SKRIFTER UTGIVNA AV KUNGL. GUSTAV ADOLFS AKADEMIEN. 22.

STUDIER TILL EN SVENSK ORTNAMNSATLAS

UTGIVNA AV

JÖRAN SAHLGREN

7.

ORTNAMN OCH BEBYGGELSE I ESTLANDS FORNA OCH

HITTILLSVARANDE SVENSKBYGDER

OSTHARRIEN MED NARGÖ

Av PER W rnsELGREN

A.-B. LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN, UPPSALA EJNAR MUNKSGAARD, K0BENHAVN Utgivet med understöd av Humanistiska fonden.

LUND HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI 1 9 5 1 Förord.

Det stora arbete, som pågår, för att insamla och tyda Sveriges ortnamn, bör omfatta även de svenska namn, som finnas utanför rikets nuvarande gränser. Finland äger forskare i stånd att själva sörja för de uppgifter, som där behöva lösas; annorlunda ställer sig saken för Estlands vidkommande. Föreliggande undersökning, vars första del härmed framlägges, har satt sig före att sprida ljus över det svenska namnbeståndet i Estland och i sammanhang härmed bättre än hittills varit möjligt kartlägga den svenska bosättningens tidigare utbredning. Arbetets första del är ägnad landskapet Harrien, estn. Harjumaa, varvid början gjorts med denna provins östligare del och öarna vid in­ loppet till Reval (). Sedan därpå den västra delen av detta landskap med Rågöarna och Vippal-Korkisbygden behandlats, skulle arbetet fortsätta med en monografi över den estländska svenskbygdens gamla kärnområden N uckö och Ormsö, vilkas namnbestånd tack vare Fridolf Isbergs i sista stund på ort och ställe igångsatta energiska insamlingsarbete nu blivit tillgängligt för vetenskaplig bearbetning. Slutligen skulle Dagö, Ösel med .Mohn (estn . .), de forna bosättningarna på cLet västliga fast­ landet samt Runö komma under behandling. Framställningen i den nu färdiga delen av mitt arbete är mycket utförligare än vad som plägar vara fallet med ortnamnsstudier. Orsakerna härtill äro flera. Den viktigaste utgör de anspråk på en mera detaljrik beskrivning, som läsaren kan ha rätt att fordra, när det gäller en svunnen kultur och ett för insyn icke längre tillgängligt geografiskt område, vars struktur dessutom nu fler­ städes omändrats mecLels militära ingrepp. Detta skäl vinner i styrka, när det som här inte heller finns möjlighet att via tryckta kälior vinna den erforderliga förtrogenheten med undersöknings• objektet, inte ens om man läser estniska. 2

En anledning till utförlighet i den språkvetenskapliga argmnen­ teringen ligger i den omständigheten, att mitt arbete är avsett att kunna studeras av både finno-ugrister, n 1Jrdister och germanister, vilka sällan behärska varandras special;~ebit tillräckligt väl för att tillåta författaren att förutsätta alltfö: mycket som känt. En tredje orsak är den, att jag velat lUa den ursprungliga, på platsen företagna och med ljudskrift upp1ecknade undersökningen från de estniska distrikten ingå i boker utan sammansmältning med det senare tillkomna materialet. I t ndantagsfall finner man därför samma by eller trakt behandlad på mer än ett ställe, men ortnamnsregistret ger snabbt upplysning om när detta är fallet. Trots dessa skäl till större utförlighet i framställningen lär man nog kunna hitta ett och annat parti, mest i kapitlen 3 och 4, som ofördelaktigt utmärker sig genom onödig bredd eller allt för ut­ dragen diskussion av alternativ, som avvisas. En förkortning skulle i sådana fall ha blivit en svår belastning för korrekturkostnaderna, och att många möjligheter tas upp till granskning är i ett arbete som detta i och för sig intet fel. Hade jag blott diskuterat, vad jag själv förordar, hade jag avsevärt försvårat uppgiften för granskare, som nu kunna välja bland flera toikningsmöjligheter. Ibland stannar jag själv inför ett non liquet vid prövningen av dessa. Den d,el av arbetsuppgiften, som omfattar de centrala svensk­ bygderna i Estland, torde icke bli fullt så svår; bland annat bort­ faller där den på nordkusten städse nödvändiga hänsynen till finska inflytelser. De ogynnsamma villkor, varunder en moders­ målslektor bedriver vetenskapligt arbete, göra det dock vanskligt att uttala sig om möjligheten att inom rimlig tid, fullfölja verket efter den ovan antydda planen. Den nu färdiga delen bildar ej blott formellt utan även vetenskapligt sett ett slutet helt. I den estniska ljud.skriften har av trycktekniska skäl en och annan förenkling måst vidtagas och möjligheten att medels denna ljudbeteckning belysa stavelsegränser har inte blivit konsekvent iakttagen. Angående den svenska ljudskriften se s. 31 f. För dess särskilt noggranna kvantitetsbeteckningar och accentuppgifter har jag att tacka ledaren av de estlandssvenska undersökningarna läroverksadjunkten Nils Tiberg, som också läst ett mycket om­ sorgsfullt korrektur på de ark, som handla om Nargö, i det skick, vari de förelågo 1946-47. 3

Ett noggrant korrektur har prof. Juulius l\fagiste läst på hela arbetet; de flesta ark har han t. o. m. granskat tvenne gånger. Härvid har han kunnat göra många för författaren värdefulla påpekanden och särskilt har jag honom att tacka för att det ryska inslaget i ortnamns beståndet blivit vederbörligen framhävt. Även professor Andms Saareste har läst ett korrektur, varvid hans noggranna kunskap om den estniska nordkustens dialekter och ordförråd blivit mig till vinning. Vidare har professor Paul Johan­ sen, vars nya stora arbete »N ordische Mission, Revals Grtindung und die Schwedensiedlung in Estland» jag ännu enda,st känner till namnet, haft tillfälle att ta del av de första tolv arken i det ursprungliga korrekturet. Även honom har jag att tacka för flera uppgifter av värde och intresse. Den estlands,svenska landsmåls• forskningens grand old man, rektor Gideon Danell, har också före• tagit en sakkunnig granskning av boken, i synnerhet nargö• kapitlen. Herr Helmut Piirkop har slutligen också korrekturläst större partier av arbetet, i synnerhet den finsk-ugriska ljudskrif­ ten, och medverkat vid ordregistrens utarbetande. Vid orts­ registrens iordningsställande har jag haft god hjälp av magister Heribert Salu. Professor Jöran Sahlgren, professor Dag Strömbäck, agronom Fridolf Isberg, professorerna Aarni Penttilä och Edgar Kant, förste bibliotekarien Bror Richter, kapten Harald Köhlin, de många svenska och estniska sagesmän, som med största beredvillighet besvarat muntliga och skriftliga förfrågningar, och sist men icke minst min oförgätlige vän Paul Ariste vill jag bringa mitt varma tack för allt bistånd, de i olika form lämnat mig. Tjänstemännen vid de institutioner och arkiv, där jag insamlat vissa delar av mitt material, samt experter, som rådfrågats i några enskilda fall, tackar jag också för visat tillmötesgående. Lund nyårsdagen 1951. Per Wieselgren.

Inledning.

Till frågan om den gamla svenska bosättningen i Ost-Harrien.

Under sina forskningar i Estlands medeltida bebyggelsehistoria kom förre stadsarkivarien i Tallinn, sedermera professorn vid Hamburgs universitet dr Paul ,Johansen till den uppfattningen, att det svenska bosättningsområdet i Estland fordomdags sträckt sig längs nordkusten österut genom Harrien ända in i Wierland. Denna sin uppfattning grundade Johansen på de medeltida ur­ kunder och aktstycken från 12-1500-talen, som med större elle,r mindre tydlighet utpeka vissa bysamhällen såsom bebodda av svenskar. Dr Johansen har själv samlat och på strödda ställen i sina skrifter och källpublikationer hänvisat till dessa meddelanden. Ibland synes han böjd att dra något för långt gående slutsatser av källuppgifterna, som stundom icke behöva betyda något annat än att någon enstaka svensk varit bosatt i den eller den byn. Men i fle:ra fall äro uppgifterna entydiga och därtill kommer stundom svenska ortnamn i urkunderna som ett viktigt indicium för tidigare svensk befolkning. Johansens uttalanden äro spridda på så många håll, att det är bäst att här ge en sammanfattning av vad han funnit och vad han vill säga. I sitt stora verk om estlandslistan i Liber Census Danire - denna utomordentligt viktiga källa för den ännu i sin linda liggande estniska ortnamnsforskningen har J ohansen visat, att dess ortnamnsförteckningar återgå på listor, som de döpande prästerna i Harrien och Wierland upprättat över befolkningen 1219-1220. Dessa listor,) regel men icke alltid lågtyskt färgade, vad uppfattningen av de estniska namnen beträffar, omredigerades efter danska rättskrivningsprinciper av biskop Thorkill eller hans närmaste man 1241 i sammanhang med en av biskopen uppgjord plan för revidering av godsinnehavet och för fastställande av tiondens storlek. Revisionen kunde aldrig äga rum efter de av 6

Thorkill utstakade riktlinjerna, emedan de politiska förhållandena efter Valdemar II :s död utvecklade sig på ett sätt ägnat att snabbt göra listan föråldrad. Den förblev därför biskopens privata koncept. Dess upptagande i det samlingsband, som innehåller LCD förklarar Johansen troligen hava skett på önskan av drott­ ning .Margareta, hertig Sambors dotter, som hade särskilda skäl att intressera sig för Estland. Och syftet med hela boken skulle vara pedagogiskt. Den unge konungen Erik Klipping skulle genom dess studium inhämta för utövandet av sitt kall nyttiga kunskaper. Till cirka 1270 kan den i behåll varande avskriften i LCD dateras.1 Ingen i LCD förekommande estnisk by ligger närmare kusten än 1 km. och fiskebyar saknas där alldeles. Kustbygden måste hava saknat fast befolkning och fisket utövats om somrarna av de inåt landet bosatta bönderna och deras anställda. Godsägarna sökte skaffa mera folk till landet för att öka sina inkomster. Sedan de brutit motståndet från de estniska böndernas sida, började de anlägga strandbyar med hjälp av ifrån Sverige inkallade kolo­ nister, med folk från själva de estniska byarna och i N arva-Peipus­ området med ryssar. Från cirka 1250 kan den svenska invand­ ringen dateras. Äldst belagd av alla strandbyar är Pernispe (Pärispää) 1259. Den nämnes aldrig i samband med svenskar. Apones (), Kaypenkoya (Keibu) och Jumentake (Ju­ minda) äro de äldst kända av de byar, som ha svenskt samband i Harrien. De äldsta beläggen för hela Estland äro från 1271 och 1283. »Beginnend mit Wichterpal, Kurks, Rogö, St. .Matthias, Laydesby, Kirsal, Lodensee, .Morras, N argen westlich von Reval, zieht sich ein Saum von Schwedensiedlungen weiter ostwärts hin tiber Wulf, vViems, den .Maartschen Strand, Wrangelsholm, Ilgas, , , , .Malos, bis Haltja im Halljalschen Kirchspiele. Vom 13. Jh. ab ergiesst sfoh ein Strom schwedischer Schiffsleute und Fischer nach Estland, der erst um die .Mitte des 16. Jhs. abebbt. Sie ergreifen Besitz von den Kusten und Fischfangplätzen.» 2 De dokument, som visa svensk bosättning och svenska ortnamn i Tallinns närhet, har J ohansen utnyttjat för sin uppsats om svenskarna vid Reval i Beiträge XI. I allmänhet finnas dessa handskriftliga belägg i Tallinns stadsarkiv, vars bestånd i många

1 Om den fortsaHa diskussionen se Tillägg och rättelser, nedan s. 351. 2 Estlandsliste 258. 7

år stått under Johansens personliga förvaltning. Särskilt viktiga äro här Revals råds lejdeböcker. Av dem har Johansen sedermera utgett och kommenterat fragmenten 1365-1438. Den yngre full­ ständiga lejdeboken utkom 1939 (text). Register och kommentar hunno ej utgivas före omvälvningarna och den tysk-baltiska ut­ vandringen. Vidare ligga i Tallinns andra stora historiska sam­ ling, Estländska Litterära Sällskapets bibliotek, några handskrifter om svensktidens godsförhållanden, som ingen mer än Johansen ordentligt studerat. En av dem, uppställd av en svensk tjänste• man under reduktionstidevarvet vid namn Engel Hartman, utgör en kompilation av de äldre rullornas uppgifter och är utnyttjad i Pauckers godshistoria men på ett sådant sätt, att man utan till­ gång till manuskriptet inte kan veta, vad Paucker själv skriver och vad han avskriver från Hartman. Johansen har citerat direkt ur manuskriptet. Av de tryckta källorna är det stora verke,t Liv-, Esth- und Kurländisches Urkundenbuch det viktigaste. Johansen har även framletat upplysnin,gar ur några mindre kända skrifter. I Lärda Estniska Sällskapets årsbok 1930 har Johansen offent­ liggjort 35 urkunder och register till Harriens och Wierlands godshistoria under 12- och 1300-talen, som inte tidigare tryckts. Ett flertal av dessa beröra kustdistrikten och innehålla svenska namn eller anspelningar på svenskar. Några sådana förekomma även i en annan av Johansens publikationer Johannessjukhuset i Reval äldsta vackebok 1435-1507, i vars inledning Johansen också berör den dåtida svenska bosättningen i stadens närhet. En betydande svensk invandring till själva Revals stad låter sig jämväl under den senare medeltiden konstatera. Se härom Johamsens inledning till lejdeboksrragme:nten. I den mån tvekan kan råda om riktigheten av Johansens slut­ satser, skola i det följande de källställen citeras, varpå han byggt. I regel är detta inte behövligt. Lika kraftigt som Johansen framhäver svenskarnas betydelse i Estland under den senare medeltiden, lika bestämt tillbakavisar han den av Karsten samt estlandssvenska amatörer företrädda hypotesen om en uråldrig svensk bebyggelse i Estland.1 Utom i

1 A. a. 260. Karsten, Den fjärde nordgermanska nationaliteten, Hfors 19,18, samt passim i s,enare skrifter, F. Erlund, Birkas folkhögskola (Balto­ skandiska spörsmål I), Hapsal 19,35, F. Isberg, Den estlandssvenska stam­ men, »Sovjet-Estland» (f. d. »Kust bon») 1941. 8

Harrien och i det nuvarande bo,sättning.siområdet ha,r svensk kolonisation ägt rum på Ösel. Denna har icke Johansen utan Evald Blumfeldt behandlat.1 I Wik har den svenska bosättningen varit vidsträcktare än nu. Russwurms uppgifter härom kunna dock icke utan vidare godtas. Understödd av Gustav-Adolfsakademien kunde jag sommaren 1940 tillsammans med docenten i fonetik vid Tartu universitet fil dr Paul Ariste, läroverksläraren magister Kusta Must och folk­ högskolerektorn agronom Fridolf Isberg anordna en studieresa till Ost-Harriens kusttrakter för att undersöka, huruvida den medeltida svenska bosättningen i dessa distrikt avsatt alltjämt fortlevande spår i ortnamnsbeståndet. Att några dylika funnos, var klart genom J ohansens uppsats om svenskarna vid Rev al. Vidare fanns. ännu 193n i Tartu en liten men intressant samling svenska dialektord från Jöelähtme socken i Modersmålsföreningens arkiv i Tartu, en samling som numera praktiskt taget är för• svunnen, emedan den inordnats i ett väldigt, alfabetiskt uppställt handskrivet dialektlexikon för hela landet, det s. k. »Lisasönastik», där det vore ett sisyfusarbete att ånyo gallra ut den. Resan företogs under ytterst vidriga politiska förhållanden. Ryssarna hade just marscherat in i landet och voro i färd med att upprätta baser på flera av de platser, som tillhörde vårt under­ sökningsgebit. Utlänningar voro förbjudna att vistas någonstädes i Harrien och de ängsliga estniska myndigheterna fingo icke bevilja mig dispens trots ihärdigt antechambrerande från min sida. Till öarna fick ingen resa, som ej där hade hemortsrätt. Att expedi­ tionen under sådana omständigheter alls kunde äga rum, berodde på rektor Isberg, som ställde folkhögskolan Birkas bil och sig själv som chaufför till "förfogande. Med detta, fortskaffningsmedel blev det möjligt att undvika nattkvarter på ställen, där polis- eller militärkontroll kunde riskeras och hela resan kunde göras på några få dagar i stället för beräknade två å tre veckor. Två nätter återvände vi till Tallinn, en natt sökte vi tillflykt hos grevinnan Stenbock på Kolks och en natt tillbragte vi i det »fria» Wierland. Några olägenheter medförde dock förbuden och försiktighets• måtten. Det blev nödvändigt att överhoppa en del av Johansen med rätt eller orätt såsom tidigare svenska utpekade byar vid

1 Ajalooline Ajakiri 1936, s. 153 ff. 9 lhasalu-, Kaberneeme- och Kolgabukterna. Resultaten från andra håll och arkivmaterialets vittnesbörd tydde icke på att vi här skulle gjort några större fynd, men för säkerhets skull har jag medels flitig utfrågning eller brevväxling med från dessa trakter till Sverige som flyktingar anlända ortsbor utfyllt luckorna. Vidare hade vi aldrig tid att på ort och ställe preliminärt be­ arbeta materialet, vilket förde den olägenheten med sig, att ett par intressanta naturnamn nu äro svåra att komma till rätta med, emedan vi veta för fäet om hur befolkningen själv tolkar dem och hur terrängen tar sig ut på den namngivna platsen. Reseförbudet till öarna visade sig i stort sett vara till rätt obetydligt hinder för insamlingsarbetet, Det var nämligen möjligt att på fastlandet - särskilt i Tallinns fiskhamn - påträffa sak­ kunniga öbor, som beredvilligt ställde sig till förfogande för ut­ frågning. över huvud bemötte oss den vakna och intelligenta fiskarbefolkningen överallt med största vänlighet och visade genast förståelse för vår uppgift. De omständliga palaver, som vid lik­ nande uppteckningar hos den sävligare bondebefolkningen bruka vara obligatoriska, bortföllo här som oftast och det inbesparade ej ringa tid. Av deltagarna hade magister Must tidigare idkat landsmåls• forskning just i Jöelähtme socken och var den av oss, som bäst kände traktens naturbeskaffenhet. Även Isberg hade under en längre militärtjänstgöring vunnit förtrogenhet med terrängen i för• samlingens västra del. Must var bäst skickad att på de tyvärr mycket dåliga kejserliga ryska generalstabskartblad, som fort­ farande i regel äro de enda nutida detaljkartor, som stå till buds, utpricka läget av de lokaliteter vi antecknade. Vi gjorde detta endast för de delar av undersökningsområdet, där det svenska ins,laget var mera märkbart, och fingo även där avstå från ut­ prickning av Wrangelsholms m. fl. småöars namn, emedan kartan återger dessa i för liten skala. Själva utfrågningen leddes av Ariste, vars skarpa öra, livliga utförsgåvor och vinnande sätt göra honom särskilt lämpad för sådana arbeten. N argö åtog sig dock Isberg att på hemvägen ensam med hjälp av till Tallinn anlända öbor undersöka. Ön hotades av förestående evakuering, varför jag ansåg det säkrast att icke uppskjuta insamlingsarbetet här till ett senare tillfälle. Låt vara att N argö egentligen icke tillhört Ost- 10

Harrien, så har ön dock ett naturligt samband med de andra öarna i huvudstadens närhet. Med undantag för nargönamnen ha alla namn från denna resa upptecknats med det för finno-ugriska språk brukade fonetiska alfabetet. Om detta se närmare i Finnisch-Ugrische Forschungen I! Ariste tillkommer förtjänsten av att ha upptecknat och senare ren­ skrivit alla namn med detta beteckningssätt. För att underlätta begripandet har jag sedan inom parentes tillfogat svensk över• sättning av alla namn med undantag för ett lite1; antal, som trotsat alla tolkningsförsök. Att så få fall behövt kvarstå otolkade, där• för har jag åter ofta Ariste att tacka, vars ir1gående kännedom om de estniska målen varit mig till ovärderl il!,' nytta vid mina försök att klarlägga varje namns betydelse. :far ja,g tolkat ett namn som svenskt språkgods, har detta också därför kunnat ske från en säkrare basis än om jag utan hans hör mde velat avgöra, om ett namn kunde härledas ur estniskan eller 0 j. Självfallet har jag vid bearbetningen av det insamlade materialet rådfrågat de olika arkiv, varur upplysningar kunna vinnas,. Här märkes först den estniska Modersmålsföreningens (Ak. Emakeele Selts) samlingar av ortnamn och dialektord. Under 1920- och 1930- talen ha en mängd unga filologer sänts ut till olika socknar för att. efter olika metoder undersöka dialekternas o :dskatt. En metod består i att »fråga efter Wiedemann». Man gh då igenom den stora ordboken för att kontrollera, hur ortsbefol rningen ställer sig till dess påståenden. En annan metod söker att få ordförråd och fraseologi från vissa begreppssfärer och yrke :t (t. ex. tid, familj, fiske, åkerbruk etc.). Större specialsamlingar förvaras fortfarande för sig, men de mindre ha, som anmärkts: försvunnit i den för hela landet gemensamma lappkatalogens djup. Ortnamn äro däremot alltid uppdelade på socknar. Dessa student- och magisterarbeten äro av rätt olika värde. Sämst äro som oftast de äldsta, då fordringarna ännu voro mindre uppdrivna. Att just Ost-Harrien utvaldes till vår expeditions första undersökningsgebit, berodde ej blott på att fara:1 för dröjsmål här var störst utan stod också i direkt samband med beskaffenheten hos Modersmålsföreningens material. Under det dt utmärkt sådant föreligger från t. ex. ett par s,ocknar i Väst--Harrien, verka ortnamns­ förteckningarna från Jöelähtme och so1'.knar mindre full­ ständiga i synnerhet med avseende å naturnamllen. Ej heller ges 11 detaljupplysningar om naturnamnens läge som i vissa av de mo­ dernare insamlingsarbetena och något intresse för speciellt svenska beståndsdelar i ortnamnsförrådet kan ej förmärkas. Vad dialekt­ ordböckerna beträffar, är den från Kuusalu helt gjord efter en enda by Tapurlas språk. Både den och )>Lisasönastik» (så kallad emedan den vill bjuda tillägg till Wiedemann) ha dock stundom hjälpt mig att få den rätta översättningen på svårare namn­ former. En svår brist hos dessa samlingar är emellertid, att de små öarna synas ha legat utanför insamlarnas horisont. Ej utan värde för materialets bedömning ha vidare de bygde­ beskrivningar och traditionssamlingar varit, som - ävenledes för var församling - utarbetats av folkloristiskt och historiskt in­ ställda studenter under den estniska fristatstiden. Här finnas ut­ talanden av gammalt folk, som redan voro döda, när vi företogo vår resa, och alla ·sägner om svenska m~nnen och svensk eller finsk härstamning ha dessa upptecknare brukat ta fasta på. De förvaras i Kulturhistoriska arkivet (Kultuurlooline Arhiiv) och citeras ibland i det följande. Mycket viktigt jämförelsematerial föreligger i Estlands riksarkiv (Statliga Centralarkivet, Eesti Riigi Keskarhiiv) i Tartu. De vik­ tiga rullorna och kartorna i Estländska General,guvernementets a1rkiv (Eestimaa Rootsiaegse Kind:ralkuberneri Arhiiv) från den svenska tiden samt rullor och kartor från den ryska böra i främsta rummet nämnas. En och annan rättegång av värde kan man oickså hitta i manngerichtsarkiven. De medeltida källorna äro i regel tryckta eller använda av Johansen. De upplysningar, som avvunnits det historiska materialet, till­ fogar jag efter varje avsnitt i den följande undersökningen. Dessa avsnitt ha gjorts med hänsyn till varje sagesmans område i vår beskrivning. Ibland har samme sagesman kunnat redogöra även för de närmaste grannbyarna, varför kommentaren till vart avsnitt stundom omfattar ett större, stundom ett mindre område. Av historiska namnformer anför jag blott ett urval. Jordeböcker och kartor äro icke på långt när så givande jäm• förelsematerial, som de kanhända skulle varit i Sverige. Det est­ niska namnskicket i äldre tid förband bonden med hemmanet efter typen Miku Peet (Mickegårdens Petter). Jämsides med denna endast av förnamn bestående typ förekommer visserligen också typen Sootaga Jaan (Jan bak kärret) eller Ttihipää Ott (Björn i 12

Tomskallegården), där verkliga lokaliteter eH,!1r rnmm1scenser av någon tidigare innehavares egendomligheter gö:·a sig gällande. Men dessa typer ä,ro i sfark minoritet mot den förstrtämnda i alla äldre ruUor. Numera väga de ungefär jämnt och jag ä,r böjd att tro, att de färgrikare, namn, som åte1rfinnas i vår förtec];ning, mången gång kunna ha existerat redan under tidigare år mndraden, fast de endast undantagsvis trängt igenom i de offic ella jordeböckerna. När de emellertid finnas i dessa, så är dut ofta möjligt att identifiera dem med namn i vår förteckning och det är därför tråkigt, att de icke i större utsträckning göra sig gällande i de äldre vackeböckerna. De efter innehavarens förnamn nämnda går• darna växla ibland namn för varje generation, som bebor dem. Dock förekommer det även, att en tidigare, ja, .rent av den ur­ sprunglige innehavarens förnamn knytes vid p;ården för århund• raden framåt. Ännu mindre hjälp har man av jordeböckerna för naturnamnens vidkommande. Endast i sällsynta undantagsfall kan man där på• träffa något av dem vi samlat. Litet bättre ligger saken till be­ träffande kartorna. De, som stamma från reduktionstiden, äro före• bildliga. i ,sitt .slag. 1 Men som syftet var ekonomiskt, utsattes i regel blott ett fåtal namn. Av dessa har jag dock vid ett par tillfällen kunnat göra värdefulla rön om önamns rätta former. Det är alltså i regel endast de större orterna, för vilkas vid­ kommande ett rikligt urval av historiska former stå till buds. Och ändå är det oftast dessa större orter, som äro vanskligast att tyda. Mycket beror detta på dessa orters höga å der. Men även på den andra huvudorsak, som gör det historiska materialet mindre givande för språkmannen än vad man efter svenska utgångs• punkter skulle vänta. Denna orsak är givet.vis främlingskapet hos de historiska urkundernas upphovsmän. Sl;rivare, lantmätare, kartografer, kronister, reduktionskommissarier·, präster voro så gott som aldrig av estnisk börd och många av dem ,skrevo de estniska namnen utan att alls känna till de: estniska språket. I vissa fall funnos tyska namn alldeles obesläktade med de in­ hemska. Det säger ,sig självt, vilken stor nackdel detta sakläge innebär för ortnamnforskaren. När i Sverige våra egna landsmän

1 Jfr 0. Liiv, The aspect of the Estonian Landscape at the End of the 17th Century based on the Maps of the Swedish Times in the Central State Archives (Liber sa-'cularis I: 370 ff.). 13 på det besynnerligaste kunnat förvrida svenska namn, vad kan man då icke vänta sig av utlänningar! Det är en tur i oturen, att somliga förvanskningar såsom vokalförkortning och konsonantför• längning endast äil'o skenbara och bero på den tyska rättskriv• ningen och att de estni,ska ortnamnen med sin vokalrikedom äro så pass lätta att uppfatta även för utlänningar.

Ehuru det egentligen inte ingick i den för Gustav Adolfs Aka­ demien framlagda planen, hade vi under resan anledning att också befatta oss med släktnamnen. Dessa visade sig vara i överväldi• gande grad påverkade av svenskt namnskick och detta på ett sätt, som icke stod i någon proportion till de rätt blygsamma svenska inslagen i ortnamnsbeståndet. På allra sista tiden hade visserligen som följd av den intensiva aktion, myndigheterna inlett för anta­ gande av rent estniska namn, ett stort antal försvunnit, men kyrko­ böckerna ända fram till nuvarande tid visa, i vilken grad befolk­ ningen ej blott i strandbyarna utan långt inåt landet (detta gäller Kuusalu socken) burit svenska eller efter svenskt mönster bildade släktnamn. Dessa namn kunna indelas i olika grupper. En grupp är rent och oförvanskat svensk (t. ex. Åberg, Tomander, Falk, Lindström). En annan har ombildat namnet, så att rättstavning och ljudsystem stämma bättre överens med estniskans (t. ex. Jun­ kvist < Ljungkvist, Lillevors(t) < Liljefors, Vaagiström < Fager­ ström, Kraan~, Kröön-, Kreen- < Gran-, Grön-, Gren-), en tredje har svenska namn, som inte förekomma i Sverige 1 (i Finland?) (t. ex. Musliin, Lusthollar, Lillepiska, Tamvelius), en fjärde för• enar en svensk beståndsdel med en tysk eller estnisk (t. ex. See­ blum, Preiholm, Saarström [öström]), en femte ter sig speciellt finländsk (t. ex. Hoberg, Lambot, Assikander) eller östsvenskt dia­ lektisk (t. ex. Hinkapööl, Sööker),2 en sjätte kan vara tyskt likaväl

1 Åtminstone icke hos E. & A. Noreen, Svenska familjenamn vid början av 1900-taJe,t, Stockholm 1907. 2 Rolf Pipping har i sitt sakkunnigutlåtande för den nordiska professuren i Uppsala. 1'948 s. 19 s,tällt sig oförstående inför dessa enligt min mening finländska eller östsvenska namn. Jag skall därför motivera min åsikt om deras proveniens. Hoberg är ett namn, som vis,serligen formellt kunde föras tillbaka på ett rikssvenskt Hogberg (enstaka belägg från ä1'dre tid i Örnbergs Åttartal peka på Askersundstrakten). Men sannolikare är att namnet står i för• bindelse med en känd finl,andssvensk släkt Hougberg, om vilken Axel 14 som svenskt påverkad (t. ex. Wiekselström [< Weichselstrom?], Vahtmeister, Damberg) och en sjunde är ännu internationellare (t. ex. Lindjaal [Linjal], Kalender, Pontus, C:i.lpus). Estnisering­ arna i ljud och rättskrivning leda ofta till att namnen få ny tolk­ ning. Forsberg kan bli Vors(t)pere (Korvgården), Bo- blir Puu­ (Timmer-), Lilje- eller Lille- Lille (Blom), Sjö- Sööt (Träda) eller Soo (Kärr). Ny- kan någo,n, gång bli Niit- (Äng-) ek Sådana namn som Hin, Helvet, Brigittenbock m. fl. skulle m:i,n kunna misstänka för att på skämt vara påprackade bönderna av godsägaren eller förvaltaren. Med få undantag äro de estniska böndernas och fiskarnas släkt• namn ej äldre än 1830-talet, då en kejserlig uka:, gjorde antagandet av familjenamn obligatoriskt. Resultatet av denna undersökning gör det otroligt, att bönderna skulle antagit de svenska namnen för att demonstrera sin svenska börd. Orsakerna måste vara av annan beskaffenhet. På Wrangelsholm skulle det, enligt sages­ mannen, ha funnits en svensk förvaltare, som utan svårighet fått bönderna att antaga svenska namn, ty dessa voro dem välbekanta genom den livliga beröringen med Finland. I Kuusalu kan man förutsätta liknande grunder. Församlingen dominerades av gods­ hemen, dem svenske greven Stenbock, och frå::L fiskebyarna hade man livlig kontakt med Finland. Denna kontakt ledde till, att man gärna anslöt sig till finskt (dåtida) namnskick, när nu släkt-

Bergholm, Sukukirja I: 625 ff., gjort en utredning. Den har inkommit till Finland vid mitten av 1600-talet och en gren har f:\tt fotfäste i Nyland, Denna för Rolf Pipping okända familj räknade vid :;ekelskiftet fem stats­ ämbetsmän varibland en senator. Än märkligare är att Pipping ej hört talas om Lambot, ty detta namn måste otvivelaktigt härledas ur finska lampuoti 'landbonde' och har be­ handlats, av Kars,ten i Finnar och germaner Folkmålsstudier IX: 2'58 med hänvisning till Ganander och till Streng, Nuoremmat rnotsalaiset lainasanat. Namnet Assikander kommer av det sydfinska socker.namnet Asikkala och är av den gra.edserande typ, som varit särskilt utmärkande för finländskt prästerligt namnskick i äldre tid. Hinkaböle, - det enda av dessa namn vars finländska proveniens även Pipping s,ynes böjd att bekräfta - mot­ svarar ett gårdsnamn Hinkaböl,e, belagt hos Greta Hausen från Pyttis i östligaste, Nyland. Sööker bör sammanställas, med det äldre svenska be­ sökare 'lägre tulltjänsteman' och måste ha inkomm I i estniskan genom östsvensk förme,dling. En s,ekundär användning av ordet :den som snokar under k1äderna på en kvinna' finnes upptagen i Wessmans Samling av ord ur östsvenska folkmål. 15 namnen visade sig ofrånkomliga. Själv kände man sig bunden till Finland genom traditioner om invandring därifrån och talade (lik­ som man ännu talar) en dialekt nära befryndad med finskan i södra Tavastland, varifrån utvandring synes ha ägt rum. På hela nordkusten blev det modernt a.tt lägga sig till med svenska namn. Även i Wierland blevo de vanliga. För att i korthet föregripa resultatet av den följande undersök• ningen må sägas, att den svenska bebyggelt'.e, som åtminstone på några platser bevisligen förekommit ända inne i Wierland under medeltiden, utslocknat för så länge sedan, att den icke efterlämnat säkra spår i namnbeståndet. De svenska inslag, som kunna kon­ stateras öster om Jöelähtme socken böra enligt min mening hellre förklaras som yttre svensk påverkan från nyare tid, varvid så väl närheten till Finland som svensktidens reminiscenser och de sten­ bockska godsägarna varit gynnsamma faktorer för uppkomsten av ett och annat svenskt namn eller parallellnamn. Annorlunda ligger sak,en till på och i Jöelähtme, åtmin• stone i socknens västra del. Här finns ett respektabelt svenskt inslag, såväl på fastlandet som på öarna, och en del namn äro sådana, att de själva bevisa sin ålderdomlighet. För denna del av undersökning,sområdet kan man gott tala om ett även ur den svenska ortnamnsforskningens .synpunkt positivt resultat av i:nsam­ lingsarbetet. För överskådlighetens skull meddelar jag i slutet av arbetet en lista över säkra, troliga elle:r med orätt postulerade svenska inslag i vårt namnbestånd. Jag hoppas emellertid, att även de partier av arbetet, som blott eller nästan helt syssla med estniska namn, skola ha intresse för svenska språkmän. Genom de meddelade översättningarna kan man utan finno-ugriska förkunskaper få en uppfattning av namn­ skicket i Estland. Ur jämförelsens synpunkt bör detta namnskick kunna med utbyte granskas även av nordiska namnforskare. Hemkommen till Sverige har jag nedlagt mycket arbete på det i Estland insamlade materialets utbyggande med arkivaliska data. I all synnerhet Kammararkivet men även andra samlingar såsom de delagardieska i Lunds UB eller det privata arkivet på Stavsund erbjuda en mängd uppgifter utöver de i Estland befintliga. Av kartor över hithörande områden eller farvatten har Krigsarkivet och även Sjökarteverket flera av intresse. Bittert måste man dock !,akna möjligheten att företa resor till Estland eller åtminstone 16 därifrån per brev inhämta upplysningar. Såvät terräng- som kart­ studier på ort och ställe skulle i månget fall ha varit högeligen önskvärda. En lycka i olyckan har den stora flykting::tröm utgjort, som just från Estlands öar och kusttrakter sökt sig hit till Sverige och den g·enom myndigheternas försorg ordnade immigrationen av Estlands svenskspråkiga befolkning. Därmed har ett topografiskt och språkligt kunskapsförråd blivit möjligt :itt utnyttja här i landet, från vilket vi annars varit helt avstängda. För mig har det sålunda nu varit möjligt att tack vare flyktingars komplet­ terande upplysningar i åtskilliga viktiga specialfall komma till klara resultat, där jag eljes fått nöja mig med att rada upp olika teoretiska alternativ. Aven har en ny kompletterande namnskörd kunnat göras - låt vara att jag med tanke på att upplysningarna ofta mottagits skriftligen och med hänsyn även till vanskligheten för en utlänning att korrekt återge finare nyanser i estniskt dia­ lektalt uttal inte kunnat nedskriva dem med de fonetiska tecken, som kommit till användning i huvudtexten. Kapitlet om Nargö har helt och hållet kunnat nyskrivas, starkt utökas och förbättras med hjälp av de förträffliga sagesmän, som här stått till buds. Under uppehåll i Finland sommaren 1949 har jag slutligen i därvarande institutioner kunnat insamla ett belysande jämförelse• material, varav en del kunnat utnyttjas här nedan. Det mesta. får dock sparas till en särskild översikt, som torde komma att inflyta i årsboken Folkmålsstudier. KAP. I. Nargö.

1 ½ mil NV om Tallinn ute i Finska viken ligger N argö, som blev det yngsta förvärvet för svenskheten i Estland. ön har en längd av 9 km., en maximibredd av 5 km. »Grunden består av flygsand­ bankar, kärr och flacka ljungbeväxta hedar. En vacker doftande barrskog betäcker större delen av ön och lövskog förekommer i icke så liten utsträckning. På östra sidan finnas spår av en park­ anläggning från fordom, där stadsbor om sommaren anordna folk­ fester för sina utflykter (»Daani kuninga aed» ). I stora byn kan man ännu .se fästningsvallar från den äldre medeltiden eller en ännu avlägsnare tid.» 1 Mellan ön och fastlandet gå viktiga segel­ rännor och lotsning var ett näringsfång av betydelse för åtskilliga nargöbor. Däremot odlades ingen säd. Invånarnas antal var enligt 1934 års folkräkning 450 varav 155 sver.skar. 1934 skall antalet hus ha varit 99, men däri innefattades då även andra hus än de egentliga boställena. Under förra världskriget evakuerades ön, likaså under det nu pågående. Sedan tyskarna 1941 erövrat Est­ land, började invånarna återvända. men blott för att efter ett par år åter få ge sig därifrån, denna gång till Sverige. Om nargöborna.s liv och karaktär har sa,gesmannen Frans Daniel Betg, av vars ingående kännedom om öns äldre förhållanden Nils Tiberg och jag dragit mycken nytta, ställt följande ,skildring till mitt förfogande, som här återges med blott några obetydliga syn­ taktiska ,retuscheringar och med utelämnande blott av ett inle­ dande parti.

»Av det nuvarande slägtets första stamfäder kom den första familjens över till Nargö ifrån Finland. Av allt att dömma synes

1 Matkur-Linderstarn-Blees, Lärobok i Est1ands geografi, Reval 19--23, s. 71.

- ,vieselgren 18 det ha inträffat emellan 1740 och 1750. Sedermera kommo åt• skilliga andra familjer till så att de på 17HO talet voro fem familjer bosatta där. Vid denna tid utfärdades, med några få års mellantid, två skriftliga dokument, av den då varande guvernören i Reval. I dessa dokument tillförsäkrade man åt N argöborna särskilda privilegier som den övriga landtbefolkningen icke kom i åt• njutande av, utan stäldes under adelns förmyndarskap och betrak­ tades såsom dess lastdjur, hvilka han efter sitt godtycke kunde behandla som han ville. Dessa dokument ha väl förvarats fastän de numera äro av ingen betydelse. Detta att Nargöbon har alltifrån början varit sin egen herre har givit honom ett omisskänneligt karaktärsdrag. På grund därav har han blivit bedömd av den utomstående såsom stolt och högdragen och såsom en som icke har samhörighetskänsla. Han är frihetsälskande, djärv, äventyrslysten och oförvägen. Såsom en äkta havets son är han orädd för kampen på den vredgade böljan och är förtrogen med faran till hvilket hans yrke, ,såsom fiskare på öppna havet i en liten farkost, har fostrat honom. Han har även förståt bruka sin frihet och självständighet så, att han av gammalt har gjort sig omtyckt och värderad av stadens hög• förnäma borgare. Därtill har en bidragande orsak varit hans fallenhet för språk. Ty för de gamla var jämte sv,enska och est­ ländska icke ovanligt att ledigt kunna tyska och rysska. Och sedan Krimkriget 1854-55 kom även engelska språket därtill. Kunskaper i tyska och engelska samt svenska språket har även varit nödvändigt för honom. Ty såsom lots till Reval har han haft en icke föraktlig binäring. Därför har den yngre generationen i de flästa fall sökt sig· ut på sjön med främmande nationers fartyg. Det finnes knappast någon som icke kan tala ledigt fem a sex olika tung·umål. Likadeles även med fruntimmer. Särskilt (bland) de yngre tala de flesta både tyska och rysska jämte estländsk

tiderna förändras och därmed även tänkesätten samt att intet är av evig varaktighet, har de sista årens händelser nogsamt visat. Att ryska flottan behövde en stödjepunkt i Östersjön hade militärpartiet i åratal förut framhållit såsom en nödvändighet. Förslag hade antagits och förkastats tills Reval med dess isfria hamn året runt samt N argö utanför som kunde behärska båda inloppen till hamnen ansogs såsom den af naturen danade och mest för ändamålet lämpliga plats. Det hade glunkats och dispu­ terats därom i åtskilliga år förut tills den nakna verkligheten stod för dörren. Arbetet började på alvar våren och sommaren 191:-1. :Man hoppades det oaktat få bo kvar ännu i flera år. :Men det blev allt mera tydligt att man ej hade någon rätt att förfoga över sin jord och mark utan inkräktarna gjorde ,sig till herrar, där de så funno för gott. Det led mot hösten 1913. Ett bud sändes att guvernören skulle komma med uppsägningsorder söndagen den 20 okt g(amla) stilen. I skolan samlades ung och gammal för att få höra hans andraganden. Han mottog med sitt följe stående under det den kända ryska kejsarhymnen sjöngs. Efter en längre förklaring om att han uppträdde i tsarens namn pch såsom hans ställföreträdare bjöd (han) nargöborna att utan motstånd och invändni,ngar flytta, ty tin det allmäm,na.s. nytta och rikets bästa Rkulle ön exproprieras. Vid ett annat besök sade han, att han gjort sig mycken möda med att skaffa Nargöborna ett annat ställe där de kunde slå sig ned ,samt bygga och bo såsom på Nargö. ~Ied hala och lismande ord samt med all den över• talningi-förmäg·a som stod honom tillbuds sökte han förmå dem att antaga hans anbyd. Det gällde en i högsta grad stenbunden jord, utan skog, utan byg·gnader med mycket långgrund gjuttgid (gyttjig) strand på ön :Monö invid ett sund emellan ösel och :Moon där högsta vattendjupet är 2 a 3 fot. Detta hans anbud mottogs ej av helt naturliga skäl ty ingen möjlighet syntes till existens. Då utbrast han i förargelsen över att ej ha vunnit sitt syftemål: 'Ni kan fara till Satan', och i det han utbredde sina händer under himmelens fyra väder. Efter mycket parlamenterande många och långa överläggningar så lyckades dock N argöborna få ut sina styvrar år 1914 på sommaren. En del hade redan flyttat och en del måste flytta då kriget bröt ut med en frist av 24 timmar och lämnande en del av sina tillhörigheter kvar. över dessa kastade sig de ryska arbetarehoparna såsom en glupande vargskock brytande ned dörrar och väggar för att komma åt det som fanns kvar. För detta bad man sedan att få ersättning men intet av­ seende fästes därvid. Nargöborna hade under mera än ett år fått göra bittra erfaren­ heter med den militära överheten och drogo på visst sätt en lätt• nadens suck då de voro därifrån. :Men de voro hemlösa och det betyder mer än pennan förmår teckna. Såsom Nargöbon är fast vid sin ö är sällan någon. Han vantrivs över allt utom hemma 20 på sin ö. Nu skulle han bort för alltid. Det var en bitter kännsla. Det fanns ej någon platts som motsvarade det gamla hemmet på Guds gröna jord. Därför kändes skiljsmässan dubbelt så bitter. En del lyckades före det stora krigsutbrottet komma över till Sverige, några sedan till Finnland. En del stannade i Reval och några flyttade till olika plattser på Estland. Förskingringen var fullbordad. Syskon, slägt och vänner voro för alltid åtskilda. Försynen hade dock bestämt något annat. Förenings stund skall åter komma, men på vad sätt är ännu oavgjort. En hoppets stråle har upplyst horisonten och allas hjärtan slå hastigare slag. De av missräkning och umbäranden fördystrade anletsdragen ljusna upp och en viskning höres: 'Ar det sant att vi få återvända hem!' Framtiden skall uppvisa hvad som kommer att ske! Hemmet är ej mera i det skick som det var då det lemnades utan ödeläggelsen är stor och på åratal kan det ej återställas. Fästningsvärk ha byggts och raserats, skogar ha fällts, byggnader och gårdar ha blivit brända och nedrivna, gärdesgårdar och stängslen utan undantag borttagna. Kyrkan är bränd, skolan öde-· lagd och allt ter sig så som vandaler farit fram, de där ha haft sitt största nöje i att förstöra och bränna och de ha lyckats allt för väl utföra sitt verk. Allt detta oaktat längtar Nargöbon hem till sin ö igen.» Skrivna vid tiden för tsarismens sammanbrott och förhopp• ningarna om elen estniska fristatens upprättande, kunde dock dessa bittra ord med större rätt ha brukats om de förhållanden, som drabbade Nargö 1940, då bolsjevikerna drevo befolkningen från ön att dra sig fram bäst den gitte på fastlandet och utan möjlighet att flytta till utrikes ort. Då fingo många nargöbor bo som djur i båtar eller skjul ungefär som de utbombade i Tyskland, fyra år senare. Och medan tsartidens myndigheter till slut sågo sig föranlåtna att till de evakuerade betala en riklig skadeersätt• ning, som, om rubeln behållit sitt värde, skulle satt dem i stånd att börja ett nytt liv på annan ort, var det 1940 ingen som bekymrade sig om de bortdrivnas existensmöjligheter. N argös ehuru icke nargöbornas förnämsta tillgång har alltid varit skogen. Från Erik l\fenveds tid fram till Krimkriget har den såvitt bekant stått lika grann, men under de senaste hundra åren har den varit utsatt för allvarlig åverkan. Det började med att engelska flottan under Krimkriget valde farvattnen kring Nargö till operntionsbas och där enligt Russwmm 'nedhögg eller brände upp över 12 000 famnar byggvirke i kronoskogen.1 Denna uppgift

1 Eibofolke I: 153. 21

-be,stride,s dock av flera äldre sagesmän. Befolkningen stod på bästa fot med engelsmännen och dessa gjorde ingen nämnvärd åverkan å skogen. Men som E. Fast berättar i sin skrift »Jooni eesti mere­ asjanduse minevikust» ('Drag ur det estniska sjöväsendets för• flutna'), Tallinn 1935, fann befolkningen det opportunt att efter fredsslutet klaga och bes,vära sig hos myndigheterna. På 1890-talet började en period av skogsskövling, enligt vad min sagesman Axel Markus meddelat. Redan tidigare hade kronan sålt skog till en uppköpare Tjugin, vars arbetsledare på ön omtalas nedan s. 70. Nu köpte en spekulant vid namn Tederson (fa,JCErson) upp vad han kunde få och på 20-talet for en estnisk mini,ster vid namn Köster illa fram med kronoskogarna i hela landet. Om ock skogen på Nargö fortfarn:nc1e var mycket vacker, kan den sålunda icke ha varit så ståtlig och åldrig som förr annat än på enstaka platser (Lehtmetsa och Träskeskogen och Mustamets,a ?). Enligt förlju• dande skall den ha - ovisst i vi'lken utsträckning - bränts av 6 tyskarna, vid deras rMrätt 1944. Intill dess upptog den / 7 av ö:ns areal. Nargö var i staden Revals ägo men hur länge vet man ej be­ stämt. När vi först höra talas om ön, tillhör den danska kronan. Men redan omkring 1350 måste den ha varit i stadens be,sittning. Från och med den 26. 4. 1687 har den, såsom A. Soom funnit i Livonica II: 31, jämte »Wulfsö, Blote Carl och Engö Carl» från• tagits staden jämlikt beslut av reduktionskommissionen och blivit statens egendom och den övergick sedan till ryska, därpå till estniska och nu åter tiU ryska staten. Om landhöjningen på Nargö yttrar Matkm, att den utgör en fot på var trettioårsperiod.1 Det blir en m per århundrade. Siffran är, såsom Edgar Kant upplyser, felaktig. Landhöjningen har icke varit så kraftig. Enligt Rolf Wittings beräkningar har den under de senaste århundradena endast utgjort omkring 20 cm per sekel? Se kartan nedan s. 77. Från Harudden till Lehtmetsa minskas ön genom erosion men söder därom växer den, dock e,j e,tt litet parti vid Förs,ta stenarna. Mellan Lillängen och Träskviken råder status quo, dock att man vid Suurliiva har tillökning även i norr (ca 1 m på 300 år). Vid Savikalda går ca 1 cm om året förlorad. 3

1 A. a. s. 72. 2 Le soulevement rccent de la Fennoscandi:e, Geografiska annaler IV: 485. 3 Meddelande av f. forstmästaren på Nargö Paul Kiiiits. 22

öns mest höglänta parti ligger i våra dagar 27,7 m över havet.1 Dess sydliga del kallas k11qmu:e1-]dan (Kvarnändan), dess nordliga ma1aks-re11dan (Fyrbåksändan), estn. majakas 'fyr'. På Russwurms tid funnos följande svenska familjer på· ön: Luther, Berg, Holm, Markus, Ambroson, Freiberg, Ktihn och Schulman. De estniska hette Jtirrison, Ros eller Rosen, , Bertilson och Matszon." De flesta av dessa funnos kvar ännu i våra dagar. I språkligt avseende står nargösvenskan nyländskan så nära, att den knappast bör räknas till de estlandssvenska målen. Detta styrker traditionen om den finländska invandringen på 1700-talet. öns nutida bebyggelse var alltså av ungt datum och folkspråket kan icke tillmätas betydelse för avgörande av önamnets etymologi. Men före det stora nordiska kriget var ön ock"å befolkad och den dåvarande befolkningen kan mycket väl ha varit den ursprung­ liga, om den ock erhållit nya tillskott utifrån ..Johansen meddelade 1925, a,tt invånarna första gången omnämna" 14G9 och att en namn­ given nargöbo anträffas först 1548.2 När det i staden Revals drät• selböcker 13G3-74 4 är tal om »den ööluden», så menas därmed, uppiyser mig Joham,.en, i Reval bosatta personer, som sörjde för stadens vedtransporter från Nargö. 1370 får man veta nam­ net på fyra av dem: Jany, Andres, Wil1eken vnde Kultoyue, 1372 nämnes en Torkel samt em Manne »mit siner kumpanie» be­ stående av Andreas, Hymmotte, Jane, Vylieme och \Villeke. Som kumpaner åt Andreas nämnas Henne, Kaukemele och \Villeke. Som syne::; är flertalet av dessa namn tvättäkta estni~ka namn från hedl'n tid. Torkel är å andra sidan ett klart nordiskt namn. Den 1548 nämnde invånaren heter Knrbe Lauwer (d. v. s. Lars i Ödemarken eller Storskogen, estn. korb, gen. kon.:e »grosser Wald, Dickicht (auf Moorgrund), Einöde», Wiedemann; även korb, gen. korre »Versengen, Anbrennen»). Körve är mycket

1 Eestimaa kaart. Sojaväe kartograafia jaoskonna väljaanne 1921, har 25,s. I Ostsee-Handbuch Mittlerer Teil 1942, II: 144 anges högsta höjden över havet inklusive trädtopparna till omkring· 30 m och den leriga nord­ ändans höjd till 15 m. Min siffra härrör från Edgar Kants på g·rundval av genera1stabskartan gjorda beräkning. 2 Eihofo1ke II: 3'96 (tilläg-g- till § 194). 3 Beiträg·e s. 42 f. • Kämmereibiichcr 1363-74 (Publikationen 3) s. 46 ff. o. a. .Jfr även registret, Yars sidohänvisningar dock ej äro fullständiga. 23 den centrala bebyggeben. Korve Thomas och Korp-Tomas åter• finnas sedan på kartor från slutet av 1600- och mitten av 1700- talet. Huruvida det rör sig om samma gård som 1548, är inte möjligt att avgöra; däremot kan man konstatera, att en gård alltid legat på samma plats sedan Korve Thomas 1699, som det heter, blev »nysatt» där och det gamla namnet lever kvar i terrängen. Den stora inkvisitionen 1642 överhoppar Nargö och det dröjer till 1687, innan vi erhålla en fullständig lista över gårdarnas innehavare.1 I denna anges antalet värdar till 9 jämte 8 söner och 3 bröder. Värdarnas, d. v. s. gårdsinnehavarnas namn upp­ räknas och kan jämföras med en förteckning från 1699, som före• ligger i trenne versioner varav en med delvis utplånad skrift." Gemensamma för alla dessa förteckningar äro följande namn: Korwe Thomas Gse ovan!), Karvasze Mart (Ludne, Mårten), varvid dock gen. karvase visar, att epitetet inte syftar på honom själv utan på någon föregångare i gården, vars öknamn liksom blivit hängande vid i-tället. Lustigt nog fanns ett liknande namn på en 1800-talsfiskare i byn Jurkas på nordöstkusten av ön: Karu-Jtiri (Ludne Jö.ran 1. Björn-Jöran) och en ättling till honom var helt luden. Vidare nämnas båda gångerna Puritze Mattz ( < Puritsakoe­ mtalu ~fats, 'Mats från gården med den il,skna hunden'?). Jfr Lönnrot under puritsakoira. Efwe.rt Hans, kallas 1699 Hans Ewe.rt. Sonen har efterträtt s,in far. Dessutom finnas 1687 några, som sak­ nas i den yngre listan: Maret Valamen (änka?, kansk_e finska?), Matta Thomas (troligen Mäda, uttalat mala, jfr nuvarande by- och viknamnet Mädasadam), Marrt Jörgensson samt Hillbo Matthias och Hillpo hiaak (hilp, gen. hilbu, »Lumpen, Lappen, Flick», Wiede­ mann, troligen sålunda: Mat,tias och Isak i Lumpgårdem.). Dessa bröder (?) motsvaras 1699 av Hilpe Clas och Mart »2 Bröder». Marrt Jörgenson mot,svaras kanhända av en Karisse Mart i den yrngre för,teckninge,n (es,tn. karine, gen. karise 'grusig', alUså Mårten från Grus,gården). Nytillkomna 1699 äro Ustailo Andres (estn. uustalu 'nygård') och Marten Pohela (estn. pohi 'norr', -la lokal­ suffix, vare sig härmed menas, aH Mårten var bosatt på öns norra

1 ERKkA A !)40. 2 ERKkA C Il 2, IV 8, V 4. J ohansen har feltryckt 163~) för 99 och den tryckta gencralguvcrnementskatalogen har felaktigt 1689. 24

ände eUer att han kom från Nordanlanden, kanske från öste,r• botten (jfr fi. Pohjala, pohjalainen). Av dessa invånare torde utan tvekan Isac :Eschelszon kunna påstås vara svensk eller finländare. Troligen är detta fallet även med niiarrt Jörgenszon. De övriga namnen verka alla estni,ska, t. o. m. :Evert kan mycket väl vara en est. Viktigare är att Lode 1698 enligt Russwurm räknar Nargö till de av ester befolkade öarna.1 Med en gles och övervägande estnisk befolkning, som dock såväl på 1300- som på 1600-talet haft ett ,svenskt inslag, få vi sålunda räkna för öns äldre bebyggelsehistoria. Helt avfolkad, som traditionen gör gällande, kan ön ändå näppe• ligen ha blivit. Namnskicket på ön visar på flera punkter en kon­ tinuerlig tradition. Det synes antagHgast, att denna förmedlats genom en obruten bebyggelse av den ovannämnde Korve Thomas' ställe på västsidan (jfr nedan s. 34 och 57). Under den nyare period, som tog sin början under rysk över• höghet, var befolkningen från början blandad. Den utplanterades på den efter det stora nordiska kriget avfolkade ön. I ryska generalguvernementets arkiv refereras till N argö redan 1726, men någon bosättning på ön synes inte ha kommit till -stånd förrän på 1740-talet.. Frans Daniel Berg, vars anteckningar om förhållan• dena på Nargö under tsartiden avtryckts här ovan, har i sin ägo ett familjedokument, varav framgår, hur den förnyade bosättningen på ön tog sin början. Det lyder sålunda: ,,copia Auf befehl Ihro Käyserlichen Majestät Selbsthalterin des gantzen Reusz-Landes etc: etc: etc: Wird gegenwärtigem Stephann und Hans gebrtider Hoemann, welche als freye Leute unter dem publiquen Guth Buxhoewden und zwar an dem dahin gehörigen Wörckschen Strande sich aufgehal­ ten, nach geschehener Oberlegung und gehaltener RtickRede zum besten der hohen Crone General Gouvernementl: verstattet auf der Insul Narjö sich wohnhafft niederzulaszen und zur Nothdurfft ein häussgen aufzusetzen, auch Land und Wiesen einzunehmen, und von der fischerey zu nähren, wobey denenselben ausdrticklich ver­ bothen wird, zu brennholtz keinen frischen Stamm anzugreiffen, 1 Eibofolke I: 153 (§ 194). 25 sondern sich des Lagerholtzes und Strauchs zu bedienen auch nichts nach der Stadt zu verftihren, und iibrigens auf die Conservation des W aldes gute Acht zu haben und dessen Anwachs bestmöglich zu befördern, auch erforderlichen-falls die Orons und andere Schiffe zu assistiren, und niemanden, er möge seyn, wer er will, dorten zu hegen noch weniger aber nach finnland oder andere örther weg­ zuföhren. Was diese der hohen Crone jährlich daftir zahlen sollen, wird um ein Jahr, als welche zeit zu ihrer etablirung gelassen wird, reguliret werde(n), welches alles denen, so dieses vorkommt, zur Nachdcht dienet, dasz niemand sich unterstehe diesem zum besten der hohen Crone allda gepflantzte Leute in einiger gestalt zu ver­ gewältigen. Gegeben auf dem Schlosse zu Reval d 251• Juny 1748 Peter Printz von Holstein OS Harpe G: G: Secr. L: S: rub: Anm. Generalguvernören prins Peter av Holstein blev zar 1762 men mördades snart. Godset låg i Kadrina socken i Virumaa. Dess estniska namn är Neeruti. Två mil norr ut vid kusten ligger estn. Vergi (Wörk). Stephan Hoemann (öman) hade en dotter Anna, som gifte sig med en Matts Berg, som skall ha flyttat till Nargö från Ormsö. Eftersom ormsöbönderna på den tiden inte hade några släktnamn, så måtte Berg ha kommit utifrån. Han kallas »freyer schwedischer Bauer» i dopattest för sonen Berndt Johan 1768. Av suppliker i ry,ska generalguvernementsarkivet framgår, att 1750 en Christopher, 1756 en Hans och en Martin Luther samt Hans Luthers svåger Heinrich Holm voro nybyggare på Nargö. Kolonisterna ansökte om befrielse från inkvartering av det kom­ mando, som beordrats till ön, för att bränna kol eller ock om till­ låtelse att avverka ved ur kronans skog för att bygga särskilda hus åt de inkvarterade. De önskade också något virke för egen del till båtars reparation.1 Det framgår av tvenne rapporter från de myndigheter, som hade med Nargö att göra, att ön var bebodd blott av några få där utplanterade kolonister och de synas hava blivit dittransporterade 1750. Frans Berg, som i sin ungdom hört så mycket om äldre förhållanden av sin farfar, har sig bekant,

1 EVKkA, ERKA, Acta 1756. 26 att Luthers kommit från Finland och fått leva i jordkulor sin första vinter på ön. Aven Fredrik Kiihn, J ohansens sagesman, anger Finland som familjen Luthers hemland. Dessutom ,skulle på 1700-talet följande familjer ha invandrat till Nargö från Fin­ land: Holm, Markus, från Dagö: Jtirgenson (Göransson) och Frei­ berg (egentligen samma släkt), från Tallinn: den tyska, på Nargö försvenskade släkten Ktihn och från estniskt språkområde släk• terna Schmidt, l\fatson och Mantoff. Att Berg kom från Ormsö vet även Ktihn-Johansen.1 Frans Berg samt Al. och Agnes Berthelsson avvika något från dessa uppgiHer. Holms skall bara på mödernet ha. varit finländsk, Markus ej alls.2 Mattssons kommo närmast från Neeme i Ostharrien men voro unsprung·liigen från Finrlaind. Man skall skil,ja mellan Jtirgen­ so111s fråm Dagö och avkomlingarna till Gamle-Jtiri Jtirgensson från Finland. Denne hade sju söner, som först bodde i en källare. E,ndast två behöllo namnet. De andra börjad,e kalla sig Ros,en, Schmi:tt och Freiberg. Rosen blev en av de största familjerna på ön. Det skulle vara av värde att kunna närmare redogöra för de från Finland inflyttade nargösläkternas föregående förhållanden. Men där tiga källorna. Möjligen kommo kolonister från de om­ råden, som Sverige genom frederna i Nystad och Åbo gått miste om. Dessa områden ställdes nämligen under samma administra­ tion som Estland. »Från denna tid vann den tysk-ryska ämbets• mannaadeln i Östersjöprovinserna ett mäktigt inflytande i ryska Finland.» 3 Men många av de finländska kolonisterna voro rym­ lingar från det under Sverige lydande Finland, och man har alla skäl att anta, att de värvats för kolonisation för att slippa utläm• ning till de svenska myndigheterna. Med värdefullt bistånd av pol. stud. Georg Luther, Helsingfors, kan jag meddela säkert besked om nargöluthrarnas härkomst. Kand. Luther har genom studier i Raseborgs härads domböcker, Kyrkslätts sockens födelse-, vigsel- och dödslängder samt Rosberg-Fleeges verk om Kyrkslätts församling :'\dagalagt, att Christopher och Hans Luther (jfr ovan

1 Beiträge s. 43. 2 Efter vad en yngre medlem av denna släkt uppger sig ha utforskat, kommer Markus från Odensholm. Dess stamfar skall ha varit en från S.and­ hamn invandrad rikssvensk man. 3 M. G. Schybergson, Finlands historia II: :?94 L Helsingfors. 1889. 27 s. 25) föddes i Kyrkslätt 1729, re::;p. 1732 och att deras föräldrar Kristoffer Luther och Valborg Markusdotter rymde med barn och följeslagare till Estland år 1732 för att undgå dödsstraff för våld och vanvördnad mot sin mor och styvfader. Denne Kristoffer var känd som en bråkstake och processmakare. Han hade 1722 över• tagit ödehemmarret Hirfsala, som hörde ti,11 färjebolet och haft skyldighet att överföra kronans folk och post till Reval. Han var född i Kyrkslätt 1701 och ham, mor Karin Mårtensdotter var också från denna socken. Hennes andre man övertog Hirfsala 1732. Xven fadern hette Kristoffer - tre generationer med samma namn! - och hade ursprungligen varit anställd vid tullverket i Abo som besökare (nämnd 1691) men har 1710 sin hemort i Kyrk­ slätt och är då sergeant. Det är troligt, att även släkten Holm kommer från Kyrkslätt. Familjenamnet förekommer där på 1700- talet och det heter ju, att Han:-: (Johan) Luther och H. Holm voro svågrar. Det är möjligt, att ett omwrgsfullt studium av 1700-talets ny­ ländska domböcker skulle kasta ytterligare ljus över några nargö• släkters föregåenden. Den svensk-finska St Mikaelsförsamlingens kyrkböcker voro under 1700-talets sista och 1800-ta,lets första decennier minst sagt bristfälligt förda av vederbörande prästerskap. Men vissa upp­ lysningar stå dock att hämta nr dem. Den i EVKkA nämnde Martin Luther begrovs 171)6 och synes ha haft en son med samma namn, som blev bryggare. Till Hans Luther var sannolikt Jacob Hanson, nämnd 1794 och sedan kallad Jakob Luther, en son. Från en lots Thomas Luther gift med en Dorothea Arendson komma sönerna Ludvig, Gottlieb (Kole Otto) och Christian Philip samt döttrarna Dorothea (g. m. Gustaf Markus) och Charlotta Wilhel­ mina (g. m. Andreas Ambrosen). Det var Ludvig, som ändrade sitt namn till Lindros, men som han blott fick döttrar i sitt äkten• skap med en dotter till Carl Adamson (son till nargösläkten Markus' stamfar Adamka Marks) (odinsholmare?) dog denna för• grening· av Luther:-läkten snart ut. Heiko Schmitt, vars hustru var från Nuckö, tog en fosterson Johan från Ambrosgården därstädes. Detta gav upphov till nargö• släkten Ambrosen, som av några nargöbor felaktigt hänföres till Danmark. Felaktiga föreställningar ha också insmugit sig om ursprunget till den n tdöda släkten Schulmann. Namnet har ur- 28 sprungligen lytt Solman. En för alla sagesmän okänd släkt var den på 1790-talet i kyrkböckerna nämnda Rosenörn (Hans och Jacob R.), som intet har att skaffa med den senare estniska nargö• släkten Rosen. Namnet Rosenörn förekommer i Danmark. linder de senaste ett hundra åren ha nargöborna perfekt hållit reda på samtliga personalia och det vore fullt görligt att upprätta och trycka noggranna släktregister över alla de erkända famil­ jerna på ön, estniska så väl som svenska. Inte ens islänningarna skulle kunna komma mycket längre i fråga om brinnande intresse för genealogica. Skillnaden visar sig först, när man kommer längre tillbaka än de senaste 100 åren. Där ha mångahanda ting ute­ glömts eller förvanskats, men vi få ta hänsyn till att den gamla bebyggelsen bröts redan 1914 och att nästan inga nargöbor gått den lärda vägen. Internationellt rykte som tekniker vann dock Bernhaid Schmidt, uppfinnaren av ett efter honom benämnt tele­ skop, som nyttjas i Södra Kaliforniens observatorium. Felaktiga föreställningar om härstamning från tysk-baltiska adelssläkter, som på grund av namnlikheter utbildat sig hos vissa nargöbor, motbevisas redan av det faktum, att svenskan och est­ niskan men ingalunda tyskan och estniskan voro de båda hem­ språken på ön och att svenskan under 1800-talet dominerade. Sammanfattande kan om de ännu fortlevande nargösläkternas geografiska ursprung sägas följande: av rent estnisk upprinnelse äro de senare försvenskade släk• terna Keen och Pärtelson (Ktihn, Berthelson). Proveniens: Tallinnt resp. i nordöstra Harjumaa; från Nuckö: Ambrosen; från Odensholm(?): Marcus; från Sverige över Ormsö: Berg; från Dagö: Göransson-Freiberg; från finska(?) Finland: Mattsson, Jtirgenson, Schmidt, Rosen; från Kyrkslätt i svenska Finland: Luther, Holm. Genom ingiften har det estniska inslaget ökats och detta har ofta kommit dels från nordöstra kusten av Harjumaa, dels från öarna i Finska viken. Invandrarna från Finland ha icke omedel­ bart kommit till Nargö utan fått börja sin tillvaro i Estland på fastlandet. En viss boklig bildning och kanske äldre familjekultur synes Matts Berg ha ägt att döma av gamla svenska böcker (så• som ett Itinerarium från 1500-talet), som ännu befinna sig i hans efterkommandes ägo. Om de allmänna förhållandena på N argö under 1700-talets 29 senare del skulle sannolikt mången intressant uppgift stå att hämta ur akta i det ryska generalguvernementsarkivet, om det funnes möjlighet att systematiskt genomgå detsamma. Tyvärr hann jag icke med denna uppgift, medan det ännu fanns tillfälle, då de äldre skedena av svenskbygdens historia och de ur språkveten• skaplig synpunkt viktigare forskningsuppgifterna måste komma i första rummet. I gamla sjöböcker finnes mycket material om farvattnen kring Nargö, men om själva ön säges föga. Hos Hahn 1751 heter det: »Nargön är omtrent en mil lång, sträcker sig mäst N. och Z. öfwer• wuxen med skog och trekantig rättwincklig i Z.W. och från hwar udde et ref utskiutandes. Ifrån norra udden är et stort stenref ¼ mil långt, och från Zydhuken et långt sandref af 2, 3, 4 famnars diup. Wästra udden skiuter ock et stenref: under östra sidan har man god opper för Westel. wind.» 1 Hos Hupel heter det 1774: »Die Insel, welche ungefährt 3 Meilen von Reval die dasige Rehde von der westlichen Seite einschliesst, gehört der Krone, auf deren Befehl hier jährlich vieles Holz gefällt und nach der Stadt zum Behuf der Krongebäude gebracht wird. Sie ist wenig bewohnt, und daher ohne Kirche; ihre sehr ver­ schiedene Breite kann man auf 3, die Länge aber auf 9 Werst setzen. Auf der stidlichen Spitze steht eine kleine Schanze zur Bedeckung der Einfahrt nach der Rehde. Ftir kleine Schiffe ist das Fahrwaisser auf beyden Seiten hinlänglich tief; för grosze mu auf der einen, wo dennoch eine Untiefe durch einen groszen Stein, wie man versichert, ihnen Gefahr bringen kann.» 2 Fruktsamheten på Nargö var stor. Många voro de äktenskap, inom vilka föddes 6 a 7 söner och dessutom flera döttrar. Men många söner dogo ogifta i yngre år utomlands som sjömän. Be­ folkningens tillväxt blev därför inte så överväldigande. Den man­ liga ungdomen övergav hemorten också för att undgå den pres­ sande ryska krigstjänsten. På flottan var denna 3 år och 8 månader men höjdes s·edan till 7 år. Av 700 värnpliktiga inom ett ruHfö• ringsområde uttogos dock bara 150. Man kunde dra lyckonummer eller »smörja» (muta) sig fri. Enligt Russwurm funnos på ön 1816

1 Jonas Hahn, Ytter1igare Tilökning Wid Den Förnyade Johan Måns• sons Siö-Märkes- Eller des Uplifwade Aska Ar 1748, Stockholm 1751, s. 32. 2 Nachrichten I: 357. 30

97, 1834 139, 1850 145 personer. Hos Hyrenius finnas senare upp­ gifter, men de gälla endast de nargöbor, som räknade sig till svenskarna. Dessas antal var 1881 165 och skulle enligt Danell år 1905 ha varit 230, en ,Siffra siom Hyrenius, troligen med rätta, anser vara hög. 1 1850 var antalet svenska gårdar eller familjer 10 med sammanlagt 80 personer, under det att esterna, som också räknade 10 familjer, blott kommo upp till 65 individer. En hos Hyrenius avtryckt yrkesstatistik från 1934 års folk­ räkning visar, att endast 2 människor på Nargö ägnade sig åt boskapsskötsel, ingen åt trädgärdsskötsel, 26 åt skogsskötsel och 199 åt fiske." Hälften av dessa voro kvinnor. De många skep­ parna, sjömännen och lotsarna liksom estnisk fyrpersonal och militär falla utanför tabellens ram. De äldsta uppgifterna om hur svenska språket talade.s på Nargö ger Russwurm, som yttrar: »Die Schweden sprechen die Schriftsprache, doch verwechseln sie zuweilen d und t und haben manche abweichende A

1 Estlandssvenskarna s. 43. 2 Estlandssvenskarna s. 269. 3 Eibofolke I: 15H. • De östsvenska dialekterna, Helsingfors 1894 (Bidrag till kännedomen om Finlands natur och folk). 31 heter det mera, 'nät' skulle heta niit men heter 1u_;t. Typen kort vokal + kort konsonant finns överhuvud ej längre hos nargö• bmna. Flera andra ålderdomligare drag, anförda av Hultman, äro försvunna. Bland dem som hållit sig längst märkes diftongise­ ringen till (;/,9 (o!:f) av Q. Men även detta uttal ha de flesta i praktiken lagt bort.

