Fredrika Runeberg 200 År

Fredrika Runeberg 200 år

2 • 2007 Omslagsbild: Walter Runebergs teckning av Fredrika Runeberg från 1860-talet. Foto Jan Lindroth, Borgå museum. Bildbehandling Maria Appelberg.

Detta temanummer av Källan utges med anledning av Fredrika Runebergs 200-års- jubileum den 2 september 2007.

Redaktörer för Källan 2/2007: Hedvig Rask och Nora Ervalahti

Källans redaktion: Nina Edgren-Henrichson, Magnus Pettersson och Mikael Korhonen Svenska litteratursällskapet i Finland Riddaregatan 5 00170 Helsingfors tfn (09) 618 777 e-post info@sls.ﬁ www.sls.ﬁ

Källan. Svenska litteratursällskapet informerar ISSN 1237-8356

Ekenäs Tryckeri Ab Ekenäs 2007 Fredrika Runeberg 200 år

Hedvig Rask och Nora Ervalahti (red.)

Svenska litteratursällskapet i Finland Helsingfors 2007 Innehåll

Merete Mazzarella: Om att vilja nå ut ...... 3 Agneta Rahikainen: Från Jakobstad till Borgå – en litterär resa ...... 10 Marketta Tamminen: Heminredningar på Fredrika Runebergs tid ...... 20 Yrsa Lindqvist: Hem och hushåll – den gifta kvinnans företag ...... 28 Alexandra Ramsay: Inget oskyldigt nöje. Fruntimmersföreningarna på Fredrika Runebergs tid ...... 39 Birgitta Holm: Kvinnorna och romanens framväxt i Norden. Fru Catharina Boije och hennes döttrar ...... 50 Eeva Ruoff: Att odla sin trädgård. Några nedslag i kvinnlig träd- gårdshistoria ...... 57 Clas Zilliacus: Runebergskulter ...... 65

2 Om att vilja nå ut

Man kan börja med hennes egen röst. en röst som talade ord, varma, glada, inner- Man kan till och med börja med hennes liga. Ack, men de voro nu blott underliga egen röst som den låter när den talar om och fremmande, utan sammanhang med hvad som föregick. Hvem ville höra dem, just röstens betydelse, om hur brännande ingen. De funno ej genklang i något hjerta, angeläget det är att få göra sig hörd, vil- de dogo än en gång bort. Det var Dunklas ken förbannelse det är att bli nedtystad själ, det var uttrycket af hvad hon älskat och och vilket vådligt företag det är att för- tänkt, som dog. söka kommunicera med eftervärlden. I en av sina prosaskisser berättar Fred- Den prosaskiss sagan om Dunkla ingår i rika Runeberg historien om Dunkla, en heter ”Tre som flyttade till Sverige” och ung kvinna som får sin dom av en troll- handlar uttryckligen om den oförståelse packa: ”Må din tungas röst höras då du och det förlöjligande som mött kvinnliga bannar, då du ordnar ditt hushåll, då du författare i Finland. Man kan fråga sig talar tomhetens eller till och med förtalets varför Fredrika Runeberg valt namnet ord med dina grannqvinnor, men se, talar Dunkla. Kan det vara för att det är själens du själens ord, hjertats ord, […] då skola djupare, halvt omedvetna skikt hon vill de icke få ljud, de skola tysta försvinna i kommunicera? Behovet att få kommu- luften.” nicera är, menar jag, under alla omstän- Dunkla grips av fasa och vädjar till digheter det stora temat i Fredrika Rune- trollpackan: ”Hvad har jag brutit, straffa bergs liv. Liksom Dunklas var det ett liv mig icke så. Döm mig till mörker, döm fullt av praktiska omsorger och eftersom mig till hvad helst annat, tag blott icke hennes hörsel tidigt blev nedsatt och un- bort själens och hjertats ord.” der årens lopp obönhörligt försämrades Trollpackan är obeveklig men försöker hade hon inte mycket utbyte av samtal, ändå erbjuda den unga kvinnan en smula åtminstone inte i större sällskap. Men tröst. Hon talar om framtiden. När Dunk- hur upptagen hon än var skrev hon brev la är död, säger hon, då ska helt andra – till sin väninna från flickpensionstiden, villkor gälla, då ska hennes röst klinga Augusta Lundahl, gift Wallenius, till sin fritt. Sagan slutar: syster Carolina Tengström, senare till sina många söner när de var utflugna i värl- Och bort gick Dunkla, och hon styrde sitt den och till Emilie Björkstén, den kvinna hus, och hon gjorde mycken nytta; men hon J. L. Runeberg förälskade sig så häftigt i gick genom lifvet som en död, ty hon egde vid 1840-talets mitt och som med åren ej ljud för sitt hjerta och sin själ. Men hon dog; och nu vaknade alla ord, blev hennes vän och förtrogna, inte minst som hon talat i sitt hjerta, men ej kunnat ge vad gäller skrivandet. Hon skrev snabbt, i ljud, och ofta ljöd då i hennes fordna hem stor brådska, ibland med nästintill oläslig

3 handstil – hon inleder ofta med ett ”nu vill jag raspa några rader” – och ofta har breven det muntliga småpratets vardagliga karaktär. Om hon hade levt i dag skulle hon antagligen ha älskat att mejla. Men man ser också hur hon i breven försöker sätta ord på sin verklighet, ibland så att hon där letar sig fram till formuleringar som sedan återkommer i texter som är tänkta för en större publik, de självbiografiska Min pennas saga eller Anteckningar om Runeberg. Åtskilliga av breven handlar uttryckligen om hennes kommunikationsbehov. Tydligast blir det i några brev till Emilie Björkstén. Den 12 juni 1867 handlar det om hennes uttrycks- behov i allmänhet. ”Du märker, Emilie”, skriver hon, ”att jag lider af behofvet att ge mitt inre luft då jag prentar så här rys- ligt i ett bref. Jag tror också verkligen (ja, jag vet), att hvad jag lidit så mycket af hela Fredrika Runeberg debuterade 1844 med två berät- mitt lif, varit just en andlig qväfnings- telser som sedan kom att ingå i Teckningar och process, uppkommen af tvånget att icke drömmar (1861). Detalj ur Joseph Desarnods dagerrotyp från 1846. (Reprofoto Jan Lindroth, SLS få uttala sig – af, i få ord sagt och i mitt arkiv) vanligaste, d.v.s. köksspråket uttryckt: af tvångets jernlock som ligger tungt öfver mitt inres sjudande gryta.” vill jag ju att någon må höra hvad jag talat. Den ogifta Emilie, vars svärmiskhet Denna tanke sökte jag fordom att tolka uti nog till en del var en följd av hennes syss- sagan om Dunkla. […] Och ännu tänker jag lika i det afseendet, skrifva utan att läsas är lolöshet, uppfattade gärna Fredrika som som att tala utan att höras af någon. Men prosaisk. Men man får tro att åtminstone hvarföre vill man bli läst i en så vidsträckt det här brevet fick henne att förstå vad krets som möjligt? Dock äfven detta förstår det innebar för väninnan att i så hög grad jag: begäret att sprida min tanke förstår jag. vara hänvisad till ”köksspråket”. Men detta olyckliga begär att bli gillad och Den 16 augusti 1868 formulerar sig berömd, hvarföre skall det som en mara gnaga, utan att kunna undflys, hvarföre Fredrika Runeberg mycket tydligt om skall det vara så svårt att slippa ifrån de il- sina författarambitioner, ja, till och med lusioner, som man engång sett hägra för sitt om sin författarfåfänga i ett brev till Emi- inre öga? lie:

Det är en underlig sak med detta begär att Novellen ”Danserskan” bli läst, att bli känd! Huru mycket har icke jag kämpat med mig sjelf i det afseendet. Att man vill bli läst, är dock ej underligt. Har En annan belysande text i Teckningar och jag talat ur mitt hjertas allra innersta, min drömmar är ”Danserskan” som egendom- själs ord, mitt hjertas varmaste tanke, visst ligt nog inte alls uppmärksammats av

4 forskningen även om det är uppenbart Sjelf visste icke Rosa, att hon redan hade att den handlar om Fredrika Runebergs dansat mycket längre tid än något af de and- allra mest centrala problematik, behovet ra paren. Hon njöt i fullt mått af att utöfva sin sköna konst, och märkte ej de många att få kommunicera. Den börjar lako- blickar, som voro fästade på henne. Slutli- niskt med meningen: ”Rosa var alls icke gen, rädd att uttrötta henne, fattade hennes vacker.” Rosa är en femtonårig flicka som meddansare hennes hand och förde henne, bor ensam med sin far och som om kväl- efter en kort vals, till hennes plats. larna dansar för honom och får därmed bli sitt sannaste själv, ge uttryck åt sitt När dansen är slut bestämmer fadern att innersta jag: ”Den grofva drägten for- de ska hem trots att alla ber om att få se made sig kring henne då mer luftigt än Rosa dansa en gång till. I sin kammare en danserskas gaz, och glömmande sina begrundar Rosa vad hon upplevt: ”Så bekymmer drömde fadren bort mången hade hon aldrig dansat förr, det kände stund, i glad beundran, blickande på den hon. Denna afton, då hon uppträdde i sköna dansen. Från Rosas sinne var då en lätt drägt, i ett haf af ljus, vid en skön hvarje bekymmer utplånadt, hon kände musik, i en omgifning af unga, den hade blott att hon lefde, att hon njöt, i sorg, i gifvit hennes dans en helt annan färg, än glädje, i hänryckning, i stilla frid, och en den egt, när hon hemma dansade hvar- tår dallrade ofta i hennes öga, då hon slöt dagsklädd, ensam, utan musik. Äfven det sin dans. Då var Rosa skön.” bifall hon rönt lifvade och gladde henne; Rosa tycks vara nöjd med att ha sin far men högt slog hennes hjerta af fröjd, då som sin enda publik men en gång händer vid hemkomsten fadren slöt henne i sina det sig att hon blir bjuden på bal. Hon är armar, sägande: ’Min Rosa, haf tack; du först ovillig att gå men hennes far över- har i dag gjort din far den största glädje, talar henne. Kvällen börjar med att hon han haft på många år.’” sitter för sig själv i ett hörn men med ens Citaten förtjänar att läsas noggrant. blir hon uppbjuden, ställer sig blygt på Man noterar att Rosa på grund av det sin plats, låter sig föras i några stela tu- festliga sammanhanget (och på grund av rer – och kommer så plötsligt loss i en tur publiken) mer än nånsin förverkligar sig som går ut på att damen ska fly sin kaval- själv – och att hon gör det i samspel med jer som i sin tur ska förfölja henne och till men ändå mycket självständigt i förhål- slut fånga in henne till en vals: lande till sin partner. Man noterar också att det är olika turer i det erotiska spelet Rosa ilade utåt det vidsträckta golfvet med mellan man och kvinna hon gestaltar. Det lätta steg. Nu syntes hon blifva fångad, nej är just scenens erotiska övertoner som gör med en lätt, mjuk rörelse var hon redan långt att man känner att Rosa omedvetet rör sig unnan sin förföljare, än flyende i yr skalkak- tighet, än närmande sig mild och blyg, än vid gränsen för det passande, det som på åter hastande bort skälmsk och rädd. Fredrika Runebergs tid kallades det sed- De dansande stadnade, man såg, man be- liga och som var så viktigt just när det undrade, man andades knappt. Nu tycktes gällde kvinnors skrivande. Men särskilt den dansande flickan ej mera fly så långt intressant är faderns reaktioner och fram- undan, hon stannade ofta för några ögon- för allt hans ambivalens. Han tar ganska blick liksom väntande, men hennes kavaljer tycktes ej ha lust att låta den sköna leken abrupt dottern med sig hem – balen är ju upphöra, han försummade med flit flera än inte slut när de bryter upp – och även om ett tillfälle att fatta sin meddanserskas hand. han vid hemkomsten försäkrar henne om

5 sin stora glädje förhindrar han henne att något, jag hade ju nu ”visat hvad jag kunde dansa på nytt: ”Snart kommo bjudningar skrifva”, och borde nu ej vidare befatta mig från många håll. Nu var Rosas längtan, att dermed. Slutligen började jag tro det Rune- berg med missnöje ansåg att jag skref, och få vara med, stor, men hvarje gång hade beslöt att dermed upphöra. Under ﬂere hennes far något hinder derföre. Än var år stod jag vid min föresats. Sammansätta balen tillställd av för ungt folk, man viss- något, det måste jag likväl, det kunde jag te ej hvad anseende de kunde komma att ej slippa, men hvad jag i mitt sinne gjorde bibehålla i lifvet, än var det fult väder, än färdigt vid spiseln, vid vaggan eller vid sömmen, det nedskref jag icke, det ﬁck åter var det ej värdt att Rosa just i dag skulle småningom glömmas, vissna och dö. Slut- bege sig hemifrån, och så gick det gång ligen fann Runeberg att jag verkligen hade för gång.” alvar med mitt beslut, och nu talade han vänligt och godt med mig härom, sade att jag gjorde honom ”sorg” med min föresats att upphöra att skrifva och bad mig återtaga Om Runebergs roll pennan. Glad kastade jag undan det tvång jag af missförstånd pålaggt mig och hängaf Precis som Rosa i första hand dansat mig åter vid lediga stunder åt min varma för sin far hade ju Fredrika i första hand längtan att dikta. skrivit för Runeberg och man kan pröva Men tvifvelsmål och tvekan återkommo dock. Skränet mot qvinnans rättighet till att hypotesen att Fredrika genom novellens försöka producera något, hade lyckats bita fadersgestalt försöker gestalta Runebergs sig fast vid mig och göra mig orolig och för- förhållande till hennes skrivande. I Min bryllad, och slutligen ville jag förstöra alla pennas saga skildrar hon hans reaktioner minnen af att jag någonsin sökt mig ett nöje efter hennes första framgångar: ”Från i pennans lekar. Jag hade redan börjat för- många håll både i Sverge och Finland störelseverket då Runeberg träffade komma in till mig, och när han såg hvad jag före- begärde man af mig bidrag till Kalend- hade, sade han allvarligt förebrående: ”vill rar och samlingar, men altid hade Rbg då du göra dig till en andlig sjelfspilling?” och något inpass att göra: än var redactören så räddades min pennas barn från total för- ännu en yngling utan namn, än visste intelse. man ej hvilka andra som komme att lemna bidrag o. s. v. och så kom jag aldrig att Sättet att beskriva makens beröm av Fru vidare lemna något bidrag.” Catharina Boije och hennes döttrar är karak- Formuleringarna är ju nästan de sam- teristiskt: vi får veta att det var ”stort” ma som i ”Danserskan” och de ingår i samtidigt som skenet av anspråkslöshet ett större avsnitt i Min pennas saga som räddas genom att vi inte får veta vad det vittnar om Fredrikas påtagliga osäkerhet var. under åren 1845–1856 då hon inte publi- Det viktigaste är ändå de uppenbara cerade sig. Det är ett utomordentligt vik- parallellerna mellan Runeberg och Ro- tigt avsnitt samtidigt som det kan kännas sas far, mellan Fredrika Runeberg och både plågsamt och tröttsamt att läsa: Rosa. Precis som Rosas far uttalar sig uppskattande om dotterns dans uttalar Snart återkommo tvekans tider. Fru Cat- sig Runeberg uppskattande om hustruns harina Boije hade, då jag läste den för Rbg, skrivande men precis som Rosas far ger af honom vunnit ett beröm så stort, att det vore förmätenhet att upprepa det. Den låg han ändå intryck av att vara ambivalent, sedan i 15 år innan den blef tryckt. […] Min åtminstone vad gäller att låta en kvinnlig syster varnade mig att icke mera låta trycka familjemedlem utöva sin konst offentligt,

6 Första sidan ur Fredrika Rune- bergs litterära självbiograﬁ Min pennas saga. (Foto Janne Ren- tola, SLS) ja, kanske på något plan vad gäller att låta kar man att någon må höra hvad man säger. henne utöva den överhuvudtaget. Det är Också greps jag af önskan att veta om hvad naturligtvis omöjligt att veta om Rune- jag skrifvit verkligen ägde något värde. På sätt och vis tyckte jag mig väl kunna så tro, berg verkligen var ambivalent eller om då Rbg visade sig så mycket högt gilla hvad det bara var Fredrika Runeberg som be- min penna hade tecknat, men i andra stun- farade att han var det. Det mest plågsam- der syntes mig åter som om alt vore värde- ma med citatet ovan är väl just att hon är löst, och jag hade velat förinta altsammans fast besluten att gissa sig till hans aldrig om ej Runebergs nyssnämnda allvarliga ord legat för mig. Jag började blygas för mig sjelf uttalade vilja för att till varje pris kunna för att hafva under hela min tid äﬂats med underordna sig den. Och precis som Rosa hvad som vore kanske idel skräp. Jag tyckte behövde Fredrika en större publik, en ob- mig vara för gammal att numera dåras af il- jektiv bedömning av sina prestationer: lusioner, löpa efter skuggor. Jag ville ej hålla på med att rada ihop kanske dumheter, ja Det blef dock i längden tomt för mig att lik- jag måste medge att jag var för stursk för att som man stundom hör mycket gammalt folk ens vilja producera medelmåttigheter, ifall jag göra, prata för mig sjelf. Uttalar man hvad ej vore i stånd att skrifva något bättre. Snell- som verkligen intresserar en sjelf, visst öns- man hade med stränghet svängt kritikens

7 gissel denna tid, väl, må han slå ihjäl alla När hennes far kommer hem finner han fåfänga illusioner. Jag bad honom genom- henne sittande i en länstol och hon säger: läsa mina små stycken, mina sagor, som jag ”’Kom min far, känner du ej din Rosa? Se benämnde dem. Hans utlåtande utföll berömmande, vida nu behöfver du ej mera skona din stack- utöfver hvad jag vågat hoppas […]. ars, barnsliga flicka, hon är gammal nu. Kanske hade du gjort bättre om du straxt sagt: ’Rosa, lemna dansen, jag önskar det, nog hade det då gått lätt; men du nändes Rosas öde icke, du ville mig väl. Tack också för din välmening min far, om än den gjorde mig Men vad danserskan Rosa beträffar så går illa.’” Rosa dör – i novellens sista rad står det illa. ”Danserskan” handlar i själva ver- fadern vid hennes grav och säger för sig ket om de katastrofala konsekvenserna av själv: ”’Icke kunde jag ju låta henne bli en att behöva vänta för länge på offentlighet. danserska.’” ”Till nästa bal”, fortsätter fadern att säga Far och dotter har aldrig talat öppet och så går åren och Rosa blir glömd även med varandra. Hon tror att han upp- om hon fortsätter att dansa därhemma. muntrat henne för att han inte velat såra, Men en gång när fadern är bortrest ord- inte velat säga att hon inte duger. Han har nas ändå en bal till vilken hon får ett kort uppriktigt tyckt om att hon dansat men och även om hon känner på sig att det har aldrig velat att hon skulle bli konst- kanske är olämpligt att delta när fadern är när. Utan kontinuerliga möjligheter att borta tar hon till slut ändå ”den sednaste uppträda inför publik förlorar hon förmå- baldrägt, hon af sin far erhållit” och går. gan, har inga möjligheter att kontrollera Hon uppfattar att man betraktar henne sina uttrycksmedel, det hon presterar blir med löje men låter sig ändå bjudas upp: föråldrat och därmed pinsamt, groteskt. (Dansen är ju en utomordentlig symbol Man började. Snart dansade Rosa åter ensam, alla stodo stilla och sågo på; men det för skrivandet för liksom skrivandet för- var ej förtjusning, det var hånlöje som lekte utsätter dansen en hårfin balans mellan på allas ansigten. Rosa märkte det icke. självutlevelse och konvention.) När hen- Dansens trollmakt grep henne åter, hon nes självförglömmelse släpper, när hon glömde allt, hon glömde sig sjelf. Den ande, ser sig själv och, än värre, när hon ser som bodde inom henne och som hon varit hur andra ser henne – känner hon skam. ernad att beherrska, grep henne nu utan att hon ägde förmåga att emotstå, och hon dan- Och det är märk väl en specifikt kvinnlig sade så som blott den stormar, som drifves skam: en man skulle aldrig bli lika löjlig i af en vild inneboende kraft, den hon ej äger samma situation. Det är rimligt att kopp- makt att tygla. la berättelsen till en episod i Min pennas Hon hade dansat länge så; nu förde hen- saga som jag uppfattar som Fredrika Ru- nes steg henne mot en stor från golf till tak uppställd spegel. Hennes blick föll deri, nebergs jagsymbol: en bal i ärkebiskops- och som fasttrollad stannade hon framför huset vid vilken hon fyra år gammal blev den. Hon såg hela sällskapet, hon såg sig utskrattad därför att hon trodde att hen- sjelf. Hon såg sitt ansigte åldradt och såg nes kavaljerer tog henne på allvar. sig klädd i en drägt, alldeles olika den, som På gamla dar kom Fredrika Runeberg att bars af de henne omgifvande unga blomst- uppfatta att Rosas öde blivit hennes. Hon rande flickorna. Hon såg, att hon lefvat af idel villor under många år, och hon sjönk hade gett ut sammanlagt tre böcker, Fru tillsamman som ett fallande kläde. Catharina Boije och hennes döttrar (1858),

8 Teckningar och drömmar (1861) och Sigrid faktum att Rosa aldrig får behärska den Liljeholm (1862), samtliga under pseudo- som gör berättelsen till en tragedi. Fred- nymen –a –g. Redan 1858 tycks många rika Runeberg var medveten om att inte ha vetat vem hon var och redaktörer bad heller hon beretts möjligheter att utveck- henne att framträda under eget namn, la sina förutsättningar men hon skriver men hon höll envist fast vid sin skenbara ändå: ”må min pennas saga hafva varit anonymitet. Den skenbara anonymiteten en dröm, en och annan stund af bitterhet utgjorde inget skydd när romanen Sigrid har den gett mig, mångfalt mera dock af Liljeholm drabbades av nedgörande kritik tröst och verklig glädje.” av Carl-Gustaf Estlander. I Min pennas saga skriver Fredrika Rune- Merete Mazzarella berg: ”Slutet är nära, jag är 62 år gammal och får gå bort oviss om hvad jag diktat, tänkt, drömt och älskat, är idel ’sudd och Källor och litteratur: skam’ och om jag aldrig bort låta någon Borgåsamlingen, Fredrika Runebergs samling (SLSA 1104FR) se hvad jag af en oemotståndlig håg drif- Brev från Fredrika Runeberg till Emilie Björkstén vits att nedskrifva.” Fredrika Runeberg: Teckningar och Drömmar (faksi- ”Håg” betyder troligen också ”kal- mil av Teckningar och Drömmar af –a –g, Helsing- fors: Theodor Söderholms förlag 1861), Vitter- lelse”. Åtminstone berättelsen om Rosa hetskommissionens Nya Klassikerserie, Helsing- rymmer en stark tro på en kallelse: be- fors: Schildts 1991. rättarrösten talar ju nämligen om ”Den Fredrika Runeberg: Min Pennas Saga, utg. Hed- vig Rask, SSLS 697, Helsingfors & Stockholm: ande, som bodde inom henne och som Svenska litteratursällskapet i Finland och Atlan- hon varit ernad att beherrska.” Det är det tis 2007.

9 Från Jakobstad till Borgå – en litterär resa

Fredrika Runeberg drömde om att resa. med sin familj. Hennes mor hette Anna Hela sitt liv slukade hon reseskildringar Margareta Tengström och var född Berg- och många av de egna novellerna utspe- bom. I Åbo bodde familjen i en egen gård lar sig i ett avlägset land på en annan kon- i det s.k. Klosterkvarteret vid Aura å. Hu- tinent. Hon beundrade Fredrika Bremer set var byggt på ruinerna av det gamla och läste hennes reseskildringar, men klostret i Åbo. Fredrika Runeberg skriver hade aldrig samma möjlighet att bege sig i sin självbiograﬁ Min pennas saga: ut i världen på spännande äventyr. Fred- rika Runebergs lott var en annan, varken Jag var ett sjukligt och klent barn och skulle hennes hälsa eller ekonomi var den bästa derför, enligt den tidens åsigter, instängas och aktas för beröring med luft. En kring och dessutom var hon i den olyckliga si- byggd, instängd, djuptliggande, källarlik tuationen att hon var gift med en av de och stenlaggd gårdsplan, några alnar i qva- mest stationära poeterna i sin samtid, drat, lockade ock föga till lekar i det fria. Johan Ludvig Runeberg. Han ﬂyttade Dockor eller leksaker ägde jag icke, icke och reste i regel bara av tvång, när stu- heller någon lekkamrat. Alla syskonen voro dier eller arbete gjorde att han måste byta betydligt äldre än jag och sysselsatta med skolgång och lexor. Men jag brann af begär hemort eller resa någonstans för en tid. att kunna läsa ”roliga böcker” och syssel- Ytterst få gånger reste han för nöjes skull: satte mig derför mycket med att åtminstone en gång till Tammerfors tillsammans med betrakta bokstäfverna och att af än en, än sin hustru, en gång till Jakobstad för att en annan, fråga namn på någon bokstaf, delta i ett namnsdagskalas och en enda och att under det jag sprang ikring i rummen utan bok stafva tillsammans ord och gång utomlands, till Sverige 1851. meningar, och så befanns, när man ernade börja lära mig läsa i bok, att jag redan inne- hade konsten. Jag torde väl då varit nära Uppväxten fem år gammal.

