Mats Kurin" i Åbo och Åbo stad (I79oa, I2I3 Jönsson (I209) till Danmark i samband med hans samt DRA 2I/ u I52I). Men betänker man att det flykt efter konflikten med Gustav Vasa I524. Nio även finns rester av såväl ett Stockholms slottsarkiv brev har anknytning till Västerås slott (7I, I79, I8I, (se ovan), ett Åbo slottsarkiv (u4I, I782, I783, 695, I2I4 med avskriften av Dalarnas och Berg­ I79ob, pergament 26/9 I498), ettÅbo biskopsarkiv slagens brev till Stockholms stad [I 5 I I] som bilaga, (62, I2 3 I, I647, I782, I783) och, om man till bre­ I766, I72I, 1033, I8o6), tre till Örebro slott (p, ven till Påvel Scheel lägger pergamentsbrev ut- I78, 927), och två till Hans Brask (9o8, 735), men

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 Dag Retsö

det är osäkert om man kan betrakta dessa som res­ kan identifieras- Peder Jakobsson, Hemming Gad, ter av arkiv. Kung Kristians fogde på Västerås slott Mätta Ivarsdotter, Arvid Siggesson, Stegeborgs Henrik von Mehlen tycks emellertid ha fått med sig slott, men ett stort antal enstaka brev kan inte tyd­ sitt arkiv därifrån när han flydde på våren I 52 I, vil­ ligt kopplas till någon av ovanstående arkivbildare. ket förklarar deras förekomst i Sturearkivet.77 Samtidigt som vart och ett av dessa brev förmedlar intressanta upplysningar om det senmedeltida sam­ slutsats hälle i vilket de författades, är deras egen historia Den brevsamling som idag är känd som 'Sturearki­ dold för oss. vet' är en formidabel källa till kunskap om det sen­ medeltida Sverige, och speglar framförallt riks­ föreståndarämbetets roll och finansiella situation. NOTER Men som arkivaliesamling betraktad är den inte någon homogen enhet, utan en samling brev vars I. Det äldsta brevet i den nuvarande Sturesamlingen är ett pergamentsbrev från 5/6 1403, utfardat av Elin stomme visserligen utgörs av de yngre Sturarnas, Elofsdotter, och det yngsta är biskop Hans Brasks brev till riksföreståndarna Svante Nilsson och Sten Sture riksrådet, daterat 1/9 1521 (1762). Siffror i parentes avser den yngre, arkiv och därmed kanske gör skäl för brevnummer i Sturearkivet. namnet, men som också innehåller en mängd brev 2 . T ex E Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige: Studier over skatteväsen och länsforvaltning, Göteborg av annan proveniens. Det betyder att det ännu i det 1940. I Harnmarström, Finansfdrvaltning och vanthandel nuvarande sturearkivet finns flera brev som troligen I504-I540: Studier i de yngre St:urarnas och Gustav Vasas aldrig tillhört det, och på motsvarande sätt brev i statshushållning, Uppsala 1956. andra samlingar som borde tillhöra det. Dess nuva­ 3· T ex S Gustafson, Hemming Gadhs språk, Lund 1950. G Utterström, Fern skrivare: Metta Ivarsdotters brev till Svante rande sammansättning är ett resultat både av det Nilsson - Studier i senmedeltida svenskt brevspråk, Stock­ historiska, delvis dunkla händelseförlopp som lig­ holm 1968. ger bakom brevens bortförande från Sverige till 4· T ex L Sjödin, "Kommentar", i Gamla papper angående Danmark, och av växlande arkivaliska principer i Mora socken 2 : Arvid Siggessons brevväxling, Västerås 1937. R Stensson, Peder Jakobsson Sunnanväder och maktkampen i danska Geheimearchivet i modern tid där allt sen­ Sverige I504-I527, Uppsala 1947. H Gillingstam, Atterna medeltida brevmaterial med svensk proveniens Oxenstierna och VOsa under medeltiden: Släkthistoriska studier, flera gånger genom årens lopp har inventerats och Stockholm 1952-53, speciellt avsnitten om Sten Kristiernsson, s szzff. Erik Johansson, s 703 ff. förändrats genom tillägg och borttaganden. Nam­ 5· T ex L Sjödin, "Meddelanden om kanslistilar under de net "Sturearkivet" har uppenbarligen inte använts yngre Sturaroas och Gustav Vasas tid", Meddelanden från om någon distinkt enhet utan har varit en konven­ Svenska Riksarkivet 1933, s 62-149. tionell och inofficiell benämning på en grupp brev 6. L Sjödin, Kalmanmionens slutskede: Gustav VOsas befrielse­ krig, Vol I-2, Stockholm 1943 & Uppsala 1947. G med flytande gränser inom Sverige-samlingen som Wieselgren, Sten Sture den yngre och Gustav Trolle, Lund ansetts göra skäl för namnet. Den tilltänkta omor­ 1949. G T Westin, Riksfireståndaren och makten: Politiska ganisationen förblev länge ofullbordad, och varken utvecklingslinjer i Sverige I5f2-I5f7, Lund 1957. Svante Nilssons eller Sten Sture den yngres arkiv 7· Se t ex Sjödin, Kalmanmionens slutskede, Vol I s 52 . Westin s ZI f. Se äv H Schiick, Rikets brev och registe1·: behandlades före I 896 som en separat enhet utan Arkivbildande, kansliväsen och tradition in0'11Z den medeltida har ingått som en del av den stora Sverige-sam­ svenska statsmakten, Stockholm 1976, s 41 z ff. lingen utan någon särskild benämning. De svenska 8. Se L M Bååth, "Anteckningar om det s k Sturearkivet", Meddelanden från Svenska Riksarkivet 1929, s 165- 170. L breven har förmedlats till Danmark vid olika tid­ Sjödin, "Sturearkivet", Svensk uppslagsbok 27, Malmö punkter, på olika vägar och från olika platser; några 1953, sp 1078-79. B Fritz & C Neveus, "Medeltids­ från Stockholms slott och kanske Västerås, några samlingarna", Riksarkivets beståndsbversikt, Del I Medeltiden, säkerligen från Finland och från kapade skepp på Kungl Maj:ts kansli, Utrikesforvaltningen, Stockholm 1996, s 35 ff. Östersjön. Några av de arkivbildare som utöver 9· Schiick s 418 ff, 442 ff. riksföreståndarna bidragit till dagens Sturesaniling 10. Sjödin, "Sturearkivet", sp 1079.

72 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I- 2 Sturearkivet: En senmedeltida brevsamling

r r. Se Hammarström s 49, 54, 95. Sander avled förmodli• svenska traderingen allmänt, B Fritz, "De svenska gen på våren rsr6 (I4IZ), och handlingen kan således medeltidsbrevens tradering till r 8oo-talets början: En inte röra bortförandet av Sturearkivet från Stockholm i arkivhistorisk översikt", Meddelanden från Svenska början av r p o-talet. Riksarkivet 1976-77, s 68-135· r z. Däremot har Peringskiöld haft tillgång till en avskrift r8. Handlingar till upplysning af Finlands häfder, Vol I, utg A av ett brev ur Sturearkivet, klostersystem i Klara kloster I Arw:idsson, Stockholm r846, s VII, Vol 7 Stockholm Anna Reinholdsdotters brev till Stockholm stad z8h r854 s m. Årsberättelser för åren r8sz-54, Aarsberetninger r 508 (973) som efter avskriften tryckres av Jöran Nord­ fra det kongelige Geheimearchiv, indeholdende Bidrag til dansk berg, S Clardi minne, Stockholm I]Z], s 109 nr 170. Historie af utrykte Kilder, Vol I, utg C F Wegener, I 3. Det är åtta originalbrev till Svante - I s6 (riksrådets Kjöbenhavn r8sz-r855, s LVIII, LXV, LXIX-LXX, LXXXI. Se förläningsbrev på Svartsjö, Raseborg m m, ro/ro r sos, även O Mustelin, Studier i finländsk historieforskning, RA~ fol uv-12r), 787 (från biskop Mats, Strängnäs 20/ Helsingfors 1957 s 4orf. I I I so6, ~ fol 7JV-7~). n z (från Åke Hansson, Gäsene 19. Mustelin s 367ff. Om Grönblad, se även M Kerkkonen, ro/12 rso6, ~fal 76r), 865 (från Stockholms stad, Finlands Riksarkiv I8og-I9I7: Det finska arkivväsendets Stockholm 6/r 1507, ~ 77r), r668 (från biskop Ingemar, historia från Fredrikshamnsfreden till självständigheten, Kronoberg r6/3 1507, ~fal 87v-88r), 851 (från Åke Stockholm 1995, ss 49-61. Grönblad umyttjade också i Hansson, Ettak 22/8 1507, ~ fal r02r), 950 (från Erik stor utsträckning den s k Scheelska brevsamlingen i Turesson, Viborg 21/7 1507, ~ ro7r), 858 (från Ture Alexandersuniversitetets bibliotek i Helsingfors, som Jönsson, Falem ro/ro 1507, ~fal 122r-v), 1520 och tillhörde domprosten i Åbo på rsro-talet, Paul Scheel, I52I (båda från Hemming Gad, Kalmar z6/ro rso6, A-4 och ur vilken två hamnat i Sturearkivet (1790a OCh fal 7 r v). Fem koncept till brev från Svante - 77 5 (till Åke supplement s). Hansson, z4f9 r sos,~ fol z6r), r8o (öppet brev till zo. Se A Lignell, Beskrifning öfver greJskapet Dal, Vol I, olika landsändar, Svartsjö IJIII rso6, ~fal 6]v-68r), Stockholm r8sr, s XII. rrr (till biskop Ingemar, Kalmar z6/3 1507, ~fal 88v), z r. I själva verket är, trots titeln på Styffes monumentala rz3 (till Josef Pedersson m fl, Kalmar z3/8 1507, ~fal verk, bidragen från andra utländska arkiv än det danska i roor-v) och 14ob (till svenska riksrådet, Kalmar 20/9 volym 5 ganska få; 7 från Danzig, 8 från Liibeck, z från 1507, ~ fal IIJr-II~). Ett koncept till brev från Königsberg och ett från Schwerin. Inte mindre än z9 riksrådet- 1509 fal rr (till biskoparna Mats och Vmcent, dokument härrör faktiskt från svenska depåer; r 9 från Vadstena r sir rso6, ~fal 35r). Ett koncept till brev Riksarkivet, 5 från Linköpings bibliotek, z från Kungliga från ärkebiskop Jakob till Svante - r 509 fal r v (Lillkyrka Biblioteket och ett från vardera Kungliga Vetenskaps­ 8/r rso6, ~ fol 3JV). Samt en avskrift av kung Hans brev akademin och Stockholms rådhusarkiv. Dessutom har till riksrådet, 93 (KaJundborg 10/3 1510, ~ foJ I]OV). Styffe tryckt en avskrift från Ömhjelms diplomatarium. Inga original till brevavskrifterna i Sten Sture d y:s z z. O Jägerskiöld, "Utredning angående publiceringen av kopiebok finns kvar. svenskt historiskt källmaterial", Historisk Tidskrift 68 1948 14. Se utgivarens fornot i Handlingar, Vol 20 s Z57 · För s r66. ingående beskrivningar av Svantes och Sten d y:s z 3. Årsberättelse för år r849, Aarsberetning~ Vol I s VII. Ett kopieböcker, se Sjödin, "Meddelanden om kanslistilar" brev från den tyske knektlrövitsmannen Mauritz Olden­ samt Wieselgren s 4z5-434· burg till kung Kristian II från Königsberg z/r 15z4, som 15. Svante Nilssons brev till Nils Gädda, Sigtuna 9/12 på Langebeks tid förelåg i original, säkerligen bland r 504 (RA ~ fol ~). till Ingeborg Åkesdotter, Svartsjö z/ danska kansliets papper, återfanns till exempel inte av II r 505 (~ fal z 7r), till L ii becks stad (~ fol 7or), och Grönblad, "oaktadt det noggrannaste efterletande i till biskop Mats, Västerås Z91r I I so6 (~ fal 7JV), biskop arkivet"; se Grönblad s 747· Mats brev till Svante Nilsson, Strängnäs 20/u 1506 (~ z4. Årsberättelse för år I 849, Aarsberetninger., Vol I s XVIII. fal 74r), samt en av Peder Jakobsson införd räkenskaps• Registranten saknar datering men har enligt en anteck­ lista (~ fol 193r-v). ning på sista bladet år r8z9 framtagits och umyttjats av r6. Se I Friedlaender, Peringskiolds Diplrmzatarizmt , Kungl Geheimearkivarien professor Finn Magnussen. Vitterhets Historie och Antikvitets-Akademiens Hand­ z s. Årsberättelser för åren 1849-53, Aarsberetninger, Vol I s lingar, Historiska serien 17, Stockholm 1971 s 13of. XXX, LID, LXV, LXXVIT . r 7. J fr trycket av originalbrevet i Bidrag till Skandinaviens z6. Jfr inledningarna till Grönblad nr 396, 401, 403 och historia ur utländska arkiver, Vol 5: Sverige under de yngre 4n, samt H Reuterdahl, Swenska kyrkans historia, Bd 3: Sturarne, särdeles under Svante Nilsson (I504-Ipo), utg C Swerige under Cal'!llar-zinionen, Lund r863, s 4 ff. Det G Styffe, Stockholm r884, nr 198 och Sveriges traktater högsta brevnumret i Grönblads utgåva är Sturearkivet med främ'!llande magter je'lllte andra dit ho·rande handlingar 3: 67 r (Nya källor till Finlands 1nedeltidshistoria, Köpenhamn I4og-Ipo, utg O S Rydberg, Stockholm r895, s 535 f. r857, nr 103). Se äv Granlunds förteckning "Handlingar Om Brocman, se I Friedlaender, "Nils Reinhold Brocman: rörande Sveriges historia i Kong! Geheime-Archivet i Till tvåhundraårsminnet av hans död", Personhistorisk Köpenhamn" r867, lilla forskarsalen, RA, fal z7-z9, Tidskrift 67 1970 s 41-6z. Och om den eftermedeltida Bååt!I s r66ff, Sjödin, Gamla papper s 4 33 not r, samt

