0 Kristensen (1880) 1930, S

omslag 2009.fm Page 4 Monday, March 22, 2010 8:08 PM omslag 2009.fm Page 5 Monday, March 22, 2010 8:08 PM omslag 2009.fm Page 1 Monday, March 22, 2010 8:08 PM

98. Masks and Mumming in the Nordic Area. Ed. by Terry Gunnell. 2007 99. Stefan Mähl: geven vnde screven tho deme holme. Variablenlinguistische Unter- suchungen zur mittelniederdeutschen Schreibsprache in Stockholm. 2008. 100. Carl Renmarck: Plurima Lingvæ Gothicæ Rudera. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Reinhammar. 2008. 101. Karin Wilson: Markusevangeliet i Lars Rangius samiska översättning från 1713. Saga och Sed 2008. Saga och Sed 102. Tingsprotokoll från Svärdsjö socken åren 1545–1619. Utgivna av Allan Rostvik. 2008. 2009 Sed och Saga 103. Nils-Arvid Bringéus: Åke Campbell som etnolog. 2008. KUNGL. GUSTAV ADOLFS 104. Kartan i forskningens tjänst. Föredragen vid ett symposium i Uppsala 23–25 november 2006. Utgivna av Lars-Erik Edlund, Anne-Sofie Gräslund och Birgitta Svensson. 2008. AKADEMIENS ÅRSBOK 105. Samlade visor. Perspektiv på handskrivna visböcker. Föredrag vid ett symposium på Svenskt visarkiv 6–7 februari 2008. Utgivna av Gunnar Ternhag. 2008 106. Folkkultur i fokus. Tretton jubileumsföreläsningar. Redaktör: Maj Reinhammar. 2009 2009. 107. Döden speglad i aktuell kulturforskning. Symposieföredrag utgivna av Anders Gustavsson. 2009. 108. Thet Gothlendska Tungomålet. Språkkapitlet i Lars Neogards Gautauminning (1732). Utgivet med inledning och kommentar av Lars Wollin. 2009. B. Övriga skriftserier Folklivsskildringar och bygdestudier. 1–18. 1933–2005. (Se förteckning i tidigare år- gångar av Saga och sed.) Svenska sagor och sägner. 1–12. 1937–1961. (Se förteckning i tidigare årgångar av Saga och sed.) Svenska gåtor. 1. Folkgåtor från Bohuslän samlade av H. Olsson. 1944. Svenska lekar. 1. Gotländska lekar samlade av P.A. Säve. Utg. av H. Gustavson. 1948. Svenska visor. 1. Gotländska visor samlade av P.A. Säve. Utg. av E. Noreen och H. Gustavson. 1–3. 1949–1955. 2. Aldrig kommer duvungar blå utav korpäggen vita. Skillingtryck om brott och straff 1708–1937. Utg. av H. Andersson. 2006. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens småskrifter. 1–7. 1945–1952. (Se förteckning i tidigare årgångar av Saga och sed.) 8. Tryckta skrifter av Bengt af Klintberg 1956– 2007. Hembygdsskildringar. 1–27. 1958–1992. (Se förteckning i tidigare årgångar av Saga och sed.)

C. Tidskrifter Saga och sed. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok. Årg. 1932–2009. Folk-Liv. Acta ethnologica et folkloristica Europæa. 1 (1933)–33/34 (1970). Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning. Årg. 1 (1913)–97 (2009). Arv. Tidskrift för nordisk folkminnesforskning (fr.o.m. årg. 35: Scandinavian Year- book of Folklore, fr.o.m. årg. 49: Nordic Yearbook of Folklore). Årg. 1 (1945)– 65 (2009). Ethnologia Scandinavica. A journal for Nordic ethnology. Årg. 1 (1971)–39 (2009). Svenska landsmål och svenskt folkliv. Årg. 120 (1997)–132 (2009). (Tidigare utg. av f.d. Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala.) Studia anthroponymica Scandinavica. Årgång 27 (2009).

D. Övriga skrifter Se Saga och sed 2005. ANNALES ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI Distribution: Swedish Science Press Box 118, SE-751 04 Uppsala E-post: [email protected] ISSN 0586-5360 omslag 2009.fm Page 2 Monday, March 22, 2010 8:08 PM omslag 2009.fm Page 3 Monday, March 22, 2010 8:08 PM

AKADEMIENS SKRIFTER 66. Sven B. Ek: Polletik eller det föråldrade samhällets slingerbukter. 1998. 67. Eberhard Löfvendahl: Post- och järnvägsstationers namn i Götaland 1860–1940. A. Skrifter utgivna av Kungl. Gustav Adolfs Akademien, Namngivning i spänningsfältet mellan allmänna och enskilda intressen. 1998. fr.o.m. nr 38 Acta Academiae regiae Gustavi Adolphi 68. Annika Karlholm: Folkligt bildspråk. En studie över djurbenämningar i metaforisk användning i svenska dialekter. 2000. 1–25. Se Saga och sed 2006 eller tidigare. 69. Katharina Leibring: Sommargås och Stjärnberg. Studier i svenska nötkreaturs- 26. Gunnar Linde: Studier över de svenska sta-namnen. 1951. namn. 2000. 27. Gideon Danell: Ordbok över Nuckömålet. 1951. 70. Eva Nyman: Nordiska ortnamn på -und. 2000. 28. Andrus Saareste: Petit atlas des parlers estoniens. 1955. 71. Food from Nature. Attitudes, Strategies and Culinary Practices. Proceedings of 29. Sigurd Fries: Studier över nordiska trädnamn. 1957. the 12th Conference of the International Commission for Ethnological Food 30. Nils von Hofsten: Eddadikternas djur och växter. 1957. Research, Umeå and Frostviken, 8–14 June, 1998. Ed. by Patricia Lysaght. 2000. 31. Aleksander Loit och Nils Tiberg: Gammalsvenskbydokument. 1958. 72. Dag Strömbäck: Sejd och andra studier i nordisk själsuppfattning. Med bidrag av 32. Lars Alfvegren: r-genitiv och are-komposition. 1958. Bo Almqvist, Hans Mebius och Gertrud Gidlund. 2000. 33. Gösta Franzén: Runö ortnamn. 1959. 73. Prosten Carl Nyréns Afhandling om Östgöthiska dialecten. Utgiven med inled- 34. Nils von Hofsten: Segerlöken, Allium victoralis, i folktro och folkmedicin. 1958. ning och kommentarer av Maj Reinhammar. 2000. 35. Nils Tiberg: Runöbondens ägor. 1959. 74. Etnologin inför 2000-talet. Föredrag och artiklar med anledning av uppsalaetno- 36. Nils von Hofsten: Pors och andra humleersättningar och ölkryddor i äldre tider. logins 50-årsjubileum den 8 juni 1998. Red.: Gösta Arvastson, Birgitta Meurling 1960. & Per Peterson. 2000. 37. Sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790–1791. Med efterskrift och register 75. Gösta Holm: Uppväxtmiljö och språk. Agneta Horns språk i dialektgeografisk utg. av Nils-Arvid Bringéus. 1961. belysning. Ett bidrag till textlokaliseringens metodik. 2000. 38. Nils Tiberg: Estlandssvenska språkdrag. 1962. 76. Gun Widmark: Det språk som blev vårt. Ursprung och utveckling i svenskan. 39. Elis Åström: Folktro och folkliv i Östergötland. 1962. Urtid – Runtid – Riddartid. 2001. (Nytryck 2004.) 40. Olof Gjerdman and Erik Ljungberg: The Language of the Swedish Coppersmith 77. Per Vikstrand: Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen. Gipsy Johan Dimitri Taikon. Grammar, Texts, Vocabulary and English Word- 2001. Index. 1963. 78. Sigfrid Svensson som folklivsforskare. En minnesskrift i anledning av hundraårs- 41. Per Wieselgren: Ormsö ortnamn och bebyggelsehistoria. 1962. dagen av hans födelse den 1 juni 1901 under redaktion av Nils-Arvid Bringéus. 42. Gösta Franzén: Laxdælabygdens ortnamn. 1964. 2001. 43. Jöran Sahlgren: Valda ortnamnsstudier. 1964. 79. Ulla-Britt Kotsinas: Lever Ekenssnacket? Om äldre och nyare Stockholmsslang. 44. Allan Rostvik: Har och harg. 1967. 2001. 45. Karl Axel Holmberg: De svenska tuna-namnen. 1969. 80. En 1700-talsordlista från Piteå. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj 46. Kustaa Vilkuna: Kainuu – Kvänland, ett finsk-norsk-svenskt problem. 1969. Reinhammar. 2002. 47. Fridolf Isberg: Supplement till G. Danells Ordbok över Nuckömålet. 1–2. 1970– 81. Lennart Larsson: Varifrån kom svenskan? Om den svenska vokabulären i en fyr- 1971. språkig ordbok utgiven i Riga 1705. 2003. 48. Dag Strömbäck: Folklore och filologi. Valda uppsatser utgivna av Kungl. Gustav 82. Mats Rydén: Botaniska strövtåg. Svenska och engelska. 2003. Adolfs Akademien 13.8 1970. 83. Carl Göran Andræ: Sverige och den stora flykten från Estland 1943–1944. 2004. 49. Claes Åneman: Om utvecklingen av gammalt kort i i ord av typen vidja i nor- 84. Ella Odstedt: Norrländsk folktradition. Uppteckningar i urval och med kommen- diska språk. 1–2. 1970. tarer av Bengt af Klintberg. 2004. 50. Gustav Ränk: Die älteren baltischen Herrenhöfe in Estland. 1971. 85. Sockenbeskrivningar från Gästrikland 1790–1791. Utg. av Nils-Arvid Bringéus. 51. Nils Tiberg: Estlandssvenska husdjursnamn. 1972. 2004. 52. Sven Söderström: Om kvantitetsutvecklingen i norrländska folkmål. Gammal kort 86. Anna Westerberg: Norsjömålet under 150 år. 2004. stavelse i Kalix- och Pitemålen och målen i Nordmalings och Ragunda socknar. 87. Språkhistoria och flerspråkighet. Föredragen vid ett internationellt symposium i 1972. Uppsala 17–19 januari 2003. Utg. av Lennart Elmevik. 2004. 53. Maj Reinhammar: Om dativ i svenska och norska dialekter. 1. Dativ vid verb. 88. Suffixbildungen in alten Ortsnamen. Akten eines internationalen Symposiums in 1973. Uppsala 14.–16. Mai 2004. Hrsg. von Thorsten Andersson und Eva Nyman. 54. Vidar Reinhammar: Pronomenstudier. 1975. 2004. 55. Roger Johansson: Svensk rommani. 1977. 89. Maj Reinhammar: Ord för begreppet ’hos’ i äldre svenska och svenska dialekter. 56. Evert Melefors: Byngen, Smissen och Listar. Inbyggarbeteckningar och husbon- denamn på Gotland. 1. Typologi och ordbildning. 1983. 2005. 57. Stefan Brink: Sockenbildning och sockennamn. Studier i äldre territoriell indel- 90. ”Slipp tradisjonene fri – de er våre!” Red. av Bente Alver och Ann Helene Bol- ning i Norden. 1990. stad Skjelbred. 2005. 58. Lena Moberg: Lågtyskt och svenskt i Stockholms medeltida tänkeböcker. 1989. 91. Andreas Nordberg: Jul, disting och förkyrklig tideräkning. Kalendrar och kalen- 59. Bengt Odenstedt: On the Origin and Early History of the Runic Script. Typology dariska riter i det förkristna Norden. 2006. and Graphic Variation in the Older Futhark. 1990. 92. François-Xavier Dillmann: Les magiciens dans l’Islande ancienne. Études sur la 60. Staffan Fridell: Ortnamn på -ryd i Småland. 1992. représentation de la magie islandaise et de ses agents dans les sources littéraires 61. Isländsk folkdiktning. Med inledning och kommentar av Hallfre¹ur Örn Eiríksson. norroises. 2006. 1992. 93. Festmåltid och vardagsmat. Föredrag vid ett symposium till Anders Salomonssons 62. John Insley: Scandinavian Personal Names in Norfolk. A Survey Based on minne 3–4 juni 2005. Redigerad av Mats Hellspong. 2006. Medieval Records and Place-Names. 1994. 94. Nils-Arvid Bringéus: Carl Wilhelm von Sydow som folklorist. 2006. 63. Estlands svenskar och svenskbygd. Bibliografi sammanställd av Stig Appelgren. 95. Staffan Fridell: Ortnamn i stilistisk variation. 2006. 1997. 96. Kristina Neumüller: Vattensjön och Vattenån. Samband mellan sjönamn och 64. Halvar Nilsson: De värmländska medeltidsbreven. Regester med kommentarer. ånamn i Medelpad. 2007. 1997. 97. Nya perspektiv inom nordisk språkhistoria. Föredrag hållna vid ett symposium 65. Gun Widmark: Stora vokaldansen. Om kvantitativa och kvalitativa förändringar i i Uppsala 20–22 januari 2006. Utgivna av Lennart Elmevik. 2007. fornsvenskans vokalsystem. 1998. Akademiens ledamöter 1 Saga och Sed

KUNGL. GUSTAV ADOLFS AKADEMIENS ÅRSBOK 2009

UTGIVEN AV MATS HELLSPONG

ANNALES ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI 2 Akademiens ledamöter

ISSN 0586-5360

Textgruppen i Uppsala AB 2010 Akademiens ledamöter 3 Innehåll

Akademiens högtidssammanträde den 6 november 2009. Hälsningsord av preses ...... 5 Lennart Elmevik: Minnesord den 6 november 2009 ...... 9 Bo Lönnqvist: Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik. Till berättar- traditionens genealogi ...... 17 Anders Andrén: Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? ...... 31 Annikki Kaivola-Bregenhøj: Från dröm till tolkning. Folkliga tolkningstraditioner ...... 61 Stefan Brink: Familj och kollektiv i det äldre samhället i Norden . . . 79 Inga Hägg: Om vikingatidens vagnkorgsgravar ...... 91 Palle Ove Christiansen: I hytterne. Folkemindesamleren Evald Tang Kristensens moderne feltarbejde 1870–1890 ...... 101 Maj Nodermann: Björnens fäll vid altaret och i graven ...... 133 Gunnar Ternhag: Tobias Norlind som folkmusikforskare ...... 161 Nils-Axel Mörner och Svante Strandberg: Marviken. Geologiskt baserad namntolkning ...... 179 Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 ...... 187 Akademiens ledamöter ...... 199 Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur samt Akademiens fonder och stadgar för dessa ...... 211 4 Akademiens ledamöter Hälsningsanförande 5 Akademiens högtidssamman- träde 6 november 2009

HÄLSNINGSORD AV PRESES

I mina hälsningsord den 6 november för två år sedan var det firandet av Aka- demiens 75-årsjubileum den dagen som upptog den största delen av mitt an- förande. I dag är det något som inte har just med 6 november att göra och som inte heller bör rubriceras som jubileum men som det också är väl värt att uppmärksamma på Akademiens högtidsdag, nämligen att det i år är 200 år sedan Sverige miste en del av sitt dåvarande rike, Finland, som blev ett storfurstendöme under Ryssland. Det s.k. märkesåret 1809 har också blivit vederbörligen ihågkommet på olika sätt i både Sverige och Finland. Vår akademi kommer i dag att dra sitt strå till stacken. Jag återkommer till det. Jag kan minnas att jag redan i realskolan vid Karlstads högre allmänna lä- roverk i slutet på 1940-talet och framför allt under gymnasietiden i samma läroverk var mycket intresserad av vårt östra broderland och dess historia. När jag 1954, för skrämmande länge sedan tycks det mig, tilldelades ett s.k. kungastipendium för att i skarven mellan andra och tredje ring under tre veckor delta i en studieresa till Danmark, Finland eller Norge var det lätt för mig att bestämma mig för Finland. Vi var ett 20-tal elever från olika delar av landet, flickor och pojkar, som i slutet av augusti samlades i Stockholm för vidare befordran till Åbo med det gamla ångfartyget Wellamo. (Ja, det var faktiskt i slutet av augusti. Höstterminen hade hunnit börja, och jag fick ledigt från undervisningen i två veckor.) Vi reste runt i södra Finland de första fjorton dagarna och tillbringade avslutningsvis en vecka i Helsing- fors. Den insyn vi fick i finskt kultur- och samhällsliv var sannerligen av det verkligt mångsidiga slaget. Jag kan nämna, här som rent parentetiskt men som när det begav sig var allt annat än betydelselöst, att en av våra två färd- ledare var Märta Cavonius, senare i livet välkänd som författare och sam- hällsdebattör med efternamnet Tikkanen. Hon hade året innan valts till Hel- singfors lucia och hade stor attraktionskraft på oss pojkar i gruppen. Paral- lellen med flugorna som dras till sockerbiten ligger snubblande nära till hands. Två dagar före högtidssammanträdet 2008 undertecknades ett femårigt samarbetsavtal mellan vår akademi och Svenska litteratursällskapet i Fin- land. Inom ramen för detta avtal har nu arbetet på en atlas gällande dialekter 6 Lennart Elmevik och ortnamn på såväl rikssvenskt (och estlandssvenskt) som finlandssvenskt område kommit i gång. De första planerna på ett sådan verk, som skulle ut- göra en del av en av Akademien utgiven atlas över svensk folkkultur, drogs upp redan 1937. Detta stora atlasföretag har till två tredjedelar förverkligats genom att volymerna Materiell och social kultur och Sägen, tro och högtids- sed utkom 1957 respektive 1976. Det skall sägas att det när det gällde den språkliga delen av atlasen i planerna inte inkluderades att också de svensk- talande delarna av Finland skulle beaktas. Samtidigt som hos oss, alltså 1937, började i Finland förarbetena till ett ordgeografiskt projekt gällande de finlandssvenska dialektområdena. Intressant nog förekom det redan 1940 kontakter mellan Gustav Adolfs Akademien och Litteratursällskapet röran- de utgivning av en för rikssvenskt och finlandssvenskt område gemensam språklig atlas. Det är med stor tillfredsställelse jag kan konstatera att det nu etablerade samarbetet mellan våra akademier kommer, om inte något alldeles oförutsett inträffar, att resultera i att atlasen kommer till stånd efter att arbetet med den på båda hållen periodvis kommit i gång men av olika skäl ganska snart avstannat. Atlasprojektet skall enligt planerna vara slutfört inom de fem år som det nämnda samarbetsavtalet omfattar. Akademien har under sin 77-åriga historia haft många representanter för den finländska forskarvärlden, av naturliga skäl främst den finlandssvenska, som ledamöter. I dag rör det sig om tio. Tre av dem kommer vi att få stifta bekantskap med senare i programmet. Arbetande ledamoten professor Bo Lönnqvist kommer att hålla årets högtidsföredrag. Efter sammanträdet och efter ett glas mousserande vin med tillhörande mingel bjuds vi på en före- ställning med titeln »Riket som sprack. Minneskabaré över händelser i Stor- Sveriges historia». Seniorledamoten Lars Huldén, som förutom att vara en aktad språkvetare, förutvarande professor i nordisk filologi vid Helsingfors universitet, är en högt skattad prosaist, skald, pjäsförfattare och översättare, har ur sin rika produktion valt ut ett antal tonsatta dikter, som med samman- fogande nyskrivna texter bildar denna minneskavalkad. Föreställningen får sin urpremiär i kväll här på Uppsala slott och kommer senare att ges åtmins- tone i Helsingfors och Vasa. Artisterna kommer att presenteras närmare i samband med uppträdandet, där också vår arbetande ledamot professor Ann-Mari Häggman, Vasa, kommer att ha en viktig funktion som uppläsare omväxlande med Lars Huldén. Det är med stor tacksamhet och förväntan som jag redan nu riktar ett extra varmt välkommen till gamle vännen Lasse för att han velat låta Gustav Adolfs Akademiens gäster denna kväll bli de första som får del av den kabaré som han sammanställt. En översikt över vad som under det gångna året sig inom Akademien tilldragit haver kommer att framgå av den verksamhetsberättelse som sekreteraren strax skall föredra. Jag vill nu bara nämna att det till de fem vetenskapliga tidskrifter som Akademien sedan tidigare utger i år lagts ytterligare en, Studia anthroponymica Scandinavica. Tidskrift för nordisk personnamns- forskning, som i dagarna har utkommit med sin 27:e årgång men alltså den Hälsningsanförande 7 första med Akademien som huvudman. Tidskriften utges av vår seniorledamot professor Lena Peterson och vår korresponderande ledamot Eva Brylla, förutvarande forskningschef vid Institutet för språk och folkminnens namn- avdelning i Uppsala. Varmt välkomna till Akademiens högtidssammanträde 2009! 8 Lennart Elmevik Minnesord 9 Minnesord

DEN 6 NOVEMBER 2009 Av Lennart Elmevik

Sedan Akademien senast samlades till högtidssammanträde har fyra av dess ledamöter avlidit.

Den 9 december avled oväntat seniorledamoten Allan Ellenius, Uppsala, 81 år gammal. Han invaldes i Akademien som arbetande ledamot 1989. (Arbe- tande ledamot överförs vid fyllda 70 år till kategorin seniorledamöter.) Allan Ellenius var född 1927 i Uppsala, där han växte upp i Östgöta Na- tions hus vid Trädgårdsgatan; hans föräldrar var nationens med åren legen- dariska vaktmästarpar. I nationshuset kunde han så att säga på första parkett följa studentlivet såväl till vardags som vid festliga tillfällen. Det kan näm- nas att han som ung student hade rollen som abboten vid Vedala Kloster i det berömda östgötaspexet »I fara i Mora eller Gustav Hasa eller Glid i natt», med Tage Danielsson och Hans (Hatte) Furuhagen som upphovsmän. Efter studentexamen vid dåvarande Uppsala högre allmänna läroverk (nuvarande Katedralskolan) påbörjade Allan Ellenius studier i konsthistoria (som ämnet då benämndes) vid Uppsala universitet. Detta ämne valde han också för sina högre studier vid samma universitet. Han blev fil. lic. 1955 och disputerade för doktorsgraden 1960 på den med dedikationen »Parenti- bus optimis» försedda avhandlingen De arte pingendi. Latin Art and Its In- ternational Background, vars utgångspunkt är ett arbete från 1669 av Johan- nes Schefferus om antikens målarkonst. Avhandlingen ledde till docentur samma år. Han verkade sedan som docent och universitetslektor i konsthistoria vid universitetet fram till 1977, då han utnämndes till professor i konstvetenskap där. Han avgick med pension 1993. Efter doktorsavhandlingen fortsatte Allan Ellenius att studera den karolinska tidens måleri, vilket resulterade i arbeten som Karolinska bildidéer (1966) och Bild och bildspråk på Magnus De la Gardies Venngarn (1974). Om djup förtrogenhet med 1700-talets idéhistoria vittnar ett tidigare arbete, från 1963, om den gustavianska tidens medaljkonst. Monument- och staty- resande under 1800- och 1900-talen behandlas i boken Den offentliga konsten och ideologierna (1971). Ett vittnesbörd om bredden i hans vetenskapliga gärning är också att han ägnade uppmärksamhet åt 1900-talskonstnärer 10 Lennart Elmevik som Torsten Renqvist, Philip von Schantz och Bruno Liljefors och att han ledde ett mångårigt, av dåvarande Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet finansierat projekt om det massproducerade konstverket. Genom hans intresse för natur och fågelliv var det naturligt att han fängsla- des särskilt av Liljefors, som han skrev två böcker om, den första utkommen 1981 och den andra, och mera uppmärksammade, 1997 med titeln Bruno Liljefors. Naturen som livsrum. Hans djupt grundade intresse för sitt hem- landskap låg också till grund för hans sista bok, den om Upplandsskalden och målaren Olof Thunman. I sitt vetenskapliga författarskap demonstrerar Allan Ellenius stor lärdom, skarpsinne och en högklassig formuleringsförmåga. För utvecklingen inom sin disciplin har han spelat en betydelsefull roll. Han hade ett stort, tidigt utvecklat internationellt kontaktnät och deltog ofta i konstvetenskapliga konferenser och symposier utanför Sverige. Den nuvarande innehavaren av professuren i konstvetenskap vid Uppsala universitet, Jan von Bonsdorff, har som ett karakteristiskt och positivt drag i hans forskning pekat på hans vil- lighet och förmåga att »ta ut svängarna, [att] inte rädas nya forskningsfält, att inta en position och fylla ut den fullt och gott». Allan Ellenius var också mycket uppskattad som lärare och forskarhand- ledare. En av hans elever, en av dem som själv blev professor i konstvetenskap, vår arbetande ledamot Lena Johannesson, har i en minnesteckning över sin lärare och mentor bl.a. lyft fram de av klarhet och spänst känneteck- nade såväl vetenskapligt som mänskligt angenäma samtal som eleverna fått föra med honom och det förhållandet att vilket fält inom konstvetenskapen han än beträdde, så »skedde det alltid med samma lyhördhet för det konst- närliga uttrycket i fråga om argumentation och bevisning». Allan Ellenius var ledamot av fyra svenska akademier utöver vår egen samt av Académie Européenne des sciences, des arts et des lettres. Han var hedersledamot av två nationer i Uppsala, Östgöta och Upplands. Åren 1975–82 var han det unga Kungl. Vetenskapssamhället i Uppsalas sekreterare. I Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, som han till- hörde sedan 1982, var han ledamot av förvaltningsutskottet 1986–97 och vice sekreterare 1990–92. Året 1999/2000 fungerade han som preses för Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala. Vid en högtidlighet i Uppsala universitets aula den 23 maj 2007 som ett led i firandet av 300-årsminnet av Carl von Linnés födelse fick han motta den nyskapade Linnémedaljen i guld för, som motiveringen löd, »sitt mångåriga och omfattande konstvetenskapliga författarskap samt för framstående insatser som lärare och förmedlare av kunskap om natur och naturmotiv». I vår akademi var Allan Ellenius en av de allra flitigaste deltagarna i sam- manträdena och i diskussionerna under dem och vid den följande måltiden. Han hade smak för såväl intellektuella samtal på hög nivå som för god mat och dryck. Minnesord 11

Den 6 januari avled hedersledamoten Holger Rasmussen, Virum, Danmark, 93 år gammal. Han invaldes i Akademien som arbetande ledamot 1981 och överfördes enligt för Akademien då gällande stadgar vid fyllda 70 år till klassen hedersledmöter. Holger Rasmussen var bondson, född 1915 på halvön Reersø på Själ- lands västkust. Hans uppväxt där bland bönder och fiskare gjorde honom tidigt förtrogen med äldre lantlig kultur, något som han senare i livet hade stor nytta av vid olika etnologiska undersökningar. Han avlade cand. mag.-examen 1942 och anställdes samma år vid det danska nationalmuseets tredje avdelning, Dansk Folkemuseum i Brede utanför Köpenhamn. Där blev han inspektør 1946. Under ett par år i slutet av 1950-talet verkade han som in- spektør och chef för Odense stads museer. 1959 återvände han till Köpen- hamn och Nationalmuseet för att tillträda en befattning som overinspektør för den avdelning där han börjat sin bana vid museet. Med befattningen var förenad posten som ledare av museets etnologiska undersökningar. 1968 disputerade han för filosofie doktorsgraden, blev dr. phil., på en avhandling om Limfjordsfisket före 1825. Holger Rasmussen publicerade en lång rad vetenskapliga undersökningar av hög kvalitet, till övervägande del i bokform. Då det gäller att nämna någ- ra av för hans författarskap representativa böcker vid sidan av doktorsavhandlingen replierar jag i brist på egen sakkunskap på området på en kortfattad notis om Rasmussens bortgång på Nationalmuseets hemsida: där upptas Dansk museumshistorie. De kulturhistoriske museer (1979), Bernhard Olsen. Virke og Verker (också 1979) och Hattens rette brug (1990). Han medverkade med en artikel i den festskrift som drottning Margrethe fick på sin 60-årsdag. Inom danskt museiväsen och dansk kulturhistorisk forskning intog Hol- ger Rasmussen en bemärkt ställning. Genom omfattande fältforskning i kombination med flitiga arkivstudier hade han tillägnat sig grundlig kunskap om dansk folklig kultur. Han hade också företagit arkeologiska under- sökningar på Grönland och etnologiska på Färöarna och i Kalabrien i södra Italien, typiskt nog för hans intresseinriktning två områden där modernise- ringen av gammaldags arbetsmetoder slog igenom sent. Han var en skicklig organisatör och togs som sådan i anspråk inte bara inom sitt eget ansvars- område utan också inom angränsande verksamhetsfält. Han hade varit utgivare av två årsböcker, Budstikken och Arv og Eje, medarbetare i Den Store Danske Encyklopædi och medlem av redaktionen för Akademiens tidskrift Ethnologia Scandinavica. A journal for Nordic ethnology från starten 1971 till 1987. Bland de många lärda sällskap förutom vårt eget som han var ledamot av kan nämnas Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab. På sin 70-årsdag 1985 tillägnades han en festskrift med den med tanke på hans bakgrund föga överraskande titeln Bønder og fiskere. 1990 tilldelade vår akademi honom ett pris ur Torsten Janckes minnesfond för hans kulturhistoriska och etnologiska författarskap. 12 Lennart Elmevik

År 1998 förlorade Holger Rasmussen sin hustru Inge efter nästan 55 års äktenskap. Trots denna för honom svåra förlust bodde han ännu efter fyllda 90 år ensam kvar i radhuset i Virum, där han, inte långt från ämneskollegan och vår seniorledamot Bjarne Stoklund, enligt vad jag har inhämtat fann stor glädje i att sköta sin trädgård. Jag har efter botaniserande i Akademiens protokoll förstått att jag måste ha haft nöjet att träffa Holger Rasmussen vid två tillfällen under mitt första decennium (från 1981) som Akademiens sekreterare, men jag har tyvärr ingen minnesbild av honom. Han har beskrivits för mig som vänlig, omtänk- sam och gästfri. Hans dotter, operasångerskan Susanne Lange, meddelade i ett brev till Akademien bara några dagar efter sin fars frånfälle att hon kan minnas att fadern var mycket stolt över att ha blivit invald i Akademien och att han dog lugnt och stilla, mätt på dagar efter ett långt och gott liv.

Den 17 januari avled seniorledamoten Oskar Bandle, Frauenfeld, Schweiz, en knapp vecka efter sin 83-årsdag. Han invaldes i Akademien som arbetande ledamot 1969. Oskar Bandle var född 1926 i just Frauenfeld, huvudstaden i kantonen Thurgau i norra Schweiz. Efter skolgång i hemstaden studerade han tysk, engelsk och nordisk filologi vid universitetet i Zürich. Senare bedrev han studier i den sistnämnda disciplinen vid olika utländska lärosäten, främst universiteten i Uppsala, Köpenhamn, Reykjavík och London. I Reykjavík medverkade han 1948 i den stora isländska etymologiska ordbok som professor Alexander Jóhannesson hade under utarbetande. Han lär ha berättat att han vid ett tillfälle hade frågat sin uppdragsgivare hur han lämpligen skulle uttala sig om ett ord vars härkomst han inte kunde få något grepp om. Det korthuggna råd han fick var detta: »Schreiben Sie etwas Undeutliches.» Historien förtäljer inte om han lydde rådet. I sina egna vetenskapliga skrifter uttryckte han sig alltid klart och stringent. År 1954 disputerade Oskar Bandle, i Zürich, på en avhandling om den äldsta isländska bibelöversättningen, den s.k. Guðbrandsbiblía. Avhand- lingen, tryckt 1956, är ett grundligt och insiktsfullt arbete på över 500 sidor, som fyller många luckor i den tidigare kunskapen om förhållandet mellan äldre och nyare isländska. Det gav dess då blott några och trettio år gamle författare en aktad ställning inom nordistiken. Efter disputationen var Oskar Bandle några år verksam vid Schweizer- deutsches Wörterbuch, med redaktionen i Zürich. Sin första akademiska an- ställning, som universitetslektor i nordiska språk, fick han vid universitetet i Freiburg im Breisgau. Här lade han sedan också, 1965, efter att ha samlat material i Skandinavien, på Island och på Färöarna, fram sin »Habilitations- schrift» med titeln Studien zur westnordischen Sprachgeographie. Haus- tierterminologie im Norwegischen, Isländischen und Färöischen. Arbetet, som trycktes 1967, omfattar ett textband på omkring 600 sidor och ett kart- band innehållande 78 kartor. Det tar, den valda avgränsningen till trots, stor Minnesord 13 hänsyn också till den östnordiska terminologin på området i fråga. På detta arbete bygger till vissa delar Bandles 1973 publicerade arbete Die Glie- derung des Nordgermanischen, ett välkommet bidrag till den livligt diskuterade frågan hur de nordiska dialekterna lämpligen skall indelas. Arbetet inledde den av Bandle initierade skriftserien Beiträge zur Nordischen Philo- logie, utgiven av Schweizerische Gesellschaft für skandinavische Studien. År 1965 kallades Oskar Bandle till en professur i germansk språkveten- skap, särskilt nordisk, vid Universität des Saarlandes i Saarbrücken. 1968 utnämndes han till en mellan universiteten i Basel och Zürich delad professur i nordisk språkvetenskap, ett ämbete som han innehade till sin pensione- ring 1993. Oskar Bandles vetenskapliga huvudområde vid sidan av nordisk språk- historia (i vid mening) var ortnamnsforskning, som han ägnade ett flertal betydelsefulla uppsatser liksom artiklar i Reallexikon der Germanichen Alter- tumskunde. Tidigt initierade han och följde sedan aktivt tillkomsten av ett lexikon över ortnamnen i sin hembygd. Han fick uppleva att verket fullbor- dades; 2007 utkom dess sjätte och sista band. Övriga delar av Oskar Bandles breda författarskap, t.ex. gällande fornis- ländsk litteratur, nutida nordisk litteratur och receptionsforskning, skulle det föra för långt att i detta sammanhang gå in på. Nästan på sin ålders höst åtog sig Oskar Bandle – och fullföljde med glans om nog till priset av att tvingas uppbåda större kroppslig kraft än vad hans hälsa egentligen tillät – det svåra och ytterst arbetskrävande uppdraget att vara huvudredaktör för det stora verket The Nordic Languages. An Interna- tional Handbook of the History of the North Germanic Languages, utgivet på Walter de Gruyter Verlag i två digra band 2002–05. Med den insyn i ar- betsprocessen jag hade i min egenskap av »consulting editor» för handbo- ken framstod Bandles arbetsbörda som i det närmaste omänsklig. Oskar Bandle blev högst välförtjänt rikligen belönad för sina mångskif- tande vetenskapliga prestationer. Han kallades till hedersdoktor vid universiteten i Uppsala och Reykjavík, han blev ledamot av många akademier och andra lärda sällskap och han fick utmärkelser av olika slag. Oskar Bandle var en utpräglad språkbegåvning. Han behärskade samtliga nordiska språk mer eller mindre flytande i både tal och skrift; svenska talade han praktiskt taget utan brytning. I sin natur kombinerade han en kon- struktiv envishet och en energi som kunde försätta berg med en lågmäld och sympatisk framtoning. Han var vänsäll och generös – vi är många som med glädje och tacksamhet erinrar oss de praktfulla fester han vid jämna födel- sedagar inbjöd till på sitt kära Eklundshof här i Uppsala. Det var uppenbart för var och en som kände Oskar Bandle närmare att Uppsala hade en speciell plats i hans hjärta och att Gustav Adolfs Akade- mien därvidlag intog en hedersplats. Inte minst tydligt kom detta till uttryck i det tal på pristagarnas vägnar som han höll vid middagen efter högtidssam- mankomsten 1999 som mottagare av Nils Ahnlunds pris. 14 Lennart Elmevik

Den 29 september avled seniorledamoten Peter Foote, London, 85 år gammal. Han invaldes i Akademien som korresponderande ledamot 1962 och upphöjdes till arbetande ledamot 1967. Peter Foote var född 1924 i Swanage i grevskapet Dorset vid Engelska kanalen. Han genomgick »grammar school» i hemstaden och påbörjade sedan studier vid University College of the South-West i Exeter. Efter militär- tjänstgöring vid Royal Navy, huvuddelen av tiden med stationering i Fjärran Östern, då han f.ö. också träffade sin blivande hustru Eleanor McCraig, åter- upptog han 1947 sina studier. Han blev BA vid University of London 1948 med högsta vitsord. 1948–49 studerade han på ett norskt forskningsstipen- dium vid universitetet i Oslo. Studier för MA-examen, med en undersök- ning av Sturlunga saga som huvuduppgift, bedrev han som »postgraduate» vid University College London 1949–51. Åren 1950–63 tjänstgjorde han där som Assistant Lecturer och Reader in Old Scandinavian. 1963 utnämn- des han till innehavare av den nyinrättade professuren i Scandinavian Stu- dies vid det då helt självständiga Department of Scandinavian Studies; det hade tidigare varit en del av English Department. Han var under hela sin tid på professuren chef för denna institution. Han gick tidigt i pension, redan 1983, vid 59 års ålder. 1989 hedrades han med att utses till »fellow» vid University College London. Under Peter Footes ledning breddades verksamheten vid hans institution successivt. Redan 1964 tillkom en heltidstjänst som lärare i Scandinavian Philology och bara ett år senare en i Norse Studies. På 1970-talet fick institutionen en »teaching assistantship» i nyisländska, och fr.o.m. 1968 fanns det möjlighet att studera färöiska. Omkring 1970 lyckades Peter Foote efter skickligt dragande i de rätta trådarna få ihop tillräckligt stora externa bidrag för att kunna bekosta ett lektorat i nordisk historia. En viktig insats gjorde Peter Foote också inom Viking Society for Northern Research, som har sitt säte i London. Han var bl.a. sällskapets president två perioder, 1974–76 och 1990–92, och utgivare av dess tidskrift Saga-Book 1952–76. Peter Footes vetenskapliga alster håller genomgående högsta kvalitet, präglade av hans stora lärdom och hans kännedom om och känsla för det material han behandlade. Han utgav isländska sagor (Gunnlaug Ormstungas saga, Gisle Surssons saga m.fl.) och annan fornisländsk litteratur, Islands gamla lagar och – för att ta steget över till Östnorden – Olaus Magnus His- toria de gentibus septentrionalibus (’Historia om de nordiska folken’), tre band, 1996–98. Till större arbeten av detta slag är att foga ett stort antal uppsatser i bl.a. nämnda Saga-Book, i vår tidskrift Arv, i Studia Islandica och i Íslenzk Tunga. Tillsammans med sin gode vän David Wilson, seniorledamot av vår akademi, skrev han den även utanför den trängre forskarkretsen uppmärksammade och uppskattade boken The Viking Achievement, som utkom i två upplagor, 1970 och 1980. Peter Foote åtnjöt utomordentligt gott anseende som vetenskapsidkare, av Minnesord 15 naturliga skäl inte minst bland forskare med erfarenhet av eller insyn i det vida forskningsfält som norrön filologi utgör. Ett vittnesbörd om hans stor- het är bl.a. att han förlänades två hedersdoktorat, vid Uppsala universitet 1972 och vid Háskóli Íslands (Islands universitet) 1987, och att han var ledamot av ett flertal nordiska akademier, bland dem fem svenska. Vår akademi ihågkom honom både 1975 och 1978 med pris ur Dag Strömbäcks be- löningsfond. En betydelsefull men nog samtidigt något förbisedd insats gjorde Peter Foote också som excellent översättare till engelska av nordiska vetenskapliga arbeten. Hans efterträdare på professuren, vår arbetande ledamot Mi- chael Barnes, har i en minnesteckning i The Times över sin lärare uttalat att denne var »one of the few who could turn foreign prose into something in- distinguishable from native English. Indeed, as an English stylist, he was ar- guably unsurpassed in his field.» Peter Foote var som person vänlig, vänsäll och generös. Han trivdes i fest- ligt men inte alltför högtidligt lag, av det slag som Gustav Adolfs Akade- mien erbjuder – han var en stor vän av vår akademi liksom av universitets- staden Uppsala. Allra bäst kom hans talang som spirituell och underhållan- de konversatör till sin rätt i mindre sällskap, på en pub eller t.ex. i baren på University College London. I sådan miljö har jag själv, som gästprofessor vid Department of Scandinavian Studies i februari 1983, upplevt och till ful- lo uppskattat honom. Jag träffade Peter Foote sista gången för drygt ett år sedan i Reykjavík. Han var tydligt märkt av sjukdom men till synes ändå vid gott mod. Den för honom så kännetecknande glimten i ögat kunde man fortfarande skönja. Till Peter Footes intressen vid sidan av de vetenskapliga aktiviteterna hörde klockringning. Nu har klockorna ringt för hans hädanfärd.

Fyra av Akademiens ledamöter har alltså under de sistlidna tolv månaderna för alltid lämnat vår krets, en svensk, en dansk, en schweizare och en engelsman, den äldste 93 år, den yngste 81 år. De har var och en på sitt sätt genom oförtrutet och hängivet arbete gjort insatser till stort gagn för forskningen inom de vetenskapsfält där de varit verksamma. Akademien känner stolthet över att ha haft dem i sina led. Vi hedrar deras minne med en stund av stillhet. 16 Lennart Elmevik Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik 17 Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik

TILL BERÄTTARTRADITIONENS GENEALOGI Av Bo Lönnqvist

Albert Edelfelt fullbordade den kända tavlan »Hertig Karl vid Claes Fle- mings lik» i Paris 1878. Målningen hänförs både tids- och motivmässigt till samtidens gouterade historiemåleri, vars mest kända svenska företrä- dare, Johan Gustaf Sandberg, Johan Fredrik Höckert, Georg von Rosen, Carl Gustaf Hellqvist och Gustaf Cederström, skapat tavlor som i repro- duktioner och verk som »Fosterländska bilder» och »Folkskolans läse- bok» för generationer format den nationella historiens gestalter. Också i Finland uppträder representanter, främst Helene Schjerfbeck som för sin tidigaste, realistiska stil valde teman ur Finlands historia, t.ex. 1808–09 års krig, såsom Wilhelm von Schwerins död (1880-talet). Edelfelts tavla, som länge hängt som paradnummer i Kungssalen på Åbo slott, har ansetts utgöra det finska svaret på det svenska historiemåleriet – han var nära bekant med både Georg von Rosen och Gustaf Cederström – vilket också stämmer såtillvida som att motiven oftast är dramatiska händelser, undan- taget den tidlösa lycka som vilar över Edelfelts »Drottning Blanka» (1877), eller den psykologiska karaktärsstudie som Georg von Rosens »Erik XIV», sliten mellan Karin Månsdotter och Göran Persson, utgör (1871). (Svenskt akademiskt måleri under 1850–1880-talen; Åberg 1983: 17). Det var för övrigt på inrådan av von Rosen som Edelfelt 1873 begav sig till konstakademien i Antwerpen. Tavlorna har berättats i muntlig eller skriftlig krönikeform, mer eller mindre enligt formuläret »det berättas att, traditionen vet förmäla». Urtypen är väl Gustav Vasas historieskrivare Peder Swart, som inspirerade Sandberg till målningen av kungen som talar till dalkarlarna vid Mora kyrka, eller det mytiska töcknet kring Gustav II Adolfs död vid Lützen i Carl Wahlboms tolkning, tillkommen i Rom 1855. Historikerna har i regel betraktat konst- närerna som skapare av fantasi, händelserna har kanske ägt rum men kan inte som närvarande ögonblick beläggas i samtida källor. Någon absolut his-

Föredrag vid Akademiens högtidssammanträde 6 november 2009. 18 Bo Lönnqvist

Albert Edelfelt »Hertig Karl skymfar Klas Flemings lik.» Konstmuseet i Ateneum. Central- arkivet för bildkonst/ Hannu Aaltonen. torisk autenticitet, annat än vad dräkter, rekvisita och miljö beträffar, torde konstnärerna ju ej heller ha eftersträvat (jfr Ekegren 1988; Åberg 1983:37 f., 63). För Edelfelts del resulterade illustrationerna till Fänrik Ståls sägner (1894–1900) i en hel serie visualiserad historia, Runebergs historia, i lito- grafins form beskådad i mången folkskola, månget hem och ämbetsmanna- rum för att påminna om historiens vingslag och folkets öden – inte sällan ledsagade av berättelser som mot slutet av seklet redan blivit minneskun- skap. Bakgrunden för flera av bilderna är nämligen muntlig tradition, anekdoter som Runeberg komponerat till dikt. Det är denna allmänna bild som historikern Alma Söderhjelm tog som en av sina livsuppgifter att kritiskt revidera, befästa, fördjupa eller livgiva, och som hon ger uttryck åt i citatet, som inleder den psykologiska studien över Georg Carl von Döbeln: Vad känna vi om våra hjältar? Vad veta vi om Sandels, Adlercreutz, om Gregori Tigerstedt? Äro de inte bara porträtt för oss, rester från fordom, döda bilder, som äro en gång för alla på vår vägg eller i vårt medvetande inslagna på sina respektive platser och i vilka vi inte kunna och aldrig ens försökt att inblåsa en levande ande (Söderhjelm 1933:75). Men vad är det egentligen för en historia som vi har framför oss? Varför valde Edelfelt just denna händelse, ett avgörande skede i Klubbekriget i slutet Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik 19 av 1590-talet, nämligen hertig Karls intagning av Åbo slott? Hur har motivet som konsthistoriskt tema och som historisk tidsbild förklarats? Vilka är personerna som agerar och vilken intrigen? Var har Edelfelt fått idén till motivet, och hur gestaltar han berättelsen? Vilken roll har tavlan spelat för den finska historiemedvetenheten och -forskningen, sedd som berättelse? Vem är den egentliga berättaren? Låt oss för en stund rikta blickarna på de kulturella mekanismer som trä- der i kraft när historien blir måleri, måleriet historia och historiemåleriet tradition, en spelöppning som måhända också belyser frågan om hur mentalitet skapas i ett samspel mellan det visuella och det narrativa, så även mentali- tetens kulturella rum och betydelsefält, fixpunkterna i det förgångna, symboliska figurer, loci memoriae? (Francois & Schultze 2001: inledningen). Dessa besitter ju den säregenheten att kunna genomgå metamorfoser och förvandlas till nya bildverk och bländverk.

TIDEN SOM FRAGMENT

I sitt arbete om tidsuppfattningar i historien, Le temps de l’histoire (1986), sade sig Philippe Ariès – den franske kulturhistorikern – inte vara tillfreds med en historieskrivning som bara avtäckte fakta och data i noggrann kronologi inom ett ramverk av kausalitet och kontinuitet. Det var pinsamt när forskarna skapade sådana helheter utan splittring. Historien bestod nämli- gen av fragment med en egen atmosfär. Otillfredsställd kände sig Ariès ock- så, då historiens närvaro blev ett ideologiskt instrument, en apologes för statsfilosofi och politik. Lika farlig var föreställningen att människan i grunden är sig lik (alltså historicismens syn, på vilken den hermeneutiska tolk- ningsteoriens »Einfühlung» tidigast baserades) – och att hennes handlingar bara upprepade sig och tiderna sålunda liknade varandra. I dag – på 1900- talet – befann sig, så Ariès, människan inte längre utanför det historiska ske- endet utan uppfattade sig i val, beslut och intressen som en del av historien. Historieskrivningen kunde då välja att studera förhållningssätt i det privata och offentliga i stället för att skildra organisationer och system (Ariès 1988: 9–71). Inspirerad av Ariès kunde man betrakta Edelfelts tavla som ett fragment av historien, ett fragment med »atmosfär», en utstrålning som förvisso kan tarva en förklaring för dagens publik men som även inbjuder till nya tolkningar av människan i historien och historiens kulturella och vetenskapliga roll. Därvid problematiseras ock gränsen mellan de människosyner som olika vetenskaper företräder. 20 Bo Lönnqvist

ETT KONSTHISTORISKT »BÖRJAN OCH SLUT»

Historiemåleriets blomstringsperiod anses omfatta tiden från 1830- till 1890-talet, men det byggde på en lång tradition vars huvudtema bildades av den historiska händelsen i sin tid jämte den kända personen. Målningarna, t.ex. Vasa-kungarnas beställningsarbeten, fungerade både som symboler och propaganda, symboler för den nya dynastin och propaganda för konso- lideringen av den nya staten. Stormaktstidens krigsscener och segrar var bå- de nyhetsbilder och propagandamedel, men även undervisningsmaterial för militär utbildning. Ur fortifikationens ritskola rekryterades Erik Dahlberg och Carl Gustav Wrangel introducerade David Klöcker Ehrenstrahl, som inte bara förevigade Karl XI:s kröning utan även historieallegorier såsom »Ryktet dikterande för historien» och »Sanningen upptäckt av tiden». Gustav III var inte bara ytterst medveten om historiemåleriets roll när det gällde att säkra sin berömmelse och han lät målmedvetet konstnärerna do- kumentera betydelsefulla moment i karriären liksom han, som Lena Rang- ström visat, bevarade dräkter som han formgivit och använt vid avgörande tillfällen (Rangström 1997). Man kunde beteckna dräkten inte bara som en bevarare av en berättelse utan som en berättare. Mot mitten av 1800-talet utökades historierepertoaren med folklivsscener i arkaiserande stil. Måleriet skilde sig från det tidigare i att konstnären själv valde motivet och tvingades söka förlagor kring samma tema. Förhållandet till tiden blev historiskt. Konstnärligheten och karaktärsskildringen tillförde en viss psykologisk dimension, historien kom att framträda som ett kompli- cerat spel mellan individen, kollektivet och ödet – vi kunde se greppet som modernt. Så är t.ex. Gustaf Cederströms Karl XII:s likfärd en djup karakteristik av de sörjande karolinernas sinnesstämning. Symptomatiskt nog blev motivet med döden ett tacksamt tema. Det är inte heller förvånande att his- toriemålningarna kom att inspirera författare, musiker och andra konstnärer. Nationellt historiska teman blev ett mode och inspirerade igen måleriet. Höckerts målning av slottsbranden 1697 byggde på Anders Fryxells skildring (Åberg 1983:85). Den konsthistoriska analysen, presenterad främst av Bertel Hintze i Edel- felt-monografin 1949, har dels sökt inspirationskällan till motivet, dels fast- ställt stilinfluenserna från det franska historiemåleriet, Edelfelts lärare Jean- Louis Gérome och vidare Léon Bonnat och Jean Paul Laurens, den sist- nämnde känd för sina dödsmotiv. När det gäller val av motiv, vet man att Edelfelt länge sökt efter ett »äkta finskt motiv», »en större bild från Finlands historia till nästa års exposition». Han var dock missnöjd med skisserna. I Paris hade han fått sig tillsända den nationellt sinnade historikern Gabriel Reins »Föreläsningar öfver Finlands historia» där händelsen skildras (Rein 1871:132–134). Man har dock utgått från att Topelius Fältskärns berättel- ser, som började utkomma redan 1851, skall ha inspirerat, men de behandlar inte Klubbekriget. En förteckning i Helsingfors Tidningar 1858, alltså 20 år Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik 21 innan tavlan kom till, där en anonym skribent räknar upp ämnen för »Nor- diska Taflor» för en finsk målare, kunde vara incitamentet. Som nr 32 före- slås: Carl IX wid Klas Flemings graf. Den ryktbare härföraren dog i April 1597 och bisattes i kapellet i Åbo slott. När hertig Carl hösten derpå intog slottet, wille han förvissa sig att ryktet ljugit, som sade Flemingen vara flydd till Polen. Lät därföre öppna kistan, ryckte den döde i skägget och sade de bekanta orden: »Om du nu lefwat, hade ditt hufwud icke suttit mycket säkert», hwartill Flemings be- hjertade enka fru Ebba Stenbock swarade: »Om min salige herre lefwat, hade ers nåde aldrig kommit härin.» Af denna situation torde blifwa en god tafla. Den anonyme skribenten var kanske Topelius, måhända Fredrik Cygnaeus, Edelfelts välgörare och vän, som framhävt Clas Fleming som en av den finska historiens största hjältegestalter. Edelfelt, som inte var fullt nöjd med sin målning, sände efter tvekan mellan världsutställningen och Parissalong- en tavlan till den sistnämnda. Målningen blev avgörande för konstnärens rykte utomlands, den ställdes ut i Stockholm och i S:t Petersburg. I Finland belönades den omedelbart med statspris varvid Finska konstföreningen in- köpte den (Swanljung 1981:12, 21). Edelfelt hade själv, när han bedömde Laurens konst, betonat »historiens rent mänskliga drag», inte prakt och dräkter, det viktigaste var »uttrycket, rörelserna och l’effet général» (Ant- tila 2001:128, 165 not 24, 167 not 82 ). Händelsen som målas upp är ett dramatiskt skede i Klubbekriget, kampen mellan hertig Karl och Sigismund, och skall ha ägt rum kort efter den första intagningen av Åbo slott den 30 september 1597. Slottet hade försvarats länge under ledning av Clas Flemings änka Ebba Stenbock och ståthållaren i Finland Arvid Stålarm, konung Sigismunds hjälpreda i kampen mot hertig Karl. Det är mellan Ebba Stenbock och hertigen som kraftmätningen nu står. Hennes syster Katarina, änka efter Gustav Vasa i hans tredje gifte, var hertigens styvmor. Den unga kvinnan på bilden kunde vara någon av Stål- arms eller Flemings döttrar, vilka jämte modern på hertigens befallning för- des fångna till Stockholm sedan slottet intagits för andra gången två år senare. Gestalten med nyckelknippan vid dörren har ansetts föreställa Daniel Hjort, uppviglaren som förrådde slottet för belägrarna. Hertigens huvud- motståndare, riksmarsken Clas Fleming, som på vårvintern hade slagit ihjäl bondehärarna vid Nokia och Ilmola, hade själv oväntat avlidit i april och stod nu lik i Åbo slott. (Om genealogierna se Carpelan 1954:357; Ramsay 1909:119, 445 f.) När man sålunda studerar historien som en självgenererande process gäl- ler frågan inte bara förlaga och efterbildning, ett konsthistoriskt början och slut, utan även konstnären som berättare för en tilltänkt publik, och vidare konstnären som förmedlare av en tradition. Det är denna aspekt som Edel- felts tavla främst ger anledning till att begrunda. 22 Bo Lönnqvist

DIALOGEN OCH TRADITIONEN

Vilken verklighetsgrund har den dialog som tavlan skildrar? Teorin om tid- ningsinlägget 1858 som inspiration torde kunna avfärdas; Edelfelt var född 1854. Blickarna riktas i stället på Topelius Boken om Wårt Land. Läsebok för de lägsta lärowerken i Finland, som utkom på svenska 1875 och på finska följande år. Topelius skildrar här i två kapitel Clas Fleming och Klub- bekriget samt hertig Karl och Arvid Stålarm. Intagningen av Åbo slott är som en direkt illustration till Edelfelts tavla och står nära förslaget i Helsing- fors tidningar 1858: Hertig Karl drog ut med en här att eröfra Finland och belägrade Åbo slott. Der förswarade sig Klas Flemings enka, fru Ebba, så tappert som någon krigsman. En kanonkula slog in genom tornfönstret och dödade en man wid fru Ebbas sida. Desto mera oförfäradt uppmanade hon besättningen till ett kraftigt motstånd. Hertigens små kanoner kunde ingenting uträtta mot de fasta slottsmurarna, men sjelf förlorade han mycket folk. Då war i slottet en student wid namn Daniel Hjort. Han war en af hertigens anhängare och lyckades i tysthet förleda slottets soldater. De riktade kanonerna uppåt luften, fyllde dem med sand och begynte rymma öfwer till hertigen. Slot- tet måste gifwa sig, och alla derwarande blefwo fångne. Ett rykte hade berättat, att Klas Fleming lefde ännu. Det säges, att hertigen welat öfwertyga sig om Fle- ming werkligen war död, låtit öppna hans likkista i slottshwalfwet och ryckt den döde i skägget, sägande: »om du nu lefwat, hade ditt hufwud ej suttit mycket sä- kert.» Hwartill fru Ebba skall hafwa swarat: »om min salige herre lefwat, hade eders nåde aldrig kommit här in» (Topelius 1876:323 f., kap. 143 o.144). Topelius berättar även om ett rykte som förtalde att Fleming bara var sken- död. Flemings död hade också fått det vidskepliga folket att tro att Österbot- tens häxor hade dödat honom. Det är ingen överdrift att hävda att Topelius skildring sedan 1870-talet blivit den klassiska berättelsen om tavlan. Topelius hade ju också grundmu- rat Åbo slotts dramatiska historia i barnasinnet genom sagan om »Tomte- gubben i Åbo slott» i Läsning för barn (VI boken, 1870-talet, 1901:127). Här berättas även om Ebba Stenbock som »höll bön under kanondundret»; tomtegubben kunde även beskriva »häktorna i Ebba Stenbocks liftröja». Tavlan trycktes som skolplansch redan år 1900 (förlaget WSOY). Skolplan- schens attraktivitet ligger, som Lena Johannesson konstaterat, i att bilden fungerar som en teaterscen i vilken fantasin direkt kan stiga in, som i ett re- ellt skådespel (Ekegren 1988:97). När Edelfelts målning, efterhand nära nog med kultstatus, ingick som illustration i olika verk fick historiefantasin lys- kraft, berättelsen blev ny muntlig tradition, en historisk-fosterländsk mentalitet skapades. Skolplanscherna fungerade ju intill 1960-talet som undervisningsmaterial (Stormbom 2002:244; om Topelius roll för skolans historieundervisning, jfr Andersson 1979:76, 94, 103, 190, 247). I Clas Flemings hemtrakt och feodala godsområde, Sjundeå socken, har i slutet av 1800-talet upptecknats sägner om »Fleming på Svidja» och hans Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik 23 rysliga leverne. Här förekommer också motivet med skägget och dialogen mellan kungen och Flemings hustru. Åtminstone till en del torde berättelser- na vara influerade av Boken om Wårt Land (Nyland VI, 1896:283–285). När ett av Finlands största fideikommiss, Laukko i Vesilax nära Tammer- fors, hösten 1906 blev föremål för socialistisk propaganda med strejker och dramatiska torparvräkningar som följd, och Finlands nya enkammarlantdag ställdes inför sin första stora sociala fråga, med rikspolitisk bärvidd, jämför- de en av vänsterpartiets delegater torparna på Laukko med folket under Klubbekrigets tider och baron Herman Standertskjöld-Nordenstam med plå- goanden Clas Fleming; »ännu befann sig torparna i hans våld» (Lönnqvist 2007:71). Inspirationskällan för såväl Edelfelt som Topelius var sannolikt Josef Ju- lius Wecksells skådespel »Daniel Hjort» som uppfördes på Nya Teatern i Helsingfors hösten 1862. Här flätar Wecksell samman maktpolitik, lev- nadslopp, kärleken och historien – i form av ödet – till ett spännande drama, en grym härva av släkter och samhällsklasser besatta av hämndbegär. Wecksells drama börjar med scenen där Topelius och Edelfelts tavla slutar, men fru Ebbas monolog inför Arvid Stålarm innehåller likväl samma stoff: »Om än min make, du Klas Fleming lefvat / De aldrig vågat hit i sådan tjenst! Du svarta sorgdräkt, dig omkring min själ / Hvar ädling, som i Fin- land trogen blifvit sin konung, efter Fleming evigt bäre! / Men är vår makt densamma ej som då ! Vår kung densamma är, vår sak densamma – Och hertigen dödsfienden, som då. Tar du emot dem, Stålarm!» (Wecksell 1876: 1). De österbottniska böndernas hämnd på Clas Fleming förkroppsligas i Daniel Hjort (son till bondeledaren Ilkka), förälskad i Stålarms dotter, men uppmanad att förråda slottet av sin mor, Ilkkas änka Katri, häxan från Ös- terbotten, som följt sin son ända sedan Flemings trupper rövade bort honom som barn. Ännu 1981 när förlaget Love Kirjat gav ut en ny upplaga av Wecksells skådespel, i regi av den omstridde dramaturgen Jouko Turkka, hade boken som pärmbild det centrala partiet av Edelfelts tavla, hertigen vid Flemings kista. Så har konstverket behållit sin plats i över hundra år, tavlan och berät- telsen stödjande varandra. Som Nils Ahnlund visat i en längre essä om Daniel Hjort 1928 har Weck- sells skildring en viss historisk kärna. Ahnlund pekar även ut den sannolika källan för Wecksell, nämligen Anders Fryxells Berättelser ur svenska historien, fjärde delen. Det är sannolikt också Fryxell som utgjort förlaga för Topelius och flera andra av de författare, svensk- och finskspråkiga i Fin- land, som vid mitten av 1800-talet inspirerades av temat Klubbekriget, bland dem historikern Gabriel Rein, estetikern och historikern Fredrik Cyg- naeus i den dramatiska dikten »I Claes Flemings tider» 1851 och inte minst Fredrika Runeberg i romanen Sigrid Liljeholm 1862 (Ahnlund 1928:203– 208; Rein 1871:134; Federley 1947:438). Dialogen på slottet intar i dessa arbeten en central plats. Så här gestaltar Fredrika Runeberg temat: 24 Bo Lönnqvist

(Hertigen) »Ha, du min gubbe, lefde du än, så sutte ej ditt hufvud mycket säkert nu.» (Fru Ebba) »Lefde han, så stode icke Eders Furstliga nåde här. Han hade väl gett Eder annat att göra än att komma vid sitt skägg» (Runeberg 2007:182). Fryxell ville ju med sitt »historiska kompendium» eller den »biografisk-historiska läseboken», »bland landsmän sprida en närmare kännedom, ett var- mare deltagande för det gemensamma fosterlandets vördnadsbjudande min- nen». Berättelserna lästes även i Finlands svenska skolor som historiebok före Topelius, synbarligen även av skolgossen Albert Edelfelt i Borgå på 1850-talet (spec. delarna 3–6; Schauman 1892:7–9). Mottot för Wecksells skådespel är ett citat ur Fryxell, där även historien om Hjort som förrädare ingår. Utförligt, i direkt anföring berättar Fryxell vad folk sagt, om Klubbekriget och »blodhunden, köttmånglaren» Fleming och hans grymhet. I det 18:e kapitlet sker mötet mellan hertig Karl och Ebba Fleming: Det berättas att, då Karl skulle tåga in i slottet, fruktade han, att någon mina der- städes kunde vara lagd i försåt. Fru Ebba måste derför möta vid porten och följa honom, tills allt blifvit undersökt. Han lät strax föra sig till slottskapellet, der Klas Fleming ännu stod bisatt. Ett rykte hade blifvit utspridt, att Fleming lefde och uppehöll sig i Polen, och att likkistan deremot var fyld med alla hans dyr- barheter. Karl befalde strax att locket skulle aflyftas. Der lågo de förfallna lem- ningarna af hans forne fiende. Karl fattade den döda kroppen i skägget, ryckte derpå och sade: Om du nu lefvat, hade ditt hufvud icke suttit mycket säkert. Fru Ebba svarade: Om min salige herre lefvat, så hade hans nåde aldrig kommit här in (Fryxell 1877:214).

ANDERS FRYXELL SOM HISTORIESKAPARE

Har dialogen förts i verkligheten eller är den en produkt av Fryxells livliga fantasi? Han har ju, trots att han utnyttjade arkivalier, genom sin levandegjorda stil – »tangerande ibland nästan den historiska romanens område» (Söder- berg 1902:VII) – betraktats och själv betraktat sig främst som berättare, i synnerhet i början av arbetet med Berättelserna och kryddat dem med historier som ger intryck av att vara äkta. Fryxell anför historien med dialogen något förändrad i avhandlingen Karakteristik af tiden och de utmärkta handlande personerna i Sverige från år 1592 till 1600, som belönades med Svenska Akademiens stora pris. Han uppger där att källorna inte finns utgivna i tryck men består av »pålitliga documenter i våra för handen varande manuscript-samlingar», och författaren är beredd att bestyrka varje uppgift (Fryxell 1831:269). I noterna till Berättelserna och Klubbekriget uppger Fryxell flera källor från 1590-talet i Riksarkivet, främst Historiska akter, Acta Historica och Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik 25

Finska brefven, vidare riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielms relation 1599 (i Hist. Handlingar bd XX, s. 288), rikshistoriografen Arnold Johan Messenii Historia (nämnd genom Carl Gust. Warmholtz i Bibliotheca Sveo- Gothica 1791), ett enstaka dokument från 1597 i Acta samt Gustaf D’Albe- dyhlls »Skrifter» (1799, 1810). Dokumentet i Acta bär titeln »Sigismundi- anorum relatio de obsidione arcis Abogiensis» och Söderberg påpekar att man ej med visshet kan säga om det utgjort källa för Messenius. »Dess något dubiösa anekdot om Karls beteende vid Klas Flemings kista har Messenius klokt nog underlåtit att upptaga» (Söderberg 1902:118; Warmholtz 1791 nr 3323). Frejdade historiker – Nils Ahnlund, Eric Anthoni och Berndt Federley – har ägnat möda åt att utreda Fryxells beroende av källorna och tillförlitlig- heten däri. Huvudkällor för skildringen av Klubbekriget är Messenii (1) Commentaria 1592–93 och 1596–1600, dock ofullständig, (2) Historia om orsakerna till oenigheten mellan konung Sigismund och hertig Karl, som antagits ha tillkommit före 1645 (1647) samt (3) fadern Johannes Messenii Scondia illustrata. »Finska breven» och »Historiska akter» åter bildar den s.k. Kopieboken 1592–1601, som Messenius lät utskriva för sin historia (felaktigt kallad Gottlundska kopieboken sedan C. A. Gottlund på 1830- talet överförde den till Finland, i Riksarkivet, Helsingfors; Ahnlund 1928: 207; Federley 1947:432 f.; Anthoni 1935:170 ff., 189, 209). Något belägg för hertigens och fru Ebbas möte och dialog, lika litet som när det gäller Daniel Hjort, finns likväl inte i nämnda källor, ej heller i Scon- dia illustrata eller ens i den Sveriges och Göthes rimkrönika som Messenius den äldre publicerade 1643 (Messenius 1643; Scondia 1702:47 ff., Chrono- logia s. 36 f., s. 153; Messenius rimkrönika 1774:59; Warmholtz 1791, nr 3436, 3437). Messenierna levde ju så nära händelsen att de – synnerligast Arnold Johan vars sympatier fanns på hertigens sida genom beskyddaren Carl Carlsson Gyllenhielm – såvida de på övligt sätt velat ge liv åt sin fram- ställning mycket väl hade kunnat berätta dialogen, så som de väl nämnde av- rättningen av Johan Fleming och andra Sigismunds förtrogna. Ebba Fle- ming åter skrev i juni 1597 ett brev till systern, änkedrottningen Katarina, men det gäller Clas Flemings död. Bara i det enda, ovannämnda dokumentet från 1597, i Adolf Ivar Arwids- sons översättning benämnt »Sigismunds Anhängares berättelse om beläg- ringen af Åbo slott, år 1597», relateras hela händelseförloppet. Här nämns också Daniel Hjort. När hertigen väl är inkommen berättas för honom att krut skulle vara »underlagt»: Eskar fördenskul emot sigh Vthi porten Frw Ebba H. Class Flemings (efterlef- verska): och sedan han med någhre ord henne hadhe tiltalt, hwi hon honom Slot- tet förhollit hadhe; Läther han henne gå framan för sig hop Vthi Slotz kyrckian der H. Class Flemings lijk stodh öfwer Jord och Hertigen icke annars berättat war af Hieronimo Birkholt [hertigens kammartjänare], ähn at han ähn nu lefwande skulle wara rymbd åth Pålen, men then dödhekistan der stodh wara Vp- 26 Bo Lönnqvist

fyllt med H. Class Flemings silfver och gull: hwilcket doch annorlunda befans så snart Hertigen lät kistan öpna och han lijket fick see: Thet han Vthaf ijfwer med händer rystadhe, skällandes häffteligen på then dödha och önskadhe at han honom lefwande hadhe fådt Vthi sin macht. Ther effter fölier Hertigen Frw Ebba Vthi hennes Maak, sedhan han hadhe Vthaf henne nycklarna tagit till alla rwm locerar han sigh sielf ther inne: Fru Ebba och hennes döttrar förwara låtan- des baak om wacht (Arwidsson 1842:40–44). Händelsen på Åbo slott torde emellertid ha varit i gott minne ännu i mitten av 1600-talet och det är inte för vågat att antaga att den berättades i olika sammanhang. Flemings dotter Catharina skrev 1643 en relation om brodern Johans avrättning efter slottets intagning och nämner både förrädaren Da- niel Hjort och modern, Fru Ebbas bortförande och fängslande. Denna historia har tacksamt utnyttjats av Samuel Loenbom – samlaren av anekdoter, ordlekar och gåtor – i Anecdoter Om Namnkunniga och Märkwärdiga Swenska Män, där även historien om huru Fleming dödats genom ett skott »af en förtrollad, eller, torde hända rättare förgiftad pil» förekommer (Loen- bom 1770–1771:8, 12, 33). Historien om den förtrollade pilen berättas ock- så av Dalin i Svea Rikes Historia liksom fängslandet av Ebba Stenbock den hertigen »mäst misstrodde». Hos Messenius är det en lejd lapp som skjuter trollskottet (Messenius 1774:59). Men varken Daniel Hjort eller mötet på Åbo slott syns längre till (Dalin 1761–1762:356 not, 358). Källa för ovan- nämnda är förmodligen assessorn i Antiqvitetskollegium Jonas Werwing, som senast på 1690-talet utarbetat sin historia om konungarna Sigismund och Karl IX, vilken trycktes av von Stiernman 1746, »alt det så tryckt, som otryckt, han strönings-vis kunnat öfverkomma». Werwings historia är dock, som Henrik Schück och Verner Söderberg visat, till stora delar en avskrift av dels Arnold Messenii historia, dels Johannes Messenii Scondia. Hos Werwing finns både Flemings död genom trolldom och sonen Johan Fle- mings avrättning, vilken skildras i detalj med direkt anföring av samtalen. Men om ordgemäng mellan hertigen och fru Ebba står det ingenting (Wer- wing 1746:355, 347, 466; Söderberg 1902:82–138, 94, 118 not 3; Federley 1947:432 f.). I vår jakt på ursprunget till dialogen och därmed berättelsen, som både framfött den måleriska historien, som i sin tur alstrat såväl en berättar- som en forskartradition, och en finsk historiementalitet, riktar vi ännu en gång blickarna på kyrkoherden i Sunne Anders Fryxell, den demokratiskt sinnade folkbildaren, vännen till nyromantikern och folkviseupptecknaren Arvid August Afzelius. Förmodligen med det enstaka dokumentet, Sigismunds anhängares berättelse ... från 1597, som inspiration, har Fryxell i sin »rust- bod» regisserat den dramatiska kampscenen i slottskyrkan och därmed le- vandegjort historiens gestalter. Likheterna mellan dokumentet och Fryxells skildring är uppenbara – slottskyrkan, flykten till Polen, dyrbarheterna i kistan, hertigens skymfande ord – och gäller för alla senare relationer endast Fryxell. Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik 27

Professorn, författaren och kåsören Alma Söderhjelm hade allt haft skäl att vara nöjd.

DET SISTA FRAGMENTET

Historien är inte riktigt slut ännu. Det återstår oss att – i Philippe Ariès anda – granska ett sista fragment i berättartraditionens genealogi. Två årtionden innan Edelfelt målade sin tavla, publicerade adjunkten vid Vasa lyceum, magistern i historia Georg Zacharias Forsman, sedermera Yr- jö Koskinen, arbetet Nuijasota, sen syyt ja tapaukset (»Klubbekriget, dess orsaker och händelser», 1857). Detta var det första enskilda arbetet i historia på finska språket; författaren hade bedrivit forskningar i Stockholm och Uppsala. Yrjö Koskinens tolkning av krigets orsaker överensstämmer med Fryxells; ur Fryxell och ur relationen om Sigismund 1597 har Koskinen också relaterat mötet och dialogen på slottet (Koskinen 1857, del II 1859: 164 f.). Med Yrjö Koskinens arbete inleds en tradition av finsk forskning om Klubbekriget och dess orsaker, än ur social- och ekonomisk-historisk synvinkel, än ur politisk, krigs-, rättshistorisk eller modern individual- eller so- cialpsykologisk aspekt, en forskning som varje gång fött livliga debatter och för vilken Fleming och bondeupproren stått i centrum (t.ex. Katajala 2002). Att Koskinen som österbottning känt sympati för böndernas kamp mot Fle- ming, men att Fleming för honom också representerat Finland i dess kamp mot det hertigstyrda Sverige, och att slutligen hertigen i sin kamp för pro- testantismen väckt förståelse hos den lutherskt-kyrkligt inställde politikern och skolmannen, sedermera baron Yrjö Yrjö-Koskinen, visar forskarens be- svärliga roll och ämnets komplicerade art. Fleming blev trots allt hjälten; han symboliserade både nationalkänslan och självbestämmanderätten (Fe- derley 1947:435). Yrjö Yrjö-Koskinen, sedermera som historieprofessor kollega till Topelius, väckte år 1876, vid Finska historiska samfundets första möte, den klassiska frågan: »Onko Suomen kansalla historiaa?» (»Har det finska folket en historia?» – en fråga som Topelius väckt redan 1843); i Klubbekriget hade ju detta folk för första gången visat sin förmåga att ingri- pa i historiens skeenden. Denna kollektiva aspekt, böndernas kamp, hade dock varit alltför främmande som motiv för kustbygdens svenske son, Edel- felt. Än då Ebba Fleming? Ja, inte får heller hon någon griftefrid. I skrivande stund har Svenska litteratursällskapet i Finland i svensk över- sättning utgivit historikern Anu Lahtinens avhandling Anpassning, förhand- ling, motstånd. Kvinnliga aktörer i släkten Fleming 1470–1620 (på finska 2007). Perspektivet är kvinnohistoriskt. Redan på första sidan träder Ebba Fleming fram som den modiga kvinnan, nu i Fredrika Runebergs romange- stalt, illustrerad på två ställen med Edelfelts tavla. Det är väl inte förmätet 28 Bo Lönnqvist att hävda att just Fru Ebba äger alla företräden som portalfigur för finsk kvinnohistoria. Därmed aktualiseras igen berättelsen om armbrytningen mellan hertigen och slottsfrun, kampen mellan man och kvinna (Lahtinen 2007:9 f., 78 f.). *

Sammanlagt koncentreras i och genom Edelfelts målning över 400 år av ständig växelverkan mellan minnet, narrationen och dess olika tidsuppfattningar, gestalter i offentliga och privata roller, medvetna om sin uppgift och sitt öde i historien. Samtidigt som gränsen mellan konstverket och historien som händelse blir mera genomtränglig, sker också ett närmande mellan konsten och vetenskapen. Betraktaren, berättaren och mänskoödet ingår i fragment som vi uppfattar som historisk tradition. Men att beteckna proces- sen som tradition är kanske likväl att för rätlinjigt betona en kontinuitet, en lodrät syn som inte tål några brott, en genealogi utan snedsprång. Sålunda kan också bilder inspirera oss till en omvärdering av begreppet tradition och är jag benägen att omfatta Ariès fragment-tanke, ett vågrätt tänkande kring brottstycken kalkerade på varandra, sönderfallande i varandra. Det ligger nära till hands att anknyta till de poststrukturalistiska forskningsstrategier- na, »gerillasoldatens» extrema rörlighet i val av perspektiv (Jacques Derri- da) liksom intertextualiteten (Julia Kristeva), textens enbart tillfälliga enhet, förlänad mening av annat som blivit skrivet och sagt, ej entydigt fixerad men väl framträdande i kontraster (jfr Liedman 1998:149 f.). Det människor tänkt, skrivit, målat, forskat o.s.v., är bara förhållningssätt, dock med en egen atmosfär som väl också den humanistiska forskaren bör kunna ge ett modest skimmer.