Fredrika Tengström föddes i Jakobstad Fredrika Tengström lärde sig alltså läsa 1807, som den näst yngsta av nio syskon på egen hand och läste almanackan och (fyra av dem dog i späd ålder). Hen- Cajsa Wargs kokbok som barn. Hon sat- nes far var tullförvaltaren Carl Fredrik tes i en skola för småbarn för att vara sys- Tengström som 1809 blev finanskamrer selsatt och för att lära sig sy och hon gick i regeringskonseljen och flyttade till Åbo där tills hon var sju år. I flera år undervi-

10 sades hon hemma av sin äldsta bror Karl. Det första året fick hon läsa bara biblisk historia och tysk grammatik och hennes stränga lärare beordrade henne att över- sätta tyska texter och lära sig franska verser utantill. Som 13-åring fick Fredrika Tengström följa med sina föräldrar på en resa till Österbotten och stannade flera månader hos sin morbror, kronofogden Gabriel Bergbom, på Ollinsaari gård i närheten av Brahestad. På sensommaren 1821 avhäm- tades hon av sin mor från Brahestad och på hemvägen besökte de sina släktingar i Jakobstad. De besökte också familjen Ru- neberg, och Fredrika såg då sin syssling Johan Ludvig första gången. När mor och dotter steg in i stugan hade Runeberg just kommit hem från en fiskefärd. Barfota, rufsig i håret och med smutsiga kläder stod han i matsalen med en stor smörgås Augusta Lundahl var Fredrika Runebergs när- i handen. När han till sin förskräckelse maste väninna. Miniatyr av A. von Cederwald ca hörde att gäster var i antågande gömde 1830. (Foto Janne Rentola, SLS arkiv) han sig bakom en dörr men blev upptäckt av Fredrika eftersom hans stora fötter Fredrika Tengströms språkkunskaper var stack fram under dörren. en stor tillgång för henne och i yngre år Som 17-åring fick Fredrika Tengström korresponderade hon med sina vänin- börja i fru Anna Salmbergs flickpension nor på välskriven franska. Senare i livet i Åbo. Hon hade redan då flitigt skrivit beundrade man hennes skicklighet att på egna texter, bl.a. börjat på en roman, skri- svenska läsa högt direkt ur franska, tyska vit en teaterpjäs och en rad mindre styck- eller engelska böcker. en. Bara fragment har bevarats eftersom Vid sidan av språk- och litteraturstu- det mesta förstördes i Åbo brand. Fredri- dier ingick givetvis också handarbete och ka Tengström gick i skola bara ett knappt måleri i Fredrika Tengströms uppfostran. år, men efter det fick hon privatundervis- Hon målade på siden och gjorde deko- ning och övade sig i att tala och skriva rativa tygblommor. Hennes praktiska tyska, franska och engelska. Hennes far och estetiska handlag kom också senare ansåg att också flickor behövde en god väl till pass när hon som husfru målade bildning för att kunna försörja sig som tapeter och både målade och klädde om guvernanter ifall de förblev ogifta. Han möbler till hemmen, först i Helsingfors ägde ett omfattande bibliotek där nästan och sedan i Borgå. alla svenska klassiker fram till Atterbom I fru Salmbergs skola blev Fredrika ingick, och dem läste den yngsta dot- Tengström mycket god vän med den nå- tern ivrigt. Hon läste mycket och snabbt, got yngre Augusta Lundahl. För Fredrika och hennes favoritförfattare var Schiller. Runeberg blev hon en intellektuell bunds-

11 förvant och livet ut korresponderade de negegatan 7. Runeberg bosatte sig i andra livligt bl.a. om böcker de läste. ändan av staden, i en trerumslägenhet i ett litet trähus inne på gården vid Stora Robertsgatan. J.L. Runeberg och Fredrika Från Pargas till Helsingfors Tengström förlovade sig den 19 december 1828. I början av september 1827 utbröt en förö- I januari 1830 dog professor Bergbom, dande brand i Åbo. Vid branden lyckades Fredrika Tengströms svåger, och kort ef- Fredrika Tengström rädda en stor del av ter det blev Runeberg underhyresgäst hos lösegendomen från hemmet på Lilla Klos- kamrerskan Tengström. Söndagen den 23 tergatan, bl.a. de böcker hon ägde. Hen- januari 1831 firade Fredrika Tengström nes farbror, ärkebiskop Jacob Tengström, och J.L Runeberg sitt bröllop i brudens samlade sina släktingar vid prästgården i hem på Manegegatan 7, där paret sedan Pargas och hans många barnbarn fick en bosatte sig i en flygelbyggnad som tidi- lärare i Johan Ludvig Runeberg. De kall- gare använts som snickarverkstad. Flera lade honom för ”morbror Janne”. av de möbler som nu finns i Runebergs Fredrika Tengströms far hade dött re- hem i Borgå härstammar från parets allra dan 1824 och hennes syskon hade flugit första gemensamma hem, bl.a. salens pe- ur boet. Hon och hennes mor hyrde en tersburgska fabriksmöbler. bostad på Pargas malm alldeles i närhe- Sommaren 1831 utbröt en svår kolerae- ten av kyrkan. Fredrika skrev mycket un- pidemi i södra Finland. Ett kolerasjukhus der tiden i Pargas, det var det enda som inrättades som närmaste granne till Ru- gav henne lugn och ro efter tragedin att nebergs på Manegegatan och skrämda av förlora sitt hem och sin materiella trygg- smittorisken flyttade paret tillsammans het. Den spirande förälskelsen i Rune- med Fredrikas mor bort från Kronoha- berg gjorde inte hennes sinne lugnare. gen till den Laguska gården vid den nu- Hon skrev både vers och prosa, och un- varande Skillnaden. Inalles bodde paret der några få dagar skrev hon en tragedi Runeberg på inte mindre än sju adresser i fem akter. Hon uppger att hon efter för- under sju år, med undantag för somrarna lovningen med Runeberg slutade skriva då de kunde hyra en stuga i skärgården. vers för att inte konkurrera med honom. Än flyttade de undan koleran och än flyt- Först under Runebergs sista levnadsår tade de för att hyran blev för hög eller för återupptog hon diktformen. att lägenheten blev oändamålsenlig. Vå- Efter Åbo brand beslöt kejsaren mycket ren 1832 föddes dottern Anna Carolina, snabbt att universitetet skulle flytta till som avled i en febersjukdom i augusti Helsingfors, som redan 1812 blivit hu- 1833. I oktober hyrde familjen åtta rum i vudstad. 1828 flyttade Fredrika Teng- det fruktade f.d. koleralasarettet på Ma- ström till Helsingfors med sin mor och negegatan 5. Familjen behöll fyra rum för ledsagad av J.L. Runeberg. Flera med- eget bruk och i de övriga rummen bodde lemmar av släkten Tengström slog sig inackorderade elever, bland dem den 14- ner i Kronohagen, där änkekamrerskan åriga Zachris Topelius och den 19-åriga Anna Margareta Tengström, med barnen M. A. Castrén. Pojkarna skulle under Fredrik, Fredrika, Carolina och svärso- Runebergs ledning förbereda sig för stu- nen, professor Fredrik Bergbom, hyrde dentexamen. ett trähus av snickare Öhrnberg vid Ma- Topelius har beskrivit hur hemmet såg

12 Plan- och fasadritning till smeden Ramsteds gård på Manegegatan 5. (Foto Jan Lindroth, SLS arkiv) ut vid hans inflyttning. Lägenheten bar Livet i Borgå ännu spår av familjen Runebergs inflyttning, en mängd böcker låg kastade i ett Den 17 maj 1837 flyttade Johan Ludvig hörn i salen och korrekturark låg kring- och Fredrika Runeberg med sina två sö- strödda i lägenheten. Salen fungerade ner till Borgå. Ludvig Mikael var då två samtidigt som matsal, bibliotek och lek- år och Lorenzo fem månader. Familjen tionssal för privateleverna. Men i prakti- åkte med en enkel schäs den 55 kilome- ken blev det alldeles för tungt för paret ter långa vägen mellan Helsingfors och Runeberg att administrera så många pri- Borgå. Möbler och husgeråd hade de vatelever och ett så stort hushåll, så de skickat i förväg med en skuta. Det var upphörde med den verksamheten efter närmare midnatt när familjen kom fram ett år. Men under Helsingforstiden var till Borgå och natten tillbringade de på deras umgänge som livligast, mest um- fru Astenius värdshus vid Krämaregatan. gicks de med kretsen kring det s.k. Lör- Det var till en början svårt för Fredrika dagssällskapet och också Fredrika Rune- Runeberg att vänja sig vid småstadslivet i berg hade stort intellektuellt utbyte av Borgå och hon skriver i Min pennas saga: såväl män och kvinnor som rörde sig i de akademiska och litterära kretsarna. 1837 flyttade vi till Borgå. Jag var fremman-

13 de på orten, kände här endast en gammal äfven caffebjudningar höra till stora un- litet åldersvag fru och fann mig mycket en- dantag i stadens vanliga lif. Herrarne sam, van som jag var att lefva med anhöriga deremot calasa ifrigt sig emellan, men och en lifvad vänkrets. I hemmet hade jag dock nu mina två äldsta gossar till nöje och mellan dem och fruntimren är befäst ett sysselsättning. stort svalg. Nog vore det mig bra kärt att Altmer hade jag nu ock småningom lärt flytta till Helsingfors igen, svårt vill det se mig inse huru illa sedd hvarje sysselsätt- ut om att här vinna samma yttre trefnad ning med bok eller penna var för en qvinna. som der.” Ännu då ansågs hvarje stund använd till Domkapitlet, som också hade ansvar läsning, nästan som en stöld ur mannens kassa, att icke tala om en stund använd till för skolväsendet i stiftet, förordnade Ru- att skrifva. [...] Och så hörde jag med ett slags neberg att under sommaren 1838 inspek- lugn uppå de med mycken salvelse utförda tera skolorna i Villmanstrand, Nyslott, framställningarna af andra fruar, om huru Sordavala och Kexholm i östra Finland. man visst icke borde läsa, utan vore skyldig Fredrika Runeberg fick följa med på den egna all sin tid åt hushåll och barn (och åt nöjen och visiter och toiletten och kanske två veckor långa resan. Hon förde en litet kortspel o.s.v. o.s.v., interfolierade jag i resedagbok, som systern Carolina Teng- tysthet i mitt sinne). ström senare fick i ett brev. När paret Ru- neberg nådde Sordavala vid Ladoga ville Hösten 1837 flyttade familjen Runeberg Fredrika Runeberg besöka Valamo klos- till gymnasievaktmästar Olanders gård. ter, men det skulle ha betytt flera timmars Där hyrde de en sexrumsvåning uppe på omväg och Runeberg hade börjat tröttna Prästgårdsbacken, strax intill gymnasiet. på resandet och ville hem. På hemvägen Men det visade sig att hemmet var dra- skulle Fredrika också gärna ha besökt git och fuktigt; Runeberg spottade blod Viborg och S:t Petersburg men han ville och Fredrika Runeberg led av en allvarlig absolut hem och fiska. Hon avslutade sin öronsjukdom. När hennes mor dog i mars reseberättelse med kommentaren: ”Han 1838 vistades hon en månad i Helsingfors börjar bli mera tråkig”. för att reda upp boet efter modern, och När Runebergs återvände till Borgå lät då operera sitt helt döva öra. Men hela i juli 1838 flyttade de för sommaren till sitt liv led hon av svårt nedsatt hörsel. Lill-Kroksnäs, ett litet hemman på Vessö- Eftersom det var ont om hyreslägen- landet omkring åtta kilometer söderut heter i Borgå köpte Runeberg 1838 ett från Borgå. Det blev familjens sommar- tvåvåningshus vid Krämaregatan av sin hem i 31 år. De låga rummen i huset hade kollega Adolf Sirén och familjen flyttade rappade väggar och omålade golv. I salen in i huset i oktober 1838. Huset var gam- fanns en stor vitmålad skänk. Vid motsat- malt och nedre våningen ansågs nästan ta väggen stod ett stort fällbord och vid obeboelig. Där använde familjen bara kortväggarna rödmålade träbänkar som en kammare och köket. I övre våningen till natten ställdes bredvid varandra för fanns Runebergs arbetsrum, en sal, säng- att fungera som sängar åt sönerna. Rune- kammare och en barnkammare. bergs rum låg åt väster med utsikt över Fredrika Runeberg i ett brev till Augus- Krokssundet och Haikofjärden. Jakt- och ta Lundahl daterat 15 februari 1838: ”Vårt fiskeredskapen förvarade han upphäng- lif här går sin vanliga enformiga gång. I da på väggen. Det lilla köket hade en öp- Borgå behöfver man ej frugta att fördansa pen spis med bakugn men var utan häll, sig, ingen menniska ger här danser, och och all kokning skedde på en trefot över

14 döttrar 1844, men den utgavs i tryck först 1858. Fram mot julen 1844 utkom däre- mot hennes första prosaskisser ”Simrith” och ”En dröm”, tryckta under pseudony- men –a –g i Fredrik Berndtsons poetiska kalender Necken. I Min pennas saga beskriver hon ögonblicket hon ﬁck boken i sin hand:

Bendtson begärte dessa stycken för Kalen- dern ”Necken” och när de kommo mig till- handa tryckta deri, var det en afton då jag satt i min lilla kammare i nedra våningen der jag bodde med barnen och der jag hade kök och hushåll. I öfra våningen fanns salong, förmak och Runebergs båda rum. Hos honom var denna qväll, som oftast om aft- narna, några herrar församlade. Han kom ned för att tillsäga om något för sina gäster, och jag räckte honom nu boken. Då fick jag åter se ett utryck i hans ansigte sådant som Det första fotografiet av J.L. och Fredrika Rune- räckte länge att ha glädje af. Han tog boken, berg är en dagerrotyp från 1846 där de poserar med begärte skrattande en extra servering till några vänner från Borgå. Bilden är sannolikt ta- firande af mina stycken, och gick upp till gen av den fransk-ryska litografen och dagerroty- herrarne, der ett gladt lif hördes råda ända pisten Joseph Desarnod. (Reprofoto Jan Lindroth, till sent in på natten, och glad satt äfven jag SLS arkiv) vaggande mitt barn, Hannes om jag rätt minnes.

öppen eld. Maten förvarades i ett visthus Fredrika Runeberg skrev mycket för på gården. Familjens vardagsliv var enk- skrivbordslådan om kvinnors rätt till ut- lare, maten var torftigare och klädseln le- bildning och om kvinnosak överhuvud- digare än i staden. taget. Det grundläggande problemet för Mycket av Fredrika Runebergs tid gick kvinnorna i hennes samtid var att deras åt att sköta sönerna. Den tredje sonen, kunskaper var så begränsade och att de Walter Magnus, föddes den 29 december inte hade tillräckliga möjligheter att för- 1838. Runeberg hade gärna sett att Walter kovra dem, ansåg hon. Hon grundade en fått namnet Jonas efter sin favoritförfat- informell finsk läseförening 1845 för att tare C.J.L. Almqvist. Han lär rentav ha höja kunskaperna i finska bland Borgå- skrivit de två namnförslagen på olika fruarna. I december 1846 grundade hon lappar och tvekade vilken han skulle ge tillsammans med andra lektorsfruar en prästen vid dopet. fruntimmersförening i Borgå. Föreningen skulle motarbeta den svåra nöden som rådde bland allmogen och skapa arbe- Hushåll och författarskap te för de fattigaste kvinnorna i staden. Föreningens främsta uppgift blev att Fredrika Runeberg inledde arbetet med upprätthålla en skola för fattiga flickor i romanen Fru Catarina Boije och hennes Borgå. I skolan undervisades eleverna i

15 Postkort av Runebergs hem. Foto av Natalia Linsén ca 1900. (SLS arkiv)

kristendomskunskap, läsning, skrivning, äldste sonen i familjen 17 och den yngste räkning, sömnad, garnspinning, stick- 2 år. ning och vävning. Den tidigare ägaren hade låtit plantera Ända fram till 1850-talet var familjens syrener, krusbärsbuskar och hallonbus- ekonomi ansträngd, men när Runeberg kar med både röda och vita hallon, och 1851 sålde förlagsrätten till sina skrifter dem fortsatte Fredrika Runeberg att odla. i Sverige, var det en så fördelaktig affär När familjen Runeberg övertog gården att han kunde köpa en större gård i den planterade Fredrika Runeberg ett äppel- nya empirestadsdelen i Borgå, i hörnet av träd för varje son och också tre plom- Alexandersgatan och Kyrkogatan (nuva- monträd och jasminbuskar. Största delen rande Runebergsgatan). Gården är i dag av trädgården användes till en början för känd som museet Runebergs hem. Bosta- nyttoväxter, som grönsaker och kryddör- den på Krämaregatan såldes och blev se- ter. Ännu i dag hittar man rabarber och nare tobaksfabrik. pepparrot, som härstammar från Fred- Den nya gården omfattade ett bonings- rika Runebergs tid. hus med tio rum, tambur, kök, skafferier På 1860-talet specialiserade sig Fredri- och källare, en stor tomt, där trädgården ka Runeberg på rosor, i hennes trädgård upptar största delen, egen brunn och i sö- växte ﬂera tiotal olika arter. Fredrika Ru- der en lång uthuslänga med bagarstuga, neberg ville helst driva upp sina växter hushålls- och spannmålsbod, stall, fähus, från frö eller stickling och många växter ved- och vagnslider, drängstuga och av- som var exotiska och ovanliga i Finland träde. När Runebergs köpte gården var drev hon upp från frön. Känsliga växter

16 odlade Fredrika Runeberg inomhus och och annan bakning omväxlande med till vintern flyttade hon också in vissa syltning, saftning och storbyk, klapp- trädgårdsväxter. Fram till 1868 hade hon ning, klädesutdragning, mangling och en särskild ”blomkammare” där växterna strykning. Dessutom bryggde man öl, övervintrade svalt. I hennes fönster kun- saltade kött och fisk, kokade buljong som de upp till 40 rosor blomma i full prakt buteljerades, stoppade korv, stöpte ljus och det berättas att hennes blomfönster och kokade tvål. Till vardags åt familjen var de stiligaste i Borgå. Vid flyttningen enkelt, ofta gröt och mjölk. Från vår till till och från Lill-Kroksnäs, hade hon en höst åt man också fisk, oftast gös, abbor- särskild blombåt fullastad med krukväx- re, gädda eller ål. Ibland serverades även ter. Fredrika Runeberg ville nämligen simpa och flundra och om vintern lake. inte överlämna sina växter i någon an- Man åt också gärna nors stekt i smör och nans vård. Hon planterade ut dahlior, färsk strömming. I receptboken finns fle- rosor, pelargonior, fuchsior och balsami- ra recept på stuvad gädda samt laxbullar, ner i trädgården på Kroksnäs på våren gravad lax, två lutfiskrecept, kryddsill och grävde upp dem igen till hösten. Om och gottländsk strömming. höstarna hade hon ofta två båtlaster med År 1856 lämnade Fredrika Runeberg ett sig hem till staden. par prosastycken för tryckning i J.V. Snell- Hushållet upptog också en stor del av mans Litteraturblad. Efter det publicerade Fredrika Runebergs tid. Hon tillredde hon årligen kortare prosatexter i tidskrif- inte själv vardagsmaten eller och ut- ten ända fram till 1860. Snellman publi- förde inte heller grovsysslor, men hade i cerade dem under rubriken ”Teckningar sista hand ansvaret för det stora hushål- och drömmar”, alltid under pseudony- let. Hennes handskrivna receptbok från men –a –g. År 1861 utkom Teckningar och början av 1850-talet innehåller recept på drömmar i bokform och innehöll då även främst bakverk, men också recept på ku- tidigare opublicerade prosastycken. rer mot frossa och på olika sätt att färga I sina noveller har Fredrika Runeberg garn och tyger. Det Runebergska hem- skrivit om kvinnans liv och det äkten- met i Borgå var ett gästfritt hus. Men säl- skapliga samlivets villkor och problem. lan inbjöd herrskapet självt till fest eller Ofta placerade hon handlingen i ett fjärr- kaffekalas, snarare dök gäster självmant ran land, från Sibirien och Arabien till upp. Runeberg avskydde större officiösa Sydamerika. Hon läste en mängd rese- tillställningar med hyllningstal och in- skildringar, bland dem M.A. Castréns bjöd i regel inte heller till sådana fester. I och Elias Lönnrots reseberättelser, forsk- stället bjöd han hem folk på nachspiel och ningsrön från resor i Ryssland och lika ofta dök gäster upp mer eller mindre Georg August Wallins reseskildringar planerat eller av stundens ingivelse. Från från Fjärran Östern. Hon läste också gär- 1850-talet ända fram till Runebergs död na författarinnor som George Sand, Har- var det vanligt att resande från när och riet Beecher Stowe och Fredrika Bremer, fjärran kom för att besöka den berömde och ansåg att de var sitt respektive lands författaren och nationalskalden. främsta romanförfattare. Hon uppskatta- När familjen växte och gästernas antal de även Almqvist, men läste inte Det går ökade, innebar det också att hushållsbe- an, som förbjöds av censuren i Finland. styren tilltog. I Fredrika Runebergs små Den 20 december 1862 utkom Fredrika almanackor noteras knäckebrödsbakning Runebergs andra roman Sigrid Liljeholm.

17 Helsingfors när järnvägen byggdes. Hon läste högt för sin make flera timmar om dagen och skötte bådas korrespondens. I ett brev till väninnan Emilie Björkstén 1870 skriver Fredrika Runeberg: ”Min gamla flyttfågelnatur fröjdar sig som kus- ken åt pisksmällen, då jag vet att folk få resa. Löjligt nog drömmer jag ännu ofta vaken om resor och färder, under det jag dock i verkligheten tycker mig ha en lång färd före, då jag nu ärnar mig att så några blomfrön i drivbänkar på en ännu där tom fläck. Du undrar kanske att jag säger mig haft sträckfågelnatur, som dock varit så stationär, men ett är håg för något, ett annat omständigheternas makt.” Fredrika Runeberg skrev sin självbio- grafiska skrift Min pennas saga i slutet av 1860-talet och i början av 1870-talet, men slutförde den först 1877. I Min pennas saga redogör hon för sitt författarskap och sina litterära ambitioner. Troligen ville hon Sigrid Liljeholm utkom 1862 och utspelar sig un- spegla sitt författarskap mot samtiden, ef- der det s.k. klubbekriget som var ett populärt tema tersom det redan blivit vanligt att förfat- i den samtida litteraturen. Romanen blev Fredrika tarinnor i Finland publicerade sig under Runebergs sista större litterära arbete. (Foto Janne eget namn och flera framsteg gällande Rentola, SLS) kvinnors rättigheter hade nåtts, bl.a. fick kvinnor med specialtillstånd tillträde till Hon hade tidigare blivit förhållandevis vissa föreläsningar på universitetet på väl bemött men utsattes nu för hård kri- 1870-talet. tik. De manliga recensenterna hade svårt Fredrika Runeberg bodde kvar i hem- att acceptera det emancipatoriska draget met i Borgå efter Runebergs död 1877, i hennes bok. Efter det publicerade hon men ganska snart tyckte hon att huset var endast kortare berättelser och noveller i för stort och besvärligt att sköta ensam, olika tidningar och kalendrar. trots hon fick hjälp av familjen Strömborg (som 1868 flyttat in i husets södra del) och trotjänarinnan Maria Degerth. Efter ett år Sträckfågelsnatur beslöt hon att flytta till Helsingfors, när- mare sina söner och sin syster. Hon avled 1863 fick J.L. Runeberg en hjärnblödning den 27 maj 1879 i sitt hem vid Mariegatan och blev mer eller mindre sängliggande. och jordfästes den 31 maj på Näsebacken Det ledde till att Fredrika Runeberg också i Borgå invid sin make. blev mer stationär än någonsin. Hon ville ogärna lämna hans sida, även om det små- * ningom blev lättare att resa till sönerna i

18 Fredrika Runeberg förlorade aldrig sin man med tanken på en mäktig och vis Gud, framtidstro. I ett brev till Augusta Wal- jag skulle ju då i honom nödgas se blott en lenius från den 3 februari 1863 skriver dålig byggmästare, hvilkens verk, likt men- niskans verk, försämras och förfaller år från hon: år. Det är dock så herrligt att tänka, att alla dessa idéer som nu gryr, de skola i en fram- Vet du, Augusta, jag älskar den nya tiden, tid uppspira och bära frugt. Lappri om jag det unga, det framåtgående. Gudilof, jag då ligger i grafven och icke ser dem, tusen- kan glädjas så varmt af min innersta själ åt den ﬁnnas då att glädja sig af allt det ädla att tiden går framåt, och den gör så. Jag är som då hunnit uppväxa. lycklig af att icke höra till dessa åldriga personer hvilka tro att allt går på tok, för att det Agneta Rahikainen går annorlunda än det gick i deras ungdom, och försöka att hålla fast vagnshjulen på tidens vagn, i full öfvertygelse att den måste stjelpa, om den får fara fram som den vill. Källor och litteratur Äfven jag ville gripa fast i hjulen, men blott Borgåsamlingen, Fredrika Runebergs samling (SLSA för att hinna med, då jag ej af egen magt 1104FR) förmår följa. Det är dock så lifvande att se Brev från Fredrika Runeberg till Emilie Björkstén hur allt går framåt, och intet i verlden lär SLS-samlingen (SLSA 1106) en att så beundra den magt som ställt all- Brev från Fredrika Runeberg till Augusta Lun- dahl (g. Wallenius) ting så möjligt att det måste gå framåt, till Fredrika Runeberg: Min Pennas Saga, utg. Hed- allt mera ljus och förädling. Jag kan ej för- vig Rask, SSLS 697, Helsingfors & Stockholm: stå huru tanken på en verld som blefve allt Svenska litteratursällskapet i Finland och Atlan- sämre och sämre, skulle kunna stå tillsam- tis 2007.

