Svensk Ortnamnsatlas
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
SKRIFTER UTGIVNA AV KUNGL. GUSTAV ADOLFS AKADEMIEN. 22. STUDIER TILL EN SVENSK ORTNAMNSATLAS UTGIVNA AV JÖRAN SAHLGREN 7. ORTNAMN OCH BEBYGGELSE I ESTLANDS FORNA OCH HITTILLSVARANDE SVENSKBYGDER OSTHARRIEN MED NARGÖ Av PER W rnsELGREN A.-B. LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN, UPPSALA EJNAR MUNKSGAARD, K0BENHAVN Utgivet med understöd av Humanistiska fonden. LUND HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI 1 9 5 1 Förord. Det stora arbete, som pågår, för att insamla och tyda Sveriges ortnamn, bör omfatta även de svenska namn, som finnas utanför rikets nuvarande gränser. Finland äger forskare i stånd att själva sörja för de uppgifter, som där behöva lösas; annorlunda ställer sig saken för Estlands vidkommande. Föreliggande undersökning, vars första del härmed framlägges, har satt sig före att sprida ljus över det svenska namnbeståndet i Estland och i sammanhang härmed bättre än hittills varit möjligt kartlägga den svenska bosättningens tidigare utbredning. Arbetets första del är ägnad landskapet Harrien, estn. Harjumaa, varvid början gjorts med denna provins östligare del och öarna vid in loppet till Reval (Tallinn). Sedan därpå den västra delen av detta landskap med Rågöarna och Vippal-Korkisbygden behandlats, skulle arbetet fortsätta med en monografi över den estländska svenskbygdens gamla kärnområden N uckö och Ormsö, vilkas namnbestånd tack vare Fridolf Isbergs i sista stund på ort och ställe igångsatta energiska insamlingsarbete nu blivit tillgängligt för vetenskaplig bearbetning. Slutligen skulle Dagö, Ösel med .Mohn (estn . .Muhu), de forna bosättningarna på cLet västliga fast landet samt Runö komma under behandling. Framställningen i den nu färdiga delen av mitt arbete är mycket utförligare än vad som plägar vara fallet med ortnamnsstudier. Orsakerna härtill äro flera. Den viktigaste utgör de anspråk på en mera detaljrik beskrivning, som läsaren kan ha rätt att fordra, när det gäller en svunnen kultur och ett för insyn icke längre tillgängligt geografiskt område, vars struktur dessutom nu fler städes omändrats mecLels militära ingrepp. Detta skäl vinner i styrka, när det som här inte heller finns möjlighet att via tryckta kälior vinna den erforderliga förtrogenheten med undersöknings• objektet, inte ens om man läser estniska. 2 En anledning till utförlighet i den språkvetenskapliga argmnen teringen ligger i den omständigheten, att mitt arbete är avsett att kunna studeras av både finno-ugrister, n 1Jrdister och germanister, vilka sällan behärska varandras special;~ebit tillräckligt väl för att tillåta författaren att förutsätta alltfö: mycket som känt. En tredje orsak är den, att jag velat lUa den ursprungliga, på platsen företagna och med ljudskrift upp1ecknade undersökningen från de estniska distrikten ingå i boker utan sammansmältning med det senare tillkomna materialet. I t ndantagsfall finner man därför samma by eller trakt behandlad på mer än ett ställe, men ortnamnsregistret ger snabbt upplysning om när detta är fallet. Trots dessa skäl till större utförlighet i framställningen lär man nog kunna hitta ett och annat parti, mest i kapitlen 3 och 4, som ofördelaktigt utmärker sig genom onödig bredd eller allt för ut dragen diskussion av alternativ, som avvisas. En förkortning skulle i sådana fall ha blivit en svår belastning för korrekturkostnaderna, och att många möjligheter tas upp till granskning är i ett arbete som detta i och för sig intet fel. Hade jag blott diskuterat, vad jag själv förordar, hade jag avsevärt försvårat uppgiften för granskare, som nu kunna välja bland flera toikningsmöjligheter. Ibland stannar jag själv inför ett non liquet vid prövningen av dessa. Den d,el av arbetsuppgiften, som omfattar de centrala svensk bygderna i Estland, torde icke bli fullt så svår; bland annat bort faller där den på nordkusten städse nödvändiga hänsynen till finska inflytelser. De ogynnsamma villkor, varunder en moders målslektor bedriver vetenskapligt arbete, göra det dock vanskligt att uttala sig om möjligheten att inom rimlig tid, fullfölja verket efter den ovan antydda planen. Den nu färdiga delen bildar ej blott formellt utan även vetenskapligt sett ett slutet helt. I den estniska ljud.skriften har av trycktekniska skäl en och annan förenkling måst vidtagas och möjligheten att medels denna ljudbeteckning belysa stavelsegränser har inte blivit konsekvent iakttagen. Angående den svenska ljudskriften se s. 31 f. För dess särskilt noggranna kvantitetsbeteckningar och accentuppgifter har jag att tacka ledaren av de estlandssvenska undersökningarna läroverksadjunkten Nils Tiberg, som också läst ett mycket om sorgsfullt korrektur på de ark, som handla om Nargö, i det skick, vari de förelågo 1946-47. 