Intresset för Klubbekriget synes ha varit levande också under 1700-talet. Förutom ovannämnda skrifter kan hänvisas till en dissertation framlagd för professor Algot Scarin i Åbo, »De tumultu rustico Ostrobothniae civium, klubbe-kriget vulgo dicto. I» av Aaron N. Prochman 1746. Professor Bengt af Klintberg har vänligen uppmärksamgjort mig på sägnerna om Clas Fleming i Finlands Svenska Folkdiktning.

KÄLLOR OCH LITTERATUR

Otryckta Uppsala universitetsbibliotek: Acta ad historiam Caroli IX. Palmskiöldska samlingen 32. Hänv. hos Fryxell, men inget om händelsen på Åbo slott.

Tryckta Ahnlund, Nils, 1928: Daniel Hjort. Svensk sägen och hävd. Kulturbilder. Stock- holm. Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik 29

D’Albedyhll, Gustaf, 1799, 1810: Skrifter af blandadt dock mäst politiskt och historiskt innehåll. I, II. Stockholm. – Behandlar mest 1700-talet. Andersson, Håkan, 1979: Kampen om det förflutna. Studier i historieundervisning- ens målfrågor i Finland 1843–1917. Acta Academiae Aboensis Ser. A, Huma- niora 57:1. Åbo. Anthoni, Eric, 1934: En relation om händelserna i Finland 1599 och Arnold J. Mes- senii Commentaria. Historisk Tidskrift för Finland, s. 169–182. — 1935: Kopieboken 1592–1601. Ett bidrag till belysande av Arnold Johan Messe- nii forskargärning. Historiska och litteraturhistoriska studier 11. Helsingfors. Anttila, Elina, 2001: Albert Edelfelt & la nouvelle peinture. Konsthistoriska studier 24. Helsingfors. Ariès, Philippe, 1988 (1986): Zeit und Geschichte. Athenäum Frankfurt a.M. Arwidsson, A. I., 1842: Sigismunds Anhängares berättelse om belägringen af Åbo Slott, år 1597. – Suomi. Tidskrift i fosterländska ämnen. Första häftet. Helsing- fors. – Dokumentet finns bland Acta Historica anno 1597. Strödda Historiska Handlingar 18, Sigismundiarum relatio, Riksarkivet, Stockholm. Carpelan, Tor, 1954: Ättartavlor för de på Finlands riddarhus inskrivna ätterna. Första bandet, s. 357. von Dalin, Olof, 1761–1762: Svea Rikes Historia. Tredje Delen. Andra bandet. Stockholm. Edelfelt – Albert Edelfelt och Ryssland. Brev från åren 1875–1905. Utgivna av Rai- ner Knapas och Maria Vainio. Stockholm – Helsingfors. – Om tavlan i Edelfelts brev, s. 16–18, 25–28, 30–33, 48, 78 f., 136, 150–153, 336. Ekegren, Staffan, 1988: Skolplanschernas värld. Stockholm. Federley, Berndt, 1947: Claes Fleming i hävdateckning och skönlitteratur. Histo- riska och litteraturhistoriska studier 23. Helsingfors. François, Etienne und Schulze, Hagen (herausgeg.), 2001: Deutsche Erinnerungs- orte I–III. 2. Auflage. München. Fryxell, Anders, 1831: Karakteristik af tiden och de utmärkta handlande Personer- na i Sverige från år 1592 till 1600. Svenska Akademiens Handlingar ifrån år 1796. Fjortonde delen. Stockholm. — 1877 (1828–1833): Berättelser ur Svenska Historien. Fjerde delen. Sjunde upplagan. Stockholm. Katajala, Kimmo, 2002: Suomalainen kapina. Talonpoikaislevottomuudet ja poliit- tisen kulttuurin muutos Ruotsin ajalla (n.1150–1800). Historiallisia Tutkimuksia 212. Helsinki. Koskinen, Yrjö, 1857, 1859: Nuijasota, sen syyt ja tapaukset. 2 delar. Ny utökad upplaga 1877. – Om Koskinens källor, se Gunnar Suolahti, Nuori Yrjö Koski- nen. Toinen painos. 1974. Kap. XXXIII Nuijasota. Lagus, Wilh. Gabr., 1847: Critisk undersökning om Riks-Marsken Clas Flemings dödsdag. Acta Societatis Scientiarum Fennicae Tomus II. Helsingforsiae. Lahtinen, Anu, 2007: Sopeutuvat, neuvottelevat, kapinalliset. Naiset toimijoina Flemingin suvun sukupiirissä 1470–1620. Bibliotheca Historica 108. Helsinki. – På svenska: Anpassning, förhandling, motstånd. Kvinnliga aktörer i släkten Fle- ming 1470–1620. Helsingfors 2009. Liedman, Sven-Erik, 1998: Mellan det triviala och det outsägliga. Blad ur huma- niora och samhällsvetenskapernas historia. Daidalos. Göteborg. Loenbom, Sam., 1770–1771: Anecdoter Om Namnkunniga och Märkwärdiga Swenska Män. Första bandet. Stockholm. Lönnqvist, Bo, 2007: En finsk adelssläkts öden. Standertsköld, Standertskjöld- Nordenstam. Helsingfors. Messenius, Johannes, 1643: Twå Små Gamble Sweriges och Göthes Crönikor / then 30 Bo Lönnqvist

ena på Rijm / then andra elliest för några hundrade åhr sedhan beskreffne. Aff Johanne Messenio. Stockholm. — 1702 etc.: Scondia Illustrata, Seu Chronologia de Rebus Scondiae. Hoc est, Sue- ciae, Daniae, Norwegiae. Primum edita et Observationibus aucta a Johanne Peringskiöld. Stockholmiae MDCC. Tomus VIII, 1702 s. 47 ff.; Chronologia s. 36 f.; Tomus XV, s. 153. — 1774: Berättelse Om Några Gamla och Märkwärdiga Finlands Handlingar hwilken innehåller En Krönika ... Med Swenska Rim beskrefwen. Åbo. Nordisk Familjebok V. Stockholm 1882: Anders Fryxell. Nyland = Samlingar utgifna af Nyländska Afdelningen. Sjätte häftet. Nyländska folksagor och -sägner, ordnade af A. Allardt och S. Perklén. Helsingfors 1896. – Även i Finlands Svenska Folkdiktning Bd II. Sägner 2. Historiska sägner. Hel- singfors 1924. Ramsay, Jully, 1909: Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden. Helsingfors. Rangström, Lena, 1997: Kläder för tid och evighet. Gustaf III sedd genom sina dräkter. Stockholm. Rein, Gabriel, 1871: Föreläsningar öfver Finlands historia II. Helsingfors. Runeberg, Fredrika, 2007 (1862): Sigrid Liljeholm. Roman. Helsingfors. Schauman, August, 1892: Från sex årtionden i Finland. Upptecknade lefnadsmin- nen I. Helsingfors. Stormbom, Jarl, 2002: Planscherna – illustrationsproblemet. Skolhistoriskt arkiv XXVIII. Helsingfors. Swanljung, Henrik, 1981. Hertig Karl skymfar Klas Flemings lik av Albert Edel- felt. Aboa, Åbo landskapsmuseum, Årsbok 45. Svenskt akademiskt måleri under 1850–1880-talen. (Av) Torsten Gunnarsson. Sär- tryck ur »1880-tal i nordiskt måleri», Nationalmusei utställningskatalog 487. Stockholm. Söderberg, Verner, 1902: Historieskrifvaren Arnold Johan Messenius. Akademisk Afhandling. Upsala. Söderhjelm, Alma, 1933: Kärlek och politik. Stockholm. Topelius, Zacharias, 1876 (1875): Läsebok för de lägsta lärowerken i Finland. Andra Kursen. Boken om Wårt Land. Andra Upplagan. Helsingfors. — 1901: Läsning för barn. Sjätte boken. Visor och Sagor. Andra upplagan. Stock- holm. Warmholtz, Carl Gust., 1791: Bibliotheca Historica Sveo-Gothica. Sjette Delen. Stockholm. Wecksell, Josef Julius, 1876: Daniel Hjort. Sorgespel i fem Akter med fyra Tab- låer. – Samlade Dikter. Andra upplagan. Helsingfors 1876. Werwing, Jonas, 1746: Konung Sigismunds Och Konung Carl den IX:des Historier ... Sammanskrefna af Jonas Werwing. Utgifna af Anders Anton von Stiernman. Förra del. Stockholm. Åberg, Alf, 1983: Svenska historiska bilder. Stockholm. Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 31 Vem lät bygga kyrkorna på Gotland?

Av Anders Andrén

Ingen annanstans i Sverige är de medeltida sockenkyrkorna så välbevarade som på Gotlands landsbygd. Av de 94 kyrkorna är 91 fortfarande i bruk, medan tre står som övergivna ruiner sedan 1500-talet. Naturligtvis har det skett förändringar och tillägg i kyrkorna under århundradenas lopp, men i förhållande till övriga Sverige är de flesta av de 91 kyrkorna så välbevarade att man ännu kan få en känsla för deras medeltida skepnad och rumsliga uppbyggnad. Stenkyrkorna uppfördes inte under hela medeltiden utan enbart under perioden från cirka 1130 till mitten eller strax efter mitten av 1300-talet. Under denna korta tidsrymd på cirka 225 år var byggnadsverk- samheten enorm (Wienberg 2000). Kyrkor eller delar av kyrkor byggdes, revs och byggdes om på ett sätt som saknar motstycke på landsbygden i öv- riga Norden. De idag stående kyrkobyggnaderna är alla resultat av dessa successiva ombyggnader, men likväl kan kyrkornas äldre byggnadsfaser ofta rekonstrueras. Äldre grundmurar har påträffats vid arkeologiska under- sökningar i många kyrkor, men även detaljer från de rivna byggnadsdelarna har återanvänts i de nya byggnadsavsnitten, t.ex. portaler, fönster och bild- prydda kvaderstenar. Denna lek med historien, som de dåtida byggherrarna och stenmästarna utnyttjade till fulländning, innebär att ytterligare spår av de äldre kyrkorna finns i de yngre murarna. Trots att kyrkorna är så välbevarade är det sedan länge en omstridd frå- ga vem som lät bygga dem (Yrwing 1940; Steffen 1943; Wessén 1945; Hafström 1949; Bohman 1962; Hellström 1971; Fritzell 1975; Pernler 1977; Thunmark-Nylén 1980; Carlsson 1981; Lagerlöf 1981; Lindquist 1981, 2009; Melefors 1983; Hyenstrand 1989; Brink 1990:89 ff.; Kyhl- berg 1991; Lindkvist 1991; Gardell 1992). Den sociala bakgrunden för dessa monument är oklar. Var det en enskild byggherre eller ett kollektiv som stod för initiativet och uppförandet? De fåtaliga men ofta använda skriftliga källorna om det äldre Gotland ger inga entydiga svar. I Gutasa- gan från 1200-talet finns den välkända skildringen av Gotlands kristnande och de första kyrkorna på ön. Efter beskrivningen av hur Botair i Akebäck

Föredrag vid Akademiens sammanträde den 11 februari 2009. 32 Anders Andrén

Fig. 1. Kyrkan i Fardhem är en av de bäst bevarade romanska stenkyrkorna på Gotland. Den- drokronologiska dateringar visar att kor, absid och långhus uppfördes på 1170-talet. Till denna kyrka fogades ett torn på 1260-talet (Bråthen 1995, 1998; Bartholin 1998). Foto författaren 2007. först byggde kyrka i Kulstäde och sedan i Vi nedanför klinten skildras hur hans svärfar Likair den vise lät döpa sig och sitt hushåll. Likair var den som »rådde mest» (var mäktigast) på den tiden, och »gjorde kyrka i sin gård, som nu heter Stenkyrka». Därefter följde kyrkor i Atlingbo i Medel- tredingen och Fardhem i Sudertredingen (fig. 1) innan andra män lät bygga kyrkor »till större välmak» (välmåga) för sig själva (Holmbäck & Wes- sén 1943:293). I Gutasagan finns också en alternativ berättelse om Got- lands kristnande, som utgår från den norske kungen Olof Haraldssons be- sök på ön (jfr Gardell 1992). I denna berättelse är det i stället den mäktige Ormika från Hejnum som låter bygga en kyrka i Åkergarn, vilket idag motsvarar S:t Olofsholm. I Gutalagen anges att Atlingbo och Fardhem tillsammans med Tingstäde var de tre speciella asylkyrkorna på ön. Tio olika stadgor i lagen visar dessutom att den gotländska socknen hade en speciell rättslig ställning som saknades i andra medeltida landskapslagar. I ett av dessa avsnitt stadgas hur tiondet ska hanteras om en man låter bygga en kyrka med andra »kyrko- män» (Holmbäck & Wessén 1943:205 ff.). En illustration till ett sådant kyrkobygge kan vara en lång målad runtext på den norra väggen av långhuset i Anga kyrka. Runtexten från senare hälften av 1200-talet anger att »de gjorde denna kyrka», med en efterföljande beskrivning av hur fjorton namngivna Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 33 bönder bidrog med ett antal »ök» (ett par oxar) till kyrkobygget. Insatserna varierade från en man som sköt till fyra par oxar till ett fall med två män som bidrog med ett gemensamt par oxar (G 119). Uppgifterna i Gutasagan och Gutalagen pekar alltså åt olika håll. Här finns kyrkobygge på den egna gården, enskilda kyrkobyggen långt från den egna gården, kyrkobyggen i relation till administrativa uppdelningar av ön och tydligt kollektiva initiativ. Med utgångspunkt från de skiftande uppgifterna har olika forskare presenterat helt olika förslag till den sociala bakgrunden för de tidiga kyrkorna på ön. Hugo Yrwing, Sven-Erik Pernler och Carl Johan Gardell är bland dem som tydligast förespråkar de enskilda initiativen knutna till enstaka gårdar. Yrwing hänvisar till Gutasagans mäktiga män, till socknens speciella rättsliga status i Gutalagen och till påvebrev från 1200-talet om den långtgående patronatsrätten på Gotland (Yrwing 1940:88 ff.). Pernler menar att de gotländska kyrkorna ursprungligen var egenkyrkor på samma sätt som de tidiga privatkyrkorna på Island och som Gutasagan antyder. Han betonar att det inte fanns några socknar under den äldre medeltiden, utan att dessa skapades runt de äldre kyrkorna i samband med att den kyrkliga lagstiftningen för kyrkorna ändrades (Pernler 1977:26 ff.). Gardell bygger också på Gutasagan men använder även de många kastalerna vid kyrkorna för att argumentera för gårdskyrkor (Gardell 1992:47 ff.). Evert Melefors (1983:67 f.) behandlar enbart kyrkobygget indirekt, men genom enstaka kommentarer är det tydligt att han utifrån ortnamnen främst ser kyrkorna som gårdskyrkor. De tre asylkyrkorna har lockat en annan grupp forskare till att uppfatta det gotländska kyrkobygget som mer centralt planerat. Flera har talat om motsvarigheter till norska fylkeskyrkor (Wessén 1945), om tredingskyrkor (Hafström 1949) och om huvudkyrkor (Hellström 1971). De som går längst i planeringsperspektivet är Åke Hyenstrand (1989) och Ola Kyhlberg (1991), som båda försöker rekonstruera äldre indelningar av Gotland utifrån historiskt kända gränser av socknar, ting och tredingar. Hyenstrand rekon- struerar tolv hypotetiska »hundare», som han menar har legat till grund för sockenindelningen (Hyenstrand 1989:75 ff.). Kyhlberg hävdar å sin sida att vissa centrala kyrkor har uppförts i äldre större bygdelag med namn på -hem och -bo, medan andra kyrkor har byggts vid gårdar och åter andra har upp- förts som kollektiva initiativ i bygder som var föregångare till de medeltida socknarna (Kyhlberg 1991:78 ff.). Slutligen har en grupp forskare starkt betonat det kollektiva draget i det gotländska kyrkobyggandet. Lena Thunmark-Nylén (1980) och Dan Carls- son (1981) menar att flera av de gotländska socknarna bör bygga på äldre förhistoriska bygder, eftersom de motsvarar äldre arkeologiskt konstaterade bebyggelseområden. Den som tydligast betonat de kollektiva initiativen är Sven-Olof Lindquist (1981, 2009), som genom en rad geografiska analyser visar att sockenkyrkorna är optimalt placerade i förhållande till socknens bebyggelse (fig. 2). Han menar därför att socknarna motsvarade äldre byg- 34 Anders Andrén

Fig. 2. Den rumsliga relationen mellan sockengränser och optimala gränser mellan sockenkyr- kor på mellersta Gotland (efter Lindquist 1981 fig. 10). der och att alla kyrkorna uppfördes som bygdekyrkor under en mycket kort period i slutet av 1000-talet. De tre olika perspektiven på det gotländska kyrkobyggandet hänger nära samman med olika uppfattningar av det medeltida Gotland i allmänhet. Yr- wing betonar de sociala skillnaderna i det gotländska samhället utifrån Gu- Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 35 talagen, medan Gardell bygger sina idéer på det senmedeltida och tidigmo- derna Gotland, som han uppfattar som en oligarki styrd av en liten grupp tingsdomare (Gardell 1986; jfr även Lerbom 2003). Hyenstrand och Kyhl- berg vill tona ned Gotlands särställning och uppfattar landskapet som mer likt Mälarlandskapen. Deras försök till storskaliga administrativa indelningar bygger därför på tidigare liknande försök i Mälardalen (jfr Hyenstrand 1974). Slutligen passar Thunmark-Nyléns, Carlssons och Lindquists perspektiv väl med deras uppfattning av det medeltida Gotland som en form av bonderepublik. Debatten om de gotländska sockenkyrkorna anknyter väl till den mer all- männa diskussionen om kyrkobyggandet i Norden. Även här går åsikterna isär om vilka som var byggherrar. En dominerade tanke har varit att kyrkorna uppfördes av sockenmenigheter, framför allt därför att många medeltida landskapslagar nämner bönder som byggherrar (t.ex. Koch 1936). Men andra har betonat att främst den jordägande aristokratin stod bakom de romanska kyrkorna (Lundberg 1927, Nørlund & Lind 1944). Under de senaste decennierna har flera understrukit att initiativet till kyrkobyggandet ändra- des över tid. Under 1200- och 1300-talen blev nya kyrkor, utvidgningar, re- noveringar och underhåll alltmer en fråga för sockenmenigheten som ett kollektiv. Det är denna förändring som i hög grad avspeglas i landskapsla- garnas uppgifter om byggande bönder. När socknen som helhet blev ansva- rig för kyrkobyggnaden började också socknen uppfattas som en territoriell enhet med fasta gränser, vilket innebar att den började användas för att lo- kalisera byar och gårdar. Under 1000- och 1100-talen har kyrkobyggandet i mycket högre grad utgått från enskilda personer och gårdar, och i den mån socknen existerat som organisation har den främst varit en social tillhörighet utan vare sig territoriell förankring eller avgränsning (Smedberg 1973; Ny- borg 1979; Andrén 1984, 1987; Claesson 1989; Skre 1988; Wienberg 1993; Anglert 1995; Brendalsmo 2006). Det enskilda initiativet bakom de tidiga kyrkorna är särskilt tydligt i de danska, svenska och norska kärnbygderna, där såväl enstaka skriftliga uppgifter som kyrkornas utformning och ut- smyckning pekar mot aristokratiska familjer knutna till storgårdar. Flera kyrkor har romanska torn med särskilda gallerier, som öppnar sig mot lång- huset från en övre våning (Wienberg 1993:145 ff.; Anglert 1995). I några kyrkor finns också romanska kalkmålningar med bevarade donatorsbilder och anslutande inskrifter, som visar att enskilda personer har varit aktiva i kyrkobyggandet. Den danske konsthistorikern Axel Bolvig (1992:76 ff.) går så långt att han tolkar de ofta små romanska kyrkorna på Själland och i Skåne såsom uppförda enbart för ett hushåll på en enskild storgård. Först senare har kyrkorna fått en bredare funktion, som religiösa centra för hela bygder. Flera forskare är öppna för tidsmässiga och rumsliga variationer (t.ex. Skre 1988; Claesson 1989), och särskilt Jes Wienberg gör några viktiga på- pekanden (Wienberg 1993:145 ff.). Han framhåller att enskilda initiativ 36 Anders Andrén

även är tydliga under senmedeltiden, uttryckta genom t.ex. gravkapell och kalkmålningar med donatorsbilder och stiftarinskrifter. Dessutom menar han att diskussionen om det ursprungliga kyrkobyggandet under 1000- och 1100-talet måste knytas till frågan om jordägande. I områden med stora gods uppfördes kyrkorna på storgårdarna, t.ex. i Skåne och på Själland, men i områden med flera jordägare har initiativet till kyrkobyggandet varit mer splittrat, exempelvis i delar av Jylland. Den allmänna diskussionen kring det tidiga kyrkobygget reser några frå- gor, som inte helt har undersökts i förhållande till de gotländska kyrkorna. Det är därför befogat att på nytt studera den sociala bakgrunden för kyrkorna på Gotland, särskilt som de helt olika förklaringarna av det gotländska kyrkobygget har gjort forskningsläget »förvirrat» (jfr Brink 1990:94). Det är då viktigt att ta hänsyn till Gotlands speciella karaktär. Till skillnad från de danska och svenska centralbygderna saknade ön ett privilegierat jordägande frälse, och därmed saknades i stor utsträckning landbor. Bebyggelsen bestod enbart av ensamgårdar, och varje gård hade ett eget namn (jfr Siltberg 1998). Men då det i stort sett saknas skriftliga källor från 1000- och 1100- talen om Gotland måste frågan om det dåtida kyrkobyggandets initiativ sö- kas indirekt genom ortnamn, yngre kartor och dokument samt i själva kyrkoarkitekturen.

ORTNAMN

En viktig ingång till frågan om kyrkobyggandets ursprung är namnen på socknarna. Det gäller dels när namnen började användas som beteckningar för rumsligt avgränsade socknar, dels namnens språkliga och landskapsmäs- siga bakgrund. I de danska och svenska kärnbygderna fanns inga rumsligt avgränsade socknar under 1000- och 1100-talen (Andersson 1988). Det äldsta belägget för en territoriellt avgränsad socken i ett så centralt område som Skåne härstammar från 1270-talet, och först under 1300-talet blev det vanligt att använda socknar som lokalisering för byar och gårdar (Dahl 1942:52 f.; Andrén 1984:10, 56). Bilden verkar vara likartad på Gotland, även om källorna är få. Flera stadgor i Gutalagen förutsätter någon form av rumsligt avgränsade socknar, men den äldsta bevarade versionen av lagen är från mitten av 1300-talet, och därför är det oklart om just den territoriella dimensionen fanns med i lagtexten, när den nedtecknades under 1200-talet (Holmbäck & Wessén 1943:LXIV). Samtliga sockennamn finns förteckna- de i de s.k. taxuslistorna rörande Linköpingsbiskopens visitationer på Got- land. Listorna är bevarade i två avskrifter från 1500-talet, men originalen brukar dateras till 1200-talets slut eller 1300-talets början (Pernler 1977:89 ff.). Den tidigaste antydan för att dessa kyrkonamn uppfattades som en av- gränsad socken är ett brev från 1277 ställt till bland andra »sockenborna i Hellvi» (SD 625). Det äldsta direkta belägget för en territoriell socken är an- Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 37 nars ett påvligt avlatsbrev från 1296, angående S:t Lukas kyrka i »Grötling- bo socken» (Stolt 2001). De många bevarade gravstenarna från Gotlands landsbygd visar därefter hur socknen började uppfattas som ett geografiskt område under 1300-talet. De äldsta beläggen är en gravsten i Vallstena från 1350 över prästen Olof Bingel från Gothem (Nyman 1935:200) och en gravsten i Björke från 1382 över prästen Boter född i Sanda socken (Lundmark 1931b:621, 624). Med tanke på att den gotländska socknen först i slutet av 1200-talet och under 1300-talet började uppfattas som en rumslig enhet är det knappast troligt att den bygger direkt på äldre förkristna indelningar av ön (jfr Thun- mark-Nylén 1980; Carlsson 1981). Därför kan inte heller sockengränserna användas för att rekonstruera äldre territoriella indelningar på det sätt som Hyenstrand och Kyhlberg har gjort. Lindquists geografiska undersökningar av sockenbildningens ursprung kan också ifrågasättas utifrån samma perspektiv. Eftersom han använder de sent skapade sockengränserna som ut- gångspunkt för sina geografiska analyser faller själva de metodiska förut- sättningarna för hans undersökningar (jfr Lindquist 1981, 2009). En äldre form av social tillhörighet till en viss kyrka behöver inte alls ha följt tydliga geografiska gränser (Andrén 1987). I stället kan de nära sambanden mellan de historiskt kända sockengränserna och de konstruerade optimala gränser- na mellan kyrkorna i Lindquists undersökning visa hur de geografiska av- gränsningarna av sockenmenigheterna successivt anpassades efter kyrkornas läge (jfr Nyborg 1986). När det gäller sockennamnens språkliga och landskapsmässiga bakgrund finns flera olika mönster (Öberg 1979; Lagman 1981; Andersson 1988; Brink 1990:123 ff.). De kan vara bygdenamn, bebyggelsenamn, kyrkplatsnamn och kyrknamn. Utifrån Ingemar Olssons tolkningar av de got- ländska sockennamnen verkar flera av dessa lösningar vara representerade på Gotland (Olsson 1996). Fårö är ett bygdenamn, Hogrän (»hög gran») skulle kunna vara ett kyrkplatsnamn medan Stenkyrka är ett tydligt kyrknamn, som syftar på själva byggnadens unika karaktär som tidig stenkyrka. Kyhlberg hävdar att många av sockennamnen är kyrkplatsnamn, eftersom de syftar på terrängföreteelser som grusåsar, ängar och bäckar (Kyhlberg 1991:61, 100). Han menar att de fick dessa namn, eftersom bygden tillsammans valde lämplig plats för kyrkan. I sin analys tar dock Kyhlberg ingen hänsyn till att många av sockennamnen är identiska med eller snarlika vanliga gårdsnamn på ön. Dessa likartade namn visar i stället att många av sockennamnen ursprungligen måste ha varit gårdsnamn (jfr Melefors 1983:67 f.). Inte mindre än 43 sockennamn har mer eller mindre tydliga paralleller till gårdsnamn utanför den aktuella socknen, t.ex. Fardhem och Fardume i Rute socken, Burs och Burs i Norrlanda socken samt Källunge och Källings i Eksta socken (fig. 3). I 21 fall finns det dessutom sockennamn som kan knytas till liknande gårdsnamn inom socknen, vilket antyder någon form av historisk relation mellan dessa gårdar och socknarnas namn (fig. 4). Ibland 38 Anders Andrén

Sockennamn Liknande gårdsnamn utanför socknen

Akebäck Bäcks (Endre, Hangvar, Othem, Väte) Ala Ala (Lärbro, Rute, Västerhejde) Alva Alvegårds (Sproge) Bara Bare (Etelhem) Björke Björke(bos) (Atlingbo, Follingbo, Norrlanda) Boge Bogs (Stånga) Bro Broa (Fårö, Halla) Burs Burs (Källunge, Norrlanda) Bäl Bälshage (Grötlingbo) Eke Ekese (Rone) Ekeby Ekeby/s (Eskelhem, Ganthem, Stenkyrka) Fardhem Fardume (Rute) Gammelgarn Ljugarn (Ardre) Gann Ganne (Akebäck, Burs, Klinte, Sanda, Västerhejde, Östergarn) Garda Garde (Lärbro, Stenkyrka) Hamra Hamre (Östergarn) Hejde Hajdes (Fole, Fröjel, Hellvi, Väskinde) Hejdeby Hajdeby (Kräklingbo) Hellvi Hellvis (Fole) Hogrän Gräne (Stenkyrka, Väte) Klinte Klinte/s (Boge, Follingbo, Gammelgarn, Lau, Lojsta) Källunge Källings (Eksta) Lau Lauhage (Stenkyrka) Levide Levide (Eskelhem, Etelhem, Näs, Vall) Linde Lindarve (Burs, Ekeby, Sproge) Lummelunda Lunde/s (Fleringe, Grötlingbo, Hablingbo, Hangvar, Martebo, Norrlanda, Tingstäde, Västerhejde, Väte) Lärbro Broa (Fårö, Halla) Martebo Marta (Sundre) Norrlanda Västlands (Vamlingbo) När Närs (Othem) Rone Lillrone (Lye) Sanda Sande/s (Ekeby, Grötlingbo, Östergarn) Stenkumla Kumble (Ganthem, Lärbro) Tingstäde Tings (Kräklingbo) Tofta Tomte (Halla, Rone) Träkumla Kumble (Ganthem, Lärbro) Vall Valle (Klinte, Rute) Vallstena Haugstajns (Gammelgarn) Vamlingbo Vamlinggårde (Gammelgarn) Viklau Lauhage (Stenkyrka) Västergarn Ljugarn (Ardre) Västerhejde Hajdes (Fole, Fröjel, Hellvi, Väskinde) Östergarn Ljugarn (Ardre)

Fig. 3. Översikt över sockennamn och likartade gårdsnamn utanför respektive socken. Figuren bygger på sammanställningar av nutida gårdsnamn (Siltberg 2006), gårdsnamnen i Revisions- jordeboken 1653 (Sundberg & Siltberg 1974; Östlund-Stjärnegårdh 1979a, 1979b) samt namn på 1500- och 1600-talens ödegårdar (Ersson 1985). verkar den namngivande gården vara bevarad, t.ex. Othemars i Othems socken. I andra fall kan de parallella namnen i stället vara resultat av gårds- delningar, som Utbunge i Bunge socken, Lillfole i Fole socken och Väster- väte i Väte socken. Namnformerna visar i dessa sammanhang att gårdarna Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 39

Sockennamn Bevarade gårdsnamn i socknen

Akebäck Bäcks Alskog Utalskog Atlingbo Lilla Atlings Björke Björksarve Bunge Utbunge Buttle Buttlegårde Bäl Lillbäls Endre Endregårds Fole Lillfole Halla Hallegårde Hejdeby Hajdungs Klinte Klintebys Kräklingbo Kräklings Lokrume Lauks (jfr Olsson 1996:57) Lummelunda Lunds Lye Lyrungs Othem Othemars Sanda Sandegårde Vall Vallbys (tidigare i Valls sn) Väskinde Väskinds Väte Västerväte

Fig. 4. Översikt över sockennamn och likartade bevarade gårdsnamn inom respektive socken.

är namngivna i förhållande till en ursprunglig gård vid kyrkan, vilken senare är försvunnen. Sedan åtminstone 1500-talet syftar sockennamnen alltid på kyrkan och socknen, och den grundläggande frågan blir därför varför de ursprungliga namngivande gårdsnamnen nästan utan undantag har försvunnit. Bakgrun- den måste sökas i den speciella gotländska ensamgårdsbebyggelsen. Efter- som varje gård bar ett unikt namn var det en sårbar namntradition (jfr Vik- strand & Zachrisson 2006:188 f.), särskilt om den ursprungliga namngivande gården efter hand skulle konkurrera med ett identiskt sockennamn. När socknen från slutet av 1200-talet och under 1300-talet började uppfattas som en territoriell enhet krävdes därför särskilda strategier för att skilja den ursprungliga gårdens namn från socknens namn. Flera olika lösningar kan spåras i namnen runt kyrkorna. En möjlighet var att i sockennamnet markera socknen som kollektiv till skillnad från den enskilda gården, vilket gäller alla sockennamn som slutar på -bo, t.ex. Atlingbo och Vamlingbo. Som nämnt är det äldsta belägget för ett -bo-namn Grötlingbo 1296. Dessa -bo-namn syftar på socknen som ett område eller distrikt, även om de är baserade på äldre gårdsnamn (Olsson 1996:35; Melefors 1983:72 ff.). De enda ännu bevarade äldre gårdsnamnen av denna typ är Lilla Atlings i Atlingbo och Kräklings i Kräklingbo. För öv- rigt finns en del ursprungliga gårdsnamn bevarade i medeltida gravinskrifter eller som namn på ting, t.ex. Bardlingi (1306) i Barlingbo (Lundmark 1931a:500 f.), Fardlinge (1494) i Follingbo (Roosval & Wachtmeister 1947: 40 Anders Andrén

55) och Hablinge ting (1412) i Hablingbo (Melefors 1983:75). Dessa äldre gårdsnamn har inte uppmärksammats av Kyhlberg, vilket leder honom till att felaktigt uppfatta -bo-namnen som tidiga distriktsnamn (jfr Kyhlberg 1991:78 ff.). En annan lösning var i stället att de namngivande gårdarna fick tillägget -gård, för att skilja gården från socknen. Exempel på detta är Hallegårde i Halla, Endregårds i Endre och Sandegårde i Sanda. Distinktionen mellan gård och socken går att följa genom inskrifter på gravstenar. Ännu i slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet har domaren Botvid och hans hustru Hallingi bott på gården Halla, utan särskild efterled (Roosval 1952:286 f.). Men 1463 har en viss Margareta Endregårds, med den särskiljande namn- leden, begravts i Endre kyrka (Lundmark 1931a:422 ff.). Namnförändringen verkar i dessa fall ha skett under 1300-talet eller första hälften av 1400-talet. Ytterligare en lösning var att den namngivande gården fick tillnamnet Kyrkeby/Kyrkebys, för att skilja gården från kyrkan och socknen. I Etelhem kan denna namnförändring dateras till början av 1400-talet. I Erik av Pom- merns skatteavtal från 1412 har tingsdomaren i Garda ting undertecknat sig som Olof Kyrkeby, men på sigillet som hänger från dokumentet presenterar han sig i stället som Olof Etelhem (Melefors 1983:118). De dubbla hänvis- ningarna visar att gårdens ursprungliga namn var på väg att bli en beteckning för socknen, vilket krävde ett nytt särskiljande namn för den ursprungliga gården, nämligen Kyrkeby. Samma mönster finns också i Hablingbo, Hangvar och Hejnum. En fjärde möjlighet är att de ursprungliga namngivande gårdarna om- vandlades till prästgårdar (Melefors 1983:72; Gardell 1992; Siltberg 1998), kanske i samband med att en son från gården blev sockenpräst. En sådan möjlig förändring har paralleller såväl i Norge som på Island (Smedberg 1973). Prästgårdar omtalas inte i Gutalagen och var därför förmodligen en sen företeelse på Gotland. Bevarade liksom undersökta prästgårdar tyder på att de framför allt härstammar från senare hälften av 1200-talet och början av 1300-talet (Svahnström 1951; Andersson 1979). Detta överensstämmer med dateringen av de flesta gravstenarna över präster (Lindström 1895:37 ff.), vilka visar att prästerna först då verkar ha fått en sådan ekonomisk och social ställning att de också blev ihågkomna genom gravmonument. En femte lösning kan ha varit att den ursprungliga namngivande gården vid ett eller flera tillfällen splittrades i olika parter och att alla dessa parter fick nya medeltida namn (Melefors 1983:72). Detta skulle kunna förklara varför flera senare kända sockennamn är belagda genom medeltida gravstenar och inskrifter från en tid då socknarna som territorier inte existerade. Namnen måste därför syfta på gårdar som senare är försvunna, t.ex. Alskog (G 150), Anga (G 111), Garda (G 114), Ekeby (Lundmark 1931a:463 f.) och Sundre (G 35) (jfr Snædal 2002). En annan aspekt av relationen mellan gård och kyrka är avståndet mellan den namngivande gården och kyrkan. I de flesta fall som går att rekonstruera Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 41 framträder kyrkan som en gårdskyrka belägen precis vid den ursprungligen namngivande gården, t.ex. Kräklings vid Kräklingbo kyrka och Kyrkeby vid Etelhems kyrka. Men i några fall är avståndet mellan gård och kyrka längre, ibland upp till två kilometer. Det gäller t.ex. Buttle kyrka i förhållan- de till Buttlegårde, Väskinde kyrka i relation till Väskinds och Lokrume kyrka i förhållande till Lauks (Lokrume betyder möjligen »Lauks öppna plats», jfr Olsson 1996:57). I dessa exempel verkar kyrkan ha byggts på initiativ av en namngivande gård, men i förhandlingar med andra jordägare, vilket har lett till en för gården perifer placering av kyrkan. Utifrån dessa olika lösningar kan de flesta av sockennamnen på Gotland hänföras till ursprungliga gårdsnamn. Namnskicket visar därmed att initiativet till kyrkorna främst måste ha kommit från de namngivande gårdarna, d.v.s. från enskilda hushåll och inte från några kollektiv i äldre bygder. Men placeringen av vissa kyrkor visar att kyrkobygget ibland redan från början måste ha varit baserat på lokala förhandlingar mellan större och mindre jordägare. Förändringen av namn runt kyrkorna visar samtidigt att det kan finnas stora problem med retrospektiva analyser utifrån källor från 1500- och 1600-talen. Den gotländska bebyggelsen verkar ha förändrats lika radikalt som bebyggelsen i övriga Skandinavien under 1300- och 1400-talen, med ödeläggelse, delningar och sammanslagningar.

KARTOR

Jordägandet är avgörande för att förstå de tidiga kyrkorna på Gotland, men eftersom det helt saknas äldre uppgifter om jordägandet på ön brukar det diskuteras mot bakgrund av senmedeltida och eftermedeltida jordeböcker, arkeologi samt kartor från omkring 1700 och framåt. Jordeböckerna av- slöjar en relativt likartad ensamgårdsbebyggelse, med huvudsakligen skat- tebönder, några landbor knutna till Roma kloster och efter reformationen en del kronobönder som brukade tidigare ödegårdar. Det fanns tydliga skillnader mellan stora gårdar och små gårdar, men det saknades storgods som bestod av många gårdar med en gemensam ägare (Siltberg 1998). Äldre anti- kvariska uppgifter, liksom enstaka ruiner och bevarade byggnader, visar att förutom prästgårdarna har omkring 190 gårdar haft ett eller flera medeltida stenhus (Qviström 1995), vilket motsvarade drygt 10 % av öns medeltida gårdar. Stenhusen, som kan dateras till 1200-talet och första hälften av 1300-talet, kan bekräfta att det fanns en mindre grupp stora gårdar under högmedeltiden. Dessa gårdar kan i första hand knytas till gamla ortnamn, som Isums i Atlingbo, Ytlings i Bro och Hageby i Etelhem, men på södra Gotland kan de även förbindas med yngre namn som Jakobs i Eksta, Gerete i Fardhem och Fridarve i Vamlingbo (Qviström 1995). Några medeltida går- dar utan stenhus har också blivit arkeologiskt undersökta (Westholm 2000). Den vikingatida bebyggelsen är däremot nästan helt okänd, till skillnad 42 Anders Andrén från såväl den medeltida bebyggelsen som den äldre järnålderns stengrundsbebyggelse (jfr dock Carlsson 2004). Därför har silverskatter och andra fynd använts som indikationer för den vikingatida och medeltida bebyggelsen. Fynden har använts för att rekonstruera hur gårdar successivt har flyttat runt i landskapet. I dessa rekonstruktioner är en direkt kontinuitet från järnål- derns stengrundbebyggelse till de historiskt kända gårdarna mycket starkt understruken (Carlsson 1979; Östergren 1989). Men det är tveksamt om fynden alltid representerar bebyggelse. Efterundersökningar visar att silverskatter kan ha varit deponerade i hus (Thunmark 1979; Östergren 1989; Wi- derström 2008), men ibland är de tydligt nedlagda i andra sammanhang (jfr Thunmark-Nylén 2006:465 ff.). Bronsföremål tolkas ofta som spår av bebyggelse (Östergren 2002; Carlsson 2004), men de skulle också kunna här- stamma från sönderplöjda gravfält, eftersom det finns mycket få vikingatida gravfält i de mest intensivt odlade områdena på Gotland. Analyser av de historiska kartorna pekar å sin sida mot att de historiskt kända gårdarna kan ha skapats genom uppdelningar av äldre större gårdar. Ett sådant scenario betyder att det saknades direkt kontinuitet mellan järnål- derns stengrundsbebyggelse och de historiska gårdarna (Ersson 1974; 1991). Utgångspunkten för detta resonemang är ägoblandningen, som var en välkänd gotländsk företeelse under 1600- och 1700-talen. Trots att bebyggelsen bestod av ensamgårdar var åkrar, ängar och betesmarker ofta blandade med varandra, så att ägoförhållandena nästan framstod som i skif- tade byar på det svenska fastlandet. Grupper av närbelägna gårdar med ägo- blandning uppfattades också mentalt som avgränsade enheter. I sen tid är gårdsgrupperna kända som »böiar» (byar) (Melefors 1983:92 ff.) och motsvarar ibland de »bidlag» som samordnade större arbeten och fester (Lith- berg 1915). Redan under medeltiden uppfattades gårdsgrupperna som men- tala enheter, eftersom det var dessa som var utgångspunkten för namngiv- ningen av gårdar med väderstrecksangivelser som Suderbys och Norrbys (Lindquist 1981). Orsaken till ägoblandningen är oklar och omdebatterad (Ersson 1974, 1991; Carlsson 1979; Östergren 1989), men en närmare analys av de gotländska kartorna från omkring 1700 och framåt antyder flera olika möjliga mönster. En del av ägoblandningen beror på att markerna för en ödegård har delats mellan olika gårdar (Ersson 1985). I dessa fall framträder ofta en konse- kvent och långtgående ägoblandning av många små jordar inom en samlad ägofigur, normalt belägen i periferin av den odlade jorden. I andra sammanhang antyder enstaka åkrar och ängar att ägoblandningen beror på arv, köp eller byte av enskilda marker. Ett tredje mönster är att ägoblandningen av framför allt åkrar, och till viss del ängar, uppträder inom de mindre gårds- grupperna i de centrala delarna av odlingsbygden (Ersson 1974:49 ff.; Lind- quist 1981:58 ff.). Enligt Per-Göran Ersson återspeglar denna form av ägo- blandning uppdelningar av äldre större gårdar i mindre parter (Ersson 1974: 49 ff., 1991). Hans idéer har kritiserats av flera (Carlsson 1979; Lindquist Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 43

1981; Östergren 1989), men jag menar att hans tolkning ger den enda rimli- ga förklaringen till alla de unga ortnamnen på Gotland. I förhållande till andra fullt koloniserade järnåldersbygder har Gotland uppseendeväckande många unga ortnamn. Även om det finns gamla ortnamnselement som -hem och -inge har drygt en tredjedel av alla gotländska gårdar i kärnbygderna unga namn bildade på personnamn i genitiv eller sammansatta med -arve, t.ex. Mickels och Mattsarve (Melefors 1983:153). Många av dessa namn är kristna (Olsson 1996:48 ff., 70 ff.), varför huvuddelen av namnen bör ha bil- dats under 1100- och 1200-talen. Om det hade varit en direkt kontinuitet från järnålderns stengrundsbebyggelse till de historiska kända gårdarna borde många fler gårdar ha burit äldre namn. I stället måste ägoblandningen och de många unga gårdsnamnen tolkas som ett uttryck för ett diskontinuerligt förlopp. Mellan järnålderns gårdar och de historiska gårdarna verkar det ha funnits ett skede under vikingatiden med större domäner, som successivt splittrades under medeltiden. Vid varje sådan delning har de nya gårdarna fått nya namn, medan den ursprungliga gårdens namn ofta har försvunnit. De arkeologiska indikationer som faktiskt kan representera vikingatida bebyggelse bör då delvis tolkas i andra termer än självständiga gårdar med egna namn. Kanske motsvarar de bebyggelse för de trälar och egendomslösa människor som Gutalagen förutsätter som naturliga delar av det äldre got- ländska samhället (Holmbäck & Wessén 1943:238). Ett belysande exempel på en successiv uppdelning av en äldre domän kan hämtas från Hogräns socken. Gårdarna Stora och Lilla Enbjänne bildade tillsammans med Prostarve en egen gårdsgrupp med tydlig inbördes ägo- blandning år 1700 (Ersson 1974:49 f.). På gårdarnas ägor fanns också marknamnet Bjärs (Ersson 1991:18), som bör gå tillbaka på ett ursprungligt äldre gårdsnamn (fig. 5). I detta fall kan en del av den successiva ägosplittringen följas genom den berömda runstenen från Hogräns kyrka (G 203), vilket Ersson inte uppmärksammat. Runstenen, som kan dateras till omkring 1100, restes av en viss Sigmund över tre bröder och fadern Aibjärn, som bodde »i gården längst söderut» (i by sunarst). Runstenen restes som ett bjärt lysande märke vid bron »a bierki», vilket normalt har tolkats som »på berget» eller i överförd mening »på högen» (G 203, Johansen 1997:132 ff.). Med tanke på det försvunna gårdsnamnet är det rimligare att tolka »a bierki» som »i Bjärs». Eftersom gårdsnamnet Enbjänne kan härledas från just mansnamnet Aibjärn verkar runstenen ha fångat en tidig gårdsdelning på Gotland. I texten nämns därmed både den ursprungliga gården Bjärs och den nya gården »längst söderut», som efter Aibjärn fick namnet Enbjänne. Senare under medeltiden har Bjärs försvunnit, kanske i samband med en omfördelning av ägorna när Prostarve bildades. Slutligen har Enbjänne delats mellan Stora och Lilla Enbjänne, sannolikt under 1300- eller 1400-talet (jfr Ersson 1974: 50). Totalt motsvarar dessa tre gårdar enligt 1600-talets jordvärdering 45 markleje (Östlund-Stjärnegårdh 1979a:91 f.), vilket är betydligt större än någon annan enskild gård vid mitten av 1600-talet. 44 Anders Andrén

Fig. 5. Ägoblandning mellan Stora och Lilla Enbjänne samt Prostarve i Hogräns socken år 1700 (efter Ersson 1974 fig. 8).

Liknande uppdelningar av äldre större gårdar kan också spåras i namnskicket för vissa gårdar. Förutom uppdelningar av gårdar i Stora och Lilla eller Över och Neder gäller det även namnpar som Rangvalds-Rangsarve eller Sigdes-Sigsarve (Ersson 1991). En sådan successiv uppdelning av går- dar, med ständigt nya namn för de nya gårdsdelarna, kan alltså förklara de många unga ortnamnen på Gotland. Gamla gårdsnamn, som exempelvis i -hem-namnen, finns nästan bara bevarade som sockennamn, just därför att de överlevde som en ny namnkategori, medan de ursprungliga namnen för gårdarna försvann genom gårdsdelningar eller i samband med att socknen blev territoriellt avgränsad. Ett fåtal -hem-namn är bevarade som gårdsnamn (Olsson 1996:31 ff.), men ägonamn med -hem som senare led tyder på att många fler en gång har funnits. Ett sådant möjligt gårdsnamn på -hem skulle kunna vara marknamnet Reumsaker i Garda socken år 1701 (Gadd 1954: 244 f.). Ägoblandning av åkrar och ängar, tillhörande en grupp av några gårdar, är vanlig runt de medeltida sockenkyrkorna (jfr Melefors 1983:72 ff.). Där- för kan denna ägoblandning, ibland i kombination med gårdsnamnen, an- Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 45 vändas för att spåra de äldre namngivande gårdarna vid kyrkorna. Ett tydligt exempel finns vid Kräklingbo kyrka. Enligt skattläggningskartor från 1699 och 1753 (www.lantmateriet.se) låg här prästgården i tydlig ägoblandning med gården Kräklings, som bevarar namnet på den ursprungliga gården. De gemensamma ägorna för prästgården och Kräklings bör markera omfatt- ningen av den ursprungliga storgården Kräklinge, med såväl kastal som kyrka. Ett annat exempel är situationen runt Hejnums kyrka enligt skattlägg- ningskartor 1698 och 1752 (www.lantmateriet.se). Här låg prästgården, Sto- ra Kyrkebys och Lilla Kyrkebys samt Hemsarve i en tydligt avgränsad ägo- blandning. Tillsammans bildade de en stor domän, som måste ha varit den ursprungliga gården Hejnum. Utifrån 1600-talets jordvärdering bör gården ha omfattat minst 50–60 markleje (jfr Östlundh-Stjärnegårdh 1979b:56 f., 108), vilket innebär att egendomen har varit nära dubbelt så stor som stora gotländska gårdar vid mitten av 1600-talet. En sådan domän kan ge en social bakgrund för såväl den romanska kyrkan i Hejnum som Gutasagans uppgift om stormannen Ormika från Hejnum (Holmbäck & Wessén 1943:293), som lät bygga en av de första kyrkorna på Gotland i Åkergarn (S:t Olofsholm). Ytterligare ett exempel på ägoblandning runt en kyrka kan hämtas från Eke- by. Gården Ekeby omtalas på en gravsten från 1316 (Lundmark 1931a:463 f.) men är därefter försvunnen. Enligt skattläggningskartor över Ekeby socken från 1698 och 1752 (www.lantmateriet.se) var kyrkan omgiven av jordar som låg i ägoblandning mellan kyrkans marker, Lindarve och Magns- arve. Tillsammans motsvarar dessa jordar sannolikt den ursprungliga går- den Ekeby, som någon gång efter 1316 måste ha splittrats mellan en idag försvunnen prästgård och de båda gårdarna med medeltida -arve-namn. Exemplen skulle kunna mångfaldigas, men i detta sammanhang finns det inte utrymme för någon systematisk undersökning. Likväl tillåter de få exemplen två slutsatser. För det första har idén om ensamgården på Gotland under äldre medeltid alltid krävt nya gårdsnamn i samband med gårdsdel- ningar. Efter hand har dock det unika namnets betydelse och koppling till den enskilda gården minskat. Under 1400-talet och 1500-talet räckte det med distinktionen mellan Stora och Lilla i samband med gårdsdelningar, och från slutet av 1600-talet började partsdelningar genomföras utan att nya gårdsnamn skapades (jfr Ersson 1977, 1991). För det andra har de gårdar som givit socknarna namn varit en del av samma process av gårdsdelningar och nya namn. Det är därför så få av de ursprungliga gårdarnas namn är bevarade och det är därför som de ursprungliga stora domänerna är försvunna.

KYRKOARKITEKTUR

Kyrkoarkitektur och kalkmålningar har använts i diskussionen om byggherrar i de danska, norska och svenska kärnområdena och kan även utnyttjas för att studera de gotländska kyrkobyggnaderna och deras sociala bakgrund. 46 Anders Andrén

Det är då viktigt att skilja på de tidiga träkyrkorna, som uppfördes från 1000-talets senare del till 1100-talets slut, och de romanska stenkyrkorna som byggdes mellan 1130-talet och cirka 1225. Inte mindre än 13 möjliga tidiga träkyrkor är kända på Gotland, genom bevarade byggnadsdetaljer eller arkeologiska undersökningar (Ahrens 1981:512 ff.). Några träkyrkor är kända, eftersom delar av byggnaderna har återanvänts i de senare stenkyrkorna. Ett exempel är Hemse, där det vid en restaurering 1896 visade sig att kyrkans golv bestod av stora delar av en trä- kyrka från 1110-talet (Lagerlöf & Stolt 1969; Bråthen 1995, 1998; Bartholin 1998). Spår av andra träkyrkor har påträffats vid arkeologiska undersök- ningar i de senare stenkyrkorna. Ett fall är Silte, där en omsorgsfullt lagd stengrund till träkyrkans långhus undersöktes 1971–72 (Trotzig 1972). Men många träkyrkor kan endast beläggas indirekt, genom s.k. kyrkogårdsfynd från senare delen av 1000-talet till mitten av 1100-talet (Trotzig 1983; Thunmark-Nylén 2006:608 ff.). På 28 kyrkogårdar har påträffats tidiga gravar, där de döda har begravts med sina gångkläder, inklusive spännen, häng- smycken, nålar, pärlor och knivar, på kyrkogårdarna. De olika typerna av föremål visar att kvinnor begravdes på nordsidan och män på sydsidan av kyrkan. Den bäst kända platsen är Garda (fig. 6), där rester av den ursprungliga stavkyrkan har undersökts, medan tidiga gravar vid olika tillfällen har påträffats runt kyrkan (Staecker 2001:200). De många spåren av träkyrkor säger i sig själva mycket lite om initiativet till att byggnaderna uppfördes. Däremot framträder vissa sociala sammanhang, om de tidiga kyrkorna jämförs med de sena gravfälten. Speciellt för Gotland var att många döda fortsatte att begravas på de gamla gravfälten trots att det fanns kyrkogårdar (Trotzig 1983; Staecker 2001). Under hela 1000-talet och åtminstone under första hälften av 1100-talet ägde begravningar rum på stora gamla bygdegravfält som Ire i Hellvi, Gute i Bäl, Alle- kvie i Endre, Broa i Halla och Barshalder i Grötlingbo (Thunmark-Nylén 2006:595 ff.; jfr Rundkvist 2006). Ett kors som har påträffats i en grav i Barshalder visar att de gravlagda kunde vara kristna, men de begravdes lik- väl på samma plats som förfäderna. Den parallella användningen av bygde- gravfält och kyrkogårdar visar att det knappast var kollektiv som låg bakom de tidiga träkyrkorna. I stället är den rimligaste tolkningen att träkyrkorna successivt uppfördes som gårdskyrkor på enskilda initiativ, precis som Gu- tasagan anger. Att bygga en liten träkyrka bör dessutom ha varit möjligt för hushållet på en enskild storgård. När det gäller de romanska kyrkorna är en stor del av arkitekturen för- svunnen på grund av de många ombyggnaderna under 1200-talet och första hälften av 1300-talet. De många återanvända romanska detaljerna i de yngre byggnadsdelarna av kyrkorna ger få ledtrådar till initiativet för de romanska kyrkorna. Några få romanska kalkmålningar finns bevarade, t.ex. i Garda, Källunge och Mästerby (Lagerlöf 1999:72 ff.), men inte heller dessa säger något om eventuella byggherrar. Däremot är drygt 15 romanska torn beva- Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 47

Fig. 6. Kyrkan i Garda med kyrkogård och tidiga gravar (efter Staecker 2001 fig. 7). På planen framträder den romanska kyrkan tillsammans med det gotiska koret. I den romanska kyrkans långhus är även stolphålen för en treskeppig träkyrka markerade. Symbolerna runt kyrkan markerar tidiga gravar som vid olika tillfällen har påträffats på kyrkogården. rade eller kända, trots de gotiska ombyggnaderna av de flesta kyrkorna (La- gerlöf & Svahnström 1991). Romanska torn har i sig själva haft aristokratiska associationer (jfr Wienberg 1993:154 ff.), men till skillnad från många torn i Sydskandinavien saknar de flesta romanska tornen på Gotlands landsbygd andra aristokratiska uttryck. Endast det stora tornet i Follingbo (fig. 7) har ett bevarat galleri (Lundmark 1931b:517 f.), medan en högt sittande dörr i tornet i Hejnum (Westman-Hult 1935:164 ff.) och extra fönster i tornen i Hablingbo (Lagerlöf 1966) och Halla (Roosval 1952 fig. 295) markerar nå- gon form av tornvåningar. En särskild aspekt av den romanska kyrkoarkitekturen är de många kastalerna på Gotland. På den gotländska landsbygden är 15 kastaler kända, och av dessa ligger 10 i direkt anslutning till olika kyrkor, ofta i kanten av kyr- kogårdarna (Tidmark 1936; Lagerlöf & Stolt 1975:553 ff.). Kastalerna bör i första hand markera de gårdar, till vilka kyrkorna var knutna, men de ska också ses i förhållande till kyrkan på platsen. Med undantag för Fröjels kyr- 48 Anders Andrén

Fig. 7. Tornet i Follingbo är det största kända romanska tornet före de yngre tyskinfluerade s.k. galleritornen, med utvändiga gallerier. I Follingbo finns det enda bevarade invändiga torn- galleriet på Gotlands landsbygd. Byggnaden är stilistiskt daterad till cirka 1200. Foto författa- ren 2008. ka finns det inga belägg för romanska västtorn på kyrkor vid kastaler. Kyrk- tornen och kastalerna har alltså i princip uteslutit varandra och kan därmed ha varit olika former för aristokratiska uttryck på cirka 25 platser (jfr Gardell 1992). Utöver dessa spår finns belägg för två donatorer under romansk tid. Den välkända dopfunten från Etelhem innehåller runinskriften »Hegvald lät göra Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 49

Fig. 8. Bildkvader i södra långhusmuren på kyrkan i Ganthem. Den skäggige mannen håller sannolikt ett ljus i handen såsom en symbol för sin donation till kyrkan. Foto författaren 2008. denna sten». Ordet »lät» innebär att texten måste uppfattas som en dona- torsinskrift snarare än som en mästarsignatur, vilket tidigare var den vanliga tolkningen (Lagerlöf 1965:145 ff.). Från kyrkan i Ganthem kommer en tidigare inte uppmärksammad donatorsbild från omkring 1200 (fig. 8). En bildkvader, som är inmurad i kyrkans södra vägg, föreställer en skäggig man som håller ett stavliknande föremål i sin hand (Roosval 1952 fig. 245). Sam- ma gest finns på en bildkvader från Sønder Kirkeby på Falster, vilken brukar 50 Anders Andrén tolkas som en donatorsbild. På denna sten avbildas två män, dels lekmannen Toste, som bär ett ljus, dels prästen Konrad, som har ett oblatbröd i handen (jfr Nyborg 1979). Sannolikt har också den anonyme mannen från Ganthem burit ett ljus, som en symbol för sin gåva till kyrkan (jfr Ahlstedt Yrlid 1976). Den romanska kyrkoarkitekturen på Gotland är sämre bevarad än i vissa delar av de skandinaviska kärnbygderna, men de bevarade aristokratiska ut- trycken inskränker sig i första hand till kyrktorn och kastaler vid kyrkor. Öv- riga specifika aristokratiska uttryck är få och sparsamma på ön. Kyrkoarki- tekturen antyder därmed ett delvis annat socialt mönster än i de danska och svenska kärnbygderna, vilket kan förklaras med de annorlunda egendoms- förhållandena. Utifrån ortnamnen och den yngre belagda ägoblandningen är det möjligt att rekonstruera gotländska storgårdar som var mycket större än de historiskt kända gårdarna. Dessa domäner var likväl inte alls så stora som vissa storgods på Själland, i Skåne eller i Östergötland, vilka kunde omfatta hela byar med många gårdar som brukades av landbor (Ulsig 1968; Tollin 2009). Därmed har de gotländska storgårdarna inte varit lika dominerade som i de nordiska centralbygderna. Storgårdarna har knappast kunnat stå för byggandet av en hel romansk stenkyrka själva, varför kyrkobygget bör ha krävt förhandlingar med andra jordägare på mindre gårdar i omgivningen. Sådana förhandlingar kan förklara socknens senare unika rättsliga ställning på Gotland, eftersom Gutalagen ibland framställer socknen som en tingsför- samling (jfr Yrwing 1940:69 ff.; jfr Lindkvist 1991).

SPÅR AV TIDIGA STORGÅRDAR

Inga omfattande arkeologiska undersökningar har genomförts på platser med eventuella tidiga storgårdar, vilket innebär att olika materiella spår måste samlas för att kunna ge en antydan om dessa storgårdars utseende. Ett exempel är Sundre, där kyrkan och de omgivande byggnaderna ligger på en naturlig kalkstensplatå, i ett tydligt dominerande läge (fig. 9). På platsen för den nuvarande kyrkan har stått en träkyrka från 1100-talet. Målade plankor i en rysk-bysantinsk stil är ännu bevarade från kyrkan, och har tolkats som rester av en ikonostas (Lagerlöf 1999:60 ff.), även om det är mer troligt att de har utgjort delar av ett målat tak. Omkring 1230 uppfördes det nuvarande romanska koret och långhuset och på 1280-talet tillfogades det senromanska tornet (Bråthen 1995, 1998; Bartholin 1998). Nordväst om kyrkan finns ruinerna av en stor rund kastal (Tidmark 1936), och från kastalen går en låg jordvall i sydlig riktning, längs den naturliga platåns östra kant. Sydväst om kyrkan finns resterna av prästgårdens medeltida huvudbyggnad uppförd i sten på 1200- och 1300-talen (Svahnström 1951). Denna plats utgjorde fortfarande under andra hälften av 1200-talet storgården Sundre, som omtalas på en gravsten i Grötlingbo kyrka. Gravstenen var lagd över Botjaud av dot- Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 51

Fig. 9. Kyrkan i Sundre med den runda kastalen. Foto författaren 2008. tern Katrin, som var hustru till Johan i Sundre (G 35). Senare har gården splittrats i flera mindre enheter, som utifrån ägoblandningen runt kyrkan 1704 och 1752 (www.lantmateriet.se) bör ha varit prästgården, Tomase, Di- grans och Majstre. Ett annat exempel är Öja, där takfrisen från en romansk 1100-talskyrka finns inmurad i den nuvarande kyrkan, som byggdes i etapper under 1200- talet och 1300-talets första hälft (Lagerlöf & Svahnström 1991). Direkt norr om kyrkan ligger prästgården, med ruiner av ett medeltida stenhus (Svahn- ström 1951). Något hundratal meter nordöst om kyrkan och prästgården finns resterna av en stor rund kastal, som undersöktes och restaurerades 1941 (Svahnström 1942). Strax norr om kastalen ligger den stora gården Domerarve, med lämningar av ett medeltida stenhus (Qviström 1995:57 ff.). Enligt skattläggningskartor 1703 och 1752 (www.lantmateriet.se) låg präst- gården och Domerarve i tydlig ägoblandning med varandra. Tillsammans bildade de båda gårdarnas ägor en stor möjlig domän, i vars mitt den runda kastalen har varit uppförd. Möjligen har en viss »Ragnmund i Öja» (G 22), som omtalas i slutet av 1300-talet, bott på denna storgård. Gårdsnamnet Do- merarve (»domarens arv») visar i alla fall att gården har varit knuten till den gotländska eliten av tingsdomare. Ett tredje tidigare framhållet exempel är Halla, med en ännu delvis bevarad romansk kyrka med torn (jfr Broberg m.fl. 1990). Kyrkojorden låg enligt historiska kartor från 1699 och 1752 (www.lantmateriet.se) i tydlig ägo- 52 Anders Andrén blandning med Hallegårde, som enligt tolkningen ovan är den ursprungliga storgården Halla, vars namn under 1300- och 1400-talen fick efterleden -gård för att särskiljas från sockennamnet. Hallegårde är omgiven av tre runda val- lar och vallgravar, vilka vid provundersökningar på 1990-talet preliminärt daterades till vikingatiden. Halla har alltså varit en befäst storgård, vid vilken den romanska kyrkan uppfördes under 1100-talets senare hälft. Flera spår i kyrkan ger ytterligare antydningar om en elitmiljö (Broberg m.fl. 1990). Kyrkans torn har som nämnts små extra fönster, som kan ha varit knutna till en idag försvunnen tornvåning. I kyrkans gotiska kor finns också en inmurad romansk bildkvader med en korsriddare till häst (Roosval 1952 fig. 295, 291) samt en runsten från 1100-talet, vilken omnämner en man som blev ihjälslagen av lübeckare (G 138). I kyrkan finns, som tidigare nämnts, dessutom två gravstenar från slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet över domaren Botvid och hans hustru Hallingi i Halla (Roosval 1952: 286 f.). Dessa tre exempel antyder olika möjliga utformning för de storgårdar som låg bakom kyrkorna. Sådana stora gårdar passar bättre till Gutalagens bild av det gotländska samhället än det eftermedeltida källmaterialet. Guta- lagen förutsätter att öns samhälle bars upp av jordägande familjer, men dessutom omtalas husfolk, ofria trälar samt bärgningsfolk och jordlösa (»utsä- deslösa») människor, som hade arbetsplikt vid gårdarna i samband med slåt- ter och skörd (Holmbäck & Wessén 1943:238; jfr Siltberg 1998:70 ff.). Det gotländska landskapet måste därför ha bestått av många olika former av stora och små gårdar och enklare bebyggelse utan egen åkermark. Dessa mar- kanta sociala skillnader saknas helt i t.ex. den s.k. revisionsjordeboken från 1653, där Gotland framstår som ett samhälle med förhållandevis små sociala skillnader mellan olika bönder, oavsett om de var självägande eller arrende- rade kronojord (Ersson 1974; Siltberg 1992). De mer jämnstora gårdarna på 1600-talet var sannolikt resultat av samma typ av social utjämning mellan gårdar som förekom i de flesta byar i övriga Skandinavien under senmedeltiden (Christensen 1976; Gissel m.fl. 1981). Den äldre medeltidens sociala struktur på Gotland måste alltså uppfattas som radikalt annorlunda än 1600- talets bild. Bebyggelsen bestod av enskilda gårdar, men skillnaderna mellan de stora domänerna och de små gårdarna var mycket större än senare. Dess- utom fanns ofria trälar och egendomslösa människor, som var knutna till just storgårdarna, även om de delvis kan ha bott i egna hus. Det var från dessa storgårdar som de politiskt dominerande grupperna kom, t.ex. Gutasa- gans Likair den vise eller domarna i Öja och Halla. Intressant nog verkar också en del av den internationella gotländska handeln ha utgått från de dominerande storgårdarna. Många av de medeltida gotländska köpmän som nämns i utländska källor bar härkomstnamn som är identiska med de senare sockennamnen (Wase 1998:56 ff.), t.ex. Påvel Hej- deby (1226), Fredrik Bunge (1297) samt Olof Etelhem och Jakob Eksta (cirka 1300). Ibland har detta tolkats som ett för köpmännen avvikande namn- Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 53 skick, eftersom gotlänningar normalt bar härkomstnamn baserade på gårds- namn (Melefors 1983:107 ff.). Men med tanke på att socknarna till övervä- gande del har övertagit sina namn från ursprungliga storgårdar har dessa köpmän i stället följt det normala gotländska namnskicket. Många av köp- männen härstammade alltså från storgårdar med kyrkor, vilket betyder att initiativet till den internationella gotländska handeln delvis måste ha legat i händerna på de hushåll som innehade dessa storgårdar (jfr Myrberg 2008: 155, 174 f., 184 ff.).

SAMMANFATTNING

Jag har i denna artikel återvänt till den klassiska frågan om sockenkyrkornas sociala bakgrund på Gotland och försökt bredda diskussionen genom att mer systematiskt ta hänsyn till andra källor än Gutasagan och Gutalagen. Resultatet, som tydligt anknyter till flera tidigare idéer, är att initiativet till de många kyrkorna på Gotland i första hand måste ses mot bakgrund av senare försvunna storgårdar. Därmed anknyter jag frågan om de gotländska kyrkornas bakgrund till ett skandinaviskt mönster, samtidigt som det är viktigt att understryka de speciella gotländska dragen i detta mönster. Det finns ingenting som tyder på att det har funnits storgods på Gotland av samma typ som i de danska och svenska kärnområdena. I stället rör det sig om stora går- dar, ibland kanske dubbelt så stora som de historiskt kända gårdarna, med ett stort hushåll sammansatt av jordägaren och dennes familj, tjänstefolk och trälar. Dessa stora gårdar har dominerat sin omgivning så att även grupper av jordlösa människor har haft arbetsplikt i samband med slåtter och skörd. Det är vid sådana storgårdar som träkyrkor uppfördes under 1000-talets senare hälft och större delen av 1100-talet. De flesta träkyrkorna kan ses som gårdskyrkor, uppförda med storgårdarnas egna resurser, och kanske främst avsedda för storgårdarnas bruk. Övriga gårdar har i stället fortsatt att begrava sina döda på de gamla gravfälten. Efter hand har kyrkorna blivit så många att begravningar upphörde där, vilket innebär att kyrkorna efter hand måste ha fått en bredare bas i befolkningen. Avståndet mellan kyrka och namngivande gård antyder dock att några, sannolikt yngre, träkyrkor var resultat av lokala förhandlingar mellan större och mindre jordägare snarare än enskilda beslut på en storgård. Arkeologiska undersökningar visar ofta att stenkyrkorna har uppförts på platsen för en äldre träkyrka, även om man inte kan utesluta att nya lokaler valdes i enstaka fall. Kontinuiteten från de första träkyrkorna innebar att stenkyrkorna placerades vid storgårdarna, och initiativet till kyrkobygget måste ha kommit från dessa gårdar. Samtidigt har uppförandet av romanska stenkyrkor inneburit mycket större investeringar än en träkyrka. Eftersom Gotland saknade storgods av fastlandstyp måste dessa projekt har förutsatt förhandlingar och medverkan från andra gårdar, även om storgården vid 54 Anders Andrén kyrkan säkert har dominerat kyrkobygget, av såväl historiska som ekonomiska och sociala skäl. Förhandlingarna kring kyrkobygget har successivt lett fram till en sockenorganisation, som på 1200-talet ibland fungerade som en tingsförsamling. Åtminstone från 1200-talets mitt har socknen som ett kollektiv tagit initiativ till de fortsatta ombyggnaderna av de gamla kyrkorna. Inskriften med de fjorton namngivna männen i Anga kyrka visar detta, även om de stora skillnaderna i bidragen till denna kyrka anger att vissa stora gårdar fortfarande måste ha dominerat och kanske också dikterat kyrko- byggets förutsättningar. Under 1200- och 1300-talen upplöses successivt en del av de gamla stor- gårdarna. Några blev prästgårdar, medan andra delades mellan prästgården och en eller flera andra gårdar, vilka fick nya namn. Samtidigt kan internationell handel knytas till en del av de familjer som härstammade från de gamla storgårdarna. Från 1200-talets slut och under 1300-talet började socknen alltmer uppfattas som en territoriell enhet, vilket ledde till ytterligare namnförändringar. En del av de bevarade storgårdarna fick helt eller delvis nya namn, som skulle skilja dem från sockennamnen, medan sockennamnen modifierades i andra fall. Genom denna långa successiva och för- änderliga process framträdde till slut den gotländska socknen, den gotländ- ska gårdsbebyggelsen och det gotländska namnskicket, såsom de är kända från 1500-talets och 1600-talets stora översikter.

Ett särskilt tack till Nanouschka Myrberg, Jes Wienberg och Torun Zachrisson, som har läst manus och givit tankeväckande kommentarer till texten.

KÄLLOR OCH LITTERATUR Digitala arkiv www.lantmateriet.se, digitaliserade historiska kartor vid Lantmäteriet: Lantmäterimyndigheternas arkiv, Gotlands län, Skattläggningskartor för Ekeby 1698, Halla 1699, Hejnum 1698, Kräklingbo 1699, Sundre 1704 och Öja 1703. Lantmäteristyrelsens arkiv, Gotlands län, Skattläggningskartor för Ekeby 1752, Halla 1752, Hejnum 1752, Kräklingbo 1753, Sundre 1752 och Öja 1752.