19 Heminredningar på Fredrika Runebergs tid

Vår uppfattning om hur Johan Ludvig mer och efter de dominerande stilarna och Fredrika Runebergs hemmiljö såg och modet. Fredrika Tengström och Jo- ut grundar sig till stor del på den bild han Ludvig Runeberg började sitt gemen- Runebergshemmet i Borgå ger. Skalden samma liv i januari 1831 under mycket och hans fru var gifta i 46 år och det här anspråkslösa förhållanden. huset var deras hem i 25 år. Fredrika Ru- Fredrika Runebergs beskrivning av det neberg bodde kvar ännu ett år efter sin unga parets första hem i Helsingfors ger mans död. en bra bild av deras ekonomiska resurser. Runebergs hem är värdefullt för att De bodde i flygelbyggnaden i en gård på det är ett riktigt hem, det är inte inrett av Manegegatan 7. Runebergs arbetsrum var museiamanuenser för att ge en bild av i övre våningen och där hade han gamla ett s.k. typiskt kulturhem från medlet av skinnklädda länstolar. Han hade troligen 1800-talet. Det har varit ett levande hem, redan då också det lilla skrivbord som inredningen har ändrats, familjen har han hade köpt på Narinken i Helsingfors flyttat möbler från rum till rum, skaffat – ett område på Simonsbacken där bl.a. nya möbler och gjort sig av med gamla, judarna fick sälja gamla kläder och alle- en del möbler har klätts om. Barnen flyt- handa gamla saker. För egna pengar be- tade ut i sinom tid och deras saker och ställde Fredrika Runeberg hos snickaren möbler som sängar, bord och tvättställ Öhrnberg ett bokskåp åt sin man. Snicka- har alla försvunnit. I slutet av 1860-talet ren själv skänkte en s.k. Windsorstol åt hyrdes köket och tre rum i södra ändan Runeberg. åt lektor J. E. Strömborg och hans familj. Rummen i nedre våningen hade i ti- Hela huset renoverades grundligt inför derna varit en del av snickarverkstaden i J. L. Runebergs 200-årsjubileum 2004. gården. Väggarna och golven såg fasans- fulla ut, men när man klistrade papper på väggarna och strök dem med ljus färg Det första hemmet såg de bättre ut. Till sängkammaren hade Runebergs köpt några stolar på auktion – Varje individ, varje samboende par och antagligen var sitsarna av rotting. Rune- varje familj inreder sitt hem enligt sina berg och hans svåger Fredrik Tengström behov, sina ekonomiska resurser och sitt betsade stolarna, de trasiga sitsarna togs levnadssätt, men också efter tidens nor- bort och stoppades och kläddes med tyg

20 Salongen i Runebergs hem. Konstverken var en viktig del av inredningen hos Runebergs. Möblemanget var en bröllopsgåva av Fredrika Runebergs mor och kom från S:t Petersburg. Soffan på bilden tillhör dock inte möblemanget, utan skaffades troligen senare. (Foto Jan Lindroth, Borgå museum) från två gamla bombasinklänningar. Med själva begreppet möblemang på den här samma tyg kläddes också en soffa som tiden var ganska nytt. Under århundra- Runeberg hade köpt av en bortflyttad den hade man placerat alla möbler, sto- student. Gardiner ägde de inte. lar, soffor och bord längs med väggarna Det var tidens norm att ett borgerligt i rummen. Endast när man dukade för akademiskt par skulle ha representativa måltider eller ville sällskapa kring ett möbler i de rum där de tog emot sina gäs- bord hade man flyttat ihop möblerna i ter, i detta fall i förmaket. Fredrika Rune- grupper. Mot slutet av 1700-talet började bergs mor beställde ett möblemang i ma- man i England uppskatta en bekvämare hogny åt de nygifta. Fredrika Runeberg klädsel och samtidigt betona ett mera in- nämner uttryckligen att det var fråga om formellt hemliv. Stolar och taburetter och petersburgska fabriksmöbler. Man får in- soffor flyttades ut mitt på golvet kring ett trycket att de möjligen var billigare än ett bord, och de ställdes inte längre tillbaka möblemang från någon av snickeriverk- mot väggarna, utan blev kvar i grupper. städer i Helsingfors. Möblemanget följde Det bildades en möbelhelhet som hos oss med Runebergs till alla deras bostäder vanligen bestod av ett eller ett par bord, och finns i dag i museihemmet i Borgå. en soffa och 6–12 stolar varav 2–4 var Det petersburgska möblemanget var karmstolar. egentligen mycket modernt eftersom

21 Till Borgå del av det ryska kejsardömet och många snickare hade arbetat i S:t Petersburg och Under de sex första åren av sitt äktenskap det fimporterades stora mängder möbler flyttade det unga paret sju gånger av oli- och hela möblemang, närmast just från S: ka skäl i Helsingfors. Våren 1837 flyttade t Petersburg. Det mest populära träslaget de slutligen till Borgå. Följande år köpte var mahogny, till den grad att man talade Runeberg ett tvåvåningshus på Kräma- om en mahognystil ännu i början av 1900- regatan och i det huset bodde den väx- talet. I Sverige kallar man empiren och se- ande familjen i fjorton år. Av deras barn nempiren för Karl Johan-stil efter den nya dog två som små och sex söner nådde regenten Karl XIV Johan. vuxen ålder. Runeberg hade tvingats vara Det stilistiska helhetsintrycket när man sparsam i hela sitt liv, men vid århund- kommer in i Runebergs hem är bieder- radets mitt förändrades de ekonomiska meier och det är mycket intressant att omständigheterna i grunden. Ett mycket så tydligt kunna se stilens både västliga fördelaktigt kontrakt med ett svenskt för- och östliga drag. Vid sidan av det peters- lag 1851 garanterade Runeberg så bety- burgska möblemanget – vars ryska stil i dande inkomster att han kunde köpa ett sista hand är fransk – finns det möbler i bara några år gammalt ståtligt hus med närmast svensk-engelsk Karl Johan-stil, tio rum samt ekonomibyggnader; allt på som familjen under årens lopp dels ärv- en stor tomt. Det huset är numera museet de, dels inlöste från den Tengströmska Runebergs hem. släkten. De här möblerna, ett par soffor och olika typer av stolar, är antingen Åbo- eller Helsingforsarbeten. Det finns Biedermeiern också ett antal svartbetsade stolar med rottingsits av den typ som var populär Fredrika Runeberg beskrev senare sitt som matsalsstolar för att de var lätta att petersburgska mahognymöblemang med hålla rena. orden ”i föga stilfull form”. Enligt våra be- I Europa avgränsar man ofta bieder- grepp är stilen mycket typisk senempire meiern till tiden från Napoleons fall 1815 och kallas hos oss vanligen för biedermei- till det europeiska revolutionsåret 1848. er. Den var en fortsättning på empiresti- Biedermeiern var den sista i raden av len som varit härskande i början av seklet den långvariga klassicismens stilar men och som fått sitt namn av den franska den efterföljdes inte längre av någon en- kejsaren Napoleons praktfulla kejsarstil. skild ny kraftfull stil som skulle ha byggt Empiremöbler tillverkades hos oss, även på den föregående. Det skedde en stor om enstaka lyxmöbler också importera- förändring i hela Europas stilhistoria och des från både Sverige och S:t Petersburg. den senare hälften av 1800-talet skiljer sig Den praktfulla och ganska stela empi- från alla tidigare tidsperioder. ren hade omkring 1820 börjat få rundare former och helhetsintrycket blev mju- kare och enklare. Man började betona Historismen anspråkslösheten och trivsamheten. Den borgerliga senempiren har hos oss fått den Under det drygt halva seklet mellan bie- tyska benämningen biedermeier trots att dermeiern och jugendstilen existerade stilen här inte alls är tysk. Finland var en det inte en klart dominerande inrednings-

22 Matsalen hos Runebergs. Stolarna är typiska matsalsstolar med rottingsits. Bordet dukades för utställningen 2004. Det fanns säkert tavlor på vägg- arna på Runebergs tid, men dem vet man ingenting om. (Foto Jan Lind- roth, Borgå museum) och möbelstil. Däremot förekom det ﬂera Många orsaker hade lett till denna situa- snabbt på varandra följande modestilar tion. Skråväsendet som sedan medeltiden som grundade sig på mycket tidigare hade reglerat utövandet av hantverksyr- epoker och som alla blev kvar vid sidan ken upplöstes i hela Europa i början av av varandra: nygotiken, nyrokokon, ny- 1800-talet. Industrialismen tilltog. Nymo- Louis XVI-stilen (i Sverige ibland kall- digheterna hade tidigare spritt sig med lad nygustaviansk), nyrenässansen och samma fart som en häst lunkar, nu fanns nybarocken. Därtill fanns det stilar som det andra fortskaffningsmedel – t.o.m. präglades av olika slags orientalism och Fredrika Runeberg hann åka tåg mellan nationalromantik. I Finland har vi inte Borgå och Helsingfors. Som en följd av in- haft ett enhetligt namn på den här perio- dustrialismen uppstod en ny köpkraftig den utan man har talat om upprepnings- medelklass och borgerskapet blev den le- stilar (ﬁ. kertaustyylit) eller eklekticism. dande samhällsklassen. I över tvåhundra Det förekommer också termer som nystil, år hade Frankrike varit den ledande stor- blandstilar och stilförvirring. I Europa är makten och de franska kungarnas hov ett termen historism etablerad. Hos oss var mäktigt kulturellt centrum. Från hovet inställningen till historismens stilar un- hade stilen och elegansen spridits över der 1900-talet nedsättande, ibland rentav hela Europa med hjälp av den planmäs- fördömande. Man talade om den tyska sigt styrda franska manufakturindustrin. matsalsstilen eller om de billiga och gran- Även om Frankrike behöll sin ledande na ryska möblerna. ställning inom konsten genom hela 1800-

23 talet, fanns det efter 1815 i Europa inget men på annat håll kallade man den nyro- hov som skulle ha skapat en domineran- koko, zweites rokoko eller rococo revival. de stil. De ledande ideologierna i Europa Av historismens stilar är nyrokokon under 1800-talet var religiositeten, histo- den mest enhetliga och mest särprägla- rismen och nationalromantiken. Roman- de. Den var helt en skapelse av sin egen tiken blomstrade inom bildkonsten, litte- tid. Den kopierade inte sina förebilder raturen och musiken. utan omformade dem. Den var den för- Man var medveten om att tiden sakna- härskande modestilen från 1830-talet till de ”en egen stil”. En engelsk konstkän- 1870-talet och var populär ännu vid senare skrev 1840: ”Nutiden skiljer sig från klets slut. Till Finland kom nyrokokon via alla andra tidevarv i att det saknas en stil S:t Petersburg. Typiskt för stilen var en rik som vi skulle kunna kalla vår tids egen ornamentik och avrundade former – t.ex. stil.” En tysk skribent å sin sida konstate- sofforna hade trevligt svängda tredelade rade 1839: ”När man tröttnar på den gre- ryggstöd. Många ansåg att den passade kiska stilen, byter man till renässansen bättre till ett bekvämt hemliv än de rät- och vid tillfälle till den bysantiska innan linjiga klassiska stilarna. Träslaget var man fortsätter till rokokon.” Hela senare ofta valnöt eller mahogny, men det före- hälften av 1800-talet präglades av ett in- kom också mörkbetsad eller målad björk. tensivt sökande efter en egen kulturstil. Sofforna och stolarna har ofta karvsnitt i I Finland grubblade man inte över snäck- eller blomform i krönet. konstteoretiska frågor. Däremot märkte man att det gick att använda olika stilar och ändå inreda modernt. Något av det Nyrokoko i ett biedermeierhem här märks också i Runebergs hem. Av nygotiken har det tydligen funnits bara Trots att biedermeiern dominerar så starkt en fläkt – en tapet från 1860-talet. Nygoti- finns det överraskande mycket nyrokoko ken var hos oss närmast en kyrklig bygg- i Runebergs hem. När familjen flyttade in nadsstil även om det tillverkades enstaka i huset 1852 fick alla rummen nya pap- möbler i nygotik. Bl.a. festsalen på Rid- perstapeter, dels maskintillverkade s.k. darhuset fick en inredning i nygotik. Ny- franska tapeter, dels schablonmålade. rokokon däremot finns rikligt företrädd i De är alla mönstrade med nyrokokons Runebergs hem, men de senare modesti- romantiska blommor och girlander. Ta- larna som nyrenässansen och nybarocken peter som kallades franska hade tidigare hann aldrig sätta sin prägel på hemmet. importerats från Frankrike men kallades så ännu länge efter att en inhemsk tapet- industri hade etablerats efter 1849. Scha- Nyrokokon 1830–1870 (1900) blontapeterna var målade av lokala måla- re med schablon på omönstrade tapetvå- Nyrokokon uppstod i Frankrike där tiden der. Tapeten i salen är den ursprungliga före den stora revolutionen, ancien régime, från 1852, likaså tapeten i sjukkammaren då landet hade haft en stark kungamakt från 1868, men vid renoveringen inför ju- och alla i ständerna visste sin plats, hade bileumsåret 2004 fick de övriga rummen börjat få ett romantiskt skimmer. Stilen nytryckta tapeter med mönster efter de fick sitt namn efter den dåvarande bor- tapeter som sattes upp 1868. garkungen Ludvig Filip (Louis Philippe) På 1850-talet, med nyrokokomöblernas

24 Fredrika Runeberg lät göra om hela ryggstödet på den här biedermeiersoffan, som ingick i det petersburgska salongsmöblemanget. (Foto Jan Lindroth, Borgå museum)

intåg, började man förse sittmöbler med ursprungliga tygerna i Runebergs hem. resårer. Resårer av fjäderstål hade sedan År 1868, då Runebergs hyrde ut södra än- länge använts i vagnssitsar, men på 1820- dan av huset och gjorde ändringar i sina talet i London kom man på att använda egna rum, nämner Fredrika Runeberg i ett resårer i vanliga stolar och soffor. De brev (22.9) till sonen Walter att hon hade tjocka stoppningarna och den rikliga ta- låtit färga tyget till den nya sängkamma- petseringen ökade det runda och trevliga ren (Runebergs sjukkammare) rött. Det intrycket, man använde täta och djupa gamla tyget i den gamla sängkammaren veck med knappar och möbelband, sil- (nuvarande blåa rummet) hade hon ”ku- kestofsar och snörfransar. Tidens fasta ta- riöst nog, färgadt till rödt och hvitt blom- petsering krävde hållbara industrityger. migt, hvad som förut var blommigt gult Man föredrog röd sammet, plysch och yl- och hvitt”. Samtidigt hade hon låtit vända lerips eller storblommig ylle- och siden- tyget på salongsmöblemanget. Uppgiften damast i kraftiga färger. Ibland användes om de röda och gula blommiga tygerna stormönstrad bomullschintz. I sjukkam- för tanken till de storblommiga chintzer- maren står två mjuka helstoppade resår- na som var populära, och också till stor- försedda länstolar som Lovisabokhand- blommig ylledamast som ibland vävdes laren Israel Sucksdorff hade beställt från i två färger. Lübeck och skänkt åt Runeberg. Den petersburgska soffan i salongen På biedermeiermöblerna använde man hade ursprungligen ett ryggstöd i trä, som gärna kraftiga färger, ofta bredrandiga yl- det anstod en tidig biedermeiersoffa. Den letyger, men vi vet tyvärr ingenting om de var troligen hård och obekväm och möj-

25 Runebergs bibliotek och sällskapsrum, den s.k. Rävskinnskammaren. (Foto Jan Lindroth, Borgå museum) ligen tyckte man också att ett ryggstöd i Under Runebergs tid belystes hemmen trä, även om det var fanerat med vackert helt med oljelampor och ljus. Den ståt- ådrad högglansig mahogny, var ohjälp- liga ljuskronan i salongen beställdes re- ligt gammalmodigt. Hur som helst, fru dan 1846 till hemmet på Krämaregatan. Runeberg underhandlade med en snick- Metalldelarna gjordes av metallgjutaren are, möjligen mästaren Olander, som hon Lönnroth i Borgå och de importerade då och då hade anlitat. Snickaren tog loss kristallerna är av en typ som blev vanlig ryggstödet så att endast krönet blev kvar på 1840-talet. Den lilla ljuskronan i blåa och gjorde ett nytt ryggstöd som stoppa- rummet har i mitten en glasskål med blå- des och tapetserades. Mahognyfaneren vit filigrandekor. Man vet att det fanns fick ett nytt liv på gavlarna på en utdrags- en fransk glasblåsare som kunde blåsa säng, som nu blev lite elegantare. flerfärgat filigranglas på Notsjö glasbruk Det var kanske inte alldeles vanligt att 1857–60 och uppenbarligen är kronan från man ändrade hela ryggstödet på en bie- den tiden. Av oljelamporna finns bara ett dermeiersoffa. Däremot tillverkades det par s.k. Argandska växtoljelampor kvar i nog biedermeiersoffor med stoppade det gamla sovrummet. Efter att man upp- ryggstöd. Det förekommer också bieder- täckt petroleum i Pennsylvania 1859 blev meierstolar och -soffor med resårer men de egentliga oljelamporna eller fotogen- det är svårt att veta om de ursprungligen lamporna snabbt allmänna och det måste har haft resårer eller fått dem senare. ha funnits många sådana i huset.

26 Vem inredde familjen Runebergs det som är det märkligaste med rummet hem? är nog de berömda rävskinnen på väg- gen ovanför soffan, Finlands mest kända Vi får troligen aldrig säkert veta vem det trofésamling. Om det är något så är det var som fattade besluten när det gällde just rävskinnen, denna rörande manliga inredningen i Runebergs hem. Men när detalj, som reflekterar Runebergs egen man vet att Runeberg aldrig med ett fing- inredningssmak. er deltog i de många flyttningarna utan lämnade allt praktiskt arbete åt sin fru, så misstänker man nog att han kanske inte Ett dokument av sin egen tid var så väldigt intresserad av alla möb- ler och saker. När Runebergs biograf J. E. När Runebergs hem inlöstes för mer än Strömborg någon gång nämner något om 120 år sedan förstod man att hemmet inte föremålens proveniens, har det vanligen endast skulle bli ett minnesmärke över varit fru Runeberg som skaffat, beställt el- en storman, utan också ett värdefullt his- ler låtit tillverka dem. Men både skalden toriskt dokument av sin tid. När stads- och hans fru intresserade sig för konst, fullmäktige i Borgå 1880 behandlade både måleri och skulptur. Mycket domi- frågan uttryckte sig stadsläkaren Georg nerande i hemmet är de fyra stora olje- Wallgren med följande ord: ”[– – –] Då målningarna i breda guldramar, målade den sällsynta förmånen att för ett jemfö- och skänkta av den svenske konstnären relsevis billigt pris få inlösa en stor mans Marcus Larsson. Runeberg köpte konst- hela bo sådant det befanns vid hans död, verk allt emellanåt när han hade råd, erbjudes, vore det ett stor fel att derifrån t.o.m. under sjukdomsåren. Han hade bortlemna något isynnerhet om detta öga och sinne för målarkonsten; några egde någon särskild betydelse för hans av tavlorna har visat sig vara betydande minne. Genom sin fullständighet vinner verk i vårt lands konsthistoria. ett sådant bo, för efter-verlden dubbelt, ja I varje bostad hade skalden ett eget rum mångfaldt värde, ty det vittnar för kom- och i det sista hemmet två, ett arbetsrum mande slägten icke blott om den store och ett sällskapsrum. Han ville säkert själv mannens lif, utan det lemnar en fullstän- bestämma vilka möbler som skulle finnas dig bild i allmänhet af ett hem på den tid, i de rummen och hur de skulle placeras. då han lefde. Efter några århundraden Man tar för givet att böckerna låg honom har derföre ett sådant bo, om det kan närmast om hjärtat och alla bokskåp står fullständigt bevaras, ett stort historiskt också mycket riktigt i Runebergs stora intresse. [– – –]” kammare. På väggen hänger en litografi som föreställer kejsar Napoleon. Men Marketta Tamminen

27 Hem och hushåll – den gifta kvinnans företag

En diskussion som med jämna mellanrum Hushållet som kvinnans ansvars- förs är den om nyhjälplöshet, att kvinnor område – och män – inte vet hur man sköter ett hushåll. Då avses framför allt matlagning Det var ett stort ansvar som unga kvinnor men i förlängningen också planering, or- fick axla vid giftermål. De skulle ansvara ganisation och ekonomi. Det sägs att allt för det inre hushållet, för inköp och där- fler inte klarar av att tillreda husmanskost med ekonomi, för matlagning, för tjäns- utan förlitar sig på färdigmat eller snabb- tefolk, för hemmets trivsel och barnens mat, vilket är ofördelaktigt både ekono- uppfostran. Ännu långt in på 1800-talet miskt och näringsmässigt. Det är kanske och kanske ännu senare, var en kvinna ändå en myt att det enbart i vår tid finns med få undantag aldrig någonting i sig kvinnor som känner sig handfallna inför själv. Hon var någons dotter, syster, hust- hushållsarbetet. De har nog funnits också ru, mor eller änka. Hon var alltid knuten tidigare, men kvinnlighet och huslighet till en man. En gift kvinna var beroende har varit så starkt förknippade med varav sin man för sin försörjning, ogifta andra att man inte talat särskilt högt om kvinnor av sin far eller andra manliga någonting annat förrän nu. Hur skulle da- släktingar. För kvinnor av medel- och gens män och kvinnor klara av att bygga överklass fanns det få möjligheter att för- upp ett förråd av kött och säd för ett år sörja sig själva. Allmogekvinnorna kunde framöver, så och skörda, slakta, salta och arbeta som tjänstefolk och göra grovjobb mätta många magar? Förrådshushåll- både inom- och utomhus, och anställdes ningens långsiktiga planering grundade ofta redan som mycket unga flickor. Inte sig på skördeårets rytm och krävde pla- heller de hade nödvändigtvis alltid kun- nering. Det gällde inte enbart den själv- skaper eller fallenhet för hushållsarbete. I hushållande landsortsbefolkningen, utan Min pennas saga beskriver Fredrika Rune- också stadsborna samlade förråd med berg hur det var att axla ansvaret för hem t.ex. salt strömming på höstmarknaden och hushåll: och konserverade ägg, ärter, spenat och gurkor inför vintern. Att deltaga i hushållsgöromål hade jag föga varit i tillfälle. Det lilla tarfliga hushållet, be- stående af min mor och mig, hade mer än väl hunnit skötas af trotjenarinnan Lisette, och min tid var fullt upptagen af söm för

28 hemmet, bröderne och mig sjelf, och af de inse huru illa sedd hvarje sysselsättning arbeten hvarmed jag förskaffade mig medel med bok eller penna var för en qvinna. till min garderob. Jag var således ganska Ännu då ansågs hvarje stund använd till läs- okunnig i hushållning och matlagning när ning, nästan som en stöld ur mannens kas- jag blef gift. En okunnig bondflicka blef vår sa, att icke tala om en stund använd till att första tjenarinna. Jag måste medge att jag var skrifva. […] Och så hörde jag med ett slags litet rädd för hur jag skulle slå mig ut, men lugn uppå de med mycken salvelse utförda fann snart att verkligen icke en hel mennis- framställningarna af andra fruar, om huru kolefnad erfordras för att lära sig koka mat, man visst icke borde läsa, utan vore skyldig ehuru så isynnerhet då ännu påstods, om egna all sin tid åt hushåll och barn […]. Och nemligen man eljest blifvit van att till något just dessa damer, som med häpnad skulle anlita sina tankar. Från första dagen var jag höjt sina händer öfver mig, om de anat mina bondflickans lärarinna och var innan kort tysta stunders lek med pennan, voro dock fullt inkommen i kökets mysterier, då hon de som af mig oftast ville ha modeller och alt ännu var samma okunniga flicka som hjelp vid tillklippande af sina barns kläder måste läras och handledas för hvarje steg, och råd i hushålls och matväg. och dock hade ju, enligt de, isynnerhet på den tiden, rådande åsigterna, hon, den från Det framkommer alltså att ansvaret in- bokvettets smitta fria, efter alt förståndigt för uppgiften kändes stort och utgången folks tanke, bordt vara vida öfverlägsen mig, som läste, ja t.o.m. befattade mig med osäker. Bondflickan får inte höga betyg, det så förderfliga skrifvandet. tvärtom kan hon rentav ännu mindre än Jag vågar derföre bli vid min tro, att blott sin husmor. I umgängeskretsen var det för man fått lära sig tänka, så kan man äfven sina färdigheter att sköta ett hushåll som snart nog lära sig att koka mat, om man ej man erhöll respekt, inte för att läsa eller stänges från alt annat vett och vetande, blott för att bli en rätt kökslisa. Ja, hade jag varit skriva. Hon nämner också att tid som inte i tillfälle att tillegna mig ett vetande af mera användes till hushållet var som ”stöld ur solid art, än den snömosartade bildning mannens kassa”. Men trots sin intellektu- som jag hade lyckats raffsa ihop åt mig, så ella läggning var Fredrika Runeberg ock- är jag fullt öfvertygad att skilnaden emellan så praktiskt lagd och upplevde inte det mitt och bondflickans hushålls och köksvett, som svårt att få de praktiska sysslorna i skulle framstått som ännu mycket klarare. Snart fick jag ock stort hushåll att sköta. hemmet att löpa på ett tillfredsställande Runeberg emottog i helpension sex yngling- sätt. ar, vid samma tid föddes vårt första barn, af Runebergs systrar flyttade till oss först en och snart ytterligare en. Många viljor borde nu hörsammas, många olika, hvarandra Hushållsböcker ofta korsande anspråk tillfredsställas. Till- gångarna voro mycket knappa. Ledsamhe- Att ansvara för den husliga ekonomin ter med tjenare tillstötte, dels sjukdomar, innebar att kvinnorna på den här tiden dels moralisk dålighet hos dessa pröfvade vanligen noggrant bokförde hushållets sinnet och tålamodet. […] utgifter. De här bokföringsböckerna kall- 1837 flyttade vi till Borgå. Jag var fremman- as vanligen för hushållsböcker och via de på orten, kände här endast en gammal dem får man en kulturhistorisk inblick litet åldersvag fru och fann mig mycket en- i vardagsmaten, vilka råvaror som an- sam, van som jag var att lefva med anhöriga vändes, vilken social ställning hushållet och en lifvad vänkrets. I hemmet hade jag dock nu mina två äldsta gossar till nöje och hade osv. Vid Svenska litteratursällska- sysselsättning. pet bevaras den Runebergska familjens Altmer hade jag ock småningom lärt mig efterlämnade dokument och i Fredrika