Accenten är som vanligt i östsvenskan akut och tonvikten ligger nästan alltid på första stavel,sen. Vid den fonetiska beteckningen av ortnamnen utelämnar jag därför accenttecknet med undantag för de fä fall, då huvudtrycket inte ligger på första stavelsen. Sammansättningsaccent anges medels utsättande av bindestreck emellan namnets komponenter. Ej sällan händer, att ett samman­ satt namn kan uttalas även med tvåordsaccent. Några sådana a.v Tiberg antecknade parallellfall meddelas i texten. Accentuering av estniska namn kan stundom kräva utsättande av särskilda hitrycksaccenter för angivande av jämnt fördelat tryck. Det flitiga bruket av s. k. stockholms-e beror på det av Lands­ målsarkivet och särskilt Nils Tiberg följda systemet, som reser­ verar ce för breda ä-ljud och nyttjar a för det mycket öppna mellanljud mellan a och ä, som finnes i vissa dialekter, t. ex. i sörmländskan och (enligt Tiberg) i Härjedalen och på Dagö. Men för detta ljud brukar Sahlgren tecknet n. 1 Förfar man som Lands­ målsarkivet, blir n ett obehövligt tecken. N argöborna Daniel och Augusta Luther, som äro väl förtrogna med språket i trakten av Öregrund, anse, att nargösvenskan har ett öppnare ä-ljud än det, som bruka,s av deras nuvarande svenska omgivning. A ven Nils Tiberg har ofta sett sig· föranlåten att nyttja mellantecknet at:, vilket såsom obefintligt på tryckeriet a.v mig ersatts med ce. Estniska fonetiker återge alltid estniskans öppna e med svenskt ä. I den under Björn Collinders egid tillkomna Rootsi-Eesti Abi­ raamat heter det noggrannare, att estniskans e »har samma ljud­ värde som i de svenskars uttal, som inte .göra skillnad mellan slutet e (i ett) och öppet e (i mest).» Det är tydligen stockholms-e som här åsyftas. Enligt min uppfattning gör nargösvenskan skill­ nad mellan vokalen i ett och vokalen i mest och rimmar sålunda

1 Grundlinjer för llialektforskning, Lund Hl'21. 32 inte. ett och rätt. Om det estniska ä säges, att »det betecknar ett mycket öppet ä-ljud som i värre, här».1 Enligt min mening, som Collinder tyckes dela, borde det normala riksspråksuttalet av sådana ord som dessa kräva tecknet a vid fonetiskt återgivande. Men enligt Landsmålsarkivets praxis torde de böra tecknas med ce. I anslutning till ULMA har också Danells Q ersatts av (',(, Sken­ bara inkonsekvenser i ljudbeteckningen såsom längd, halvlängd 1. felande längdtecken i samma ord, växling mellan ce, n och e i svagton m. rn. bero på olika sagesmäns vacklande uttal (jämför förordet).

Jag låter nu de olika ortnamnsgrupperna på ön följa. Jag har föredragit att söka ordna dem efter ett naturligt system och inte blanda dem samman i alfabetisk ordning. Vid angivande av läge för naturnamn inne på ön ha väderstrecken betecknats med N S V Ö eller en kombination av dessa NV etc. De innersta mittre delarna betecknas med C, som också kan kombineras med de vanliga väderstrecksförkortningarna. Svårast har det varit att få fullständiga och korrekta uppgifter om naturnamnen på öns nordligaste del, eftersom den gamla byn Jurkas nedlades redan 1914. I juli 1940 insamlade Fridolf Isberg i Tallinns fiskhamn så många namn han kunde komma över från N argö och fick ihop en tämligen fullständig samling av de äldre bostadsnamnen samt ett urval av naturnamnen. 1944 kompletterade Isberg sin samling medels utfrågning av hit anlända nargöbor och fick då i synnerhet uppgifter om gårdsnamnen efter 1920. Båda dessa gånger var det mest yngre estniska nargöbor, som utfrågades, och deras namn antecknades ej, eller också ha uppgifterna om sagesmännen kommit bort. Det var därför av vikt, att arbetet fortsattes med äldre, över• vägande svenskspråkiga sagesmän, som kunde lämna försfahands• uppgifter från tiden före 1914. Jag har under vistelse i Stockholm 1945 och besök i norra skärgården samma år i september samt 1947 och i någon mån även 1948 i Stockholm och annorstädes dels nogg,rant kontrollerat och kompletterat Isbergs samling av gårdsnamn och namnen längs stranden, dels hopbragt terräng• namn och vägnamn från öns inre, varav endast några få funnos

1 A. a. s. 136. (Andra upplagan, Upp8ala 1944.) 33 med i Isbergs samling, som förvaras i Ortnamnsarkivet. I fråga om gård,snanmen har jag sökt inhämt,a upplysningar om ägarna, vilkas riktiga namn endast i ett vis,st antal fall kommer till synes i namnen på deras hus. En av mina sagesmän, förre lotsen Leander Berg från Lillängen, har ställt två kartor till mitt för• foga:nde, som han själv ur minnet ritat över ön. Kartograf Jöns• son har sedan under jämförelse med ryska generalstahskartan rättat till måtten, där så behövts, och gjort en ny karta i så pass stort format, att ett ganska betydande antal namn kunnat utsättas på den sålunda reviderade kartan. Mina förnämsta sage,smän ha varit Leander Berg, dennes hustru Lonni Berg, f. Berg, Frans D. Berg, Daniel och Augusta Luther, den sistnämnda f. Rosen, Alexan­ der och Aimes Berthelson, den sistnämnda f. Holm, Otilie Hacker, f. Berg, och fru Lilli Devid, f. Mattsson. Vidare har ja.g att tacka den sistnämndas syster Elin Mattsson och frände Alfrida Matts­ son, f. Holm, lotsen Axel Markus och forstmästaren Paul Ktitits med maka f. Luther, Ernestine Rosen, Adina Luther, Viktor Berg, och Evald .:VIarkus för många goda upplysningar. Angående sa­ gesmännens hemmabyar och födelseår, se registret. Fröken Olga Berg, dotter till Frans D. Berg, har ställt dokument och utförliga släktregister över alla de äldre familjerna på ön till mitt för• fogande. ~Udre belägg för enstaka namn eller i äldre källor före• kommande avvikande namnformer anges också i det följande. Johansens g·enomgång av namnen 1925 blev rätt flyktig. Citat från Nils Tibergs sagesmän och uppgifter, som lämnats av honom, meddelas flerstädes. Citat eller upplysningar från ,Johansen och Tiherg beteekna,- flen,tädes blott med J, resp. T. Tibergs material tillhör PLMA.

3- Wieselgren Bebyggelsen 1914.

Medsols från Hiilkari anges i det följande de bebodda gårdarnas namn vid tiden för den första evakueringen 1914. Som synes uppkallades hemmanen ganska ofta efter en tidigare ägare eller dennes änka, vars namn sattes i genitiv och förbands med den nuvarande •innehavarens. Vid sidan av dessa allmänt kända namn - ibland ersatta med skämtsamma namn - funnos också en del officiella, på myndigheternas begäran inskrivna gårdsnamn, på vilka Johansen i Beiträge meddelar flera prov. Sådana namn begagnades inte av nargöborna själva. Man kan sålunda säga, att egentliga gårdsnamn som regel saknades på Nargö. De hos myndig­ heterna registrerade namnen ändas ofta på estn. pere 'familj, hushåll'. sto(Jrb~(e)n (Storbyn), även med "rspr"-uttal stQrabin (Stora byn), s(}drabin (Södra byn), estn. Suurkiila, Löunakiila. Denna by delades i tvenne huvuddelar ope-bin (Oppe i byn) och n(}re-bin (Nere i byn). Oppibyn sträckte- sig från den västliga ändan till Hermans. Neribyn var allt som låg öster därom. De gårdar, som lågo öster om Simlanku och Kvärnkarel, utgjorde bydelen Männiku. Huvud­ gränsen i Storbyn gick väster om Oskarsängen och huset Klubbi (se nedan s. 35, 65).

Storbyn. 1. Männiku-delen Ö om Simlanku. r~dar-h1{tse (Ridarhuset). Den ridande tullbevakningen var förlagd dit. kapsa, kapsta (Kålgården). Bara en stuga. I den bodde en man från Sörvehalvön på Ösel, det gamla Svarfnäs; han hette Villem Sadam och gick under namnet Sore-Villu. Han skröt med sina troll­ konster men blev mera betydande först på 20-talet. Då bodde han annorstädes på ön. Estn. kapsas, gen. kapsa 'kål' kan också heta kapstas, kapsta. Nu börja de viktigare gårdarna. mcer_tiko-krist1ans (Furulunds­ Kristian), Kristian Kuhn. 35

ma?/JJiko (Furulund). Beboddes av Hindrek och Jakob (Jaska) Luther. Hade tidigare hetat marttJS efter dåvarande ägaren Martin Luther. Obrukligt officiellt namn Berlinshus. edas kortform av Edvards. Ägare var Edvard Luther. iohaTJ,as-gotlceps (Johannas Gottliebs). Modern var Johanna Luther, f. Luther. Hon kallades goto-maip.a - goto smeknamn på Gottlieb. Officiellt: Ottopere. 2. Huvuddelen v. om Simlanku. sofias-frzdos. frzdo kortform av Fridrik och Fridolf. Ägaren var Fredrik Luther, broder till Gottlieb i granngården men tagen som fosterbarn hos Sofia Jiirgenson, f. Luther, syster till Johanna och senare efter sin mans Aleksander J iirgensons död genom drunkning omgift med esten Hart. Hon tog fosterbarn därför att hon inga egna barn hade. Obrukligt officiellt namn Martenshus. kola-tantas (Guldtantens), d. v. s. Sofia Hart. Hon kallades så på grund av sitt goda hjärta. Egentligen samma gård som föregående men med egen ingång och skild bostad efter det på Nargö brukliga sättet. mina-kgrls eller tipa-kgrls (Minas Karls eller trippande Karls) d. V. s. Karl Jiirgenson. Estn. tippama 'trippa, gå tillgjort'. Veder­ börande hade en sned fot. rQdolfs-karlas (Rudolfs Karls), även med estn. gen. rQdolfi- ~. Ägare var Kaarel Luther. Karla, upptaget även av Wiedemann, är en biform till Kaarel. Officiellt: Möldripere efter en väderkvarn, som fanns där på 1800-talet (estn. möldler, -ri, 'mjölnare'). ceggis kortform för Engelharts (Luther). celia-papas ~ celJas (Pappa Elias'es) åsyftande Elias Rosen. Han och hans - bröder gifte sig med estniskor. ngno-mar11as (Nanus mammas). Nanu hette egentligen Kristian men kunde inte uttala sitt namn, när han var liten, utan kallade sig själv Nanu. Han var efterbliven och besynnerlig. Han tillhörde familjen Jiirgenson, som skall ha kommit från Dagö och hette Göransson, tills ngno-papa ändrade namnet. Denne, vars förnamn var Frits, äktade en fattig estnisk piga Lena från Kaberneeme. Det var hon som blev ngno-mania. Frits farfar Lars Göransson skall ha varit på väg till Cherson med de andra dagösvenskarna 1781 men åtrat sig och stannat på Nargö. m,:;dos, Medo är kortform för Metusalem (Rosen). Denne fostrades hos mart~1s frzdo (Fredrik Luther). 36

k1ns (Kiihns). Två sammanbyggda eller bredvid varandra belägna gårdar, bebodda av Karl Kiihn och Johannes Rosen, den senare från mlias (Elias Rosens). Joh. Rosens lägenhet hette officiellt Traavipere efter en tysk båt Trave, som han lotsat. Enligt J ohansen1 stammade Kiihns från en tysk soldat. Enligt Frans Berg skrevo de sitt namn kr.:n (Keen) även på sin gravvård. tantas-ioha?J,esis (Tants Johannes'), efter Johannes Kiihn, fostrad hos änkan Fredrika Jiirgenson, vars man drunknat. Officiellt: Rootsipere (Svenskfamiljen) [J]. klob, (Klubben), gård bebodd av Jakob Rosen, vars farbror och fosterfar Gottlieb Rosen under sitt innehav av gården utvecklat så stor gästfrihet mot resande från Reval, att han på skämt kallade sitt hemman för en klubb. Denne farbror avled 90-årig i Sverige 1945. Estn. klubi, gen. klubi 'klubb'. hmrmans (Hermans), d. v. s. Herman Bergs, sagesmannen Frans Bergs farfarsfar. Hans sonsöner Kristian och Jakob brukade gården gemensamt. Officiellt: H ermannipere. krist1ans fransi:s, efter Kristian Bergs son Frans Berg, vilken med tiden fick eget hus i samma gård. ia$kas, smeknamn, egentligen ryskt, för Jakob. Så kallades Jakob Bergs del av gården. gan.1ml-re.1nos (Gamle Reinholds), d. v. s. Reinhold Bergs, som brukade gården samman med sin bror Herman (icke identisk med den nyssnämnde Herman). Officiellt: Reinupere. mn.1.os-1oi·os (Hermans Jockes) d. v. s. Johannes Bergs, som först bodde samman med Gammel-Rein men senare fick sitt eget hus. Officiellt namn: London. lgsos (Lars'es) en gammal gård uppkallad efter Lars Göransson Freiberg, vars ättlingar levat där i flera led. Officiellt: Laasupere. kopkas (ryskt smeknamn för Jakob ( <1ak6pka) med tillagt -s för at,t ange gården.) Ägare var Jakob Schulmann. ,~m1ts1s, ,Jmitsos, smitsas, smites, smits [T] (Smitts'es), gård be­ bodd av Jan Smitts avkomlingar. Under Jans livstid kallades gården rnns. Officiellt: Jaanipere. 1a?J,1:s (Janne), d. v. s. Janne Ambrosen. Tidigare, när Janne var yngre, kallades gården 1a?J,1:marr_ias eller 1am-mar[_l,as.

1 Brev till frf., stämmer med en uppgift av sagesmannen Ambrosen till Tiberg (ULMA). 37

volos, kortform av Voldemars. Här bodde en Voldemar Ambrosen. Bostaden var sammanbyggd med Jannes. val'/:-fransis ~val-frans~1 (Frans vid Vallen). Ägare var Frans Rosen. kada-pii· (Ensnåret). Ägare var Aleksander Berg. Tidigare hade en nu utdöd släkt Lindros2 bott _på gården. Estn. kadapik, gen. -u 'ensnår'. Obrukligt officiellt namn Amerikahus. sre6·~-lenas (Säcke-Lenas) eller lena-tantas (Tant Lenas). Den så• lunda benämnda hette Lena Berg och var av estnisk börd. Hennes svenske man Johannes Berg kallades Säck, därför att han som barn oavlåtligen upprepat detta ord, när han såg säckar bäras i land.

Lillängen kan betraktas som en del av Storbyn men var tydligt skild från denna genom ett obebyggt område. Esterna säga Läänekiila (Västerbyn) eller Väikesadamakiila (Lillhamnsbyn). ga11irel-matas (Gamle Mattes) efter Mattias Berg, Leander Bergs far. Officiellt Västervik. le

Mädasadam. estn. Mädasadamakiila (Mudderhamnsbyn), J: Meddasviken, estn. Mädasadamalauka, var Storbyns nordvästligaste utpost. På vägen dit från Lillängen låg en stuga:

1 [T], den förstnämnda formen med estn. gen. 2 Denna Yar en gren aY den stora nargösläkten Luther. Orsaken t.ill namnändringen är ej bekant. Jfr s. 27. 38

karl rQsens (Karl Rosens). I själva Mädasadam började bebyggelsen med blce~mans (Bläckmans), enligt T < black man, 'den mörkhyllte', vars riktiga namn var Edvard Kiihn. Därpå följde st.11rmans (Styrmans), Alexander Rosen, taga-vceli (>>Bakfält>>), en est med detta familjenamn från :iVIaart (se nedan kap. 4), officiellt Rosenthal. kla9sis (Klaus'), efter Klaus Klarnas, svärson till Axel Schulmann, efter vilken gården förut kallats a~·sals. Flera andra naturföremål i trakten uppkallades på samma sätt i tur och ordning efter dessa båda fränder. amandosis (Amandus') efter Amandus Kuhn. B(Jmos (Samuels) efter Samuel Ambrosen. halms (Holms), J Holm, estn. Holmi, 3 gårdar. Vid Holmsviken lågo dessa små gårdar, som gett namn åt bukten. De befunno sig på långt avstånd från den övriga bebyggelsen. Men på samma plats var det, som myndigheterna läto >>Korp-Thomas>> slå sig ned under reduktionstiden. Äldst i Holms var Johannes Holm och hans hustru Sofia kallade Vlo-gm11ian och Vlo-gwl!_(:n, här estnisering av den svenska kortformen Fia men känt som estn. ombildning av Sofia även i Sydestland. Att Viugumman hette Sofia är numera ej bekant men framgår av kyrkboken. maiahn (Fyrbåken), J: Båken. Låg på nordändan av Nargö men har förstörts av tyskarna 1944. ,Tfr ovan s. 22.

Jurkas by.

7orkas (Jörans) är diminutiv+ gen.-s av ett sällsynt estn. Juri 'Georg'. Så hette den nordöstra byn, som av militära skäl inte fick återuppstå, när Estland blev fritt. På detta område höll då krigs­ makten till skyddad av taggtråd. Också i Storbyn var ett batteri förlagt och utlänningar fingo inte utan särskilt tillstånd besöka Nargö, åtminstone icke under trettiotalets senare år. Bynamnet härrör från g:rnndarens förnamn. Hans släktnamn var Rosen. Hos J kallas byn >>das Dorf Irjas (seltener Björn, gesprochen >>Bjurm), estn. Karu Jiiri, 4 Ges., bewohnt von > Det är den s. k. Stor-Paul, som här åsyftas. Denne var verkligen 39 luden som en björn. Irja, den äkta estlsv. namnforn;ien, brukades aldrig av nargösvenskarna för estn. Juri, Jiiri, Jurka (T). Jorkas-m?J,dan (Jörans-ändan). Om man räknade hela bebyggelsen på nordöstsidan som en gemensam >>Bakby>>, så kunde man använda detta namn om det egentliga Jurkas. harnolts (Arnolds), Arnold Jiirgenson, som var född Rosen men adopterad Jiirgenson. Gården kallades också kaliomoisa (Klippherr­ gården, av estn. kalju 'klippa' och mois 'herresäte'). Denna gård var yngre och låg längst åt norr. Jor,kas p69,ls (Jörans Påls), även st69.r-po9ls (Stor-Pål, Påls), efter Paul Rosen. Denne var en man av imposanta dimensioner och med yvigt hår och skägg. Hans farfar hade varit alldeles luden och kallats Karu-Jiiri (Ludne Jöran, 'Björn-Jöran'). Jor,kas J6lios~s (Jörans Julius'), efter Julius Rosen, bror till följande. Med honom sammanbodde en tredje bror Jor,kas valmntm (Jörans Valentin). Jor,kas v6los (Jörans Voldemars), efter Voldemar Rosen, farbror till Frans, Julius och Valentin. Voldemar hade tre bröder: Johannes, Jiiri, Jakob. Obrukligt officiellt namn Rosendal. Dock anse andra, att det namnet bara tillkom Tagaväli i Mädasadam. Se ovan. Jor,kas fra?J,s~s (Jörans Frans'), Frans Rosen. dane.ls (Daniels) efter ägaren Daniel Leonid Jiirgenson, en beläst man, kallad liv6nti. Hur detta namn uppkommit, är okänt för de flesta nargöbor. Fru Agnes Berthelson uppger dock, att han fått det av ryssarna (förvrängning av Leonid eller Leontjev?). Enligt samma, källa hade Livonti varit förvaltare på Wrangelsholm, vilket stämmer med kyrkbokens uppgift, att han äktat Maria Keyser från nämnda ö (jfr nedan s. 208). Han hade också varit anställd vid bryggerier i Petersburg, där han gjort sig skyldig till oegentlig­ heter. När han återkom till Nargö, skall han ha spelat tokig för att undgå efterräkningar. Då mannen skall ha varit mycket beläst, har jag också tänkt mig möjligheten att hans tillnamn kunde återgå på Runebergs Leontes i Kungarna på Salamis. Han kan ha velat demonstrera sin otillräknelighet genom att deklamera ur eller vid olämpliga tillfällen prata om detta drama. Ett mindre välkänt namn utsätts ju lättare för förvrängning. Enligt T livnärde sig Livonti bl. a. med språklektioner. Daniel hade en fosterson, Gustav Berg. Även han skall ha varit mycket beläst. Gården, som han övertog, kallades då teodorspapas 40

(Teodorspappas). Namnet go~tavs (Gustavs) brukades också. Obruk­ ligt officiellt namn Högberg. kalda-mats (Strand-Matts), som bebodde egen stuga å Mattssons mark. mat-wns (Mattssons) eller imte-papas (Henriettespappas), estn. Taga-Indrek (Bak-Henrik), d. v. s. Henrik Mattsson från Bakbyn. Denne, fostrad hos Thomas Schmidt, blev Frans Bergs svärfar. Hans gård låg avsevärt mycket längre åt norr än den egentliga Bakbyn och räknas därför ibland som en särskild liten by. Obrukligt officiellt namn Östervik. danmls-fransis (Daniels Frans'). Daniel Mattsson var den andre gårdsägaren på Mattssons ställe. Han adopterade Frans Schmidt, vars fars gård nedbrunnit.

Bakbyn, Lillbyn.

bgg-bfn (Bakbyn) är i inskränkt mening namn på bebyggelsen söder om Kasarmskarel. I vidsträcktare mening innefattar den även Mattssons och Jurkas. Andra namn äro lilb1n (Lillbyn) och norbm (Norrbyn), det senare en översättning av estn. Pohjakula. Vanligen heter det dock på estn. Väikekiila, (väike 'liten'). Denna by kan indelas i ändar liksom byn på Wrangelsholm. (Se nedan kap. 4: 2.) Man tänker då på de gårdar, som innehades av byns tre do­ minerande familjer Luther, Markus och Bertelson. Så kan man, som nämnt, också tala om Jurkasändan, om förhållandena före 1914 beröras. markosis ~ margosis (Markus'), sedan delad i två sammanbyggda gårdar efter sönerna markos iohai[J,es (Markus Johannes) och lodm (Ludvig). Johannes Markus son är min sagesman lotsen Markus. ,Johannes var skutskeppare och kallades kmpe,n, < eng. captain. otos JOha!],c,sis (Ottos Johannes') och otos Mndnks (Ottos Henriks) voro de ursprungliga gårdarna i Lutersändan. Hindrik var frivillig i turkiska kriget och kallades sedan virlam, vilket tros betyda 'god dag' på turkiska.1 1914 sade man: lotmrs-p612.lis (Luthers Påls) efter Paul Luther och

1 Enligt vad prof. K. Gronhech meddelat mig, är detta oriktigt. 41

lotcers-isaks (Luthers Isaks), Isak Luther, Pauls bror, som efter en eldsvåda fick bygga en egen stuga på samma tomt som Pauls gård. dgn1cels (Daniels). Daniel Luther min sagesman, Isaks bror, fick också egen stuga. vilstors (Viktors), Viktor Luther, kusin till Paul och Isak och son av Henrik L., hade egen i Luthersändan. bcertcelsons ~ pcertJsons (Berthelsons) estn. Pärtel 'Bertil'. Denna ända bestod av bcertcelsons g6tleps (Gottlieb Berthelson), bcertcelsons albcerts (Albert Berthelsons) och bcertcelsons aleks (Aleksander Berthelsons). Enligt Leander Bergs karta är Joseps Johan ett annat namn på Berthelsons. Enligt J skulle i Bakbyn finnas två gårdsnamn Rosendal, Rosen­ hus, som ingen av mina sagesmän vill kännas vid. Det förstnämnda tro somliga ha brukats av myndigheterna för en gård i Storbyn, andra åter tillskriva det Tagavälis gård i Mädasadam. li?J,dubcers (Lindebergs) hette slutligen några stugor för sommar­ gäster vid Sinkarka. Bebyggelsen under estniska fristatstiden. Storbyn. Av de gamla gårdarna funnos inte många i behåll. Flera av de gamla familjerna föredrogo att bo kvar i Tallinn. Men det kom talrika nybyggare. Därtill kom estnisk militär, så att svenskarna under de senaste decennierna varit i minoritet. Folkräkningen 1934 upptog 155 svenskar men 291 ester och 4 av annan nationalitet. De talrika nybyggen, som nu kommo till stånd i Storbyn, uppfördes på området mellan de två gamla halvorna Oppibyn och Neribyn. Om en gård bibehållit sitt gamla namn, anges detta med en asterisk och läsaren må söka namnets förklaring i den förra översikten. Om de gamla gårdarna fått nya namn, nämnes också det gamla. Det nya samhället tycks ha varit mindre regelrätt byggt, så att i Storbyn en bestämd ordning mellan gårdarna blivit svårare att ange. 1938 invigdes ett nytt kapell bekostat från Sverige. Skolhus med estnisk och med svensk lärare fanns också. mcetsa-mab, (>>Malla på Skogern, Skogsamalia), Amalia Moormann, estn. nybygge. T mcetsa-mcil,s. gcorgs (Georgs), efter Ni cola us Georg, estn. officer, vars boställe låg på Leopold Rosens forna tomt. vcestcerblon.1s efter Hans Westerblom, svensk nybyggare. Samman­ byggd med hans var ior_kas-franses (Jurkas-Frans') d. v. s. Frans Rosens bostad. boios (Bojens). Boju kallades Artur Luther och hans nygård. Daniel Luther meddelar, att namnet hänförde sig till en sådan boj, som satt på näten och i Roslagen skulle kallas 'lätta'. Den hindrar näten att sjunka och kommer av estn. poiu, säger Evald Markus. poi, gen. poiu, i denna speciella användning finnes noggrant beskrivet hos Manninen, Etnograafiline Sonastik s. 70. Boju flyttade och i stället kom Elin Holm. lcos (Leos), efter Leopold Rosen, nybygge. hqralds (Haralds) d. v. s. Harald Holms nybygge. koits (Koits) efter Jakob Koit, estn. nybyggare. Namnet betyder 'morgonrodnad'. 43

*kms. *CE.)>}{!;}8. km:,las rilss (Karls Richards d. v. s. Richard Luthers. Gården=den äldre rQdolfi-karla. lm1das (Leidas), efter Leida Berg omgift Heinakroon. Gården var den gamla hmrmans-1askas. l1asis (Elias'), efter Elias Luther, tidigare kristians fransis (Frans Berg hade slagit sig ned i Stockholm.) smrgd:Js (Sergei's). Herman Sergei, en estn. nybyggare. vi/stor,~ (Viktors) efter Viktor Berg. Gården=gamml-rminos. Uttalas även viktor,~. sila (Silds), estn. nybygge. Sild betyder 'bro' och har genitiven silla. lor]ms (Ludvigs), svenskt nybygge tillhörigt Ludvig Ambrosen. leatidmr,~ (Leanders), d. v. s. Leander Rosens= det gamla sml·e- l(}nas. m0kmls (Eskils), d. v. s. Eskil Rosens nybygge. sirmls (Sirels), estn. släktnamn kanske

Lillängen. Vltlao (Vellau) en est med namnet Kristoffer Vellau. Gården var den tidigare lile.'/ggs-kristians. ambrQSYJS (Ambrosens), d. v. s. Fridolf Ambrosen. Gården var den, som förr hette aqgosts. mce'!J,iko (Furulund). Här bodde Johannes Luther. Gården var den forna leanders och dess nya namn var väl en reminiscens av Männiku-gården i östra bydelen, som tillhört Luthers. Ägaren kal­ lades side-J(Jn. (Siden-Jan). cerJ,tos, cernsts (Äntus', Ernsts), en lägenhet sammanbyggd med Männiku och bebodd av Ernst Ambrosen. taimks (Tammiks), bebodd av dagö-esten Roman Tammik, gift med en flicka från den förra gården i Storbyn. Tammiks gamla namn var vrkmans. rQbcerts, rops (Roberts, Robs), ett nybygge på vägen Lillängen• l\fädasadam bebott av Robert Rosen. ioe-sgr ~ 1oe~sqr (,Jöesaar), en est, som byggt nytt hus på Mäda• sadamvägen. hcer_bos (Herberts), d. v. s. Herbert Luther, som uppfört ett ny­ bygge, likaledes på vägen till Mädasadam.

Mädasadam. lcepiko (Allunden), gård bebodd av Lisa Rosen. trolti, s0rve-viZo (Trollet, Svarvnäs-Ville ). Jfr under Kapsa i Stora byn 1914. Sadam var nu ägare av den gård, som förut kallats blcekmans. koggas (Kongas). Kaarel Kongas, en est, bodde här i den tidigare S(1mos-gården. ceigi (Hinkes). Här bodde Johannes Boström från Eigi gård på Wrangelsholm. Den övertagna gårdens tidigare namn var ama1]dos. *sty;rmarJ,s. Här bodde nu Johannes Lillevars. slolos (Slullus) öknamn på ägaren Julius Luther. Hans gård= den gamla Tagaväli. lo~g-al~ (Lång-Alle), binamn på Alfred Rosen från Bakbyn och hans nybygge på Klauses-tomten norr om Mädasadam.

Holmsgårdarna hade alla förstörts under första världskriget och byggdes inte upp igen (T). Bakbyn.

adfnas (Adinas) efter Adina Luther, som bodde i ett ombyggt uthus. *markosfs. askar bmrtcelsans (Oskar Berthelsons). Nygård. *viktor:J, askars (Viktors, Oskars) d. v. s. Viktor och Oskar Luther. pilks, saeporo (Pilk, Saepuru) kallades den estniske nybyggaren Johannes Pilks hus. Estn. saepuru 'sågspån'. cvalts (Evalds), eller brofss (Broks) efter ägaren Evald Rosen, vars öknamn från skoltiden var Broks, kanske av estn. pruk.sima 'stångas' eller, som Tiberg hört, av estlsv. broi·spaitti, 'bogsprötet'. Före Evald bodde Poul Luther där och då kallades gården ännu tsaks liksom före 1914. albcerts (Alberts) Albert Rosens ställe. skrrtdars (Skräddarns) eller va.[centins (V alentins) kallades Valen­ tin Rosens nybygge. ska9va?;ttis, eller mcetsmkons (Skogvaktarns) kallades bcertelsons gatleps numera, ehuru Gottlieb fortfarande bodde där jämte sonen Johannes. Han hade emellertid blivit utsedd till skogvaktarsysslan. S66rd eller rr:.ma>Js (Reemann) kallades ett nybygge bebott först av en est vid namn Soord, sedan av August Reemann. dgnids (Daniels), efter min sagesman Daniel Luther i den gård, som förut kallats bcertelsans aleks. vilcemsans (Vilhelmssons). Johannes Villemsons nybygge. *brertelsans. Albert B. levde där fortfarande. al[scels (Axels), d. v. s. Axel Berthelsons nybygge. Axel var son till Albert. rQb&ns (Rubens) var ett nybygge, varest Ruben Mattsson bodde. Lindebergs var försvunnet. I dess ställe hade kommit en in­ lämningscentral för fisk, som kallades fi,~erlRk efter ty Fischerei. Senare bosatte sig en arbetare Lant på platsen, som efter honom kallades la>Jtis (Lantis). Ännu ett stycke längre åt söder befann sig slutligen den nya hamnanläggningen. Strandens och vattnets namn.

A. Stränder, rev och uddar, vikar, inbuktningar och hamnar, medsols från sydost. h!J)lkari (Sälrevet). Nargö sydöstra udde. Består av ren, vit sand. Äldre former: Hylkerotz (ERKkA IV: 8, 1689), Hyllker Otza (ERKkA CII: 2, 1699), Ylkareniemi (34: 37a, KrA, 1700-05), Ylkariniemi (Hahn 1752), Ylkaniemi (34: 39a, KrA u. å.), Ylkari­ niemi (Sjökarteverket, Estlands kust, Hydrograf. kart., Litt. G. Ryssland Nr 12, u. å.)1, Såndnäs (Russwurm 1855), Naissaare säär (Sjökort 1921, estn. säär 'benskena; udde, revel, sandgrund'), >>Hylkarrel oder Refven, estn. Ulkari, wahrscheinlich Ulga-k. See­ hundspitze>> (Johansen 1925). En annan uttalsform är hilkare. Såsom de äldre beläggen antyda och flertalet sagesmän pläga anse, är första leden en apokoperad form av estn. huljes, -ge 'säl' (enligt Wiedemann även hul'g, hul'je; huli m. m.). Andra leden är estn. kari undervattensrev, grusbank (även ovan vatten), ett ord, som i estniskan användes både om rev och grund ute i sjön och om i havet utskjutande steniga land­ tungor och deras fortsättning under vattnet. I nargösvenskan har detta ord vanligen inlånats i adessiv: karel 'vid revet'< karil, jfr det isländska uttryckssättet at Melum, at Hlidarenda eller fin­ ländska >>dativnamm som Mörskom, Bötom, Kuggom etc. Frans Berg har berättat för mig, att hans farfar hört av sin far, huruledes sälarna på dennes tid ännu brukade hålla till på en stenig udde Htilkari ots eller Hylkarsändan (jfr närmast nedan), som då var det enda av hela Hylkari, som höjde sig över havsytan. Sanden fyllde igen den segelränna, som gick mellan Hylkari och ön. h'!J!lkars e.,ndan, hilkars-mndan (så Isberg 1940), >>ändam eller spetsen (estn. ots) av Hylkari. Den kan också kallas hyilka5 ka­ re.,l ~ -rel (Sälrevsrevet).

1 Troligen en 1700-talskarta. 47

k0stcer-karcel, ke.8tcer-karcel, sällan (i förment riksspråklig form, T) karJ,dor2-karcel (Klockarrevet, Kantorsrevet), liten udde något väster om Ridarehuset vid Hylkari. Första leden är estn. köster 'klockare', ty. Kuster. mitasta karcel (Mittersta revet) är bara ett annat namn på Köstri karel. På estniska säger man Keskkari. kvcern-karcel (Kvarnrevet), J Quärenkarrel (Weskikari). Grund­ stenarna lära ännu vara skönjbara. Enligt Kiihns uppgift till J var det 4 väderkvarnar. kvq:rnkarcel-vzkm (Kvarnrevsviken), J Quärenviken, inbukt­ ningen öster om K värnkarel. k~ns-karcel (Kiihns rev), J Kiihnkarrel (Kiinikari). Med utgångs• punkt från J ohansens estniska form kunde man också tolka Broms­ revet (estn. kiin, -i 'broms'). Men allmän enighet råder därom, att det är släkt- och gårdsnamnet, .som ingår i naturnamnet. ha11:incen ~ brs-hanincen (Hamnen, Byhamnen). En yngre benäm• ning är sto9r-ha11zncen (Storhamnen). val-karcel (Vallrevet), J Vall-endan (Walli ots), är ett rev, som börjar med en rygg redan inne i skogen. På näset fanns den fem­ uddiga gamla fästningen (jfr. ovan s. 27) J Skansen (Wall), T valn, valana. ska11§1J är enligt uppgifter lämnade till Tiberg ett >>avbrutet byggnadsverk i sjöm, ett bygge, som gällt en brygga. Och Frans Berg menar, att denna brygga troligen byggts samtidigt som Vallen. Då J betraktar Vallen som estn. för Skansen, har han säkert missuppfattat sin sagesman. Fästningen är utmärkt hos Hahn 1752, Hupel 1774 och på den under Hylka:ri citerade kartan i Sjökarteverket. kaficel-v~bn (Kapellviken). kaåcel-karcel (Kapellrevet), J Kapell udd (Kabeli kari). kabcel-cerJ,dan (Kapelländan). Så kallades den låga småskogen innanför själva udden. Själva kapellet finnes utsatt på kartan från Sjök.-v. I början av 1850-talet byggdes en kyrka och 1938 ersattes denna av ett nytt kapell. likggs-vzbn (Lillängsviken), J Vesterviken. lifoP,gs-karcel (Lillängsrevet ). gamal-(!Jkcers-karcel (Gammal-Åkers rev). Jfr följande. cepl-odJJ (Äppeludden), J Äppeludd (Öunakari). En dansk sko­ nert lastad med frukt uppges ha strandat där. Ett äldre namn på denna udde är Kalikomaniemi (34: 37a KrA, 1700-05), Kaliko­ maniemi (Hahn 1752), Kalkemoniemi (34: 39a KrA, u. å.), Kali- 48 kounaniemi (G: 12 Sjök.-v., u. å.). Om niem 'näs' jfr nedan under Axelskarel. De två kartor, som kunna göra anspråk på att äga vitsord framför de andra, nämligen den äldsta, som härrör från sjömätningar av Eldbergh ca 1700 samt den noggranne Hahns 50 år senare, ha båda en form, som kan tolkas som Kål-udden (estn. kaalik(as) 'vitkål, kålrot', maaniem 'landtunga'). Om formen i G 12 kan tillmätas värde, kunde den tydas som kål+äpple (jfr det följ, nuna). Russwurm har Cap Auna efter estniskan. Öunakari är motsvarande estn. namn för Äppeludden. Det används även av svenskar. Likaså kan man säga Lepikualt (Under allunden) med tanke på en liten alskog, som växer här. Och hela stranden intill Äppeludden nämnes Gammalåker, varom se under Åkrar och ängar. mcemach einem kleinen verwachsenen See, Träsken, im Sumpfe Träskkärre>>. 13kcers karcel, 12,kcers-karcel (Åkers rev). 1rxr~Jsare (Sjöholmen), J Träskudden (Träskikari), Schmidt enligt J Jerwsaare 1870. Russwurm har enligt J Jerwsaar, men Russwurm nämner ej namnet och J:s uppfattning, att namnet Järvsaare skulle vara föråldrat och ersatt av Träskudden, håller icke streck. icer11sarr:ce?J,dan (Sjöholmsändan). I dessa namn ingå estn. järv 'insjö' och estn. saar 'ö'. Eftersom ingen ö numera finnes, har namnet blivit obegripligt för somliga nargöbor. En sagesman trodde, att första leden var det svenska djurnamnet järv. Det är emellertid just på denna plats, som landets tillväxt under år• hundradenas lopp varit mest märkbar. Det är mycket rimligt, att en större strandsjö under längre tid funnits här. Kiiiits uppger, att en liten sjö fortfarande finnes kvar vid pass 100 m från stranden. Man kunde, säger han, skjuta änder i den. På udden uppförde ryssarna under zartiden Ameerika patarei (Batteriet Amerika). Äldre belägg: Jernsarniemi (:34: 37 a KrA, 1700-05), Jervisari (Hahn 1752), Jenisari (34: 39a KrA, u. å.). Hahns sjökort har den korrekta formen. Den odaterade kartans namnform torde innehålla estn. jänes 'hare'. Här ha två namn på västkusten sammansmält till ett: Järvsaare och Harudden, om vilket senare nedan. ba~·to-karcel (Basturevet ). holms-v1km (Holmsviken). Åtminstone bland yngre sagesmän kallas denna efter Holms­ gårdarna uppkallade vik även ba15tokarcel-v1hn (Basturevsviken) eller haraodsv1hn (Harauddesviken). Om sistnämnda se följ. 1opitcer-stra?J,d (Jupiterstrand), mera skämtsamt namn på ett

4- \Yieselgren 50 strandparti mellan Holmsviken och Harudden. En båt med namn ,Jupiter har gått på grund där. hara-od?J, (Harudden), J Haraudden, estn. Jäneksekari. Första leden kunde vara sv. dial. hara 'grund i vattenbrynet' belagt med denna ändelsevokal från mell. Nyland i Vendells ordbok. Men det estn. namnet, känt såsom Jenisari redan hos Hahn 1752, visar, att man hellre bör tolka Harudden. Det skall ha funnits gott om harar på ön. På de redan flera ggr anförda kartorna från KrA och på Hahns sjökort kallas Harudden Aleklubniemi, på kartan i Sjök.v. Ale­ cubniemi. Häri torde följande element ingå: ösv. ale- 'al' belagt från västra Nyland hos Vendell i sms. alabystji 'aldunge, snår av albuskar', jfr även ale 'alvirke' (Nuckö), 'aldunge' (södra Sverige), klubb 'backe, höjd' (södra Österbotten) eller 'ensamt växande träd' (Satakunta). Albacksnäs skulle sålunda det gamla namnet ha varit, antingen i betydelsen av en dunge alar eller en enstaka al, växande där. Den vendellska ordbokens brister gör, att man inte behöver låta sig skrämmas från uppställandet av denna förklaring bara därför att klubb i passande betydelse inte finnes belagt från mer närliggande trakt.1 Enligt J finnes på Schmitts karta ca 1870 på västra kusten ett Lepaots, vilket är estniska för Aludden. Jfr Lepikualt. sto9,-,Ja?J,d (Storsand). Kallas ofta Suur liiva (estn. med samma betydelse). diutb-vtkin (Djupviken), J Djubviken, en inbuktning av Storsand, som dög till hamn. mo~ta-mlttsa (Svartskog) intill Djupviken. Här ingå estn. must 'svart' och estn. mets 'skog'. Enligt J kallades stranden här Djub­ strand. På Schmitts karta kallas enligt J den av sagesmännen 1940 dpftb-v1kskarml (Djupviksrevet) benämnda utbuktningen vid Svart­ skog M ustmetsa ots. arvmrks-karml (Glesnätsrevet), arvmrko-laqkas (Glesnätsbukten). Häri ingå estn. harv vårk 'stormaskigt nät', i första fallet försett med den svenska genitiven -s, i det andra, såsom i regel brukas, försett med den estn. genitiven. Estn. laugas 'hål, pöl, vatten­ samling lämpad att blöta linet i' men, framför allt i kusttrakterna, även 'mer eller mindre igenslammad havsbukt'.

1 Namnet torde utmärka samma lokalitet som de senare Haraoddsalana (nedan s. 58). 51

Äldre namn på denna plats: Kivisniemi (34: :n a KrA, u. å.), Kivisniemi (Hahn 1752), Kuvisniemi (34: 39a KrA u. å.), Capell­ kiivisniemi (G: 12 Sjök.v., u. å.). Häri ingår estn. kivi 'sten, klippa' (kuvi torde vara ren förvanskning av den svenske avskrivaren). Ordet har försetts med svensk genitivändelse. Att ett kapell fordom legat även här på nordvästkanten, är redan omnämnt. maia,ga arb (Fyrbåkens gafflar), namn på Nargös nordligaste parti, varest tre uddar sticka ut mot norr. Namnet brukas mest i inessiv pluralis arkedes 'i gafflarna'. Den lexikaliska uppslags­ formen är majakas, gen. majaka 'fyrbåk' och hark, gen. hargi 'gaffel, grep'. Den nordvästra av de tre· gaffelspetsarna kallas - åtminstone av folket från Bak-byn - ba.Jto-karcel (Basturevet). Det sydligare revet med samma namn blir då holms ba~to-karcel. Den mellersta spetsen är Långkarel och den nordöstra Flens­ borgar karel, som jag strax kommer till. På sjökortet 1921 kallas Långkarel Varbla nina (Stavnäs) estn. varb, gen. varva 'stav' och nina 'näsa'; 'näs, nock, landtunga'. Samma ord ingår i ort­ namnet Varbola i Läänemaa (Vik). Tillsammans med suffixet blir dess innebörd 'skog med kala stammar'. VF(,< ~ mrp, cendan (även w,:,pe) (Hagtornsändan). Så lydde det hävdvunna namnet på nordspetsen. Men i våra dagar hade det kommit helt ur bruk. Virpi peal (På höjden av Virpi) kunde sägas av sjöfolk om nordspetsen, när den dök upp vid synranden. Äldre belägg: Wirpo otza (rättat av lantmätare Holmberg från ett ur­ sprungligt Wirbi mets, ERKkA CIV:8, 1689), Wiruko (ERuA G, 1850). Jag härleder namnet ur estn. viirpuu 'hagtorn'. Estn. ots 'ända'. I svenskt uttal har vokalförkortning inträtt. Den tyska kartan från 1850 tyder också på kort vokal, fast ortografien gör detta osäkert. Estn. mets 'skog'. Eldberghs ofta anförda karta från 1700-05 har Herusaniemi. Första leden är med stor sannolikhet förvrängd av Krusa (estn. kruus, 'grus'). [!'J,~g-karcel (Långrevet), J Långkarrel (estn. Pikksäär), udden rätt -åt norr, mitt för >>~ajakern>, d. v. s. fyrbåken. Det långgrunda rev, som sträcker sig norrut härifrån under vattenytan, kallas på kartan 34: 39 a Norra Stenrefvet. ffo?J,sborgs I. flr,IJ,sborgar-karcel (Flensborgsrevet), J Flensborger ots efter Schmidt 1870 är den nordöstra udden av >>Gaffelrn>. Det har fått 52 namn efter en där strandad skuta från Flensborg. Båtens hemort var angiven med namnet i dess danska form och därför blev det danska uttalet normgivande. (Så Leander och Viktor Berg, makarna Berthelson och fru Hacker, f. Berg). ULMA har den tyska formen. maiaks vzhn, ma1aks-v1km (Fyrbåksviken) kallas enligt Frans Berg bukten öster om fyren. J6rkas-vihn, (Jurkasviken). Som synes på kartan är inbuktningen så svag, att man knappt kan tala om en vik. Om Jurkas se under bynamnen. koli-lo9.ka kallades stranden vid Livonti. Senare leden är estn. lougas, gen. louka (jfr laugas, gen. lauka ovan) 'slam, lagun av rysk limantyp', förra leden är estn. kuli, egentligen ett ryskt ord med betydelsen 'bastmatta'. Man gjorde därav säckar för mjöltransport. Ett skepp med sådan mjöllast strandade på platsen. Om ordet, som i tysk-baltiskan hette Kule, se utförligt Sallmann, Neue Beiträge zur deutschen Mundart in Estland, Reval 1880, s. 53. savi-kalda, (Lerstranden) l1.::rb(Rrgr:, Schmidt 1870 enl. J. Sawe, kallas ·en brant längs stranden mellan Jurkas och Mattsons. Inne­ håller estn. savi 'lera' och kallas, gen. kalda 'strand'. matsons stra?J,dmn (Mattssons strand), en >>tämligen hög strand­ sluttning innanför en långsluttande strandbrädd; trappa upp ►> (Tiberg efter bilder i ULMA). ano-liv (Annas strand) närmast söder om Matssons strand. Frans Berg känner ej namnet, varav kan slutas, att det är av yngre datum. Det gamla namnet var Jahiloilkas (-lougas) (Jaktviken). Honisar kallas på Hahns sjökort 1752 en plats på nordöstra kus­ ten. Varav första leden förvrängts är dunkelt, man kan gissa på estn. hoone 'byggnad'; den senare är estn. saar 'ö, holme'. Troligen är denna holme densamma, som nu enligt Lilli Devid och hennes syster samt Adina Luther kallas Krivasohna kari (meddel. i brev från Fr. Isberg) och ligger mellan Mattssons och Markus. Enl. Alex. Berthelson hette själva stranden knvasosna och låg strax söder om Mattssons. Sedan ombildades namnet till kr1.::mensosna. Namnet innehåller det ryska ordet för 'krokig tall.' Se nedan s. 58. Ombildningen skulle väl kunna jämföras med ryska 1,,peMeT-fö 'eldstål' men är meningslös. kasarms ~ ka11arms-karrel ~ kasarms-lcarrel, vid estn. uttal kazarmo-, ka§armo- (Kasernrevet), J Kassarmen, estn. Kassarmi (!). Här lågo ryska baracker. Estn. kasarm 'kasern'. 33

Kanske var det här, som man uppförde bostäder åt skogs­ arbetarna på 1750-talet. Jfr ovan s. 25. kasarms-v{km (Kasernviken), möjligen identisk med vad J kallar Östervilcen. lmh'mcetsa saTJ,dti (Lövskogssanden). Frans Berg meddelade Ti­ berg, att man ofta förr funnit människoben där. Äldre belägg: lehtmese Stranden (ERKkA C IV: 8, 1689 ), lehtmesz Strand (ERKkA C II: 2, 1699). hrrgebrf'rs-oiJti (Häggbärsudden), estn. Toominga nulck, vid ste­ narna ovanför Sinkarka. ,9iTJ,karka ~ si"(J,karka karcel. (Krögerskerevet). Udde söder om Lehtmetsa. Det egendomliga namnet kunde vara ryska CunJt Jt Top-,,;a (Sinjaja gorka) Sinjaja 'blå', gorka 'litet berg, kulle', men prof. J. l\fagiste har gjort mig uppmärksam på en annan etymologi, som synes vara avgjort att föredraga men som jag på grund av bristande kunskaper i ryska inte själv kom att tänka på. Schinkarka (Utuw.:ap x:a) kallas i Ryssland och Polen en värdshusvärdinna, särskilt krögar• madam av enklare sort eller försäljerska av illegal sprit. Och vad mera är: detta ord skall på slaviskt område ofta uppträda som ort­ namn.1 Man kan också, såsom prof. K. 0. Falk vid en diskussion på slaviska seminariet i Lund påpekat, medels en jämförelse med de andra ryska namnen på ön, som aldrig kontraherats, komma till det resultatet, att Mägistes förslag är det riktiga. Hur skall då namnet förklaras? Har det varit något i den stora stenens form, som kommit en livlig fantasi att tänka på en kröger• ska? I så fall äro de övriga Schinkarka-namnen sekundära. Eller äro de alla reminiscenser av en illegal sprithandel, som börjat på udden, där båtar från ett skepp tagit land, och fortgått inrie i skogen? Äldre belägg Schinkarga (ERiiA G, 1850), en sten i vattnet. Eftersom ryssarna hade sin förläggning på ön och ryska kolare

1 Prof. Falk har ställt följande belägg till mitt förfogande: Szynkarka, å i Powiat konecki, Polen. Szynkarska (g6ra) höjd i Powiat kaluski, Polen. Szynkarzyzna, by i Powiat W(;)growski i Polen. Slownik Geograficzny Kr6lewstwa Polskiego Tom XII. Warszawa 1892. Sink'i, by i guv. Irkutsk. Semenov, P., Geogr.-statist. Slavar' Rossijskoj Imperii. S. Ptbg 1885. ukr. Kaminb Synkar i porogen Vil'nyj, jfr kartan Sljachy Dniprovymy, porohamy, Dniprovski locmany, Vseukr. akad. nank, Zbirnyk Istoricno­ Filologicnsho Viddilu ~r 91. Kiev 1929. 54 voro i verksamhet där redan på 1700-talet, är det icke märkvärdigt, att deras närvaro satt spår efter sig i namnbeståndet. 1:ftste1n ~ v1tstCR,1n (Vitsten), sten och strandparti på sydöst• kusten. Där hade Frans Bergs far ett nothus. 1:1tst(R,1ns-kar(R,l (Vitstensrevet ). svat~t1;1ns-kar(R,l, svartstCR,1ns-karml (Svartstensrevet ). Här upp­ förde tsarregeringen en stor hamnanläggning före och under förra världskriget. Denna hamn kallar J >>Svartste_nhamn (Mustakiwi­ sadam, nach einem groszen Steine)>>. Enligt Frans Berg heter det srart stCR,Jn. noqtms-straTJ,dCR,n (Nothusstranden), ett stycke norr om Hylkari.

B. Stenar i sjön och på stranden. Anföras alfabetiskt. a7f8CR,lsst(R,1n (Axels sten). >>Block, som vid Axels i väster reste sig hög(t) över vattnet>> (Frans Berg). Yngre namn efter svärsonen: kla9.ses-stcein (Klas' sten). alos stce1n (Alfågelstenen). Sten ca 300 m ö. om ön. Enligt uppgift skall första leden vara gen. plur. av alla eller allo 'alfågel', som skall ha skjutits med >>vettur» (bulvaner). brce1d-stce1n (Bredsten) är namnet dels på en sten utanför Jurkas, dels på en i Bakbyn. flondorstce1n (Flundresten). Ligger ca 400 m ö. om ön. Har även varit känd såsom boto-stce1n (butta äldre namn på flundra) eller estn. kammeljakivi. På estn. heter flundra kammeljas. fa,'!.(a stceinana (Första stenarna), J Förstastain, stenar i sjön nära stranden n. om Hylkari. ga11iel1Jkcers:,stce1nana (Gammalåkers• stenarna). kajostcein (Måssten) vid Lillängen. kaja betydde i nargömålet 'mås, stormfågel', efter estn. kajakas, kajaka 'fiskmås'. Riks­ språkets kaja heter däremot kyrkkråka, jfr estn. kirikuhakk. kabcel-flodon (Kapellhällen). Andra leden är esv. dial. *fluta f(·oto >>flat häll i sjöm (Vendell), känt från Nuckö, Ormsö, Vippal. · Enligt Frans Berg är det fråga om ett flyttblock mitt för Vallen V om Vallkarel. När man passerat stenen, kom man in i Kapell­ viken. kmskarcels-flodon (Kiihnsrevshällen). >>En stor sten på Kiihns karel; man kunde segla innanför dem (Frans Berg). klomgas~stceinana (Kluvna stenarna), J Klyfvenstain, itukluvet flyttblock vid Sinkarka karel. Enligt uppgift till Tiberg hade engelska fartyg satt fast järnringar i stenen att förtöja sina jullar 55 vid (i så fall tydligen under Krim-kriget). Formen kluviga eller kloviga för kluven är okänd för Vendell, ehuru -ga som ersättning för -n I. -d i particip är typiskt för västra och mellersta Nyland t.o.m. Kyrkslätt: >>förlovaga, utblommaga>> etc. (medd. av Bror Åkerblom).1 lilceggs-stce1nana (Lillängsstenarna). Två väldiga stenar på Lill­ ängsängen (uppgift till Tiberg). nipostcein (Ändsten) vid Lillängen, jfr estn. nipp,-u 'ända, tipp'. Man kan dock tänka sig, att även här ett fågelnamn föreligger, näml. estn. nibi 'liten strandlöpare', ehuru riksspråket inte här har gen. på -u. rceimi-kivi, strqmicggs-stcein (Strömmingssten). Estn. räim(e) 'strömming', kivi 'sten'. Enligt Frans Berg skulle endast det estniska namnet ha brukats, men Jurkasborna äga här bättre vitsord, enär stenen ligger långt uppe i NO. Den skall ligga i vattnet (enligt F. Berg på land). rqstce1n (Rödsten), en stor fyrkantig sten i vattnet nära Lill­ ängen. Under den stenen släppte man näten, och man gjorde upp eldar på den midsommartid. sto9ra stce1nana (Stora stenarna). Skola ligga norr om Sinkarka. Okända för Frans Berg. Enligt Kiihn-Johansen höra de till Sand­ berget >>

C. Grund och bankar. I ett särskilt kapitel behandlar jag de grunda ställen och blind­ skär, som befinna sig i segelleden till Tallinn på längre avstånd från Nargö eller utanför östsidan. De närmare liggande - på syd­ och västsidan - uppräknas här. Uttal med o och o vacklar.

1 Många exempel hos Gudrun Lundström, Nyländ'Sk syntax s. 110 f. ij(j

kitjstons grorp eller gron1: (Kingstonsgrundet) strax utanför Hyl­ kariändan. En ångare från Hull (Kingston-upon-Hull), kanske med namnet Kingston, skall ha strandat där. normans-grO?J,1: (Norrmansgrundet), J Normansgrund, rätt söderut från Mittersta karel, cirka 600 m utanför Kvärnkarelviken. Ett norskt fartyg lär någon gång ha stött på grundet. lil-gro?J,1 (Lillgrundet). Rätt S om Kvärnkarel, högst 400 m från land. ctMgfllsmans gro?J,e (Engelsmansgrundet), J Engelsmansgrund, ca 600- mfrån stranden utanför Kiihnskarel efter ett annat strandat engelskt skepp. Efter det 1865 strandade fartyget kan grundet ock kallas blab,se (Black sea) grone. kabcel-gro?J,1: (Kapellgrundet) ca 400 m från stranden i närheten av Kapellkarel. Karakteriseras som ett i krokar gående rev. lilce/jgs lilgro?J,1: (Lillängens Lillgrund) skall ligga ca 600 m utanför Lillängen. Enligt Frans Berg finns inte grundet, men Leander Bergs utsago får kanske ändock gälla, då han själv var lillängsbo. LB bekräftas av Alex. Berthelson. botsans lilgroni (Flundresands lillgrund) ca :l00 m från stranden. Kallas även klaQ_scs lilgronc (Klas' lillgrund). trce;;ke-grO?J,1 (Träskgrundet) utanför Träskviken ca 600 m från stranden. JCECl?Saru-gro?J,1 ~ zce,2arr:-gro?J,1: (Sjöholmsgrundet), J Järsaregrund, vid Järvsaare, enligt 1940 års utfrågning ca 400 men enligt Leander Berg ca 700 m från stranden. malm-gro?J,1: (Malmgrundet) ligger tätt intill Järvsaaregrundet ca 500 m från stranden. harao(ls-gro?J,1 (Haruddsgrundet) ligger rakt väster om Harudden ca ½ km från stranden. kva~1!,- gro?J,1: (Kvastgrundet) ca 1 km från stranden. Ligger enligt 1940 års utfrågning ganska rakt väster om Haruddsgrundet, enligt Leander Berg sydväst om detta. Var enligt sistnämnde sagesmans uppgift till Tiberg förr en rysk utprickning med tvärdjupt vatten vid sidorna. m6[itamcetsa-gro?J,1 (Svartskogsgrundet) J Svartskoggrund ca 650 m från stranden. De östliga grunden ligga i regel längre ut från land och behandlas därför icke under N argö. Nämnas må här blott ett litet grund ka~·arme. kcefcel ( < estn. dial. kehvel 'stengrund, bank') utanför Kassarmsviken~ Skogar, moar, kullar, backar.

A. Skogar och moar (malmar). Öppnare skogspartier med god gräsväxt kunna sökas under Ängar. brCETJ,on (Brännan), J Brännskogen (Pölenikumets), det område, där engelsmännen brände skog under Krimkriget 1853-54, när deras flotta under amiral N apier låg under ön. Brännan eller brånen i fråga skall enligt Johansen ligga nära Holmsgårdarna. Våra sages­ män säga i närheten av Mädasadam. Så förhåller det sig också. ga/tJ_tCEll!lkCErs-(1lana (Gammalåkersalarna), alskog vid Gammal­ åker, Äppeludden. Granskogen (Kuusemets) J. Tvivelaktigt, om detta syftar på en bestämd granskog. gr()ste-skQgm ~ grQste- (Vitriskeskogen), ovanför Järvsaare vid Bakängen. Första leden är ryska ep1;:uh, (grozd') 'vitriska, Lactarius piperatus', en svamp, som på grund av sin köttighet och mask­ frihet gärna samlas av östeuropeer och även på kontinenten har namn om sig att vara en läckerhet. 1 I Sverige tillvaratas den inte, emedan den måste urlakas i ättika före användandet och anses vara värdelös ur kulinarisk synpunkt. Den tyska expertisen har i denna fråga en helt annan mening och föreskriver, att svampen bör stekas direkt med lök, peppar och salt, varvid den pepprade smaken helt försvinner och man får en anrättning >>von besonderem Wohlgeschmaclrn.2 I Sovjetencyklopedien XIX: 311, Moskva 1930, behandlas >>grustem> och är även avbildad (plansch IV, nr 6; på planschen felaktigt som nr 7). De ryska skogsarbetarna ha väl infört även detta namn. Svampen

1 :Michael-Schulz, Fiihrer för Pilzfreunde J:Nr 63, Leipzig l 927. ;\,led god avbildning. 2 Michael-Schulz, a. st. 58 förekommer flerstädes på ön helt ymnigt och var så populär, att flera familjer hade sina egna grostelarJ:d ~ gro1jstela1J:t (vitriskeland), J Grostelandäng, fyndorter, dit man gick för att plocka om hösten. Folketymologiska sammanställningar med ty. gross eller svenska gråsten, som göras av en del ortsbor, äro givetvis orimliga. Svampen anrättades på följande sätt, sade Leander Berg: Man blöter >>grosti­ (na)>> i 2-3 dar med ombyte av vatten var dag och lägger en sten ovanpå, och så äter man dem med salt och lök, okokta och ostekta. haraods-ctlana (Haruddsalarna), alskog innanför Harudden, ngt norr om denna. harao

B. Kullar och backar.

Efter rikssvenskt språkbruk äro bergen på N argö ingenting annat än kullar och backar. Även ås-liknande partier finnas. a,ldia mceg~ (vid estn. uttal magi) (Vättebacken). Innehåller estn. haldjas, gen. haldja 'vätte, rå, alf, älvkonung' och estn. mägi, gen. mäe 'berg, kulle, backe'. balcagronda (Backegrunderr) är enligt Leander Berg namnet på flera sandfält i och utanför Stora Byn, även på tomter med till­ hörande ängar

1 Tiberg i ULMA efter Artur Ambrosen. fiO

brce'(!,o-stcein (Brännosten) en rödbrun granitsten, stor som en hölada. Låg mitt för Mädasadamaviken ½ km upp i skogen. Första leden är sv. dial. bränna 'svedja' m. m. Stenens färg har möjligen fört tanken på något svett, bränt eller inflammerat. Men troligen är stennamnet sekundärt i förhållande till 'bränna' som beteckning på området runt omkring. korge-ba,i·an (Höga backen), korve.-ba]san (Storskogsbacken), korge-molk (Höga ledet), korva-molk (Storskogsledet). Det är en plats vid Holmsängen på västra sidan, som har dessa varierande benämningar. De estn. beståndsdelarna äro: korge, nordkustens folkmål korge, adj. 'hög', korb eller korb, gen. korve eller korbe 'storskog, ödemark, snår på myrmark eller mossgrund', mulk 'led i gärdesgård, öppning, hål'. Jag tror, att Korvemulk är den ursprungligaste benämningen. Ty just här var det som Korpe Thomas hade sin ensliga gård; någon hög backe finns det däremot inte där. Sålunda torde namnet ursprungligen ha avsett den plats, där man kröp genom ett led i gärdsgården in på >>Korp-Thomas>> mark. Detta led hette även holms-leita eller poutos korv (Pontus'(?) skog). Viktor Berg berättar, att stenplattor hittades på korve.mcegi och att korvct-t(J.mas en gång bott där. Denne sagesman kunde inte känna till de kartor, varifrån jag inhämtat mitt vetande i denna punkt. konila bceLg~cna, konila bcerg, (Kungsgårdsbergen, resp. -berget), sandkullar ö. om Harudden inne på ön. I namnet ingår kanske estn. kuningas, gen. kuninga 'konung' jämte lokalsuffixet -la. kuningala har synkoperats till kunila. Namnet torde vara en reminiscens av den medeltida bebyggelsen på ön, då den lydde under danska kronan. Jfr s. 21 samt Johansen, Beiträge s. 44. Edgar Kant beräknar höjden till 26,2 m. konila sa'(!,(l-bcergcena (Kungsgårdssandbergen), J der Sandberg, konila-bai·an (Kungsgårdsbacken). Varierande namn på föregående. kr(J.kbcergct (Kråkberget) vid Aldia. Där bodde Ludvig Luther. K ungsgården, estn. Suurwall eller Taani kuninga tutre aed är enligt J namnet på en kulle i Parken (Lehtmetsa), 1 bestående av >>einem runden Wall mit 5 erhöhten Eckem och omgiven av ett nu uttorkat dike. Tre avvikande sägner förklara detta byggnads­ verks tillkomst. Den danska prinsessan skall ha bott där eller en

1 Re under Ängar! G1 fästning skall ha anlagts samtidigt med Reval som skydd för Revals hamn eller det skall ha varit svenska kungarnas djurpark. Säkert är, som Johansen arkivaliskt flerfaldigt belägger, att staden Revals stuteri legat här eller åtminstone på Nargö. Detta kan doku­ menteras redan från 1372, men särskilt från 1480-talet äro beläggen talrika i Revals Stads drätselkammares räkenskapsböcker (TLA A-serien). När ön övergick till kronan, upphörde förmodligen stute­ riet. Inga nutida nargöbor, jag kommit i beröring med, veta något om denna anläggning. Märkligt är, att det estn. Kunila, som svarar mot Kungsgården, inte ligger i Lehtmetsa utan på andra sidan Storsiktet. Frågan om det gamla stuteriets exakta läge får betraktas som olöst. mo11tamll[sa livamcegi (Svartskogs sandbacke) den enligt fru Ber­ thelson vackraste platsen på ön. rcebasce-bcerg1 (Rävberget), sandig backe med rävlyor nära Hylkarssiktet. I namnet ingår estn. rebane, gen. rebase 'räv'. w;_:,l[;as saTJ,~-bcergcena (Jurkas-sandbergen) vid byn Jurkas. simlagko bce~'_g'I, simlanko bcergi (Jordkuleberget) J. Siim lauk. En torr, stenig grusås (enligt andra kulle), där backtimjan växer. Den örten kalla nargöborna Mariagräs. Asen utgjorde gräns mellan Männiko och den övriga delen av Stora byn. Nedanför åsen låg en torr ängsmark eller ljungmark, varest kreaturen betade. Enligt Leander Berg, som lämnat mig dessa uppgifter, skulle namnet tillkomma både åsen och betesmarken men den rätta formen vara simlanko. Detta sistnämnda namn använder också Fr. Berg, men flertalet sagesmän äro eniga om att -lauku, ej -lanku är det riktiga. Men det är evident, att kusinerna Berg ha rätt gentemot majori­ teten. Ty, som Mägiste först sett, kan deras uttalsform härledas ur ryska 3e.M.aJtH1.a (semljanka), 'jordkula, jordkoja'. Det är högst sannolikt, att såväl några av de första kolonisterna på 1700-talet (se s. 26 ovan) som de ryska arbetarna på ön bott i dylika kojor. Lonni Berg såg ännu i sin barndom rester därav på platsen. Hon berättar, att det ännu 1880 fanns källargluggar kvar, likaså dörr• poster, till tre kulor eller källare. Leopold Rosen, berättar fru Berg, tog bort dem, när han byggde hus på sin fars äng. Själv såg jag en mängd jordkulor inredda till bostäder åt tyska familjer i ett sam­ hälle söder om Berlin 1930. Berg Skinkarka (estn. Schinkarka mägi) J. Att något berg, 62 d. v. s. kulle med det namnet finns, veta nu' tillgängliga sagesmän inte av. De känna blott revet, stenen i vattnet, skogen och kärret. sto9ra bce;_-gcena (Stora bergen), J Storberg (Suurmägi) - Kant beräknar höjden till 27, 7 m - sandkullar s. om Axels sikt. Där uppfördes ett batteri, som behärskade sjön. st(Jrceggs-bcergi (Storängsberget) är bara en uppförsbacke på Stor­ vägen. val-bcerge (Vallberget), kulle på Vallen i Stora byn. v1blobosk-bce;_-gi (Nyponbuskberget), en hörna av Vallen, på nordsidan. (Namnet meddelat av Nils Tiberg. Det däri ingående dialektordet saknas i denna form hos Vendell.) 1krar och ängar. De svaga försök att driva åkerbruk, som förr gjorts på Nargö, ledde icke till något. Nargöborna funno det fördelaktigare att inskränka sig till litet grönsaksodling. Några få namn erinra ännu om de gamla åkerlapparna. Akerstickar kallar J dem efter F. Kuhn, fast han tycks uppfatta ordet som ett ortnamn. Ängar är på Nargö (ja, även annorstädes inom vårt undersökningsområde) ett mångtydigt begrepp. Utom verklig ängsmark kalla nargöborna även magrare betesmark och skogsområden med kraftigare under­ vegetation och glesare trädväxt för ängar, ja, även andra öppna platser kunna kallas så. Vidare kan man säga äng om f. d. potatis­ land och gärden. Är ängen genomdränkt av vatten, blir den svår att skilja från vad som kallas kärr. Jag nämner nedan först de f. d. åkrarna och potatislanden, sedan i alfabetisk ordning de ängar, som inte använts till odlingar. Även annan slätmark har jag inordnat här. gdos putgt1s-mggm (Adolfs potatisäng)

bgk-ce8 1,;zn (Bakängen) V, J Bakäng (Taga-heinamaa). Skall ligga no. om Träskåkern. basto-ceggin (Bastuängen) V. Åtminstone till skiftet 1878 namn på Sockerängen. dfi!_tpv1ks-ceggin (Djupviksängen) N. h1;_brons-ceggm ~ ('brons- (Hebronsängen) Ö. Namnet gavs av Maria Berthelson i Bakbyn. Man hade skämtat med hennes brorsons Metusalem Eliasson Rosens bibliska namn. Fastern svarade med att indignerad tilldela även ängen ett bibliskt namn. fritsos ce~gm (Frits äng) S. Ligger ovanför Simlanku. gncedcer-~]Jgin (Nötängen) Ö. Låg i norra Parken. Somliga anse, att det flerstädes fanns ängar med detta namn. Frans Berg erinrar sig inte detta. V endell saknar ordet. ULMA:s estlandssvenska ordbokskartotek känner det däremot. Det skrives där gnitcer 'nötter'. Viktor Berg förklarar ordet som bildat på skämt efter gnetter, 'huvudlössens ägg'. grQstc.-land (Svampställe). Om tydningen av >>groste>> se under Skogar. Av de ängsmarker, där det växte vitriskor, var det särskilt en nära Bakbyn, som så ofta kallades Grusteland att det övergått till ortnamn. Annars användes ordet mest som benämning på diverse svampmarker. gr&st!lland - skämtsam ombildning av grQstGland?-kunde enligt Agnes och Alex. Berthelson celJases 1JJ.kcer kallas. Där växte ingen svamp. hc;'fll-g&rdJJ (Hemgärdet), h1,11i-ceggin (Hemängen), även hce111-. Så kunde man på många ställen benämna den ängsmark, som hörde till ens egen gård, eller det 'land' (för grönsaksodling eller rotfrukter), som man själv hade. Jfr Potatisgården. Man kan ifrågasätta, ifall dylika bildningar böra räknas som ortnamn. hcetmans-ceggin (Hermansängen). Herman och Frans Bergs hemmagärde. StB. Där grävde Frans Berg upp aska, ben och stenar efter eldstäder på två ställen. holms-cetjgin (Holmsängen) V. Låg S om Holms. Ja?J,is-wg{Cin (Jannes äng) SV. igns-ceggin (Jans äng) SV. Enligt Frans Berg på platsen för det nya kyrkobygget. 1cegar,J-wggin (Jägarns äng) S (Stora Byn). Skall ha uppkallats efter en tysk, som velat vara ensam om jakten (Fr. Berg till Tiberg). 65

kailapi~os-mggin ~ kata- (Ensnårsängen) S vid gården med samma namn. kiko-sleton (Gungslätten), plats med gungor för allmänt bruk invid Stora byn. Första leden är estn. kiik 'gunga'. Om former för slätt i ösv. se Vendell under *släta. Belägg från Nargö saknas hos honom. k1ns-ioha21ms1s-mggin (Kiihns-Johannes-ängen) S (i skogsbrynet innanför Kiihnskarel). k1ns11'!?gin (Kiihns äng) S skall vara ett nyare namn på c-J Jägarsängen (enligt Fr. Berg). klaos1s11~gin (Klas'es äng) SV tillhörde gården Klausis och hette först Axelsängen. konila-mggin (Kungsgårdsängen) NV-C ljungmark, som ägdes av Ludvig Markus. kopkas-mggin (Jakobsängen) SV (jfr gården Kopkas). lgs~s-mggin (Lars'es äng) S jfr motsvarande gård. lilm't]gs-m-ggin (Lillängsängen), J Lilängen (Wäike heinamaa), SV vid byn med samma namn. lotm,J-mggin ~ lotmr,~- (Luthersängen) S vid Luthersgårdarna i Männiku, varefter den också kunde uppkallas. Ett tredje namn var martrJ,s-mggin (Martinsängen) efter den dåvarande ägarens förnamn. mr:_dos-mggin (Metusalemsängen) S (ovanför Simlanku). Om Medu jfr under gårdsnamnen. mcro-mggin (Myrängen). N. En skogsäng, där det var gott om myror. Vendell känner ej denna form för 'myra'. Alla sagesmän äro eniga om betydelsen. ni-mggin (Nyängen) var namn på många ängar, sedan nargö• borna, såsom Fr. Berg upplyser, 1874 kommo i åtnjutande av en del kronoskog, vilken fyra år efteråt utskiftades på de olika går• darna. no9-t'f:t,11_1s-mµ,gin (Nothusängen) SO. rskmr-mgg1~ (Åkerängen) företrädesvis om en äng vid Åkers karel V men även om andra platser. o~s-kmri (Oxkärret) V. Sumpmark, som enligt vissa sagesmän ej bör räknas till ängarna. Ligger vid Bakängskärret. o~kar~-mggin (Oskarsängen) Si skog på gränsen mellan >>Oppibym> och >>Neribym>. Oskar var en av Elias Rosens sju söner. danska koggmns trmgord, parlcin, parken (Parken), estn. Lehtmetsa 5-Wieselgren .66

(Lövskogen) eller Taani kuninga aed (Danske kungens trädgård), J Löfskogen (Lehtmets), Ö innehåller 19 sorters olika lövträd samt dessutom tall, gran, en. Jfr också under strandens namn. Vid svenska nargöbors uttal av de estn. namnen erhålles lcelimcetsa eller med närmare anslutning till estniskan folit-mr:tsa. po9.,l1s-ceggin (Pålsängen) N nära Vättloiku. pcelo-gcyrn (Pällu - eller Uggle-gärdet) S vid Simlanku. Estn. Päll, gen. -u, kan vara dels mansnamn, dels dialektalt och - i föråldrat pråk - betyda 'uggla, uv'. Kanske det också kan vara = följande säkrare styrkta namn, ty prfld uttalas i de nordöstra kustdialekterna peld (med ä-ljud). polo-ar:d (Åkergärdet) SO mitt för Keskkarel i Stora byn var en äng, som en av Jiirgenssönerna röjt upp åt sig. Efter 1873 fick ingen röja upp någon ny äng i skogen. Mellan 1856 och 1873 hade folket ingen skog alls. ri-gr:Jrdr;,, r{-g!!lrn (Riegärdet), estn. reie-aed S. >>Låg alldeles bred­ vid stugan hos Bergs på andra sidan vägen. Hade namn efter rian, som användes för sädtorkning, så länge man hade åker. När FDB:s farfar var 12 år (1814), upphörde man att plöja för fiskets skull. Invid den låg Hem-gården.>> Tiberg efter F. Berg i ULMA. J Rigården (Rehe aed). sumos-ceigin (Samuelsängen) SV (Lillängen). Hade namn efter Samuel Ambrosen. Kallades enligt Leander Berg av gårdsfolket för vcyran-ceggin (Våran äng). si111la0.ko l. 8/i}lllaggko ceggm, (Jordkuleängen). S. Jfr om tolk­ ningen av namnet ovan under Kullar och backar. smits-ceggin, ,~mits- ~ (Smitts äng) S nära skolan i Stora Byn. sogcer-ceggm (Sockerängen) ett senare namn på Bastuängen V. Leander och Lonni Berg berätta, att ägaren Rosen så ömt vårdade den steniga, dåliga ängen, att folkhumorn hittade på detta nya namn åt den. >>Min lilla, näpna äng>> översätter Frans Berg. st.lfrmans-ceggin (Styrmansängen) V i Mädasadama, jfr gården Styrmans. stceinmalms-ceggin (Stenmalmsängen) Skallades av esterna Kapsa- aed (Kålgården). ' sto9.,r-ceggin (Storängen), J Storängen, C-SO. Lingonmark med fem stora flyttblock utan namn (det senare enligt Fr. Berg). Låg mitt i skogen men en väg förde dit. tagavcelrn-ceggin (Tagavälis äng) SV. Jfr gården Tagaväli. G7

trr,e~~~-ceggm (Träskängen) V. va&:sto-ceygin (Vakstuguängen), vakst<:M!]gs:,slr_;tan (Vakstu'ängs• slätten), J Vakstoäng, S vid Steinmalmsvägen i närheten av kyr­ kogården, utmärkt medelst W på kartan. Inte ens Frans Berg vet vad ordet betyder, varför det synes vara en relikt av ett sedan mycket länge på ön försvunnet bruk. Jag förklarar det som nargö• form av det nyländska vakanstuvu (se Vendell under *vakstuga 'vaknatt för en avliden'). Seden att vaka över lik minns fru Agnes Berthelson, f. Holm. Man hade bisättningsplatser, där de döda lades in i kistorna före begravningen. Ett par sådana »nischer>> funnos på Nargö kyrkogård. valana (Vallarna) eller vafo (Vallen) S. Det är de gamla, gräs• bevuxna fästningsvallarna på V allkarel, som kallas så. Fyra familjer, sade Frans Berg, delade vad som kunde fås därifrån. Vattengård, estn. W esiaed, är enligt J ett av havet översvämmat gärde under hemmanet Axels. V. vi6·omd111as-ceyg1n (Viktors mammas äng), även kallad knstznas­ ce!! ,,p:n (Kristinas äng). SV. vcetlo1ko (Vattenpölen), J Vattenäng (Wettloiguhein.), N. Isms. från Österbotten och Åland har Vendell vätt 'vatten' t. ex. vättgård om gärdsgård, som går ut i vattnet. På Nargö ligger det dock närmare till hands att lägga estn. till grund. Men detta strandar på att estn. ortnamn inte kunna bildas med partitiv, här vett av vesi, gen. vee, 'vatten'. Ehuru befolkningen själv tror, att första leden är estn. vett, äro de estniska språkmännen alldeles säkra på att så icke kan vara fallet. Vi ha också faktiskt en nära finlandssvensk mot­ svarighet till Vättloiku, nämligen Vättlax by i Tenala socken av västra Nyland. Om lax såsom antages svarar mot finska lahti 'vik', under det loik, loigu >>Vertiefung, Niederung, Pfiitze>> ingår som andra led i det estländska namnet, ha vi i båda fallen en dubbel­ språkig sms, vars båda led innehålla ord för väta. Wessman upptar i Samling vättung 'vattensjuk äng' Mägiste föreslår alternativt ett ryskt eem.11,6e.11,utn (vetl6unik) videsnår som utgångspunkt för tolk­ ningen. V!,tlo1ko r: Jjgana (V attenpölsängarna) skulle enligt Fr. Berg vara det rätta namnet för Djupviksängen. I så fall är det lätt att förstå, varför man velat införa ett nytt namn på den senare. Sötvattensnamn.