Referenser Ahlstedt Yrlid, Inger 1976: Och i hopp om det eviga livet. Studier i Skånes romanska muralmåleri. Lund. Ahrens, Claus 1981: Frühe Holzkirchen im nördlichen Europa. Veröffentlichungen des Helms-Museum 39. Hamburg. Andersson, Gun 1979: se Westholm 1979. Andersson, Thorsten 1988: Den medeltida sockenbildningen från språklig synpunkt. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Årsbok 1988:65– 82. Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 55

Andrén, Anders 1984: Lund – tomtindelning, ägostruktur, sockenbildning. Riksan- tikvarieämbetet och Statens historiska museum rapport. Medeltidsstaden 56. Stockholm. — 1987: Tillhörighet eller avgränsning? Olika principer för social organisation. I: Kristian Kristiansen (red.), Nordisk TAG. Rapport for det første nordiske Tag- konference i Helsingør, 15–17 november 1985, s. 23–30. København. Anglert, Mats 1995: Kyrkor och herravälde. Från kristnande till sockenbildning i Skåne. Lund Studies in Medieval Archaeology 16. Stockholm. Bartholin, Thomas 1998: Dendrokronologiens tilforlidelighed. Fornvännen 93: 141–142. Bohman, Lennart 1962: Sockenindelningens uppkomst. Gotländskt arkiv 34:71–82. Bolvig, Axel 1992: Kirkekunstens storhedstid. Om kirker of kunst i Danmark i romansk tid. København. Brendalsmo, Jan 2006: Kirkebygg og kirkebyggere. Byggherrer i Trøndelag ca. 1000–1600. Perspektiv 30. Oslo. Brink, Stefan 1990: Sockenbildning och sockennamn. Studier i äldre territoriell indelning i Norden. Studier till en svensk ortnamnsatlas 14. Acta Academiae Re- giae Gustavi Adolphi 57. Uppsala. Broberg, Anders, Peter Manneke & Christian Runeby 1990: Hallegårde i Halla – social stratifiering eller bara en tillfällighet? Meta, Medeltidsarkeologisk tidskrift 1990(3):67–79. Bråthen, Alf 1995: Dated wood from Gotland and the diocese of Skara. Århus. — 1998: Kommentar till Thomas Bartholins artikel om dendrokronologins tillför- litlighet. Fornvännen 93:58–59. Carlsson, Dan 1979: Kulturlandskapets utveckling på Gotland. En studie av jord- bruks- och bebyggelseförändringar under järnåldern. Meddelanden från Kultur- geografiska institutionen vid Stockholms universitet B 49. Visby. — 1981: Kulturlandskapets territoriella framväxt. Gotländskt arkiv 53:13–20. — 2004: Vikingatidens gårdar. En fråga om kontinuitet. Gotländskt arkiv 76:90– 99. Claesson, Eivind 1989: Cuius ecclesiam fecit. Romanska kyrkor i Västergötland. Licentiatavhandling i medeltidsarkeologi, Lunds universitet (stencil). Christensen, Aksel E. 1976: Danmark, Norden og Østersøen. Udvalgte Afhandling- er. København. Dahl, Sven 1942: Torna och Bara. Studier i Skånes bebyggelse- och näringsgeo- grafi före 1860. Meddelanden från Lunds universitets geografiska institution, Avhandlingar 6. Lund. Ersson, Per-Göran 1974: Kolonisation och ödeläggelse på Gotland. Studier av den agrara bebyggelseutvecklingen från tidig medeltid till 1600-talet. Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet B 27. Stock- holm. — 1977: Hemmansklyvning på Gotland fram till 1600-talet. Gotländska studier 5: 11–26 — 1985: Förteckning över gotländska ödegårdar. Gotländskt arkiv 57:173–210. — 1991: Gotländska dubbelgårdar – exempel på hemmansklyvning? Gotländska studier 7:7–24. Fritzell, Gunnar 1975: Gotlands socknar under medeltiden. Gotländska studier 4: 19–36. G 1–137 = Sven B. F. Jansson & Elias Wessén (utg.) 1962: Gotlands runinskrifter 1. Sveriges runinskrifter 11. Stockholm. G 138–222 = Sven B. F. Jansson, Elias Wessén & Elisabeth Svärdström (utg.) 1978: Gotlands runinskrifter 2. Sveriges runinskrifter 12. Stockholm. 56 Anders Andrén

Gadd, David 1954: Boken om Garde. En gotländsk hembygdsskildring. Visby. Gardell, Carl Johan 1986: Handelskompani och bondearistokrati. En studie i den sociala strukturen på Gotland omkring 1620. Studia Historica Upsaliensia 144. Uppsala. — 1992: Gotlands historia i fickformat. Forntid, Medeltid, Nutid. Visby. Gissel, Svend, Eino Jutikkala, Eva Österberg, Jørn Sandnes & Björn Teitsson (red.) 1981: Desertion and land Colonization in the Nordic Countries c. 1300–1600. Det nordiske ødegårdsprosjekt 11. Stockholm. Hafström, Gerhard 1949: Ledung och marklandsindelning. Uppsala. Hellström, Jan Arvid 1971: Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid. Rättshistoriskt bibliotek 16. Stockholm. Holmbäck, Åke & Elias Wessén (utg.) 1943: Skånelagen och Gutalagen. Svenska landskapslagar 4. Stockholm. Hyenstrand, Åke 1974: Centralbygd – randbygd. Strukturella, ekonomiska och administrativa huvudlinjer i mellansvensk yngre järnålder. Studies in North-Euro- pean archaeology 5. Stockholm. — 1989: Socknar och stenstugor. Om det tidiga Gotland. Archaeological Reports 22. Stockholm. Johansen, Birgitta 1997: Ormalur. Aspekter av tillvaro och landskap. Stockholm Studies in Archaeology 14. Stockholm. Koch, Hal 1936: Danmarks kirke i den begyndende højmiddelalder I–II. Køben- havn. Kyhlberg, Ola 1991: Gotland mellan arkeologi och historia. Theses and Papers in Archaeology 4. Stockholm. Lagerlöf, Erland 1965: Lye och Etelhem. Gotland 5:1. Garde ting, södra delen. Sve- riges kyrkor 105. Stockholm. — 1966: Kyrkan och kyrkogården. Boken om Hablingbo I. Havdhem. — 1981: Den medeltida byggnadshyttan på Gotland. Folkets historia 9(3):12–23. — 1999: Gotland och Bysans. Bysantinskt inflytande på den gotländska kyrko- konsten under medeltiden. Visby. Lagerlöf, Erland & Bengt Stolt 1969: Hemse kyrkor. Gotland 6:3. Hemse ting. Sve- riges kyrkor 131. Stockholm. — 1975: Lau kyrka. Gotland 6:7. Burs ting. Sveriges kyrkor 165. Stockholm. Lagerlöf, Erland & Gunnar Svahnström 1991: Gotlands kyrkor. En vägledning. Stockholm. Lagman, Svante 1981: Östergötlands medeltida sockennamn. En typindelning. Ort- namn och samhälle 7. Uppsala. Lerbom, Jens 2003: Mellan två riken. Integration, politisk kultur och förnationella identiteter på Gotland 1500–1700. Studia historica Lundensia 11. Lund. Lindkvist, Thomas 1991: Kollektiv eller territoriell indelning. Socknen som profan gemenskapsform i Sveriges medeltida lagar. I: Olle Ferm (red.), Kyrka och socken i medeltidens Sverige, s. 505–519. Studier till Det Medeltida Sverige 5. Stock- holm. Lindquist, Sven-Olof 1981: Sockenbildningen på Gotland. En korologisk studie. Gotländskt arkiv 53:45–64 — 2009: En geografisk analys av kyrkobyggande och sockenbildning på Gotland. I: Torsten Svensson, Charlotte Hedenstierna-Jonson, Evert Lindkvist, Svetlana Vasilyeva & Margit Gerhards (red.), Spaden och pennan. Ny humanistisk forskning i andan av Erik B. Lundberg och Bengt G. Söderberg, s. 425–438. Stock- holm. Lindström, Gustaf 1895: Anteckningar om Gotlands medeltid II. Stockholm. Lithberg, Nils 1915: Det gottländska bidlaget. Fataburen 1915:41–65. Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 57

Lundberg, Erik 1927: Östergötlands romanska stenkyrkor. Försök till gruppering. Östergötlands fornminnes- och museiförenings årsskrift 1927:2–83. Lundmark, Efraim 1931a: Gotland 1:4. Kyrkorna i Endre ting. Sveriges kyrkor 38. Stockholm — 1931b: Gotland 1:5. Kyrkorna i Dede ting. Sveriges kyrkor 35. Stockholm. Melefors, Evert 1983: Byngen, Smissen och Listar. Inbyggarbeteckningar och hus- bondenamn på Gotland. 1. Typologi och ordbildning. Studier till en svensk ortnamnsatlas 13. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 56. Uppsala. Myrberg, Nanouschka 2008: Ett eget värde. Gotlands tidigaste myntning ca 1140– 1220. Stockholm Studies in Archaeology 45. Stockholm. Nyborg, Ebbe 1979: Enkelsmænd og fællesskaber i organiseringen af det romanske sognekirkebyggeri. I: Robert Egevang (red.), Strejflys over Danmarks bygnings- kultur. Festskrift til Harald Langberg, s. 37–64. København. — 1986: Kirke – sognedannelse – bebyggelse. Nogle overvejelser med udgangspunkt i et bebyggelsesprojekt for Ribeområdet. Hikuin 12:17–44. Nyman, T. 1932: Gotland 2. Rute setting. Sveriges kyrkor 42. Stockholm. Nørlund, Poul & Egmont Lind 1944: Danmarks romanske kalkmalerier. Køben- havn. Olsson, Ingemar 1996: Gotländska ortnamn. Visby. Pernler, Sven-Erik 1977: Gotlands medeltida kyrkoliv – biskop och prostar. En kyr- korättslig studie. Visby. Qviström, Linda 1995: Medeltida stenhus på Gotlands landsbygd. C-uppsats i medeltidsarkeologi, Arkeologiska institutionen, Lunds universitet (stencil). Roosval, Johnny 1952: Gotland 4:2. Halla ting, norra delen. Sveriges kyrkor 66. Stockholm. Roosval, Johnny & Hans Wachtmeister 1947: Gotland 4:1. Lina ting. Sveriges kyrkor 61. Stockholm. Rundkvist, Martin 2003: Barshalder 2. Studies of late Iron Age Gotland. Stock- holm. SD = Svenskt diplomatarium, Band 1, 817–1285, utgivet av Johan Gustaf Liljegren. Stockholm 1829. Siltberg, Tryggve 1992: Gotlands åkermark, skatteväsen och »markleje». Got- ländskt arkiv 64:143–174. –– 1998: The Gotlandic farms in the late Middle Ages. I: Nils Blomkvist (red.), Culture Clash or Compromise? The Euopeanisation of the Baltic Sea Area 1100–1400 AD. Acta Visbyensia 11, s. 65–90. Visby. –– 2006: Topografiskt register över Gotlands socknar och gårdar. Från Gutabygd 28:83–93. Skre, Dagfinn 1988: Gård og kirke, bygd og sogn. Organiseringsmodeller og orga- niseringsenheter i middelalderens kirkebygging i Sør-Gudbrandsdalen. Riksan- tikvarens rapporter 16. Øvre Ervik. Smedberg, Gunnar 1973: Nordens första kyrkor. En kyrkorättslig studie. Bibliothe- ca Theologiae Practicae 52. Uppsala. Snædal, Thorgunn 2002: Medan världen vakar. Studier i de gotländska runinskrif- ternas språk och kronologi. Runrön 16. Uppsala Staecker, Jörn 2001: In atrio ecclesiae. Die Bestattungssitte der dörflichen und städ- tischen Friedhöfe im Norden. I: Auns Muntis (red.), Lübeck style? Novgorod style? Baltic Rim Central Places as Arenas for Cultural Encounters and Urbani- sation 1100–1400 AD, s. 187–258. Visby. Steffen, Richard 1943: Gotlands administrativa, rättsliga och kyrkliga organisation från äldsta tider till 1645. Lund. Stolt, Bengt 2001: Grötlingbo kyrka. Gotland 9:2. Sveriges kyrkor 226. Stockholm. 58 Anders Andrén

Sundberg, Tommy & Tryggve Siltberg (utg.) 1974: Revisionsbok för Gotland 1653. Generalundervisningsbok om alla hemmans beskaffenhet i Gotlands län 1653. 1. Sudertredingen. Gotlandica 1. Visby. Svahnström, Gunnar 1942: Kastalen i Öja. Gotländskt arkiv 14:53–60. — 1951: De gotländska prästgårdarna. I: Ernst Hejnemann (red.), Visby stift i ord och bild, s. 449–466. Visby. Thunmark, Lena 1979: Burget på Burge – en storgård på gränsen mellan heden och kristen tid. I: Waldemar Falck, Erik Nylén, Karin Nylén, Bengt Schönbäck & Karin Svahnström (red.), Arkeologi på Gotland, s. 151–158. Gotlandica 14. Vis- by. Thunmark-Nylén, Lena 1980: Om de gotländska kyrkornas ålder. Gotländskt arkiv 56:17–34. — 2006: Die Wikingerzeit Gotlands III. Stockholm. Tidmark, Nils 1936: Kastalerna eller tornborgarna på ön Gotland. Ett bidrag till det nordiska borgväsendets historia. Visby. Tollin, Claes 2009: Medeltida storgårdar. I: Britt Liljevall, Iréne A. Flygare, Ulrich Lange, Lars Ljunggren & Johan Söderberg (red.), Agrarhistoria på många sätt. 28 studier om människan och jorden. Festskrift till Janken Myrdal på hans 60- årsdag, s. 87–102. Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden 47. Stockholm. Trotzig, Gustaf 1972: En stavkyrka i Silte. Gotländskt arkiv 44:73–8. — 1983: Den gamla och den nya religionen. I: Ingmar Jansson (red.), Gutar och vi- kingar, s. 357–394. Stockholm. Ulsig, Erik 1968: Danske adelsgodser i middelalderen. Skrifter udgivne af Det historiske institut ved Københavns universitet II. København. Vikstrand, Per & Torun Zachrisson 2006: Lerslätterna och -sta(d)-namnen. Om relationen mellan äldre järnålderns lerslättsboplatser och -sta(d)-namn i Mälarda- len. I: Inge Særheim, Per Henning Uppstad & Åse Hansen Wagner (red.), Buset- nadsnamn på -stadir, s. 173–211. Norna-rapporter 81. Uppsala. Wase, Dick 1998: Farmän, bönder och gotländskt borgerskap. En studie i interna gotländska förhållanden under medeltiden. Stockholm. Wessén, Elias 1945: Gutasagan och Gotlands kristnande. I: Mårten Stenberger (red.), Boken om Gotland I, s. 153–164. Visby. Westholm (Andersson), Gun 1979: Hellviprästens bostad utgrävd. Gotländskt arkiv 51:33–40. Westholm, Gun 2000: Visby och Gotland. Medeltida byggnadsutveckling. Got- ländskt arkiv 72:85–104. Widerström, Per 2008: Spillings gård. En rik bosättning på nordöstra Gotland. I: Ann-Marie Pettersson (red.), Spillingsskatten. Gotland i vikingatidens världs- handel, s. 41–63. Visby. Wienberg, Jes 1993: Den gotiske labyrint. Middelalderen og kirkerne i Danmark. Lund Studies in Medieval Archaeology 11. Stockholm. — 2000: Gotlands guldålder – kyrkor, konjunkturer och korståg. Gotländskt arkiv 72:69–84. Wretman-Hult, Ester 1935: Gotland 2, Rute setting. Sveriges kyrkor 42. Stock- holm. Yrwing, Hugo Nilsson 1940: Gotland under äldre medeltid. Studier i baltisk-hanse- atisk historia. Lund. Öberg, Anders 1979: Olika typer av sockennamn i Sverige. Översikt över forsk- ningsläget jämte förslag till typindelning. Ortnamn och samhälle 6. Uppsala. Östergren, Majvor 1989: Mellan stengrund och stenhus. Gotlands vikingatida silverskatter som boplatsindikation. Theses and Papers in Archaeology 2. Stock- holm. Vem lät bygga kyrkorna på Gotland? 59

— 2002: Under plogen. En studie från Mallgårds i Levide socken. Gotländskt arkiv 74:15–32. Östlund-Stjärnegårdh, Eva (utg.) 1979a: Revisionsbok för Gotland 1653. General- undervisningsbok om alla hemmans beskaffenhet i Gotlands län 1653. 2. Medel- tredingen. Gotlandica 18. Visby. — (utg.) 1979b: Revisionsbok för Gotland 1653. Generalundervisningsbok om alla hemmans beskaffenhet i Gotlands län 1653. 3. Nordertredingen. Gotlandica 19. Visby. 60 Anders Andrén Från dröm till tolkning 61 Från dröm till tolkning

FOLKLIGA TOLKNINGSTRADITIONER Av Annikki Kaivola-Bregenhøj

Drömtron och drömtydningen är lika gamla som mänsklighetens äldsta skriftliga kvarlevor. De äldsta drömmar, som vi känner i den västliga värl- den, finns i det mesopotamiska Gilgamesh-eposet, som fick sin lyriska form omkring 2100 f.Kr. Eposets hjälte, som var konung över Uruk och levde omkring 2600 f.Kr., ser tillsammans med sin vän drömmar, som varslar om händelser, som de skall komma att uppleva (Hämeen-Anttila 2006).

DRÖMBÖCKER SOM HJÄLP VID DRÖMTYDNING

Redan tidigt har man till hjälp vid tydningen av drömmar använt särskilda drömböcker, som ursprungligen var avsedda att användas av professionella drömtydare. En drömbok är ett lexikon, där drömsymbolerna (t.ex. orm) kommer i alfabetisk ordning följda av tolkningen (t.ex. armod, falsk kärlek till dig). Under samma huvudord kan finnas olika drömscenarier (t.ex. orm att se, orm att bli stucken av etc.) Drömböckernas historia går tillbaka till tiden långt före vår tideräkning. Den äldsta kända nedskrivna vägvisaren till drömmarnas värld gjordes för den egyptiske farao Merikere ca år 2070 f.Kr. Drömmar förstods på ett mycket enkelt sett som goda eller onda varsel utan någon personlig betydelse (Vedfelt 1989:335). Forntidens två oss närstående högkulturer, den egyp- tiska och den mesopotamiska, har båda frambragt drömböcker. De mest kända av dem är bitar av lertavlor, på vilka drömsymboler och deras tolkningar har skrivits med kilskrift. De har påträffats i Eufrat- och Tigrisdalen, och som resultat av utgrävningen har man fått kännedom om hela bibliotek. Man har funnit såväl räkenskapsböcker, brev och ordböcker som anteckningar av myter, sagor och varsel i samlingar av bibliotek, men också stycken av drömböcker. Att datera dessa drömböcker är svårt, eftersom de också kan vara kopior av äldre texter. Den äldsta av de mesopotamiska, Babylon- fragmentet, har daterats till tiden för Hammurabidynastin ca år 1700 f.Kr.

Föredrag vid Akademiens årsmöte 15 april 2009. 62 Annikki Kaivola-Bregenhøj

Till de tidiga fragmenten hör även Ziqiqu-drömboken, vars särdrag är att det till synes bara är män, som har drömt drömmar värda att tyda. Kvinnor nämns inte som aktiva drömmare, de förekommer enbart som hustru, dotter, prästinna eller gudinna i mannens drömmar. I Egypten har en papyrusan- teckning daterats till farao Ramses II:s tid omkring 1250 f.Kr. Typiskt för drömtolkningstraditionen i den här boken är indelningen i två avdelningar, som behandlar drömmar av respektive Horus- och Sethgudarnas anhängare. Först cirka tusen år senare, under vår tideräknings första århundrade, känner man en egyptisk drömpapyrus, där även en kvinna förekommer som dröm- mare (Gardiner 1935:7–23; Oppenheim 1956). Alla gamla källor påpekar att man skall berätta en dröm med stor omsorg utan att glömma en enda detalj. Och lika utförligt har man försökt att tolka drömmen. Drömtolkningstraditionen krävde att man för att kunna tolka en dröm skulle veta mycket om den drömmandes liv och det sinnestillstånd, han eller hon befann sig i före drömmen. Tolkningen krävde stor omsorg och kunnande och de gamla kulturerna belönade den skickliga drömtydaren med både högaktning och konkreta gåvor, vilket vi kan läsa om t.ex. i Gamla Testamentets berättelse om Josef som tolkade faraos drömmar i Egypten. Senantikens mest namnkunniga drömtydare var Artemidoros Daldianos (född ca 135 efter vår tideräkning), vars stora drömbok »Artemidori Dal- diani Onirocriticon» har bevarats till våra dagar och publicerats på flera språk, även på finska. Artemidoros härstammade från Efesos men använde efter sin mors födelseort namnet Daldianos, från Daldis. Han berättar själv att han hade rest mycket, inte enbart i sitt hemland Grekland och dess öar utan också i Mindre Asien och Italien. Hans drömtydningar visar dessutom att han ofta uppehöll sig bland sitt folks lägsta samhällsgrupper och att han även kände den grekiska undervärlden. Artemidoros skrev allt som allt fem böcker om drömtydning, av vilka de tre första är tillägnade filosofen Cassius Maximus, de två sista däremot hans egen son (Artemidoros 1986, Hirvonen 1986:5–25). Den drömbok – Onirocriticon – som dessa fem böcker tillsammans utgör, finns ännu i dag bevarad i form av två tämligen fullständiga och ett halvt dussin mer eller mindre avkortade manuskript. Som exempel på Artemidoros’ detaljerade, kasuistiskt uppställda dröm- tydning vill jag nämna en omfattande dröm om ormar, som Artemidoros förklarade för sin son: Det vill kanske vara tillräcklig lärdom för dig att om likartade drömmar höra denna. En gravid kvinna drömde, att hon födde en orm. Det barn, hon födde, blev en utomordentligt duktig, vida berömd talare, eftersom ormen – liksom ta- laren – har en tvådelad tunga. Denna kvinna var ganska säkert rik, och rikedo- men är bildningens respengar. En annan kvinna drömde samma dröm, och hennes barn blev överstepräst, eftersom ormen också är helig och hör till de hemliga mysterierna. Dessutom var denna kvinna gift med en präst. Men också en tredje kvinna drömde samma dröm, och hennes barn blev en av de mest framstående spåmännen, eftersom ormen är helgad åt Apollo, spådomskonstens gud, och kvinnan var dotter till en spåman. En fjärde kvinna hade också denna dröm, och Från dröm till tolkning 63

hennes son blev ostyrig och fräck och förförde många av stadens kvinnor. Or- men försöker nämligen dölja sig i de trångaste hål för att undgå att bli sedd. Men pojkens mor var också lösaktig och en hora. En femte kvinna, som drömde denna dröm, fick en son som blev arresterad för röveri och halshuggen, för man slår ju ihjäl en orm genom att slå den på huvudet med en sten. Inte heller denna kvinna var särskilt ärbar. En sjätte kvinna drömde samma dröm, och hennes son blev en av de slavar som ofta flyr, för ormen går aldrig samma väg. Denna kvinna var slavinna. Slutligen drömde också en sjunde kvinna samma dröm, och hennes barn blev vanfört, för ormen rör sig också med hjälp av hela sin kropp såsom förlamade människor. Kvinnan drömde detta medan hon var sjuk. Och det var också ganska naturligt att ett under sjukdom avlat och utvecklat barn inte kunde bli friskt (Artemidoros 1986:361–362). Här syns det hur Artemidoros i sin tolkning beaktar olika sidor av ormsym- bolen. Men samtidigt tar han hänsyn till olika aspekter, så som drömmarens kön, ålder, yrke, härstamning och sociala ställning. Han visar att en och samma dröm inte betyder samma sak för alla utan kan ha olika betydelser allt efter den drömmandes livssituation. Artemidoros’ Onirocriticon är en klassiker som sammanfattar hela den samtida litteraturen om drömtydning. Men författaren redogör också för så- dana folkliga drömtolkningar, som han på resor skrivit ned enligt samtal med mer eller mindre seriösa siare. Artemidoros förtecknar en mångfald symboliska drömmar i ämnesgrupper och tolkar dem enligt allmänt utbredda metoder som analogi, motsats, etymologi eller ordlek. Men hans förtjänst består framför allt i att han, genom att bygga på äldre teorier, genomför en grundläggande klassificering och erbjuder den äldsta vetenskapliga syste- matiseringen av folklig drömtydning (Kilborne 1987:175–184). Men samtidigt betonar han att den viktigaste förutsättningen för drömtydningskonsten är drömtolkarens personliga erfarenhet, och han glömmer aldrig att hans verk skall kunna användas praktiskt (Grub 1992:145–146). Men någon läs- ning för folket var drömböcker av denna typ inte »med sin spekulativa och relativistiska exeges» (Önnerfors 1971:429–430). Några drömsymboler, som kan hittas både i egyptisk drömpapyrus och i Artemidoros’ bok, har förmedlats ända till våra tider genom medeltida drömböcker. Utformningen av dessa böcker, så kallade Somnialer, var i början tematisk med symbolerna ordnade efter betydelse analogt med ska- pelseberättelsen. Böckerna kopierades antingen av furstliga skrivare eller i religiösa kretsar, och de hade förenklade tydningar. Man känner till ca sex- tio sådana drömböcker på latin, och man daterar deras tillkomst till det 7:e århundradet. Den äldsta kända och till våra dagar bevarade av dessa böcker, Codex Upsaliensis C 664, förvaras i Uppsala, och den är från slutet av 800- talet (Önnerfors 1971:429–434). Den bysantiska drömboken Somniale Danielis fick sitt namn efter profeten Daniel, som berättade att han hade fått en gudomlig uppenbarelse (Da- niel 2:19). Denna bok har redan tidigt varit känd i Norden genom den munt- liga och skriftliga traditionens förmedling (Larsen 1917:37–85). Somniale 64 Annikki Kaivola-Bregenhøj

Innehållet i våra drömböcker är vanligtvis mycket prydligt. Då Artemidoros’ »Drömtolkning» översattes till folkspråken utelämnades ofta olämpliga sekvenser, men i Gérard Legrands franska utgåva från 1953 har han via Clovis Trovilles pärmbild markerat att allt är möjligt under sömnen. Bilden är en variation över ett motiv i Trovilles tavla »Le magicien» från 1944. (Författarens drömbibliotek.) Danielis grundar sig på grekiska handskrifter men har spritts i Europa både på latin och på olika folkspråk. Fastän det talas om »en bok» är det fråga om en grupp handskrifter, i vilka en kortare eller längre sekvens behandlar drömmar och av forskningen har fått en samlande benämning som handbok i drömtolkning. Drömböcker kopierades i kloster och det är fråga om »den form av brukstext, som inte levat vidare orörd, utan som påverkats av en levande tradition» (Grub 1992:154). Många olika impulser har kommit till ut- Från dröm till tolkning 65 tryck under det minst tusen år långa tidsrum, som den medeltida drömtolk- ningsgenren sträcker sig över. Varianter är ju typiska för folklore som an- vänds av människor. Man har velat se reflektioner av denna boks symbolik i isländska sagor, som innehåller många beskrivningar av drömmar (Tur- ville-Petre 1966). Ett exempel finns i Laxdæla-sagan, där Guðrún Ósvífs- dóttir ser fyra drömmar, som tvingar henne att försöka hitta en tolkning. Jutta Grub (1992:61), som ingående forskat i medeltida drömböcker, påpe- kar att »drömtydningsböckerna måste ses som en reservoar snarare än livgi- vande källa». Officiellt var kyrkans attityd mot Somniale Danielis negativ, eftersom populära drömböcker representerade övertro och charlataneri. Att använda profeten Daniels namn för boken tolkades som missbruk av den gammaltes- tamentliga profetens auktoritet (Grub 1992:159–161). Men det har inte varit till skada för de folkliga drömböckernas popularitet. I något skede, troligen under renässansen, kompilerades material från flera manuskript till större helheter. Förmodligen för att göra arbetet lättare lämnade man den tematis- ka ordningen och övergick till symboler i alfabetisk följd.

DRÖMBÖCKER I NORDEN

I vår nordiska kulturkrets har var och en haft möjlighet att själv tyda sina drömmar, eftersom vi inte har haft professionella drömtolkare. De talrika drömböckerna har kunnat erbjuda hjälp. Bara i Danmark kan det räknas upp åtminstone 80 drömböcker (Kaivola-Bregenhøj 1986:261–264), och Cars- ten Bregenhøj räknar med att »i de övriga nordiska ländernas riksbibliotek och folkminnessamlingar ligger det åtminstone 150–170 liknande trycksa- ker, i form av folkböcker, skillingtryck, dröm- och spåböcker och småtryck» (Bregenhøj 1992:190). Den första kända tryckta drömboken i Norden En Ny Drömmebook / Thet är: Uthläggelse på Drömmar / och hwilka Drömmar man skal achta. Nu på nytt förswenskat och förbättrat utkom 1641 i Stockholm. Det sades i inledningen att »Jag vill tala om try slags drömmar, om vilka man skall giva akt uppå», och bokens omfång var i olika upplagor mellan 24 och 32 sidor. Bo- ken var antagligen översatt från tyska, men som vanligt i denna bransch nämns originalkällan inte. Såsom alla andra drömböcker ända fram till 1960-talet var En Ny Drömmebook divinatorisk, dvs. den ville »hjälpa drömmaren att se in i det fördolda, såväl i samtiden som i framtiden». Ulf Palmenfelt (1992:45–66) har visat, att denna bok var fast rotad i en europeisk bondekultur: man kunde drömma om den agrara miljön och dess djur och växter, och drömmaren hade en levande relation till naturen. Religionen var också viktig, och drömsymboliken visar att man kunde se Kristus och höra Gud tala. Som de äldsta kända drömtydningsböckerna var också En Ny Drömmebook tänkt enbart för män. Bland de drömmar, som män tänktes 66 Annikki Kaivola-Bregenhøj

När förlaget Otto Anders i Björneborg 1939 utgav en »Drömbok eller 1111 drömtolkningar» använde man den under 1900-talet klassiska ikonen för denna gren av triviallitteratur, en sovande ung kvinna. Häftet är på 16 sidor och innehåller trots namnet bara 405 drömsymboler. (Författarens drömbibliotek.) uppleva, var drömmar om att stjäla en kyss, se en brud, se kvinnohår, ligga hos en hora eller drömmar om en gyllene kjortel. Nästa drömbok i Norden var dansk och kom 1725 (En meget Artig Drømme-Bog). De första tryckta drömböckerna i Norge (Drømmeudtyda- ren) och i Finland (Unen-Selitys Kirja) utkom 1854 respektive 1857. På Is- Från dröm till tolkning 67 land användes danska eller danskspråkiga drömböcker, som kopierats för hand tills Draumaráðningabók utkom på 1980-talet. Alla dessa böcker och deras efterföljare visar att drömböcker är ett givande fält för »copy-lore», där förhållandet mellan de långivande och låntagande tryckalstren är mång- fasetterat. Bara undantagsvis är en drömbok ett helt igenom unikt verk (Kaivola-Bregenhøj 1986:251–260), såsom t.ex. en finsk bok Hätämaan Jussin unikirja (Drömboken av Jussi Hätämaa, 1916 och 2002), som har fått sitt namn efter en känd botare. Oftast publiceras dessa böcker utan författa- rens namn. Nya drömböcker kom ut i snabb takt i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. Exotismen och visdomen sålde. När jag har bekantat mig med danska drömböcker, har jag kunnat notera hur drömböcker använder adjektiven – för att publiken skulle köpa boken, skall den vara »fullstän- dig», »gammal», »stor», »pålitlig» eller »den nyaste», »allra nyaste», »allra fullständigaste», som t.ex. Den rigtige gamle fullstændige og paalidelige Drømme- og Spaabog efter de verdensberømte Sandsigere Cyprianus og Sybillæ år 1918. Samma fenomen gäller alla nordiska drömböcker. I de flesta böckerna var sidoantalet under hundra, och de kom ut i flera upplagor. Några drömböcker tycks ha ett tydligt samband med tolkningar, som man känner från muntlig tradition. Jag tar som exempel en finsk drömbok Unikirja eli yhdentuhannen yhdensadan yhdentoista unen selitys (Drömbok eller förklaring för ett tusen ett hundra elva drömmar), som kom ut för första gången år 1896. Bokens storlek är ett ark eller 16 sidor, och namnet är mycket typiskt för drömböcker. Knappast någon räknar drömmarnas antal, när boken är köpt. Jag skall med tre exempel visa hur symboler i drömboken »att tappa tänder», »en död människa» och »ormen» motsvarar förklaringar i folktron: »Att tappa tänder [betyder] en anhörigs död» (den ovannämnda drömbo- ken). (Hammasten putoaminen, omaisen kuolemaa.) »När man i drömmen tappar tänder, betyder det anhörigas död» (FLS, Fins- ka Litteratursällskapet). (Kun unissa putoaa hampaita, tietää se omaisien kuolemaa.) »En död betyder regn, om man själv är död [betyder det] lycka» (drömbo- ken). (Kuollut tietää sadetta, itse olla onnea.) »De döda förutspår regn» (FLS). (Kuolleet ennustavat sadetta.) »Ormen [betyder] en ond och lömsk människa; om man dödar den, [betyder det] seger över era fiender» (drömboken). (Käärme, pahaa ja kawalaa ihmistä; tappaa, woittaa wihamiehiänne.) 68 Annikki Kaivola-Bregenhøj

»Om man såg en orm i drömmen, betydde det en fiende» (FLS). (Jos näki käärmeen unissaan, se tiesi vihamiestä.)

Man kunde fortsätta att jämföra symboler, som är kända både i drömböcker och i muntlig tradition. Resultatet visar att den anonyma skribenten, som har konstruerat Unikirja, eli yhdentuhannen yhdensadan yhdentoista unen selitys, har känt till den tolkningstradition som människor använder. Detta skiljer boken från de många drömböcker som är ett resultat av att man ko- pierat andra böcker. Även i denna bok visar symboliken och dess tolkning att det oftast är en man som antas vara drömmaren. Några gånger ges det en alternativ tolkning för män och kvinnor, t.ex.: »Nystan: bra för flickor, dåligt för män.» (Kerä: tytöille hyvää, miehille pahaa.) »Sabeln: seger [eller vinst] för män, vän för kvinnor.» (Sapeli: miehille voittoa, naisille ystävää.)

Sådana drömsymboler som förkläde, kjol, pärlor, att koka, kärna, nystfot eller brudgum visar att kvinnor antas drömma mest om vardagliga sysslor. Många nya upplagor vittnar om denna drömboks popularitet. Korta symboler och ordkarga tolkningar motsvarar inte drömmens visuellt rika upple- velse, och ändå var den omtyckt. De drömtolkningsprinciper, som t.ex. Ar- temidoros Daldianus har använt, i vilka en mängd förbehåll gör varje dröm till individens språkrör, motsvarar inte folklig drömtro. Den mest troliga grunden för bokens popularitet är just fokuseringen på det viktiga, dröm- mens kärna så att säga, det som också är förhärskande i folklig tradition. I divinatoriska drömböcker är det inte ovanligt att varna människor för döden. Men man gör det mindre än i muntlig tradition, eftersom böckernas saluvärde säkert skulle försämras med allt för många olycksbådande varsel. I den ovan nämnda drömboken Unikirja eli yhdentuhannen yhdensadan yhdentoista unen selitys finns det bland de 405 drömsymbolerna cirka 5 pro- cent, som innehåller dödvarsel, t.ex. att tappa tänder, att bygga hus, att drömma om mjöl eller att baka. Till den ofrånkomliga livsspillan kan fogas andra allvarliga omen, t.ex.: »Plog: att plöja med den [betyder] död, att se den [betyder] sjukdom.» (Aura: sillä kyntää kuolemaa, nähdä sairautta.) Ofta lindrar man varslet genom att framhålla olika sidor vid symbolen och erbjuda alternativa tolkningar, t.ex.: »Snårvinda: en växande [betyder] långt liv, en vissnande [betyder] att plå- gas, en avbruten [betyder] död.» (Elämänlanka: kasvava pitkää ikää, kuihtuva kitumista, katkennut kuolemaa.) Från dröm till tolkning 69

Efter 1960-talet uppstod vid sidan av divinatoriska drömböcker ur floran av gör-det-själv-böcker de så kallade reflexiva drömtolkarna. Dessa böcker försökte vägleda läsaren vid tolkningen av sina drömmar genom att betrakta dem som en del av människans psykiska processer och en länk till förståel- sen av det egna jaget. För att förbättra försäljningen av dessa böcker var de ändå ofta försedda med ett alfabetiskt index till de behandlade drömmarna med tillhörande tolkningar (Palmenfelt 1992:49–50). Drömböckerna inne- håller vanligen även en kort drömtydningshistorik och en populariserad överblick av psykologisk drömtydning. De divinatoriska tryckalstren hänvi- sar till Bibeln och stora spåmäns förutsägelser, de reflexiva till vetenskapen, Freud och de fysiologiska processerna i hjärnan. På så sätt har det ur Sig- mund Freuds tolkningar uppstått ett slags halvvetenskaplig folklig kunskap: få har läst Die Traumdeutung (1900), men många tror sig ändå veta vad Freud har sagt om exempelvis sexdrömmar. Mycket av nutidens översättningslitteratur på området är reflexiv-divinatoriska drömböcker. En av genrens populära publikationer är Nerys Dees Your Dreams and What They Mean. How to Understand the Secret Lan- guage of Sleep 1984, som året efter förmedlades till den svenskspråkiga publiken som Vad berättar dina drömmar, och 1986 till den finskspråkiga som Unesi kertovat sinusta. Tyngdpunkten i boken ligger tydligt och klart på drömmarnas fysiologi och psykologi, deras system och grundtematik. En bok av denna typ hotar inte människor med dödssymboler utan försöker hjälpa dem att tänka över och själv analysera sina drömmar. Drömböcker berättar mycket om sin tids kulturhistoria och människo- syn. En analys av 22 internationella drömböckers tids- och kontextbundna symboler görs i Ulf Palmenfelts artikel »I drömbokens värld» (1992). Ko- piering och även fri plagiering av drömböcker, som Carsten Bregenhøj har redogjort för (1992), visar att människors behov av att tolka sina drömmar har varit lika stort som förlagens längtan efter lättförtjänta pengar. Men hu- rudan är en typisk drömboksläsare och söker han hjälp, rådgivning eller nöje?

MUNTLIG DRÖMTRADITION

Några människor följer aktivt med innehållet i sina drömmar och ännu flera känner intresse för dem, även om de inte tillskriver drömmar symbolisk betydelse. Sättet att uppfatta och tolka drömmar varierar betydligt mellan olika kulturer. I stort sett kan man tala om tre huvudtyper beroende på vilken vikt man tillmäter drömmens och vakentillståndets verklighet (O’Nell 1976:24). Den första gruppen utgörs av kulturer inom vilka drömmen tillmäts större verklighetsvärde än vakentillståndet. Som exempel kan nämnas Mojave-in- dianerna i Colorado River Basin i Amerika. Till den andra gruppen hör kulturer inom vilka drömmen och vakentillståndet är likvärdiga. På detta sätt 70 Annikki Kaivola-Bregenhøj tänker Negritos-folk i Filippinerna. Den tredje gruppen representeras av vår egen kultur, där drömmens innebörd anses mindre verklig än vakentillstån- det. I den mån vi över huvud taget tillmäter drömmar någon betydelse, så anser vi vanligen att de är en blek eller förvrängd återspegling av vakenlivet. I allmänhet är vårt vakenliv mera dominerande än våra drömmar. Relatio- nen mellan dröm och kultur har kartlagts ingående av flera antropologer (Tedlock 1987), bl.a. i studier av relationen mellan drömtillvaron och vakenlivet. Det är emellertid problematiskt att generalisera i fråga om vår egen kul- turs förhållande till drömmar och påstå att detta skulle vara entydigt ratio- nellt. Fenomenet innehåller två skilda sidor, de allmänmänskliga fysiologiska processerna, som är föremål för en mångsidig forskning, och de invidu- ella upplevelserna. Det är de senare som hos gemene man kan räknas som potentiella samtalsämnen. Det personligt upplevda kan dock uppfattas som intimt, och det stundom absurda, känsliga, tabuerade eller politiskt och mo- raliskt inkorrekta kan framstå som olämpligt som samtalsämne i vissa situationer. Det är ofta kontexten som avgör om drömupplevelser är lämplig eller olämplig kommunikation i vakenverkligheten. Den ambivalenta inställ- ningen »tror inte men tror ändå» beskriver drömmarnas mångfasetterade natur. Eller som en studerande uttryckte det: »i allmänhet tror jag inte på dröm- mar, fast jag nog önskar att goda drömmar skulle gå i uppfyllelse» (kvinnlig studerande, Annikki Kaivola-Bregenhøjs material). Drömmar är traditionellt muntligt berättande för många människor och förekommer i vardaglig diskussion mellan personer med en viss grad av vänskaplig öppenhet. Drömtolkningen ansluter sig till folktrons företeelse, som överskrider vad vi i vardagen anser vara fysiskt möjligt. Det finns människor som menar att drömmar kan förutspå framtiden. De litar sällan på drömböcker utan tolkar sina drömmar enligt den tradition, som de har lärt i sin familj och omgivning. Inget vetenskapligt bevis kan hittas för drömmarnas ominösa meddelanden som skulle tolka framtiden (Hob- son 2004:34). Ändå måste vi respektera människors övertygelser som de t.ex. kommer till uttryck i ofta sorgliga och hotande upplevelser. Som folklorist betraktar jag drömberättandet och drömtolkningen ur drömmarens synvinkel utan att försöka ta ställning till huruvida drömmarens uppfattning är »rätt» eller »fel». Allmänt indelas drömmar i olika kulturer i sanna och osanna drömmar, fastän benämningarna varierar. De drömmar som människor enligt min uppfattning upplever som viktiga är av tre slag: ominösa drömmar (som också kan kallas varsel- eller sanndrömmar), upprepade drömmar och realistiska drömmar. Dessa drömtyper förekommer oftare än andra i mitt material och är ofta blandformer: en upprepad dröm kan vara ominös, och gränsen mellan en ominös och en realistisk dröm är flytande. Värda att be- rättas anses dessutom sådana drömmar, vilkas innehåll är så tydligt eller sällsamt att de därför förvånar och intresserar människor som t.ex. mar- Från dröm till tolkning 71 drömmar.1 Denna gruppering av drömmarna dikteras av materialet och representerar inte som sådan någon vetenskaplig klassificering. I några samfund, som t.ex. i det forna Mesopotamien, har drömmar klassificerats enligt drömmarens ställning i den sociala hierarkin (Kilborne 1987:176– 178). Där har det funnits tre huvudgrupper, av vilka den första – uppenba- relsedrömmar – hör till kungar, hjältar, präster och andra som är viktiga i den sociala, politiska eller religiösa hierarkin. Dessa drömmar kommer från gudomen och behöver ingen tolkning. Till den andra gruppen hör symboliska drömmar, vilka är mindre högtidliga än uppenbarelsedröm- mar. I Bibeln kan symboliska drömmar tolkas enbart av troende män, som är utvalda att ha kontakt med Gud. Till den tredje gruppen hör realistiska eller fysiska drömmar, som beror på hunger, smärta eller sexuellt um- gänge. Betydelsen av dessa drömmar får drömmaren själv tolka. Enligt Bibeln uppenbarar sig Guds vilja genom drömmar: Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå. I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger, då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina var- ningar till dem, när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmo- det borta ifrån en människa (Job 33:14–17). I en magisteravhandling i socialpsykologi av Soile Jatakari (1991) om drömtro framgick det att 29 % av amerikanska studenter instämde med på- ståendet att »Dreams come from God», jämfört med bara 5 % av de finska studenterna. Också åsikten »Dreams can predict the future» fick större med- håll bland de amerikanska studenterna än bland de finska.

KONSTEN ATT BERÄTTA

Innan drömmen kan tolkas, skall drömmaren tänka igenom sin drömupple- velse och tolka den själv eller berätta den för någon annan. Då man analyserar drömmen och dess tolkning, måste man skilja mellan drömupplevel- sen, den sinnesstämning den lämnar efter sig och drömmen som berättelse. Det är bara de drömmar som utkristalliserats till muntlig tradition som är

1 Mitt material bygger på en frågelista med fyra frågor. Frågelistan gick ut på att få reda på 1) vad drömmarna betyder för frågelistsvararna, 2) om han eller hon känner till några dröm- böcker, 3) om det i hans eller hennes bekantskapskrets finns personer som tolkar drömmar och 4) huruvida han eller hon har drömmar som upprepar sig. Frågelistsvaren kan uppdelas i föl- jande kategorier: Tidningssvar (basmaterial 1, 150 svar) har inkommit som svar på frågor i en kvällstidning och en damtidning. Studentsvar (basmaterial 2, 250 svar) omfattar de svar, som inlämnats av studenter vid olika universitet, vilka hade fått sig frågelistan tilldelad i samband med föreläsningarna. Som jämförelsematerial tas exempel ur Finska Litteratursällskapets folkminnesarkivs folktroskartotek, där det finns äldre material om folklig drömtydning. År 1989 kunde jag skicka en förfrågan till folkminnesarkivets meddelare som gav 104 svar, och bland dem fanns det även svar från krigsveteraner, som berättade om sina varseldrömmar. Fastän svarsmaterialet var relativt litet så visar det ändå tydligt vilka slags drömmar vardera gruppen var intresserad av. 72 Annikki Kaivola-Bregenhøj inom räckhåll för folkloristen. Drömberättelserna präglas av samma slags regelbundenheter som gäller andra typer av s.k. personligt berättande. For- men för de refererade återgivningarna av drömmen och dess tolkning varierar från osäker och tveksam verbalisering till en mycket höggradig schema- tisering (Kaivola-Bregenhøj 1993:218–219). Allt detta kan också ses i de skrivna framställningarna. »Redan att klä drömmen i ord är det första och viktigaste steget att tolka den. Det är de element vi förmår sätta ord på som blir dominerande, och den språkliga formen blir sedan till ett mönster för i vilken form vi kommer att minnas drömmen» (Espeland 1992:68). Det är fråga om ett nytt medium, till vilket drömmen måste anpassas. Man måste utelämna några element och lägga till andra som är mera passande. Dröm- mens logik är totalt annorlunda än vakenlivets. Drömmen kan t.ex. samman- smälta två eller flera miljöer till en bild, liksom två personer eller begrepp kan uppträda som en egenskap (Espeland 1992:81). En muntlig drömberät- telse är riklig och livlig, och den riktas till en åhörare och har blivit berättad i en situation vars stämning har påverkat resultatet. En skriven dröm, såsom berättelser i den här artikeln, är alltid mera kompakt och koncentrerar sig på handlingens kärna. Forskningen om drömmens språkdräkt framhäver att vokabulär och sats- formning i drömmen inte avviker mycket från regler i annat verbalt uttryck. Men det finns avvikelser från språkets struktur, då man talar om det förflut- na i presens och använder direkt tal i stället för indirekt. Drömberättare läm- nar det oklart om deras påståenden anknyter till drömvärlden eller till va- kenvärlden eller till båda. Det finns inte alltid en kulmen i drömberättelsen, dess begrepp är dåligt preciserade och satserna inte sammanhängande (Sha- non och Eiferman 1984:371–377).

VARSELDRÖMMAR OCH REALISTISKA DRÖMMAR

Varseldrömmar och samtal kring dem är ett slags mätare, som anger vilken sorts beröringsyta olika kulturer har till den s.k. folktron. Det finns en stor variation mellan de nordiska länderna: När Nordisk Institut för Folkdiktning på 1980-talet lät en arbetsgrupp studera läget i Norden (Kaivola-Bregenhøj och Palmenfelt 1992) var det i Finland enkelt att t.ex. genom pressen och lo- kalradiostationerna samla in folks drömberättelser och drömerfarenheter. I Sverige var det däremot fullständigt omöjligt att samla drömmar med hjälp av pressen. Bara att få se ett urval av gamla svenska drömböcker på Kung- liga Biblioteket krävde specialtillstånd av biblioteksrådet Harry Järv (muntligt meddelande av Carsten Bregenhøj). Också i Norge var det ovanligt att tala om sina drömmar eftersom de inte värdesattes (Espeland 1992:67). Un- der en föreläsningsresa till Island 1985 kunde jag däremot konstatera att det på Island med dess sagalitteratur och den tillhörande rika drömsymboliken var naturligt att tala om sina drömmar. Från dröm till tolkning 73

Det finns många symboler i människornas drömmar som uppfattas som farliga i folktron. Ofta berättas det, hur man har tappat en tand, plockat färg- granna eller vita blommor, sett en orm bita en, följt hur en närstående män- niska glider bort med en båt eller undrat över ett hus, där det fattas en vägg. S.k. dödsvarsel är vanliga i gammal muntlig drömtradition, i vilken man också kan tala om en ängel, präst eller lieman. Färger kan förstärka symboliken: vita blommor är ännu sämre varsel än färggranna. Svarta kläder är det tydligaste tecknet för sorg, men en dröm kan också berätta, hur man kan bli befriad från sorgen: Så finns det i mina drömmar en svart klänning, som har följt mig över trettio år. För första gången såg jag den, när min son var 7-årig. Jag provade en svart klän- ning och förundrade mig över att sömmerskan var en okänd människa. Min son kom dit och sade: »Mor, ta bort den där klänningen!» Jag trampade ned den. Ca en vecka senare blev min son allvarligt sjuk. När han fördes till barnavdelningen på sjukhuset, var sjuksköterskan samma person som hade hjälpt mig att prova klänningen. Min sons sjukdom räckte nästan ett år, och tre gånger fördes han till sjukhuset, och alltid innan det hände höll jag på att klä på mig den svarta klän- ningen, men lade bort den. Min son blev frisk (Kvinnlig berättare född 1910, Annikki Kaivola-Bregenhøjs material). I denna skribents material finns det flera drömberättelser, i vilka svarta klä- der är en nyckelsymbol. Det oroväckande varslet går här inte i uppfyllelse, eftersom kvinnan inte klär sig i klänningen utan »trampar ned» den. En all- mänt återkommande detalj i varseldrömmar är att den i drömmen sedda människan senare uppträder i vakenlivet (Kaivola-Bregenhøj 2000:32–33). Berättelsen om den svarta klänningen är i skriftlig form, enkel och kort, men i en intervjusituation kan människor spekulera mångsidigt över sina dröm- upplevelser. Som motsats till tolkningen i drömböcker innehåller en berät- telse både drömmen och dess tolkning, men också resultatet av den varslande upplevelsen och kontextinformation. Den person, som drömmaren ser i sin dröm och även möter i vakenlivet, och tidsavståndet innan drömvarslen fullbordas, är kriterier för sanningen, som visar att man kan lita på varslet. Tiden kan vara ganska preciserad liksom i berättelsen om den svarta klän- ningen, »ca en vecka senare». Sällan räcker varslet långt in i framtiden utan oftare är tidsintervallet kort, som »snart», »efter några timmar» eller »föl- jande morgon». Det är vanligt att människor nämner sina känslor, när de berättar om sina drömupplevelser. Psykologen Katja Valli (TV-nyheter i Finland 28.10. 2008) har i sin avhandling konstaterat, att ca tre fjärdedelar av de drömmar, som människor kommer ihåg, är skrämmande hotdrömmar. Psykologen Calvin S. Halls stora forskningsmaterial, omfattande närmast tiotusen drömmar, visade att 40 % av drömmarna innehöll rädsla, 18 % hat, 6 % sorg, 18 % neutrala känslotillstånd eller förundran och bara 18 % lycka (D’An- drade 1973:199). Medan symboler i kommersiella drömböcker är korta och tolkningen tänkt att passa för alla, så ansluter drömmar i människors berät- 74 Annikki Kaivola-Bregenhøj telser sig oftast till deras närmaste krets. En ond eller skrämmande dröm, eller ett motsvarande varsel enligt drömbok eller tradition, väcker så många känslor och tankar att man kan berätta om drömmen. En drömtyp, som människor brukar komma ihåg och anse viktig, är s.k. realistiska drömmar. De återspeglar verkligheten, även om också de mest realistiska drömmarna har inslag som är främmande för vakentillståndet. Man har beräknat att två tredjedelar av alla realistiska drömmar förmedlar fullständiga uppgifter om den ifrågavarande saken. Ibland kan drömupple- velser vara så intensiva att drömmaren stiger upp för att se efter vad som har hänt. Dessa upplevelser närmar sig s.k. clairvoyanta drömmar. Då berättar drömmen utan omskrivning i symboler för drömmaren om en händelse, som håller på att äga rum, t.ex.: … en morgon vaknade min mormor av en mardröm: Cederblad (som bodde hos henne) höll på att hänga sig. Mormor steg raskt upp ur sängen, gick in i Ceder- blads arbetsrum, där denne hade hängt sig i spjällsnörena. Trots sin förskräckel- se ryckte mormor till sig saxen eller om det var en kniv och skar av spjällsnöre- na. Och sen, mormor var en amper kvinna, tog hon fram läderremmen och gav pojken ordentligt stryk, det har hon själv berättat. Men pojken blev examinerad och blev sedan klockare i Heinola (Kvinnlig berättare, åldern inte nämnd, Annikki Kaivola-Bregenhøjs material). Denna dröm har levt kvar i barnbarnets berättelse just för att den har varit så dramatisk. I allmänhet utgör drömmarna en kortlivad berättartradition och endast de mest egenartade drömmarna förmår överskrida berättandetröskeln under en längre tid. De vanligaste realistiska drömmarna förebådar att man skall träffa någon som man inte har träffat eller haft kontakt med på länge. Vardagliga små episoder, t.ex. detaljer om kläder, kan förekomma bland drömmar med något större tema.

DRÖMMAR OM LYCKA

Lyckliga drömmar berättas sällan. Som berättelser är de inte lika intressanta som de dramatiska, olycksbådande varseldrömmarna, som också lyssnaren kan kommentera. Såväl i det äldre folktromaterialet som i människors brev till mig förekommer dock även lyckosamma drömmar. Hästen är en lycko- symbol, men till tolkningen av drömmar om hästar fogar sig också folklig färgsymbolik. Hästen kan vara symbol för en mansperson, och en brun eller röd häst visar sig vara symbol för bröllop eller snabbt återseende: En karl och jag var tillsammans i 20 år eftersom vi vid första ögonkastet blev häftigt förälskade. Men eftersom han var dräng hos staten, som han brukade sä- ga, och fick sköta sitt ämbete på annan ort, så såg jag ständigt i mina drömmar röda hästar och hundar som alltid ville pressa sig intill mig. Så visste jag alltid att min älskade skulle komma till mig om kvällen, och så hände det ständigt (Kvinnlig berättare, födelseår inte nämnt, Annikki Kaivola-Bregenhøjs material). Från dröm till tolkning 75

Här är det främst färgen på djuren och den upprepade scenen som bekräftar drömmens varslande karaktär. Kontextinformationen ger en förklaring till djuren som metafor för föremålet för kvinnans kärlek i det långvariga kär- leksförhållandet, som påverkats av deras ofrivilliga åtskiljande. I denna korta berättelse får man inblick i de känslomässiga mekanismer som inte påträf- fas i drömböckerna. Drömmar som berättas i ballader är oftast dystra och berättar om fatalism. Helt annorlunda är den danska balladen »Møens morgondrømme» (Dan- marks gamle Folkeviser, no 239, band IV, version E, s. 439), som varslar om en lycklig framtid. I det äldre folktromaterialet, dit denna visa hör, förekom- mer det ett för drömtro speciellt drag. På samma sätt som skadan av onda drömmar kunde hejdas, kunde även goda drömmars fullbordande överlåtas till en annan person (se även Rausmaa 1988:422–424, Uther 2004:368: sagan ATU 671 E* A Magic Boy). Huvudpersonen i balladen, som heter »liten Kirsten», ser sin dröm just innan hon vaknar på morgonen.Tidpunkten för drömmen är definitivt inte utan betydelse, eftersom man i många kulturer menar att en dröm vid gryningen går i uppfyllelse omedelbart. Handling- en i visan är ett slags Askunge-berättelse: en ung flicka, som har förlorat sin mor, växer upp hos sin styvmor och hennes döttrar. Den aktuella morgonen sover Kirsten så länge att hennes styvmor kommer och väcker henne och fö- rebrår henne att hon har sovit så länge. Då konstaterar Kirsten att hon om morgonen har drömt en dröm, som är viktigare än hennes arbete med att spinna eller sy. Och så berättar hon sin dröm: 5. »Jeg tykte, jeg var en liden and, og jeg flød hen for Danerkongens land. 6. Mig tyktes, mine vinger var så brede, at de skjulte over al Danmarks hede. 7. Jeg satte mig på en liden rod, og alt bugned grenen ned for min fod.»

När styvmodern hör Kirstens dröm, vill hon genast tillvinna sig drömvars- let. Egentligen tolkas drömmen i visan inte, men styvmodern förstår att drömvarslen är strålande och ville gärna se att den utlovade framtiden skulle komma hennes egna döttrar till del. Kirsten önskar dock inte ge avkall på sin dröm. Snart anmäler konungen – som i denna variant är Danerkungen men oftast Vendelkungen – sin ankomst och önskar att träffa Kirsten. I flera bal- ladvarianter försöker styvmodern under diverse förevändningar att hindra detta, men till sist lyckas det konungen att få möta Kirsten, som han vill göra till sin hustru. Så går det också och Kirsten blir drottning. De äldsta danska varianterna härstammar från manuskript från 1500- och 1600-talet. Denna ballad har daterats till det 12:e århundradet (Svend Grundtvig et al. 1853– 1976, DgF band IV, s. 416). Speciellt intressant i visan är symbolen en liten 76 Annikki Kaivola-Bregenhøj fågel, vilkens vingar är bredare än normalt, och under vars fötter grenar böjer sig. Sophus Larsen (1917:55–58), som känner den medeltida dröm- symboliken, har nämligen visat att båda drömsymbolerna uppträder i medeltidens diktning också på andra språk. Han menar att det är fråga om en typisk vandringsdröm, som har lånats från en främmande källa, som efter hans mening är Somniale Danielis. I Norden har man blivit bekant med dessa och många andra internationella symboler först och främst via muntlig tradering. En stor del av drömsymbolerna är naturligtvis idiosynkratiska. Drömmar- na framstår ingalunda alltid som kulturella symboler, trots att man har ansett att kulturen inverkar på drömmarnas uppkomst, deras uppenbara innehåll, utformning och lokala tolkningsmodeller. Att drömmar berättas inom familjer bidrar till att symbolerna blir kända och kan förorsaka att drömmarna kan kanaliseras till inlärda dröm- och tolkningsramar.

DEN FÖRÄNDERLIGA DRÖMMEN

De drömmar som är viktiga för oss i dag är annorlunda än för några årtion- den sedan. Förändringarna i vår yttre omgivning och i vår världsbild kommer till synes också i drömsymbolernas popularitetsväxlingar. Vi lever inte längre i ett så starkt traditionsstyrt samhälle som förr. Med ökad skolning och allmänbildning upplevs drömmar allt mera sällan som varsel. Detta kommer fram t.ex. i svaren från studenter, som jag har träffat vid olika universitet. Deras rationalistiska inställning är tydlig. Men å andra sidan finns det grupper bland oss, där det är vanligt och naturligt att berätta och tolka sanndrömmar. Gränserna mellan olika människogrupper är ingalunda klara och följer heller inte entydigt gränserna för de olika socialgrupperna. En intressant grupp är de som en enda gång drömt en sanndröm och vilkas ratio- nella inställning till livet fått en törn av en dröm som upplevts som ett tydligt och dramatiskt varsel. Drömtolkning måste ses som en del av det magiska tänkesätt, som i viss mån präglar världsbilden hos var och en av oss, med- vetet eller omedvetet. De absurda, ologiska och tidvis skrämmande upplevelserna under söm- nen kommer alltid att förvåna och leda till frågan: Varför drömmer jag så här? Men vem frågar den moderna människan? Söker man på nätet, får man kanske svaret. I det ökande utbudet av personliga bloggar upplever man att det bemötande som bloggaren får är med om att bekräfta tolkningens sanno- likhet. Personen i fråga kan helt och hållet förkasta möjligheten av gudom- ligt eller övernaturligt ingripande eller förneka att psykologi spelar en roll i drömförståelsen, och ändå vilja få hjälp eller kunskap genom den intersub- jektiva bekräftelsen. Ser vi detta som ett genomgående fenomen befinner vi oss visserligen på en ny kognitiv nivå men håller oss ändå kvar inom folktron i traditionell mening. Från dröm till tolkning 77

LITTERATUR

Artemidoros Daldislainen 1986 (3 uppl.): Suuri unikirja. Kreikan kielestä suomen- tanut Kaarle Hirvonen. Helsinki. [Enligt bokens ortografi används antingen namnet »Onirocriticon» eller »Oneirocriticon».] D’Andrade, Roy G. 1973: The Effect of Culture of Dreams. S. G. Lee and A. R. Mayes (eds.), Dreams and Dreaming, selected readings. Bregenhøj, Carsten 1992: Den nordiska drömboken 1641–1991. Traditionslinjer och nyskapande. Annikki Kaivola-Bregenhøj och Ulf Palmenfelt (utg.), Dröm- mar och Kultur. Drömböcker och drömtolkning. Stockholm. Dee, Nerys 1984: Your Dreams and What They Mean. How to Understand the Secret Language of Sleep. USA. Den rigtige gamle fullstændige og paalidelige Drømme- og Spaabog efter de ver- densberømte Sandsigere Cyprianus og Sybillæ. 1918. København. Draumaráðningabók. Reykjavik u.å. (köpt 1985 i Reykjavik). Drømmeudtydaren efter det Svenske, samt Forklaring og Udtydning af Pletter paa det menneskelige Legeme 1854. Christiania. En meget Artig Drømme-Bog, Og Udleggelse Paa Drømme, Saa og Hvilke Drøm- me man skal agte 1725. En Ny Drömmebook, Thet är: Uthläggelse på Drömmar och hwilka Drömmar man skal achta. Nu på nytt förswenskat och förbättrat 1641. Stockholm. Espeland, Velle 1992: Drömkultur och drömberättelser. Annikki Kaivola-Bregen- høj och Ulf Palmenfelt (utg.), Drömmar och Kultur. Drömböcker och drömtolk- ning. Stockholm. Gardiner, A. H. 1935: Hieratic Papyri I. London. Grub, Jutta 1992: Medeltida Drömböcker. Annikki Kaivola-Bregenhøj och Ulf Pal- menfelt (utg.), Drömmar och Kultur. Drömböcker och drömtolkning. Stock- holm. Grundtvig, Svend et al. 1853–1976: Danmarks gamle Folkeviser I–XII. Køben- havn. Hirvonen, Kaarle 1986: Artemidoroksen asema unien merkitystä koskevien käsi- tysten muuttuessa. Artemidoros Daldislainen. Suuri unikirja. 3 uppl. Helsinki. Hobson, J. Allan 2004: Unennäöstä. Johdatus unitutkimukseen. Helsinki. Hämeen-Anttila, Jaakko 2006: Esipuhe. Gilgamesh. Helsinki. Hätämaan Jussin unikirja. Oulu 1916 (1 uppl.) och Saarijärvi 2002 (2 uppl.). Jatakari, Soile 1991: Suomalaisten opiskelijoiden unet ja uniin liittyvät käsitykset. Sosiaalipsykologian pro gradu-tutkielma. Helsingin yliopisto. Kaivola-Bregenhøj, Annikki 1986: Drømme gennem tusinde år. København. — 1993: Dreams as Folklore. Fabula. Zeitschrift für Erzählforschung 34. — 2000: Narrating Dreams. Dreams as the Key to the Future. Tuija Hovi and Anne Puuronen (eds.), Traditions of Belief in Everyday Life. Åbo. — och Ulf Palmenfelt (utg.) 1992: Drömmar och Kultur. Drömböcker och dröm- tolkning. Stockholm. Kilborne, Benjamin 1987: On classifying dreams. Barbara Tedlock (ed.), Dream- ing. Anthropological and Psychological Interpretations. Cambridge. Larsen, Sofus 1917: Antik og Nordisk Drømmetro. Aarbøger for Nordisk Oldkyn- dighed og Historie. København O’Nell, Carl 1976: Dreams, Culture, and the Individual. San Francisco. Oppenheim, A. Leo 1956: The Interpretation of Dreams in the Ancient Near East. With translation of an Assyrian Dream-Book. Transactions of the American Philosophical Society. New Series 46:3. Philadelphia. 78 Annikki Kaivola-Bregenhøj

Palmenfelt, Ulf 1992: I drömbokens värld. Annikki Kaivola-Bregenhøj och Ulf Pal- menfelt (utg.), Drömmar och Kultur. Drömböcker och drömtolkning. Stock- holm. Rausmaa, Pirkko-Liisa (toim.) 1988: Suomalaiset kansansadut 1. Helsinki. Shanon, Benny and Eiferman, Rivka 1984: Dream-reporting discourse. Text 4:4. New York. Tedlock, Barbara (ed.) 1987: Dreaming. Anthropological and Psychological Inter- pretations. Cambridge. Turville-Petre E. O. G. 1966: Dream Symbols in old Icelandic Literature. Fest- schrift Walter Baetke. Weimar. Unen-Selitys Kirja 1857. Helsinki. Unikirja eli yhdentuhannen yhdensadan yhdentoista unen selitys. 1 uppl. 1896. [Har använt upplagan 1939.] Pori. Uther, Hans-Jörg 2004: The Types of International Folktales. A Classification and Bibliography. Part I. FFCommunications No. 284. Helsinki. Valli, Katja 2008: Threat Simulation. The Function of Dreaming? Turku. Vedfelt, Ole 1989: Drømmenes dimensioner. Drømmenes væsen, funktion og for- tolkning. København. Virtanen, Leea 1980: Unien kerronta nykyaikana. Kalevalaseuran vuosikirja 60. Helsinki. Önnerfors, Alf 1971: Somniale. Kulturhistorisk Leksikon for Nordisk Middelalder XVI. København. Familj och kollektiv i Norden 79 Familj och kollektiv i det äldre samhället i Norden

Av Stefan Brink

I ett tidigare föredrag för denna akademi framlade jag funderingar omkring det kollektiva minnet, hur traditioner, lagar och sägner fördes vidare i en muntlig kultur. Detta föredrag skall handla om sociala grupper och kollektiv i det förhistoriska Norden, hur de var uppbyggda och vari de bestod. Båda dessa reflektioner ingår i ett studium jag sysselsatt mig med sedan länge, i en strävan att försöka förstå vårt förhistoriska samhälle och den särpräglade kultur vi hade under framför allt den yngre järnåldern och den tidiga medeltiden. I detta studium har följande motsägelsefyllda förhållande förbryllat mig. I samtliga handböcker och lexika definieras en bryte som en ofri tjänare eller förvaltare. I t.ex. Kulturhistoriskt lexikon (KL 2, 1957:269–273) skriver Fridlev Skrubbeltrang för Danmarks del: »i tidlig middelalder betegnelse for en mand, der havde opsyn med trællerne på en ejendom, en forvalter eller godsbestyrer», medan Gerhard Hafström menar att en bryte var »uppsy- ningsman över trälarna på en gård». I det senare utkomna Reallexikon der Germanischen Altertumskunde (RGA 4, 1981: 26–27) skriver Svend Gissel för Danmarks del att en dansk bryte under medeltiden »bezeichnet einen Unfreien oder Freigelassenen, der über die anderen Unfreien eines Hofes die Aufsicht führte, einen Verwalter oder Schaffner», medan Grethe Au- thén-Blom för Norges del skriver: »Ursprünglich war einer der obersten unfreien Knechte mit dieser Aufgabe [att fördela dryck och mat] betraut. Ein bryti konnte auch eine Art Hausverwalter oder Schaffner über dem unfreien Gesinde sein.» Brytens ursprungliga ofria status finner slutligen Karl Wüh- rer (RGA 4, 1981:25) konfirmerat genom att hänvisa till Äldre Västgötala- gen, Östgötalagen, Frostatingslagen och Jyske Lov, vars lagparagrafer uppenbart antas påvisa denna institutions ålderdomlighet. Dessa handboksuppgifter, skrivna av historiker, kan dock kvalificeras med de få exempel vi har där ordet bryti förekommer i runinskrifter. Dess- värre är de som sagt ytterst få, men dessa rara exempel tycks tala ett annat språk än det vi finner i landskapslagarna. På den bekanta runstenen vid Hovgården på Adelsö (U 11) kan man läsa:

Föredrag vid Akademiens sammanträde den 13 februari 2008. 80 Stefan Brink

raþu runaR ret lit rista toliR bry[t]i i roþ kunuki toliR auk gyla litu ris. . .þaun hion eftiR. . .k merki srni. . .hakun baþ rista, Rað þu runaR. Rett let rista ToliR bryti i Roð kunungi. ToliR ok Gylla letu ris[ta ...], þaun hion æftiR [si]k(?) mærki ... Hakon bað rista »Tyd du runorna! Rätt lät Tole, bryte i Roden, rista dem åt konungen. Tole och Gylla lät rista (dessa runor) båda makarna efter sig till minnesvård ... Håkon bjöd rista.»1 Denna historiskt betydelsefulla inskrift från sannolikt mitten av 1000-talet är visserligen inte helt enkel att tyda och förstå, men enligt Elias Wessén (i U) kan resandet och ristandet av stenen ha varit påbjudna av den kung Hå- kon, som nämns i inskriften. Wessén, och många med honom, har kopplat samman passagen »bryti i Rodh» med Östgötalagens uppgift om iarls bryti i roþzs bo, och han antar att ToliR bryti varit konungens ombudsman i det distrikt som kallades Roden. Erland Hjärne (1946, 66 n. 5) har givit en annan tolkning, som enligt min mening är mer övertygande, nämligen att denne ToliR bryti varit en godsförvaltare på huvudgården Hovgården, alltså vad som senare kom att benämnas för ett bo eller en bosgård. På en svårt skadad runsten i Gillberga i Västerljung (Sö 42), Hölebo, i Sö- dermanland, går det att rekonstruera följande: sigualti r[aisti. . . kil br]utia sin, dvs. »Sigvald reste ... [...]kil sin bryte». Den tredje runinskrift där ordet bryti förekommer är på den bekanta, eller snarare ökända, runstenen i Rand- bøl på Jylland (DR 40), rest under andra halvan av 900-talet, om vilken Erik Moltke har givit omdömet: »the ugliest rune stone in Denmark—but its in- scription is the most beautiful and touching of all», där inskriften lyder: tufi bruti risþi stin þansi aft lika brutia þir stafaR munu þurkuni miuk liki lifa Tofi bryti resþi sten þænsi æft lika brytia. Þer stafaR munu Þorgunni miok længi lifa »Tófi bryte reste denna sten efter sin lika brytia. Mycket länge skall dessa runstavar leva för Thorgunn.» Det är inte bara att den är så ful som gör Randbølstenen speciell, den är dessutom en av få danska runstenar som tycks stå på ursprunglig plats. I Danmark har man sedan länge betraktat runstenarna som indikationer på makt och myndighet i landskapet, där de allmänt knyts till en »aristokrati» och ett övre samhällsskikt, så antagligen med rätta, även om denna allmänt omfattade tes på senare tid kvalificerats av Gunhild Øeby Nielsen (2004:106). Alltnog, den traditionella tolkningen, vilken torgförs av bl.a. Erik Moltke, nämligen att termen bryti i denna inskrift »är att förstå som en konungens tillsyningsman», torde träffa rätt. Dessa runologiska vittnesbörd tycks tala ett helt annat språk än det vi finner i lagrummen. En bryte tycks på 1000-talet ha varit en man som funnits högt uppe i den sociala hierarkin, enligt Hovgårds- och sannolikt även Randbølstenen i omedelbar närhet av kungar och stormän. Antagligen påvi- sar dessa inskrifter en godsförvaltare eller tillsyningsman på ett kungligt gods. En bryte tycks här knappast ha varit en slav som befunnit sig på botten

1 För translittererade och översatta runinskrifter, här och nedan, hänvisas till Samnordisk run- textdatabas (http:www.nordiska.uu.se/forskning/samord.htm). Familj och kollektiv i Norden 81 av samhällspyramiden. Den konsensus man således finner i handböckerna är faktiskt slående. Man finner stöd för brytens ofrihet i lagrummen i de äldsta lagarna, dock ej i de 200–300 år äldre runinskrifterna. I ärlighetens namn skall dock tillfogas att det inte går att utläsa i runinskrifterna huruvida en bryte på 900- och 1000-talen varit juridiskt sett ofri. Hur som helst är brytens status och funktion en gåta. De historiska källorna kan inte hjälpa oss vidare i vårt sökande – de finns nämligen som bekant inte att tillgå – och runstenarnas vittnesbörd har ut- tömts och gjort oss kanske än mer konfunderade. Vi måste därför börja att rådbråka själva termerna, och se vad de har att säga oss. Det skall visa sig att den filologiskt etymologiska och komparativa analysen antagligen kan lösa vår gåta. Filologins potential, i form av komparativ etymologisk och semantisk analys av ord och namn, är dessvärre en alltför underskattad källa till vår kunskap om vårt äldre samhälle, kultur och landskap. Från att för drygt 100 år sedan ha varit det forskningsfält som lockade till sig de allra främsta begåvningarna i Norden och norra Europa, där »Mecka» utgjordes av Leipzig, med filialer i Köpenhamn och Uppsala, har det tilldragit sig för- svinnande litet intresse de senaste decennierna. Orsaken till denna olyckliga situation ligger uppenbarligen ca 50 år tillbaka i tiden och stavas Noam Chomsky. Självfallet är det inte denne prominente forskares fel personligen, utan det genomslag hans synkrona forskning kom att få inom språkveten- skapen, som kom att fundamentalt ändra inriktningen i bl.a. nordisk språk- forskning. Liknande »paradigmskiften» har ju även andra ämnen gjort, t.ex. etnologi. Hur som helst, låt oss således analysera termen bryte och besläktade ord. Ordet bryte (< *brŭtjan) är ett nomen agentis bildat till det svaga verbet fvn. brytja ’att bryta i stycken’.2 Mot bakgrund av den betydelse vi finner i lagrummen, liksom i det finska lånordet ruttio, ruttia ’slav; förvaltare’, är det förståeligt att termen i handböcker och lexika översätts med ’slav eller ofri tjänare, den som delar ut mat till andra slavar’. Mera semantiskt entydigt tycks det närstående ordet fvn. deigja vara, vilket i dialekter förekommer som deja, deje osv., med betydelser som ’mjöl- kerska, hushållerska’. I ett intressant brev från 1338 placeras en deigja så- som socialt jämbördig med en bryte. I brevet låter biskop Håkon i Bergen avskeda sin präst i Os församling och ersätter honom med en ny. Den gamla prästens hjon omtalas (at stemfnna hiunum sira Peters hwart sem þat er bryti, deighia eðr onnur hiun) (DN ix, 131), dvs. hans »bryte, deja och andra hjon». Denna sammankoppling mellan bryti och deigja såsom semantiska ekvivalenter med olika genus finner vi också i Gulatingslagen (198), Eriks Själländska lag (3:19), samt den äldre och den yngre Västgötalagen (Ärv-