29 utgiftsposterna i Helsingfors och Borgå kan man ändå inte se. Det är i stort sett samma varor som återkommer varje må- nad år efter år. Matvarorna består främst av potatis, mjöl, olika gryn, smör, mjölk, jäst, ägg, limpor, bullar och skorpor. Köt- tet är av får, kalv eller gris. Strömming förekommer rätt ofta men också braxen, gädda, abborre eller vassbuk. Man köper rovor och kålrötter och i juli månad 1836 finns det också antecknat utgifter för blå- bär och smultron. Eftersom utgifterna är daterade kan man se om inköpen inför olika högtider skiljer sig från vardagen. Det verkar som om variationerna mellan helg och vardag inte har varit så stora. Några säsongsbundna produkter hit- tas ändå, t.ex. den 24 mars 1836 köptes memma och 29 april samma år har man köpt mjöd. I december köps sirap, plom- mon, sviskon, äppel, citroner, kanelbröd och julgåva åt pigorna. Kryddor som förekommer är kanel, ingefära och anis. Pepparrot nämns några gånger och lika- så russin. Drycker antecknas påfallande Att ansvara för ett hushåll var en krävande uppgift ofta, det är konjak, punch, vin, brännvin, för många unga husmödrar. I bästa fall fungerade arrak, portvin och öl, men också kaffe en äldre värdinna, mor eller svärmor som stöd men och te. Bland övriga hushållsförnödenhe- samarbetet över generationsgränsen kunde också ter finns t.ex. porsliner, dricksglas, glas- vara svårt. Uppgiften kunde ses som en prövning burkar, ljus, svavelstickor, bläckformar, som det gällde att klara av. (SLS 1380) tandborste och blomkrukor. Utgifterna för hantverkare är också rätt många. Det är t.ex. snickararbete, urmakaren och Runebergs samling finns bl.a. en liten bok glasmästaren som betalts. Övriga köpta som omfattar åren 1835–1839. På första tjänster är vedhuggning, körslor av olika sidan har Fredrika Runeberg skrivit Hus- slag, hjälp med mangling och strykning. hållskladd och därefter följer sida upp och Förutom direkta anteckningar om lön åt sida ner med noggrann bokföring över pigorna, finns också anmärkningar som utgifterna i hushållet. ”åt Agatha”, ”Anna tagit ut”, ”Gustava Fredrika Runeberg var kring 30 år när tagit ut” osv. Tydligen kunde pigorna hon skrev i den här hushållsboken. I bör- alltså vid behov ta ut av sin lön i förskott. jan av bokföringen bodde Runebergs i Utgifterna för flyttning till och från landet Helsingfors men den 18 maj 1837 börjar har också bokförts. Det verkar ändå som en ny sida i hushållsboken med rubriken om bokföringen under sommarmånader- ”Borgå”. Någon större skillnad mellan na inte är fullt så noggrann som vintertid.

30 ”Bär i flere omgångar” är en vanlig anteckning. Sommartid har man också haft utgifter för rodd och för nätknytning åt Runeberg. Under den period som hushållsboken förs i det Runebergska hemmet föds ock- så sönerna Lorenzo 8.12.1836 och Walter 29.12.1838. De här händelserna går rätt spårlöst förbi i hushållsanteckningarna. En knapp vecka innan Lorenzo föds föl- jer visserligen inköpen i en enda lång rad utan speciella datum. När Walter är 2 veckor köps bl.a. konfekt, sockerbröd, 2 kannor arrack, ½ kanna rehnskt vin, 1 ¾ kanna rödvin, kringlor, ½ skålpund te, röda band, spetsar och ett dussin finglas. Längst bak i boken finns en sporadisk bokföring över andra utgifter som texti- Recepthäftet som antas komma från Nagu har da- lier, sytillbehör, reparationer, transporter terats till senare hälften av 1700-talet tack vare att osv. Någon klar gränsdragning av vilka tre av recepten har en hänvisning till Cajsa Warg. utgifter som tas upp i den löpande bok- Med hjälp av noteringar som de här får man en föringen och vilka som listas i slutet av antydan om receptens ursprung. (SLS 621) hushållsboken finns inte. I december 1836 finns antecknat dockor åt barnen, käpp- häst, en bok åt barnen, griffeltavla och en mest allmänna var troligen Cajsa Wargs bok, vilket tyder på julklappar åt de egna Hjelpreda i hushållningen för unga frun- medan pigornas julklappar finns bokför- timmer som hade en stor spridning. Den da bland hushållskostnaderna i främre utkom första gången 1755 och utgavs i delen av boken. otaliga senare upplagor ända till modern tid. Redan år 1822 utkom den fjortonde upplagan. Cajsa Wargs hjelpreda fanns Recepthäften hos familjen Tengström i Åbo och det sägs att Fredrika Runeberg, som lärde sig Hushållsböckerna är en typ av dokument läsa på egen hand som femåring, hade som hänför sig till köksregionerna men i Cajsa Wargs kokbok som sin första läs- arkiven vid Svenska litteratursällskapet ning eftersom det var en bok med korta finns också ett tiotal handskrivna recept- lättlästa stycken. häften från olika tidsperioder. I dem finns I de handskrivna recepthäftena, som alltså nedtecknade recept, men också an- alltså var betydligt vanligare än kok- dra hushållsrön. Att äga tryckta kokböck- böcker, finns det ibland spår av tryckta er var inte alldeles allmänt förr, det var recept. Ett av de äldsta recepthäftena som främst i bättre bemedlade familjer som finns i litteratursällskapets samlingar tror man kanske hade tillgång till sådana. I man att är från Nagu. Dateringen är nå- Finland var det främst svenska kokböcker got öppen, handstilen har bedömts vara som användes, i den mån de fanns. Den äldre än sent 1700-tal, men eftersom tre

31 av recepten har hänvisningar till Cajsa Borgåtrakten. De flesta av recepten är inte Warg måste den ändå vara från 1700-ta- samlade i något häfte, utan är skrivna på lets senare hälft. Det här häftet innehåller lösa blad. De är också från olika årtionden, i huvudsak matrecept, endast ett annat men några är daterade. Ett av de äldre recept finns nedtecknat och det är mot recepten beskriver t.ex. ”Att preparera huvudvärk. Det finns en hel del bakverk, sockerdricka”. Efter själva beskrivningen t.ex. Äppel Munckar, Sprits Bakelse, Citron står det ”Till Stensböhle wärdinnas efter- Kaka, Strufwor, Canel bröd, Peppar Kaka af rättelse och någongång mig till smakelse Sirap, Hetwägg, Goda tiocka Råån och Kle- af Hennes hand, Tammerfors d 28 now nätr, för att nämna några. En annan sorts 1839”. På baksidan står det ”Till Stens- recept som det finns rätt många av är böhle Frun född Mimmi Aminoff för när- olika slags puddingar. Här beskrivs eng- varande på Peckala”. Mimmi var alltså elsk pudding, pålsk pudding, kål pudding, Wilhelmina Sofia Aminoff, gift med Berndt kräft pudding och en kokad pudding. Citron Adolf Rotkirch. Hon var god vän med och mandel är ingredienser som ofta fö- Fredrika Runeberg och i receptsamlingen rekommer, de kunde troligen inhandlas i finns också ett recept på Kroksnäs pep- Åbo eller skeppades direkt till Nagu från parkakor, vilket hänvisar till Runebergs t.ex. Stockholm. Kanske är det också sjö- sommarviste. Också andra recept tyder på vägen som förleden ”engelsk”, ”pålsk”, umgänge mellan de olika gårdarna i Borg- ”holländsk” osv. för kakor och pudding- åtrakten. Här finns t.ex. recept på ”Bos- ar kommit till Nagu. Recept med ingredi- gårds kringlor” och ”Karleby kringlor”. enser som kunde fås i närmiljön är däre- Också Fredrika Runeberg hade en remot Giädda med pepparroth, Gierpar, Orrar ceptbok med handskrivna recept. Den et Rapphöns att inläggia, Stickelbärs Soppa var försvunnen i många år men kom för stekta ellr kokta höns, Pastei af Ströming fram när museet Runebergs hem i Borgå och Niupon Såppa. renoverades inför J.L. Runebergs 200-års- Ett annat av de äldre recepthäftena i jubileum 2004. Den utgavs 2003 och den samlingarna är från 1813 och första sidan handskrivna receptboken finns alltså nu inleds med texten ”Hushållshjelpreda tillgänglig i tryckt form, någonting som för Wilhelmina Mellin Haudois 7 mars Fredrika Runeberg knappast hade kun- 1813”. Wilhelmina Mellin föddes på går- nat föreställa sig. Ett recepthäfte är ju i den Haudois i Ackas [fi. Akaa] i Tavaste- första hand en bruksvara för den privata hus län 1786. Hon gifte sig med kaptenen miljön, det egna köket och den egna mat- Johan Fredrik Standertskjöld 1815, så hon lagningen. I det här recepthäftet domi- påbörjade alltså receptantecknandet i sin nerar bakverken, det finns inte så många hushållshjelpreda två år innan giftermå- egentliga maträtter utan mer recept för let. Handstilen i det här häftet är mer konservering, köttsaltning, gurkinlägg- lättläst i jämförelse med recepthäftet från ningar och gravad lax för vinterns behov. Nagu, men i övrigt är de till utformningen Därtill finns det hushållsråd i största all- rätt lika. Varifrån recepten i det här häftet mänhet, t.ex. om hur man förvarar frukt, kommer finns det inga ledtrådar till. räddar förfrusna växter, får glans i matta Något fler uppgifter om hur recepten fönsterglas och lappar gummigaloscher. kunde förmedlas mellan olika gårdar och De medicinska huskurerna domineras av via vänskaps- eller släktband får man i recept mot frossa. Färgrecepten är också en samling recept från Stensböle gård i många – att sköta om familjens klädsel,

32 Då Fredrika Runebergs receptbok återfanns 2003 väckte ett av recepten stort intresse. Runebergs bakelse jämfördes med den numera så bekanta Runebergs tårtan, men det visade sig ändå vara ett annat slags bakverk. (SLSA 1020) sy och lappa alla plagg, var en minst lika Receptet som är rubricerat ”Mitt mjöd” stor del av hushållsarbetet som matlag- är kort och lyder endast ”3 stop vatten till ningen. Också för klädtvätt enligt eng- hvarje skålpund sött”. elsk metod finns det en lång beskrivning I ytterligare en liten receptbok som i recepthäftet. kommit till arkivet kan delvis samma Här kan man också hitta spår av re- Borgånamn och därmed släkt- och vän- ceptens ursprung. Förutom den engel- skapskontakter ses. Boken har tillhört ska tvättbeskrivningen finns det några Lisa Allardt, dotter till Johan Eliel och matrecept som rostbiff och en njurgryta Selma Strömborg som ju bodde i andra som har tillägget ”engelsk beskrivning” halvan av det Runebergska huset efter att inom parentes. Det var maträtter som fö- sönerna flyttat ut. På omslaget till recept- rekom i engelsk litteratur, som Fredrika häftet har hon skrivit så här: ”Lisas första Runeberg utan svårighet kunde läsa på lilla kokbok, utvidgad av henne sjelf med originalspråket. Det förekommer också hjälp av tanterna Elli Grönlund, Mimmi hänvisningar till namn som kan spåras Wallgren, släktingar och vänner m.fl. se- till bekantskapskretsen. Fru Öhman har dan hon först fått den ihopsydd av sin bidragit med flera recept; här finns ”Fru mamma till julklapp och börjat afskrifning Öhmans sockerbröd och sockerkaka”, af Fredrika Runebergs och Albertina Öh- hennes gurkinläggning och köttsaltning. mans och sedan ökad af henne sjelf med Fru Öhman var lektor Johan Edvard Öh- hjelp af Mimmi Wallgren, Elli Grönlund, mans hustru Albertina och väninna till Ida Öhrnberg m.fl”. Det finns inget årtal Fredrika Runeberg i Borgå. Också en an- angivet som kunde bestämma i vilken nan väninna, Mathilda Sirén, hänvisas ålder Lisa Allardt började sammanställa det till vid ett annat köttsaltningsrecept. sin receptbok, men troligen var hon rätt ”Lisettes pepparkakor” syftar troligen på ung. Många recept har en hänvisning till trotjänarinnan i barndomshemmet, med- någon person i bekantskapskretsen, här an ”Emmas brända mandlar” syftar på en finns Runebergs sockerkaka, Fru Öhmans tjänarinna i den Runebergska familjen. sockerkaka, Lisettes pepparkakor, Lisi Långs

33 pepparkaka, Tant Ingmans bullar, Tant Mim- får en inblick i mathushållningen vid oli- mis fiskfärs, Kuhlmans piroger osv. Förutom ka tider och i olika miljöer, är traderingen matrecepten innehåller också den här lilla av recepten en annan kulturhistorisk as- boken många recept på olika slags färg- pekt. Ibland har de överförts från mor till ningar. I de drygt 20 recepten beskrivs dotter, ibland har de skrivits av ur tryckta hur olika material som bomull, siden och kokböcker, eller bytts mellan husmödrar ylle färgas i olika färger, allt från svart till och familjebekanta. Recepten bildar ett klar citrongult, rött och anilinblått. nätverk mellan människor och generatio- Receptboken har också kompletterats i ner, men tyvärr är det också vanligt att mer vuxen ålder. Vid receptet ”Lisi Grön- inga anteckningar om ursprunget gjorts. bergs Pepparkaka” står datumet 1.8 1901 och vid det laget var Lisa Allardt 39 år. På en annan sida är det nog också hus- Om undervisning i hushållning moderns egna erfarenheter som antecknas, inte en ung flickas. Under rubriken I och med Lisa Allardts receptbok har vi ”Bjudning för 22 herrar” summeras näm- också kommit in på 1900-talet. Men innan ligen trakteringen med kommentarer dess var alltså möjligheterna att samla på enligt följande: ”4 franska bröd, 1 tjäder- sig kunskap om hushållets skötsel ganska tupp och 2 orrar, blancmangné på 3 qvar- långt begränsade till de här recepthäf- ter rymdes i vår skål och spisades, 6 hela tena som flickorna och kvinnorna själva och 4 halfva ölflaskor slut, 1 kanna cognac sammanställde. Vi har sett några hänvis- slut, 5 mks munk slut, gris á la daube á ningar till t.ex. Cajsa Warg och Gustava 27.5 lagom.” Trots att den lilla boken i Björklund, men tryckta kokböcker eller huvudsak innehåller matrecept varvas hushållslexikon förekom i allmänhet inte de alltså även med andra uppgifter. På ett i hemmen, och knappast alls i allmoge- uppslag samsas t.ex. Mot råttor, Mot ogräs hem. Vi vet att Fredrika Runeberg hade på trädgårdsgångar, Mot rödvinsfläckar med fyra kokböcker, Cajsa Wargs Hjelpreda i Napolitansk tårta och Ostlåda. hushållningen för unga fruntimmer, som Den som ändå varit mest noggrann med sannolikt redan tillhört hennes mor, ock- att uppge receptens ursprung är Mimmi så Ny kokbok: eller anwisning till en myck- Rotkirch, vars receptbok, förutom de tidi- enhet nu brukliga Maträtters Tillredande av gare nämnda recepten, finns i Stensböle- Carolina Welzin hade hon eventuellt ärvt samlingen. Då låter receptförteckningen hemifrån. Margareta Nylanders Handbok så här: ”Krusbärs gelé (af Gustava Björk- wid den nu brukliga finare matlagningen har lund), Brulépudding (af svärmor), Citron man antagit att hon kanske fick i bröllops- Pudding (af Mamma), Äppel Pudding gåva 1831. Den fjärde boken var Hochhei- (af mamma), Socker spån (af svärmor), mers Allmän Hushålls- och konstbok, eller Bakelse (af svärmor), Grädd Bakelse (af samling af utvalda föreskrifter til hushållares, Gustava Björklund) och Mandel Musslor handtwerkares, konstnärers och konstälskares (af Cajsa Varg)”. Antingen är recepten tjenst i svensk översättning från tyska. kopierade ur populära kokböcker som Anna-Maria Rückerschöld som levde Gustava Björklunds eller Cajsa Wargs, i Sverige på 1700-talet var en av de för- men de flesta har Mimmi Rotkirch fått av sta att uppmärksamma att det inte fanns sin mamma eller sin svärmor. flickskolor, inte hushållsskolor och ingen Förutom att man via receptsamlingar rätt till förvärvsarbete för kvinnor ur

34 medel- och överklass. Rückerschöld be- Matlagningsskolan för qvinliga folkskole- tonade ständigt vikten av utbildning elever är belägen i gården nr 11 vid stora för att underlätta ansvaret för hushållet. Robertsgatan inrymmen i en lokal om tvenne större rum hvarjemte ett bonings- Hon skriver ”Om flickor kunde förutse rum finns anvisat för föreståndarinnan. Vi den plåga, skam och förtret som de få av gjorde ett besök i skolan […] Stämningen okunniga pigor, sedan de blifwit hustrur i köket är den bästa, envar strävar med flit och matmödrar skulle de sjelva truga sig och intresse att arbeta sig fram mot det ut- fram till hushållskunskaper”. Alla klarade stakade målet: att kunna tillreda en sund och närande om och enkel föda. Eleverna inte av att skola upp sitt tjänstefolk utan äro fördelade på tvenne avdelningar, den egna förkunskaper. Anna-Maria Rücker- ena svensk den andra finsk och bestå i sin schöld talade för kvinnors utbildning i tur av tre grupper, av vilka tvenne syssla hela sitt liv och då inga skolor grundades med handarbete, den tredje åter med mat- skrev hon år 1785 en lärobok i hushåll- lagning. Allt försiggår naturligtvis i tur och ning som riktade sig till husmödrar av ordning så att alla bliva delaktiga av den här meddelade mångsidiga utbildningen. ”medelståndet”. Den hette En liten hus- Elevantalet uppgår för närvarande till 45, hålls-bok, innehållande säkra underrättelser, av vilka 24 med svenskan och 21 med fin- om beredning af hvarjehanda äteliga varor, skan som modersmål. unga husmödrar till tjenst. Den innehåller nästan inga recept utan råd om hur man I och med hushållningsskolorna började sköter ett hushåll, gör inköp, lagar mat, också de första pedagogiska kokböcker- konserverar, brygger öl, plockar gäss, fö- na komma. Anna Olsoni, själv förestån- der upp kalvar, sköljer korvskinn – och dare för Pedagogiska Matlagningssko- hanterar tjänstefolk. Framför allt betonar lan i Helsingfors, utgav Kokbok för enkel hon vikten av renlighet och sparsamhet. matlagning i hem och skola (1892), som var Hon tänker också nationalekonomiskt speciellt utarbetad för finska förhållan- när hon påpekar betydelsen av att odla den. Boken översattes till finska 1893 och och ta tillvara frukt, bär och grönsaker. utkom i flera upplagor. Hon gav också ut Cajsa Warg var enligt henne slösaktig och en kompletterande del för finare matlag- att följa hennes hjelpreda kunde få fruk- ning, Kokbok II för hem och skola (1901). tansvärda följder för hushållets ekonomi. Den kanske mest spridda kokboken Anna-Maria Rückenschöld gav också ut Kotiruoka. Keittokirja kotia ja koulua varten en mindre lärobok i hushållning med ti- (1908) skrevs av Edit Reinilä, Sophie Ca- teln Fattig Mans Wisthus och kök som inne- lonius och Valma Krank och betecknas i höll hushållsråd för mindre bemedlade. dag som en klassiker. Följande år utkom Men det var först vid slutet av 1800-talet den på svenska under titeln Kokbok för som det blev möjligt för kvinnor att få un- hem och skola (1909). Boken har utkommit dervisning i matlagning och huslig eko- i ca 40 upplagor på finska och i ett dus- nomi. Det skedde vid samma tid både i sin upplagor på svenska. Författarna ville USA och Europa, och i Finland följde man framför allt ”tillgodose vardagsbehovet genast med i utvecklingen. Dels uppstod av en kokbok för Finlands hem” och var hushållsskolor som t.ex. Pedagogiska själva hushållslärare vid ovan nämnda matlagningsskolan i Helsingfors, dels matlagningsskola, Reinilä sedermera ordnades matlagningskurser vid folksko- även föreståndare. Boken kallas allmänt lorna. I Hufvudstadsbladet 26 oktober 1890 också ”Reiniläs kokbok”. kan vi läsa följande: Det här var alltså inledningen och 1900-

35 Utbildning i husliga färdigheter för flickor tog fart vid sekelskiftet 1900. Högvalla hushålls- och trädgårds- skola grundades 1909 i Karis och hade som uppgift att skola flickor till duktiga husmödrar men också utbilda dem för att de i sin tur skulle förmedla sina kunskaper till allmogekvinnor. (SLS 1145) talet kom att bli guldåldern för hushålls- för spridande av kunskap om kvinnans utbildning. Vid sekelskiftet 1900 över- betydelsefulla uppgift i hemmet. Detta sköljdes Finland nämligen av en kulturell, ämnar skolan uppnå genom att uppfostra unga kvinnor till duglighet i husliga värv ideell och fosterländsk väckelse som tog och göra dem förmögna att genom en eko- sig uttryck i en stor bildningsiver. Myn- nomisk och välordnad hushållning skapa digheterna men också ett antal organisa- ordentliga och goda hem. Isynnerhet skall tioner tog det som sin uppgift att erbjuda skolan försöka utbilda dugliga, kunniga folket allmänbildande kunskap inom och goda värdinnor för svenska allmoge- hem samt överhuvudtaget arbeta för allmo- olika praktiska områden för att höja lev- gekvinnans praktiska utbildning. Där jämte nadsstandarden. Genom att erbjuda flick- skall skolan utbilda lärarinnor i köksväxt- or utbildning i matlagning och hemmets odling och matlagning för våra lantbruks- skötsel skulle det här målet uppnås. År sällskap och lantmanna gillens behov samt 1909 grundades t.ex. Högvalla hushålls- även meddela undervisning åt unga kvin- och trädgårdsskola av Fanny Sundström. nor, utgångna från hem i städer. Hennes avsikter med skolan var: Martharörelsen hörde också till pionjä- Att hos det kvinnliga svensktalande ele- rerna som höll kurser och föredrag i byg- mentet i vårt land väcka intresse, aktning derna om bl.a. sparsamhet, näringslära, och kärlek för huslig gärning samt arbeta renlighet, hemvård, mjölkhushållning,

36 matlagning och trädgårdsodling. Också Var befinner vi oss i dag när det gäller att Finska hushållningssällskapet, lantman- få färdigheter i hushållets planering och naskolor och folkhögskolor tog till sin organisation? Kanske nyhjälplösheten är uppgift att ordna kurser. en följd av att de husliga färdigheterna Man satsade alltså på att kvinnor skulle har konkurrerats ut av andra möjlighe- få utbildning i de husliga sfärerna – lik- ter att förverkliga sig själv. Högvalla slog som man i dag inom biståndsarbetet be- igen sina dörrar på 1990-talet; det var inte tonar vikten av att satsa på kvinnorna, så längre en självklarhet att kvinnor skulle var det också i Finland för inte så länge skaffa sig djupare färdigheter i huslighet, sen via kvinnorna som man måste gå för åtminstone inte på en så avlägsen plats att höja levnadsstandarden. I dag glöm- som Högvalla. Männen har i dag tagit ett mer vi lätt i vilka dåliga förhållanden större ansvar inom hemmet, vilket beror en stor del av befolkningen levde ännu på skolundervisningen, men också på de långt in på 1900-talet. Det upplysningsar- många, i medierna synliga, manliga kän- bete om näringslära, hygien, matlagning diskockarna som visat på att matlagning etc. som man kommit igång med i början inte enbart är en kvinnosyssla utan nå- av seklet, tog naturligtvis ett steg bakåt gonting kreativt och trendigt. Dagspres- under kriget då det rådde brist på mat sen, veckotidningar, specialtidningar, TV- men man hade ändå kommit igång. Snart program, internet, en oändlig utgivning infördes huslig ekonomi i skolorna, inte av kokböcker, receptblad i matbutikerna bara för flickorna utan även för pojkar osv. förser oss också med fler recept och och likt hörnstenarna Borgå stift, Drags- tips än vad det är möjligt att ta del av. vik och Åbo Akademi som centrala insti- Fortfarande sammanställer många sina tutioner i Svenskfinland kan också Hög- egna recepthäften, handskrivna eller med valla räknas till en sådan central plats där instuckna högar av urklipp och utprin- otaliga finlandssvenska flickor antingen tade recept från nätet. Och färdigmaten fått yrkesutbildning eller kortare kursut- och halvfabrikat underlättar också mat- bildning för husbehov. lagningen. Livsmedelsföretaget Saario- En klassik kokbok värd att nämnas är nen genomförde nyligen en reklamkam- Runa Melanders kokbok som först hette panj som gick ut på att ”mammas mat” Hemhushållningens grunder när den utkom tillreds av hundratals mammor anställda 1929 på uppmaning av Finlands svenska vid Saarioinens fabriker. Också broschyr- Marthaförbund. Från 1951 lydde titeln materialets utformning tog fasta på re- Matlagningens grunder jämte recept men cepthäftestraditionen och kan lämpligen den döptes snart i folkmun till ”Marthas avsluta den här översikten om hur hus- kokbok”, vilket också blev det officiella mödrar i olika tider klarat av att sköta ett namnet på den tolfte helt omarbetade hushåll. Allting var inte bättre förr. upplagan 1965. Då kompletterades den t.ex. med nya avsnitt om djupfrysta livs- Yrsa Lindqvist medel. Runa Melander var föreståndare och centralgestalt vid Högvalla Seminari- Källor um i huslig ekonomi. Marthas kokbok har SLS 621 Receptbok. Folkkultursarkivet. Svenska lit- därför även kallats ”Högvalla bibeln”. teratursällskapet i Finland. SLSA 595 Lindfors – Frosterus släktarkiv. Historiska och litteraturhistoriska arkivet (HLA). Svenska * litteratursällskapet i Finland.