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 73 Dag Retso·

La ursens förteckning I 92 7 över Sturearlåvet i RA, medsänd som bilaga till Nils Bossons brev till kung Hans, forskarexpeditionen. Enligt årsberättelserna för den Hurva I Jfr z I so7). aktuella tiden sammanföll Grönblads vistelse i JS· Stureark. 940 (ett koncept eller anteckning angående Geheirnearchivet och Kall-Rasmussens arbete med en konflikt med tyska köpmän, kanske i Bergen, till Sturearkivet delvis i tiden; Grönblad var där I8sz-s7 och avdelningen Norske uekspederede Breve rsr9-20), samt S9S registreringsarbetet pågick I 848-s4· Reuterdahl, för (en odaterad bilaga med anonym avsändare med klagomål, vilkens arbete Sturearkivet bara hade en relativt marginell troligen hos ärkebiskop Birger i Lund, på en "Nielss betydelse, vistades bara i arkivet under sensornmaren Hackyss" på Lindholm, troligen Nils Mogensson Hack). I86z, se ovan not I7 samt Am-sbe1·etninger, Vol 3, utg C F J6. Stureark. 672 (Arvid Siggesson till mäster Knut Wegener, Kjöbenhavn I86I-I86s, s XXXIV. Michaelis I8/7 [ISI4]), 908 (koncept till ett tings­ z 7. Till packe I J förefaller vid en senare tidpunkt också ha protokoll i Skärminge [vintern I so6]), 929 (odaterad förts två brev från packe 12 (I07J, en avskrift medsänd bilaga till onämnds [Knut Skrivare?] brev till Svante som bilaga till ett brev från Sander Arendsson till Svante, Nilsson), 9JO ([Olof Jonssons] inventarielista för Västerås och 1200, ett brev frän någon onämnd i Nådendals slott [6/6 I so6]), 9JJ (bilaga till [Mätta lvarsdotters] brev kloster till pilgrimmen Mats Olsson på väg till Santiago till [Svante Nilsson] z/12 IS07, 207), 942 (bilaga till de Compostela) och två frän packe IS (IOOS och I079, [Peder Turessons] brev till [Svante Nilsson] IJfr IS09, båda till Peder Jakobsson frän fogdar). sJ6), 944 (bilaga till [Lars Hanssons] brev till [Svante z8. Reuterdahl s 4 ff. Nilsson] IS/8 ISo6, 697), IZI4 (koncept till brev från 29. Avskriftsarbetet avslutades I884 och inte I879 som Stockholms borgmästare och räd till invånare i Västerås anges hos Båäth; jfr Bååth s I68, C G Malmström, stift zz/8 ISII), I246 (Olof Björnssons köp av ett skepp "&-sberättelse för år I884", Meddelanden från Svenska n/6 ISI2), IJ2J Oohannes Johanni, hospitals­ Riksarkivet I88s. Kullberg dog strax innan avskrivningsar­ föreständare i Gamla Lödöse, till Erik Simonsson 28/r betet var avslutat. Se äv R M Bowallius, "Årsberättelse för ISI7), I7II (biskop Mats till Lars, kyrkoherde i Hölö z/ är I876", Meddelanden ji·ån Svenska Riksarkivet r:r I877, s II ISIS). samt I77I Oakob Andersson till Per Stygge zol 2 2. 8 I S02). JO. Folioreg. I27, Laursens förteckning zzlz I927 i J7· Erik Djäken och Uppsala domkapitel till Nils Sture I91 forskarexpeditionen, RA. J I467 (Danske Selskabs Papi1·), kung Karl Knutsson till J r. Det följande bygger på uppgifter i Laursens förteckning densamme 2214 I467 (Reg sJ:I Tillreg s), riksrådets I927, Emil Hildebrands kortregester, William Christen­ kungörelse ang Sten Sture d ä och Gripsholm zo/7 I474 sens PM i Folioreg. 127 om Sturearkivets omorganisation (Reg SPJ), Johannes Angelus Arcirnboldus ang exkom­ (I896, DRA) samt spridda urkundsnotiser i bearbetning­ munikation av invånare på Kopparberget J0/6 ISI9 (Reg arna. SP Tillreg s), Erik Axelsson (Tott) till Nils Sture I9lr u JZ. Stureark. z, J, s, 7-I8, I67, I69 (brev från kung Hans ä (Reg SI:wz:J4b), domprosten i Strängnäs Göran och hertig Kristian till Henrik Krurnmedike), 66z (frän Nilssons kvitto till Svante Nilsson n/n IS04 (Reg Anna Matsdotter till (sin bror?) Rolf Matsson van SI :I66:Isb), Folke Gregersson (Lilje) till Arvid Siggesson Leveren, kung Kristians hövitsman pä Viborg), 4 (kung 8/J I499 (Reg sr:I87:J), Gregorius Stuts passbrev för Hans till Movrids Nilssön Gyldenstjerne), samt 6 (kung Hans Eyst 29/9 ISI9 (Christiern II 42:J6), riksrådet till Hans till Oluf Stigssön Krognos). Grönblad publicerade kung Hans, koncept (Cbristiern II 4S:J), riksrådets utkast pä sin tid ett av dessa brev, då i Sturearkivet; kung Hans till stilleståndsfördrag (odat koncept av Hemming Gad till Henrik Krurnmedike, Köpenhamn 9/s I498 (Stureark. [sept ISI8], Christiern II 69:4), samt riksrådet till kung z, tr Grönblad nr 4J). För en översikt av privatarkiven i Hans (odaterad avskrift av det f:irdiga konceptet Stureark DRA, se E Kroman, Vejledende Arkivregistraturer VIII: I8sr, Christiern II 69:7; se Schiick s J7S• 422). Det femte Privatarkiver for r66o i Rigsarkivet, Kebenhavn I948. brevet frän Christiern II (69:Io) har inte kunnat påträffas i 33· Stureark. 9J (ett danskt kanslikoncept till svenska RA. Jfr Christensens PM i Folioreg. I27. En riksrådet), samt en brevsvit på fem avskrifter (Stureark. inventarielista för Stockholms slott n/9 ISOS (tidigare i IS66, IS67, IS7I, IS72, I6z8) och ett original (IS69) Forskjellige svenske Breve I474-1521 i Sverige A Ill, nu som alla översänts av kung Hans ämbetsman på Borg­ Stureark. u n) bör ha fogats till Diversedelen vid en holms slott Otte Rud I so8. Missiven till dessa (daterat tidigare tidpunkt, kanske redan I 896. zz/6 ISo8) hade sedan tidigare legat bland Indkommende J8. Missive·r ji·a Kongenze Christiem Is og Hans's Tid z: Missiver Breve til det danske Knncelli dit även dessa lades. fra B1·evskrivere 1tden for den danske Kongefimzilje, utg W J4· Stureark. 92 s (en odaterad handling utan avsändare Christensen, Kebenhavn I9I4, s 22J, 2J2, J49• JSI. eller adressat, men troligen utf:irdad av Hemming Gad till Carlsson, Hemming Gadh , s JIJ not J· kung Kristian II Iszo; se G Carlsson, Hemming Gadh: En J9· Se Christensen nr I9I, inledningen. statsman och prelat från Sturetiden, Uppsala I9IS, s JIJ not 40. Brev frän arkivarie Nils G Bartholdy 2o/7 I998, J), I 70J och I 704 (biskop Mats i Strängnäs m fl riksräd i Svenskt diplomatarium RA. Halmstad 29/z rs12 till kung Hans respektive Liibecks 4I. Se L Laursens anmälan i Histm-isk Tidsskrift (Danmm·k) stad), samt I779 (riksrådet till Nils Bosson Jl9 IS07, ro: r I9JOIJI, s 106 f. Meddelelserom Rigsarkivet for årene

74 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 Stm·earkivet: En sl!1lmedeltida brevsamling

1921-55, Kebenhavn 1958, s 89 ff. Hela brevväxlingen 47· Svante Nilsson till kung Hans (2 koncept u å [rsoi]), mellan de svenska och danska riksarkivarierna finns i Svantes dombrev (z koncept, r8/6 1504, r/3 I505), tolv dossiern D 379 Arkivalier (journaliserede og ujournalisC"rede) brev till Svante; fyra från Ake Hansson (ro/r I5o8, r8/r vedr. dl!1l i 1929 og 1932 stedfimdne udveksling med Sverige, ISIO, 3/r [r sos], 3lr2 [rso8]), två från Åke Jörgensson DRA. Ang den överlämnade svenska delen av (7/ro och r/n 1508), ett från vardera Klement Miinchensamlingen, se E Andersen, Vejledl!1lde Arkivl·egist­ Hagenskild (r6/8 1502), biskop Hans i Åbo (z/r 1509), mturer XV: Miinchen-samlingl!1l: Kong Christiem II:s, Henrik Krummedike (9/8 ISOI), Knut Alfsson (zo/7 drorming Elisabeths med fleres m·kiul!l·, Kebenhavn 1969, s 26 ff. 1502), Olof Jonsson (I/9 1507) och Ture Jönsson (odat 42 . Biskop Ingemar, Ture Trolle, Sven domprost i Växjö [1919 I so6]); två brev till Peder Jakobsson från [Olof och Växjö stad till Jakob Trolle, z8/3 1520, biskop Jonsson] (I/8 I 507) och Didrik myntmästare (z6/7 [r so8]) Johannes på Ösel till Svante, 7/7 rso6, samt Verner samt ett från Köpings stad till Sten Sture d y (5/4 [rsr7]). Nilsson till Hemming Gad, 3/4 1504. 48. Kung Hans förläningsbrev till Sten Sture d ä på 43· En förteckning över dem av Lars Sjödin finns intagen i Gästrikland, Tunalän och Vadsbo 23/6 1499, Sven Folioreg. r6r (Designation over Sager afleverede fra Sverige Jonssons salubrev till Svante Nilsson och Mätta Ivars­ ved Udvekslingl!1l i 1929, DRA). dotter 3/9 1509, Per Jönssons och Olof Bengtssons 44· Den beteckning de ibland ges ("Sturearkivet A a" med salubrev till desamma 8/z rsu, samt Sven Jonssons nummer) har ingenting med något av sturearkivets äldre salubrev till Sten Sture d y IJ el zo/7 1514. signa att göra utan är en rest av den förteckning som 49· Se not 37 ovan. särskilt uppgjordes i samband med arkivbytet 1929, där so. Tre brev till Sten Sture d y (från ErikJönsson 3/r2 alla brev relaterade till Sturetiden betecknades med A - 1516; Johan Månsson zz/6 1519, och Tönne Eriksson pergamentsbrev A a och pappersbreven som A b - följt av 26/8 1516) samt de fem breven som lades till Diversedelen Peter Julius Coijets diplomatiska arkiv (B), Olika brev och 1916, se not 37 ovan. koncept (C) osv. Se förteckningarna i D 379 (DRA). 51. Verner Nilssons brev till Svante (9lr2 1506 och ro/9 45· Förutom de tre som lades till Diversedelen 1916 (se not 1507), Peder Jakobsson (12/n rso6) samt den polske 37), även Dalarna och Bergslagen till Sten Sture d y (27/4 kungen Sigismund I:s kansler Leonardus Heredianus till 1517), menigheten i Norberg till Svante Nilsson (r/9 Svante (ro/4 1507). [rsro?]), Svante Nilssons dombrev (koncept n/r 1505) 52 . Erik Djäken och Uppsala domkapitel till Nils Sture samt 20 pergamentsbrev; Arvid Trolies intyg om Sten (19/3 1467; se not 37 ovan), ärkebiskop Johannes av Sture d ä:s ansvarsfrihet zolz 1488, Bengt Smålännings m Gnesen till Sten Sture d y (3/4 I 5 I s), ett koncept till ett fl öppna brev å Sten Sture d ä:s vägnar o/3 1489, Kristio Svante Nilssons dombrev (r3/r 1505, Reg sz:ws), samt Laurensdotters och Didrik Hanssons kvitto till Sten Sture en avskrift av Dalarnas och Bergslagens brev till Stock­ d ä ro/r 1491, Åbo stads intyg om densammes fogdars holms stad Guli-augusti rsu, Reg 52:47a), bifogad 1214. ansvarsfrihet z6/9 1498, Birgitta Olofsdotters på Förutom en del r6oo-talshandlingar kom också två Hammersta kvitto till Nils Stures svägerska 30/r r 14 75, räkenskapsböcker för Ulvåsa gårdsfögderi från rsro-talets densammas salubrev till Nils Sture 30/rr 1475 i två första hälft (Reg 52 :4), numera RA C 54 och 55, och ett versioner, Elin Perlersdotters salubrev till Nils Sture 17/ brev med okänt ursprung från ärkedjäknen och scolasticus ro 1492, abbot Magnus i Nydala delaktighetsbrev för i Liibeck Johannes Breyde till Sten Sture d ä (ro/12 1486). Svante Nilsson [3-9]/z 1483, Jens Laurenssons m fl intyg 53. Ett sådant omslag - till ett brev till namngivna om uppbärande av arv 7/r r r 506, Bengt Anderssons medlemmar ur stockholmsmagistraten - har av någon salubrev till Svante Nilsson 23/9 rsn, Knut Nilssons m anledning bevarats i Sturearkivet. Förfarandet verkar ha fl landsynebrev I 3/6 I so8 och Svante Nilssons stadfäs• varit vanligast för försändelser som förmedlats långa telse av detsamrna 20/9 I so8, Jöns Olofssons salubrev till sträckor till sjöss; det gäller t ex flera brev utfärdade i Sten Sture d y 30/3 r 5 r 5, Mätta Ivarsdotters kvitto till orter längs östra och södra Östersjökusten med adressater densamme r 3/6 I 5 I 5, Knut Eskilssons salubrev till i Sverige, såsom Claus Striifnick till onämnd, Danzig 31/7 densamme p/12 1515, Dorotea Knutsdotters salubrev rso6 (792), Erik Larsson till Jon Jönsson, Liibeck 21/6 till densamme och Kristina Gyllenstierna 29/7 I 5 r8, r 505 (887), Verner Nilsson till Peder Jakobsson, Reva! Kristio Eriksdotters överlåtelsebrev till desamma u d 12/u 1506 (u n) samt densamme till Svante, Reval 9lr2 r 519, riksrådets dombrev över Birgitta Olofsdotter 28/8 rso6 (u n). 1470, Peder Duwas salubrev till Sirnon Körning zo/8 54· Det synes t ex vara fallet med en avskrift gjord av I45I, Elena Falkisdotters salubrev till Erik Eriksson Svante Nilssons skrivare Erik Larsson av ett brev från (Gyllenstierna) o/6 1450 samt en onämnd änkas salubrev svenska rådet till det danska zzlu rso8 (rozsb). Se (övre delen av brevet borta) till densamme 23/9 1453. härom Schiick s 4 33 f. 46. Mickel LappeJaios intyg om förlikning med Sten Sture 55 · Se Schiick s 443· d ä z6/9 I498, samt tre brev angående Erik Svenssons s6. Se Schiick s 42 I ff. prebenda vid Åbo domkyrka, utfärdade av påve Leo X o/4 57. RA A4 fol 6v. Själva utkastet är av allt att döma rorsvunnet 1513, biskop Franciskus av Tivoli 22/n 1515, och 58. Se t ex Bengt Knutssons brev till Svante Nilsson i maj biskop Hieronirnus de Ghintiis 22/II rsr6. 1509 enligt vilket några brev som kung Hans sänt in till

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 75 Dag Retsii

allmogen i Västbo bifogas (ro63), Erik Troedsson till 71. På Troliesläktens gods Lillö har av allt att döma redan densamme i oktober 1511; han översänder ett brev frän funnits skriftligt material ditfört frän Sverige av Arvid kungen som han lyckats uppsnappa innan allmogen i Trolie (död r sos) och som troligtvis använts av den Mark tagit del av det (381). Se äv 464 och 1205 (enligt danske historiekrönikören Arild Huitfeld, se E Arup, "En vilket Peder Mänsson bifogar breven i avsktift). I Olaus tabt kilde hos Hvitfeldt", Historisk Tidsskrift (Danmark) 8:1 Petris ktönika (En wensk cröneka, utg J Sahlgren 1917 s 1907--o8, s 383-394. Samma förfarande kan ha gjorts I93f) uppges även Tord Bonde 1452 ha beslagtagit några med Laurens Skinkels brev frän Gotland till den danske brev frän Västergötland till kung Kristiem I med fogden på Borgholm i juli 15 10 (1784). upplysningar om Ture Turessons stämplingar. 72. Se Otte Rud till kung Hans 22/6 rso8 (tr Styffe Vol 5 59· Se även anteckning frän tingsförhandlingarna (1253a). nr 2 II, Christensen nr zoo) med bilagorna f d Stureark. 6o. Se not 45 I s66, rs67 (som avslutas: "Detta är en utskrift av det 6r. I653 (till r6s6), 275a (till 275b), rsorb och I568 (till brev som jag fick av de svenske"), I569, 1572, r628 (i r6rs), usob (tre avsktifter) (till usoa), u6o (till u8o), vilken överenskommelsen med innehavarna av Borgholms I786 och I653 (till I656 eller I657; även ett original, slott på Otte Ruds vägnar åberopas och bifogas i avskrift) I655, medsändes troligen). samt 1571. Det av Grönblad (nr 4u) delvis avtryckta 62. RA A-4 fol I92v och I93v; avskriften bifogad Erik brevet frän Gotskalk Eriksson till kung Kristian (Stock­ Trolies brev (r12 sb). holrn ro/8 IS22) borde naturligtvis också rätteligen 63. Se Sjödin, "Meddelanden om kanslistilar" s 8o samt tillhöra kungens arkiv, och hade kanske fram till någon förteckning i Folioreg. I6r (DRA). tidpunkt före Grönblads tid också gjort det. 64. Jfr Grönblad nr I96, Folioreg. I6I (DRA). 73· Herman Schiick (s 383 not 46) antyder t ex möjligheten 65. Se Schiick s 424-42 7. av att ett originalbrev frän de svenska ombuden i 66. Se Westin s 552 ff. med där anförd litteratur. Halmstad till Liibecks stad (I704, 29/z I512) kommit till 67. Ett annat exempel är ett utkast till skrivelse frän Svante Danmark på detta sätt. till biskop Vmcent i Skara frän biskop Mats kansli (I683). 74· Inte mindre än elva sädana brev i Sturearkivet (u99, Brevet saknar utfårdare och adressat men synes vara det 1200, I21o, 1212, rzq, !409, r6sr, 1787, 1788, 1789 brev som omnämns som bifogat i biskop Mats brev till och r 790) är daterade sommaren år 15 I r. Övriga Svante (r682), och är skrivet av en av hans kanslister; se 'Östersjöbrev' brev är 1763 (sommaren rsoo), 792 Sjödin, "Meddelanden om kanslistilar" s 103. Jfr dock (sommaren rso6), 1398 (sommaren är 1507), rs8o Schiick s 444 not 52 . (sommaren I509), 1782 (sommaren rsro), r663 (somma­ 68. 931 och 936 (bilagor till nr 25), 939 (till I9J), 937 (till ren 1519), samt u n Io/6 1521. Sex brev är daterade I94), 933 (till 207), 919 (till 259), 400b (till 233), 941 (till under andra årstider (1236, 1454, 1776, I78I, U n 30/ro Hans Brasks brev till Kristian II, Linköping 20/7 I52o, 1508 och 29/9 1519), och fem är odaterade (I2I7, I8or DRA), 942 (till 536), 1261 (till 613), 944 (till 697), 930 och r8u, Supplement 5 och 6). (till 777), us8 (till 526 eller 858), 347 (till 883), ror2 75· Det kan noteras att huvuddelen av domprostens arkiv (till 1006), 921 (till 13 I 2), I458 (till 1456), 1507 (till stannade kvar i Åbo. rso6), I6II (tillrs22), ISJO (till I520), I620 (till IS34). 76. Se Clement Rensels krönika, Handlingar rörande 69. Om Peder Jakobsson, se Stensson s 25 , 52 ff. Skandinaviens historia, Vol 2, Stockholrn r8r6 s 35 L 70. Biskop Hans Brask och rädsherrar i Vadstena till Sjödin, Kalmarunionens slutskede, Vol 2, s 385. riksrådet i Stockholrn, Vadstena 25/8 1521 (Sverige A m, 77· Det ena, frän borgmästare Gustav Eriksson i Uppsala DRA, tid Stureark. 176I), samt biskop Hans till det­ (9/3 [1521], tid Sturearkivet I033), är kvar i DRA, medan samma, Norsholm r/9 1521 (Sverige A m, DRA, tid. det andra, ett brev frän Henrik själv till en underfogde 2~ Stureark. 1762 ). 3 [1521] finns i Riksarkivet (r8o6). Se vidare Sjödin, Kalmarttnionens slutskede, Vol I s 126 not 7.