2 Vad gäller i denna uppsats behandlade ords former och betydelser, här och nedan, hänvisas allmänt till etymologiska ordböcker, som exv. Hellquist 1948, de Vries 1962 och Onions 1969. 82 Stefan Brink dab. 16 resp. 21). Ordet deigja kan etymologiskt otvivelaktigt föras till ordet deg, fvn. deig n. Ordet förekommer ytterst sporadiskt i den äldre litteraturen, en gång i Lokasenna, vidare i Gulatings- och Frostatingslagarna. I Gula- tingslagen förefaller det entydigt att en deigja är ofri, mindre tydligt så i Fro- statingslagen. Detta leder oss över till det anglo-saxiska England, och den självklara kopplingen är förstås ordet lady, feng. hlāf-dīghe, hlāf-dǣghe, som är en sammansättning av feng. hlāf ’bröd’ och dǣgh m. ’deg’, vilket entydigt talar för att en lady ursprungligen var någon som knådade deg och bakade bröd. I medeltida engelska texter förekommer en lady ofta med betydelser som ’hushållerska, föreståndare bland tjänare och slavar i ett hushåll, den kvinnliga föreståndaren i ett hushåll’. Den manliga motsvarigheten till en lady i det anglo-saxiska England var förstås en lord, feng. hlāf-weard, ett ord som är en sammansättning av feng. hlāf ’bröd’ och weard ’vaktare, förvaltare’. I lexika finner man ofta ordet översatt med ’warden or keeper of bread’, och han förekommer i medeltida engelska texter som överhuvud inom ett hushåll, den som förestår och delar ut mat till sina underordnade. I den tidiga Ine’s Law uppträder en lord både som en ’lord of slaves’ (3:§1, 24, 74) och som en ’lord of freemen’ (3:§2). Lord är ett exklusivt anglo-saxiskt ord, som aldrig påträffas i andra germanska språk (det kan påpekas att det ord lavard som förekommer under medeltiden i Norden är ett medeltida lån från engelskan). Det visar sig att det i fornengelskan förekommer en hel uppsättning semantiskt samhöriga ord av stort intresse i sammanhanget. Förutom här behandlade hlāf-weard och hlāf-dīghe, påträffas följande: hlāf-æta m., hlāf-brytta m. och hlāf-gang m. Samtliga dessa termer har alltså ordet hlāf ’bröd’ som förled. Om en hlāf- weard var den som vaktade och förvaltade brödet och en hlāf-dīghe den som bakade brödet, så var en hlāf-brytta den som bröt brödet och fördelade det till dem som åt av brödet, dvs. till alla hlāf-ætan, vilket så att säga utgjorde hela brödätargänget, »the hlāf-gang». Vad vi tycks träffa på här är en uråldrig social institution, ett kollektiv, som definieras utifrån bröd, dvs. den måltid man åt tillsammans. Bröd torde här vara att uppfattas metaforiskt för just måltid. Orden är således exklusivt fornengelska, men det torde enligt min mening inte råda någon tvekan om att de nordiska bryti och deigja är att sammanhålla med hlāf-brytta och hlāf- dīghe. Enda skillnaden är att vi i de nordiska orden saknar bestämningen hlāf ’bröd’. Motsvarigheter till de övriga, hlāf-weard, hlāf-æta och hlāf- gang, tycks saknas i de nordiska fornspråken. Hur som helst, orden bryti och deigja tycks kunna användas för att påvisa att vi även i Norden under äldre tid haft en institution, ett kollektiv, som identifierats utifrån brödet, dvs. måltiden, på samma sätt som i det anglo-saxiska England. Vi har då kommit till en punkt i vår analys där vi måste försöka sätta in dessa ord i en sannolik historisk, eller då snarast förhistorisk kontext. När jag först snubblade över denna uråldriga institution, trodde jag att den var Familj och kollektiv i Norden 83 att koppla samman med den germanska hirden, comitatus eller Gefolg- schaft, dvs. det kollektiv av krigare som fanns omkring en kung eller höv- ding, och att ordet för ’bröd’ syftade på den gemensamma måltid dessa krigare intog i kungens/hövdingens hall eller sal. Detta skulle placera institutionen tidsmässigt i sannolikt vendeltid eller vikingatid, således den andra halvan av det första årtusendet. Idag vet jag bättre. Den måste vara äldre än så och den skall näppeligen identifieras med dessa krigares hushåll och mat- kollektiv. Denna comitatus-organisation hade en annorlunda och mera ut- vecklad terminologi i de germanska språken. Sannolikt är det brödkollektiv vi har att göra med här äldre, uppvisande en uppenbar affinitet med den romerska familian. Under romersk tid utgjorde familjen, familia eller domus, det basala fundamentet i samhällsbygget. Detta gällde naturligtvis också i det äldre Grek- land, med sin oikos. Den romerska familians överhuvud var paterfamilias eller dominus, som hade obegränsad auktoritet över sin familj. I det klassiska Rom avsågs med familia såväl personer som lös egendom, som hörde till hushållet. Ordet familia är uppenbarligen att härleda ur ett famulus, ett all- mänt förekommande ord för ’slav’ (Henrion 1941–1942). Detta ord tycks i sin tur ha inlånats från oskiskan, dvs. från oskerna, som var ett grannfolk till romarna.3 Denna inlåningsteori förefaller mycket plausibel, då vi har åtskil- liga paralleller där ord för ’slav’ inlånats från grannspråk, något som elegant påvisats av en av den etymologiska filologins främsta företrädare, Emile Benveniste (1973:289); i grekiskan finner vi ordet doûlos ’slav’, vilket inlå- nats från något icke-indoeuropeiskt språk i Mellanöstern, vidare latinets ser- vus, som inlånats från några andra grannar till romarna, nämligen etrusker- na, och vi kan för Nordens del peka på ordet välsk eller valsk ’utländsk’, jfr valnöt och rotvälska, som motsvarar feng. wealh med betydelser som ’främ- ling, walesare, britt (av keltiskt ursprung), slav’. Ordet familia tycks därför ha ägt en äldre betydelse ’en grupp eller ett hushåll bestående av slavar’. Den romerske författaren Apuleius kunde under andra århundradet skriva: »femton fria män utgör ett folk, femton slavar utgör en familia, femton fångar utgör ett fängelse.»4 Den amerikanske historikern David Herlihy (1991:3) konkluderar: »The word [familia] in its original sense thus implied an authoritarian structure and hierarchical order founded on but not limited to relations of marriage and parenthood … Authority, in sum, and not consanguinity, not even marriage, was at the core of the ancient concept of family.» Paterfamilias hade alltså enligt romersk rätt en caputs fulla auktoritet, patria potestas, vilken var absolut och innebar även ius nectis, dvs. rät- tigheten att döda medlemmar av sin familj (ibid.). I såväl det romerska som det germanska samhället utgjorde en familia en

3 Se Lewis T. Charlton & Charles Short, A Latin Dictionary, Oxford 1879, art. famulus (on- li- ne: http://www.perseus.tufts.edu), och Herlihy 1991:1–15. 4 Apuleius, Pro se de magia liber (apologia), ed. R. Helm, Leipzig 1959: 47.437: »XV liberi homines populus est, totidem serui familia, totidem uincti ergastulum.» 84 Stefan Brink ganska stor grupp av människor, således inte bara mor, far och barn, som idag. Även nära släktingar, fria tjänare och ofria slavar kunde ingå. Från ju- ridisk synpunkt kunde alla dessa medlemmar i en familia uppfattas som fa- derns, paterfamilias, ’slavar’, eftersom han hade absolut makt över dem, nå- got som flera romerska jurister också påpekar. Modellen för den tidiga romerska familian var således ’en grupp eller ett hushåll bestående av slavar’ (van der Brink 1974:45–46). Detta konstaterande torde ha genomgripande implikationer för förståelsen av senare tiders kollektiv och kooperativa grupper i samhället. I ett samhälle, som det vi här talar om, var mat en tillgång som inte alltid fanns i överflöd. Hotet om svält fanns alltid bakom knuten, detta på ett sätt som vi i vår moderna värld som översvämmas av livsmedel inte riktigt kan förstå. Att tillhöra en familj som gav möjlighet till stabil försörjning av mat var därför en nödvändighet. Hotet om svält hängde dock inte lika över alla. »Mannen med makt», för det rörde sig oftast om en man, visade sig först och främst som den som alltid kunde äta sig mätt. En sådan figur kom därmed att få en stark position i ett samhälle, då han kunde dela med sig av sitt över- skott till sina underordnade, om han så ville. Han var den som kunde förse andra med mat. Denna elementära egenskap hade också en reflex bland mer burgna familjer. Essensen av germansk makt och överhet, framhåller Otto Brunner (1992:211) med emfas, utgörs av kungens och hövdingens familj och hus- håll, som var den organisatoriska basenheten och den juridiska kärnan i hans maktutövning. Och den germanska familjen tycks ha stora likheter med den romerska familian härvidlag. I västgermanska språk var termen för en sådan enhet fhty. hīwon, feng. hīwan m. pl., feng. hīwen n. och hīred m. ’hushåll, medlemmar av en familj’, och det substantiverade adjektivet hīwisc ’hushåll’. Överhuvudet, eller caput, kunde benämnas hêrro, truthin eller frô i fhty. (Green 1965), och denne hade uppenbarligen en liknande roll som en paterfamilias i den romerska familian. Den makt han kunde utöva kallades mund m. ’beskydd’, varför en annan term på honom var fhty. mundboro, feng. mundbora. Hans uppgift var att beskydda familjen och att se till att mat fanns på bordet, vilket förstås går att koppla till termen lord, liksom också till tyskans brotherr, som alltså är en direkt semantisk ekvivalent till engelskans lord. En viktig social grupp inom den tidig-germanska kulturen var krigarföljet som fanns knutet till en kung och hövding, lat. comitatus, ty. Gefolgschaft. Att denna enhet var kopierad på familjen framgår bl.a. av att ordet för en så- dan krigargrupp var i feng. hīred m. ’krigargrupp, hird, hushåll, familj’, vilket, på samma sätt som ovan anförda ord, innehåller ett urgermanskt *hiw- som måste ha betytt just ’familj’. Vårt nordiska ord hird är att betrakta som ett tidigt lån från fornengelskan. Ledaren av en hird kunde benämnas fhty. truhtîn, feng. drythen, fvn. dróttinn (< *druhtinaz), medan hans följe kallades fhty. truht, feng. dryht, Familj och kollektiv i Norden 85 fn. drótt (<*druhti-). Det band som knöt krigarna till ledaren var uppenbarligen en trohetsed, som de hade att avlägga, vilket gav dem rätten att bli upp- tagna som medlemmar i ’familjen’, att bli en »kompanjon», vilket gav dem rätt att dela bord och mat med ledaren och övriga krigare. Svärande av eder för att upptas i olika grupper och sammanslutningar har säkerligen varit kvittot för inträde. Ett ord som kan belysa detta torde vara fvn. væringi (pl. væringjar), ryskans varjag, bekant från det berömda väringagardet i Kon- stantinopel. Ordet har nyligen diskuterats av Thorsten Andersson,5 som konstaterar att det bör innehålla en stam vár- ’ed, löfte’, vilken vi finner i ord som fvn. várar f. pl. ’eder’, feng. wær f., fhty. wara f., och antagligen vara sammansatt med vårt verb gå, ett urnord. *-gangian, vilket bör impli- cera en äldre betydelse ’någon som har tagit en ed, gett ett löfte’, ’någon som »gått» in i ett sammanhang genom att ge ett bindande löfte, en ed’. Såväl historiska som språkliga vittnesbörd berättar att man kunde upptas i en sådan krigargrupp redan som yngling. Flera ord för ’krigare’ i inte bara germanska språk uppvisar betydelsen ’barn, ungdom’, såsom fhty. thegan, feng. ðegn, fvn. þegn (cf. gr. téknon ’barn’, fir. tákman ’barn’), och kanske har också fvn. rekkr, fsv. rinker, sveinn och drengr samma bakgrund. Man kan exv. se att ordet rink förekommer i frankiska lagar, då i latiniserad form som rencus, med betydelser som ’yngling, icke ännu vuxen man, omyndig’, vilket grundligt utretts av Gabriele von Olberg i mastodontverket Leges Barbarorum från 1991. Vi kan exemplifiera med 700-talets England, där det fanns en grupp av unga krigare omkring kungen, vilka kallades geoguð ’ungdomar’. De var unga ännu ogifta män, som inte satt på en egendom. Bredvid denna grupp fanns duguð ’prövade män’, gifta krigare ingående i kungens hird, vilka satt på en jordegendom, såle- des en egen gård. När en geoguð hade visat sin skicklighet kunde kungen förläna honom en egendom, varvid han kunde gifta sig och överföras till gruppen duguð.6 En översikt av det hithörande relevanta ordmaterialet i germanska språk visar att vi av allt att döma måste räkna med två avljudande stammar: *hīwa- och *hĭwa-.7 Dessa två stammar utvecklades från urgermanskan till de nordiska fornspråken på följande sätt: *hīwa- > hý-, resp. *hĭwa- > *hewa- > hē-/hǣ-. Samma utveckling har vi i ord som *slīwa- > fvn. slý ’slemmig vat- tenväxt’, *slĭwa- > *slew(a) > *slé, fda. slǣ (da. slæ ’en väderlek mellan frost och tö’). Dessa parallella stammar måste ligga bakom ordpar som fda. hǣski, hǣskap ’hushåll, hem’ (hǣ < *hē < *hĕwa- < *hĭwa-) och fvn. hýski ’hushåll’, hý ’familj, hushåll’, hýi ’slav’ (hý < hīwa-). Ett relativt stort hit- hörande ordmaterial kan anföras: fvn. hý ’familj, hushåll’, fvn. hýski, feng. hiwisc, fhty. hīwiski ’familj, hushåll (< *hīwiskia), fda. hǣski ’hushåll, hem’

5 RGA 33 (2006), art. Waräger. 6 För dessa ord, se Brink 2008:14, med hänvisningar. 7 För nedanstående genomgång, se Brink 2008:15–16. 86 Stefan Brink

(< *hĭwiskia), hýbýli, med variantformen híbýli ’hus och hem’, fvn. hýrógi n. ’animositet mellan medlemmar i ett hushåll’ (Hávamál 137), fvn. hýi m. ’slav, tjänare’ (< *hĭwian eller *hīw(i)an) antagligen med en ursprunglig betydelse ’en som tillhör en familj’, fvn. hý ’familj, hushåll’ (< *hīwa), fhty. hīwo m. ’make’, fhty. hīwa f. ’hustru’, fsax. hīwa f. ’hustru’, fvn. hjú(n), hjón n. ’äkta makar; medlemmar i ett hushåll; tjänare’ (eg. dual *hīwōna n. av ett *hīwan n.), feng. hīwan, fhty. hīwon ’familj, hushåll’, got. heiwafrau- ja ’familje-, hushållsöverhuvud’, feng. hīrēd ’familj, hushåll’, fhty. hīrāt ’äktenskap’ (< *hīw-ræd), fvn. hýrr adj. ’mild, vänlig, glad’ (< *hiurja, bokstavligen ungefär ’passande som medlem av hushåll’), fvn. hjúka ’vårda, ta hand om’ (< *hjú-kan), fvn. hjá prep. ’hos’, väl ursprungligen ’besök i nå- gons hushåll’ (< *hĭwa), och slutligen kanske också fvn. herað, fsv. hæraþ ’administrativt distrikt’, där ett förslag till härledning är *hĭwa-rāða, ehuru etymologin är omdiskuterad. De två ordstammar vi finner här är släkt med lat. cīvis. En variant med kort stamvokal saknas inte bara i latinet utan även i öst- och västgermanska språk. Den kortstaviga varianten *hĭwa- tycks således vara en novation i nordiskan. På Hassmyrastenen i Västmanland (Vs 24) kan vi läsa de rörande minnes- orden efter en uppskattad maka och syster:

buonti × kuþr × hulmkoetr × lit × resa × ufteR × oþintisu × kunu × seno × kumbr × hifrya × til × hasuimura × iki betr × þon × byi raþr roþbalir × risti × runi × þisa × sikmuntaR × uaR. . .sestR × kuþ, »Den gode bonden Holmgöt lät resa [stenen] efter Odendisa sin hustru. [Därefter på vers:] Det kommer icke till Hassmyra en bättre husfru som råder för gården. Rödballe ristade dessa runor. Till Sigmund var Odendisa en god syster.» Vi finner här troligen ordet hefrøja ’husmor i en familj, i ett hushåll’, ett ord som har en motsvarighet i gotiskans heiwa-frauja, med den genusskillnaden att här avses en man, således den som förestod en familj. Ytterligare ett exempel som kan belysa förekomsten av ett fornsvenskt hi eller hæ ’familj’ kan finnas i den bekanta Malstastenens inskrift. Med den nyläsning av runorna som Lena Peterson (1994:247–249) har gjort heter hjälten i den antagligen juridiskt menade minnesinskriften He-Gylfe eller Hæ-Gylfe. Peter- son tvekar huruvida förleden här skall tolkas som innehållande ett ord fvn. hé syftande på utseende eller på det här behandlade hé, hæ ’familj’. Av semantiska skäl och mot bakgrund av innehållet i inskriften lutar jag åt den senare möjligheten, således att denne Gylfe fått sitt prefigerade epitet Hæ på grund av att han varit överhuvud för en tydligen framstående släkt med stort godsinnehav. För övrigt kan konstateras att ordet även tycks förekomma i ett namn i en urnordisk runinskrift från Årstad i Sokndal i Rogaland i Norge, som hiwigaz, som man satt samman med de ovan omtalade substantiverade adjektiven feng. hiwisc, fhty. hīwiski och fvn. hýski. Vi har således hittills kunnat finna germanska ord bildade till en stam Familj och kollektiv i Norden 87

*hiwa- ’familj’, som använts i åtskilliga ord för att beteckna olika kollektiv, från familjer till krigargrupper. Vi har kunnat konstatera att förekomsten av ord för ’bröd’ uppenbarligen har varit centralt i detta sammanhang. Målti- den har av allt att döma utgjort det kitt som bundit kollektivet samman, nå- got som är väl känt från medeltidens Europa och som nyligen har poäng- terats av den tyske historikern Gerd Altoff i hans utmärkta bok Family, Friends and Followers. Political and Social Bonds in Early Medieval Eu- rope: »Meals … played a prominent role in many bonds in archaic society. They were a legal ritual and performed an important social function.» När man talar om dessa rituella måltider kommer man förstås som svensk också att tänka på den bekanta passagen i Guta saga: Firir þan tima ok lengi eptir siþan troþu menn a hult ok a hauga, vi ok stafgarða ok a haiþin guþ. Blotaþu þair synum ok dytrum sinum ok fileþi miþ mati ok mungati. Þet gierþu þair eptir vantro sinni. Land alt hafþi sir hoystu blotan miþ fulki. Ellar hafþi huer þriþiungr sir. En smeri þing hafþu mindri blotan miþ fi- leþi, mati ok mungati, sum haita suþnautar, þy et þair suþu allir saman (Gutasa- gan 1). Före den tiden och länge därefter trodde man på hult och högar, vi och stav- gårdar och på heden gud. De offrade då sina söner och döttrar och sin boskap och bedrev blot med mat och dryck. Detta gjorde de enligt sin vantro. Hela landet hade det högsta blotet då människor offrades, eljest hade var treding sitt blot och smärre ting hade mindre blot med boskap, mat och dryck. De kallades mat- eller kokbröder, ty de tillredde offermåltiderna tillsammans. Dessa suþnautar utgjorde alltså ett kollektiv, ett ting, på Gotland, som blo- tade och åt gemensamma rituella måltider. Att denna institution torde ha mycket hög ålder visas vidare av en viktig passage i den berömda runinskriften på Tunestenen, skriven med den urnor- diska futharken omkr. år 400. Inledningen lyder: ek wiwaR after woduride witadahalaiban worahto, ek WiwaR after Wodurīdē witandahalaiban worahtō [rūnōR], »Jag, Vi (< WiwaR), gjorde dessa runor till minne av Vo- durid, witandahlaiban (litt. ’den som förser oss med bröd’).» Vi har här alltså en man, sannolikt en kung eller storman, i Östfold, som prisas för att han försåg folk med bröd, dvs. mat. Urn. hlaiban innehåller självfallet samma ordstam som feng. hlāf ’bröd’, och den förekommer också i gotiskans gahlaiba ’bordskamrat, den du delar måltid med’, således en direkt semantisk parallell till kompanjon, fr. compagnon (< *companio; lat. com- ’tillsammans med’ och panis ’bröd’), dvs. den du delar bröd tillsammans med. Arkeologer har kunnat konstatera att bröd tycks ha haft en särskilt rituell betydelse under förhistorisk tid. Bröd i olika former förekommer ofta i kultiskt rituella sammanhang visar utgrävningar i Birka, Uppåkra och på Helgö. Möjligen kan man också i detta sammanhang peka på de s.k. grav- kloten, runda, ornerade stenar placerade på toppen av gravhögar, stenklot vilka antagits kunna representera bröd. Att kunna förse sina undersåtar med bröd, mat och dryck var således av 88 Stefan Brink stor betydelse i vårt förhistoriska Norden; det definierade en ’god’ man. Detta epitet förekommer ymnigt i våra vikingatida runinskrifter, där män prisas för att vara mandr matar goðr ok malsrisinn ’en vältalig man gene- rös med mat’ och mildan orða ok matar goðan ’mild i tal och generös med mat’ (U 739). Beteckningen ’god’ hade under vikingatiden säkerligen en annan betydelse än vårt ord god av idag, ett förhållande som Frands Her- schend (1998) utvecklat i en intressant studie. Att vara matar goðr definierade en ’god’ man. Och den som försåg sina undersåtar med bröd och mat var en witandahlaiban, en hlafweard. Det var detta, att vara delaktig i en gemensam måltid, som definierade ett basalt kollektiv under förhisto- risk tid, ett kollektiv som vi alltså sett har burit den idag försvunna benäm- ningen *hiwa.8

REFERENSER van der Brink, Herman, 1974: The Charm of Legal History (Studia Amstelodamen- sia ad epigraphicam, ius antiquum et papyrologicam pertinentia 3). Amsterdam. Brink, Stefan, 2008: Lord and Lady – Bryti and Deigja. Some Historical and Ety- mological Aspects of Family, Patronage and Slavery in Early Scandinavia and Anglo-Saxon England (The Dorothea Coke Memorial Lecture in Northern Stu- dies 17 March 2005). London. DN = Diplomatarium Norvegicum. 1–. Oslo 1849 ff. DR = Danmarks runeindskrifter. Ved Lis Jacobsen & Erik Moltke. Text. Køben- havn 1942. Green, D. H., 1965: The Carolingian Lord. Semantic studies on four Old High Ger- man words: balder, frô, thruhtin, hêrro. Cambridge. Hellquist, Elof, 1948: Svensk etymologisk ordbok. 3 uppl. Lund. Henrion, R., 1941–1942: »Des origines du mot Familia». L’Antiquité classique 10: 37–69 & 11:253–90. Herlihy, David, 1991: »Family». The American Historical Review 96(1):1–15. Herschend, Frands, 1998: The Idea of the Good in Late Iron Age Society (Opia 15). Uppsala. KL = Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vikingatid till reformations- tid 1–22. Malmö 1956–1978. von Olberg, Gabriele, 1991: Die volkssprachigen Wörter der Leges barbarorum 2. Die Bezeichnungen für soziale Stände, Schichten und Gruppen in den Leges barbarorum (Arbeiten zur Frühmittelalterforschung 11). Berlin. Onions, Ch. T., 1969: The Oxford Dictionary of English Etymology, rev. uppl. Ox- ford. Peterson, Lena, 1994: “The Graphemic System of the Staveless Runes”, in Pro- ceedings of the Third International Symposium on Runes and Runic Inscriptions, red. J. E. Knirk (Runrön 9). Uppsala. RGA = Reallexikon der Germanischen Altertumskunde. 1–. Berlin & New York 1973 ff.

8 Föreliggande artikel är en kortare, svensk version av Brink 2008, till vilken hänvisas för fyl- ligare litteraturhänvisningar. Familj och kollektiv i Norden 89

U = Upplands runinskrifter 1–4. (Sveriges runinskrifter 6–9.) Stockholm 1940– 1958. de Vries, Jan, 1962: Altnordisches etymologisches Wörterbuch. Leiden. Vs = Västmanlands runinskrifter (Sveriges runinskrifter 13). Stockholm 1964. Øeby Nielsen, Gunhild, 2004: Magt og mentalitet. Kontinuitet og brud i tiden for religions- og kulturskiftet ca. 950–1200 belyst ud fra runesten og deres fundfor- hold (opublicerad PhD-avhandling i medeltidsarkeologi vid Århus universitet). 90 Stefan Brink Om vikingatidens vagnkorgsgravar 91 Om vikingatidens vagnkorgsgravar

Av Inga Hägg

Bland de ganska talrika gravformerna från övergångsskedet mellan förkris- ten och kristen tid i Skandinavien hör vagnkorgsgravarna till de mera gåt- fulla. De uppträder utan kända förstadier under senare vikingatid med en tydlig koncentration till den gammaldanska regionen (fig. 1). Inom svearnas kärnområde i nordost har bara något enstaka exemplar kunnat påvisas (Gräslund 1980:24 f.; Müller-Wille 1987:26 ff.). Från de mycket tidigare, rikt utstyrda vagngravarna med hela ekipage skiljer sig den här typen genom att bara den rundbottnade, löstagbara korgen följt med i graven, där den fungerade som kista för den avlidna. Påfallande är att enbart kvinnliga avlidna jordats på detta sätt och att döma av det i regel rika gravgodset bör det röra sig om kvinnor som tillhört ett förmöget samhällsskikt. Gravformen kan associeras med kristna himmelsfärdsföreställningar, sär- skilt den om Elias himmelsfärd (I. Hägg 2005:65 f.). Här tycks en hednisk tradition ha tagits upp i den kristna ikonografin. Intressant i sammanhanget är Janssons påpekande, att profeten Elias i Ryssland likställdes med den hedniske åskguden Perun, alltså den gammalryska Tor (Jansson 2005:64). Men denna interpretatio Christiana av vagnkorgsgravarna förklarar varken deras typologiska bakgrund eller ensidiga koppling till kvinnliga döda. I Centraleuropa förekommer visserligen en del stort anlagda, både manliga och kvinnliga begravningar i vagn från sent 400-tal till tidigt 600-tal e.Kr., men det återstår att utreda om det finns ett samband mellan dessa och 900- talets sydvästskandinaviska vagnkorgsgravar. Möjligen handlar det i grunden om olika grenar i utvecklingen av en och samma tradition. I varje fall är anknytningen till kulten kring antikens solgud och hans himmelsvagn tydlig (Gabriel 1988:190 f.). Genom germaner i militärtjänst, genom handel och kontakter på andra plan kom den med Mithras- sammanvuxna Solreligionen att få en omfattande utbredning inom det romerska imperiet. Solguden Mithras med sitt två- eller fyrspann återförde de dödas själar till himlen; fär- den framställdes i bildkonsten som en himmelsfärd med häst och vagn. I de västra provinserna fick Mithraskulten en militär prägel med ordensliknande förbund och bara män fick invigas i mysterierna (Kaliff & Sundqvist 2004). Men också andra antika mysteriereligioner har fått fäste på den europeiska 92 Inga Hägg kontinenten. En stark ställning kom Demeterkulten att inta, särskilt hos den kvinnliga delen av befolkningen. Demeter, fruktbarhetens, odlingens, till- växtens och såddens gudinna, firades antiken igenom i Eleusis strax nord- väst om Aten. Persefonemyten var själva kärnan i dessa mysterier.1 Den skildrar hur Demeters dotter Persefone leker med andra flickor på en äng då dödsrikets härskare Hades rövar bort henne och i sin vagn för henne till un- derjorden där hon blir hans gemål. Medan Demeterkulten antiken igenom varit levande i den grekisk-romerska världen – myten traderades genom århundraden både i skrift och i bild – har den inte lämnat några uppenbara spår vad själva gravformerna beträffar. Om ett konkret samband mellan dödsföreställningar och gravskick vittnar däremot bilderna i den s.k. Persefonegraven i Vergina i grekiska Makedo- nien (350–325 f.Kr.). Här ser man vagnen med Persefone i Hades fasta grepp på väg till dödsriket. En åskvigg flammar ned från himlen, något som tolkats som en symbol för att huvudguden Zeus, Hades broder, med sin när- varo är införstådd med det som sker (fig. 2). Åtskilliga århundraden efter antiken uppträder alltså vagnkorgsbegravningarna i Sydvästskandinavien som en metaforisk gestaltning av Perse- fonemyten. Uppenbara paralleller finns i episoden med den unga kvinnan som plötsligen rycks bort och förs ned till dödsriket, dels själva färden dit i vagn, dels att det är en kvinna som rövas bort. Persefonemyten utesluter allt- så i sig bortrövandet av en man. Finns det då över huvud taget förutsättningar för ett konkret samband, en kontinuitet som kan ha förbundit den eleusinska mysteriekulten med de syd- västskandinaviska vagnkorgsbegravningarna? Slutligen rör det sig inte bara om en tänkbar förmedling över en mycket omfattande tidsrymd – åtminsto- ne från det femte till det tionde efterkristna århundradet – utan också om av- sevärda geografiska avstånd. I själva verket visar jämförelser med andra antika kultföreteelser att ett så- dant samband inte bara är möjligt utan att det också är en obestridlig realitet. Ett exempel är de s.k. karonsmynten i gravar från vikingatiden. Under antiken och folkvandringstiden, alltså långt in på 500-talet, förekommer karons- mynt både i skandinaviska och i central- och sydeuropeiska gravar, varefter de försvinner. Men de dyker sedan upp igen under 800- och 900-talen (Gräs- lund 1967). Spåren av Mithrasreligionen, som kan följas i de romerska provinserna långt efter imperiets sammanbrott, är ett annat exempel. Som Ka- liff och Sundqvist visar, möjliggjordes eller åtminstone underlättades trade- ringen av de antika kultinslagen genom vad som kan kallas interpretatio germanica (Kaliff & Sundqvist 2004:22 och 72 ff.). Den inhemska befolkningen behövde alltså inte ge upp egna religiösa idéer och traditioner för det nya; tvärtom har de nya elementen tagits upp i redan existerande seder. På

1 R. Hägg 2006. – För information beträffande aktuell forskning kring Demeterkulten mitt hjärt- liga tack till professor em. Robin Hägg, som också pekat på denna kults starka ställning i de grekiska kolonierna ännu långt efter Alariks förstöring av helgedomen i Eleusis år 396 e.Kr. Om vikingatidens vagnkorgsgravar 93

Fig. 1. Fynd av vagnkorgsgravar, vagngravar och vagntillbehör från 400-talet och senare på gammaldanskt område och i norra och centrala Tyskland. Vagnkorgsgravarna tillhör alla vikingatiden. – Efter Müller-Wille 1987, Abb. 4. liknande sätt kom också de grekisk-romerska gudagestalterna att identifieras med de germanska. Egentligen visar ett otal exempel hur antika kult- element i anpassade, vidareutvecklade eller omvandlade former kan spåras ända in i medeltiden. Hit hör möjligen också en rad vikingatida amuletter och bilder i småformat föreställande ormar och olika mänskliga kropps- delar. Som Gräslund påpekar (Gräslund 2007) har de intressanta överens- 94 Inga Hägg

Fig. 2. Demeters dotter Persefone – med utsträckta armar uppe till höger – rövas bort av döds- rikets härskare Hades (till vänster). – Efter Andronikos 1994, Taf. V. Om vikingatidens vagnkorgsgravar 95

Fig. 3. Den slaviska expansionen under 700-talet och kontaktområden med andra folk (sgraf- ferade). – Efter Parczewski 1999, Abb. 1. stämmelser med votivbilderna i antika asklepioshelgedomar. Öster om gränserna för det tidigare romerska imperiet leder en kommuni- kationsväg genom det vida, slaviska bosättningsområdet från Medelhavet i söder till Östersjön i norr (fig. 3). Här ägde den slaviska expansionen rum, 96 Inga Hägg antagligen utgående från ett kärnområde i Ukraina med en början under år- tiondena kring 500 e.Kr. Bosättningen gick först i sydlig riktning där den nådde ända ned till Peloponnesos. Så småningom riktade sig expansionen också mot nordligare delar av Europa. Den har lämnat tydliga spår vid Ös- tersjökusten i områden som förut bebotts av germanska stammar. Under 800- och 900-talen har den brett ut sig över den danska övärlden. Så visar t.ex. den slaviska keramiken att den alltsedan 800-talet inte bara importera- des utan även tillverkades lokalt i Danmark, uppenbarligen av slaviska hant- verkare. Under 900-talet kom till och med den inhemska keramiken att för- trängas av den slaviska (Kempke 1998; Ericsson 1998:387). Parallellt med denna utveckling uppträder vagnkorgsgravarna. Deras geografiska utbredning, fyndbildens koncentration under senare vikingatid utan igenkännbara kronologiska förstadier torde då i första hand antyda en för- medling genom slaviska stammar. Slavernas direkta och indirekta kontakter genom århundraden med den grekiska högkulturen i söder – inte minst i de grekiska Svartahavskolonierna (jfr not 1) – och deras expansion i nordlig riktning, ända upp i Skandinavien utgör en realistisk förutsättning för en så- dan förmedling. Av fyndbilden kan också den slutsatsen dras att det handlar om ett gravskick som tagit konkret form huvudsakligen i det skandinaviska utbred- ningsområdet. Den från arkeologisk synpunkt ganska speciella gravformen bör i själva verket knappast ha varit så påfallande. Om man betänker att åt- minstone välbärgade personer fört sina döda till graven med häst och vagn – så som exempelvis Osebergstapeten skildrar – kan det inte ha inneburit nå- gon större omställning att låta vagnkorgen följa med i graven. Det särskilda här, som också lämnat spår i det arkeologiska materialet, är kopplingen mellan kvinnliga döda och själva gravformen. Att det antagligen är befogat att associera Persefonemyten med vagnkorgsgravarna bekräftas genom identi- fieringen av guden Tor med överguden Zeus/Jupiter, Hades broder, som samtyckte till bortrövandet. Sambandet med Tor är, som nämnt, klart belagt, bl.a. genom vagnkorgsgravarna i Thumby-Bienebek (fig. 4). Det är alltså möjligt att föreställningar om färden till dödsriket med rötter i den antika Demeterkulten och om åskguden Tors himmelsvagn här visar sig i kontami- nerad form. Exakt hur och under vilka omständigheter element ur Persefonemyten kommit att övertagas av germanerna är en fråga av mindre betydelse i detta sammanhang. Förutsättningar fanns redan under antiken men även under de följande århundradena i och med de slaviska stammarnas expansion i nord- västlig riktning. Hur som helst bör kontamineringen av de kultiska föreställ- ningarna ha kommit till stånd långt före vikingatiden och därmed också den mytiska prototypen för vikingatidens vagnkorgsgravar. Ideologiskt är det här liksom i fråga om Mithraskulten berättigat att tala om redan existerande mytologi och religiös praxis som successivt genomgått ideologiska föränd- ringar (Kaliff & Sundqvist 2004:77). Likaså utgör Ingo Gabriels bakgrunds- Om vikingatidens vagnkorgsgravar 97

Fig. 4. Thumby-Bienebek, Kammergrav 21. Vagnkorgen från två håll. Torshammare i miniatyr sitter upphängda i ringar på vagnkorgens utsida. – Efter Müller-Wille 1976, Abb. 2. analys av de slaviska »Götterbildbeschläge» ett intressant jämförelsemate- rial. Han visar på företeelser i både Skandinavien, Baltikum och Nordryss- land som torde ha gammaleuropeiskt ursprung och som i den förkristna tidens slutskede får ny giltighet, kanske som motbild till kristen ikonografi, kanske i en synkretistisk omtolkning (Gabriel 1988:175 f.). Att vagnkorgs- begravningen som gravform av befolkningens övre skikt kom att tillmätas en nära nog konfessionell innebörd just i hedendomens slutskede har sannolikt att göra med att denna typ på samma sätt som båtbegravningar speglar föreställningar om hädanfärden. Den har då i ett skede av inre maktkamp och religiösa motsättningar kommit att få politisk betydelse (jfr Müller- Wille 1987:32 ff.). Under övergången till kristendomen har slutligen det hedniska gravskicket införlivats i den kristliga ikonografin, vilket tydligt framgår i de fall då de döda i vagnkorgsgravarna varit iförda dopsärk, haft kors- eller pilgrimssymboler och andra tecken på kristlig bekännelse. Särskilt intressant för en tänkbar slavisk förmedling av vagnkorgsgrav- skicket är den rikaste graven, grav nr 4, i Fyrkat, anlagd ett par årtionden efter Danmarks officiella övergång till kristendomen genom Harald Blåtand. Denna vagnkorgsgrav var anlagd för en kvinna i dyrbar dräkt (Roesdahl 2004:155) med spännen och hängamuletter av typer som framför allt påträf- fats längs kusterna i det södra Östersjöområdet (Iversen-Näsman 1991; Thunmark-Nylén 1998). Både hängamuletterna och ornamentiken på besla- gen till en kista i fotänden av vagnkorgen har nära paralleller i den bekanta Mammengraven, något som ger kvinnan i Fyrkatgrav nr 4 en plats i Harald Blåtands omgivning. Denna omständighet måste tillmätas särskild betydelse eftersom Harald Blåtand var gift med en dotter till Obodritfursten Mis- tivoi. Hans son, Sven Tveskägg, var gift med en polsk prinsessa (Ericsson 1998:384). 98 Inga Hägg

Hängamuletterna från grav nr 4 i Fyrkat tillhör den typ exklusiva guld- och silverprydnader i form av simfågelfötter som hittats i ett antal rika vikingatida gravar i Sydvästskandinavien, däremot inte i Birka. De uppträder i danska fynd från 900-talets senare hälft och under 1000-talet; i Mammen- graven har ca tio guldprydnader av detta slag påträffats. Motivet är vanligt på hängsmycken från Baltikum, från finsk-ugriskt och fornryskt område (Roesdahl 1977; Müller-Wille 1989; Iversen & Näsman 1991; Thunmark- Nylén 1998). Om den döda i vagnkorgsgraven nr 4 i Fyrkat antagit kristendomen eller ej framgår inte av det rika gravgodset. Ett samband med slaviska kulturtra- ditioner tycks ju föreligga och i de östliga kulturkretsarna stod gravgåvor inte i strid mot föreställningen om kristet gravskick. Som tecken på hedendom har man hänvisat till den lilla samlingen av frön från mjöldryga som lagts i graven. På grund av den mycket höga halten av alkaloider kan de framkalla ett rustillstånd med hallucinationer. Men detta inslag i graven kan också ha en helt annan betydelse, nämligen som argument för den här före- slagna härledningen av vagnkorgstraditionen från Demeterkulten och de eleusinska kultmysterierna: i rusdryckerna där har man använt samma gift- substans som förekommer i fröna från grav 4 i Fyrkat. Den slaviska normalbefolkningen höll fortfarande under vikingatiden fast vid gamla kultföreställningar, medan däremot stora delar av samhällets övre skikt bekände sig till den ortodoxa kristendomen. Det ligger i den historiska situationen att enskilda medlemmar av detta överskikt vid kontakter – inte minst överregionala dynastiska förbindelser – med västeuropeiska furstehus hamnat i stark lojalitetskonflikt mellan egna gamla kulttraditioner, ett för- nämt ortodoxt levnadsmönster och de anspråk som ställdes av missionskyr- kan i väst. Så uppvisar också de gammaldanska vagnkorgsgravarna en rad former och symboler för olikartade kultiska och sociala levnadsmönster.

LITTERATUR

Andronikos, M. 1994: Vergina II. The ’Tomb of Persephone’. BIBΛIOΘHKH THΣ EN AΘHNAIΣ APXAIOΛOΓIKHΣ ETAIPEIAΣ AP. 142. Ericsson, I. 1998: Slawen in der süddänischen Inselregion. A. Wesse (utg.), Studien zur Archäologie des Ostseeraumes. Von der Eisenzeit zum Mittelalter. Fest- schrift für Michael Müller-Wille, s. 383–388. Neumünster. Gabriel, I. 1988: Hof- und Sakralkultur sowie Gebrauchs- und Handelsgut im Spie- gel der Kleinfunde von Starigard/Oldenburg. Oldenburg–Wolin–Staraja Lado- ga–Novgorod–Kiev. Handel und Handelsverbindungen im südlichen und östli- chen Ostseeraum während des frühen Mittelalters. Internationale Fachkonferenz der Deutschen Forschungsgemeinschaft vom 5.–9. Oktober 1987 in Kiel. Bericht der Römisch-Germanischen Kommission 69, s. 103–291. Mainz. Gräslund, A.-S. 1967: Charonsmynt i vikingatida gravar? Tor. Meddelanden från institutionen för nordisk fornkunskap vid Uppsala universitet Vol. XI, 1965– 1966, s. 168–197. Uppsala. Om vikingatidens vagnkorgsgravar 99

— 1980: The Burial Customs. A study of the graves on Björkö. Birka. Unter- suchungen und Studien IV. KVHAA Stockholm. — 2007: Some Viking-age Amulets – the Birka Evidence. U. Fransson et al. (utg.), Cultural interaction between east and west. Stockholm Studies in Archaeology 44, s. 90–96. Stockholm. Hägg, I. 2005: Arkeologin och missionstidens religiösa symbolspråk. Saga och sed. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok, s. 57–73. Uppsala. Hägg, R. 2006: Demeter och Persefone. En grekisk myt i dikt och konst. Hellenika. Föreningen Svenska Atheninstitutets Vänner Nr 118, häfte 4, s. 4–7. Stockholm. Iversen, M. & U. Näsman 1991: Mammengravens indhold. M. Iversen (utg.), Mam- men. Grav, kunst og samfund i vikingetid. Jysk Arkæologisk Selskabs Skrifter XXVIII. Viborgs Stiftsmuseums række 1, s. 45–66. Århus. Jansson, I. 2005: Situationen i Norden och Östeuropa för drygt 1000 år sedan – en arkeologs synpunkter på frågan om östkristna inflytanden under missionstiden. Jansson, H. (utg.), Från Bysans till Norden. Östliga kyrkoinfluenser under vikingatid och tidig medeltid, s. 37–95. Skellefteå. Kaliff, A. & O. Sundqvist 2004: Oden och Mithraskulten. Religiös ackulturation under romersk järnålder och folkvandringstid. Occasional Papers in Archaeolo- gy OPIA 35. Department of Archaeology and Ancient History, Uppsala Univer- sity. Uppsala. Kempke, T. 1998: Archäologische Beiträge zur Grenze zwischen Sachsen und Slawen im 8.–9. Jahrhundert. A. Wesse (utg.), Studien zur Archäologie des Ost- seeraumes. Von der Eisenzeit zum Mittelalter. Festschrift für Michael Müller- Wille, s. 373–382. Neumünster. Müller-Wille, M. 1976: Das wikingerzeitliche Gräberfeld von Thumby-Bienebek (Kr. Rendsburg-Eckernförde). Teil I. Neumünster. — 1987: Das wikingerzeitliche Gräberfeld von Thumby-Bienebek (Kr. Rendsburg- Eckernförde). Teil II. Neumünster. — 1989: Die Ostseegebiete während des frühen Mittelalters. Kulturkontakt, Han- del und Urbanisierung aus archäologischer Sicht. Antrittsrede des Rektors. Kiel 1989. Parczewski, M. 1999: Die Teilung des Ost- und Westslawentums als Ergebnis staatlicher und ideologischer Trennung im 10. und 11. Jahrhundert. M. Müller- Wille (utg.), Rom und Byzanz im Norden. Mission und Glaubenswechsel im Ost- seeraum während des 8.–14. Jahrhunderts. Akademie der Wissenschaften und der Literatur. Abhandlungen der geistes- und socialwissenschaftlichen Klasse Nr. 3, II, s. 215–226. Stuttgart. Roesdahl, E. 1977: Fyrkat. En jysk vikingeborg II. Oldsagerne og gravpladsen. Kø- benhavn. — 2004: En gravplads fra tidlig kristen tid – Fyrkat. N. Lund (utg.), Kristendom- men i Danmark før 1050, s. 153–158. København. Thunmark-Nylén, L. 1998: Die Wikingerzeit Gotlands II. Typentafeln. Stockholm.

100 Inga Hägg I hytterne 101 I hytterne

FOLKEMINDESAMLEREN EVALD TANG KRISTENSENS MODERNE FELTARBEJDE 1870–1890 Av Palle Ove Christiansen

Starten på det moderne feltarbejde i 1800-tallet gav flere kulturdiscipliner et nyt indblik i virkelighedens verden. Enkelte folklorister, dialektologer, folke- livsforskere og etnografer fik et anderledes kendskab til de mennesker, hvis åndelige kultur de studerede, og det resulterede i en mere mangfoldig og præ- cis viden, end tidligere indsamlinger havde ydet. Men lænestolsetnografien mistede aldrig helt sine tilhængere, og de akademiske miljøer var ikke altid i stand til at problematisere hidtidig praksis og integrere de nye indsigter i deres virksomhed. Derfor fik flere tidlige feltforskere ingen direkte efterfølgere, og deres metodiske indsigter blev glemt. Det gjaldt også for den danske folklorist Evald Tang Kristensen og hans indsamling ude blandt folk. Tang Kristensen (1843–1929) regnes for at være den enkeltperson i den vestlige verden, der personligt har indsamlet mest immateriel folkekultur, især i form af viser, eventyr og sagn. Ved sin død efterlod han sig ikke mindre end 50 års indsamling af særligt jyske almuemenneskers mundtlige traditioner både som skrifter og originaloptegnelser, der er bevaret komplet op til i dag. En god del af stoffet er optegnet i, hvad han kaldte for »hytterne«. Tang Kristensens indsamling og arbejdsmetode regnes for at være af høj standard, i forhold til hvordan etnografi og folkloristik blev bedrevet i 1800- tallet. Mærkværdigvis har hans aktiviteter i felten aldrig været nøjere under- søgt, hvad der er baggrunden for den efterfølgende præsentation.1 Jeg skal og- så redegøre for, hvordan hans praksis affødte indsigter, som på nogle områder overskred hidtidige forestillinger om, hvad det nye studiefelt, folkekultur, bestod af i 1800-tallet. Til sidst vil jeg sammenfatte hans vejledninger i forske- rens opførsel ude blandt folk – som stort set stadig er aktuelle – og holde rå- dene op mod andres udsagn om hans virke i felten. Oplysningerne stammer især fra personlige breve og notater, fra indledninger og efterskrifter til kilde- udgaver samt fra hans erindringer, hvor han har udtalt sig om emnerne.2

1 Se dog Kofod 1983, s. 113 ff. og Holbek 1987, s. 70 ff. 2 Fremstillingen er led i en større undersøgelse med arbejdstitlen National etnografi. Folke- mindesamleren Evald Tang Kristensen som feltforsker, familiemenneske og skribent. Ved re- ference til kilder benyttes de i Tang Kristensen-forskningen brugte forkortelser, jf. oversigt i Kristensen 1981 (2. udg. v. Erik Høvring Pedersen), s. 145 ff. 102 Palle Ove Christiansen

FELTARBEJDE SOM UDENDØRS FORSKNING

Særligt i kraft af den moderne etnografi og antropologi er betegnelsen feltarbejde blevet kendt som næsten enhver form for udspørgen og observation blandt levende mennesker, tidligere specielt i eksotiske omgivelser. Men feltarbejde som indsamlingsform rækker langt tilbage. Når botanikere, sprogfolk, geologer, bygningsforskere og arkæologer i 1700- og 1800-tallet forlod skrivebordet for at studere og indsamle materiale on location, var de tidlige feltforskere. Den form for egen, udendørs forskning stod ikke kun i modsætning til videnskabsfolkenes arbejde i studerekammeret eller på lær- de biblioteker, men også til indsamling af informationer via rejsende, krist- ne missionærer og organiserede optegnere. Det vil sige folk, som mere eller mindre systematisk sendte forskerne oplysninger om sjældne blomster, ind- skrifter, skikke og lignende. Det afgørende i videnskabeligt feltarbejde er, at indsamling og forskning ikke skilles ad. Det vil sige, at indsamleren selv kender til de faglige spørgs- mål, som det indsamlede stof forventes at være med til at svare på, for ellers kan feltforskeren ikke arbejde både målrettet og intuitivt søgende. Derfor måtte den skolelæreruddannede Tang Kristensen også oplæres filologisk og folkloristisk af docent og senere professor Svend Grundtvig (1824–1883), så han kunne arbejde kvalificeret i felten. Det skete fra 1869 og en del år frem gennem intensiv korrespondance og boglige studier i vekselvirkning med hans praktiske arbejde ude blandt folk. Det etnografiske, sproglige og folkloristiske feltarbejde udviklede sig i 1900-tallet på en måde, så det ikke længere gav mening at sammenligne det med botanikerens eller geologens mere upersonlige jagt efter planter eller ukendte stenarter. Dette mere samfundsorienterede feltarbejde skiller sig også i dag ud ved at være et arbejde blandt mennesker og udført af mennesker.3 Geografiske surveys indebærer også udendørs forskning, men det hu- manistiske såkaldte intensive feltarbejde er karakteriseret ved tættere relationer med folk i de givne lokaliteter. Det var her, at Tang Kristensen blev foregangsmand i dansk folkeminde- og folkelivsforskning. I begyndelsen var han næppe selv klar over det, og hvad der var mere besynderligt: Hans erfaringer fik ingen konsekvenser i fagmiljøet. Filologen Svend Grundtvig, en søn af digteren og moralfilosoffen N. F. S. Grundtvig, var siden begyndelsen af 1840’erne Danmarks hovedskikkel- se inden for indsamling og publicering af folklore, særligt hvad angår vise- og eventyrforskning. Hensigten var både videnskabelig og national, da man mente, at den mundtlige tradition på landet indeholdt endog meget gamle træk og i koncentreret form repræsenterede nationens kulturelle egenart i forhold til andre nationer. Som i de fleste europæiske lande var der indsamlet folklore og udsendt materialepublikationer siden ca. 1800, men Svend Grundtvig blev i Danmark den første systematiske organisator. Selv samle-

3 Jf. Olwig 2002, s. 121. I hytterne 103

Tang Kristensen i begyndelsen af 1870’erne, omkring 30 år gammel. Det var på det tidspunkt, hvor han startede det længevarende feltarbejde og havde udsendt sin første bog. (Fra Minder og oplevelser, bd. 2, 1924.) de han næsten intet, men virkede gennem et landsdækkende net af over 300 indsamlere, som lejlighedsvis sendte ham stof.4 På den tid var det en normal indsamlingspraksis, og parallelt hermed var videnskabsfolkene i brevkon- takt med hinanden i det meste af Europa. 4 For en nøjere, faghistorisk oversigt, se Holbek 1979. s. 57 ff. For bredere oversigter se Stok- lund 1979 og Christiansen 2007. 104 Palle Ove Christiansen

Ved et besøg hos sine forældre i Brandstrup skole i julen 1867 nedskrev Tang Kristensen en ældre landsbykvindes viser. I det følgende år begyndte den 25-årige mand imidlertid at anvende al sin fritid på at optegne viser og fortællinger i omegnen af lærerboligen i Gellerup ved Herning i Midtjyl- land. Tang Kristensen brugte i begyndelsen den nye beskæftigelse til at dul- me sorgen over sin unge kone, Frederikkes, voldsomme død i barselsseng året før, men fra 1868 blev han grebet af stoffet og dets betydning. Efter nogle beskedne publiceringsforsøg tog han i 1869 kontakt til Svend Grundt- vig ved Københavns Universitet, og deres samarbejde kom til at vare til pro- fessorens død i 1883. Lige fra begyndelsen stod det klart, at Tang Kristensen ikke ønskede at blive én af Grundtvigs mange optegnere, selv om adskillige var kvalificerede mennesker. Han ville selv publicere, og Grundtvig ydede ham megen hjælp med de første bøger. Sandsynligvis, fordi han i den unge lærer fandt en energisk og begavet, om end også lejlighedsvis egensindig, optegner med evner til at skaffe forskningen ukendt og bedre eksempelmateriale, der også i omfang overgik samtlige Grundtvigs optegnere. I alt fik Tang Kristensen besøgt godt 3.300 informanter i Danmark og egenhændigt optegnet omkring 3.000 viser, 1000 melodier, 2.500 eventyr og over 15.000 sagn samt dialektord og meget andet stof fra dagliglivets kultur.5 I sit første brev til Grundtvig havde Tang Kristensen medsendt eksempler på optegnede folkeviser, hvad der straks begejstrede den ellers kritiske for- sker. Grundtvig mente, at Tang Kristensen ved sin »skattegravning« havde fundet »en guldgrube« midt i den jyske hede, hvorfra der hidtil ikke kendtes viser, og han opfordrede læreren til fortsat at »bearbejde de rige gruber«, der stod til hans rådighed.6 De geologiske vendinger var mere end blot metaforer: De var karakteristiske for den ældre forsknings syn på, hvordan ny viden blev skabt gennem indsamling. Grundtvig var nordisk filolog og arbejdede selv på sin store udgave af folkeviser i historisk og sammenlignende perspektiv. Han var interesseret i gamle viseformer og deres repræsentation gennem nye varianter, lige meget om belæggene stammede fra trykte skrifter, ældre samlinger på biblioteker eller »fra folkemunde«. For den ældre filologi var det viserne som tekster, der var det centrale, og ikke i samme grad meddelerne af stoffet, og derfor kunne Tang Kristensens arbejdsområde sammenlignes med en grube, hvorfra han gravede sine skatte frem. Sådan lærte Tang Kristensen at betragte sin aktivitet, og brugte selv de næsten naturfaglige udtryk. Som en karakteristisk repræsentant for sin tid og sit miljø forlod Grundtvig aldrig den litterære, for ikke at sige tingslige, opfattelse af almuekulturen, men hos Tang Kristensen skete langsomt en vis forandring. Ændringen havde bag-

5 Evald Tang Kristensens – herefter ETK – samling er imidlertid væsentligt større, da den og- så rummer et meget stort stof, som han modtog fra andre samlere, bl.a. i sin egenskab af re- daktør for tidsskriftet Skattegraveren 1884–1890. 6 Dansk Folkemindesamlings arkiv, Det Kongelige Bibliotek, herefter DFS. 1929/144I. S. Grundtvig til ETK 1869.03.03. I hytterne 105 grund i det mere mekaniske indsamlingsarbejdes forskydning mod egentlig feltforskning.

FRA INDSAMLING TIL FELTSTUDIER

I begyndelsen optegnede Tang Kristensen i stadig større cirkler blandt sangere og fortællere omkring lærerboligen i Gellerup. Meget karakteristisk talte han i den forbindelse om sine informanter som mundtlige kilder: »De nærmeste følgende vintre … gik jeg efter endt skoletid ved aftenens frem- brud, og når vejret nogenlunde tillod det, hen til mine kilder og kom sjæl- dent hjem før kl. 1 om natten. Jeg frøs som en hund, men agtede ikke derpå. Jeg vadede gennem de oversvømmede enge og vandrede over de uvejsom- me heder, mangen gang med livsfare, men kom dog stadig godt derfra», som han senere noterede i nogle personlige papirer.7

Kerneområdet for Tang Kristensen længerevarende feltarbejde i begyndelsen af 1870’erne med indtegning af nogle af de i teksten nævnte lokaliteter. Hans udgangspunkt, Gellerup, ses længst mod øst. (Grafik ved Jørgen Christensen.) Den romantiske folkloristik opfattede altid indsamlingen som en rednings- aktion over for noget gammelt, der ellers ville være tabt for altid. Fx skrev Tang Kristensen allerede i 1870 til Grundtvig om dette emne: »Havde det været for 20 år siden, så havde der vistnok kunnet blive en rig høst, men nu er det andre tider for de gamle ærværdige planter, de bliver hadede og ned-

7 1929/142. Selvbiografier: 1884a. 106 Palle Ove Christiansen trådte så grundigt, at det er sært, at der endnu er så meget tilbage.«8 Efter- hånden som Tang Kristensen og Grundtvig anså Gellerups omegn for at væ- re »udtømt« for interessant stof, måtte større indsamlingsområder tages under behandling, og det krævede egentlige ekspeditioner, hvor han ikke længere kunne sove hjemme. Flere fondsbevillinger fra 1871 og frem satte Tang Kristensen i stand til at holde en hjælpelærer i vintermånederne, så han selv blev frigjort til læn- gere indsamlingsrejser, ofte organiseret som ture af fire til seks ugers varig- hed, med ganske korte ophold i hjemmet indimellem. Efter den senere Ma- linowski-standart var feltperioderne ikke lange, men rent faktisk var de af samme omfang som det meste amerikanske etnografiske arbejde i marken frem til 1940’erne.9 Først fra 1888 fik han en livsvarig ydelse af staten til permanent folkloristisk virksomhed og kunne helt opgive lærergerningen. De første 20 års indsamling blev de mest veltilrettelagte, og han oplevede sine faglige gennem- brudsår i 1870’erne.10 Ekspeditionerne udforskede i starten egnene mellem Herning, Ringkøbing, Holstebro og Viborg, hvor halvdelen stadig var hede. Det karakteristiske ved dette tidlige, intensive feltarbejde var, at felten ikke – som i de internationale lokalundersøgelsers tid i 1900-tallet – blev opfattet som en defineret lokalitet, men som et større landskabeligt rum, hvor informanterne var lokaliserede, i hedeegnene ofte ret langt fra hinanden. Gennem Tang Kristensens eksemplarisk førte optegnelseshæfter, kaldt for »dagbøger«, og hans lange breve til sin anden kone, Grete, og til Svend Grundtvig kan vi i dag se, hvordan arbejdet blev organiseret. Det mest slå- ende er, hvor konkret sagerne blev grebet an, hvor få principielle diskussio- ner der gik forud – samt hvor udbytterigt turene forløb. Fra de foregående år havde han ganske vist god indsigt i interview- og optegnelsesmetodik, og de tekniske feltproblemer blev øjensynligt klaret undervejs. Den samme uhøjtidelige holdning til feltforberedelser fandtes tilsyneladende i tidlig amerikansk etnografi under Franz Boas.11 Tang Kristensen arbejdede sig gerne frem ved at udnytte de besøgte in- formanters egne kontakter. Kun et fåtal i et område var virkelig dygtige for- tællere, men gode visesangere og berettere kendte som regel til hinandens eksistens inden for en vis omkreds. Derfor noterede han nogle af informanternes anbefalinger bag på sine optegnelseshæfter eller nederst på siderne (med hæftet vendt 180 grader) for senere at opsøge dem. Tang Kristensen vandrede bogstaveligt talt ud i dette eventyrland, og gennem sit nu fysiske fravær fra de hjemlige omgivelser kunne han ikke undgå at blive omsluttet

8 1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1870.03.25. 9 Foster 1979, s. 4. 10 Som ældre blev ETK mere rastløs, og han kunne af og til selv se det. Fra Værløs skrev han fx til Grete: »Jeg har det rigtig godt, men får ikke stort udbytte af min tur, da jeg kommer for hastig over det.« Jf. 1929/153. ETK til hjemmet 1889.07.26. 11 Mead 1959, s. 31 ff. I hytterne 107 af den forskellighedens intensitet, som alle oplever i lignende situationer. Koncentration skærpede iagttagelsen og tankevirksomheden, og gennem brevvekslingen undervejs kunne både faglige og praktiske problemer til en vis grad drøftes. Disse omstændigheder gjorde arbejdet mere kvalificeret. Selv om ruterne sjældent var stramt fastlagt i forvejen, blev indsamlingen mere systematisk og intensiv, end hvad der var normalt blandt andre af tidens optegnere, som arbejdede mere vilkårligt og under mindre pres. Hver- ken Tang Kristensen eller Grundtvig kommenterede temaet, om end Grundtvig aldrig lagde skjul på Tang Kristensens exceptionelle evner i marken. Men i realiteten blev der sat en ny norm for, hvordan god etnografisk- folkloristisk viden skabes. I det øvrige Skandinaven blev der også drevet folkloreindsamling efter nye retningslinjer. Både Jørgen Moe (1813–1882) og P. Chr. Asbjørnsen (1812–1885) i Norge udførte deres tidlige eventyrindsamling i 1830’erne og -40’erne under planlagte og længerevarende rejser og var i tæt kontakt med informanterne, men deres øvrige arbejdsform og genfortælling mindede mere om de andre indsamleres i første halvdel af århundredet end om Tang Kristensens disciplinerede registrering og arkivering. Professor Moltke Moe (1859–1913) i Christiania, som Tang Kristensen for øvrigt besøgte i 1895, tog også i slutningen af 1800-tallet på lange og dygtigt gennemførte indsamlingsrejser, men hans udvælgelse af stof var mere selektiv end Tang Kristensens, og hans senere redigering ofte voldsommere. I Sverige må sær- ligt den gotlandske samler P. A. Säve (1811–1887) og den hallandske læge og folklorist August Bondeson (1854–1906) fremhæves for henholdsvis gode informantoplysninger og primær dokumentation, men igen er forskellene tydelige. Det gælder særligt de mere begrænsede ambitioner i geografisk henseende og deres indsamlings volumen, samt for Bondesons ved- kommende hans ofte litterære brug af minderne, fx ved at præsentere dem som eksempler i egne rammefortællinger.12 Trods klare paralleller bestod forskellene til Tang Kristensen i, at denne på et ret tidligt tidspunkt kombi- nerede de forskellige elementer i feltarbejdets teknik og optegnelsesmetode på en måde, som først blev almindelig i 1900-tallet.