37 SLSA 1020 Fredrika Runebergs arkiv. HLA. Svens- Rahikainen, Agneta. En författarinna och hennes ka litteratursällskapet i Finland. hushåll. Fredrika Runeberg. Receptbok. Helsingfors SLSA 1070 Stensböle gårds arkiv. HLA. Svenska lit- 2003. teratursällskapet i Finland. Runeberg, Fredrika. Min pennas saga, utg. Hedvig SLSA 1107 Strömborgska arkivet. HLA. Svenska lit- Rask. Helsingfors och Stockholm 2007. teratursällskapet i Finland Tamminen, Marketta. Fredrika Runeberg bland kokböcker och recept. Fredrika Runeberg. Recept- Litteratur bok. Helsingfors 2003. Du Rietz, Richard. Gastronomisk spegel. Historisk Ulvros, Eva Helen. Emelie Thomander. Den gifta översikt jämte förteckning över svenska kok- och hus- kvinnan. Intill paradislyckan. Kulturen 1996. En hållsböcker fram till 1850. Stockholm 1953. årsbok till medlemmarna av kulturhistoriska fören- Knuuttila, Maarit. Kansanomainen keittämisen taito. ingen för södra Sverige. Lund 1996. Kansatieteellinen Arkisto 50. Suomen muinais- Wolf, Aniko. Thomanders tjänstefolk. Intill paradis- muistoyhdistys. Helsinki 2006. lyckan. Kulturen 1996. En årsbok till medlemmarna Lindqvist, Yrsa. ”Kokböcker”. Uppslagsverket Fin- av kulturhistoriska föreningen för södra Sverige. land 3. Helsingfors 2005. Lund 1996 Lönnqvist, Bo. Kvinnoborgen Högvalla – en civilisa- Ärlemalm, Inger. Cajsa Warg, Hiram och de andra. tionsprocess. Helsingfors 2001. Om svenska kokboksförfattarinnor. Bromma 2000.

38 Inget oskyldigt nöje Fruntimmersföreningarna på Fredrika Runebergs tid

I Fredrika Runebergs livsväv utgjorde filantropiska fruntimmersföreningar i så Fruntimmersföreningen i Borgå ett in- gott som alla finländska städer. De första slag. Hon var den första ordföranden för föreningarna var ofta ensamma på plan, föreningen och kanske också initiativta- åtminstone i mindre städer. Efter nödå- garen. Hon hade ansvar för föreningen ren 1867–1868 uppstod en rik flora av och dess fattigskola 1846–1861 och deltog välgörenhetsföreningar, både lokala för- i dess filantropiska verksamhet ännu ett eningar såsom fruntimmersföreningarna par år efter det. Under samma tid skrev och föreningar som var lokalavdelningar hon romaner, skötte om en stor familj, till någon större organisation t.ex. Settle- ett hushåll i Borgå och ett ute på landet mentrörelsen eller Röda Korset. och hade till slut också en patient i den Fruntimmersföreningarna var inte ett sängliggande Runeberg. I fruntimmers- finländskt, eller ens nordiskt fenomen, föreningens protokoll och årsberättelser, utan de var delar av en tidig kvinno- som hon själv har skrivit, kan man läsa rörelse som uppkom först i städerna att verksamheten under hennes tid var och senare på landsbygden, och i hela nyskapande och att den inte saknade ver- västvärlden efter franska revolutionen. kan för att lindra nöden i staden. Mellan Zacharias Topelius, som i tretton år var raderna framgår det att uppdraget också sekreterare för Fruntimmersföreningen i var ”besvärligt” och utgjorde ett irrita- Helsingfors beskrev föreningarna som ett tionsmoment i hennes liv. internationellt systerskap. De var kvinn- Fruntimmersföreningen i Borgå var en liga, urbana, internationella och eman- av många liknande välgörenhetsfören- cipatoriska, skrev han. Beskrivningen ingar för kvinnor i Finland i mitten av är snarlik moderna kvinnoforskares sätt 1800-talet. I Viborg grundades år 1835 att se på kvinnorörelsen! Riitta Jallinoja, en Frauenverein och den brukar räknas Aino Saarinen och Solveig Bergman har som den första fruntimmersföreningen i skrivit att kvinnorörelsen till sin natur är Finland. Fruntimmersföreningen i Borgå sådan att den uppstår än här och än där grundades, såsom nämnts, år 1846. Föl- på ett rätt spontant sätt, ofta kring något jande år grundades en fruntimmersfören- projekt, men naturligtvis ändå påverkat ing i Gamla Karleby och därpå fick Åbo av trender och idéer i tiden. Aino Saari- och Helsingfors var sin fruntimmersför- nen har beskrivit den tidiga kvinnorörel- ening. Inom loppet av tjugo år fanns det sen som ”decentraliserad och punktvis”

39 organisering. Rörelsen är internationell miljen, stånden, skråen osv., överfördes och har flest anhängare i städer. Det alltmer till kommunerna. Där fanns dock kvinnliga välgörenhetsarbetet på 1800- varken kunskap eller resurser att ta hand talet lade, enligt Aino Saarinen, grunden om problemen. Därför fanns en efterfrå- till kvinnorörelsen i Finland. gan på privata initiativ. Från och med slu- Under den aktuella historiska perio- tet av 1700-talet började en rad föreningar den var det Napoleonkrigen, 1830- och växa fram på lokalplanet och inte minst 1848-års borgerliga revolutioner och oli- kvinnoföreningarna tog sig an fältarbete ka samhällskriser som gav de kvinnliga bland de fattiga på orten. välgörenhetsföreningarna vind i seglen. I Fruntimmersföreningarna hjälpte nöd- Sverige grundades många fruntimmers- lidande kvinnor på många olika sätt. Det föreningar på 1830-talet. I Finland kom varierade från ort till ort men många verksamheten i gång tio till femton år fruntimmersföreningar upprätthöll sko- senare. lor för fattiga flickor. Sådana fanns t.ex. i Borgå, Gamla Karleby, Åbo och Hel- singfors. Fruntimmersföreningarna i Ja- Experimenterande verksamhet kobstad och Helsingfors ordnade också möjligheter för äldre fattiga kvinnor att Varje tid ger sin prägel åt en förening, förtjäna pengar på att utföra handslöjd- likaväl som åt en människa. Fredrika arbeten. Helsingforsföreningen experi- Runeberg var aktiv i Fruntimmersfören- menterade dessutom med att ge lån till ingen i Borgå under fruntimmersfören- unga arbetarkvinnor som ville starta ett ingarnas barndomstid. Det var särskilt eget företag, t.ex. ett bageri. I Borgåfören- två av tidens projekt eller tendenser som ingen tog Fredrika Runeberg initiativ till fick utlöpare i föreningarna under deras att hjälpa kvinnor på landsbygden att till- tjugo första verksamhetsår i Finland. Det verka hantverksprodukter och sälja dem. ena var en omstrukturering av fattigvår- I många fruntimmersföreningar gjorde den, den andra var borgerskapets fram- man regelbundna besök hemma hos de marsch. fattiga, delade ut biblar och försökte ge De förmögna samhällsklassernas in- goda råd till familjerna. Fruntimmersför- tresse för fattigvården var en nödvändig eningen i Borgå delade ut en ”mjölkpen- följd av att de patriarkala samhällsban- ning” till äldre fattiga kvinnor och ibland den upplöstes, i en långdragen process till barnfamiljer i behov av mat. där husbondens huvudansvar för sitt Filantropi är ett ord som kanske ger husfolks materiella, andliga och sedliga den nutida läsaren blandade känslor. leverne upplöstes och övergick till ett Det får ibland en klang av nyckfullhet, tillstånd där en fri individ skulle ta hand förnedring och klassförtryck. I fruntim- om sig själv – men inte nödvändigtvis om mersföreningarna utgjorde det, såsom andra. Den egendomslösa och anonyma Ingrid Åberg har formulerat det, ”ett lö- befolkningen, som ingenstans hörde senord för attack mot de nya sociala pro- hemma, växte i antal och inflyttningen till blem som samhällsomvandlingen ställde städernas träkåksområden ökade. Om- människor inför”. Det fruntimmersfören- sorgen om de fattiga och handikappade, ingarna ville åstadkomma var inte allmo- som dittills hade varit en angelägenhet segivande i största allmänhet, utan man för kyrkan och olika korporationer, fa- arbetade enligt för dåtiden moderna prin-

40 ”De sjungande barnen”, pastell av Hanna Frosterus från 1887, föreställer barn som konstnärinnan undervisade i en söndagsskola som hon höll för allmogenbarn i Ylike utanför Borgå. Fattigdom och förnöjsamhet, det topelianska arvet, kan man se i denna tavla och i mycket av den kvinnliga filantropin på 1800-talet. Filantropin fördunklade inte utövarnas eller skyddslingarnas sociala medvetenhet, utan fördjupade den, men hade givetvis ändå tydliga drag av det klassamhälle som rådde. (Foto Matias Uusikylä) ciper, och verksamheten var ett medvetet social reform före de händelserika åren socialpolitiskt alternativ. Fruntimmers- 1905–1906, som blev upptakten till t.ex. föreningarna ville vara ett humant eller den kommunala fattigvårdens reorgani- som det ofta hette ”moderligt” komple- sation, den legaliserade prostitutionens ment till den kommunala fattigvården, upphävande och rusdryckshandelns mo- som ofta byggde på institutionalisering nopolisering i kommunal regi. av vården och som upplevdes som mer opersonlig än de filantropiska förening- arnas omsorg. Föreningarnas sällskapliga Varken föreningar, kommunal väl- funktion färdspolitik eller initiativ från enskilda filantroper ledde dock till en grundlig För att få in medel till sin verksamhet upp-

41 bar fruntimmersföreningarna en med- Oberoende av vad fruntimmersfören- lemsavgift, som i regel inte var hög. För- ingarna ägande sig åt rapporterades det eningarna fick dessutom understöd av om dem i lokalpressen. Flitigast skrev To- de lokala församlingarna och bl.a. av pelius i Helsingfors tidningar men överallt sparbanksstiftelserna. En betydande del gällde detsamma: varken kvinnor eller av inkomsterna skaffade föreningens filantropi skulle längre stå i skymundan. damer genom att ordna kulturella hap- Det var en del av tidens jämlikhetskrav. peningar, soaréer, teaterföreställningar och basarer. Fruntimmersföreningen i Helsingfors ordnade till och med stora Fredrika Runebergs fattigskola i lotteribaler med hundratals gäster. Då Snellmans fotspår lotterivinsterna ställdes ut jämfördes det med världsutställningar, så mycket olika Det var följaktligen Borgåbladet som med- varor hade man fått ihop! De här tillställ- delade att Fruntimmersföreningen i Borgå ningarna var demonstrationer av kvinn- såg det som sin allra främsta uppgift att lig organisationsförmåga. De lyckades ta sig an ”fattiga flickors vård och under- ofta riktigt bra och stämningen kunde visning”. En skola för fattiga flickor stod vara glad och uppsluppen. Det var upp- i centrum för verksamheten under hela lagt för mild utpressning av pengar och Fredrika Runebergs tid. Den kallades Fat- ibland kunde dansupptågen forma sig till tigskolan eller ”fattigflickskolan” i före- demonstrationer med ett öppet politiskt ningens protokoll och årsberättelser. innehåll. Det här något okontrollerbara I den undervisades mellan 20 och 70 gav upphov till pikar från manligt håll; flickor varje termin. När Fredrika Rune- Topelius bland andra tyckte om att göra berg drog sig tillbaka från projektet räk- sig lustig över att man hjälpte de fattiga nade hon med att minst 300 flickor hade på det här sättet. gått i den. I slutet av 1870-talet övertog Jämför man fruntimmersföreningarna staden skolan, då hade den cirka 120 i mindre städer med den i Helsingfors elever om året. står det ganska klart att ju mindre ort En del elever gick ett par år i skolan, man verkade på, dess mer fick kvinnorna andra bara en eller ett par terminer. Un- i ledningen lov att ägna sig åt förening- der Fredrika Runebergs tid fick barnen ens uttalade syfte, omsorgen om fattiga lära sig läsa ”i ABC-bok och katekes”, att kvinnor. Fanns föreningen däremot på skriva, biblisk historia, kalligrafi, räkning en ort med mycket herrskap framträdde och att sly slätsöm och spinna. De som föreningens andra, sällskapliga, funktion gick mer än ett år i skolan fick vävning tydligare. I Helsingfors blev fruntim- och hushållskunskaper som tilläggsäm- mersföreningens publika fester och ba- nen. Tidvis undervisades också i geo- sarer en smältdegel för ”de bildade” av grafi. Skolan hade en anställd lärarinna olika schatteringar i staden. I Borgå var och föreståndarinna och hon bistods av genomströmningen på tillställningarna ”unga fruntimmer i staden” och ibland inte så stor men Borgåpubliken var inte också av duktiga elever i skolan. Det var svårflirtad, den ställde troget upp på be- endast lärarinnan som fick lön i pengar givenheter för välgörande ändamål, skri- för sitt arbete. ver Anneli Mäkelä Ali-Talo i Borgå stads Man får anta att skolan i Borgå, i frå- historia. ga om resurser för undervisningen och

42 ordning och systematik i den, inte mot- Det här har föranlett t.ex. Henrik Stenius svarade en kommunal folkskola. Men att i sin undersökning om föreningsvä- undervisningsplanen var diger om man sendet i Finland påpeka att fruntimmers- tar i beaktande att det var en skola för föreningarna ofta arbetade för egen nytta fattiga barn. Lärarresurserna var också och att det hela hade smak av egoism och goda och undervisningen därmed mera klassamhälle. elevvänlig. Fredrika Runeberg har någon gång i Karin Allardt-Ekelund skriver att även medlet av 1850-talet gjort en förteckning om Fredrika Runeberg säkert hade tagit över ett trettiotal flickor som under ett intryck av Fredrika Bremers skola på År- läsår, eller kanske flera, gått i skolan hon sta och Almqvists pedagogiska reform- ansvarade för. Om merparten av dem har verksamhet, var det förmodligen J.V. hon kunnat anteckna att de tjänar i något Snellman som främst inspirerade henne hus. En del av dem har fått anställning hos till skolan i Borgå. Snellman hade näm- någon som också sitter i föreningens sty- ligen startat en skola för fattiga flickor relse. Så finns det ett par flickor om vilka i Kuopio 1846 och den hade en likadan hon skrivit att de ”undervisar på landet”. undervisningsplan som Borgåskolan. En Om ett par tre flickor står det att de syr fruntimmersförening grundades för öv- hemma eller t.ex. ”syr slätsöm, utmärkt rigt i Kuopio först år 1854, då Snellman duglig”. Förteckningen upptar också ett hade flyttat till Helsingfors. Fattigflickskolor med en mångsidig undervisning var ett särdrag för de tidiga fruntimmersföreningarna i Finland. Strä- vandena att med hjälp av bildning stärka nationen sträckte sig med andra ord även till denna verksamhet. Snellman tog ett gott initiativ i Kuopio, hans exempel att bistå välgörenhetsinrättningarna följdes bl.a. av Cygnæus som på 1860-talet for- made Fruntimmersföreningen i Helsing- fors skola enligt moderna Fröbelska och Pestalozziska pedagogiska principer. Se- nare gjorde han Fruntimmersföreningen i Ekenäs liknande tjänster. Det finns skäl att fråga sig om inspirationen var ömsesi- dig, om fruntimmersföreningarnas skolor kanske spelade en viss roll då den finska folkskolan skapades? Bland Fredrika Runebergs efterlämnade papper finns en förteckning som hon gjort över Fattigsko- Skolning av pigor för eget bruk? lans elever. De flesta hade fått tjänst i något hem i Borgå och några hade blivit lärarinnor på landet. Med på listan finns också många som inte blivit I Fruntimmersföreningarnas skolor fick hjälpta av att gå i flickskolan och som fortsatt sitt de fattiga flickorna främst en praktisk ut- liv i fattigdom; en del har blivit offer för prostitu- bildning, vissa andra strävanden till trots. tion. (Foto Jan Lindroth, SLS arkiv)

43 tiotal flickor som råkat på avvägar, ”lever Männen i föreningarna dåligt”, ”dåligt folk” eller ”driver på ga- torna och tigger”, kunde det heta. Det har tidvis väckt uppmärksamhet att Förteckningen kan tyckas förstärka en det fanns en del män i fruntimmersfören- tolkning av ovan nämnt slag. Klassam- ingarna, eller i deras omedelbara närhet. hället och en möjlighet att ur skolorna År 1849 krävde senaten att alla föreningar rekrytera för eget bruk är delar av denna i Finland skulle inlämna sina stadgar till verksamhet men att endast tala om det är granskning. I det sammanhanget förbjöds för snävt. Det utgjorde enbart ramarna manliga medlemmar i kvinnliga välgö- inom vilka man verkade. renhetsföreningar. Det var troligen för Det fanns en stor nöd som man tvinga- att männen ansågs ha en radikaliserande des åse i staden eller leva mitt i om man inverkan på föreningarna eller vice versa. var en liten flicka i en anspråkslös stads- Det finns ett exempel på att en dekarbrist del. Fattiga flickor ”bettlade och öfvade som förvisats från S:t Petersburg fann en sjelfsvåld och okynne” hette det i en re- hemvist i Fruntimmersföreningen i Sor- dogörelse som Fredrika Runeberg skrivit davala. Det gick inte alltid att tydligt se och Borgåbladet rapporterade också om skillnaden mellan filantropi och kom- att särskilt kvinnor och barn ökat bland munism, det har t.ex. Topelius pekat på tiggarna på stadens gator. När Fredrika i många sammanhang. Runeberg skrev ”lever dåligt”, i elevför- Personer som Snellman, Topelius och teckningen, betydde det ofta att flickan Cygnæus deltog i fruntimmersförening- var offer för prostitution. Att ge kvinnor arnas verksamhet, förbuden till trots. en chans till rejält arbete är än i dag en Topelius var t.ex. sekreterare i Fruntim- viktig del av hjälpen till fattiga kvinnor. mersföreningen i Helsingfors i tretton år, Fredrika Runebergs och många andras men han var funktionär, inte medlem av anteckningar om livet i fattigkvarteren föreningen. Andra fruntimmersförening- andas också en stor besvikelse och frus- ar kunde ha manliga kassörer. Före 1865 tration över att föreningarna så ofta för- var ogifta kvinnor i Finland inte myndi- felade, många goda strävanden och per- ga och de gifta kvinnorna blev myndiga sonliga ansträngningar till trots. först i slutet av 1920-talet. Omyndiga Inom det filantropiska tänkandet fanns kvinnor kunde formellt sett inte ha an- också andra känslor. Det finns anteck- svar för pengar eller starta företag av nå- ningar om att föreningens medlemmar got slag. Med sina fäders eller äkta mäns sydde eller skaffade kläder, och också samtycke kunde de dock leda föreningar skor, åt skolans flickor. De unga kvinnor- eller grunda eget. na undervisade faktiskt gratis i skolorna, I Borgå fruntimmersförening deltog varannan vecka, enligt en anteckning i Johan Ludvig Runeberg som sista över- Kuopioskolans dokument. I Borgåskolan vakande instans. När hans fru i årsberät- avslutades varje termin högtidligt med en telserna gick in på allmänna frågor kunde fest och alla flickorna fick små presenter. han ingripa och ändra på vissa formule- Det fanns medmänsklig värme, aktning ringar. Det syns i protokollen. och respekt i verksamheten. Det saknade Ser man närmare på de fruntimmers- knappast betydelse, vid sidan om utsik- föreningar som uppstod efter Napoleon- ten att få en utbildad piga via skolan. krigen i Paris, i Berlin eller i små nordiska städer, ser man strängt taget två typer av

44 Pappersdockorna på bilden sägs vara tillverkade av Zacharias Topelius och skänkta till Fruntimmersfören- ingen i Helsingfors skola och barnhem. Topelius var i tretton år sekreterare för Fruntimmersföreningen i Helsingfors och Fredrika Runeberg var ordförande i Borgåföreningen i tolv år. (Foto Janne Rentola) män röra sig i kulisserna. Den ena var som singfors, som män av samma slag; bägge Runeberg, Topelius, Cygnæus och Snell- såg en potential till samhällsförändring man representanter för civilsamhället el- i föreningen. Numera är jag böjd att tro ler det framväxande bildningsborgerska- att de hade olika ärenden i föreningen. pet. I Uppsala var det t.ex. familjerna Gei- Prästen skulle se till att kyrkans gamla jer och Silfverstolpe, vars både kvinnliga filantropiska anor och arbetssätt skulle och manliga representanter stod Fruntim- fortplantas i föreningarna, som stod för mersföreningen nära. Den andra mannen ett nytt sätt att sköta relationerna till de i föreningarna var naturligtvis en präst. fattiga. Civilsamhällets man ville lotsa Han kom med biblar och han gav goda föreningsmedlemmarna in i nya tankeba- råd för hur verksamheten praktiskt skul- nor. Kvinnorna och de fattiga var den po- le organiseras, direkt eller via en hustru litiskt oprövade kraften i samhället, och som satt i föreningens styrelse. I Fredrika kampen om själarna sköttes med många Runebergs fattigflickskola undervisade medel. Fruntimmersföreningen i Borgå kaplan Carl Bergström i religion och kan- fick ekonomiska bidrag av både försam- tor Forsblom i koralsång. lingen och Sparbanksstiftelsen. Kanske När jag skrev min doktorsavhandling de ändå inte var avsedda för precis sam- betraktade jag teologieprofessor F. L. ma ändamål? Schauman och journalisten Zacharias Det kan vara en kuriositet i samman- Topelius, som i tur och ordning var se- hanget att Fredrika Runebergs lista över kreterare i Fruntimmersföreningen i Hel- fattigflickskolans barn också upptar en

45 pojke, ”Otto – värnlös”. Anteckningen tills folkskolorna småningom infördes. visar i alla fall, också den, att fruntim- En nedtoning av samhällsklassens, el- mersföreningarna, namnet till trots, inte ler ståndets, betydelse och en betoning var helt enkönade. av könet skedde också då begreppet sam- hällsmoderlighet, som ju utgjorde själva fruntimmersföreningarnas verksamhets- Tona ner klass, tona upp kön idé, skapades. Samhällsmoderligheten som idé formades för de finländska frun- Fruntimmersföreningarna var kvinnoför- timmersföreningarnas del av Snellman, eningar inom vilka man verkade för kvin- Topelius och Fredrika Bremer. I bakgrun- nor av alla samhällsklasser. Den direkta den fanns bland annat en fransk bok, De verksamheten var riktad till kvinnorna i l´éducation des méres de famille av Aimé de lägsta samhällsklasserna men indirekt Martin. stödde föreningarna också kvinnor av Martin betonade att det fanns många de högre samhällsklasserna, genom att likheter mellan kvinnor av olika sam- synliggöra dem och ge dem nya samhälls- hällsklasser men menade att det däre- arenor. Karin Allardt-Ekelund påtalade mot inte förhöll sig så med män. De var det symptomatiska i att Snellman i Saima olika inom olika samhällsklasser, bl.a. debatterade statliga flickskolor och fattig- på grund av sina yrken, som ju på den flickskolor samtidigt. I bägge fallen hand- tiden ofta var knutna till förmögenhet lar det om att förskjuta könets gränser en och samhällsställning. Alla kvinnors aning. Flickor av ståndspersonsklassen yrke var moderskapet, ansåg författaren, hade dittills inte fått ta del av offentlig un- och gjutet i fruntimmersföreningarnas dervisning, och inom de lägre samhälls- klassbundna formar innebar det att kvin- klasserna hade det tidigare inte varit aktu- nor av ståndspersonsklassen kunde få ta ellt med undervisning för enbart kvinnor. plats i det offentliga, som samhällsmöd- I de fåtaliga fattigskolorna och i kyrkans rar för fattiga kvinnor. Ståndssamhället hägn hade fattiga pojkar och flickor un- hade emellertid vid mitten av 1800-talet dervisats tillsammans, i den mån flickor- börjat upplösas och en tudelning i ”bil- na fick någon undervisning alls. dade och obildade” uppkom i stället. I Flickskolor och fattigflickskolor, det fruntimmersföreningarnas moderlighets- rörde sig fortfarande om en klassindelad ideologi slätades dock också denna klass- undervisning, någonting annat var också skillnad ut. Målet var att både fruntimren praktiskt otänkbart, men på ett mentalt som ledde föreningarna och de arbetar- plan, i diskussionerna, var könet nu den kvinnor de vände sig till skulle lära sig ordnande principen. I ett avseende av- bli kvinnor, med vissa egenskaper som gjorde könet också hur undervisningen ansågs kvinnliga och moderliga. Den här ordnads i praktiken. Ju mer behovet av samhällsutjämningen var ändå ingenting undervisning i de lägre samhällsklasser- som kunde ske över en natt. Fruntim- na påvisades, dess vanligare blev det att mersföreningarnas största betydelse låg kommunerna ordnade undervisning för kanske i att de starkt bidrog till att skapa pojkar. I Borgå grundades 1851 en skola en sammanhållen klass av ”bildade” i för fattiga gossar, av staden och Spar- samhället. De gick i bräschen för det med banksstiftelsen. Undervisningen av fatti- sitt moderna tänkesätt, där kön betona- ga flickor överläts dock i privata händer, des framom klass.