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 PETER STÅHL

Medeltida kopieböcker i Riksarkivet

RIKSARKIVETs SAMLING AV MEDELTIDA KOPIE­ ren hade status av juridiskt giltiga dokument var böcker, den så kallade A-serien, består av totalt 22 materialet från början pergament, men senare före• volymer. Avskrifter av medeltida brev och urkunder kommer även pappersregister. Texterna har inte all­ finner man även i B-seriens volymer, men dessa tid införts kronologiskt utan snarare tematiskt efter kopieböcker - 3 2 till antalet - är alla tillkomna ef­ innehållet. De texter som avskrivits är viktigare pri­ ter I530. Denna artikel kommer enbart att be­ vilegiebrev, åtkomsthandlingar, godsförteckningar, handla de volymer som ingår i A-serien.' prebendeinventarier, statuter och liknande. Som ex­ Termen kopiebok är i detta sammanhang en sam­ empel på typiska medeltida register kan nämnas de lande beteckning på handskrifter av skiftande dig­ båda pergamentshandskrifterna A 8, 'Registrum nitet vilka innehåller avskrifter av olika slags brev ecclesie Upsalensis', och A 9, 'Registrum ecclesie och urkunder. I själva verket inryms i A-serien flera Lincopensis', registren från domkyrkorna i Uppsala olika kategorier av kopieböcker, bland vilka före• och Linköping. kommer register och registratur. Dessa båda be­ Ett registratur består väsentligen av kopior av ett grepp blandas tyvärr ofta ihop i litteraturen, varför kanslis utgående brev. Texterna är kontinuerligt av­ det här kan vara på sin plats med en kortfattad för• skrivna i kronologisk ordning och materialet är of­ klaring av deras betydelse.' tast papper. Registratur i egentlig mening förekom• Med register, på latin registrum, avses en kopie­ mer i Sverige först från och med I soo-talet. I syn­ bok där de införda akterna har samma rättskraft nerhet har termen relevans för det riksregistratur som en beseglad vidimationsurkund eller ett nota­ som kom att upprättas under Gustav Vasas tid.4 rialinstrument. Vid kyrkomötet i Arboga I396 be­ Vad gäller exempelvis pappersvolymen A 7, Hans stämdes att varje domkyrka skulle ha ett register Brasks registratur, innehåller denna även avskrifter med avskrifter av kyrkans privilegiebrev. Det utta­ av en del inkommande skrivelser liksom några lade syftet var att på så sätt undvika att original­ äldre brevtexter.5 handlingarna och deras sigill förstördes genom Kopieböckernas väg till dagens Riksarkiv har va­ alltför flitigt utnyttjande .J Eftersom texterna i regist- rit både lång och växlingsrik. Redan under I soo-ta-

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 77 Peter Stlihl let kom några av volymerna till det kungliga kans­ Ar liet, medan ett större antal senare kom att tillföras Äldre signum saknas. Papper. 2r,s x rs cm. det år r6r8 inrättade Riksarkivet. På r66o-talet Blått omslag av papper från sent r8oo-tal. 19 flyttades flera av volymerna till Uppsala och det där blad. Brunt bläck. Tre olika skrivarhänder från befintliga Antikvitetskollegiet, vilket r692 fick sin 1400-talet samt Isoo-talets förra hälft. Text på fortsättning genom Antikvitetsarkivet i Stockholm. svenska och latin. Registrant av lna Friediaen­ Detta arkiv hade till en början sina lokaler intill der (PM r9solnr 38 b). Riksarkivet i slottet Tre kronor men överfördes ef­ Volymen består av fragment från sannolikt tre olika ter slottsbranden r697 till greve Per Brahes hus på kopieböcker (fol. rr-v =I; fol. zr-r sv= II; fol. r6r­ Helgeandsholmen. Efter arkivets upplösning i slu­ I9V = III). tet av r 700-talet kom de kopieböcker som tillhörde (I) Fol. rr-v innehåller svenska översättningar av Antikvitetsarkivets A-serie (andliga böcker och kung Birgers privilegiebrev 28/ 3 IJOS (DS nr kyrkohandlingar) att hamna i Kungliga biblioteket I4S9) för kyrkan och prästerskapet, påven Johan­ medan den s k J -serien, bland annat de volymer nes XXII:s stadfästelse och vidimation (3/z 1317, som nu har signa A 2-A 6, fördes över till Riksarki­ DS nr 2088) av kung Birgers brev samt början av vet.6 hertigarna Eriks och Valdemars förnyande av När Emil Hildebrand r879 gjorde en nyordning samma privilegier (28/3 1307, DS nr rs37). Skri­ av Riksarkivets bestånd av medeltida kopieböcker varhanden kan enligt Ina F riedlaender hypotetiskt ändrades de signa volymerna haft alltsedan tiden i attribueras till Laurencius de Törnevalla, som var Antikvitetsarkivet. Som A r inordnades en liten broder i Vadstena kloster från 1448 till sin död nybildad volym in 4° som består av fragment från r4s8.9En jämförelse med Laurencius efterlämnade olika handskrifter (se nedan); vidare fick kopie­ skriftprov i handskriften C 3s8 i Uppsala universi­ böckerna A 2-A 7 sina nuvarande signa. År r889 tetsbibliotek (UUB) påvisar onekligen vissa likhe­ erhöll Riksarkivet ett antal medeltida kopieböcker ter men också olikheter, framför allt beträffande genom ett byte med Kungliga biblioteket. Bland de graferna 'g' och 'h'. Frågan om skrivarens identifie­ handskrifter som då tillfördes Riksarkivet återfanns ring får därmed tills vidare lämnas öppen. En mar­ de viktiga domkyrkaregistren och kopieböckerna ginalanteckning på fol. r v av Johannes Messenius från Vadstena kloster. 7 De förvärvade volymerna in­ (död r636) visar att han vid något tillfälle dispone­ ordnades som A 8-A 22, vilket sannolikt skedde rat över pappersblad et. •o r89s- 96. 8 Av dessa handskrifter återbördades A r8 (II) F o l. zr-r sv utgör ett enhetligt lägg med text till Kungliga biblioteket 1909 då denna kodex av en och samma skrivare. Avsnittet, som huvudsak­ innehåller främst revelationstexter av heliga Bir­ ligen består av rikspolitiska texter från tiden r 3 2 7- gitta. Volymen har i Kungliga biblioteket återfått I4S7, har behandlats av Herman Schiick." Papp­ sitt gamla signum A 2 2. Den senaste förändringen ersläggets kvartoformat medför att vattenmärkena ­ i Riksarkivets A-serie inträffade 1936 genom ett delvis dolda av häfttråden och förstärkande falsar ­ tillskott av den lilla kvartovolymen A 2 3 med texter uppträder mitt i arkens vikning, vilket försvårar en rörande ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432. exakt identifiering av dem. Fol. 2 (fortsättning fol. Nedan följer en presentation av A-seriens samt­ I s) och fol. s (fortsättning fol. I2) har motivet Druv­ liga 22 volymer. De otryckta registranter (dvs inne­ klase; på fol. 7 (fortsättning fol. ro) uppträder mo­ hållsförteckningar) som förvaras vid redaktionen tivet Oxhuvud av en variant som typologiskt hör för Svenskt Diplomatarium anges i förekommande till 1460- och 1470-talet. Vattenmärket Ankare fall. Det kan slutligen nämnas att det vid samma återfinns på fol. 8- 9 och påvisar likhet med en va­ redaktion även finns regestlappar med innehålls• riant som finns belagd r4s8." Lars Sjödin kunde sammanfattningar till A-seriens brevtexter. knyta skrivarhanden till Strängnäs, tack vare att sti­ len finns representerad i ett antal bevarade original-

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 Medeltida kopiebb'cke1' i Riksarkivet brev på pergament och papper samt i handskriften der antagit, förefaller det än mer omöjligt att hävda B 42, KB, där biskop Tomas Simonssons bekanta en gemensam proveniens för de två delarna. '4 An­ frihetsvisa avskrivits. Senare har Gottfrid Carlsson, gående del III kan sägas att detta lägg inhäftades inte utan motstånd från andra forskare, attribuerat I89s-96 med det övriga materialet i A I, men handen till Strängnäsklerken Birger Hammar (död läggets proveniens är okänd. '5 I48I). Frågan har senast aktualiserats i Gisela Vil­ helmsdotters avhandling från I999· ' 3 A 2 'Jakob Ulfssons kopiebok' Man kan alltså förmoda att ifrågavarande lägg in­ Äldre signum] 8. Papper. 3I x 22 cm. Origi­ gått i en kodex som funnits i domkapitlets eller nalband av ljusbrunt pergament (med påteck• biskopens kansli i Strängnäs, men denna kopiebok ning av Rasmus Ludvigsson). 49 blad (fol. I-4 har knappast haft någon mer officiell funktion. + 6-so). Brunt, grått och svart bläck. Flera oli­ slutligen kan noteras att man i marginalerna hittar ka skrivarhänder, samtliga sannolikt från I490- anteckningar av bland andra arkivsekreteraren Erik talet. Text på svenska, danska och latin. Regist­ Larsson Runell (död I 686), vilket avslöjar att lägget rant av GunillaJansson (PM I965/nr 47). Fak­ under hans tid utnyttjats i Riksarkivet. simil RA. Edition (av hela handskriften): Hand­ (lll) Det avslutande lägget i volymen, fol. I6r­ lingarrårande Skandinaviens historia (HSH), del I9V, skiljer sig högst avsevärt från de båda föregå• I8, Stockholm I833, s 3-209. ende delarna, både vad gäller innehåll och fysiskt 'Jakob Ulfssons kopiebok' består huvudsakligen av utseende. Bladen upptar avskrifter av två brev från avskrivna brev och urkunder från perioden I494- ärkebiskop Jakob Ulfsson till invånarna i Jämtland. I497 vilka skildrar den rikspolitiska situationen ef­ Breven är utfärdade 4"2 I47I (Dipl. N orv. XVI, nr ter herredagen i Stockholm I494· En stor del av 244) respektive 3/ 3 ISIO (Dipl. Norv. XVI, nr texterna är korrespondens mellan ärkebiskop Jakob 348). Papperets format är här mindre än i volymens Ulfsson och riksföreståndaren Sten Sture d ä. Det föregående delar och den anonyma skrivarhanden bör ha varit Jakob Ulfsson själv som var initiativ­ är synbarligen från Isoo-talets första hälft. Båda tagare till att kopiesamlingen tillkom.'6 Fol. 39r- breven har rubriker skrivna av amanuensen vid 4ov utgörs av en beseglad avskrift avsänd från Poul Antikvitetskollegiet Erik Wenna:sius (död I684). Laxman, Danmarks hovmästare, Eskil Göye, Dan­ Det kan inte med säkerhet avgöras om delarna I marks marsk, samt Arvid Troile till]akob Ulfsson, och II tillhört två separata kopieböcker eller om de biskop Kort Rogge i Strängnäs, Svante Nilsson m fl går tillbaka på en gemensam volym. Strängnäs• rörande uppgörelsen 21 / 5 I497 i Lyckeå om kung anknytningen är starkast i del II, men kan möjligen Hans tillträde i Sverige. ' 7 Från fol. 4Ir till slutet av skönjas även i del I. Detta utgör inte ett tillräckligt volymen vidtar redogörelser av ekonomisk natur, skäl för att utgå ifrån att de ingått i samma kodex. dels ett s k länsregister (fol. 4Ir-44v), dels en redo­ Just den vaga anknytningen till Strängnäs i del I ­ visning från I49I av den påvlige kollektorn Anto­ kung Birgers brev från 28/3 I 305 råkar vara utfär• nius Masts avlatshandel i Sverige till förmån för dat där - kan ju ha varit anledning till att man vid korståg mot Osmanska riket. ' 8 En detaljerad redo­ inordningen av A I i A-serien I879 velat samman­ visning av kopiebokens disposition och innehåll föra fol. I med det lägg som idag utgör fol. 2-I5. lämnas av Herman Schiick. Schiicks undersökning Det mesta talar för att vi här har att göra med två ger vid handen att ett eller flera lägg, vilka nu är olika ursprung. Såväl papperets format som kvalitet försvunna, ursprungligen måste ha funnits i bokens i del I avviker vid en närmare analys från del II. Vi­ början.'9 dare framgår det tydligt att fol. I blivit inhäftat med Det råder ingen tvekan om att hela handskriften lägget fol. 2-IS medelst en fals som är tydligt syn­ tillkommit i en och samma miljö. Gunnar T. Wes­ lig på fol. I sv. Om skrivarhanden i del I dessutom tin harvelat dela upp volymen i en huvuddel, bestå• tillhör Laurencius de Törnevalla, såsom Friedlaen- ende av brevkopiorna på fol. Ir-38v, varefter följer

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 79 Peter Ståht

akter som enligt Westin har "ett visst- men icke Handlingar rorande Skandinaviens historia, del organiskt- samband med huvuddelen". Schiick me­ 22, Stockholm I837, s I-59; Handlingar till nar att det egentligen endast är handskriftens sista upplysning af Finlands häfder, utg. av A. I. Ar­ lägg (fol. 45r- 5or), med redovisning av korstågs­ widsson, dell, Stockholm I846;Finlandsmedel­ tiondet, som kan sägas gå utanför Westins defini­ tidsurkunder, utg. av R. Hansen, Helsingfors tion av huvuddelen.'° För den senare ståndpunkten, I9I0--I935· d v s att även länsregistret sannolikt bör föras till Volymen 'Biskop Magnus Nilssons i Åbo kopie­ 'huvuddelen', talar att papperskvaliteten är densam­ bok' innehåller avskrivna brev och urkunder hu­ ma i länsregistret som i föregående avsnitt. Samma vudsakligen från Åbobiskopen Magnus Nilsson variant av vattenmärket 'Krone mit zweikonturi­ Stiernkors ämbetsperiod på I49o-talet. Han var bi­ gem Biigel' uppträder nämligen såväl på fol. 42 , 44 skop mellan åren I489-I500. Även ett fåtal äldre (länsregistret) som i den tidigare delen med brev­ dokument från I3oo-talet och senare finns kopie­ kopior (fol. 30--32)." Bland andra i volymen före• rade. Förutom rent kyrkliga skrivelser såsom syno­ kommande vattenmärken noteras i första lägget, dalsta tuter, klosterprivilegier och påvebullor åter• fol. Ir-'[V, motivet Oxhuvud av en variant som finns även ett stort antal dokument med politiskt mycket liknar ett exemplar hos Piccard med belägg innehåll. från I496- I497·" Kopieboken tillfördes Riksarkivet på I64o-talet Av textmaterialet i A 2 är det framför allt läns• genom Jonas Håkansson Rhezelius försorg, för att registret på fol. 41r-44v som tilldragit sig forsk­ senare hainna i Antikvitetsarkivet. Folieringen ut­ ningens uppmärksamhet. Registret redogör för de fördes där år I698 av amanuensen Herman von fatabursområden som skulle ligga under kungen Börger (död I702) i samband med dennes avskrift eller riksföreståndaren respektive de områden som av volymen i Peringskiölds diplomatarium E 65. gick i förläning. Mest sannolikt är att registret till­ Denna avskrift har sitt värde genom att den kom­ kominit hösten I497·'J Erik Lönnroth har i likhet pletterar en del textpartier i A 3 som senare blivit med utgivaren av texten i HSH ansett att Arvid förstörda, särskilt fol. Ir-v. En undersökning utförd Trolie upprättat registret. Att det tillkominit på av lna F riedlaender visar att handskriften ursprung­ dennes initiativ förefaller troligt, men det är samti­ ligen bestått av tio eller elva lägg om I 2 blad var­ digt klart att flera skrivarhänder bidragit till texten. dera samt att läggen blivit fel bundna. ' 6 Folke Dovring har urskilt två olika händer medan Det är svårt att avgöra exakt hur många skrivar­ Gunnar T Westini det aktuella textpartiet tyckt sig händer som bidragit till volymens text, men det fö• kunna se inte mindre än sex olika skrivarhänder, refaller röra sig om endast ett fåtal. En huvudhand kallade "hand a-f''. '4 Omedelbart efter länsregistret kan urskiljas, som uppträder redan från och med fol. följer den ovan nä~nnda redogörelsen av Antonius Ir och återkommer därefter allt som oftast hela vo­ Masts uppbörd. Skrivaren av det inledande avsnit­ lymen igenom. Denna hand har en lätt högerlut• tet, fol. 45r- 46v, har identifierats som Herman ning. En karakteristisk graf är inrialt 'v' där den in­ Rodenkerke, kanik i Uppsala och under lång tid ledande vänsterstapeln är markant längre än den verksam som Jakob Ulfssons kansler.'5 efterföljande högerstapeln. I de latinska brevav­ skrifterna växlar förkortningarna för ordet et, öm­ A 3 'Biskop Magnus Nilssons i Åbo kopiebok' som liknande arabisk siffra '7', ömsom liknande Äldre signum] I3. Papper. 22 x I5,5 cm. Grått siffra '2 '. skriftbilden för de latinska respektive omslag av papper (ej original). 90 blad. Brunt, folkspråkiga brevavskrifterna av huvudhanden skil­ svart och grått bläck. Minst två olika skrivar­ jer sig något åt och vidare har skrivaren använt händer från I49o-talet. Text på svenska, latin olika bläcksorter. På fol. 7r- 8v förekommer dock och tyska. Registrant av lna Friedlaender (PM en från huvudhanden klart avvikande hand. Beträf• I962inr 38). Editioner (delar av handskriften): fande vattenmärken i A 3 kan hänvisas till en preli-