AT OVERLEVE »DERUDE«

Tang Kristensen mente, at vinteren altid var bedst til seriøst feltarbejde, for da kunne han træffe folk hjemme, og de havde tid til at snakke. Ellers havde folk ikke ro på sig: »Når vejret bliver godt og de kunne komme ud, så firme de omkring og pusle stadig ved et og andet. De have fra deres ungdom været vante til idelig beskæftigelse, og kunne ikke slå sig til ro, inden de blive nød-

12 Hodne, Ø. 1979, s. 40 ff.; Liestøl 1984, s. 79 ff.; Hodne, B. 1979, s. 18 ff.; Palmenfelt 1993; Sandklef 1956, s. 70 ff. Jeg takker Bengt af Klintberg for oplysninger om A. Bondeson. 108 Palle Ove Christiansen te dertil,« som han skrev i 1876.13 Folk var ikke beærede over at få fremmed besøg, og da optegnelser krævede en vis ro, måtte han besøge dem, når de ikke var beskæftigede udendørs. Tang Kristensen havde ikke hest, og fandt det også upassende at ankomme i vogn til de mere fattige mennesker, som han ville have i tale. Derfor gik han hele livet. Hvis der på strækninger mellem købstæderne gik dagvogn, tog han den ofte, og senere, da tognettet blev udbygget, benyttede han jernbanen på tredje klasse, hvor det var bekvemt. Men på de allerfleste strækninger vandrede han. Derfor kunne han ikke medbringe mere udstyr, end han kunne have i sin skuldertaske og i en vadsæk med håndtag. Med den anden hånd støttede han sig til en stok og senere en paraply. Ret hurtigt fik han anskaffet sig lange støvler og en stiv regnkappe, selv om den var til besvær i tørvejr, desuden overfrakke og om vinteren en kabuds af uld med kraftig skygge samt om sommeren en bredskygget stråhat. Ellers var hovedbeklædningen bowler. Vadsækken rummede ekstra uldsokker, stoppegarn, brødpose, kogte kartofler og gerne stegt flæsk til en uge eller to. Senere tog han galocher, morgen- eller gymnastiksko med, samt nogle af sine bøger til salg. I tasken havde Tang Kristensen dagbogshæfterne, kladde- og brevpapir, pen og blæk, lommebog med kalender, kniv og gaffel, lidt te og sukker samt tobak.14 Tang Kristensen startede altid tidligt om morgenen, og han kunne gå over 30 kilometer på en dag, også i ruskvejr. Ankommet til sit bestemmelsessted henvendte han sig hyppigt til den lokale landsbylærer eller sognets præst for måske at blive introduceret til stedlige informanter. Han gjorde hurtigt den erfaring, at det på fremmede egne kunne være godt at have læreren med sig, da folk ellers let mistroede hans ærinde og nødigt viste sig åbenhjertige mod vildfremmede mennesker.15 Efter de første kontakter manøvrerede han selv videre. Hvis han samtidig kunne skaffe sig overnatningsmulighed, var det godt, men ellers var det vigtigt at træffe aftaler med folk til om aftenen og bruge de sidste lyse timer til at orientere sig i terrænet, da han ellers ikke kunne finde tilbage til logiet i mørke.16 Om dagen kunne han spørge sig frem, men nogle gange undrede de fastboende sig over, at han ikke kendte vejene lige så godt som de selv. Tang Kristensen var altid ivrig efter hurtigt at komme i gang med optegnelsesarbejdet, men satte også pris på at blive inviteret til te i sognets præstegård. Både for den anseelse og afslapning det indebar og for at tage pejling af pastorens åndelige habitus. Tang Kristensen var god til at finde vej og oparbejdede et intenst lokal- kendskab, særligt til Nørrejylland. Alligevel kom han ud for overraskelser, specielt på heden under snefygning eller om natten i regnvejr. Ellers gik han i måneskin efter stjernerne og fjerne lysskær, før de levende hegn hindrede

13 ETK’s første bogserie, Kristensen 1876a, s. VII. 14 Oplysninger sammenstillet flere steder fra, men emnet er godt omtalt i 1929/142. Selvbio- grafier: 1884a–c. 15 1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1871.10.13. 16 1929/144 II ETK til S. Grundtvig 1875.11.20. I hytterne 109

Tang Kristensen på heden øst for Holstebro 1887. I baggrunden en kvinde, der vogter får. Træsnit stukket ud fra samtidigt fotografi. (Det Kongelige Bibliotek, DFS.) udsynet. På heden var der sjældent egentlige veje, og ofte måtte han bevæge sig ad de dyrestier og spor, der fandtes i terrænet. Men om vinteren kunne han ikke undgå at komme til at vade ud i moser eller søer af opstemmet vand, og efterårets regnskyl gav vanskeligheder. I november 1873 startede den første tur med megen regn, vejene var opblødte og støvlerne våde: »Jeg led meget ved at sidde i de simple huse og fryse om fødderne. … En af- tenstund æltede jeg sådan i sølen, næsten til knæene, at jeg fik min ene fod forsprængt [forstuvet].« Den slags uheld ærgrede den ivrige mand, ligesom han var irriteret over, at det var umuligt at optegne i juleugen, fordi folk havde travlt med bagning og andre forberedelser til højtidsdagene.17 I februar året efter overnattede Tang Kristensen i et hus i Torsted sogn, hvor vandet dryppede gennem taget ned i sengen, og om morgenen søgte han til en ny informant på den anden side af Madum Å ved Filsø. Men da han kom til åen, var gangbrættet skyllet væk, og Tang Kristensen måtte vade over i vand til maven. Nu blev han våd for anden gang, og af skiftetøj havde han kun et par strømper. Det var sjældent, at han var så heldig, som da han i 1891 var blevet en kendt skikkelse, og læreren i Holingholt nord for Her- ning smed støvler og strømper og bar ham over Storåen på sin ryg.18 Noget af det værste var, hvis han om aftenen havde tilbagelagt flere mil i dårligt vejr med et bestemt mål for øje, og folk direkte sagde nej til at huse ham. Så var der ikke andet at gøre end at gå videre eller vende om, selv om

17 1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.11.26 & Kristensen 1924–27, 2, 1924, s. 153 (herefter forkortet MO, bind og år); 1929/144 II ETK til S. Grundtvig 1875.11.20 18 1929/153. Breve til hjemmet 1874.02.08; 1891.06.11. 110 Palle Ove Christiansen han var gennemblødt. Men ofte lykkedes det at finde en mølle, et gæstgiveri eller især et privat logi, hvor han ved afrejsen altid lagde lidt penge for ulej- ligheden. Hvor det lod sig gøre, forsøgte Tang Kristensen at redde sig et måltid varm middagsmad, hvor han kom frem, men en eftermiddag i 1873 havde han fortæret sin sidste mad i brødposen. Den havde også holdt i over to uger. Næste dag i Sneftrup Huse var det svært at komme i gang med arbejdet, for »legemet fik for lidt, jeg formeligt sultede, da hytterne der ude var så usle, og folkene så fattige, at jeg ikke kunne bekvemme mig for at for- lange mad hos dem. Ja, den dag længtes jeg rigtignok efter at være hjemme igen …«, som han skrev til sin kone. Han skammede sig over sin egen over- flod i forhold til de forhold, andre levede under, og om egnen fortalte han Grete: »Jeg [har] aldrig før … færdedes på så øde og mennesketomme egne. Hede og atter hede var der næsten overalt og kun hist og her omkring ved de få huse nogle opdyrkede pletter.«19 Generelt oplevede Tang Kristensen, at folk var gæstfrie, særligt i Vestjyl- land, hvor han ofte blev lukket ind, selv når han bankede på midt om natten.20 Alligevel kom han af og til ud for mistanke om at være handelsmand, mormonpræst, forklædt politimand eller almindelig landstryger. Særlig modstand mødte han blandt tilhængerne af den nye pietistiske retning, Indre Mission, som anså folkeminderne for at være rester af gammel hedenskab, der var uforenelig med et moderne kristenliv. Derfor blev han flere gange jaget på døren af troende folk, eller han oplevede, at de lige med ét holdt op med at sige noget. I sidste halvdel af 1800-tallet vendte yngre mennesker på landet sig bort fra det tidligere almueliv og orienterede sig mod en mere moderne, rationel livsstil. Det gjorde, at de ældre viser og historier blev betragtet med overbæ- renhed eller endda direkte hånet som noget værdiløst »gammelt stads«.21 Tang Kristensen erfarede derfor, at det ofte krævede en forsigtig fremgangs- måde at få de gamle til at snakke: »De er meget mistænksomme, hvilket ej er underligt, da enhver vil vogte sig for at blive til nar; men har man så over- tydet dem om sin ærlighed og kærlighed til deres minder, så er dog sagen endnu ikke klar. Hukommelsen skal vækkes, de minder, der for længst er begravede, eller har ligget i dvale, skulle drages frem, så sangeren skal, om jeg så må sige, sættes ind i en anden verden end den nuværende …« skrev han i 1871 i sin første bog.22 Derfor slog en rent mekanisk indsamlingstek- nik ikke til. I det hele taget oplevede Tang Kristensen, at skulle man drive intensivt feltarbejde, var fortrolighed med informanten en nødvendighed, og det krævede først og fremmest tid og kendskab til lokalkulturen. Så blev ud- byttet til gengæld også stort: »Jeg har mangen gang fået ret et dybt indblik i folkenes tanke- og følelsesliv efter at have opholdt mig en dags tid i en hytte,

19 1929/153. Breve til hjemmet 1873.12.14 & MO. 2, 1924 s. 156. 20 Kristensen (1880) 1930, s. 39. 21 1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1872.03.16. 22 1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1872.03.16; Kristensen 1871, s. IX. I hytterne 111 hvilket ellers ikke kunne have sket efter lang tids flygtig omgang. Man må ligesom trænge ind i sjælens kroge …«, noterede han i 1876.23 Der var dog også praktiske og følelsesmæssige omkostninger ved at være hjemmefra. Grete var ikke glad for at være alene og tryglede det meste af livet manden om at komme hjem, eller i det mindste om at være mere hjemme. Men det ville kollidere med idéen i det nye feltarbejde. Selv syntes han også, at det var svært at disponere over skolens landbrug gennem brevveks- ling med Grete, og særligt faldt det ham tungt at være borte fra sine små børn. Men der var sjældent tvivl i hans sind om, hvad der skulle prioriteres højst. I februar 1874 skrev Tang Kristensen fra egnen omkring Nissum Fjord til Grundtvig: »Det værste er jo, at jeg overanstrenger mig og får meget lidt søvn, thi jeg kan på ingen måde vænne mig til at sove i de mange fremmede senge. Meget kulde samler jeg jo ved at gå om natten … fra de steder, hvor jeg kan få nattely, og det sker jo næsten hver aften hen ad mid- nat. Mit sind er så tungt, og mit hoved fortumlet.«24 Det er tydeligt, at mod- satrettede følelser og oplevelser pressede sig på, men det kunne i hans øjne næppe være anderledes. Når tøjet var blevet for hullet eller snavset, skrev Tang Kristensen hjem efter noget nyt. Det kunne være en trøje, rene strømper eller reparerede un- derbukser. Senere, da han begyndte at falbyde sine bøger, bad han også familien om at sende ekstra eksemplarer, når han havde udsolgt. Efter nogle dage hentede han så sagerne ved et brevopsamlingssted, på en station eller privat, hvis familien vel at mærke havde fået dem afsendt i rette tid. Hjem- met virkede generelt som et reservoir for mange praktiske fornødenheder under hans ekspeditioner, selv om han ikke veg tilbage for at stoppe strøm- per eller forsåle støvler under turene. I februar 1874 måtte han ændre sin rute på grund af manglende »bid« og bad Grete sende ham fem rigsdaler, en skjorte samt de muffediser, han havde glemt, foruden lidt »lintøj, det kan ikke slå til, især flipper«.25 Parallelt med fødekæden til hjemmet via brevene til Grete holdt han den faglige forbindelseslinje til Grundtvig ved lige. I januar 1875 kom Tang Kristensen i tvivl om, hvad han skulle stille op med en svensk kvindes viser midt i en traditionel dansk almuetradition mellem Holstebro og Viborg. Grundtvig svarede helt i overensstemmelse med den herskende fællesnor- diske tanke i særligt Danmark og Sverige: »De skal efter min mening gøre Deres bedste for at gengive dem [viserne]. De har flersidig interesse, dels i og for sig som nordiske folkevisetekster og dernæst også for den jyske fol- kesang, som den måske vil fremtræde i næste slægtled i hendes nabolag. Der finder endnu stadig en udveksling sted af folkedigtning mellem Nordens lande, og det er lærerigt at pågribe en enkelt kolportør og efterse hendes for-

23 Kristensen 1876b, s. VII. 24 1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.11.05 og 1874.02.14. 25 1929/153. ETK til hjemmet 1874.02.04. 112 Palle Ove Christiansen råd.«26 Tang Kristensen fik svar på sit spørgsmål og lærte samtidig lidt kul- turkredslære om regionale forbindelser. Denne blanding af konkrete og almene informationer var karakteristisk for den oplæring Tang Kristensen mere eller mindre bevidst modtog. Ud fra sådanne eksempler kan iagttageren nemt få indtryk af, at Tang Kristensen optegnede al folklore på sin vej, men det var ikke tilfældet. Selv inden for en så klassisk genre som viserne, var det ikke alt, som en god sanger kunne, der fandt plads på optegnerens papir. Folk sang både gamle og nyere viser mellem hinanden, men det var de ikke byprægede og særligt de ældre viser, som havde folkloristisk interesse.27 Svend Grundtvig fandt fx i 1874, at Tang Kristensens optegnelse af visen om »Bispens datter«, trods sit stærkt slibrige omkvæd, repræsenterede udviklingen af en ældre vise, som ikke tidligere var kendt fra Danmark, selv om den eksisterede på Færøerne. Han pålagde derfor sin jyske ven, at »intet, som viser gammel- dags form må foragtes eller forbigås, om end det kan være frastødende i sin nuværende skikkelse«.28

PÅ BESØG I HYTTERNE: SITUATIONENS MATERIALITET

Ud over folkloren indbefattede Tang Kristensens besøg hos folk hyppigt den daglige kost og eventuelt også overnatning. Næst efter lærerhjemmene, hvor han kunne have station i dagevis, foretrak han et kammer eller en seng i storstuen på en god gård. Ofte måtte han dog tage til takke med mindre. Han fandt sine viser og historier blandt både gårdfolk, husmænd, tjeneste- folk, håndværkere, lærere og præster, men det stof, som han og Grundtvig anså for det mest eksotiske, fandtes i »hytterne«. Det var Tang Kristensens fællesbetegnelse for alt fra små husmandssteder til beboelser, lavet halvvejs af tørvevolde og rafter. De fleste af den slags huse er for længst nedbrudte, og de rummede mennesker, som levede på en måde, der forsvandt i begyndelsen af 1900-tallet. Derfor er det af særlig interesse at følge hans arbejde i denne anderledes virkelighed, som kun har overlevet gennem nogle få be- retninger. På dette område viste Tang Kristensen udpræget fornemmelse for etnografisk billeddannelse og dokumentation af sanseindtryk. I februar 1874 turde han ikke vove at forcere den i hans øjne vilde hede fra et ensomt hus på vej til Tvis, og »der var kun én seng i hele huset, … men konen vidste da råd. Jeg skulde ligge ved manden i den fælles ægteseng, og så ville hun ligge under kakkelovnen og overlade mig sit leje. Det var jo ny- delig gjort, og jeg kunne ikke noksom påskønne det. Hun fik nogle sække og nogle gamle klæder samlet sammen og fik deraf lavet et leje på gulvet,

26 1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1875.01.29 og S. Grundtvig til ETK 1875.03.10. 27 ETK omtalte selv forholdet, jf. 1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.01.15. 28 1929/144 II. S. Grundtvig til ETK 1874.02.03. I hytterne 113

Foto fra 1895-ekspeditionen af én af Tang Kristensens gode informanter, den næsten blinde Maren Jensdatter, født i 1812. Maren var gift med husmand og senere almissenyder »Grå- Erik«, som er nævnt i teksten. (Det Kongelige Bibliotek, DFS.) og så lagde hun sig i klæderne der nede med nogle sække og andre pjalter over sig«, skrev han senere. Tang Kristensen noterede også, at han ikke var i tvivl om, at konen frøs på lergulvet, men han var også klar over, at hun var vant til hårdhed i tilværelsen. Efter morgenmaden fortsatte de sammen gårs- dagens optegnelsesarbejde.29 En måned senere gik Tang Kristensen fra indsidder Jens Talund i Hal- lundbæk ud over Feldborg Hede til husmanden Grå-Erik (Jensen) og Maren

29 Jf. MO. 2, 1924, s. 174. 114 Palle Ove Christiansen

Jensdatter i deres »faldefærdige hytte«, en bolig, som kan rekonstrueres til at have været på i alt 33 kvadratmeter.30 Maren sang, og Erik fortalte. Men ud på natten mente Tang Kristensen, at det var umuligt at finde derfra til be- boede egne. I stuen fandtes et sengested med noget gammelt tøj, og her lagde han sig fuldt påklædt og med regnkappen over sig. Han fik dog ikke megen søvn, for kold træk stod ind mellem sprækker ved vinduerne og rafterne i loftet. Den følgende vinter besøgte han igen familien, og plaget af tandpine og gigt tilbragte han da natten siddende ved spisebordet med hovedet hvi- lende på pladen.31 I det hele taget var livet blandt småfolk noget anderledes, end han var vant til, men han lærte hurtigt at leve med forholdene, selv om kondensen om vinteren kunne dryppe fra loftet, så skrivepapiret blev vådt, og lergulvene var smattede af både fugt fra væggene og børns og smådyrs urin. Maden blandt jævne hedeboere havde også sine særtræk, og han stiftede bekendtskab med kålretten kas, som han beskrev i sine erindringer: »De slagtede en lille gris før jul og måske et par magre hedefår, men det var da og al deres slagt, og når de spiste kartofler til middag, hvilket jeg tit så, fik de dertil kun lidt meldyppelse og en yderst lille gnalling flæsk. Af såkaldt lavet mad fik de næsten ikke andet end kål, men deri var tit ikke kogt det mindste flæsk eller kød, blot nogle hele byggryn, og en sådan ret, der kaldtes kas, blev jeg ikke sjælden opvartet med, således hos Jesper Skrædder i Sam- melsted by, der var en samling af ret spredte småhuse. Konen dér ville give mig lidt at spise til middag, og det blev jo kas …«32 Så søbede de kasen i fællesskab. I et brev til Grundtvig fortalte Tang Kristensen kort før jul 1873 om be- søget hos familien Skrædder. Konen Mette bød ham noget at spise, og hun havde hørt, at finere folk brugte dug på bordet. Derfor hentede hun en af Jes- pers lasede skjorter, som hun bredte ud og satte maden på. Mette ville gerne gøre det fint for den fremmede, og derfor serverede hun den dag også det dyre rugbrød: »Hun skar da brød, men hendes søn, en lille snottet knægt på en tre år med sorte hænder og ansigt, greb det ene stykke efter det andet. Hun snappede dem da fra ham og sagde: ’Nej hold, bitte Pæjer, det skal den fremmede mand have’«, skrev Tang Kristensen. Og han spiste også brødet.33 Denne accept af lokalbefolkningens madvaner var langtfra almindelig blandt datidens forskere. Da den skotske folklorist W. A. Craigie og hans unge frue fx i 1897 besøgte Tang Kristensen, og de sammen foretog en lille tur, for at Craigie kunne se omgivelserne for de fortællere, han kendte fra Tang Kristensens bøger, fik udflugten hurtigt ende. Selv om en kone i Skov- by ved Herning bød gæsterne det bedste, hun havde, syntes særligt Craigies

30 Landsarkivet i Viborg (LAV): Branddir., Holstebro, Sogneprot. 1863–1868, Haderup. s., 1863.07.02, Erik Jensen. 31 MO. 2, 1924, s. 182, jf. s. 200. 32 MO. 2, 1924, s. 158. 33 1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.12.18; MO. 2, 1924, s. 159. I hytterne 115

Der eksisterer ingen fotos af de interiø- rer, som Tang Kris- tensen optegnede i. Men maleren Hans Smidth (1839–1917) fandt ofte nogle af sine motiver i lignende miljøer, og på billedet ses en hus- mandsstue med seng og ovn, malet i 1860’erne. (Den Hirschsprungske Samling.) frue, at feltvilkårene og maden var helt uacceptabel, og hun og manden vendte hurtigt tilbage til København.34 Tang Kristensen fik gennem sit arbejde god indsigt i forskellige menneskers vilkår. Generelt var han ikke imponeret af bondesamfundets sociale hierarki, og han lærte at beundre uformuende menneskers måde at overleve på. Kun sjældent beklagede Tang Kristensen sig over de fattiges væremåde. Dog kunne han give udtryk for, at mange levede i, hvad han kaldte for et grænseløst svineri, og Tang Kristensen var ærgerlig over at blive befængt med utøj. Og selv om han værdsatte at blive budt på kaffe, kunne den være svær at få ned på grund af de hygiejniske standarder: »Men det allerkede- ligste for mig var, at det brune sukker, jeg skulle have til, for det meste havde været i folks munde før. Det var i reglen så slævret af folks spyt, at jeg mangen gang har taget mit lommetørklæde og tørret det af først, inden jeg puttede det i munden. Sagen var, at folkene var vante til den yderste spar- sommelighed på sukkerets område, der var vist mange steder, hvor de ikke fik mere end et par pund sukker om året, og det var altid brunt sukker. Når et menneske så havde haft en knald sukker i munden, imens han eller hun slubrede kaffen i sig, så spyttede han sukkeret ud igen og lagde det atter nok så pænt i sukkerkoppen.«35 Dér gik grænsen trods alt for Tang Kristensen. Særligt i hytterne forventede beboerne at få lidt penge for deres oplysninger; »noget for noget er bøndernes valgsprog.« Tang Kristensen hadede unødige udgifter, men når en mand som han spildte sin tid med at samle på den slags sager, så måtte de ifølge hedeboerne være værdifulde, og derfor var en vis kompensation rimelig.36 I 1874/75 varierede betalingen fra tre

34 MO. 4, 1927, s. 143. 35 MO. 2, 1924, s. 158. 36 1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1871.11.28; MO. 2, 1924, s. 157. 116 Palle Ove Christiansen skilling til én fortæller, over ni skilling hos Jens Talund til 24 skilling et tredje sted. En seng i en beskeden kro kunne koste 40 skilling, ca. det samme som en sommerdagløn for en mand.37 Overnattede han privat hos jævne folk, lagde han som regel mindst 20 skilling, før han tog af sted. Beløbene betød meget for folk med få kontanter, og sammenlagt var betalingen til for- tællerne en mærkbar udgift i projektets regnskab. Købte han en enkelt gang dagens ret på et billigt gæstgiveri, kostede den 16 skilling, og en tur med postvognen de 27 km fra fx Ikast til Silkeborg løb op i 112 skilling. Var han i kirke på turene, puttede han fx fire skilling i fattigbøssen.38 Selv om Tang Kristensen ikke kunne undgå at være en fremmed, forsøgte han at falde ind i lokale normer for samvær. Ofte forstod folk også at drage for- del af det anderledes besøg, og somme tider hjalp han dem med at formulere breve, med juridiske problemer og sågar med mægling mellem ægtefæller. Med mellemrum kom Tang Kristensen ud for ret specielle mennesker, og selv om han satte pris på gode optegnelsesforhold, måtte han rette sig efter informanternes måder at gøre tingene på, hvis han ville have noget ud af dem. I ét af fattighusene på Ørre Hede besøgte han i 1873 Johanne Tyges- datter, som viste sig at kunne synge hidtil ukendte viser med middelalderligt præg. I brevet til Grundtvig skrevet fra heden karakteriserede Tang Kristen- sen Johanne og en anden kone således: Jeg har været hos en gammel kone, som foruden at være døv, rystede så voldsomt, at hun næsten ikke kunne tale. Hun stod lige op ad mig for at sige mig til, og jeg kunne da ikke undgå at blive selv så gennemrystet, at jeg knap kunne skrive. Hvert øjeblik fik jeg et puf, og samtidig var hendes hoved i næsten umid- delbar berøring med mit. Hun gav sig til at ælte dej, og alt imellem som hun æl- tede med de gamle knoklede hænder, der var næsten vanskabte, kom hun hen og sagde mig nogle vers til, medens manden mukkede, fordi dejen blev forsømt. Hendes navn er Johanne Tygesdatter, og De kan [af afskrifterne] se, hun har bevaret meget sjældne traditioner … Jeg formoder, at [Kirsten Jensdatters vise] ’Bjergmand red sin vejen frem’ og [Johanne Tygesdatters] ’Her går dans o bjerge’ er ukendte for Dem, da de ellers måtte stå i Danmarks gamle folkeviser, 2. del. Ja, omkvædet til den ene har jeg set dér.39 Foruden den maleriske skildring ses brevvekslingens blanding af eksotisk oplevelse og faglig diskussion af visestoffet. Selv om Tang Kristensen opholdt sig i tyndt befolkede egne, var han via postvæsenet i kontakt med den faglige diskurs. Grundtvig skrev tilbage om de to viser, at de var fund af første klasse, og glædede sig sandsynligvis over, at det ikke var ham, der havde været tæt på den lidt aparte Johanne i huset på 27 kvadratmeter, som i Tang Kristensens formulering var både skiddent og uryddeligt.40 Det var

37 1929/14. Lommebøger. Lommebog 3; Rigsarkivet, København (RA): Stat. Dept., Arbej- derbefolkningens vilkår 1872, Ringk. amt, Hammerum hrd. 38 1929/14. Lommebøger. Notater fra lommebog 3, jf. også nr. 1. 39 1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1873.12.18. S. Grundtvigs store kildeudgave af viser, (Grundtvig 1853 ff.) afsluttet 123 år senere. 40 1929/144 II. S. Grundtvig til ETK 1873.12.29. I hytterne 117 en kendt sag, at Grundtvig ikke selv brød sig om lugten i bøndernes stuer, og han følte sig utilpas ved den form for ageren. Der er ingen tvivl om, at Tang Kristensen havde blik for den anderledes- hed, som han oplevede; en egenskab, som en senere tid ville sætte pris på. Når han publicerede sit stof, kunne han ikke lade være med nogle gange at gengive sine iagttagelser i forbindelse med præsentationen af informanterne, men ellers holdt han de to former for etnografiske data adskilt fra hinanden. På den måde var han selv med til at reproducere den datidige ramme- sætning for folkloristisk kundskab, samtidig med at hans personlige feltind- tryk tydeligvis kaldte på en anden repræsentation.41

KVALITET OG ARBEJDSTEKNIK

I slutningen af 1800-tallet kom kvaliteten af materialet til mere at betyde op- tegnelsernes nøjagtighed end stoffets sjældenhed. Denne forskydning havde sammenhæng med forskernes langt større overblik over de forskellige typer af viser og eventyr. I sammenligning af typevarianter var præcision afgøren- de, når videnskabsfolkene skulle bestemme, om den ene viseoptegnelse var mere komplet end den anden, eller om de tilhørte selvstændige varianter. En senere tid lagde mere vægt på mangfoldighed og mening, men i den ældre folkloristik var en så præcis gengivelse af det sungne og fortalte afgørende for, at stoffet kunne indgå i de komparative tekststudier, der også indbefattede arkivalske kilder. Som så mange andre blev Tang Kristensen udsat for kritik. Kritikere har hævdet, at han optegnede alt for mange varianter, og omvendt har andre folklorister anket over, at han hos nogle fortællere alene noterede begyndel- seslinjerne til et eventyr eller sagn, hvis han havde hørt det mange gange før. Som alle andre forskere udfyldte Tang Kristensen også i sine trykmanu- skripter åbenbare »huller« i viser eller eventyr med stof fra parallelle, men mere komplette optegnelser.42 Tang Kristensen er desuden blevet klandret for, at han ikke gjorde bemærkninger om de sammenhænge, de optegnede viser og historier indgik i. Det gjorde ingen andre dog på det tidspunkt, for det var først senere, at kravet om kultur i kontekst blev rejst. Som ganske ung oplevede Tang Kristensen også indsigelser fra musikprofessor Berggreen (1801–1880), som i 1869 hævdede, at hans visemelodier umuligt kunne væ- re korrekt optegnet, da de stred mod de teorier, der var herskende i musik- miljøet. Tang Kristensens tidlige optegnelser af sangen i Herning-området vandt dog mange år senere fuld anerkendelse i musikkredse.43

41 Jf. den stadig relevante diskussion af, hvordan discipliner ofte er mere beskæftigede med at reproducere egne regler end med repræsentation af kulturelle former, i Clifford 1986. 42 Jf. Rey-Henningsen 1997. Den her formulerede kritik er dog for upræcis til at være dæk- kende. Visestoffet og dets redigering er bedst behandlet i Koudal 1983–1984, spc. s. 101 f. 43 Jf. Kristensen 1871, s. X og 380; Laub 1904, s. 195. 118 Palle Ove Christiansen

Den mest instruktive karakteristik af Tang Kristensens tekstoptegnelser er foretaget af folkloristen Bengt Holbek (1933–1992), som har sammenlig- net filologen Axel Olriks og Tang Kristensens parallelle nedskrivning af det samme eventyr i 1888 i Farsø. De bevarede notater viser på mange områder fuld overensstemmelse, men de to forskeres optegnelsesteknik var forskel- lig, og Olrik (1864–1917) besad ikke Tang Kristensens øvelse. Olriks manuskript er også en renskrift af hans oprindelige, men kasserede noter, hvor han efter erindringen har indsat manglende ord og passager. Tang Kristen- sens version er originaloptegnelsen, hvor han hele vejen igennem historien har fulgt fortælleren og nedfældet beretningen sætning for sætning.44 Dette træk ser ud til at være generelt for Tang Kristensens originale optegnelser i fuld længde af viser og historier. Disse over tyve tusinde siders originaloptegnelser mellem 1871 og 1917, hovedsagelig foretaget i hæfterne i direkte samvær med folk og senere indbundet i 32 tykke bind, er, hvad han bør be- dømmes ud fra. Hvad han og andre senere justerede i deres afskrifter og i publicerede udgaver, hører redigeringen til og vil altid tage farve af kravet til sproglig akkuratesse og formidling. Selv om Tang Kristensen også modtog store mængder stof fra andre, er det i hans eget, primære arbejde, at han skilte sig ud. Både i Danmark og i andre europæiske lande har tidligere forskere kasseret deres primære notater, mange har først skrevet historierne ned, når de kom hjem, og flere af de mest berømte folklorister har, ligesom Grimm-brødrene, sprogligt »forbed- ret« stoffet, før det blev præsenteret for offentligheden. Det er i sine notater i felten og i mængden af eksempler, at Tang Kristensen står stærkt.45 I forhold til, hvor mange forskere i Skandinavien der fokuserede på primære vise- eller eventyrtyper og eventuelt på informanternes repertoirer, kalder hans nidkærhed over for optegnelser af den virkelige verdens mange varianter sandsynligvis mere på påskønnelse end på kritik. Hans særkende kan op- summeres i følgende punkter: 1) Tang Kristensen beklagede, at han aldrig lærte rigtig stenografi ligesom den svenske folklorist August Bondeson. Til gengæld udviklede han tidligt et ret præcist forkortelsessystem, der gjorde det muligt for ham at skrive lige så hurtigt, som fortællerne talte.46 Desuden besad han en konse- kvent og let læselig håndskrift. 2) Han skrev som nævnt stoffet eksakt ned under beretternes nærvær, og han gemte altid originalen. Hvor det var vanskeligt, som fx ved interviews med folk, der tærskede eller med håndværkere i arbejde, gik han med mellemrum ind til et nærliggende lokale for at tage notater, hvis han ikke direkte skrev i et værksted, stående ved en høvlebænk.47 I det hele taget var han i større nær-

44 Holbek 1969 og 1987, s. 73. 45 H. Grüner-Nielsen fremhævede også det korrekte (ved ETK’s viseoptegnelser) og hans store eksempelmateriale. Jf. Vejle Amts Folkeblad 25/1 1923 i anledning af ETK’s 80 års fødsels- dag (1906/139). 46 Ang. stenografi se Kristensen 1884, s. VIII. 47 MO, 2, 1924, s. 152, 209 og Kristensen, Johs. 1943, s. 37. I hytterne 119 kontakt med informanterne, end hvad der var almindeligt. Fx fulgtes han en vinternat med Grå-Erik 35 kilometer fra dennes hus til Viborg, hvor de talte sammen om mange spørgsmål, og Tang Kristensen beklagede senere, at han ikke undervejs kunne sætte sig i vejkanten og gøre notater.48 3) Tang Kristensen lærte tidligt at forsyne optegnelserne med navn og proveniens og overholdt reglen nogenlunde, hvad der i dag gør det muligt at foretage krydsreferencer og i nogle tilfælde forbinde de ellers ret anonyme personer med andet samtidigt materiale. 4) Han har ved 50 års næsten kontinuerlige indsamling efterladt sig så omfattende stofmængder, at repræsentationen må siges at være mere end til- fredsstillende, også til de fleste repertoirestudier. 5) Tang Kristensen var fra barnsben fortrolig med landbomiljøet og havde vestjysk som modersmål, hvad forståelsesmæssigt og socialt hjalp ham meget i samtale med landbefolkningen. Spørgsmålet om eksakthed var imidlertid langt mere indviklet, end det umiddelbart ser ud til. Tang Kristensen startede med at ville publicere even- tyrene præcis som de blev fortalt, men blev nødt til at moderere kravet. Ingen informanter fortalte, som om det var en skreven tekst, de fremsagde. Gode berettere havde altid deres særlige fortællemåde, som i hans sprog- brug gav historien »farve« eller »duft«, og samtidig blev fortællingens mundtlighed fulgt af mimik og kropssprog, som ikke lod sig gengive på tryk. Den skrevne udgave kunne gengive historiens indhold, men ikke dens form. Derfor kunne den litterære præsentation altid kun blive tilnærmelses- vist tæt på den virkelige, og en moderat redaktion var nødvendig, for at teksten kom til at hænge sammen og blev nogenlunde grammatisk korrekt. Det var også noget af baggrunden for, at Tang Kristensen og Svend Grundt- vig besluttede ikke at optegne i dialekt, men på rigssprog, dog så vidt muligt med beretternes sætningsbygning og ordvalg.49 Af og til stødte Tang Kris- tensen på ord i viserne, som hverken informanterne eller han forstod, og hvordan skulle andre så fatte, hvad de betød? Det var grunden til, at han fra 1874 om sommeren begyndte at studere oldnordisk og dansk sprog i Køben- havn. I den tids folkloristik blev kendskab til det ældre sprog anset for en god, praktisk fornødenhed for moderne feltarbejde. Endelig opdagede Tang Kristensen, at sangerne ofte selv digtede en visestump til, når de ikke kunne huske et vers, og det havde forgængerne måske også gjort. En historie blev også fortalt lidt forskelligt, alt efter hvem publikum var. Derfor var det umuligt at opretholde kravet om én præcis autenticitet i levende kulturtradition.50 Nogle gange anvendte Tang Kristensen de noget hårdhændede udtryk, at

48 MO, 2, 1924, s. 201. 49 »Det er navnlig den bestemte form af navneordene og manglen på intetkønsform i tillægs- ord (samt fælleskønnets udvidelse i navneordene) [i jysk] som skader og virker uharmonisk i bogsproget.« Jf. 1929/144 I. S. Grundtvig til ETK 1870.04.21. 50 Jf. Kristensen 1884, s. IX. Se også refleksionerne om eksakthed via kontrol ved fonograf i MO, 4, 1927, s. 346. 120 Palle Ove Christiansen

Eksempel på optegnelsesside i Tang Kristensens »dagbøger« fra Ørre sogn 1873. Alle blade er beskrevet ud til kanten for at spare på papiret. Mellem de to streger, som indikerer en ny informant, er datoen, 20. dec., og navnet, Johanne Tygesdatter, anført. Den lodrette streg viser, at optegnelserne senere er renskrevet. (Det Kongelige Bibliotek, DFS.) stoffet skulle pines eller pumpes ud af nogle berettere. Fx fortalte han senere om sit samvær med Johanne Tygesdatter, at han fulgte med hende overalt i huset, og da hun ellers var flink »fik jeg dog pint fem viser ud af hende«. Da den gamle kone tilsyneladende kunne viser, som ingen andre hidtil havde husket, vendte Svend Grundtvig i 1874 tilbage til emnet på samme vis: »Den Johanne Tygesdatter må De klemme alt det ud af, der er at få«, skrev han til Tang Kristensen.51 Udtrykkene var ikke altid negativt ment, men ka- 51 MO, 2, 1924, s. 160 & 1929/144 II. S. Grundtvig til ETK 1874.02.14. I hytterne 121 rakteriserede, hvordan stoffet blev opfattet som noget uerstatteligt, der skulle fravristes informanterne, mens tid var, for at indgå i en anden og for dem fremmed sammenhæng. Når Tang Kristensen var kommet inden for døren, hævdede folk ofte, at de ikke kendte noget videre til den mundtlige tradition, eller at de havde glemt de gamle viser. Så måtte han selv begynde at synge eller give eksempler på fortællinger for at få beboerne i gang. Det fik Grundtvig til kil- dekritisk at være på vagt, men Tang Kristensen bedyrede: »Jeg beder Deres højvelbårenhed være fuldkommen overbevidst om, at jeg aldrig lægger nogen ordene i munden. Netop dette har jeg altid været bange for, da jeg har kunnet se den fare, der er ved det.«52 Teknikken var nødvendig, men den skulle bruges med varsomhed. Det må i den forbindelse nævnes, at Tang Kristensen hørte til de folklorister, som tidligt også nedskrev de mindre høviske dagligord som fise, skid og røv, der indgik i almuens viser og historier. Nogle gange publicerede han også udtrykkene, hvad der faldt en del af det dannede publikum for brystet. Han argumenterede med, at ordene var led i landboernes altid konkrete tale, og folk mente ikke noget grimt med mange af udtrykkene, ligesom børn kendte dem fra almindelig samtale. Han udelod kun gudsbespottelige ban- deord og de mest seksuelle vendinger.

RÅD OM FELTARBEJDE – OG EGNE VANER

I 1880’erne formulerede Tang Kristensen sig forskellige steder om feltarbejdets metode og teknik. Flere af vejledningerne var led i den almene udveksling af information inden for det nye arbejdsfelt, og hans råd var base- rede på de erfaringer, han havde indhøstet i de foregående 15 år. I 1883 og 1891 publicerede han nogle regler for etnografisk arbejde i efterskrifter til et par af sine bøger, som kan sammenfattes i følgende punkter, hvoraf flere stadig er lærerige: • Det er nødvendigt at være en trænet fodgænger og have en hurtig pen. • Det er vigtigt ikke at stille sig fint an over for informanter. • Man skal være tålmodig i omgang med andre og kunne tåle at blive ledt på vildspor gang på gang. • Det er vigtigt ikke at presse informanten til at fortælle på kommando, og man får mest ud af folk, som man selv er villig til at gå op ad i flere dage. • Det er nødvendigt at vinde folks tillid og lære deres interesser, tankesæt og levevis at kende. • Det er væsentligt at kunne leve uden fordringer til livets bekvemmelig-

52 1929/144 I. S. Grundtvig til ETK 1870.12.08. og ETK til S. Grundtvig 1870.12.15. ETK’s understregning. 122 Palle Ove Christiansen

hed og spise, hvad der bliver budt, samt kunne modtage folks simple gaver, hvis de vil forære én noget. • Det er af betydning at være bekendt med forskellige dialekter og besid- de nogen musikalitet. • Man skal ikke være bange for at få fnat (i omgang med folk og ved at ligge i meget snavsede senge).53

Kendskab til folks sprog var særlig vigtigt for Tang Kristensen. Da den yngre folklorist H. Grüner-Nielsen (1881–1953) i 1921 forberedte en tur til Fær- øerne, pålagde den næsten 80-årige Tang Kristensen ham at lære sproget ordentligt, for ellers fik han aldrig et godt udbytte. Så ville det gå ham som kø- benhavnerne på tur i Jylland, hvor kommunikation blev hæmmet af både deres manglende kendskab til jysk og til folks anderledes måde at være på. Det frastødte lokalbefolkningen, hævdede Tang Kristensen.54 I Vestjylland, mente han, var det bedst at kende til den særlige regionale tankegang, hvis feltarbejderen skulle gøre sig håb om at få folk til at åbne sig over for en mand uden for bondestanden. Selv sammenfattede han nogle af rådene således: »Det gælder altid som en ufravigelig regel, at man gør sig fortrolig med dem, man vil samle hos, og det kunne da umuligt gå an at komme kørende ud til dem eller at gøre fordringer til livets velvære hos dem. Man må kunne nyde og være glad ved at nyde den samme mad, de selv nød, og man måtte, hvis man ikke havde andet natteherberg i beredskab, kunne tage til takke med at ligge i deres tarveligt udstyrede senge.«55 Selv om Tang Kristensen selv hævdede, at han af natur var indadvendt, var han god til vinde de flestes tillid, når han var ude. Men han forsøgte ikke at gøre sig mere jævn, end han var. Og han fik aldrig smag for nogen form for ’populistisk’ tøjstil, som han fx oplevede det på skandinaviske lærermøder, hvor nogle deltagere mødte i almuepræget klædedragt. Som det sømmede sig for høfli- ge mennesker, sagde han »De« til landboerne – som ellers altid var dus – og de fleste svarede ham på samme måde, hvis de ikke sagde »I«, »han«, »degn« eller i skyndingen »du«. Øvrighedspersoner kunne i 1870 stadig med gammel standsbevidsthed finde på at sige »du« til bønder, hvad den landlige befolkning opfattede som nedladende. Der var forskel på blot at snakke med folk om tilfældige emner og mål- rettet optegne folkeminder i den strammere form, som eventyret og særligt ordsproget og visen besad. Disse gamle »minder« krævede en særlig teknik for at blive gengivet ordentligt. Svend Grundtvigs forslag om at skrive et eventyr ned efter erindringen, eller på stedet optegne en første kladde og ved et nyt besøg otte dage senere kontrollere og supplere teksten, viste sig ikke at være optimal. Tang Kristensen fandt, at viser og gode fortællinger nær-

53 Kristensen 1883, s. 388 f.; Kristensen 1891, s. 320 ff. Flere af trækkene kan genfindes tilbage i ETK’s breve til S. Grundtvig fra 1871 (1929/144 I). 54 1929/152 I. ETK til H. Grüner-Nielsen 1921.04.14. 55 1929/142. Selvbiografier: 1884a, s. 7 f. I hytterne 123 mest burde gribes i luften, forstået på den måde, at de helst skulle fæstnes på papir, første gang de blev sunget eller fortalt. Den første version var altid den spændstigste, og bad man informanten om at gentage sig selv, blev må- ske ikke meningsindholdet, men altid formen dårligere end første gang.56 Dér kom hans egen optegnelsesteknik til god nytte. Det koncentrerede ned- skrivningsforløb var dog også anstrengende. Tang Kristensen var på mange områder konservativ, og der skulle meget til, for at han fraveg allerede erhvervede synspunkter. Han forsøgte at få føl- geskab af billedkunstnere, der kunne tegne informanter og folkloristisk in- teressante lokaliteter, men da projektet ikke rigtigt lykkedes, overvandt han sin modstand over for det nye fotografi. I 1887 optog en fotograf for første gang udendørs miljøfotos for ham. Det store gennembrud kom i 1895, hvor han og Olrik gennemførte et egentligt projekt om affotografering af endnu levende ældre informanter ved en professionel fotograf, som kunne udholde gåturene og vægten af udstyr og glasplader.57 Senere købte Tang Kristensen selv et kamera. I 1907 medvirkede han for første gang ved lydgengivelse af melodier på voksvalser blandt gamle visesangere. Det skete sammen med Grüner-Nielsen, som betjente fonografen. Trods hans skepsis blev indspil- ningerne en succes, mange år før båndoptageren var almindelig.58 Feltarbejdere kommer med mellemrum ud for, at enkelte informanter gør krav på medejerskab til stoffet eller forlanger særlige ydelser for at medvir- ke. Som regel klarede Tang Kristensen den slags gennem sine småbeta- linger, der kompenserede noget af den forstyrrelse, som han forvoldte. En gang, hvor han var på farten, troppede én af hans gode informanter op der- hjemme. Indsidder Mikkel Skrædder fra Torning var kommet under vejr med, at Tang Kristensen havde aftrykt hans historier i en lille bog året før, og nu ville han gerne have 50 eksemplarer af skriftet.59 Tang Kristensen prø- vede altid at vise forståelse for særligt de mindre bemidlede informanter, men samtidig var han uhyre påholdende med frieksemplarer. Bøgerne gav ham jo penge på lommen. Men Tang Kristensen havde også ondt af Mikkel, som først var blevet vist døren, og han fik tilsyneladende sine 50 eksemplarer, som han solgte. I 1884, året efter Svend Grundtvigs død, gjorde den 40-årige Tang Kris- tensen en form for status, og skrev en længere karakteristik af sig selv og sine besøg hos folk: Jeg befinder mig aldrig bedre end når jeg går midt ude på en stor hede, har nogle mellemmadder i min taske, så jeg ikke behøver være bange for at skulle sulte de første timer, og ved, hvor jeg skal lægge mig til hvile om natten. Disse to bekymringer – for mad og for seng – har jeg nemlig stadig haft at trækkes med på mine vandringer. Når jeg da får menneskeskyheden, der sidder i mig fra barn-

56 Jf. Ellekilde 1913, s. 62; Kristensen 1884, s. IX 57 Henningsen 1993; Kristensen 1981. 58 Se Nielsen 1993. 59 MO, 3, 1925, s. 363. 124 Palle Ove Christiansen

domsdagene, med magt betvunget og kommer ind i en fattig hytte, hvor jeg kommer i snak med beboerne, så er jeg rigtig i mit es, da jeg forstår at pumpe folk og trænge ind i deres sjæls krog begrundet på min menneskekundskab og mit temmelig skarpe blik, så kan jeg snart få folk, hvor jeg vil have dem, har næsten altid fået lov til at undersøge dem i dybderne og er trængt ind, hvor ingen præst eller sjælesørger har kunnet komme. En sådan undersøgelse er en sand fryd for mig. I så tilfælde er jeg ikke længere forlegen eller ordknap, og i de allerfleste sammentræf med rette indehavere af folkeminder har jeg haft særdeles udbytte. Men glemmes må det da heller ikke, at jeg i denne virksomhed har haft lykken med mig. Når jeg sådan gik ud på lykke og fromme, skulle det være mærkeligt, om der ikke fløj en god bid i gabet på mig, når jeg kom ind et sted, hvor der ellers intet var at få, fordi jeg af andres udsagn var blevet skuffet, er det truffet, at der lige i det samme er kommet en fremmed til stede, som netop havde, hvad jeg søgte.60 Her præsenteres læseren for det held, som ingen feltarbejder kan undvære, og for Tang Kristensens forskellige bekymringer. Hans glæde over en nær- mest inkvisitorisk interviewteknik, er også tydelig. Mange råd om, hvordan den gode indsamler burde opføre sig, er fortsat gangbare, og var for hans tid progressive. Samtidig havde den så forstående feltarbejder dog også mindre sympatiske træk, som eftertiden har haft tendens til at bagatellisere. Men det er vigtigt også at fremdrage disse egenskaber for at tegne et nogenlunde realistisk billede af den berømte mand. Ofte er nationale storsamlere blevet hyl- det for deres overmenneskelige offervilje og jævnhed over for det ædle folk, hvis traditioner de ville redde, men ofte ved vi ikke ret meget om, hvordan de agerede i det daglige. I Tang Kristensens tilfælde er det gennem eksempler muligt at kigge lidt ind bag façaden. Jo ældre og mere kundskabsrig Tang Kristensen blev, des utålmodigere var han også efter at komme frem til sagens kerne, når han besøgte folk. Han syntes efterhånden, at han havde hørt det meste før og var i praksis langt mere forhippet på at få oplysningerne ned på papir, end når han vejledte andre. Kolleger, der overværede nogle af hans (senere) optegnelsessituationer, har berettet om, at de kunne have karakter af forhør, og at Tang Kristensen ubønhørligt standsede folk, når de i hans øjne kom på afveje.61 Når han i breve brugte ord som at »udpumpe« eller »pine« informanterne, var der sandsynligvis også nogen sandhed i udtrykkene, og blandt venner kunne han ind- rømme, at det af og til var nødvendigt direkte at skælde ud. I 1874 skrev Tang Kristensen til Grundtvig, at han havde været i Hodsager for at pine af- tægtsmand Niels Mikkelsen, en mand, som han endda kendte fra året før: »Ja, han skal bogstaveligt pines, og jeg måtte til at gøre mig vred, og skælde ham noget ud, inden jeg kunne få hans mund op.«62 Selv var han ikke blind for sin kontante façon, men undskyldte sig med, at han gjorde alt i den gode sags tjeneste.

60 1929/142. Selvbiografi: 1884b. 61 Grüner-Nielsen 1929. [Nekrolog 10/4.] 62 1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1875.02.28. I hytterne 125

Det eneste originale billede af Tang Kristensen i samtale med en informant, om end situationen er atypisk. Den 72-årige folklorist geninterviewer i 1915 en efterkommer af »kartoffeltys- kerne« (med kasket), som Tang Kristensen første gang havde besøgt i hans hjem i 1874. Ste- det er nu skolelærerens have i Over-Feldborg, som er tilplantet med fyr og gran for at give læ for blæsten. (Privat samling.)

En historisk interesseret beboer fra Ulfborg, som sammen med Tang Kristensen i 1873 besøgte en lokal pottemager, der stammede fra en familie af »kloge folk«, har skildret, hvordan den utålmodige folklorist gennemro- dede pottemagerens skuffer, da han ikke traf manden hjemme. Tang Kris- tensen fandt også en del af en cyprianus (en håndskrevet trolddomsbog), 126 Palle Ove Christiansen som han tog med sig, mens pottemagerens kone så på.63 Selv om Tang Kris- tensen kendte manden fra tidligere, brød han i sin iver alle retningslinjer for acceptabel opførsel, og da pottemageren senere kom hjem, blev han både fortørnet over, hvordan hans kone var blevet behandlet og over den manglende bog. Tang Kristensens iver efter at frelse det værdifulde gamle fra fortabelse kunne antage næsten groteske former. Enkelte bekendte har berettet om, hvordan han opsøgte døende folk for at undersøge, om de kunne fortælle noget hidtil ukendt. I forfatterfamilien Thyregod, som Tang Kristensen kendte, fortaltes om, hvorledes han direkte kunne beordre sengeliggende, tilsyneladende døende mennesker, at de ikke måtte dø, før de havde fortalt, hvad de vidste.64 Det er ikke hensigtsmæssigt blot at veje den gode og mindre pæne side af Tang Kristensens feltpraksis op mod hinanden. Han besad flere sammensat- te træk i sin karakter. Selv om hans resultater taler deres eget sprog om ef- fektivitet og soliditet, er der ingen grund til at skjule, at han også kunne op- føre sig på en måde, som eftertiden fordømte – hvis den kendte til den. Lige så vel som ikonet inden for antropologisk feltarbejde, Bronislaw Malinow- ski, kunne betro sin uofficielle feltdagbog, at han nogle gange hadede de indfødte på Tobrianderne, kunne Tang Kristensen også i breve skrive om ubehag ved at opsøge »bærmen i folket«, og både vinde deres tillid og holde dem »tre skridt fra livet«.65 Som andre intensivt arbejdende feltarbejdere blev Tang Kristensen ikke sparet for dårlig samvittighed over for kone og børn, og hans breve til sær- ligt Grete bærer præg af nærmest vedvarende ægteskabelige konflikter i den anledning. Nogle gange blev de familiære problemer forstærkede af det faglige pres og de fysiske strabadser i marken, så han følte mest lyst til helt at holde op. I en sådan situation skrev han i januar 1877 fra det sydlige Ham- merum herred til Grundtvig: »Ingen sinde før har jeg følt sådan længsel efter hjemmet som nu, og i mørke øjeblikke synes jeg næsten ikke, jeg kan holde ud at være borte fra det så længe. Det er en vis pligtfølelse, der holder mig tilbage fra at rejse hjem straks … Det er da tydeligt, at nu skal der være en afslutning. Min kone har også taget det løfte af mig, at jeg ikke tiere således vil forlade hende; hun går jo i stadig angst for mig, og det er ikke rart.«66 Men da han kom hjem og oplevede familielivets trængsler, begyndte turene igen, om end i modereret omfang. Og efter nogle års forløb var han på ny i fuld gang i nye egne.

63 1906/134 Breve: Kr. Lassen Vestergaard til Gunnar Knudsen 1919.09.16. 64 Thyregod 1938 [kronik 2/4]. Samme eller en lignende historie skulle stamme fra maleren V. Jastrau, som var én af de kunstnere, som var på tur med ETK. (1929/159Ø (fol.).) 65 Malinowski 1967, s. 264; 1929/144 I. ETK til S. Grundtvig 1871.11.06. 66 1929/144 III. ETK til S. Grundtvig 1877.01.29. I hytterne 127

KONKLUSION: PÅ VEJ TIL AT OVERSKRIDE HIDTIDIG INDSIGT

Både datidens og eftertidens folklorister har været ivrige efter at karakteri- sere Tang Kristensen som primært folkemindeindsamler.67 Selv krøb han gerne ind i rollen, for han vidste, at datidens samlerbegreb lod sig definere kvantitativt, om end det ikke blev regnet for så fint som forskerbetegnelsen. Og som samler var han sikker på førstepladsen. Selv om hans store mængde af typer og varianter er både frygtindgydende og ofte nyttige, er det dog ikke omfanget af hans stof, som i sig selv er det interessanteste. Det er karakteren og kvaliteten af Tang Kristensens materiale, som i slutningen af 1800-tallet skilte ham ud, og denne forskel må særligt tilskrives hans anderledes arbejde i marken. Til Svend Grundtvigs forundring fandt Tang Kristensen langt mere, tættere og sjældnere stof, end samtidens øvrige optegnere. Dette havde baggrund i Tang Kristensens talent og ihærdighed, men også i, at han organiserede feltarbejdet professionelt med permanente ophold blandt informanterne. Igennem dette arbejde skete der lige så stille en glidning i synet på folkloristisk viden og på hvordan denne viden blev skabt. Både Grundtvig og Tang Kristensen anså en forskningsproces for at begynde med kulturforskerens fravristelse af den gamle vise eller historie fra »kilden« – eller »gruben«. Dette gemmested kunne være arkivet, biblioteket eller folket i form af de forskellige informanter. Viden var i en sådan optik noget konkret, som var gemt eller skjult, indtil den blev afdækket, og indsamleren måtte ofte i næsten bogstavelig forstand grave den nye information frem. Meget karakteristisk kunne de to folklorister også tale om at være ude »på jagt« og håbe på en »god fangst«. I Tang Kristensens mere vedvarende arbejde i miljøerne, og ofte med de samme informanter, skete udvekslingen af informationerne i et langsomme- re tempo, end hvor optegnelsesprocessen blev forvaltet som en rent mekanisk overførsel af mundtlig artikulation til skrift. Selv om Tang Kristensen ofte var rastløs og altid selv syntes, at han havde travlt, var denne langsom- hed nok afgørende for, at han selv blev mere inddraget i erkendelsesproces- sen. Gennem samtale og samvær med informanten, og ved selv at give prø- ver på parallelt stof, var han med til at afdække nye lag i vedkommendes erindring og bidrog på den måde til at fremelske den viden, der senere kom ned på papiret. Uden at ordet skal misforstås, kan man sige, at han i sit tæt- tere forhold til informanterne selv var med til at »skabe« den nye information, som han glad meddelte Grundtvig, at han havde fundet. Teoretisk er denne form for erkendelse ikke uden problemer. Moderne feltarbejde har dog vist, at den er nødvendig, fordi informanten er et menneske og ikke blot kan sammenlignes med en talende automat eller en grube, som skal fra-

67 Dette gælder næsten alle, så længe den klassiske akademikerbevidsthed var intakt. Som et karakteristisk eksempel se omtalen i Boberg 1953, s. 179. 128 Palle Ove Christiansen vristes sine skatte. Betegnelsen »samle« er egentlig heller ikke heldig, da ordet mangler den gensidighed og dynamik, der er vigtig for at forstå lidt af, hvad der reelt foregår. Tang Kristensen fornemmede tidligt, at ville han virkelig ind på livet af folk, var envejskommunikation utilstrækkelig. Der måtte en form for dialog til mellem spørger og informant, og i et brev fra 1874 noterede han, at han næsten hvert sted, han var inde, blev udspurgt om sit eget borgerlige og huslige liv, hvad mere forfinede mennesker ville anse for at være uhøfligt. Men Tang Kristensen vidste, at det ikke var sådan ment, og han fortalte om sig selv, hvor situationen lagde op til det – i hvert fald da han var yngre.68 Ganske vist blev Tang Kristensen ved med at anvende den faglige sprog- brug, som han havde lært i sin tidlige ungdom, og refererede uden større re- fleksioner til sine gode optegnelser som »fund«. Men brevene fra feltarbejdet i 1870’erne viser, at han ikke blot fandt stoffet. Han sporede det ofte gennem informanternes egne netværk, og havde tit gennem korrespondancen med Grundtvig faglige strategier bag sin opsøgning af nye »kilder«. Den folkloristiske information viste sig ikke at være nær så begrænset, som han og Svend Grundtvig først antog, og gennem vedholdende arbejde i felten kunne der tilsyneladende stadig komme nyt frem. Når Tang Kristensen i begyndelsen talte om at have »tømt« et bestemt område for relevant stof, viste det sig ofte at være et mindre heldigt udtryk. Allerede i 1870’erne genbesøg- te han mange af sine gode sangere og fortællere, ofte med et års mellemrum, og fik stadigvæk nyt materiale med hjem i tasken. Svend Grundtvig oplærte Tang Kristensen i et romantisk perspektiv på folkekulturstoffet og i empiristisk metodik, og begge dele var karakteristiske for tidens videnskabelige folkloristik. Vi ved kun lidt om, hvordan de fleste af Grundtvigs mellemmænd indsamlede deres stof, men der er næppe tvivl om, at Tang Kristensen gennem sin fuldstændige nedfældning af før- steoptegnelserne på stedet forbedrede den empiriske autenticitet i arbejdet, om end ekskluderingen af den ikke folkloristiske etnografi fulgte de sæd- vanlige normer. Hans 24.000 sider håndskrevne originaloptegnelser udgør imidlertid kun en del af den information, han kom hjem med fra ekspeditionerne. Viserne og historierne herfra blev i første omgang grundlaget for de omfattende tekstudgaver, han publicerede. Men han bragte også en mængde viden om folks tankesæt og levevis med tilbage, som blev anvendt i indledninger til kildeudgaverne og i den mængde af artikler og småbøger, som han skrev ved siden af. De fleste af disse indtryk blev ikke i første omgang fæstnet til papir på samme måde som de klassiske folkloristiske tekstgenrer, for ud fra de herskende standarder repræsenterede de ikke kulturel kundskab på samme niveau som de tydeligt identificerbare viser og fortællinger. Tang Kris- tensen kommenterede aldrig denne forskel mellem den så nøjagtigt ned-

68 1929/144 II. ETK til S. Grundtvig 1874.05.20. I hytterne 129 skrevne viden i dagbøgerne og de uregistrerede indtryk, som han alligevel brugte i sine skildringer. Fx i den lille bog Heden, der oprindeligt var skrevet i 1880 som et bidrag til M. Galschiøts store værk, Danmark 1–2,69 skrev han i høj grad på sin ikke skriftlige merviden – og med held. Enhver etnograf er i dag klar over, at han eller hun ved mere, end der står i vedkommendes interview og øvrige notater, og sådan forholdt det sig også for Tang Kristensen. I modsætning til Grundtvig blev Tang Kristensen langsomt interesseret i en bredere fremstilling af almuelivet og informanternes omgivelser, huslige tilværelse og almene udblik på livet. Men ligesom i den før-funktionalistiske etnografi var han usikker på, hvordan man greb sådan- ne beskrivende analyser an. Under fremmede himmelstrøg søgte flere etnografer i deres tidlige feltarbejde omkring 1890 en slags tilflugt i den fysiske antropologis målinger og i folklore, fordi disse emneområder var mere håndterlige end livet, som det udspillede sig.70 Tang Kristensen brød ikke med romantikkens mindebegreb i viserne og historierne som fortættede former for (national) kultur, men åbnede sig i praksis for en rummeligere kulturforståelse. Denne bredere opfattelse var i hans øjne nødvendig, hvis man ville tegne et sandt billede af folks liv. Det sås tydeligt i hans artikler og delvis i værket om det Det jyske almueliv.71 Her kom kulturen til udtryk som dokumentation af regional forskellighed i menneskelige livs- og samværsformer i en fyldigere deskriptiv forstand end inden for genrerne. Men han var ikke selv tilfreds med resultatet. I hans øjne pegede særligt sagnstoffet hen på troen (dvs. den gamle folketro), og denne burde ikke adskilles fra, men sammenkobles med skildringen af livet, som det levedes – og hvordan gjorde man det i en skriftlig fremstilling?72 Selv om Tang Kristensen aldrig fik foldet den bredere folkekulturforskning ud i monografisk skikkelse, overskred han alligevel en del af den gamle folklo- ristiks snævrere kulturopfattelse med rod i sammenlignende analyser af de nøgne tekstgenrer. Selv gik Tang Kristensen ikke meget op i de lidt anderledes stier, han be- trådte, og det var de rent praktiske omstændigheder, der ledte ham ind i nye baner for indsamling. Ud fra sin oftest rationalistiske dagligdagsopfattelse målte han alene forskellen i mængden af optegnet stof. Selv om han repræ- senterede et nybrud, er begrebet moderne næppe det rette at anvende i for-

69 Kristensen (1880) 1930. 70 Stocking 1992, s. 21. Og på sine første feltture i midten af 1880’erne til Baffinland fokuserede F. Boas på fotografering, geografiske og geologiske registreringer, foretog kraniemå- linger og musikalske transskriptioner samt optegnede lokalt sprog og indsamlede genstande til New York’s American Museum of Natural History, jf. Jacknis 1996, s. 189. 71 Bind 1–6, Kristensen 1891–1905. 72 Problemet stod klart for ham, da han var færdig med udgivelsen af Danske sagn 1–7 (1892–1901), idet han indså, at værket egentligt måtte sammenholdes med Det jyske almueliv, for at stoffet skulle komme til sin ret. Jf. Kristensen 1892–1901, 7, [1901]. 2. udg. 1980, s. 493. Jeg takker Else Marie Kofod for at have henledt min opmærksomhed på denne henvis- ning. 130 Palle Ove Christiansen bindelse med Tang Kristensen. Tydeligvis stod han med et ben i både det gamle og det ukendte nye. Fagligt set tænkte han ud fra en filologisk tradition, men Tang Kristensens intense kontakt med informanterne og deres miljøer – som kun få folklorister havde på det tidspunkt – gjorde, at han nogle gange kom til andre resultater end de hidtil kendte og på den baggrund også kunne formulere nye idéer. I efterskriftet til Sagn og overtro fra Jylland skrev han fx: »Folkeminder- nes indehavere ved ikke engang, hvad de kan [fortælle af stof]; meget af det, jeg vil have frem, ligger nede i pulterkammeret imellem mange andre sager, og når der så bliver ransaget imellem disse, kan det være meget muligt, at det allerbedste ligger på bunden.«73 Tang Kristensen udtrykte sig på baggrund af en konventionel opfattelse af, at den eksisterende folkedigtning var rester af én oprindelig og storslået folkepoesi. Gennem det praktiske arbejde havde han dog også erfaret, at den samtidige kultur langtfra udgjorde noget velordnet hele. Den behøvede heller ikke at være bevidst for folk selv, og spørgsmålet var, om traditionsstoffet nogen sinde havde udgjort ét hele. Uden at overfortolke formuleringen tyder tankegangen på, at han ikke var fremmed for, at kulturelle forestillinger for den enkelte kunne være både kaotiske og uerkendte. Det vil ikke forundre nutidens forskere, men var en nærmest foruroligende erkendelse i slutningen af 1800-tallet. Ikke nogen i samtiden tog notits af bemærkningen, og opfattelsen af almuekulturen som en harmonisk helhed levede videre gennem mange år. Det mest besynderlige var måske, at ingen af Tang Kristensens feltarbejdsnor- mer, og her særligt hans heltidsarbejde i marken, fik større konsekvenser. Alle anerkendte hans virksomhed, men det hjemlige fagmiljø var ikke i stand til metodisk at optage den nye indsigt i sin praksis. Derfor blev hans feltindsats alene omtalt som en exceptionelt omfattende indsamling. Generationen efter Tang Kristensen fortsatte Svend Grundtvigs indsamlingsform gennem mellemmænd, og senere ved at informanterne selv nedskrev deres stof og sendte det til forskerne. Dermed kom den folkloristiske lænestolsetnografi til at bestå til midten af 1900-tallet, ikke kun i Danmark, men også mange andre steder. Først i sidste del af 1900-årene vandt det videnskabelige feltarbejde indpas, men nu med inspiration fra særligt amerikansk og britisk forskningstradition i den tredje verden.

LITTERATUR

Boberg, Inger 1953: Folkemindeforskningens historie. Kbh. Christiansen, Palle Ove 2007: Folket – både fundet og opfundet. Folket og folke- kulturens rolle i dansk og europæisk nationalitet 1770–1900. Palle Ove Chris- tiansen & Jens Henrik Koudal (red.): Det ombejlede folk. Nation, følelse og social bevægelse. Kbh.

73 I serien Jyske folkeminder, 6, 1883, s. 388. I hytterne 131

Clifford, James 1986: Partial truths. James Clifford & George E. Marcus (red.): Writing Culture. The Poetics and Politics of Ethnography. Berkeley. Ellekilde, Hans 1913: Lærerne og folkemindearbejdet. Carl Poulsen m.fl. (red.): Lærerne og samfundet. Kbh. Foster, George M. 1979: Introduction. Samme m.fl. (red.): Long-Term Field Re- search in Social Anthropology. New York. Grundtvig, Svend m.fl. 1853–1976: Danmarks gamle folkeviser, 1–12. Kbh. Grüner-Nielsen, H. 1929: Evald Tang Kristensen 1843–1929. Dagbladet Berlingske Tid. 10/4. Henningsen, Gustav 1993: Evald Tang Kristensen og fotografiet. Else Marie Kofod & Jens Henrik Koudal (red.): 12 x Tang. Kbh. Hodne, Bjarne 1979: Eventyret og tradisjonsbærerne. Eventyrfortællere i en Tele- marksbygd. Oslo. Hodne, Ørnulf 1979: Jørgen Moe og folkeeventyrene. En studie i nasjonalroman- tisk folkloristikk. Oslo. Holbek, Bengt 1969: To optegnere og én meddeler. Folkeminder 14. — 1979: Folkemindevidenskab. Poul Johs. Jensen (red.): Københavns Universitet 1479–1979. Vol. 11. Kbh. — 1987: Interpretations of Fairy Tales. Danish Folklore in a European Perspec- tive. Helsinki. Jacknis, Ira 1996: The Ethnographic Object of Ethnology in the Early Career of Franz Boas. George W. Stocking Jr: Volksgeist as Method and Ethic. Essays on Boasian Ethnography and the German Anthropological Tradition. Wisconsin. Kofod, Else Marie 1983: Evald Tang Kristensens syn på folkeminderne. Kbh. Koudal, Jens Henrik 1983–1984: Evald Tang Kristensen som folkeviseindsamler og udgiver – belyst ud fra Jens Mikkelsen og Niels Albretsen i Kølvrå. Musik & forskning, 9. Kristensen, Evald Tang 1871: Jydske folkeminder 1: Jydske folkeviser og toner. Kbh. — 1876a: Jyske folkeminder 2: Gamle jyske folkeviser. Kbh. — 1876b: Jyske folkeminder 3: Jyske folkesagn. Kbh. — 1883: Jyske folkeminder 6: Sagn og overtro fra Jylland. Kbh. — 1884: Jyske folkeminder 7: Æventyr fra Jylland. Kbh. — 1891: Jyske folkeminder 11: Gamle viser i folkemunde. Kbh. — 1891–1905: Gamle folks fortællinger om det jyske almueliv 1–6 (med tillæg). Kolding og Aarhus. — 1892–1901: Danske sagn 1–7. Aarhus & Silkeborg. — 1924–1927: Minder og oplevelser 1–4. Viborg. Cit. MO. — 1930: Heden. Kbh. (Publiceret første gang 1880.) — 1981: Gamle kildevæld. Nogle billeder af visesangere og eventyrfortællere. (Vi- borg 1927) 2. udg. v. Erik Høvring Pedersen. Kbh. Kristensen, Johs. E. Tang 1943: Evald Tang Kristensen 1843–1943. Kbh. Laub, T. 1904: Vore folkevise-melodier og deres fornyelse. Danske Studier. Liestøl, Knut 1984: P. Chr. Asbjørnsen. Mannen og livsverket. Oslo. Malinowski, Bronislaw 1967: A Diary in the Strict Sense of the Term. London. Mead, Margaret 1959: Apprenticeship under Boas. Walter Goldschmidt (ed.): The Anthropology of Franz Boas. San Francisco. MO, se Kristensen 1924–1927. Nielsen, Svend 1993: Evald Tang Kristensens møde med fonografen. Else Marie Kofod & Jens Henrik Koudal (red.): 12 x Tang. Kbh. Olwig, Karen Fog 2002: Det etnografiske feltarbejde: antropologiens arbejdsmark eller faglig slagmark? Norsk antropologisk tidsskrift 13:3. 132 Palle Ove Christiansen

Palmenfelt, Ulf 1993: Per Arvid Säves möten med människor och sägner. Stock- holm. Rey-Henningsen, Marisa 1997: Evald Tang Kristensens eventyr. Else Marie Kofod & Eske K. Mathiesen (red.): Traditioner er mange ting. Festskrift til Iørn Piø. Kbh. Sandklef, Albert 1956: August Bondeson. Folklivsforskaren – författaren. Lund. Stocking, Georg W. Jr 1992: The Ethnographer’s Magic and Other Essays in the History of Anthropology. Wisconsin. Stoklund, Bjarne 1979: Europæisk etnologi. Poul Johs. Jensen (red.): Københavns Universitet 1479–1979. Vol. 1. Kbh. Thyregod, Oskar 1938: En jyde i liv og gerning. Dagbladet Politiken 2/4. Björnens fäll vid altaret och i graven 133 Björnens fäll vid altaret och i graven

Av Maj Nodermann

Mångfrestaren Gösta Berg började redan på 1960-talet göra noteringar om björnfällar, björnoffer, tama björnar, gravfynd med rester av björnfalanger och arkivbelägg om björnhudar på altarpallen. En uppsats om de tama björnarna hann han publicera (Fataburen 1965); de andra aspekterna diskuterade vi när han som patient på geriatriska avdel- ningen på Sankt Eriks sjukhus ännu planerade att föra sitt gamla projekt i hamn. Vi diskuterade vid sängkanten ett samarbete och jag hade med mig mina utdrag om de tidiga beläggen från de isländska maldagarna. Längre kom vi inte före Gösta Bergs bortgång 1993, men jag har postumt fått till- gång till hans många excerpter på de berömda handskrivna kataloglapparna, som med hans stigande ålder blev alltmer svårlästa. De omfattande littera- turhänvisningarna röjer hans intresse när han noterat »värdefullt», »bör om- läsas», »jfr den och den», ibland upprepat och alltid med sidhänvisning. Hans aktning för andras kunskaper var stor som i denna notering: »P G Hamberg har enligt vad han sagt mig i juli 1966 anteckningar om björnskinn i norrländska kyrkor. Kan kanske få lära av honom.» Det hade givetvis varit en stor glädje att få samarbeta med Gösta Berg i en gemensam utgåva och få stödja sig på hans kunnande och vida överblick. Lika självfallet hade framställningen fått en större tyngd. Nu har jag tacksamt tagit del av hans noteringar och följt hans råd: »värdefullt», »bör omläsas». Bergs uppgifter om förekomsten i kyrkorna har jag sammanställt med Hambergs och andras publicerade arbeten och mina egna i registerform. Li- kaledes finns det skäl att förteckna olika forskares tankar om den magiska aspekten på fällar i gravfynden och om betydelsen av en utbredd skinnhandel. Gösta Berg har noterat förekomsten av björnfällar i bouppteckningar och deras användning i sängar, i slädar och även i hästselar. Sammantaget framträder bilden av att bruket och de olika funktionerna varit utbredda över hela Norden. Det här redovisade materialet hör endast hemma i de nordiska länderna. Jag har helt lämnat Sydeuropas förhistoriska björnkult därhän. När man studerar beläggen blir den geografiska begränsningen ännu snävare och trots detta ojämn, även för det svenska materialet. 134 Maj Nodermann

När jag på 1960-talet gick igenom kyrkoräkenskaperna i Härnösands stift hade jag inte siktet inställt på förekomsten av björnskinn och noterade endast enstaka uppgifter. För Jämtlands del tätnar beläggen eftersom jag för andra forskningsuppgifter hade anledning att göra en detaljerad genomgång. Vid alla de tillfällen, där möjligheter ges, är signum på volym och sida an- given. När jag citerar tryckta källor har jag förlitat mig på respektive förfat- tare. Olaus Magnus utförliga belägg med kommentarer av John Granlund är ovärderliga liksom John Bernströms artiklar om björn i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid och litteraturhänvisningar därifrån. Gösta Bergs noteringar har öppnat vägen till många författare och deras ibland svårfunna anteckningar. Men inte ens han har noterat fyndet av isbjörnssta- tyetten i Norderö kyrka, som har en central plats i resonemanget och som är ett resultat av senare års betydande arkeologiska utgrävningar. I diskussionerna kom vi aldrig fram till det direkta sambandet mellan gravgods och kyrklig rekvisita. Med denna studie vill jag följa min egen tanke om hur björnen i hednagraven kommer in i de nykristna gudshusen och så att säga får tassen in i kyrkan. Framför allt söker jag en förklaring till det ensidiga påståendet att björnhudens placering på altarpallen inte tjänade till annat än »fotvärma» för prästerna i utkylda lokaler. Det finns en annan för- klaring. Låt oss följa det underliggande materialet och se om hypotesen hål- ler.

BJÖRNFÄLLAR PÅ ALTARPALLEN

Redan i inledningen betonades att framställningen enbart gäller Norden och att den förhistoriska björnkulten i Medelhavsländerna lämnas därhän. Lika- ledes utesluts den samiska björnkulten i det nordliga området. Med denna geografiska begränsning behandlas här endast förekomsten i de kristna kyrkorna från tidig medeltid och framåt till dess bruket avklingar. Det måste också genast sägas att registret på intet sätt är fullständigt men att det insamlade materialet får anses utgöra tillräckligt underlag för att tillåta kommentarer.

Svenska kyrkor Förekomsten av björnfällar är klart knuten till övre Sverige med förgrening- ar ner i Mälardalen. I Götaland har jag endast funnit några få belägg. Seden följer helt enkelt råvaran; den påträffas i trakter där björnen utgjorde en stor fara för tamboskapen och redan av den anledningen var ett eftertraktat jakt- byte. Björnjakt före skjutvapnens tid var riskfylld, ibland blev utgången dödlig för bägge parter. Den överlevande jägaren placerade tacksam den nedlagda björnens skinn i sockenkyrkan, gärna med namns nämnande för bedriften. Åtskilliga belägg för detta upptas i registret. Björnens fäll vid altaret och i graven 135

De flesta uppgifterna har man från 1600-talet, det århundrade då kyrko- bokföringen blev allmänt påbjuden. Det är väl att märka att de tidiga exemplen ofta anger skinnen som gamla. De kan ha anskaffats redan under 1500-talet eftersom de verkar ha tålt slitage i högst 40 år. De äldsta säkert daterade svenska skinnen är från 1444 och har legat framför flera helgonaltaren i Uppsala domkyrka. Bara i Själakoret fanns tre altaren, alla försedda med björnfällar. Samtliga domkyrkor i de nordiska länderna, med undantag för Köpenhamn, uppges under 1400-talet ha flera björnfällar – förutom Uppsala också Skálholt och Hólar, Nidaros och Åbo.

Köpta björnskinn Nu är det visst inte så att kyrkornas björnfällar uteslutande är votivgåvor skänkta från överlevande jägare. Ett stort antal är inköpta och redovisade i kyrkans räkenskaper. Därmed har man också en prisbild som varierat genom åren. Nya skinn förvärvas långt in på 1700-talet, några t.o.m. ännu senare. Förvånansvärt är att den fattiga Härjedalssocknen Älvros 1674 inköpte en liten fäll för fyra daler kmt. Man kunde förvänta sig att de skulle få fällen kostnadsfritt i en så björnrik trakt. I Jämtland, där man hade tio exemplar, uppges inget var inköpt, men i Uppland har man 1734 betalat en björnjägare. I Burträsk i Västerbotten inköptes 1695 en liten björnhud för kyrkans medel och den låg kvar 1730, då den i inventarieförteckningen efter 35 år angavs som utnött. Björnhudens storlek påverkade priset, möjligen för att en stor björn var mera riskfylld att nedlägga. I Hamrånge kyrka i Gästrikland betalades 1733 26 daler kmt, men då ingick även beredningen av huden i priset. Jämförelser blir besvärligare längre tillbaka i tiden, när man saknar kännedom om skinnens storlek. År 1526 betalade församlingen i Kumla, Närke, 22 öre för ett skinn som skulle placeras framför högaltaret, och det har förmodligen inte varit av minsta slaget.

Isländska kyrkor Inte oväntat bidrar Island med de äldsta beläggen genom de tidigt förda maldagarna där de kyrkliga inventarierna redovisas. Jag har noterat 22 exempel: Redan 1220 har man en »biarnfell» i Saurbæjar och 1259 i Skarð. Hólars domkyrka ägde 1374 fem björnfällar som 1396 utökats till åtta och då räckte till flera helgonaltaren. I Grenjastaðir låg två, de övriga kyrkorna redovisar endast en vardera. Höskuldsstaðir ägde 1318 en fäll som 1360 uppgavs vara sliten. G. Cederschiöld uppger förekomsten av 19, dock ej preciserade (Is- ländska kyrkomaldagar 1887). Samtliga isländska skinn stammar från isbjörn. Brunbjörn förekom inte i dessa trakter. De vita björnarna har antingen köpts från Grönland eller, vil- 136 Maj Nodermann ket var vanligt, kommit med drivisen och tagit sig iland som högst ovälkom- na gäster, som genast togs av daga.

Finska kyrkor För det finska materialet är jag helt och hållet hänvisad till en sammanställ- ning upprättad 1938 av Aulis Oja. Det har varit en ovärderlig hjälp att få den översatt av Stig Appelgren, som därmed gjorde den tillgänglig för mig. Aulis Oja har noterat ett tjugotal uppgifter om björnskinn i finska kyrkor. Det rör sig om tre tidiga medeltida belägg, Åbo domkyrka, Kalliala och Tyr- nis. Merparten kan dateras till 1600-talet och framåt. I två fall har en namngiven präst, herr Mikael, inköpt skinnen 1517 för Kalliala för två och ett halvt öre och för Tyrnis samma år för tre öre. Prisskillnaden beror troligen på skinnens storlek. I övrigt rör det sig om skänkta skinn, i många fall av namngivna jägare. Krigsmakten är här väl representerad. En sergeant Hen- rik Frimodig, en kavallerist Gustaf Patrik, för övrigt av tyskt ursprung, och styckjunkaren Herman Deutsch hör till givarna. Övriga donatorer är hem- mansägare, ofta ingående i ett jaktlag. Med hänsyn till utbredningen finner Oja att seden tycks koncentrerad till egentliga Finland, Nylands finska socknar samt till de södra delarna av Ka- relen och att det är fråga om en rent folklig sed. Han ser ingen adelsman eller präst som donator och det är nu knappast heller fallet i de övriga nordiska länderna. Oja framhåller att jaktstadgans tillkomst under 1600-talet i några fall kan ha varit av betydelse men att den ingalunda ensam kan förklara se- dens ursprung med tanke på att björnhudar har legat i kyrkorna under medeltiden och att det måste röra sig om ett åldrigt bruk grundat på andra om- ständigheter. Detta har han nedtecknat på 1930-talet utan kännedom om andra publikationer om björnfällar i grannländerna. Hans bristande kunskaper förledde honom att tro att seden med björnfällar på altarpallen var av fin- ländskt ursprung utan motsvarighet på andra håll – ett påstående som höge- ligen förargade Gösta Berg – men som sagt, sammanställningen gjordes på 1930-talet. Påfallande är att finska björnfällar i flera fall anmärkningsvärt länge har fått ligga kvar på ursprunglig plats. Jääski kyrka hade ännu 1893 altarmattor av björn och likaledes Pyhämaa kyrka på 1880-talet, trots att hela golvet då var murket. När det gäller Åbo domkyrka, som vid Sankt Görans altare 1515 hade en pellis ursina, kan man än en gång konstatera överensstämmelsen med Nor- dens övriga domkyrkor, Hólar och Skálholt i Island, Nidaros i Norge och Uppsala i Sverige.

Norska kyrkor I Norge härstammar de tidigaste uppgifterna från ett testamente där Am- bjørn Heimnes år 1280 förordnade kontanta medel tillsammans med tre Björnens fäll vid altaret och i graven 137 björnskinn. Det ena var avsett för Mariaaltaret i Sankt Olofs kapell i Sta- vanger. De bägge andra tillföll kyrkorna i Jelsa och Utstein. År 1306 ägde man i Hålandsdal, Hordaland, två svarta och två vita skinn. Vilka altaren som hedrades med respektive färg anges inte. Från Ylheims kyrka redovisas 1331 sju svarta fällar, d.v.s. av brunbjörn. Isbjörnsskinnen i Nidaros domkyrka är omtalade, beskrivna och upp- märksammade av Olaus Magnus, som själv besökte och studerade helgedomen 1518. Han noterade fem isbjörnsfällar framför olika altaren. Iakttagel- sen blev senare publicerad i De nordiska folkens historia med den ofta citerade uppgiften att de låg som »fotvärma» för prästerna. Sådana skinn hade existerat där redan 1432 då den skeppsbrutne venetianaren Pietro Quirini betraktade ett jätteskinn av 14,5 fots längd, vilket motsvarar närmare fem meter och måste ha varit en matta sammansydd av åtminstone två hudar. Konservatorn i Valdres museum Jahn Børe Jahnsen har förtecknat björn- skinn, klor och »björnelabbar» från ett 20-tal norska kyrkor, som jag upptar i registret och återkommer till. Han noterar att en björnlabb, alltså en tass, eller ett antal klor motsvarande en sådan, uppges från tre av de norska kyrkorna eller därmed sammanhängande sägenmaterial (meddelande i brev 18/1 2007).