46 Man kan fråga sig varför kvinnor var deltagande i Lördagssällskapet. Det be- intresserade av att gå med i föreningar rodde helt enkelt på att hon var född till som rätt långt var skapade av män. Ing- det. Hon hörde och hade sedan sin barn- rid Åberg har till exempel påpekat att dom hört till landets intellektuella elit. De kvinnorna genom föreningarna faktiskt sysslade med föreningar och sällskap och fick ett större spelrum i samhället, både kvinnorna i kretsarna med just organi- fysiskt och mentalt. Det gick med i en serad filantropi. Hon kunde inte låta bli, större rörelse för alla som var på kant vare sig hon ville det eller inte och hon med det gamla samhället, med stånds- var privilegierad som fick vara med. tänkandet, den sociala patriarkalismen Man kan fråga sig om hon, som till och och allt annat som hämmade fri rörlighet med fick vara med då Lördagssällska- och nya maktkonstellationer i samhället. pet sammanträdde, alls var intresserad Men de behövde egna koder, som kön av att gå med i en fruntimmersförening och fattigdom, för att få upp låsen, både också. Behövde hon föreningen eller var de som de hade inom sig och de spärrar det bara den som behövde henne? Hen- som samhället satte upp för dem. Några nes systerdotter och goda vän Nathalie halmhattar som tillverkats av kvinnor på Castrén har beskrivit deltagandet i fi- landsbygden utanför Borgå, i fruntim- lantropiska sammanhang som ett socialt mersföreningens regi, tog sin väg ända tvång. Det var det säkert också delvis för till en världsutställning i S:t Petersburg, Fredrika Runeberg. med hjälp av Fredrika Runeberg och sys- Hon kunde vara irriterad åtminstone. terdottern Nathalie Castrén. De njöt dess- Föreningen åstadkom inte så mycket som utom båda två av företaget, skriver Ka- hon och de andra i ledningen hade hop- rin Allardt-Ekelund. Fredrika Runeberg pats. Det fanns många fördomar gente- skrev i årsberättelsen 1869, det år då hon mot verksamheten, både i Fredrikas egen lämnade Fruntimmersföreningen i Borgå: krets och bland de fattiga i staden. ”[…] att de unga med sitt arbete och sin Hon deltog inte själv dagligen i fältar- förmåga bidraga till sina vanlottade likars betet. Hon kanske till och med visade sig höjande ur andligt mörker är glädjande, rätt sällan i skolan. Men den var ändå ett och bådar dag för ett kommande slägte”. upphov till oro hos henne och hon kunde Sätten att nå det goda målet var många. få göra brandutryckningar av många slag. Lärarinnan hade ”ett besvärligt kall” står det i en årsberättelse. Hon måste ha kla- Fredrikas engagemang gat en del för Fredrika Runeberg. Andra gånger kunde det gälla att has- Det är bekant att Fredrika Runeberg själv tigt få ihop tillräckligt med handarbeten inte var någon anhängare av Fredrika för försäljning eller presenter till skolans Bremers samhällsmoderlighet. Varför fester. I sista minuten sydde hon då själv, gick då hon in för att grunda en fruntim- eller lät någon annan sy. mersförening? Med bara fruntimmersför- Breven till sonen Walter (utgivna 1971) eningens protokoll och årsberättelser som visar Fredrika Runebergs filantropiska källa är det inte möjligt att göra annat än verksamhet i ett annat sammanhang, några gissningar. som en del av hennes vardag men inte en Man kan tänka såsom Karin Allardt- oviktig sådan. Hon var uppriktigt intres- Ekelund i fråga om Fredrika Runebergs serad av fattigvårdsfrågan. Den var en

47 av tidens stora frågor och hon följde med området filantropi. Hon såg klart vad sin tid. Dagligen var hon också i konkret fruntimmersföreningen behövde och beröring med den, det kom tiggare till kunde göra. Det hon startade bar frukt, hennes kök, särskilt under nödåren. Hon skolan och handledningen av kvinnor på tampades med frågan om hon skulle ge landet i vävning och halmarbete var båda det hon kunde undvara för de nödlidan- framgångsrika företag, vilket inte alls var de till fattigvårdsinstitutioner eller om fallet med alla de sociala experiment som hon skulle lägga undan hemma för att ge fruntimmersföreningarna gjorde. Hon något åt hungrande i stället för att visa kunde få saker till stånd, hon kanske dem på porten. I det sammanhanget blir också tyckte om det. Fruntimmersför- fruntimmersföreningen ett sätt att både eningen i Borgå gav henne en möjlighet konkret och rationellt gripa sig an en på att faktiskt synbart ingripa i ett av tidens allt sätt överhängande fråga. största problem. Tack vare henne blev I motsats till många andra författare fattiga flickor i Borgå hjälpta på ett tids- som var engagerade i välgörenhets- enligt och mänskligt sätt, innan pojkar föreningar torde Fredrika Runeberg inte kunde få motsvarande hjälp. Hon gjorde ha låtit verksamheten sätta direkta spår en insats för kvinnor. Hon synliggjorde i litteraturen. Adelaïde Ehrnrooth, Alex- fruntimmersföreningens verksamhet och andra Gripenberg, Helena Westermarck i dess årsberättelser kvinnor av alla sam- och naturligtvis Zacharias Topelius, alla hällsklasser och i alla möjliga livssituatio- författare som själva var involverade i ner. Hon gjorde det för övrigt lugnt och filantropi, har antingen skrivit om kvin- sakligt, med mycket mindre åthävor och nor som idkade välgörenhet eller beskri- klyschor i talet än vad ”Tuppen” Tope- vit fattiga flickor i sina noveller och ro- lius gjorde i Helsingfors då han omgav maner. Många av dem skrev visserligen sig med kvinnorna i Helsingfors Frun- senare än Fredrika Runeberg, således när timmersförenings styrelse. Hennes insats det var mer på modet med realistiska be- för fruntimmersföreningarna, eller den skrivningar av det verkliga livet, men det inriktning hon gav Borgå Fruntimmers- kanske inte förklarar allt. förening, var både framsynt och väl av- Hos författarna ovan förefaller ämnena vägd. välgörenhet eller fattiga flickor att inte riktigt ha hunnit mogna innan de skrevs * ned. Skildringarna är ofta tendentiösa eller tafatta. Så ville Fredrika Runeberg När man i efterhand bedömer fruntim- inte skriva, enligt t.ex. Liisi Huhtala. mersföreningarna på Fredrika Runebergs Filantropin i organiserade former, med tid kan man säga att deras största bety- nya normativa krav på sättet att förhålla delse låg i att de både mentalt och rent sig till de fattiga, var i början säkert en konkret utgjorde en ny geografi, ett land- trevande, sökande verksamhet. Den var skap, där man kunde trampa upp nya sti- svårfångad för dem som ännu inte hade gar och pröva nya attityder. Inom fören- perspektiv på saken och som, vilket även ingarna sökte man och fann nya gränser gällde Fredrika Runeberg, saknade sam- och definitioner för kön och klass i sam- hällserfarenhet. hället, genom diskussioner kring tidens Det är viktigt att här påpeka att Fred- nya idéer och stora frågor, genom besök rika Runeberg själv var en förmåga på i fattigkvarteren och slutligen genom att

48 på ett för tiden nytt och provokativt sätt Otryckta källor Fruntimmersföreningen i Borgå 1848–1861. Årsbe- synliggöra hela verksamheten och sär- rättelser m.m. SLSA 1104, VII: 1–2. (Borgåsam- skilt kvinnors roll inom densamma. Det lingen) skapade oro och rörelse på många håll, Litteratur bland kvinnor och män inom de högre Karin Allardt-Ekelund: Fredrika Runeberg. Helsing- samhällsklasserna, hos myndigheterna fors: Söderströms 1959. och bland författare. Med andra ord kan Liisi Huhtala: ”J.L. Runebergin varjosta – Fredrika Runeberg”, ”Sain roolin johon en mahdu”. Suoma- man säga att det inte var något menlöst laisen naiskirjallisuuden linjoja. Red. Maria-Liisa eller oskyldigt nöje att, såsom Fredrika Nevala. Helsinki: Otava 1989. Runeberg, vara aktiv inom en fruntim- Klinge Matti: Idylli ja uhka. Topeliuksen aatteita ja po- litiikkaa. Helsinki: WSOY 1998. mersförening. Det åstadkoms eller ef- Merete Mazzarella: Från Fredrika Runeberg till Mär- tersträvades inga sociala revolutioner av tha Tikkanen. Frihet och beroende i ﬁnlandssvensk föreningarna men väl ett vidgat möjlig- kvinnolitteratur. Helsingfors: Söderströms 1985. Anneli Mäkelä Ali-Talo: Borgå stads historia III:1. hetsmönster, och ett ökat människovärde Borgå stad 2000. för kvinnor av alla samhällsklasser. Alexandra Ramsay: Huvudstadens hjärta. Filantropi och social förändring i Helsingfors – två fruntimmers- föreningar 1848–1865. Bidrag till kännedom om Alexandra Ramsay Finlands natur och folk 144. Helsingfors: Finska Vetenskaps-Societen 1993. Fredrika Runeberg: Brev till sonen Walter 1861–1879. Köpenhamn, Rom, Paris. Inledning och kommentarer av Karin Allardt Ekeleund. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland (SSLS) 447, Helsingfors 1971 Aino Saarinen: ”Kvinnor som frivillig social brand- kår. Filantropi i Tammerfors under senare delen av 1800-talet”. På tröskeln till välfärden. Välgören- hetsformer och arenor i Norden 1800–1930. Red. Marja Taussi-Sjöberg och Tinne Vammen. Stock- holm: Carlssons 1995. Henrik Stenius: Frivilligt, jämlikt, samfällt. Förenings- väsendets utveckling i Finland fram till 1900-talets början med speciell hänsyntill massorganisationsprin- cipens genombrott. SSLS 545, Helsingfors 1987. Solveig von Schoultz: Porträtt av Hanna. Helsing- fors: Schildts förlag 1980. Ingrid Åberg: ”Filantroper i aktion. Filantropiska fruntimmersföreningar i det tidiga 1800-talet”. Välgörenhetsformer och arenor i Norden 1800–1930. Red. Marja Taussi-Sjöberg och Tinne Vammen. Stockholm: Carlssons 1995.

49 Kvinnorna och romanens framväxt i Norden Fru Catharina Boije och hennes döttrar

”Tell the truth but tell it slant”, skrev från ”vardagslivets bottenvåning” Fred- Emily Dickinson. ”Säg sanningen men rika Bremer. Och alla bedyrar de, med säg den på snedden.” en mun, att de inte har några som helst Alla det tidiga artonhundratalets kvin- anspråk med sitt skrivande. Thomasine nor skrev under den maximen, alterna- Gyllembourg försäkrar att en ”Författa- tivet hade varit att kastas ut ur den sam- res mandige Bane” inte har det minsta att hälleliga gemenskapen. Sanningen, men göra med ”den qvindelige Beskedenhed” på snedden. Kodade meddelanden. Av och Fredrika Runeberg understryker att samma nödtvång var det som de tonade det är helt och hållet ”oqvinnligt” att ut- ned att de överhuvudtaget skrev. Deras tala en egen tanke. framträdanden skedde anonymt (Tho- Men det var de här kvinnorna som masine Gyllembourg i Danmark, Fred- skapade den moderna romanen. Tillsam- rika Bremer i Sverige, Camilla Collett i mans utgör de ovan nämnda en fyrklöver Norge) eller under de anspråkslösaste i Norden, var och en med sin särskilda pseudonymer (som slutbokstäverna betydelse för romanens framväxt. Var –a –g för Fredrika Runeberg i Finland). och en nästlar på sitt sätt in ett kvinnligt Att de alls djärvdes att publicera sig perspektiv i litteraturen, samtidigt som skyllde de på allt utom att de ville skriva. var och en på sin mark tar ett avgörande Som en egen ”genre” karakteriserar den steg i riktning mot att upphöja prosabe- amerikanska litteraturforskaren Elaine rättelsen till konst. Därmed är de med Showalter berättelsen om ”Min första och grundar den världsomspännande bok” i kvinnliga författares memoarer epok som brukar kallas för ”romanens från tiden. Den ”invalidiserade modern, imperium.” den bankrupterade fadern, den tuberku- De fyra nordiska författarna förenas av löse maken och den vilsegångne sonen att de stod mitt uppe i sitt lands kultu- körs fram av sedesamma författarinnor, i rella och litterära liv. Alla var de mer eller vilkas nedslagna blickar vi kan upptäcka mindre nära lierade med sin tids litterära glimten av stålhård föresats.” toppar. Thomasine Gyllembourg gifte De alster som de lade fram presente- sig sjutton år gammal med sin språklä- rades som de obetydligaste småsaker. rare, skribenten och samhällsomstörtaren Med ”Nogle strikketøisbetragtninger” P.A. Heiberg, och ﬁck med honom sonen debuterar Camilla Collett, med skisser Johan Ludvig Heiberg, som senare blev

50 med litteraturkritikern och juristen P. J. Collett, ﬁck fyra söner på sju år men fortsatte hela tiden att skriva och studera. Det var alltså denna högkulturella varelse som debuterade med ”Nogle strikketøis- betragtninger” 1842. I Finland kom un- gefär samtidigt betraktelser i Helsingfors Morgonblad och Litteraturblad för medbor- gerlig bildning av signaturen –a –g. Bakom den låg åttabarnsmodern och hustrun till den ﬁnska nationalskalden, Fredrika Ru- neberg.

Etapper på romanens väg

Camilla Collett var en av det nordiska 1800-talets Thomasine Gyllembourg, den äldsta av författarinnor och var med om att skapa en modern de fyra, är också den som håller sig till roman där kvinnornas livsvillkor utforskas. de äldsta mönstren. Hennes utgångs- punkt är sjuttonhundratalsprosan med tidningsutgivare och författare. Efter en dess lärda anspråk, dess sedeskildringar skandalomsusad skilsmässa gifte hon sig och husliga tablåer. Att berättaren i En med sin älskare C. F. Gyllembourg. Det Hverdaghistorie är av manligt kön fram- var när hon blev änka efter honom, fem- kommer redan av den första satsen: ”For tiotre år gammal, som hon debuterade nogle Aar siden reiste jeg i et offentligt med Familien Polonius 1827 och En Hver- Ærinde”. Alla läsare visste att en anstän- dagshistorie 1828. dig kvinna vid den här tiden inte var ute Fredrika Bremer tillhörde en välbärgad i ett offentligt ärende. borgarklass med rötter delvis i Finland. Men berättarperspektivet till trots Hon var född i Åbo men flyttade tidigt – kärnan i berättelsen är den kvinnliga med familjen till Sverige. I den här skaran karaktären och den kvinnliga karaktärs- är hon den yngsta debutanten, hon var daningen. bara tjugosju år när hon kom ut med det Två kvinnor ställs upp. Den ena är Jet- första häftet Teckningar ur Hvardagslifvet. te, till synes frisk, frimodig och okonst- Hon bodde då fortfarande i föräldrahem- lad. Det är henne som berättarjaget möter met och hon är den enda av de fyra som på sin resa och förlovar sig med. Men när aldrig gifte sig. historien kort därefter flyttar hem, in bak- Camilla Collett befann sig i centrum om hemmets och familjens väggar, visar av det sjudande norska kulturlivet. Hon det sig att Jettes frimodighet lika gärna var dotter till prästen och norskpatrioten kan kallas tanklöshet. Hennes spontani- Nikolai Wergeland och syster till natio- tet framstår som brist på självkritik, hen- nalskalden Henrik Wergeland. Hon stu- nes vitalitet som tyngdlöshet orsakad av derade tysk litteratur och förälskade sig tomhet. Hon är en produkt av den flick- olyckligt i broderns främste motståndare, uppfostran som var nog så utbredd i ti- skalden Welhaven. Senare gifte hon sig den, den ”snömosartade bildning” som

51 Fredrika Runeberg talar om, där tomt Den realistiska är knuten till de ”äkta” prat, ändamålslöst sysslande och ytliga döttrarna i familjen, de tre giftasvuxna talanger var vad som gällde. Emilia, Julie och Helena. Den romantisk- I den värld och den sjuttonhundra- melodramatiska hör till den blinda foster- talsatmosfär där Jette rör sig är ”ziirlig- dottern Elisabeth. Beata som kodkokerska het” ett honnörsord. Men begreppet blir har tillgång till alla koderna. hos Thomasine Gyllembourg tvetydigt. Den realistiska koden tar hand om allt Vad som också kan rymmas däri blottas som hör till den praktiska och samtida i en kuslig liknelse. Berättarens kärlek till sidan av kvinnolivet. Hur man skaffar Jette, med tiden allt mer vanemässig och sig kunskap, sann bildning, självbestäm- förstelnad, liknas vid hans egen uppstop- mande, god make och hyggligast tänk- pade hund, där den med stela glasögon bara villkor. Den romantisk-melodrama- vilar på en ”ziirlig pude” (kudde). tiska tar hand om det djuppsykologiska Själen, ömheten, känslan, förs in i be- och civilisationskritiska. Hur hamnade vi rättelsen med den andra hjältinnan, Jet- här? Vad gör patriarkatet åt våra innersta tes halvsyster Maja. Med henne kommer livstrådar, både kvinnors och mäns? Åt också ett annat berättelsemönster, den vårt djupaste känsloliv? sentimentala genrebilden. Från ”Daglig- I Camilla Colletts Amtmandens Døttre stuen” med dess bråte av tyger och sydon saknas den dramatiserade berättaren, en och dess larm av kvinnliga röster kom- anonym, könsneutral framställning har mer vi in i Majas kammare. En tyst och tagit över. Hos henne koncentreras ock- stilla tavla, som i en målning av Chardin, så berättelsen till en kvinna, Sofie. Titeln möter blicken. Ensam, försjunken i sig pekar som hos Gyllembourg och Bremer själv, sitter Maja. En avskärmad ljuskrets mot familjen och vardagen. Som hos de omger henne. Och det hon sysslar med är två föregångarna har romanen en högst att skriva. realistisk nivå, där det förs en explicit Famillen H*** är Fredrika Bremers första diskussion om förhållandet mellan könen roman och den började utkomma i andra och vikten av livsutrymme för kvinnan. häftet av Teckningar utur Hvardagslifvet. Men där nordisk roman med Collett tar Även Fredrika Bremer har en dramatise- ett kliv är det med avseende på det sym- rad berättare och även här är en resenär boliska. Den realistiska strävan förenas just stadd på färd när romanen börjar. tillsynes tvångslöst med ett genuint sym- Men lika omisskännligt manlig som be- bolskapande, ett skikt som tar hand om de rättarrösten var hos Gyllembourg, lika djupliggande och svåråtkomliga sidorna kvinnligt tillkännager den sig här, där den av ett kvinnoliv. Ett antal bilder löper ge- gör sig hörd ur en släde med limpor, ostar nom romanen och förtätar och fördjupar och pepparkakor. Rösten tillhör hushål- skeendet. Där finns grottan, som är Sofies lerskan Beata Christina Hvardagslag. egen upptäckt och tillflyktsort. Det är en ”Kodkoket” talar jag om i min bok om grotta med varma bergsväggar, mognan- Famillen H*** från 1981. Hur den kvinnliga de smultron, färgsprakande klippskrevor berättaren, som kokboksförfattaren Kajsa och märkvärdigt sköna stenar, en grotta Warg, tager vad hon haver och kokar ihop som blir som en enda frammaning av det en ny brygd i litteraturen. Framför allt är dolda kvinnliga könet och den kvinnliga det en realistisk och en romantisk-melo- sexualiteten. dramatisk kod som blandas i Famillen H***. Där finns också den hotfulla Lill-Ole,

52 gnomgestalten som träder in och avbry- Denna kvinnliga jagberättare får vid ett ter kärleksmötet mellan Kold och Sofie besök hos en annan kvinna på ett gods se – som ett förkroppsligande av det för- en bild på ett dörrstycke. Bilden förestäl- krympta och skrämmande i den kvinn- ler en kvinna, en flicka. Flickan är krigiskt liga sexualiteten under patriarkatet. Där klädd, med sköld och hjälm. Över henne finns ormen, duvan, katten, sädesärlan hänger en stor spindel på en tråd. – allt bilder med både ett egenliv och en Det är den här bilden som väcker jag- stark anknytning till klassisk symbolik berättarens nyfikenhet. och mytologi. Historien om flickan på bilden berättas av ägarinnan på godset, en berättare som i sin tur åberopar ännu en kvinnlig berät- En serie kinesiska askar tare, en tänkt: ”föreställ dig nu i mig”, säger hon till sin lyssnerska, ”en riktig Så kommer vi då till Fru Catharina Boije fars farmor ifrån Carl XII:s tid”. Det hon och hennes döttrar. Återigen en titel som målar upp från den stora ofärdens tid knyter an till familjen och det vardagliga här i inledningen är inte den gängse med livet. Men den här gången rör det sig om krigiska karoliner i kragstövlar och va- en historisk roman, den första i raden och penrock, det är en värld av berättare och om man ser till den period då den skrevs lyssnare i ”styfkjortlar och robrong”. den första över huvud taget i Finland. Ett matriarkalt drag är att den faktiska Redan att ge sig i kast med ett historiskt berätterskan själv äger godset, hon är ämne var djärvt av en kvinna. När Bre- dess ägarinna och härskarinna. När hon mer försökte med ett fornnordiskt stoff ska berätta börjar hon inte förrän hon har år 1839 möttes hon av kraftiga varningar dragit fram åt sig en ”högkarmad län- från vännen och rådgivaren Böklin. Fred- stol”. Tankarna förs till en tron eller en ta- rika Runeberg skriver om en inte mindre larstol, mannens privilegierade säte. Som blodig och maskulinistisk tid än viking- en motröst ter det sig också att hon beto- arnas, den ”stora ofreden” under Karl nar att godset förr inte hette Hattanpää XII:s krig. utan något helt annat. Hattanpää betyder Men vad gör hon? Man har brukat säga ”hattarnas” tillhåll, ett parti uppkallat ef- att Fredrika Runebergs texter saknar ex- ter en manlig huvudbonad. plicit feministiska drag. Men de finns, Från den alltigenom kvinnliga berät- fast ”på snedden”, och draget av ”kod- tarvärlden förs vi in i en lika kvinnlig ning” i hennes texter framhålls av Åsa berättad värld, fru Catharina Boijes och Stenwall i efterordet till en nyutgåva av hennes döttrars. Det som sätter igång be- Teckningar och drömmar. I Fru Catharina rättelsekedjan är bilden på dörrstycket, Boije sker kodningen framför allt genom vilken föreställer fru Boijes yngsta dotter ett utvecklat motspråk till en manligt Cecilia. En kvinna i krigisk mundering utformad språkvärld och förväntnings- placerad under en stor spindel? Förbryl- horisont. Det börjar redan med berättar- lande. Det är med andra ord en kvinnlig greppet. Fredrika Runeberg ger oss inte gåta som sätter igång maskineriet. bara en kvinnlig berättare, hon ger oss tre Först mot slutet av romanen får gåtan (om man räknar henne själv som rösten sitt svar. bakom allt blir det fyra). Den första berät- Kvinnovärlden i den historiska berät- taren är en kvinna i nutid, stadd på resa. telsen är som i den nutida ett matriakat.