A. Kärr.

Med kärr menas i Estland inte blott verkliga småsjöar i skogarna utan också sumpiga skogsmarker. I synnerhet före den ovanligt torra och varma sensommaren och hösten 1934 voro skogarna ofta besvärliga att ta sig fram i, då man titt och tätt hindrades av dylika >>käm>. Under fristatstiden företogos utdikningsarbeten under forst­ mästare Kiiiits' ledning. Meningen var bl. a. att torka ut kärret Kunila medels ett dike, som skulle leda till det norr om Konter­ bandsstigen belägna kärret (Bolschoj bolotta), vars nivå var 4-5 m lägre, men den planen strandade på svårigheterna att genombryta det mellanliggande sandbältet. Däremot torrlade Kiiiits större delen av Blötkärret. Många av de små gölar eller sumpiga ställen, som nämnas nedan, fingo namn av bärplockare. Det var mest kvinnor och barn, som kände till de namnen, och byarna i nordöst hade förstås andra bärmarker än Storbyns folk. aksmlsixt-kmF (Axelssikteskärret) C mitt på den uthuggna gata i skogen, som kallas Axels sikt. bgkce'ggs-kcerli (Bakängskärret) S om Bakängen. blet-kcer, (Blötkärret), J Bletkärre (Tiima soo), kanske i betydelsen 'mjukt att trampa på', estn. tiima 'mjuk, mör'. C V om Storängen vid Storsiktet. bl~bcers-kceri (Blåbärskärret) NO. vid vägen från Bakbyn över till Holms. bcol26} bmll~ta (Stora bäckenet). Innehåller ryska 60.11bmoit 'stor' och 6oJIOTO 'bäcken, stillastående vattensamling'. Namnet härrör förmodligen liksom de andra ryska inslagen i namnbeståndet från de ryska kolarna. Läget är N om Kontrabandsstigen enligt sages­ mannen Markus (enligt Leander Berg V om Aldiamägi, men Markus_ 69 måste anses veta bättre besked om öns norra del). Alla från öns norra del ge Markus rätt. Men sedan gå meningarna isär, huru­ vida kärret bör placeras vid Storsiktet eller längre öster ut. fritsos trce8h (Frits träsk) V vid Järvsaareändan. golkrons-kcet1: (Gullkronskärret) numera ofta men icke hos alla sagesmän genom metates (JOtklon C-Ö sträcker sig från Blöt• kärret i söder till höger om Storvägen upp till Blåbärskärret. Nam­ net syftar på en legend om danske kungens dotter, som i skepnad av en orm med gullkrona på huvudet lever i kärret. Vanligen berättas dock blott, att prinsessan skulle tappat sin krona i kärret, varav namnet uppstått.1 Äldre belägg: Kullkrooni soo (Schmidt 1870 enl. J). hr:brons-kcep (Hebronskärret) Ö vid Hebronsängen. Jfr detta ord. Namnet uppkom genom Johan Berthelsons hustru, som tyckte, att mannen offrade tid och intresse med att så ofta gå dit och draga upp stubbar. Hebroni kunde enligt Kiiiits vara sammanfattande namn på hela det sumpområde, vars nordliga del det utgjorde. holms-kceu (Holmskärret), även haraodrJ,s-kcer1: (Haruddskär• ret) V. fO!]rtrons-kcen (Hjortronskärret) C-N mellan Storsiktet och Bolschoibolotta. Enligt en annan, troligen riktigare uppfattning var detta lilla kärr en sektion av Bolschoi Bolotta och låg kring Storsiktet. kanand1ska kceri (Kananeiska kärret), eller kdnanfa, senare för• vrängt till kananioka-kcer1: (Dikesmarkskärret)

1 Jfr ~v. Dahlström, Gullkrona, om Gullkronefjärden i Åboland. 70

Liksom Bolschoi bolotta var detta kärrområde så vidlyftigt, att vissa delar därav hade egna namn. lilwcµf!,8-kcep (Lillängskärret) SV på Gottlieb Rosens mark. mcro-kceo (Myrkärret), obs. 'myra', ej 'myr'. Enligt fru Hacker, f. Berg, fanns mellan Mustametsa och Bolschoi b. ett Stora och ett Lilla Myrkärret. Enligt fru Berthelsson utgjorde Mero kärri en del av Kunila intill Siili soo. må8tamat8a-kcen (Svartskogskärret) NV. Enligt Kiiiits gick en naturlig avloppsränna härifrån, som flöt ut mellan Mustametsa och Harverku, där ett batteri från första världskriget fanns. mrUtasäc1ama-kceri (Mädasadamakärret) SV på Kristian Jiirgens­ sons mark. nrn11certvct-kwn (Nummer-två-kärret) C-SO. Möjligtvis stod en stolpe med en tvåa invid kärret, eller namnet kan vara givet med tanke på ett mindre sikt, som löpte genom kärret, om detta hade numret 2. ok8kce~·1 (Okskärret) V invid Holms bastukarel. parto 8Q (Andkärret), avbildning av estn. part, gen. pardi, 'and'. SV huvudsakligen på Christian Bergs mark. 8audvwg8-kwn (Sandvägskärret). Tvenne sådana funnos utmed denna väg. S. 8Il1-kcen (Igelkottskärret), estn. Siilisoo, SV delen av Kunilakärret. Estn. 8iil, gen. 8iili, 'igelkott'; 800, gen. 800, 'kärr'. Enligt fru Hacker låg ett Siilikärr mellan Vana Jaagu och Bolschoi b. långt uppe i norr. 8igkarka-kwo (Krögerskekärret) SO vid Understa vägen. Även (3ITJ,-, 8iTJ,-. Om betydelsen se under Strandens namn. 3zxtkcen (Siktkärret) SV. Flera kärr ligga i närheten av skogs­ gatorna i dessa trakter. Läget har ej kunnat närmare anges. Men då en väg Siktvägen utgår från kärret, kan man sluta, att den rätta belågenheten är strax söder om Axelssikte i SV. 8to9..rbcerg8-kcec1: (Storbergskärret) C mellan Stor- och Bakängs• vägarna, S om Siktkärret. Steinmalmi soo (Stenmalmskärret). Numera uttorkat och okänt men synes ha varit en rest av den vik, som fordom gått in i land här. Upptas enligt J på Schmidts nargökarta ca 1870. sto9..r-kwn (Storkärret), J Storkärre (Suur soo), SO v. om Not­ husvägen. sto9.rw~ff,8-kwn (Storängskärret) C-Ö NO. om Storängen. strwt·cel8-kceri (Streckelskärret) i NV hörnet av Kunila. Skall ha 71 uppkallats efter en man vid namn Streckel, som för de flesta är obekant. Daniel och Augusta Luther veta dock, att han till yrket var skogsavverkare. Agnes och Alexander Berthelson berätta, att han var arbetsledare på skogsköparen Tjugins tid från slutet av 1850- början av 1860-talet. Nästa skogsköpare hette Rotterman, en fabrikör från Reval. I mitten av 80-talet kom Hahn, därefter Tederson. Strax före sekelskiftet köpte godsägare Paulberg från Awerstee (d.v.s. Haabersti, nära Reval) skog och efter honom ,Jaktheim. Sedan dess var det nargöborna själva, som köpte skog från kronan. Kärret låg invid Storvägen, ej långt från Siilisoo. Jfr Streckelsbron under avdelningen Vägar. trceQki-kceri (Träskkärret) V vid Bakängen. vanäiaf7os-kceri. (Gammel-Jakobs kärr) NO bakom Jurkas. Estn. vana 'gammal', Jaak, Jaago, Jaka 'Jakob'. Långt a är det normala. Mägiste känner kort a blott från Setukesien i en helt annan ända av landet.i Men i historiska dokument finnas (även hos Mägiste) flera fall med tydligt angiven kort vokal (skrivning med -ek-, -ch-). Ett skär vid Wrangelsholm har också korta (Jako). vd:hu-s(} (Missnekärr) N. Stora blad flöto på vattnet, säger fru Devid, som meddelat namnet. Första leden anser jag vara estn. vohk, gen. voha eller vohu, som i sms. soovohud plur. eller soovohk sing. betyder Calla palustris 'missne'. Denna planta har hjärtlika blad och trivs i skogskärr. På finska heter växten vehka, gen. vehkan eller vehan. Liksom pold=peld i de nö. dialekterna, så är här vohk=vehk (estn. e=ce eller 1:) . . De finskan närstående målen känna icke o utan ha i stället det velara o eller e(ce). Så t. ex. motsvaras estn. rspr. , 'afton' av ehtu (ce~to), rspr. sorrn, 'finger' däremot av sorrn. Långt o blir > oe > oi: dial. roernus (rspr. roornus) 'glad'> roernus > roirnus. I Nylands finska delar äro namn som Wehkasuo (Lojo V 770, B 23, FLSA) vanliga. De motsvaras i de svenska trakterna av namn på Mis:;-, Möss-. Adina Luther har beskrivit för mig, hur man förfor med bladen i Vähu soo. De hackades fint, lades i en tunna under en sten och fingo surna. De blandades med grismaten. Hackverket (hackred­ skapet) kallades kåljärn, därför att man därmed också hackade surkål åt människor. Kärrets läge, närmare bestämt, torde ha varit intill Storsiktet

1 EeRtipäraseid isikunimesirl s. 28 f. 72 och nära Hjortronskärret. Det kan sålunda ha hängt ihop med Bolschoi bolotta eller legat i närheten av dess NV del.

B. Avlopp. Kärrens avlopp kallas rännor. Det rör sig numera om diken, vilkas namn få anses vara kulturnamn snarare än naturnamn. Dock torde dessa diken åtminstone i några fall ha ersatt naturliga rännilar av temporär art. Dessa rännors namn äro: bggsta rCE?J,an, (Bakersta rännan) Ö. Meddelat av Alfrida Mattsson. En rännil, som gick från Parken till stranden nedanom Berthelsons. fr1tsos rCE?J,On (Frits'es ränna) V vid Järvsaare är ett grävt dike. jCEr2ta-rCE?J,on (Första rännan) Ö. A. Mattsson säger jCEr2ta-(!!,e.n (Första ån). En ränna i den mörka granskogen söder om Lehtmetsa. h(}brons-rCEJJOn l. lCEh·matsa rCEJJon kallades Hebronskärrets av­ lopp. konila-rce}Jon (Kunilarännan) löper till ett kärr norrut från Ku - nilakärret. sto9.r-rCE?J,on (Storrännan) SO. Går från Storkärret ner till stranden. vCEtloiks-rCE?J,on (Vattenpölsrännan) N kallas avloppet från Vätt• loiku i NV riktning till havet. Vägar och "sikten". Vägar. Nargö hade ingen förstklassig landsväg, eftersom militären, då den förlagts dit kort före det första världskriget, föredrog att bygga järnbanor för sina transporter. På Storvägen kunde man i alla fall fara med häst och vagn, och det gick för sig på ännu några av vägarna. bgkce!Jgs-vrtgin (Bakängsvägen) på västsidan från Holmsvägen. botka-vrJ;gin (Vakthusvägen) SO. Den första vägen från Storbyn öster ut på höger hand. Estn. putka 'vakthus, koja' ry. 6yåna. brceTJ,o-vrtgana kallas de vägar på västsidan, som ledde in i Brän• nan, där skogen brann genom engelsmännens förvållande under Krimkriget. Man skiljer mellan f cer~tabrceno-vq:gm (Förstabränno• vägen) och andcerbrceno-vq:gm (Andrabrännovägen). De löpa båda ifrån Holms åt Mädasadama till. gatna-v@gana (Fästigarna) vägar mellan gärden i Storbyn. Östsv. gatna är hos Vendell blott belagt från Estland under for­ merna gatn, plur. gatnar Da, Nu, 0, gatnu Ngö. Denna nargöform betyder enl. Vendell 'stadsgata'. Stammens n, i fornspråket blott kvarstående i gen. pl., måtte ha blivit analogiskt infört i samtliga kasus och numerus. En nargöbo, Astrid Kalmus, som Tiberg träffat, förklarar, att två sådana gator finnas i Storbyn >>V ollusgattnan, den västra, och Larsus-gattnan, den östra. De gå norrut, först ungf parallellt, sedan sammanlöpande.>> Namnet definierar hon såsom >>boskapsväg, med gärdsgård vid sidan så länge den går inom bym>. Ang. namnen jfr gårdarna vofo och lgsos. vofos-gatnan kallades även Smitts­ gattnan, säger A. Kalmus enär den utgick från Smitts. Detta måste gälla förhållandena under fristatstiden, då gården Vollu inte längre existerade. lgsos-gatnan skall ha varit större än Kiihns­ ängsvägen och farbar med lrast och ·vagn. Vid Jägarns äng fanns ytterligare en fästig: icegar,~gatna. 74

gr(}_stiskr;/1!.8-Vrt{!.Zn (Svampskogsvägen) innanför Åkers karel. Grankantad björkskog med präktiga vitriskor. holms-vrtgin (Holmsvägen) C-V utgick från Storvägen strax S om Axelssiktet och fortsatte i NV riktning till Holmsgårdarna vid stranden. Även bakbyborna hade sin Holmsväg. Den gick i västnordvästlig riktning från Bakbyn över Storsiktet till Kunila berg och sedan ned till Holmsgårdarna VSV därom. Kallades även Holmskarls­ vägen. 1or~ris-vrfgzn NO ledde upp till byn med detta namn. krnsm"!lgS-V(!'{!.zn (Kuhnsängsvägen), liten väg i StorbynfrånKuhns• karel. Sedan den förenat sig med Larsusgattnan och Vollusgattnan, blev den större och delades litet längre norrut i Storvägen och Understa vägen. komla-vrtgin (Kungsgårdsvägen) ledde från Holms till Kunila, där den grenade sig och fick förbindelse med Kontrabandsstigen. Huvudgrenen fortsatte till Bakbyn och kallades av bakbyborna, som redan nämnt, också för Holmsvägen. koTJ,tmrbants-vrtgin (Kontrabandsvägen), en stig, där smuggel­ gods fordom burits, går från Storsand (Suureliiva) åt SO men svänger sedan åt NO. l1lmggs-vrtgzn (Lillängsvägen) kallades senare en strandväg, som förbinder Storbyn med Lillängen. Men Leander Berg, den gamle lillängsbon, betecknar med detta namn en från Lillängen norrut gående mindre väg, som kommer fram på Sandvägen. lmhtmmtsa-vrtgzn ~ lmh·mmtsa-vmgin (Lövskogsvägen) kallades den yttre vägen norrut till Parken längs stranden. md1rjks-vrtgzn (Fyrtornsvägen) gick från Jurkas till fyren längst 1 norr. mitista vctgzn (Mittersta vägen) kallades vägen norrut till Parken från den punkt, där Nothusvägen sammanföll med Understa vägen. kla9s1s-vrtgin kallades fortsättningen norr ut av Mädasadama• vägen (ULMA). mmdasadamm-vrtgin (Mudderhamnsvägen) kallades fortsättningen på Lillängsvägen, som förband Lillängen och Mädasadama. Före 1914, då Lillängsvägen, som vi hört, var benämning på en annan väg, tillkom namnet hela sträckan från Storbyn till Mädasadama och kanske även fortsättningen norr därom. mmtiiko-vrtgzn (Furulundsvägen) i motsvarande del av Storbyn. 75

no9.tus-vq,gm (Nothusvägen) kallades den inre strandvägen från Männiku upp emot Sinkarka. sa.TJ,d-V(f'f!.'ln ~ sa.TJ,dvwgm (Sandvägen) gick norrut från Lillängen men svängde nära Kananeiska kärret åt sydost och kom fram på Storvägen. s1:r;t-vrt,1pn (Skogsgatevägen) torde vara den skogsväg, som går från Mädasadama norrut och inkommen på kronomarken grenar sig i tre småvägar, av vilka tvenne omsluta ett kärr intill Axelssiktet. Kanhända identiska med Brännuvägarna. skor_p,us-vrtgin (Skolhusvägen) kallades enligt Leander Berg Storvägens södra parti nedanom det vägskäl, där Understa vägen börjar. Ett annat namn härpå var smits-vwgin (Smittsvägen). Astrid Kalmus, som representerar fristatstidens bysamhälle, anger Skolhusvägen som en bit av den väg, hon kallar Lillängsvägen (uppgift till Tiberg), och känner ej Srnittsvägen (annat än som den lilla Smittsgattnan). so111ar-vrtgm ~ somar- (Sommarvägen) kallades Understa vägen i äldre tid i motsats mot Storvägen, som var en ordentlig vinterväg. sto9.ra bwrgina- (Stora-bergena-vägen) eller sto9rbwrgs-vrtgm (Storbergsvägen). Troligen blott namn på Bakängsvägens sydligare del. stol:}rsands-vregm (Storsandsvägen) ett yngre namn på Kontra­ bandsvägen. sto9rreg!!:s-vrrgm (Storängsvägen). Den löper åt NO från Storvägen. sto9.r-vrtgm (Storvägen) är huvudvägen på Nargö och slingrar sig ända från Vägskälet i söder upp till Fyrtornet i norr. Den löper först jämsides med Storsiktet, men efter vägskälet vid Axels­ siktet viker den av åt nordöst, tills -den i jämnhöjd med Bakbyn återtar sin gamla riktning. En uppfartsbacke på Storvägen hette stoqirrecµ,gsbrergi (Storängsberget). streinmalms-vrn:m (Stenmalmsvägen) började nere i Storbyns västra del, gick upp i Stenmalmen längs den forntida hamnen och korsade Storsiktet och Storvägen för att slutligen utmynna på Understa vägen. Kallades också va.6·sto-vrtg1n (Vakstugu(?)-vägen) och skämtsamt Kärleksvägen. oTJ,drersta-vrtgm ~ 0TJ,d11,?ta vr§gm (Understa vägen) skapade sommar­ tid en ginare förbindelse med Bakbyn från Storbyn än vad Stor­ vägen erbjöd. Under fristatstiden var vägen nog i bruk även vinter­ tid. Kallades även Nedra vägen. 76

Fig. 1. Karta över Nargö utförd efter ryska generals,tabskartan av är 1899, omtryckt 1917, under jämförelse med en av Leander Berg ritad karta, där även ortnamnen utsatts. För öns nordligaste del har hänsyn tagits till där- ifrån stammande sagesmäns uppgifter. 77

'""'

Fig. 2. Konturkarta över landhöjningen på Nargö efter prof. Edgar Kants beräkningar utförd av civil1ingenjör Riga.

mytcer-vq;gin kallades förr Storvägen, emedan den på grund av sitt skyddade läge inne i skogen föredrogs framför kustvägarna under den kalla årstiden. 78

vcestcesido-vrt'!,m (Västersidovägen). Som synes på Leander Bergs karta, slingrade sig utefter nästan hela västsidan en liten väg nära stranden. . vcetlot~o-vrtgm (Vattenpölsvägen); torde ha varit den skogsväg, som från Jurkas svängde upp åt n6rdväst och, sedan den passerat Storv/igen, bildade Vättloikus riorra gr,äns och mynnade ut i Mustametsa. För den händelse Djupviksängen, som Frans Berg tror, verkligen kallats Vättloikuängarna, kuhde namnet också ha tillkommit vägen från dem ned till Holms.

*

kn{s-vq,gm ~ ko,2- (Korsvägen) brukades särskilt om korsningen mellan Stor- och Stenmalmsvägarna. Leander Berg räknar fyra korsvägar. Den mest betydande bör väl egentligen ha varit skälet mellan Storvägen och vägen Holms-Bakbyn. strcel·cels-brgn (Streckelsbron) torde ha varit en kavelbro eller risbro av samma slag som Sahlgren beskrivit i Upplands forn­ minnesförenings tidskrift 26 och möjliggjort torrskodd passage över den sumpmark, som kallades Streckelskärret. Av kartan att döma anlades bron på själva Storvägen och detta tör ha varit orsaken, varför arbetsledaren Streckel (jfr ovan s. 71) fick sitt namn hugfäst i folks minne. fr:Jg-vrtgrn (Tågvägen) var en av den ryska militären 1913-14 uppförd järnväg, som kom väl till pass under fristatstiden, då den inte bara användes utav militären utan även gratis uppläts åt befolkningen. Den gick från det nyanlagda militärområdet invid det forna Jurkas över Bakbyn ned till den stora nya hamnen vid Svartsten i SO. Trafik upprätthölls å bestämda tider. Daniel och Augusta Luther äga ett foto av tåget. Knappt hade banan öppnats 1914, så inträffade en järnvägsolycka, men under den estniska tiden gick allt bra. Trafiken pågick 4 dar i veckan i anslutning till båtlägenhet från Tallinn. En hållplats nära Berthelsons kallades Piimajaam (Mjölk• stationen), men man kunde också stiga på och av omkring 1 km från Storbyn. En annan järnväg ledde till Harudden. v/J!ga-sk1ldcena (Vägskälen). Därmed avsågs enligt Leander Berg särskilt skälen mellan Storvägen och Understa vägen. Enligt Astrid Kalmus (uppgift till Tiberg) skulle namnet ha betecknat 79 en grind på vägen vid gränsen mellan böndernas och kronans skog ett stycke söder om det där vägskälet (se kartan). Bland Vendells former av 'vägskäl' finns ingen med -d men heller intet belägg från Nargö.

B. Sikten.

På Nargö finnas några bredare och ett flertal smalare snörrätt uthuggna gator i skogen, som kallas för sikten. Sådana förekomma på sina ställen även å fastlandet och ha väl tillkommit under in­ flytande av tysk forstteknik. ai·smls si:,;t; ~ six;_ti (Axels sikt) går från Klausis karel tvärs över ön till Lehtmetsas inre rand. Enligt Astrid Kalmus (uppgift till Tiberg) skulle denna gata ha huggits av ryssarna före 1914 av militära skäl. Det måste i så fall ha varit långt före 1914, ty annars hade siktet säkert uppkallats efter Klaus och inte efter Axel (jfr gårdsnamn i ::\fädasadam). kla9s si;rtl, är ett binamn på Axels sikte, liksom de andra namn, som knyta sig till den gården, också uppvisa dubbla former. h!J!lkars-s1x;_t1 (Sälrevssiktet) löper långt nere i SO och tjänar nautiska 's'yften. Det skall klara sikten i riktning Suurupi fyrtorn på fastlandet. Och när man såg det fyrtornet, berättade Frans Berg, hade man passerat Sillgrundet (se under ). mm?J,iko-iaBkas s1x;_t1: (Furulunds-Jakobs sikt) lär inte ha legat i Männiku utan på sydvästsidan, där flera smärre skogsgator finnas. ,Jakob Luther från Martins är den åsyftade. ,5kmrs-sixt1 (Åkers sikte) V. Ett av de mindre siktena, av vilka långt ifrån alla fått namn. Troligen det, som utgår från Gammal­ åker, ehuru det också går ett från Åkers karel. sa?J,dvegs-sixt1• (Sandvägssiktet), ett mindre sikte, som korsar Sandvägen':'Utgår från Mädasadam och slutar där Steinmalmsvägen passerar Storsiktet. stoo,r-s1x;_t1• ~ -six;_ti ~ sto1,2r six;_tr: (Storsiktet) är den förnämsta skogsgatan, en uthuggning av cirka 15 m:s bredd, som löper från :Mustametsa i NV ned till den gamla gränsen mellan kronoskogen och bondeskogen i söder. En femtio m bred genomhuggning fanns enl~gt Frans Berg mellan Vättloiku och Jurkas. Den är ej utmärkt på Leander Bergs karta och tycks ej ha haft något namn. Nargönamnets etymologi.

Namnet N argös härledning är så pass intressant och proble­ matisk, att jag anser mig undantagsvis böra anföra de äldre be­ läggen i deras sammanhang. Det troligen äldsta belägget finnes i en seglingsbeskrivning som förvaras i Köpenhamn och som utgör något slags bihang till Kong Valdemars Jordebog. Denna beskrivning är bl. a. tryckt hos Langebek V: 622 och av Dahlgren i N ordenskiölds Periplus. Den dateras av UB till cirka 1250, av Langebek till ca 1270 och av :Modeer till omkring 1300.1 Dahlgren säger :-enare delen av 1200- talet. Stället lyder: »Item de Purkal usque narigeth ultra mare estonum VI», d. v. s. 6 »weke sees», enligt Dahlgren svenska veckosjö (vika) = 1 sjömil = 4 nautiska min. 2 Nästa ställe - det äldsta säkert daterbara - härrör från Erik Menveds förordning om skogsbruk på öarna utanför Reval av den 17. 6. 1297. »Pro­ hibemus districte sub obtentu grati::e nostr:.e, ne quis cuiuscunque conditionis ligna aliqua in insulis nostris Nargheten Wlvesöö, Blocekarl et Rughenkarl succidere praesumat, aut carberes 3 seu carbones comburere ullo modo, praeter ad usus castri nostri Re­ valiae et civitatis ibidem prout consuetum est ab antiquo, prout indignationem nostram et ultiorem regiam voluerit evitare.» (Efter originaltr~nsumt i TLA av den 1 februari 1347.)

1 Namn- och ordgeografiska studier s. 104 ff. (UUA 193/i: 12). Senast ha trenne finländska forskare yttrat sig om den, nämligen J, M. Granit, Några randanteckningar till det medelida danska itinerariet, Folkmålsstudier XI, Svante Dahlström i Gullkrona, Abo 1945, s. 12-lS, och Henrik Ramsay, Samfärdseln mellan Sverige och Finland i forna tider, N ordenskiöldssamfun• dets tidskrift IX. Som datering föreslå de två sistnämnda »ca 12'5'1», resp. 1241. Se vidare Tillägg och rättelser. 2 Angående detta uttryck se senast Granit I. c. 3 UB läser carbeites. Jag följer DD. 81

1348, 16. 2., erkänner abbedissan Margaretha i Revals nunne­ kloster, att klostret ej har anspråk på staden Revals öar »scilicet Nargheiden, Wolvesöö et Karel dictis.» (UB IL) I staden Revals drätselräkenskaper för 1370 heter det: »Item den luden de van Nargheden quemen in der vasten gheue wy 1 mk.» och 1372: »It vor der vlote de van Nargeden quemen 20 mrc minus 1 verdinc» (Publ. 3: Kämmereibiicher 1363-74). I denna källa alluderas vid en mängd tillfällen på N ar.gö blott såsom ö, öö (14 ggr), holm (1 g.) och insula 2 (ggr). Den 2. 6. 1430 sändes från Reval fullmakter för vissa personer till de hanseatiska »uteliggarna» W ete, Klockener m. fl. vid N ar­ jeden. Dokumentet har endast refererats i UB. 1443 är Narjeden belagt i Revals räkenskaper (UB IX). Den 13.9.1455 ha revalska räkenskaper daterats »gegeven den visscheren, de besegen, off her Oleff achter Nargeden gesat

hadde, 1 / 2 mk Rig.» (UB XL) I den medellågtyska sjöboken 1 heter det s. 54 f.: »van Nergeden buten Wodensholme ... unde van Raghoe to Nergeden» (andra hss. Norgeden). Det första svenska belägget är daterat 2. 7. 1506 och härrör liksom flera andra beläggställen från de närmaste åren ur Sture­ arkivet tillhöriga dokument. Det är Tönne Eriksson (Tott) på Raseborg i Finland, som tillskriver Svante Nilsson Sture: »Kere herre, teckis idher werdoghehd wele wethe, thet kwngenss folk löge her ganske stercke wedh Nariöö met vj mersskep och nogre flögh skep ... » (FMU VI). Här finna vi också för första gången sammansättningen med ö i st. f. (h)ed(en). Den äldre formen låter sig emellertid inte så lätt undanträngas och kan dyka upp även i svenska källor. Från de närmaste åren finnas flera belägg beroende på handels­ kriget mellan Danmark och Sverige. De trånga farvattnen kring N argö, som behärskade inloppet till Rev al, voro ett omtyckt operationsfält för danska kapare. Sålunda heter det i ett av Danzig utfärdat intyg från 1507 om skador vållade av sådana uteliggare: »achter Nergeden, dre mylen van Revel» och i ett brev från Erik Turesson (Bjelke) på Viborg samma år: »vnder Narigöö

1 Das Seebuch ed. Koppmann, Breusing, Walther, Niederdeutsche Denk­ mäler I, Bremen 1876.

6-Wieselgren 82 ligger ij kongens skep, en kreijere ock en jagt ... Kvnne the ecke komme till tags med fienden oc the skep ved N ariöö, tha ma the löpe fram baetre hender Mogenswndh ... » Ett tredje dokument från samma år skriver: »vor deme lande Nergede by der stad Reval belegen» (skrivelse från Revals stad), och i ett fjärde (från Erik Turesson till Reval) heter det: »op jw strome Wyke, Narien, vVulues sunde ... » 1508 skriver Reval till danske kungen: »... alsze de by de Dagede unde Nergede legen. 1509 avsluta två kaparekaptener i dansk tjänst »Der Grosse Kort» och Kaspar von Dankfart en skrivelse med orden »Gescreven by Narii ... » I ett brev från Tönne Eriksson 1509 heter det: »ligghe wedh Nargön iij konggenss skep» och samma år skriver detta brevs mottagare Sander Arendsson i Åbo till Svante Nilsson: »m:cen the skip och iaktar, som skynnade och brände Öregrwnd, the lige här vnder Narghöen» (2 ggr). 1510 skriver Erik Tureson till slottsfogden Josef Pedersson: »... oc saa göre vilde och vtsende edert folk tiil Näreöö, Roghöö ... » och cirka 1515 tackar Nils Eskilsson (Baner) Lydik van Mynden i Reval för underrättelsen, att »konwngens folk liigher wthen fföre Narghedhe.» Ovannämnda, belägg äro, i den ordning de anförts, hämtade från UB 2 III: 107, FMU VI: 466, UB 2 III: 154, FMU VI: 474, UB 2 III: 282, UB 2 III: 448, FMU VII: 41, 44, 91, 409. Från senare tid anför jag strödda exempel: Nargen 1519 (AGLEK III: 4, s. 31), Nerghen, Neergen, Naergen

1532 (holländsk sjöbok1 ), Nerge 1538 (Olaus Magnus Charta ma­ rina), Nergen, Nargen 1541 (holländsk sjöbok 1 ), Narin 1540-talet (01. Petri ed. Sahlgren s. 281, om år 1519), Narrien 1548 (GB, J),

N arffuen 1568 (5 belägg i dansk sjöbok 2 ), N argen 1589 (W aghe­ naer3), Nargö dränger 1595 (F 365, KA), Nargööen 1616 (F 365,

KA), Nargen 1623 (Blaeuw 4 ), Narghö 1626 (Bureus), Nargön (3 ggr), Nargöön (6 ggr), Norgön (1 g), Nargo (1 g., karta) 1644

1 De Kaert van der zee van Jan Seuerszoorn 1532, utgiven av Joh. Knud­ sen, Köpenhamn 19'14, s. 58 f., jämte Nergen, Nargen i Die Caerte vand•er Zee 1541, s. 77 f. (i nyssnämnda edition). 2 Sokartet offuer 0ster oc V ester Soen ... aff Laurentz Benedicht 1668 utgivet av J oh. Knudsen 1915 i Tidsskrift for Sovresen 86. Jfr s. 1318, 143, 153. 3 Des Spiegels der Seefart II: 36. 4 Seespiegel III: 20. 8:3

(Johan Månsson 1 ), Narg Öön 1689 (ERKkA CII: 2), Nargöön 1694

(Geddas kartbok 2), N arjö 1726 (EVKkA, Inkvisitions bok), N aisaar

1732 (Gutsleff 3), Nargöön 1737 (Strömcronas karta), Nargön 1748, 1751 (Hahn), Narjö 1756 (EVKkA, Supplikbok), »Nargen wird auch Nargö, aber nie wie in den gewöhnlichen deutschen Charten

Nargoon geschrieben, ehstni,sch N aisaar» 177 4 (Hupel 4 ), N argö(n) 1815 (af Klint"), Nargö 1850 (ERtiA, Kaartide kogu), Nargö, Nargen, Nargheten, Nargeden, Narjöö, ehstnisch Naisaar 1855 (Russwurm), Nargen 1906 (Sodoffsky), 1921 (estn. sjö• kort), Nargen 1925 (Johansen), Nargön (Naissaar) 1942 (Ostsee­ handbuch). Det estniska namnet N aissaar (K vinnoön) återgår enligt en av Johansen" meddelad ortstradition på en sägen, att ön efter pesten och stora ofreden blott bebotts av en ensam kvinna. En legen­ darisk variant av denna sägen har Marie Under behandlat i sin vackra ballad N aissaare sund (N arg ös födelse). En annan förklaring till namnet hänför sig till nunneklostrets förmodade innehav av ön (jfr belägget från år 1348). Men dessa folketymologier kunna vara sekundära och namnet - så förmodar Mägiste - ha medels dissimilation utvecklats ur *Narissaar (jfr former som Narrien, Narin).

E f te r 1e d e n. Oförklarat är det germanska namnet. Jag skall här söka tyda det. Det må då först anmärkas, att andra komponenten i de medel­ tida formerna förefaller genomskin'1igare och verkligen också diskuterats i litteraturen. Formellt har man att välja mellan två möjligheter: härledning ur germ. *aipa, ed, -et eller ur germ. *haipio-, hed, -en. Karsten 7 och Modeer 8 hålla på det förra,

1 Een siö-book, som innehåller Om Siöfarten i östersiön, Stockholm 1644, utgiven av Herman Richter, Lund 1925-28, Namn och Bygd, Bilaga B, s. 112 (register). " Tryckt 1695. Se närmare Dahlgren-Richter, Sveriges sjökarta s. 181 ff. 3 Helle-Gutsleff, Kurtzgefasste Anweisung zur Ehstnischen Sprache s. 309. • Topographische Nachrichten von Lief- und Ehstland I: 35'7. 5 Beskrifning om kusterne vid Östersjön samt Finska viken, hörande till Sveriges sjö-atlas s. 106 ff. 6 Beiträge XI: 43. 7 Finsk tidskrift S,9·: 219. 8 A. a. s. 106·. Med orätt åberopar Modeer Pipping och Hultman som 84 alternativet, Hultman 1 på det senare. Jag ger utan tvekan Hult­ man rätt förutsatt att 'ed' har sin vanliga innebörd. I ortnamn brukar ed åsyfta en landtunga mellan två vattendrag, mellan vilka båtarna måst släpas eller bäras. Det är orimligt, att de sjöfarande skulle företagit sig något dylikt på Nargö. Ön liknar icke ett näs och det vatten, som kringflyter den är ett och samma. Det är väl med tanke härpå som Hultman finner, att en betydelseutveckling 'isthmus' > 'ö' måste förutsättas och en sådan tillbakavisar han. På frågan om en betydelseutveckling ed > rävel ingår icke Hultman. En sådan borde erbjuda mindre vanskligheter. Sand­ rävlarnas föränderliga beskaffenhet gör det inte omöjligt, att i forntiden deras sträckning kan ha varit sådan, att de spärrat någon av segellederna till Reval och föranlett hinder för sjöfarten, som måst övervinnas medels transport på rullar. Man kan också tänka på analogisk påverkan från andra namn på -ed i angrän• sande farvatten. Men undersöker man dessa, ,skall man finna, att åtminstone ett av dem *Fyghlepe > Fyghelde > Föglö, såsom Hultman visat, inte innehåller 'ed' utan fsv. vedhe 'fångst vid jakt'. Hangethe > Hangö tycks däremot innehålla 'ed'; huruvida detta, såsom allmänt antages, även är fallet med Dagaipi > Dagö, känner jag mig mindre säker på. Där vore en härledning ur *haipiö- topografiskt och historiskt minst lika trolig." Hultman har i sitt festskriftsbidrag framdragit fyra andra ed-namn, som ej innehålla ed. I åtminstone ett par av dessa ingår i själva verket hed som beståndsdel. Blott om 'rävel, rev' eller den ursprungliga i nordiska ortnamn annars okända betydelsen av ed 'passage', 'farled' kunde förutsättas, skulle den åt namnet Nargheden kunna ge en förnuftig innebörd.4 Ansätter man däremot betydelsen hed, passar allting förträff• ligt. Man bör dock icke med Hultman tänka sig hed i betydelsen hemulsmän för sin och Karstens åsikt, vilken, som vi se, Hultman direkt bestrider. 1 Festskrift till Hugo Pipping s. 187 f. 2 Som Hultman själv visat, bör d-enna etymologi ej tillämpas på N arghed•en. 3 Dagö var ännu på 1000-talet en obeboctd vildmark. • Om grundbetydeisen av 'ed' jfr äv,en Modeer, Färdvägar och sjömärken s. 90. Modeer avböjer Hellquists definition i E,tym. Ordbok och översätter 'gångställe'. 85 fält, slätt utan fastmer i den gamla betydelsen skog. Den ståtliga skogen var Nargös prydnad. Att en storskog benämnes hed är känt från flera forngermanska språk (gotiska, angelsachsiska, medellågtyska). Det är alltjämt så i gottländska och som Hessel­ man 1 påvisat betyder det även i uppländska mål och ortnamn, ja, också i äldre riksspråk snarare skog eller skogig sandås än slätt. I sitt förut citerade sakkunnigutlåtande s. 21 betvivlar Pipping, under hänvisning till sitt yttrande om Modeer s. 40, riktigheten av tolkningen 'skog'. Men även om just de etymologer skulle ha rätt, som anse betydelsen 'ljung' som ursprunglig och skog som sekun­ där, kan den sistnämnda betydelseutvecklingen vara gammal nog. Jfr bl. a. Kluge i Zeitschrift för deutsche W ortforschung XI, Braune i Paul-Braunes Beiträge XLIII och Mentz i Ortsnamen­ kunde s. 31 f. Själv ansluter jag mig till Braune, som utgår från en grundbetydelse 'vildmark'. Ur en sådan urbetydelse kan man lätt härleda både hed, skog och ljung. Enligt Schröder, N amen­ kunde 209, användes heide företrädesvis, om »der meist weniger geschlossene Wald des Tieflandes». Att ett ord med betydelsen 'skog' står som efterled i önamn är, som Ljunggren i Sakkunnig­ utlåtande om de sökande till den svenska professuren i Uppsala 1947 påpekat, känt från Anholt i Danmark. Ett kinkigt problem är frågan om hur efterledens -en bör be­ dömas. Det äldsta belägget saknar detta -en men redan 1297 uppträder det. Ha vi här att göra med best. slutartikel, så upp­ träder den tidigare än vad man kunnat vänta. Vore efterleden ett 'ed', skulle det vara fråga om best. form av neutrum pluralis - det passar endast, om 'ed' kan tolkas som rävel eller farled - är den åter 'hed', så är det sing. fem., vilket passar förträffligt. För mycken vikt kan man dock inte tillmäta detta formella indicium; emedan - som Pipping i sitt Sakkunnigutlåtande s. 21 vill hävda - den möjligheten starkt måste beaktas, att det är fråga om en tysk avledningsändelse. I st. f. hed + suff. artikel skulle vi sålunda ha en lokativ av Heide. Formellt får man nog, om man vill räkna med tyskt inflytande, ta ännu en möjlighet i betraktande. Denna skulle samtidigt inne­ bära en ny tolkning av hela efterleden. Schröder behandlar i sina Namenstudien kollektivsuffixet -ithi (t. ex. mlty. holtede 'Gehölz')

1 Namn och Bygd 18: 4 ff. Namn- och ordgeografiska studier s,. 106. 86

- se även Jellinghaus, Die westfälischen Ortsnamen s. 26 -, som på flerfaldigt sätt kan ombildas och hänvisar till L. Btickmanns tidigare undersökningar. Detta -ithi, säger Schröder, a. a. s. 287, förekommer i otaliga ortnamn. Ibland behåller suffixet biaccent och kan då förlängas, exempelvis Wehlheiden (en ort nära Kassel) < Welede, W elhede, Welehethen. Ett definitivt val fordrar när• mare kännedom om förleden. Denna erbjuder ännu svårare problem än efterleden. Frågan om slutartikel vid ortnamn under medeltiden i Norden har med någon utförlighet behandlats endast av Steenstrup i hans Indledende Studier over de mldste danske Stednavnes Bygning.1 Steenstrup konstaterar, att inga exempel på best. slutart. vid ort­ namn förekomma i Kong Valdemars Jordebog men att man från 1300-talet kan belägga namn som Skagen, Kullen, ja, undantags­ vis även namn, som numera ej stå med artikel: Drak00rn, Js00rn, Korszorn. Dock framhäver Steenstrup, att namn på vattendrag, ängar, mossar, stränder, höjder, marker och skogar ha en särskild benägenhet att fästa artikeln vid -sig. De ha, såsom Karl Larm, Den bestämda artikeln i fornsvenskan s. 141, framhåll.er, egent­ ligen varit beskrivande appellativer, som först så småningom över• gått till egennamn. Larm anför de av honom, resp. Nordberg 2 funna fallen av best. slutartikel hos egennamn i äfsv. Vi ha RoJJfin i Upplandslagen och i SD redan före 1300: Haghasion, Jadhurin, Haghan. I norröna texter kunna sjö- och älvnamn samt MQrkin (Finnmarken) stå med artikel.3 I östsvenska dialekter har Karsten från österbotten former med artikel av namn på -mark redan 1655. 4 Man kan inte säga, att formerna på -n äro orimligt gamla, eftersom den äldsta härrör från 1297 och av Dagö först från 1437, vilket dock i sistnämnda fall kan bero på att några trettonhundra­ talsbelägg inte bevarats. Är ändelsen tysk, kunde den ha funnits även i seglingsbeskrivningen, men man kan å andra sidan förklara dess frånvaro här såsom tecken på renare danska namnformer. Är d,et, som jag tror, riktigt, att efterleden åtminstone i Nargheden

1 Det Kong. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, 7 R:ekke, H. & F. KL I: 3, kap. 3. 2 Fornsvenskan i våra latinska originaldiplom. 3 Nygaa.rd, Norron Syntax § 41. • Jfr Svensk bygd i öb. I: 6121 ff. 87 och kanske rent av i Dagheden anger 'hed, skog', vinner alterna­ tivet med best. slutart. i styrka. Hangethe, där något 'hed' ej kan förutsättas, har aldrig artikel. Jag kan på dessa grunder inte hel­ hjärtat ansluta mig till Pipping, ehuru jag finner skälen för hans förslag något mera vägande än för den av mig själv framställda uppfattningen.

Förleden. Svårare är att lämna en evident tolkning av första komponenten. Den troligen äldsta kändia formen Narig- har av Modeer på goda grunder misskrediterats.1 Modeer har visserligen inte försökt att förklara namnet, men han har påpekat, hurusom den danska på latin avfattade seglingsbeskrivningen i formerna Haricstic för Har­ steket och Narighet för Nargheden kan antas återge danska ut­ talsvanor med inskottsvokal mellan r och ett följande k, ch, gh i överensstämmelse med Brondum-Nielsen I: 408 (§ 222). Det är därför bättre att lägga formen från 1297 till grund för tydningen. Den stämmer också väl med de övriga medeltida be­ läggen. Vid behandlingen av narg- eller nargh- är det två spörsmål som tränga sig i förgrunden. Ha vi med en germansk eller en finno­ ugrisk stam att göra? Vilket ljudvärde bör tillmätas g(h)? Den första frågan har Karsten utan någon som helst motivering be­ svarat till fördel för en germansk härledning, i det han Lehnwort­ studien s. 214 räknar upp N argö bland de troligen svenska ort­ namnen i Estland. En närmare prövning visar, att namnet verk­ ligen kan återföras på en finsk rot. Det skulle vara närliggande att anta ursprunglig släktskap mellan Nargö och flod- (jämte stads-) namnet N arva, som dock, enligt vad Kettunen 2 med fullt instäm• mande av Vasmer" visat, trots v. Sablers 4 och Karstens" i och för sig mycket rimliga germanska härledning och sammanställ• ning med NQrfasund (Gibraltar) hos Snorre, måste betraktas som finskt och återfinnes i vepsiska narvaine, 'tröskel', belagt i flera

1 A. a. s. 104 ff. 2 SGEG 1920, s. 121. 3 Berliner Sitzungsberichte 1934, s. 38r7 f. Även Johansen instämmer (Est­ landsliste s. 512), likaså Kiparsky (Balt. Lande 44). • SGEG 19'10, s. 165 f. 5 Lehnwortstudien s. 216, Baltische Lande I: 77, Folkmålsstudier X: 343 f. 88 ortnamn från det inre Finland, där aldrig germaner bott. Men denna släktskap måste vara tämligen avlägsen och inskränka sig till gemensamt påbrå ur en forngermansk rot *nar-ia ~ nar-wa varom mera nedan .. Ortnamnet Narva som såda,nt kan icke vara germanskt, även om d-et skulle vara bildat med hjälp av ett ur­ sprungligen från germaner eller indoeuropeer inlånat ord. De skiftande språkinflytelserna i dessa trakter gör, att man inte kan avvisa tanken på finsk-ugriskt ursprung för narg-, i trots av att den närliggande sammanställningen med N arva visade sig ohållbar. En enkel och säker härledning, erbjuder sig i fi. narka, naran (Lönnrot) 'trång, arm; otillräcklig, torftig', även narkka, narkan, vilket saknas i estniskan men skulle heta narg, om det funnes där. N argön kunde då tolkas som Kargön. Man måste då laborera med möjliheten, att en finsk-ugrisk andra komponent gått förlorad, t. ex. saari 'ö', diet är ju ett nödvändigt antagande, så snart man ej erkänner första leden som germansk.1 Men dess­ utom avstänger man sig från möjligheten att betrakta Nargheden som ett fjärrhorisontalnamn givet av sjöfarande och detta är en smula betänkligt, ty ön har i alla, tider stått i medelpunkten för det nautiska intresiset och därnäst kommit i åtanke för skogens skull. De spridda invånarnas eventuella näringsbekymmer lära näppeligen ha legat till grund för namngivningen. Det skall dock medges, att fastland,sesterna, som från Lindani,ssa rekognoscerat förhållandena på ön och funnit den ofruktbar, kunna ha gett upp­ hov till ett namn av denna nedsättande art. En annan finsk härledningsmöjlighet erbjuder en anknytning till ordet narikka 'kort, knubbig person'. »Knubbö» vore en topo­ grafiskt tänkbar benämning (jfr kartbilden). Ernligt Äimä i MSFO XLV är detta ord besläktat med estn. nörk 'svag' och även med ovannämnda nark(k)a, vilket annars i allmänhet (jfr nedan) anses vara av germanskt ursprung.2 östsvenska namn på Knubb- anföras hos Karsten, Svensk bygd I: 625, II: 159. Från de sjöfarandes synpunkt erbjuder en annan avledning av

1 Obs. att även de klart svenska beläggen bruka byta ut -heden mot -ä. 2 Eftersom svenska holk motsvaras av finska hulikka, sv. dia!. gork 'pojke' av fi. ku,rikka, håller jag det för sannolikt, att fi. narikka snarare borde föras• ihop med fvn. snerkja 'skrympa'. Jfr Karsten, Lehnwortstudien s. 161, 262 (om de två förra orden), Persson, Beiträge zur indogerm. Wort­ forschung s. 816 f. 89 roten *nar- en mera tilltalande etymologi. Vi ha i lapskan ett ord njafga, som enligt Nielsen 1 har bety!'].elsen »1. ness, cape, promontory, headland, peninsula, ...; 2. something which sticks out (e. g. in a figure, a drawing; also in clothing ...)» varaY njafgai »(uf.) ... which has many capes, promontories». Språkligt är denna härledning i djärvaste laget, ty man kan blott av ortnamnen sluta, att ett urfinskt narki = lapska njafga existerat, och att anse Narg- som en kvarleva från en tid, då lapparna själva kunna ha utövat inflytande på namnskicket vid Finska viken. varom enligt vissa forskares åsikt de många Lapp-namnen i Syd­ finland bära vittne, leder väl långt tillbaka och är också mycket ovis.st. Forskningen tenderar dock mer och mer i riktning mot an­ tagandet av lapska reminiscenser i namnbeståndet - ända in på det estniska fastlandet vill man förmoda .sådana." Viktigare är dock Väinö Voionmaas avhandling Uudenmaan lappalaiset 1944, 3 som visar, att man måste förutsätta lapsk befolkning och lapska ortnamn i Nyland. I Nordfinland, i svenska Lappland och ej minst i norska Finnmarken 4 finnas åtskilliga ortnamn börjande på Nark(i)-, Njarg-, vilket skulle svara mot estn. Narg-. T. I. Itkonen, som finner tanken om nargönamnets lapska ursprung lockande, ehuru han också framhåller, att bristen på Nark-namn i mellersta och södra Finland gör härledningen tveksam (brev till förf.), nämner från Nordfinland: Narkijärvi, Narkilahti, Narkiperä, Nar-

1 Konrad Nielsen, Lappisk ordbog III: 61. 2 Detta gjorde, redan Eis,en i E,esti Kirjandus VIII och Loorits har under­ rättat mig, att han i nästkommande band av sina Grundztige d'es, estnis,chen Volksglaubens ämnar tolka ortnamnet Räba1a som övers-ättningslån av Lapp­ namnen, här då visserligen i den pejorativa bihetydelsen av 'trasa, flik', med vilken forskningen om Lapp-namn så gärna sysslar, s. k. 'kHetymo­ logier'. I uppsatsen Eesti ajaloo keerdktisimusi, Virittäjä, 1946 s. 422 god­ känner Loorits Eisens resultat. Vissa arkeologer och etnologer se i kamm­ keramikkulturens Mreträdare i Baltikum under den yngre stenåldern lappar elLer samojeder (jfr Moora, Estlands Vorzeit s. 2;1, Loorits I. c.). Balodis låter Iappar och samojeder vara bosatta i Bwltikum under den äldre sten­ åldern (Det äldsta Lettland, pas,sim, Fornvännen 1944, s. 14,6, ff.). 3 Suomalainen Tiedeakatemia. Esitälmät ja pöytäkirjat 1943. Även på tyska under titeln Die Lappen von Uusimaa i samma series tyska utgåva. På lappar i SydfinJand tror även Kipa.rsky (Baltische Lande s. 45). • Om hithörande lapska namn på norskt territo•rium se Rygh, Norske Gaardnavne XVIII, Finmarkens amt. 90

Ido, Narkaus, Narkikoski, Narkivaara (Tervola och Kemijärvi :

Vad som gör härledningen lockande, är den topografiska sam­ stämmigheten mellan ordets betydelse av något utskjutande, t. ex. en udde, en spets och N argös från sjöfarandes synpunkt sett mest karakteristiska drag. Så heter det hos Månsson 1 »Nargöö är en Skogzöö, ungefehr een mijl lång, Treekantigh, och medh tree vth­ stickande V dder, ligger tree mijlar N ordwäst ifrån Räfwel, på :N ordwäst sijdan är mäst spelbotn, aff then norre V dden skiuter ett Steenreeff ett gottlingzskott till Siös, af södost V dden skiuter ett Sandreeff itt gott stycke vth ifrån Landet, ther fåår man loda sigh öfwer på 4. eller 5. fampner.»

af Klint skriver 2 : »Ifrån l\'argön utgå farlige ref, så i Norr och NV, som ifrån SO udden.» Det är Hylkari, Järvsaareändan och Långkarel, som avses i dessa och andra seglationsböcker. Såsom Kants karta visar, ha öns konturer trots landhöjningen inte varit alltför olika, ej ens om man går tillbaka till omkring år 700. Rev, som nu helt eller delvis äro synliga ovanför vattenytan, voro då ännu mera förrädiska, därför att de voro helt överspolade och före lotsväsendets infö• rande voro vådorna överhuvud större. Om man angriper problemet från direkt germansk eller från indoeuropeisk utångspunkt, torde man ändå komma det närmare in på livet än om man, som vi hittills gjort, börjar med de finsk­ ugriska språken. På grund av de talrika beröringarna mellan indoeuropeer och finno-ugrier kan man inte bli särskilt förvånad, om det skulle visa sig, att de redan nådda delresultaten kunna bli av betydelse även om man tar upp tråden i andra ändan. Ett visst,

1 Johan Månsson, a. a., cit. efter Richt.er s. 17. 2 Beskrifning om kus.terne vid Östersjön samt Finska viken, hörande till :Sveriges sjö-at,las, Stockholm 1815, s. 108. 91 dock ingalunda avgörande, stöd för ieur. härledning ger efter­ ledens klart germanska karaktär. Arkeologien och språkforskningen ger ett stort kronologiskt svängrum för germanska låns upptagande i östersjöfinskan. Mycket betydande divergenser råda bland forskarna rörande såväl tid­ punkten för östersjöfinnarnas invandring till Estland som tiden för den därifrån begynta immigrationen till Finland. Likaså är man oenig om det i Estland bosatta germanska befolknings­ elementets storlek och proveniens. Beträffande tid och rum för inlåningarna från germanska språk råda jämväl i så måtto diver­ gerande åsikter, att somliga i största möjliga utsträckning för• lägga dessa till Estland (Setälä), andra så mycket som möjligt till Finland (Wiklund). Men denna oenighet rör frågan om var tyngdpunkten skall ligga. Ingen kan bestrida, att en del av in­ låningarna gjorts utanför finskt territorium. Ibland ha de kunnat göras i båda länderna. Tidpunkten för det nordestniska språkets bestämda särskiljande från finskan låter sig icke så bestämt fixeras. Utvecklingen har försiggått gradvis. Kiparsky menar, att den östfinska språkenhetens slutgiltiga upplösning näppeligen kan sättas för.e 700 e. Kr.1 Om differentieringens detaljer se över• sikterna i Eesti Ajalugu eller Saareste, Die estnische Sprache. För närvarande förhålla sig estniska och finska till varandra ungefär så som danska till isländska. Den jämförelsen torde vara ganska riktig även när man utgår från 1200-talets språk på ömse håll. Vad nu Nargö angår, så bör denna ö redan ca 3000 år f. Kr. ha hunnit höja sig ur vattnet efter litorinahavets tillbakagång. Om vi vilja sätta tiden för dess namngivning ( eller för det av oss kända namnets uppkomst) till ett väsentligt senare stadium, näm• ligen den romerska järnåldern, finna vi goda yttre betingelser för germansk av finnarna övertagen namngivning. På tal om detta skede yttrar Moora: »Auch die heutige Forsch­ ung streitet nicht das Vorhandensein von Germanen in Estland ab, s,ondern es handelt sich bloss darum, ob das ganze Gebiet von Germanen allein besiedelt war, oder ob .diese bloss Kolonien zwischen der finnischstämmigen Bevölkerung hatten.» Att detta sistnämnda var fallet är nu forskarna eniga om. »Di e Germanen lebten aber nicht gleichmässig verbreitet im ganzen

1 Baltische Lande s. 45. 92

Lande, sondern ha up ts ä chl i c h an de r N o rdk tis te Est- 1ands - - -. Im 4. Jhd. nach Chr. verschwindet ziemlich plötzlich der germanische Einfluss ... »1 Walde. 2 upptar två rötter (s)ner-, av vilka den ena är ljud­ härmande och betyder »murren, knurren u. dgl.», den andra där• emot »drehen, winden, zusammenschniiren, zusammendrehen, ein­ schrumpfen». Härav kommer eng. narrow samt stammen i Närke och Nehrung. 3 Grundbetydelsen i ur denna rot utvecklade geogra­ fiska namn är något trångt eller smalt, t. ex. en ås, ett näs eller ett sund. Antag nu, att Nargö återgår på den stam nari-, varur Hesselman och Sahlgren härleda Närke och N ehrung, namnet på de smala landtungorna utanför »haffen» i Ostpreussen. Man bör visserligen då - i händelse man betraktar den romerska järn• åldern som den lämpligaste tiden för namnets uppkomst - icke utgå från någon i- (Ja- 1. jo-)avledning utan fastmer från en guttu­ ral rotutvidgning till *nar- såsom Persson gjorde, när han till denna rot förde grekiska v&px'YJ, fhty. snerhan • och senare antog en annan rotutvidgning *snerg- företrädd av fvnord. snerkia 'zu­ sammenziehen, runzeln'.5 Urgerm. h (x) motsvaras ofta, även i in­ ljud, av finska k ( estn. g) och förgerm. g, germ. k, i sluten stavelse av fi. k. 6 Genom antagandet av ett sådant rotdeterminativ erhålles

1 Die Vorzeit Estlands s. 44 f. Jfr Loorits i Svio-Estonica 1948 och i

Virittäjä 19'416 samt Ba}odis, Det äldsta Lettland. 2 Etymologisches Wörterbuch der indogermanischen Sprachen II: 698. Jfr A. N oreen, Svenska etymologier s. 22 ff., Per Persson, IF XXXV: 206 ff., Zur Lehre von der Wurzelerweiterung und Wurzelvariation s. 64. 3 Jfr Sahlgren, Landskapsnamnet Närke, Svenska landsmål 19'11, Hessel­ man, När och Närke, Namn och bygd II, Sahlgren, Nordiska ortnamn i språklig och saklig belysning 8, Namn och bygd XIII, Karsten, Lehnwort­ studien s. 205. 4 Zur Lehre von der Wurzelerweiterung und Wurzelvariation s. 63 f. 5 Beiträge zur indogermanischen Wortforschung s. 816 f. 6 Karsten, Lehnwortstudien s. 143· f., 176, t. ,ex. fi. verka < förgerm. *{terga. Jfr Thomsen, Saml. Afhandl. II: 114 f. Wiklund. IF XXXVIII: 69 f., ställer sig något tvivlande till just detta exempel. Till frågan om urgamia lån och ursläktskap jfr Collinder, Indo­ uralisches Sprachgut, UUÅ 1'934, 1 jämte där anförd litteratur och samme författares arbete om de germanska lånorden i finskugriska språk SHVSU XXVIII, 1, varest narka förmodas ha spårat ur från v tiH stadieväxlings• klassen k-. 93 utan komplikationer en ljudform överensstämmande med den i det ovan behandlade fi. narka. Forskningen opererar numera ogärna med rotutvidgningar och jag skall visa, att man även under antagande av en senare in­ låningstid eller senare namnbildning, nämligen nnder den yngre järnåldern (kanske Ivar vidfamnes tid) eller den något senare vikingatiden, kan tyda namnet från just den av Sahlgren och Hesselman valda utgångspunkten. Man bör då ta fasta på möjlig• heten av en nordisk vikingakoloni i det gamla Lindanissa vid Reval, såsom jag i Meijerbergs arkiv VII: 90 föreslagit.1 Det ligger nära till hands, att den där utanför i viken belägna ön erhållit sitt namn av vikingar, som haft sitt tillhåll i grannskapet och kanske också haft fotfäste på själva ön (jfr uppgifterna om Sten­ malmen ovan s. 59). Språkligt sett, är det två frågor, ,som måste besvaras, om dylika antaganden framställas. Först måste i-om­ ljudets uteblivande förklaras och vidare måste betydelsen av g(h) i de normgivande äldre skrivformerna klarläggas. Dessa problem äro i själva verket inte så svårlösta som man på förhand skulle kunna vara benägen att förmoda. En nära till hands liggande förklaring är den, att västfinnarna konserverat namnet, sådant de lärt känna det redan vid tiden före omljudets inträde. När i sammanhang med den tyska och danska erövringen svenskar i stor utsträckning åter bosatte sig i landet, var omljudstiden förbi. »J spores ofte, også hvor det på oldn. er bortfaldet.» - »/-omlyden mangler ganske i en stor del ord, i hvilke den ellers forekommer i de nordiske sprog, og tillige er, navnlig paa finsk, ofte det i eller j bevaret, der senere har be­ virket den.» 2 Thomsen kan sålunda i fi. varjo 'skugga' se ett

1 Namnet Reval. Jag har där redogjort för skälen, varför den estländska fornborgen Lindanisa bör etymologiseras ur nordiskan (linda fsv. 'träda', finl.sv. 'gräsmatta' jämte näs i mlty. omformning}. Jag har också dragit fram andra indicier: en stor rent estnisk fornborg Iru, varav tydliga läm• ningar återstå, låg blott 8 km längre österut men nedlades till förmån för Lindanisa (sedan detta eröv,rats, från svenskarna?). På e,stniskt behärskande av Revalbukten tyder den intressanta formen Ravale i Njala, men den gamle Ethicus Ister har det germanska Rifarrica och det latinska Revalia

återgår på ett i latinet upptaget germanskt ref ombild1at tm reva. 2 Thomsen, Samlede Afhandlinger Il: 120; 106, jfr även s. 134 ff. 94 tidigare stadium av verja, vceria 'skydd'. Om vi i denna -on-stamm få -o i finskan, få vi däremot i en ja-stamm skarja- fi. kari, 'skär'. Andelsevokalen har där inte kunnat hålla sig kvar, tills inlåningen ägde rum. Den särskilt av Lindroth så ingående undersökta frågan, om j-ljudet blev sonantiskt, när den följande vokalen försvann, spelar som Lindroth själv efter upplysning av Wiklund påpekat, ingen roll för ett låneords utseende i finskan. 1 En annan förklaring är, att omljudets uteblivande beror på sammansättningen. Ett enkelt *nari- skulle få omljud men förbli oomljutt under vissa betingelser, när det ingår som element i ett av två ord sammansatt egennamn. Så har Axel Kock funnit en regel, som kan förklara skenbara oregelbundenheter vid samman­ satta ord och namn.2 Andra linjer ha anvisats av Brondum­ Nielsen.3 Hesselman anser, att j-omljudet är undantagslöst och åtskiljer stammarna på ja-, jo- etc. med kort stamstavelse från dem på ia-, iö- med lång.• Wessen hävdar också, att konsonantiskt i

1 IF XXIX: 1312. IF XXXV: 294 tar Lindroth i betraktand·e en möjlighet, som vid ett estländskt namn har mer än teoretiskt intres,se, nämligen att i redan före bortfallet av a sammansmält med den föregåend·e konsonanten »in einen irgendwie 'moullierten' Laut». 2 A. Kock, Svensk ljudhistoria § 1116, yttrar: »Flertalet komposita, hvil­ kas första sammansättningsled är en i- eller ia-stam, sakna i de fnord. språken ljudlagsenligt omljud i första kompositionsleden, t. ex .... Hari­ walda : isl. fsv. *HarwaldR Harald(e)r ... » De enkla orden verka ofta i fsv. omljud i komposita men i ortnamnet fsv. Alveim nu Alvum i Vgtl nära Göta älv (järnvägsknuten kallas Alvhem, P. W.) < urn. *AlbihaimaR: saknas omljudet. »Urnord. komposita åter, hvilkas första sammansättnings• led var en i- eller ia-stam, och som hade fortis, på senare kompositionsl,eden, fingo ljudlagsenligt i-omljud, emedan vid dylik akcentuering andra stavel­ sens i tillsvidare kvarstod· ... » Det finns i Östergötland nera, ej under­ sökta ortnamn på Nar-, kanske innehållande mansnamnet Narfve. I Jön• åkers härad, Sdml., märkes ett Narike. Angående Narvik se nedan s. 98. 3 Det hävdas Gammeidansk Grammatik § 79', anm. 3, att i-omljudets ute­ blivande i smss inte behöver betingas av accentförhållanden. Dialektala avvikels,er kunna ha gjort sig gälland•e vid i-omljudets kronologi, så att i vis,sa trakter palatalvokalen i exempelvis Hari- försvunnit före den äldre omljudsperioden eller und•er den omljudslösa tid,en. Jmf. ock § 123, anm. 2-3. (Kocks regel är att föredra, emedan den inte är bunden vid den tvivelaktiga hypotesen om den omljudslösa melJanperiod,en.) • Omljud och brytning s. 33. 95 alltid verkar omljud.1 Dock kan det tänkas, att han och Hessel­ man vid uppställandet av den regeln inte haft sammansatta ord i tankarna. Skulle emellertid både Kock och Brnndum-Nielsen desavoueras, så kunde i vårt fall det uteblivna omljudet ändock lätt förklaras. Man får kanske ändå ta. finskans konserverande inflytande till hjälp för att förklara, varför palatalljudet kvarstod. Vi kan sålunda i östersjöfinskan räkna med ett narj- I. nari-. Vokalisation förefaller troligast framför förbindelse med saari- 'ö'. Ur *Narissaar kan, som vi sett, det nuvarande estn. Naissaar här• ledas. Följde däremot ö eller (h)eden är konsonanti.sering det naturliga. Hur då förklara, att exemplen före 1430 visa skriv­ ningen g(h) i st. f. j och att även senare skrivsätt,et g I. gh är mycket mer utbr-ett än skrivning med j I. i? Svaret blir här, att förhållandet kan ha en ortografisk bakgrund. De äldsta beläggen stamma sannolikt från tyska och danska skrivare. I både låg• tyskan, medelhögtyskan och danskan rådde förvirring i beteck­ ningen av j-ljud och g-ljud. Enligt Torp-J<"'alk gick i en del ord j efter l och r över till g. »Denne forandring kunde ansees f.or blot grafisk fremkaldt ved at opr. lg og rg blev lj og rj ... hvarved et opr. lj rj let kunde sammenblandes med lg og rg; men sandsyn­ ligere er forandringen virk.elig af fonetisk natur.» 2 Enligt Marius Kristensen »viser skriv-emåd,en rg for rj i indlyd hen til, at også i indlyd rg og rf må vmre faldne sammen.» 3 Brnndum-Nielsen nämner, att gh ofta skrives för t i ställningen efter konsonant (likvida) eller tvärtom i för gh.4 Även i fsv. vacklar skriften, så• som såväl Adolf Noreen som Axel Kock påvfaat. Den senare skriver: »Också i gamla fsv. handskrifter finnas exempel på att den gamla ljudförbindelsen ghi återg-es med i, och att omvänt i-ljud återgives med ghi» (bl. a. byrgha ~ byria).5 Eftersom det tyska elementet övervägde bland de skrivkunniga i Estland och var starkt företrätt även i den danska förvaltningen, är det väl så viktigt att för dessa äldre belägg se saken även från tyska utgångspunkter. Vad för slags skrivare abbedissan Margareta i nunneklostret använt är oss lika okänt som hennes -egen natio-

1 Svenf!k språkhistoria s. 10. 2 Dansk-Norskens lydhistorie s. 246.

3 Arkiv XVII: 91 (anmälan av föreg.). 4 Gammeldansk Grammatik II § 3'11. 5 Arkiv XI: 330 (Några grammatiska bidrag). 96 nalitet, men att de ur Revals kanslier framgångna breven ha förts i pennan av ty,skar är högeligen troligt. Skriftspråket var låg• tyska, men den befann sig icke i sitt renaste skick. Såsom Ekblom i sin avhandling Der ordensdeutsche Ortsname Nerge 'Nehrung' ein nordgermanisches Lehnwort? 1 betonat, konfronterades låg• tyskan tidigt med det heter,ogena, i huvudsak östmedeltyska ordensspråket. Detta gäller i viss grad även för Livland.2 Medel­ högtyskt inflytande måste också där tas i betraktande. Ekblom gör gällande, att inlånade ord hade möjlighet att i den över• vägande lågtyska omgivningen bibehålla ljudförbindelsen rj, sedan den i inhemska ord fallit bort. Utom det nordiska, närmast ur preussiskan upptagna N erge (flera varierande skrivsätt) nämner han Merge eller Märge, det fornhögtyska Marja av lat. Maria. Detta bör kunna tillämpas även på önamnet i Finska viken, då de tyska erövrarna upptogo det i sitt namnförråd. Beträf• fande förhållandet mellan ljudbeteckning och skrivning kan man då ta fasta på vad Sarauw" ansett sig konstatera: »Im Inlaut schwand das einfache j schon im Altniederdeutschen besonders hinter Konzonanz: nach r blieb es jedoch bis ins Mnd. unter Um­ ständen als g erhalten: dergen (dörren) Hamb. Chron. 175 f., hi/ergersone Stat. Brem. 38.103 .... Das för j eingetretene g wird wie altes g behandelt.» Man kan jämföra med Hesselmans ytt­ rande 4: »Grundordet till näring, Nehrung är vårt när, narja eller narjö. Det förtjänar kanske undersökas, om ieke den gamla for­ men nerge kan vara den medelhögtyska motsvarigheten till endera av dessa grundformer; g skulle då vara skrivning för j; efter r bevara de tyska dialekterna urspr. j (0 längre än i andra ställ• ningar.» Under det Sarauw fattar g som ett verkligt - väl dock spirantiskt? - g-ljud, ser Hesselman däri blott ett ortografiskt tecken för j. Här föreligger en skillnad mellan mhty. och mlty. Likaså har det efter r kvarstående frikativa g fallit bort rätt tidigt i mlty. Man kan alltså inte betrakta N arg- som en intern

1 SSUF 1946-48 H (UUÅ 1948, 13); jfr särskilt s. 137 ff. 2 Närmare beröring mellan ostpreussisk och baltisk tyska hävdas, av Oskar Masing, Niederd-eutsche Eiemente s. 8 ff. Livland användes, här i sin medeltida betydelse, som inneslut.er även Estland. 3 Niederdeutsche Forschungen I: 349. • A. a. s. 270 f. 97 mlty. utveckling, även om det uteblivna omljudet även från låg• tysk utgångspunkt är. lätt att förklara.1 Beläggen från 1400-talet och från början av 1500-talet skrivas som vi sett flerstädes med j, vilket i sin mån styrker det ovan sagda. Ännu i modern baltisk ty,ska uttalas g i Nargen m. fl. ord som j. Jfr också skrivsättet Egeland för Eyland (det gamla namnet på Rikull i Nuckö); Gegelehe för Jegelecht (s. 172 nedan). Det senare öst- och även rikssvenska uttalet med 'hårt' g beror på anslutning till ord med gammalt rg (jfr Borgå). Bland de senare formerna finnas flera med e-vokal. Dessa äro oftast holländska eller förekomma på kartor utförda i Holland. De förklaras av en holländsk ljudlag, enligt vilken a blir e fram­ för r + guttural eller labial, så att t. ex. nhty. arg, fhty. arg, mholl. erch, arch motsvaras av erg, nhty. Mark, fhty. marg, mholl. merch, march av merg. 2 Det en gång belagda Näreöö får väl ses i sammanhang med den vacklan mellan a och m, som icke minst frf. r + kons. gör sig gällande i yfsv.3 och kanske i detta fall för• anlett,s just av inflytande från de tyska, resp. holländska formerna med s. k. r-omljud. Det danska Narffuen från 1500-talet beror på övergången av intervok. rg till rw (Norwe för Norge etc., jfr torv).4 Under det -k- i Närke av Sahlgren och Hesselman samt Schager­ ström måste förklaras som redukt av ett självständigt ord (rik-, aik I. raik, vartill Schagerström lagt vik), behövs sålunda intet motsvarande för att förklara -g(h)- i Narg(h)e(i)den. Därmed vill jag inte förneka möjligheten av att även detta g(h) skulle kunna tolkas som en redukt av något bland de anförda orden, ty germ. k blir i finskan k i sluten stavelse (kk i öppen) och finskt k blir i estniskan g (G). Men utgår man från en sådan sammansättning, där tonvikten snarast legat på mellanleden, är omljudets ute­ blivande mindre naturligt, åtminstone efter Kocks accentregler. Man kunde även vänta, att -k- skulle leva kvar i åtminstone något belägg; i stället finna vi städse tonande frikativt g eller j. Av

1 Jfr Sarauw a. a. I: 271. I förleder råder vacklan beträffande i-omljudets uppträdande. Enligt Ho1thausen § 77 och Lasch § 52 intrMer i-omljud på lågtysk botten, blott då i eller j kvarstår i följande stavelse. 2 van der Meer, Historische Grammatik der niederländischen Sprache I: 20. Till förklaring av de icke-holländ'ska ex.emplen se Masing a. a. s. 21 (»r-omljud») och Las,ch § 77. 3 Jfr Kock, Svensk ljudhistoria §§ 30·5 & 389. 4 Torp-Falk a. a. s. 206 f.