Det danska materialet Den allmänna förekomsten av björnfällar framför altaret i grannländerna saknar motsvarighet i Danmark. De kunniga medlemmarna på Danmarks kirkers redaktion har med sin goda överblick ingen som helst kännedom om detta fenomen. Svar på min brevförfrågan 12/4 2007 gav ett negativt be- sked. Danmark har aldrig haft en egen björnstam trots den rika förekomsten på kontinenten. Råvaran saknas helt enkelt. Vid Danmarks geologiske un- dersøgelse bekräftas bristen och Knud Jessens sammanställning visar att endast tolv mossfynd av björnrester registrerats 1904. Av dessa stammar tre från stenåldern och de övriga har oviss datering. En utbredningskarta be- kräftar den ytterst klena förekomsten (Jessen 1929:4). När det gäller fynd av bevarade falanger av björn i brandgravar har Danmark inalles nio mot 25 i Sverige och 26 i Norge (Møhl 1977). Det svenska antalet har senare med Petrés undersökning utökats till 88. Det rör sig utan tvekan om import och då från Norge eller Sverige där beståndet varit rikt. Møhl lämnar uppgift om att det mellan åren 1846 och 1909 nedlades 8 129 björnar enbart i Norge. Det var alltså ett högst oönskat jaktvilt och rovdjursplågan kunde t.o.m. tvinga skogsbönder att flytta till lugnare områden (Bergåker 1979:99). Noteringen gäller 1700- talet i Suldal. På kontinenten, särskilt i Tyskland, var björnjakten en nöd- vändighet för att rädda boskapen och det är ägnat att förvåna att det inte förekommit en invandring och en etablering av en dansk björnstam. Så 138 Maj Nodermann tycks emellertid inte varit fallet och seden med björnfällar blev aldrig en realitet i de danska kyrkorna.

BJÖRNSKINNET SOM KÖLDSKYDD

Altare och altarpall tillverkades av sten enligt liturgisk föreskrift. I de få fall där altaret eller delar av detta var av trä skulle en liten stenskiva infogas på vilken de heliga kärlen ställdes. Sådana altarskivor förekom ofta i de isländ- ska kyrkorna. Icke en droppe av det heliga vinet fick gå till spillo; ett stänk på bordet skulle prästen slicka upp. Stengolvet var givetvis iskallt vintertid, särskilt i de nordliga landskapen och uppgifterna om björnhudar vid altarfo- ten följs allmänt av kommentaren »som fotvärma åt prästen». Olaus Magnus preciserar att björnskinnen »pläga utbredas under altarpallarna i kyrkorna för att »icke prästerna må taga skada af kölden» (OM IV:197). Självfallet har vinterkylan i oeldade kyrkor med stengolv varit besvärande, inte bara för tjänstgörande präst. Församlingsborna frös givetvis också och bör ha varit väl påpälsade. Prästen kunde bära röklin (av tyska röcklein ’liten rock’), en linneklädnad med stor vidd – även kallad superpellicum, vilket ordagrant betyder ’utanpå pälsen’ – som tillät att man under kunde bära en hel päls. Även en frusen och mager förkunnare har verkat mycket imposant i denna utrustning. Det föreligger ett talande belägg från Alsens kyrka i Jämtland 1716, där man måste beställa ett nytt skåp »häruti at hängia ok bewara Mässekläderna som i det trånga rummet aldeles förutna medan stenmuren om Wintern tå tööwäder infaller kastar ifrån sig för myken frost ok riim, som gör them ofta för wåta ok däfwuga». Det blev ett rejält skåp, betalat med 2 daler smt (Räk. Alsen ÖLA). I kyrkan låg sedan 1648 ett björnskinn att stå på, men förrätt- ningen var säkerligen mången gång påfrestande. Predikstolarna med trägolv hade inte samma behov av isoleringsmaterial men det förekom. Från Viker kyrka i Norge uppges att prästen behövde ett skinn att stå på »under vinter- kulden enten fraved altaret eller på praekestolen» (Knudsen 2000:52).

»ETT KOSTELIGT FOTHAKLAEDE»

»Fotvärman» behövde inte alltid vara av skinn. Hittills har det bara talats om björnfällar som »fotakläden». Det finns emellertid enstaka belägg på andra material, som exempelvis i Särna gamla kyrka i Dalarna där »golfvet var be- täckt med en gammal renhud» (Swahn 1919:20). I Venjan, Dalarna, tjänst- gjorde 1638 »en liten Ulzhud» (får?) innan den 1688 ersattes av en björnfäll. Det rör sig om ytterst få exempel och det är björnskinnen som helt dominerar. Som solitär får man betrakta den orientaliska mattan från Marby öde- kyrka i Jämtland. Björnens fäll vid altaret och i graven 139

Den medeltida mattan som en gång legat på altaret i Marby ödekyrka, i det skick den befann sig när den 1925 förvärvades av Statens historiska museum, inv nr 17.786. Foto: SHM.

Det nordiska uttrycket fotakläde anger klart och tydligt funktionen – ett textilt underlag för fötterna. Det ersattes av ordet matta, som är ett lånord från turkiskan. Marby medeltida kyrka i Jämtland har åtminstone sedan 1600-talet ägt ett märkligt föremål, beskrivet, tolkat och daterat av flera för- fattare. Sammanfattningsvis är det en orientalisk matta, inköpt 1925 av Sta- tens historiska museum för 1000 kronor, nu utställd i väl skyddad monter med sparsam belysning som det anstår en dyrgrip. Här har i en övergiven kyrka, numera hembygdsmuseum, legat en orientalisk, knuten matta, enligt senaste datering genom C14-metoden tillverkad vid 1300-talets slut, i varje fall före 1420 (Nockert och Possnert 2002). Trots sin höga ålder är den för- vånansvärt väl bevarad med mönster i rött, blått, grönt, gult och brunt på det som en gång varit vit botten med parställda fåglar på var sin sida om ett livs- träd i två stora oktogonala fält. Den har varit sekundärt sammansydd med en smal bård i dubbelvävnad från samma tid. Altarskivan i Marby är av trä och mattan har märkligt nog under någon tid, okänt hur länge, legat ovanpå altaret och inte nedanför. Vid mitt första besök i Marby 1955, som ganska oerfaren amanuens, lade jag märke till små fastsittande spikar med rester av ulltrådar i altarskivan. Jag lossade trådarna med pincett och sände dem till Statens historiska museum, där Anne Marie Franzén då arbetade med sin avhandling (om medeltida textilier och deras sentida utlöpare), som hon aldrig hann färdigställa. Det kunde då konstateras att trådarna härstammade från mattan och att denna bevisligen legat uppe 140 Maj Nodermann på altaret. Vid det laget hade mattan sedan 30 år tillbaka befunnit sig i Stockholm, där den rengjorts, konserverats och sammanfogats till sitt ursprungliga format. Trådarna är dessvärre numera förkomna. Man frågar sig nu hur en åldrig orientalisk raritet kunnat hamna i en obe- tydlig jämtländsk kyrka. Förmodligen har den i nedslitet tillstånd kasserats i en helt annan miljö. Men vilken? Självfallet ingick fotakläden i kunglig inredning. Drottning Blankas fat- bursinventarium upprättat 1365 upptar ett sådant med invävd vapensköld: »fota klaede vefuet med skioldum» (DN III:334 s. 271). I norske kungens fatbursförteckning upptas 1340 ett »fotta klaede» (DN V:146 s. 118). Rika prelater kunde ha bohag som inte stod kungahusets efter. I Jämtland rådde det säregna förhållandet att landskapet politiskt sett lydde under Danmark- Norge men i religiöst hänseende räknades till det svenska ärkestiftet i Upp- sala. Särskilt intressant blir då det fotakläde som upptas i förteckningen över ärkebiskop Aslak Bolts egendom 1429 före avresan från Bergen (DN V:2 s. 586). Aslak Harniktssøn Bolt, död 1449 vid närmare 80 års ålder, lämnade Bergen för att tillträda ärkebiskopsstolen i Nidaros, där han kom att utöva en avsevärd politisk makt vid sidan av det kyrkliga ämbetet. Den 22 februari 1429 lossades all hans medförda lösegendom som fyllde två »snäckor», Closterlöparen och Catrin, med mycket noggrant förda packlistor. Däri ingick inte bara sakrala ting utan även ärkebiskopens personliga bohag som hade en påfallande internationell prägel. Det var också sammanbragt i en av dåtidens mest livaktiga städer, hansestaden Bergen, en betydande utskepp- ningshamn med stor räckvidd. I godset ingick föremål från både Tyskland, England, Flandern och det avlägsna Island. Det innehöll många orientaliska textilier, bl.a. ett fotakläde som särskilt anges som »kosteligt» (dyrbart). Härmed är nu icke sagt att detta kosteliga fotakläde är Marbymattan, men det kan vara skäl att framhålla parallellen (utdrag ur förteckningen, se No- dermann 1997, registret). Att också världsliga stormän med rikt bohag ägt fotakläden är känt. Som exempel kan nämnas det som uppräknas i förteck- ningen av lösöre i Tolga, Norge, 1366, då Anondar gifte bort sin dotter Holmfrida. I hennes hemgift ingick ytterst dyrbara textilier och smycken, däribland »eit gammalt fotaklæde», alltså tillverkat före 1366 (DN IV s. 1). Jämtland låg i utkanten av det väldiga ärkestiftet och det fanns flera skäl, både politiska och ekonomiska, utöver de sakrala att hålla extra uppsikt över denna stiftets västligaste utpost. Den svenska ärkebiskopen Jakob Ulvsson Örnfot (ca 1430–1521) företog täta visitationsresor ditupp. Det är inte uteslutet att man från centralt håll, såsom en markering, placerade föremål som gåvor till kyrkorna. Ett av dem kan ha varit det stora Antwerpenaltare som Jakob Ulvsson invigde 1503 i Ovikens vallfartskyrka i Jämtland. Det med- fördes i hans transport till invigningen av själva helgedomen, och sex veckor senare, då altarets alla delar sammanfogats på platsen, återvände han för att inviga även detta. Räkenskaper föreligger inte så tidigt, men man kan våga en gissning att ett Björnens fäll vid altaret och i graven 141 så dyrbart föremål knappast kan ha bekostats av den fåtaliga församlingen utan varit en investering från högre ort. Ärkebiskopen gjorde också vissa markför- värv i Jämtland för att befästa tillhörigheten (Nodermann 1999). För jämvik- tens skull har även Nidaros domkyrka ägt viss mark i Jämtland (DN XIV s. 25). Om han besökte Marby kyrka eller skänkte några gåvor till den är inte känt. Situationen förutsatte mycket diplomati. En tid därefter, 1526, planerade den dåvarande ärkebiskopen Johannes Magnus att sammanträffa med sin norske kollega Olof i Jämtland – något som dock ej kom att äga rum. Den svåraste uppgiften fick landsprosten Erik Andersson (ca 1490–1565) som skulle införa den nya liturgin och därtill konfiskera kyrksilver och kop- par från kyrkor som de facto låg på norsk mark. Han lyckades ändå upprätt- hålla vänskapliga kontakter med kollegan i Nidaros, fick sitt nattvardsvin därifrån och skickade över en tegelslagare till hjälp, allt förmedlat av den norske fogden som residerade på Frösön. Ingenting av detta säger oss varifrån den dyrbara mattan har kommit till den anspråkslösa medeltida kyrkan i Marby, inte heller när den kom. Det visitationsprotokoll som 1691 talar om ett flamskt åkläde på altaret kan möj- ligen avse den orientaliska mattan. Om så är fallet bör den vara ditlagd långt dessförinnan, eventuellt med en placering framför och inte ovanpå altaret. Björnfäll nämns inte. Gåtan med en internationell dyrgrip i en jämtländsk ödekyrka, om från öst eller väst, ser ut att bli olöst.

STATUS MED ISBJÖRNSSKINN

Olaus Magnus iakttagelser är ofta citerade men måste här återges: De hvita skinnen af dessa björnar pläga af jägarna hembjudas som gåfva till ka- tedralernas eller sockenkyrkornas högaltaren, för att prästen under den rysliga köldens tid måtte slippa att frysa om fötterna, när han förrättar mässan. I kyrkan i Nidaros, konungariket Norges ärkebiskopssäte, finner man åren igenom sådana hvita skinn, hvilka enligt löfte ärligen dit blifvit skänkta af jägarna, närhelst de gjort ett byte. Sammalunda skänkas ock vargskinn för inköp av vaxljus, som brännas till helgonens ära (OM IV:65). Björnjakt har alltid varit riskfylld i synnerhet före skjutvapnens tid. Många av skinnen i kyrkorna är votivgåvor med ett uttalat tack för att jägaren kommit ifrån med livet i behåll. Alla gjorde det inte. Isbjörnen var den större och farligare. Hannen kunde bli 2 till 2,5 m lång med en mankhöjd på 120–150 cm och en vikt som i enstaka fall närmade sig ett halvt ton. Dessutom är den känd för att vara mycket aggressiv. På Island var man utsatt för kringströvande björnar som kom från Grön- land på drivande isflak och det gällde att snabbast möjligt oskadliggöra dem för att skydda kreatursflockar, hundar och människor. 1321 lär en isbjörn ha hunnit döda åtta jägare och delvis förtära dem innan man lyckades nedlägga den (Islandske annaler indtil 1578). 142 Maj Nodermann

Hudarna lades i de egna kyrkorna men de utgjorde också en värdefull ex- portvara. Domkyrkan i Nidaros hade 1518 fem vita skinn. Antalet utökades sedan till åtta. Några av kyrkorna i Hordaland hade år 1306, som vi sett, vita skinn. I de isländska kyrkorna är det alltid fråga om vita skinn. Brunbjörn existerade inte där, men i övriga Norden på fastlandet är de bruna helt dominerande. Råvaran fanns ju i oönskat antal. Vid enstaka tillfällen kunde is- björnar driva i land även i Nordnorge (Bernström 1962:467–468). Det tidigaste omnämnandet av vita björnar är Adam av Bremens »ursos albos qui sub aqua vivunt». En björnfäll på altarpallen var ett givet inslag i den medeltida kyrkans utrustning. Fick man inte fällen till skänks kunde man köpa en. Av prissätt- ningen, där denna anges, framgår att stora skinn betingade ett högre pris än de mindre. Isbjörnen, ursus albus, var större än släktingen brunbjörnen och enbart av den anledningen värdefullare. Den begränsade tillgången och den långväga transporten ökade kostnaden för vita skinn. En levande isbjörn kunde vara en statusgåva monarker emellan. Bern- ström lämnar uppgifter om de furstliga personer som under tidig medeltid på mer eller mindre säkra grunder ägt vita björnar, däribland Harald Hårfa- ger och den dansk-norske kungen Estrid Eriksson 1050. Den tysk-romerske kejsaren Heinrich III erhöll 1054 som vängåva en levande isbjörn av den is- ländske biskopen Ísleifr Gizurarson. Engelska monarker höll sig med vita björnar. Enbart fällen betraktades som en dyrbarhet och den dansk-norske kungen ägde 1340 »unam pellem ursinam albam» (Bernström 1962:469). Det skall även nämnas att två islänningar som vid 1400-talets mitt adlades av Christian I hade vita björnar i sina adelssköldar. Långt senare hade vår zoologiskt intresserade svenske kung Karl XI vid Stockholms slott en is- björn som förde en bedrövlig tillvaro. Tack vare en lång kedja kunde den nå ned till vattnet och fånga fisk själv men utfodrades i övrigt med mjöl. (Upp- gifter 1626 och 1685, så det lär röra sig om olika björnar. Efter handskrivet utkast av Gösta Berg.) Med tanke på den status som knutits till isbjörnsfällarna – manifesterad i den prestigefyllda placeringen av dem i Nidaros domkyrka och deras an- vändning som dyrbara gåvor monarker emellan – är det kanske mindre märkligt att finna en votivgåva utformad som en isbjörn i en jämtländsk kyrka, långt utanför dess utbredningsområde. Kanske är den rent av samtida med slaget på Storsjöns is, en stridshandling som ägde rum bara några kilometer från Norderö kyrka.

EN ISBJÖRN I MINIATYR FRÅN NORDERÖ KYRKA

År 1984 företogs en arkeologisk undersökning i den medeltida kyrkan på Norderön – en av Jämtlands äldsta från 1100-talet. Arbetet leddes av Jan Sundström och resultaten publicerades av honom i Fornvårdaren nr 24. Björnens fäll vid altaret och i graven 143

Den välskurna isbjörnen i miniatyr, golvfynd vid utgrävningen i Norderö kyrka funnen ganska nära högaltaret. JLM 25.351.

Undersökningen föranleddes av att golvet i kyrkan var rötskadat och mås- te brytas upp. Under trägolvet låg ett delvis bevarat stengolv. I fyllnadslag- ret ovanpå detta påträffades flera föremål från medeltiden: hornkam, tärning av ben eller horn, metkrok, kritpipa, fingerring, pärlor, söljor, bronsbleck, knappnålar, bultlås, del av rökelsekar, ringspänne och 49 mynt. Detta tillhör vad man kunnat vänta sig, men ytterligt förvånande var upptäckten av en välformad skulptur av tand eller ben (valross?) otvetydigt föreställande en isbjörn, endast 3,4 cm lång med alla en isbjörns karaktäristika: den långa no- sen, de breda tassarna och därtill en elegant inristad ornering på huvud och hals. Mynten är daterade och myntbestämningarna har utförts vid Kungl. Myntkabinettet i Stockholm. Jag citerar här Sundström: De allra äldsta mynten är tre brakteater som präglats före 1200 i Norge under kung Sverre Sigurdssons regering. Förutom den viktiga åldersbestämningen finns här en mycket spännande koppling till slaget på Storsjöns is 1178 mellan just kung Sverre och jämtarna. Slaget skall ha stått bara några kilometer öster om Norderön och bl.a. resulterat i uppförandet av Sunne kyrka med kastal nära kampplatsen. Ännu ett mynt går att hänföra till 1100-talets senare del. Myntet liknar ett svenskt Lödösemynt men kan också vara präglat i Norge. 1200-talet representeras av tre mynt, varav en svensk s.k. Götalandsbrakteat, präglad under kung Valdemar 1250–75, är så sällsynt att den tidigare bara påträffats en gång i Östergötland och en gång på Åland. Från följande århundraden finns flera mynt med tyngdpunkten i 1300–1400 och 1600–1700-talen (Sundström 1989a:177). Men varför nu en björnskulptur, av allt att döma medeltida? Mynten har huvudsakligen påträffats i långhusets övre del och koret, alltså kvarblivna efter 144 Maj Nodermann offer vid högaltaret, knappnålar och pärlor ditlagda eller tappade vid norrsi- dan där kvinnorna hade sina bänkplatser (a.a.:178). Den lilla björnen regist- rerades fyra meter från långväggen i östra delen av långhuset ganska nära den plats där högaltaret stått, i samma fyndområde som flertalet av mynten. Man frågar sig om den blivit ditlagd, offrad tillsammans med mynt, en vo- tivgåva som tack eller som en önskan att kunna skänka ett dyrbart importerat vitt skinn, och som ersättning för ett sådant. En sak är säker: det är ingen till- fällighet att den befann sig där och då.

BJÖRN I BEGRAVNINGSRITUALEN

Det föreligger många belägg för att björnskinn eller delar därav ingått i för- kristet gravskick. Detta gäller både brandgravar och skelettgravar. Det man vanligen har kvar är endast klorna, falangerna, som överlevt både eld och vatten. Bo Petré gjorde en omsorgsfull undersökning av bevarat material i Histo- riska museets järnåldersmagasin 1970 och fann då falanger av björn i 103 gravar, varav 15 skelettgravar och 88 brandgravar; resultaten publicerades tio år senare (Fornvännen 1980). Han var angelägen att framhålla att han inte grundade sina kommentarer på en heltäckande nordisk inventering utan på stickprov, som emellertid visar en klar tendens. Bland de svenska landskap som ingår i materialet dominerar de norrländska, men exempel ges också från Mälardalen och Gotland. När det gäller brandgravar är klorna blandade med rester av det övriga gravgodset, men i de få intakta skelettgra- varna har falangerna legat i grupper som motsvarar en hel fäll med vidhäng- ande klor, sannolikt placerad under den döde. Det föreligger jämförande material från Norge, där det i flera fall klart framgår att fällen har varit underlag och inte täcke över den gravlagde. Petré redovisar många exempel och menar att även om man för brand- gravarna inte med säkerhet kan bestämma placeringen talar statistiken för att björnfällen också i dessa fall utgjort underlag. Att enstaka klor saknas kan betyda att de tagits ut för att tjäna som amuletter. I en grav från Rös- tafältet i Ås socken i Jämtland låg t.ex. två klor tillsammans, kanske i en liten påse (Kjellmarks undersökning 1905). Petrés undersökning upptar flera klor som är genomborrade för ett sådant ändamål. Förekomsten antyder en viss social skiktning och samhörighet med rikt gravgods, som i Östhögen och Västhögen i Gamla Uppsala, Ottarshögen i Uppland och Storhögen vid Högom i Medelpad, som alla innehållit björnrester. Exem- pel ges också i de norska stormannagravarna som Snartemo i Vestagder och Evebø i Nordfjord, uppbyggd av 1000 m3 jord. Petré ger ytterligare exempel (Petré 1980:9). Av de nämnda jättelika gravminnena, som välvts över kungar och höv- dingar, måste särskilt kommenteras gravfältet i Högom i Medelpad, där en Björnens fäll vid altaret och i graven 145 av högarna, fem meter i höjd, 40 meter i diameter, väckte sensation. Den innehöll en timrad gravkammare, täckt av sten och med ett gravgods som visar på vidsträckta kontakter. Där fanns glasbägare från Svartahavsområ- det, bronsfat och självfallet vapen, som lans och koger med 36 pilar. Upp- seendeväckande var också de textila rester som visar att den döde burit en scharlakansröd tunika, kantad med dyrbara brickband med motiv av björ- nar. Själv har Högomhövdingen vilat på björnskinn. Hans lysande gestalt tronar i en rekonstruktion på Sundsvalls museum med en utrustning som knappast har stått Uppsalakonungarnas efter. Han tillhörde det översta sociala skiktet där björnskinnet var en given komponent i begravningsritualen.

ENDAST SÄNGUTSTYRSEL?

Björnfällen hör samman med det hedniska gravskicket och inte det kristna. Merete Moe Henriksen har som en hypotes framkastat att den döde helt enkelt har gravlagts med sin sängutrustning, kanske med någon magisk sammankoppling. Jag citerar: Fra middelalder og nyere tid ble bjørnefellen foretrukket som underlag i senger fordi den var både varm og hygienisk. Bjørnefellen har nok vært i bruk som soveskinn også i jernalderen. Kanskje var det naturlig at sengetøyet også fulgte med den døde enten som underlag på likbålet eller i kisten: I middelalderen var det et utbredt skikk å brenne den dødes likhalm, og også sengetøyet, hvis ved- kommende hadde dødd på sotteseng. Dette ble ikke gjort kun av hygieniske år- saker, men også fordi man på denne måten mente å kunne forhindre at den døde gikk igjen (Moe Henriksen 2001:10). Faktum är att klosterreglerna innehöll föreskrifter om sängutrustningen. I Vadstena rådde förbud att ligga på bolster och nunnorna skulle nöja sig med björnfäll. »Bädden utgjordes af några hopspikade bräder öfwer hvilka bredts halm eller en matta eller en björnhud. Bolster var uttryckligen förbju- det» (Quensel 1912:39). Om heliga Birgitta anges det att hon hellre låg på halm och björnskinn än i en säng (Birgitta 1959, 4:156). Fällarna var visst inte alltid förbundna med askes. Från Island redovisas detaljerat den rika inredningen hos biskoparna i Skálholt och Hólar. Bägge hade lyxen av timmerhus (virket var importerat från Norge) med sängloft och paradsängar till vilka hörde »sængur-tiall» (sängomhängen) och vita fällar. Om dessa fällar bestod av fårskinn eller en björnfäll anges inte (DI XI s. 573 gällande 1548). Mot bakgrund av liknande uppgifter är det knappast förvånande att det fö- rekommer rester av björnskinn i gravarna vid Gudhems kloster. Där har det helt enkelt varit sängutrustningen som följt de döda nunnorna i graven. Bru- ket av björnskinn har alltså kunna följa en gammal sedvänja in i den kristna ritualen vid den sista vilan (Lepiksaar 1989:90). 146 Maj Nodermann

Men under hednatiden bör det ha varit mer än ett »soveskinn» på färden mot Valhall, då vapen, smycken, husdjur och i värsta fall även trälar hörde till rekvisitan tillika med björnhuden.

BJÖRNSKINN SOM HANDELSVARA

När man påträffar gravgods med björnfalanger i områden utan tillgång på levande björnar måste det vara fråga om köpta skinn. Förekomsten på Got- land är betydande och Petré betonar att koncentrationen sammanfaller med högkonjunktur. Jag citerar honom: »Med beaktande av materialets stick- provskaraktär visar den koro-kronologiska sammanställningen att seden att gravlägga på en björnfäll huvudsakligen är förbunden med regioner med ekonomiskt uppsving såsom Västergötland – Östergötland – Öland – Got- land under förromersk järnålder, Gotland under romersk järnålder, Mälarda- len och Medelpad under folkvandringstid och Gotland under Vendeltid» (Petré 1980:10). Pälsdistrikten i norra Sverige har genom skinnhandeln upplevt högkon- junktur, inte minst Jämtland där gravfyndet med det välkända Brunflospän- net, som dateras till folkvandringstid, också har björnfalanger (Petré 1980: 10). Härifrån kan man räkna med en omfattande handel och export till om- råden där levande björn inte förekommer, som just Gotland och Danmark. Petré uttrycker sig försiktigt och avslutar med att det »synes möjligt att uppfatta seden att gravlägga personer med högre social status på björnfäll under olika perioder av förhistorisk tid som ett indicium på en betydande fjärrhan- del med skinn» (Petré 1980:13). Denna Petrés betoning av björnskinnet som statussymbol och förankring i rikt gravgods och ekonomiskt värde vid skinnhandel har lockat två norska arkeologer till modifiering. Signe Hvoslef Krüger framhåller att vi även i mycket välbevarade gravar får endast halva bilden, eftersom vi bara har de materiella resterna. Och det är visst inte så att falangerna enbart hör samman med rikt gravgods, utan de kan också förekomma där detta är magert, och det gäller både mans- och kvinnogravar. Hon räknar med att det måste ha funnits magiska föreställningar som motiverat björnresterna i graven. Jag citerar: Hva har så motivet vært for å legge bjørne-klør/skinn i graverne? Tolkningsmu- ligheterne er mange. Når hele bjørneskinnet er lagt i rikt utstyrte graver, som underlag for den døde, er det nærliggende å tolke det som et statussymbol. Bjørne- skinn finnes imidlertid også i graver som ikke har noe preg av rikdom, i alle fall ikke etter våre verdimål. Bjørneskinne kan selvsagt ha vært prestisjegivende i sig selv men det behøver ikke ha hatt noe med vår form for statussymbol å gjøre i det hele tatt. Bjørnen er et dyr som har rotfeste i våre tradisjoner både i folketro og folkeeventyr. Man kan tenke sig at når skinn og/eller klør ble en del av grav- leggelsen, var det visse egenskaper ved dyret man ønsket å overføre til den døde f eks beskyttelse eller styrke. Om hele skinnet alltid har vært lagt ned har vi hel- Björnens fäll vid altaret och i graven 147

ler ingen beviser for. I noen situasjoner har det kanskje vært nok med en del, f eks labben. Fra senere tids folketro vet vi at bjørnelabber har vært tillagt særlig symbolsk kraft i visse situasjoner f eks til hjelp for fødende kvinner (Krüger 1983:5). Merete Moe Henriksen redogör för förekomsten av björnklor i ett stort antal norska gravar (Lund i Verdal, Viem i Grong, Hove i Levanger, Egge i Steinkjer, Sandnes i Snåsa, Rise i Oppdal, Løykja i Sunndal och dubbelgra- ven i Foss i Horg). Hon betonar möjligheten att det medeltida bruket av fäl- lar i sängutstyrseln kan ha tillämpats längre tillbaka och liksom Krüger att björnrester förekommer i gravskicket i alla samhällsgrupper, inte bara i den rikaste. Hennes uppsats har rubriken »Fruktsamhetssymbol i eldre jernalder?» (obs. frågetecknet) och hon tar upp förekomsten av fallosstenar som kan dateras till perioden 200–600 e.Kr. vid den tid då björn helt eller delvis ingått i gravskicket (Moe Henriksen 2001).

EN HEDNISK KULTPLATS UNDER KYRKANS GOLV

År 1984 inleddes en undersökning av Frösö kyrka och dess tidiga byggnads- historia. Under golvet gjordes då ett överraskande fynd. I det nordöstra hör- net, där Mariaaltaret haft sin plats, påträffades 114 mynt, svenska, norska, gotländska och ett tyskt, de äldsta från 1100- och 1200-talen, vilket ger oss tiden då templet tagits i bruk. Det verkligt märkliga kom i dagen då man under korgolvet stötte på resterna av vad som måste ha varit en hednisk offerplats, beskriven av Marga- reta Hildebrandt, som ledde utgrävningarna. Ur den utförliga redogörelsen »Frösö kyrka på hednisk grund» 1989 ges här ett kort sammandrag. Runt resterna av en förmultnad björkstubbe låg en mängd djurben på en sammanlagd yta av 3 x 3 meter, allt på ett lager av fet, sotblandad jord med söndersprängda skärvstenar. Hildebrandt framhåller att djurbenen låg på men inte över trädrötterna och inga ben låg ovanpå stubben. Därav drar hon slutsatsen att benen måste ha hamnat där medan trädet ännu växte. C14-analyser utfördes av Naturhistoriska Riksmuseets laboratorium för isotopgeologi. Kol från kulturlagret med benen dateras till 920 + 140 e.Kr. och trä från stubbens rötter till 1060 + 75 e.Kr. Trädet skulle alltså ha dött någon gång strax efter millennieskiftet och då kunnat vara 200 år. Osteo- logen professor Elisabet Iregren har analyserat benmaterialet och fått högst intressanta resultat. Här förekommer rester av ett stort antal offer- djur, både tamdjur och vilt: får, häst, svin, nötkreatur tillsammans med björn, älg, kronhjort, ekorre m.fl. Det är björn som dominerar. Det rör sig om fem eller sex olika individer av unga björnar, och några av käkarna bär spår av styckning, vilket talar för att måltider förekommit i samband med kulten. Iregrens slutsats blir »att Frösö kyrka byggts på en offerplats eller ett offerfynd som har samband med järnåldersgravarna i kyrkans omedel- 148 Maj Nodermann bara närhet» (Hildebrandt 1989:164). Det är nu inte sagt att de jämtländ- ska järnåldersbönder som vilar i gravhögarna vid kyrkan, den gången i omedelbar närhet till kultplatsen, också vilat på björnskinn, men tanken är inte orimlig. De torde också ha deltagit i konvivie-fester, måltider i samband med gudaoffret.

ÖVERTRO, SÄGEN OCH SKRÖNA

Mytbildning om den starka och fruktade björnen existerar i många former. Den oftast återgivna är den om björnens val av vinteride inne i kyrkan med plats framför altaret. I Hedalens stora stavkyrka i Valdres, Norge, hänger ett gammalt björn- skinn i sakristian. Till detta har knutits en skröna som fått stor spridning och som i korthet återges så: Efter digerdöden på 1350-talet lades många byar öde. Gudshusen stod övergivna och doldes så småningom i uppväxande skog. Flera hundra år senare passerade en jägare med pil och båge en sådan byggnad. Han siktade på en fågel i ett träd, missade målet men träffade i stället ett föremål som gav ifrån sig en stark klang. Pilen hade träffat en kyrkklocka vid en övergiven kyrka. Jägaren tog sig in och fann till sin för- våning en sovande björn som låg framför altaret i vinteride. Den avlivades på platsen och skinnet förvaras fortfarande i sakristian. Denna sägen knöts raskt till flera andra kyrkor, som också hade ett gammalt skinn bevarat, t.ex. Uvdal och Tuft. Spridningen tog fart då berättelsen återgavs i Andreas Fayes Norske Folkesagn, tryckt i Kristiania 1844 och i flera senare utgåvor (Anker 1997, not 66). Återkommande i sägenmaterialet är skildringar av hur en människa iklä- der sig björnhamn och begår illgärningar; i Norge kallas fenomenet mann- bjørnstrua, enligt Børe Jahnsen. Det berättas t.ex. om en bonde i Fossan som förlorat tre av sina hästar på en och samma plats, alla björnrivna. I försök att fälla björnen råkade han först såra den. Björnen begynte då tala: »Naar du har skudt mig og taget Skindet af mig skal du finde en Livgjord om min Bug; den skal du beholde, men skindet skall du give til Høle Kirke.» Berg- åker återger också en tradition som var knuten till Nissedal, där man trodde sig kunna frälsa »mannbjørnens forgjorte sjel» genom att dela skinnet i sju delar och ge delarna till sju kyrkor »en part til hver» (Bergåker 1979:101– 102). Mytbildningen innehåller också erotiska moment. Olaus Magnus återger fabeln om det danska kungahusets märkliga härstamning, där dynastins grundare skulle vara frukten av en förbindelse mellan en kärlekskrank björn och en ung kvinna. Avkomlingen fick mänsklig gestalt med björnens mod och styrka. Denna skröna är så befängd att den egentligen inte motiverar en kommentar, om det inte vore så att Olaus Magnus presenterar ett träsnitt med en björn och en kvinna i omfamning och att denna bild har spridning Björnens fäll vid altaret och i graven 149

(OM, kap. 18, s. 161). Den illustrerar t.ex. Merete Moe Henriksens uppsats »Bjørnen som fruktsamhetssymbol i eldre jernalder?» (2001). Hon tar där upp björnens roll i erotiska sammanhang och granskar åtta fall av gravgods där björnklor ingår. Med 20 bevarade falanger har det rört sig om en hel fäll, men med enbart fem är det endast fråga om en labb. Moe Henriksen drar flera paralleller mellan björn och kvinna och betonar att labbar var vanligast i kvinnogravarna. Enligt folktradition var björnen särskilt farlig för gravida, men den kunde skrämmas bort om en kvinna drog upp kjolarna och visade sin bara underkropp. (Detta senare har författaren själv hört som barn, när det berättades hur fäbodflickor kunde klara ett möte med björn.) Givetvis finns det skäl till olika tolkningar av hithörande fenomen.

EN MYT MED VERKLIGHETSUNDERLAG

En gotländsk tradition har varit knuten till gravfältet Backhagen i Lärbro socken, där »Takstensmannen» sades ligga i ett stort röse bland ett 30-tal andra gravar. Man berättade att bonden i Takstens hade varit en så elak hus- bonde att han ansågs gå igen och att man skulle ha flyttat liket utanför sock- engränsen och lagt en björnhud över honom. Med denna skulle han »bin- das» och räkna ett år för varje pälshår. 1920 undersökte man graven och fann i den ett mansskelett och falangerna från en björn. Den tusenåriga berättelsen om björnfällen ägde sin riktig- het. Resten går inte att styrka. Harald Hansson har beskrivit detta i »En grav och en tradition» i Fornvännen 1923 och är ofta citerad.

»BJÖRNSKJORTORNA»

Det kan förefalla som om skildringar av bärsärkar ligger utanför ämnesom- rådet, men de hör i viss mån hit. I min barndom hörde man berättas om våld- samma råskinn som spred skräck och förfäran. Under vikingatidens plund- ringar av kyrkor och kloster bad man: »För nordmännens raseri bevare oss milde Herre Gud.» (»A furore Normanorum libera nos, Domine», ursprunget utan styrkt källa.) En bärsärk var en skoningslös varelse och bärsärkagång stod för okontrollerad vandalisering. Den våldsamme hade, sades det, beru- sat sig med dekokt på flugsvamp. Björn var ett vanligt personnamn under både hednisk och kristen tid och det ansågs ge bäraren mod och styrka. Men vilka var de då, sin tids värsting- ar? Benämningen bärsärk betyder ordagrant ’björnskjorta’. Vad är mytbildning och vad är verkligt? Britt-Mari Näsström, professor i religionshistoria, har ägnat fenomenet en omsorgsfull historisk djupstudie (Bärsärkarna, 2006) och funnit att de 150 Maj Nodermann sannolikt var sin tids specialutbildade elitsoldater med bakgrund i romersk militärtradition, alltså långt före vikingatid. Flugsvampsteorin av- visas helt. Den som intar svampdekokt blir illamående, förvirrad och av- gjort inte stridsduglig. Däremot kan vapenskicklighet, råstyrka och grupptryck tänkas uppamma okänslighet intill raseri, i en militär enhet in- för en attack. Bärsärk är en nordisk benämning, sammansatt av rovdjursnamn och klä- desplagg. Ordet är inte enbart knutet till björn, det farligaste jaktbytet. Ut- trycket ulvhedning förekommer också, knutet till varg. Det är uteslutet att man använt björnskinn som klädesplagg i strid – det är för tjockt och tungt. Däremot kan det ha burits som mantel vid parad, som statusplagg och inja- gat vederbörlig respekt och skräck. Näsström drar paralleller med leopard- män i Sierra Leone och analyserar löpa amok som uttryck för okontrollerad, besinningslös vandalisering. Hypotetiskt kan alltså blotta anblicken av en björnskinnsbärande elitkrigare ha ingett fasa likaväl som en vargskinnsbä- rande ulvhedning genom skinnet kunde få styrkestatus. Som vi sett har stormän begravts på eller under en björnhud. Därom vittnar de bevarade falanger som ligger på plats i graven. Men man påträffar inte tänder. Kraniet har aldrig varit med, enbart fällen. Det är inte uteslutet att det i något fall kunnat vara fråga om en mantel och inte heller orimligt att den döde personligen nedlagt björnen.

VÄNDPUNKTEN

I skärningspunkten mellan hedendom och kristendom måste de asatroende och de nykristna leva sida vid sida och utöva sin religion på skilda sätt, helt säkert under stor oro. Man kan våga en jämförelse med isländska förhållan- den. Islänningarna antog år 1000 kristendomen som sin statsreligion, skild- rat i Kristnisaga. Det skedde inte utan motsättningar i ett samhälle där man brände ned varandras kultlokaler med misshandel och dråp som följd (Gill- berg 1866). I Jämtland övergick man till den nya läran några årtionden därefter. Härom vittnar Sveriges nordligaste runsten med sitt lakoniska budskap att Östman Gudfastsson kristnade landet och lät bygga bro. Det var en Gudi behaglig gärning att jämna vägen för kyrkobesökarna. Oavsett stenens omtvistade ursprungsplacering måste den kyrka som den ledde till ha varit Västerhus på Frösön, kanske en träbyggnad till vilken det funnits utrymme inom ruinerna av den senare uppförda stenkyrkan. Den lilla stenhelgedo- men beräknas vara uppförd vid 1100-talet och gravläggningarna kring denna markerar möjligheten av en där tidigare placerad variant i trä, en gårdskyrka för de första troende. Det existerar emellertid inte minsta spår av denna första byggnad – om den ens funnits – inte minsta spår av stolp- hål, än mindre en daterbar takbjälke. Det är endast fråga om ett negativt Björnens fäll vid altaret och i graven 151 belägg i frånvaron av gravläggningar inom en yta för en tänkbar placering (Gejvall 1960, plansch 39). Det existerar emellertid en motsvarighet med klara dateringsmöjlighe- ter, belägen i Mattmar under den nuvarande kyrkan. 1982 påträffades rester av en träbyggnad med delvis bevarad stengrund och ett stolphål med stolpvirke daterbart till tidigt 1000-tal (1050 + 80) och kol från stolphålets botten (1075 + 150). Kollagret kan antyda att byggnaden förstörts genom brand (Sundström 1989:150 ff.). Hedniska kultlokaler jämnades med marken och direkt ovanpå placerade man gärna de nya gudshusen. De nykristna trampade bokstavligen på hedendomen. De asatroende vilade i graven på ett björnskinn, kanske med björnen som följeslagare på väg till döds- riket. Det är ingen orimlig tanke att det mytomspunna skinnet nu överfördes till altarpallen, där prästen, Kristi ställföreträdare, läste mässan stående på hednahuden. Kristus själv framställs mången gång som segrare över synd och död trampande på djävulen i drakgestalt, Sankt Mikael likaså. De heliga martyrerna står med sina vedersakare under fötterna, som helgonkonungen Sankt Olof i otaliga varianter, och den heliga Margareta efter sin martyrdöd, så som hon framställs i absiden i Hackås kyrka. Jag är tämligen övertygad om att björnfällen i sin nya roll inte lades där som fotvärma åt en frusen förkunnare. Då hade ju ett fårskinn lika gärna kunnat tjäna till underlag. Nej, fällen är överflyttad från att vara följeslagare i det hedniska gravritualet till att placeras på den mest prestigeladdade platsen framför altaret, där mässan lästes med den nya förkunnelsen och med symbolen för hedendomen nedtrampad – även om bruket långt senare skulle få andra förtecken.

SUMMERING

Det är dags för en sammanställning av de separata avsnitten om björnens roll i hedniskt gravskick och nykristen inredning – allt på nordisk botten. Gravskicket återspeglar social status, handelsutbyte med de dyrbara skinnen, prissättning grundad på tillgång och efterfrågan. Högre än Skandina- viens vanliga brunbjörn värderades Atlantöarnas isbjörn, som t.o.m. var en lyxgåva medeltida monarker emellan. De asatroende har blotat vid sitt offerträd; en isbjörnsstatyett i miniformat är nedlagd som votivgåva under kyrkgolvet bland offrade mynt. Mytbildningen kring den farliga björnen har existerat i många former. »Mannbjörnar» har spritt skräck, bärsärkar har skymtat förbi. De nyuppförda gudshusen försågs med kyrkklockor och inreddes efter den nya lärans behov med rökelsekar, skulpturer och heliga nattvardskärl. Förvånande nog fick björnen följa med in i kyrkan och hednahuden fick en alldeles särskild roll som fotakläde. 152 Maj Nodermann

I. I svenska kyrkor Dalarna 1628 Bjursås kyrka: Ett björnskinn (Sveriges kyrkor, Dalarna I:1, s. 101). 1685 Grangärde kyrka: Som fotakläde nämnes en gammal björnhud (Grangärde församlingsbok 1925, s. 97). Ca 1700 Leksands kyrka: Sergeanten och garvaren Petter Larsson Berg i Nohret får ersättning för att han berett och hopsytt två björnskinn till altarmatta i Leksands kyrka. (Enligt specialräkning för de fattigas penningar 1685–1705, i sockenarki- vet. Publicerat i Falukuriren 12/11 1977.) 1674 Lima kyrka: Detta år anskaffades en björnfäll som ersatte en gammal »reens- huud» nämnd 1631 (Sveriges kyrkor, Dalarna, Lima, och Transtrands kyrkor, s. 10). 1630-talet Malungs kyrka: Som fotkläde omtalas ett förnött björnskinn (J. Sjögren, Kyrkor och kapell i Malung, 1950, s. 20). 1749 och 1757 Mockfjärds kyrka: Björnhud »inuti altaret» (Sveriges kyrkor, Dalar- na I:1, s. 144). 1661 Mora kyrka: Inventariet nämner »Footkläde Een Biörnehuudh» (Mats Berg- man, Moraboken, s. 510). u.å. Solleröns kyrka: En björnhud uppges liggande i kyrktornet (Forsslund 1919– 1921 I:6, s. 30). 1625 Svärdsjö kyrka: En björnhud (Sveriges kyrkor, Dalarna, Band I, 1932, s. 256). 1633 Stora Tuna kyrka: Björnhudar som fotakläde (Sveriges kyrkor, Dalarna, band I, s. 390). 1788 Transtrands kyrka: Vid auktion detta år inköptes enligt räkning en gammal björnhud (Bergman 1987, s. 395 eller 160). 1688 Venjans kyrka: Enligt inventarium låg sedan 1631 som fotkläde en liten »ulz- hudh» (kanske fårskinn) som 1688 ersattes med en björnfäll (Bergman 1989, s. 335). 1736 Våmhus kyrka: En »förnött» björnhud (Bergman 1989, s. 518). 1672 Åhls kyrka: Hade »Fotaklädhe gammal biörnhudh» (Sveriges kyrkor, Dalarna, Band I, 1932, s. 82).

Gästrikland 1733 Hamrånge kyrka: »En Biörnhud fram för altaret af Jon Larss i Håmick och Lappen Påhl Andreas, item Lars Bröms som beredde huden 26 dlr kmt» (Räk LI: 2 HLA).

Hälsingland 1760-talet, Arbrå kyrka: »En bonde för 30 år sedan stadd i yttersta lifs-fara för en björn lossade på honom några skott, som blott gingo genom späcket, gör i nöden det löfte, at, om skottet träffade honom til döds, skulle huden tillhöra kyrkan, som ock skedde och brukades lenge till fotwärma åt prästen på altaret» (Bringéus 1961, s. 122). 1633 Färila kyrka: Ett björnskinn (Inv LI:1 HLA). 1683 Hanebo kyrka: Björnhud, ny (LI:1 HLA). 1629 Ljusdals kyrka: Ett gammalt björnskinn (Inv LI:2 HLA). Björnens fäll vid altaret och i graven 153

Härjedalen 1674 Älvros kyrka: »En björnfäll inköptes 1674 för 4 dlr kmt (Räk). Älvros kyrka har härvid anslutit sig till ett bruk som finnes belagt för åtskilliga kyrkor i Norr- land och torde ha funnits över hela Skandinavien i äldre tid» (Hamberg och Ber- lin-Hamberg 1966, s. 264).

Jämtland 1648 Alsens kyrka: »Gammalt biörnskin wid Altaret» (Inv 1648 LI:1 ÖLA). 1704 Brunflo kyrka: »Een gamal biörnhud framför altaret på golvet, Een dito Nyy dock lijten» (Inv LI:1 ÖLA). 1691 Frösö kyrka: Visitationsprotokoll 12 mars 1691. »Biörnskin ligger för altaret» (Sunne N:I ÖLA). 1754 Föllinge kyrka: En björnhud (LI:1 ÖLA). 1683 Håsjö kyrka: En ny björnhud, votivgåva, skänkt av Anders P:son och Oloff Jonson (C:1 ÖLA). 1689 Hällesjö kyrka: En gammal björnhud (Inv C:1 ÖLA). 1691 Kalls kyrka: Björnhud (Inv Undersåker NI:3 ÖLA). 1690 Offerdals kyrka: »Ett gammalt björnskinn» »at stå på och äf:n sådant i Sacris- tian på golfwet» (Inv C:2 ÖLA). 1747 Mörsils kyrka: En gammal söndrig björnhud (Inv ÖLA). 1691 Undersåkers kyrka: En gammal björnhud (Inv för Åre annexkyrka NI:3 ÖLA).

Medelpad 1616 Tuna kyrka: En gammal björnhud (Inv LI:3 HLA).

Norrbotten 1688 Övertorneå kyrka: Björnhud (Inv LI:3 HLA).

Närke 1526 Kumla kyrka: Inköp av björnskinn att läggas framför högaltaret alltså ännu ka- tolsk inredning med flera altaren. »Betaltes 22 öre till Per i Tynninge för 1 björn- skinn, som placerades framför altaret» (Ullén 1982, s. 136).

Småland 1809 Vittnaryds kyrka: Sunnerbo. Två slitna björnskinn förvarade på kyrkvinden (Lennart Williams i Hållborgen 1970 i Gösta Bergs excerpter).

Uppland 1734 Edebo kyrka: Betalning utgår till Pär Matsson i Byringe »för det han skiöt Biörn, hwars huud kom till Kyrkian» (SvK vol 75, Uppland II:5, s. 874). 1745 Fasta kyrka: En björnhud skänkt av Mats Matsson i Österängby (Inv, SvK, vol 80, Uppland V:4, s. 370–371). 154 Maj Nodermann

1630 Sollentuna kyrka: Inköp av ett björnskinn »som man står opå» (SvK vol 81, Uppland VI:4, s. 646). 1309 Uppsala domkyrka: Vikarien Knut väljer gravplats i kyrkan. Förutom gods till en årlig mässa skänker han ett litet rygglakan och sitt björnskinn. »Unum parum ryglakan et pellem meam ursinam» (DS 1605 18/1). Meddelat av Inger Estham. 1360 Uppsala domkyrka: Ärkediakonen Ringvid Nilsson i Uppsala ger testamentariskt ett vitt björnskinn till Linköpings domkyrka (DS 7842). Meddelat av Inger Estham. 1444 Uppsala domkyrka: Själakorets tre altaren hade alla björnfäll (Dahlbäck 2002, s. 268).

Västerbotten 1695 Burträsks kyrka: »En liten björnhud inköpt för kyrkans medel» (Räk LI:3 och noterad som utnött i inv 1730. HLA).

Västergötland 1829 Habo kyrka: Inv. »På golvet framför altaret ligger en björnhud. Björnen säges vara fälld i Församlingens skogar.» (Jungmarker 1980, s. 30. Samma källa anger förekomst av björnskinn i annexkyrkan i Gustav Adolfs, f.d. Fiskebäcks, annex- kapell och i Skagens kapell, Undenäs.)

Västmanland 1673 Skultuna kyrka: »Den 7 Novembris anno 1763 lades björnhuden för altaret, som den 6 juli nästförlidne med stor möda och tree mäns skadande bleff grippen i skallet på Eckiebyskogen» (Skultuna kyrkoarkiv). Erixon 1921:90.

Ångermanland 1694 Anundsjö kyrka: »Biörnhud på altarpallen» (Inv LI:2 HLA). ca 1650 Härnösands domkyrka: »Stoor Biörnhudh på altarpallen» (Inv LI:1 HLA).

II. I finska kyrkor Från finska kyrkor föreligger här ett 20-tal belägg. När intet annat anges är de häm- tade från Aulis Ojas artikel 1938. Karhuntalja entisajan kirkoissa, vänligen översatt av fil. lic. Stig Appelgren, f.d. bibliotekarie vid Nordiska museet. 1745 Anjala kapellkyrka: En björnfäll i dåligt skick. 1745 Elimäki kyrka: Fyra björnfällar. 1700-talets början Halikko kyrka: Enligt inv. björnfäll vid altaret. 1780 Hiitola kyrka: Styckjunkaren Herman Deutsch och landsfiskalen Johan Hart- lin skänkte gemensamt ett björnskinn. 1893 Jääski kyrka: Vid detta sena årtal hade kyrkan ännu björnfällar som altarmattor. 1517 Kalliala kyrka: Turvis socken enligt räk. inköpte herr Mikael ett björnskinn för 2½ öre (FMU I, s. 411). Björnens fäll vid altaret och i graven 155

1720 Kyrkslätts kyrka: Därifrån såldes ett björnskinn som tidigare skänkts till kyrkan av jaktfogden Henrik Stenman. 1634 Laidola kyrka: Borde fått ett björnskinn av Matti Jaakonpika som dömdes till böter för att han undanhållit skinnet. 1646 Lojo kyrka: 20/8 detta år skänkte gårdsfogden Markus Mickelsson en björn- fäll till kyrkan. 1734 Luumäki kyrka: Kommissarie Holtz erhöll 5 daler för ett björnskinn. 1600-talet Mörskoms kyrka: Sergeanten Henrik Frimodig skänkte en björnfäll »att utbredas på altargolvet». 1666 Orimattila kyrka: Erhöll i gåva av Erik Mattsson i Hyytäri en björnfäll att »an- vändas under prästens fötter». 1646 och 1707 Pertteli kyrka: Vid två tillfällen skänkte traktens hemmansägare en björnfäll till kyrkan. 1880 Pyhämaa offerkyrka: Vid detta sena årtal låg ännu en björnfäll bevarad vid altaret. 1731 Sankta Maria kyrka (numera en del av Åbo): Erhöll ett björnskinn efter allmogens samfällda jakt. u.å. Uukuniemi kyrka: Kavalleristen Gustaf Patrik skänkt en björnfäll »framför kyr- koaltaret». 1767 Uusikirkko kyrka: Viborgs län, enl. räk. en björnfäll vid altaret. 1700-talet Valkjärvi kyrka: »Enl räk en björnfäll vid altaret.» 1727 Vatho kapellkyrka: Jaktlaget skänkte ett björnskinn. 1515 Åbo domkyrka: Inventarium upptar ett björnskinn, pellis ursina, vid Sankt Gö- rans altare. (Åbo domkyrkas svartbok, s. 206 och 579.)

III. I isländska kyrkor Utdrag ur Diplomatarium islandicum (DI): 1360 Auðkúlukirkja: En björnfäll. DI:III:IX, s. 160. 1391 Grenjastaðakirkja: Två björnfällar som uppgives slitna. DI:IV:14, s. 21. 1374 Hóladómkirkja: Fem björnfällar. DI:III:235, s. 290. År 1396 är antalet utökat till åtta. 511, s. 613. 1374 Holtskirkja: En björnfäll. DI:III:269, s. 324. 1318 Höskuldsstaðakirkja: En björnfäll. DI:II:LXXIII, s. 470. År 1360 anges den sliten (?) (»Biarnfell» slytur?), s. 171. 1360 Hvammur i Laxárdal: En björnfäll. DI:III:XXIX, s. 173. 1461 Mœlifellskirkja: Två björnskinn. DI:V:I:LX, s. 397. 1525 Munkaþverárklaustur: En björnfäll. DI:IX, s. 306. 1318 Möðruvellir i Eyjafirði: En björnfäll, ny. DI:II:XXXII, s. 449. 1318 Núpufellskirkja: Tre björnfällar. DI:II:XXXIII, s. 450. 1360 Presthólakirkja: En björnfäll. DI:III:3, s. 157. 1318 Hrafnagilskirkja: En björnfäll. DI:II:III:XXXIX, s. 453. 1344 Sauðaneskirkja: Två björnfällar och tidigast 1318 och likaledes 1360, DI:II: 509, s. 786. 1220 Saurbœjarkirkja: En björnfäll. DI:II:102, s. 402. 1259 Skarðskirkja: En björnfäll. DI:III:150, s. 597. 1397 Skarðskirkja: En björnfäll. DI:IV:I:XLI, s. 63. 1318 Skútustaðakirkja: Tre björnfällar. DI:II:III:X, s. 430. 1397 Staðarholtskirkja: Ett björnskinn. DI:IV:I:CLXXXVI, s. 155. 1461 Stórahólskirkja: En björnfäll. DI:V:I, s. 298. 1318 Svalsbarðskirkja: Två björnfällar. DI:II:III:XXX, s. 448. 156 Maj Nodermann

1397Vallaneskirkja: En björnfäll. DI:IV:I:CCXLVI, s. 216. 1360 Vesturhópshólakirkja: En björnfäll. DI:III:XXI, s. 168. Skálholts domkyrka, invigd 1170, bör i likhet med Hólars haft flera altaren med till- hörande björnfällar. Det kan inte arkivaliskt styrkas eftersom inventarieförteck- ningar saknas.

IV. I norska kyrkor u.å. Aure kyrka, Nordmøre: Sägenmaterial om björnskinn (Bergåker 1979, s. 99). u.å. Gløshaugs kyrka, Namdal: Björnskinn (medd. Jahnsen). u.å. Halsa kyrka, Nordmøre: Sägenmaterial om björnskinn (Bergåker 1979 s. 99). u.å. Hedals kyrka, Valdres: Stavkyrka, äldre björnskinn, ännu på plats, knuten till sägen att den blivit skjuten inne i kyrkan vid altaret där den hade sin sovplats (Anker 1997, s. 130). u.å. Hemsedals kyrka, Hallingdal: I nu riven stavkyrka, björnskinn (medd. Jahn- sen). 1306 Hålandsdals kyrka, Hordaland: Två vita och två svarta björnskinn (Bergåker 1979, s. 99 och OM, s. 329). 1620-talet Høle kyrka, Rogaland: Riven på 1860-talet, björnskinn (Bergåker 1979, s. 97). ca 1280 Jelsa kyrka, Stavanger: Mottog enligt testamente tre marker och ett björn- skinn (DN:I:70, s. 65). u.å. Kinn stenkyrka, Sunnfjord: Förekomst av björnklor (medd. Jahnsen). u.å. Lom stavkyrka, Gudbrandsdalen: Förekomst av björnklor, björnlabb (medd. Jahnsen). u.å. Mo kyrkoruin, Valdres: Förekomst av björnklor (medd. Jahnsen). 1432 Nidaros domkyrka: Hade då altarmatta sannolikt sammansydd av flera skinn. Iakttaget av den skeppsbrutne venetianaren Pietro Guirini. Han angav längden till 14,5 fot vilket torde motsvara 503 cm (Storm 1897, s. 48; OM, s. 357). 1518 Nidaros domkyrka: Besöktes av Olaus Magnus detta år varvid han noterade och kommenterade minst fem isbjörnsfällar framför olika altaren för att tjäna till att »fotvärma» prästen, uppgiften senare publicerad i OM (OM, s. 188). u.å. Nissedals kyrka, Telemark: Sägenmaterial om björnskinn (Bergåker 1979, s. 99). ca 1280 S:t Olafs kyrka, Stavanger: Mottar i testamente efter Arnbjørn Heimnes ett björnskinn avsett för Mariaaltaret (DN:I:70, s. 65). u.å. Romsdals kyrka: Björnskinn (medd. Jahnsen). u.å. Saltdals kyrka, Nordland: Björnskinn (medd. Jahnsen). u.å. Stangviks kyrka, Nordmøre: Sägenmaterial om björnskinn (Bergåker 1979, s. 99). u.å. Tufts kyrka, Numedal: Björnskinn i nu riven stavkyrka (medd. Jahnsen och An- ker 1997, s. 130). u.å. Ullensvangs kyrka, Hardanger: Björnskinn (Bergåker 1979, s. 99 och 101). »Frå Hardanger er det tradisjon om at eit bjørneskinn vart gjeve til Ullensvang kyrkje som takk for at bjørnen var drepen, som det heiter.» u.å. Ulnes kyrka, Valdres: »Björnlabb» (medd. Jahnsen). u.å. Ulviks kyrka, Hardanger: Björnskinn (medd. Jahnsen). ca 1280 Utsteins kyrka, Stavanger: Enligt testamente utgick tre marker och ett björnskinn (DN:I:70, s. 65). u.å. Uvdals kyrka, Numedal: Järvskinn och björnklo (medd. Jahnsen). u.å. Valsøyfjords kyrka, Nordmøre: Björnskinn (medd. Jahnsen). Björnens fäll vid altaret och i graven 157 u.å. Veitastronds kyrka, Sogn: »Björnlabb» (medd. Jahnsen). u.å. Vikers kyrka, Ringerike: Björnskinn (medd. Jahnsen). 1331 Ylheims kyrka, Sogn: Sju svarta björnskinn (OM, s. 329). 1722 Årdals kyrka, Rogaland: Den tredje juni sköts enligt inventarium en björn av två namngivna Årdalsbor, Thore Andersen och Svend Vassvigen (Bergåker 1979, s. 97).

KÄLLOR OCH LITTERATUR Källor Gösta Bergs excerptsamling. Kyrkoräkenskaper, sockenstämmoprotokoll i Härnösands landsarkiv (HLA) och Östersunds landsarkiv (ÖLA). Jahn Børe Jahnsen, Valdres, manuskript under arbete.

Litteratur Andersson, Lars E., 1982: En vikingagrav i Fellingsbro. Engelbrekt 1982:2, s. 2– 15. Anker, Peter, 1997: Stavkirkene: deres egenart og historie. Oslo. Berg, Gösta, 1965: Tama björnar, dansande björnar och björnförare. Fataburen 1965, s. 93–112. Bergman, Mats, 1984a: Kyrkorna i Mora. Mora tingslag, Dalarna. Stockholm. (Sveriges kyrkor, Dalarna, 197.) — 1984b: Mora kyrka och Oxbergs kapell. Ur Mora, Sollerö, Venjans och Våmhus historia. D. 1. Mora, s. 365–560. — 1987: Kyrkor och kapell i Lima och Transtrand. Lima och Transtrand. Ur två socknars historia. D. 2. Malung, s. 515–678. — 1989: Venjans, Solleröns och Våmhus kyrkor. Mora tingslag, Dalarna. Stock- holm. (Sveriges kyrkor, Dalarna, 211.) Bergner, Barbro, 1990: Hedniska kultplatser och kristna kyrkor i Storsjöbygden. Jämten, s. 94–109. Bergåker, Jon, 1979: Bjørneskinnet i Årdal kyrkje. Frå bygd og by i Rogaland 1978–1979, s. 97–103. Bernström, John, 1944: Kommentarer till ett par av Ehrenstrahls djurmålningar på Drottningholm. Flora och fauna, s. 51–56, 193–201. — 1956. Björn: Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Bd 1, s. 661–663. — 1962. Isbjörn. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Bd 7, s. 467–469. Birgitta, (helgon), 1959: Himmelska uppenbarelser. Bd 4. Malmö, s. 156. Bringéus, Nils-Arvid (utg.), 1961: Sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790– 1791. Uppsala. (Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 37.) Bull, Edvard, 1970: Jemtland og Norge. Östersund. Cederschiöld, Gustaf, 1887: Studier öfver isländska kyrkomåldagar. Från fristatsti- den. Köpenhamn. Dahlbäck, Göran, 2002: Landbogårdar, nattvardskalkar och björnskinn. Om Uppsa- la domkyrkas prebendeförteckning från åren 1444 och 1475. Ny väg till medeltidsbreven. Från ett symposium i Svenska Riksarkivet 26–28 november 1999. Stockholm, s. 258–269. DI = Diplomatarium Islandicum. 1857–1908. Bd 18. Kaupmannahöfn. DN = Diplomatarium Norvegicum. 1861. Oslo. 158 Maj Nodermann

DS = Diplomatarium Suecanum. 1829–1974. Stockholm. Erixon, Sigurd, 1921: Skultuna bruks historia, del I. Bruksområdet och socknen. Stockholm. Forsslund, Karl-Erik, 1919–1921: Med Dalälven från källorna till havet. Stock- holm. D. 1, bok 1–6, s. 30. Gejvall, Nils-Gustaf, 1960: Westerhus. Medieval population and church in the light of skeletal remains. Lund. Gillberg, Robert Wilhelm, 1866: Nio kapitel av Kristni saga, tolkade och upplysta samt med en kort historisk inledning försedda. Uppsala. Grape, Hjalmar, 1970: Olaus Magnus. Forskare, moralist, konstnär. Stockholm. Hagberg, Ulf Erik & Holgersson, Kenth, 1976: Landborggravfälten öster om Skedemosse. Nekropoler från Ölands storhetstid. Kalmar nations skriftserie 51, s. 57–73. Hamberg, Per-Gustav, 1974: Norrländska kyrkoinredningar. Från reformation till ortodoxi. Idéhistoria, kulturförbindelser, mästare. Stockholm. (Monografier utgivna av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien 52.) Hamberg, Per-Gustav, & Berlin-Hamberg, Ulla, 1966: Älvros kyrkor. Kyrkor i Svegs tingslag östra delen: konsthistoriskt inventarium. Stockholm. (Sveriges kyrkor, Härjedalen, 107. 1:3.) S. 213–286. Hammarstedt, Nils-Edvard, 1919: Hudar och skinn såsom offer. Fataburen, s. 114– 122. Hansson, Harald, 1923: En grav och en tradition. Fornvännen, s. 225–229. Hildebrandt, Margareta, 1985: En kyrka bygd på hednisk grund? Populär arkeologi 1985:4, s. 9–13. — 1989: Frösö kyrka på hednisk grund. Arkeologi i fjäll, skog och bygd. Östersund. D. 2. (Fornvårdaren 24.) S. 153–166. Iregren, Elisabeth & Lahtiperä, Pirjo, 1989: Gravfält med djuroffer. Arkeologi i fjäll, skog och bygd. Östersund. D. 1. (Fornvårdaren 23.) S. 129–134. Islandske annaler indtil 1578. Utg. av Gustav Storm. Kristiania 1888. Jessen, Knud, 1929: Bjørnen (Ursus arctus L.) i Danmark. København. (Danmarks geologiske undersøgelse 4:2,6.) Jungmarker, Gunnar, 1929: Habo kyrka och dess målningar. Skara. Kittelsen, Theodor, 1945: I tekst, tegninger og malerier. Oslo. Kjellmark, Knut, 1905: Ett gravfält från den yngre järnåldern i Ås i Jämtland. Ymer, s. 351–371. Knudsen, Knud, 2000: Reiseminner. H. 6, 1878–1892. Oslo. Kristnisaga. Hrsg. von Bernhard Kahle. Halle 1905. Krüger, Signe Hvoslef, 1983: Bjørneklør i graver. Godbiter fra samlingerne. Uni- versitetet i Bergen 54, s. 5. Lepiksaar, Johannes, 1989: Fynd av djurrester från senmedeltida borgen Ekholmen vid Trollhättan. Västgöta-Dal. En årsbok från Älvsborgs länsmuseum. Väners- borg 1989–1990, s. 121–138. Läffler, Frits, 1905: Den gotländska Taksteins-sägnen. Personhistorisk tidskrift: bi- hang. Moe Henriksen, Merete, 2001: Bjørnen, fruktsamhetssymbol i eldre jernalder. Spor. Nytt fra fortiden, s. 10–13. Møhl, Ulrik, 1977: Bjørnekløer og brandgrave: dyreknogler fra germansk jernalder i Stilling. Kuml, s. 119–129. Nockert, Margareta, 1991: The Högom find and other Migration Period textiles and costumes in Scandinavia: Högom part 2. Umeå. (Archaeology and environment 9.) Nockert, Margareta & Possnert, Göran: 2002. Att datera textilier. Hedemora. Björnens fäll vid altaret och i graven 159

Nodermann, Maj, 1997: Bonadsmåleri i Norden från medeltid och Vasatid. Stock- holm. (Nordiska museets handlingar 125.) — 1999. Det forna högaltaret i Ovikens gamla kyrka. Höglund, Eva, Karlsson, Len- nart & Nodermann, Maj, Ljusdal-Oviken. Ett flandriskt altarskåp och dess svenska efterbild. Stockholm, s. 52–70. Näsström, Britt-Mari, 2006: Bärsärkarna. Vikingatidens elitsoldater. Stockholm. Oja, Aulis, 1938: Karhuntalja entissajan kirkoissa. Kotiseutu, s. 24–34. Olsen, Olaf, 1966: Hørg, hov og kirke. Historiske og arkæologiske vikingetidsstu- dier. København. (Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie 1965.) OM = Olaus Magnus, 1976: Historia om de nordiska folken. Kommentar av John Granlund. Stockholm. Pegelow, Ingalill, 1995: Björntämjaren i Nyköping. Sankt Maximinus eller Sankt Korbinianus? Iconographisk post 1995:4, s. 32–43. Petré, Bo, & Wigardt, M., 1973: Björnklor i svenska gravfynd från järnåldern. (Tre- betygsuppsats i arkeologi vid Stockholms universitet.) Petré, Bo 1980: Björnfällen i begravningsritualen. Statusobjekt speglande regional skinnhandel. Fornvännen, s. 5–14. Quensel, Oscar, 1912: Strödda drag af svenskt kyrkolif. Uppsala. Ramqvist, Per H., 1992: Högom: the excavations 1949–84: Högom part 1. Umeå. (Archaeology and environment 13.) Rasch, Monika, 1990: Fornlämningar och fornfynd i Glömminge socken. Glöm- minge. En Ölandssocken förr och nu. [Färjestaden], s. 19–46. Registrum ecclesiae Aboensis. Åbo domkyrkas svartbok. The Black Book of Abo Cathedral. Facsimile version of the 1890 ed. Helsinki 1996. Stolpe, Hjalmar, 1895: Tunafyndet, Alsike socken, Uppland. Ymer, s. 219–234. Storm, Gustav, 1897: Venetianerne paa Røst i 1432. Det Norske Geografiske Sel- skabs årbok 1896–1897, s. 37–52. Sundström, Jan, 1989a: Medeltidskyrka på Njords ö. Arkeologi i fjäll, skog och bygd. D. 2. Östersund. (Fornvårdaren 24.) S. 175–182. — 1989b: Stavkyrka i Mattmar. Arkeologi i fjäll, skog och bygd. D. 2. Östersund. (Fornvårdaren 24.) S. 145–152. Swan, Olof, 1916: Särna gamla kyrka. Föredrag vid Särna fornminnesförenings årsmöte den 25 mars 1916. Falun. Svennung, Josef, 1965: Jordanes’ Scandia-kapitel [notuppgift om en kvinnograv på Gotland]. Fornvännen, s. 1–41. von Sydow, Carl Wilhelm, 1935: Övernaturliga väsen. Folktro. (Nordisk kultur 19.) Stockholm, Oslo, Köpenhamn, s. 95–159. Thoroddsen, Thorvald, 1897: Geschichte der isländischen Geographie. Leipzig. Ullén, Marian, 1982: Helgonkult. Altaren och prydnader i Kumla kyrka under senmedeltiden. Kumlabygden. Forntid, nutid, framtid. D. 5. Kumla, s. 99–160. Wallem, Fredrik Barbe, 1910: De islandske kirkers udstyr i middelalderen. Kristia- nia. Wangby, Carl, 1975: Jämtlands reformator. Landsprosten Erik Andersson i Oviken och hans samtid. Östersund. 160 Maj Nodermann Tobias Norlind som folkmusikforskare 161 Tobias Norlind som folkmusikforskare

Av Gunnar Ternhag

Jag kan inte minnas att något av Tobias Norlinds många arbeten förekom under min grundutbildning vid Institutionen för musikforskning i Uppsala i slutet av 1960-talet. Min rest av papper från den tiden – några stenciler från lärarna, några föreläsningsanteckningar – nämner över huvud taget inte Norlinds namn. Tobias Norlind (1879–1947) verkar kort sagt ha varit från- varande i den litteraturvärld som jag mötte under takåsarna på Dragar- brunnsgatan 63. Mitt intresse för folkmusik var lika starkt då som nu. Norlinds texter om folkmusik borde jag därför ha kommit ihåg, ifall de skulle ha förelagts mig och mina kurskamrater. Men jag kan inte ens påminna mig att de nämndes i undervisningen, åtminstone inte på något mer uppenbart sätt. Jag vet att jag hittade Norlinds översiktsbok om Svensk folkmusik och folkdans (1930) i ett antikvariat under eller alldeles efter mina år som student. Mina numera vaga intryck av läsningen säger att jag främst lade märke till bokens många faktauppgifter, varav de flesta var helt nya för mig. I mitt minne finns också intrycket att Norlind flyttade folkmusikens tidshorisonter långt bortom det 1800-tal som jag dittills vant mig att betrakta som dess bortre gräns. Men Norlinds beskrivning av svensk folkmusik kunde uppriktigt sagt inte rubba den bild av ämnet som jag vid den tidpunkten bar inom mig. Grunden till den hade lagts av Matts Arnbergs sofistikerade radioprogram som över- tygade mig om folkmusikens skrovliga skönhet. En värdig kunskapsram runt den uppfattningen fick jag av Jan Lings då ganska färska Svensk folkmusik (1964) och av Jans entusiasmerande undervisning. Det fundamentet kunde Norlinds framställning som sagt inte förändra. Så här långt efteråt kan jag inte låta bli att undra över tystnaden kring To- bias Norlind. Det verkar ha funnits en spridd hållning som bortsåg från Nor- linds bidrag till just detta område eller i varje fall inte gjorde studenter upp- märksamma på hans insatser. Med perspektiv på den tiden kan jag ana att spänningen mellan Norlind och Carl-Allan Moberg, den som kom i dagen på 1940-talet och som faktiskt rörde folkmusiken,1 fortfarande fanns i väg-

1 Om den så kallade fotnotsstriden mellan Norlind och Moberg, se Ling et al. 1980:320; Dahlstedt 1986:155 ff.; Jersild 2004:61. 162 Gunnar Ternhag garna på den institution som Moberg byggde upp.2 Kanske utan att vara riktigt medvetna om den saken vidarebefordrade institutionens lärare Mobergs uppfattning om sin äldre kollega. Med Uppsalainstitutionens dominerande ställning blev den hållningen förhärskande inom disciplinen, möjligen ända fram till den dag som idag är. Tystnaden framstår som märklig med kännedom om mängden arbeten om svensk folkmusik av Norlinds hand. Det är visserligen vanskligt att peka ut det centrala i Norlinds både omfångsrika och ämnesmässigt varie- rande œuvre, men frågan är om inte folkmusiken åtminstone är ett av hans mest återkommande ämnen. (Besynnerligt nog lät han dock inte folkmusik bilda eget uppslagsord i det egna Allmänt musiklexikon.) Till mängden arbeten kan läggas hans eget långvariga folkmusikintresse som argument för att detta område verkligen engagerade honom. Första gången ordet folkmusik förekommer i hans tryckta verk är redan på sidan 5 i 22-åringens Svensk musikhistoria (1901). Hans sista publicerade arbete, Bilder ur svenska musikens historia från äldsta tid till medeltidens slut (1947), har ett helt kapitel med rubriken »Folkmusik». Däremellan finns minst ett tiotal titlar med folkmusikanknytning, lite beroende på tolkning av inne- börden i begreppet folkmusik. Ingen före honom publicerade så många titlar i ämnet och ingen hade dessutom så långvarigt intresse för saken. Men detta var uppenbarligen inte skäl nog för att visa en folkmusikintresserad student vägen till honom.