8o ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004: I - 2 Medeltida kopiebiick111· i Riksarkivet minär undersökning av Ina Friedlaender i samma Sunnanväder (död IS27). Övriga skrivare är Jakob PM som registranten (se ovan). Andersson, som var Svante Nilssons kansler före Peder Jakobsson, vidare Magnus Sommar, senare A 4 'Svante Nilssons kopiebok' biskop i Strängnäs, och ErikLarsson (Skrivare), vil­ Aldre signum] 9· Papper. 29,s x 2 I cm. Origi­ ken från I S06 var verksam i riksföreståndarens nalomslag av ljusbrunt pergament (med påteck• kansli. '9 Det kan slutligen nämnas att Hans Brasks ning av Rasmus Ludvigsson). Volymen är nu handstil återfinns på en i bandet inhäftad pappers­ inbunden i modernt kartongband. I 94 blad (fo­ remsa utgörande fol. I 3 2. liering I-97 + ofolierat blad+ 98-I93). Brunt, grått och svart bläck. Minst fem olika händer A 5 'Sten Sture d y:s kopiebok' från ca I so s-I sI 1. Text på svenska, danska Äldre signum J IO. Papper. 32 x 2I,S cm. (möjligen dalliserad svenska) samt latin. Re­ Originalomslag av brunt skinn (med påteck• gistrant av Lars Ericson (I 980 ). Edition: Hand­ ning av Rasmus Ludvigsson). I I s blad (I ofoli­ lingar rå·rande Skandinaviens historia, del I 9, erat blad + fol. I-114). Brunt, grått och svart Stockholm I834, s 3-I76; a a, del 20, Stock­ bläck. Omkring åtta olika händer från ca I sI 3- holm I83s, s 3-296. I sI 8. Text på svenska och latin. Edition (av hela 'Svante Nilssons kopiebok', som ibland något handskriften): Handlingar rårande Skandinaviens oegentligt har benämnts som 'registratur', består av · historia, del24, Stockholm I84o, s I-Is6. kopierade urkunder från tiden I48o-ISII med 'Sten Sture d y: s kopiebok' består av tre omfattande tyngdpunkt på åren IS04-IS07. Man finner ett lägg med brevkopior från perioden ISI2-ISI8. stort antal dokument som emanerar från rikets råd, Första läggets brevtexter är samtliga från andra men även en hel del brev som sänts till och från halvåret I sI 3, medan det andra lägget innehåller riksföreståndaren Svante Nilsson Sture (död ISI2) texter som bland annat speglar konflikten med är• personligen. Lars Sjödin har presenterat en ingå­ kebiskop Gustav Trolle från juli I sI 6 till april ende undersökning av handskriftens läggfördel­ ISI8. Även i det tredje lägget återfinns avskrifter ning, vattenmärken och skrivarhänder. '7 Volymens som rör striden med ärkebiskopen liksom en del enhetlighet talar för att den lagts upp vid ett bestämt texter som gäller den påvlige legaten Arcimboldus. tillfälle, enligt Sjödin år I sos eller i slutet av I so4. A s har undersökts av Greta Wieselgren.3° Som Sjödin konstaterar att två vattenmärken dominerar Wieselgren nämner saknar volymen vattenmärken. och att ytterligare några märken kan iakttagas mera Ett ovanligt stort antal blad i handskriften har för­ sporadiskt, men han beskriver inte vattenmärkena blivit outnyttjade och är således blanka. Detta för• mer explicit. De mest frekventa märkena visar sig hållande beror antagligen på att man vid avskri­ vara två varianter av motivet 'Hand med femuddig vandet av vissa akter lämnat plats för andra brev­ stjärna'. Andra vattenmärken som återfinns i hand­ texter i samma ärende som senare aldrig blivit ko­ skriften är, i den ordning de uppträder, bokstav 'B', pierade. Klart är att boken har upplagts i Sten 'Hand med sexuddig stjärna', bokstav 'P' och 'Hand Sture d y:s kansli även om riksföreståndarens kans­ (utan stjärna)'. Inget av dessa vattenmärken har ler Peder Jakobsson inte själv tycks ha hållit i pen­ kunnat identifieras med något av de exemplar som nan. Wieselgren uppskattar antalet skrivarhänder i finns hos Piccard eller Briquet, även om det sist volymen till omkring åtta, av vilka två är snarlika nämnda motivet, 'Hand (utan stjärna)' på fol. I4o­ PederJakobssons hand Y I4I samt I43, har vissa överensstämmelser med ett exemplar hos Piccard belagt I so8.' 8 A 6 'Hans Brasks kopiebok' Den i särklass mest förekommande skrivarhan­ Äldre signum] II. Papper. 29,s x 2I cm. Trä­ den har genom Sjödins undersökning visat sig till­ pärmar av ek överdragna med brunt skinn (tro­ höra Svante Nilssons kansler Peder Jakobsson ligen original). I fram- respektive bakpärmens

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 Pete1· Ståhl

ytterkanter ·återfinns delar av mässingsbeslag latin. Registrant av Hedda Gunneng (utan år). som tillhört ett ursprungligt spänne. Ryggsi­ Faksimil RA. Edition (av hela handskriften): dans skinn är tillkommet senare. 98 blad. Brunt, Hedda Gunneng, Biskop Hans Brasks registratur. grått och svart bläck. Åtta olika skrivarhänder Textutgåva med inledning, Samlingar utgivna av från I 500-talets förra hälft. Text på svenska, la­ Svenska fomskriftsällskapet. Serie I. Svenska tin och tyska. skrifter 85, Uppsala 2003Y Av 'Hans Brasks kopiebok' - den gängse benäm• I inledningen till Hedda Gunnengs utgåva hittar ningen på volym A 6-har Herman Schiick gjort en man information om såväl volymens innehåll som utförlig analys till vilken forskaren hänvisasY Nå• om dess fysiska utseende, skrivare m m. Hand­ gon regelrätt registrant över handskriften finns inte, skriften består av delar av Linköpingsbiskopen men tack vare Schiicks detaljerade genomgång av Hans Brasks korrespondens från december I 52 2 till volymen kan behovet ändå sägas vara väl tillfreds­ maj I 52 7. Det är främst utgående brev som blivit ställt. En viktig aspekt i Schiicks presentation är avskrivna men även en del ingående handlingar. handskriftens och de däri ingående texternas förhål• Sammanfattningsvis kan sägas att volymen doku­ lande till det s k 'Registrum regni' som en gång fun­ menterar Hans Brasks verksamhet både som biskop nits.JJ I A 6 finner man nämligen åtskilliga referen­ och som medlem av rikets råd under de aktuella ser till detta nu försvunna register. åren. Herman Schiick har gjort en analys av bokens Det är uppenbart att en mycket stor del av den ur­ politiska texter och tar i synnerhet upp hänvis• sprungliga kodexen idag saknas. Sannolikt är mer . nirigar till rikets gamla register.38 än hälften av de ursprungliga bladen borta. I början I boken förekommer två olika vattenmärken med finns en paginering I -36 varefter följer en foliering motivet 'bokstav P med fyrklöver'. Det kan konsta­ 63-268. Boken har även en modem blyertsfolie­ teras att inget av märkena kan identifieras med ring I-98. I volymen dominerar vattenmärket hjälp av vare sig Briquet eller Piccard.J9 Gunneng 'Krone mit zweikonturigem Biigel' i två varianter. har urskilt tio olika skrivarhänder, "hand A-J".4o Från fol. 82 till slutet förekommer vattenmärket Bland dessa är Hans Spegelbergs hand (hand A) 'Hand', även detta i två varianter.J4 En undersök• den mest frekventa i volymen Gfr volym A 6 ovan). ning utförd av Hedda Gunneng av skrivarhänderna Bland övriga skrivare kan nämnas Hans Brask i den närbesläktade handskriften A 7, 'Hans Brasks (hand D), Jöns Månsson, domprost i Linköping registratur' (se nedan) har påvisat att delvis samma (hand E) samt Olof Larsson, skrivare i det kungliga skrivare förekommer i A 6.35 Gunneng beräknar an­ kansliet (hand I). talet skrivare i A 6 till åtta, varav fem även återfinns i A 7. Den vanligast förekommande handen i såväl A 8 'Registrum ecclesie Upsalensis' A 6 som A 7 tillhör Hans Spegel berg, biskop Hans Äldre signum A I7. Pergament. 3I,5 x I8 cm. Brasks kansler. Av Hans Brasks egen hand hittar Pärmar av trä överdragna med svart skinn (skin­ man endast sporadiska bidrag i A 6, såsom anteck­ net ej original); i fram- respektive bakpärmens ningar på frampärmens insida samt några marginal­ ytterkanter finns två mässingsspänn en. I 84 blad anteckningar och brevrubriker. (foliering I-3I +I vidfäst ofolierat mindre blad + 32-III + I ofolierat halvblad + II2-I82). A 7 'Hans Brasks registratur' Brunt, svart och rött bläck. Flera olika händer Äldre signum J 22.J6 Papper. 28 x 20,5 cm. huvudsakligen från I 344 till I4oo-talets andra Brunt skinnband från den senaste ombindning­ hälft. Text på latin och svenska. Registrant av en I955 (originalomslag saknas). I8I blad (foli­ Clara Bager-Neveus (PM I962/nr 22I). Faksi­ ering Ia + Ib-5o + 52-I56 + 266-268 + 273- mil RA. 293). Brunt, grått och svart bläck. Tio olika skri­ 'Registrurn ecclesie Upsalensis', Uppsala domkyr­ varhänder från I 5 w-talet. Text på svenska och kas register, tillkom i september I 344 genom ärke-

82 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 Medeltida kopiebiicker i Riksarkivet biskop Hemming Nilssons och det dåvarande dom­ ket även innefattar en presentation av domkyrkans kapitlets försorg. För ovanlighetens skull har vi när pappersregister med signum Kh 54 i Linköpings det gäller A 8 uppgifter om tidpunkten för hand­ stifts- och landsbibliotek. Pergamentsregistret A 9 skriftens tillblivelse.4' Bokens innehåll framgår av tillkom i början av 1390-talet och påminner delvis den innehållsförteckning som finns i början av vo­ om det något äldre registret för Uppsalakyrkan. lymen. Göran Dahlbäck sammanfattar textmateria­ Först kommer kungabrev, därefter i tur och ord­ let i fyra ämnesområden, nämligen godsförteck• ning biskops brev, påve brev, brev angående biskops­ ningar, brevavskrifter, Eriksmirakler och diverse. bordets och ärkedJäknens m fl gods, vidare de olika Den största delen av handskriften tillkom I 344· kanallikatens och prebendarnas brev. Mot slutet av Därefter har tillskott gjorts vid ett flertal senare till­ volymen hittar man avskrifter rörande diverse fållen.4' Registret tycks ha använts aktivt under res­ jordöverlåtelser samt statuter.45 Precis som i A 8 har ten av medeltiden. Bland de äldsta dokument som man även i Linköpingsregistret fyllt på med nya blivit avskrivna i boken finns en bulla från II85 av texter successivt under 1400-talet och in på r soo­ påven Lucius ID, som tar Uppsala domkyrka under talet. Särskilt under Hans Brasks episkopat tycks re­ sitt beskydd och bekräftar kyrkans egendomar (fol. gistret ha upplevt något av en ny blomstringstid. I22V-I2Jr).43 Vid ombindningen av A 9 på r88o-talet har man Det är inte bekant när Uppsalaregistret kom till uppenbarligen använt sig av pärmar från en annan Riksarkivet men mycket talar för att volymen fanns nu okänd volym som bör ha haft sitt ursprung i i det kungliga kansliet redan under I 500-talet. r6oo-talets Riksarkiv eller möjligen i det sena r668 har Johan Hadorph kommit över boken i I 6oo-talets eller tidiga I 700-talets Antikvitetsarkiv. samband med att ett stort antal medeltidsarkivalier Det visar sig a_!:t en intres~ant jämförelse kan göras fördes från Stockholrn till Antikvitetskollegiet i med pärmarna till A ro, 'Abo domkyrkas svartbok'. Uppsala.44 Båda banden har meandermönstrade bårder som lö• per längs pärmarnas ytterkanter. Vidare noterar A 9 'Registrum ecclesie Lincopensis' man att volymerna har identiskt likartade mässings• Äldre signum A r8. Pergament. 28,5 x 19 cm. beslag, sirligt utformade enligt barockens estetiska Av handskriftens originalband återstår nu en­ smak.46 dast ryggsidan samt bakpärmen, separat förva• Ernst Nygren namnger ett dussintal identifierade rade. Denna äldre pärm är av ekträ överdraget skrivare i A 9 bland vilka kan nämnas kanikerna J o­ med brunt skinn. I pärmens ytterkant kvarsitter han Eskilsson, vilken avled som ärkedjäkne 1456, en rem med spänne avsett att fästas vid den nu Peter Holmstensson (död 1458), och Hans Brasks försvunna frampärmen. Volymens nuvarande kansler Hans Spegelberg.47 Det synes för övrigtva• band från en ombindning på r88o-talet består ra en angelägen uppgift att få till stånd en mer sys­ av träpärmar från annan eftermedeltida hand­ tematisk undersökning av skrivarhänderna i Lin­ skrift med rester av skinn samt mässingsbeslag köpingsregist:ret. för två spännen. r6o blad. Åtskilliga av de ur­ En intressant upplysning om volymens senare sprungliga bladen saknas. Brunt och svart öden lämnas på fol. 2v där Johannes Messenius bläck. Ett stort antal skrivarhänder från 1390- egenhändigt noterat att han återställt boken till talet till I soo-talet. Text på latin och svenska. Linköpings domkyrka rh r6IJ.48 Tydligt är alltså Registran t: Ernst Nygren, Registra ecclesie Linco­ att registret vid denna tid ännu inte tillhörde det pensis, Linköpings biblioteks handlingar. Ny kungliga kansliet. Enligt en annan notering på den serie, band J, Linköping 1941, s 198-275. Fak­ bevarade bakpärmens insida har Johan Hadorph lå• simil RA. nat boken r67o. Därefter tycks den aldrig ha kom­ Linköpings domkyrkas pergamentsregister finns mit tillbaka till Linköping. Efter Hadorphs död beskrivet av Ernst Nygren i ovan anförda verk, vil-