7 - Wieselgren 98 de föreslagna orden skulle i vårt fall blott vik kunna ifråg·a• komma. Då ju den semologiska skillnaden mellan ett nar- och ett Narvik- blir obetydlig och ett treledigt sammansatt ortnamn ver­ kar mindre antagligt, finner jag ingen anledning gå närmare in på denna möjlighet. Däremot finner jag det mycket sannolikt, att det norska Narvik innehåller samma stam som Närke. Att i här fallit bort utan att verka omljud, förklaras lätt medels Kocks regel. Schagerström utgår givetvis från huvudtryck på efterleden, men att sms-accen­ ten vacklar i skilda landsändar se vi än i dag. Rygh har tänkt på denna möjlighet ·och påpekar själv, att förleden i så fall måste ta syfte på »det snevere Indl0b till Beisfjorden».1 Ändå föredrar han en så sökt etymologi som den ur gudanamnet NiQrdr eller en annan mera antaglig ur mansnamnet Narve. En kompromiss mellan finsk och nordisk härledning låter sig verkställas, om vi anta att förleden i Nargö icke först som ort­ namn inkommit i finskan och estniskan utan funnits där redan tidigare i själva ordförrådet men i form av inlåning från ger­ manska språk och med samma betydelse som där. Att det nutida estn. namnet Naissaar inte stämmer med vare sig de finska hädedning·arna eller den lapska härledningen, talar icke avgörande mot dessa, ty det finns säkra exempel på att ett gammalt finskt-ugriskt ortnamn ombildats av tyskarna och i sin nya gestalt upptagits av esterna, som i sin tur ombildat det. 2 Vilhelm Thomsens sammanställning av den rot vi nu behandlat (representerad i fhty. av naru, i feng. av nearu, i fisl. av NQrva­ sund) med det finska narka, vilken CoUinder anser acceptabel,3 är av särskilt intresse för den som sysslar med N arghedens problem. De reservationer, jag måste göra mot en härledning ur det finska narka i dess hos Lönnrot angivna betydelser, skulle försvinna, om man kunde förutsätta samma ursprungliga innebörd hos detta ord som hos dess indoeuropeiska fränder. En betydelseutveckling från det konkreta trång och smal till det abstrakta trång och arm är ju synnerligen väl tänkbar, jfr t. ex. den utveckling, som enligt en

1 Norske Gaardnavne XVI: 285 f. 2 Exempel hos J ohansen, Estlandsliste 29•5. 3 SHVSU XXVIII, 1 s. 127, 175; likaledes accepterad av Wiklund, Le

Monde Orientale IX: 2120. 99 visserligen icke obestridd åsikt ägt rum från stammen angh- trång (i Ångermanland) till ångest.1 Sålunda blir en ganska rimlig tydning av Nargheden Sund­ marken eller Skogen vid segelleden. I synnerhet förr i tiden, då öns höjd över havet var ännu lägre än nu och skogen större och ståtligare, måste det på avstånd för de sjöfarande ha tett sig, som om skogen växte upp ur vattnet vid rännan mellan reven och bankarna in till fastlandshamnen. Själva vattenytan mellan N argö och Suurupi udde är cirka 6 sjömil, men den farbara segel­ leden är knappt en sjömil bred därstädes och på östsidan är den 3 grundfria passagen endast / 4 sjömil (uppgift av sagesmannen Axel Markus). Spolning och avlagring gör, att man även för gammal tid kan förutsätta liknande risker med bankar och blindskär som nu, men sand- och lerbankarna behöva inte ha legat på samma ställen som i våra dag·ar. Fil. lie. Sven Benson har på prof. Ljunggrens seminarium fram­ lagt en tydning av ett skärgårdsnamn från östra Blekinge, Ung­ skär ~ Lungskär i Torhamns socken. Under antagande, att för• leden fått sitt u från dativen (angu, langu) förklarar han namnen som Trångskär ~ Långskär. Trång- (anger) åsyftar en tn'\ng passage söder om ön, Unghålet, som också antas ha fått sitt u från dativändelsen. Är denna tydning riktig, så ha vi en parallell till N argö i så måtto, att båda namnens stamord skulle syfta på en angränsande trång vattenled. ParaUelliteten mellan -heden ('skogsmarken, vildmarken') och -halt i Anholt är redan nämnd. Trots detta tvivlar jag på .att den vanliga tydningen av naria­ såsom 'trång t sund' eller 'smal ås' kan upprätthållas i fråga om Nargö-namnet. Vida bättre passar Sahlgrens modifiering grundad på ett studium av hithörande sjöars kartbild och i Schagerströms uppsats definierad som 'sund 1. sjö med ett eller flera sund i'.2 Denna tolkning av förleden är ju gjord utan tanke på N argö men läte sig appliceras på dess läge utanför Revalbukten, såsom en blick på sjökortet visar. En för Nargö ännu lämpligare innebörd av narja- antydes av det norska nmring, som Aasen översätter med 'Forbjerg, stort

1 Även en annan homonym rot hos Walde, det ljudhärmande (s)ner, på vilket vårt nare återgår återfinnes hos finnarna (narina 'knarrning' m. fl. ord). 2 A. a. s. 155. 100

N:.es' och jämför med Nehrung 'landtunga'. Det förefaUer rimligt, att naria- också kunnat beteckna 'rävel'. Och då äro vi tillbaka vid den lapska utgångspunkten. Månne icke även njafga hör ihop med narja- och narka? Denna tolkning av förleden som 'rävel' vinner stöd genom Hes­ selmans utredning i den anförda uppsatsen i Namn och bygd. Med sin definition 'smal landsträckning, landtunga' har Hessel­ man bl. a. tänkt på rev och rävlar, inte blott på åsar, såsom fram­ går av hans exempel och sammanställningar med andra semologiskt besläktade ordstammar. S. 270 förutsättes t. ex. en »flera kilometer lång landtunga eller revel, som skjutit ut i havet och en gång hetat När». Att Sahlgren i detta speciella fall fann en naturligare lös• ning,1 hindrar ju inte, att Hesselmans tanke kan äga giltighet på något annat håll. Hellquist upptar i Et. ordbok endast definitionen 'smal land­ tunga'. Troligen är det icke hans mening att bestrida riktigheten av översättningar som 'sund' och 'ås'. Men det är tydligt, att den översättning, som överensstämmer med den ostpreussiska natur­ företeelsen för honom tett sig som den normala.

*

Samma nf a t tn ing. Trots de avsevärda svårigheter, som vidlått tydningen av ifråga• varande önamn, torde det så,lunda med stor sannolikhet kunna hävdas, att dess förled innehåller samma germanska stam narfa­ (neutral fa-stam) eller nariö (fem. fä-stam), som ingår i landskaps­ namnet Närke - eller under viss förutsättning *nar + rotdeter­ minativ - och att såväl omljudets uteblivande som halvvokalens konservering, beteckningssätt och senare utveckling på mer än ett vis kan tillfredsställande förklaras. Svårare är att avgöra, huruvida hela önamnet från början är svenskt eller det i förleden ingående ordet så tidigt upptagits i östersjöfirrskan eller i lapskan från germanfolken, att namnets huvudbeståndsdel kunde betraktas såsom närmast finsk-ugrisk. Efterleden innehåller sannolikast 'hed' i dess gamla betydelse av 'vildmark, skog'. 'ed' kan endast ifråga.komma, om det åsyftar

1 Namn och bygd 1925, s. 177 f. 101 någon nu försvunnen naturformation eller uppträder i sin annars ej belagda ursprungligaste betydelse 'passage' eller införts på analogisk väg. Då intet av dessa alternativ låter sig bevisas, blir den naturligaste tolkningen Rävelmarken, eventuel'lt Sundmarken 1. Sundskogen. Ovisst är, huruvida efterleden står med best. slut­ artikel eller med tysk dativändelse. Föga troligt vore att betrakta hela efterleden som en tysk avledning med kollektiv innebörd (ett flertal rev och rävlar). En tolkning av förleden, som helt skiljer sig från ovanstående är den, som utgår från narikka 'knubbig'. Den ter sig tilltalande med utgångspunkt från kartbilden, men är mindre sannolik i tids~ åldrar utan kartor, även om Nargheden uppfattas som ett fjärr• horisontalnamn. Detta narikka anser jag mig ha visat möjligen kunna vara ett germanskt lånord. Och jag tror, att även det lapska njar'gä bör föras till lånorden. Att man inte gjort detta, kan bero på att man tänkt sig roten *naria- endast i betydelsen 'trång; smalt sund'. Sedan Hes,selman visat, att det även har betydelsen ''landtunga, näs, rävel' sammanfaller det lapska ordet i anseende till betydel­ sen därmed. Om - jfr nedan - nj- är resultatet av en analogisk anpassning, skulle väl blott återstå svårigheten med g. Kan denna inte förklaras ortografiskt eller som resultatet av en senare ut­ veckling torde man ändå få godta tanken på en guttural rot­ utvidgning av *nar- då den såväl fonetiska som semantiska likheten svårligen kan vara av tillfäLlig natur. Därtill kommer ännu en icke beaktad överensstämmelse mellan Sahlgrens påpekan• den och de lapska vattendragen med stammen nar-. Det finns i lapskan ett ord ndr'get, upptaget hos Nielsen, som användes om sexuella mellanhavanden och enligt Äimä 1 och Wiklund 2 inlånats i finskan under formen narkistaa (ej Lönnrot). Wiklund skriver, att detta ord ingår i Narkausjoki, som längre ner kallas Narkån och vid vars utlopp byn Narken ligger. Hit hör också sjön N arkausjärvi med byn N arkaus SO om Rovaniemi och N arkaus­ joki i Kemiälven. Jfr uppgifterna från Itkonen ovan. Vid några av dessa namn kunna topografiska förhållanden konstateras, som stämma med Sahlgrens resultat, att När-namnen ibland syfta på

1 JSFO XXV: 32. 2 Le Monde Oriental V: 134. 102 två SJOar eller sund förenade genom ett smalt vattendrag (sä Narkiojärvi i Uleåborgs län) 1 eller på del av större sjö, som är uppdelad i vikar med trängre utfart till centrum (så N arkilahti i samma län, en del av den oregelbundna sjön Kemijärvi)." Att detta även i ortnamn ingående 'coire' har samma ursprung som det i (norsk)lap.skan till synes genom långt framskriden muljering utvecklade njar'ga synes klart. Denna muljering anses visserligen vara urgammal i de finsk­ ugriska språken, men ett senare inlånat ord börjande på na- bör lätt kunna ombildas till nja- i anslutning till den härskande typen, även för det fall att någon egentlig tendens. till muljering icke längre skulle finnas. Att sådan anpassning inte alltid ägt rum, visar parallellordet ndr'get. Collinder kommer att en ännu otryckt framställning påv1sa flera oregelbundenheter i fråga om den lapska muljeringen. Sålunda leda alla vägar till Rom. De germanska, lapska och finska härledningsmöjligheterna visa sig i grunden vara identiska. När jag övergick till en tydning av förled•en i N argheden från ieur. utgångspunkt nämnde jag, att det fanns ett mera fjärran liggande alternativ. Med detta, som framför allt tar fasta på det ostpreussiska materialet, återstår det mig att konfrontera läsaren.

Ingen av dem som sysslat med sammanhanget mellan N ehrung och Närke har känt till ett äldre, på undanskymd plats offentlig­ gjort bidrag till tydningen av Nehrung, nämligen F. Neumanns Dber den N amen N ehrung,:1 vartill hänvisas i Frischbiers Preus­ sisches Wörterbuch. N eumann påpekar, att den ursprungliga for­ men Nerie uppvisar flera släktingar på närmare och fjärmare håll såsom »Narien-See bei Morungen, mit den daneben liegenden Orten Ponarien und N arien-Mtihle, in alten Urkunden mit gewöhnlicher, durch die Aussprache bedingter Liquidirung des i auch Nargen, N arigen bei Hennenberger N ergen geschrieben.» Även N argö upp­ räknar N eumann bland de med N ehrung besläktade namnen och likaså N arva. Enligt honom skulle de alla återgå på en rot nar, som återfunnes i ett sanskrit-ord nara, 'vatten', i grekiska vocpos flytande, i litauiska naras m. m., 'dykare' etc. Grundbetydelsen hos hithörande geografiska namn bleve »Tauchland». Frischbier,

1 Se kartan i Suomenmaa IX: 1. 2 Se kartan a. a. IX: 2. 3 Neue Preussische Provinzialblätter a. F. VI: 385· ff. (genom felpaginering s. 370 ff.). 103 vars artikel Nehrung baserar sig på Neumanns och Nesselmanns forskningar, klargör detta närmare såsom »ein durch flache Land­ formationen unterbrochenes Gewässer, gegenteils als ein der Zer­ schneidung und teilweisen Dberdeckung durch W asser unterwor­ fenes Land». I händelse dessa etymologier vore riktiga, så kunde icke det nu så allmänt antagna sambandet mellan Närke och N ehrung före• ligga. Den av Hesselman ur J. G. Oxenstiernas dagbok först fram­ dragna formen Näringsberg från Södertörn är ingenting att bygga på. Ty gården hette i äldre tid (1385 och ännu på 1600-talet Märinge 1 ). De tre tyske lärdes utläggning av N ehrung tycks i vart fall inte böra tillämpas på Nargö, om vars naturförhållanden Neumann synbarligen saknade kunskap. Endast om namnet antoges vara så gammalt, att det ginge tillbaka till tiden för landhöjningen efter istiden, då ön verkligen så småningom höjde sig ur havet, kunde den tas i anspråk. I sin uppsats Zur alt- und mittelindischen Wortkunde 2 på vilken Stig Wikander gjort mig uppmärksam, har Jarl Charpentier s. 8 f. behandlat fornind. nara- 'vatten' (såväl med kort som med lång stamvokal), vilket han återför på ieur. rot naro- med samma be­ tydelse. Han tycks inte heller ha observerat Neumann men kom­ mer till liknande resultat. Rickard Ekblom har däremot, sedan detta skrivits, i sin upp­ sats i SSUF tagit upp Neumanns åsikter till behandling men ställer sig avvisarnde till teorien om »Tauchland»."

1 På denna form uppmärksamgjorde mig arkivarie G. HeI!ström på Skogs Ekeby. Närmare hos Westerin i Bidrag till Söderma:nlands äldre kultur­ historia IX och hos Almquist, Frälsegodsen. Ståhle, De svenska ortnamnen på -inge s. 201, anger 17'25 som första beläggåret för Näringsberg. 2 Le Monde Oriental XIII (1919). 3 A. a. s. 134 not 1 och s. 141 f. KAP. Il. Bankar, grynnor, rev och skär vid segelleden till Reval.

Utom de skär och rev, som ligga alldeles i närheten av en större ö eller nära något av de områden på fastlandet, som måste granskas i den här avhandlingen, finnas ett flertal farliga under­ vattensbankar, skär m. m. ute i öppna sjön. De ha av ålder upp­ märksammats av sjöfolk och några finnas redan i de äldsta be­ varade seglationsböckerna nämnda vid namn. De ha också fått namn av nargöborna, av fiskarna från Viimsi och (dock bara de längre ut liggande) av wrangelsholmsborna. Ryska och estniska myndigheter ha döpt dem; svenska och tyska sjömilitära och nau­ tiska skriftställare uppmärksammat dem. Stor namnförbistring råder och det har varit förenat med rätt mycken tidsutdräkt att sortera de många varierande namnen på de olika lokaliteterna. I juli 1940 fingo Ariste, Must, Isberg och jag höra viimsibornas namn på de grunda ställena, när vi besökte fiskarfamiljen Säinas i Ptitinsi. Två av gamle Säinas söner äro nu i Sverige och en av dem, Albert Säinas, har underlättat mitt kontrollarbete genom att på en liten kartskiss rita upp de olika grundens läge (s. 107). tiirwri manal = Mittelgrund (Tunngrundet, där tunnor stött på grund eller flutit upp )1, suola manal (Saltgrund), nizu manal (Vete­ grundet), miitsi manal (Mössgrund), ng,mani manal (Näsgrundet?)2, neljalippu mana{= Uusmadal (Fyra flaggors grund= Nygrund), revelstein = Tallinna kivi (Revalstenen), ulau manal (Öppna-Havs• grundet) = torwi kivi (Trollstenen) = Kuradimuna (Djävulsägget), [otti maval (Nalleskär, Otts, Björns grund) invid Wrangelsholm]. Andra namn: kokskeri = (Kockskär).

1 Så menar Säinas. I verkligheten väl en tunna som sjömärke. 2 Jfr fi. naama. 105

N argöbornas benämningar kan också meddelas i ljudskrift: h1ulkar~-kvastr:J, (Sälrevskvasten) hutlkarn:r01yb (Sälrevsgrundet), salt-gron (Saltgrundet) även kallat litre-, litcer- eller litel-groti (Glittregrund; Lillgrund ?, se nedan under Svenska inslag), mytse­ gron(i) (Mössgrund), ngmalo (Namnlösan ?) Tre lärarinnor, som utfrågats av Tiberg, känna också ett lotce,~-grotyi (Luthersgrundet). Troligen folketymologi för es tn. varom se nedan, ragle-gron (Raglegrundet). Jag skall nu systematiskt gå igenom grunden, oavsett om jag erhållit deras namn i ljudskrift eller ej. Jag börjar i söder vid själva hamninloppet. Det historiska och topografiska behandlar jag först, det språkliga efteråt. Numera sammanvuxen med fastlandet och därför inte upptagen av våra sagesmän från Viimsi är Paljassaar (Kalön), som tyskarna kalla Karlos. Det är en halvö med kräftkloliknande uddar nord­ väst om huvudstaden. Dess bas berör det näs (Hagen), där förstaden med samma namn och Tekniska högskolan ligger. Karlsö nämnes redan i den seglingsbeskrivning från tiden 1250 -1300, vilken citerats under Nargö. I det under N argö likaledes anförda brevet från Erik Men ved 1297 torde Blocekarl och Rughenkarl syfta på Paljassaar's två uddar. I dokumentet av år 1348 cit. sst. nämnes Karel. I Livonica Il: 31 (medd. av fil. dr A. Soom) nämnes 1687 Blote Carl och Engö Carl (= Rughenkarl?). Dessa former skilja sig på• fallande från de andra belägg jag samlat från nyare tiden här nedan och Engö är helt nytt. 1571 års sjökarta har Grote Carl und Clene Carl. 1623 nämner Blaeuw bloote karels. Månsson 1644 nämner Karen, stoore Karen, lille Karen och (på kartan) Karn. 1689 nämnes på en av J funnen plan över Reval öarna Kahl Holmar (översättningslån från estn. menar J). Hos Gedda 1694 heter det Carön, hos Strömcrona 1737 Karön. Johan Hahn skriver 1748: »Karöarne äro 2:ne gröna Gräs• holmar / den östra eller lilla Karön är lång / smal och låg / med sandreflar mäst vid fasta landet fäst / den Wästra har en hög klint på Norra udden / hwarpå står et litet blockhus.»1 I sina tillägg 1751 skriver Hahn: »... Lilla Karön, et smalt litet skär, som sträcker sig mäst N. och Z. ¼ mil, på Södra / ändan bredast,

1 A. a. s. 230. 106

Revulstein 'l

Develsei;,..... Kokskör~. (Juudamuno)\.~:;, (Keri) ·•

modalik

Keskmada//k '.Noissaore ·.madatik . .,·; (\,\ L,ttegftund' j ;i

Leontjevi··· :·:::Mittelgrund

. /,~!Jassoore riff ~c

Ta.lU.n.n..a.,

Fig. 3. Inloppet till Reval-Tallinn. Efter estniskt sjökort av 1921, vilket utförts efter ryska sjökortet nr 1371 av år 1912. Språkformerna på kortet äro som följd därav mindre goda. Obs. t. ex. viimsibyn Abneeme (läs: Aabneeme I. Haabneeme).

och högst därpå står et Batterie, och därifrån wästerut ligger Stora Karön, emellan dem är alt flackt watten, och med låg siö kan man gå torrskodd öfwer och emellan dem; från Karöarne skjuter et flackt (sic!) helt in till fasta landet, med ordinairt watn kan man knapt ro däremellan med en Chaloup. Ifrån Lilla Karöns norra 107

N \ \ 11 ------Naoman·===-=--

~ TALLINN

Fig. 4. Rättelser till sjökortet efter teckning av sagesmannen A. Säfoas.

udd utskiuter et ref et godt stycke, som bör achtas.» 1 Hos Hupel 177 4 heter det: »Grosz und Klein Karl, zwo Inseln an der rewal­ schen Rehde 2 bis 3 Werst von der Stadt, gleichen mehr Sand­ bänken, und man behauptet, dasz sie ehmals als blosze Reffe der Stadt ihren Namen gegeben haben ... »2 Andra namnformer från 1700-talet äro: Lilla Karön, Stora Karön ca 1 760 (Framlidne Flaggstyrman Malmös Special öfwer Rewals Redd, Sjökartev., Estlands kust, Hydrografiska kartor, Litt. G., Ryssland, Nr 14), Stora och Lilla karörarne Sjökartev. som ovan

1 A. a. s. 30 f. 2 A. a. I: 3öt7 f. 108

Nr 12 odat.), I Krigsarkivets kartor har jag noterat Stora Karön, Lilla Karön (34: 37 a Eldbergh 1700-05), Stora och Lilla Car­ öarne (34: 39 a odat.) Karlus oder Karon (44: 7 odat. för rysk räkning gjord i Holland), karlön (34: 44 odat. Specialkarta över Revals redd, som tillhört Hertig Carl av Södermanland). Gravör Åkerland 1788 har Kurlö, Nordenskjöld 1790 har Carlön. Russ­ wurm anför främst Grosz- und Klein-Karl oder Karls. Johansen skriver Karlos. N argöborna (uppgift av Leander Berg) säga Lilla och Stora Karlsändan. Ostsee-Handbuch säger bl. a.: »Karlö (Pal­ jassaar), eine niedrige, kahle Halbinsel ... hängt durch ein Stein­ riff, das teilweise trockenliegt, mit dem Festlande zusammen.»1 Hahns sjökort 1752 och 34: 39 a samt Nr 12 utmärka på öst• sidan av Lilla Karön Svartsten och Låga udden. På 34: 37 a kallas Lilla Karöns spets Lägerudd. På Eldberghs karta finnas två nu förlorade grund inne på själva redden: Smal Grund nära Lilla Karöns sydända och Stek-grund österut i riktning mot Piritaåns mynning. Troligen ha de förintats i samband med arbeten på hamnens utvidgning och förbättring. Det farliga revet norr om Lilla Karön kallas riff på 1921 års estniska sjökort. Strax nv. därom ligger Mittelgrund. Ettdera av dessa grund måste vara identiskt med Tilndrimadal och enligt Säinas, företrädande uppfattningen på Viimsi, är Mittel­ grund detsamma som Ttindri. Sagesmannen Loosberg, förut kapten i estniska marinen, instämmer häri. Mittelgrund kallades senare under fristatstiden för Vahemadal, vilket betyder Mellangrundet. Men V ahemadal var ett namn, som också togs i anspråk för ett av de grund, vi senare komma till; därför undveks det av somliga. På N argö har man enligt Leander Berg sin egen mening om denna fråga. Där skiljer man mellan Ttindri och Middelgrund. Det senare ligger norr om den smala segelrännan; det förra är= Paljassaare madal (riff), vilket på svenska kallas Karlsgrunne. Myddelgrunt är belagt redan 14 72, då rådet i Reval där lät lägga ut förankrade sjötunnor, bojar, till de sjöfarandes varning.2 Detta att tunnorna utlades där, talar ju emot Leander Bergs åsikt. På Ttindri madal syftar redan texten i W agenaers Spiegel der

1 A. a. Il: 14'7 f. 2 Johansen, Beiträge s. 45 not. 109

Seefart 1589 1 och i S0kortet offuer oster oc Vester Soen av Laurentz Benedicht 1568.2 En intressant namnform är i bruk på 1700-talet för att sedan försvinna. Eldbergh 1700-05 har Merkiniatale niemi, och kartan tyder bestämt på att Karlsgrunne inte åsyftas härmed utan fast­ mer Middelgrund. Hahn 1748 skriver: »Nord til wästen från stora Karön ½ mil är et stengrund om 11 fot / kalladt Merkimattala / ... »3 ; 1751 har han Merkimattalla. 39: 94 Merkimitala, 34: 44 Merkimitala, Malmö 1760 Merkimitala, N ordenskjöld 1790 Märki• matala. 44: 7 Medelgrunt. I Ostsee-Handbuch heter det: »Mittelgrund (Vahemadal) mit 3,8 m geringster Wassertiefe, zum Teil mit groszen Steinen besät, ringsherum Lehmgrund, liegt 1 ¼ sm nordnordwestlich von der Nordwesthuk von Karlö ... Zwischen der Nordspiere an der Stid­ kante des Mittelgrundes und einer Stidspiere, die das Ktistenriff nördlich von Karlö bezeichnet, ist eine Durchfahrt för tiefgehende Schiffe ... »4 Det är denna segelränna L. Berg syftar på. Väster om Mittelgrund ligger på sjökortet Leontjevi vilket är samma grund som Hylkarskvasten. Det ryska familjenamnet upp­ tas också av Ostsee-Handbuch. NO därom ligger Hylkarsgrunne. Detta senare är inte så stort och dess namn står ej utsatt på kartorna och i sjöböckerna, där man mera fäster sig vid själva det från land utgående revet. Vi komma nu upp mot det stora komplex av grund och bankar, som utbreder sig öster om Nargö. Utan namn beskrives detsamma 1623 hos Blaeuw: »Tusschen Nargen ende de Wolf leydt noch een steenighe droochte die vry breet is / maer N argen veelnaerder als de Wolf / leydt verscheyden vande zuydhoeck van Nargen on­ trent noordoost / en vande noordhoeck oostzydoost.» 5 Hos Hahn 1748 heter det: »Ifrån Norra udden af Nargön uti S. 0. en god half mil / och emellan N argön och W olfsön ligger et stort flack af åtskilliga grund: det grundaste är af 3 a 4 fot / kalladt Löti• grund / hwarifrån uti Ost är et annat af 18 fot / nästan midt uti

1 A. a. II: 36. 2 »Fra Narffuen (d. v. s. Nargö) til Tynden ... fra Tynden til Reffuel ... » Se ed. Knudsen i Tidskrift for S0vresen 86: 138 (19,15). 3 A. a. s. 229. 4 A. a. II: 146. 5 A. a. VI: 30. 110

1 farwatnet Än ligger wäl 2 / 4 mil eller mera / från det först nämnda grundaste / et annat om 13 fot / och et af 5 a 6 fot / för hwilka alla man wid lowerandet bör taga sig till wara.»1 1751 skriver Halm: »Emellan Wolfsö och Nargö ligga Lötigrunden 3 stycken uti et sammanhang.»2 Detta är riktigt. Ännu i dag är Littergrånne, som det heter på N argö (Frans Berg) eller Littel­ grund (Leander Berg), en sammanfattande benämning på det jätte• rev väster om ön, dit enligt nargöbornas namnskick l\fötsi i NO, N amelo i V och Saltgrånne SO därom höra. Littergrånne kan också nyttjas enbart om Saltgrånne. Säinas uppgifter om Viimsi-fiskarnas namn på grunden upptar i likhet med nargöbornas Mtitsi och Soola (sool estn. för 'salt') men i st. f. Namelo brukas på Viimsi Naamani och den SV delen av Soola kallar man på Viimsi för Nisu .. Littegrund känner man till som ett annat namn på Soola eller på det lilla grundet invid dess östsida. Både Saltgrundet och Mjölgrundet ha fått namn av skepp, som havererat där, skriver Säinas. Mtitsi har fått namn av nargöfiskare, ,som tyckte, att det liknade en mössa. Det är en liten undervattensklippa med tvärbrant stupande sidor i syn­ nerhet de utåt vettande, säger Axel Markus. På sjökortet 1921 och i handboken 1942 har endast Littegrund kommit till heders. Namelo kallas Naissaare madalik, resp. Nargön• Bank och för Miitsi har man det intetsägande Keskmadalik (Mitt­ grundet, resp. Neuer Mittelgrund. Ingen av de många sagesmän från Nargö, Viimsi, Aegna och Wrangelsholm, som jag kommit i beröring med har haft reda på något grund med det namnet, var­ för det torde vara helt uppkonstruerat av myndigheterna. Munthe identifierar 1923 felaktigt Nya Middelgrund med grundet N ovaja, varom se nedan. 3 Studerar man det äldre kartmaterialet, så befinnes, att Eldberghs karta från Karl XII:s tid har Letigrund, det kanske äldsta be­ lägget. 34: 39 a har Löti Grund, 34: 44 Lötli, G: 12 Löti Grund, G: 14 Lötti Grund, G: 16 (med rysk skrift) Letigrunt. Åkerland 1788 har Lotti, N ordenskjöld 1790 Lottisgrundet, 1815 Löttegrun• det, af Klint 1824 Lölli (sjökort). Munthe 1923 har Littegrund,

1 A. a. s. 228. Namnet kurs. av mig. 2 A. a. s. 29. 3 Svenska sjöhjältar VII: v: 103. 111

,Johansen 1925 »Saltgrund, Littegrund und Nyalittegrund (auch =--ramelogr. = namenlos».1 Enligt Ostsee-Handbuch är lägsta vattendjupet på N argöbanken 1,8 m, på N euer Mittelgrund 8 m och på Littegrund O, 7 m. En lång sträcka rakt norrut från Namelo påträffa vi efter att länge ha haft ca 30 meters djup under oss ett nytt grund, av särskilt intresse för svenskar. Ragnilsgrundet - Raglegrund - Novaja (Uusmadalik), Nelja­ liJJwnadal). - Ragnilsgrund 1737 (Strömcrona; samt G: 12, G: 14 och 34: 39 a), Ragnilsgrundet 1748, 1751 (Hahn), Ragnilds­ grundet 1815 (Klint), Novaja Melj (G: 16), Novaja (svenskt sjö• kort 1905), Uus madalik 1921 (estn. sjökortet), Neue Bank, Uus­ rnadalik 1!)42 (Ostsee-Handbuch). Raglegrund säga nargöborna. N eljalipumadal (Fyra prickars grund) sade de gamla aegnaborna enligt sagesmannen Loots. Men nu har grundet 5 prickar. Grundet är enligt Hahn 1748 »en stenbank emellan Nargöns norra udde och Rewalsten / dock närmast Nargön / är omtrent en half mil i längden/ och ¼ mil i bredden/ af 3.4.5.6.7.8.10. famnars stenig ojämn botn; men det grundaste är af 18 fot ... »2 Östersjöhandboken anger däremot lägsta vattendjupet till 3, 7 m. och karakteriserar grundet såsom »eine gefährliche Steinbank». ~ Även om hänsyn tages till landhöjningen, kan man inte få Halms uppgift, till vilken Klint ansluter sig, att stämma med den mo­ derna. Det kan dock inte gärna råda något tvivel om att det är 1 samma grund som avses, ty läget anges såsom »4 / 2 sm nordnord­ östlich vom N argön-Leuchtturm mitten vor der Einfahrt zur Reval­

Reede.» 4 Om namnet Raglegrunds uppkomst berättar Frans Berg, att han läst i en gammal skrift om Gustav III:s ryska krig, huruledes vid

1 Beiträge s. 45. Troligen har J ohansen delvis missförstått sin sagesman. ~fen det kan tänkas, att Kuhn med Littegrund menade det lilla grundet till höger om det som vanligen kallas Littegrund. Eller också skulle han ha kallat detta för Saltgrund, det större för Littegrund och det största Namelo, Namani, Naissaare madalik, Nargö bank för Nya Littegrunt. Detta skulle strida både mot de nuvarande nargöbornas, t. ex. Frans Bergs, och Säinas bestämda uppgifter. 2 A. a. s. 232 f. 3 A. a. II: 145. 4 A. a. II: 145. 112 en sjöstrid en svensk fregatt körde på grundet. Kanoner och vrakdelar ha senare observerats på grundet på lågt vatten och Bergs farfar har berättat, att hans far klättrat upp i ett träd vid Virpu ots (norra udden) för att följa striden mellan flottorna. Han såg då, hur skeppet liksom raglade över från ena ändan till den andra, medan besättningen uppehöll sig på däck och hade svårt att hålla balansen. Den skrift, Berg syftar på, torde vara H. af Trolle: Svenska flottan, dess minnen och öden från äldre tider intill våra dagar, tecknade i sammandrag för Ungdomen och Folket, Stockholm 1868. Det heter där: »Den 13 [d. v. s. maj 1790, P. W.] styrde flottan med vestlig vind emot Revals norra inlopp, rangerad i så kallad konordning med skeppet Dristigheten i spetsen såsom ledare ... Under inseglingen hände den olyckan att Tapperheten stötte på Ragnhildsgrundet och icke kom loss förrän under loppet af natten . . . Skeppet Tapperheten nödgades kasta 42 kanoner öfverbord, innan det kom af grundet.» 1 Särskilt utförligt har denna drabbning skildrats av A. Munthe,2 som även har en plankarta över slaget med de grunda ställena angivna. Han begagnar inte namnet Ragnildsgrundet utan nyttjar det ryska N ovaja. Om Tapperhetens mödosamma flottagande har han fler uppgifter än Trolle. Man får också hos honom veta, att ett annat av svenskarnas bästa skepp Riksens Ständer grundstötte på revet norr om Wulfö och helt gick till spillo. För ortnamnen är viktig amiral N ordenskjölds anfallsplan, vars originalmanu­ skript utgivits av Unger i Tidskrift i sjöväsendet 1906. Någon samtida avskrift eller renskrift därav hade redan 1895 blivit be­ fordrad till trycket i samma tidskrift, men i den versionen (hämtad ur det cederströmska arkivet) äro ortnamnen i flera fall vanställda eller något ändrade. Munthe har moderniserat namnen i sitt av­ tryck av texten (Lottis > Litte, Märkimatala > Middelgrund). Johansen skiljer i Beiträge mellan Ragnildsgrund och Nygrund, båda norr om N argö. Hans sagesman har väl bara sagt, att det också kunde kallas Nygrund. Novaja är ju= ny.

1 A. a. s. 194 f., 197. 2 A. a. VII: v: 102'--143. 113

Revelstein (Tallinna kivi).

Revelsteen 1623 (Blaeuw), Räfwelssteen, Refwelssten (och på kartan Rufuelsteen) 1645 (Månsson), Rewelsten 1694 (Gedda), Refwels steen 1737 (Strömcrona), Rewalsten 1748, 1751 (Hahn), Rewalsten 34: 39 a, Revalsten G: 12, Revels sten 1815 (Klint), Revelstein 1855 (Russwurm), Revalstein 1921 (estn. sjökort), 1923 (Munthe), Tallinn 1937 (Kas tunned maad?), Revalstein (Tallinna madal) 1942 (Ostseehandbuch). Blaeuw beskriver grundet såsom »een klip onder water» och fortsätter: »hoewel daer niet meer water op en is als drie ofte vier voeten / so is des Somerdaechs by schoon weder daer dickwils soo slechten water dattet daer op niet en barnt / is oock heel schor / soo datmen op't loot die niet nader mach kornen als op twaelf vadem.»1 Månsson synes bygga på Blaeuw och betonar, att stenen är »brandt på alla sijdhor».2 Hos Hahn 1748 heter det: »Rewalsten / 2 mil rumt / rätt nord från Wolfsö by / är en sten­ klippa under watn af 5 a 6 fots djup / en skepslängd stor / och brådjup på alla sidor / ... »" I 1751 års tillägg säges grundet vara »knapt större än et Skepswrak».4 Från det till Diwels Ei skall avståndet enligt samma källa vara 2 små mil. af Klint betonar, att Revalsten ligger ytterst till sjöss O och Ostseehandbuch anger

1 avståndet från den till Wulfs fyrbåk som 6 / 2 sjömil. Stenen be­ skrives såsom »ein sichelförmig gekrtimmtes Felsriff mit 1,5 m geringster W assertiefe auf dem W estende und 2, 7 m auf dem Ostende». 6 Enligt sagesmannen Frans Berg ter den sig som Bn skål i mitten.

Devels Ey - Kuradimuna - Tondikivi - Ulgumadal.

Diwels Eijer 1737 (Strömcrona), Duywelseyeren 1748 (Hahn), Duywelseyeren, Duywelseyerne 1751 (Hahn), Duyvelseyer 1752 (Hahn) samt G: 12, Develsen 44: 7, Djevelsei G: 16, Dyvels Eye

1 A. a. Il: III: 20. 2 A. a. s. 18. 3 A. a. &. 232. 4 A. a. s. 29. s A. a. s. 107. 6 A. a. II: 145.

8 - Wieselgren 114

34: 37 b, Devils Ey 1815 (Klint), Devels-Eyr, Juda munna 1855 (Rus,swurm), Develsei (Juudasmuna) 1921 (estn. sjökort), Divels Ej 1923 (Munthe), Develsei (Kurad.imuna) 1942 (Ostseehandbuch). Sistnämnda källa beskriver grundet såsom »eine steinige Bank 3 mit 2,1 m geringster Wassertiefe, liegt gut 3 / 4 sm westlich vom Kokskär-Leuchtturm. Sie ist an der N ordostkante mit einer W est­ spiere, an der N ordwestkante mit einer Siidspiere, an der vYest­ kante mit einer Ostspiere und an der Siidkante mit einer Nord­ spiere bezeichnet, alle mit Ball unter dem Toppzeichen.»1 Det är här vi ha att söka anledningen till att ett av grundets estniska namn även stundom säges vara Neljalipumadal (Fyra flaggors grund eller Fyra prickars grund). Flaggor skola förr ha använts på grunden i finska skärgården, men lipp betyder i sammanhang som dessa åtminstone numera 'prick'. (Leander Berg.) Det finns dock, som vi sett, sagesmän, som hänföra N eljalipumadal till Raglegrund, varest det också finns flera prickar. Riktigast brukas namnet Neljalipumadal dock om Nygrundet (se nedan). Det est­ niska sjökortet av 1921 visar fem prickar på Devils Ey. Enda.st Nygrund har rätt att kallas Neljalipumadal efter förhållandena under de senare decennierna. Ulgu madal (öppna havsgrundet) är ett med hänsyn till blind­ skärets läge passande binamn. Juda munna (Judas ägg, i modern stavning Juudamuna) torde ej längre vara brukligt. Om ägg inte kan förklaras som någon folkloristisk föreställning så torde det avse egg, som ibland förekommer i namn av analog art 2 och missförståtts av tyskarna eller vara en annan folketymo­ logi för det riktiga ör, som uppstått på grund av likheten mellan den tyska pluralen Eier och dialektala former som öyr, eyr m. fl.

Koksker - Keri.

Kupcken - Kocxschaer 1623 (Blaeuw), Kougskär, Kougskiär, Koughskär 1645 (Månsson; på kartan Kucksker), Kougskär 1689 (ERKkA CIII3), Kogskar slutet av 1600-talet (KrA 32: 88), Kaug­ schar slutet av 1600-talet (KrA 32: 48), Kogskär 1694 (Gedda),

' Sst. s. 160. 2 Jfr Karsten, Svensk bygd I: 32-2. 115

Kogskär 1737 (Strömcrona) och 1752 (Hahn), Koggskär 1748 & 1751 (Hahn), Kogskiär 34: 39 a, Kocks Skier 34: 37 b, Koggskjär 1751 (Hahn), Koggskärs fyrbåk G: 12, Kogskärs Båk G: 14, Kosch Schar 44: 7, Kokscher 1770 (Schmidt, KrA 32: 50), Kokscher - Kärimaa 1796 (l\1ellin), Kogskär 1815 (Klint), Koggskär 1855 (Russwurm), Kokscher 1871 (Schmidt), Kåri ma (Wiedemann), Kokskär (Keri) 1921 (estn. sjökort), Kokscher (Koggschär) 1906 (Sodoffsky), Kogscher - Kogskar (tsartidens ryska sjökort enl. Vilberg 1 ), Kokskääri 1921 (Eesitimaa kaart), Keri s. 1937 (Kas tunned maad ...), Keri saar 1931 (Vilberg), Kokskär (Keri) 1942 (Ostseehandbuch). »Een kleyne kale klip met en warder daer op», heter det om skäret hos Blaeuw.2 l\1åns,son skriver: »Ifrå sto,ora Wrangö i een Nord nordost een halff mijl, ligger Kougskiär som är een baar Klippa och strecker sigh i öster och wäster, ther är itt lijtet steenkummel vppå.» 3 »En liten låg holme med en fyrbåk på», skriver Hahn i sina tillägg. Han säger ock, att »den har ref ifrån sig på alla kanter och Duywelseyerne wester om>>. 4 Av Vilberg skildras Kockskär som en hög, omkring 450 m lång och 80-90 m bred, mycket stenig bergrygg i riktningen sydost­ nordväst. I sydost sträcker sig det långa sandiga Kuivsäär (»Torräveln») långt ut i havet. Ytområdet är blott 0,050 kvkm. I sydöstra delen befinner sig fyrtornet och dess, personals bostäder. TTppe på höjden finnas ställvis täta tuvor av Bromus moms och på Kuivsäär Lathyrus maritimus. Annars är det klent med växtlig• heten.5 Enligt Ostsee-Handbuch är Kokskär »eine kleine, niedrige Fel­ seninsel»,6 31/z sm nordnordost från Wrangelsholms norra udde. En egendomlig differens i uppskattningen av höjden! Vilberg som naturforskare synes trovärdigast.

1 G. Vilberg, Pöhja-Eesti saarte taimkattes,t I, Sitzungsberichte der Natur­ forscher-Gesellschaft bei der Universität Tartu XXXIX (1932), T'aritu 1933, s. 131-168. 2 A. a. II: III: 24. 3 A. a. s. 19. 4 A. a. s. 22. s A. a. s. 139. 0 A. a. II: 160 (med bild). 116

Om Kockskär har sagesmannen Alfred Tammela, egentligen wrangelsholmare men tidigare länge bosatt på skäret bl. a. med­ delat: 'Bondgårdar saknas på Kockskär. Ej heller finnas där främ• mande ortsbenämningar. Om naturnamn kan blott nämnas, att spetsarna av de rev, som sträcka sig ut från skäret, där kallas »loetsäär» (nordvästskär), »kagusäär» (sydostrevet, eg. ~ skenan), »lupjaahjusäär» (kalkugnsrevet) och »kuivasääreots» (torrevsän• dan). Om vintern, då havet ligger isbelagt, finnas många egen­ artade namn på platser vid isen eller bildningar, som isen gett upphov till: »krunn, poostas, kahu, radi, nääding, teli, perukas, käänis, reek, leikus, tabuks» 1 m. fl. Om jordgasen är att säga, att för cirka 30 år sedan utnyttjades gasen ännu ordentligt till belysning och uppvärmning. Jag levde där den tiden, men med ens begynte gasen tillsammans med lera, sand och vatten så häftigt och snabbt välla fram ur jorden, att den åt sig igenom rören, som dragits ned i jorden, och som följd därav ,störtade hålet samman. I detta .slocknade tillstånd har allt förblivit intill denna dag. Blott här och där på stranden tränger ännu en smula jordgas ut i luften. Förr kallades Keri »Kokskär» eller »Koksker», på ryska »Kok­ ser», men estniska regeringen införde på förslag av Ak. Emakeele Selts som officiell den förkortade namnformen »Keri», brukad av invånarna själva.1 Så långt sagesmannen. Om jordgasen på Kockskär se ett med­ delande av A. Mickwitz i petersburgsakademiens akta 1908.2

1 Av dessa återfinnas följande hos Wiedemann: krwi1i (NW) ans Ufer getriebener Eisblock, poostas (använt även av svenska nargöbor) W post, -a; -as inessiv, Schlamm, Auswurf d,es Meeres, kahu beginnender, schwacher Frost (der die Erde hart macht) men här nog snarare kahulik jää dtinnes Eis, aus kleinen Schollerr zusammengefrorenes Eis, nifding (NW) erste, ganz dtinne Eisschicht, tel'l' pl. tel'l'id (NW), mere-tel'l'id Eisschollen, Eis­ graus, perukas, leikus och k1inils (under k1ine) finnas upptagna i andra betydelser. reek har Saareste aTutecknat från J"öelähtme, Kuusalu och Hal­ jala socknar i betydelsen 'bredare spricka i is,en'. 2 BuUetin de l'academie imperiale des sciences de St Petersbourg VI. Serie, Torne 2: I, s. 188. 117

Nygrundet - Uusmadal.

Nowaja Misch, 1 Nygrund eller Wrangö Sten 34: 39 a, Novaja l\lilsoh,1 Nygrund eller Wrangösten G: 12, Nygrundet G: 14, Neu­ grunt G: 16, Nowaja Mehl 1 44: 7, Wrang Öe Reef 34: 37 b, Ny­ grundet 1748 (Hahn), 1751 (Hahn), Nygrundet 1815 (Klint), Ny­ grund 1855 (Russwurm), Ntigrund (Nygrund) 1942 (Ostseehand­ buch). Grundet är beläget mellan Koggskärs fyrtorn och Aegna (Wulfs­ ön), såsom redan Hahn framhåller. Där stod på hans tid en röd flagga.2 Sålunda synes verkligen i äldre tid flaggor ha använts som märken. SAOS känner ej någon nautisk betydelse = prick e. dyl. Jfr Leander Bergs utsago här ovan. Avståndet från Devils 1 3 Ey anger Klint tiill / 2 mil i ssv. riktning. Ostseehandbuch karak­ teriserar grundet såsom »eine steinige Bank mit 4,9 m Wa.sser, 2,9 sm we,stnordwestlich von Leuchtturm auf Grosz Wrangel, ist an vier Seiten mit den entsprechenden Spieren bezeichnet».4 Detta handbokens uttalande, som stämmer med sjökortet 1921, visar, att man inte behöver betvivla familjen Säinas utsago 1940, att det är detta grund som kallas Neljalipumadal. Visserligen skulle man, som vi sett, kunna applicera det namnet även på ett par andra grund, men dessa ha redan tillräckligt med namn av annan art. Ulgu madal passar dessutom inte så bra som namn på Nygrundet, vilket inte ligger lika långt ute i viken som Kura­ dimuna.

Svenska inslag. Paljassaar. Den hos tyskbalterna gängse benämningen Karlos anses vara påverkad av ryskt språkbruk. De äldre formerna Karlsö, Karön, Kahlholmar etc. visa sig vara klart svenska. Bloce­ karl (hos J skrivet Blote-Karl 5 ) och Rughenkarl äro lågtyska. Den förstnämnda svarar mot estn. Paljassaar, sv. Kalholmen; den sist­ nämnda tyder på att råg under 1200-talet odlats där (så J) eller på uppkallelse efter ett strandat spannmålsskepp. Angående karl

1 Förvrängning av ry. MbIC 'udde', resp. MeJib 'grynna'. 2 A. a. (1748), s. 233 f. 3 A. a. s. 107. 4 A. a. II: 16-0. 5 Beiträge 45. 118 jfr Kökar på Aland, uppkommet ur ett Thiyckcekarl, T.fockekal och T.fockalen 1 etc. Blote-Karl, där blote ju är Ity. för 'kal, blot­ tad', tyder på att intet direkt missförstånd av det »animistiska» karl~ kal, som vore det identiskt med adj. kal, behöver antas. Middelgrund ,skulle vad andra leden beträffar (den första är lågtysk) kunna vara svensk men bör snarast även den betraktas som lågtysk. Likaså är det tydligt, att det numera obrukliga estniska Merkiniadala innehåller sv. märke 2 1. Ity. merk i betydel­ sen sjömärke. Letigrund för tanken på en bekant udde i Virumaa Letipea. Denna finnes belagd 1425 i en tyvärr outgiven men registrerad urkund ur Toll-Kuckers samling. Regesten är slarvigt gjord i UB, men J ohansen, som torde ha kontrollerat urkundens text, läser Ledegempe (Estlandsliste 252). Denna form är, meddelar mig Mägiste, märkligt ålderdomlig. Det moderna estn. ord, som ingår däri, är antagligen lede, gen. lete 'Sandboden, Triebsand' (Wiede­ mann). Om vårt Letigrund försäkrade Frans Berg, att bottnen där vore sandig, och man kan sålunda förutsätta samma stam även här. Emellertid är det tydligt i båda fallen, att stamvokalens kvantitet förskjutits. Här kan inflytande från andra ordstammar förutsättas. Vi ha i estn. ett (k)lödi 'Weiches, Breiiges. wie Lehm' (Wiedemann), i Grafs ordbok upptaget som lödi 'schleimige Masse'. Detta motsvaras i finskan av letti, gen. letin (oftare letto, gen. leton) 'ävja, dy; liten holme 1. klippa i sjön' m. m. (Lönnrot) Detta ord har varit föremål för etymologisk diskussion. Liden har med en viss tvekan sammanställt det med mhty. lette 'lera', fhty. letto, en enligt min mening mycket tilltalande etymologi, som kanske skulle rönt ett bättre mottagande, om man icke helt under­ låtit att granska ordförråd och ortnamn i Estland i detta samman­ hang. Karsten däremot är säker på att ordet kommer av det· finl.sv. dialektordet flätto 'plan yta i allmänhet, speciellt slätt' och har rönt livligt instämmande av Westman.3 Hahn 1751 har Lättenpä udd.

1 Greta Hausen, Ålands ortnamn s. 108 (Skr. utg. av Sv. litt.säHsk. Finland CXCIV), Karsten, Folkmålsstudier I: 80. 2 Angående -i jfr Ariste Laensonad § 23. 3 Jfr till ovanstående FUF XII: 89 (Liden), Folkmålsstudier V: 201 f. och sst. (»Finnar och germaner») X: 273 f. (Karsten), sst. VII: 76 f. (»Nyländ• ska önamn») (Westman). 119

Skrivsättet Lötigrunden motsvarar ju direkt det nyss citerade estn. ordet för lera. Som Saareste påpekar, finns ett dialektord lööt, -i 'nät, ryssja', och detta skulle givetvis ge en god tolkning av namnet, om ej varianterna pekade på kort stamvokal. Formerna Lotti, Lottis ur svenska källor erbjuda en ny möjlighet att tyda namnet. Fi. lotti betyder bl. a. 'vrak, läckande båt'. 1921 års sjö• kort anger ett vrak på platsen. Det nu gängse Littegrund sätts av sagesmän gärna i samband med eng. little. Grundet är litet i jäm• förelse med grannen Namelo. Nargösvenskans littra har Frans Berg uttytt som åsyftande vattnets gång över det grunda stället, sär• skilt när vattnet slår över stenarna. Ty fast bottnen är slemmig, finns där också gott om sten. Detta ord är okänt för Freudenthal­ Vendell, Rietz och samlingarna i ULMA. I FLSA B 48 har jag från Sandby i Tenala socken 1763 anteck­ nat ett troligen helt identiskt Litterholmen (en Södra L. och en Norra L., den senare med kalvbete). Emellertid har Wessman brevledes antytt, att det i Torps Ny­ norsk etym. ordbok upptagna lidra 'gj0re mange smaa bev::egelser til siderne, vrikke, dingle saa smaat' möjligen kunde ligga till grund för Litte(r)-. Det synes mig faktiskt mycket väl kunna vara fallet. Jfr Frans Bergs förklaring av littra. För det fall att tenalanamnet och nargönamnet skulle ha olika ursprung, kunde det förra härledas ur fi. litturi ~ litteri 'braxen­ panka', ty i den inre skärgården finns denna fisk. Ragnilsgrundet är ett säkert svenskt namn. Ragnil för Ragn­ hild är änsv. (Hellquist). Ett skepp med detta namn torde ha förolyckats där. Nargönamnet Raglegrund tolka nargöborna som härlett ur sv. 'ragla'. Jfr anekdoten ovan s. 111 f. Som Ljunggren i Sakkunnigutlåtande till den svenska professuren i Uppsala 1947 påpekat, är det kanske ändå fråga om en folklig form av Ragnhild. Kokskeri eller Kockskär. Namn på kock- uppträda flerstädes i Sverige. I Bohusläns skärgård ha de förklarats som 'tupp, penis' .1 Denna förklaring kan vara riktig även för kobben i Finska viken, eftersom de gamla sjöböckerna visa, att ett kummel, en »vård» av ålder varit rest på holmen. Emellertid visa de äldre svenska formerna, att man hos oss fattat namnet annorlunda. Under 1600-talet, när Estland tillhörde Sverige, anträffas skriv-

1 OGBL III: 158. 120 ningar med -ou- eller -au-. Detta för tanken på estn. kauge 'fjärran'. Den lilla öns avlägsna och isolerade läge gör en sådan benämning som Kaugesaar (Fjärranskär) helt naturlig. Men ännu vanligare i de äldre källorna är formen Koggskär. Att k-formerna segrat, förklaras av att g förlorat sin stämton framför det i östsvenskan, tyskan, holländskan och estniskan hårt som det skrives uttalade sk. Detta har i sin tur lett till att man på lekmannahåll härleder namnet från sv. 'koka'. Den ovan an­ förda uppsatsen av A. l\fickwitz börjar med förklaringen, att Kok­ skär bäst från svenskan översrätts med »Brodelriff». Russwurm, som kände formerna med -gg, översätter »Schiffä,schäre, Bootsfel­ sen» och tänker alltså på kogge i betydelse lastbåt, en viss särskilt av hanseaterna använd typ. Denna tolkning är antaglig, ty det kan ju lätt ha hänt, att en dylik kogg en gång strandat på ön. Då man sålunda har tre fullt plausibla möjligheter att förklara namnets första led (sv. dial. e. da. kock, resp. holl. cocke, estn. kauge, Ity. e. sv. kogg(e)), och även, fast mindre troligt, sv. dial. kogg, 'rundat, mindre skär' (Keri är avlångt) eller annorstädes och i isl. 'sälhund', så ökas intresset av att söka fastställa be­ tydelsen av den biform Kupken, som ges i den holländska källan 1623. I den stora holländska ordboken har jag inte fått upplys­ ning om ordet, men i Rheinisches Wörterbuch av Josef Muller (för hänvisning till denna tackar jag Erik Rooth) finner man bl. a. »Kuppe Il ... höchste Stelle auf einem oben abgerundetem Körper u. zwar 1 ... Gipfel einer Anhöhe, hochgelegener Acker, jäher schroff ansteigender Hiigel».1 Som deminutivform av detta Kuppe förklaras namnet ur den gamla sjöboken bäst. Det på långt håll synliga kumlet på den långsmala klippan har gett den dess namn. I detta kummel bör man också se anledningen till namneit Kockskär och detta bör trots de senare skrivformerna sättas i samband med de inledningsvis berörda namnen från Bohuslän. Grundens och bankarnas mångskiftande namn visa sålunda visisa svenska beståndsdelar - de ,självklara bland dessa har jag inte särskilt dragit fram. I folkspråket förekom utom estniska, spridda inslag av svenska och ty,ska. Revelstein syftar förstås på Reval; den tillhör inte något rev.

1 A.a. IV:1744. 121

Den ligger längre ut i viken än de andra grunden men rakt norr om staden. Stadsnamnets etymologi behandlar jag inte här utan hänvisar till min uppsats Namnet Reval i Meijerbergs Arkiv för svensk ordforskning 1947, s. 88-116. Om stein är tyska eller står kvar från fsv. tid som i vissa ösv. mål, låter sig inte så säkert sägas. Till svenskans förmån talar ej, att de äldre källorna ha sten och att ei-formen först är känd från Russwurm, som kanske ville återge namnet på estlandssvenska. Även nargömålet har ju stmin. De diftonglösa formerna av äldre datum kunna näm• ligen lika väl vara Ity. Ord som tant och krunn äro inlånade i estn. från estlands­ svenskan.1 Deras förekomst i ortnamn bör sålunda inte fattas som direkt påverkan på dessa.

1 Ariste, Laensönad, under dessa uppslagsord. KAP. III. St Johannes rorsamling i Tallinn (Tallinna Jaani kogudus).

Vid Frihetsplatsen (Vabaduse väljak) i Tallinn reser sig den obetydligaste av huvudstadens många intressanta kyrkor. Denna byggdes för de »ondtyska» (estniska) lantborna och under dess kyrkliga uppsyn ha i senare tid legat de fiskarebyar, som finnas på halvön Viimsi samt Nargös estniska befolkning. Viimsi eller på tyska Wiems utgör med omgivande småöar det mest givande undersökningsobjektet för svenska språkliga minnesmärken i östra Harjumaa (Ost-Harrien). Detta gäller såväl ortnamn som dialektala lånord. J ohansen har identifierat namnet med Uianra i Liber Census Daniae.1 Den äkta grund­ formen är enligt honom Viama. Redan 1372 kunna vi med säker• het igenkänna det nuvarande namnet såsom Vyames (Publ. IV: 219), Viamas 1430 (Publ. IV: 1069), Wymes 1555 (Rev. Stadsark., B. r. 32), Wimis Gårdh 1565 (ERKkA A 930), Wiemes ca 1640 (LRKkA XII 2), Wiems 1686 (ERKkA A 940), Wiems 1726 (EVKkA 458), Wiimse 1840 (Landrolle). Utom själva halvön be­ tecknar Wiems också ett gods, vars område endast delvi,s täcker det område, som innefattas under naturnamnet. Det är egentligen godset, ,som alla formerna ovan åsyfta. Detta gods har en bety­ delse även för svensk litteraturhistoria, ty det var här Urban Hjärne svärmade för den lilla fröken Bielke och några av scenerna i hans självbiografiska roman skildra under det antika herdelivets mask ,scener från Wiems.2 Dess siste private innehavare var den estniske statsmannen och generalen Laidoner och denne gav Jo-

1 Jfr Estlandsliste s. 663 f. 2 ,Jfr H. Schiick, Bibliografiska och litteraturhistoriska anteckningar s. 100 f. och 0. Strandberg, Urban Hjärnes ungdom och diktning s. 46 f. 123 hansen upplysningen, att på godsets område en äng funnes med namnet Vihamaa (»Bitterland», om järnhaltig morasig mark), vari vi alltså återfinna den äkta estniska medeltida formen, innan den förtyskats och kontraherats. Vi granska nu först byarna på halvöns västsida från norr till söder, varvid det händer, att sagesmännen lämnat meddelanden även om några annorstädes belägna platser. I detta fall upp­ skjutes kommentaren till följande kapitel om Jöelähtmes socken. Då vi nu komma in på områden, varest det estniska materialet absolut dominerar, skulle det taga för mycket utrymme i anspråk att noggrant förklara vart estniskt namns eller ords betydelse, som vi gjorde på N argö. Den som närmare vill ha reda på, varför ett ord översättes så och så, hänvisas hädanefter till registren i

slutet, där ord, som ingå i ortnamnen, återfinnas under sina lexi0 kaliska former.

Halvön Viimsi. Västra sidan. Byn - minuranna. Gårdar: vana korts ~ ruitli karnun (Gamla krogen ~ Kustbevak­ ningen), tölli (Töllsgård), seppa saun (Smedstorp), praGa (Vrak-)1, kristjani (Kristians), annrekse (Anders), manikse (Mattias), anu (Adolf), marni (Mårten), rannvie (Strandvatten), en ny gård bred­ vid den förra, ilstalu ~ ilslu (Nygård), kasti (Kistan). Bukt: Viken invid byn kallas minuranna al (>>Neranför Miidu­ ranna>>). Klippor: uZ'Ge kiv',, (Sälklippan), la',, kiv',, (Breda klippan). Av dessa ligger den första i havet invid Töllsgård omkring 100 meter från stranden, den andra har sprängts sönder och existerar ej mera ( 1940). Betesmarker: Sakna namn. Höängar: aene koppel (Gärdeshagen), järve taGune (>>den bakom sjöm), kiv'ikatku ~ kiukatku elnama (Stenbrottets höäng), pa(u elnama (Videängen), mertvälja (Havsfältet), tidigare byns höland, är numera sommarställe. Åker: sura(a pf:lD ~ poln (Storgärdsgården). Sjöar: väil,järv (Lillsjön), surjärv (Storsjön) - båda numera torrlagda.

1 Möjl. Drank-. Se Tillägg och rättelser. 124

Åar, bäckar: piritta joGt (Birgittaån), mähe Ofct (Barkbäcken) vid byn Kaasiku's (Björkdungen) ända, kaka ora (om betydelsen se ord­ listan!), mellan Kaasiku och Miiduranna, tiesy, ota (Vägmynnings• bäcken), invid Pirita (Birgittaklostret). Vägar: pattarei tie (Batterivägen), surafit pollu tie (Storgärds• åkersvägen). Berg: leppikku mäGt (Aldungsberget). Andra namn: Under träldomstiden fanns ingen hy mellan Pirita och Miiduranna. Kaasiku grundlades senare. Viken invid Tallinn kallas tallinna ~ linna laiit (Staden Tallinns vik). vimsi puolsär (Halvön Viims). kmnli mä (Kummel-landet), kresuli mä (Gräsör• landet), paiinju mä (betecknar en höjning i havet, små stycken land kallas också så [Lönnrot]= fi. pantio 'runt stängsel för fågel• fångst eller fisk under tyngd' m. m. [Mägiste]). Denna senare förklaring är utan tvivel den riktiga. Jfr Viljo Nissilä, Vuoksen paikannimistö I : 194, om holmen Pantiosaari. pantio anses för övrigt vara ett germanskt lånord (jfr sv. 'band'). Holmen i fråga är belägen under Piiiinsi; vattnet har bortfrätt stycken av den.

Ön Aegna - ätGna sär (Wulfsön). På den finnas hemmanen nonne (Nunnegården), kalavälja (Fisk­ fältet), uwena (Nystugan), rae sanama (Rådets hamn, åsyftar Revals råd), pennikse (Bengts). Förr kallades byn Miiduranna allkula (Undrebyn). Miiduranna den 6 juli 1940. Sagesman: Villem Höbepöld alias Silberfeldt, 76 år. Anm. Efter granskning 1945 ha följande tillägg kunnat göras: Efter Andrekse inskjutes gårdarna Suuraja (Storgärde, 2 st.) och Madikse (Mattias). I st. f. Randvie borde stå Villemi (Vilhelm). Bland klipporna tillägges Kotka (Örn-), belägen i havet mellan gårdarna Kasti och Uustalu. En betesmark vid namn N eeme (Näset) finnes. Vid Batterivägen ligger Allkula lepik (Undrebyns dunge). På platsen för befästningen skjuta klipporna ut i sjön. Det kallas för Kantsi kari (Skansskäret). På berg tillägges Pargi mägi (Park­ berget). Sagesman: Fru Ermiide Koplimägi, f. Tuulas, bördig från Uustalu i Miiduranna. 125

M.iiduranna: Släktnamn 1866 ff.: Wiikholm, Birkström, Strandman, Einstruch, Laks, Heiduk, Falk, Wessmann > Veesmaa, Käsperwiik etc. (Utdrag ur Johannes för• samlings kyrkobok.)