VOKALT OCH INSTRUMENTALT

För den som känner musikforskaren Tobias Norlind är det ingen överrask- ning att han som folkmusikforskare famnade över hela ämnet svensk folkmusik. Den vokala traditionen låg nära till hands för den man som länge var lika mycket folkdiktsforskare som musikdito. Inom det vokala fånga- des han särskilt av balladerna och hade länge planer på att skapa en svensk motsvarighet till den monumentala utgåvan Danmarks gamle folkeviser (Bringéus 1990:65). Som balladforskare intresserade han sig främst för melodierna, något som han återkom till åtskilliga gånger.3 Margareta Jer- sild har behandlat hans forskning om dessa och betonar särskilt hans evo- lutionistiska syn på melodiernas utveckling. Men hon uppmärksammar också att »hans sista verk inte alls [har] de tidigare framställningarnas starka förankring i utvecklingstanken» och önskar att han hade »fått ut- veckla sina synpunkter på formelmotiven, eftersom just formelbundenhe-

2 Carl-Allan Moberg (1896–1978), landets förste professor i musikvetenskap (1947–1961), verksam vid Uppsala universitet, där han byggde upp den första institutionen i ämnet. Om Moberg, se bl.a. Dahlstedt 1986:121 ff., Ling 1994. 3 Norlind 1901:28 ff.; 1906; 1916; 1918:20; 1930a:65 ff., 139 f; 1930b:12 ff.; 1934:106. Tobias Norlind som folkmusikforskare 163

Tobias Norlind (1879–1947). Foto i Musikmuseets arkiv. ten är det som både textligt och musikaliskt mer och mer poängterats under senare decennier».4 Hans intresse för balladmelodiernas utveckling medförde att han också skärskådade lockrop och danslekar, vilkas historia han ansåg gick ihop med balladmelodiernas. Vad gäller forskning om danslekar är han – tillsammans med Nils Dencker – en av de få i landet som ägnat större kraft åt denna genre.5 Instrumental folkmusik blev också föremål för Norlinds outtröttliga pen-

4 Jersild 2004:65. – Norlind själv har lagt ut ett tydligt spår, när han inleder Studier i svensk folklore med ett kapitel som bär namnet »Evolutionsprincipen» (s. 4–10; jfr även Bringéus 1990:62). Men han kan faktiskt lika gärna kallas devolutionist, enligt folkloristen Alan Dun- des terminologi (Dundes 1979). Norlinds uppfattning var knappast att samtidens balladsång stod som allra högst utan att höjdpunkten fanns någon gång i historien. 5 Om Dencker som sångleksforskare, se Danielson & Ramsten 1998:21 f. »Det förtjänar att nämnas att den kände folkhögskolläraren Nils Dencker […] inspirerades till sitt insamlingsar- bete genom Norlind» (Bringéus 1990:63). 164 Gunnar Ternhag na. Hans intresse för balladmelodierna hade på det instrumentala området sin pendang i ett ihållande intresse för polskans historia, där han dock inte betraktade dessa danslåtar i evolutionismens ljus. Hans huvudsakliga perspektiv på detta ämne handlade i stället om att dansen och dess melodier måste ses i ett större sammanhang än det svenska – den nationella ramen markerade annars alltid folkmusikens gränser. Polskans historia behandlade han redan 1911 i Studier i svensk folklore, för att återkomma till ämnet 1929 och 1930.6 Återkomsten hade säkert sin bakgrund i att Norlind från 1922 tillhörde Folkmusikkommissionen. I kommissionens arbete med att ge ut verket Svenska låtar fick han anledning att syssla med många upptecknade polskmelodier.7 Hans mycket omfattande organologiska forskning berörde självfallet inhemska instrument med folklig användning – eller »folkinstrument» som är hans egen beteckning i musiklexikonet (Norlind 1916:265). Om de flesta av dessa påstår han att de »gå tillbaka till äldre former af kulturinstrument och ha af folket utbildats i själfständig riktning» (ibid.). Norlind författade inte någon specialstudie inom området, varför det inte går att peka ut något ämne som i fråga om engagemang liknar hans melodiintressen. Översikter skrev han å andra sidan ett par gånger.8 När Tobias Norlind skrev om folkmusik, blev han lika mycket historiker som han var i övrig musikforskning. Men som medlem av Folkmusikkom- missionen fick han vid några tillfällen ägna sig åt aktualiteter. Något år efter folkmusiksamlaren Nils Anderssons hastiga död 1921 skrev han en artikel som med goda nyanser beskriver Anderssons person och verk.9 1930 fick han ge sig in i krutröksdoftande polemik med Wilhelm Peterson-Berger, sedan denne i Dagens Nyheter anmält Värmlandsdelen av Svenska låtar i bars- ka ordalag. Norlind fick försvara redaktören Olof Anderssons kompetens men också kommissionens beslut att inte ge ut låtar från Ångermanland och norrut.10

TVÅ BEDÖMNINGAR

Förutom Margareta Jersild har Sten Dahlstedt och Märta Ramsten behandlat Tobias Norlind som folkmusikforskare. Dahlstedt tangerar ämnet i sin studie av musikforskningens framväxt i landet (Dahlstedt 1986). Han pekar på

6 Norlind 1911:339-400; 1929; 1930a:121 ff., 1930b. »Från studieuppehållet i München stammar den sammanfattning över den svenska polskans historia som Norlind publicerade i Studier i svensk folklore» (Bringéus 1990:62). 7 Andersson 1958:286 f. Jfr även Jersild 1994:214. 8 Norlind 1912, 1930:81ff. Jfr Ternhag 1994:13. 9 Norlind 1923. »Att han [Nils Andersson] verkligen hunnit uträtta så mycket för insamlingen av svensk folkmusik kan just tillskrivas hans kärlek till det väl fördelade, ordnade arbetet» (s. 95). 10 Se Peterson-Berger 1930 och Norlind 1930c. Polemiken beskrivs närmare i Ternhag 2006. Tobias Norlind som folkmusikforskare 165 att Norlind som musikforskare redan från början inriktade sig på att skriva »kulturhistoria», eller egentligen någonting som närmade sig senare tiders »folklivsforskning» (a.a.:69). Dahlstedt frågar sig om inte Norlinds folkmusikintresse »var en naturlig konsekvens av hans tidigare dokumenterade dragning åt ’kulturhistoria’ och folkloristik», vilket man lätt kan instämma i. Det enda större folkmusikarbete som Dahlstedt berör är Svensk folkmusik och folkdans, som »i första hand [bör] bedömas mot bakgrund av hans [Nor- linds] ’kulturhistoriska’ ambitioner»(a.a.:152). Den i snävare bemärkelse musikvetenskapliga behandlingen av ämnet blev enbart en liten del av framställningen, eftersom renodlat musikinriktade diskussio- ner fick stå tillbaka för andra moment av vikt för helhetsbilden (ibid.). En artikel i Svensk tidskrift för musikforskning (STM) från samma år – »Hur gammal är den svenska folkmusiken?» – är mer musikinriktad men präglas ändå av den grundsyn som finns i boken. Det framgår tydligt att Dahlstedt ser kritiskt på båda dessa arbeten av den 51-årige Norlind. Han menar att författaren utgår från »en prekoncipierad hypotesformulering» när han beskriver folkmusikens evolution. Dessutom »är det allmänna källkritiska oin- tresset detsamma som tidigare».11 Märta Ramsten har i ett kortare bidrag karakteriserat folkmusikforskaren Norlind som »de stora linjernas man med djärva hypoteser och encyklope- diskt vetande» (Ramsten 1994:91). I likhet med flera andra bedömare av Norlinds totala gärning pekar hon på hans bredd och flit men menar att han kan kritiseras för »alltför vidlyftiga slutsatser och otillräcklig källkritik» (a.a.:92). Trots det »har han ändå ett objektivt och sakligt framställningssätt i jämförelse med många av hans samtida inom kulturhistoriska ämnesområ- den» (ibid.). Ramsten framhåller en aspekt på föremålet som är särskilt intressant i vårt sammanhang. Hon karakteriserar Norlind som »skrivbordsforskare» och menar att han var »främmande för att insamlaren och forskaren kan, eller t.o.m. bör, vara en och samma person» (a.a.:93). Den rågången är relativt ovanlig i folkmusikforskningens historia som annars präglas av personlig förening av insamling och forskning.12 Ramsten ser Norlinds ståndpunkt utifrån hans roll i Folkmusikkommis- sionen, där han var forskningens företrädare, medan andra skötte insamlingsarbetet. Det är sant att rollfördelningen i den organisationen var sådan och att Norlind såvitt känt inte bidrog med egenhändigt insamlat material till kommissionen. Men det är inte sant att Tobias Norlind aldrig ägnade sig åt insamling av folkmusik. Nils-Arvid Bringéus har beskrivit Norlinds insamling av folkminnen och det sammanhang som detta arbete ingick i. I april

11 Ibid. Jfr Jersild 2004:62. 12 Bruno Nettl har fomulerat fem kännetecken för musiketnologer, varav ett lyder: »Ethnomu- sicologists agree that in order to carry out research it is necessary to work in the field» (Nettl 1983:3). 166 Gunnar Ternhag

1913 bedrev Norlind insamling på Öland. Även om resultatet för musikens vidkommande blev magert, kunde han ändå anteckna i rapporten: »Rörande folkmusiken lefva ännu de instrumentala danserna och marscherna, men sångerna ha till största delen försvunnit.»13 1915–1920 genomförde han sommartid relativt omfattande insamlingsexpeditioner i mellersta och norra Sverige (ibid.). Mathias Boström visar i sin kommande doktorsavhandling att Norlind också gjorde upptagningar av folkmusik med hjälp av fonograf. Den stora insamlingsinsatsen gjorde Norlind emellertid i arkiven.14 När han inledde sitt arbete som musikforskare var det bevarade arkivaliska materialet i stort sett okänt och obeaktat. Norlind såg som sin uppgift att bringa arkivens uppgifter i ljuset till den musikhistoriska forskningens fromma. Många av hans arbeten är därför mera redovisningar av arkivfynd än syste- matiserad bearbetning av dessa källor.15 Även om Norlind inte var någon stor fältinsamlare – till det hade han knappast tid och kanske inte heller håg – kan man utan vidare betrakta honom som en betydande samlare av musik- historiskt relevanta arkivuppgifter, där de folkmusikaliska var en del. Inom detta område förenade han i hög grad insamling med forskning.

TVÅ MOTSTRIDIGA DRAG

Tobias Norlinds insats är förvisso svår att famna, även om det bara gäller att få grepp om hans folkmusikaliska arbeten. »Norlinds hektiska arbetssätt och hans järnflit», som Carl-Allan Moberg så träffande skrivit, resulterade i en textmängd av sådana dimensioner att de flesta övergripande utsagor har undantag.16 Att över huvud taget sammanfatta ett så betydande livsverk känns både förmätet och orättvist. Trots det görs här ett försök att peka ut några kännetecken. Till en början kan det vara värt att försöka visa på några övergripande drag i hans texter. Det verkar nämligen som om folkmusikforskaren Tobias Norlind på två punkter slets mellan till synes motsatta drivkrafter: Den ena handlar om viljan att hålla fram det svenska kontra strävan att betona folkmusikens gränslöshet. Norlinds nationella engagemang har flera pekat på.17 Den saken framgår annars redan av titlarna på många av hans arbeten, vilka inkluderar epitetet »svensk» – hans första större arbete, Svensk musikhistoria (1901), lika väl som hans sista, Bilder ur svenska musikens

13 Citerat efter Bringéus 1990:56. 14 Jfr Bringéus 2009:135 ff. 15 Kia Hedell (2006) har behandlat tillkomsten av två arkivnära arbeten: Kungl. Hovkapellets historia 1526–1926 (1926) och Från Tyska kyrkans glansdagar (1944). Hon kan bl.a. visa vilken stor del som hovkapellisten Emil Trobäck hade i arkivarbetet bakom den förstnämnda boken. Hon ställer till och med frågan om inte Trobäck är författare till avsnittet om hovkapellets äldsta tid. 16 De citerade orden ur Moberg 1947:11. 17 Moberg 1977; Dahlstedt 1986:69. Tobias Norlind som folkmusikforskare 167 historia från äldsta tid till medeltidens slut (1947).18 Andra gånger var det svenska perspektivet så självklart att han inte behövde skriva ut det i rubriken. Att Tobias Norlind i dubbel mening var en svensk musikforskare finns ingen anledning att tvivla på. Men i hans folkmusikarbeten är det lika tydligt att han samtidigt vill understryka den svenska folkmusikens förbindelser utanför landets gränser, att beskriva hur melodier, danser och instrument har vandrat mellan folken. Artikeln »Några riktlinjer för polskaforskningen» från 1929 speglar denna dualism på ett uttryckligt sätt. Texten som skrevs till finlandssvenske kollegan Otto Anderssons 50-årsdag är inte lång, men avslöjande när det gäller Norlinds skiftande betoning mellan svenskt och internationellt perspektiv. Artikelns huvudsakliga budskap handlar om vikten av att samla noterade polskmelodier från hela landet. Han uppmanar till både uppteckning efter spelmäns föredrag och tillvaratagande av redan nerskrivna låtar. Hans program anknyter till det då pågående arbetet med att inventera och utge spelmanslåtar, det som utfördes i Folkmusikkommissionens regi och som resulterade i bokverket Svenska låtar (Andersson 1922–1940). Norlinds uppmaning ingår utan tvekan i hans livslånga strävan att skapa en grund för svensk musikhistorieskrivning.19 Men artikeln rymmer samtidigt argumentation för att se polskans före- komst i Sverige i ett vidare sammanhang. Han pekar i första hand på tradi- tionssambandet med Polen men kan med stöd av en inte specificerad dansk bok konstatera att samma melodimaterial också finns söderut. Norlind anar att denna upplösning av den »svenska» polskan kan störa läsaren och kommer genast med motiv för denna horisontvidgning: För många kan det ju synas som brist på fosterlandskärlek att på detta sätt »plocka fågeln på fjädrar», men chauvinism har aldrig varit fosterlandskärlek i dess ädlaste form. Tvärtom vinna vi på denna utgallring av det utländska. Vi förlora intet på att erkänna, att vi mottagit kulturinflytelser utifrån. Först sedan vi konstaterat, vad vi få behålla, kunna vi yttra oss om, vad vi verkligen äga. Sedan återstår för oss att bestämma, vari detta egna består. Det är emellertid ej blott detta egna, som skall undersökas utan även det lånade (Norlind 1994: 101). Redan i denna lilla skärva ur Norlinds omfångsrika textmängd syns hans vacklan mellan svenskt och internationellt. Det internationella perspektivet

18 Se exempelvis också Melodier till svenska folkvisor och folkdanser, upptecknade före år 1800 (1906); Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning (1912); Svensk folkmusik och folkdans (1930), Hur gammal är den svenska folkmusiken? (1930); Den svenska folkmusiken under medeltiden (1934). 19 Bringéus värderar inte artikeln högt: »Uppsatsen har […] föga substans, men bekräftar att det inte i främsta rummet var upptecknande av melodier han vurmade för utan uppspårandet och samlandet av det äldre notmaterialet» (Bringéus 1990:63). I detta sammanhang har frågan om substans eller inte ingen betydelse, eftersom endast textens vacklan mellan svenskt och internationellt står i centrum. 168 Gunnar Ternhag behövs för att frilägga det svenska, skulle hans resonemang kunna reduceras till. Tobias Norlinds genomgående ansträngning att skriva svensk musikhistoria, här närmast svensk folkmusikhistoria, var gängse under hans tid. Det rörde sig noga taget om en pionjärinsats, vilket han var medveten om. Som föregångsman var han mer eller mindre skyldig att ägna sig åt det svenska. Hans strävan att ändå vidga perspektiven bör uppfattas som ett arv från hans utbildning i Tyskland, allra helst från hans tid i Berlin med Carl Stumpf som tillhörde skaparna av den jämförande musikforskningen.20 Jämförelsen som metod – här illustrerad med citatet ur polskartikeln – var något som Norlind måste ha tagit starka intryck av. Det märks inte bara i hans arbeten om folkmusik utan även i hans folkdiktsforskning – i båda fick han anledning att följa traditionsuttryckens väg till och inom landet. Med insikten om jämförelsens nödvändighet var det nära nog en plikt för Norlind att peka på folkmusikens gränsöverskridande natur. Svensk betoning och internationellt perspektiv – för folkmusikforskaren Tobias Norlind gällde det uppenbarligen att förena dessa båda. Han hade lika starka skäl för det ena som för det andra. I texterna syns hur han sökte balansera dessa uppdrag som egentligen kom från skilda kretsar av läsare. Den andra motsägelsefulla punkten rör Norlinds ambition att redovisa detaljer kontra hans strävan att visa historiens stora linjer. Det här draget återfinns i stort sett i varje arbete av hans hand. Det är som om hans personlighet innehöll denna spänning, eftersom den så genomgående tycks ha färgat hans texter. Denna förflyttning mellan smått och stort i en text är ingenting unikt för Norlind, tvärtom. Den finns – eller borde finnas – i många forskares arbeten. Den kan uttryckas som en växelverkan mellan empiriska iakttagelser och abstraktioner, där det ena förutsätter det andra. Det speciella med Norlind är att han verkar ha haft lika stark passion för enskildheten som för den gran- diosa gesten. Båda nivåerna förefaller ha passat honom som forskare, vilket inte tillhör vanligheterna. Med en elegant formulering har han själv förklarat hur nivåerna hänger ihop: »Endast genom det oändligt ringa kunna vi skrida till det oändligt stora» (Norlind 1994:101). Möjligen ger han med dessa ord en nyckel till sitt eget författarskap. Redan titeln på den nämnda STM-artikeln från 1930, »Hur gammal är den svenska folkmusiken?», avslöjar att Norlind här är upptagen med en stor frå- ga, så stor att artikelformatet känns som en alltför trång förutsättning och den distinkta rubriken därför nästan lyser av provokation. Men uppslaget till detta arbete är å andra sidan typiskt för Norlind och hans återkommande in-

20 Carl Stumpf och hans bidrag till skapandet av den jämförande musikforskningen beskrivs i Christensen 2000. Tobias Norlind som folkmusikforskare 169 tresse för de långa linjerna. Troligen behövde hans vetenskapliga fantasi bränsle med en fråga av sådant mått.21 Den som letar efter svaret på rubriken blir dessvärre besviken – om nu nå- gon tror att frågan kan besvaras, men Norlind lovar ju indirekt det. På ingen annan plats än i artikelns inledning uppehåller han sig explicit vid problemet med att åldersbestämma svensk folkmusik, i en inledning som dessutom är kortfattad i förhållande till artikelns längd. Någon konklusion i slutet av ar- tikeltexten finns snopet nog inte. Arbetet slutar abrupt med ett resonemang om näcklåtarnas ålder. Men i ärlighetens namn kan den mesta texten på nå- got sätt knytas till rubrikens fråga, varför den ändå har varit Norlinds driv- kraft för arbetet. Texten domineras tveklöst av detaljer. Norlind delar upp analysen i fyra genreområden, rop, dansvisa, folkvisa och instrumentalmusik, vilket han också gör i boken Svensk folkmusik och folkdans från samma år. Och i när- belysningen av varje genre är han framför allt intresserad av sina kära melodiska motiv, något som ofrånkomligen leder till detaljresonemang. Inter- vallmönster och melodiska perioder står så definitivt i centrum att läsaren snart förlorar den stora rubrikfrågan ur sikte. I slutet av varje genregenom- gång återvänder han visserligen till det huvudsakliga problemet, men bara kortfattat innan han dyker ner i nästa mängd av detaljer. Den stora förekomsten av detaljer i Norlinds arbeten är inte svår att förstå, om man vet att han var en ivrig arkivbesökare. I arkiven hittade han många uppgifter som var intressanta nog att presentera i tryckt form. Eftersom den svenska folkmusikens historia var i stort sett oskriven, hade återgivning av källmaterial från arkiven ett värde i sig. Förmodligen med viss förtjusning monterade han in sina fynd i texterna. Intresset för historiens stora linjer hade han återigen från sin tyska utbildning, där den jämförande musikforskningen då var upptagen med frågor om musikens ursprung. I jämförelsen låg implicit en evolutionistisk utgångs- punkt, där musikens utvecklingsstadier skulle kartläggas i syfte att finna det mest primitiva. Med dessa impulser från unga år kom Norlind att söka sig betydligt längre bort i historien än någon annan svensk folkmusikforskare dittills hade gjort. Eftersom detta var den jämförande musikforskningens kärna, måste han som folkmusikforskare ständigt ha haft blicken riktad mot den historiska horisontlinjen. Hans synbarligen lika stora intresse för både detaljer och stora linjer bildade en idealisk förutsättning för hans engagemang inom instrumentsyste-

21 I ett brev till Otto Andersson (18/3 1932; Otto Anderssons samling, Vol. 30, Åbo Akade- mis bibliotek) ger Norlind en intressant belysning av artikeln: »Kanske tycker du, att jag för mycket rört mig med rena förmodanden. Jag har ju måst röra mig med största försiktighet, då jag vet, att jag har många motståndare, som ej dela min åsikt om svenska folkmusikens ålder. I mitt inre är jag mycket mera övertygad än som framgår av uppsatsen. Har även mycket mera bevismaterial, men skulle jag dragit fram allt, skulle det blivit en hel bok. Vad jag med uppsatsen vill är att väcka till liv en diskussion om den svenska folkmusikens ålder. Kanske vid när- mare eftertanke man skall ge mig rätt – om än 30 år efter min död.» 170 Gunnar Ternhag matiken.22 Inom det fältet kom hans kombination av närseende och perspek- tivering till stor nytta. Inte oväntat har hans bidrag till instrumentsystemati- ken fått större genomslag än många andra av hans insatser. En skiftande betoning av enskildheter och övergripande perspektiv – och av svenskt och internationellt – ser ut att vara kännetecknande för folkmusikforskaren Tobias Norlind. I sina texter framhåller han motsägelsefullt bå- da polariteterna som ungefär lika betydelsefulla. Båda verkar ha varit inklu- derade i hans personlighet som forskare, där han inte bara ville täcka hela fältet i fråga om innehåll utan också betrakta det ur till synes motsatta perspektiv. Det skulle i så fall illustrera Norlinds holistiska ambitioner – eller annorlunda uttryckt: hans ovilja att begränsa sig.

TRE KÄNNETECKEN

Förutom dualismen på dessa områden finns andra kännetecken för Tobias Norlind som folkmusikforskare, ännu en gång med förbehåll för svårigheten att sammanfatta ett både långvarigt och mångsidigt författarskap. Urvalet är gjort utifrån en högst personlig position, dvs. som en sentida kollega uppfattar hans texter och i dem finner vissa intressanta ting att peka på. De valda kännetecknen blir därför en tidsbestämd provkarta som kanske säger lika mycket om folkmusikforskningen i vår egen tid som om Norlinds arbeten. Tobias Norlinds återkommande intresse för långa tidslinjer måste näm- nas, trots att ämnet redan behandlats. Men detta drag är så betydelsefullt att det finns mer att säga. Norlind är nämligen inte ensam om att skåda bakåt i folkmusikens historia utan har flera generationer av likatänkande. Folkmusikinsamling och folkmusikforskning byggdes upp med den premissen, vilken gällde under mycket lång tid – det kan diskuteras om detta tänkesätt verkligen är helt övergivet. Norlind och hans många gelikar intresserade sig för folkmusiken som en kikare mot gångna tider. Deras intresse var riktat långt bortom den samtida folkmusiken, som intresserade dem främst som vittnesbörd om en förfluten tid. När Carl-Allan Moberg vill »betrakta fäbodens musikaliska organisation som en kvardröjande reflex från ett skede i svensk folkmusik som vi på annan väg aldrig skulle kunna rekonstruera», demonstrerar han denna bärande tanke (Moberg 1950:16). Norlind drev energiskt denna tes. I Svensk folkmusik och folkdans analyserar han inledningsvis ropet och dess melodiska motiv under kapitelrubri- ken »Primitiv sång». Genom att undersöka ramsor, lockrop, arbetsrop och jojkningar finner han »formelmotiv för primitiv svensk folkmusik» (Nor- lind 1930:27). Han jämför dem och spårar deras släktskap. Och till slut:

22 Se framför allt Norlind 1932; 1936a; 1939. Tobias Norlinds arbeten om instrumentsystematik behandlas i Ternhag 2006. Jfr även Kartomi 1990:178. Tobias Norlind som folkmusikforskare 171

»Bakom alla formelmotiv kan således skönjas ett enda urmotiv – man skulle kunna kalla det den svenska folkmusikens urcell» (ibid.). Ursprunget är fun- net och konstaterat.23 Sett med nutidens ögon är det remarkabelt att Norlinds engagemang i svensk folkmusik verkar ha sin utgångspunkt i musikens primitiva drag. Han uppskattar den främst för dess brist på utveckling och dess ringa anpassning till musikaliska modeströmningar. Förekomsten av ord som »re- likt», »sjunkit ner» och »gammalt minne» i en enstaka mening visar hur han försökte se förbi modernare inslag i musiken, på jakt efter den intressantare förhistorien (a.a.:80). Och från samma utgångspunkt räknar han i sin skildring av Svenska allmogens lif bl.a. barnvisor och vallvisor till »den primitiva poesien».24 Här skiljer sig hans syn på det insamlade materialet från dagens folkmusikforskares, som i stället ofta pekar på musikens höga estetiska värden, således snarast en motsatt argumentation. Ett annat kännetecken för Tobias Norlinds texter om svensk folkmusik är hans egen fördelning av delområden, dvs. hur detta definitionsmässigt dif- fusa område kan delas in i mindre genrer eller enheter. Jämfört med dagens uppfattning om vilka inslag som ryms i den svenska folkmusiken – t.ex. de- monstrerad i sentida översiktsböcker25 – är Norlinds fördelning ganska annorlunda. Som nämnts behandlar han gärna sånglekar (jfr Bringéus 1990:65 f.). Samma gäller danser som han också beaktade mer systematiskt än senare kolleger gjort. Inkludering av samisk musik är ytterligare ett exempel på samma sak. Som folklorist vill han dessutom gärna berätta om folkliga tros- föreställningar med anknytning till musik och musicerande, något som inte är försvunnet ur berättelsen om svensk folkmusik, men betydligt nertonat. Det är värt att särskilt uppmärksamma hans inkludering av dansen, eftersom denna del av folkmusiken annars brukar ställas utanför. Olikt nästan alla andra musikforskare – också av betydligt senare datum – drar han inte gränsen för musik vid den klingande materien utan vill även räkna in den kroppsliga dansen. Norlind behandlar dans i sina översikter men har också författat en bok i ämnet: Dansens historia (1941).26 Norlind är i själva verket en av landets mycket få dansforskare, trots att hans arbeten på detta tema

23 Jfr Ling et al. 1980:315 f. 24 Norlind 1912:666. »Vallmusiken tycks ha intresserat honom främst ur historisk synpunkt, som representant för den ’uräldsta musiken’», skriver Anna Johnson (Ivarsdotter) i Folkmu- sikboken (Ling et al. 1980:102). 25 Se t.ex. Ling 1964; Ling et al. 1980; Lundberg & Ternhag 1996. 26 Till sin finlandssvenske kollega Otto Andersson skriver Norlind om sin besvikelse över bokens mottagande: »Den går ej i handeln. Orsakerna äro mångahanda. Den kom ut mellan jul och nyår, och det är den sämsta möjliga tiden för böcker, då inte någon vill köpa. Sedan har kritikerna ställt sig mindre tillmötesgående, beroende på att de ej begripa choreografi och följ- aktligen sett allt ur musiksynpunkt, något som jag principiellt velat undvika. För övrigt vill man här gärna passa på att vid alla tillfällen ge mig ett nyp, för man vill ju alltid pointera, att ’Norlind är inte den ende, som begriper musik och dans’ etc» (7/7 1942; Otto Anderssons samling, Vol. 30. Åbo Akademis bibliotek). 172 Gunnar Ternhag inte är omfattande i relation till helheten.27 Han har själv formulerat en tänk- värd, om än tidstypisk legitimering för forskning om dans: Det ligger i dansens väsen, att den i mångt och mycket måste tjäna nöjet, men denna tjänande inställning har den i viss mån gemensam med alla de sköna konsterna. Utbyta vi det vulgära uttrycket nöje mot vederkvickelse och rekrea- tion, framträder mera dansens syfte att fylla ett behov, som lika mycket är av es- tetisk som av kroppslig art (Norlind 1941:144). Tobias Norlinds beskrivning av folkmusikens delområden är i allt väsentligt hans egen konstruktion. När han skrev översikten Svensk folkmusik och folkdans var han främst hänvisad till egna studier. Några enstaka arbeten av andra forskare skymtar i texten, vilket avspeglar det dåtida litteraturläget som var långt ifrån givande (se t.ex. s. 57, 61, 142). Merparten referenser går till egna arbeten, vilka å andra sidan är jämnt fördelade över områdena. Han hade som nämnts publicerat texter i skilda folkmusikämnen, vokalt och instrumentalt, musikanalytiska arbeten lika väl som mer kulturhistoriskt orienterade. En tidigare översikt fanns till förfogande, Abraham Mankells Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt från 1853, men den verkar inte ha betytt något för Norlind. Sannolikt ansåg han den föråldrad. Kartan över svensk folkmusik fick han rita själv, vilket säkert inte var något problem för den man som ägde både detaljkännedom och förmåga till översikt. Norlinds fördelning skiljer sig som nämnts från dagens uppfattningar och fick således aldrig riktigt genomslag. Men på en punkt skapade han något som kan betraktas som en kanon. När han pekade ut den svenska folkmusikens instrumentarium, skapade han en sammanställning som senare kolleger övertagit med små modifieringar. En jämförelse med senare instrument- översikter – i Svensk folkmusik (Ling 1964), Folkmusikboken (Ling et al. 1980) och Folkmusik i Sverige (Lundberg & Ternhag 1996) – visar nämli- gen stor överensstämmelse med Norlinds uppräkning (Ternhag 1994:11 f.). De instrument som han inbegriper har med åren blivit ett fast instrumentarium. Detta urval – för ett urval handlar det om – har inte bara styrt forskningen utan också den uppsättning instrument som numera används i svensk folkmusik. Urvalet har dessutom påverkat den instrumentrevival som på senare tid varit ett viktigt inslag på folkmusikscenen. Ett tredje kännetecken för Tobias Norlind som folkmusikforskare är att det saknas levande människor i hans texter. I det myller av enskildheter som han presenterar finns helt enkelt inga utövare från hans samtid. Norlinds folkmusik saknar därigenom ansikten och namn; inga spelmän och inga vis- sångare är närvarande i hans texter (jfr Ternhag 1992:14 f.). Detta konsekventa utelämnande blir tydligare efter en blick på Svenska lå- tar, vars utgivning Norlind deltog i. Detta bokverk står för det motsatta: en to-

27 »I kronologisk ordning är de viktigaste bland de äldre etnologiska dansforskarna i Sverige Tobias Norlind, Ernst Klein och Mats Rehnberg», påstår etnologen och dansforskaren Mats Nilsson (1998:30). Jfr även Ulvros 2004. Tobias Norlind som folkmusikforskare 173 tal centrering kring spelmän och deras personliga repertoarer. De utvalda spel- männen presenteras med musikaliska biografier med stor detaljeringsgrad. Även om Norlind befann sig nära Svenska låtars tillkomst, påverkades inte hans eget författarskap av denna belysning av namngivna utövare. Vid skrivbordet fortsatte han att bortse från verksamma spelmän och vissångare. Detta är uppenbart i hans inledning till utgåvan Folkliga svenska koralmelodier från Gammalsvenskby och Estland (Andersson 1945), som också nämnda Folkmusikkommission låg bakom. Bokens uppläggning är model- lerad efter Svenska låtar och innehåller således presentationer av informan- terna som följs av deras respektive repertoarer. Norlinds inledning ger ingen aning om denna närhet till sångarna och deras kunnande. Han skriver om koralsångens historia, melodiformler och annat utan att hämta exempel från samlingens sångare, vilket kan tyckas märkligt. Inledning och efterföljande uppteckningar hänger därför nästan inte ihop med varandra.28 Den som vill förstå detta förhållande bör påminna sig att Norlind i första rummet var arkivforskare och (folk)musikhistoriker. Som sådan hade han ingen anledning att behandla samtida utövare. Det hände dock att han utnyttjade relativt recenta uppteckningar – men utan att ange meddelarnas namn. Sannolikt låg det utanför hans intresseområde att i vetenskapliga texter avhandla tidens spelmän och vissångare. Om denna hållning hade sin grund i hans personlighet eller i hans vetenskapssyn kan diskuteras.

VAD SKREV NORLIND INTE OM?

Den hittills gjorda genomgången vilar på en läsning av Norlinds publicerade texter om svensk folkmusik, där vissa drag har kunnat identifieras. Ett annat sätt att karakterisera hans tänkande på detta område är att undersöka vad han inte behandlar i sina arbeten. Det negativa avtrycket, således det som eventuellt saknas, kan säga lika mycket som påpekande om vissa inslag i de tryckta texterna. Med tanke på omfånget på Norlinds arbeten blir detta till- vägagångssätt inte lättare än granskningen av det han faktiskt skrev. Det finns därför anledning att åter reservera sig för att det kan rymmas undantag från de påståenden som följer. Den långa period under vilken Norlind skrev arbeten om svensk folkmusik var mycket händelserik för folkmusikens vidkommande. Under den ut- spelade sig den s.k. spelmansrörelsen med spelmanstävlingar och spelmans- stämmor som publika fanfarer för en strävan att uppmärksamma främst spelmanstraditionens innehåll och situation. Till spelmansrörelsen brukar också räknas upptecknings- och insamlingsarbetet, det som från 1908 koor-

28 Om denna utgåva, se Boström et al. 2004. – »Olof Andersson [som redigerade samlingen] stod i beroendeställning till Norlind, som dels var medlem av Folkmusikkommissionen, men framför allt hans chef vid Musikhistoriska museet. Det var troligtvis praktiskt omöjligt att för- bigå Norlind i samband med publiceringen [av koralutgåvan]» (Boström et al. 2004:97). 174 Gunnar Ternhag dinerades av Folkmusikkommissionen och som resulterade i nämnda Svenska låtar. Spelmansrörelsen fick en förhållandevis stor uppmärksamhet – åtminstone i relation till tidens populärmusik, som givetvis var dominerande uttryck i musiklivet som helhet. Uppmärksamheten i dagspress fram- går indirekt av Otto Anderssons klassiska skildring Spel opp I spelemänner – Nils Andersson och den svenska spelmansrörelsen (1958), vilken nästan uteslutande bygger på den rika förekomsten av tidningsartiklar i ämnet. Som medlem av Folkmusikkommissionen från 1922 befann sig Tobias Norlind nära spelmansrörelsens virvlar. Men han hade redan tidigare kommit i kontakt med rörelsen. Han medverkade som domare vid åtminstone två spelmanstävlingar, nämligen i Simrishamn 1909 och Malmö 1914. Den 20 juni 1915 hölls en spelmansstämma på Östra Grevie folkhögskola med skolans rektor Tobias Norlind som initiativtagare.29 Under Norlinds år med närhet till folkmusikens viktigaste händelser inspirerades också tonsättare till att skapa verk med folkmusikanknytning, antingen arrangemang utifrån existerande uppteckningar av visor och låtar eller originalverk på folkmusikgrund.30 Detta skedde framför allt under 1920- talet och i början av följande decennium. En stark kraft i den utvecklingen var utgivningen av Svenska låtar som inte bara visade upp ett tidigare okänt melodimaterial utan också gjorde det lätt för intresserade tonsättare att hitta lämpliga melodier.31 Av dessa mångfaldiga aktiviteter runt svensk folkmusik finns praktiskt taget inga spår i Tobias Norlinds författarskap i ämnet. Fastän han som nämnts var en av aktörerna i insamlings- och publiceringsarbetet, sysselsat- te han sig inte som vetenskapsman med det folkmusikliv som ägde rum runt omkring honom. Till hans arbetsrum nådde dessa händelser inte – där kling- ade en folkmusik från förr. Hans insats handlade främst om att vara vetenskaplig och pedagogisk rådgivare, där han å andra sidan säkerligen betydde en hel del med sin sakkunskap och sin överblick. I den rollen kunde Norlind ösa ur sitt stora kunnande, eftersom han själv hade byggt upp en liknande samling med musikhistoriska uppgifter ur arkiven. Det kan kanske verka som om Tobias Norlind var främmande inför det pågående musiklivet i största allmänhet och därför inte ville skriva om det. Men så var inte fallet. Som Ingmar Bengtsson har påpekat medverkade Nor- lind som musikrecensent i tidskriften Ur nutidens musikliv, som under en kort period var Svenska samfundets för musikforskning parallellutgåva till

29 http://www.skspf.org/spelmtavl/text/ 30 Tonsättning av folkmusikinspirerade verk under denna epok behandlas i Ternhag 2000:70 ff. 31 Redan förekomsten av kompositioner med begreppet »svenska låtar» i titeln visar bokver- kets betydelse som inspirationskälla: Eric Westbergs Svenska låtar och ballader/Symfoni nr 3 (1920–23), Hilding Rosenbergs Svit över svenska låtar (1927), Daniel Olssons På bröllop – folkmelodi ur Nils Anderssons Svenska låtar (u.å.), Sten Bromans Körsvit över svenska låtar (1935) och Viking Dahls Svenska låtar (1938). Tobias Norlind som folkmusikforskare 175 den strikt vetenskapliga Svensk tidskrift för musikforskning (Bengtsson 1968:17). Han var därtill initiativtagare till utgåvan, eftersom han önskade att samfundet också skulle engagera sig i samtidens musikhändelser.

FOLKMUSIKFORSKAREN TOBIAS NORLIND

I Tobias Norlinds arbeten om svensk folkmusik finns de övergripande ka- rakteristika som också kännetecknar honom som musikforskare. Han har skrivit mycket och han har skrivit om mycket. Hans bredd, hans idoghet och hans mångåriga engagemang i ämnet kan inte ifrågasättas. Om han så bara hade efterlämnat texter i just detta ämne, hade hans namn varit respekterat. Han skrev om svensk folkmusik med få verksamma kolleger omkring sig. Under merparten av sin aktiva tid var han mer eller mindre ensam, vilket är väsentligt att känna till för den som vill förstå hans gärning. Detta faktum kan förklara både spännvidd och flit. Några av kännetecknen för folkmusikforskaren Norlind har beskrivits ovan. Hans dualism när det gäller spänningsfälten svenskt–internationellt och detaljer–stora linjer förekommer i många texter. Han visade en annan fördelning av delområden i svensk folkmusik än senare kolleger gjort. Och i hans arbeten finns nästan inga samtida utövare. Kännetecknen för Tobias Norlind som folkmusikforskare kan samman- fattas med begreppet självständighet. Norlind var utan tvekan en suverän forskare – i två avseenden. Han var i stort sett ensam på arenan, i varje fall under en följd av år. Insamling och publicering av folkmusik engagerade förhållandevis många, medan vetenskaplig behandling av stoffet bara kom igång långsamt med Norlind som en av föregångarna. Vidare var han suve- rän i betydelsen självstyrande. Visserligen strör han som brukligt in referenser till existerande litteratur, men det är ingen tvekan om att Norlind är tex- ternas primus motor och att hans läggning innebar att han gärna arbetade på egen hand.32 Norlinds suveränitet var sammanfattningsvis en ofrånkomlig omständighet men låg på samma gång i hans personlighet.

KÄLLOR OCH LITTERATUR

Källor Norlind, Tobias 1901: Svensk musikhistoria. Lund. — 1906: Melodier till svenska folkvisor och folkdanser, upptecknade före år 1800. Svenska landsmål ock svenskt folkliv, 1906:3, s. 67–82.

32 I ett brev till Evert Wrangel den 21/4 1910 skriver Norlind: »Ingen blir så stark, som den, som tvingas handla ensam. Själv är jag övad i den konsten sen flere år» (cit. efter Bringéus 1990:58). 176 Gunnar Ternhag

— 1912: Svenska allmogens lif i folksed, folktro och folkdiktning. Stockholm. — 1916: Folkvisa. Allmänt musiklexikon. Stockholm, s. 266–267. — 1918: Svensk musikhistoria. Andra tillökade och illustrerade upplagan. Stock- holm. — 1919: Gamla bröllopsseder hos svenska allmogen. Stockholm. — 1923: Stadsnotarie Nils Andersson och den svenska folkmusiken. Ur nutidens musikliv, s. 91–97. — 1928: En bok om Musikinstrument, deras utvecklingshistoria med särskild hän- syn till de i Musikhistoriska Museet, Stockholm förekommande formerna. Stock- holm. — 1929: Några riktlinjer för polskaforskningen. Studier tillägnade Otto Andersson. Budkavlen. Åbo, s. 112–117. – Även i Texter om svensk folkmusik – från Haeff- ner till Ling. Stockholm 1994, s. 97–102. — 1930a: Svensk folkmusik och folkdans. Stockholm. — 1930b: Hur gammal är den svenska folkmusiken? Svensk tidskrift för musikforskning, 1930, s. 5–36. — 1930c: »Musikförfall, melodibrist», säger P.-B. Hr Norlind är missnöjd. Kritik av låthäfte vållar en kritik som kritiseras. Dagens Nyheter 7/12 1930. — 1932: Musikinstrumentens systematik. Svensk tidskrift för musikforskning, 1932, s. 95–123. — 1934: Den svenska folkmusiken under medeltiden. Nordisk kultur. Musik och musikinstrument. Stockholm, s. 98–112. — 1936a: Systematik der Saiteninstrument. I. Geschichte der Zither. Stockholm. — 1936b: Melodiken i den skandinaviska folkviseballaden. Folkminnen och folk- tankar, 24, s. 51–57. — 1939: Systematik der Saiteninstrument. II. Geschichte des Klaviers. Stockholm. — 1940: Musiker och lekare under medeltiden i Sverige. Svensk tidskrift för musikforskning, s. 29–52. — 1941: Dansens historia. Med särskild hänsyn till dansen i Sverige. Stockholm. — 1945a: Sång och harpspel under vikingatiden. Festskrift till O. M. Sandvik på 70-årsdagen den 9. mai 1945. Oslo, s. 173–183. — 1945b: Den folkliga koraltraditionen. Folkliga svenska koralmelodier från Gam- malsvenskby och Estland. Stockholm, s. 7–16. – Faksimilutgåva 2003. — 1947: Bilder ur svenska musikens historia från äldsta tid till medeltidens slut. Stockholm.

Litteratur Andersson, Olof 1922–1940: Svenska låtar. Häfte 1–24. Stockholm. — 1945: Folkliga svenska koralmelodier från Gammalsvenskby och Estland. Med inledning av Tobias Norlind. Stockholm. Andersson, Otto 1958: Spel opp I spelemänner. Nils Andersson och den svenska spelmansrörelsen. Stockholm. Bengtsson, Ingmar 1969: Svenska samfundet för musikforskning 50 år (1919– 1968). Svensk tidskrift för musikforskning, s. 7–48. Boström, Mathias et al. (red.) 2004: Gamla psalmmelodier. En bok om folkliga ko- raler, insamling och forskning. (Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv 19.) Stock- holm. Bringéus, Nils-Arvid 1990: Tobias Norlind som folklorist. Svenska landsmål och svenskt folkliv, s. 45–74. — 2009: Carl Wilhelm von Sydow och Tobias Norlind i jämförande perspektiv. Saga och sed. Kungl. Gustav Adolfs akademiens årsbok 2008, s. 129–144. Tobias Norlind som folkmusikforskare 177

Christensen, Dieter 2000: Erich M. von Hornbostel, Carl Stumpf und die Institutio- nalisierung der Vergleichende Musikwissenschaft. Das Berliner Phonogramm- Archiv 1900–2000. Sammlungen der traditionellen Musik der Welt. Artur Simon (red.). Berlin, s. 141–150. Dahlstedt, Sten 1986: Fakta och förnuft. Svensk akademisk musikforskning 1909– 1941. (Studier från Institutionen för musikvetenskap, Göteborgs universitet nr 12.) Göteborg. Danielson, Eva & Ramsten, Märta 1998: Räven raskar. En bok om våra sånglekar. Hedemora. Dundes, Alan 1979: Den devolutionistiska premissen i folkloristisk teori. Stock- holm. Hedell, Kia 2006: Tobias Norlind och musiken i Sverige under Vasatiden. Svensk tidskrift för musikforskning, s. 45–56. Jersild, Margareta 1994: K. P. Leffler – i folkmusikbevarandets tjänst. (Arkiv för norrländsk hembygdsforskning XXVI.) Härnösand. — 2004: Norlind, balladmelodierna och evolutionismen. Om Tobias Norlind. En pionjär inom musikforskningen. Folke Bohlin (red.). Lund, s. 55–66. Kartomi, Margret 1990: On concepts and classifications of musical instruments. Chicago. Ling, Jan 1964: Svensk folkmusik. Bondens musik i helg och söcken. Stockholm. Ling, Jan et al. 1980: Folkmusikboken. Stockholm. Lundberg, Dan & Ternhag, Gunnar 1996: Folkmusik i Sverige. Hedemora. Mankell, Abraham 1853: Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt. Stock- holm. Moberg, Carl-Allan 1929: Tobias Norlind och svensk musikhistorisk forskning. Svensk tidskrift för musikforskning, s. 5–28. — 1947: Tobias Norlind. Svensk tidskrift för musikforskning, s. 5–15. — 1950: Tonalitetsproblem i svensk folkmusik. Svensk tidskrift för musikforskning, s. 5–25. — 1977: Norlind, Tobias. Sohlmans musiklexikon. Andra upplagan. Bd 4. Stock- holm, s. 751–752. Nettl, Bruno 1983: Ethnomusicology: Definitions, Directions, and Problems. Mu- sics of Many Cultures. An Introduction. Elizabeth May (red.). Berkeley, m.fl., s. 1–9. Nilsson, Mats 1998: Dans – kontinuitet i förändring. En studie av danser och dansande i Göteborg 1930–1990. (Skrifter från Etnologiska föreningen i Västsveri- ge 25.) Göteborg. Peterson-Berger, Wilhelm 1930: Svenska låtar. Örjanslåten m.fl. i modern belysning. Dagens Nyheter 3/11 1930. Ramsten, Märta 1994: Tankens djärva flykt från skrivbordet. Texter om svensk folkmusik – från Haeffner till Ling. Owe Ronström & Gunnar Ternhag (red.). Stock- holm, s. 91–95. Ternhag, Gunnar 1992: Hjort Anders Olsson – spelman, artist. Hedemora. — 1994: Folkmusikens instrument i Sverige – om spel och forskning, var för sig och tillsammans. Folk och musik. Vasa, s. 9–26. — 2000: Om sambandet mellan folkmusikinsamling och tonsättning av folkmusik- baserade verk – med utgångspunkt i samarbetet mellan Karl Tirén och Wilhelm Peterson-Berger. Svensk tidskrift för musikforskning, s. 57–78. — 2006: Folkmusik är inte gubbmusik. Wilhelm Peterson-Berger och folkmusiken. Wilhelm Peterson-Berger – en vägvisare. Engström, Bengt-Olof, et al. (red.). (Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie nr 105.) Hedemora, s. 107–138. 178 Gunnar Ternhag

— 2007: Organologi – instrumentsystematik, morfologi och kulturanalys. Musik- instrument berättar. Instrumentforskning idag. Bohman, Stefan et al. (red.). Hedemora, s. 18–52. Ulvros, Eva Helen 2004: Dansens och tidens virvlar. Om dans och lek i Sveriges historia. Lund. Marviken 179 Marviken

GEOLOGISKT BASERAD NAMNTOLKNING Av Nils-Axel Mörner och Svante Strandberg

Marviken är ett sjösystem i de sörmländska socknarna Gåsinge-Dillnäs och Åker. Ett sund vid Långa edet skiljer dess nordligaste del, Nedre Marviken, från Mellan-Marviken, i sin tur förenad med Övre Marviken genom ett sund eller en mycket kort å nedanför Krampan. Vid Långa edet och Krampan finns mindre trösklar mellan sjöarna. De sistnämnda är mycket långsmala och har nedsänkt läge (T 10H SO, SV). Avståndet mellan Nedre Marviken och sjön Visnaren är mycket obetydligt. Under bronsåldern var de förenade: Marvikssjöarna isolerades från havet för omkring 2 300 år sedan och Visna- ren några hundra år därefter (Mörner 2004 s. 35, jfr dens. 1997 s. 174, Mör- ner & Strandberg 2001 s. 68 f.). Marviksleden omges av oländig skogsmark med rullstensgrus, morän och bergsytor av gnejs (glk Aa 17, 18; 1865) men har som vattenarm haft sådan anknytning till urgammal bygd att den kan ha fått namn mycket långt nere i förhistorisk tid (se Mörner 2004 s. 42 ff. om »Storåker»). Äldre belägg för sjönamnet är bl.a. Maruiken (3 ggr) 1560 RL f. 18v, 19r, Maar Wijken u.å. (1600-t.?) UUB ka 105 och Marvjken 1717 LSA C 50–1:1. Övre och Nedre Marviken kan om man så vill betraktas som vikar av Mellan-Marviken. Tänkbart är också att hela sjöleden uppfattats som en vik av Visnaren. (Jfr Holm 1991 s. 579 f. om vik i hydronymisk för- eller efterled.) Det nysvenska -viken kan vara ett sekundärt tillägg till en ursprungligen osammansatt hydronym av mycket hög ålder. Sjönamnets förled är flertydig. Alla språkligt möjliga tolkningsalterna- tiv ter sig dock inte lika tilltalande. Ortnamnselementet mar(e) ’grund (gyttjig) vik; (sumpig) tjärn; sankmark (nära saltvatten); strandäng vid havet; kärrmark, moras’ är välkänt från Sörmland och Uppland (Jonsson 1966 s. 242 ff.). Ordet har kunnat användas om helt eller nästan helt av- snörda Östersjövikar och strandsjöar, men det är föga troligt att det vid namnets uppkomst varit en träffande benämning på den av höga bergsidor omgivna, trånga och närmast ravinliknande Marviken. Ett i sjönamnet in- gående mar ’avsnörd (grund) vik’ skulle man i första hand vänta att finna i efterledsställning. 180 Nils-Axel Mörner och Svante Strandberg

En språkligt och sakligt möjlig utgångspunkt för Marviken vore det ur- nordiska *marh- som ligger till grund för svenskans märr f. och det forn- västnordiska marr m. ’häst’ (i finskan har det inlånade marha- bevarats). Se Jonsson 1966 s. 246 och om orden marr och märr bl.a. Hellquist 1948 s. 681, de Vries 1962 s. 380, 385 och Bjorvand & Lindeman 2007 s. 737 f. Vokalförlängningen framför -rh- (se därom t.ex. Strid 1981 s. 68 ff. med litt.) kan ha uteblivit eller upphävts. Det är tänkbart att Marviken betyder ’hästviken’; jfr t.ex. Ståhl 1960 s. 24 f. om ett Marnäs på tre olika håll i Sverige. Mellan -r- och -v- i sjönamnet har ett konsonantljud kunnat bortfalla mycket tidigt. Detta ger ytterligare tänkbara lexikaliska utgångspunkter. Ett ursprungligt *Markvik innehållande mark f. ’skog’ har kunnat ge Mar- vik- (jfr Jonsson 1966 s. 246). Fullt möjligt är också att Marviken återgår på ett ä. fsv. *Mardhvik ’mårdviken’. I ställningen mellan r och v torde fri- kativan dh lätt ha kunnat falla bort redan före den fornsvenska förläng- ningen av kort a framför -rdh- (om vilken Wessén 1968 s. 56), åtföljd av övergång till å-ljud (a.a. s. 71 f.), som ägt rum i djurbeteckningen mård (fsv. mardher m.); Marviken är i sådant fall just den nutida form man vän- tar sig. Till alternativen *marh- ’häst’, mark ’skog’ och mardher ’mård’ kan sä- gas att de alla är tänkbara men inte självklart övertygande. Det är sannolikt att vattenleden var namngiven redan under förhistorisk tid och självfallet mycket möjligt att våra dagars Mar- leder sitt ursprung från ett forntida namn. Om hästar gick på bete i den dåtida, merendels oländiga terrängen närmast Marviken ter sig ovisst. I det större utmarksområde där sjön ligger finns många andra skogssjöar. Marvikens storlek innebär att syftning på fö- rekomst av mård inte heller kan betraktas som mycket sannolik. I det beskrivna forskningsläget har det funnits goda skäl att undersöka om ytterligare tolkningsmöjligheter föreligger. Vi vill här påvisa en sådan som är språkligt möjlig och ytterst tilltalande från saklig synpunkt. En uppsats av Jöran Sahlgren i Namn och bygd 16 (1928) bär titeln »Ty. mart, sv. mord (mård) ’skog’ och ortnamnen Kolmården, Ödmorden och Åmål». Vid tolkningen däri av Kolmården räknar han med ett fsv. *mardher m. ’skog’ som han (s. 128) sammanställer med fvn. merja (< *mar-) ’krossa’: »Grundbetydelsen hos mardher har varit ’krossning’. Därifrån ha bety- delserna ’sönderkrossat berg (sönderkrossad sten)’, ’blockmark (grus- mark)’, ’stenig (grusig) skogsmark’, ’skog’ utvecklat sig.» I det själländska -hem-namnet Mårum har man räknat med ett fda. *marth ’skog’ (Hald 1942 s. 84 f. med litt., DSt s. 202). Bent Jørgensen (DSt a.st.) tänker sig samma *marth i ett jylländskt Mårbæk (jfr DSÅ 5 s. 116 ff.) och ett Måre på Fyn och överväger det alternativt i åtminstone två andra danska namn på Mår- (a.st.). Hugo Karlsson (1997 s. 30) har funnit att fsv. *mardher inte tycks betyda ’skog’ utan fastmer ’(område med grovt) grus, (grov) sand’ o.d. och att inne- Marviken 181 börden ’skog’ »förefaller vara abstraherad ur namnen Ödmorden och Kol- mården». Vid tolkningen av det västgötska by- och sockennamnet Mårda- klev är han (s. 30 f.) böjd att i förleden anta fsv. *mardher m. i betydelsen ’(grovt) grus’. »Kyrkan och byn ligger på en relativt stor grusås.» Till resonemanget knyter han också Målbäck (fsv. Mardh-) i östgötasocknarna Gre- bo och Skeda. I SOL sägs det sörmländska och östgötska skognamnet Kolmården inne- hålla ett fsv. *mardher ’grusig mark; stenrik eller blockrik mark; grusig eller stenig skog’ e.d. (s. 170), och efterleden i skognamnet Ödmården vid grän- sen mellan Gästrikland och Hälsingland antas såsom sidoform till *mardher kunna betyda ’av grovt grus, sand eller stenblock kännetecknat (skogs)om- råde’ (s. 386). En betydelseutveckling till ’skog’ hos *mardh- är ganska naturlig, men ingenting hindrar att ett eller flera hithörande ord länge bevarat betydelsen eller betydelseinslaget ’stenig, grusig eller sandig mark’. Vill man förbinda sjönamnet Marviken med ett terrängbetecknande fsv. *mardher är man inte tvingad att ansätta betydelsen ’skog’ i förleden. De topografiska möjligheterna att tolka Mar- i Marviken utifrån sönder- bruten, blockrik, grusig och sandig terräng måste betecknas som ypperliga. Marvikssjöarna är en del av en gammal sprickdal med sitt ursprung i per- misk eller kanske t.o.m. prekambrisk tid. Man kunde ha väntat att kvartärti- dens upprepade isrörelse gjort att bergytan där blivit polerad och rundad. Så är dock inte fallet. Bergsidorna är kantiga och spruckna, även nere under dagens vattenyta. Sönderbrutet rasmaterial förekommer rikligt. Sediment- sluttningarna är branta, fulla av sten och rasmaterial; där finns ett flertal skredskollor. Strax söder om Långa edet är västsidan full av krossat berg och spruckna bergtoppar. (Se fig. 1, 2 a–f.) En serie jordbävningar i området har beskrivits av Nils-Axel Mörner (2003, 2007, 2008, 2009). Av stort intresse i vårt sammanhang är en jord- bävning som inträffade under bronsåldern, för 3000–3200 år sedan. Den har uppskattats till minst X på intensitetsskalan och 7 på Richterskalan (Mörner 2009) och bör ha gjort mycket starkt intryck på människorna i regionen. Genom den omdanades områdets geomorfologi markant (fig. 1). Längs Marvikarnas västsida rasade sediment och berg ned i nio stora skred. Vid Långa edet gick ett skred rakt ned i sjön och orsakade en lokal »sjö-tsunami». I mitten av Nedre Marviken syns detta »tsunami»-lager mycket klart på en stratigrafisk nivå som motsvarar en tid omkring 3000 BP (C14-år före 1950). Skred 1 och 2 är moränskred. Skred 3 utgör ett nedrasat bronsåldersröse. Skred 4–6 är blandade grus- och moränskred. Skred 7 är ett dubbelskred ut över vegetationsytor. Skred 8 och 9 är bergskred. Under tiden närmast efter jordbävningen måste området vid de tre sjöarna ha tett sig mycket uppsprucket och söndertrasat med blottade sedimentytor och bergytor. Adjektiv som krossad och sprucken är centrala i beskrivningen av Marviksleden. 182 Nils-Axel Mörner och Svante Strandberg

Fig. 1. Karta över Marvikarna med spåren efter jordbävningen 3000 BP (förkastnings-linja- ment och skredskollor numrerade 1–9) och läget för de sex fotografierna i fig. 2 (markerade med + a–f), (omarbetad från Mörner 2003, 2008). Jordbävningen hade en magnitud på över 6, kanske 7, på Richterskalan (Mörner 2009). Hela västra sidan kom att deformeras mycket starkt längs en N-S-lig förkastningslinje så att den efter skalvet kom att bestå av nedrasat material (skred 1–9), uppkrossade ytor (fig. 2d–e), spruckna rundhällar (fig. 2a–b) och kantiga block (fig. 2c, f). Marviken 183

Fig. 2. Sex utvalda karakteristiska fotografier tagna längs Marvikarnas västra sida (lägen markerade i fig. 1), vilka alla ger exempel på adjektiv som krossad och sprucken. a-b) en rundhäll som efter istiden explosionsartat spruckit upp i kantiga block. c) ett stort kantigt bergfragment som brutits loss och spruckit. d) uppsprucket berg i dalsidan. e) uppsprucket berg i dalsidan. f) stor sprucken sten i Marviken (10 x 2 m syns).

Detta framgår, hoppas vi, med önskad tydlighet av fig. 1 och 2 a–f med bilder från några utvalda punkter längs sjösystemets västsida. Fotografierna visar terränginslag som är karakteristiska för hela Marviksområdet. Med hänvisning till topografin vill vi – utan att bortse från andra alternativ – helst lyfta fram anknytningen till *mar- ’krossa’ vid tolkningen av Marviken. Betydelsen ’stenig, grusig mark’ hos ett *Mardh- är ju här ytterst lätt att motivera och tar fasta på något för sjösystemet mycket mer särskil- jande än belägenheten i skog. Namnets Mar- kan vara så gammalt och ter- 184 Nils-Axel Mörner och Svante Strandberg rängen är sådan att en ursprungligare betydelse ’krossande’ eller ’något sön- derkrossat (sönderkrossat berg)’ hos *Mardh- kan övervägas. I princip är det till och med tänkbart att ett jordbävningsförlopp under bronsåldern beskrivs genom hydronymen (jfr Hellberg 1990 s. 33 ff. om det uppländska Örke, fsv. *Yrkia f. ’den arbetande ån’, som vittnesbörd om ett förhistoriskt åsgenombrott). Efterleden -viken kan som redan framhållits vara yngre än förleden Mar-. Den norra delen av sjösystemet eller dettas mittparti kan t.ex. ha kallats *Mardhe m. Ett sådant namn kunde tolkas som ’sjön (fjärden) med stenar och grus’ eller ’sjön (fjärden) utmärkt av det sönderkrossade (sönderkrossat berg)’.

KÄLLOR OCH LITTERATUR

Bjorvand, Harald & Lindeman, Fredrik Otto, 2007: Våre arveord. Etymologisk ordbok. Revidert og utvidet utg. Oslo. (Instituttet for sammenlignende kulturforskning. Ser. B. Skrifter 105.) DSt = Jørgensen, Bent, 2008: Danske stednavne. 3. udg. Copenhagen. (Gyldendals røde ordbøger.) DSÅ 5 = Kousgård Sørensen, John: Danske sø- og ånavne 5. M–R. 1984. Køben- havn. (Navnestudier udg. af Institut for Navneforskning 24.) glk = Sveriges geologiska undersökning. Ser. Aa. Hald, Kristian, 1942: De danske Stednavne paa -um. København. (Universitets- Jubilæets danske Samfund 333.) Hellberg, Lars, 1990: Örke. Ett uppländskt bynamn i tvärvetenskaplig belysning. I: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. S. 33–52. Hellquist, Elof, 1948: Svensk etymologisk ordbok. 3 uppl. Lund. Holm, Gösta, 1991: De nordiska anger-namnen. Lund. (Det Norske Videnskaps- Akademi. 2. Hist.-filos. klasse. Skrifter. Ny serie 18.) Jonsson, Hans, 1966: Nordiska ord för vattensamling. Lund. (Lundastudier i nordisk språkvetenskap 16.) Karlsson, Hugo, 1997: Ortnamn i Åmål. Karlstad. (Högskolan i Karlstad. Forsk- ningsrapport, Samhällsvetenskap 97:5.) LSA = Lantmäteristyrelsens arkiv. (De historiska kartorna nu i Riksarkivet.) Mörner, Nils-Axel, 1997: Marviksleden – 10 500 år på 17,5 km. I: Sörmlandsbyg- den 65. S. 167–188. — 2003: Paleoseismicity of Sweden – a novel paradigm. A-commission of Paleo- seismology. Reno. — 2004: Storåker ca 500–700 e.Kr. I: Sörmlandsbygden 72. S. 35–45. — 2007: The Fenris Wolf in the Asa creed in the light of paleoseismics. I: Myth and geology. Eds.: L. Piccardi & W. B. Masse. London. (Geological Society, London. Special publications 273.) S. 117–119. — 2008: Paleoseismicity and uplift of Sweden. Guidebook, Excursion 11 at 33rd IGC. Oslo. — 2009: Late Holocene earthquake geology in Sweden. I: Paleoseismology: historical and prehistorical records of earthquake ground effects for seismic hazard assessment. Eds.: K. Reicherter, A. M. Michetti & P. G. Silva. London. (Geolo- gical Society, London. Special publications 316.) S. 179–188. Marviken 185

— & Strandberg, Svante, 2001: Visnaren. Ett sjönamn i geologisk belysning. I: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. S. 66–74. RL = Rasmus Ludvigssons register och memoriall ... till anno etc. [15]60. Strödda kamerala handlingar 61, Kammararkivet (Riksarkivet). Sahlgren, Jöran, 1928: Ty. mart, sv. mord (mård) ’skog’ och ortnamnen Kolmår- den, Ödmorden och Åmål. I: Namn och bygd 16. S. 117–130. SOL = Svenskt ortnamnslexikon. Utarbetat inom Språk- och folkminnesinstitutet och Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. Red.: Mats Wahl- berg. 2003. Uppsala. Strid, Jan Paul, 1981: Nären, Njärven och Njurhulten. Studier över en grupp svenska sjönamn och därmed samhöriga ord i nordiska språk. Stockholm. (Acta Uni- versitatis Stockholmiensis. Stockholm studies in Scandinavian philology. New series 15.) Ståhl, Harry, 1960: Ortnamnen i Kopparbergslagen. Stockholm. (Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar. Filologisk-filosofiska serien 7.) T = Topografisk karta över Sverige (Terrängkartan). UUB ka 105 = Geographisk delineation öfwer Daga härad uthi Gripsholms lähn. [Av] Nills Herling. U.å. (1600-t.?). Uppsala universitetsbibliotek. de Vries, Jan, 1962: Altnordisches etymologisches wörterbuch. Zweite verbesserte aufl. Leiden. Wessén, Elias, 1968: Svensk språkhistoria 1. Ljudlära och ordböjningslära. 8 uppl. Stockholm. (Nordiskt kursbibliotek.) 186 Nils-Axel Mörner och Svante Strandberg Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 187 Sekreterarens verksamhets- berättelse 2009

Akademiens styrelse har under år 2009, sitt sjuttiosjunde verksamhetsår, haft följande sammansättning:

Preses: Herr Lennart Elmevik Vice preses: Fru Birgitta Skarin Frykman Sekreterare: Herr Mats Hellspong Skattmästare: Herr Ingemar Andersén Övriga ledamöter: Herr Lars-Erik Edlund, Herr Bengt af Klintberg, Herr Lars-Gunnar Larsson, Herr Tomas Matsson och Herr Svante Strandberg. Suppleanter: Fru Anne-Sofie Gräslund, Fru Maj Reinhammar och Fru Bir- gitta Svensson. Redaktör för Akademiens skriftserier: Fru Maj Reinhammar.

Revisorer har varit auktoriserade revisorn Lennart Jakobsson och Herr An- ders Hultgård med auktoriserade revisorn Staffan Wahlnäs och Fru Märta Ramsten som suppleanter. Som särskilda ledamöter i nämnderna för vissa av Akademiens fonder har fungerat: i Nils Ahnlunds prisfond: Herr Lars-Erik Edlund; i Jöran Sahlgrens prisfond: Herr Svante Strandberg; i Anders Diös’ fond för svensk hembygdsforskning: Herr Bengt af Klintberg; i Kungl. Gustav Adolfs Akademiens fond för svensk folklivsforskning: Fru Maj Reinhammar, Fru Birgitta Skarin Frykman och Fru Birgitta Svensson.

Till inländska arbetande ledamöter har under året invalts professor Christina Fjellström, Uppsala, och professor Staffan Nyström, Stockholm. Till ut- ländska arbetande ledamöter har invalts professor Odd Einar Haugen, Bergen, fil. dr Elena Balzamo, Chartres, Frankrike, och professor Jens Peter Schjødt, Århus. Till korresponderande ledamot har utsetts prosten h.c. Johnny Hagberg, Järpås. Fyra ledamöter har avlidit sedan föregående års högtidssammanträde. Den 9 december 2008 avled seniorledamoten Allan Ellenius, Uppsala, den 6 januari 2009 hedersledamoten Holger Rasmussen, Virum, Danmark, den 17 januari seniorledamoten Oskar Bandle, Frauenfeld, Schweiz, och den 29 september seniorledamoten Peter Foote, London. 188 Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009

Akademien har under året haft fem sammanträden, alla utom marssam- manträdet, som hölls på Jonsereds herrgård utanför Göteborg, och högtids- sammanträdet i de egna lokalerna på Klostergatan i Uppsala. Den 11 februari 2009 höll Herr Anders Andrén ett föredrag med titeln »Vem lät bygga de gotländska kyrkorna?». Vid sammanträdet den 11 mars på Jonsered, där Göteborgs universitet stod för värdskapet, talade professor Martin Fritz om Jonsereds industrihistoria under rubriken »Skottarna som fick hjulen att rulla» och presenterades Göteborgs universitets verksamhet på Jonsered. Vid årsmötet den 15 april föreläste Fru Annikki Kaivola-Bregenhøj över ämnet »Från dröm till tolkning. Folkliga drömberättelser och tolkningstraditioner». Den 23 september höll Herr Daniel Lindmark ett föredrag med titeln »När samerna ville använda trumman som kompass». Vid sammanträ- det den 14 oktober föreläste Herr Hugh Beach om »Samerna i Alaska». Vid högtidssammanträdet den 6 november talade Herr Bo Lönnqvist över ämnet »Hertig Karl skymfar Clas Flemings lik. Till berättartraditionens genealogi». Vid högtidssammanträdet framfördes av finlandssvenska artister med anledning av 200-årsminnet av Finlands skiljande från Sverige en av Aka- demiens seniorledamot Herr Lars Huldén författad kabaré med titeln »Riket som sprack. Minneskabaré över händelser i Stor-Sveriges historia». Den 25–30 augusti företog Akademien en exkursion till Island med 33 deltagare. Akademiens ledamöter Herr Jónas Kristjánsson, Herr Vésteinn Ólason och Herr Terry Gunnell hade planerat exkursionen och tjänstgjorde som guider. Akademien har under året delat ut drygt 2 miljoner kronor till olika ända- mål inom sitt ansvarsområde. 505 900 kronor utgörs av bidrag till tryck- ningen av doktorsavhandlingar och resebidrag till doktorander. 605 000 har delats ut som priser, belöningar och stipendier. Till Akademiens ledamöter har för forskningsresor och deltagande i konferenser och symposier utdelats 500 100 kronor och för anordnande av symposier och konferenser 470 000 kronor.

Förutom de sex tidskrifter som Akademien utger, nämligen årsboken Saga och sed samt Arv. Nordic Yearbook of Folklore, Ethnologia Scandinavica. A journal for Nordic ethnology, Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning, Svenska landsmål och svenskt folkliv och sedan 2009 Stu- dia anthroponymica Scandinavica har Akademien sedan förra högtidssam- manträdet utgivit följande skrifter:

Folkkultur i fokus. Tretton jubileumsföreläsningar. Red. av Maj Reinham- mar. Döden speglad i aktuell kulturforskning. Red. av Anders Gustavsson. Thet Gothlendska Tungomålet. Språkkapitlet i Lars Neogards Gautaumin- ning (1732). Utgivet av Lars Wollin.

Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 189

Vid högtidssammanträdet den 6 november, som ägde rum i Rikssalen på Uppsala slott, utdelades traditionsenligt Akademiens priser och belöningar för året. Ur Nils Ahnlunds prisfond utdelades ett pris på 80 000 kronor till Akade- miens seniorledamot Herr Åke Daun, Stockholm, för ett originellt författar- skap, som verkat banbrytande inom svensk etnologisk forskning och väckt stort intresse såväl inom många discipliner som hos en bred allmänhet. Ur Jöran Sahlgrens prisfond utdelades tre priser på vartdera 50 000 kro- nor till: Fyrsteamanuensis Botolv Helleland, Oslo, för hans mångsidiga och viktiga insatser för norsk och nordisk ortnamnsforskning. Professor Alf Arvidsson, Umeå, för ett framgångsrikt och perspektivrikt musiketnologiskt författarskap. Akademiens arbetande ledamot Herr Terry Gunnell, Reykjavík, för betydelsefulla initiativ och forskningsinsatser på maskeringssedens och folksäg- nens områden. Ur Dag Strömbäcks belöningsfond utgick ett pris på 30 000 kronor till docent Heimir Pálsson, Uppsala, för värdefulla bidrag till forskningen om den fornisländska litteraturen. Ur Anders Diös’ fond för svensk hembygdsforskning utdelades fyra priser om vartdera 25 000 kronor till: Fil. dr Karin Wilson, Stockholm, för hennes doktorsavhandling, en utgå- va av Lars Rangius’ översättning från det tidiga 1700-talet av Markus- evangeliet till samiska, en tillförlitlig edition av en fundamentalt viktig samisk text, där hon också ger den första utförliga bilden av textens översät- tare. Fil. dr Solbritt Hellström, Hackås, för doktorsavhandlingen »Att vänja sig till det svenska språket. Studier av en individuell skriftspråklig förändring utifrån Olof Bertilssons kyrkobok 1636–1668», där hon undersöker en individuell skrivares utveckling mellan dansk och svensk skriftnorm och även belyser ortnamns och personnamns ställning i skriftsystemet. Fil. dr Hugo Karlsson, Sätila, för betydelsefulla bidrag till olika delar av svensk namnforskning och till hembygdsforskningen. Fil. dr Coppélie Cocq, Umeå, för doktorsavhandlingen »Revoicing Sámi Narratives. North Sámi storytelling at the turn of the 20th century», där ett antal berättarrepertoarer på ett intressant sätt placeras in i en ideologisk kontext. Ur Kungl. Gustav Adolfs Akademiens fond för svensk folklivsforskning utdelades ett pris på 25 000 kronor till fil. dr Lotta Mejsholm, Uppsala, för doktorsavhandlingen »Gränsland – konstruktion av tidig barndom och begravningsritual vid tiden för kristnandet i Skandinavien», en betydelsefull studie av religionsskiftets inverkan på uppfattningen om den tidiga barndomen, så som den kan tolkas utifrån gravmaterial och medeltida texter. 190 Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009

Ur Torsten Janckes minnesfond utdelades två priser till: Forskningsarkivarie Kristina Hagren, Uppsala, 25 000 kronor, för doktorsavhandlingen »Hur märks infinitiven? Infinitivkonstruktioner i svenska dialekter med fokus på infinitivmärket», ett värdefullt bidrag till forskningen om dialekternas syntax. Fil. dr Lars Holm, Lund, 40 000 kronor, för hans förtjänstfulla lexikogra- fiska författarskap, senast utgivningen 2009 av Jesper Swedbergs »Swensk Ordabok». Ur Harry Karlssons fond för folklivsforskning utdelades ett pris på 30 000 kronor till docent Lars-Eric Jönsson, Lund, för viktiga insatser inom arki- tekturhistoria, kulturarvsforskning och kulturhistoriskt inriktad etnologi. Ur Erik och Dency Östhols donationsfond utgick ett pris på 30 000 kronor till Akademiens seniorledamot Herr Allan Rostvik, Enviken, för »Tingspro- tokoll från Svärdsjö socken 1545–1619», en omsorgsfullt gjord utgåva av en viktig källskrift från Dalarna. Ur Sten Carlssons minnesfond utdelades ett pris på 40 000 kronor till fil. dr Gerd Carling, Löberöd, och herr Lenny Lindell, Lidköping, för deras »Ordbok över svensk romani. Resandefolkets språk och sånger», som genom ett framgångsrikt samarbete mellan en modersmålstalare och en språk- vetare förbättrar unga romers tillgång till sitt språk och sin kultur, i en tid när romani upphöjts till ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Ur Gösta Bergs minnesfond utgick ett pris på 25 000 kronor till fil. dr Ma- rianne Larsson, Stockholm, för doktorsavhandlingen »Uniformella förhand- lingar. Hierarkier och genusrelationer i Postens kläder 1636–2008», en skickligt genomförd studie av en statlig yrkeskårs uniformer och persona- lens skiftande attityder till dessa. Ur Marie-Louise och Gösta Virdings fond utdelades ett stipendium på 30 000 kronor till docent Åsa Ljungström, Uppsala, som en uppmuntran till fortsatta forskningar om småländska svartkonstböcker.