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 Peter Ståhl r693 kom boken att stanna kvar Antikvitets­ bandet har nämligen en omisskännlig barockka­ arkivets samlingar.4 9 raktär med sitt eleganta svarta skinn med pressade blom- och bladornament samt med två mycket sir­ A I O 'Registrum ecclesie Aboensis' ligt utformade mässingsspännen. En meander­ Äldre signum A 25 . Papper. 28,5 x 2 r cm. Ban­ mönstrad bård löper längs pärmarnas ytterkanter. det består av träpärmar överdragna med svart Såväl bården som mässingsbeslagen har sina mot­ skinn (ej original). Två mässingsbeslag kvar­ svarigheter på de nuvarande pärmarna till Linkö­ sitter i frampärmens ytterkant. 33 2 blad. Brunt, pingsregistret A 9 Gfr ovan). Det står alltså klart att grått, svart och rött bläck. skrivarhänder från de nuvarande pärmarna till A 9 och A ro härrör från 1474 till 15oo-talet. En huvudhand med bidrag samma miljö och torde vara från ungefärligen sam­ av enstaka andra skrivarhänder. Text på latin ma tid. Svartboken tillfördes Riksarkivet år r669 och svenska. Faksimil: Registrum ecclesiae Abo­ för att tämligen omgående hamna i Antikvitets­ ensis (Musta ki1ja-Svartboken) e codice Arch. regni kollegiet; det nuvarande bandet kan således ha till­ Suec. A ro, Codices medii aevi Finlandiae, vol. kommit vid denna tid eller möjligen någ~t senare I, 1952 . Edition: Registrum ecclesiae Aboensis el­ då handskriften förvarades i Antikvitetsarkivet. ler Abo domkyrkas svartbok, utg. av R. Hausen, I A ro uppträder ett flertal olika vattenmärken, Helsingfors r89o (nytryck 1996). framför allt varianter av bokstaven 'P' och motivet 'Registrum ecclesie Aboensis' eller 'Åbo domkyrkas 'Oxhuvud'; ett urval av dessa finns avbildade på en svartbok', som handskriften också kallas, är utgiven plansch i slutet av Hansens utgåva. Antalet skrivar­ i sin helhet tillsammans med Skoklosters Codex händer är förhållandevis få med tanke på volymens Aboensis i ovan angivna edition. I utgåvans inled­ omfång. En huvudhand kan urskiljas vilken föränd­ ning finns även en presentation av volymens histo­ ras något över tid, t ex beträffande grafen 'g'. rik och fysiska utseende. Innehållet består av kunga­ brev, biskopsbrev, påvebrev, åtkomsthandlingar m A I I 'Registrum ecclesie Lundensis' m från åren I229-1515. Jarl Gallen har gjort en Äldre signum A 20. Pergament. 35 x 25 cm. Ori­ specialstudie av de äldsta breven i A ro, framför allt ginalpärmar av trä överdragna med brunt skinn, av påvebreven.5a Handskriften är huvudsakligen två mässingsspännen kvarsitter. r försättsblad + tillkommen mellan I474- 1490, sannolikt på initia­ 136 blad (paginering r- 272). Svart, grått, brunt tiv av dåvarande domprosten Magnus Nilsson Stiern­ och rött bläck. En huvudhand från 1494 samt kors, vilken från 1489 var biskop i Åbo Gfr volym A ytterligare fyra skrivarhänder från I 500-talet. 3 ovan). Införandet av texter har fortsatt i något Text på latin och danska. Faksimil RA. mindre skala efter 1490 och in på I 500-talet. En­ Det praktfullaste och det till ytmåtten mest impone­ dast ett fåtal av de avskrivna brevtexterna finns be­ rande av de i Riksarkivet förvarade medeltidsre­ varade i original, varför kodexen har ett stort gistren är utan tvekan 'Re gistrum ecclesie Lunden­ värde som historisk källa.5' Ett udda inslag är två sis', Lunds domkyrkas register. Det härrör från år pergamentsblad med liturgisk text och musik­ 1494 då Lundakapitlets kantor Bo Johansson ko­ notation vilka blivit inbundna som försättsblad i pierade domkyrkans viktigaste brev och därefter lät början av volymen, omedelbart före ett register över sammanställa avskrifterna till en kodex.54 Den text bokens innehåll. Bladen som är beskurna har ur­ som står först i volymen är påven Bonifatius IX:s sprungligen ingått i ett antiphonarium från 14oo­ avlatsbrev från 21 / 3 1399 till förmån för alla som taletY besöker Lunds domkyrka på den helige Knuts dag En inbindning av "domkyrkans historiebok" om­ (ro/ 7).55 Därefter följer andra påvliga indulgens­ talas i Åbo domkyrkaräkenskaper r 554· 53 Om brev, kungliga privilegiebrev, brev angående dom­ detta syftar på Svartboken, måste volymen ha blivit kyrkans jordagods och altarstiftelser, statuter m m. ombunden minst en gång därefter. Det nuvarande

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004: I - 2 Medeltida kopiebiicker i Riksarkivet

A 12 'Regist:rurD. de bonis prepositure Scarensis' Äldre signum A I9. Pergament. 32 x 22,5 cm. Originalomslag av pergament. Volymen är nu inbunden i modernt kartongband. I försätts• blad + I3 blad (paginering I-26). Brunt, rött och blått bläck. En huvudhand från I4oo-talets förra hälft samt bidrag från ytterligare en hand från I4oo-talets andra hälft. Text på latin och svenska. Registrant av Ina Friedlaender (I96I).

Volym A I I 'Registrom ecclesie Lundensis', RA. Foto: Kurt Eriksson, Riksarkivet.

Bandet är rikt dekorerat med blindtryck av grave­ rade stämplar, bl a i form av språkband med nam­ net "Maria" och blommotiv.s6 Frampärmens cen­ trala del är dekorerad med ett latinskt kors om­ gärdat av linjer vilka bildar geometriska mönster. På såväl fram- som bakpärmen har tidigare funnits fem ciselerade mässingsknappar av vilka två nu­ mera saknas på bakpärmen. Vidare har pärmarnas ytterkanter upptill och nedtill varit försedda med mässingsplåtar, vilka nu är delvis bortfallna. Lundaregistret gör på det hela taget ett större in­ tryck av monumentalitet än sina motsvarigheter från Uppsala och Linköping. Till detta bidrar inte enbart det rikt utsmyckade bandet utan lika mycket den enhetlighet som skriften ger intryck av, natur­ ligtvis beroende på att skrivarhanden i allt väsent• ligt är en och densamma hela handskriften igenom och genom att boken tillkommit under ett och samma år. Pergamentet är av mycket hög kvalitet. Påfallande i A I I är också det genomgående bruket Volym A I 2 'Registrum de bonis prepositure Scarensis', av rött bläck för anfanger, initialer och understryk­ pag. I, RA. Sidan består av två brevavskrifter, ningar av rubriker till de olika brevtexterna. I slu­ sannolikt tillkomna under I420-talet. Överst påven tet av kodexen, på sidorna 2 7o-2 72, finner man til­ Alexander IV:s stadfdste/se I256 2Jiro av lägg av några senare skrivarhänder från I soo-talet. skarabiskopens ö"verlåtelse av jord m m till kaniken Antikvitetskollegiet tog emot volymen år I689 i Torkel och dennes prebenda. Därunder Skarabiskopen samband med att Lundakapitlets äldre brev och BrynolfKarlssons intyg I407 3/4 (SD nr 823) av ett skånska klosterbrev fördes till Stockholm. jordaskifte. Foto: Kurt Eriksson, Riksarkivet.

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 ss Peter Ståhl

Den volym som i RA har signum A r 2 och kallas tillägg håller en synbart sämre kvalitet än hand­ 'Registrum de bonis prepositure Scarensis' är, som skriften i övrigtvad textens utförande beträffar, vil­ den latinska benämningen antyder, ett register för ket inte minst gäller den inledande anfangen som domprostämbetet i Skara. Boken inleds med påven här fått en mindre sofistikerad utformning. Alexander IV:s stadfästelse 23/ro !2 56 av skara­ biskopens överlåtelse av jord till kaniken Torkel AIJ och dennes prebenda. Därefter följer biskopsbrev Äldre signum saknas. Papper. 32 x 21,5 cm. och andra dokument som rör domprostens ägo• Omslag av papper (ej original). ro blad. Brunt förhållanden. Inalles femtio brev och urkunder bläck. En huvudhand samt bidrag från ytterli­ finns avskrivna i handskriften. I slutet, sidorna 25- gare en hand, båda från 14oo-talets senare hälft. 26, finns en förteckning över gods tillhörande Text på svenska och latin. Registrant av Lidija domprostämbetet. Svabe (utan år). Faksimil RA. Originalomslaget av pergament, som numera är Volym A 13 är en kopiebok för helgakorspreben­ inbundet i ett modernt kartongband tillsammans dan vid Västerås domkyrka och består av ett pap­ med resten av volymen, är kraftigt förslitet och bär perslägg med avskrivna dokument från åren 1353- Antikvitetsarkivets gamla signum A 19. Omslaget 145!. Bland de 38 brev som ingår i volymen hittar gör ett påfallande anspråkslöst intryck när man man donationsbrev, dombrev, salubrev, bytesbrev samtidigt betraktar den utomordentligt höga kva­ och fastebrev med anknytning till prebendan. litet som utmärker själva skriften i boken. Åke I lägget förekommer vattenmärken av typen Ljungfors har karakteriserat handskriften som "säll• 'Ochsenkopf mit zweikonturiger Schlange'. Varian­ synt vacker" och "ytterst väl textad", med vilket ten i A r 3 har inte kunnat identifieras exakt men det 7 man gärna vill instämma.5 Skrivaren har en myck­ är uppenbart att vattenmärket typologiskt hör till et jämn och prydlig kursiv, nästan helt utan rättel• perioden r48o-r5oo, enligt vad som framgår av ser i texten. Anfangen till den inledande bullan är Briquet och Piccard.s9 Vi får alltså tänka oss att vo­ elegant utsmyckad och färglagd med rött och guld lymen tillkommit under 1400-talets sista decen­ med inslag av vitt. I övrigt är anfangerna utformade nier, något som huvudhandens skrift i varje fall inte i blått eller rött, ofta med en rik ornamentik. motsäger. Tidigare hypotes att denna hand skulle Registret bör ha tillkommit under en mycket be­ höra till 1400-talets mitt får därmed betraktas som gränsad tid. För detta talar att en och samma hand mindre sannolik.6o Förutom huvudhanden återfinns svarat för utskriften av samtliga texter (utom längst en något senare hand i slutet av lägget, fol. 9r- ror, ned på sidan 24) och att en likartad bläcksort här• som upptar en avskrift av ett notanalinstrument vid koiiliiiit till användning genom hela volymen. från 1451 utfärdat av Strängnäskaniken Johannes Anfangerna är karakteristiskt utsmyckade och ver­ Laurencii (död 1475). kar ha tillkommit i ett sammanhang. Det är oklart Mellan 1938 och 1961 har ett pappersfragment om de utförts av huvudhanden eller om någon an­ suttit inhäftat på en fals i början av A !3· Frag­ nan skrivare anförtrotts denna uppgift. Terminus post mentet förvaras nu i RA som O dat. p pr nr r oo. quem för handskriftens tillblivelse torde kunna sät• tas vid den ro/'4 142 3, vilket är datum för den yng­ AI4 sta texten som huvudhanden infört. Denna text åter• Äldre signum saknas. Pergament. 25,5 x 21,5 finns högst upp på sidan 24. Det är troligt att voly­ cm. Omslag av papper (ej original). 8 blad (pa­ men tillkommit tämligen kort tid efter ovannämnda ginering r- r6). Brunt bläck. En huvudhand datum eftersom stilen i fråga mycket liknar andra från 1498. Text på svenska och latin. Registran t handstilar från 1420- och 1430-talet.s8 Nedre hal­ av Lidija Svabe (PM r96o/'nr r r 3). van av samma sida upptas av en brevtext från 1459 Hela handskriften består av en originalvidimation vilken införts av en senare skrivarhand. Detta sena från 25 / 3 1498 av r4 brev. Samtliga av dessa är åt-

86 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 M edeltida kopieböcker i Riksarkivet komsthandlingar utfärdade mellan 1413 och 1491 ven är påven Bonifatius VIII: s bulla från år 1300 rörande Linköpings domkyrkas gods.6' Vidimatio­ angående dominikanernas och franciskanernas rätt nen är nedtecknad av Linköpingsprebendaten Jo­ att predika och höra bikt m m (fol. 72r-74v; DS nr hannes Stake (död I sos) på uppdrag av syssloman­ 1303). Den yngsta införda texten är en förteckning nen vid Linköpings domkyrka Magnus av Skär• över gods tillhöriga Sankta Armas prebenda (fol. kind. 2sr-26v, bladen felaktigt inbundna upp-och-ned) De åtta blad som idag utgör volym A 14 har ur­ som nedskrivits 8/7 1484 av prebendans dåvarande sprungligen ingått i en större kodex. Detta bevisas innehavare, kaniken Johan (Gervinsson) Ruska bland annat av att handskriftens blad är paginerade (död sannolikt 1487).6J med de romerska siffrorna cxvij-cxxx. På sista bla­ På paleografiska grunder kan A 1s dateras till dets baksida kan man dessutom tydligt se rester av 1300-talets förra hälft. De olika tidsskikten i voly­ skinn som visar att bladet tidigare måste ha varit men låter sig relativt lätt identifieras. Till den tidi­ inklistrat på insidan av bakpärmen till den nu för• gaste perioden hör en skrivarhand som på fol. Sv svunna kodexen. Bladen i A 14 bör alltså ha utgjort samt 9v-13r infört en taxeringslängd för biskops­ slutet av boken. och domprostborden samt för kanonikaten och sockenkyrkorna fördelade på de olika prosterier­ A 15 'Liber ecclesie Strengenensis' na.64 Sven Ljung har framfört hypotesen att taxe­ Äldre signum A 46. Pergament. 22 x 1s cm. ringslängden i fråga blivit utskriven redan omkring Träpärmar av ek överdragna med rött skinn 1280 och avser s k Lyontionde. Mot detta har C. A. (original). 7S blad (foliering 1-34 + 37-s4 + Ekbom senare argumenterat med stor trovärdighet s6-6o + ofolierat halvblad + 61-77). Brunt, och i stället daterat textens tillkomst till 13 ro-talet, svart, grått, rött och blått bläck. Ett tjugotal d v s den datering utgivarna i Diplomatarium Sueca­ olika skrivarhänder från 13 ro-talet till slutet av num och Acta cameratia antagit. Det mest sannolika 1400-talet. Text på latin och svenska. Regist­ är nämligen att taxeringen avser den sexårsgärd rant av Jan Liedgren och Lidija Svabe (PM som påbjudits under kyrkomötet i Vienne I 3 1 2, s k 1964-"nr 72). Faksimil RA. Viennetionde, och som under de därpå följande 'Liber ecclesie Strengenensis' är som nainnet anger åren effektuerades i bl a Sverige.6s en kopiebok från Strängnäs domkyrka, innehål• Till första halvan av 1300-talet kan likaså föras de lande godsförteckningar, skattelängder, inventarier skrivarhänder som nedtecknat godsförteckningar samt ett mindre antal urkunder. Vad innehållet be­ för olika prebendar på bland annat fol. 38v-39r, träffar har volymen alltså likheter med register­ 4ov-4rr, 44v-4sr, 46v-47r.66 En lista från ca handskrifterna A 8 och A 9 från Uppsala respektive 1410-141S över de kaniker som residerade vid Linköping, men genom det faktum att så få brev Strängnäs domkyrka återfinns på fol. s9v. Tyvärr och urkunder finns avskrivna i A 1s har boken tidi­ har kanikernas nainn blivit raderade men några av gan! inte alltid betraktats som ett regelrätt re­ dem kan ändå skönjas.67 gistrum.6' A 1s har använts aktivt till 1400-talets slut. Ett På första bladets rectosida har någon med präntad belysande exempel på hur skrivare från olika tids­ stil antecknat att "dessa gods" (ista predia), vilka epoker bidragit till en och samma text lä~nnas på tillhörde biskopsbordet i Strängnäs, "blivit ned­ fol. 42v. Det gäller en godsförteckning för Mellösa skrivna år I29S"· Anteckningen är synbarligen till­ prebenda där en hand med svart bläck skrivit in­ kommen senare än årtalet i fråga och man kan där• gressen med angivande av året I 3 3 r. Därefter (på för inte utgå ifrån att r 29s är den tidpunkt då hand­ textrad 3) har en annan samtida eller möjligen nå• skriften verkligen började läggas upp. Som framgår got senare hand börjat nedskriva de gods som hör nedan bör tillkomsten sannolikt förläggas något se­ till prebendan.68 En tredje skrivare, troligen från nare. Den äldsta daterade texten som blivit avskri- 1400-talets mitt, har skrivit det avslutande partiet