Historiskt: Mielestrandh 1561-1627 (OBK), de Milestrandischen 1589-90 (F 371), Milarand 1599 (TLA Bj 16), Millranby 1615 (ERKkA A 938), Millrandh 1620 (Almquist IV), Millarandt 1623 (Paucker), }filestrandh 1600-talet (J efter Engel Hartman), Millerandh 1628 (LDK I: 58), Millerandh 1637 (OBK), Milterant ca 1640 (LRKkA XII 2), l\iitorand 1655 (LDK I), Mieto 1686 (ERKkA A 940, tysk lista), Maito Strand 1686 (ERKkA A 940, svensk lista), Melto 1686 (öPRH, Komm. på ort., Il: 872), Maito 1689 (ERKkA C Il 35), Mito Strandha 1692 (DLG), Mito Strandt 1694 (DLG), Mito Strand 1697 (DLG), Mito Strandh 1700 (DLG), Tora by 1700-05 (Eld­ bergh), Mito Ran 1726 (EVKkA 458), Mietoran 1729 (ELG V: 2321), Mitora 34: 39 a, G: 12, Miido 1866 (Johannes kyrkobok), }1iderando 1893 (svenskt sjökort). Altkiila, som sagesmannen menade, att byn tidigare hetat, är också belagt, t. ex. 1933 (KuA 21), men är blott att uppfatta som ett binamn. Det anspelar på byns läge nere vid stranden (»Nedan­ byn» ). Denna by, vars namn skiftat så mycket under tidernas lopp, erbjuder intressanta belägg på hur olika ideas.socia.tioner och olika språk kunna inverka på uppfattningen av namnets rätta innebörd. I kyrkbyn Jöelähtme fanns, såsom framgår av UB XII, år 1462 ett hemman Mile. Det heter i den tryckta urkunden: »Andreas Niel­ sone von Asdorppe beurkundet, dass er 1000 rig. mark empfangen und dass er fur die Rente verpfändet habe 3 Gesinde: 'Lamas, Mile und Sanghaver in seinem Dorfe zu Jegelecht im Kirchspiel Jege­ 1 lecht zusammen 5 / 2 Haken sowie das Wackengeld von den 11 anderen Gesinden daselbst und das Wackengeld der Dörfer Arne und Amepolsen im Kirchspiel zu Halyell in Wierland unde alle gerechtigheit de myne Swedesschen gesynde by deme strande ym selven kerspell to Halyell belegen plegen to donde.'» (UB XII Nr 163, 1462.29. 7. Original i Toll-Kuckerska familjearkivet, ERKA.) 126

Johansen har jämfört med originalet och funnit, att utgivaren gjort sig skyldig till felläsning. I stället för Lamas står Jamas, i stället för Sanghaver Jany Haver.1 Andrea,s Nilsson var en jylländsk riddare. Detta belägg från en ort, som fågelvägen ligger ca 13 km längre österut, ger nyckeln till bynamnets etymologi. Mile, Mylle, Myle, Myele, Mylt, Mylte, Myldo, Mijle, Mil är ett under senare medel­ tiden i Estland och Finland förekommande mansnamn, som synes vara skilt från den ännu mycket vanligare gruppen på Mel-. 2 På namnets svårutredbara ursprung och betydelse skall jag här inte ge mig närmare in. 3 Växlingen mellan långt och kort i, mellan ll och lt låter sig emellertid osökt förklara, om vi utgå från att Miidurannas gamla namn betyder Miles strand. På femtonhundratalet kan möjligen Milestrand ha tytts som en strand med en kolmila. I F 371 heter det om »de Milestrandi­ schen»: »diese Vischers fiihren den Jungfern holz». Detta innebär, att de voro bränsleleverantörer till nunnorna i Birgittaklostret men visar givetvis inte alls, att de gjort kol av veden. Skrivningen Mielestrandh (jfr mlty. mile(r)) i OBK kunde dock tala för att man uppfattat bynamnet som Kolmilestranden.4 Numera ligger skogen

1 Publikationen IV: IX, not 2. 2 Beläggen samlade ur Publikationen = Das älteste W ackenbuch des St J oh. Siechenhauses 1435-1507, Finlands medeltidsurkunder III och VIIL UB I; XI. 3 Man kunde tänka sig ett samband såväl med den slaviska stam, som föreligger i Milan m. fl. namn, som med den germanska mild-. Ett sam­ band med det i Jylland förekommande Mile = sandkulle är mindre tro­ ligt, även om ortnamnet Millesvik enligt Lundahl, Fe•stskriften för Jöran Sahlgren s. 3 f., kan härledas ur ett urnordiskt meludiaR med innebörden sand. Miiduranna har ingen sandstrand och ett förnamn med betydelsen sand skulle ej stå i god överensstämmelse med estniskt språkbruk. - Det må anmärkas, att namn på Mil-, både personnamn och ortnamn, äro vanliga på forntysk botten, jfr Förstemann. 4 I Estland finnes flera andra Miili, av vilka ett, en gård i Kavastu kommun nära Tartu, av Eisen försetts med anmärkningen, att kolbrän• ning försiggått där (Eisen-Kettunen, PA). OA innehåller mängder av namn på Mil-, Mill-. Tyvärr ligga de nästan alltid i trakter, mm ej behandlats av forskarna, varför jag inte kan yttra mig om, hur pass många som ha med milor att skaffa. Koistrands- förekom• mer i Råda. Vrml. 127 på omkring 5 kilometers avstånd, vare sig man går i nordlig eller östlig riktning. Åkerbruk måste ha förekommit redan då, ty av rullan framgår, att en kvarn funnits (eine Möhle). Vackebokens uppgift visar, att klosterjungfrurna även efter ryssarnas skövling 1577 höllo sig kvar på orten, där klostret fått lov att bestå, så länge abbedissan var i livet. Dess nedläggande gjorde väl slut på fiskarna.s biförtjänster och det lilla samhället led avbräck. Omkring 1650 dyker den form först upp, som går igen i det nuvarande namnet Miiduranna. Denna har ursprungligt lång vo­ kal, ,såsom framgår av skrivningen Mieto 1686. I denna bildning kunde man se ett med estnisk genitivändelse försett lågtyskt mite, 'hög', 'vålm' m. m. Ordet lever kvar i nutida baltisk tyska och har även trängt in i rikstyskan. Gutzeit översätter bl. a. efter ett belägg från 1836: »pyramidalische Haufen von Stroh und Erde». I Harju- och Virumaa, säger han, brukas det i samma betydelse som Feim, 'höstack'. Annorstädes är det ofta liktydigt med en hög potatis eller en sorts potatiskällare. I holländskan kan det just ha betydelsen kolmila.1 Månne den betydelsen förr varit levande över hela det lågtyska språkområdet? Om icke kan man tolka namnändringen så, att anpassning gjorts till nya natur­ förhållanden. Där man förr bränt - eller troddes ha bränt - skog, där lågo nu höängar. I ortens folkspråk har denna lågtyska bildning med lätthet kunnat estniseras till Niiduranna (Ängsstran­ den). Man kan höra den benämningen ganska ofta, fast vår sages­ man inte ville veta av den. Mot detta härledningsförsök talar förekomsten av ett bynamn Mieto i Ilmajoki socken, österbotten.2 mieto betyder på finska bl. a. 'blid, mild'. E.tt så poetiskt namn som den blida stranden torde ej utan vidare kunna jämställas med exempelvis det svenska Blidö, där en äldre betydelse av 'blid' kan föreligga, men är, i synnerhet på östersjöfinsk språkbotten, ingalunda oantaglig. Det fe. Blyth, ett flodnamn, tydes av Kökeritz" direkt som f.e. blzpe 'mild, glad'.

1 Så enligt Falk-Torp. Jfr även Johannes Franck, Etymologisch Woor­ denboek •der nederlandsche Taal och den stora Woordenboek der neder­ Iandsche Taal. Det heter i denna: »De beste wijze van verkolen (t. w. van hout bij het maken van houtskool) is in gesloten ruimten ..., man kan het echter ook in mijten ... doen.» 2 Anfört av Karsten, Svensk namn och bygd i österbotten Il: 151. 3 OSVA 1939 s. 21. 128

Då finskt inflytande här ligger mycket närmare till hands än hol­ ländskt och lågtyskt, ger jag för.eträde åt denna finska samman­ ställning. I den svenskspråkiga rulla, som i 1686 års revision bilagt,s den tyska, kallas byn för Maito. Snarast ha vi här att göra med ett annat estniskt mansnamn. Ett sådant Maito finnes verkligen.1 Men varför dyker då intet sådant namn upp i gårdsrullorna? Maito kunde också vara holländskt uttal av mite (holl. mijt), men jag har intet bevis, för att någon holländare haft med registreringen att göra. Och i KA:s exempla.r av sagda revision heter det, att Millrandh, som anföres efter 1620 års revision, numera kallas Melto. Även detta är ett förnamn. I UB I: XII har jag antecknat ett Melte 1470 från Dagö. Troligen är det en biform till Mile och Milte. I KA, öPRH II 882 b nämnes i sammanhang med Mitorand tvenne berg Arnberg och Kiimmere meggi 1655. Om den förra formen är en missuppfattning för Alberg, skulle den .stämma med vår sagesmans Lepiku mägi (ovan s. 124). Det andra berget har kanske legat bortom vårt undersökningsområde. Det kan vara identiskt med Kiimmeli mägi, enligt sagesmannen Koplimägi namnet på en kulle i Viimsi kommun. Man kan förmoda, att det riktiga namnet varit Kummara, vilket anger en välvning i ter­ rängen. Jfr fi. kymärä 'framåtböjd; krokig ställning'. Se också Tillägg och rättelser. Tora by på Eldberghs karta är snarast en stympad form av Mitora, som i sin tur är en missuppfattning av Mitorand. Namn­ formerna i Krigsarkivets kartmaterial äro ofta högeligen slarvigt återgivna.

Milestrands fiskare: Rullans text Normaliserad text Översättning eller härledning A. 1589-90. (F 371) 1. Rotze Matz Rootsi Mats Mats i Svenskgården 2. Teile Tonnies Tölli ~ Töllu Tönis Tönnis i Tellgården 3. Otze Miekh 01sa Mikk Mikk (Mikael) i »Ändan» 4. Werre Mert Vere Mart Mårten från Kalavere I. från Verila? 2

1 Mägiste upptar i Isikunimesid Maido ~ Maidu och Wiedemann Maid -u. Det svarar fonetiskt mot den svenska rullans skrivsätt. 2 Mägiste anser tolkningen »Blodsgården» vara bättre. 129

Rullans text Normaliserad text översättning eHer härledning 5. Merthe Ange Mardi Ange Ange i Mårtensgården 6. W erre Peter Vere Peeter (Jfr nr 4) 7. Cappun hant Kabun Hant ~ Ant Hans i Kapungården 8. karrike Peekh Karika Peet »Petter i Stenbacken»? 9. Sulge laur Sulg Laur Lars i Fjäderfägården? 10. Ein husgenate En inhysing 11. Erich Eerik Erik 12. Ein husgenate En inhysing 13. Westerich Västrik »Ärlan» el. »Hämplingen» 14. Peter harrilane Peeter Harjulane Harjubon Peter 15. Sumej Soome (?) Den finske 16. Kerre Kere Fiskarboden 17. Jonas Joonas Jonas 18. Tonneken Tönnikene Lille Tönnis 19. Pent Pent Bengt 20. Estoken Estukene Lille Estu 21. Ein husgenate En inhysing 22. Pirkhe Matz Pirgi Mats Mats i Stänga 23. Rettesep Matz Rätsepp Mats Skräddar-Mats 24. Jurgen in der Mölen Jörgen i Kvarnen

B. 1636-42. (LRKkA XII 2) 1. Tollo Jurrien der Töllu Jiiri (Tok-) Jörgen Tellgår- Dolle den 2. Rehe Jurgen Rehe J iirgen Jörgen i Rian 3. !ene hans Lääne Hans Hans i Västergärden 4. Rautzep Matz Raudsepp Ma:ts Smed-Mats 5. kappun matz Kabun Mats Kapungärds-Mats 6. Brako Jiirgen Praaga Jiirgen Jörgen i Vrak(gods)- gården C. 1689. (ERKkA C II 3ii) 1. Kaste Jahs Enckia Kasti Jaas Kist(makar)-Jans änka 2. V~tallo Jiirgen Uustalu Jiirgen N ygårds-J örgen 3. Wiricka Mattz < fi. viirikki ~ vii- Vinglar-Mats rikkä 4. Kyko Hendrich Kiigu Henrik »Henrik i Gungan» (gård belägen invid by- 5. Kasti Bert Kasti Pärt gungorna) 6. Andres Mick Andrese Mikk Mikael i Andersgården 7. Kappuna Peter Kabun Peeter Kapungårds-Pete,r 8. Vrache Jahn Vraki Jaan Jan i Vrakgärden

9 - Wieselgren 130

Rullans text Normaliserad text Översättning eller härledning \}. Pancha ,J alm Panga Jaan Jan från Klinten elier Banken 10. Sager Jak < ty. Säger? Sågaren Jakob? 11. Telle Michel Tölli Mihkel Tellgårds-Mickel 12. Wabba Jahn Vaba Jaan Frigårds-Jan 13. Läppiche Jiirgen Lepiku Jiirgen Aldunge-J örgen 14. Otto Jiirgen Otto Jiirgen Ottos Jörgen 15. Andres Hansz Andrese Hans Anders' Hans 16. lähna hansz Lääne Hans Västergårds-Hans 17. W anna. Mick 1 Vana Mikk Gammelgårds-Mick 18. Wiracha Jiirgen '? < estn. virak 'vinge,ltorps-Jörgen 19. Telle Hansze Mart Tölli Hansu l\fart Tell-Hans'es Mårten 20. Andresz Thomas Andrese Toomas Andersgårdens Tomas

D. 1726. (EVKkA 458) 1. Otsa Pertle Rand Otsa Pärtli Bertils i »Andan» strand 2. Telle Mand Tölli Mart Manne 1. Mårten i Tell­ gården 3. Praga J iirri Praaga J iiri Jörgen i Vrak- eller Drankgården 4. Penti Jahn Pendi Jaan Jan i Bengtsgården 5. Andresse Jiirri (in- Andrese Jiiri Andersgå,rdens Jörgen flyttad) 6. Kas te J ohann Kasti Johan ~ Juhan Johan i »Kistan» 7. » Thomas Kasti Toomas Tomas i »Kistan» 8. Andresse Thomas Andrese Toomas Andersgårdens Tomas 9. Ustallo Johann Uustalu Jnhan N ygårds-J ohan 10. Panga Andres Panga Andres Anders i »Klinten» eller »Banken» 11. Miche J ost Miku Joost Mickegårds-J ost 19 Oldi Jurri lågty. för alt. Se ne­ Gamle Jiiri dan s. 208 13. Puggama J ohann < fi. pukama el. < Johan i »Talls,trunten»? lågty.? el,ler svar. mot vårt Bogeman? 14. Pertle Hans Pärtli Hans Hans i Berti1sgården 15. Sare Mick Saare Mikk ögårdsmick el. Mick från ön 16. Wirro Tönno Viru Tönu Tönnis från Virumaa 17. Liewa Jak Liiva Jaak Jakob från Sandgården 18'. Meh Jiirri (krögare) Mäe Jiiri Jörgen i Backa 19. Matthies Buer Madis Puer < lågty. Mattias Bauer (Bonde)? 20. »der frembde Knecht Den främmande drängen aus Finnland» från Finland

1 I en annan rulla från samma tid skrives namnet W eniers Mich. 131

Av rullorna framgår, att byn, sedan klostret nedlagt,s, lidit visst avbräck. Det är troligt, att ryssarna också härjade den. Under recluktionstiden har elen blivit större. I våra dagar har den åter gått tillbaka. 1589 hade fiskarna ingen jord, 1642 sådde somliga på herrgårdsjorden. Av rullorna kunna vi också se, att Svenskgården försvunnit redan 1642. Tellgården däremot har hållit sig kvar genom tiderna och en jämförelse med 1589, 1689 och 1726 års listor visar, att man icke bör tolka det nuvarande namnet som Tullgården.1 I 1636 års lista har namnet sammanställts med ty. 'doll', varvid det estniska uttalet torde ha legat till grund, kanske också någon egenhet hos den dåvarande brukaren. »Kapungården», gärna an­ vänt som öknamn, finns kvar ännu 1689. Av de nuvarande namnen kan krogen möjligen svara mot nr 18 i 1726 års lista. Praaga (Vrakgården) - så redan 1726 - svarar mot Brako 1636, Vrache 1689. Andrekse var 1689 namnet på ej mindre än tre gårdar, 1726 på två. Nygården Uustalu upptas redan 1726, Kasti (»Kistan» )2 kan följas från 1689. Söka vi med namnens hjälp efter tidigare svenska inslag i byns befolkning, så våga vi inte lita på att Svenskgården verkligen hade en svensk brukare 1589, ty namnet l\fat,s är vanligt hos båda folkgrupperna. Fiskarna Erik och Jonas, kanske också Pent (Bengt) kunna däremot rubriceras som svenskar. Men från och med 1636-42 års lista sakna vi anledning att förmoda något ,svenskt inslag i byns befolkning, det skulle då vara 'den främ• mande drängen från Finland' 1726. En av J ohansen från revaler­ manuskriptet ELG V 2321 framdragen Mathias Pehrson, som 1729 förklaras vara av icke-estnisk härstamning, var vävare med fami1'j (4 pers.), och i s,jälva Pirita levde då Erik Eriksson (5 pers.). Tysk extraktion kan förmodas för Matthies Buer i 1726 års rulla, som dock knappast - jfr nedan - gett upphov till gårds• namnet Puuri i Rohoneeme, där han var rättare 1729. Angående förhållandet mellan hemmansbönder och elen övriga manliga befolkningen i byn låter sig redan av 1589 års lista vissa slutsatser dragas. Det har kanske inte funnits mer än nio a tio

1 Om Tellsagan och Tellnamnet i Estland se V. Ridala, Eesti kirjanduse ajalugu koolides I: '612 ff. (Tartu 19'24) och där anförd litteratur eller Nic. Busch, Der grossc Töll, Riga 1937. »Thomas Toil von Milarand» nämnes 159'9 i TLA Ej 16. 2 Johansen (muntl. medd.) vill här hellre se ett mansnamn. 132 huvudgårdar, en skräddare, tio torpare (»bastukarlar»), för vilka intet gårdsnamn anges, och tre inhy.singar. Nedgången före 1636 behöver därför inte alls vara så stor som den ser ut. Då nämna,s kanske blott hemmansbönderna. 1689 års lista upptar även bastu­ karlarna. Det framgår av en ,statistik, enligt vilken värdarna voro 12, vartill kom 1 änka, antalet hemmavarande bröder 1, antalet söner 23 och antalet ensamma badstugukarlar (backstugusittare) 7. De 20 namnen på Hstan måste alltså innefatta även des,sa sist­ nämnda. Deras kåkar ha nu också namn efter samma system som de ur skattesynpunkt viktigare hemmanen. Om namnets andra komponent kan man inte veta, huruvida den från början var tysk eller svensk. Estn. rand med samma betydelse .är ett urgammalt lån. Om Aegna se nedan s. 162 ff.

Byn Haabneeme - aBnieme. Hemman: kivHcatku (Stenbrottet), teiste (Granngården [eg. >>de andras>>]), kopli (Haga), vana kuolimaefa (Gamla skolhuset), kivcu (Kullen), surevälja ~ surälja (Storslätt), privci (Brinken), orja saun (Bäckstorpet). Åkrar: vicari vält (Vikarslätten) var förut herrgårdens jord, men nu stå sommarvillor där (vicar kallas i målet en >>brokig säl»), nieme pf:,lD ~ pofo (Näsåker). Rev (skär): privci kari (Brinkskär). Vikar: annieme laiit (Aspenäsviken), som har två ändar. Den som vetter åt Tallinn, heter ausnieme ots (Skopnäsudden?).1 Den andra ändan heter privci kari ots (Brinkskärsändan). Skogar: ava kii.Jcu mets (Aspkulleskogen). Bäck: privci oefa (Brinkbäcken). Förr hette byn privci och aBnieme kallades den närbelägna ut­ gården till Viimsi. pri?)Gi är ett högre beläget ställe. Byn Rummu - ru1hmu. Hemman: pucumanni ~ puGuni (Bogemanns, yngre gård, grundad 1877), jani (Johannes), relnu (Reins), vanapere (Gammalgården), kepsu (Skutt, enligt V. Poismans uppteckningar för Modersmåls• föreningen 1928 förklarades namnet så, att hemmansägaren varit livad av sig och gjort luftsprång). Stränder: Stranden under byn kallades ru111mu rann (Navstrand).

1 Se Tillägg och rättelser. 133

Vikar: kepsu lougaz (Skuttgårdsviken) vid gården av detta namn. Rev och skär: vanaBere kart (Gammelgårdsskär), rivt kart (Sköt• revet), löper från Pandju söder ut, pannju ma (Fågelfångst• landet?), puGuni kart (Bogemans rev), pdju kari (Brudgumsrevet) - där drunknade en gång bröllopsfolk. Båten kom från vigseln i Tallinn. Vid revet skrek brudgummen: nutD on perze poiijaz (nu är rumpan på grunn!), men båten kantrade och de ombordvarande drunknade. Klippor: rivt kivt (Skötklippan) - vid slutet av Pandju. Sund: pulnsi salm (Bynäs-sundet) - mellan Pandju och fast­ landet. Mägiste påpekar, att detta namn också kan tolkas som >>Fångstredskapssundet>> (estn. puunis,-e 'fiskebragd, giller, fälla'). Detta skulle gå bra ihop med hans tydning av Pandju ovan s. 124. Jfr Pyydysmäki i Tavastland och Pyydyskari i Uleåborgs län (fi. pyydys 'fångstredskap'). Saareste betvivlar emellertid, att puunis tillhör ifrågavarande dialektområde. Åkrar och dyl.: vorkkaefa laGe (Nätgärdssänkan, ett lågt liggande ställe vid stranden, där näten torkas), prelnivGi pgln (Bredängens åker) på Kepsus mark. Höland: kiGe innrekku etnama (Henrik med gungans höland) låg förr vid det nuvarande Aspenäs. Berg: kaera mäGt (Havreberget) på Johannesgårdens land, iivarnäGt (Aspberget), krilli mäGt (Gryllberget), förr krili mäGt. Kärr: kaze suo (Björkkärret) mellan Reinsgården och Johannes­ gården. Bäck: kepsu o,ea vid Skuttgården. Andra ställen: kalmaen ~ kalmu-aeD (Gravgärdet) på Reinsgårdens mark. Där komma dödas ben i dagen. Folket i Rummu-byn har kommit från Kolga i Kuusalu. Rummu den 6 juli 1940. Sagesman den medelålders fiskaren Praakmann biträdd av anhöriga.

Tillägg: Forstmästare Paul Kiiiits, som haft skogarna på halvön Viimsi till sitt distrikt men numera vistas i Sverige, har i brev av den 13. 1. 1945 gjort några meddelanden om terrängnamn på halvön och medels en skiss utpekat läget av en del skogar, kullar, ängar och kärr. Med ledning av hans uppgifter kan jag göra följande tillägg: 134

Krillimäe är en ganska hög kal kulle i skogen. Ej långt öster om den märkes Varbiku tagune (Käppdungens bakskog), en del av skogen, som mest är beväxt med klent utvecklad, morasig tall­ skog. Strax därintill men på fiskarnas egen mark ligger Vainu heinamaa (Gräsmarksängen), som sträcker sig in i skogen. Söder därom och på andra sidan vägen ha vi mägi (Kalkberget), en sidlänt sluttning med åkrar. I skogen norr om Varbiku eller möjligen öster ut nära ligger Ebremi soo (bibl. Ebron eller Efraim?). Namnet har Ktitits hört av en över åttio• årig skogvaktare, som levat hela sitt liv på Viimsi-halvön. Det nordligare kärret har ·sjuklig taUskog, det östliga klen björkskog. Utom de namn på Pringi, som vi antecknat, finrns också Pringi raba (Brinkbyns moras), cirka 20 hektar stort och bevuxet med dvärgtall. Se vidare under byarna på östra sidan! Johannes Kallasmaa, en gammal viimsi- och wrangelbo, som även levat på Aegna, säger sig stamma från den förste kolonisten i Rnmmu efter det stora nordiska kriget. Då fanns där bara ett enda torp. I kyrkböckerna stå upptagna Rummu sauna Kristjan och hans son Toomas. Denne var Kallasmaa's förfader. Av ­ gårdar skulle på hela Viimsi blott två eller kanske rättare, menar Kallasmaa, blott två familjer varit i behåll, nämligen den från Aavakingu och den från Kiigehinriku. Namnen på dessa två gamla estniska gårdar leva nu kvar i ortnamn (jfr ovan!). Att en stor svenskby legat på Aabneeme (Haabneeme), på trettonhundra:talet eller senare, har Kallasmaa hört berättas. Man har inte tänkt på att folket där med tiden estniserats utan förutsatt, att det avflyttat från orten. V ad beträffar förödelsen under nordiska kriget, så kan det gott hända, att den något överdrivits av traditionen. I alla händelser måste man förutsätta, att en del av de fördrivna inne­ vånarna återvänt till sina hem, ty annars vore det oförklarligt, att naturnamnen både här och på öst,sidan uppvisa så pass många spår av den medeltida svenska bebyggelsen. Bärare av de tradi­ tionella namnen måste ha lämnat ,sin kunskap i arv till dem som bodde där efter kriget, men det kan nog hända, att sambandet varit svagare på västra än på östra sidan av halvön.

Haabneeme: Släktnamn 1866--nutiden: Hamermann, Kersell, Promer, Westerbohm, Wiik etc. (Utdrag ur Johannes församlings kyrkobok.) Historiskt: Apones 1271 (UB I), Appones 1288 (UB I), Appones 1314 (UB II), Apenese 1333 (LDA), Apenese 1334 (LDA), Apenese 1337 (LDA), Apenese ca 1340 (LDA), Apenese 1341 (LDA), Happenisse 135

ca 1360 (LDA), Apenese 1871 (GB), Hapenes 1390 (GB), Apennese 1391 (GB), Apenes 1397 (Jahrb. f. Geneal. 1905/06, s. 257), Hape­ nes 1471 (UB XII), Happenusz 1491 (Stafsund), Hapenysse 1497 (UB (2) I), Hobbenes 1523 (GB), Hapnes 1526 (GB), Happentiss 1529 (Sfs), Habnis 15,39 (GB), Hapnis 1543 (GB), Habenes 15,51 (Schirren s. 158), Abinam 1561-1627 (OBK), Abinam 1589-90 (F 371), Abinam 1613 (Hartman enl. J), Hapnimby 1615 (ERKkA A 938), Hapnim 1620 (Almquist IV), Hapniem 1628 (LDK I: 58), Habnimby 1628 stt., Habbenem 1688 (ERKkA CIII 4), Habbinem 1726 (EVKkA 458), Hausniemi (!) (G: 12), Habbeneem 1866 (Jo­ hannes kyrkobok), Gabinem, Habinem (Sjökort, Stlm 1893). Brinkeniemi 1700-05 (Eldbergh), Brinkhiemi (!) G: 12, Brink­ niemi 34: 39 (synes alla 3 ggrna avse näset, ej byn). Herrgården söder om näset kallar Eldbergh Rakelshoff, 34: 39 Brakeshoff, G: 12 Brakels Hof. Brakel är en gammal baltisk adelssläkt. Gården synes på kartan vara identisk med Haabneeme herrgård. Haabneeme är det äldsta samhället på Viimsihalvön. Första komponenten är nu finno-ugrisk (estn. haab, 'asp') med samma germanska kvantitetsförskjutning, som inträtt i uttalet av Hapa­ randa och Hapsal hos nordbor och tyskar. Den andra komponenten har tydligen varit svensk: 'näs' men i sammanhang med befolk­ ningens estnisering övergått till det liktydiga estniska neem. Det är troligt, att den es,tniska befolkningen redan tidigare använt denna form, som segrar i rullorna i och med svensktidens begyn­ nelse. P. ,Johansen, muntl. meddel., ville härleda Haabneeme­ Apones ur ett nordiskt apel. I Ryghs Norske Gaardnavne fram­ ställes vid ett enstaka tillfälle en sådan etymologi för ett namn Apenes i Jarlsbergs och Larviks amt 1 dock utan närmare motive­ ring. Jag har prövat detta förslag för det estniska namnets vid­ kommande men ställer mig ganska tveksam. J ohansen bygger på en falsk estnisk form Åb(i)neeme, som befolkningen inte vill kännas vid och för vilken jag inte heller kunnat finna någon litterär hemul. Sagesmannen Säinas har till yttermera visso förfrågat sig hos flera ortsbor, som nu vistas i Sverige. Johansen har ej heller tagit de många finska Haapa-namnen i betraktande, från vilka man helst inte ville isolera Haa.bneeme.

1 A. a. VI: 113 (i »f:.ellesregistret» fela.ktigt V: 113) med hänvisning till en artikel i Landsbladet 11893L-1895, som inte innehåller något av vikt. 136

Hos Hausen, Nylands ortnamn, ka.n man lätt se, att de analoga nyländska namnen så gott som undantagslöst tecknas med enkel vokal i de gamla urkunderna utan att någon för den skull betvivlat deras finska ursprung. I Kisko ha vi t. ex. Hapaniemi, Hapenem, Hapenim, Hapnim, Aspenäs (1585); i Kyrkslätt Hapajärvi; i Sip­ pola Hap(p)ala; i Strömfors Haviisto; i Vichtis Hap,akyla o. dyl. Ur SLS antecknar jag Apanäs udde under Pellinge Söderby, Borgå socken (189, 1909), Apanais åker (84, 1902) i Snappertuna under åberopande av en form från 1764: Apanäs ur F'LSA, B 15, som jag själv observerat där. Någon gång bevaras vokallängden och då inträder övergång till å: hrspnnJsoit~n Finby, N. Strömfors, SLS 416, 1933. Ett namn, som verkligen är sammansatt med apel före• ligger i SLS 293, 1918: a.palvikm, som på kartan kallas Svarvar­ torpsåkern i Storhylta, på kartan Hylta övergård, Tenala socken, jfr också Äppelträskåkern i Skitenback, Pojo socken, 177 4, B 41 i FLSA och apolnzas (Ap(p)elnäs 1776) på Åland (Solstrand). Svenska motsvarigheter till Haabneeme finnas från medeltiden (.Aspanais i Uppland, Våla härad, och i Småland, Ydre härad - Styffe). Om det är de /i-lösa formerna, representerade bland de äldsta beläggen från Estland, som kommit Johansen att sätta Apones i en särklass, så har han bättre fog för sin mening. Visserligen finnas /i-lösa former även i det finländska materialet - för• orsakade av lokalt h-bortfaU 1 - och viss,erligen kan man under de senaste århundradena inte tillmäta de /i-lösa formerna från Estland något bevisvärde, emedan h i nästan alla dialekter upp­ hört att uttalas 2 och /i-lösa skrivformer av ortnamn sålunda enklast förklaras med att upptecknaren återgett uttalet på orten, men under medeltiden uttalades - därom äro språkmännen eniga - ännu h 3 och när de åtta äldsta beläggen från tiden 1271-1341 alla börja med a, så är det riktigt att med Johansen avvisa den nuvarande estniska betydelsen Aspnäs såsom ursprunglig trots det rika finländska parallellmaterialet. 1 Se härom V. Wessman i Folkmålsstudier XI: 118 jämte där anförd tidigare litteratur. 2 Utförligt härom hos Paul Aris,te, Eesti keele hääldamine, Tartu 1939, i synnerhet s. 61 f. 3 Enligt A. Saareste i Eesti ajalugu III: 350 (Tartu 1940) börjar h för• svinna i uddljud under slutet av 1500-talet och i slutet av 1600-talet är detta bortfall fullbordat bl. a. även i de- flesta nordliga dialekter. 137

Därav följer ju dock ej, att namnet bör tolkas som Apelnäs, hur tilltalande denna förklaring än är. De tre äldsta uppteck­ ningarna skriva Ap(p )ones. Detta för, menar jag, snarare tan­ karna på det eller de gamla mansnamn, som på kontinenten före• komma under skrivformer som Abo, Abbo, Appo, Abpo, Apbo, Habo, Rappe 1 eHer Happo. I W estfalen, som är stamlandet för så många av de tyska invandrarna i Baltikum, ingår enligt Jelling­ haus 2 förnamnet Abbo fem gånger i ortnamn. Det fanns också ett nordiskt Abbe, enligt Homby 3 ka,nske en kortform av Abiorn.4 Den som håller på Apelnäs får svårt att förklara de trenne äldsta beläggen, som ju alla innehålla o. Ej heller känna sagesmännen vildaplar från Viimsis nutida trädbestånd. De redan på 1300-talet förekommande skrivningarna med h- låta sig också kanske lättare förklara om man utgår från de vacklande, lätt sammanblandade personnamnen. Danmarks gamle Personnavne (1936-40) I: 1, s. 2 upptar Abbi, lat. Abbo, fsv. Abbe, fty. Abbo. Det fsv. namnet är belagt i Abbemåla, en av Ödeen 5 framdragen by i östra härad av Jönköpings län. Det fda namnet eller eventuellt ett icke belagt förnamn Appi kan enligt det danska bokverket ingå i följande ortnamn: Apperup i Lynge-Kronborgs, Aperup i Lynge-Frederiks­ borgs, Alterp i T0nder-Jfojer-L0, Abbenais i Hammers och Abbe­ tved i Valborgs härad. Abbenais skrevs 1300 Appaimes. På en härledning ur apild synas utgivarna ej reflektera och band II, s. 17 ger prov på hur säkra apel-namn ta sig ut: den försvunna herr­ gården Apilgarth (1385) varav tillnamnet Apeldgarth; det fsv. tillanmnet Apaldha;gardh. Mot Rygh och J ohansen tala också sådana oreducerade ortnamn innehållande apel, som Söderwalls ordbok anför: Apald::eacher, Apaldarum, från samma tid som några av de estländska beläggen. Jag finner det sålunda högst sannolikt, att förleden i det nutida Haabneeme ursprungligen varit ett germanskt mansnamn av ovan

1 Förstemann, Altdeutsches Namenbuch. Abbo, Appo sägas förekomma mycket ofta. 2 Die westfälischen Ortsnamen2 1902, s. IV. 3 Nordisk kultur VII: 210. 4 Såsom framgår av urkunder tryckta i GEG, SB 1930 s. 15 och i SD VI, nr 5153 erhöll riksrådet Nicolaus Abiarnars-on land i Harrien 1355, men det finns intet bevis för att redan hans fader haft med Estland att skaffa. 5 Studier i Smålands bebygge.Jsehistoria s. 1. 138

ang·iven typ, antingen tyskt och utsatt för nordisk påverkan eller också tvärtom, så att ett nordiskt Abbi ~ Abbe eller Appi ~ Appe förtyskats till Ap(p)o, Hap(p)o. Att det funnits svenskar i byn under medeltiden och Gustav Vasas tidevarv, framgår ur Revals stadsarkivs publikationer. 1371 näm• nes en Golle (Gulle), övriga personnamn från 130O-talet (Nicolaus, Clawes, Hanneke) kunde ju lika väl vara tyska som svenska. Men 1523 nämnes i GB l\farten Magnuszone, som dräpt Erick Stobbe »vth Sweden borich, eynen losen man, benedden sunt Birgitten hane, to Hobbenes». Mattis in Morgaet, en birgittinerbonde, som 1526 slog ihjäl en eller flera personer därstädes, var kanske också svensk. Varför Jurgen (1539) och Peter Terkuken (1543) av Johan­ sen anses som svenskar, är oklart. Olauus Gulle 1372 och Golle van Apenese året förut - det är troligen samma person. Till svenskarna för J också en Thideke van Hapenes 1390. Enligt Schirren, Verzeichnis livl. Geschichtsquellen in schwed. Archiven s. 158 (påpek. av J) kallas Haabneeme och (»Rochum») svenska byar 1551. 1589 års rulla upptar 8 hemmansbönder, varav ingen kan för• modas vara svensk (Ewer Martt, de Tegder Jurgen, freundt, Perkh, Kruide Marth, Rihe Mertt, Kemmert, Lehne hans).1 Senare under den svenska och ryska tiden räknades Haabneeme ej såsom fiskeby utan som ett gods. Inkvisitionsboken 1686-89 anger detta.s ut­ sträckning vara gården Habbenem, Rummo (se nedan!) samt strö• hemman. Innehavare var då Fritz Wachtmeister. Gårdsböndernas antal var 4 och av de nutida gårdsnamnen förekommer Pringi (Brincke). Christer Fischer och Brincke Hans skulle kunna vara oestniska - åtminstone den förre har troligast varit en svensk. Kristo är dock även estniskt mansnamn. 1726 finnes av de fyra blott en kvar - Christer Mick, men Brinken har senare åter• uppstått. Under den period, då Haabneeme betecknade godset, kunde byn - om det obetydliga samhället förtjänade detta namn - också kallas dels Pringi kula, dels Marstalby efter hovlägret, som upp­ byggts därintill. Ännu på kartorna från fristatstiden kallas byn Pringi.

1 Tolkning i Tillägg och rättelser. 139

Svenska inslag: Pringi kan vara av såväl svensk som tysk extraktion. När det förekommer t. ex. i Dorpats län, måste det återföras på tyskan (snarast mlt. brink).1 I vårt fall kan man känna sig tveksam. Säkert svenskt är däremot viigari väli (sv. dial. vikar, 'mindre säl'). Eftersom detta är den vanliga benämningen på säl just bland estlandssvenskarn,a, behöver man inte förutsätta, att ordet inkom­ mit genom förmedling av finska viikari. Ordet ingår, som sages­ mannen visste, även i traktens estniska dialekt, där det estniska ordet för säl fått sin betydelsesfär inskränkt till »brokiga sälar». I OA finnas medeltida belägg på Brink från Jönåkers härad i Sörmland, från Östergötland m. fl. platser. Namn på Vikar- har jag antecknat från Stockholms län, Gottland och Norrland.

Rummu: Släktnamn 1866-nutiden: Nyholm (mycket vanligt), Wiik (mycket vanligt), Niiholm > Niidas, Laks, Rumberg, Blumberg (återger uttal med o), Lillevors (< Liljefors). Förnamn: Dooro (< Tora eller Dora). (Utdrag ur Johannes församlings kyrkoböcker.) Historiskt: Medeltida uppgifter saknas. Råmm kallas byn i det av Johansen utnyttjade hartmanska kompilationsverket. Rummo 1688 (ERKkA CIII 4), Romogård (och därintill Ronegård) 1700-05 (Eldbergh), Romo (2 gårdar, 34: 39 a & G: 12), Rommo 1726 (EVKkA 458), Rummo 1866 (Johannes kyrkobok), Rummo 1893 (Sjökort, Stlm). Utgår man från Hartmans Råmm, vars öppna å-ljud stödes av skrivningen Romm i den ryska rullan, vars tyske skrivare givetvis med o avser å, så skulle man i första hand kunna förbinda ordet med svensk dial. råmme, 'fuktighet', 'väta' (Rietz). Jag har inte hittat något analogt i OA men i österbotten, varifrån Vendell antecknat dialektordet råms rom~ 'kärraktigt ställe mellan skog och äng' (Neder-Vetils socken), kunna namn som Råmgierde 1. Råmm Gierde samt Råmgiälar (1739--70) E 38, FLSA, förbindas med Viimsinamnet. På platser, varest ortnamnen ännu inte blivit

1 Johansen (muntl. medd.) tänker på härledning ur släktnamnet v. d. Brincken. 140 föremål för vetenskaplig bearbetning, är det troligt, att fler analoga fall skulle komma i dagen, om tvetydiga belägg skrivna med o kunde närmare granskas. Topografiskt förklaras namnet av det centralt belägna kärr intill hemmanet Suurevälja, i när• heten av vilket den lilla byn vuxit upp. (Meddel. av sagesmannen A. Sä.ina,s. Se kartan s. 179.) - Se också Tillägg och rättelser. Namnet har på ett tidigt stadium estniserats till Rummu. Men ännu 1726 års ryska revision skriver Rommo (med tyskt uttal). vilket visar, att man inte bör fatta svensktidens å- och o-former såsom tillfälliga försvenskningar av det estniska namnet, detta så mycket mindre som ju namn på rum- äro ytterst vanliga i Sverige. Troligen böra de likaledes talrika estniska och finska rum-namnen förklaras annorlunda än de fastlandssvenska och de gutniska.1 På finsk språkbotten synas namnen på rum- böra för• klaras annorlunda än i estniskan. Troligen finnas flera härled• ningsmöjligheter. De estniska Rummu sammanställas nu med runnn 'nav på hjul' och Mägiste vill göra gällande, att detta kan vara mera än en folketymologi och ha s,in upprinnelse i en yrkes­ benämning eller ett öknamn, som från en ensamstående gård överförts på en däromkring uppvuxen by. Med tanke på att Råmm såsom bysamhälle är avsevärt yngre än grannbyarna och inte haft någon svensk befolkning, anser jag att man även får ta möjligheten av finskt ursprung i be­ traktande. A. V. Forsman, Tutkimuksia s. 83, känner ett kareliskt mansnamn Romo, belagt på 1600-talet, och Lönnrot upptar ett ord rome 'vindfälle, oländig mark'.2 Såsom säkert resultat vågar jag därför blott ange, att Rummu på Viimsi har annat ursprung än de andra estniska Rummu-namnen (t. ex. i Jöelähtme, Kuusalu och Juuru socknar).

Svenska inslag: Piiiinsi. Se under denna by! Preidingi kan ej förklaras ur estniskt material. Men är det nordiskt eller tyskt? Ariste såg i

1 Om de sistnämnda se Hj. Lindroth, De nordiska ortnamnen på -rum, Göteborg 1916, och Sahlgren, Skagershults sockens naturnamn I: 55, 57. över de estniska och de finska rum- och rumm-namnen saknas special­ studier. 2 TiU betydelsen närbesläktat med råmm är rummakko 'sumpmark'. Är m kort, kan ruma 'ful, oformlig' ifrågakomma. 141 detta namn vårt svenska Fröding, men detta borde via estlsv. i estniskan motsvaras av ett *Predingi.1 I Tyskland förekomma släktnamneru Freuding och Freudinger. 2 Av det förstnämnda skulle på estniska i senare tid bli Preiding (jfr preisi för preussisch, preili för Fräulein), i äldre tid Reiding. Det är dock högst osannolikt, att ett släkt.namn Preiding skulle förekommit bland traktens bönder under dessa senare sekler och rullorna veta intet därom. Möjligen kunde åkern uppkallats .efter någon borgare i Reval. I Stadsarkivets publikationer, t. ex. i »Das Btirgerbuch der Stadt Reval» saknas emellertid detta namn. Något egendomligt ligger i att ett enstaka fält skulle bevarat namnet på en ägare, som levat för så länge sedan, att inte det minsta spår av honom i övrigt står att finna. Man frestas därför att se sig om efter en annan förklaring. En sådan finner man också medels jämföreise med en på. Nuckö ej ovanlig sammansatt ortnamnstyp, där andra leden utgöres av estLsv. IJ'!Zge 'äng', förra leden av något ord, som närmare karakteriserar ängen, här så• lunda en äldre form av nuckömålets nuvarande brai 'bred', tidigare brceiå. 3 Det slutna estl.sv. e, vars dragning åt i Tiberg i sin be­ handling av rågömålet framhävt,4 bör i svagtonig ställning lätt kunna uppfatta;s som i eller ha utvecklats till rent i-ljud, samtidigt som det förkortats. Detta har Ariste visat. I mellanstavelser, säger han, återges e ömsom med e ömsom med i och lång vokal förkortas. Ett analogt exempel har han också, i det estl.sv. hcelvete blivit estn. elvit.5 Angående b > p ,se Ariste. 6 Kriili eller numera Krilli återgår direkt på ett fsv. *grfjtle, 'grissla' och är ett av de intressantas,te svenska inslagen i nord­ kustens naturnamn, troget bevarat genom tiderna. Enligt Hellquist i Etym. ordbok bör även ett fsv. *grytle med kort y förutsättas. I så fall blir härledningen oberoende av pålitligheten i vår sages­ mans uppgift, att uttalet med lång vokal är det äldre. Hade namnet under medeltiden inlånats i estniskan, hade det snarast

1 Danell, Nuckömålet, § 45, Ariste, a. a. s. 18. 2 Max Gottschald, Deutsche Namenkunde, Mtinchen 1932, s. 19,2. 3 brceid är den norma!,a öst.sv. formen med den samnordiska diftongen ännu i behåll. Hultman § 1: 69 samt § 64. Danell § 58. 4 Rågöborna s. 330. 5 Ariste a. a. s. 23. Ännu enklare är dock att antaga finlsv. inflytande. Upptecknare av nyländska ortnamn teckna flerstädes -igm i efterleder. 6 A. a. s. 30. 142

utvecklats till *Ri(i)li. Då det inte skett, få vi ett stöd för åsikten om dessa strandbyars övervägande svenska befolkning intill nyare tidens början, ehuru tanken på senare finlsv. inflytande ej kan helt avvisas.1 Byn Piiiinsi - pu'insi. Hemman: jäi've (Sjö-), viGi (Vik)-därintill är vik, en liten strand­ sjö med sötaktigt vatten, annukse (Hannus), manikse (Mattias), e'iGi (Henrik), ruotsi ~ ruotsi-jäni ~ ruotsina (Svensk-, Svensk­ Johans), kristli (Kristers), mikku (Mickels), vanani (Gammeljans), liiGi (Luckan), klaukse (Klas) och på Klastorps mark isakki saun (Isaks torp), luåsnieme (Ängsnäs?), kanakka (En-), olmi (Holmen). Öar: Pandju, se ovan s. 124, egentligen bara ett större skär. Rev och skär: rivl kar1 (se under Rummu!). Norr om Pandju ligga poM karl (Grund- eller Norr-revet), uolGruni kar'i ~ alli kar1 (Ålgrund, Grå(säls)skär), mikku manal (Mickelgrundet), viru kar'i (Estlandsrevet - efter finska Viro = Estland, eg. Virumaa = Wier­ land. Namnet uppkom genom att finnar körde på grund där och då sade de: pet·Gele viru karl - Åt helvete med estskäret!), afJ?Jera kar'i (Ålskär), länne kar'i (Västerskär), porna karl (Broskär, d. v. s. det som hör till Brogård, se Rohuneeme), äva karl (Aspskär), kresuli (Gräsö), kuiiinli (Kummelskär), kellevGori karl (Käringholmen). Sund: pulnsi salm (Bynäs-sundet) mellan Pandju och fastlandet. Klippor: päz (Stenblock, som sprängts i luften), al' kivl (Grå stenen), riv'i kivl (Skötklippan). Dessa stenar ligga nedan Piiiinsi. I sundet ligger lietselja kivl (Sandbanksstenen). Gentemot Kresuli är en sandbank med namnet ka,eakka ibGema (Mås-tegen). Höland: viGi täni dnama (Vik-gubbens höland), rohikku e'inama (Slåttermarken). Åkrar: ina p§ln (Österåker) vid fyrbåken mellan Viimsi. herrgård och Haabneeme. Där var ina p§llu verav (Österåkersgrinden). Kärr: karjanini ~ karjanni ~ kai'jenni suo (Kreatursängens kärr), niB'i suo (Strandvipekärret). Där sköt man strandvipor intill Luugi. vanani suo (Gammeljanskärret), pieruppi ~ pieruBu suo (Pärte• träsket), ninimä suo (Lind bergskärret, Bast-). Hedar: leiitnuiii (Lövskogsmon). Dit leder leii.tnumme tie (Löv• skogsmovägen).2 sur nu1fa (Storheden).

1 Om grill- och grisselnamn i Finland se Bror Åkerblom, Hästöområdet i Sottunga s. 22 (särtryck ur Folkmålsstudier XIV) jämte där anförd lit­ teratur. 2 Se Tillägg och rättelser. 143

Berg: surnumä (Dödberget). Stränder: kelviGi raizD (Källviks strand). Där springer en källa ur marken. Andra namn: I skogen nära byn Piiiinsi är ma'isniDi kiv'i (Slåtter• ängsklippan). tokkarDi, en öppen plats på Rootsi-gårdens mark. Piiiinsiborna lära vara av svensk härkomst. Mattiasgården torde vara den äldsta. Den anses ha uppförts av en man vid namn matti-ssen. Byn Rohuneeme - rohunieme. Hemman: tai)1me (Eka), kulaniDi (Byäng), se'isku (Den obrukade gården

Ön Aegna - aikna. Hemman (förutvarande): sih'i (Sikten), iiweDåa (Nystugan), nut'nme (Heda), kalavälja (Fiskslätt), penDikse (Bengts-), jurt (Jörans-).

1 En tredje möjlighet beröres s. 214 under Pudru madal. 2 Jfr fi. ordlistan och ortnamnet Rystselkä, Viborgs län. 144

Vikar: kalavälja loiwaz (Fiskslättsviken), talneme louGaz (Vinter­ näsviken ev. Stall-, Lamm-), kula laiit (Byviken), aenane alune (>>N eranför gärdena>>), liva louaaz (Sandvik). Stränder: mustsanama rann~ mu.~sanama raiiD ~ mustame rann (Svarthamnsstrand), raesanam (Rådshamn), karnappi rann (Träckudden?), lofiknase rann (Sprickstranden). Rev, skär, näs: sitta kar'i ~ talneme (Skitskär ~ Vinternäs),1 kliu'H.ka kar'i (Knarrskär), lcurikniem (Klapptränäs), ieriknieme (Eriksnäs), lei)imik ~ lernikku ots (Lemmiksudden, ev. Stenhallons­ udden). På den udden är katlakivi s

Om de allmänna naturförhållandena på Viimsihalvön har fiskaren Arnold Aasma, född 1912 i Rohuneeme, 1945 gett föl• jande beskrivning. Namn, som ej kommit med vid vårt insam­ lingsarbete 1940, tryckas i kursiv. Oni sjöar. Rohuneemes udde är den yttersta på Viimsihalvön. I riktning Tallinn 3 km. ligger en vattensamling med en bredd av omkring 250 m., en längd av 350 m. Den kallas Vikdammen (Viigi tiik, jfr ovan under Piiiinsi hemman), emedan den ligger på Viks gårds betesmark och ägor och den är med ett dike förenad med havet, varthän vattnet rinner, som aldrig sinar. Strömbottnen är mjuk och gyttjig. Så finns vidare Rohiku soo (Gräskärr, jfr Rohiku heinamaa ovan under Piiiinsi) mitt i skogen. I vattnet finnas enstaka kom­ pakta tuvor, som gunga, när man ställer sig på dem. Tjockt och högt växer venen (Agro,stis). Därför kallas det Gräskärr. Om skogen. Huvudskogen har fått två fortsättningar: Suureniidu (Storängens) skog och Kriilimäe mets (Grisslebergsskogen). (Man ohservere, att denne sagesman skriver långt i, vilket den tidigare sagesmannen ansåg som föråldrat uttal.) Där finns Kasesoo (Björkkärret), varest bara tät småväxt björkskog trivs. I Männik

1 Skäret har genom upps1amning el1er landhöjning förenats med fast­ landet och blivit •en udde. 145

(Tallskogen) trivs bara tallskog. Så ha vi Maisniidiskogen (Slåt• terängsskogen) med sitt stora stenblock, omkring 9-----:---10 m. i omfång, där man fordom gått och dansat med sex par. Utan vidare tar man sig inte upp där. Den klippan (troligen ett erratiskt block) kallas Maisniidi kivi (Slåt.terängsstenen). Vidare finnes Porda (jfr gårdsnamnet) uddes och Kelvingi (fel hos sagesmannen för Kellviigi,1 Källviks) skog, båda vid havs­ •stranden. Porda skog finns på klippgrundet, men i öster är Kelving, en sandig havs,strand. Stränder. Stränderna kallas i tur och .ordning efter bynamnen Rohuneeme, Piiiinsi, Rummu, Pringi (jfr anm. under Haabneeme) i riktning Tallinn. Sist kommer Miiduranna strand, även den sva­ rande mot bynamnet - allt på västsidan. Stränderna på östra sidan av Rohuneemehalvön äro djupare än den västra stranden, men å andra sidan är det östra stranden fiOm har mer sandiga vikar. Gå vi tillbaka från halvöns spets längs östra stranden, finna vi efter 200 m. ett skär kallat Kabeli kari (KapeUskär), varest for­ domdags lär ha stått ett kapell. Så följer Liiva laht (Sandviken), helt sandig, vidare en brant sluttande lerrevel, som kalla.s Kure kari (Transkär). Därpå kommer åter en ,sandig inbuktning kallad Otti lougas (Ottosgårdens eller Nallegårdens slamvik). Så kommer åter ett högläntare område: Porda otsa, ett stenigt rev och en brant lerstrand, därpå åter en låg och sandig strand: Kelvingi laht's strand. Ett litet stycke därifrån i rak nordlig riktning på• träffas Kulla karl (Guldskär). Stranden blir nu åter högläntare och bland skär märkes Vinnundi kari 2 (ungef. Torrmarksskär). Detta om halvöns (d. v. s. Rohuneemehalvöns) östra strand; nu till dess västra strand. Ett rev löper ut från Rohuneemeudden i nordlig riktning. Så börjar en havskrö.k. En liten ö är utan ett enda träd, bara gräs - en helt tom liten ö. I öns nordöstra hörn är en stor klippa och i mitten på ön en annan stor klippa - Kumbli Suur kivi. Rakt österut under vattnet på 50 meters avstånd är på en fots djup Kumbli paas (Kummelblocket). Rakt åt väster är en hav,s­ an;n, därpå Kräsul, varest fem familjer bo. Där finns något löv• skog och enstaka tallar. Stranden är stenig. Rev löpa ut i alla fyra väderstrecken. De uppkallas efter hemma,nsnamn som Nömme (i söder), Pendikse (i vä,ster), Jiiri (i öster). Och i nordost ligger Sadama kari (Hamnskär), ty där är den gemensamma fisk­ hamnen belägen. Markytan är jämn. Ön Aegna. - Denna ligger väister om Kräsul med ett litet vatten­ drag emellan, med en havsvik, ,som vi för vår del kalla sund\_lt. Där från stranden löper ut en sandås i riktning sydost och der

1 Jfr nedan s. 174. 2 < vinnud? 'rötter, som multnat efter att ha brutits loss med harven'. I 0-Wieselgren 146

g_ans;ka,_ långt. Mellanrummet utgör :bara någ,ra meter, men med ett ,lite.t fartyg kan man fara igenom. Åt nordost ,utlöper,ett långt ha:lvöliknande nä:s, som kallas Lemmiku ots (Stenhallonsudden). I nordväst löper ett utdraget rev. Så börjar en havsarm. Så kom­ mer en holme i havet, en liten bergsrygg av grus. Det är Peenekari. Vidare åt norr märkes en samling stora stenar, mitt i stensamlingen finns en grushop, någ·ra meter i omkrets. Mitt i stenhögen är ett fyrtorn. Den platsen kalla,s Krunn (Grundet). (Jfr Silikrunn ovan.) At söder ligger Aegnas hamn. Där i närheten är en stor kulle vid namn Karnap. (Jfr Karnapirand ovan.) Från Aegna till fastlandet är vat.tenvägen 2 km. Rakt fram där• emellan :,tro ytterligare havsarmar. Mitt i sjön sydost om Aegna och sydvä,st om Kräsul ligger ett skär. Det är Angerja kari (Ål­ skär). Så kallas det, därför att där om sommaren alltid är gott om ål. Så är meHan Aegna och Kräsul två havsarmar. Från Angerja kari vidare söderut cirka 1 ½ km. från fast­ landet vattenvägen ligger åter ett skär, som kallas Holgoni 1 eller Kajaka Måsskär. Det är deras sittplats (måsarnas) och består av en krets av stora och små stenar översköljda av vatten. Vidare söderut ligger Mer ett rev med tillhörande havskrök, varest finns den lilla ön vid namn Pandju, ½ km. från f,astlandet. Öns mittparti ligger 8-10 m. över vattnet. Stränderna ligga lägre; blott södra stranden är brant. Vattnet slår emot. Man ka,n gå Ull fots där på ön. Vattnet är så lågt där och botten sandig. Åt sydost löper ett rev en halv km. direkt åt fastlandet. Mellan revet och Kepsus strand finnas helt låga små sandrevlar ute i vattnet. Sjökapten Osvald Loots, född på Aegna 1897, har februari 1945 granskat mitt aegnamaterial och gjort följande tillägg: Gårdar: Pendikse bestod av 2 hemman. Kalavälja låg på öns sydvästra strand och var uppdelat på Kalavälja Jussi och Kala­ välja Madis. Rev, skär, näs: »Lohknase ots Kaniela noal kutsuti Odinokaks.» (Klyvnäs udde på Flundrenäs kallades Nallenäs.) [noal är en kasusform av nuga 'kniv', nokaks av nokk, 'näbb'. Men här står ordet i samma betydelse som sv. 'nock' (i Nockeby, Nuckö m. fl.), alltså 'utsprång', 'näs' eller dylikt, estn. nukk, nokk. Estniska språkmän, t. ex. Ariste, bruka anta, att estn. N oarooMi är en folk­ etymologisk ombildning i anslutning till sv. Nuckö. Men dessa belägg från Aegna peka snarast på en i naturnamn kvarlevande betydelse hos det estn. ordet, som stämmer med den svenska, hur nu än sambandet mellan 'nock', nokk, nukk och nuga bör upp­ fattas.2] - Tayaloome ots (Bak fångstplatsen) på Lemmikuudden,

1 Förvrängning av Oolgruni. 2 Setälä, FUF XIII: 417, tillbakavisar åsikten, att fi. nokka vore lån från nordi8kan. 147

Lohe kari (Laxskär), Rabasloom (Sumpdraget), Kodu kari (Hus­ skär), Liuhka kari (det sluttande skäret) skilt från Kliuhka, Vahe kari (Mellanskär). Stränder: Efter Raesadama följer Allikivi rand (Gråklippans strand), efter Mustame följer Sihiotsa alune (Nedanför Siktuddenr). Klippor: Noiaki1;id (Trollsten:arna), 3 stycken, Katla kivi (Kit­ telstenen). Kärr: .Järnesoo (Sjökärret) . .Grund: Rootsi. kants (Svenska skansen), ett grund på östsidan, som ibland når över vattnet. Ar kanske identiskt med Kalgrundet å äldre kartor. På Kresuli, vilken liksom Kumbli huvudsakligen består av betes­ marker (Kumbli är trädlös), finnes ett näs kallat Pihlaga kari (Rönnudden) och ett annat med namnet Normne kari (Sandmo udde 1. Revet i-Om hör till gården Nömme).

Om förhållanden på Acgna meddelar vidare f. kyrkoherden i .Jöelähtme E. Petersoo: Under tsarregimens tid gingo rykten, att a:lla öns bebyggare skulle evakueras, men tvångsåtgärder tillgrepos ej. Under fristatens tid 1923 bortfördes samtliga invånare från ön. Det rörde sig om sju familjer. Fem av dem flyttade till det när• belägna Kresuli. På Aegna funnos sedan inga privatpersoner, endast militär. Den lilla järnvägen begagnade man för alla be­ hövliga transporter vid fästningsbatterierna. På västsidan av ön låg i forna dagar en liten sjö. Den sjön torrlade godsägaren på Viimsi herrgård baron Maidell, som hade sommarnöje på Aegna. Flera -somrar å rad sysslade Maidell egen­ händigt med att gräva ett dike för att avleda vattnet. Uppgifterna lämnade av en aegnabo, som 1923 flyttade till Kresuli och nu är i Sverige. Omkring 1 km. norr om Aegna ligga två öar »Peen kari» (Lilla revet) annat namn på Vahe, och »Suur kari» eller »Siligrund». Enligt någon gammal sjökarta skulle också i gamla dar sju hushåll funnits på Aegna. Men dessa 7 familjer bodde inte på samma boplatser som de sista invånarna gjorde. Av de gamla sju familjernas boplatser funnos ännu spår och en brukbar bostad med namnet »Vana Jässi» (Gamla Åbäket eller snarare Gammel-Jakob, om Jässi = Jassi). Eftersom de nya invånarna inte togo de äldres bostäder i bruk, ser det ut som hade ön en längre tid vari,t avfolkad. På kartan i fråga kallades Kresuli för »Grässö». Så långt Petersoos sagesman. Under stora ofreden är det inte osannolikt, att Aegna för en tid kan ha legat öde. I 1726 års inkvisition i E,VKkA, ERKA ha blott tre hemmansbönder upptagits. Angående Gräsö .se nedan under Svenska inslag. 148

Johannes Kallasmaa meddelar, att de aegnabor, som evakuerade 1915, erhöllo kontant ersättning av t.sarregeringen. Så fick t. ex. Sihi's innehavare 2500 rubel. Det synes litet mot vad som erlades på N argö. Av de 7 hemmanen på Aegna voro tre fullvärdiga och 4 -små, men alla voro de arrendegårdar. Herrgården (Viims) gav timmer; annat material och arbet,skraften släppte brukarna själva till och när bygget var färdigt, tillhörde det herrgården. Äldst av de gårdarna äro Nömme, Pendikse och Jtiri - de tre stora gårdarna. På Nömme levde Nömmbergs, på Pendik,se Pen­ torffs och på Jiiri Loots'es. De fortsatte att bo kvar där. Men i början av den estniska Mstatstiden 1921 eller 1922 blev ön helt utrymd. Släkten Loots anses vara av svenskt ursprung, Nömm• bergs invandrade fem släktled tillbaka från Kolga-trakten och Pentorffs ha judiskt ursprung.

Släktnamn: 1866-nutiden: Lillevors (vanligt), Kirnmann, Klarnas, Laks, Tanel (Daniel), Aalberg, Hel(l), Kuulmann (senare förkastat för ett estniskt namn Vellama), Kuulberg, Piilbärk, Jaanson, Viik etc.

Förnamn: Fridolf.

Historiskt: Bunysz 1519 (GB), Buenas 1537 (GB), Pinniskulle 1542 (GB), Punis 1585 (GB), Puenis 1589-90 (1•~371), Pynissby 1615 (ERKkA A938), Pynes 1628 (LDK I: 58), Pynäs 1637 (OBK), Pynnis 1620 (Almquist), Puines 1636-:--42 (LRKkA XII 2), Pijnes 1686 (ERKkA A 94), Puijnes 1688 (DLG), Pinäs By 1689 (ERKkA C I II), Piinis Kyhla 1692 (DLG), Pynas Dorff 1694 (DLGJ, Pynäs By 1700 (DLG), Pyntzby 1700-05 (Eldbergh), Puness 1726 (EVKkA 458). Piinest 1729 (ELG V, 2321), Pianso 1770 (KrA 32: 50), Pyntz (34: 39 a & G: 12, 6 hus), Ptitins 1866 (Johannes kyrkobok), Pintz 1893 (sjökort), Piintsi 1925 (förtyskad form hos J), Piitinsi 1928 (Poisman); L6sniemi, Panries 1700-05 (Eldbergh), Paniva, Lähes• niemi (felplacerat 34: 39 a). Om Kresuli och Kumbli se nedan s. 155 f., om Kellengori s. 157. De historiska formerna visa, att Ptiiinsi ej bör sammanställas med det i Kors socken förekommande Ptintse, vars lokala sve:qska uttal bJ.wnsvr_: gör en härledning från den esv. formen av 'bjö,1;p- 149 svedja' högst antaglig.1 I stället hör man här, såsom även Johan­ sen förmodar, utgå från ett Bynäs såsom ursprunglig form. 2 1519 bodde i Bynäs en Jacob Oleuszen, 1537 en Jurgen Boente. J.ohansen sluter härav, att hyns befolkning över huvud var svensk.3 Skall denna slutsats godtas, så måste man stödja den med traktens kvarlevande svenskstammiga ortnamn varom mera här nedan. 1542 nämnes en Oleff Mathipoyk, som Johansen anser som est. Månne icke snarare finne? När byn detta år kallas Pinniskulle, kan man - även med hänsyn till det märkbara svenska inslaget i Revals borgerskap 4 - förmoda en svensk folketymologisk för• vrängning av estn. killa, 'by'. Dock kan likheten med vårt kulle också vara tillfällig och föranledd blott av den nyckfulla lågtyska ortografin. I den äldsta invånarlistan jag kunnat finna (1589-90 i F 371) finnes intet spår av svenskhet kvar. Men från 1638 finna vi en svenskgård Rootsi, som ännu existerar. Möjligen kom den till Bynäs från Milestrand, där en sådan gård, som vi minnas, fanns 1589 men sedan försvann. Enligt Johansen skulle två andra gårdar från 1729 tyda på svenskhet: Olloknuti Peter och Heicke Jahn. Men Heicke är nog bara en förfinskad form av det estniska mansnamnet Eigi (så kallas gården nu). Eigi svarar mot Henrik. Olloknuti kunde fattas som OUe-Knuts, men äldre rullor skriva Allo, ett ännu tämligen vanligt estniskt förnamn av lågtysk extrak­ tion. Mest tilltalande är dock en av Mägis-te föreslagen samman­ ställning med Öllo-Knuuti (»Öl-Knut»). Därmed avses den 7 5 1. 13 januari, då julen dracks ut. Den estniska encyklopedin säger, att denna märkesdag till Knut den heliges minne införts från Sverige över Finland. Av de nuvarande namnen kunna ett par vara svenska (se ne­ dan!). Om de saknas i de äldre rullorna och inte heller flyttats över från en grannby, så kunna de i alla fall vara av äldre datum.

1 Svio-Estonica 1938, s. 100. 2 Mägis,te menar dock med stöd i finska terrängnamn, att även en här• ledning ur est. puunis, -e 'fångstredskap' bör tas i betraktande. Jfr ovan s. 1&~ samt förklaringen av Pandju s. 124. Mot Mägiste talar lättheten att tolka -nis(s), -nys(s) som Ity. för 'näs', och den ganska egenartade namn­ g·ivning, som hans förslag förutsätter. Skulle han ha rätt, har namnet utan tvivel omtolkats till Bynäs (Bunäs) av nordbor och plattyskar. Saareste känner ej pililnis från detta dialektområde. 3 Beiträge s. 47. • Johansen, Publikationen. Das älteste Biirgerbuch der Stadt Reva!, inledn. 5 S.\ Linda Piirt i Eesti Keel 1924, s. 42. 150

Ty rullorna ha den klara tendensen att ge företräde åt personnamn. Kanske fanns bredvid den officiella skattelängdens namn ett mera omväxlande namnförråd motsvarande nutidens och nyttjat man och man emellan. Det kan anmärkas, att det skämtsamma gårds• namnet Kepsu, som numera finnes i Rummu, dyker upp i Piiiinsi på den ryska rullan av år 1726.

Svenska inslag: Utom själva bynamnet och de redan nämnda gårdarna, varav dock Knutsgården försvunnit, märkas: gårdsnamnet Viigi = Vik, som samtidigt är namnet på en mycket liten sjö utan avlopp. Denna synes på kartan s. 179 tredje rutan från vänster eller nedifrån. Sådana sjöar utan avflöde kallas annars ofta på est­ niska för lamed, vare sig de äro tjärnar eller laguner.1 Det ser ut som skulle sjön fått sin. benämning efter havsviken och sedan gården sitt namn av sjön. Järve = Sjögården måste också ha uppkallats efter den lilla lagunen, ty järv avser insjöar. För det andra märkes gårdsnamnet Kristli, som nog inkommit från Rohuneeme, där det har äldre anor (se nedan under denna by!). För det tredje ha vi gårdsnamnet Löösneeme. Andra leden är estniska och betyder näs. Men den första kan inte förklaras ur estniskt språkmaterial. Jag tänkte mig därför först, att vi här kunde ha att göra med det vanliga svenska 'lös' åsyftande jord­ månen, men fann också, att Vendells ordbok upptar ett östsvenskt *lös, som antecknats från Karis och Snappertuna socknar i västra Nyland under formen löusJJ och där just användes som ortnamn, i synnerhet på fält och ängar. Med tvekan tolkar V endell ordet som 'äng'. Huruvida. det hör ihop med en del namn på -lösa är en fråga, som inte slutgiltigt besvarats." Lindroth, som tagit när• mare reda på de finländska namnen, antar detta; Sahlgren be­ tvivlar det men har ej angett, hur han själv tänker sig härled• ningen. Dock råder enighet mellan Lindroth och Sahlgren om att -lösa ursprungligen betytt äng. Detsamma är fallet med ags. ld!s. som av Liden m. fl. sammanställdes med -lösa. Angsnäs är en tolkning av namnet, som synes ha fog för sig. Tillvaron av äldre

1 Upplysning av Ariste. 2 Om namnen på -lösa• se Lindroth i Fornvännen 1915, Sahlgren i Namn och Bygd VII samt i Hälsingborgs stads historia I: 116. Om sammanställ• ningen med ags. se särskilt Liden i GHA 1904. 151 belägg gör, att man törs påstå, att det varit ett namn av större vikt. Språkligt ligger det närmast till hands att förutsätta på• verkan i riksspråksuttalets form, då man i båda fallen får operera med långt, icke diftongiserat ö. Starkt i fråga kommer också ett annat ord av liknande betydelse: löt,1 om man nämligen förut• sätter, att det, såsom i rent estn. namn är det vanligaste, bildat sms med gen. löts och att t bortfallit framför två konsonanter. Enligt Wessmans Samling betyder lötr vars uttal i Sibbo är l!J'l!,t, i Öster botten lot, bl. a. 'hagmark; sumpig däld; sumpig tillandning'. W essman jfr med isl. laut 'sänka, däld'. Finländska ortnamn av intresse i sammanhanget äro Löslandgierdet i Munsala (E 17, FLSA, år 1755) jämte nutida terrängnamn från Pedersöre, som Bror Akerblom känner till, exempelvis Lödsmåssan. Ur SLS har jag från Nyland antecknat: L0sn, äng i Snappertuna (nr 84, år 1902, jfr ovan s. 150, av upptecknaren felaktigt etymologiserat till isl. lqgr), som finns belagd från Bärg, från Antby och från Simons (även som Lovsn), lovsvagi, åker I. äng i Skogby, Tenala 1918 (nr 293), lqsr:.,~korsbmrg}, Esbo 1915 (nr 264), los~korn sst. I FLSA påträffas bildningar med nominativen av laiJ..tt: Löytioja (håsbunden starrvall), Lojo, B 25; Leutåckern 1708 Helsinge, B 11 b, Lötåker, dito 17t37 i Hertas, Helsinge. Av detta material kan man förmoda, att vissa lös-namn innehålla löv och att löt i Nyland brukar bilda sms. med nominativen. Men Wessman har i sin avhandling Kullar och backar i Sibbå socken 1 visat ett Lös• backa, som efter all sannolikhet uppkommit av. Löts-. I denna uppsats definierar Wessman betydelsen av löt som 'bete,smark, utjord, liten gräsbevuxen dal mellan odlade fält, sumpig däld, lägd'. Utom med de nyländska namnen kan Löösneeme jämföras med de rikssvenska namn, där ett lös- ingår som första led. Lind­ roth nämner några och i OA finnas ytterligare belägg. Tyvärr äro dessa namn inte närmare undersökta. De innehålla emellertid några direkta paralleller: Lösängeberget i Skellefteå socken & tingslag, Lösänge tjärn, en sjö i Hortlax socken, Piteå & Älvsby tingslag, samt (enligt Lindroth) Lösåker belagt år 1529 om nu­ varande Löfåker i Julita, Södermanland. Lindroth kan även hän• visa till en Looswiese i Braunschweig m. fl. utomnordiska namn.