Vid middagen i Rikssalen på Uppsala slott efter högtidssammanträdet höll Akademiens preses följande tal:

Ärade gäster! På Akademiens vägnar hälsar jag er varmt välkomna till denna middag på Akademiens sjuttiosjunde högtidsdag i anrika Rikssalen på Uppsala slott. Denna sal är förknippad med bl.a. viktiga historiska händelser. Mest känt är väl att det var här som drottning Kristina, Gustav II Adolfs dotter, den 6 juni 1654 avsade sig Sveriges tron. Veterligen spelade dock Uppsala och dess slott ingen roll i samband med de händelser som kom att leda till att Finland 1809 separerades från Sverige. Jag skulle önska att jag kunde med namns nämnande välkomna var och Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 191 en av gästerna till den här festen, men det låter sig naturligtvis av praktiska skäl inte göras. Det får, som vanligt och brukligt är, bli ett urval. Först vänder jag mig till kulturrådet vid Finlands ambassad i Stockholm Henrik Wilén med maka Sonja Sjöholm. Vi är glada att ni som officiella representanter för Finland hedrar oss med er närvaro denna kväll, då strål- kastarljuset speciellt riktas mot de för båda våra länder så avgörande händel- serna 1808/1809. Jag riktar mig sedan till fyra f.d. landshövdingar inom klassen hedersle- damöter; någon landshövding i tjänst har Uppsala län för närvarande inte. Konungens befallningshavande på Uppsala slott har Akademien alltid haft ett mycket gott förhållande till. I år har fyra av fem möjliga hörsammat vår inbjudan: Hans Alsén med maka Karin, Ann-Cathrine Haglund med make Finn, Ingemar Mundebo med maka Lillemor och Jan-Erik Wikström. Härnäst välkomnar jag särskilt inbjudna representanter för fyra systeraka- demier. Jag börjar med vår samarbetspartner Svenska litteratursällskapet i Finland, som företräds av sin ordförande professor Håkan Andersson med maka Katarina. Härefter är min turordning – någon grund för en sådan måste man ju alltid ha – vald utifrån akademiernas ålder. Äldst i åldersligan är för dagen Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, som företräds av sin vice sekreterare professor Bengt Landgren med maka Kerstin. Andra platsen intar en akademi som vi stärker banden allt starkare med, Kungl. Ve- tenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg, vars representanter är årets ordförande förre museichefen filosofie hedersdoktorn Gunnar Dahlström med maka Margaretha och ständige sekreteraren professor Birger Karlsson med maka Magdalena Sjöstrand. Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien är företrädd av sin preses professor Sara von Arnold med make Fredrik, Kungl. Vetenskaps-Samfundet i Uppsala av sin ordförande professor Merja Kytö, som om uttrycket tillåts är värvad till Uppsala universitet från Helsingfors. Ytterligare tre akademier, Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala, landets äldsta, grundad redan 1710, Kungl.Vetenskapssamhället i Uppsala och Kungl. Skytteanska Samfundet, med säte i Umeå, skulle ha representerats av respektive preses, men alla tre tvingades lämna återbud i ett sent skede. Nordiska museet och Riksarkivet är två myndigheter – det förra rätteligen en stiftelse – som vår akademis ledamöter ofta har anledning att ha kontakt med. Jag välkomnar, också som hedersledamöter av Akademien, styres- mannen för museet Christina Mattsson med make Michael Söderlundh och riksarkivarien Tomas Lidman med maka Kerstin. Glädjande många utländska ledamöter har velat komma till samvaron med oss denna dag: fem från Finland, en från Danmark, en från Norge, två från Island, en från Skottland, en från Irland, en från Tyskland och en från Frankrike. En av våra finländska ledamöter, professor Ann-Marie Ivars, fi- rar för tredje året i rad sin födelsedag i Akademiens hägn. Det betraktar vi som särskilt berömvärt. Jag framför våra varmaste gratulationer till födelse- dagsbarnet. 192 Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009

Till sist, och inte minst varmt, hälsar jag våra pristagare och vår stipen- diat, vilka på sitt sätt kan betraktas som hedersgäster. Jag kan avslöja att menyn denna afton är inspirerad av ett par passager i dikten »Sandels» i Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner. Det berät- tas i denna dikt om hur general Sandels satt och åt frukost med en pastor med god lokalkännedom den dag, den 27 oktober 1808, då befälhavarna för den ryska och den finska hären hade bestämt att det efter vapenvila skulle stå ett slag vid Virta bro precis klockan ett. Det var från finsk sida tänkt att man skulle kunna stå som segrare genom att riva bron innan timmen för striden var slagen. Sandels han satt i Pardala by, åt frukost i allsköns ro. »I dag, ett slaget, blir striden ny, det skall gälla vid Virta bro. – Herr pastor jag låtit kalla er hit. – Var god, foreller en bit![»]

Några strofer längre fram heter det: Det kom ett bud, ett ilbud kom: »Den är bruten, vår konvention; Brusin har vänt med vår förpost om, man hinner ej riva bron. Vårt ur var tolv, och vi följde det, men den ryska klockan är ett.» Sandels han satt och smorde sitt krås, åt friskt, som om intet hänt. »Försök, herr pastor! En dåb på gås? Den äter man excellent. Det är Dolgoruki, som brådskar igen; ett glas till hans ära, min vän!»

En löjtnant kommer inrusande till Sandels och berättar att fienden är på väg att forcera bron och att läget är kritiskt. Soldaterna vill ha en order från sin befälhavare. Sandels tittar lugnt på löjtnanten och bjuder honom att sitta ner vid frukostbordet. Löjtnanten upprörs över att Sandels inte tycks förstå situationens allvar: Harm brann i den unga krigarens själ, av dess flammor hans öga sken. »General, jag är skyldig er sanning, nåväl, ni föraktas av hela armén. Hos varenda soldat jag den tanken fann, att ni är vår fegaste man.»

Sandels brast i skratt vid anklagelsen, men lät sadla sin häst och red till bron. Han stannade på en kulle och betraktade stridsscenen. Kulor ven runt hans huvud, men han satt trotsigt kvar på samma plats till klockan blev ett. Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 193

Men den kom, den minut, som han väntat, och nu till sin överste sprängde han ned: »Är det färdigt, ert folk, är det likt sig ännu, skall det veta att bryta ett led? Jag har låtit de stormande yvas; välan, vräk undan dem nu som en man!» Efter denna order vände striden och fienden besegrades. Den avslutande ra- den i dikten lyder: »Hurra för vår tappra genral!»

Menyn vid den måltid som vi nu har kommit ett stycke in på är specialkom- ponerad med anledning av dagens program. Som förrätt har vi liksom pastorn och Sandels serverats aladåb på gås. Pastorn bjöds även forell och det är vad vi får som varmrätt. Som dessert blir det, som en hyllning till upp- hovsmannen till bl.a. Fänrik Ståls sägner, Runebergstårta, bakad efter ett traditionellt finskt recept. Jag tror att våra finländska middagsdeltagare kan vittna om att många sådana tårtor äts på Runebergsdagen den 5 februari. Ett känt citat från Karin Boye är detta: »Den mätta dagen, den är aldrig störst, / den bästa dagen är en dag av törst.» Jag hoppas att det vi har att bju- da på i kväll av mat och dryck skall vara en otvetydig bekräftelse på att dessa versrader inte skall uppfattas bokstavligt. Vår ambition är som alltid att gäs- terna förutom att ha haft en angenäm samvaro skall lämna vårt middagsbord välplägade, både behagligt mätta och otörstiga. Alltså: smaklig spis – och skål!

Akademiens vice preses Fru Skarin Frykman hyllade pristagarna med föl- jande anförande:

Kära pristagare! Jag vill varmt gratulera Er alla till framstående insatser inom Kungl. Gustav Adolfs Akademiens kunskapsfält »svensk folkkultur». Ni har på olika sätt bidragit till att vidga allas vårt vetande. Det framgick av motiveringarna, som lästes upp, när Ni mottog priserna. »Svensk folkkultur» är i sammanhanget en tänjbar rubrik. »Svensk» kan överskrida nationsgränserna och vad som är eller inte är »folkkultur» kan vi diskutera länge än. Vad, varför och hur vi inne- och utesluter vill jag inte se som bara en akademisk fråga – i formuleringens folkliga betydelse. I folkligt tal och medvetande betyder ju detta att något är »en akademisk fråga» att den aktuella kunskapen är totalt ointressant för folk i allmänhet. Jag vet inte hur många av er som har googlat på »svensk folkkultur». Själv hade jag inte gjort det förrän jag satt och funderade på vad jag skulle säga i kväll. När första sidan kom upp, hajade jag till. Det första nedslaget var just Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur och det var 194 Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 i stort vad resultaten på första sidan handlade om. Totalt sett fick jag 20 500 resultat och jag måste erkänna att jag inte har gått igenom samtliga. Men jag kan inte låta bli att nämna att på sidan två hittade jag intressant nog både rag- gargäng och Nils-Arvid Bringéus. Jag vet inte om vi har betalat för att stå först. Det spelar heller ingen roll. Google har talat. Svensk folkkultur är i första hand vad Kungl. Gustav Adolfs Akademien gör. Hur hör då krigarkungen Gustav II Adolf ihop med en akademi för svensk folkkultur? Ja, här i Uppsala vet många, att Gustav II Adolf är den störste donatorn genom tiderna till Uppsala universitet. Men när akademien tillkom 1932 hade kungen varit död i 300 år, så att fästa hans namn vid akademien var inte ett opportunistiskt försök att få mer pengar. Det hör i stället ihop med att den 36-årige Gustav II Adolf, innan han lämnade Sverige för sista gången 1630, utfärdade »ett memorial angående ett storstilat forskningspro- gram – ’projekt’ skulle det väl heta med våra dagars språkbruk – för en geografisk beskrivning av riket», skriver preses Gösta Berg, vid akademiens 40-årsjubileum 1972. Det var ett slags instruktion för dem som var antagna som rikets antikvarier och hävdasökare. Instruktionerna i memorialet är mycket detaljerade och jag skall inte läsa upp allting som räknades upp, men där fanns t.ex. en uppmaning att insamla »allehanda krönikor och historier, urminnes sagor och dikter om drakar, lindormar, dvärgar och resar», alla ör- ters namn liksom klädedräkt och vapen, dryckeskärl, åkerredskap, fiskered- skap och även alla häraders, socknars, byars, skogars, strömmars, sjöars, bergs etc. namn. Liknande insamlingar av folkminnen hade tidigare startats av kungarna i England, Spanien och Danmark, berättar Gösta Berg. Den som inspirerade Gustav II Adolf och skrev memorialet var hans lärare Johannes Bureus. Han hade fått ställning som rikets antikvarie och företog själv omfattande insam- lingsresor i landet, då han detaljrikt dokumenterade många sidor av folkli- vet. 1600-talet var ett kunskapssökande århundrade. Ett annat dokument från den tiden är Johan Amos Comenius Didactica Magna eller Stora undervis- ningsläran: Konsten att lära alla allt. Comenius var född i Tjeckien 1592. Sin bok om kunskapsläran avslutade han i Amsterdam 1632. Dessförinnan hade han publicerat Den gyllene dörren till språken och Världen i bilder. Båda användes i undervisningen av den blivande drottning Kristina, som redan som fyraåring sägs ha varit mycket duktig i latin. Comenius kom till Sverige 1641 och kallades omedelbart till rikskanslern Axel Oxenstierna, som gav honom i uppdrag att reformera den svenska folkundervisningen. Comenius hade tidigare haft samma uppgift i England och när han gav sig av till Sverige varnades han enligt Tomas Kroksmark av en engelsman: »The people in Sweden don’t like foreigners, and do not approve of any im- provement but quickly become suspicious.» Didactica Magna är i många avseenden mycket radikal. Ett exempel får räcka. Rubriken på kapitel nio är »Alla unga av båda könen bör anförtros åt Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 195 skolan.» Därefter följer punkt 1: »Inte endast de rikas och förnämas barn skall föras till skolan utan alla på lika sätt: frälse och ofrälse, rika och fattiga, gossar och flickor, i små och stora städer, i köpingar och byar; såsom nedan skall visas.» – Sedan dröjde det bara tvåhundra år innan vi fick en folkskola. Didactica Magna är mycket intressant och relevant läsning. Den används fortfarande inom delar av lärarutbildningarna. Ambitionen att lära alla allt kan i nutiden ibland ta sig litet lustiga uttryck. Ett exempel är en kursbenäm- ning från 1990-talet: »Svenskämnets didaktik för lärare som inte har svenska i sin utbildning». Vad vill jag säga med det här? Jo, både den svenska folkskolan och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur har sina rötter i 1600-talet. Det dröjde tvåhundra respektive trehundra år innan de materia- liserades. Men på olika sätt har vi i dag vad som hände då att tacka för de värdefulla bidrag till kunskapen om svensk folkkultur, som vi prisat i dag. Den som väntar på något gott … Pristagarnas skål!

Herr Gunnell tackade på pristagarnas vägnar med följande tal:1 Mál er at þylia þular stóli á Urðar brunni at; sá ek ok þagðak, sá ek ok hugðak hlýdda ek á manna mál of rúnar heyrða ek dæma né um ráðom þögðo Háva höllu at Háva höllu í, heyrða ek segia svá…2 Tid er å tala fra tularstolen nå, ute ved Urds kjelde; jeg så og jeg tidde, jeg så og jeg tenkte, lyttet til mannemål; om runer hørte jeg tale, og råd ble gitt; ved Den Høyes hall, i Den Høyes hall, hørte jeg, sa de slik.3

1 Norsk oversettelse: Ane Ohrvik. 2 Hávamál, v. 111: Eddadigte I: Völuspá Hávamál, utgivet af Jón Helgason: Nordisk filologi A.4 (Oslo 1964). 3 Hávamál, v. 111, oversatt av Ludvig Holm-Olsen, i Edda-dikt (Oslo 1975). 196 Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009

Ærede president, gjester, damer og herrer!

Det er med dyp respekt at jeg tar meg i munn disse gamle ordene fra Hávamál på et sted som dette, ved en anledning som denne, kledd som dette og foran en så fremstående forsamling av vitenskapsmenn og -kvinner. For dette er virkelig De Høyes hall både i fortid og nåtid, hvor store ord er sagt, og hvor nøkkelritualer og store gjerninger har blitt utført. Dette er et sted for minne og tradisjon, og mens vi sitter her er vi omringet av fortidens ånder – som fjerne ekko fra en forgangen tid. Vi befinner oss på et liminalt sted, mellom fortid og nåtid, i en form for sakral tid som for alltid vil bli skrevet inn i våre minner, akkurat som våre ord i dag vil bli en del av de minner som former dette stedet. Og det er nettopp studier av slike ekko, slike steder, slike tradisjoner, slike fortellinger og slike ritualer – i fortid og nåtid – som har vært hjertet av Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur siden det ble etablert, og vil forhåpentligvis fortsette å være det i årene som kommer – når vi beveger oss inn i en ny tid. I akademiet møtes ulike disipliner, ulike nasjoner og ulike akademikere fra forskjellige generasjoner med mangfoldige bak- grunner og erfaringer. Dette stedet – og forhåpentligvis også utenfor – er et intellektuelt møtested, fylt av gjensidig respekt og med en delt målsetning om å bevege oss fremover, om å åpne dører for nye forståelser av nordisk kultur i fortid, nåtid og fremtid. Dette arbeidet har spesiell verdi i dagens samfunn. På utsiden av disse fredfulle, gamle veggene møtes vi av en verden preget av stor usikkerhet og forandring, akkurat som det var i 1930-årene da Akademiet ble etablert. Nye overfladiske verdier som finansiell profitt, konkurranse og betydningen av individet i stedet for samfunnet som en helhet, har gjort at mennesker står tomhendte tilbake, forvirret i forhold til hvor de står og hvem de er. Lik den ikoniske veggen som står igjen etter World Trade Center i New York, slik fremstår fortidens kultur for oss. Den står fast og er upåvirket av dagens misgjerninger. Selv om fortiden er åpen for ulike fortolkninger, er den likevel et grunnfjell vi kan bygge på, et grunnfjell som gir oss mulighe- ten til å skape en ny opplevelse av nordisk – og europeisk – selvrespekt. Her spiller forskerne våre, og vårt tverrvitenskapelige og internasjonale samarbeid, en nøkkelrolle. Å belyse en urokkelig fortid, noe som har vært og ikke kan endres på, omringer samtidig den usikre nåtiden og gir oss mu- ligheten til å peke fremover gjennom å understreke røtter, fellesskap og eldre, enklere verdier. Prisene som er tildelt i dag reflekterer klart den brede faginteressen og det akademiske arbeidet som skjer innenfor rammene av Kungl. Gustav Adolfs Akademien, og strekker seg fra etnomusikologi, stedsnavn, masketradisjo- ner, samiske narrativer, nordisk lingvistikk, arkitektur, norrøn litteratur til svenske postmenns drakttradisjoner over tid. Prisene går til enkeltpersoner, men de er så mye mer enn det. Ingen av oss jobber fullstendig alene. Rundt Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 197 oss er familie, venner, kolleger, lærere, veiledere og studenter som har gitt oss støtte og hjulpet oss fremover med sine spørsmål, kommentarer og råd. I denne forstand er prisene ikke bare en stor personlig ære, de er også en ære delt av våre familier, våre institutter, våre universiteter, våre hjembyer og våre hjemland. De er ikke bare en stor oppmuntring til oss individuelt, men også en stor oppmuntring for våre studenter og kolleger som arbeider innenfor samme område – og forteller oss at det vi gjør har verdi for samfunnet som helhet, spesielt i en vanskelig tid som denne. Prisene representerer også en hyllest til verdiene av tverrfaglige studier og internasjonalt samarbeid, verdiene av gjensidig respekt for hverandres kulturer og disipliner – som alltid må være den beste veien fremover. I likhet med mine kolleger som har mottatt priser her i dag, føler jeg ydmykhet overfor æren som er tildelt oss, akkurat som jeg føler ydmykhet overfor omgivelsene her. Vi er alle dypt takknemlige overfor Akademiet for denne anerkjennelsen. I tverrfaglighetens og samarbeidets navn, som speiler seg her på dette stedet, innenfor veggene av hallen for de store, ber jeg alle prisvinnere om å heve sine glass til en skål for Kungl. Gustav Adolfs Akademiens varige virksomhet og internasjonale verdi. En la skålen runge på ditt eget morsmål slik at veggene fylles av ekkoet fra alle språk – et symbol på fellesskap i mangfold. Cheers! Skål!

198 Sekreterarens verksamhetsberättelse 2009 Akademiens ledamöter 199 Akademiens ledamöter

BESKYDDARE HANS MAJ:T KONUNGEN

HEDERSLEDAMÖTER Mundebo, Kurt Allan Ingemar, fil. dr, f.d. landshövding, förutv. statsråd, Vendevägen 5 B, 182 69 Djursholm, f. 15/10 30, inv. 81. Åberg, Alf Robert Edvin, fil. dr, professor, f.d. krigsarkivarie, Gyllen- stiernsgatan 8, 115 26 Stockholm, f. 14/6 16, inv. 81. Lundkvist, Sven Edvin, fil. dr, professor, f.d. riksarkivarie, Lilla Ålbo, 740 20 Vänge, f. 6/12 27, inv. 85. Holm, Per Olof Gösta, fil. dr, professor, c/o Gunnel Holm, Torkel Höges gränd 17, 224 75 Lund, f. 8/7 16, inv. 70. Holmdahl, Svante Martin H:son, med. dr, professor, f.d. universitetsrektor, Döbelnsgatan 26 A, 752 37 Uppsala, f. 10/6 23, inv. 87. Norén, Brita Lisbeth, Bonäs Box 4744, 792 95 Mora, f. 10/11 22, inv. 87. Strömholm, Stig Fredrik, jur. o. fil. dr, Dr. jur., professor, f.d. universitetsrektor, Flogstavägen 5 C, 752 73 Uppsala, f. 16/9 31, inv. 87. Alsén, Hans Olof, fil. dr, f.d. landshövding, Gluntens gränd 1, 753 13 Upp- sala, f. 16/8 26, inv. 87. Biörnstad, Margareta, fil. dr, f.d. riksantikvarie, Döbelnsgatan 38 A, 113 52 Stockholm, f. 23/5 28, inv. 87. Almgren, Bertil Oscar, fil. dr, professor, Hornsgatan 108, 117 26 Stock- holm, f. 27/9 18, inv. 70. Viires, Ants, dr. phil., professor, Kaubamaja 6–12, EE-0001 Tallinn, Est- land, f. 23/12 18, inv. 84. Benson, Sven Archer, fil. dr, professor, Utlandagatan 6 A, 412 61 Göte- borg, f. 22/1 19, inv. 77. Widmark, Gunvor (Gun) Margareta, fil. dr, professor, Grönstensvägen 34, 752 41 Uppsala, f. 31/7 20, inv. 75. Tottie, Thomas John Henry, fil. dr, f.d. överbibliotekarie, Kyrkogårdsgatan 5 A, 753 10 Uppsala, f. 3/7 30, inv. 91. Halvorsen, Eyvind Fjeld, dr. philos., professor, Skiferlia 23, NO-1352 Kolsås, Norge, f. 4/5 22, inv. 73.

Dock med utelämnande av ledamöter som avlidit före 1 mars 2010. 200 Akademiens ledamöter

Sköld, Tryggve Mark, fil. dr, professor, Skidspåret 19 D, 903 39 Umeå, f. 2/11 22, inv. 81. Wikström, Jan-Erik, f.d. landshövding, förutv. statsråd, Flogstavägen 5 B, 752 73 Uppsala, f. 11/9 32, inv. 92. Norberg, Erik Ragnar, fil. dr, f.d. riksarkivarie, Bruksvägen 26, 165 65 Hässelby, f. 14/12 42, inv. 96. Ling, Jan Nils, fil. dr, professor, f.d. universitetsrektor, Reutersgatan 4, 413 20 Göteborg, f. 12/4 34, inv. (90) 97. Haglund, Ann-Cathrine, f.d. landshövding, Odensgatan 15, 753 13 Upp- sala, f. 24/8 37, inv. 97. Hagberg, Ulf Erik, fil. dr, docent, f.d. museidirektör, Mistelgatan 5 C, 754 37 Uppsala, f. 30/9 32, inv. (89) 98. Löfgren, Lars Inge, fil. kand., BA, Doctor of Human Letters, f.d. styresman för Nordiska museet, Sjötullsbacken 27, 115 25 Stockholm, f. 6/9 35, inv. 99. Sundqvist, Bo Ulf Robert, fil. dr, professor, f.d. universitetsrektor, Ihres väg 17, 752 63 Uppsala, f. 21/9 41, inv. 99. Mattsson, Brita Christina, fil. kand., styresman för Nordiska museet, Rör- strandsgatan 52, 113 33 Stockholm, f. 9/3 47, inv. 02. Björck, Anders Per-Arne, f.d. landshövding, förutv. statsråd, Vanadisvägen 18, 113 46 Stockholm, f. 19/9 44, inv. 03. Lidman, Erik Tomas, fil. dr, riksarkivarie, Geijersvägen 11, 184 51 Öster- skär, f. 30/6 48, inv. 05.

STÖDJANDE LEDAMÖTER Lewin, Erik Torbjörn, civilekonom, direktör, Akademiens hedersskattmäs- tare, Östra Ågatan 27, 753 22 Uppsala, f. 20/6 32, inv. 74. Karlsson, Sven-Harry, byggmästare, Ekholmsnäsvägen 91, 181 41 Lidingö, f. 8/12 31, inv. 77. Sundblad, Lars Gunnar, civilingenjör, bruksdisponent, Strandgatan 12, 824 42 Hudiksvall, f. 24/7 23, inv. 78. Wall, Karl Anders, med. dr, direktör, generalkonsul, Starfors säteri, 744 91 Heby, f. 10/3 31, inv. 81. Ehn, Johan Erik, fil. kand., bankdirektör, Ymervägen 20 A, 182 63 Djurs- holm, f. 7/12 27, inv. 86. Gustafsson, Reinhold Emil Hjalmar, byggnadsingenjör, byggmästare, Hanebergs säteri, 640 25 Julita, f. 23/12 20, inv. 86. Lundh, Lars Gunnar Fredrik, jur. kand., civilekonom, bankdirektör, Fyris- gatan 14, 753 15 Uppsala, f. 2/7 33, inv. 87. Berggren, Bo Erik Gunnar, tekn. dr, bergsingenjör, direktör, Strandvägen 27, 114 56 Stockholm, f. 11/8 36, inv. 87. Nordenfalk, Sigfrid Rålamb Erik Johan, friherre, f.d. ambassadör, Fredrikshovsgatan 5, 115 23 Stockholm, f. 24/9 34, inv. 88. Akademiens ledamöter 201

Matsson, Arne Tomas, jur. kand., advokat, Östra Ågatan 29, 753 22 Upp- sala, f. 29/4 40, inv. 89. Rasmusson, Karl Eric, fil. dr, direktör, Älgvägen 8 B, 302 73 Halmstad, f. 28/1 16, inv. 89. Jerenäs, Hans Inge, grosshandlare, V. Mårtensgatan 1, 223 51 Lund, f. 2/4 38, inv. 97. Swahn, Jan-Öjvind, fil. dr, professor, Bengtemöllevägen 26 F, 273 50 Brösarp, f. 15/5 25, inv. 97. Lilliehöök, Lennart Fredrik B:son, agronom, direktör, Thulehemsvägen 51, 224 67 Lund, f. 21/4 24, inv. 00. Rausing, Finn, direktör, Tetra Pak International AB, 221 86 Lund, f. 1/9 55, inv. 02. Carlsson, Sten Erik Trygve, fil. dr, bokförläggare, Carlsson Bokförlag, Box 2112, 103 13 Stockholm, f. 27/2 45, inv. 04. Henriksson, Mats Evert, civilingenjör, Villa Kina, Haga, 169 70 Solna, f. 16/3 43, inv. 04. Östborn, Gustav Andreas, intendent, Malma Bergsväg 24, 756 45 Uppsala, f. 4/2 48, inv. 06. Andersén, Nils Ingemar, aukt. redovisningskonsult FAR/SRS, Svedänge gård, 740 46 Östervåla, f. 6/12 59, inv. 06. Lindell, Gert Erik Gustav, teol. kand., fil. kand., redaktör, Kammakargatan 54 A, 111 60 Stockholm, f. 24/6 50, inv. 08.

SENIORLEDAMÖTER Kristjánsson, Jónas, dr. phil., fil. dr, professor, f.d. chef för Stofnun Árna Magnússonar í íslenskum fræðum, Oddagata 6, IS-101 Reykjavík, Island, f. 10/4 24, inv. 83. Fries, Claes Sigurd Elias, fil. dr, professor, Himlastigen 10, 906 41 Umeå, f. 22/4 24, inv. 74. Göransson, Carl Axel Sölve Ragnvald, fil. dr, docent, Norra Parkvägen 2 B, 756 45 Uppsala, f. 6/5 25, inv. 78. Huldén, Lars Evert, fil. dr, professor, Sanitärgatan 4 A 15, FI-00300 Hel- singfors, Finland, f. 5/2 26, inv. 78. Bringéus, Nils-Arvid Edvard Alarik, fil. dr, dr. philos., teol. kand., professor, Galjevångsvägen 4, 224 65 Lund, f. 29/3 26, inv. 70. Podolák, Ján, DrSc., professor, f.d. universitetsrektor, Podzáhradamie 62, 84102 Bratislava, Slovakien, f. 17/5 26, inv. 89. Ejskjær, Inger Jensen, dr. phil., professor, Høeghsmindeparken 121 t.h., DK-2900 Hellerup, Danmark, f. 20/5 26, inv. 85. Alinei, Mario, Dottore in Lettere, professor, Casella Postale 102, IT-50029 Tavarnuzze (Firenze), Italien, f. 10/8 26, inv. 86. Venås, Kjell, dr. philos., professor, Terrassevegen 104, NO-0682 Oslo 6, Norge, f. 30/11 27, inv. 88. 202 Akademiens ledamöter

Stoklund, Bjarne, cand. mag., professor, Uglevangen 13, DK-2830 Virum, Danmark, f. 17/1 28, inv. 84. Olsen, Olaf, dr. phil., professor, f.d. riksantikvarie, Rikkeslyst, Strevelsho- vedvej 2, Alrø, DK-8300 Odder, Danmark, f. 7/6 28, inv. 84. Jonsson, Hans Erling, fil. dr, professor, f.d. ordbokschef, Fästan, Tygelsjö 331, 247 91 Södra Sandby, f. 10/6 28, inv. 86. Hidemark, Brita Elisabet, fil. dr, docent, Canton 1, 178 93 Drottningholm, f. 16/10 28, inv. 91. Andersson, Karl Thorsten Gunnar, fil. dr, dr. phil., professor, Grönstensvä- gen 32, 752 41 Uppsala, f. 23/2 29, inv. 73. Fenton, Alexander, D. Litt., professor, 132 Blackford Avenue, Edinburgh EH9 3HH, Skottland, f. 26/6 29, inv. 77. Vilkuna, Asko, fil. dr, professor, Kauppakatu 10, FI-40100 Jyväskylä, Fin- land, f. 17/11 29, inv. 86. Hofer, Tamás, Dr. phil., f.d. museichef, Szilágyi Erzsébet fasor 17, HU- 1026 Budapest, Ungern, f. 29/12 29, inv. 96. Brückner, Wolfgang Winfried, Dr. phil., professor, Bohlleitenweg 59, DE- 97082 Würzburg, Tyskland, f. 14/3 30, inv. 83. Rostvik, John Allan, fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Marnäsvägen 13, 790 26 Enviken, f. 22/3 30, inv. (77) 84. Andræ, Carl Göran, fil. dr, professor, Slöjdgatan 17, 752 38 Uppsala, f. 23/4 30, inv. 80. Almqvist, Bo Gunnar, fil. dr, professor, 6 Seafield, Shankill, Co. Dublin 14, Irland, f. 5/5 31, inv. 73. Ottenjann, Helmut, Dr. phil., professor, f.d. museichef, Museumsstrasse 13, DE-4590 Cloppenburg, Tyskland, f. 15/5 31, inv. 87. Ek, Sven Birger (Sven B.), fil. dr, professor, Welandergatan 19, 416 56 Göteborg, f. 10/6 31, inv. 77. Hasselmo, Nils, fil. dr, professor, f.d. universitetsrektor, 5960 E. Placita Alta Reposa, Tucson, AZ 85750, USA, f. 2/7 31, inv. (80) 89. Wilson, Sir David M., MA, fil. dr, professor, f.d. Director of the British Museum, The Lifeboat House, Castletown, Isle of Man IM9 1LD, Stor- britannien, f. 30/10 31, inv. (69) 76. Tarvel, Enn, dr. scient. hist., professor, Trummi põik 5A-30, EE-0026 Tal- linn, Estland, f. 31/7 32, inv. 94. Arrhenius, Birgit, fil. dr, professor, Langelandsgatan 6, 5 tr., 164 43 Kista, f. 25/8 32, inv. 95. Grandien, Bo Leonard, fil. dr, professor, Rålambsvägen 10 A, 6 tr., 112 59 Stockholm, f. 21/11 32, inv. 94. Storå, Nils, fil. dr, professor, Vårdbergsgatan 8 C, FI-20700 Åbo 70, Fin- land, f. 29/5 33, inv. 83. Hildebrandt, Reiner Willi, Dr. phil., professor, Am Zuckerberg 2, DE- 35043 Marburg, f. 21/3 33, inv. 99. Gräslund, Bo Albert, fil. dr, professor, Norra Parkvägen 4 B, 756 45 Upp- sala, f. 13/12 34, inv. 88. Akademiens ledamöter 203

Brednich, Rolf Wilhelm, Dr. phil., professor, Tuckermannweg 6, DE- 37085 Göttingen, Tyskland, f. 8/2 35, inv. 85. Reinhammar, Maria (Maj), fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Stackvägen 18, 756 47 Uppsala, f. 17/5 35, inv. (86) 90. Lönnroth, Lars Christoffer, fil. dr, professor, Santessonsgatan 15, 412 66 Göteborg, f. 4/6 35, inv. 97. Düwel, Heino Willi Klaus, Dr. phil., professor, Am Sölenborn 18, DE- 37085 Göttingen, Tyskland, f. 10/12 35, inv. 97. Elmevik, Bengt Lennart, fil. dr, professor, Vasagatan 1 C, 753 13 Uppsala, f. 2/2 36, inv. 77. Scharfe, Martin Reinhard, Dr. phil., professor, Eulenkopfstrasse 23, DE- 34043 Marburg, Tyskland, f. 8/3 36, inv. 97. Daun, Åke, fil. dr, professor, Folkungagatan 142, 116 30 Stockholm, f. 1/4 36, inv. 85. Kjellström, Rolf Evert, fil. dr, docent, Villa Vindhem, Viks fiskeläge 1435, 272 95 Simrishamn, f. 4/6 36, inv. 98. Nordberg, Bengt Karl Richard, fil. lic., professor, Wallingatan 1, 752 24 Uppsala, f. 8/8 36, inv. 96. Hultgård, Erik Anders N:son, teol. dr, fil. mag., professor, Gråmesvägen 6, 756 52 Uppsala, f. 23/12 36, inv. 01. Ramsten, Märta Anna Margareta, fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Upplands- gatan 44, 5 tr., 113 28 Stockholm, f. 25/12 36, inv. 00. Viereck, Wolfgang Wilhelm, Dr. phil., fil. dr, professor, Obere Dorotheen- strasse 5 A, DE-96049 Bamberg, Tyskland, f. 4/9 37, inv. 95. Klein, Barbro Maria, fil. dr, professor, Fatbursgatan 14 A, 118 54 Stock- holm, f. 14/3 38, inv. 00. Korhonen, Kauko Olavi, fil. dr, professor, Kanotvägen 5, 961 51 Boden, f. 8/5 38, inv. 89. Tarkiainen, Kari Valtteri, fil. dr, f.d. riksarkivarie, Lai Tänav 27-3, EE- 51005 Tartu, Estland, f. 14/6 38, inv. 97. af Klintberg, Bengt Knut Erik, fil. dr, professor, författare, Vendevägen 13, 181 31 Lidingö, f. 25/12 38, inv. 93. Nes, Oddvar Sigmund, mag. art., professor, Storevardsbrekka 31, NO-5305 Florvåg, Norge, f. 27/12 38, inv. 93. Peterson, Lena Cecilia, fil. dr, professor, Gråalsvägen 12, 753 50 Uppsala, f. 27/1 39, inv. 94. Kaivola-Bregenhøj, Annikki Irmeli, fil. dr, professor, Puusepänkatu 2 C, FI-04200 Kervo, Finland, f. 1/2 39, inv. 00. Ólason, Vésteinn, dr. phil., professor, f.d. chef för Stofnun Árna Magnús- sonar í íslenskum fræðum, Nýlendugata 43, IS-101 Reykjavík, Island, f. 14/2 39, inv. 99. Hägg, Inga Helena, fil. dr, professor, Barktorp, Box 5416, 782 91 Malung, f. 14/7 39, inv. 99. Hallberg, Axel Göran, fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Krokgränd 20, 241 32 Eslöv, f. 7/10 39, inv. 00. 204 Akademiens ledamöter

ARBETANDE LEDAMÖTER Inländska Österberg, Eva Birgitta, fil. dr, professor, Filippavägen 2 A, 222 41 Lund, f. 25/10 42, inv. 84. Gustavsson, Anders Karl Gustav, fil. dr, professor, Tegneby-Hogen 140, 473 97 Henån, f. 7/12 40, inv. 87. Löfgren, Orvar Sigurd, fil. dr, professor, Linnégatan 12, 224 60 Lund, f. 2/10 43, inv. 89. Hellspong, Mats, fil. dr, professor, Riddargatan 51, 114 57 Stockholm, f. 15/10 40, inv. 91. Jansson, Nils Torkel, fil. dr, professor, Petterslundsgatan 25, 753 28 Upp- sala, f. 7/3 47, inv. 92. Larsson, Lars-Gunnar, fil. dr, professor, Berthåga Lindväg 5 A, 752 60 Uppsala, f. 9/12 47, inv. 93. Skarin Frykman, Harriet Birgitta, fil. dr, professor, Bögatan 35 B, 412 72 Göteborg, f. 4/1 41, inv. 93. Frykman, Nils Jonas Daniel, fil. dr, professor, S:t Laurentiigatan 12 A, 222 21 Lund, f. 22/10 42, inv. 94. Edlund, Lars-Erik Anders, fil. dr, professor, Smedsgatan 2, 903 22 Umeå, f. 16/8 53, inv. 94. Thelander, Mats Olov Arvid, fil. dr, professor, Oslogatan 64, 752 64 Upp- sala, f. 16/9 45, inv. 95. Myrdal, Janken Peter, fil. dr, professor, Västerlånggatan 31, 111 29 Stock- holm, f. 4/11 49, inv. 95. Strandberg, Lars Svante, fil. dr, professor, Damastvägen 2, 757 57 Upp- sala, f. 2/8 42, inv. (88) 95. Edström, Karl-Olof (Olle), fil. dr, professor, Möttviksvägen 15, 421 66 Västra Frölunda, f. 31/7 45, inv. 96. Johannesson, Torborg Ida Lena, fil. dr, professor, S:t Eriksgatan 85, 113 32 Stockholm, f. 20/2 45, inv. 97. Brohed, Nils Ingmar, teol. dr, professor, Warholms väg 8 A, 224 65 Lund, f. 3/1 40, inv. 97. Magnusson, Lars Gösta, fil. dr, professor, Övre Slottsgatan 26 G, 753 12 Uppsala, f. 6/6 52, inv. 97. Bursell, Barbro Julia, fil. dr, docent, f.d. överintendent, Bodarna, Häggeby, 746 94 Bålsta, f. 30/12 42, inv. 98. Lindegren, Jan Axel, fil. dr, professor, Hugleksgatan 5, 753 34 Uppsala, f. 3/1 49, inv. 98. Svedjedal, Erik Johan Olof, fil. dr, professor, Hedensbergsvägen 27, 752 60 Uppsala, f. 29/6 56, inv. 98. Genrup, Kurt Lennart, fil. dr, professor, Stöcksjö Åsarväg 36, 905 80 Umeå, f. 8/5 44, inv. 99. Brink, Arthur Stefan, fil. dr, professor, Sysslomansgatan 40 B, 752 27 Upp- sala, f. 26/7 52, inv. (95) 01. Akademiens ledamöter 205

Williams, Henrik Bruun, fil. dr, professor, Övre Slottsgatan 14 C, 753 10 Uppsala, f. 16/10 58, inv. 02. Svensson, Ulla Birgitta, fil. dr, professor, Linnégatan 31, 2 tr., 114 47 Stockholm, f. 17/12 48, inv. 02. Gräslund, Anne-Sofie Elisabeth, fil. dr, professor, Norra Parkvägen 4 B, 756 45 Uppsala, f. 1/6 40, inv. 03. Fridell, Björn Staffan Folke, fil. dr, professor, Solstrålevägen 105, 743 35 Storvreta, f. 11/4 52, inv. (03) 05. Palmenfelt, Ulf Alrik, fil. dr, professor, Östra Sömmerskestigen 12, 621 53 Visby, f. 6/6 47, inv. (03) 05. Arvastson, Stig Gösta, fil. dr, professor, Timmermansgatan 20 C, 753 33 Uppsala, f. 16/5 43, inv. (03) 05. Ternhag, Nils Gunnar, fil. dr, professor, Norra Mariegatan 1 B, 791 72 Falun, f. 31/10 48, inv. 05. Lindkvist, Nils Thomas, fil. dr, professor, Svängrumsgatan 36, 421 35 Västra Frölunda, f. 16/4 49, inv. 06. Huss, Leena Marjatta, fil. dr, docent, Källarbäcksvägen 13, 757 52 Upp- sala, f. 27/9 48, inv. 06. Åkesson, Lynn Irene Christine Alm, fil. dr, professor, Trollebergsvägen 38 A, 227 31 Lund, f. 24/6 51, inv. 06. Widgren, Mats Olof, fil. dr, professor, Fisknätsgatan 4, 133 43 Saltsjöba- den, f. 5/4 48, inv. 07. Nilsson, Torsten Bertil Kristoffer, teol. dr, fil. kand., professor, Sunnanväg 14 H, 6 tr., 222 26 Lund, f. 30/3 51, inv. 07. Andrén, Anders, fil. dr, professor, Bergsgatan 57, 112 31 Stockholm, f. 7/5 52, inv. 08. Lindmark, Per Daniel, fil. dr, professor, Brednoret 77, 917 97 Bygdeå, f. 28/2 60, inv. 08. Beach, Hubert Schenck (Hugh), Ph.D., professor, Herman Ygbergs väg 13, 167 61 Bromma, f. 7/6 49, inv. 08. Fjellström, Christina Maria, fil. dr, professor, Kungsängsgatan 57 J, 753 17 Uppsala, f. 22/1 53, inv. 09. Nyström, Lars Birger Staffan, fil. dr, professor, Docentbacken 5, 114 18 Stockholm, f. 11/12 52, inv. 09.

Utländska Barnes, Michael Patrick, MA, fil. dr, professor, 93 Longland Drive, Lon- don N20 8HN, England, f. 28/6 40, inv. (77) 84. Dillmann, François-Xavier, Docteur d’État ès Lettres, fil. dr, professor, 35 bis, rue du Maréchal-Gallieni, FR-78000 Versailles, Frankrike, f. 27/11 49, inv. 92. Lönnqvist, Bo Hjalmar, fil. dr, professor, Unionsgatan 45 B 30, FI-00170 Helsingfors, Finland, f. 29/9 41, inv. 93. 206 Akademiens ledamöter

Joensen, Jóan Pauli, dr. phil., fil. dr, professor, f.d. universitetsrektor, Gæsugøta 18, FO-100 Tórshavn, Färöarna, f. 30/4 45, inv. 94. Köstlin, Konrad, Dr. phil., professor, Oberzellergasse 3/13, AT-1030 Wien, Österrike, f. 8/5 40, inv. 96. Alver, Bente Gullveig, dr. philos., professor, Lille Øvregate 36 A, NO-5018 Bergen, Norge, f. 26/8 41, inv. 96. Wolf-Knuts, Gisela Ulrika Christina, fil. dr, professor, Universitetsgatan 6 A 10, FI-20100 Åbo, Finland, f. 6/12 47, inv. (92) 96. Häggman, Solveig Ann-Mari, fil. dr, professor, chef för Finlands svenska folkmusikinstitut i Vasa, Rådhusgatan 40 B, FI-65100 Vasa, Finland, f. 19/9 41, inv. 98. Glauser, Jürg, Dr. phil., professor, Herrenbergstrasse 5, CH-8006 Zürich, Schweiz, f. 7/12 51, inv. 99. Valk, Ülo, dr. phil., professor, Vainu 12, EE-50304 Tartu, Estland, f. 25/8 62, inv. 99. Mitchell, Stephen Arthur, Ph.D., professor, 44 Oak Hill Road, Harvard, Massachusetts 01451, USA, f. 22/4 51, inv. 00. Åström, Anna-Maria, fil. dr, professor, Ursinsgatan 13 C 57, FI-20100 Åbo, Finland, f. 15/9 51, inv. 00. Clunies Ross, Margaret Beryl, MA, fil. dr, professor, P.O. Box 4, Cam- persdown Business Centre, New South Wales 1450, Australien, f. 24/4 42, inv. 01. Mohrmann, Ruth-Elisabeth, Dr. phil., professor, Entrup 2, DE-48341 Altenberge, Tyskland, f. 20/12 45, inv. 01. Ivars, Siv Ann-Marie, fil. dr, professor, Skepparegatan 35 A 13, FI-00150 Helsingfors, Finland, f. 6/11 41, inv. 01. Lysaght, Patricia, Ph.D., professor, 37 Brook Court, Monkstown, Co. Dublin, Irland, f. 6/3 48, inv. 01. Bugge Amundsen, Arne, dr. philos., professor, Postboks 247, NO-1601 Fredrikstad, Norge, f. 13/8 55, inv. 02. Trudgill, Peter John, MA, Ph.D., professor, 32 Bathurst Road, Norwich NR2 2PP, England, f. 7/11 43, inv. 03. Christiansen, Palle Ove, dr. phil., seniorforsker vid Dansk Folkeminde- samling, Det Kongelige Bibliotek, Svinget 181 t.h., DK-2300 Køben- havn S, Danmark, f. 3/9 46, inv. 03. Greule, Albrecht Johannes, Dr. phil., professor, Hangstrasse 30, DE-93173 Wenzenbach, Tyskland, f. 13/4 42, inv. 05. Gunnell, Terry Adrian, Ph.D., professor, Rekagrandi 1, IS-107 Reykjavík, Island, f. 7/7 55, inv. 05. Jørgensen, Bent Peter, dr. phil., professor, Tagensvej 15, DK-2200 Køben- havn N, Danmark, f. 12/3 44, inv. 06. Rydving, Lars Olof Håkan, teol. dr, professor, Sanddalsringen 224, NO- 5225 Nesttun, Norge, f. 9/5 53, inv. 06. Jesch, Judith, Ph.D., professor, 5 Clumber Crescent North, Nottingham NG7 1EY, England, f. 26/3 54, inv. 07. Akademiens ledamöter 207

Hasan-Rokem, Galit, Ph.D., professor, Department of Hebrew Literature and Jewish and Comparative Folklore Program, Hebrew University of Jerusalem, Mt. Scopus, Jerusalem 91905, Israel, f. 29/8 45, inv. 07. Jahr, Ernst Håkon, dr. philos., professor, Gimlekollen 3, NO-4633 Kris- tiansand S, Norge, f. 4/3 48, inv. 07. Price, Neil Stuppel, fil. dr, professor, Department of archaeology, Univer- sity of Aberdeen, St. Mary’s, Elphinstone Road, Aberdeen AB24 3UF, Skottland, f. 13/9 65, inv. 08. Eriksen, Anne, dr. phil., professor, Fossveien 1, NO-1925 Blaker, Norge, f. 17/7 58, inv. 08. Balzamo, Elena, fil. dr, 23, rue Alexandre Ribot, FR-28000 Chartres, Frankrike, f. 11/8 56, inv. (06) 09. Haugen, Odd Einar, dr. philos., professor, Claus Frimannsgate 8, NO-5011 Bergen, Norge, f. 1/5 54, inv. 09. Schjødt, Jens Peter, dr. phil., professor, Rudolph Wulffsgade 11, DK-8000 Århus C, Danmark, f. 24/3 52, inv. 09.

KORRESPONDERANDE LEDAMÖTER Forssman, Erik Ernst, fil. dr, professor, Johann v. Weerth-Strasse 4, DE- 7800 Freiburg/Br., Tyskland, f. 27/12 15, inv. 65. Sanderson, Stewart, MA, f.d. Director of the Institute of Dialect and Folk Life Studies, University of Leeds, Mertoun Cottage, High Street, Yet- holm, Kelso TD5 8RG, England, f. 23/11 24, inv. 67. Nyman, Åsa Margareta, fil. dr, f.d. 1:e arkivarie, Karin Hansdotters väg 2, 193 31 Sigtuna, f. 4/6 21, inv. 76. Lindow, John, Ph.D., professor, Department of Scandinavian, Winelle Hall, University of California, Berkeley, Calif., USA, f. 23/7 46, inv. 77. Zachrisson, Karl Sune Ragnar, fil. lic., f.d. styresman för Nordiska museet, Klosterledsgatan 6, 592 32 Vadstena, f. 28/1 32, inv. 80. Whitaker, Ian, dr. philos., professor, 97-2533, 152 St., Surrey, British Columbia V4P 1N4, Canada, f. 4/7 28, inv. 81. Steingrímsson, Sigurgeir, cand. mag., redaktör vid Stofnun Árna Magnús- sonar í íslenskum fræðum, Brekkustígur 3, IS-101 Reykjavík, Island, f. 2/10 43, inv. 82. Poulsen, Jóhan Hendrik W., mag. art., professor, FO-175 Kirkjubøur, Färöarna, f. 20/6 34, inv. 83. Hofrén, Erik Johan, fil. lic., professor, f.d. direktör för Stiftelsen Arbetets museum, Knopgatan 13, 603 85 Norrköping, f. 10/4 36, inv. 83. Nordenson, Eva Vilhelmina, f. Cederblad, fil. dr, f.d. direktör för Stiftelsen Skansen, Furusundsgatan 5, 115 37 Stockholm, f. 7/12 25, inv. 83. Markey, Thomas Lloyd, fil. dr, professor, 2466 North Camino Valle Verde, Tucson, AZ 85715-3405, USA, f. 29/5 40, inv. 84. 208 Akademiens ledamöter

Petersen, Robert Karl Frederik, professor, Mageløs 9 BIII t.h., DK-5000 Odense C, Danmark, f. 18/4 28, inv. 85. Gustavson, Helmer Olov, fil. kand., f.d. avdelningsdirektör, Skestavägen 43, 163 51 Spånga, f. 23/3 38, inv. 86. Strid, Jan Paul, fil. dr, professor, Hargs Västergård, 590 48 Vikingstad, f. 15/7 47, inv. 86. Fisher, Brian Peter, MA, M.Phil., 3 Luckett’s Close, Histon, Cambridge CB4 4HG, England, f. 28/4 34, inv. 87. Kan, Aleksander, fil. dr, professor, Gästrikegatan 10, 1 tr., 113 62 Stock- holm, f. 31/10 25, inv. 88. Schietzel, Kurt, Dr. phil., professor, Direktor des Archäologischen Landes- museums und des Wikinger Museum Haithabu der Christian-Albrechts- Universität, Schloss Gottorf, DE-24837 Schleswig, Tyskland, f. 25/9 33, inv. 88. Stoklund, Marie Ingerslev, cand. mag., f.d. museumsinspektør, Uglevangen 13, DK-2830 Virum, Danmark, f. 11/8 34, inv. 88. Vensild, Henrik, mag. art., museumsdirektør, Storegade 29, DK-3700 Røn- ne, Danmark, f. 5/4 42, inv. 88. Ivarsdotter, Backa Anna Hilma Svea, fil. dr, professor, Grönstensvägen 12, 752 41 Uppsala, f. 2/3 38, inv. 90. Melnikova, Elena, dr. phil., professor, Profsojuznaja ul. 75-1-40, 117342 Moskva, Ryssland, f. 25/11 41, inv. 90. Person, Per Bengt-Arne, fil. lic., f.d. länsmuseichef, Engelbrektsgatan 3, 432 41 Varberg, f. 30/3 27, inv. 90. Lamb, Raymond George, Ph.D., No 4 Janet Street, Thurso, Caithness, Skottland, f. 9/1 48, inv. 91. Estham, Hjördis Inger Katarina, teol. dr, fil. lic., f.d. avdelningsdirektör, Torsgatan 2, 753 15 Uppsala, f. 9/6 28, inv. 92. Häkli, Esko Antero, teol. dr, fil. lic., professor, f.d. överbibliotekarie, Mechelingatan 13 B 24, FI-00100 Helsingfors, Finland, f. 30/11 36, inv. 92. Lindquist, Sven-Olof, fil. dr, docent, f.d. landsantikvarie, Sankt Hansgatan 1 C, 621 57 Visby, f. 3/3 33, inv. 93. Rydh, Stig Erik Ingvar, fil. kand., f.d. landsantikvarie, Sysslomansgatan 17 A, 753 14 Uppsala, f. 25/3 37, inv. 93. Brylla, Eva Margareta, fil. dr, docent, f.d. forskningschef, Rotfruktsgatan 7, 754 49 Uppsala, f. 1/3 44, inv. 94. Melefors, Nils Evert Fredrik, fil. dr, docent, f.d. ordbokschef, Odensgatan 18, 753 13 Uppsala, f. 19/4 33, inv. 94. Nyström, Bo Gunnar, fil. lic., f.d. forskningschef, Bertilsvägen 22 A, 752 60 Uppsala, f. 7/7 39, inv. 94. Nilsson, Jan, fil. dr, docent, f.d. arkivchef, Skomakarevägen 13, 434 40 Kungsbacka, f. 2/12 32, inv. 95. Tornehed, Stig Lennart, fil. dr, redaktör, Stamvägen 15, 352 53 Växjö, f. 8/4 24, inv. 95. Akademiens ledamöter 209

Ambjörnsson, Ronny, fil. dr, professor, Näset 117, 922 66 Tavelsjö, f. 21/3 36, inv. 98. Jobs-Björklöf, Kersti, fil. kand., f.d. kulturintendent, Tibble Sundsgattu 3, 793 36 Leksand, f. 8/11 37, inv. 98. Mackay, Margaret A., Ph.D., Director of School of Scottish Studies, Uni- versity of Edinburgh, 41 St. Vincent Crescent, Glasgow G3 8NG, Skott- land, f. 7/8 45, inv. 98. Dahllöf, Tordis Karin, fil. lic., Östra Ågatan 17, 753 22 Uppsala, f. 1/3 28, inv. 99. Quinn, Judy Elisabeth, Ph.D., senior lecturer, Newnham College, Cam- bridge CB3 9DF, England, f. 20/1 57, inv. 99. Runblom, Harald, fil. dr, professor, f.d. föreståndare för Centrum för mul- tietnisk forskning, Uppsala universitet, Hesselmans väg 26, 752 63 Uppsala, f. 20/11 39, inv. 99. Åhlén, Marit Marianne, fil. dr, akademiintendent, Vasagatan 1 C, 753 13 Uppsala, f. 14/3 51, inv. 00. Nyström, Bengt Georg Tage, fil. dr, f.d. bibliotekschef, Upplandsgatan 74, 113 44 Stockholm, f. 3/10 37, inv. 01. Brück, Ulla Dorrit Louise, fil. kand., universitetslektor, Sandhamnsgatan 42, 115 28 Stockholm, f. 20/2 42, inv. 02. Lövkrona, Inger Sylvia Astrid, fil. dr, professor, Kullabergsvägen 11 B:26, 260 42 Mölle, f. 15/11 43, inv. 03. Liby, Sven Håkan, fil. kand., landsantikvarie, Läby Österby 114, 755 92 Uppsala, f. 10/2 50, inv. 05. Svanberg, Stig Ingvar Christian, fil. lic., forskare, Väktargatan 58 B, 754 22 Uppsala, f. 28/6 53, inv. 05. Björklöf, Sune Osvald, fil. dr, Tibble Sundsgattu 3, 793 36 Leksand, f. 26/4 35, inv. 05. Harris, Joseph Clarence, Ph.D., professor, Dep. of English, Barker Center, 12 Quincy St., Harvard University, Cambridge, MA 02138, USA, f. 18/9 40, inv. 06. Schön, Ebbe Verner, fil. dr, docent, Helgalunden 13, 118 58 Stockholm, f. 13/12 29, inv. 06. Larsson, Gösta Mats Olof (Mats G.), fil. dr, docent, Bräcksta Guckedal, 743 93 Vattholma, f. 23/6 46, inv. 07. Tellenbach, Birgit Margareta, fil. kand., Box 65, 237 22 Bjärred, f. 3/7 41, inv. 08. Hagberg, Johnny Stig Rune, teol. kand., kyrkoherde, prost h.c., Prästgår- den, 531 94 Järpås, f. 10/8 52, inv. 09. 210 Akademiens ledamöter Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien 1

STADGAR FÖR KUNGL. GUSTAV ADOLFS AKADEMIEN FÖR SVENSK FOLKKULTUR

AKADEMIENS FONDER OCH STADGAR FÖR DESSA 2 Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien 3

Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur antagna 6 november 1932 och 26 mars 1933, fastställda av Kungl. Maj:t 27 november 1936 (med ändringar 1950, 1960 och 1974) och, efter fullständig revidering 1993, av regeringen 10 mars 1994 (med ändringar 2007 och 2009)

Akademien, som är en riksakademi med säte i Uppsala, grundades den 6 november 1932 till minne av konung Gustav II Adolf, Uppsala universitets främste välgörare och den som genom ett 1630 utfärdat memorial för antikvarier och hävdasökare kan sägas ha lagt grunden till forskning om svensk folkkultur.

Akademiens uppgift § 1 Akademiens uppgift är att främja forskning rörande svensk folklig kultur, särskilt genom att i sina skriftserier och tidskrifter offentliggöra forskningsrön, att initiera och understödja vetenskapliga undersökningar, att anordna föredrag, symposier och exkursioner samt att genom stipendier och belöningar stimulera vetenskaplig verksamhet.

Akademiens sammansättning § 2 Akademien består av inländska och utländska arbetande ledamöter, senior- ledamöter, stödjande ledamöter, hedersledamöter samt korresponderande ledamöter.

§ 3 De inländska arbetande ledamöterna får vara högst 40 till antalet, de utländska arbetande ledamöterna liksom de stödjande ledamöterna högst 30.

§ 4 Arbetande ledamot blir vid fyllda sjuttio år seniorledamot. F.d. inländsk arbetande ledamot har som seniorledamot samma rättigheter som inländsk arbetande ledamot. 4 Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien

§ 5 Till stödjande ledamot kan väljas person som dokumenterat intresse för den forskning som akademien har till uppgift att främja. Stödjande ledamot har samma rättigheter som arbetande ledamot utom den att föreslå inval som arbetande ledamot.

§ 6 Till hedersledamot kan väljas person av särskild förtjänst inom kultur- och samhällsliv.

Styrelse § 7 Akademiens angelägenheter handhas av en styrelse om nio ledamöter, av vilka en är preses, en vice preses, en sekreterare och en skattmästare. Minst en och högst två av ledamöterna skall vara stödjande ledamot. För ledamö- terna skall finnas tre suppleanter.

§ 8 Styrelsen väljs för en tid av tre år. Vid varje årsmöte väljs tre ledamöter och en suppleant.

§ 9 Styrelsen är beslutför då minst fem ledamöter är närvarande. Vid lika röste- tal har preses utslagsröst.

Valberedning § 10 Val av ledamöter i styrelsen och i nämnderna för vissa pris- och belönings- fonder (se stadgarna för dessa fonder) samt av revisorer skall beredas av en valberedning bestående av akademiens sekreterare och ytterligare två leda- möter, en arbetande och en stödjande.

Sekreterarens och skattmästarens åligganden § 11 Det åligger sekreteraren att förbereda och föredraga de ärenden som skall behandlas vid styrelse- och plenarsammanträden samt att föra protokoll vid dessa, Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien 5

att verkställa de vid sammanträdena fattade besluten, att sköta akademiens brevväxling samt att utge akademiens årsbok.

Det åligger skattmästaren att handha akademiens ekonomiska angelägenheter, att föra räkenskaperna, som avslutas den 31 december, att senast den 1 mars överlämna föregående års räkenskaper till revisorerna, att upprätta förslag till årsredovisning och budget samt att ansvara för att akademiens värdehandlingar förvaras på betryggande sätt.

Revisorer § 12 För granskning av räkenskaperna samt styrelsens och skattmästarens för- valtning utses vid årsmötet för ett år två revisorer jämte två personliga suppleanter. Av revisorerna skall en vara auktoriserad och en akademileda- mot. Revisorerna skall ha tillgång till protokoll och övriga för revisionen relevanta handlingar. Revisionsberättelsen skall överlämnas till styrelsen senast den 1 april.

Sammanträden § 13 Akademien sammanträder efter kallelse, utfärdad minst 14 dagar i förväg. Begär sju ledamöter sammanträde, måste ett sådant omedelbart utlysas. Högtidssammanträde hålls årligen den 6 november om ej av särskild anledning annan dag bestäms. Akademiens årsmöte hålls under april månad, varvid följande skall före- komma: 1. Protokoll. 2. Val av två justeringsmän. 3. Styrelsens och skattmästarens verksamhetsberättelse. 4. Revisionsberättelse för föregående räkenskapsår. 5. Fråga om fastställande av resultat- och balansräkning. 6. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen. 7. Val av tre styrelseledamöter och en suppleant. 8. Val av preses, vice preses, sekreterare och skattmästare. 9. Val av revisorer. 6 Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien

10. Val av ledamöter i nämnderna för vissa av akademiens pris- och belö- ningsfonder. 11. Utseende av valberedning.

§ 14 Akademien är beslutför om minst sju ledamöter är närvarande. Endast när- varande ledamot får deltaga i omröstning.

Val § 15 Val förrättas med slutna sedlar om ledamot så begär.

Inval § 16 Arbetande ledamot och hedersledamot väljs av akademien, stödjande ledamot och korresponderande ledamot av styrelsen.

§ 17 Uppstår ledigt rum bland arbetande ledamöter beslutar styrelsen om rummet skall återbesättas eller ej. Om styrelsen finner att så skall ske, skall alla inländska arbetande och f.d. arbetande ledamöter underrättas härom och beredas tillfälle att insända förslag till sekreteraren. Förslagen, som skall lämnas i motiverad skrivelse undertecknad av sammanlagt minst tre leda- möter av en eller båda de nämnda kategorierna, framläggs för styrelsen, som har att avge förslag till akademien för beslut.

§ 18 Förslag om inval av stödjande ledamot väcks inom styrelsen. Beslut fattas tidigast vid följande styrelsesammanträde och sedan styrelsens samtliga ledamöter underrättats om förslaget.

§ 19 Förslag om inval av hedersledamot väcks i motiverad skrivelse till styrelsen, som har att till nästa akademisammanträde yttra sig över förslaget. Val sker vid därpå följande sammanträde. Stadgar för Kungl. Gustav Adolfs Akademien 7

Övriga bestämmelser § 20 Akademiens räkenskapsår överensstämmer med kalenderåret.

Styrelsen har att inom sig eller bland sina suppleanter utse en redaktör med uppgift att ombesörja utgivningen av arbeten i akademiens skriftserier.

För ändringar av dessa stadgar fordras samstämmiga beslut vid två omedelbart efter varandra hållna sammanträden, varav ett årsmöte. Stadgeändring sker med tillämpning av vad som härvidlag regleras i stiftelselagen (SFS 1994:1220).

Skulle akademien upplösas, skall dess tillgångar behandlas på sätt akademien beslutar. 8 AkademiensStadgar för fonderKungl. och Gustav stadgar Adolfs för dessa Akademien

Akademiens fonder och stadgar för dessa

Stiftad år 1. Nils Ahnlunds prisfond 1949 2. Jöran Sahlgrens prisfond 1954 3. Dag Strömbäcks belöningsfond 1960 4. Anders Diös’ fond för svensk hembygdsforskning 1961 5. Wilhelm och Anna Söderbaums fond för vetenskaplig forskning rörande Leksands och Siljansnäs socknars historia 1961 6. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens fond för svensk folklivsforskning 1962 7. Torsten Janckes minnesfond 1968 8. Harry Karlssons fond för folklivsforskning 1968 9. Erik och Dency Östhols donationsfond 1976 10. Marie-Louise och Gösta Virdings fond 1983 11. Sten Carlssons minnesfond 1989 12. Gösta Bergs minnesfond 1994 13. Vidar Reinhammars fond för svensk dialektforskning 2000 14. Folke Hedbloms minnesfond 2004 15. Lars Hellbergs minnesfond 2007

A. Generella bestämmelser för fonderna, giltiga i den mån annat ej sägs i stadgarna 1 Fonden förvaltas av akademiens styrelse. 2 Av avkastningen läggs varje år minst 10% till kapitalet. 3 Kapital och avkastning bokförs å särskilt konto. 4 Räkenskaperna granskas årligen av akademiens revisorer. 5 Räkenskapsåret är detsamma som gäller för akademien. 6 Fonden är undantagen sådan tillsyn och anmälningsplikt som stadgas i lagen om tillsyn över stiftelser. 7 För ändring av stadgarna fordras samstämmiga beslut vid två på varandra följande akademiens sammanträden, varav ett årsmöte. 8 Skulle akademien upplösas skall fondens tillgångar behandlas på sätt som stadgats för akademien. StadgarAkademiens för Kungl. fonder Gustav och Adolfs stadgar Akademien för dessa 9

B. Fondernas stadgar i övrigt 1. Nils Ahnlunds prisfond § 1 Fonden har tillkommit genom sammanskott från akademiens ledamö- ter till minnet av Nils Ahnlunds 60-årsdag den 23 augusti 1949. § 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen som belöning till ledamot av akademien från något av de nordiska länderna för framstående vetenskaplig insats inom område som akademien företräder. § 3 Priset utdelas vid akademiens högtidssammanträde efter förslag av en nämnd bestående av preses, vice preses, skattmästaren, sekreteraren och en av akademien årligen utsedd ledamot. Ingen må annat än undantagsvis tilldelas priset mer än en gång.

2. Jöran Sahlgrens prisfond § 1 Fonden har tillkommit genom sammanskott från vänner, kolleger och lärjungar inom och utom akademien till minne av Jöran Sahlgrens 70- årsdag den 8 april 1954. § 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen som belöning för framstående vetenskaplig insats inom nordisk ortnamnsforskning, nordisk dialektforskning eller nordisk folkminnesforskning. § 3 Priset utdelas vid akademiens högtidssammanträde efter förslag av en nämnd bestående av preses, vice preses, sekreteraren och en av akademien årligen utsedd ledamot. Ingen må annat än undantagsvis tilldelas priset mer än en gång.

3. Dag Strömbäcks belöningsfond § 1 Fonden har tillkommit genom en gåva till akademien i samband med Dag Strömbäcks 60-årsdag den 13 augusti 1960. § 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen av akademiens styrelse som belöning för författarskap eller annan verksamhet som gagnar den forskning som akademien företräder, i första hand inom norrön filologi och norrön folklore. I synnerhet skall ihågkommas forskare från Brit- tiska öarna, Irland, Island och Norge.

4. Anders Diös’ fond för svensk hembygdsforskning § 1 Fonden har tillkommit till minne av Anders Diös’ 70-årsdag den 21 februari 1961. § 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen som understöd, författarhono- rar, resestipendium eller pris till forskare som ägnat sig åt svensk folkkultur i dess helhet eller vissa delar därav, såsom bebyggelsehistoria, 10 AkademiensStadgar för fonder Kungl. och Gustav stadgar Adolfs för dessa Akademien

byggnadsskick, social och ekonomisk historia, rättshistoria, arbetsliv, folkminnen, folkseder och språkliga traditioner. § 3 Fördelningen av avkastningen beslutas av akademien efter förslag av en nämnd bestående av preses, skattmästaren och sekreteraren samt en av akademien årligen utsedd ledamot.

5. Wilhelm och Anna Söderbaums fond för vetenskaplig forskning rörande Leksands och Siljansnäs socknars historia Om fonden och dess syften se utförligare Saga och sed 1978 s. 116–123.

6. Kungl. Gustav Adolfs Akademiens fond för svensk folklivsforskning § 1 Fonden har tillkommit genom att Samfundet för svensk folklivsforskning till akademien överlämnat sina värdehandlingar, som samtidigt genom gåvor ökats till ett värde av 100 000 kronor. § 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen till främjande av samma ända- mål som var samfundets, nämligen »att utöva vetenskaplig verksamhet eller på annat sätt befrämja sådan till fördjupande av kännedomen om det svenska folkets liv och kulturella egenart jämte därmed samman- hängande uppgifter». § 3 Fördelningen av avkastningen beslutas av akademien efter förslag av en nämnd bestående av preses, skattmästaren, sekreteraren och tre av akademien årligen utsedda ledamöter.

7. Torsten Janckes minnesfond § 1 Fonden har stiftats för att hedra minnet av Torsten Jancke. Dess grundkapital utgjordes av ett belopp om 100 000 kronor, överlämnat 1968 av dåvarande Byggnadsfirman Anders Diös AB. § 2 Tillgänglig avkastning skall, om fondens styrelse ej beslutar annat, årligen utdelas som stöd eller belöning för sådan forskning som akademien företräder. § 3 Fördelningen av avkastningen beslutas av en styrelse bestående av akademiens preses, skattmästare och sekreterare. § 4 Styrelsen utser inom sig ordförande och sammanträder minst en gång om året.

8. Harry Karlssons fond för folklivsforskning § 1 Fondens grundkapital är 55 000 kronor. § 2 Av avkastningen skall årligen en femtedel läggas till kapitalet. StadgarAkademiens för Kungl. Gustavfonder och Adolfs stadgar Akademien för dessa 11

§ 3 Tillgänglig avkastning utdelas årligen av akademiens styrelse till främjande av folklivsforskning vid universiteten i Uppsala och Lund.

9. Erik och Dency Östhols donationsfond § 1 Fonden har tillkommit genom en donation på 250 000 kronor av Anders Diös på Erik Östhols 60-årsdag den 5 april 1976. § 2 Tillgänglig avkastning utdelas årligen som belöning för hembygdsforskning och annan vetenskaplig verksamhet inom de områden som akademien företräder. § 3 Fördelningen av avkastningen beslutas av akademiens styrelse.

10. Marie-Louise och Gösta Virdings fond § 1 Fonden har tillkommit genom ett av Gösta Virding den 23 december 1983 utfärdat gåvobrev av följande lydelse: »Till Kungl. Gustav Adolfs Akademien överlämnar jag härmed som gåva 1 000 aktier B, bundna, i Pharmacia AB. De överlämnade aktierna, eller de ytterligare aktier, som genom fondemission eller aktieuppdelning kan komma att tillfalla Akademien på grund av denna donation, får icke säljas så länge Pharmacia består som självständigt företag. För gåvan, som under namnet ’Marie-Louise och Gösta Virdings fond’ skall förvaltas av akademien, skall gälla den bestämmelsen att avkastningen skall utdelas som stipendier till forskare i folklivsforskning och kulturhistoria, företrädesvis rörande Småland.» § 2 Avkastningen skall årligen utdelas av akademiens styrelse som stipendier enligt ovan.

11. Sten Carlssons minnesfond § 1 Fonden har tillkommit med anledning av Sten Carlssons, akademiens dåvarande preses, bortgång den 5 augusti 1989 genom överföring av 200 000 kronor från akademiens disponibla medel. § 2 Av avkastningen läggs årligen 15% till kapitalet. § 3 Resten utdelas av akademiens styrelse som belöning för författarskap eller som stöd för forskning inom område som akademien företräder.

12. Gösta Bergs minnesfond § 1 Fonden har tillkommit med anledning av Gösta Bergs, akademiens preses åren 1968–78, bortgång den 12 mars 1993 genom överföring av 200 000 kronor från akademiens disponibla medel. § 2 Av avkastningen läggs årligen 15% till kapitalet. 12 AkademiensStadgar för fonder Kungl. och Gustav stadgar Adolfs för dessa Akademien

§ 3 Resten utdelas av akademiens styrelse som belöning för författarskap eller som stöd för forskning inom område som akademien företräder.

13. Vidar Reinhammars fond för svensk dialektforskning § 1 Fonden har tillkommit för att hedra minnet av Vidar Reinhammar, dia- lektolog och ordboksman, ledamot av akademiens styrelse, hastigt bortgången den 8 februari 2000. § 2 Akademien har av sina disponibla medel överfört 50 000 kronor till fonden, och cirka 70 000 kronor har influtit från privatpersoner. § 3 Fonden skall främst utnyttjas till resestipendier (för forskningsända- mål, deltagande i vetenskapliga kongresser och symposier m.m.) till doktorander och yngre disputerade forskare. § 4 Utdelning av medel ur fonden sker genom beslut av akademiens styrelse. § 5 Fondens kapital bör vara förbrukat senast år 2010.

14. Folke Hedbloms minnesfond § 1 Fonden har tillkommit genom en donation på 423 261 kronor till akademien i enlighet med ett testamentariskt förordnande av akademiens framlidne hedersledamot och sekreterare 1975–80, professor Folke Hedblom, och hans maka Carin. § 2 Fondens avkastning skall enligt makarna Hedbloms bestämmande »utdelas som belöning för eller understöd till vetenskaplig verksamhet som akademien företräder. Vid lika meriter i övrigt bör forskare vars insatser berör landskapen Gästrikland och Hälsingland särskilt ihåg- kommas.» § 3 Utdelning av medel ur fonden sker genom beslut av akademiens styrelse.

15. Lars Hellbergs minnesfond § 1 Fonden har tillkommit genom en gåva på 290 893 kronor från Kerstin Hellberg till åminnelse av hennes den 13 juni 2006 avlidne far, hedersledamot av akademien. § 2 Ur fonden skall, efter beslut av akademiens styrelse, utdelas stipendier till unga forskare i nordiska språk som arbetar tvärvetenskapligt. Fond- kapitalet skall vara förbrukat inom lägst 10 och högst 15 år. omslag 2009.fm Page 2 Monday, March 22, 2010 8:08 PM omslag 2009.fm Page 3 Monday, March 22, 2010 8:08 PM

D. Övriga skrifter Se Saga och sed 2005. ANNALES ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI Distribution: Swedish Science Press Box 118, SE-751 04 Uppsala E-post: [email protected] ISSN 0586-5360