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 Peter Ståhl

(från textrad II) och dessutom rubriken till hela A 17 'Ärkebiskop HenrikKarlssons kopiebok' texten. Äldre signum saknas. Papper. 2I,5 x I5 cm. slutligen kan det konstateras att bandet till A I 5 Omslag av papper (ej original). I o blad. Brunt uppvisar stora likheter med bandet till 'Vadstena bläck. En huvudhand från början av I4oo-talet. klosters privilegiebok' A I9 (se nedan), även om Text huvudsakligen på svenska; vissa daterings­ formaten är olika och A I 5 saknar de remmar med formler på latin. Registrant av Lidija Svabe mässingsspännen som återfinns vid den större Vad­ (utan år). stenavolymen. Likheterna består i att båda voly­ Den lilla kvartovolymen A I7, 'Ärkebiskop Henrik merna är häftade på fem bind och har pärmar av Karlssons kopiebok', innehåller kopior av åtta åt• ekträ överklädda med skinn av samma röda nyans. komsthandlingar från I 392-I400 vilka samtliga Det kan därför inte uteslutas att pergamentsläggen rör gods tillhörande ärkebiskop Henrik Karlsson i i A I 5 blivit bundna i Vadstena klosters bokbindar­ Uppsala (död I4o8). Handskriften består av ett verkstad någon gång på I4oo-talet. papperslägg med tio blad, varav de fem sista bladen saknar text. I lägget förekommer vattenmärke i A 16 'Registrum ecclesie Scarensis' form av tre bergstoppar som har vissa likheter med Äldre signum A 47· Pergament. I9,5 x I3 cm. Briq_uet nr I I684 med belägg från år I4oo. Alla Originalomslag av ljusbrunt pergament. Voly­ brevtexter utom den sista (nedre halvan av fol. ~) men är nu inbunden i modernt kartongband. 64 verkar ha kopierats ungefär samtidigt med samma blad. Brunt och svart bläck. Olika skrivarhän• bläcksort och stil. Det troligaste är att breven av­ der från ca I475 till ca I505. Text på svenska skrivits av någon vid ärkebiskopens kansli verksam och latin. Två registranter av Sven Ljung res­ skrivare.7° pektive Ina Friedlaender (båda från I96I). Om 'Re gistrum ecclesie Scarensis', Skara domkyr­ Al8 kas register, kan sägas att det uteslutande består av Volymen är I909 återläinnad till Kungliga biblio­ brevavskrifter och helt saknar de godsförteckningar teket, där den numera har signum A 2 2. och liknande som man vanligen finner i andra registerhandskrifter. Det äldsta avskrivna doku­ A 19 'Vadstena klosters privilegiebok' mentet är ett dombrev från I 248 av kung Erik Äldre signum A 23. Pergament. 29 x 20 cm. Eriksson (läspe och halte) vari munkarna i Varn­ Träpärmar av ek överdragna med rött skinn hem tilldöms äganderätten till gods, fiskevatten och (original); två remmar med mässingsspännen. skogar i Amnehärad och Visnum (fol. 49r; DS nr I84 blad (foliering I-I83). Brunt, svart, grått, 365). Handskriftens yngsta text- en vidimation ut­ rött och blått bläck. Ett stort antal skrivar­ färdad I6h I505 av domprosten Olof (Petersson) händer från slutet av I3oo-talet till I5IO-talet. och ärkedjäknen Håkan (fol. 6or-6zr)- föreligger Text på latin och svenska. Registrant av Ina även i original i RA. Friedlaender (PM I963/nr 2:I). Faksimil: De två första pergamentsläggen domineras av en Ernst Nygren (ed), Liber privilegiorum monaste­ skrivarhand som kan dateras till tidigast I475· En rii Vadstenensis, Corpus codicum Suecicorum iakttagelse som här kan göras är att skrivaren vid medii aevi, vol. XI, Hafniae I95o. kopieraodet av de olika breven läinnat plats för Handskriften A I9, 'Liber privilegiorum monas­ anfanger som aldrig blivit utförda. I de följande terii Vadstenensis', på svenska 'Vadstena klosters läggen förekommer mer kursiva stilar som tillhör privilegiebok', är ett registrum med avskrifter av tiden närmare sekelskiftet I 500. Lägget som utgör Vadstena klosters privilegiebrev, främst påvebullor fol. 35r-42v har bundits in på fel ställe. Dess rätta men även exempelvis kungabrev, biskopsbrev samt 6 plats är mellan fol. 58V och 59r. 9 avlatsprivilegier utfärdade av kardinaler. Boken har,

88 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 Medeltida kopiebiicker i Riksarkivet

Volym A I 9 'Vadstena klosters privilegiebok' (till vänster) och volym A I 5 'Liber ecclesie Strengenensis', båda forvarade i RA. Foto: Kurt Eriksson, Riksarkivet. av de olika skrivarhänderna att döma, tillkommit stort anlagd och yppig kursiv och kan alltså dateras under en lång tid, men uppläggningen bör väsent­ till tiden efter 1382 men troligen före I400.7' En ligen ha skett i början av I4oo-talet. Det uttalade annan iakttagelse som kan göras är att den skrivyta syftet med privilegieboken var att göra de för klos­ som skrivaren använt på varje blad är betydligt tret viktigaste handlingarna lätt tillgängliga i auk­ mindre än i resten av volymen. Ett innehållsregister toritativa avskrifter. Därigenom behövde man inte för avsnittet i fråga, infört av en något senare hand varje gång konsultera de känsliga originalhand­ vilken Ernst Nygren kallar "den första handen" (se lingarna (se vidare nedan om arkivreglementet). vidare nedan), återfinns på fol. wr-IJr. Volymens signum i Vadstena kloster finns angivet Ytterligare tre innehållsregister förekommer i på frampärmens insida: F I xi. I faksimilutgåvans början av A I9. Det första, fol. 2v-6r, är ett register inledning beskrivs handskriftens fysiska utseende, över dokument avskrivna på fol. 2or-12or med skrivarhänder, tillkomst och historik. Viktiga rön medeltida paginering A j- G iiii, vilket kan sägas ut­ beträffande volymens sammansättning och upp­ göra handskriftens huvuddel. Pagineringen fortsät­ läggning har även förmedlats av Tore Nyberg.7 ' ter emellertid ända t o m G xxv, fol. I3ov, men de Ett paleografiskt enhetligt avsnitt bestående av tre sista sidornas brevtexter är inte upptagna i registret. lägg, fol. 139r- I65r, hörutan tvekan till handskrift­ Ett alfabetiskt register över i handskriften av­ ens äldsta delar. Avsnittet innehåller huvudsakligen skrivna brevtexter följer på fol. 6v- 8v. kopior av augustinordens privilegier från I 200- och Det bekanta arkivreglementet, fol. I 7r-v, som I 300-talen. Privilegierna utgör en av grundpelarna trycktes redan I89I av Carl Silfverstolpe och sena­ för birgittinordens existens. I slutet, fol. I 64r- I 6 sr, re uppmärksammats av såväl Ernst Nygren som] an finns vidare kopior av två bullor av Urban VI för Liedgren, är mycket värdefullt genom att det så Vadstena kloster från I38o respektive I382. Sam­ tydligt belyser hur viktigt man i Vadstena kloster ma bullor återfinns kopierade på annan plats i vo­ ansåg det vara att skydda sina originalhandlingar. lymen, fol. 28v- 29v. Skrivarhanden använder en Samtidigt omtalar det syftet med uppläggandet av

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 Peter Stå.hl privilegieboken. 73 Efter denna text följer så bokens '7'.78 Diakritiska tecken över grafen 'i' utförs i 'Co­ fjärde register (fol. I7V-I9r) som anger förvarings• dex Falkenberg' genomgående som prickar, medan platsen i tre olika skrin för de viktigaste original­ första handen i A I9 växlar i bruket mellan prickar breven med åberopande av den medeltida pagine­ och långa tunna streck. Sammanfattningsvis råder ringen i A I 9 där respektive brevtext är avskriven. alltså viss tveksamhet beträffande identifieringen av Några påpekanden skall här göras angående den första handen i A I9. Den kan i varje fall inte skrivarhänderna utöver vad som sagts ovan. En av med säkerhet attribueras till Johannes Johannis de fyra skrivare som Nygren explicit identifierar i Kalmarnensis. faksimilutgåvans inledning är Vadstenabrodern I det första innehållsregistret avbryts "den första Andreas Lydekini (död 1410), vars handstil kan no­ handen" av en annan skrivarhand (fol. 4v) som fort­ teras på fol. 173r-I76r samt I8or- I8Iv.74 Nygren sätter till registrets slut och senare återkommer i nämner även att Nicolaus Amundi, som invigdes i arkivreglementet och det därpå följande fjärde re­ Vadstena I498 och avled efter IS4I, avskrivit ett gistret, fol. I7r- I9r (t O m textrad 4). Skrivstilen i delaktighetsbrev utfärdat av Söderköpings hospital fråga är s k hybrida (bastarda) och skrivarhanden för Vadstena kloster I sr o (fol. I 72V).75Vidare kon­ tillhör Johannes Hildebrandi, vilken inträdde som stateras att generalkonfessorn Johannes Trowell i prästbroder i Vadstena kloster I4I 5 och arbetade i Syon Abbey, den s/u I 5 I6 egenhändigt vidimerat klostrets ~änst fram till sin död I454· Johannes den påvebulla från I 5 I 5 som föregår vidimationen Hildebrandi är den som vid sidan av "den första (fol. I38v, påvebullan fol. 138r- v). Vidimationen handen" bidragit mest till textmassan i A I9. Hans synes vara den yngsta införda texten i A I 9· handstil återfinns vidare på fol. 64r-7Iv, 78r- I03V Den hand som Nygren kallar "den första handen" (t o m textrad 8), I04f-I07V, 109r- uov (t o m text­ har skrivit det inledande partiet av det första regist­ rad 4) samt fol. II2f- I20V (t o m textrad I4). En ret i boken (fol. 2v-4v), hela det tredje registret möjlighet att studera såväl Johannes hybrida som (över augustinprivilegierna, fol. Ior-I3r) samt en kursivstil ges på fol. I 66v- I 67r där han avskrivit ett stor del av handskriftens huvuddel, fol. wr-6JV. brev från 27/ 5 I445 utfärdat av ärkebiskop Nils Nygren menar att denna skrivare skall identifieras Ragvaldsson i Uppsala till Vadstena bröderna. Brev­ som Johannes Johannis Kalmarneosis (död I446) texten är kursiv men den inledande rubriken med eftersom stilen i den s k 'Codex Falkenberg' i Lunds rött bläck är införd med hybrida.79 universitetsbibliotek, vilken handskrift bevisligen Andra skrivarhänder i A I9 som är möjliga att skrivits av denne, "i skriftdragen starkt erinrar om identifiera tillhör sakristanen Johannes Benechini, den första handens textparti i privilegieboken" .76 död I46I (fol. 75r-v, I8Iv-I82v), och Johannes Senare har Elias W essen, utan att invända mot Ny­ J ohannis, vilken var klostrets generalkonfessor grens identifiering, velat förlägga första handens I468-I479 och avled I482 (fol. I68r- I7rr). avskrifter i A I9 till I4oo-talets första decennium.77 En jämförelse mellan Johannes Johannis Kalmar­ A 2 0 'Vadstena klosters stora kopiebok' nensis hand i 'Codex Falkenberg' och första han­ Äldre signum A 26. Papper. 30 x 20,5 cm. Trä­ dens avsnitt i A I9 påvisar visserligen en del över• pärmar av ek överdragna med brunt skinn (ori­ ensstämmande drag men också flera iögonenfal• ginal); rem med mässingsspänne. 332 blad (fo~ lande skiljaktigheter. I initial position är grafen. 'v' liering I-337). Brunt, grått, svart och rött i 'Codex Falkenberg' ofta två-rummig av en variant bläck. Ett mycket stort antal skrivarhänder från som förefaller helt saknas i första handens parti i A slutet av I 300-talet till I4oo-talets slut. Text på I9. Förkortningen av det latinska ordet et utförs i latin och svenska, enstaka texter på norska och 'Codex Falkenberg' liknande arabisk siffra '2 ', danska. Registrant av Ina Friedlaender (PM medan första handen i A I9 genomgående använ• I96o/nr 283). Faksimil RA. der sig av en förkortning liknande arabisk siffra

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I- 2 Medeltida kopiebiicker i Riksarkivet

'Vadstena klosters stora kopiebok' är till skillnad I min ovan nämnda artikel redovisas alla resultat från A r 9 inget re gistrum utan en kopiebok av lägre vad gäller kopiebokens vattenmärken och skrivar­ dignitet än privilegieboken. Vad innehållet beträf­ händer. Av de klosterbröder som svarat för kopie­ far har de båda volymerna mycket gemensamt. Så­ ringen i A 20 är flera representerade i andra Vad­ ledes hittar man flera texter som är införda i båda stenavolymer som förvaras i Riksarkivet, framför handskrifterna men ofta är avskrifterna i A 20 min­ allt i A 19 och A 2 r men även i delar av den frag­ dre fullständiga. Detta beror på att denna kodex mentariska A 22 . Sammanfattningsvis kan sägas att delvis har använts som formulärbok, ett slags brev­ A 20 tillkommit under en mycket lång period och ställare för utfärdande av brev och urkunder i olika rymmer avskrifter från klostrets äldsta period i slu­ ärenden, varvid vissa individuella uppgifter i bre­ tet av r 300-talet fram till 1490-talet. Inbindningen ven, särskilt dateringarna, har utelämnats vid i nuvarande band bör ha skett under 1490-talet el­ kopieringen. A 20 har behandlats av mig i Kyrka, ler alldeles i början av I 500-talet. helgon och vanliga dodliga. Årsbok fo"r Riksarkivet och Landsarkiven 200J .8° Följande redovisning är en A21 kort sammanfattning av denna längre artikel, till Äldre signum Fe r r. Papper. 22 x 15 cm. Om­ vilken hänvisas för en fylligare utredning. slag av papper (ej original). 77 blad (2 försätts• Mer än någon annan källa från medeltiden ger A blad + fol. r 3-r 30 med åtskilliga blad borta + 20 en överskådlig bild av de kategorier av doku­ ofolierat blad). Brunt, svart och grått bläck; ment som en gång ingick i Vadstena klosters arkiv rubrik med rött bläck (fol. roa). Flera olika skri­ liksom av de brev som klostret skickade iväg. Den varhänder från slutet av r 300-talet till 1400-ta­ enda kategori som är mindre väl företrädd i boken lets senare hälft. Text på latin och svenska. Re­ är dokument av ekonomisk natur, såsom åtkomst• gistrant av Ina Friedlaender (PM 1950/nr 39 b). handlingar. För dessa handlingar hade man andra A 2 r innehåller avskrifter av brev och urkunder rö• kopieböcker i klostret. I volymen finner man nio rande Vadstena kloster och birgittinorden från originalbrev på papper och vidare en del koncept r 300-talets slut till 1460-talet. Handskriften är de­ till brev. Antalet avskrivna dokument i kodexen fekt i så måtto att närmare hälften av de ursprung­ uppgår till över 500. Vanligt förekommande är kor­ liga bladen idag saknas. De flesta av dessa torde ha respondens mellan Vadstena och de olika dotter­ försvunnit i början av r6oo-talet då Johannes klostren, bland vilka kan nämnas Paradiso i Flo­ Messernus uppenbarligen haft tillgång till volymen rens, Marienbrunn i Gdansk, Marienwold i Lii­ och skurit ut ett stort antal blad. Några av bladen, beck, Syon i England, Maribo i Danmark och Ma­ fol. 87- 95 och 98- ro6, återfanns senare i Lunds riendal i Tallinn (Reval). En annan viktig textkate­ universitetsbibliotek och återinsattes i boken efter 8 gori är böneskrifter (suppliker) till förmån för Bir­ att de överlämnats till Kungliga biblioteket r884. ' gittas kanonisation och senare för ordens privile­ Fol. 97 (halvt blad) ingick tidigare i volym A 22 gier, särskilt under koncilierna i Konstanz och Ba­ (som fol. 3 r) men återinsattes år 1909 på sin rätta sel under r4oo-talets första hälft. plats i A 21 . Herman Schiick har undersökt det rikspolitiska Det vi har kvar är således resterna av en kopiebok te~tmaterialet i A 20, närmare bestämt några texter i kvartoformat som tillhört Vadstena kloster. Voly­ från åren 1434-1441 som återfinns på fol. 194r- men inleds (fol. 13r-r4v) med ett antal kungliga 8 195v samt 27or-29or. ' Materialet är mycket vär• skydds- och privilegiebrev men huvuddelen består defullt som källa för de aktuella årens politiska hän• av korrespondens mellan i synnerhet Vadstena delser och det faktum att texterna blivit kopierade kloster och dess dotterkloster. Ett ämne som åter­ vittnar samtidigt om det intresse som fanns i Vad­ kommer i flera brevtexter gäller förvaltningen av stena kloster för rikspolitiken. Birgittas hus i Rom och därmed sammanhängande problem.8J