1 SNF XXXV: 5, s,. 29 f. (Helsingfors 1948). Om ordet se även Sahlgren, Namn och Bygd 1919, s. 102 ff., Abrahamsson, Västsvenska ords.tudier s. 83 ff., Sti\hle, Studier s. 307. 152

Om dessa säger Lindroth, att man inte alltid kan vara säker på hur första leden egentligen bör tolkas. Det kan vara fråga om en sank äng; det kan också betyda en kal plats. Den sistnämnda betydelsen utgår från 'lös' såsom 'fri från något' exempelvis från träd eller växtlighet. På Runö betyder enligt Vendells Ordbok lös• gärd, lösland 'trädesland'. Gårdens namn är sekundärt, vill det förefalla, fast våra sages­ män inte särskilt framhävde, att själva udden också kallades Löösneeme, gärna med ett tillsatt ots, vilket just kan översättas med 'udde'. Valter Poisman,1 som 1928 gjort uppteckningar i denna trakt för estniska landsmålsarkivets räkning, känner Löös• neeme endast som naturnamn och skriver Löestneeme eller Löest• neeme. Hade han hört rätt, skulle namnets etymologi lett till en kasusform av estn. lohe 'spricka, klyfta' eller eventuellt till det gotländska »'~löst s. löist Aln, flakt fält» belagt från 1759, såsom hänvisningen »Aln» utvisar." Flera viimsibor, däribland sådana som växt upp just här på halvöns nordvästra hörn, ha emellertid nu i Sverige försäkrat mig, att den av Ariste och mig antecknade formen är korrekt och detta bekräftas av den estniska general­ stabskarta från 1924, som kapten H. Köhlin välvilligt ställt till mitt förfogande och som avbildas s. 179. Det bestyrkes också av Eldberghs karta, vad sedan Eldbergh må ha menat för vokal med sitt 6. På 1924 års karta stå gårdsnamnen utsatta och man ser som närmaste granngård ett vid vårt besök försvunnet Alt,sauna. Detta hemman kallade en av mina sagesmän från 1945 sjökapten Osvald Loots för Alttoa. Lösnäs udde, sade kapten Loots, som är bördig från Aegna, den närbelägna ön men även varit bosatt på halvön, har djupt vatten, så att båtar kunna landa där. När Loots var liten, var udden sumpig och blöt. Numera är där torrt, emedan myndigheterna låtit göra särskilda anläggningar för att förbättra hamnen. Denna utsago visar, att min första tanke: namnets härledning ur adj. 'lös' = 'lucker' har väl så goda skäl för sig som samman­ ställningen med 'lös' i ortnamn. 'lös' är också inlåna.t i finskan och heter där löysä. Såväl Loots som bröderna Säinas, medlemmar av den familj, som tjänstgjorde som våra sagesmän 1940 och som nu befinna sig i

1 Numera magister Valtflr Tauli, Uppsala. 2 Gotländsk ordbok under *löst. 153

Sverige, ha berättat, att man på orten uppfattat namnets första beståndsdel som svensk men däri inlagt den ordagranna betydelsen "lös'. Detta skulle avse löstagning av nät eller fiskredskap av annat slag, som där kunde upphängas till tork. Herr Loots ville för sin del även reflektera på ty. löschen, som i sjöspråket betyder 'lossa. }~sten'. Denna sistnämnda förklaring synes mig icke an­ taglig. Man borde då ha fått ett kort vokalljud. Troligt är, att även den förstnämnda förklaringen bör anses som en folketymo­ logisk tolkning av det annars oförstådda 'lös'. Dock bör man inte helt lämna den åsido, ty bruket att här ta lös näten kan ju ha varit så åldrigt, att det kunde stamma ända från den tid byn var svensk. Ett ord 'notlösare' är belagt och dess betydelse anges i en upp­ sats om ålfisket av Sven Andersson 1 på följande sätt: »Vid fiskar­ hamnarna eller notgårdarna infunno sig ofta ett större eller mindre antal notlösare, personer, som icke ägde del i noten men b1trädde vid arbetet för att erhålla strömming.» Vidare förekommer ordet i Landsmålsarkivets i Uppsala frågelista. 37: 61 (1935). »Lösa näten» är ett vanligt uttryck både på Nargö och i Vippal. Därmed menas, att man befriar dem från fisk. Fru Lonni Berg från N argö har ett kolorerat vykort, där man kan se två personer sysslande med att lösa ett nät i båten vid sfranden. Det går så till, att »man skakar lös dem, tar bort stenarna och försiktigt skakar ut fisken; två personer hjälpas åt». »vi gor o [f:sar n(}tena», heter det. På vippalmål säges det: leys netena!, på estniska: tee vorgud lahti! ('gör näten lösa'). Kyrkoherde Petersoo i Jöelähtme, nu boende i Lund, instämmer med kapten Loots angående jordmånen på Löösneeme udde. »Löös• neeme pole kuiv nömmemaa, vaid niiske niit. Rahvasuus on neeme ja talu nimi ikka olnud 'Löösneeme', teisi vorme ei teata.» 2 (Löösneeme är ingen torr hedmark utan en fuktig äng. I folkmun har näsets och gårdens namn alltid varit Löösneeme, andra former äro ej bekanta.) Agronom Isberg, som under sin beväringstid varit förlagd till Viimsi, vill med bestämdhet erinra sig uttalet Loo&neeme, vilket strider mot alla sagesmäns uttal och även mot kartan (Bach 1924). Mägi&te framhäver dock, att Wiedemarnn känner ett »loz, g. lozu ~ lozi, 'kleine von höherem Lande umgebene Wiese'. Emellertid meddelar Saareste, att ordet ej tillhör dessa trakter. Militär från

1 Svenska kulturbilder, andra serien, 3-4: 270 (1935). 2 Brev till förf. 154 andra landsändar må ha nyttjat den av Isberg angivna formen, som i så fall saknar värde för tydningen. Fast sålunda orts bornas egen tydning av namnet har någon hemul, tror jag inte ma.n bör acceptera den. En blick på Bachs karta visar, att gården Löösneeme inte ligger vid stranden. Detta talar starkt emot den nutida lokala uppfattningen om namnets innebörd. 'Näset med den fuktiga ängsmarken', ev. 'näset med den lösa marken' bör vara den rät-ta tollföingen och gårdens namn sekun­ därt. Det är inte säkert, att namnen med lös- till förled direkt sammanhänga med de gamla på -lösa. Om t. ex. de norrländska namnen på Lösäng- skulle vara av yngre dahlm och bara beteckna lös mark, så kanske vi i dem ha den allra närmaste parallellen till det estländska Lösnäs. Det låter sig ej säkert fastställas, vilket av de tvenne alterna­ tiven på 'lös' som är det riktiga. Ha vi att göra med adj. 'lös', bör direkt lån från fi. löysä ej förutsättas, ty då skulle man vänta diftong även i estniskan. Det finska lånet är äldre än övergången öy (< au) > ö, det estniska, om det hör hit, yngre. Problemet kompliceras ytterligare genom förekomsten av ett oförklarat finskt gårdsnamn Lyösönsälkä i Viborgs län, vars -yö- svarar mot estn. -öö-. Senare leden är väl < selkä 'rygg, ås; fjärd'. Men den förra? I själva Estland finnes inne i landet i Rapla socken, sydvästra Harjumaa enligt Eisen-Kettunen i PA en gård Löösi. Att ett spo­ radiskt främmande inslag här föreligger, därpå tyda gårdsnamnen Rootsima (Sverige) och Vööra-Hans1i (Främlings-Hans) i samma socken (enligt samma källa) ..Jfr Tillägg och rättelser. Oestniskt är nog också ursprungligen Holmi, men om det är ett naturnamn = holme eller upphöjning, är det inte alldeles säkert, att det är svenskt. Den baltiska lågtyskan har nämligen även det ordet. Till och med i Tartu finns en Holmgata. Är namnet däremot att uppfatta som släktnamn, så har man säkert att se en reminiscens från finländskt eller svenskt namnskick i dess före• komst. Saareste känner dock från ,rnri socken ett landsmålsord olm, 'låg men torr ängsmark vid åkanten'. Bakom Oolgruni-skäret döljer sig utan tvivel ett svenskt Ål­ grund, och namnet Gråskär (Hallikari) för samma rev kan bero på att man ej begriper det gamla namnets betydelse. Ortnamn, som befolkningen inte kan lägga in någon mening i, ersättas stundom med klart begripliga. Dessutom är skäret inte längre 155 någon fångstplats för ~u. .Man har i senare tid föredragit det i närheten liggande Angerja med samma betydelse.1 Kresuli är ytterligare ett svenskt namn. Det bör härledas ur ett Gräsör (icke Gräsö 2 ). Som estniska kan det ej tydas. Mot vårt cc svarar estniskt e. Substitutionen av l för r påträffas dissi­ milatoriskt ofta i estniskt mål. Fonetiskt finns sålunda intet hinder för härledningen ur svenskan. Slutvokalen är som vanligt genitiv­ stammen förutsättande ett följande kari, kivi eller lood. Enligt Johansen ha tyskarna mycket riktigt benämnt ön Grasholm. 3 I OA har jag antecknat 8 Gräsören, 3 Gräsörn och 1 Gräsörarna. Aldre belägg: Grasören 1700-05 (Eldbergh), Grasön 34: 39 a, Gräs• grund 1855 (Russwurm), Grossholm 1893 (sjökort). Svenskt är jämväl Kumbli, där den uteblivna assimilationen stämmer med förhållandena såväl i estniskan (enl. medd. av Mägiste) som i uppsvenska, östsvenska och gotländska mål. 4 Aven Poisman antecknade 1928 Kumbli." Johansen kallar ön Kumbla (förmodligen den av tyskarna brukade formen), estn. Kumli.« Russ­ wurm skriver Kumpla,7 sjökortet, Stockholm 1893, Kumplassaar. ERKkA C III 2 och IV 9 (ERKA) skrives omkring 1689 Komble­ sahr (saar, 'ö'), Kumelskär 1700-05 (Eldbergh), Kumelskiär 34: 39 a. Skrivningen med u (väl= o) samt det moderna estniska och tyska uttalet visar, att det fsv. it-ljudet kvarstår som o, vilket ofta är fallet i esv. måL 8 Huruvida något stenrös eller kummel finnes å skäret, var svårt att skönja. Men det. fanns förr (se s. 164). OA har många belägg på Kummelskär o. d. Karsten har kåmmbäl• -~äri (Svensk bygd I: 338). Från Nyland har jag i FLSA och SLS antecknat 6 fall, t. ex. Kommelfar ~ -mb- i Bromarf vid Hangö. Fi. har inlånat kummel under formen kumpu, kummun.

1 Av misstag antecknades namnet HMO som Oolguni, vilket med stor tvekan kunde tolkas som en sms. av Olav och Gunnar. Kontroll har nu otve,tydigt gett vid handen, att Oolgruni är den rätta formen. Ålfisket börjar nu bli mindre givande även vid Angerja kari. 2 Denna form, Johansen, Beiträge 47. 3 Sst. Så även Hupel I: 358 (1780). 4 Wessen, Svensk språkhistoria § 76. 5 ,Tfr ovan. Materialet i EKeA. Sagesmannen Aasma 194i'i stavar även Kumbli. 6 Sst. 7 Aibofolke I: 156. Så ock Hupel 1. c. 8 Dancll, Nuckömålet § 50. 156

Tokkardi kan motsvara ett svenskt Stockared eller Stockaryd. Genom något förbiseende antecknades detta namn 1940 bland hol­ marna, under det vi i verkligheten, såsom 1945 års kontroll visat, här ha att göra med en röjning på Svensk-gårdens ägor inåt land. På så sätt blir namnet, på vars förklaring jag tidigare fått offra mycket onödigt arbete, lätt begripligt. Ur rent fonetisk synpunkt var saken hela tiden klar. s framför t i uddljud faller ljudlags­ enligt bort i estniskt folkspråk liksom i finskan (i estniskt rikis­ språk kan däremot st- förekomma i främmamde ord såsom Stok­ holm, fi. Tukholma). Då namnet som vanligt satts i förbindelse med en följande bestämning t. ex. raismik 'röja', och erhålfä det genitiva -i, vore det förklarligt, om sista stavelsens vokal (e eller y) synkoperats. Troligen skulle det då röra sig om ett svenskt nybygge yngre än den medeltida bosättningen. Ty som ovan upplysts, finns går• den Rootsi inte belagd tidigare än 1638. Det är möjligt, att svensk­ bonden kallat gården för Stockared, fast esterna föredrogo namnet Rootsi, som också gick lättare att skriva i rullorna. Det skulle i så fall inte vara enda exemplet på att ett svenskt namn kvarlevat blott som sekundärnamn.1 Säkrare skulle man kunna yttra sig, om två gårdar i Viborgs län med namnet Tokkari vore veten~ skapligt behandlade. Mägiste anser det vara väl möjligt, att de äro av svenskt ursprung. Även Poisman har antecknat Tokkardi. Han skriver Tokardi, i enlighet med riksspråkets ortografi. Han meddelar en folk­ etymologisk tydning av namnet, som han antagligen fått till livs på ort och ställe: »Rohi on takerdand.» Det betyder: 'Gräset är nedslaget (av regn)'. Tokkardi är dock icke ett ställe karak­ teriserat av det höga gräs där växer. Det lämnar klen höskörd, säger Säinas. Poisman lämnar ingen uppgift om vad Tokkardi är för slags lokalitet. Formellt sett kan namnet också förklaras som estniskt, men den semologiska anknytningen blir i så fall så långsökt, att den

1 Se nedan s. 184. I OA finnas. tvenne sekundära ortnamn Stockaredsö i Kylingareds socken av Redsvägs härad, Älvsborgs län, och Stockarydssjön i Eksjö socken av S. Vedbo härad, Jönköpings län. Även medeltida belägg finnas. Att Stockared också kan vara gårdsnamn är styrkt. I OÄL finnas t. ex. två hemman med det namnet. Enligt denna publikation är -red en utnckling av -ryd. 157 bara kan bli föremål för gissningar. Mägiste känner ett försmäd• ligt nomen tokard 'den som stapplar ojämnt'. Föredras denna etymologi, f~r man anta, att Ilågon för den nuvarande genera­ tionen okänd anekdot gett platsen dess namn. Men de finska namnen stödja icke denna härledning. Kellengori får man också gå till svenskan för att kunna tyda. Det är tydligen kommet av ett Källingör (Käringgrund). Namn på Käring- äro ju synnerligen vanliga i skärgårdarna. Om olika sätt att förklara d,eras uppkomst se 1\1.odeer, Småländska skärgårds• namn, s. 229 ff. eller Lindroth, Bohusläns härads- och sockennamn, s. 80. Källing i betydelsen käring tillhör utom danskan även got­ ländskan, där en rauk på Lännaberget i Gotlands norra härad heter Källingen, och västerbottniskan. Kanske är även Källingö i Jonsbergs sn av östkinds hd i Östergötland = Käringö (och ej Killingö). Westman, Nyländska önamn I: 191 anför Kilingö i Pärnå, tidigare Kerlingz öö 1. liknande men har även holmar inne­ hållande 'killing'. i kvarstår i estn. Alltså bör i vårt fall ingen härledning ur 'killing' förutsättas, om uttalet varit det av Westman angivna. I Kresuli sågo vi, hur Z substituerats för r. Varför har detta inte ägt rum i Kellengori? Anledningen torde vara, att substitu­ tionen tjänar dissimilatoriska syften och sålunda här vore helt opåkallad. Xldre belägg av detta naturnamn: Kellynckholm 1497, Kollinck­ holm 1529, Kelli Koire Sahr 1693. Den sistnämnda formen återger troligen folkspråkets Kellengori uppfattat efter gehör. Eftersom e och o äro lätta att förväxla i medeltidsstilar, litar jag inte på formen Kollinckholm i editionen av det taubeska familjearkivet. Men har utgivaren läst rätt, torde det ändå vara överflödigt att söka förklara o-vokalen språkvetenskapligt. Den är snarast skri­ varslarv. Kellviigi (Källvik) är så klart svenskt, att det inte behöver närmare utredas. ~\ ven här ha vi ett sekundärnamn, eftersom det egentligen blott var stranden vid en numera obenämnd bukt, om vilken namnet ännu brukas. Anm. Johansen ansåg skäret Pandju (hos honom Pandjaz) som svenskt och jämförde med Manja (Mannö) i Pärnubukten. Han har dock enligt muntligt meddelande ändrat sin uppfattning. 158

Rohuneeme: Släktnamn 1866 - nutiden: Wiik, Tiiiirberg (< Styrberg), Munk, Smitt, Hammermann etc.

Historiskt: Cristnisz 1541 (GB), Christeniss 1555 (Katalog deti Revaler Stadtarchivs s. 388), Rogenam 1561-1627 (OBK), Rogenam 1589 -90 (F 371), Råuim 1 1615 (Almquist IV), Rånim 1628 (LDK I: 58), Rånem 1637 (OBK), Rohanem 1686 (RKE), Rau Nemy 1686 (öPRH Komm. på orten), Raunemij 1689 (ERKkA C I), Rauhem Kyhla 1692 (DLG), Rånhem 1697 (DLG), Råhnheem l 700 (DLG), Räreniemi 1700:-05 (El,dl;>ergh), R~hesniemi (34: 39 a, G: 12), Roganem l 770 (KrA 32: 50), Rohuneeme 1866 (Johannes kyrko­ bok), Rochonemi 1893 (sjökort). Äldre belägg av andra till Rohu­ neeme hörande namn: Capelniemi 1700-05 (Eldbergh), 34: 39 a, G: 12. Om namn på skär se nedan. Samma utveckling näs - nisz har här ägt rum, som i Hapones - Happenysse eller Hapnis. Jfr även Lindanisse, det gamla namnet på den plats, där Tallinn byggdes. Om genus- och vokalväxling jfr Ljunggren.2 De mlty. skrivformerna behöva ju inte hindra, att byn betraktas som ur­ sprungligen svensk och bärande (med modern stavning) namnet Kristenäs. Men som framgår av det följande, är namnet intet otvetydigt bevis på att byn varit helt oestnisk. Ett svenskt inslag i dess befolkning är vad man med visshet kan konstatera. Enligt Johansen skulle Engel Hartman ha uppgett, att man ännu 1602 känt till en ort Christinen, vars rätta läge dock varit höljt i dunkel. Ovisst, om denna förvrängning av det gamla namnet verkligen vunnit hävd eller må skrivas på Hartmans konto. Det estniska namnet betyder Gräsudden. En form som Rånim återger ett hastigt och dialektalt uttal. Rogenam är ett försök att för• tyska det. Båda formerna kunna dock helt enkelt vara felskriv­ ningar. De former, som sluta på -ij, visa finsk påverkning och stå inom. sing. Två klosterbönder med svenskt klingande namn nämnas från

1 Med sannolikhet felläsning av utgivaren för Rånim. 2 Karl Gustav Ljunggren: Undersökningar över nordiska ortnamns be­ handling i rnedellågtyskan och rnedellågtyska drag i gamla nordiska ort­ namn, LUÄ NF I, XXXIII, nr 7, s. 108, Lund '1937. 159

Kristnäs 1541: Hans Hansz(on) och Erick Mattisz(on). Men redan 1589 års rulla verkar osvensk:

Magnus vnd Tahatta < fi. tahatta '~lipa''? Pente Temper ango Mägiste tyder temper < fi. Kattko vnd hint timperi 'timmerman'. Brasseneke.

Det är dock mycket möjligt, att Pente (Bengt) och Magnus företräda det svenska elementet bland byborna. 1636-42 heta byns fiskare:

Nacher Sibbo (;>: Nahkur + fi. förnamnet Sipo) Otto Jurgen Ottos Jörgen Kacko Hinrich Puckoman hans -n kan vara gammal estn. gen.­ Puckoman Gert. ändelse. ,Jfr f. ö. ovan.

Endast Kacko (< katku 'stenbrott' eller 'pestsmitta'"?) låter sig identifieras med hjälp av den äldre rullan. Däremot finnes flera beröringspunkter med 1688 års rulla. Denna lyder:

Pickoman Thomas Halfwaste Jahn halb 'dålig' + ortnamnssuffixet Märjako Jlirgen -ste. Gård.snamnet anger fuktigt Anthe Tönno läge. Otte Ewardt Pickoman Hansz Hailfwaste Jack Christer J1irgen Nacka Seppi Nacka Seppi Jak Wirolasze Hans Otti Bertel Nacka Seppi Hansz Nacka Seppi Jtirgen.

Enär Puckoman i 1636 års lista stämmer med det nuvarande Pugumanni, betraktar jag Pickoman som variant eller förvräng- 160 ning av detta snarast lågtyska namn,1 såvida ordet ej är sms. av pikk 'lång' och maa 'jord'. Nacher 1636 svarar mot Nacka 1688. Betydelsen är Garvarens. Otto 1636 är det senare Otte (-i). Nu är det omöjligt att veta, huruvida den äldsta formen är den rik­ tiga eller blott en folketymologisk germanism. I förra fallet måste vi anta, att förnamnet Otto (estn. Otu) varit föremål för om­ bildning till det genuinare estn. Otti, vilket ungefär svarar mot vårt Nalle och är vanligt i gårdsnamn, där det snarast kan återges med Björn-. Annars har det varit tvärtom. I det nuvarande Rtistla ser jag en ombildning av det äldrn Krister, som först dissimileras till Kristel, och detta Krister vill man gärna förbinda med byns ursprungliga namn. Det kan ha gått så till, att den ursprunglige Kristers ättlingar flyttat till andra samhällen (i Haabneeme och nu för tiden i Ptitinse finnas som vi sett gårdar med detta namn) men att någon gren senare återvänt till Rohuneeme. Intet enda fall av namnet Krister finnes belagt från den egentliga svenskbygden i Estland och formen Kristian har jag blott en gång antecknat. Ej heller Freudenthal 2 känner namnet från det medeltida Nyland. I UB 1: 5. finnes på registret en Kristiger upptagen från tiden 1414 -23 och från 1490-talet i lågtyska dokument i 2: 1 ett Kryster­ soen och ett av utgivaren utfyllt /Cris/terszon. I FMU VII finnas trenne Crister från 1512-14, i Stockholms stads tänkebok har jag hittat ett fall från 1570. Däremot finnas inga i SD III. I registren till alla dessa urkundspublikationer vimlar det förvisso av Krister­ n::tmn, men med ovan angivna undantag rör det sig, .om utgivarens normaliseringar. I regel står i själva texten Kersten, .Christiern eller liknande. Från tiden omkring 1500 kan man förut.sätta, att formen Krister börjat tränga igenom; kanske har den varit vanligare i tal än skrift. Att en bonde i Rohuneeme hetat Krister redan under förra hälften av 1600-talet, är troligt, enär 1689 år~ rulla, som vi

1 En skämtsam bildning pugurnann 'mannen med den stora magen' kunde enligt l\fägiste också ha gett upphov till namnet (pugu eg. 'tjock­ ändan på ett ägg; kräva; böjningen på en mede'). Då jag inte kunnat konstatera förhandenvaron av något familjenamn Bogem:mn i Reval och sv. 'puke' inte är känt i Estland utanför Runö (enligt V.endell) tror jag nog, att JVIägis,tes förs1ag bör föredras framför · Aristes. Kanske har estn. pugu samband med germanska språk, där (jfr He.Jlquist under 'skråpuk') en rot pitk- 'sväJla' kan förutsättas . ..2 Finska fornminnesföreningens tidskrift II: 1 ff. 161

sett, har en Christer Jurgen, d. v. s. Jurgen i Kristergården eUer J. Kristerson. Då namnet inte förekommer i det egentliga Svensk-Estland, skulle jag gärna vilja förklara bynamnet Cristnisz på annat sätt än som blott uppkallelsenamn efter någon nybyggare med detta namn. Månne namnet ej kan stå i samband med det förhållandet, att på nordspetsen utanför byn en gång funnits ett kapell'? Lant­ mätar Holmberg har satt detta kapell under namnet St Jacob i högra nedre hörnet av sin karta över Aegna ERKkA C IV 9. Av läget att döma måste det varn just utanför Viimsihalvön, ehuru strandkonturerna utsatts. Namnet Capelniemi på de svenska 1700- talskartorna styrker detta. Även kapellet utmärkes på dessa. Till stöd kan jag också åberopa ett belägg ur SLS 189 från Borgå socken 1909: Kristanäs rdde under Storgård på Kråkö. Som Nordlander påpekat 1 behöver kapell i ortnamn bara åsyfta sådana i katolska länder ännu så vanliga Kristusbilder eller helgon­ bilder inom glas och ram, som uppsattes för de resandes andakt. Men här synes dock ha varit fråga om ett ka,pell i form av ett verkligt litet hus, åtminstone en » bössa» såsom på N argö. Annars skulle det näppeligen ha tagits upp på kartan. .Jag vidgår dock gärna, att man från denpa utgångspunkt hellre skulle tänkt sig byns namn som Jakobsnäs. Frågan kan ha någon betydelse för bedömandet av sannolikheten i Johansens mening, att byn ur­ sprungligen varit helt svensk. Har namnet getts för att hugfästa kristendomens seger, är det intet som hindrar, att den huvudsak­ ligen bebotts av ester och bland dessa redan haft sitt senare namn Rohuneeme. Jfr emellertid här Tillägg och rättelser. Numera ligger kapellet på fastlandet nära Oti-gården. Enligt kapten Loots stod detta förut på Aegna och hade en predikstol alldeles invrd altaret, som icke var upphöjd. Skild från byn, som ligger längst norr ut på halvön, har lant­ mätare Holmberg markerat en gård, som han kallar Smedstorp. På estniska skulle den kallas Sepa saun. Det kan ju vara en för• svenskning av Holmberg, men eftersom han inte försvenskat övriga namn, kan man ha rätt förmoda, att det rört sig om ett svenskt nybygge. Yngre söner från Nahka-, Seppi- och Oti-gårdarna ha grundat

1 Svenska landsmålen XV. 2, s. 27.

11 - Wieselgren 162 nya hemman, vilkas ursprung ännu röjas i namnen. Så blev byn rätt stor vid tiden kort före de svåra hunger- och ofärdsåren. Tro­ ligen föröddes den helt under det stora nordiska kriget, ty i 1726 års rulla är Rohuneeme utelämnat. I irikvisitionsboken från 1686 kan man se, att endast 6 av de 15 fiskehemmanen hade »värdar» till husbönder. Resten räknades till bastukarlarnas (torparnas) fattigare klass. 3 bröder och 18 söner hade värdarna hos sig; torparna voro i flera fall utan. Svenska inslag: Kumli uppträder i flera smärre naturnamn, som emellertid alla hänsyfta på det redan behandlade skäret. b-ljudet hördes inte i sagesmannens uttal denna gång, emedan i estniska landsmål -mbl- i inljud kan omväxla med -ml- (l\fägiste). Det här och på några andra stäUen uppträdande Puuri ger visserligen antagbar mening men är enligt Ariste främmande för estniskt namnskick annorstädes. Puuri talu finnes kanhända under namnet Purnis (»Burnäs») redan 1561-1627 i OBK. Det bör därför anses som en svensk relikt och etymologiseras antingen ur fsv. bur 'boning, (förråds)hus m. m.' eller betraktas som genitiv av fsv. budh 'bod'.1 Greta Hausen upptar från Sjundeå cirka 15-40 namn som Purnus, Pornes, Purnes. Johansen meddelar, att han i en »Domänen• Bericht» från Viimsi 1729 (ELG V, 2321) funnit en rättare Matthies Buer i Rohuneeme. Om namnlikheten är tillfällig, bör buer vara Ity. för 'bonde'. Föreligger ett samband, låge det närmast till hands, att gården Puuri fått sitt namn efter rättaren, men häremot talar det äldre Purnis, varför man snarare finge förutsätta Puuri som primärt i förhållande till det folketymologiskt ombildade rättarnamnet. Aegna: Släktnamn efter 1866: Numberg, Bendorf, Lillevors (-vars), Loots, Klarnas, Wiskar (= Fiskar), m. fl. Historiskt: Vulvesöö 1297 (UB I), Wolvesöö 1348 (UB II), Olevessunde 1409 (FMU II, tvivelaktigt om samma lokalitet), to de Vulves00 edder

1 Se närmare hos Gösta Holm i Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 1947 &. 20 & 26. 163 to sunte Brigiten 1429 (FMU II), tho der Wulves00 efte tho sunte Brigiten 1429 (FMU II), upp Wulvesoe edder to sunte Berigitten 1429 (FMU II), Wulvesoe 1430 (FMU II, 2 ex.), Wulues sunde 1507 (FMU VI), under dem Wulffes sundt 1519 (FMU VII), De Wolff 1589 (Wagener), von der Inseln Wolf Sundt 1589 (Wagener), de Wolf 1623 (Blaeuw), Vlfzöö, Vlfzön 1644 (Månsson), Ulfsund 1664 (Stiernhielm), Eoulfsöö 1687 (ERKkA A 940), Eoulfsiöö 1687 (ERKkA A !MO), Wolfs öen 1689 (ERKkA C II 34), Wolffz Öön 1689 (ERKkA C IV 9), Ulfsoon ca 1690? (KrA 32: 88), Ulfsön 1694 (Gedda), Wolfs ön 1700--05 (Eldbergh), Wulff 1726 (EVKkA 458), Wolfön 1737 (Strömcrona), Wolf öen 34:37b, Wolso by 34: 39 a, Wolfsö G: 12, Vulf G: 16, Wolfsön 1748 (Hahn), Aegna saar die Insel Wulf oder Wolfsund 1782 (Hupel), WuUsö 1815 (Klint), Aegna (Wolfssar) 1866 (Johannes kyrkobok), Wulfö 1893 (sjökort). N argösvenskarna bruka kalla ön golf, vilket härleder sig från ryssarnas sätt att uttala Wulf. Det äldsta estniska be­ lägget: Aegnasaar [Wulfsund] 1732 (Gutsleff), Aegna oder Aegne (Hupel 1780). I estniskan har ön även kallats Salmesaar (Sundö) eller Wullisaar ( estnisering av Wulfsö). Aegna skrives ofta Äigna. Aegna ~ Äigna är dunkelt. Namnets svårbegriplighet - något tolkningsförsök torde aldrig ha gjorts - tyder på hög ålder. Äldre belägg av andra namn på eller vid ön: Leniskeudd (d. v. s. Lemmiku ots), Kalkgrundet SSO därom, Sillgrundet 1700-05 (Eld­ bergh), Sillgrund, Heriugniemi (fel för Hering-), Lemkudd (= Lemmiku), Ahlelund (svarar mot ett va,nligt estn. ortnamn Lepiku), Kalkgrund, L6kna (jfr loflknase raiiD), Karoniemi (Björnudden) NV (34: 39 a), Lemik udd, Heringniemi (nordspetsen på ökroppen, nu Kurik-?), Kuroniemi (jfr Karo å föreg. karta). För tydningen kan det vara lämpligt att först ta kännedom om Aegna,s naturbeskaffenhet. Som framgår av kartan är dess utseende ganska karakteristiskt. Från en tjock, klumpig kropp utgår i syd­ östra hörnet ett krokigt näs påminnande om en större fågels hals, huvud och näbb. Vad man däremot inte kan se på kartan, är de rev och bankar som omtalas i äldre seglingsbeskrivningar. Jag anför därför vad de utförligaste av dessa Blaeuw 1623 (omtryckt i Zee-Spiegel 1656) och Hahn 1748 ha att säga: »Oost en oost ten noorden ontrent drie mylen van't zuydende van Nargen leydt dat Eylandt de Wolf/ is omtrent een mijl langh . . . . Van't westeynde van't Eylandt de Wolf streckt een Rif af 164 noordelijck in zee omtrent't vierendeel van een mijl nae de Revel­ steen toe / op't eynde van dat Rif legghen vijf of ses klippen wey­ nich boven water .... Tusschen N argen ende de Wolf leydt noch een steenighe droochte die vry breet is / maer N argen veel naerdcr als de Wolf.» (Blaeuw II: III: 20 f.) »Wolfsön är en Skogsö med en by uppå utmed fasta Nordostra landet af Estland / och wisar sig med 2 hymplar. Emellan den östra ändan och den vVästra är en lägd midt pft. Från Norra ändan skjuter ut et långt upwatns stenref en liten half mil / rätt Nord ut / och kallas Sillgrundet / som man kan på lodet Norr om besegla på 5 famnar utan fara: och emellan Wolfsön / samt udden af fasta landet / wid hwilken ligga 2 :ne små skär / den östra med kummel på / går et smalt sund af 0 fot det grundaste / dock obrukeligit; emedan rätt Midwatns uti rännan emellan Wolfsö östra sandhympel Lemik udden kallad / och Kumelskäret / med et litet kumel på / ligger en klippa 5 fot under watn / kallad Kalk­ grundet / dock på södra sidan om den stenen är 5 famnar / och på norra 15 fot djupt / men trångt.»1 I 1751 års tillägg skriver Hahn: »Wolfsön är en liten rund holme med et medelst smalt swag sammanhängande skär i öster. På östra sidan äro böndernas hus, och på wästra sidan stå Matrose Caserner eller Baraquer. Ifrån norra ändan utskiuter et stort ref 1 / 4 mil til siös och på yttersta kanten af refwet synes stora öfwer• watnsstenar, heter Sillegrundet; förbiseglande må man achta at intet komma för när.» 2 Hos Klint heter det: »Emellan Nargö och Wulfsö ligga äfven 2:ne farliga gTund, som äro försedda med flaggor. ... Vid Lötte- grundet, som ligger närmast Wulfsön, stå flaggorne .... Sillgrun- det eller Wulfsö Norra ref, är äfven utmärkt med en flagg ... hvilken står mil rätt Nord ifrån öns NV :a udde .... Af detta ref synes stenar öfver vattnet~ (s. 107). Sodoffsky 4 yttrar: »lm Norden von Reval, 1 3/, W. vom Kap Rohoneem befindet sich die Insel Wulf, die ungefähr 3 W erst lang und zwei Werst breit ist und 4,1 Q.-W. umfaszt. Sie enthält Wald und ist bewohnt. Im N ordosten derselben befindet sich eine Sand,.

1 A. a. s. 233 f. 2 A. a. s. 30. 3 A. a. s. 107. 4 Gustav Sodoffsky, Von baltischen Kusten und Inseln, Reval 1906, s. 22'5. 165 bank, im Stidwesten ein Steinriff. Auf ersterem sind zwei See­ zeichen angebracht, auf letzterem ein Turm errichtet. Wulf war frtiher von Schweden bewohnt, während gegenwärtig dort Esten le ben.» I senaste editionen av tyska krigsmaktens östersjöhandbok 1 heter det: » Wulf (Aegna), die gröszte und nördlichste von drei Inseln auf dem :vom N ordlande der bewaldeten Halbinsel Wims (Viimsi) nach Norden ausschieszenden Riff, ist dicht bewaldet. Auf ihrer Osthuk, dem Kap Lemiku, stehen Richtbaken. Das Fahr­ wasser zwischen Wulf und Groszholm (!) (Kräsuli), der Wulf (Aegna)-Kanal, ist versandet und nur fur Ortskundige mit kleinen Schiffen befahrbar.... Ein blindes Steinriff stidlich von Wulf, zwischen dieser Insel und der kleinen Insel Pandju, ist am N"ordende.» Ehuru väderstrecksuppgifterna inte helt stämma överens hos samtliga anförda författare, äro de eniga i att omtala rev, särskilt det som går i nordlig riktning från ön. Att kanalen mellan öns sydsida och fastlandet, vari Kresuli och Pandju ligga, också är farlig för sjöfarten, är välbekant. Un.der medeltiden brukade även större skepp söka sig väg genom denna men blevo, såsom framgår av urkunder," understundom ut,sa.tta för kapare, som lågo på lur i sundet. 1645 led Georg Stiernhielm .skeppsbrott där. Att Wuluesund eller Wolfsund är en benämning även för själva ön, det framgår av både Wagenaer,3 Mercator (efter KrA 32: 56) och Hupel. För att förklara den vanliga tyska namnformen bör man sålunda utgå från sundnamnet såsom primärt, önamnet som sekundärt. Sundet anser jag ha fått sitt namn på grund av sin farlighet. 4 Ön var så långt man vet tillbaka staden Revals egen­ dom. Att den en viss period ofta nämnes i källorna, beror på att Revals råd önskade den till mötesplats för sina delegater och herr Kristern Nilsson (V ase). Aven belägget 1519 torde syfta på ön (under= 'på höjden av'). Dubbelnamnet Aegna ~ Aigna tror jag mig med ledning av

1 Ostsee-Handbuch Mittlerer Teil 1942, Il: 146 (Oberkommando der Kriegs­ marine ). 2 UB VII: 2'J9. 3 Utom det redan anförda »von der lnseln Wolf Sundt» heter det också därstädes »vom Lande Wolff Sundt». • Jfr Assar Janzens tydning av namnet Räven OGBL IV: 92. 166

ovanstående upplysningar om naturbeskaffenheten kunna utan tvekan förklara såsom genitiv av en finsk orddubblett nom. haikka, 'näs', 'udde' och nom. häikkä, bl. a. 'utskjutande sandref, en ifrån en udde i vattnet framstrykande sandbank' (Lönnrot). De hos Lönnrot anförda genitiverna haikan, resp. häikän skulle i estnisk ortografi och med iakttagande av folkspråkets bortkastande av h i uddljud framför vokal skrivas aega(n), äiga(n). Dock är det estniska namnet troligen av så gammalt datum, att det är säkrare att utgå från den forna genitiven *haikkan, vilken i nyestniskan, meddelar mig Penttilä, skulle lyda aega med fonetisk skrift aeaa. Utvecklingen kk > u äger rum efter lång vokal eller diftong. För att då förklara Aegna OUgna) får man tillgripa en av Johansen 1 framställd teori om de estniska ort­ namnen på -na, vilken förefaller mig väl underbyggd. Och Pent­ tilä har brevledes meddelat mig, att han för sin del finner Johan­ sens åsikt mycket trolig. Detta vitsord från en sakkunnig ,som Penttilä ger ett starkt stöd åt Johansen, som trots att han icke är språkman utan historiker mer än en gång funnit träffande lös• ningar på språkhistoriska problem vid sidan av mindre lyckade tydningar. Jfr även Nissilä, a. a. s. 24, 56 om det fi. Haikka. Liksom ortnamn av typen Lippanal i Estlandslistan blivit Lepna och liksom detta Lippana.l återgår på ett *Leppänala ('Under alarna'), så bör Aegna förklaras som uppkommet ur ett ursprung­ ligt *haikkanala, resp. Äigna ur *häikkänala (Näsön, Sandrevels­ ön). -ala utmärker egentligen någots botten, det som ligger under ~got. Äigna saar ('Ön på sandrevlarna') torde därför formellt vara att föredra framför översättningen 'Ön med näset', hur karak­ teristiskt detta än är. Det bör observeras, att skrivformerna Aegna och Äigna svara mot olika uttalsområden. Aegna, upplyser mig Saareste, dominerar i Harjumaas inre delar, men äiGna säga nargöesterna och väl strandborna i nordöstra Harjumaa. Liknande fall från Estlandslistan äro vidare: Raudna < *Rau­ dan-ala ('järnhaltig mark'), Paatna < *Paaten-ala ('flisbotten'), Arkna < *Arken-ala ('mark med klippblock').2 Ur betydelsen 'det som ligger under ngf utvecklar sig lätt be-

1 Estlandsliste 290 f. 2 J ohansen åsyftar här förmodligen fi. harkko, harkon 'större klump, hop I. massa af ngt' (Lönnrot). tydelserna dels av 'ngt som tillhör ngt', dels 'ngt som ligger bred­ vid ngt', 'är kännetecknande (= ngt)'. Intressant är det tysk-svenska namnets egendomliga skrivning i inkv1sitionen 1687. Skulle Eoulf- ange sonantiskt uttal av w eller menas Ejolf? Det är åtminstone ingen tillfällig felskrivning utan en omsorgsfullt skönskriven rubrjfe och i registret idel}tifieras Eoulfsöö med Wulfsö. Den i samma arkival förekommande skriv­ ningen -siöö kan antas vara ett svenskt motstycke till W olfsund. Namnet Ejoif är belagt från Ny.land 1492 genom en Anders Eiolfs­ son, Ingå.1 Skulle Ejolf av tyskarna ha omdanats till det för dem bättre begripliga Wolf efter sundets namn? En smed Hinrik Wuluesbuw, som vinner borgerskap i Reval 1420,2 antogs av Johansen vara en aegnabo, men Johansen har enligt muntligt meddelande till mig senare konstaterat, att Wuluesbww syftar på Ulvsby i Finland. P. Johansen har också meddelat följande ulfsundsbor (»die Wulfsundischen») från år 1662 i ELG V, 4426: Kaigori Thomas, Sibbi Pohelin, Korbmachers Diedrich, Elias Stachetholz. I Jqhan­ sens lista kan Sibbi Pohelin identifieras med Sigfred Poholein, under det korgmakarns Didrik efterföljts av sonen Otto. Osäkert är, om Kaeguri Thomas kan vara Rootsi Thomas eller Thom~s­ Stalp. Indicier för ett kraftigt främmande inslag i öns befolkning ger 1687 års inkvisition på ön, som upptar följande namn: Thomas Stallp, Jost Michaelsson, Anders Mattsson, Matts Mannoko, Otto Tyrichsson, Sigfred Poholein, Nicklas Mattsson, Jtirgen Hansson, Matts Berendtsson, Tönnis Jtirgensson. Intet av dessa namn .kan med säkerhet påstås vara estniskt. Finskt är kanske Poholein < Pohjolainen(?) 'norr- I. österbottningen'. Mannoko kan vara estn. Männiku (Furu-) men skulle ock kunna tydas som lågty. Man­ neken. Jämför man nu med den i kartboken av 1689 meddelade listan, finner man, att denna fått ett starkare estniskt tycke. Det är en svensk lantmätare, som ritat kartan och skrivit ut namnen. Vi ha nu Rotze Thom (Svenske Tomas, troligen identisk med Thomas Stallp), Micko Jost (= Jost M.ichaelsson), Niggola Mattis (= ~Iatts Niklasson), Mattis Andres (= Anders Mattsson),

1 FMU V: 371. 2 Beiträge s. 46. 168

Dirich Otto (= Otto Tyrichsson), Siffer Thomson (= Sigfred Poholein?), Mattis Berentson (även 1687), Mannokas Matz (även 1687), Luttika Tono (Tönnis från Lusgården, nytillkommen), Jure Hanszon (= Jtirgen Hansson) - »desze äre fiskiare hafwa alszingen åker». Samma lista återfinnes i avdelning V 4 av kart~ arkivet .. Det synes här ligga närmast till hands, att rullan av 1687 försvenskat namnen, men det har rullan icke gjort på något annat ställe i den stora boken (1686-89) ej ens på Nargö och det var över huvud ej brukligt att - sedan slutet av medeltiden om ens då - germanisera de estniska bondenamnen i rullorna. De säkert svenskspråkiga vippalbönderna anföras i regel under estniserade namn i de gamla listorna. Ofta tillämpades grundsatsen att ge svenska namn blott åt dem, som tillerkänts samma förmåntir som bönderna i Sverige-Finland. 1689 års förteckning bevisar sålunda ingenting visst. Johansen anför en lista från- 1698, som exakt stämmer med den av 1689. 3-4 bönder kunna ju även eUer denna lista anses som svenskar. 1940 var ön bebodd blott av röda soldater (jfr sagesmannens meddelanden!). Om gårdsnamnen på Aegna ansågo vi det säkrnst att inhämta upplysningar på två ställen, ty då ön slutgiltigt evakuerades 1923, kunna namnen inte längre sitta säkert i minnet på den omgivande fastlandsbefolkningen. Man finner ock, att sagesmannen Höbe• pölds lista företer avvikelser från Säinas'. Vardera meddelaren har erinrat sig ett par namn, som den ;indre uteglömt. Säinas' Nömme (Hedgården) kan dock misstänkas vara en förvanskning av Nonne (så Höbepöld!). Nonne (Nunnegård'en) verkar historiskt. Höbepölds Raesadam återfinnes bland naturnamnen i Säinas' med­ delanden, men det finns ej skäl betvivla, att ett hemman kan ha legat på Stadshamnens område. Johansen nämner ej evakueringen, fast hans artikel trycktes för,st 1925.1 Bebyggelsen efter 1923 var militär och liksom på Nargö hade militären rent av försett ön med en järnväg.2

Svenska inslag: Krenkku soo. Detta kan icke vara genuin estni

1 Beiträge s. 46. 2 Kas tunned maad ..., Tallinnbladet. 169

Antingen kunna vi jämföra namnet med i Sverige förekommande ortnamn på kränk-. Eller också kunna vi utgå från dialektorden på kränk-. OA upptar Kränkan, skär i Östersjön i v-ästra delen av Singö sn, Väddö och Häverö skpsl., Stockholms län; Norra och Södra Kränkau öar i St Nikolai sn, Jönåkers hd, Södermanland1s län samt Kränkgrundet i samma socken. Bland bebyggelsenamn a,nträffas Kränkeboda i västra Småland. Dessa namn ha, så vitt jag vet, inte vetenskapligt behandlats. Men i den mån man kan yttra sig utan att ha varit på ort och ställe förmodar jag, att man i dessa namn bör vänta sig den betydelse av »,smal; ursprung!.: krokig, krökt» som enligt Hellquist tillkommer ordet krank i mhty. och i engelska dial.1 En blott på enstaka hå:11 i den germanska språk• världen levande innebörd av ett ord kan ju mycket väl ha för• stenats i ortnamnsmaterialet på håll, där den i övrigt dött ut. Men för det estländska namnet måste man ta i övervägande en förklaring, som inte alls pas,sar för de rikssvenska ortnamnen. Här kan nämligen också föreligga ett av Ariste i Eesti-rootsi laensönad eesti keeles s. 67 f. behandlat kränk. Jfr även Rietz och Vendell. Ur den senares ordbok anför Ariste en form krär1}s,o, som ljudrätt svarar mot vårt kreri,kku. Ordet betyder mestadeLs en bänk, paH eller annat underlag av trä, varpå lämpligen kan ställas såar, bryggkar etc. Det kan synas lång,sökt att vilja iden­ tifiera namnet på ett kärr med ett ord av denna betydelse, men, om man erinrar sig,, hur naturligt det är, att tvätt försiggår vid något av de båda kärr, som utgöra det enda sötvattnet på ön, torde förbindelsen te sig mera naturlig. Vid tjärnens strand kan man ha haft stående de träställningar och andra grejor, som an­ vänts vid byken och så kunde den liUa vattensamlingen kallats Tvättpallstjärnen.2 Enligt muntligt meddelande av Ariste skall ordet jämväl i estniska mål kunna betyda askgrop under en ugn, exempelvis i ett tvättkök. Dess etymologi är enligt Fa.lk-Torp och SAOB nordisk. I vart fall är ordet att betrakta som ett inlån i estniskan från östsvenska dialekter. Vendell har ännu fler betydelser av krägko. (Detta uttal tiHhör meller,sta och västra Nyland, allt,så de finländska trakter som ligga närma.st tiU för oss.) Det kan ock1så betyda 'knippe av nyss upp- ' Et. Ordbok under krank .. 2 Bland de estniska ortnamnen på ön fanns, som vi minnas, ett Kurik­ neem, vilket betydde Klapptränäs. I OGBL omnämnes III: 129 ett Bö&te• dammet och. IV: 69. en- Röstedammen. ,, Båda- ha.,filJ:.hnamn av att kläder klappas (böstas) och sköljas där. •· 170

taget och rensat lin' (i ett par socknar 'hop av ko11svis lagda lin­ knippen') samt 'sädesskyl'. Dessa betydelser finnas inte belagda i Svensk-E,stland, men det betyder föga med härnsyn till de livligare kommunikationerna just med Nyland. Linrötning äger ofta rum vid stränderna och är mycket vanlig i Estland. Det gäller att få tag i någon person med gammal lokalkunskap för att träffa valet mellan dessa fyra teoretiska möjligheter. Jag har nu 1945 haft turen att råka flera kännare av öns gamla natur- och befolkning,sförhållanden och de äro alla eniga om att varken tvätt eller linberedning kunnat äga rum vid Krenkku soo. Kärret va.r litet, an:sågs bottenlöst och man skrämde barnen för att gå dit. Även vuxna skydde det och det var beläget långt från bebyggelsen i en otiHgänglig omgivning, säger sagesmannen Johannes Ka.llasmaa, en 65-åring, som tiHbragt sina första 33 år på Viimsi, varav 5 på själva Aegna, och under sin följande levnad vistats 30 år på Wrangelsholm. Nu är kärret försvunnet. Öns militarisering har medfört svåra ingrepp i dess naturförhållanden. Möjligen var det just detta kärr, som Maidell torrlaide. Jämför sida 147 vad kyrkoherde Peters.oo hört av en gammal aegnabo, som dock icke namngav gölen i fråga. Alla sagesmän, som äro äldre, ha hört om Krenkku soo, men ingen är säker på dess exakta läge. Därför är det troligt, att man bör skylla dess försvinnande redan på baronen från Viimsi herrgård. I viimsimålet liksom på några andra håll i Estland har krenk, kränk fått en nedsättande användning som personkarakteriserande ord och motsvaras, säga sagesmännen Säinais, av riksspråkets köver 'sned, krokig'. Ariste anför detta från två andra håll men har inte tänkt på att detta just är en av det germanska ordets grundbetydelser. Han fattar det som en särutveckling i estniskan. Då nu just viimsidialekten känner ordet krenk (Ariste krär;k) i betydelsen 'krokig' och lokala förhållanden inte medge, att man sätter kärrnamnet i förbindelse med de estni,ska och östsvenska specialbetydelser, som jag nyss nämnt, torde man tryggt kunna förklara namnet Krenkku .soo som Kroksjön i analogi med en mängd småsjöar i Sverige, trots att ingen karta Bller sagesII1an kan vittna om kärrets form. Hur sådana betydelser som tvättpall och linknippa m. m. kunnat utveckla sig ur de gamla betydel,serna hos stammen krank- eller om dessa ords etymologi bör förklaras på annat sätt än medels antagande av samband med krank, är en fråga som faller utanför ramen av denna undersökning att behandla. 171

Inte heller behöver jag närmare ge mig· in på att undersöka, om ej ett skånskt sjönamn Krankesjön bör härledas ur samma stam som Krenkku soo. Falkman 1 har satt namnet i samband med 'harkrank', en förklaring, som verkar rätt sökt men omfattas av ett par nutida dialektologer. En geograf Arne Bergengren har i stället påstått, att ett äldre skånskt dialektord kränika 'trana' (jfr ty. Kranich) ligger till grund för sjönamnet.2 Detta verkar mycket sannolikare, så mycket mer som tranor verkligen häcka vid sjön i fråga. Emellertid bestrider Ingemar Ingers, att något sådant skånskt dialektord existerat. Gamla belägg lära ej finnas, då så mycket av det äldre skånska arkivmaterialet gått förlorat under de svensk-danska krigen. Sjön är till formen ganska lång• smal men icke krokig·. Den är en grund slättsjö. Mycket närmare till hands ligger en jämförelse med det värm-. ländska sjönamnet Ränken, som väl har ett säkert etymologiskt samband med den obetydliga gölen på Aegna. Lönnrot upptar krenkku i flera betydelser ehuru ej den av Säinas angivna, väl däremot 'krokig stäUning', helt konkret, samt Krenkku som gårdsnamn. Uttalet på orten tyder på sammanhang med finskan, som därför snarast kan antas hava förmedlat det­ svenska lånet. Direkt ur forngermanskan kan det inte ha kommit in i östersjöfinskan, ty då borde kr- ha blivit r-. E.tt rent svenskt inslag föreligger i Silikrunn, vilket hos Hahn och KLint kallas Sillgrundet. Att inte här en svensk folketymo­ logisk förvanskning av estn. sile 'jämn, flat' föreligger, troligg'.ör parallellnamnet Heringkrunn. Pirkli madal är inte såsom ortnamn svenskt, men här föreligger ett av Ariste 3 behandlat lån från östsvenska mål. ]Yirk är riks­ svenska 'prick, sjöprick'. sitt i Sita kari däremot är ett av de ord, som kunna dras fraiµ till .stöd för teorien om ursläktskap mellan den indoeuropeiska och finskugTiska språkfamiljen.4

1 Ortnamnen i Skåne s. :?04. 2 Skånes Natur XV: 33 (1928). 3 Laensonad s. 88. 4 .Jfr också Collinder, Die urgermanischen Lehnwörter s. 60. Trots Pip­ ping, Sakkunnig-utlät. s. 2-2, tror jag inte det är nödvändigt att omigen för• klara ordet. KAP. IV.

,Jöelähtme rorsamling.

1. Randvere annex.

Denna viktiga socken, vartill tidigare hört även de i föregående ,avdelning behandlade strandbyarna, omfattar numera östra delen av wiemska halvön samt det öster därom liggande kustlandet med den västra av de två små halvöar, som avgränsa Kaberneemebukten samt vidare Wrangelsholmarna och saar. Den nämnes redan i LCD såsom Jeeleht (jfr E,stlandsliste 387 f.). Jeghelechte 1326 (RStb. I: 326), Jegelechte 1424 (UB VII), Jegelecht (UB XII), Jogelechte 1493 (Publ. Il: 28-29), Gegelehe 1566 (Rev. stadsark., A. a. 17), Joen läehtemä Kylla 1642 (EKA 5159), Jeglecht 1651 (EKA 5159), Jöelehtme 1732 (Gutsleff), Jeglecht 1750 (EVKkA 487), Jegelecht 1900 (församlingsboken). Jfr även EiStlandsliste 282 & 290, varest namnets betydelse (»Ålopp») behandlas. Stav­ ningen Gegelehe anger ingen uttalsskillnad (tyskt-balt. g i flera ställningar = .i). 1 Den östra sidan av Wiems kallas för maartska stranden efter godset Maart, estn. Maardu = l\fartekilae i LCD (Martsby). Denna strand fortsätter ett stycke öster om halvön och denna del kallas (jfr nedan under Rootsi Kallavere!). Till Maart jfr Estlandsliste 49:5 f. Av stor betydelse som säkert bevis för gammal svensk bosätt• ning i dessa trakter äro ett par i det klinckowströmska arkivet å Stafsund förvarade salu- och köpebrev från 1490-talet. Reynold Scherenbeke överlät pingstaftonen 1491 åt Kersten van Rosen hela godset l\fart för 17000 mark rigiskt. Här få vi icke blott belägg för flera av de byars namn, som vi behandla, utan de om­ talas också som svenska i ett par fall och man får en översikt av deras storlek och läge. Jag anför en passus ur denna beskrivning:

1 Jfr ovan s. 97. 173

» ... myt alle den guederen vnde dorperen, de hir na geschreuen stat:ynt Erste dat dorpp to maerte myt a.chte gesinden vnde teyn haken landes, vnde na dem dorppe to Sarniis achte haken landei­ Nii tor tit ,voeste tho der Estenschen Callifer mit dem gesinde to pasiiis negen gesynde seuenteynden haliien haken landes to der hauestede myt der molestede vieff gesinde vnde neghen haken landes Dat dorpp tho woergel szoesz gesinde vnde soeuenteyn haken landes, Tho Niege Jme veer gesinde vnde veer svedissche haken landesz, dat dorpp tho Naistenoye myt dem hoeueken vnde moelen dat her merqwerdt Bretholt dar vpp gebwet hefft, Twe gesinde Dre haken landesz, vnde to boelis Eyn gesinde vnde eynen haken landes To kera Twe g·e8inde myth erem !ande Dat se na eren hoeften bruken In dem :-vedischen dorppe to Randyuer synt Vieftheyn gesynde, Dat dorpp tornas Seuen gesindc, Vnde Iuers­ back Diisse Drey benomden Dorpper hebben keyne behoffslagede haken Bisonder myt eren landen ackeren wiltnissen vnde hoys­ legen vnde stranden Also se dat Jewerlde van oldinges gebruket hebben van dem halen wege an na der olden schede zo de vt wiset, vnde den gantzen holm Jn der solten See befloten genoemet wrangoe, myt N eyghen gesynden myth alle erer vriegheiten Rechtitheit, Nut vnde tobehorynge wo man dat be,nomen kan edder benomet mochte werden Dusse vorgeschreuen guedere synt belegen Jm kerspel to Jegelecht.» Om Nyby och Randvere säges sålunda klart, att de voro svenska och hade sammanlag·t 19 hemman. Med Randvere hopföres Tornaf' (Torsnäs), 7 hemman, och Ivarsback, antal hemman ej angivet.1 En närmare kommentar skulle vara behövlig, om ej .Johansen snart utgåve ett arbete om den svenska bo8ättningens historia, till vilket jag förmodar mig kunna hänvisa. I EKA 5159 finner man diverse handlingar av vikt för känne• domen om förhållandena i socknen under drottning Kristinas tid. Dessa kunna i viss mån ersätta den bristfälliga behandling, som församlingen fått vidkännas i 1638-1642 års revision, varest man förgäves söker flera av strandbyarna med medeltida svenskt inslag. I dessa »Jöchlechsche und Kusalsche Akten de A0 1639 bis 1650» finnas ett flertal svenska brev från kyrkoherde Olaus Duncanus (senare förflyttad till Dagö). Den estni,ska skrivningen från 1642 citerad ovan är den näst äldsta som finnes och härrör från en viss Jöns Peder:-zon i Öffuerwåik ... by i Tornono 2 som tillskriver

1 Aven dessa anges i ett annat dokument från 14,9'1 på S,tafsund uttryck­ ligen som s,,vens_ka. Se Tilläg_g.,_0,9.h rättelser. 2 Väl identiskt med nuvarande Ylivojakala by i Nedertorneå (Suomen maa IX::?. s. 195). 174 sin frände Hindrich Erichsszon hos herr Oluf att skynda sig hem och icke vara rädd för utskrivningen. Det enda brev, som ger ledtråd till frågan om svenska sockenbor är ett till biskop Ihering själv från förvaltare Pisatz på Marth jämte tillhörande suppLik från »bonden höfetsman Jack» mot »Rotzihalli peters Sohn Mart» 1651. Suppliken är undertecknad Jacob höffwitzman och författad på svenska men kan ju vara uppsatt av en skrivare.1 I ett protokoll kallas den förfördelade dottern Margreta »heuszman Jaabs Tochter Von Wiorla» (= byn Vöerdla mellan Kallavere och stora lands­ vägen). Med ledning av blott detta protokoll kunde man ej haft skä:l förmoda, att hövitsmannen varit svensk. Motpartens far kallas här Rotze (även Rose och Roste) Kallefer Peter. Nödicka Jören, lambe Jören, Maka Micko, hindrich Muller, kunda E,skill intyga framställningens riktighet. De hade förhindrat överfallet. Av vitt­ nesnamnen pekar Lambe på Finland, lampa 'landbonde'. »kunda» torde åsyfta samhället Kunda i Virumaa. Nödicka saknas i ord­ böckerna men sammanhänger enligt l\fägiste möjligen med dialekt­ ordet nödi, 'ngt stympat'. Numera har en annexförsamling inrättats i Randvere med en kapellkyrka och egen präst. Till den hör

Halvön Viims. Östra sidan. Byn - lefmeme.

Hemman: vinnuniDt ~ vinnunDi (Torrängen n2 , lännemä (Väst• landet), valnja saun (Gräsplanstorpet), kivineme (Stenudden), m& (Berg), ire (Mus-), kalva (Strand), kopli (Haga), niDt (Ängen), lauri (Lars-), männikku (Furu-), ra,ea (Gräns-, ev. Stig-), sauna (Bastun, ev. Kojan, Statstugan, Torpet), sik',, (Sikten), tanava (Gatan),

1 Ur brevet må anföras: »... huruledes, Mårten Pederszon i Kallwerby haffwer bedrageit min dotter ... min elendige och gamble hustru sutit fast i kistan och dottern ännu, så at alle hennes 1ender äre förderffwade, och huden afflupen, förtij hon haffwer hwarken dagh eller natt kunnat ... hwarken stå elle,r gå, ty så är med sielffwo kisitan och fänge,lszet beschaffat». På väg till kyrkan »här i staden» ... »bemötte, mig Mårten Pers,zons, Broder, hans benembd hwilken migh medh smelige skel1e ordh öffuer föll, seyandes 'du gamble Skelm och herrisz ( est. heris 'skojare') hwar är nu din rätt och dom, som du haffwer fåått aff Biskopen och Consistoria, iagh skall Vthgiuta ditt hierteblodh .. .' ...». 2 vinn, -u ,eg. 'verfilzte Graswurzel' (Wiedemann). Jfr s. 145, ovan. 175 lillemä (Blomberget), kusikku (Grandungen), mätta (Tuvan), verava (Grinden), jiin'i (Johans-), seppa (Smeds-), tiG'i (Dammen), liva (Sand-), vorkkafa (Nätgärde), polnmä (Åkerberg), kol'tsi (slaviskt ord, eg. >>gosse>>) 1, mikku (Mick els-), pihlakka (Rönn-), ranna (Strand), katku (Pest- 1. Grusgropen), kiGemä (Gungberget), nieme saun ~ uwe sauna (Nästorpet ~ Nya torpet), sarapikku (Hassellunden), liine (Storskogen). Vikar: kellikku laiit (Källviksbukten), lännema laiit (Västlands• bukten), jiin'i laiit (Johansbukten), vorkkafa la,iit (Nätgärdsbukten). Näs, skär och rev: kiisiknieme (Grannäs), kellikku (Källviksnäs), mätta kar'i (Tuvskär), vinnunDi kar'i (Torrängsskär?), seppa kar'i (Smedsskär), ve,~kineme (Kvarnnäs), ranna kar'i (Strandrevet), sure kar'i (Storskär), kresuli kar'i (Gräsö rev, skär), ovipellu nulc (Björns• åkers kap), laihBa kar'i (Fårrev). Grund: sutti maval (Flodnejonögegrundet) nedanför byn Tamm­ neeme. Klippor: kuvu kiv'i (Fiskromstenen) i ändan av Smedsskär, nuoDaBere kiv'i (Notgårdsstenen) nedanför Strandgården, kresuli (Gräsö(stenen)). Åkrar: surtukki polD (Kanonåker), kitsas polD (Trångåker), ulli­ miste aeD (Gungflygärdet), mua.~ka-aeD ~ muatsa-aeD (Smultrongär• det), pieDri aeD (Peters gärde), pafu aeD (Videgärdet), sur! aeD (Kärrgärdet). Berg: ale mäG'i (Svedjeberget), ra'imik (Stubblandet), suzimäma mäG'i (Kolbergsmarksberget), kivinellu mäG'i (Stenåkersberget), kuonakku mäG'i (Grottberget), tul'imuf'D (Eldbrottet), silla,otsa mäGi (Brohuvudsberget), oninellu mäGi (Björnåkersberget) 2, länne mäGi (Västberget). Åar, diken: prennirJGe ofa ~ alDja ofa eller joG'i (Brännängsbäc• ken ~ Skogsråbäcken eller -ån, enl. Mägiste måhända < fi. allas altaan 'tråg, ho, bål, bassin; vattenkärl', ,Lönnrot), m& krav (Bergsdiket). Saareste föredrar sammanställningen med haldja 'skogsrå', vilket i Kuusalu och på Nargö heter alnjas, halvias, resp. aZdijas. Vägar: lepnieme tie (Alnäsvägen), som leder till byn från stora vägen. Västra delen av byn kallas lännema kula (Västermarksbyn).

1 Här namn på några ryska fiskare, som slogo sig ned i byn, berättar sagesmannen Raja. Jfr dock Tillägg och rättelser. 2 Björn troligast som mansnamn. 176

Leppneeme den 7 juli 1940. Sagesman Jaan Haug (Jan Gädda) i Smedsgården, 53 år.

Byn Tammneeme - taiitneme. Hemman: mikli ~ kilvre (Mickels- ~ Rättarns, jfr ty. Schilter), luttikka (>>Lusatorp>>), pällu (Pelle- eller >>Ugglebo>>), sfirekiv'i (Stora­ sten), fistalu (Nygård), p8rna (Bernts-), silla (Bro), kalDa (Strand), sauna (Torp-, Bastu-), tuomivca (Hägg-), surl (Kärr-), allikivi (Gråsten-), kim:stikku (Stenhopen), elBeri (Hellbergs), teicari (>>Sprätt• hökem>?), kase (Björk-), olmi (Holmen), leppa (Al-), äva (Asp-), otsa (Ånd-), tie-aru (Vägskälet), ventsikki ~ ventsivci. Vikar: li.~vi lailt (Lillskogsbukten) invid Tammneeme, sur taih­ neme lar1t (Stora Ekenäsbukten) vid södra delen av byn. Näs, skär (rev): ane kar'i (Gåsskär), k1,zikkari (Granskär), kiv'i kart (Stenskär). Öar: sur luoD (Storskär) ~ surlov. Stenar (klippor): tiru kiv'i, (Backsvalklippan) invid Lusatorp, l~J-1naze kivt ~ l~knuze kivi (Sprängblocket)(?), ävenledes invid Lusa­ torp. Berg: vällikkeze mäG'i (?) på Lusatorps mark, kivirinna mäGi (Klippbarmsberget), sur te'icar och veikke teicar (Stora och Lilla Kaxen?) äro stenkullar i skogen, kuånakku mäGt (Grottberget) på Mickelsgårdens mark, ire kivistik (Musstenhögen), en kulle på Mickelsgårdens ägor, inanini mäGi (Österängsberget) också på Mickelsgårdens mark. Kärr: kalmu sur! (Gravkärret) mellan Lus- och Mickelsgården - i kärret voro två gravbrunnar, ane mai·vi surl (Gåsa-Mårtens kärr) på Pellegårdens ägor. Grund: ulkmanal (Öppna-havsgrundet) 4 km. från stranden. Vägar: aGu tie (Risvägen). Höängar, slättmarker: surecivi tänt etnama (Slottsbergsgubbens höäng) i skogen nära Mickelsgården, sta turu (Svintorget), en öppen plats i skogen, allicivi ~ allice aeD (Gråstensgärde), ruoste antsu ~ ruostantsu (Rost-Hannes), en öppen plats i skogen nära Randvere, :varest fester firas. Skogar: kiltsi pellu a/.:aBialne (>>skogen ovanför Kiltsiåkerns1 gärde>>), kärri (Kärrskogen) på Mickelsgårdens marker.

• 1• Kiltsi < (Otte) Gylsen, som inruehade hemmanet 1555 (Joliansen, Est­ landsliste 663). 177

Södra delen av byn Tammneeme kallades tidigare sutti kula (Flodnejonögeby). Tammneeme den 7 juli 1940. Sagesman: Tagaväli, husbonde på Mickelsgården.

Tillägg: Om byarna Leppneeme och Tamnmeeme och trakten däromkring· samt om halvöns nordöstra kustlinje ha Hl45 och 1946 komplet­ terande upplysningar inhämtats bland de fiskare, som flytt där• ifrån till Sverige. Aleksander Piirsalu (Piilberg) från Niidi i Lepp­ neeme, då 62 år, och Arnold Raja från Pällu i Tammneeme, om­ kring 50 år, ha därvid varit mina sagesmän. Vikar. Vikarna och bukterna från norr till söder på nordost­ och ostkusten äro enligt Raja: Liiva, Otti, Kuusiku, Kellingu, Lennemäe kli.la, Ja.ani, Miku, Kresuli lauk, Vorkaja, Lisvi, Tamm­ neeme. (Om betydelserna se ovan i den fonetiska texten.) Näs, skär och rev. Grunda ställen. Utanför Katku, säger Piir­ salu, ligger ett strandparti, vars äldre namn var Langa kari (Lång• revet). Numera kallas det Hiire kari efter en av de andra gårdarna i närheten. Langa kari är upptaget på kartor från ryska tiden och nämnes även av Johausen.1 Det bör icke förväxlas med Lamba kari. Sepa kari är beläget utanför Veskineem på Jaani-gårdens mark omkring 100 m NV från stranden. Cirka 100 m" gräsmark finns i mitten av det skäret. Mätta kari är ett yngre namn på Kellenkari." Detta skär har under tidernas lopp så starkt under­ grävts av havsströmmarna, att man vid högt vattenstånd om höstarna inte kan se mer av det än enstaka stenar. Dess läge är cirka en halv km norr om Vinnuniidi gård. Odipellu nukk är bara ett annat namn på Lamba kari. Däremot finns ett annat av Haug uteglömt Vähe Jaagu neern (Lilla Jakobsnäs). Karbi rnadal (Låd• eller Musselgrundet) är ett annat namn på Sutti madal. Ulk­ rnadal (jfr ovan .s. 113 f.) svarar i dialekten liksom i finskan mot riksspråkets med gen. bildade sms. (ulk, gen. ulgu). Åkrar. Muask är dialekt för maasikas 'smultron'. Peetri aed är nu övervuxet av skog. Skog. En större skog är Susimäemaa tulimurd (Kolbergsmar­ kens bråne).

1 Beiträge 48. Enligt J en liten ö, vilket är felaktigt. 2 Riform till Kellengori. Se ovan s. 15-7.

12 - "\Yieselgren 178

Bäckar. I Prenninge oja fanns näcken. Byn Tanunneeme fick av grannarna i Ra,ndvere sitt öknamn Sutti kiila. Det finns i Tammneeme två stycken hemman med namnet Lutika. Namnet Kildre på Mihkli talu är inte i bruk. V entsingi är inte bara ett hemman utan även namnet på en plats vid havsstranden. Det är' denna som gett gården dess namn. Där Prenninge oja flyter ut i Lisvi laht, fanns förr en skog. Men Mihkli gård har röjt skogen. Suurlood uttalas suur loo. Vällikese mägi är ungefär 10 m. högt. Koobaku mägi hör till Leppneeme. Ulkmadal annat namn på Karbi madal. Rooste Antsu ligger inte nära Randvere. Arnold Raja tillfogar: En öppen plats, där det dansas, kalLas Kormningi (Kåtängen?). Den ligger nedåt Randvere till. Vid kusten, också åt Randvere­ hållet ligger Norringi (Norrängen), förr en liten udde, senare ett batteri, med skog bakom. Nära hemmanet Mihkli ligger ängen Kiilape (Byändan). Det lilla grundet utanför Mihkli's udde kallas Mihkli Kresuli (Mickels Gräsör). En åker, som tillhör en av Lutikagårdarna, kallas Roksi.1 En gränsgata, som nu ej längre finns, kallades Laume tänav (Ladubacksgatan). ön Lahesaar (Vikö) måste tillfogas. Den tillhör :Mihkli. ,Johannes Kallasmaa skriver: Ventsingi gård känner jag till. Den ligger vid randen av Norringi-skogen. Innehavarna av Teigari ha tagit upp. gårdsnamnet som släktnamn. Några av den familjen är nu i Sverige. Villibert Mikk meddelar, att en skogsåker kallad Andrese aed (Anders gärde) uteglömts i Leppneeme och att en bergskulle vid namn Saasu mägi (Plogkärrskullen) (jfr Sahasoo under tillägg till Randvere) skulle tillagts under Tammneeme. Paul Ktitits meddelar: Väster om Tammneeme i den staten till­ höriga skogen ligger inte bara Alemägi (Svedjeberget), som är en mer öppen plats inne i skogen sluttande mot norr med ett parti ängsmark på cirka 4-5 hektar, utan även vid vägskälet söder därom Liigneeme mägi (»Nebenspitze»-berget), en sidlänt sluttning i skogen, bevuxen med åldrig granskog. Närmare byn ligger Saksapöllu (Herremansåkern), en liten ängsmark i skogen.

1 öknamn på en Lutika-bonde'? Jfr fi. roksottaa 'gå och traska I. vada' (Lönnrot). 179

------~~== Holm •=~~ ukn noni rl'stlr .... SI :=sF6. ,re adi:sr•=---+-----• i·t~ •.SuurTn,idi Vtk Tc/n(IWJI• LEPPNE:~ • .. ~auno--- 5p,u Pr5:n:,~;~: t i~ P,-pnningvalfih MihJ..ti• ·­

,.. Vo:HkeT. ->Wlr'J~~,!;';..;.,,• Pdrim~rn'™NF•• "'1,,----- tt-----t------===$~1'--'-----'------t------t-,c,c,ostst

Xuu:sr• --=:::t====_:: _:"' _==2Sih tu/i .Sil>ttufi/Ju~-:.,•.sr~B.JA • ffcrc,bnrrmt! ■ Kiltsi I •lien t a

1000 2.000m VIIMSI MS. a

Fig. 5. Halvön Viimsi efter karta av överstelöjtnant Bach från estniska fristatstiden. Märk att Haabneeme på denna något föråldrade ka11ta inte betecknar byn utan den f. d. herrgården, undm det byn kallas Pringi. .Jfr texten.

Byn Randvere. Hemman: . Nurga (Knuten), Lii·va (Santlgården), Kibuvitsa (Nypongården), Oja (Bäckgården), Aadu (Adolfs), Mardi (Mår• tens), /Reinu/ Madikse (/Reins/ Mattias), Keskkiila (Mittibyn), Nahka (Skinngården), Musta (Svartgården), Kreiukse (Gregorius­ gården), Tiilli (Rödbenegården), Kiilaoja (Bybäcken), Tiitsu (Tits 180 gård), Lepamäe (Alberget), Kingu (Kullen), /Piirivalve kordan/ Kilu (/Gränsvaktsposteringen/ Vass buksgården). Vik: Randvere laht (Randverebukten). Klippor: Kotka kivi (örnklippan), Tillli kivi (Rödbeneklippan). Näs: Kilu nukk (Vas.sbuksudden). Betesmarker: Mardi karjamaa (Mårtensgårdens betesmark), Tiitsu karjamaa (Tiitsugårdens betesmark). Ängar: Liii,a Emming (Sandgårdens hemäng), Mardi, Oja, Kiila~ oja heinamaad (l\färtens-, Bäck-, Byhäcksgårdens ängar). Bäck: Kibuvitsa oja (Nyponbäcken). Vägar: Kommingi tee (Kåtängsvägen?), som ifrån Randvere vid Tiitsugården för i riktning Leppneeme, Rand1;ere kiilavahe tee (Vägen genom byn), Randrere uus maantee (Nya landsvägen). Andra namn: Randrere leetseljak (R. sandbank) nära kyrkan, Randvere kabel (R. kapellkyrka). Sagesman: Enno Koplimägi från Randvere, upptecknat i Mälar• husen, Borrhy, januari 1945.