3 Ett noggrant korrektur har prof. Juulius l\fagiste läst på hela arbetet; de flesta ark har han t. o. m. granskat tvenne gånger. Härvid har han kunnat göra många för författaren värdefulla påpekanden och särskilt har jag honom att tacka för att det ryska inslaget i ortnamns beståndet blivit vederbörligen framhävt. Även professor Andms Saareste har läst ett korrektur, varvid hans noggranna kunskap om den estniska nordkustens dialekter och ordförråd blivit mig till vinning. Vidare har professor Paul Johan sen, vars nya stora arbete »N ordische Mission, Revals Grtindung und die Schwedensiedlung in Estland» jag ännu enda,st känner till namnet, haft tillfälle att ta del av de första tolv arken i det ursprungliga korrekturet. Även honom har jag att tacka för flera uppgifter av värde och intresse. Den estlands,svenska landsmåls• forskningens grand old man, rektor Gideon Danell, har också före• tagit en sakkunnig granskning av boken, i synnerhet nargö• kapitlen. Herr Helmut Piirkop har slutligen också korrekturläst större partier av arbetet, i synnerhet den finsk-ugriska ljudskrif ten, och medverkat vid ordregistrens utarbetande. Vid orts registrens iordningsställande har jag haft god hjälp av magister Heribert Salu. Professor Jöran Sahlgren, professor Dag Strömbäck, agronom Fridolf Isberg, professorerna Aarni Penttilä och Edgar Kant, förste bibliotekarien Bror Richter, kapten Harald Köhlin, de många svenska och estniska sagesmän, som med största beredvillighet besvarat muntliga och skriftliga förfrågningar, och sist men icke minst min oförgätlige vän Paul Ariste vill jag bringa mitt varma tack för allt bistånd, de i olika form lämnat mig. Tjänstemännen vid de institutioner och arkiv, där jag insamlat vissa delar av mitt material, samt experter, som rådfrågats i några enskilda fall, tackar jag också för visat tillmötesgående. Lund nyårsdagen 1951. Per Wieselgren. Inledning. Till frågan om den gamla svenska bosättningen i Ost-Harrien. Under sina forskningar i Estlands medeltida bebyggelsehistoria kom förre stadsarkivarien i Tallinn, sedermera professorn vid Hamburgs universitet dr Paul ,Johansen till den uppfattningen, att det svenska bosättningsområdet i Estland fordomdags sträckt sig längs nordkusten österut genom Harrien ända in i Wierland. Denna sin uppfattning grundade Johansen på de medeltida ur kunder och aktstycken från 12-1500-talen, som med större elle,r mindre tydlighet utpeka vissa bysamhällen såsom bebodda av svenskar. Dr Johansen har själv samlat och på strödda ställen i sina skrifter och källpublikationer hänvisat till dessa meddelanden. Ibland synes han böjd att dra något för långt gående slutsatser av källuppgifterna, som stundom icke behöva betyda något annat än att någon enstaka svensk varit bosatt i den eller den byn. Men i fle:ra fall äro uppgifterna entydiga och därtill kommer stundom svenska ortnamn i urkunderna som ett viktigt indicium för tidigare svensk befolkning. Johansens uttalanden äro spridda på så många håll, att det är bäst att här ge en sammanfattning av vad han funnit och vad han vill säga. I sitt stora verk om estlandslistan i Liber Census Danire - denna utomordentligt viktiga källa för den ännu i sin linda liggande estniska ortnamnsforskningen har J ohansen visat, att dess ortnamnsförteckningar återgå på listor, som de döpande prästerna i Harrien och Wierland upprättat över befolkningen 1219-1220. Dessa listor,) regel men icke alltid lågtyskt färgade, vad uppfattningen av de estniska namnen beträffar, omredigerades efter danska rättskrivningsprinciper av biskop Thorkill eller hans närmaste man 1241 i sammanhang med en av biskopen uppgjord plan för revidering av godsinnehavet och för fastställande av tiondens storlek. Revisionen kunde aldrig äga rum efter de av 6 Thorkill utstakade riktlinjerna, emedan de politiska förhållandena efter Valdemar II :s död utvecklade sig på ett sätt ägnat att snabbt göra listan föråldrad. Den förblev därför biskopens privata koncept. Dess upptagande i det samlingsband, som innehåller LCD förklarar Johansen troligen hava skett på önskan av drott ning .Margareta, hertig Sambors dotter, som hade särskilda skäl att intressera sig för Estland. Och syftet med hela boken skulle vara pedagogiskt. Den unge konungen Erik Klipping skulle genom dess studium inhämta för utövandet av sitt kall nyttiga kunskaper. Till cirka 1270 kan den i behåll varande avskriften i LCD dateras.1 Ingen i LCD förekommande estnisk by ligger närmare kusten än 1 km. och fiskebyar saknas där alldeles. Kustbygden måste hava saknat fast befolkning och fisket utövats om somrarna av de inåt landet bosatta bönderna och deras anställda. Godsägarna sökte skaffa mera folk till landet för att öka sina inkomster. Sedan de brutit motståndet från de estniska böndernas sida, började de anlägga strandbyar med hjälp av ifrån Sverige inkallade kolo nister, med folk från själva de estniska byarna och i N arva-Peipus området