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1- 2 Peter Ståhl

Flera av skrivarna i A 19 och A 20 återfinns även Fol. s-z I kan möjligen ha ingått i samma ur­ i A 2 I. Handen på fol. 2 zr-2 9r förekommer exem­ sprungliga kodex eftersom bladen har en likartad pelvis även i A 20, fol. 49r. Den skall troligen date­ medeltida foliering bestående av en bokstav (b-c, e) ras till r 300-talets sista decennier. Bland identifie­ följd av en arabisk siffra. Det förefaller dessutom rade skrivare i A 2 I kan nämnas Johannes Hilde­ vara en och samma skrivarhand som utfört folie­ brandi (fol. 46r-4 7v, 48v, 49v-s r v), J o hannes Bor­ ringen. För övrigt varierar handstilarna mycket. quardi (fol. 47v-48r, 49r, SIV-S2V) och Johannes F o l. sv- 8r består av en text av uppbyggelsekaraktär, Benechini (fol. 6zr-v, 66r-67r, 87v- 88r). I slutet av bland annat om Birgittas kanonisation och bak­ volymen (fol. I30V) har Clemens Petri (död rsoo), grunden till densamma. Det därpå följande avsnit­ precis som är fallet i flera andra Vadstenahand­ tet, fol. ror- r7v, innehåller en del avskrivna notari­ skrifter, infört ett innehållsregister till vissa brev­ alinstrument från 1403 med anknytning till birgit­ 8 texter i boken. 4 Det är också denne Vadstena broder tinorden. Skrivarhan:den, som använder en synner­ som genomfört folieringen av volymen, vilket tro­ ligen jämn och prydlig kursiv, känns igen från A ligen skett samtidigt med tillkomsten av innehålls• 20.87 . registret. Fol. 2 3r- 43v består av fragment av vad som synes vara en eller flera olika kopieböcker från 14oo-ta­ A22 let av vadstenensisk proveniens. Det kan nämnas att Äldre signum saknas. Papper. 24 x I 6 cm. Om­ fol. 29 borde ha inbundits omedelbart före fol. 12, slag av papper. s8 blad (fol. 1-30 + 32-S9i 31 eftersom texten på det förra bladet har sin avslu­ blad är av medeltida ursprung). Brunt, svart och tande del högst upp på fol. 12r. Brevtexten i fråga grått bläck. Olika skrivarhänder från början av handlar om den bekanta avsättningen av abbedissan 1400-talet till rsro-talet. Text på latin. Re­ Ingegerd Knutsdotter i Vadstena kloster år 1403.88 gistrant av lna Friedlaender (PM 19solnr 40 b). De sista fyra fragmenten (fol. 4s, 47, 49 och sr) Volym A 22 är sammansatt av pappersblad utskur­ - det rör sig om dokument från 1490-talet till rsr6 na ur olika medeltidshandskrifter, de flesta från -har antagits komma från en nu försvunnen kopie- Vadstena kloster. Bladen ingick tidigare i Johannes bok för Linköpings domkyrka.8 9 Messenius Schedae, den samling av lösa avskrifter och anteckningar som Messenius efterlämnade vid A23 sin död 1636 och som nu huvudsakligen finns beva­ Äldre signum saknas. Papper. 22 x rs,s cm. rad i Kungliga biblioteket under signum D 34S .8 5 A Omslag av papper (från 1936). s blad. Brunt 2 2 har vid inbindningen i slutet av I 8oo-talet blivit bläck. Två olika skrivarhänder, sannolikt från interfolierad och de mellanliggande blanka pap­ 1430-talet. Text på svenska och latin. Regist­ persbladen har liksom de medeltida fragmenten rant av Lidija Svabe (PM 196o/nr 108). blivit nmnrerade vid folieringen. Av de s8 folierade Som volym A 2 3 har år 1936 inordnats fem papp­ bladen i volymen är det i själva verket endast 3 I ersblad av kvartoformat med dokument rörande blad som är medeltida fragment. striden om ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432.90 Bla­ De två första fragmenten (fol. I och 3) är utskurna den, som i början av I 700-talet fanns i Antikvitets­ ur A 20 där de utgjort fol. 288 respektive fol. r 19.86 arkivet och förvarades i Uppsala-lådan A, tillhör de Båda pappersblad en, som alltså ursprungligen varit pappersbrev som 1909 deponerades i Riksarkivet av folioformat, har beskurits kraftigt i kanterna. av Kungl. Vitterhetsakademien. När Algot Lind­ Texten på fol. 3r-v, som är en avskrift av beslut fat­ blom 1903 utgav Akter rörande ärkebiskopsvalet i tade vid provinskonciliet i Arboga r81I 142 3, är Uppsala 143 2 hade han inte tillgång till bladen i A kopierad av VadstenabrodernJohannes Benechini. 2 3 utan använde i stället som förlagor de avskrifter Samma text, kopierad med samma skrivarhand, från r6oo-talet som återfinns i Örnhielms diploma­ återfinns även i A 19, fol. r8zv. tarium.9'

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004: I - 2 Medeltida kopi~böi:keT i Riksa1·kivet

Fol. Ir-4I utgörs av korrespondens mellan Upp­ originals, from which the letters of the register are sala domkapitel och kung Erik av Pommem från copied, have been lost. februari- mars 1432. D ärefter (fol. 4!"-sr) följer ett T wo major volumes of great historie interest and brev från Uppsalakapitlet till Sveriges biskopar och importance derive from the Swedish Bridgettine domkapitel daterat lördagen efter midfastosönda­ monastery at Vadstena, viz. the 'Liber privilegiorum gen (s i 4 143 2) . På det sista bladet i A 2 3 (fol. sr- v) monasterii Vadstenensis', the Book of Privileges of finner man först ett utdrag ur landslagens konunga­ Vadstena Abbey (MS A 19), and the 'Large copy­ balk, skrivet av en ny hand, därefter drottning Mar­ book of Vadstena Abbey' (MS A 20). The purpose garetas försäkran till Sveriges folk, med samma ofMS A 19, which is a register made of parchment, hand som skrivitvolymens huvuddel.9' was to provide authoritative copies of the most important documents of the abbey. It is clearly SUMMARY stated in a passage of the book itself (fol. 17r- v), The collection of medieval copy-books at the Na­ that by using these copies, the originals were better tional Archives of Sweden, the so-called A-collec­ preserved. MS A 20 is a copy-book oflower dignity tion, consists of 2 2 manuscripts. Some of these than MS A 19. It is made of paper and consists of volumes arrived at the Royal Offices already in the copies of more than soo documents, mainly letters r 6th century; most of them, however, w ere delivered which were sent from or received by the abbey. to the National Archives later in the 17th century. The arrangement of the current A-collection is basically the work of Emil Hildebrand who in the NOTER late 19th century supplied the volumes with new signa, MSS A r-A 22 . MS A r8 mainly containing I. För en kortfattad översikt av A- och B-serierna se revelations by St. Birgitta was transferred to the avsnittet "Medeltida register och kopieböcker samt eftermedeltida brevavskrifter: Codices A och B" av Royal Library in r 909; at the Royal Library the co­ Birgitta Fritz och Clara Neveus i Riksarkivets beståndsövCT• dex has regained its former signum A 22. In 1936 a sikt. Del r. Medeltiden, Kungl. Maj:ts kansli, Utrikes­ minor volume in-4" containing texts about the forvaltningen. Band r, utg. av James Cavallie och Jan Lindroth, Skrifter utgivna av Svenska Riksarkivet 8, election of the archbishop of Uppsala in 143 2 was Stockholrn I996, s 47 f. added to the collection where it received the sig­ 2. Åke Ljungfors har exempelvis i sitt verk Bidrag till svensk numMSA23. diplomatik före IJSO, Lund I955· ett avsnitt under One important category of manuscripts is cons­ rubriken "Medeltida registratur" (s 4 t) där ett antal kopieböcker ur Riksarkivets A-serie presenteras, av vilka tituted by registers (registra) origrnating from the de flesta i själva verket är registerhandskrifter. Swedish cathedrals. The main contents of these 3· Se Statuta synodalia veteris ecclesiae Sveogothicae, ed. H. codices consist of copies of papal and royal privi­ Reuterdahl, Lund I84I, s 3· Jfr Ernst Nygren, Registra leges, episcopalletters and other documents con­ ecclesie Lincopensis, Linköpings biblioteks handlingar, Ny serie, band 3, Linköping I94I, s 82 med not 4· Herman cerning the property of the cathedrals. The 'Re­ Schiick, Ecclesia Lincopensis. StudiCT ont Linköpingskyrkan gistrum ecclesie Upsalensis', the Register of Uppsala under medeltiden och Gustav Vasa, Stockholrn I959· s 4-5. Cathedra! (MS A 8), was initiated in r 344, while 4· Ordet 'registratur', som benämning på kopieböcker för utgående brev, började användas i Sverige först från och the 'Registrum ecclesie Lincopensis', the Register of med Axel Oxenstiernas tid under I6oo-talets förra hälft. Linköping Cathedra! (MS A 9) origillates from the De böcker från Gustav Vasas tid som vi idag kallar beginning of the 1390'. Bothof these registers are 'registratur' benämndes till en början 'register', från I 540- made of parchment. The 'Registrum ecclesie Aboensis', talet t o m I6oo-talets början 'registration'. Se Jan Liedgrens artikel under rubriken 'Brevbog' i Kulturhisto­ the Register of Åbo (Turku) (MS A ro), is made of riskt lexikon frir nOTdisk medeltid, bd II, sp 2 3 I f. paper and ciates from the years I474- 1490. The 5. Ang. termerna 'registrurn' och 'registratur' jfr Herman Abo register is especially valuable since most of the Schiick, Rikets bTev och register. Arkivbildande, kansliväsen och

ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 93 Pete1· Ståhl

tradition inom den medeltida svmska statsmakten, Stockholm I 7. Se Paul Sjögren, Släkten Trolies historia intill år r sos, I976, s 454 ff. Uppsala I944• s JII med not 7· Herman Schtick, Rikets 6. Ang. A- och B-seriernas signering se PM I958-I2-02, brev och register, s 369-370. "Riksarkivets samling av kopieböcker från medeltiden och IB . Texten från I49I är tryckt i Acta Pontificmn Svecica, I. senare avskrifrssamlingar rörande samma tid" (ingår i PM Acta cameralia, nr I529. Regest av Herman Schlick i Rikets I959/nr 4, "Medeltidsavdelningens kopieböcker från brev och register, s 365. medeltiden och senare tid. Serierna A och B") av Jan I9· Herman Schlick, a a, s 522-530, 408. Liedgren, Svenskt Diplomatarium, RA. 20. Gunnar T. Westin, "De s k länsregistren från medelti­ 7. Se Meddelanden från Svenska Riksarkivet, bd ill: I4, dens slut", s I30. Herman Schuck, a a, s 522. Stockholm I89o, s 362 f. 2 r. Vattenmärket i fråga har stora överensstämmelser med 8. Se ovan anförda PM av Jan Liedgren I958-I2-o2, s 7· Gerhard Piccard, a a, Findbucb I, Die Kronen-Wasser­ 9· Se lna Friedlaender PM I95o/nr 38 a. Ang. Laurencius zeicbm, avd. XII, nr 33 som finns belagr från tiden I486- de Törnevalla se Roger Andersson, De bi1·gittinska I488 samt C. M. Briquet, Les filigraner. Dictionnaire ordmsprästema som traditionsfonned/are och folkfostrare, hist01·ique des nw1·ques du papie1· des lem· apparition vers I282 Stockholm zooi, s 2I3. K. G. Westman har beträffande jusqu'm r6oo, A facsimile of the I907 edition with handstilen på fal. I i A I uppgivit att stilen är "från början supplementary material, ed. by Allan Stevenson, Amster­ av I4oo-talet". Se K. G. Westman, "Kung Birger dam I968, nr 4895 med belägg från I498. Magnussons stora kyrkliga frihetsbref', Hist01·isk tidskrift 22. "Ochsenkopf mit einkonturiger Stange"; Gerhard I904, s 262, not 4· Piccard, a a, Findbuch II, avd. IX, nr I63. ro. Jfr Harald Olsson, Johannes Messenius, Seandia illustrata. 23 . Kjell-Gunnar Lundholm, "Hans Brasks länsregister", Studier i verkets tillkomsthistoria och medeltidspartiets Seandia I958, s I67 med not 3· Jfr även Handlingar rörande källforhållanden, Lund I944• s 287, not 32. Skandinaviens bistoria, del IB, Stockholm I833, s I84 not; I r. Herman Schtick, Rikets brev ocb registe1·, s 203-204. Erik Lönnroth, Stats11takt och statsfinans i det medeltida I2. För vattenmärket Oxhuvud jfr t ex de liknande Sverige, Göteborg I940, s 242; Paul Sjögren, Släkten exemplaren i Gerhard Piccard, Die Ulflsse1-zeichmkartei Trolies historia intill år r sos, s I46, not 5· Piccard im Hauptstaatsarchiv Stuttgart. Findbuch II:z, Die 24- Folke Dovring, De stående skattema på jord I40o-r6oo, OchsmkopfWasse?-zeichen II, avd. Vll, nr 858, med belägg Lund I9SI, s 405 f. Gunnar T. Westin, "De s k läns• från I46o-62, samt nr 8oi-8oz belagda I463- 72. För registren från medeltidens slut", s I 32 f. vattenmärket Ankare jfr Gerhard Piccard, a a, Findbucb 2 5. Lars Sjödin, "Kanslistilar och medeltida arkiv II", VI, avd. I, nr I96 från I458. Meddelandm från Svmska Riksm·kivet fo'r år 1940, Stock­ I3- Lars Sjödin, "Kanslistilar och medeltida arkiv I", holm I942, s 44 f. Meddelanden från Svenska Riksarkivet for år 1939, Stock­ 26. Se lna Friedlaender, Peringskötds Dipl01natarium, holm I940, s I03 med not 8. Gottfrid Carlsson, Biskop KVHAA:s Handlingar, Historiska serien I7, Stockholm Tomas av St1·ängnäs. Fii1·edrag vid Svenska bist01·iska forming­ I97I, s 278-279. Om Herman von Börger se a a, s 4I-43· ens å1'S?1töte i Stockholm dm z s ap1·il I9SS> Strängnäs I955> s 27. Lars Sjödin, "Meddelanden om kanslistilar under de 24. Gottfrid Carlsson, "Kring biskop Tomas Simonssons yngre Sturarnas och Gustav Vasas tid", Meddelandm från diktning", Septentrionalia et Orientalia, KVHAA:s Hand­ Svenska Riksarkivet för år 1933, Stockholm I934• s 85-91. lingar 9I, Stockholm I959, s Bo f. Annorlunda Karl-Ivar 28. Gerhard Piccard, a a, Findbuch XVII, avd. I, nr 230. Hildeman, Medeltid på vers, Stockholm I958, s rzo f. 29. För en presentation av skrivarna se Lars Sjödin, a a, s Gisela Vllhelmsdotter, Riddare, bonde och biskop. Studie1· 64 f. Ang. de olika skrivarhändernas förekomst i A 4, se a kring tre Jamsvenska dikte1· jämte två nyeditioner, Stockholm a, ssk s 89--91. Studies in History of Literature 42, Stockholm I999, s 30. Greta Wieselgren, Sten Sture d.y. och Gustav 7i·olle, Lund I 36 f Gfr Roger Anderssons recension i Historisk tidskrift I949, s 425-434· A 5 kommenteras även av Herman zooi, s 22I f, ssk s 226). Om Birger Hammar se Carl Ivar Schlick i Rikets brev och register, s 4I5-4I6. Ståhle, "Ett medeltida förord till Magnus Erikssons 3 r. Greta Wieselgren, a a, s 4 33 not 27. stadslag", Lycbnos I952, s I22, I27 f. 32. Herman Schlick, Rikets brev och register, s 4 7o-5 ro. I4. Jan Liedgren har antagit att fal. I har annan proveniens 33· Om detta se även Meddelandm från Svenska Riksarkivet, än fal. 2-IS- Se Liedgrens PM I958-I2-o2, s 5 med not bd I:2, Stockholm I878, s 45 f; Ernst Nygren, Registra I6. lna Friedlaender uppger Vadstena som trolig ecclesie Lincopensis, s I 96-I 97 not I; Jerker Rosen, härkomst för samtliga delar i A r. Detta, tillsammans med "Registrnm regni", Festskrift till A1'thm· Thomson den 6 en del andra missvisande uppgifter, gör att forskaren noventbe1· r96r, Uppsala I96I, s 53 f. måste tillrådas största försiktighet vid användandet av 34· För vattenmärket "Krone mit zweikonturigem Bligel" såväl registranten som Friedlaenders PM ang. A r. se Gerhard Piccard, a a, Findbuch I, avd. N-XIII. IS· Jan Liedgren PM I958-I2-o2, s 7· 35· Hedda Gunneng, Vad hm· Spegelberg skrivit?, KVHAA, I6. Gunnar T. Westin, "De s k länsregistren från medelti­ Filologiskt arkiv 25, Stockholm r98I, s 2I-22. dens slut", Seandia I9SI-S2, s I30. 36. Detta äldre signum förekommer inte i Antikvitets­ arkivets förteckningar utan enbart i Diplomatarium