53 några inlagda dokument där männen får komma till tals direkt. Det som uppnås är att berättelsen därigenom får med även de så kallade större skeendena – fältslag, förhandlingar, diplomati, politiska intri- ger. Som en bonus ter det sig att man som läsare samtidigt får sig till livs utsökta exempel på tidens språkbruk, från det ma- nierade hovspråket till den rättframma soldatsvenskan. På ett annat plan uppnås att manliga hållningar liksom objektivt belyses. De två mansröster vi hör repre- senterar vitt skilda typer av män. Den ene, Margarethas älskade Magnus Malm, är okonstlad, prestigelös, pålitlig och trofast. Som ett bedårande drag ter det sig att han vid sitt första framträdan- de i boken, i en inlagd levnadsberättelse, visar sig ha förälskat sig i än den ena, än den andra. Ändå är han, när han väl har Fru Catharina Boije och hennes döttrar var en vunnit Margaretha, trofast in i döden. Sin av de romaner som inledde en ny litterär genre i manlighet behöver han aldrig hävda el- Finland, den historiska romanen. Titeln för tan- ler försvara. Under sin ryska fångenskap karna till de samtida författarinnornas fokusering skaffar han sig levebröd genom att sticka på hem och vardagsliv. (Foto Jan Lindroth, SLS) blommiga vantar åt köphungriga ryssar och flykten genomför han utklädd till Den adliga änkan fru Boije härskar över bondflicka. sina döttrar och sitt av kriget alltmer åt- Den andra manstypen är Cecilias fäst- gångna gods. I vissa avseenden kan hon man. Han är knuten till den gåta som tyckas inta en specifikt kvinnlig härskar- driver berättelsen. Han heter Carl Lejon- hållning, så vill hon till exempel inte att ankar och Merete Mazarella har påpekat hennes underlydande ska ge sig in i ut- hur överlastat maskulint hans namn är: siktslösa försvarsstrider. I andra avseen- Carl som i en hel karl adderat till lejon och den är hon värre än den värsta patriark. ankare. Det korthuggna Magnus Malm Hon tillåter inte att Cecilia ger efter för däremot står för någon som är trygg i sin sin skräck för spindlar, och hon går med identitet även i kvinnokläder. benhårt maktspråk in och försöker hind- Den krigiska dräkt som Cecilia bär på ra dottern Margarethas äktenskap med bilden däremot har tvingats på henne av den ofrälse Magnus Malm. Carl Lejonankar. En gåta har ställts upp. Den ”hermeneutiska koden” används också i Fredri- De hermeneutiska koden ka Bremers Famillen H***, där i samband med den blinda Elisabeth och förbunden Runt om denna kvinnovärld pågår kriget. med den romantisk-melodramatiska Perspektivet från kvinnohåll bryts bara av koden. Begreppet den ”hermeneutiska

54 koden” är hämtat från den franske teo- retikern Roland Barthes och står för ett berättelsekomplex där en gåta utkristal- liseras, formuleras och fördröjs i sitt lopp mot den slutliga lösningen. Hos Barthes finner man också tesen att ju längre av- ståndet är mellan gåtans uppställande och dess besvarande, desto skickligare är texten vävd. Hos Fredrika Runeberg omfattar av- ståndet hela texten. Cecilias spindelskräck är med som ett tema genom hela berättelsen. Ändå är det först mot slutet av den som spindeln dyker upp igen. Carl har varit Cecilias Sonen Walter Runebergs blyertsteckning av Fred- kärlek ända sedan hon var barn. Men i rika Runeberg från 1860-talet. (Foto Jan Lindroth, grunden känner hon honom inte, egent- Borgå museum) ligen är han en fantasm, en imaginär kär- leksbild. Under hela kriget har hon inte sett honom, knappast haft någon kontakt plockar han upp ett sirligt spjut som hör med honom. När han kommer tillbaka till Minervas rustning och är kvarglömt är han en ståtlig ung man, varje flickas av Cecilia. Men han hinner aldrig ta ner dröm. Men gradvis undermineras bilden. spindeln. Fru Catharina kommer in. Mag- Det finns något hos Carl som är Cecilia nus är en ovälkommen gäst i hennes hus motbjudande. och hon befaller honom att ge sig av. När spindeln i egen hög person uppträ- Cecilia smyger sig så fort hon kan undan der igen i dramat är det på kvällen före från festen för att tänka och blicka in i sig Cecilias bröllop. Den kommer in i rum- själv i sin kammare. I samma ögonblick met just som den blivande brudgummen får hon syn på spindeln. Den spinner sig träder in till sin fästmö. Cecilia blir vild av ner mot henne och faller rakt över hen- skräck men fästmannen gör som modern, nes hjärta. Cecilia svimmar och hamnar i försöker betvinga hennes rädsla. Han tar koma. Inte långt därefter är hon död. tag i spindeln och håller fram den framför henne, sedan placerar han den högt upp på väggen så att den ska vara utom räck- Gåtans lösning håll för försök att mota bort den. Efter en tur i trädgården, där det visar Vad är då spindeln? En tolkning som är sig att den förut så schyssta men krigiska svår att undgå och som Merete Mazzarel- trädgårdsmästaren har klippt godsets la för fram är att den är konflikten inom granar i form av hattar, Carls parti, tving- Cecilia själv. Konflikten mellan drömbild ar Carl på henne dräkten för kvällens och verklighet eller i mina termer mellan maskerad, Minervas rustning. Medan det imaginära och det verkliga. Men sym- hon är nere på festen kommer Magnus in bolen förgrenar sig djupare. Vad är det i rummet för att söka sin älskade Marga- imaginära, hur föds det? Hos den unga retha. Han får syn på spindeln. Instinktivt flickan föds det genom hennes avsaknad

55 av annat fäste, annan livskraft. Bilden karriärsynpunkt var hon ett så pass gott med två rankor från en av Fredrika Ru- parti, säger han, att han tidigt ”om än hon nebergs andra berättelser lyfts ofta fram i ägde alltför liten grace, dock resolverade forskningen om författaren. Den ena ran- mig att approchera henne med mina av- kan planteras på trädgårdsmästarens or- ancer”. der av en ung flicka på skuggsidan av ett Som spindeln approcherar flickan på träd för att få all sin näring från det. Den dörrstycket. rankan förtvinar. Den andra rankan får Vem som har satt upp bilden framgår tvärt emot reglerna egen jordmån och nä- aldrig. Men vi får veta något om godset. ring. Den rankan kan flickan se utvecklas Romanens sista mening meddelar att fru och blomstra tillsammans med trädet. Catharina Boije kort efter Cecilias död Men vem är trädgårdsmästaren, och flyttade till Sverige. Godset Hattanpää vilka order rör det sig om? Här som där kom då att ägas av en Lejonankar. ter sig trädgårdsmästaren som en tydlig bild av en patriarkal världsordning och Birgitta Holm dess bud. Vad spindeln i det ljuset träder fram Litteratur De fyra behandlade romanerna är: som är hela det förkvävande patriarkatet, Thomasine Gyllembourg, En Hverdagshistorie, 1828. med alla dess trädgårdsmästare på olika Fredrika Bremer, Famillen H***, 1830–31. nivåer. En man som Magnus Malm stäl- Camilla Collett, Amtmandens døttre, 1854–55. Fredrika Runeberg, Fru Catharina Boije och hennes ler sig utanför, han trotsar hierarkierna döttrar. En berättelse från stora ofredens tid, 1858. och lierar sig med kvinnorna. Han blir en sann bundsförvant. Men en kvinna Övrigt Karin Allard Ekelund, Fredrika Runeberg. En biogra- som fru Catharina Boije går patriarkatets fisk och litteraturhistorisk studie, 1942. ärenden. Hon blir på så sätt del av spin- Birgitta Holm, Fredrika Bremer och den borgerliga romanens födelse, 1981. deln och medskyldig till Cecilias död. Merete Mazzarella, Från Fredrika Runeberg till Märta Gåtan är besvarad. Spindeln på bilden Tikkanen. Frihet och beroende i finlandssvensk kvin- över dörrstycket är mansväldet. Precis nolitteratur, 1985. Åsa Stenwall, Den frivilligt ödmjuka kvinnan. En som spindeln närmar sig på sin tråd, pre- bok om Fredrika Runebergs verklighet och diktning, cis så visar det sig att Carl har gjort med 1979. sin fästmö. Till en partibroder i Stockholm Åsa Stenwall-Albjerg, ”Efterord” i Fredrika Rune- berg, Teckningar och drömmar, 2004. skriver Carl på sin uppstyltade halvfran- Elaine Showalter, A literature of their own. British wo- ska om sitt förhållande till Cecilia. Ur men novelists from Brontë to Lessing, 1977.

56 ”Att odla sin trädgård” Några nedslag i kvinnlig trädgårdshistoria

Trädgårdsskötsel har alltid intresserat från de högre stånden och var statsrå- kvinnor. Det är ändå först de senaste åren dinnor, lagmanskor och änkeprostinnor. man börjat samla material och forska i Bland dem fanns ändå Maria Wahlgren, ämnet. Var kan man t.ex. få läsa om Elsa ”sockerbagare enka”, som på egen be- Beata Wrede, dotter på Peippola gård i kostnad lät plantera almar framför sitt Elimä, som i början av 1800-talet gav ut hus vid Dombron. Genom sällskapet en handbok i brevform om vindruvsod- kunde medlemmarna köpa träd, buskar ling? Hon torde vara Sverige-Finlands och blomsterplantor som beställdes sam- första kvinnliga ”trädgårdsförfattare”. fällt från Firma Haetge i Reval. Verksam- Hennes vindruvor växte ändå inte i Fin- heten började avtyna efter Åbo brand land, utan på herrgården Beateberg nära 1827, men fortsatte ändå till 1860-talet. Norrtälje. År 1837 grundades Finska Trädgårds- odlings-Sällskapet, och dess ordförande, statsrådet Lars Gabriel von Haartman, Kvinnorna med påpekade i sitt tal på det första årsmötet 1838 att det ”bland fruntimmer ofelbart När Finland så småningom började skall ﬁnna sina mest nitiska deltagare, hämta sig från förödelsen, lidandet och och att de böra därtill framför alla inbju- de ekonomiska bakslagen efter 1808–09 das”. Det verkar på sätt och vis ha varit en års krig fortsatte man i Åbo med att för- fosterländsk plikt att vara medlem. Säll- sköna staden genom olika planteringar, skapet hade bl.a. som syfte att acklima- något man börjat med redan på 1700-ta- tisera utländska växter, undersöka deras let. ”Sällskapet för planterande af träd i vinterhärdighet i det ﬁnska klimatet och och omkring Åbo stad” grundades 1821 upprätthålla den första trädgårdsmästa- för detta ändamål. Det var en mycket de- reskolan, som grundades vid samma tid mokratisk förening: dit hörde ärkebiskop i Kuppis. Jakob Tengström – farbror till Fredrika Det allmänna intresset för trädgårdsod- Runeberg – professorer från akademin ling var också mycket stort vid den här och präster, men även hantverkare som tiden. I Åbo Tidning fanns det t.ex. artiklar bokbindare, garvare, sadelmakare, slak- om kamelior, pyramidklockor och den tare och snickare. Också många kvinnor trädartade georginen, om trädgårdsan- tillhörde sällskapet, men de kom främst läggning och hortikulturens framsteg i

57 Nanny Lagerborg planerade trädgården till sitt barndomshem i Brahestad. Ur Samuli Paulaharju: Wanha Raahe (1925).

England, och dessutom recensioner av och vi kan därför anta att också Fredrika trädgårdsböcker och beskrivningar av Runeberg kände till honom. stora trädgårdsutställningar i Stockholm På 1800-talet var det för övrigt redan och Paris. Finska Trädgårdsodlings- mycket lättare än tidigare att beställa Sällskapet började också arrangera ut- frön, blomsterlökar och plantor från ställningar. I augusti 1841 ordnades en plantskolor. Priskuranter ingick nu ofta blomsterutställning i Kuppis, där bl.a. som annonsbilagor i tidningarna. Till packhusinspektor Lorentz Reinhold Ca- exempel kunde man 1865 hos familjen loander, en känd blomstervän, ställde ut Savander på Lauritsala gård beställa frö olika oleandrar och fuchsior, en rumsa- till nio slag av tuppkam, över tjugo olika kacia (Albitzia lophantha ’Speciosa’), en sorters nejlika och lövkojor av ännu ﬂer ”Lobelia Princeps”, en änglatrumpet och slag. Men det måste ändå ha varit svårt högstammiga te- och noisetterosor. Han för många kvinnor att beställa blommor var brorson till biskopinnan Tengström och köksväxter – de dåtida frölistorna var

58 i praktiken uteslutande sorterade efter de trädgårdens fond anlades en berså och vetenskapliga namnen och saknade bil- utmed kanterna planterades björkar och der. rönnar. Bänkarna med nyttoväxter i mitten av trädgården fick behålla sina raka linjer, men helhetsintrycket blev lummigt Fruntimrens trädgårdar och lockade på ett helt nytt sätt familje- medlemmarna att vistas i trädgården. De flesta finska trädgårdar var i början av Fredrika Runebergs trädgård i Borgå 1800-talet enkla till sin utformning, även representerade också ursprungligen den om de kunde vara rätt stora. År 1882 be- traditionella rätlinjiga stilen. Gymnasie- skrevs doktorinnan Rosells trädgård vid lektor Daniel Lindh, som lät bygga huset, herrgården Mommola i Kisko på följande stod antagligen också för planeringen av sätt: trädgården. Fredrika Runeberg gjorde inga större ändringar i den under de första Egendomen har ett mycket vackert läge åren, men hon planterade fler äppel- och och är omgifven af stora lummiga träd, plommonträd. Träden behövde inte vatt- däribland några stora lärkträd. Trädgården uppgafs vara anlagd 1827, men fruktträden nas eller rensas och frukten kunde skör- voro olyckligtvis planterade alldeles för tätt das på hösten när familjen återvänt från … Flera olika sorters krusbär funnos här sitt sommarställe Kroksnäs. Men när det och hafva äfven blifvit spridda till åtskilliga blev uppenbart att familjen Runeberg på lägenheter inom socknen. Hvad blomster grund av skaldens försvagade hälsa skul- trädgården beträffade var den gammal- modig, men mycken ordning och snygghet le stanna i Borgå också under somrarna rådde, hvart man än vände ögat. Egarinnan började Fredrika Runeberg ändra en hel var en stor trädgårdsvän. del på tomten och förstora trädgården. Hon lät jämna ut området framför huset Landskapsstilen började småningom som dittills bestått av en rätt ojämn gårds- påverka också utformningen av stads- plan. Där lät hon nu anlägga sandgångar, trädgårdarna. Gångarna ändrades så att gräsmattor och blomrabatter. Vid träd- de krökte sig eller rentav slingrade sig gårdens nordsida lät hon plantera syrener mjukt, rabatternas raka hörn rundades, för att skilja den del av huset som familjen man planterade träd och blommande Strömborg hyrde från Runebergarnas del. buskar även i små trädgårdar, särskilt Framför huset planterades också två björ- syrener och rosor, och man strävade ef- kar som döptes till Fredrika och Ludvig. I ter att gruppera växterna asymmetriskt. mitten av den egentliga trädgården, som Ett bra exempel på en trädgård där man låg lite lägre ned, planerades en grupp av kombinerade den äldre och den nyare fem blomrabatter. Det är möjligt att man stilen var handelsmansänkan Augusta redan tidigare planerat att omforma de Brandts trädgård i Borgå. Det var hennes rätvinkliga odlingsytorna ”enligt natu- blivande svärson arkitekten C.A. Edelfelt ren”. I vilket fall som helst, på en karta som planerade trädgården. Många kvin- som Ida Strömborg ritat över trädgården nor stod ändå själva för nyplaneringen av följer de här planteringarna en rörande sina trädgårdar, såsom Nanny Lagerborg amatörmässig ”landskapsstil”. i Brahestad på 1860-talet. Gångarna nära Finska Hushållnings-Sällskapet hade huset rundades, på gräsmattorna bred- en särskild ”Kommission för trädplante- vid dem planterade man rosenbuskar, i ring”, som försökte göra frukt- och löv-

59 I slutet av 1800-talet lät Fredrika Runeberg anlägga en grupp blomrabatter i nedre delen av sin trädgård. Foto av Anna Blomberg från 1930-talet. (Reprofoto Jan Lindroth, SLS arkiv) trädsodling allmännare och ”icke allenast buskar blefvo planterade, fru Björkholm å bereda Finlands bondestånd tillfälle till Biskopsö, der 6 st. träd planterades samt förökade inkomster, utan äfven förädla en prydnadshäck anlades, rusthållareen- kan Mattsson å ”Lillandet”, der 27 st. träd känslan och befrämja smaken för det an- och 9 st. buskar planterades, i Grännas hos genäma och behagliga”. Sällskapet an- rusthållareenkan M. Granqvist planterades ställde först en, senare två kringresande 12 st. äppelträd i en stenig jordmån. Hos trädgårdsmästare, som hade till uppgift bondeenkan U. Pettersson, Sutars, besku- att undervisa allmogen i att plantera träd, ros de förlidet år planterade fruktträden, hos rusthållareenkan Matsson å Östergård buskar och blommor samt hjälpa till att ympades 16 st. träd. Den 31 Juni–1 Juli up- anlägga nya trädgårdar i sydvästra Fin- pehöll jag mig å Hongisto i Kisko, der kap- land. De blev genast mycket anlitade tenskan Lindholm önskade få den gamla och det var i synnerhet kvinnorna som trädgården ändrad efter nutidens bruk tog vara på möjligheten att få hjälp av med gräsplaner ... Å Wuola hemman voro en fackman. Trädgårdsmästaren William i synnerhet värdinnan och barnen mycket intresserade af den ny anlagda trädgården, Wallenius berättelser om sina uppdrag och på en besvärlig väg transporterat några ger en mångsidig bild av de önskemål äldre träd, hvilka jag förliden höst plante- och problem, som dåtida kvinnor hade rade. I år planterades derstädes äfven träd med sina planteringar: och buskar. Den 4 Oktober reste jag till Ki- mito socken, där jag den 5–9 Oktober hade förrättning hos handlandeenkan Wendla Juni månad uppehöll jag mig inom Nagu Ekman å Engelsby Nedergård. En frukt- socken, der jag besökte fröken M. Petters- och köksträdgård anlades, 21 st. äppelträd, son å Kyrkbacken, der 7 st. träd och 7 st. 46 st. bärbuskar samt 30 st. prydnadsbuskar

60 planterades. Augusti i Saltvik socken på dra kapitlet, eller egentligen andra delen Åland hos fru kamrerskan S. Lignell utsta- av boken, handlar om ”Prydnads-vexter, kades äfven en blomster- och prydnadsan- som hos oss måste odlas i Vetxhus eller läggning ... Rum”. På hundra tätt tryckta sidor finns det noggranna beskrivningar av dussin- Den första kvinnan som professionellt – el- tals krukväxter. Växterna omnämns dock ler rättare sagt halvprofessionellt – plane- endast vid sina vetenskapliga namn: An- rade trädgårdar i Finland var Alexandra thyllis, Epacris, Melaleuca, Ruellia … Det Smirnoff, en Vasaflicka, som blev berömd finns inte en enda bild i hela boken, vil- som vår första och mycket framstående ket innebär att läsaren bör ha en hel del pomolog. Hon planerade också några kunskaper eller andra böcker till sin hjälp trädgårdar, t.ex. Villa Nybergs trädgård för att ha nytta av verket. i Brunnsparken i Helsingfors. Tyvärr vet Kultivering av krukväxter blev snabbt vi ännu mycket lite om denna del av hen- rätt allmänt. Topelius uppmuntrade bar- nes verksamhet. Hon fann sitt ”kall” på nen att odla krukväxter redan i den första Saarela gård i närheten av Viborg, där upplagan av sin Läsebok för de lägsta läro- hon fick bo hos grevinnan Helen Steven- verken i Finland, dvs. den så kallade Natu- Steinheil efter sin mors död. Grevinnan rens bok, som utkom 1856: var själv en stor trädgårdsentusiast och korresponderade flitigt kring botaniska Det är så godt och gladt, när man ser blom- och hortikulturella frågor med sin svåger krukor i fönsterna. Greta har flera sköna Christian Steven. Denne bodde i Tiflis trädgårdsblomster. Geranium, balsaminen (Tbilisi) och grundade den berömda bo- och perlträdet har hon alltid inne i rummet taniska trädgården Nikita på Krim. [...] lackfiolen, löfkojan och nejlikan, som alla dofta så skönt, och myrten till brud- krona och den ljufva resedan, blommornas Fönsterträdgårdar blyga torparflicka, – dem alla har Greta […] i krukor. Man började odla krukväxter redan i slutet av 1700-talet, men riktigt intressanta I berättelsen ”Tant Mirabeau” beskriver för vanliga husägare blev de först under Topelius tantens hem i Pälkäne; det fanns det följande århundradet. Då började blommande liljor, pelargonier, oleander man bygga hus i empirestil med fler och och murgröna i salen den decemberdag större fönster och tillverka klart och tunt när Augusta och herr Damm anlände till fönsterglas till ett relativt billigt pris jäm- henne. fört med tidigare. Krukväxterna trivdes Men också i den memoarlitteratur mycket bättre när de hade mer ljus och som handlar om samma tidsperiod finns utrymme, än bakom de små fönsterru- många beskrivningar av kvinnor som torna av tjockt grönaktigt glas som fanns skötte krukväxter, hur de gladdes när i äldre hus. växterna blommade och hur stolta de Fredrika Runeberg ägde Handbok i var över dem. De var en del av hemmets svenska trädgårds- och blomster-skötseln från skönhet och trivsel. Esther Hjelt-Kajanus 1841 – ”öfversedd af Lars Jacob Laurell, minns sina farföräldrars hem i Tusby: örtagårdsmästare vid Akademiska Träd- gården i Upsala”, men antagligen skriven Och huru trivdes inte blomstren i salongen! av förläggaren N. W. Lundequist. Det an- Rosor och azaleor och deutsior och kaktus!

61 Och på ett annat ställe:

En salong var då en verklig sådan. Nu skall den däremot vara litet af hvarje och är där- för just ingenting, mest dock budoar, men äfven ett kuriositetskabinett, hvardagsrum, musikrum, skrifrum, en smula orangeri med tvinande vexter …

Han hade själv haft ett stort orangeri med hundratals rosor och jättestora kamelior på Björkboda på Kimitoön. Det fanns också utlänningar som inte förstod vilken betydelse krukväxter hade i ﬁnländska hem vid den här tiden – det fanns ju inga blomsteraffärer, där man kunnat köpa sig en blombukett på vintern. Engelskan Mrs Alec Tweedie uttrycker sig t.ex. ett par gånger lite nedlåtande om fönsterﬁkusar; om en småstad skriver hon att ”every ca- sement is blocked with a big india rubber plant”.

Sida ur Zacharias Topelius Naturens bok. Trädgårdens betydelse

När vi letar efter uppgifter om vad träd- Där doftade alltid så gott. Det var ljuvligt att gårdarna betydde för de kvinnor som od- smyga sig in dit, öppna flygeln och spela, spela för blommorna, för porträtten på väg- lade dem, blir svaren väldigt olika. Sär- gen, för minnena … skilt blommorna tycks dock ha tillfreds- ställt en djup skönhetslängtan. Även om Det fanns emellertid också personer som det ofta var ont om pengar, kunde man inte tyckte om ”salonväxter”. När Anders glädjas över vackra blommor i lysande Ramsay berättar om den ”gamla goda färger eller vackra träd, fina frukter och tiden” skriver han: ”Godt svängrum öf- kryddväxter. För det flesta betydde träd- verallt, ljus och luft. Några skrymmande gårdsarbetet avkoppling, även gallring- växter eller blommor brukades då icke”. I en. I sin bok Mina föräldrars roman be- en modern salong var det annorlunda: skriver Arvid Järnefelt sin mor Elisabeth Järnefelt som efter sin mans död köpte Hvart man vänder sig är det alltid något i Vieremä gård i Lojo för att där leva ett vägen. Där står en stor palm midt på golf- så enkelt liv som möjligt i enlighet med vet, helt omotiveradt spärrande vägen, och dess hvassa blad kittla en i backen, då man Tolstojs läror. Hon arbetade ofta i träd- skall lofvera förbi den … gården redan före soluppgången:

Hon går ut mitt i trädgården, lägger sig på knä vid en morotssäng och börjar gallra.