Tillägg. Paul Ktitits meddelar: På statens mark i skogen vä:c;ter om byn ligger Maardu raba e. soo (Mårtens kärr) täckt med usel tallskog·. Söder om den ligger Kruusniidi (Grusängen), en skogsäng på om­ kring 3 har inne i granskogen. Väster om dessa båda sträcker sig en 50 har stor kärrmark beväxt med låg björk och dålig tall. Den kallas Sahasoo (Plogkärret). Sydväst därom ligger Pärna mägi (Lindberget). En annexhy till Randvere är Aiaotsa (Gärdesändan). De hem­ man som sy1ms å klichen, äro Riiasöödi (Riaträdan eller livländ.ska trädan?) och Hansu (Hans-gården) samt Skolhuset. Söder om Aiaotsa ligger Muuga, en by med gamla anor. Gårdar: Käära (Kröken), Nommiku (Heda), Tof!,_i (Agatons), Hundiaugu (Varggropen), Uue Tof!,_i (Nya Agatons), Mäealuse (['nder hacken).

Historiskt: Langenes 1373 (Acta & proc.), Langnes 1471 (UB XII), Langnis 1539 (GB), Lepneeme 1693 (ERKkA C III 16), Thusnes 1376 (GB), Turysnes 1397 (Jahrb. f. Geneal. 1904/5 s. 217), Tomas 1491 (Staf­ sund), Toerznest 1521 (TLA Af 31), Tor:c:zenim 1523 (GB), Tomas 1529 (Taubes ark. I: 192), Torsnim 1545 (GB), Torsnin 1555 (GB), 181

Thornsem 1561 (Brieflade I), Torsnem 1579 (TLA Bj 9), Tomas 1586 (Beiträge VIII: 88), Tomas (Torsznen) 1586 (Sfs), Tornass 1586 (.Jrev), Torsom bym strande 1593 (GB), Torsen, Thorsen, Thorse 1599 (TLA Bj 16), Tammnem 1693 (ERKkA C III 16), Tosnem ca 1700 (32: 78 KrA), Tammniim ca 1700 (32: 78 KrA), Tamnimi 1723 (Sfs), Tamkene (!) 1770 (32: 50 KrA). Befolkningen var helt estnisk redan på Karl XI:s tid. Randeuere 11397 (GB), Randeuere 1420 (Publ. V), Randeuer 1443 (GB), Randyuer 1491 (Stafsund), Randel 1496 (GB), Rande­ uer 1496-1501 (Publ. II), Randever 1507 (Publ. II), Randefer 1586 (JRev). Omkring 1500 levde svenskar i byn. Johansen näm• ner 8 namn.1 .Jfr ovan t5. 157. Karpora 1815 (Klint, om grundet Karpi). Naystenoya 1314 (UB II), Nastina 1497 (Publ. II), Nestena 1501 (t5st.), Nastana, Nastena 1507 (sst.), Neystenoye, Neysenoye 1586 (Jrev). Detta sedan länge försvunna namn på byn Muuga ett :-tycke söder om byn Randvere har en parallell i socknen Loimi­ joki i Åbo-Björneborgs län, varest enligt FMU VII, s. 120 en råpunkt Naistenojansuu nämnes 1511. Namnet förefaller att be­ tyda Kvinnobäcken, resp. dennas mynning. Det nutida namnet brukar tolkas som Munkby M_uncka (M_uuga) ca 1690 (ERKkA C III), det skulle ock kunna översättas Oxby (estn. dial. muuk, jfr Wiedemann under munk). Den mellan Muuga och Randvere belägna byn Aiaotsa (Gärdesändan) är ung. An Iru utgör g-räns mellan annexet och huvudförsamlingen. Intet kloster har funnits i Naistenoja-Muuga. Om översättningen Munkaby ändå 8kulle träffa det rätta, så kunde namnändringen förklaras så, att vid reformationens genomförande efter 1550 munkar från något av de ganska talrika upplösta klostren slagit sig ned där i Naistenoja. Denna händelse kan ha tett sig intres­ ,;ant nog för att åstadkomma namnändringen. Märk dock att Naistenoja skrivet Naistoya förekommer som bynamn l. gårds• namn i en rulla över de maartska strandbönderna 1637 i Kam­ mararkivet. Svenska inslag: Kelliku laht, Kellviku laht, Kellingu laht. Kelliku, Kelviki, Kelvingi.

1 Bciträge s. 49; Publikationen aus dem Revalcr Stadtarchiv II. 182

Av dessa varianter kan den sista utmönstras som en felaktig kontamination. Ett -vi- i svagtonig ställning kan reduceras till -i-. En form som Kellingu kan ej tolkas med Källviks utan måste betyda Källings, Kärings. De ganska likljudande svensknamnen ha blandat~ samman av esterna och ändelsen -u i Kellviku etc. tyder också på inverkan från Källing-. Gen. av 'vik' blev ju i Piiiinsi viigi. Om Kelliku se i övrigt under Piiiinsi! För Kresuli (Gräsören) se ävenledes under Piiiinsi! För tydlig­ hetens skull kallas det till Leppneeme hörande för Miku (Micke­ gårdens ). Kresuli lauk är den bukt, där Gräsören ligger. Prenninge oja. Detta namn är utan tvekan svenskt. Frågan är blott, hur det skall tolkas .. Som ett substantiv på -ing eller som en sammansättning? I OA kan man se, att åtskilliga fall av natur­ namn med Bränning förekomma i Sverige. Vi ha Norra och Södra Bränningen, två sjöar i Gävleborgs län, Bränningsbråten, en fjärd i N ederluleå, Bränningssjön i Skaraborgs län, Bränningstjärnet i Värmlands län och Bränningsberg finnas flerstädes. överallt torde det här röra sig· om bränd mark, inte om bränning= Brandung. I Estland vore den senare tydningen redan av kronologiska skäl utesluten, ty bränning om vitskummiga vågor finns inte belagt förrän på 1690-talet (Hellquist). Tolkningen Bränningsbäcken, en bäck, som rinner upp vid eller flyter genom svedjeland eller annan bränd mark eller har sitt utlopp intill dylik, kunde därför väl försvaras. Dock tror jag, att detta namn bör ses i samband med det förut behandlade Preidingi i Rummu och med några andra namn på -ingi under Tammneeme nedan. översättningen blir i så fall Brännängsbäcken. Solstrand har för några åländska ortnamn på Bränning- (Bränningsbergen, -branten, -backen, -kärret) antagit härledning ur havets bränningar, vilket förefaller dubiöst.1 I Bonäs, Tenala, finnes bren(]r:gana (SLS 293, 1918). Har även den est!. formen uppstått ur part. perf., har assimilation nd > nn ägt rum. Langa kari uppvisar bestämd form av fsv. adj. langer 'lång'. Typen är ju vanlig i Sverige. Ett Långm,kär ligger t. ex. nära Kristiauopel. Medeltida belägg finnas flera på Langa-, bl. a. Langa-

1 Åländska ortnamn, Förening·en Brages årsskrift IV: 110. 183 vik 1447 i Ingå (Hausen), Langathora, nu Långtora socken nära Ekolsund i uppland.1 Nyländska exempel från nyare tid äro Langnäs, Gäster, Sibbo, 1759 (FLSA B 42), Langängs-, Borgå (KrQksnäs) 1909 (SLS 189), lagfor Strömfors 1933 (SLS 413), lagnmsbajm sst eller från Sibbo laRkar, lwg!far2bai·a anförda av Wessmi:m,L Folkmålsstudier XII: 192. Mägiste vill här eventuellt se fi. lanka 'garn, fiskrev' m. m., som väl föreligger i fi. Lankajärvi, ett sjönamn i Kuopio län, men ordet är okänt i traktens folkspråk (Säinas, Kallasmaa) liksom ock i riksestniskan. rnuask- eller muatsa-gärdet är till synes obegTipligt. Sages­ mannen Piirsalu påpekade dock 1945, a,tt den första varianten betyder smultron (estn. rnaasikas) på dialekten. Och den andra kunde enligt ett muntligen framställt förslag av prof. Gustav Suits tolkas som markändan (estn. maaotsa, dial. åtm. i Virumaa rnuotsa). Ariste meddelade mig, att han föredrog en annan tolk­ ning: moaotsa 'sumpändan'. Detsamma gör Mägiste. Något svenskt inslag behöver sålunda här ej alls antas. Vid den av Poisman 1928 företagna insamlingen av Jöelähtme ortnamn antecknade han ett hemman aBu, som hunnit försvinna ~ åtminstone till namnet - under de 13 år, som lågo emellan hans och vår expedition. DeHa namn är troligen e_stniskt och kan tolkas som kortformen Aabu, d. v. s. Abraham. Dock för• tjänar nämnas, att det också kunde vara fsv. abo(e) 'åbo'. Som bekant finnas svenska mål i Estland, vilka ej deltagit i över• gången a-å, varför det icke innebure något osannolikt, att a kvarstode även i ett ortnamn utanför nutida svensk bebyggelse. Ariste sade mig, att han i sina samlingar från Dagö antecknat abulinn åsyftande staden Åbo. Abraham är den plausiblaste etymo- 1ogien. Aven hemmanet esk11 (Eskilsgården) har sedan den tiden . för• svunnit. Langnes, byns medeltida namn, bör, med hänsyn till Langa kari, anses som fsv., ej mlty. Det estn. namnet betyder Alnäs.

1 Man observere, att fsv. a i allmänhet står kvar i ösv., bl. a. just frf. ng: stang, lctng. Detta gäller även esv. Wessens uppgifter, Våra folkmål s, 42, äro oriktiga. Angitende förhitllandena i Nyland se Wessman, Folk­ målsstudier XII: 1!H f. 184

Att den sydligare grannbyn har ett gammalt nordiskt namn är evident. Med undantag för det troligen förvanskade Thomsem låta sig alla de äldre varianterna återföras på mansnamne-t Tor eller Ture (Tore). Ibland har detta stått i nominativ och ej i genitiv vid sammansättningen; ibland har det estniska neem, stundom det svenska näs bildat andra komponenten. Även i Torszenim synes lämpligare att anta metates av Toresnim än någon åldrig form av tusse (jfr fi. tursas). Eftersom långt u ännu vid tiden för de äldsta beläggen måste antas ha haft sitt gamla ljudvärde kvar i Sverige,1 är Ture den namnform man bör lägga tiH grund och icke Tore. På Tor kunde dock det äldsta belägget tyda, i synnerhet om uttalet redan då varit slutet. Frågan är av mindre vikt, efter­ som det egentligen rör sig om samma namn. Det estniska namnet betyder Ekenäs. På Karl XI:s tid var även Torsnäs-Tammneeme helt estniserat och har så förblivit. Men svenska inslag finnas ännu i dess omgiv­ ningars namnförråd. Att Kärri mets innehåller svenska kärr tarvar ingen närmare utredning. På gränsen till det estlandssvenska språkområdet an­ träffas kärr som lånord i estniskan. Med kärr i estlsv. mål förstås ofta en skog med sumpmark. Lisvi (s är långt men får i estnisk ortografi ej dubbeltecknas) anser jag vara lika med Lillskogen. -vi är samma ord som vi ha i Medevi och som Sahlgren visat böra förklaras som fsv. viper 'skog', icke som ,vi 'tempel'/ Beträffande förra leden är det inte nödvändigt att förutsätta sv. dial. liss 'liten', ty även estlsv. liJ:.: med samma betydelse måste i estniskan uppfattas som liss. Lik­ nande bildningar äro vanliga i östra och mellersta Sverige: Lissjön, Lisstjärn, Lissviken m. fl. Medeltida motsvarigheter fattas ej heller. Vi ha Litzla Wi, numera byn Lillevi, i Djursdala socken, Sevede härad, Kalmar län, och Litlawi, t., Björnlunda sn, Daga hd, Söder• manlands län, utdött. Den förra byn är belagd från 1398, den senare från 1447." Det skulle också vara tänkbart, att efterleden ursprungligen varit 'sved'. Då detta icke rubbar den svenska härledningen, kan

1 .Jfr Wessen, Svensk språkhistoria § 66. 2 Namn och bygd 1923. s. 110 ff. 3 Exemplen hämtade ur OA, där de antecknats från SRP 2917, resp. Vkjb s. 243. 185 det vara onödigt att närmare diskutera frågan. Ur det nyländska namnbeståndet i FLSA kan jag anföra några närstående namn: Lillsvidekärr, Pernå 1781 (B 37), Lislo äng, Pernå 1772 (B 39), Lissbacken, Ingå 1765 (B 13 A), Liskilsåkern, Fastböle i Helsinge 1776 (B 9). Johansen meddelar mig, att han någon gång mellan 1925 och 1930 under en utflykt ävenledes antecknat Lisvi laht. Själva skogen är, som framgår av Piirsalus uppgifter, numera fälld. :Men som sekundärnamn lever det svenska minnet vidare i Lisvi-bukten. Teigar var namnet dels på en gå1:d, dels på två steniga kullar i en skog, som inte hör till gården Teigars marker. Sagesmannen Arnold Raja anger deras form som avlång och säger, a,tt Stora Teigar är mindre än Lilla Teigar. Det är troligt, att naturnamnet bör tydas som »Kaxen», »Bjässen», och jämföras med finska ort­ namn på Teikar-. Dessa kunna härledas dels ur fi. teikari 'kaxe, bjässe', dels ur fi. teikari \;tekare, kock' ur fsv. stmikare.1 Den förra betydelsen är den enda som passar på naturnamnet. Hur man skall förklara gårdsnamnet, som inte tycks ha något att skaffa med de båda rätt långt därifrån belägna stenrösen, är en kvistigare fråga. Formellt oantastlig och ur betydelsens syn­ punkt väl så bra som de finska härledningarna vore för gårds• namnet etymologien < östsv. täigar 'tegar'. Som ortnamn vore Teigar då att likställa med den i vissa delar av Sverige mycket vanliga typen av ägonamnsplural, som från Gotlands Norra härad kan exemplifieras med namn som Bjärgar, Bingar, Fjälar, Vållar, Aikdalar eller från Järna socken, Nås tingslag, Kopparbergs län: Torpar, Söderbudar, Urbudar, Vannbudar, Backolasgårdar(na), Ebbtjärnbergsvallar etc. Från Litslena sn, Trögds hd, Upplands län, har jag antecknat Varghällar, stugor å Västra Vällinge, samt Torpartegarna å Djurby.2 I. Browallins roman Ellida från Gårdar (i Närke) har gjort typen bekant för en större allmänhet. I got­ ländskan kan -ar också vara singularis, men detta är likgiltigt för det estniska namnflts etymologi. Fullständigt analogt med det estländska namnet är det fno.

' Jfr Rolf Pipping,. Anteckningar om nyländska ortnamn, SNF XVIII, 1 s. 18. 2 Stickprov ur samlingarna i OA. 186

Teighar, nu Teje, på Nöterön, söder om Tunsberg. Detta Teighar var en sätesgård tillhörig biskopen i Oslo. 1 Rosenbergs lexikon upptar Tegane, by med kvarn i Ärtemarks socken, Vedbo härad, Älvsborgs län, 'Och Tegarne, gård i Boke­ näs sn, Lane hd, Göteborgs och Bohus län. I Nylaijd heter det numera Tegana 1. -täigana. Det finska Teikari mot,svaras där av sådana bebyggelsenamn som Prålsz• backa hy och hemmanet Stoor Prålen, Ingå 1701 (FLSA B 13 A) och Skraflars, Massby i Sibho 1776 (FLSA B 43). I Österbotten förekommer Sprättilä (Karsten, Svensk bygd II: 142). På överstelöjtnant Bachs karta söker man förgäves namnet Teigari. Det har där förvanskats till ett Teearu (Vägskälet) och traktens övriga oestniska namn äro inte alls utsatta. Ortsbefolk­ ningen har dock där som annorstädes fortsatt att man och man emellan bruka de hävdvunna namnen obekymrad om kartornas och myndigheternas namngivning. Vällikese kunna de estniska spräkmännen inte tyda med hjälp av inhemskt eller finskt material. Då nu namnet tillhör en bygd, varest säkra svenska inslag förekomma, torde det icke vara för djärvt att sammanställa namnet med det redan från medeltiden kända Vällinge i Litslena sn av Trögds hd, Uppland. Detta tydes av Hellquist efter Lundgren" såsom ett patronymicon. Av samma upprinnelse bör sannolikt Vällingholmen i Nyland och möjligen sjön Vällingen i Sörmland vara. Westman föreslår att här se en ing-avledning- till fsv. ralder 'vall, fält, mark'." Detta passar ur betydelsesynpunkt bra för det uppländska namnet. Nu har Ståhle i sin avhandling om -inge-namnen också anslutit sig till denna etymologi och översätter *1:cellingar 'de som bo på vallen, vid Valla' eller dylikt.4 Detta skulle kunna appliceras även på det estniska Vällikese's svenska förebild, ty vi kunna här tala om en strandvall, som, om vi följa kusten litet längre åt sydost, fram­ träder på ett mycket påta1,digt sätt. Ståhle föreslår att med hjälp av en antagen växelform *Vallungar förklara Valling·edal i Kinda

1 C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden, Stockholm 1B617, s. 340. 2 E. Hellquist, Om de Henska ortnamnen på -inge. -unge och -unga, Göteborg 1904, s. 173. 3 Nyländska önamn I: 390 (Folkmålsstudier 111). • Carl Ivar StåMe. Studier över de svenska ortnamnen på -inge, Stock­ holm 1946, s. 238. 187 härad, Östergötland. Och på Bamma sätt kunde det estn. Valingu, en herrgård vid Keila i Västharjumaa sättas i samband med proto­ typen till Vällikese, vars ursprungliga -nge estniskan substituerat med diminutivet. Ett sätt att förklara ifrågavarande estländska namn vore an­ tagandet, att de hade karaktären av uppkallelsenamn. En svensk nybyggare från Vällinge kan ha velat hugfästa minnet av hem­ bygden genom att uppkalla en kulle (eller sin egen numera med ett estniskt namn benämnda gård) efter hemortens namn, liksom de engelska kolonisterna i Amerika så ofta gjorde. I det senare fallet blir det för oss oväsentligt, vilken etymologi som är den riktiga för de svenska namnens vidkommande. Det nuvarande hemmansnamnet Lutika (Lusgården) kan näppeligen va:ra det ursprungliga. Ventsingi, strandparti och hemman, erbjuder ett svårt problem. Man kan utgå från fi. 1,äntsiä 'släpa benen efter sig' och i för• leden se redukten av ett öknamn, i den andra återigen 'äng'. Wentz kan vara ett tyskt förnamn, upptaget av Gottschalk eller det även i Estland förekommande släktnamnet Wendt (Vent) med svensk genitiv. Det skulle också kunna vara en ombildning av 'svensk'. Mägiste påpekade 1940 för mig, att Venska = Svenska. förekom• mer som familjenamn i Ingermanland. Därav kunde Ventsingi vara avlett. Liksom länsman i estniska dialekter blivit lentsman 1 så kunde här allt;;å *svenskr:uge ha utvecklats till *Venskingi > *Vensingi > Ventsingi. Ortnamn i Finland, som kanske innehålla 'svensk' i förfirn,kat skick, äro Vänskälä, Vänskänjärvi, Vänskän• ranta i Kuopio län, Vänski i Viborg,s län. I Ingermanland anger Venska inte nödvändigtvis (ursprunglig) svenskspr.åkighet utan bara härstamning från en politiskt tiH Sverige hörande landsända, liksom ruoit'.~i i ryf'ka Kareiem, finska dialekter kan betyda finne från Finland. Detta vents- kan slutligen också vara samma stam, som ingår i av forskningen ej behandlade svenska ortnamn på Vent-. Skulle första leden vara 'svensk', bör hela ordet tolkas som Svenskängen. Innehåller däremot första leden ett, penwn­ namn, bör -ing fattas som avledning. Ur ortnamm:materialet i Finland har jag antecknat en del former, som eventuellt kunde kasta ljus över det estländska namnet, förutsatt att de själva bleve korrekt tydda.

1 Ariste. Lacnsiinad s. 36. 188

Innehåller Ventsingi ett personnamn, kan ur Koskimies' (Fors­ mans) ic;amling i P A anföras en Went Eijouer 1566 frän Weissen­ stein ~ Paide i ,Jerwen ~ Järvamaa och ett Ventiä, Kuslajär• wellä 1578 (SV A 4985). Wänzkie gärdan, Lappvik, Tenala 1647 (FLSA B 1 A) skulle jag vilja ta i anspråk som nyländskt belägg för härledningen ur si,ensk. Men några Vent-namn i Nyland kunna förklaras på ett tredje sätt: ur dialektordet vcer.J,do, vända 'ny­ rödjad mark, »vänd» mark, mark vänd med plog (jfr hackor)' (Degerby SLS 463). Hit höra så vitt jag kan se, vel_ldobakan, höjd i Hendersby, Kyrkslätt (SLS 238; 1915) och Wendeniitu, »moss­ bunden starrvall», nu Väänten (joki), Lojo 1775 (FLSA B 27: 1). Säteriet Wändälä, Lojo 1780 (FLSA B 26) har troligast en från dessa tre grupper skild etymologi. De svenska namnen på Vänt-, Vant- har Ståhle a. a. berört men icke kunnat tyda. Av de tre etymologier, som berörts i anslutning till finländska namn, bör den sistnämnda lämnas utan avseende vid förklaringen av Vent­ singi, eftersom genitiven av vända inte bildas med s. Ingen gam­ mal rulla lämnar upplysning om någon här bosatt Vent. Detta bevisar inte så mycket, eftersom strandbyarna ofta överhoppats i äldre tid. I alla fall är jag böjd att föredra tolkningen av Vent­ singi såsom Svenskängen. Namnen Kommingi och Norringi torde innehålla 'äng' ,s,om andra led. Det långa m gör det mindre troligt, att vi i första leden skulle ha att göra med fi. komea 'grann, präktig' (av Westman förmodat i det nyländska Komsalö).1 Ett sådant ord ä.r enligt s~gesma:nnen Kop\in;iägi ej heller känt i traktens mål. Snarare är första leden fi. kommio 'kåta, hydda i skogen', som enligt Suomen Maa förekommer i finska ortnamn (Komisuo i Åbo-Björneborgs, Komi i Viborgs, Komila och Komiovaara i Uleåborgs län). Norringi ville jag först tolka som Knorrings udde, resp. skog, men då jag inte kunnat finna något spår av Knorringar som markägare i dessa trakter torde rätta förklaringen vara Norr­ ängen. Innan batteriet uppfördes eller skogen växte upp, kan bättre topog,rafiskt skäl till benämningen ha förelegat än nu. Väderstrecket är angivet från randverebornas synpunkt. Platsen

1 A. a. s. 203. Släktnamnet Komi (Nissilä s. 400) passar ej heller här. \Vessman, Fornborgar s. 62, nämner flera Komi-namn i Nyland, som han (med rätta?) härleder ur komea i betydelsen 'dovt brusande' (om vatten). 189 ligger strax norr om den nordligaste gården i Randvere och räknas till denna bys ägor. Ingen Emming i Randvere på Sandgårds ägor innehåller också högst sannolikt det svenska äng. Första leden har näppeligen samma ursprung som em- i Emån, Emsjön m. fl. vattendragsnamn i Sverige, vilka härledas ur fsv. ember 'imma'. Fastmer tror jag att första leden innehåller sv. hem. Uddljudande h bortfaller ljud­ lagsenligt i de flesta estniska dialekter, däribland också harjumaa­ målen. Hem- i ortnamn är på svensk botten synnerligen vanligt. Ett Hemängen anträffades, som vi sett, även på N argö. Saxen, som gärna överallt vädrar fornnordiska förnamn i de ortnamn han undersöker, har många Hemmingi, vilka han städse, utan diskus·sion och utan att ens ange vilka lokaliteter namnen representera, återför på Hemming. Så skulle man också kunna förklara detta estniska namn av främmande ursprung. Mägiste påpekar, att ängar med namn efter personer i Estland ingalunda äro ovanliga. Här rö.r det sig dock om ett bland esterna obrukligt germanskt förnamn, som visserligen kanske någon gång under tidigare århundraden brukats, om kortformen Hemm, upptagen av Mägiste 1 skulle återgå på Hemming.2 Ett sådant Hemm kunde formellt också förbindas med det svenska äng och det kunde tänkas, att en icke-estnisk inbyggare i Randvere blivit kaUad för Hemm av esterna i byn. Materialet tililåter intet avgörande svar på det etymologiska spörsmålet. Så mycket kan dock påstås, att namnets andra led antingen är sv. äng eller också avledning till ett nordiskt-germanskt mansnamn, Hemming eller Herman. Med tanke på ängens synnerligen centrala läge föredrar jag tolk­ ningen Hemängen. Den ligger strax intill Liiva (Sandgården) på båda sidor om vägen tätt invid kyrkan.~ Det nyländska namnskicket visar, att Hemängen är ett över• väldigande vanligt ägonamn, som ursprungligen varit en kameral term och intet ortnamn. Hemmings är ett tämligen ofta förekom• mande hemmansnamn, även bynamn, men användes inte om ängar.

1 Isikunimesid s. 23. 2 • Så enligt . Mägist!l. i Alm;;i,naj(ka , vuodeksi 1929, under det i finska dialekter Hemmo likställes med Herman. I Estland är Hemo känt från Lihula (Leal) i Wik 1319. Aven där fanns svenskt inslag bland bönderna. 3 Kartskiss av KopHmägi i brev. 190

Det här ovan förutsatta N orrängen är givetvis också vanligt i Nyland. Rooste Antsu kan tolkas Rost-Janne och rost kan avse rost såväl på säd som på järn. Frestande vore att i detta Rooste se en reminiscens av de ej sällsynta äldre skrivningar Rost(h)e för Rootsi 'svensk', som anträffas i äldre dokument och här på orten skulle kunna syfta på byn Rootsi-Kallavere. De estniska språk• männen anse dock detta uteslutet av fonetiska skäl. Jag tror dock, att de ära för doktrinära på denna punkt. Nargöesterna ha bevis­ ligen medels en metates förändrat Gullkronskärret till Gurklooni soo. En gård Rootsi-Hansu finnes under Kedenpäh gods i Juuru socken (Eisen-Kettunen i PA). Själva bynamnet Randvere består av estn. rand 'strand', en andra led, som kommer att behandlas nedan under Rootsi-Kalavere. Om Randel, som Johansen framkastar, skulle vara en svensk be­ nämning på byn, så är det säkert en tillfällig ombildning av det estniska namnet. De svenska invånare, som Johansen funnit här under ~hen 1496-1507, ära Merten Quadt, Andres Swarte Oleusson, Carll, Peter Matyasson, Erick, Kersine, Bertelt Bulle och Matyes Blome. 1 Det är fler namn än vad Johansen brukar kunna visa från andra byar, där han hävdar tillvaron av svensk befolkning. Det gör också ett ovanligt entydigt intryck. Quadt är visserligen egentligen mlty. och quat spreken betyder bakdanta (jfr också ty. Quatsch 'struntprat'). Men det synes ha inkommit i fornsvenskan genom dikten om Ivan Lejonriddare, där det användes om en person versrad 73. Något mer belägg än detta finns dock inte. Ester äro i vart fall dessa bönder eller fiskare icke. I Aiaotsa märkes namnet Riiasöödi. Mägiste har meddelat, att under t,sartiden södra Estland (= norra Livland efter den histo­ riska indelningen) kunde kallas Riiamaa 'Rigaland', emedan Riga. och icke Reval var huvudstad för denna provins. Om en bonde inflyttat fråll' landets södra del, kan alltså benämningen ,syfta på hans härkomst.. Möjligt är dock också att tolka namnet som inne­ hållande ösv. ria 'lada', estn. rehi. Sammanhanget med sööt 'träda' gör den svenska härledningen plausibel, ty rior stå ju just ute på fälten. Jfr ock fi. riihi, riihen, varav ria kan härledas. Om den nära Tammneeme belägna sedan 1600-talet utdöda byn

1 Beiträge s. 49. Publikationen Il. 191

Idesback meddelar Johansen följande belägg: 1497 Hirspacke, lrspacke, 1507 Hirspaicke, 1529 Itiszbach, 1561 Ispacker, 1586 Ideszback.1 Vidare Iszbackere Mick tho Thorsen 1599 (TLA Bj 16, brev till förf.). I ERKkA C III 14 nämnes Ispackar Pello under Mardt Hoffs Strandbönder och denne kallas ERKkA C V 10 Is­ packare Pelle. Med ledning av enbart dessa belägg kan man hysa dubier' om namnets rätta tolkning. Emellertid har jag sedan efter en anvisning av Johansen i arkivet på Stafsund funnit dokument från 1491, vilka, när han skrev sina Beiträge ännu voro honom:­ obekanta och som han på grund av deras relativt sena datering icke heller tryckt av i GEG 1930. Och dessa dokument ge den klart svenska grundformen: Iuersback (Ivarsbacka). Ivar var ett bland ester alldeles obrukligt förnamn. Däremot finnas paralleller i Nyland, t. ex. Ifvars, frälsehemm3:n i Sibbo (meddel. av Bror Akerblom) eller Ifvars, hemman i LOJO 1737 & 1848 (FLSA B 23). Med de på Yiiinsi belagda senare kontraktionerna till Is- kan för• modligen jämföras Isnäs, Pernå 1784 (FLSA B 37). De omkring 1500 uppdykande skrivformerna med h- bero kanske på en estnisk folketymologisk ombildning. Det finns ett hirs i estniskan, som avser galgen på en ställning, där fisk upphänges till tork, men det ordet är, meddelar mig Saareste, okänt i dessa trakters nutida dialekt. Inte heller kommer sädesslaget hirs i fråga, då hirs i denna betydelse är ett ungt lånord och själva växten inte lär odlas inom landet. Däremot har ordet hirs, som man kan se på finska hirsi, gen. liirren en äldre och allmännare betydelse 'stock, timmerstock, bjälke; galge' (Lönnrot) och denna synes ingå i en mängd finska ortnamn, exemplifierade hos Arvo Meri vid behandlingen av Hirslahti i Vehmo socken, Abo-Björne• horgs län.2 Meri förklarar första delen av Hirslahti såsom hirsi 'Balken, Zimmersttick'. Det förefaller sålunda: som hade Ivars­ backa påverkats av ortnamn på Hirs- och under en kort tid kommit att uppfattas som ett Stångbacka.

1 Sst. s. 48 f. 2 Vanhan Vehmaan kihlakunnan pitäji~n ja kylien nimet I: 39 (Helsing­ fors 1943). 192

2. saar - pravali (Stora Wrangelsholm). På Wrangelsholm finnas ej byar utan >>ändar». Hemman: Kelnasi ots - Källnäs >>ända>>: tisleri (Snickarns), lillemäe (Blom bergs), palmi (Palms), silla-otsa (Broändan), vestenpäri (Vesterbergs), dnneri (Einbergs), kopli (Hagen), rätseppa (Skräd• darns), jäi've (Sjö-), liva (Sand-), lentsmanni (Rättarns), kini (Kiins, jfr ovan under Nargö), pilli (Spelmans-), tiiBe~tuhupå (Tomskalle­ gården), pen' ni (Bengts-), el Beri (Hellbergs-), [ Ääri (Strand)], lilleneri (Lillbergs), fistalu (Nyhemman), kidmäe (Körsbärsberget), pällu (Pelle-), linne (Lindgården), tiGi (Damm-), rijassu,övi (Rieträdan)1, männimäe (Furuberg), kullamäe (Guldberget), metstda (Skogs­ stugan), kularätseppa (Byskräddarns), jäGu (Jakobs-). Aabineeme ots - Båtnäs >>ända>>: lusmanni (Lotsmans)2, ranna (Strand), mäe (Bergs-), iiwenda (Nystugan). Länne ots - Västra >>ändam: jånma (Öde-), präGa (Vrak-), länne (Väst-), elGi (Henriks-), niGitla (Niklas-), puonvi (Bonde-), juosti (Josts-), pruna (se nedan!), änu (Adolfs-), -jäGu (Axel-Jakobs-), tanani (Staffans-), manikse (Mattias-), [Ääri (Strand), Koistu (Björk-)], marni (Mårtens-). la ots - Öst• ändan: kelseri (Kejsarns, jfr nedan!), metsa (Skogs-), leppikku (Al­ dungen), hoimi (Holmen), pdrna (Bernts-), vahenda (Mellanstugan), otsa (Ändan), kalna (Strand), vanavda (Gammelstugan), tihikku (Snåret), lei.~si (Bullergården?)3, männiku (Furu-), valnu (Ängs-), otti (Ottos-), innu (Hinke-), eEitali (se nedan!). Naturnamnen på ön, om man går med solen i nordvästlig rikt­ ning: luo ots (Skärändan) - näs, takkulaeva kehvel (Blån(garn)s• skeppsbanken), lime niem (Nätnäs), lime nieme loitGas (Nätnäs• viken), veski niem (Kvarnnäs), vafoe mara loitGas (Vita husets vik), kelnasi niem (Källnäs näs), kelnasi sanam (Källnäs hamn), lfini loitGas (Slupviken), kelnasi karl (Källnäs rev), mäiinniem (Tallnäs), mäiinnieme loitGas (Tallnäsbukten), ulesare niem (Överönäs), ulesare kanav (Överö-kanalen) _ ulesare raiiD (Överö strand), kurakse loitGas (Knivvik), vina karl (Vin- eller Brännvinsrevet), vina kehvel (Vinbanken), vafoe kivlne loitGas (Vita stenarnas vik), allik-niem

1 Livlands-(Riga-)trädan kan enligt .Joh. Kallasmaa inte komma ifråga på Wrangelsholm. ,Jfr ovan s. 190. 2 'Lus-tman kunde ockiiå tänkas. 3 Jfr fi. leisio 'bullrande orolig hop, följe', leissio 'buller, stojande leverne'. 193

Fig·. 6. Wrangelsholm efter ryska generalstabskartan av 1899.

(Källnäs), innu niem (Hinkenäs), estali raiin (Häststallsstrand), aukku raiin (Gropstrand), vana kaBeli niem (Gamla kapell­ näset), vana kaBeli louGas (Gamla kapellviken), mäi'iDije alune (Tallgrund), unDi kiv'i (V argstenen), löuni raiiD ( V rakgodsstranden?), livsilre ots (Sandskenbensändan, d. v. s. den sandiga landtungans spets), mousare louGas (Muhunäs sandgrund) - ett rätt sandigt ställe, mölGi raiin (Mjölk[nings]stranden), sielikku raiin (Kjol­ stranden) - kvinnorna brukade dra flundrenäten i land där, maltsik-niem (Slamnäs?),1 kiBuri kar'i (Stäva-Jörgens rev), laeva kar'i (Skepprevet), riv'i ots (Revändan), ärGi saDam (Oxhamnen), le'iGari kar'i (Lekareskär), jahu kar'i (Mjölskär), nulli kar'i (Slörskär?), linna-la'ija kiv'i (Stadsholmsstenen), pikka kar'i (Långrevet), se'ina kar'i (Murrevet), alli ~ halli kar'i (Grårevet), ulevelt kehvel (Ovan­ banken), tfrluo (Backsvalskär), rouwenvi ols (Grovändeudden? jfr. nedan!). Grund: vahe .manal (Mellangrundet) - kallas också niiGrunv (Nygrund), ulGu manal (Öppna-Havsgrundet), appelsini maval (Apelsingrundet), putru manal (Grötgrundet) - namnen från väster till öster. 1 Närmare i Tillägg och rättelser.

13 - Wieselgren 194

Kärr: mu.,ta kuoppa suil (Svartgropskärret), mölnri sw1 (Mjöl• narns kärr), hulliva suå (Gungflykärret), vräGa nini sw1 (Vrak­ gårdens ängs kärr), ka/,akka sw1 (Gjus-, Måskärr), s11ressw1 (Stor­ kärr), uha sw1 (Dunstkärret), väe.~sw1 (Lillkärr). Sjöar: tuomi!JGa jäi"v (Häggsjön). Berg: siire8sitå mäG} (Storkärrsberget). Klippor: punakivl (Rödklippan) i skogen mitt på ön. Höängar: nittti (Knuts-)1 , korve (Skogs-), vinnakivi aen (Uppvind­ ningsstengärdet), pikka loukka aen (Långviksgärdet), - de tvenne sistnämnda äro åkrar. Sund: ak.si salm (Sundet till Lilla Wrangelsholm), älGna salm (Wulfsösundet), väikke salm (Lilla sundet). Familjenamn: tai't (Dau), plw11kvi.~t, lu.~man, s?,pluiii (Sjöblom), tälstrom, malmstrom, sanstrom, kronström (Grönström), porkstrom (Björkström), viliBärk (Willeberg), sw1iBärk (Sumberg), linnolm (Lindholm), pustrom (Boström), lillevor.st (Liljefors), lillevors, tilBerk (Dyberg), lentsman, väGiström (Fagerström). De svenska namnen ha kommit därav, att en förvaltare av svensk härkomst gav dem åt befolkningen under förra århundradet. Med finlandssvenskarna har man alltid haft livlig förbindelse. För närvarande äro två finlandssvenska hustrur på ön. Fisketurer ha gjorts till Hogland och Lovisatrakten. Tallinns hamn (fiskhamn) den 8 juli 1940. Sagesmän: Fiskare från Wrangelsholm, i synnerhet Kusta Lillepärg (d. v. s. Gustav Blomkrans), som då var 70 år.

Släktnamn 1826-1839: Mihkel Niiströöm, ,Jaak Länsman, Lusman, Tio Linholm, Jtirri Akspärk, Jan Klama:opak, Aksi Jago Kröön:,;trööm, Snmpärk, Tam­ pärk, Tiu Klaaspärk, Keiseri Maddis, Klaukse Klans, Maddis Lens­ man, Tönno Puuströöm, Hinno = Otti Niiman, Niinman, Pöör• strööm, Mihkel Willipärk, Keisari Malmströöm, Jtirri Wiikströöm, Kelnasi = Tisleri, Klangt-ie Pärkströöm, Koisto Sandströöm, Ttitipärk, Kopli Lingwors, ,Jaan Lillewors, Maddis Sööbluum, Prei­ holrn, Sumpärk, Abram Wiipärk, :M:ihkel Willepärk, Anno Malm, Taalströöm, Poonti, Pondi Lillepärk, Praga, Liinholm, Pruna ,Jtirri Klaaspärk, Laaspärk, Hindrek Ttipärk, l\faddis Pluumkvist, Jaan Klarnaspak, Hants Ropärk, Mihkel Gröönströöm (Uppslag i Jege­ lechts församlings personaliebok l82G-1839, s. 63-72 a).

1 Enligt "fägiste snarare < fi. nyytti < SY. knyte. 19ö

S läk tnamn uppförda Wrangelsholms annexförsamlings personaliebok (s. 1-47): Aksberg, Lindström, Ekeman, Eiman, Klarnas, Krönström, Lam­ l ,ot, Länsman, Lentman, Liinholm, Lillepärk, Lillevors, Luusman, )falmström, Helberg, Niiström, Pendis, Plumkwist, Pöörström, Prei­ holm, Puuström, Roopärk, Saarström, Sandström, Sööblum, Sum­ pärk, Tallström, Tampärk, Ttitipärk, Wagiström, Willipärk. Befolkningen på ön betonar gärna sambandet med Finland. I den tidigare anförda uppsatsen i Kulturhistoriska arkivet (21 .Jöelähtme) påstår sagesmannen Johannes Breckholm, född 1848, att hans far hävdat, att ön bebyggts av finländare komna från Björkö (Koivisto ). Tidigare hade ön varit en röva rö. De fåtaliga kvinnorna hämtas från fastlandet: Finland och Estland. 'Jag tog mig hustru från Borgå. Min bror äktade min svägerska. En annan hror tog sig hustru från Neeme (i Jöelähtme). Och det är många :,;om gör.' Namnen längs kusten har jag här i Sverige kunnat komplettera g·anska betydligt medels upplysningar av tvenne wrangelsholms­ fiskare Albert Linholm och Evald V aagiste.

~ya namn: Det heter inte Liive niem utan Liime niem (Nätnäset'?).1 Hollandi nukk ja lougas (Hollandsnäs och slammvik - annat namn på Veski niem), Kopli niem (Hagnäs), Koistu niem (Björk• dungimäset), Mamma kivi (Mammas sten), Papa kivi (Pappas sten), Poeste kivi (Pojkarna,s sten - namnen efter en drunkningsolycka), Leene kivi (Lenas sten), Antsu kivi (Hans' sten - den är längre ut i vattnet än Lena~), Musta koobas (Svartgrottan), Tönu nie1n (Anton:-mäs), Jänekse kari (Harskär), Pikkaloo (Långholmen), Noia kivi (Trollstenen - där lyser en falsk eld), Suure paadi laht (Storbåtsviken), Tagalaht (Bakre viken - annat namn på Muda), Väike kari (Lillskär), Maori e. Maori kari e. Mouri (Morans skär urspr. ;:,älungens skär, fi. mouri 'liten varelse, liten skäl', Lönn• rot), Turska kari (Torskskär), Umbkehvel (Spärrevet e. Det ogenomträngliga revet?), Kanepilaeva kehvel (Hampskeppsrevet), Vhe kivi kehvel (Enstensrevet), Vahe kehvel (Mellanrevet), Loa

1 liiv växlande med liim är ett fiskredskap, som Wi:edemann översätter med ))Handnetz)). 196 hark (Vassgaffeln - vattnet skär in i land), Liiva lougas (Sand­ viken), Uustalu kartuliaia niem (Nygårds potatislandsnäs), Luss­ manni kartuliaia niem (Lussmans potatislandsnäs). A. Tammela bekräftar formen Liimi för Liivi och tillfogar Mantsikmäe neem (Smultronbacksnäset), kanske avvikande namn på Maltsik-neem. Konrad Aaslepp från grannön Aksi känner ett Ein(n)eem (Hö• näs). Om några bland de 1940 upptecknade namnen har jag fått när• mare upplysningar. V aagiste meddelar i brev av den 16. 1. 1945: Estali är en strand, varifrån en del av öns innebyggare fara ut på sjön eller landa med sina fiskebåtar och gården, som en öbo byggt där, har fått namn efter stranden. Löidi rand betyder (menar V aagiste) inte V rakgodsstranden. Ty det finns ett slags verktyg av trä, Rom kallas löit. Detta har en längd av 2-:3 m. Det sammanfogas i ena ändan med ett annat trästycke av cirka 1 meters längd. När nu tunn is lagt sig på vattnet, begagnar man verktyget till att hugga sönder isen och bana väg för båten genom den. För årtionden tillbaka var stran­ den tilläggsplats för fiskebåtar och då är det mycket möjligt, att de där verktygen stodo uppradade på stranden och givit namn åt den. Enligt Wiedemann är genitiven av löiid lö110 och om detta gäller för ifrågavarande dialektområde, styrker det kraftigt Vaagistes åsikt. Ordet löit, gen. löidi, saknas hos Wiedemann. A. Tammela tillfogar bland skären Maalu kari (Grusskär?), bland stenar och klippor Lai kivi (Bredasten), Peiu kivi (Fäst• mansstenen), Praaga Jaani kivi (Jan från Vrakgårdens sten), Kammila kivi (Flundresten), Hobu kivi (Häststen), Vanakabeli neeme kfoi (Gamla-Kapellnässten), Kopli kivi (Haga sten), bland näs, uddar och utskjutande rev: Einmneeme sääre ots (Ängsnäs• revets spets 1 ), N äkmanni ots (Näckens udde), andra namn: H ärgi sadam (Oxhamnen), Vennaste kfJ/zvel (Brödrarevet), Nooremän• niku alune (Neranför talldungen), Tondipere O nomm, Oja vars" (Bönstängeln), Nigu kehvel (Niklas rev). Paul Klaasberg, en yngre wrangelbo, fann, att hans egen gård Pruuna (Bruna gården?), liggande vid sidan av Poondi, uteglömts

1 Under förutsättning, att namnet kontraherats ur (h)einamaa nieme. 2 Tondipere (Spökgården) var namnet på en nedlagd gård. 3 Plats, där bygatan slutade och fältet tog vid. 197 i listan. Sagesmannen Tammela har tillagt. i Kellnasi ots Ääri (Stranda) mellan Elberi och Lilleberi. I Lääne ots äI'o ,Joosti och Aadu nedlagda och husen borta. I Ida ots skulle före Leissi, Tammelas egen fädernegård, inskjutas Nomme (Heda) och Klaukse (Klas-). Och i Lääne ots borde före Mardi komma ännu en Ääri samt den gamla gården Koistu. (Björkhagen I. Koivisto ). Bland kärrmarkerna tillkomma Rasi soo (Kardborrkärr) och där fanns förr en gård med samma namn. Likaså fanns nära Kajaka soo gården Kaja (< kajaka 'mås''?). De beboddes av Rasi Mikk och Kaja Jaak. Även Johannes KaUa:miaa har vid personligt sammanträffande 1!l49 gjort några tillägg och rättelser, vilka delvis kunn.at införas på vederbörligt ställe. Här må ytterligare några meddelas. I en roman från 1870-talet om den politiske konspiratören baron Ohkull, som levde på 1700-talet, nämnes gården Metstoa. Lots­ man har intet att :c;kaffa med 'lots' utan är ett efter tyskan taget namn. Pällu bör ej översättas Pelle utan kommer av riksspråkets pold 'åker' i dialektalt uttal. Riiasöödi . är ett konstgjort namn uppfunnet av ägaren. l den gamla Kejsargården var både krog och kapell förenade. Namnet Tihikku kontraherades i uttalet till tiGu. Vainu var Kalla:,;maas egen gård och namnet borde hellre ha återgetts med 'gräsmark' än med 'äng'. Innu är finskpåverkat; näset är uppkallat efter gårdsägaren. Till Kabeli neem knyter f'ig en legend om räddning ur sjönöd och hyggnadslöfte.1 Pndi kivi är rätt stor, 150~200 m. Den fick sitt namn, då vargar en gång sökte lämna ön i töväder men blevo nedskjutna där. Muusääre louga,; hör ej kombineras med någon skeppsbrottssägen om en muhuho, ty muhuborna voro förr i tiden icke sjöfarande. Det bör direkt förbindas med den nedan behandlade muh-stammen. Mölgi rand bör tolkas som Mjölk(nings)stranden, ty där gingo korna på hete och där försig·gick sommartid mjölkningen. Arnold Aksberg­ Aaslepp från Lilla Wrangelsholm har under båtfärd till ön för kyrkoherde Petersoo framställt samma uppfattning såsom säker. Man får skriva detta svenska inslag på de finlandssvenska hustrur­ nas konto. Det fanns senare två finska sådana från Hogland (estn. Suursaar). Kallasmaa tror, att det heter Kihu kari, ej Kiburi kari. Han översätter det själv med 'stäva', men kibu kan enligt

1 Om de olika kapell, som avlöst varandra på ön, berättas i kyrkoherde Toombergs broschyr Tagasivaade ..., Tallin_n 1919. 198

Wiedemann också vara namnet på en liten grå sjöfåge,l, troligen vattenlöparen, vilket, om namnet, s:hom stundom händer, bildar sammansättning i nominativ, här också kunde ifrågakomma. hall 'grå' i Hallikari syftar på gråsäl, som brukade kallas 'de grå'. Möldri son är fel för Mölgi soo (Mjölkkärr), vars namn härleder sig- av läget intill Mölgi rand. Toominga järv var i senare tid föga mer än ett kärr. Suuresoo mägi är 3-4 m högt. Punakivi är en s. k. liiukh,i ( en rutschklippa av det slag, som beskrives i Geijen:tamt- Mina pojkar. Sådana tilldrogo sig i Estland större uppmärk:rnmhet än hos oss och statsantikvarien E. Laid har ut­ arbetat ett särskilt register över dem.) Av släkterna äro Dau och Pörbtröm nu ntdöda. (Sagesmannens hustru är född Pörkström.) Lentsman-släkten är finländsk. I släktnamrnet Tiipärk utgör för• leden en rest av g-ården Tiihiipää. Till de förutvarande familje­ namnen kan läggas ännu ett: Breichholm.1 En man med detta namn g-jorde sig känd, då han vid 91 års ålder ville ingå nytt gifte. Om den första bosättningen finnas e:ägner. En historia förmäler, att ön fick vara i fred för sjörövare och bebyggdes av Kajaka Jaak (Mås-Jakob) och Ra:-si Mikk (Svedjefalls-Mick < fi. rasi'?)." En annan legend låter en på flykt stadd svensk officer slå sig ned där i tron, att han kommit till den finländska ön Koivisto. Därav förklarar man g-årdsnamnet Koistn :-om det äldsta på ön.

Historiskt: Rango 1387 (Jb. f. Gen.), Rande 0 1397 (GEG), Rango 1897 (GEG), Wrangoe 1491 (Stafsnnd), Rangelisare 1525 (Gh), Wrange 1529 (Gb), Wrang·oe 1529 (Jb. f. Gen.), Wrano 1538 (Gb), Wrangö 1580 (Gb), Wrange lö86 (,Jrev), Wrangen 1589 (Waghenaer), Wrani (KrA 32: 1fi, Mercator), Wrangher 1623 (Blaeuw), Wrangö 1626 (Burens), Wrangö 1637 (öGR), Wrangö 1636-42 (LRKkA XII: 2), Wrangöö (4 ggr), Wrangöön, Stoora Wrangöö, Wärangöö 1645 (Månsson), Wrangö 1650 (Wexionius), Wrangön (KrA 32: 48, :-lutet av 1fi00-talet), S. Wrango (KrA 32: 88, dito), Wrang·ot-ahr oder Wrangelsahr (Holmberg, ERKkA CV lo, dito), SL Wrangö 1694 (Gedda), Stoora Wran~;öön 1705 (E,ldhergh), » Wrangeh:holm oder nach dem Schwedischen Wrangöe heiszet im 0h1:-tnischen Prangli-Saar» 1714 (pa:;;tor Wrede i kyrkboken

1 Identisk mPd den å s. 19.} omtalade Breckholm. 2 Ev. < eBtn. m.~.~ 'kardborre: hundtunga'. Jfr kärrnamnet ~- 197. 199 cit. efter Russwunn), Prangelsaar 1732 (Gutsleff), St. Wrångön 1737 (Strömcrona), Stora Wrangön 1748 (Hahn), Wrangöö 1750 (EVKkA A 487), Stora Wrangö 1751 (Hahn), Grosz Wrangels­ holm, Prangelsaar, Wrangoe, Wrangel 1774 (Hupel), Stora Vrångö 1788 (Åkerland), Stora Wrångö 1815 (Klint), Wrangelsholm 1826 (Jegelechts personaliebok), (Gross und Klein) ,vrangöe 1834 (Revision VIII: 80), Wrangö, Wrangelsö, Wrangelsholm, Wrångö, Wranjö,, vVrnnger, Grosz-\V rangelsholm, Pranglisaar, Rangeluse­ Saar 1853 (Russwurm), Ranni-läd 18ti9(r), 1890 (Wiedemann), Rango, Pranglu 1894 (ERuA G, rysk skrift), Sor Vrang 1899 (rysk generalstabskarta), Grosz Wrangelsholm 1906 (Sodoffsky), S. Prangli s. 1921 (Eestimaa kaart), Prangli s. 19B7 (Ka,s tunned maad?), Grosz Wrangel (Prangli) 1942 (Ostsee-Handbuch). Icke blott de äldre formerna utan även öns kartbild demon­ strerar namnets härledning ur den germanska roten wranga-, 'vriden, krökt', som vi återfinna bl. a. i fsv. vranger, mlty. wrange f., da. vrang, fg·utn. rang. Om i:-bortfallet i det estländska namnet kan man med bestämdhet anta, att det beror på estniska uttalsvanor och inte på forngutniskt inflytande. Ty, som redan påpekats i annat sammanhang·, ovan s. 141 f., tål den medeltida estniskan inte två konsonanter i ordets början, inte ens i ortnamn. Den nutida estniskan har alltjämt bibehållit avogheten mot konsonantförbindelser i uddljud, dock äro ljudhärmande bild­ ningar med pr-, pl-, kr-, kl- vanliga. För det topografiska torde en hänvi:ming till klichen vara till­ räcklig. Från Strömcrona till Klint har man haft känsla för namnets egentliga innebörd och svenska karaktär; det visa skrivningar som Wrångö, Vrångö, där det anpassats efter :wensk ljudutveck­ ling. Russwnrms etymologier äro omöjliga. lfan synes inte ha förstått betydelsen av det svenska namnet, fast han upptar det. Formen vVärangöö hm, J. :Månsson kanske bara är tryckfel i originalupplagan men skulle också kunna tänkas återge en upp­ fattning, att namnet stode i :c:amband med det wrangelska stam­ godset Varangn i Virumaa, varifrån ättens namn av :-omliga härledes. I namnformerna kan man tydligt skilja mellan en nordisk, en estnisk och en tysk version. Den mi gällande estniska är dock bara en folketymologisk ombildning·. Mycket intressant är det däremot att bland de älrlsta beläggen anträffa ett Rande 0, vars 200 härledning utan tvivel bör sökas i estn. rand, 'strand' (för övrigt ett av de äldre germanska lånen i finska och estniska).1 En över• sättning Strnndön torde då få uppfattas såsom syftande på öns egen rikedom på stränder. Den ligger för långt ute i sjön för att kunna kallas Strandön i relation till fastlandskusten. På finska kan ranta 1tven betyda synrand, varför en tolkning av Rande ö såsom 'ön vid horisonten' också vore tänkbar. Johansen uppger, att ön tidigare av esterna kallat:;; Ranni laad, vilket stämmer med Wiedemann.2 Detta raitid = ragi betyder 'loka, bogträ, lokträ; tvärträ på gaveln till en bondgård; ok, soin hindrar svin att krypa genom gärdsgårdar; bråckband' (efter Wiedemann). Mot­ :-varande ord i finskan ranka, gen. rangon I. ranka, rangan betyder 'långved, stam (utan qvistar och rot), trädstam (i synnerhet sma­ lare)' (Lönnrot). Märk också sms. selkäranka 'ryggrad'. Något vasst och upphöjt tycks ligga till grund för de flesta av ordets skiftande betydelser, och detta kunde lätt appliceras på Wra,ngels­ holms natur Och kontur. Men ännu bättre och mer närliggande vore att utgå från estn. rank, gen . .raitgi, 'rad', ett ord som lexikonet visserligen blott antecknat från SV Estland. Detta kan syfta på de talrika revlarna kring holmen: kivi-rank »Riff» enligt Wiede­ mann. Namnet Rangi kan vara tillkommet under påverkan av det gamla nordiska (v)rang- i Rango, vars innebörd varit dunkel för esterna och därför fått vika för något mera begripligt, ljudliknande och topografiskt passande, men revlarna äro dock inte på samma egenartade sätt karakteristiska för denna holme som dess vridna kontur. Ur detta har ljudlagsenligt det andra estniska namn upp­ stått, som förbinder holmen med wranglarna: Prang(e)li. Estniskan tål ej gärna förbindelsen wr- och har ombildat den till p- på i'amma sätt som vrak(gods) blivit praak. Men i äldre tid kunde man i stället för pr- ha blott r-. När det genitiva -i lades till Prangel, synkoperades det svagtoniga e och den nuvarande nor­ malformen Prangli (tidigare även böjd efter andra deklinationer med it- eller -e i gen.) uppstod. Sedermera ha även tyskarna gjort sig skyldiga till en liknande ombildning av det under 1600-talet helt tongivande Wrangö. Den i Estland så spridda och så mäktiga ätten Wrang·el(l) har aldrig haft något med Wrangelsholm att

1 Jfr Setälä, FUF XIII: 436 och där anförd litteratur. 2 Johan&en har bara glömt de två punkterna, som beteckna äng-ljud. 201 skaffa,1 men det kända namnet har dragit det oförstådda wrang­ under sitt inflytande, under det man i Sverige ännu in på 1800- talet hade kvar den oförvanskade benämningen, som ej heller så lätt lät sig utrotas i tysk-ryska officiella aktstycken. öns utseende definieras av Månsson sålunda: »Wärangöö är een Öö Treekantigh medh tree vthstickande V dder och aff hwar Vdd itt F-teenreef ... »2 Hahn 1748 tillfogar, att den har en by och litet skog." Hupel yttrar: »Sie ist bewohnt, mit einer Kapelle versehen, sehr schmal, doch ungefähr 4 W erst lang, und gehört zu dem Gute Hallinap im Johanni.s Kirchspiel.» 4 Russwurm karak­ teriserar den som »eine 4 Werst lange schmale Insel mit etwas Wald und an der Stidwestseite mit zahlreichen Granitblöcken iihersäet, liegt nordöstlich von Reval, 20 Werst von Jegelecht ... »5 1 Sodoffoky anger öns längd till 5 werst, dess bredd till 1-1 / 2 werst och dess ytinnehåll till 6 ½ kvadratwerst.6 Ostsee-Hand­ buch anger avståndet från Wulf till 6 sjömil i ostnordostlig rikt­ ning och omtalar ön som låglänt och skogbevuxen med två kvarnar på norra delen. En i ögonen fallande trädgrupp synes på nord­ västsidan; i sydväst märkes kyrkan i en stor by. I väst och syd­

1 7 väst sträcker sig kustrevet runt om ön intill 1 / 2 sm. utåt sjön. Om gammal bebyggelse på ön meddelar sagesmannen Johannes Kallasmaa, att han sett talrika spår därav, i synnerhet på nord­ östra stranden, varifrån vinden virvlat bort sanden. Det har varit en sorts rundhyar. Man kan förmoda, att de utgjort s. k. res-skålar

1 ön har i tidernas lopp innehafts av medlemmar av vasallsläkten på Calleuere, komturen i Reva!, van Scherenbeke på Mart, Tuve (Taube) och Stackelberg på Hallinap, Girard de Soucanton i Reva!. Redan från 1341 kan man någorlunda följa dessa egendomars öden. Jfr Johansen GG s. 4,2 ff., Estlandsliste s. 2'54, 345, 397, 496, Russwurm s. 154 f. Wranglarnas stamland­ skap i Estland var Virumaa (herrgården Varangu i Haljaia sn.). Johannes Kallasmaa berättar, att Wrangelsholm kom i öbornas egen besittning redan under tsartiden, Den siste ägaren, baron Girard, som också rådde om Halli­ nap ( vid Raasiku), omkom i dåligt väder på Vennaste kehvel (ovan s. 196) med tre man. Då sålde arvingarna ön till dess invånare. Holmens lösgörande från Hallinap ägde rum 1840 (ERiiA GI 21). Be niirmare i Tillägg och rättelser. 2 A. a. s. 19. 3 A. a. s. 23i'i. • A. a. I: 358. 0 A. a. ~ 195. 6 A. a. s. 22,'i. 7 A. a. II: 159. 202

(koniska ki'ttor). 1 De äro säkert mycket gamla och den nuvarande befolkningen har intet gemensamt med dem. Det är inte möjligt att säga, när ön fick bofast befolkning. Av de äldsta dokumenten framgår ej klart, om det fanns en sådan vid tiden för deras avfattning. Det är tal om fiskerätten. Men redan från den katolska tidens avslutning är ett flertal öbors namn kända. Det är i Revals lejdebok de förekomma. Det äldsta fallet här• rör från 152/5-: »Anno etc. xxv am 10-den dage des mantes octobris warth geleideth Jacob Sothwer, Jurgen Tuwen bure, vnnd heft geslagen Laur,entz Korb, gemelten Jurgen Tuwen buren vth dem dorpe Rangelisare.» Ägaren Jörgen Tuve (Taube) residerade på Maart på fastlandet. I namnet Sothwer torde »so G. sö' (söd) Wiesemnoor, Sumpf, Morast» (Wiedemann) och det i ortnamn vanliga -vere ingå, som behandlas under Rootsi-Kalavere. Körb är det i gårdsnamn så vanliga substantiv, som anger enslig· be­ lägenhet: »korb, korb G. körve (körbe) grosser Wald, Dickicht (auf Moorgrund, Einöde» (Wiedemann). 1529 heter det: »Anno xxix am 3 julij wart geleideth Laurencz van vVrange, des tegeders sone, Joan Tuun van Marte lnue, eynes dotslages haluen, den he an Clawes Laipa, dersuluesten herschop buren, bogangen heft.» Laipa bör möjligen förklaras ur klaip, klaiba, som "\Viedemann översätter med »grosses Stiick (Brot)». Kanske har det varit ett öknamn med den allmännare betydelsen 'Klumpen'." tegeder är ungefär= 'rättare' (estn. kubjas) . .i\nnu närmare ligger laipea 'bredskalle', fast man då måste förutsätta, att pea eller pää, som det också kan skrivas och uttalas, återgetts med -pa i svagton. Från 1533 finnes följande: »Anno etc. xxxiij am 3-den februarij warth geleideth Andres Heykar, Joan van Tuuen vam Marte bure vp Wrano, eynes dothslages halnen, den he an Thomes Rauwe, dersuluigen herschop bure vp vVrano, [bogangen heft] .» Formen Wrano för Wrango bör ej tillmätas någon vikt. På en tid, när man skrev efter gehör och sällan hade tillgång till skriftliga uppteck­ ningar, måste fluktuationer i skrivarnas sätt att återge namn

1 Brev till forf. av 1:2. 1. 1945. Estn. piistkojacl. Jfr Wiedemann under koda: »pist-k. aus Stangen Prrichtete Sommerkiiche dpr Ehsten». Från prof. G. Hiink har jag fått upplysning om motsvarande swnska uttr~·ck. 2 ,Jfr öknamn eller tillnamn med liknande betydelsr hos Hellquist, Forn­ Rvrn~ka 1illnamn. i Xenia Lideniana. :"!tockholm 1912, !'. 101. 208 vara vanliga. Heykar tyder jag som ett öknamn (jfr Lönnrot: heikkari, eufemistiskt ord i f'L f. helwetti).1 Rauwe hör nog föras ihop med estn. raud, gen. raua 'järn', jfr ett tillnamn som Brnmde­ ia·rn i fsv." fö80 :c:krive:c:: » Anno 1580 am dage Petri vnd Pauli apostolorum wanlt dath geleide liei-perreth Sabba Hanno wegen eines dod­ schlages, H) he vp VVrang·ö alm l\fatz Luberda, de::; l\fatz Pilten knecht, hegangen.»" Estn. saba, gen. saba eller (förr) sava, be­ tyder eg:entligen ',-vans' men även 'ända' och 'tillskott'. Av senare gårdsrullor framg:h, att Saha är ett hemmansnamn. Man behöver inte fatta det :-:om ursprungligt öknamn, ty bebyggelsen på holmen är uppdelad på olika 'ändar', numera på estn. otsad. Även om denna indelning· inte funnit:c: förr i tiden, så kan man tryggt tolka namnet som Ha1rn i ~\ndan (av byn). Ett öknamn hör däremot antas dölja sig i Luberda. Jag· anser, att det bör härledas ur verbet Zuperdama eller loperdama, E

1 Jfr tillnamn som Diaevul, Lump. Puke etc. hos Hellquist a. a. s. 104. Formen Heykar misstänker dock .Johansen nu vara felläst för Leikar (jfr det OY,rn anförda naturnamnet Lrikari ay SYenskt ursprung. nedan s. 213 f.). 2 A. a. s. 98. 3 Citaten ur Gb (lejdeboken) återfinnas ss. 30, 42, ,il, 270. J ohansen, som i Beiträge anfört namnen nr den då outgivna handskriften, läste den gången Lubeda i s,t. f. Luberda. • Hrllquist i a. a. s. li04. ~ Bisi Pilt hette enligt Ingåboken en nämndP• man i Ingi'L på 1400-talet. Bondepiltan kallas bond(by )pojkarna i Karis 1ii,i9 (Solstrand, Namnet Karis 18). 5 Lind, Norsk-isländska personbinamn från medeltiden upptar några fall. " Beitrlige s. 49 f. 204 att Mats Pilten bör åt öns befolkning vindicera även ett svenskt inslag. Av stort intresse är, att fiskarna (undantagandes Saba­ Hanno) inte nämnas med bara förnamn och gårdsnamn, resp. fars­ namn utan uppträda med tillnamn, som stå på gränsen til:l släkt• namn. Den äldsta li,sta jag kunnat finna över hemmansägarna på ön härrör från 1637 och är uppgjord av kyrkoherden i Jöelähtme Olam; Duncanus.1 Den finns i en något avvikande version i den allmänna hakerevisionen 1636-42.2 Regeringen synes ha in­ fordrat uppgifter från präster:;kapet vid sidan av den revision den lät kronobetjäningen utföra. Den officiella rullan upptar 18, den prästerliga 22 namn. Listorna efterlämna intrycket av ett estniskt bysamhälle om ock med ett och annat svenskt inslag i gårdsnamnen. Listorna lyda som följer:

LRKkA öPGR TLA 3 Rabba Tönnies Ello Martt Tillj Martt Karja Tenus Pent .Jiirgen Jiirg Bonde K ubias Jiirgen Koywisto Jaak Koywiste heyk Nahkapeh Jiirgen Habbe Jiirgen Semon Tilk Tilk Riemon Simon Tilk Keiser Jiirgen = + Keiserj Ewertt Keiser Hans Alte Ewertt Kellj Ewertt Liwa bertell Berte1lt Minne Lantz heik heike lesze Luttikas hallj hans, Totter Anne, hinrich tönnisz Thiihopeh hans Thöhjpeh Matt Bruma Jiirgen == + Bruma hans Olte Nich Matz Kaggart Martt Kakkorde Martt Kackerte 1ifarten Kackerte Martens Ewert Jack Ewertt ,Jacob Rohn Jiirgen hans Wannamehs \Vanna Mehs hans Mehe Mick == + Mehe Martt :-ohme .Jack Anmärkningar. saba 'svans, ända', jfr ovan!, Ella kvinno- namn, till, -i 'beckasin; isbit; åker:-;enap; dill; manslem'; även en

1 Landtrollen so dic Priesterschaft eingeliefert. öPGR KA. 2 LRKkA XII: 2, ERKA. 3 Uppgifterna härifrån (Ej 18: 25. 4. 1646), har Johansen ställt till mitt förfogande. 205 form av mans namnet Tiilo kan före.ligga, jfr Tille Thomas (Mägiste). Pent Bengt, Bonde troligen svenskt. Koyvisto är finskt och mot­ svarar ett Björklunden (björk på estn. = kask), men bör nog fattas såsom hänsyftande på invandring från ön Koivisto i Fin­ lands skärgårrl . .Jaak Jakob, Sohme 'finske'. Heik är finskt (jfr det ävenledes finska Eigi i de nuvarande gårdsnamnen) och be­ tyder Henrik. Nahkapeh är sammansatt av nahk 'hud, skinn, läder' och pea 'topp, spets, främre ända, huvud' (vanligt i ortnamn). Då nu N ahka kan förekomma som gårdsnamn (jfr under Randvere och l\föduranna!), kunde namnet fattas som Jörgen i Nahka-ändan och pea som en motsvarighet till det nu brukliga ots. Men riktigare är att i nahkapea se ett öknamn 'läderhuvud'. Visserligen känna varken Wiedemann eller Lönnrot just detta skällsord, men det finns en hel mängd liknande bildningar på -pea hos Wiedemann.1 Det kan hända, att gårdsnamnet N ahka i Randvere bör upp­ fattas på samma sätt och alltså återföras på ett ursprungligt Nahkapea. Dock må man icke ta formen nahka i st. f. naha till intäkt härför. I rikt:språket måste nahka vara partitiv och på partitiv bildas inga ortnamn. Men i nordkustens dialekter lever nahka som finsk påverkning. Finskan har nahka i nominativ och bildande av smss med nominativer som förlerl är tecken på finskt inflytande. Eftersom namnen på nahk- så lätt låta sig förklaras som estniska, bör man avstå från att dra in det svenska Nacka i diskussionen. På grund av de magra källorna Wl upplysning om de fim:ka tungomålen under äldre tider anser jag· det lämpligt nämna, att Georg Stiernhielm i sina anteckningar om finskugriska etymo­ logier anför »Esth. Nacka vocxu pellis ... ». 2 Flertydigt är det namn, som i parallellistan ersätter Nahkapeh, nämligen Rabbe. Även här föreligger formell möjlighet att tolka namnet som svenskt. S:'\ nära som i nyländska t-kärgården an-

1 kallupea, kähärpea, kräsupea, pudrupea (»Krauskopf» ), kaljapea, kanapea (om en, som inte tål starkvaror), kaalikapea, lallapea, puupea, taignapea, tainaspea ('trähuvud', 'deghuvud' = dumhuvud), kihupea ('het­ sporre'), mälupea ('glömsk individ'), poikpea (»Querkopf» ), rabapea (»Schwachkopf» ), raudpea ('järnhuvud', gärna om Karl XII), tilhipea ('dumhuvud, tom, ytlig person', stundom i gårdsnamn). 2 Mskr. Fd 10, KR. 206

träffas ett Rahbön eller Rabbas, vilket enligt Vv estman 1 inne­ h:°tller fvn. rabbr eller rabbi »langstrakt Banke hestaaende af Grus og Sand» (Fritzner) och det låter sig inte förnekas, att en sådan betydelse mycket väl skulle passa in på ett och annat i'-tälle å Wrangelsholm. Skada, att man ej vet, var gården legat. :Men rimligare är att förklara Rahbe som estn. (enligt gammal ortografi rabbe), vilket Wiedemann översätter med bl. a. »marsch, briichig, ungeschmeidig». Det kan ha använts som ök• namn eller stå för ett *Rabapea, ett av de öknamn, vi just anfört nr Wiedemann. Nahkapea och Rabapea bli då helt analoga be­ nämningar, såsom man kan vänta, att de skola vara. lai'tts · (Wiedemann) betyder 'kringstrykare' men är inte belagt från denna del av landet. Ett annat ord, som förekommer under formerna lMit, la/d, lii(ds anger något nedhängande (även pejora­ tivt). Det kan ha den speciella betydelsen 'häng buk'. Om den :c:istnämnda formen begagnats på Wrangelsholm, :-å skuHe åter ett av de så vanliga fallen av öknamn i gårdsnamn föreligga. Parallell­ rullans h.eike lesze betyder Heiks (Henriks) änka. Med tanke på det starka finska inflytandet på Wrangelsholms ortnamn och dia­ lekt, tror jag dock, att rullans La.nts helst hör tydas som fi. länsi (estn. lääs, gen. lääne) 'väster'. En Västergård existerar även i våra dagar, och ligger bredvid Eigi, som svarar mot Heik. En uppdelning på två gårdar förekommer ofta. Luttikas är 'Lusgården' och återfinnes i modern tid på andra håll. Den prästerliga rullan anför i stället namnen på dess brukare: Gråe Hans, Dumma Anna och Henrik Tönnis. lVIägiiste anför ur polsk källa ett estn. mansnamn Anni eller Ann, som just före• kommer i ortnamn. Troligen har detta inte varit bekant i landets norra delar, varför jag föredrar att hålla mig till det vanliga kvinnonamnet Anne (även Ann, Anni, Wiedemann). Det har väl varit en änka. I Thiihopeh igenkänna vi det alltjämt befintliga Tiihipää ('Tom­ skalle-', ett i Sverige otänkbart gårdsnamn. En nära motsvarighet 'stolle' skulle däremot mycket väl kunna ingå i inofficiellt brukade namn). Bruma bör inte jämställas med Bromma, som enligt Sahlgren

1 Folkmålsstudier III: 284. ,Tfr Karsten, Svensk bygd i österbotten I: 441 f. 207 i~1r K)~t

NZ 'LSf 2 3Lt-5G7 Fig. 7. Bomärken på Wrangelsholm efter t-eckrning av sagesmannen Tammela. har å-ljud,1 utan härledes lämpligen ur det hos Vendell från Nuckö belagda »*brumrne brilrna svm. Betesmark». Det förekommer .som ortnamn jämväl i Västharrien (bro'f!_ia, en äng nära Braskbyn i Vippal). De senare rullorna förvränga namnet och det heter nu­ mera Pruuna - den gård, vår sagesman 1940 glömt bort (se ovan s. 196). Det gårdsnamnet finns annorstädes i Estland, t. ex. i Järvamaa (meddel. av Mägiste), och har sålunda känts mera »mundgerecht». Pruuna kan också fattas som en ombildning av det i Nyland vanliga Bruna (även Brona, Bråna), betecknande en sådan svedjeåker, som .stadigt skulle förbli i bruk (SLS 463). Olte är lågtyska för alter. Jfr nedan under Alte Ewertt. Kaggart, Kakkorde är ett intressant gårdsnamn. Det innehåller namnet på en sjöfågel storlommen, som hos Wiedernann förekommer i flera varianter: kakardaja, kagar etc. Som vanligt ha vi att göra med ett öknamn. Ordspråket säger ahne kui kakardaja 'girig som en lom'. Bakom Tilk torde helt säkert dölja,sig ma~snarnnet Tiilik, 1539 skrivet Tilik-, 1519 Tilikan-, Tiliken-. Mägiste anför även former som TyUk, Tilick. Även själva formen tilk ( eg-entligen ett subst. 'droppe') kan, säger Mägiste, mycket väl förekomma som ortnamn och familjenamn.