94 ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 Medeltida kopieböcker i Riksarkivet

Suecanum, vol. 1-11, utg. av J. G. Liljegren, Stockholm parallelltexter", båda PM av Jan Liedgren och förvarade I82g-I837· vid Svenskt Diplomatarium, RA. 37. De latinska brevtexterna från I 52 3 i A 7 finns även 52 . Kvadratnotation på fyra röda linjer. Första bladet: utgivna i Hedda Roll (ed), Hans Brask, Latinsk korrespon­ ~mofficium, Mariae Visitatio (Analecta hymnica medii aevi dens Ip3, Studia Latina Stockholmiensia XIX, Stock­ 24, nr 36). Andra bladet: Pauli Conversio. För upplys~ holm I973 (med regester på svenska). ningar om bladens text och notation tackas Gunilla 38. Herman Schiick, Rikets brev och register, s 460 f. Björkvall och Jan Brunius. 39· Gunneng refererar enbart till Briquet; se Hedda 53· R. Hausen (ed.), Registrum ecclesiae Aboensis eller Abo Gunneng, Vfld har Spegelberg skrivit?, s 3 (opag.) med not 4· domkyrkas svartbok, Helsingfors I8go, s 4 not. 40. Om de olika skrivarhänderna i A 7 se Hedda Gunneng, 54· Om A I I och dess innehåll se Repertorimn Diplonzatimm a a, s 10 f. samt Hedda Gunneng, Biskop Hans Brasks Regni Danici MeditfValis rv; K0benhavn Igo6--12, s 2I, 24 f. registratur. Textutgåva med inledning, Samlingar utg. av Jfr även Ernst Nygren, Registra ecc/esie Lincopensis, s I 54 not 8. Svenska fornskriftsällskapet. Serie 1. Svenska skrifter 85, 55. Diplomatarium Danicum N :7, nr 36. Uppsala 2003, s 20 f. s6 . Ang. bokband med blindtryck av graverade stämplar se 41. Som Göran Dahlbäck påtalat kan två dateringar art. 'Bokbind' av Sten G. Lindberg i Kulturhistoriskt lexikon åberopas, dels I5/9 I344, som nämns i inledningen till for nordisk medeltid, bd XXI (supplement), sp 129. domprosteriets godsförteckning (DS nr 3835), dels 57· Åke Ljungfors, Bidrag till svensk diplomatik fo·re I3SO, s 9· omkring mickelsmäss (29/9) samma år, vilket är dater­ 58. Ljungfors antar att A I2 är tillkommen i början av ingen för bokens innehållsförteckning (DS nr 3849). I4oo-talet under biskop Brynolf Karlssons tid (I405- Dahlbäck framför hypotesen att registret planerades under I424)· Åke Ljungfors, a a, s g. första halvan av I 344 och att utskriften påbörjades under 59· Se t ex C. M. Briquet, Les filigranes, nr IS 368-I5 375 senare delen av samma år; se Göran Dahlbäck, Uppsala samt Gerhard Piccard, a a, Findbuch II, avd. XVI, nr 23 3 domkyrkas godsinnehav med särskild hänsyn till perioden och 239, samtliga vattenmärken från I48o- och I49o-talet. I344-I527, Stockholm I977, s 6-7. 6o. Se volymens försättsblad samt Åke Ljungfors, Bidrag till 42 . Se Herman Schiick, Rikets brev och register, s 65; Göran svensk dipiO'lllatik fore I 3 so, s 9· Dahlbäck, a a, s 9· 61. J fr anteckning av J an Liedgren I 979-04-2 5 på regis­ 43· Tryckt i DS nr g6 (u85 s/u). tranten över A I4, PM I96~nr 113. 44· Henrik Schiick, Kgl. Vitterhets Historie och Antikvitets 62 . Jfr Jan Liedgren, "Pergamentsbreven i Strängnäs" i Akademien. Dess forhistoria ocb historia, bd II, Stockholm Från biskop Rogge till Roggebiblioteket. Studier utgivna till I933> s 29I f. Jfr Ernst Nygren, Registro ecclesie Lincopensis, Strängnäs gymnasiums 3so-årsjubilezmz, Nyköping I976, s s 83. 4· Det kan dock nämnas att Ernst Nygren kallat 45. För en utförlig presentation av innehållet se Ernst handskriften för "Registrum Strengnense". Se Ernst Nygren, a a, s 109 f. Jfr även Herman Schiick, Ecclesia Nygren, Registra ecclesie Lincopensis, s I 54 not 8. Lincopensis, s 4 f. 63 . Om Johan (Gervinsson) Ruska se Magnus Collmar, 46. Ernst Nygren uppger att A g:s nuvarande pärmar är Strängnäs stifts herdaminne. Del I. Medeltiden, Nyköping från I6oo- eller I7oo-talet. Ernst Nygren, Registra ecclesie I977> s 203-204- Lincopensis, s I I4. 64. Tryckt i DS nr I947 och APS Cam. nr I6I. Jfr Åke 47· Se Ernst Nygren, a a, s 119 f. samt Ernst Nygren, Ljungfors, Bidrag till svensk diplomatik fore I 3 so, s 5 med Registra ecclesie Lincopensis. Register och forteckningar. not 5· Linköpings biblioteks handlingar, Ny serie, band 4:I, 65. Se Sven Ljung i Namn och bygd I965, s 26 f samt C. A. Linköping I944, s 82 - 83. Ekbom i Namn och bygd Ig68, s 33 f. Jan Liedgren anslöt 48. Ernst Nygren, Registra ecclesie Lincopensis, s 85 f. Harald sig först till Ljungs hypotes, men kom senare att ändra Olsson,. Johannes Messenius, Seandia illustrata, s 23 2 f. uppfattning och omfatta Ekboms teori att taxerings­ Pikant nog har Messenius gjort sin notering på fol. 2v längden i A I5 skall dateras till IJIO-talet. Se Jan över en rasur av en medeltida text. Liedgren, "Pergamentsbreven i Strängnäs", Från biskop 49· Ernst Nygren, a a, s 89 f. Rogge till Roggebiblioteket, s 4-5 med not 3, samt densamme so. Jarl Gallen, "Studier i Åbo domkyrkas Svartbok", i Personhistorisk tidskrift I985, s I8. Historisk Tidskrift får Finland I978, s 286-3 I 1. 66. Tryckt i DS nr 288g. Utgivaren Bror Emil Hildebrand 51. Ang. A Io:s tillkomst se Jalmari Jaakkola, Vanhinnnot har i en not förmodat att skrivarhanden på fol. 3V är historialliset kopiokirjanznze, Helsinki I93I, s I25 f. densamma som på fol. 40v- 41r vilket är en omöjlighet. (recension av G. A. Donner i Historisk tidskrift I932, s 2JI- Att det är fråga om två olika skrivare framgår bl a av 2 32 ). Kwturhistoriskt lexikon for nordisk medeltid, bd XXI, sp skiljaktigheter beträffande ductus för graferna 'J' och 'v' i 298 under rubriken 'Registrum'. Om brevtexter i A IO initial position samt beträffande förkortningen för det bevarade i original se PM I979-og-o8 "Om originalbrev latinska ordet et. avskrivna i Åbo domkyrkas svartbok" samt PM I957/nr 67. Jfr Magnus Collmar, Strängnäs stifts herdaminne I, s 182. 115 "PM ang. Åbo domkyrkas svartbok och dess 68. Denna skrivare skiljer sig från den första handen bl a genom ett konsekvent användande av tvårurnmigr 'a'.

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1- 2 95 Peter Ståhl

69. J& Åke Ljungfors, Bidrag till svensk diplomatik fore 1350, Stockholmiensia XLI, Stockholm 1998, s 15 f. Om hans s ro not 2. skrivstil, som kan studeras i volym C 6 i UUB se a a, ssk s 70. Flera originalbrev utfärdade vid ärkebiskopens kansli i 35 f. Det kan noteras att Johannes använder två olika Uppsala under det tidiga 1400-talet uppvisar en liknande förkortningstecken för ordet et; i kursivstilen vanligen ett handstil. Se t ex orig. perg. RA 142 3 r/4 (2 ex). tecken liknande arabisk siffra '4', i hybrida som regel 71. Se Tore Nyberg, Birgittinsk festgåva . Studier om Heliga förkortningen 'z'. Se a a, s 47· Birgitta och Birgittinorden, Skrifter utgivna av Svenska Bo. Peter Ståhl, "Vadstena klosters stora kopiebok. En Kyrkohistoriska Föreningen 46, Uppsala 1991, s 275 f. presentation av handskriften A 20 i Riksarkivet", Kyrka, 72. Ernst Nygren tycker sig för denna hand se släktskap helgon och vanliga dödliga. Arrbok for Riksarkivet och med J o hannes Suenonis d ä:s stil (J o hannes avled r 390 ). Landsarkiven 2003, s 35-64. Se Ernst Nygren i faksirnilutgåvan, s XV not 13. Vissa Sr. Herman Schiick, Rikets brev och register, s 239-244. likheter kan noteras, men för det latinska ordet et 82. Vilhelm Gödel, Sveriges medeltidslitteratur, Stockholm använder Johannes Suenonis d ä förkortningen 'z', medan 1916, s 257· Harald Olsson, Johannes Messenius, Scondia skrivaren i A 19, fol. r641-165r använder en förkortning itlu.strata, s 285- 286. Texterna på fol. 89r, 90r och rozr-v liknande arabisk siffra '4'. är tryckta i DelaGardiska Archivet, del Il, utg. av P. 73· Se Carl Silfverstolpe, "En blick i Vadstena klosters arkiv Wieselgren, Lund 1832, s r6r-r69. och bibliotek", Ur några antecknares samlingar, Uppsala 83. Se A 21, fol. 49r, ssr-v, 63r-v, 90V, 93V-94I· 97r-roor r89r, s 92 f. Ernst Nygren (ed), Liber privilegiorum samt Etnil Hildebrand, "Den svenska kolonien i Rom monasterii Vadstenensis, Corpus codictmz Suecicorum medii aevi, under medeltiden", Historisk tidskrift r88z, s 213 med not vol. XI, Hafuiae 1950, s XI f. Jan Liedgren, "Arkiv­ I och följande sidor. Ett annat ämne med texter ur A 2 r förteckning och gallring under svensk medeltid", behandlas av Gösta Hedegård i föreliggande nummer av Arkivvetenskapliga studier 5, Stockholm 198r, s 226 f. Arkiv, samhälle och forskning. 74· Nygrens stilundersökning är på det hela taget ganska 84. Jfr Peter Ståhl, "Vadstena klosters stora kopiebok. En svävande med uppräkningar av ett stort antal Vadstena­ presentation av handskriften A 20 i Riksarkivet", s 53· bröder som tänkbara skrivare för olika avsnitt. En 85. Se artikeln "Messenii Schedae" av Jan Liedgren i grundläggande brist i Nygrens unders'ökning är att någon Kulturhistoriskt lexikon for nordisk medeltid, bd XI, sp 562 . jämförande stilundersökning inte företagits med det rika Harald Olsson, Johannes Messenius, Scondia ilhzstrata, s 286 handskriftsmaterialet i Uppsala universitetsbibliotek, f. "Originalbrev från medeltiden som källor för något som författaren själv påtalar (Ernst Nygren i Messenius", PM 1979-03-17 av Jan Liedgren, redaktio­ faksimilutgåvan, s XII). nen för Svenskt Diplomatarium. Vilhelm Gödel har 75· Om Nicolaus Arnundi, som även varit skrivare av antagit att fragmenten i A 22 kornmer från "6 eller 7 olika Vadstenadiariet mellan rso7-I520, se Claes Gejrot (ed), codices"; Vilhelm Gödel, Sveriges medeltidslitteratur, s 257. Vadstenadiariet. Latinsk text med översättning och kommentar, 86. Se Peter Ståhl, "Vadstena klosters stora kopiebok. En Kungl. samfundet för utgivande av handskrifter rörande presentation av handskriften A 20 i Riksarkivet", s 42 med Skandinaviens historia, Handlingar del 19, Stockholm not r6. 1996, nr 933, r 178. Om hans insats som skrivare av 87. A 20, fol. 8r-r9r, 2rr-241 etc. Se Peter Ståhl, "Vad­ Vadstenadiariet se Claes Gejrot (ed), Diarium Vadstenense. stena klosters stora kopiebok. En presentation av The Me-morial Book of Vadstena Abbey. A Critical Edition with handskriften A 20 i Riksarkivet", s 49· lna Friedlaender an Introduction, Studia Latina Stockholmiensia XXXIIT, har i registranten över A 22 antagit att fol. 19r- 2rv Stockholm 1988, s 64-67. tillhört en kopiebok från Västerås. Mot detta talar dock 76. Ernst Nygren, a a, s XIV: Ang. 'Codex Falkenberg', flera skäl. Förutom att den medeltida folieringen på pergamentshandskrift nr 21 i LUB, se Elias Wessen (ed), bladen följer samrna mönster som fol. 5-17, vilket tyder Corpus codictmz Suecicorum medii aevi, vol. XIII, Hafuiae på ett gemensamt ursprung, kan en tydlig birgittinsk 1952, s XI f. Carl-Gustaf Undhagen (ed), Sancta Birgitta, anknytning noteras i de kopierade texterna på fol. 19r- z r v. Revelaciones Book I, Samlingar utgivna av Svenska forn­ 88. Handstilen på fol. 23r-24r, en ojämn kursiv från I400- skriftsällskapet, Ser. 2. Latinska skrifter VII:r, Uppsala talets tnitt, återfinns även i A 20, fol. 19r-v, 46r- 48v etc. 1978, s 92 f. Johannes Johannis Kalmarneosis inträdde i Se Peter Ståhl, a a, s 49· Vadstena kloster 1404. Se Claes Gejrot (ed), 89. Se Gottfrid Carlsson, Hemming Gadh. En statsman och Vadstenadiariet (1996), nr IZ6. prelat från Sturetiden, Uppsala 1915, s 46, not 3· Ernst 77· Elias Wessen (ed), Corpus· codictzm Suecicorum medii aevi, Nygren, Registra ecclesie Lincopensis. Register och forteckningar, vol. XIII, s XXVII f. Linköpings biblioteks handlingar, Ny serie, band 4: r, 78. Enstaka undantag finns, ex på fol. 352r-v i 'Codex Linköping 1944, s 107. Falkenberg' där Johannes använder et-förkortningen '7', 90. Se Meddelanden från Svenska Riksarkivet for år 1936, som dock inte helt liknar förkortningen i A r 9· Stockholm 1937, s r6. 79· Om Johannes Hildebrandis liv se Peter Ståhl (ed), 91. Se Algot Lindblom (ed), Akter rörande ärkebiskopsvalet i Johannes Hildebrandi, Liber epistularis (Cod. Upsal. C 6), L Uppsala 1432 samt striden därom mellan konung Erik och Lettres n" I a r og ifol. Ir a r6r), Studia Latina

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2 004:1-2 Medeltida kopiebåi:ker i Riksarkivet

Svenska kyrkan, Uppsala r9o3, s 3 f. Örnhielms diplomata­ Liedgren anser att en tredje hand ("med ny hand") har rium I, pag. 384-398, RA. skrivit denna text i A 23, vilket dock förefaller mindre 92. Jan Liedgren, "Dröthninga marken - marcha reginalis", troligr. Att det är fråga om samma skrivare som på fol. rr­ Historisk tidskrift r965, s r66-r67. Drottning Margaretas sr (t o m textrad 4) framgår med önskvärd tydlighet vid en försäkran skall sannolikt dateras till r389 Oan Liedgren i jämförelse av enskilda grafer som exempelvis 'k', även om a a); texten i A 23 är säkerligen avskriven på r430-talet. den avslutande texten (fol. sv) är skriven med mindre stil.

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 97