62 Fredrika Runeberg tyckte mycket om rosor och i hennes trädgård växte bl.a. Mustialarosen (Rosa ’Minette’). (Foto Eeva Ruoff)

[…] Men nu då det blivit ljusare märker Prostinnan Nathalie Crohns hade länge hon, att utöver gallringen behöver också skött och älskat den gamla stora trädgår- radmellanrummen rensas och luckras. Hon den på prästgården i Helsinge socken. flyttar tillbaka till början och börjar om. Mellanrummen – de är de trevligaste att På äldre dagar köpte hon sedan en hem- rensa, tycker hon. […] Efter det kan man få mansdel i Bäckby i Myrans. Huvudbygg- flytta över till rödbetsbänkarna, där arbetet naden låg dock på ett stort och trädlöst går fortare undan och på grund av sin allde- fält, som var flackt och tråkigt. Prostin- les speciella trevlighet alltid får bli den sista nan inledde genast ett omfattande arbete läckerbiten. för att försköna omgivningarna. Hon lät (Översättning av Thomas Warburton) plantera träd kring en planerad trädgård för nyttoväxter, vid bäcken invid och yt- Alma Söderhjelm drog slutsatsen att hen- terligare vid stränderna på båda sidor nes mors enda verkliga passion var blom- om Vanda å. Rätt snart hade hela områ- mor: det fått en lummig och parkaktig prägel. …vi sågo, att hon älskade blommor. Det var Prostinnan hade många bekymmer, men det främsta föreningsbandet mellan henne hon njöt av trädgårdsarbetet och skrev en och mig under mina yngre år. Hon skötte höst om detta till sin dotter: hela trädgården ensam tillsammans med mig och någon gammal käring. Hon stod Jag går helt upp i hushållsbestyr: pigor, haf- jämt lutad över sina blommor. Denna träd- ra, legofolk, som ej finns och dock måste gård var kanske slutligen hennes enda per- vara, pigor som ej fås och dock måste vara sonliga liv, hennes enda ensamhet, hennes … Ja, hvad mer! – Jag har njutit af att kratta tröst. [...] Det var också därifrån hon öste sin och rensa trädgårdsplan och blomparterrer hälsa … i det härliga septembersolskenet …

63 Blommor och trädgårdar kunde också be- Källor och litteratur Arkio-Laine, Leena, Blomma kruka! Krukväxternas tyda olika saker för en och samma person kulturhistoria i Finland, SSLS 573, Meddelanden vid olika tider. Fredrika Runeberg skrev från folkkultursarkivet 12, Helsingfors 1991. i maj 1869 till sonen Walter, som då vis- Dahlström, Svante, Promenader 2, Åbo 1960. Hjelt-Cajanus, Esther, Tre familjeporträtt, Helsingfors tades i Italien med sin familj: ”Längs hela 1936. trädgårdsplanket skall jag på gården sät- Ilmoni, Synnöve, ”Min mormors roman”, Människor ta georginer. Det blir mitt ’sommarnöje’”. och minnen 2, utgivna av Paul Nyberg och Victor Hoving, Helsingfors 1943. Men följande vår kände hon sig ensam Järnefelt, Arvid, Mina föräldrars roman, andra och och nedstämd. Skaldens tillstånd var tredje delen, Helsingfors 1989. ”sorgligt”, han ville inte längre ta emot Kejserliga Finska Hushållnings-Sällskapets handlingar, Åbo 1866–1884. några som helst besökare. Så ﬁck trädgår- Ramsay, Anders, Från barnaår till silfverhår 2, Hel- den en annan och ännu större betydelse singfors 1904. för henne och hon skrev till Walter: Runeberg, Fredrika, Brev till sonen Walter 1861–1879, utgiven av Karin Allardt Ekelund, SSLS 447, Borgå 1971. […] Mycket af mina smärre vexter ha gått ut Söderhjelm, Alma, Min värld 1, Stockholm 1929. i vinter. Min lust för blommorna har betyd- Tweedie, Mrs. Alec, Through Finland in Carts, Lon- ligt minskats, jag vill ej rätt orka med dem, don 1897. men måste söka att hålla mig fast vid dem Wrede, Elsa Beata, Bref till Eglé, Stockholm 1803. för att ha något som förströr mig, från de jemna sorgetankarna...

Eeva Ruoff (Översättning: Hedvig Rask)

64 Runebergskulter

Vad en Runebergskult är och hur den be- de han. Fosterlandet söker sig ett namn gås har vi lärt oss av Yrjö Hirn. Hans bok för sin kärlek, var Zacharias Topelius för- Runebergskulten utkom år 1935. Den kan klaring till det myckna ståhejet kring hans i dag läsas jämsides med hans Runeberg- person. gestalten från 1942. I själva verket skrev Hirn går i sin kultrevy igenom de Hirn ofta om kulter. Han var intresse- hyllningar Runeberg bestods under sin rad av vördandet och hyllandet som så- livstid, sedan granskas sorgefesterna ef- dant också om han kunde närma sig den ter frånfället, så de återkommande min- vördade företeelsen ganska respektlöst. neshögtiderna, därpå vallfart, bruk och Redan 1909 skrev han en mäktig studie legender knutna till kultplatser som be- i den katolska kyrkans rituella och dog- botts och/eller besjungits av skalden. matiska system. Det heliga skrinet (The Sa- Sist behandlar han opposition mot kulten cred Shrine) heter boken. Skrinet är fram- under nyare tid. Mest sardonisk är han för allt altaret och vad Hirn kallar altarets inför tilltaget att, i närvaro av tretusen heliga husgeråd. personer samt hederskompani från Björ- Det var som sagt av intresse för vörd- neborgs regemente, avtäcka Fänrik Ståls nad Hirn skrev sin bok, inte av vördnad. gravvård på kyrkogården i Kuru. Detta ”Jag är icke katolik, jag är icke ens en hände den 8 juli 1934 men borde aldrig ha troende protestant, jag är endast lite vet- hänt. Annan raljans har Hirn reserverat girig”, säger han på ett annat ställe. Jag för vallfärderna till källan, den vid vars tror samma sak gällde hans intresse för rand man ser på molnens tåg; källan har Runebergskulten. Visserligen var Rune- hittats överallt, från Pargas till Saarijärvi. bergskulten ett beställningsverk, tillkom- met för att fira Svenska litteratursällska- pets första femtio år, och i bokens början Ett konstnärsäktenskap framhåller Hirn att han ser det som en heder för landet att det är just kulten av Hittills har jag skrivit Runeberg och me- denna skald som har ”kommit att te sig nat Johan Ludvig. Lika gjorde Fredrika som den fosterländska kulten framom Runeberg. Så gott som aldrig nämner hon alla andra.” Ändå tror jag uppriktigt, lik- honom som någonting annat än Rune- som i fallet med det heliga skrinet, att han berg, eller med chiffret Rbg. Det var han framför allt var vetgirig. Han var nyfiken som var namnets innebörd, framsidan, helt enkelt, på hur man firar, på vad man från och med vigseln och in i evigheten: egentligen firar, på varför man firar. Det också på graven i Borgå är det på rever- måtte ligga någonting större bakom, ana- sen man finner Fredrika.

65 Till de mer välkända kultplatserna hör Runebergs grav i Borgå, här i konstnären Johan Knutsons tolkning från 1877. (Foto Jan Lindroth, SLS arkiv)

Topelius, som hade varit inackorderad skaldens stöttande, uppoffrande, allt hos Runebergs som ung student och kun- ombesörjande men tillbakadragna maka, nat betrakta deras långa samliv, skildrade hyllad som hustruideal. I Fredrikatradi- i ett brev till Alexandra Gripenberg 1892 tionen har konjunkturerna utvecklats lite hur Fredrikas ställning kunde te sig uti- annorlunda. från sett. ”Så lycklig än F.R. i många av- I Finlands svenska litteraturhistoria skri- seenden var, även som maka, så var hon ver Pia Forssell att Fredrikas val av stil- dock en av sitt köns många martyrer. Det medel knutna till romantik och patetik enda tillfälle, där hon syntes ensam, var gjorde att hon redan vid sekelskiftet 1900 vid hennes mans begravning, där han ej blev ganska bortglömd och ﬁck vänta syntes, och även där sågs hon för hans ända till 1970-talets nyväckta kvinnolit- skull”, skrev Topelius. Han framhöll hur terära intresse för att åter lyftas fram. Det själviskt skalden ofta uppträdde i förhål- var ingen kortvarig frånvaro. Men 1900- lande till henne. Det är av Topelius vi har talets slutdecennier inledde sedan en pe- omdömet att Runeberg var en stor man riod av triumf. En viktig markering görs men hustrun en stor människa. I Rune- i Erik Ekelunds Finlands svenska litteratur bergtraditionen lever hon som national- från Åbo brand till sekelskiftet 1969, där

66 både den litterära institutionen, kvinno- jallisuuden merkitys 1840-luvulla och Kati emancipationen och Fredrika Runeberg Launis Kerrotut naiset. Suomen ensimmäi- ges generöst utrymme. Hos Ekelund lyfts set naisten kirjoittamat romaanit naiseuden också det nyss citerade Topeliusbrevet till määrittelijöinä. Gripenberg fram. Mycket har alltså hänt Fredrika Ru- Tio år senare och hundra år efter Fred- neberg sedan Karin Allardt Ekelunds rikas död utkommer hennes historiska grundläggande monografi utkom 1942. roman Fru Catharina Boije i faksimiltryck Dit hör också att hon har stigit ut ur sin och Åsa Stenwalls bok om Fredrikas verk- makes skugga och gett namn åt en stipen- lighet och diktning, Den frivilligt ödmjuka diefond; årligen uppmärksammas någon kvinnan. De två böckerna praktiskt taget som utfört en förtjänt ”samhällsmoderlig uppmuntrar varandra till en ideologikri- gärning”. Fonden inrättades 1986 av tisk läsning med feministiska förtecken. Karin Allardt Ekelund. Stipendiemotive- Samma år utkom för övrigt det verk, Gil- ringen, samhällsmoderlighet, är beteck- berts & Gubars The Madwoman in the Attic, nande. Vi kan här ställa makarna Rune- som lärde ut konsten att avläsa kvinnliga berg en face mot varandra. I brant för- författares omskrivningar av det som en kortning kan man väl säga att mot den patriarkal kultur har förnekat, att knäcka suveräne, också självtillräcklige, står den de koder som gör att ”texten på ytpla- tjänande, enligt sig själv otillräckliga. net ser lagom ärbar och tyglad ut”. Det Skaldebrodern Nervander sade en gång: sistnämnda är ett citat ur Åsa Stenwalls ”Ingen nöd är det för Rbg att skrifva, han efterskrift till Fredrika Runebergs Teck- spinner som spindeln alt ur sig sjelf”. ningar och drömmar, en välsäljande titel i Han talade om Runebergs oberoende av, Nya klassikerserien, utgiven i faksimil. nästan ointresse för, andra författare, men Under 1980-talet blir mönstren tydliga. man kan tänka sig att han avsåg något Märta Tikkanen skriver i Kvinnornas lit- mer. Fredrika var ständigt i anspråk tagen teraturhistoria om Fredrika, Merete Maz- av andra människors behov av henne. zarella utger studien Från Fredrika Rune- I början av Finlands svenska litteratur- berg till Märta Tikkanen. I Nordisk kvinno- historia, nittonhundratalsdelen, läser vi: litteraturhistoria, nittiotalets stora kvin- ”Vid seklets början troddes det allmänt nolitterära manifestation, behandlar Liisi att det var manlig poesi som var det yp- Huhtala Fredrika under rubriken ”Själv- persta, och det var en tro som skolan med uppoffringens bittra njutning”. Det är en didaktiska medel kunde göra till vetande: variation på den Stenwallska titeln. Kring ’Skriv som Runeberg, pojkar, så skriver millennieskiftet fick Fredrikaforskningen ni bra!’ lydde ett ofta anfört direktiv. Mot viktiga nya resurser i det att feminism, seklets slut är både genre och genus fel finska forskare och ett återuppväckt his- och till och med Runeberg synes ha bytt torieintresse kom samman och började kön. Den som lockar läsare är Fredrika gräva i den tidiga inhemska fiktionspro- Runeberg.” Detta skrevs 1999 och det var sans institutionella villkor. Där stöter fem år kvar till Johan Ludvigs 200-års- man bland romanens mödrar oupphör- jubileum, som ju inte avlöpte så illa för ligt på Fredrika. Det gör man också i två skalden. Volymen JLR i urval som utkom avhandlingar från 2005, framlagda inom då höll sig kvar på Akademiska bokhan- ett projekt vid Åbo universitet: Heidi delns bästsäljarlista långt bortom pliktens Grönstrands Naiskirjailija, romaani ja kir- eller kultens bud.

67 Ett skarpt förstånd av bladet som hon till större del än han har ombesörjt. ”En av de första vägarna Det finns många likheter i den hyllning till journalistiken som öppnades för kvin- som respektive tvåhundraårsdag ägnar nor var genom en äkta man i branschen”, sitt föremål. Vardera maken Runeberg får skriver Zilliacus-Tikkanen, som också en ny beställd monografi (Wrede 2005, finner att den första kvinnliga journalis- Mazzarella 2007); båda kommer i nytryck, ten som skrev i eget namn var Adelaïde i översättning, ny forskning offentliggörs, Ehrnrooth i Helsingfors Dagblad 1869. seminarier hålls. Fredrika får ingen av Fredrikas insats var alltså anonym. Så- republikens president hedrad jubileums- dant bygger man ingen kult på. Kulten fest i Borgå domkyrka, som maken fick. söker ett namn för att kunna utövas, för Men hon får ett minnesmärke, ett konst- att parafrasera Topelius. verk på platsen för hennes barndomshem Johan Ludvig kunde skämtsamt be- mitt i det gamla Åbo, vid Aura å, där hon nämna Fredrika ”mitt förstånd”; hon var flyttade in år 1810. Det blir ett konstverk hans praktiska försyn. Vid läsning av som lyser dygnet runt, och inte bara på Anteckningar om Runeberg och Min pen- årsdagen. Vad har Fredrika som inte ma- nas saga tycker man sig ana att hon med ken har? sina tusen hemuppgifter ofta kände detta Den större författaren var hon väl inte, bokstavligt, att hon inte hade full nytt- om man jämför. Men hon var utan jämfö- janderätt till det egna förståndet, att det relse en märklig författare, absolut taget. alltför sällan kom till användning för det Hon var pionjär på många områden; en skrivande hon ville stjäla sig tid för. del av dem (kvinnosak, hortikultur) har En del av det skrivande som trots allt belysts i Svenska litteratursällskapets fö- blev av tematiserar den här återhållna redragsserie. Andra, litterära banbrytar- frustrationen. Tydligast sker det i sago- områden (journalistiken och romanförfat- parablerna i Teckningar och drömmar men tandet), har framhållits mer regelbundet. också t.ex. insmuget i Helsingfors Morgon- Fredrika Runeberg brukar nämnas som blad. I årgång 1834 hittar vi hennes kåseri vår första kvinnliga journalist. Det måste ”Fördelarne af att vara utan hufvud”, kanske modifieras. Med rimlig bevisning efter en engelsk idé men av egen penna, har Henrika Zilliacus-Tikkanen i sin bok inte översatt. Det mesta där är lättsamma- När Könet började skriva. Kvinnor i finländsk re än vi vant oss vid hos Fredrika. ”Den press 1771–1900 från 2005, identifierat en hufvudlöse [...] kunde hvarken vara ett Catharina Ahlgren som redaktör för Om tjurhufvud eller ett fårhufvud, han kunde Konsten at rätt behaga 1782, den första tid- ej rubba andra menniskors lycka genom skriften i den östra rikshalvan. Att bevis- att fördjupa sig i skuld öfver öronen, icke ning över huvud taget behövdes är i och störa andras glädje genom att se på dem för sig talande. Det Ahlgrenska namnet med sneda ögon. Ingen kunde då störta syns ingenstans, för det krävdes detektiv- sig hufvudstupa i olyckan; hufvudverk, arbete. tandverk och örverk vore till för blotta in- Det Runebergska namn som skyltar bildningen.” Men där finns också vänd- i samband med Helsingfors Morgonblad ningar om hur väl det vore om man kun- 1832–37 är redaktörens, Johan Ludvigs, de kasta sig huvudlöst in i äktenskapet, även om hustrun i Min pennas saga kon- ord som inte är alldeles oskyldiga. staterar att det nog finns någon årgång Med Runebergskult kunde man ju

68 Det finns inte många bilder på makarna Runeberg tillsammans. På det här fotografiet av Alfred Ottelin poserar de med gäster på trappan till sommarvistet Kroksnäs 1863. (Reprofoto Jan Lindroth, SLS arkiv) också mena makarna Runebergs sätt att och mögelanfrätt, medan Johan Ludvig respektera varandra. Den kulten utö- skulle residera i den övre. Idén var Fred- vas oftare, dokumenteras åtminstone rikas, med motiveringen ”att vår bostad oftare, från makans sida. Någon gång var fördelad på tvenne våningar gjorde kan det bli nästan alltför väl artikulerat. att den nedra våningens mörker och tråk I sina Anteckningar om Runeberg lämnar föga behöfde inverka på den öfras ljusare Fredrika åtskilliga sylvassa iakttagelser trefliga rum och gladare stämning såsom om maken, skarpare än något man kall- fallet kunnat bli om alt ledsamt trängt lar anteckningar egentligen påkallar. En sig närmare in på Runeberg, än som nu observation lyder så här: ”Ingen är stor behöfde bli fallet.” Detta låter precis som i sin kammartjenares ögon, säges det, den på sin tid älskade brittiska tv-serien och dock var Runeberg stor i mina.” Den Upstairs, Downstairs, på svenska ”Herr- meningen har en så bakslug form att den skap och tjänstefolk”. nästan tar tillbaka vad den säger. Detta var vid tiden för Kung Fjalars till- Fredrika fick som kammartjänare stå komst och skalden behövde ro; Fredrika ut med åtskilligt. Vid en återinflyttning tassade tyst men reparationsarbetena i i Borgåhemmet på Krämaregatan 8 fat- bottenvåningen förde oljud och drog kost- tades beslutet att hon och barnen skulle nader. Fredrika oroar sig. Då Runeberg flytta in i nedre våningen, markfuktig rimmar att ”Kung Fjalar/nog betalar/dina

69 salar!” blir Fredrika stött: de salar som Och han, han ligger tyst en stund och hör; ställdes i utsikt, skriver hon i Anteckningar Då reser han sig plötsligt upp i sängen: om Runeberg, var sådana att det krävdes ’Driv ut prelaten’, ropar han åt drängen, ’Och akta dig, om han släpps in härnäst!’ ”en smula ödmjukhet i sinnet för att ﬁnna Är det ett språk av en, som nalkas döden? sig nöjd med att bebo dem.” Intressant är Dock, han må svara själv för sina öden, att hon anför den här rimanekdoten indi- Jag har gjort nog som människa och präst.” rekt, sådan hon har fått höra den – i olika återgivningar – av tredje part. Mellan Versﬂätningen är om inte oförglömlig så henne och den store maken står redan det åtminstone handfast memorabel: AbAbC- Runebergska legendariet under utform- CdEEd. Rimordningen går igenom hela ning: bevingade ord, skaldiska ingivelser, dikten som ett fast körschema, man kan kultens blivande husgeråd. inte ta fel. Vi kan jämföra diktens första strof med början av Fredrika Runebergs Minnesregler Fru Catharina Boije och hennes döttrar:

Kung Fjalar nog betalar. Johan Ludvig En länge närd önskan hade gått i fullbor- dan: jag hade sett den brusande kaskaden rimmade minnesvärt. Ur kultperspektiv vid Kyro, och Nokias dystra fors, denna är detta värt att minnas. Fredrika skrev sorgdrägt af svart med hvita fällar midt i i bunden form och rimmad vers i början naturens glada sommarskrud. Kangasalas, av sitt författarskap och alldeles i slutet Ilmolas och Hattelmalas åsar hade för mig av sitt liv. Däremellan blev det prosa. utvecklat sina sköna taﬂor. Hvilken Finnes hjerta klappar icke med gladare slag vid Makens prosa är överlag småstycken, blotta tanken på dessa perlor [...]. om där också ingår texter med mäktig frö- bärande verkan, som Saarijärviuppsat- Detta kan ju ingen människa minnas. sen. Hans form var den bundna versen, Ändå är det samma stavelsemängd. Än både i smått och i stort, i idyllepigram, i mindre kan man memorera de totalt två- episk dikt, i sägnerna. hundratrettioen sidor Fredrika Runebergs Metrisk och rimmad vers är tillsam- roman fyller. Makens fänrikar fastnar bra, mans en mäktig mnemoteknisk maskin, liksom idyllepigrammen. Eller: de kunde gjord för uppbevaring i minnet, för att fås att fastna, fordomdags. Detta är inte bli ihågkommen. Och minns man dikten i sig någon uttömmande förklaring till är det lättare att minnas diktaren. Fänrik olikheten i de kulter som ägnats makarna Ståls sägner har som bekant hört till det Runeberg. Men det ger en antydan om nationellt påbjudna memoreringsstoffet. Fredrikas modernitet. Medvetandet om De har kunnat göra det därför att uppgif- makens formidabla talang ledde henne ten har varit möjlig. Se t.ex. på ”Döbeln till genreval som var bortval. Hon bytte vid Jutas”. Dikten består av tjugofem från vers till prosa efter sin förlovning tioradiga strofer, en mäktig uppgift om- 1828, den hade ingett henne ”nästan en fattande 250 verser byggda av femfotade skygghet att skrifva vers”. jamber, sex av tio med övertalig stavelse. Någon skämtare har sagt om Shake- Första strofen: speare: ”Annars bra men för många ci- Herr prosten talte: ”Döbeln är en hedning, tat”. Lika kunde man säga om Runeberg, Förtappad är han evigt om han dör. hans diktning är bräddad med stålblanka Jag kommer, varnar, bjuder tröst och ledning, ord, välinkapslade, bundna i vers för att

70 Teckningar och drömmar (1861). Arbetet på Fru Catharina Boije inleddes redan under sent 1830-tal och boken hade väl, om den kommit ut omedelbart, varit inte bara den första historieromanen i landet utan den första romanen tout court; Fredrika Wil- helmina Carstens brevroman Murgrönan, bokförd som förstling, utkom 1840. Något behov av att vara först ute hade Fredrika knappast. Snarare var hon attraherad av de möjligheter romanen gav, som ännu odefinierad genre, ny och parveny. Det heter ibland att historieromanen var tidens stora genre, förhjälpt till status framför allt av Walter Scott, som Fredrika Runeberg skattade mycket högt. Riktigt sant är det inte. Det är sant att Hegel på historiefilosofisk grund hade klassat upp historiedramat till litteraturens elitserie. Men den historiska romanen kämpade fortfarande i den underhållningslitte- Fredrika Runebergs böcker återupptäcktes genom rära ligan. Och romanen som överordnat 1970-talets intresse för kvinnolitteratur. Romanen blev hennes litterära uttrycksmedel och i sin själv- begrepp hade knappt någon bestämd biografiska Min pennas saga är hon mån om att plan alls att spela på. Genrereglerna var profilera sig just inom denna genre. Okänd foto- oklara; det är de i den dag som är, och graf. (Reprofoto Jan Lindroth, SLS arkiv) bra så. Också reglerna för bedömning var oklara. Särskilt om kvinnor äntrade plan uppbevaras intakta i nationens minne. – om Könet började skriva, för att tala Den är dikt på toppen av det kunnande med Zilliacus-Tikkanens ord – kunde de som var gjort just för sådant. Den brittis- bli utvisade med just så grumliga motive- ke litteraturforskaren Raymond Williams ringar som regelbristen tillät. har beskrivit litterära tendenser över tid Till den tidiga romanens mest kända ut- som residual, dominant and emergent. På visslingar hörde Morgonbladets anmälan den skalan skulle Johan Ludvigs val klas- av Carstens Murgrönan (yxan svingades sas som dominant men på väg ut medan troligen av Fabian Collan) och Helsing- Fredrikas var under utveckling, på väg fors Dagblads anmälan av Sigrid Liljeholm in. (där den osignerade artikeln var skriven Fredrikas litterära berömmelse vilar i av C.G. Estlander). Jag tror vi här har att dag på vidpass ett halvt dussin titlar. Alla göra med ett slags fördubblad förmäten- är de retoriskt mycket medveten text men het. Kvinnan var i egenskap av obildad, det är bara hälften av dem som kan be- på sin höjd fostrad i pension, en amatör. skrivas som litterärt gestaltad. Det är de Amatörer skulle inte kritiseras; att exem- två historiska romanerna Fru Catharina pelvis recensera sällskapsspektakel var Boije och hennes döttrar (1858) och Sigrid inte något man gjorde. Om då en amatör Liljeholm (1862) samt parabelsamlingen tog sig in på den tryckta offentlighetens

71 område, där kritik hörde till, då var man av kultiska skäl tvångsharmoniserat för- lovligt byte. fattarskap. Dem hittade han under texten. Och till detta kom ytterligare att man, I Fredrikas fall har spänningarna kunnat eller snarare hon, ändå inte kom åt att anas hela tiden. Det som för hennes del skriva tydligt utan omskrev, ofarliggjor- har tillkommit är mängderna som vill ﬁra de, beslöjade. Med tiden blev detta en henne. Någon kult lär hon inte vilja vara trumf. Man kan säga att kulten av Rune- delaktig i, redan som det är inkräktar den berg, skalden, härom året ﬁck behövlig myckna uppmärksamheten på hushålls- stimulans av doktorsavhandlingen Kaos, göromålen. ordning, kaos, där Michel Ekman hittar gli- por och starka spänningar i ett icke minst Clas Zilliacus

2 • 2007

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET I FINLAND

Svenska litteratursällskapet i Finland Riddaregatan 5 FIN-00170 Helsingfors ISSN 1237-8356