1 Bromma hembygdsförenings årsskrift 1935, s. 45. Namn på bromm­ även behandlade av Lindqvist, Bjärka-Säby ortnamn s. 54. 208

Keiseri är ett intressant gårdsnamn, som alltifrån denna tid och intill nu levat kvar på ön. Antingen föreligger här en av de just på småöarna så vanliga skämt.samma bildningarna och då måste man översätta Kejsams eller också är namnet en folketymologisk förvrängning. Det förra alternativet är troligen det rätta. En bonde har en gång gjort eller sagt något, som ådragit honom öknamnet » Kejsaren» och traditionen har sedan levande bevarat detta kuriösa gårdsnamn. Fr. Isberg har meddelat mig, att det i Klottorp fanns en bonde, som kallades Kungen, en titel som han i fyllan och villan brukade skrytsamt tilldela sig själv. Det kan ju också vara en sinnessjuk man, ett estniskt motstycke till Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. Troligen bör man sålunda för detta gårdsnamns förklaring ej gå längre än till estn. keiser 'kejsare' .1 I PA har jag funnit ett gårdsnamn Keisari antecknat från Tytärsaari 1941, alltså från en annan holme i Finska viken. Det skall ursprungligen ha varit binamn på gårdens brukare hus­ fadern Tuomas Kurki. När denne levat, meddelas ej. Den möjlig• heten kan dock ej helt lämnas åsido, att här kunde föreligga en ombildning av Kejvsalö i Pernå, Nyland. Bland äldre skrivformer anför Westman Keusari 1585, Keusar 1587, Keuesar 1579. Van­ lig-are äro former liknande Keiffsall. En kontamination av dessa typer kunde ju tänkas förekomma. Att en man från Kejfsalö slagit sig ner på Wrangelsholm, är mycket troligt. Ön ligger utanför Lovisa, som efter sin grundläggning 1745 blev wrangels­ holmsbornas mest omtyckta resmål. Gårdens egenskap av krog gör dock kejsarnamnet fullt naturligt. Kejsarkronan var ett om­ tyckt namn på ub,känkningsställen förr i tiden. Alte Ewertt kan utan skrupler tolkas som Gamle Ewert, ty om formläran bekymrade sig den baltiska tyskan då för tiden föga. Det felande -r förklaras här för övrigt som medellågtyskt infly­ tande. övergången från Ity. till hty. i rullorna hade för icke så länge sedan ägt rum och det tyska talspråket var ännu färgat av Ity. språkvanor. I Ity. skulle olte böjt efter svaga deklinationen just vara att vänta. Vi påträffa det strax nedan. Jfr även Lasch § 388. Parallellrullan har kelli varom se nedan. Nästa namn i rullan innehåller sbst. liiv ':::and' samt förnamnen

1 I Vasa län, FnL finnas, tvfr hemman Keisari, .men hur länge de burit det namnet är mig obeka.nt. 209

Bertil och Minna. Mägiste har just formen Pärtelt. Efter,som dessa rullor flerstädes sätta båda namnen i nominativ (typen Pent Jtir­ gen) behöver man inte tvivla på att detta namn avses. Den präster• liga rullan vill visa, att Bertil efterträtts av sin änka. De återstående namnen äro enkla. vanamees 'gubbe', mehe, gen. av mägi, 'berg, backe, kulle'. Numera är mehe gen. av mees 'man', men i dåtida skrivning ,stavas detta mehhe och mäe mehe. I gårdsnamnen på Wrangelsholm 1637 funnos sålunda följande säkert svenska inslag: Bonde, Bruma. I nästa lista jag funnit, lantmätare Holmbergs från reduktions­ tiden, finna,s 22 hemmansnamn, samma antal som i Duncanus lista.. Ordningen mellan namnen är omkastad och många ha ändrat karaktär. Kagardi, Totte, Brahna (d. v. s. Bruma), Tyhipe, Punde, Sawa, Kowaste (d. v. s. Koywisto) och Keisare igenkännas från de gamla listorna. Hemmanen uppräknas med början från vad som var slutet i de förra rullorna. Kelli har försvunnit men kan leva vidare i kallia (Klippan), namn på två gårdar. I övrigt märkes Otza (Ändan), Luhre (Bryggaren eller möjligen Luraren), Kaple (Haga), Kalga (Klumpen, öknamn, eller möjligen den från Kolga, det stenbockska godset på nordkusten, inflyttade), Waba (Fri-) samt de estniska mansnamnen Heina (Hinna), Micka och Sima jämte kvinnonamnet Ewa. Intet svenskt har tillkommit. Den ryska inkvisitionen 1750 upptar alltjämt 22 namn. Formellt är av intresse, att flera treledade namn nu finnas. Om t. ex. en gård på Holmbergs tid hette Micko Hans, kan detta nu bli själva hemmansnamnet och bonden, som bebor det, få sitt namn tillagt (Micko Hanso Ado). Nya namn äro Jasti (ett mansnamn), Juni (Georg), som förut var namn på en brukare, Ada (Adolf), Tabbane (Staffan) och Ala (ett mansnamn). Av de intressantare namnen ha nu Kagardi och Totte försvunnit men i Kayser Tawo (Kejsar David), Pondi Thomas, Bruna Tönno och Tychipae Hans igen­ känna vi bekanta gårdar med nya innehavare. Kasti Andres är också ett namn från äldre tid fast svårare att igenkänna. Det är Koivisto, som kontraherats. Om vi på måfå ta ett exempel från det rika 1800-talsmaterialet såsom revisionen 1834 VIII: 80 i ERKA, finna vi gårdarna Keiseri, Koisto, Poondi, Niggola, Otti, Tischleri, Andrese Jurry, Ado Jurru, Länne, Praga, Pruna, Tabbane, Micho Hanso, Tabbani, Siemo, Ado, Everi oder Äri, Ttihpä, Jnsti, Hinno, Mardi, Metza, Heigi Jago.

14-Wieselgren 210

Summa 23. Den nuvarande innehavarens namn är i intet fall förenat med gårdsnamnet utan tillfogas efteråt, t. ex. Micho Hanso Michel l\fartssohn. Här finnas flera av de moderna gårdsnamnen vid ,sidan av de gamla. Indelningen i 'ändar' är i kyrkboken från 1826 ännu inte strikt genomförd. Även naturnamnen kan man på Wrangelsholm följa tillbaka i tiden i vissa fall. Vi ha trenne kartor från Karl XII:s tid, om­ nämnda av Richter i det stora verket Sveriges sjökarta s. 193, som innehålla namn från holmen. En av dessa kartor inskränker sig till enbart Wrangelsholm. Jag anför några namn från den. Dess sydliga udde Lisaråtzniemi återger hastigt utta.l av Liivsääre otsa niemi. På nordöstra kusten ändades nominativen hos vissa ord­ grupper under svenska tidevarvet på -i, där ändelsen numera bort­ fallit.1 Västra udden kallades tydligen förr Refsudden eller Repo­ riotz. Det estniska namnet innehåller måhända fi. repa, estn. rebu 'räv' + ri < Jtiri ;:>: Räv-Jörans udde, ehuru det uppfattats som rev av svenskarna. På denna udde fanns redan då Herkisatama d. v. s. Härjasadam. Norra udden kallas Lodonosniemi, vari måste ingå estn. loodon, arkaisk gen. > loo, 'holme', ots 'spets' och neem 'näs'. Namnet har nu ändrats till Loo ots som också ger acceptabel mening, i det så många små skär ligga intill näsets västsida. Men det gamla namnet är bäst; det anger exakt näsets riktning, och kanske är det nuvarande namnet att betrakta som en stympad form därav. Vraket efter skeppet St Marcus söder om Refsudden är utsatt både på denna karta och den i Krigsarkivet 34: 39 a. Denna sistnämnda sätter ut namnet Panvia dels utanför Rohoneeme, dels här vid »Reporiots». I det förra fallet är det skäret Pandju, som avses; vid Wrangelsholm snarast Leigari kari. Namnformerna på denna karta äro så ofta vrängda, att det inte lönar sig ta Panvia på allvar. Noitakivi (d. v. s. Nöiakivi) på specialkartan har för• vrängts till N oilarvi. På en tysk karta av 1880 kallas sydändan Liisaraots, d. v. s. Liivsääreots. Nordändan heter Loots, d. v. s. Loo ots.2 På en rysk karta från 1894 kan iakttas, hur namnen återges i

1 Jfr Saareste, Eesti ajalugu III: 3'55 eller separatupplagan Eesti Keele Arhiivi Toimetised XVIII: 21. 2 ERiiA G, Kartsamlingen. 211 rysk skrift och med ryskt uttaI.1 Liivsääre ots blir här Liseroser, Mölgi Mjaggi, -holm -golm, Jahu Jaga, Ttihipea Tjuipe etc.

Nutida svenska inslag. Vad man närmast fäster sig vid är släktnamnen, som före estni­ seringsaktionen under trettiotalet voro så ,svenskbetonade (sedan ändrade omkring 70 % av befolkningen på ön sina namn). Men de äldre namnen voro här som annars i regel blott 80-100 år gamla och demonstrera endast det av giftermål och handelsresor stärkta sambandet med Finland.2 Gårdsnamnet och släktnamnet Lentsmanni hör dock till en annan kategori. Det är visserligen, som man kan se i rullorna, ursprungligare som släktnamn än som gårdsnamn, men innan det blev släktnamn betydde det 'böndernas talesman' och är såsom Ariste, Laensönad s. 77, utrett, ett på Dagö och i Vik upptaget svenskt lån. Wiedemann känner det också och översätter »Dorfältester». På Runö var länsman i denna betydelse alltjämt levande. Esterna kallade denne länsman talitaja, 'bestyrare'. Av övriga gårdsnamn ha vi redan i den historiska översikten framhävt Poondi. Hos Saxen finnas flera exempel på det svenska förnamnet Bonde i finska ortnamn: Puonti, Puondi (Uskela, Eg .. Finl.), Puonti (Nykyrko, E. Finl.), flera Bond- och Pund-.3 Praaga är redan behandlat under Miiduranna. Tabani är svenskpåverkat i anseende till första stavelsens a (jfr Staffan). I de delar av lan­ det, som inte utsatts för svenskt .språkligt inflytande heter det Tepeni eller Tehvi (jfr Stefan, resp. Steffen). Om Holmi se s. 154. Pruuna är det estniserade namnet på det forna svenska Bruma, som vi ovan behandlat. Estali är som gårdsnamn sekundärt. Bland naturnamnen föreligger ett klart svenskt sådant i Kellnas, som dyker upp i flera sekundära namn. Äldre former därav äro Kelnäsniemi 1705 (Eldbergh), Kelnesniemi 1721? (KrA 34: 39 a), Kellnaiseneem 1880 (Birkenbaum), Kela.si 1894 (ryskspråkig). Vi ha här ännu en bildning på käll-. I Finland kan jämföra.s med Kellahti i Hvittisbofjärd, Eg. Finl. och Kellpakka i Vindala, Södra

1 ERtiA G, Kartsamlingen. 2 Att namn slutande på -berg uttalas -päri eller -beri är ett fonetiskt indicium på att c1e inte upptagits ur tyskan. 3 Jfr även nyländska ortnamn som Bondby i Karis, 1569 skrivet Bonde (Solstrand, Namnet Karis 18 f.). 212

österbotten (cit. efter Saxen). I Ekenäs Iandsförsamling finns Kälvik som naturnamn redan 1583.1 Men även ett helt analogt namn finnes i Nyland, nämligen torpet Källnäs (hlne.s) i över• kurk i Kyrkslätt jämte de sst belägna naturnamnen Källnäs, Käll• näsudden (uddar I. näs), Källnäsviken, Lillkällnäsviken, holmen I. grundet Lillkällnäs och Källnäshagom (jfr SLS 238; 1915). Det ryska Kelasi är troligen en slarvig skrivning för Kelnasi, men det kan anföras, att även en sådan form kan påvisas i Nyland. I FLSA B 26 finns från Lojo 177 4 antecknat ett Källasi. I Sverige ha vi Källnäs gård i Bälinge socken av Rönö härad, Sörmland, men inga naturnamn i OA:s efter generalstabskartan uppgjorda för• teckning. Namnet på Wrangelsholm kan förklaras på två 2 sätt. Om intet källsprång är bekant på näset i fråga, bör namnet antingen be­ traktas som ett uppkallelsenamn, snarast efter det nyssnämnda Källnäs snett över viken, eller också sättas i relation till det Kelli, som nämnes såsom gårdsnamn i Duncans rulla 1637. Låg detta i vederbörande »ända» blir väl det den rimligaste förklaringen. I så fall föreligger också en formell möjlighet att tyda namnet som estniskt, ty käli betyder 'svåger', 'svägerska'. Att denna härled• ningsmöjlighet spelat en folketymologisk roll, framgår av det nyss anförda Kellnaiseneem (Svägerskenäs), en form, som dock ingen av mina sagesmän vill kännas vid. Den tillskrives något miss­ förstånd av den tyske kartritaren. Däremot visa äldre skrivsätt som exempelvis Kelefjärd växlande med Källfjärd för det nutida Kellahti (Saxen a. a. s. 200), att man inte behöver tveka att sätta Kelli i relation till 'källa'. Vi hat. ex. Kele 1579, Käla, Kela 1472, Källa. Sedan detta skrivits, erfar jag, att det verkligen finns en liten källa på näset, fast den sinar sommartid. (A. Aaslepps utsago.) En annan fråga är, hur -näs blivit -nas? Månne utveckling i svagton eller inflytande från det hos Wiedemann belagda nazi,

1 Hausen a. a. s. 126. 2 Formellt tänkbar vore också en kontraktion av sv. källare, som i oför• kortad form är ett tämligen vanligt namnelement i Nyland, exempelvis Källaräng, Källaråker, Källarbackåker (Borgå 1909, SLS. 1819). Men det finns, så vitt jag hört, inga rester av källare på näset, av sådan art, att de skulle kunna ge upphov till namnet, ej heller är det troligt, att ordet källare, som är så likt esternas från tyskan lånade kelder, gen. keldri, skulle ha inlånats utan att estniseras. 213 poet. språk näzi, gen. nasja, »Klippe, Holm» eller från -nane, gen. -nase? Jfr Lohknase på Aegna ovan s. 144, på Aksi nedan s. 220; Tornas för Torsnäs bland beläggen s. 180. Muusäär, en slät sandmo på holmens sydöstra del, jämte intill­ liggande slamvik, borde kunna innehålla svenska mo jämte estn. säär 'benskena, sandgrund, udde'. Ortsbor, som jag råkat, ha inte haft någon tydning av namnet och ha brukat tro, att det var ett av de svenska inslagen. Emellertid har kyrkoherde Petersoo i sitt redan anförda brev (se under Aegna) framfört en annan förklaring, som härrör från en äldre ortsbo och har stor sannolikhet för ,sig. En man Mihkel från Muhu (ön Mohn mellan Ösel och fastlandet) skall ha drunknat på sandreveln och därav skall namnet Muu (mou) ha uppkommit. Detta önamn Muhu är enligt Karsten 1 upp­ kommet ur ett finskt-estniskt »muho l. muha l. muhu 1) 'terra paludosa, soluta, colendo in utilis', 'Sumpferde', 2) 'farrago mixta, congeries soluta', 'Gemische' och det därav avledda muhia 'solutus, hand compactus, exempli causa humus', 'locker', jfr fi. muha-maa 1) sv. mo-jord, 2) 'Sumpferde'». Men Collinder förkastar Karstens sammanställning (SHVSU 28, s. 220 f.) såsom semantiskt ohållbar. Muhu på Wrangelsholm skulle med tanke på jordmånen inte så värst bra kunna härledas direkt ur det finska muhu; ett så sandigt ställe bör ej betecknas .som sumpma.rk. Men kan muha-maa mot­ svara sv. momark, bortfaller invändningen. Ett muha kan lätt kontraheras till muu och förbindas med säär. Vi se alltså, att även om Petersoos uppgift skulle bero på en av traditionen uppfunnen berättelse, tillkommen för att förklara ett oförstått namn, så är det ändå inte visst, att ett svenskt mo direkt nyttjats vid bildandet av ortnamnet Muusäär. Inte heller Saxens tanke att fi. Muho(inen) skulle återgå på ett urnord. personnamn är något att ta fasta på. 2 Om leiger, som skulle återfinnas i Leikari kari, se Ariste Laen­ sönad 73. Namnet betyder dels spelman och är ett lån av det

1 Svensk bygd i österbotten I: 490 ff. med hänvisning till Germanisch­ finnische Lehnwortstudien s. 58-63. I var Lundahl har i Filologiska sam­ fundets minnesskrift i GRÅ 1980 s. 20-37 behandlat härledningen av mo och gendrivit Karstens uppfattning i Lehnwortstudien. Icke »feucht, nass, locker, weich», som Karsten vill, utan 'söndergniden, sönd,erkrossad materia' är den grundbetydelse, man har att utgå ifrån. På det östersjö• finska materialet ingår Lundahl ej. Se vidare i Tillägg och rättelser. 2 Bidrag 146. 214 svenska lekare, dels har det övergått till egennamn och betecknar då en sagohjälte, broder till Suur Töll, som Ariste sammanställde med Tell-figuren. I den estniska rättskrivningsordboken (Eesti öigekeelsuse-sönaraamat) föreskrives formen leikar, men som den inte tycks vara gäng.se i folkspråket får man gå till fi. leikari 'spelman, skämtare', även 'tygellös häst' m. m. för att formellt för• klara ortnamnet. Detta går ju mycket väl för sig på WrangeJ.s­ holm, som hör till de mest finskbetonade delarna av estniska nord­ kusten. Emellertid har sagesmannen Tammela tytt namnet annor­ lunda. Enligt honom bör det upplösas till Leid-kari (Fyndskär) och har fått namn av ilandflutet vrakgods. Om vrakgods brukar det ordet speciellt användas; det är riktigt. A andra sidan skulle man väntat Leiukari, eftersom de flesta sammansatta ortnamn i estn. bildas med genitiv. Dock är denna invändning inte avgörande. Vi ha exempelvis just på Wrangelsholm ett Mändneem (Tallnäs) och en Lubilöugas (Kalkviken), där huvudordet kvarstår i nomi­ nativ. Vetenskapsmannens uppfattning kan få stöd i nyländskt namnskick. Vi ha å ena sidan en Lekaräng i Borgbyn i Sibbo be­ lagd 1763 (FLSA B 42) och en Lekarholm i Ekenäs landsförsam• ling, Skåldö (anfört av Wessman med äldre belägg Leikarholmen ur FLSA B 41 a; 1769) samt hemmanet Leikas i Isokylä by av Korsholms härad, österbotten (Karsten II: 122). Å andra sidan kunde blott anföras Läidskär från Borgå socken (SLS 189; 1909), men detta innehåller enligt Westman, som upptar det under Led­ skär, fsv. le[!, 'farled', en säkerligen korrekt härledning. Vi hålla alltså fast vid Ariste. Pudru madal kan jämföras med det av Westman, FMS VII: !)4, behandlade Puurokari. Förleden betyder i båda fallen gröt och blir begriplig såsom felöversättning av det i skärgårdsnamn van­ liga sv. Gröt-, som står i avljudsförhållande till gryt och betecknar ngt grusigt och stenigt. Jfr den sannolika härledningen av stads­ namnet Kotka = örn ur feltolkning av ör i best. f. (Se bl. a. Thors i OSUA 1949, s. 24.) Bland tilläggen till den ursprungliga namnlistan märkes ett säkert svenskt namn Näkkmanni ots. Näckman för näck är öst• svenska men bara belagt från Dagö (hos Vendell). Det är därför intressant att finna det även i Finska viken som ortnamn. Även ett annat bland tilläggen förefaller svenskt: Maalu kar i. 215

Det kan inte tydas med hjälp av estniskt eller finskt språk• material. Osökt låter det sig däremot förklaras ur det svenska mal, som ingår i talrika finländska skärgårdsnamn (Malgrund, Malskär, Malörn, Malgrynnan i Ö.sterbotten, Malholmen, Maloxen, Malören i Nyland).1 Till detta har som vanligt den estn. i genitiv stamvokalen fogats. Om vi erinra oss, att estn. kari lika väl använ• des om grusfyllda rev som om egentliga skär, blir användandet av just denna stam lättare att förstå (mal enligt Rietz »groft grus och småstenar vid stranden af haf, sjö eller å», enligt Vendell »stenbunden och grusfylld mark; mark, som för någon tid sedan stått under vatten; alven under matjorden»). Jfr även nedan under Malusi s. 258. Maori kari är ett indirekt svenskt lån. moar 'mora, käring' har ur estlandssvenskan upptagits i estniskan.2 Direkta lån ur svenskan förmedlade genom de nyländska giftermålen anser jag föreligga i de helt visst mycket unga Mamma och Papa kivi, låt vara att dessa ord någon gång kunna förekomma i estniskan i stället för de nor­ mala ema och isa. Till de svenska inslagen torde också ganska bestämt kunna räknas Mölgi rand, resp. soo, då ortsbefolkningen tillbakavisar en naturhärmande härledning ur fi. mölkö (om vågornas mummel), som Ariste och jag bestämt oss för. Vi kunde inte då veta, att stranden i fråga var kornas uppehållsort och att mjölkningen försig• gick där. Ljudförbindelsen mj- i början av ett ord är okänd i estn. Ombildningen till möl/k, -gi är sålunda ljudlagsenlig. Att Aristes och min förklaring annars icke vore verklighetsfrämmande kan emellertid visas med analoga belägg. Onomatopoetiska bildningar sp-ela i estniskan en stor roll. I de anteckningar, Johansen ställt till mitt förfogande, har han t. ex. omnämnt ett någonstädes på maartska stranden antecknat Ulbi laht. Detta vill jag tyda såsom bildat av verbalstammen i hul'pima »schwanken (von bewegtem Wasser), 'schilpern'» (Wiedemann), alltså »Skvalpviken». Endast indirekt lån kan det vara fråga om i Turska kari.3 Strandpartiet Estali har jag hört flera wrangelsholmare, och även

1 Jfr Karsten, österbotten I: 109 ff. samt orden på Mal- i registret, och W essman, önamn 245. 2 Jfr Ariste, Laensönad 79 f. 3 Om turska och dess förhållande till sv. torsk se FUF XIII: 463 eHer den hos Donner AASF BXXXVI: 388 anförda litteraturen. 216 den ursprunglige sagesmannen Lillepärg, härleda ur ett svenskt 'häststall'. Namnet var enligt min åsikt antingen en kontraherad form av ett Eskeltalli, vilket såsom namn på en ängsmark finnes belagt från en annan liten ö i Finska viken: Lavansaari (PA; 1941), eller också förelåg här en estnisering av det nyländska Hästdahl, belagt i FLSA från Ingå 1767 (B 12 A), redan 1693 Hästdahlszåkeren (B 12). Namnen härröra från Esping-Barö• området. Det finska namnet innehåller förnamnet Eskeli (av sv. Eskil, vanligen i finskan Esko) samt talli 'stall'. Vilken lokal bakgrund namnet har, upplyser ej upptecknerskan Aili Laiho. Den populära förklaringen till wrangelsholmsnamnet innebure sålunda en sammanställning av element, som ingå dels i det svenska nam­ net från Nyland, dels i det finska eller förfinskade önamnet. Det är snarast fråga om ett uppkallelsenamn infört av någon, som flyttat till Wrangelsholm från endera av de båda lokaliteterna. Vegetationen på platsen lär inte tala för en härledning, som annars också kunde ifrågakomma. Förleden kunde liksom Esbo i Nyland vara en redukt av äspe 'aspdunge'. I Svenskt diplomatarium från och med år 1401 III: 401 är en arvskifteshandling från 1419 tryckt, vari Karl Laurensson upp­ låter "eth marklandh jordh i Talby och xx pennigslandh i Orma­ s&ther, eth marklandh i LEsstalvm, xi ortokhland jordh i Skorby» etc. tirll sin broder Bengt. Och i band II: 314 finns en köpehandling från 1410, där en viss Björn Petersson förvärvar bl. a. »eth halff mark land jordh i Estalom i Shem sokn i Yfra T00r liggiande». Där ha vi alltså i Salems socken i nordöstra Sörmland en fonetisk motsvarighet till det estländska namnet. De svenska namnen på Ess- bruka innehålla ett mansnamn Eskil, Esbern, Ers < Eriks e. d. I Estland uppträder, som vi sett, Eskil under formen Esku. Namnet i Salem har av OA:s uppteck­ nare förklarats som Ersdala. Men även här har det visat sig, att ortsbornas förklaring, som jag ur fonetisk synpunkt hela tiden måst godta men ur saklig synpunkt misstrodde, har fog för sig. Estali låg nära det gamla kapellet. Dit red folket till gudstjänsten och när isen låg kom prästen ridande från fastlandet. Ett stall behövdes sålunda där. (Utsago av kyrkoherde Petersoo och av A. Aaslepp.) Ett svårare behandlat parallellfall föreligger i Rouvendi (Ruuvendi, Råuendi, Rouandi) ots, en landtunga, som från holmens 217 nordvästra näs sticker 400-500 m. ut i havet och varest ett av tyskarna vid deras återtåg i luften sprängt fyrtorn var beläget.1 Ty i diplomatari,ets del III: 65 f. finnes upptaget ett arvskifte efter riddaren Ulf Johansson och hans hustru fru Märta år 1415 (tryckt efter en avskrift från senare hälften av 1500-talet), vari det bl. a. heter: »item i Smålandh halff syndensthe gården i Rouende och Mårtinstorp», »item i Småland halff synderste gården i Rouende och Iiursböie». Det småländska namnet är numera okänt. Jag har åtminstone inte kunnat identifiera det i vare sig OA eller Rosenbergs lexikon. Det kallas Röuende i en ung avskrift från 1715 i den de la gar­ dieska samlingens sturearkiv och den samtidigt nämnda orten Iursböle kallas där Jursboda. Gissningsvis kunde detta identifieras med det nutida Djursbo i Lönneberga socken, Aspelanda härad, Kalmar län vid den lilla Djurbosjön, om nämligen denna fordom kallats Rovan. Ty Rouendi kunde förmodas innehålla namnet på en liten sjö kallad Rovan och 'ända', som är vanligt i samman­ sättningar med sjönamn.2 För holmens Rouvendi kan man av topografiska skäl inte laborera med något 'rova'. Enligt uppg·ift av sagesmannen Puuström befinner sig närmaste potatisland på 400 meters avstånd från udden, så att även om det tidigare skulle odlats rovor där, finns det inget skäl, varför udden skulle fått sitt namn därav. Udden är full av grus och sten och saknar odlingsbar mark. Från denna udde avgingo de årliga sälfångst• lagen i sina båtar och landade åter där. För att släpa båtarna över is fäste man invid kölen ett stycke trä med krum spets kallat trou (belagt hos Wiedemann som trött, gen. tröui). Enligt Puuströms förmodan skulle udden ha erhållit namn av detta troit,3 en mening som icke kan accepteras. Den borde ju då ha hetat Trou(i) ots. Mera värd beaktande är en av sagesmannen Tammela framställd åsikt, enligt vilken ifrågavarande natur­ namn skulle återgå på ett skeppsnamn Rouen och att ett fartyg med det namnet någon gång förlist där. Denna mening får stöd av det faktum, att i närheten av Rouendi ots revet Takula,eva (Blån-

1 Brev från sagesmannen Tammela 14. 1. 1945. 2 Jfr ang. rova i ortnamn t. ex. G. Franzen, Vikbolandets gårdnamn s. 153. Formen från 1715 anknyter til1 det i terrängnamn vanliga röv 'hål, grop'. 3 Brev av 12.1.1946. 218 garnsskeppet) är beläget. Blånor voro sedan gammalt en viktig exportvara från östersjöprovinserna och Ryssland och av tabel­ lerna över skeppsfarten genom Öresund 1 kan man se, att många skepp från och till Rouen passerat under århundradena med någon hamn vid Finska viken som destination eller avgångsort. Båtar• nas namn framgå ej av tabellerna, men redan den hamn, där ett skepp hör hemma, kan vara tillräcklig att ge namn åt ett rev e. d. Vi minnas Flensborg och Kingston på Nargö. Svårigheten med härledningen från den ~fora franska hamnen är att denna inte, som sag·esmannen trodde, heter Rouend utan Rouen. Men vi minnas från N argö, vilka godtyckliga förvrängningar denna ös befolkning vidtagit med mycket närliggande namn. Att ett svår• uttalbart franskt namn något litet omdanats, kan sålunda tänkas. Vad som gör mig rätt misstrogen är den omständigheten, att uttalet Rouwendi synes vara väl så vanligt som Rouendi och Råuendi samt att antingen ett och samma skeppsbrott skulle gett upphov till två namn (Takulaeva och Rouwendi) eller ock,så tvenne olika haverier, som vart och ett satt spår i namngivningen, måste förutsättas ha ägt rum vid denna ända av ön. Jag har funnit en tolkningsmöjli:ghet av helt annan art. Man kan översätta namnet såsom Grovände. Enligt Lönnrot finns eLler fanns ett finskt ord krouwi (även kruowi och ruowi) med betydelsen 'grov', tydligen ett svenskt lån, som inte vunnit bur­ skap i skriftspråket. Vare sig detta lånord existerat i det finskt påverkade folkspråket på holmen eliler, som andra leden ger vid handen, vore att fatta som ett direkt svenskt inslag, så finns intet fonetiskt hinder för utvecklingen till rouw. Likaså ka.n ände i estniskan uppfattas som endi (Ariste §§ 15, 23). Att döma av kartbilden är Looniem kortare och tjockare än Rouendi. Är tolkningen Grovändeudden riktig, bör därför benämningen från början ha syftat på hela det stora i nordvästlig riktning utskju­ tande partiet, vars nordliga spetsar äro Looniem och Rouendi och som inte tycks ha något sammanfattande namn nu för tiden. En ganska kuriös förkaring har dock tillställts mig av sagesman­ nen Pettai. Enligt denne sammanhänger namnet med uttrycket grov sjö om det av vågorna upprörda havet. Vid Rouwendi ots är havet alltid upprört, så fort den minsta storm råder. Så långt upp som till detta näs kan man bedriva fiske med roddbåt, men

1 Utgivna av N. Ellinger Bang och K. Korst, Köpenhamn 1906 ff. 219

längre ut går det inte utan ordentliga fiskefartyg. Där blir sjön g-rov. På så sätt blir udden även 'ro-änden' menade sagesmannen. Ur terrängsynpunkt kunde det fresta, att sammanställa Rou­ wendi med fi. »rowa, s. bål (palo, rowi, rowio); stenhög ... » (Lönnrot). Det är väl detta som ingår i Rovaniemi. Emellertid kommer man ändå inte ifrån det svenska 'ände' för att förklara andra leden och diftongiseringen av o skulle i detta fall te sig svårbegriplig. Ur fonetisk synpunkt tilltalande men ur topografisk omöjlig vore en härledning ur fi. rouvi 'krog', ett lån från svenskan. ~ågon krog kan inte ha legat på denna 'ände'. Förresten vet man, att öns krog låg i »Kejsargården». På den ryska kartan av 1894 och det efter ryska mönster gjorda estniska sjökortet 1921 kalla.s udden Rauvaldi. Men denna form vilja öborna inte kännas vid. På ryska kartor från tsartiden lik­ som på de svenska från 1700-talet återges smärre terrängnamn ofta slarvigt. l\fägiste har berättat för mig, att ordet niit 'äng' i smss gärna förlorar vokalen och att man sålunda kunde komma till föl• jande etymologi: roudan (gen. av fi. routa 'hårdfrus,en mark, käle') blir dialektalt rouvan. Om man antar gen. niidi av niit (enl. Wiedemann niidu), kan denna bli -ndi. Och ett rouandi kan lätt bli rouendi. Den förklaringen biträdes av Saareste, men det är tyvärr icke fråga om någon äng eller annan odlingsbar mark. Ett icke oviktigt stöd för tolkningen Grovände ut­ g ö r d e t f a k tu m, a t t o r d e t g r o v ä n d e ä r b e 1 a g t h o s Ven de 11 och t i 11 hör ny 1än d sk t fo 1k språk. Belägg finrias såväl från landskapets östra som dess mellersta och västra del. Intressant är att o-ljudet alltid är långt Q. Det stämmer bättre med uttalet på Wrangelsholm än det korta rikssvenska grov. Vendell tolkar: »Tjockände, storände». Formerna skrivas grgv­ cnda, grgveända. Det kan verka påfallande, att jag i det föregående fortsatt att tala om Wrangelsholm, ehuru undersökningen klart visat, att hol­ mens rätta sv,enska namn, brukat ännu i förra seklet, är Vrångö. Då det emellertid inom Sveriges gränser finns icke mindre än fyra Vrångö, kan det vara skäl att bibehålla det ovanligare namnet, hur felaktigt det än är. Som en kuriositet kan nämna,s, att t. o. m. namnet Wrangelsholm förekommer i Sverige, dock blott som herr- 220 gårdsnamn från Skaraborgs län. Den förr så vanliga formen med bibehållet -a- har också sin motsvarighet i Sverige (Vrangholmarna i Bohuslän). Former med bortfallet v liksom i gamla e,stländska belägg anträffas likaledes [Rangelskär i Stockholms län, Rangeln, Rangen, Rangsjön (flerstädes) och Rångsöfjärden (Frösåkers hundare, Uppland)].

Lilla Wrangelsholm eller Aksi ~ aksi ~ aksL Lilla Wrangelsholm, »een smal lanckachtich Eylandeken» (Blauw), har enligt Ostseehandbuch följande karakteristika: »Klein Wrangel (Äksi) ist von dem Siidostende von Grosz Wrangel durch eine 1 sm breite, in der Mitte 30 bis 53 m tiefe Durchfahrt ge­ trennt. Die Insel ist ziemlich hoch und in der Mitte dtinn bewaldet. Ihre Kiiste ist steinig, die Nordost- und die Siidwestseite sind ziemlich abschiissig. An der Nordostseite liegen ein Dorf und eine Miihle, doch ist letztere von See aus nicht sichtbar. Das Kusten­ riff reicht etwa 1 sm nach Norden und ¼ sm nach Siidosten.»1 Av fiskare i byn Rootsi-Kallavere erhöllo vi den 7. 7. 1940 några få namn från denna långsmala ö. Gårdar: vahev6a (Mellanstugan), kaGu otsa (Sydoständan). Släktnamn: akspärlc, klämas, lusman. Bättre uppgifter om Aksi har jag sedermera erhållit från en av dess innevånare, nu bosatt i Sverige, Arnold Aaslepp Aksberg: Aksi Madise (Mats på Strömmingsholm), Pihlaka (Rönnbärs-), llfadise Iisaki (Isak i Mattsgård) fogas till hemmanen. Namnet Aksberg har estniserats till Aaslepp. Ortnamn: Kaguots (Sydoständan), Loodeots (Nordväständan), Kammilaneeme (Flundrenäs), Hobusekivi (Hästklippan), Adrulaht (Tångviken), Liivalaht (Sandviken), Lohknase (söndersprängd [klippa]), Läti kivi (Lettlandsklippan 1. Lettiska stenen) efter ett strandat lettiskt skepp, Priidu kivi (Priits sten) efter en dräng, som simmade dit. Förr utnyttjades holmen troligen av fa.stlandsbor och invånare från de andra öarna till fiske. Lämningar finnas av gamla grottor, som fiiskare byggt för att bo i och av små kojor samt av torkställ• ningar för nät.

1 A. a. s. 160. 221

Den förste kände invånaren var en god arbetskarl Abram, kallad Aksi Abram (Abraham). I hans sons Jtiris dagbok s,tår skrivet: 'min far Abram var en god arbetare och stormen vräkte också många skepp till stranden. Han fick därför börja på att leva där.' Om att skepp kom till stranden ger ett gammalt bygge vittnes­ börd, som utförts av skeppsmaster, samt en gammal smedja, som gjorts av skeppsvirke ( ek och mahogni). ,Ttiris son var Madis och dennes söner äro delvis i livet och även nu i Sverige. Och följande generation med egna barn har nu anlänt hit. Jtiri kallades redan Aksberg. Aksi l\fadis Aksbergs söner hette Gustav, Aleksander och Isak. Sagesmannen är en av deras Röner. 1 Sjätte släktledet består av barn från / 2-10 år. Öborna ha merendels äktat kvinnor av släkten Klarnasback från Rammu saar eller finländskor av släkten Liljenberg m. fl. familjer. Aksbergarna ha alla varit skepps- och båtbyggare. (Uppgifterna erhållna i Doverstorps uppsamlingsläger 1944.) YI:untligen berättade sagesmannen vidare, att Jiiris värdefulla dagbok utlånats till en estnisk journalist under den tyska ockupa­ tionen nu nyligen. Mannen hade inte återställt boken. Denna hade innehållit uppgifter även om Wrangelsholms historia och dess existens är känd för sagesmannen Kallasmaa. En viss Jaak hade tänkt slå sig ned på Aksi, innan Abram kom dit, men flyttade över till Wrangelsholm varav gårdsnamnet Aksi-Jaagu. Landhöjningen har varit en fot på 100 år. A ven en annan medlem av samma släkt, Konrad Aaslepp, har ställt uppgifter till mitt förfogande. Abraham kom till ön i slutet av 1790-talet. Mellan 1820 och 1825 har hans son skrivit sitt namn på titelbladet i en bibel: »Jiirrj Aks pärg». På sydöstra sidan av holmen befinna sig 7 I. 8 i marken grävda hålor eller kojor med eldstäder, som anses härröra från tiden före 1800 och nyttjats av från fastlandet komna fiskare, som för en tid stannat på ön. (Jfr Simlanku på N argö !) På den nordvästra delens östra strand finner man sammalunda grundvalarna av ett bostadshus, varest man på farfars tid kunde iaktta en eldstad med askgrop. Detta var i närheten av Tångviken och Hästklippan. Anmärkningsvärd är på holmens sydöstra betesmark den s. k. Tilrgilinna (Turk­ borgen), sammansatt av granitblock, ringformad, 25 m i genom­ skärning och med en längdsträckning av cirka 300 m. Vid in­ gången ha i stenen inhuggits bokstäver och siffror: »D. W. 1841». 222

Enligt gammalt folks utsago betyder detta byggherrens, fin­ ländaren David Wekmanns (Weckmans) namn jämte året för uppförandet. Flera med Loodeots sammansatta terrängnamn finnas såsom Loodeotsahark (Nordväständans gaffel), en djupt liggande strand, eller Loodeotsa kummel ~ kumbli, en stackpyramid byggd av granit, vilken jämte den lägre på 200 meters avstånd liggande Suurekivi (Storklippan) utgör kännetecknet för grynnan vid nord­ västräveln och stått där sedan gammalt. Några svenska inslag finnas ej i det oansenliga namnbeståndet. Angående själva önamnet (det estniska) hänvisas till det historiska avsnittet i föreliggan

Historiskt. Bebyggelsen är, som framgår av Aksberg-s utsago, rätt ung. Äldre är själva namnet. Som vanligt är etymo1ogien problema- tisk. Det estniska namnet uppträder inte så ofta i historiska belägg.1 Kartan ERKkA C III 3 (från Karl XI:s tid) utan årtal, gjord av en svensk kartograf, benämner holmen Lilla Wrangöön eller Hachesaar. 1834 års revision skriver Axisare (VIII: 80, ERKA). Russwurm Aakse Saar (1855), Wiedemann Haksi-saf, Hakse-saf (1866), Haksi 1946 (sagesmannen från fastlandet här ovan). Enligt Russwurm är ön obebodd, en oriktig uppgift. Det äldsta belägget påminner mycket om äldre skrivformer för det av Westman behandlade Haxalö i Borgå skärgård: Hackesarij 1570, 157 4, Hackisari 1570. Westman härleder detta ur fi. haka­ saari 'hakön, ön med hakarna'. Denna Haxalö är till konturerna helt olika Lilla Wrangelsholm. Det är därför inte så troligt, att tolkningen bör tillämpas även på den senare. Den passar näm• ligen inte så illa just för den finländska öns konturer. Den svenske lantmätarens skrivsätt kan avse ett uttal med h-ljud.2 I så fall

1 På det tyska namnet finnas talrika äldrn belägg (t. ex. kleyn Wrangher, Blauw 1'6,23), men de ha intet intresse, när de ej behövas för Wrangelsholms­ namnets tydning. 2 Formellt sett vore en härledning av såväl det finska som det estniska namnet ur fi. hakki, estn. hakk, gen. kaki, 'kaja' möjlig, men åtminstone på Aksi skulle denna fågel inte trivas. 223 kan härledningen bli en helt annan. Vi ha fi. hahka 1. haahka, estn. ahka 1. ahkas, 'ejder' och vi ha estn. hahk, gen. haha, fi. hahkea 1. haahkea m. m. 'grå' såsom snarast ifrågakommande tolk­ ningsmöjligheter att välja på.1 De yngre formerna med långt a kan jag tyda med hjälp av fi. haaksi 'fartyg, farkost skepp, lodja' (jfr Båtholm(en), Båtskär, Skeppö m. fl. hos Westman); den med kort a tror jag mig kunna tolka som estnisk med hjälp av ett hos Wiedemann ej upptaget men i Emakeele Selts' samlingar i Tartu befintligt haks, översatt med »valge räim, harva träägel, randhaks, perserooki» oftast alltså lika med »vit strömming» snarast 'spigg' (jfr Strömmingsholmen hos Westman). De varie­ rande härledningsmöjligheterna förklarar jag därmed, att folk inte känt till vilket begrepp, som ursprungligen legat till grund för namngivningen och associerat namnet än med det ena, än med det andra plausibla homonymet. Den tyska handbokens ä-vokal torde återge dialektalt uttal (jfr Aegna ~ Äigna ovan s. 166). Familjenamnet Akspärk ~ Aksberg kan vara bildat efter Aksi. Båda namnen äro h-lösa efter landsändans uttal. Likheten med svenska Ax-namn kan vara tillfällig. Dock bör det noteras, att släktnamnet Axberg förekommer i Nyland på 1700-talet. I Sibbo sockens historia II: 60 berättar Paul Nyberg om den på 1770-talet ivrigt verksamme väckelsepredikanten Fredrik Axberg från Hel­ singe, som tidigare behandlats av Akiander i arbetet Historiska upplysningar om religiösa rörelserna i Finland. Ha Akspärgarna kommit från en medlem av denna släkt, som färdats tvärs över viken, kan likheten mellan öns namn och hans eget släktnamn för honom ha utgjort ett incitament att slå sig ned där.

3. Moderförsamlingen. Rootsi-Kalla vere - ruotsi-kallavere. Hemman: kella (Klock-), kälfpri (Kaspars-, ev. Körsbärs-), miiikli (Mickels-), vananere (Gammalgården), eicl (Henriks-), karjama (Betesmarken). Tidigare funnos dessutom följande hemman: arakka (Skat-), pran'si (Frans-), ruoBu (Roberts). Dessa gårdar äro helt Rootsi-Kallaveres. Ett annex till byn är emellertid också

1 Estn. hahk ti1lhör emellertid enligt Saare,ste, Leksikaalseist vahekorda­ deist nr 151, sydestniskan, varför jag anser mig kunna utmönstra detta alternativ. 224 (Lerstrand) på stranden. Dess hemman heta auvamä (Gravberget), ris'timä (Korsberget), jåima (Ödegården), riistu1 (Buskmarken?), tiru (Tärnan), kivtmä (Stenberget), miiotsa (Bergs­ ändan), nilDtsauna (Knutsbastun), nilDt (Knuts-). Åkrar: taGaväl'la pf!)luD (Åkrarna bakom fältet), en förutvarande åker, tiiwe ~ tiutie värav (Dagsverksvägsgrinden), en förutvarande åker. Skogar: eiilikku mets (>>den snabbt sig ändrande skogem, om en skog med blandade trädslag) på Klockargårdens mark. Berg: ruose mäGt (Rosenbacken), kella mäGt (Klockberget), laija nukka mäGt (Breda Utsprångsberget), väfDja mäGt (Horungeberget) vid Skolhuset, pattermuru mäGt (Gräsbacken, där man vacklade fram mellan stenblock), äijassel'la mäGt (Svärfarsbroberget). Kärr: pf;leni-suo (>>det avbrända kärret>>), sur suo (Storkärret). Vikar: li"to ofs (Skärändan), en liten vik vid stranden, går till havet. Klippor: firu kivt (Tärnklippan, formellt vore möjligt även Rund-, Skjut-, Knöl-), ul'Ge kivt (Sälklippan). Höängar: kakkerBa1j1't (videsnår med tusenskön eller kamomill), numera betesmark. Grindar: jf;uDe värav (>>grinden, som inte används>>), förutvarande grind.

U uskiila - uskula. Hemman: klaultse (Klas-), matsu (Mats-), maDikse (Mattias-), 1iveDa (Nystugan), jurt (Jörans-), ansu~antsi't (Ants-), tammeniDt (Ekängen), puseppa (Timmermans-), kuvkka (Kullen), pikka­ auGu (Långgropen), sure-seZ'la (Storryggen), suone (Rännilen), vaheneme (Mellannäs), tal'vtie (Vintervägen), silla-otsa (Broändan), lefJpikku (Aldungen), pikka niDt (Långängen), kriivt-ai'/Drese (Dik-Anders-). Berg: tulissel'la mäGt (Vindåsberget). Till Saviranna (Lerstranden) höra följande namn: Åkrar: nilDt ponissuöi (Knutsgårdens rymmarträda).2 Näs: kartnieme (Revudden), öster om Saviranna. Där på udden finnas utsprången nieme nurlc (Näshörnan), klaukse nuT.: (Klas­ nocken), nieme (Näs-), kolju (Rundan).

1 Jfr fi. raas/tupa, -tuvan 'råds,tuga', en alternativ etymologi. Den estn. utgår från rada ( ~ räda) > ra + lokal.suffix. 2 Är namnet ungt kan poni vara 'pony, liten häst'. 225

Vikar: tiri't laiit (Svalviken). Klippor: parDt kivt (Andklippan), ka

Ön Ramm u - raifimu. En del av Rammu, som ligger öppet till,1 kallas (

1 I själva verket en ö, jfr nedan s. 23·1, 237. 2 Alternativ tolkning: Ryssjan. Jfr ordlistorna.

15 - Wieselgren 226

Rebala: Gårdar: Presti (Prästens'?), Kebja (jfr estn. kebja 'lätt, rask, sirlig, lätt på foten', måhända tillnamn på innehavare), Naeri (Rovan), Madikse (Mats' es), Uustalu (Nygård), Viikre (Vikar(säl)• gården), Jaagu (Jakobs), Tönu (Antons), Ohtri (Björnjörans?, jfr fi. dial. ohto, estn. att 'nalle, björn' om -ri som redukt av Jiiri jfr Kiburi kari, Wrangelsholm!), Tagaväli (Bakfält), Suigu (gen. av mansnamnet Suik I. »Lugnet»).

Ulgase: Gårdar: Rastu (Rådstu'n? Jfr under Rootsi-Kallavere), Kolju (Udden), Knuudi (Knuts). Befolkningen anser, att Knutsgården, Rådstugan och Klasgård i Uuski.ila beboddes av ,svenskarnas avkomlingar. Knut och Klaus voro också familjenamn och innan dessa antagits 1836 kallades husbönderna på Klaukse för Klas Klassöner. Obs. att Knut i denna by inte estniserats till Nuut. Det viktiga näset mellan Ihasalu- och Kaberneemebukterna hör också till Jöelähtme och ifrågakommer såsom medeltida, i någon mån svensk boplats. Om förhållandena där och i dess byar ha utförliga upplysningar ingått från bröderna P. och A. Pertmann, som tidigare samlat material åt estniska forskare, och sedan några år befinna sig i Sverige. De äro båda ortsbor. Med hänsyn ti,11 att de svenska biblioteken inte äga någon litteratur med mera detal­ jerade upplysningar om d,e trakter, vi här syssla med, plockar jag ej ut de terrängnamn, som meddelas, utan anför dem i deras sammanhang, i det jag översätter de estn. mss. och tillfogar mina namntolkningar.

I ha s a 1u n ä s. Ihasalu by. Hemman: Ääri (Utkanten), Serva (Randen), Lädapiku (?), Kopli (Hagen), Kariotsa (Skärändan), Raja (Gränsgården), Vaba (Fri­ gården), Mätta (Tuvan), Suurekivi (Storklippan), Vahesauna (Mellan- I. Skiljetorp), Uustalu (Nygård), Veero (Backa), Saueaugu (Lergropen), Liiva (Sandgården), Prii (Frigården), Mäe (Backa), Koka (Kockgården), Saare (ögården), [Jaagu] Vanatoa ([Jakobsl Gammelstuga), Näpiste (Morkullegården I. Kniptångsgården), 227

Jaagu (Jakobs), Kortsi (Krogen), Migu (Micke), Kägala (Gök- 1. Styck-), Eigi (Henriks), Eigisauna (Hemikstorp), Rootsineeme (Svensk.näs), Suureaja (Storgärdet). Befolkningen anser sig stamma från tiden efter det stora nordiska kriget men med många senare inflyttade.

Neeme by. Hemman: Kadapiku (Ensnåret), Söökri (Tullsnok.ens), Kari (Skäret e. Revet), Pärtli (Bertils), (Utväxten, pejor. bildn. ?), Tohtsa (Björk.nävergården), i urkunder kallad Saigu (Rävlyan, pejor. bildn. ?), Pärkmani (Bergmans), därmed menas Neemes krog, Elberi (Hellbergs), Kalda (Strand), Uuesauna (Nytorp), Pungari (< Punga-Jilri Puckel-Jörans'?),1 Männiku (Furugården), 2 st., Sihi (Målet), Metsa (Skoga), Viikri (Vikarsgården), Kivis­ tiku (Stenhopen), Mäe (Backa), Laagri (Lägret), Toomantsu (Tomas-Hans), Toominga (Häggården), Otsa (Ändan), Mustakivi (Svartsten), Nomme (Mon), Nurme (Slätten), Suureaja (Storgär• det), Holmi (Holma), Pello (Pelles), Kortsiklause (Krog-Klas'), Kortsi (Krogen), Laigari (här som släktnamn),2 Reinu (Reins), Toomari (Domarns 1. Tomas-Jörans), Tampli (< fi. tamppuli 'järn• tapp, selpinne' eller < estl.ty. släktnamnet Stampel?), Mardi (Mårtens), Kärka (Holma), Ratsepa (Hjulmakams), Lillemäe (Blombacka), Uustalu (Nygård), Länne (Västergården), Korsna (Skorstenen), Koli (Bråtet? I. < estn. koli 'ngt runt, framskju­ tande'? Jfr nedan s. 230), Pihlaka (Rönnbärsgården), Paju (Vide), Pajuneeme (Videnäs) och Uitro ( estn. huit 'ett redskap vid vinter­ fiske' 1. enl. Saareste NO-estn. dial. oit ~ uit 'pöl' + suffix).

Neeme.

Männeeme (Tallnäs) är en större udde, där ännu stora furor växa. Denna udde består av fint grus, som byborna använda till vägreparationer. I sydost liksom nordost är stranden djup och där kan man gå in med större båtar. Den platsen kallas Juhani lougas (Johans slammvik), ty stormen drev där i land och för• störde en stor segelbåt, vars namn var Juhan. Omkring 150 meter ovanför är ett rev eller en sandbank, som är farlig för varje större farkost. Dit fara fiskarna varje vår på strömmingsfiske. Om man

1 event. < Pungasilma-Jiiri (,Jöran med d,e utståencJie, ögonen). 2 Jfr under Wrangelsholm ovan s. 2131 f. Här kan också tänkas ett Laia kari (Bredskär). Men lösningen ger en äldre form, varom se nedan. 228 går i riktning mot byn, är stranden stenig och låg, så att man inte ens med den minsta båt kan komma i land. Sedan kommer åter en sandbank i havet. Den kallas Vahekari (Mellanskär). Den ligger likaledes under vatten, men med en större båt kan man fastna där. Där nedanför ligga båtar till ankars för vinden, ty banken skyddar för stora vågor. Det planerades 1940 av Fiskarförbundet att där anlägga en liten hamn och grunda en fiskmjölfabrik. I byn äro husen byggda tätt intill varandra, mestadels vid stranden. Halva byn är så byggd, att husen stå på stranden alldeles intill vattnet. Vid ändan av udden på halvön - folk kallar den spetsen Rusi ('upptornad is') - är en liten slamvik och i den åter ett rev, som kallas Uitro kehvel ( om Uitro se ovan). Dit föra fiskarna sina båtar vid hårt väder, ty om man inte slipper till havs annorstädes, så kommer man ändå ut från Uitro. Det enda träd, som finns på Uitro, är en stor tall. Byborna påstås ha planterat den där en gång, sedan de där begravt ett av vågorna uppspolat människolik. Sommar som vinter begagna fiskarna detta träd till sjömärke. Uitrorevet, som sträcker sig en halv km. ut i sjön, är farligt för fiskare och sjöfarande. Förr var där bara en liten blinkfyr, men ett fyrtorn byggdes i slutet av den estniska tiden. Det kallas lhasu (< Ihasalu ?)1 fyrtorn. Revet löper i sin längdriktning mot väster, vilket gett upphov till namnet Läänepoolne laht (Väster• viken), men efter kartan är det lhasalu laht. Intill revet finns ankarplats för större skepp, ty havsbottnen är därstädes sådan, att ankarna ej lätt slippa loss, och skepp äro skyddade för nordan­ och östanvindar. Stranden är där låg och stenig. Går man vidare, kommer man till en udde eller inbuktning, som kallas Liiiitneem (estn. liliit 'feiner Schutt' ligger ej till grund, ty andra skriva Liihitneem 'kort, avtrubbat näs'). I den slammvikens innersta bukt är vattnet åter djupt och där stå om hösten under fisketiden för vassbuk fiskebåtarna, ty den viken är gott fiske­ vatten. En försämring har dock inträtt, sedan sulfatfabriken i Kehra tillkom, som låter sitt svavelvatten flyta genom Jägalaån ut i Ihasaluviken. På Liititneems udde växer intet utom enar. Där bortom ligga strandbornas sandiga åkerlappar, vilka gödslas med tång. Tång samlar sig om hösten rikligt vid stranden. Fiskarna lägga in den i lador, där tången ruttnar. Därifrån föra fiskarna tången om vintern till sina åkerlappar. Mellan Liiiitneem och revet är ännu ett skär. Det kallas Seakari (Svinskär), ty ingen utom ett svin kan klara sig därifrån. Intill havsstranden ligga fiskarnas ängar, där det mest växer hassel­ och alskog. Ovanför är tallskog, som förr hörde till herrgården och senare var kronoskog. Under den estniska tiden utdelades där

1 Om Ihasalu se nedan s. 242. 229 till invånarna jordlotter av 2--4 hars storlek. Det var dessa som fick namnet Brasilien. Därpå kommer Silsineeme nukk (Kolnäs udde), varpå växa stora alar. Platsen har fått sitt namn av kolbränning - man kan ännu se stora gropar där. Vid den udden fångas vintertid fisk; havet blir här brått djupare och bottnen är mindre stenig. Ställen, där vinterfiske kan äga rum, kunna fiskarna igenkänna från sjösidan med hjälp av märken på land i form av träd och klippblock längs kusten. Dessa fångstplatser ha fått egna namn. En av dem heter Kwnmut (Dragkistan) - där är det lätt att få fisk - man kan ta den som ur en låda. Ett annat ställe heter Kahepuutus (»Dubbel­ kontakten» ?) -- platsen är så beskaffad, att man på två sidor har stora rev eller klippor på havsbottnen och endast därifrån kan dra noten. Så följa Mattiauk (Mattshålet), Ajaturi (< Aiatoa-Juri Jörans från Gärdesstugan? 1), Toomari (Domarns I. < Tooma-Juri Tomas-Jörans I. 'den inhägnade bukten', jfr anm. nedan), Toom­ ansu (Tomas-Hanses) och ytterligare några. Gå vi vidare längs stranden, finna vi tallskog och ljung, men själva stranden är sandig och låg, så att man inte kan komma i land med båtar. Endast sommartid, när vattnet är varmt, så att man kan gå i sjön, kan man ta sig i land. Så komma vi till Jägala• åns mynning, som är så låg, att man om sommaren rent av kom­ mer över med häst och vagn men blott på en viss plats. Gå vi vidare längs kusten ifrån åns vänstra strand, taga ängar vid, på vilka växer rödal, och landet blir kulligt. Men ha vi tagit oss över där och se tillbaka mot havet, se vi, att vi kommit ganska högt upp och det bergets namn är det berömda Ristimägi (Kors berget). I omgivningen är by 2 bestående av 15 gårdar. Stranden är där ganska låg och man kan ta sig in till land endast medels kanaler, som fiskarna grävt. Längs kusten växer ymnigt vass och säv. Ett par km. längre bort börjar RannakiUa (Strandbyns) strand eller Savirand (Lerstrand), som ortsborna kalla den, emedan stran­ den är lerjord och i havet är även blålera. På avstånd från stranden växer mestadels alskog och intill den är byns ängsmarker, som ligga i riktning mot berget, som heter Hulgaste mägi (Säl• berget). Ett annat namn på det berget är Höbemägi (Silverberget). Där samlas folket varje år på tredjedag pingst. Vid havsstranden är ett större rev, som sträcker sig långt ut i sjön och är rätt stenigt - Piganeeme kari (Piggnäs skär).3 Ovan­ för revet är ett högre utsprång, där på sin tid byn i trakten hade sin väderkvarn -- Piganeeme veski. Av kvarnen finns det numera

1 Jfr dock noten s. 230. 2 Manniwah 16313 (jfr Estlandsliste 387), dunkel etymologi. 3 piga < ett från östsv. dia!. inlånat pigg, namn på fiskredskap för fångst av stenbit m. m. Jfr Ariste Laensönad s. 87. 230 bara rester kvar. Byn sträcker sig längs havsstranden till den bekanta Kolju nukk (Runda udden), där Estniska Fosforitfabriken låg under den branta stranden på sluttningen. Från sluttningen gå gångar ned under jorden och på berget är byn Htilgaste med hemman och åkrar, som äro undergrävda på långa sträckor. Från Fosforitfabriken till Kolju udde är omkring två km. Dit har en tippvagnsbana byggts, som trafikerades med hästar. Mellan Piga­ neeme och Kolju ligger ett stort klippblock i havet, som är synligt vid lågt vattenstånd. Det kallas Piganeeme paas (Piggnäs sand­ stensblock) och man kan då också gå på det.1

1 På förfrågan om vad han ansåg rörande några mera svårtydda namn i samlingen meddelade August Pertmann bl. a. om gårdsnamnen: 'Lädapiku anger ett ställe, där alar växa och marken är sank av från havet sammanhopad tång och andra uppslammade rester, som vid förrutt• nelsen övergått till gyttja.' 'Näpiste kommer av ordet näpist 'kniptång, skruvstäd', ty alla gårdarna där ha så mycket som möjligt velat komma bort från havsstranden och söka hamn. Så har denna gård kommit att ligga liksom i en kniptång mellan de andra. Därför voro också därvarande gårdar i mycket små stycken' (hade mycket små tomter). 'Namnet Kägal fördes till oss av en man från d·e västliga land•skapen. Det tillhör inte ort.sspråket.' 'Liia är kanske ett utländskt ord. Främmande språk får kustfolk ofta höra.' 'Laigar är ett mycket vanligt släktnamn hos oss. En gammal invandrad sjöman skal1 ha varit dess förste bärare.' 'Tampli torde vara ett egennamn, som kanske tillhört någon gammal soldat, som slagit sig ner här. Folk kan ännu en versstump, som lyder så här: Tampel tantsis tammikus, mägede vahel männikus. Sulg oli suus, pärg oli pääs. Höbeplaat oli otsa ees.' (Tampel dansade i ekhagen [och] mellan backarna i furudungen. Plym i mun, krans på huvut, en silverplatta för pannan.) Om Ajaturi, ett ställe där fiskenät utläggas, säger sagesmannen, att dylika platser ha namn. Mellan Ajaturi och Ninanurk (Näsudd•en) är på havs­ bottnen liksom en stengärdesgård, som inte ett enda fisknät kan komma över. (Enligt Wied-emann kan turi 'nacke' i överförd bemärkelse, också be­ tyda 'bukt'. Tolkningen 'den inhägnade (aed, aia 'stängsel, gärde') bukten' synes sålunda godtagbar och motsvara sagesmannens utläggning.) Piganeeme förklarar sagesmannen på ett sätt som visar, att det i namnet ingående lånordet inte längre är levande i trakten. Pertmann antar, att piga är finska för 'lång', vilket är oriktigt. 2:31

Vid Kolju udde är bråddjupt och en brygga har byggts, där större skepp kunna lägga till. Bortom udden blir stranden lägre, men bakom är bergigare. Där finnas åter stora stenar i havet, dit sälarna varje höst komma för att vila och där man ofta kan se dem. ,Jordmånen är mest svartmylla med alskog. Här ha nya bondgårdar byggts. Haksi (Lilla Wrangelsholm) ligger sex km. från kusten. Den ön har fem gårdar. Den första är Kaguotsa (Sydöständan). Där levde den bland kustbefolkningen kände berömde orgelbyggaren August Lusman, som också gjorde visan om »Trähjul, trähjul, ekrar av ek» etc. En annan åter är en berömd familj av båtbyggare och motormekaniker. öns stränder äro runt omkring högre; mitti är även en sumpmark och öbornas ängar. Av trädslag förekomma åtskilliga i mindre antal. Vid stränderna är det i regel djupt. Från öns sydöstra ända löper ett rev ut i havet och ett annat åt nord­ väst. Även Rammuön ligger sex km. från oss och vattnets djup är däremellan på ett ställe 60 famnar. Mellan Wrangelsholm och Keri eller Koksker är också så djupt vatten som ingenstädes i Finska viken. På Rammu ligga 20 hemman. Träd finnas bara, när de planterats runt husen. Jordmånen är sandig. Nordsidan är lägre. Där ligga öbornas ängar. Mitt på ön är en sjö, som numera visser­ ligen torkat ansenligt ihop men inte är helt uttorkad ens under den torraste tiden. Den åt norr vettande stranden är helt stenig och naggad. Där ligger ännu en liten ö, som heter Allu (Intill). På ön växer en rönn och en öbo skördar hö där för sin ko. ön är ungefär fem km. lång och över en km. bred. P. Pertmann.

,Tag återger nu på svenska brodern August Pertmanns fortsatta redogörelse och tillsätter som vanligt tolkningar. Mellan Ihasalu och Neeme ligger Moisamägi (Herrgårdsberget). Där skall under svensktiden ha varit någon slags sommargård. Man kan ännu se, att en bostad en gång stått på den platsen. På halvöns södra eller västra strand vid lhasalubukten ligger Siisi­ neem (se ovan!), som troligen fått sitt namn av att där i närheten finns en grop efter kolbränning, där det brändes smedkol till den forna byn. Smedens ställe kan man också ännu se på Kabeliaed (Kapellgärdet), som nu plöjts till åkrar. I havet framför Ihasalu by, några tiotal meter från kusten, ligger Vinnakivi (Uppvindningsstenen). Där skall ha varit den gamla byns hamnplats. Stenen nyttjades till fäste för repet vid båtarnas uppfirning. Man kan se och man vet också, att stranden vid den där byn inte alls var någon bekväm hamnplats. Därför lågo fiskartorpen där, varest nu byn Ihasalu är belägen. I Ihasalu 232 by på Näpiste gård kan man se två dylika boställen. Man urskiljer härdens grundvalar och även några självgjorda järnspikar. Mitt på halvön ovanför Ihasalu by ligger Kaaro soo (Rundkärr), som har ett torvlager av ställvis tvenne famnars tjocklek. Mitt på halvön finnas också 2-4 har stora jordar, som utarrenderades av estniska krigsministeriet. De kallades Brasilien, därför att utarren­ deringen ägde rum, sedan ester från vår trakt utvandrat dit. Mellan Ihasalu och Neeme ligga flygsandskullar och den platsen jämte omgivning kallas Möukallaste (Möhu-stranden, 'Våmbstrand') av ortsbefolkningen. Hur detta namn uppkommit enligt den lokala traditionen, kan sagesmannen inte erinra sig men minnes, att det talats därom. Han tror att mähk 'sav' ligger till grund, därför att man säger »alarna gå i sav» ('saven stiger i alarna'). Intill Neeme by ligger Männeem (Tallnäs), där det tidigare växt en kraftig tallskog, som dock ägaren, en greve, lät hugga ned. Sedan dess har där på sandstranden vuxit bara enar och små för• krympta tallar. Sammastädes fast åt halvöns mitt ligger Tavaro ('Egodelen'?), som en gång varit en sjö men sedermera torrlagts medels ett stort dike, som vid Männeem utfaller i havet. Mellan Ihasalu och Neeme ligga dessutom åkrarna Kortmiku (Krögarns) och Suuremäe (Storbacka). Åt Neeme by hållet från Ihasalu räknat ligger en klippa kallad Leesikivi (Sandklippan), som nu störtat ned från stranden, sedan havsvattnet frätt bort underlaget. Också på nylandet »Brasilien» är en smula skog. Metstale (Skogsgömman?, jfr fi. talte, dial. talle, gen. tallen) är en höjdplatå mitt i det omgivande sumpiga landskapet. Vidare därifrån söderut ligger Kulmati5v!? kink (Fros­ sans kulle), ett klipputsprång med enar och enstaka tallar mitt i det omgivande landskapet. Av havsvikar omkring Ihasalu by kunde nämnas Jundi löugas (Junt's slammvik), där även Kaevando oja (Dikesbäcken) mynnar. Därintill ligger Suur Rootsikari (Stora Svenskskär) och ett litet skär, därefter följer Anelaht (Gåsviken) och Tammekari (Ekskär). Det sistnämnda är ett stenrev, som sträcker sig ganska långt ut i sjön. Det saknar jord, vilket finns på Suur Rootsikari, och är ett stenkonglomerat. Där gör strandlinjen en krök och böjer sig fram~ för byn. Det kallas Killaesine laht (Bukten framför byn). Även denna bukt skyddar ett rev, men inte så tätt som på de andra angivna ställena. Det är blott omkring hundra meter avlägset från stranden och löper vidare längs hela kusten. Därpå följer Veski nukk (Kvarnnocken), varest Ihasalubyns enda väderkvarn stod, och därpå Oja nukk (Bäcknocken), var­ ifrån Männeeme laht (Tallnäsbukten) eller på ortsspråket Kahe­ kiUavaheline laht (Bukten mellan de två byarna) tar sin början. Även den är från sjösidan skyddad av ett stenrev, som dock inte sluter särskilt tätt. Detta må vara nog som allmän översikt. Klipporna, såsom Vinnakivi, Leesikivi, Punane kivi (Rödklip- 233 pan), Jummi ki?Ji (Tjockklippan), Leivakivi (Levklippan), Voodi­ kivi & Sängikivi (Sängklippan), Kotkakivi (örnklippan), Tellakivi (Isflaks- 1. Tegelklippan) och Laikivi (Bredklippan), som ligga längs Ihasalubyns strand, begagna sjömännen både sommar och vinter till sjömärken. Efter dem placerar man fångstredskap i havet, bestämmer grundens läge och hugger om vintern upp vakar i isen för notfiske. Havsbottnen är här mycket ojämn och redan fem meter åt ena eller andra hållet betyder mycket. Fem meter är tillräckligt för att hela dragnoten skaU gå förlorad under isen eller slitas sönder mot osynliga klippor på havsbottnen (dem kallar man på folkspråket för puudus 'beröring'). En sådan klippa ligger utanför byn Ihasalu i havet. Den är rätt långt från stranden och mycket farlig för samfärdseln, i synnerhet nattetid. Den står så högt upp mot vattenytan, att båten stöter på grund, men ännu är man inte i de riktiga fiskevattnen. En dylik klippa finns också i Ihasalubukten utanför byn Kosteranna (Lästrand). Den heter Piganeeme pae (Piggnäsklippan 1). Den är långt ute i sjön. Även Vinnakivi utanför Ihasalubyn ligger långt från stranden. Söder om Ihasalu by ligger vid randen av Kuijärveängen en tallskog av likformigt utseende med 15-20 meter höga träd. Vidare därifrån mot Ihasalubuktens södra strand är Punakivi by belägen. Vidare därifrån är den igenväxta Sugavoja (Djupbäcken), källor och sumpiga ängar med olika namn såsom Kahaheinamaad (Halvpartsängen), som folket tidigare brukade, så att de för sitt arbete fingo hälften och herrgård hälften av höet. Sipukese äng heter en, som visst fått sitt namn av en person, vars öknamn var Sipuke (Lill-Sigge l. Lille sprätten) och som länge brukade ängen. Vidare åt det hållet ligger Tilnderniit (Tunn­ ängen) och Sundiselg (Gärclesåsen?).2 Om dem är blott bekant, att en skogvaktare Sunt en gång levde, som hade att vakta över den skogen och det området.3 Där upprinner också Stigavoja och en annan nu helt sumpig rännil - Reino soon (Reinådran). Den för• enar sig med Kuijärv. Därintill är ett långsträckt hedland, som bär namnet Fosforiidi nömm (Fosforitheden). Namnet uppkom så, att träd år 1928-33 borttogos därifrån för den estniska fosforit­ gruvans räkning, som förr låg vid Ihasalubuktens västra strand. Går man vidare, kommer man till en stor sumpig ängsmark och ett kärr. Det kallas sammanfattande Tuisusuurepalu (Yr-Storman); kärret heter Laurissoo (Larskärr). Det kärret har förbindelse med en annan stor sumpmark - Lakesoo ('det vattniga kärret'),4 som börjar i öständan på Laurissoo och sträcker sig till byn (Gabbesboda) invid landsvägen till Narva. Där upprinner också

1 Se Ariste Laensönad s. 87 (piga). 2 Jfr fi. sunttio - 'litet gärde på en strandbrink'. 3 Troligen en folketymologi. P. W. 4 Ev. Starrkärr. Jfr Wiedemann sea-lakk »ein scharfes Gras auf Siimpfen» (Dagö). 234

Ihitailn (Strandvipeån) som utmynnar i Kolgabukten längre bort från oss, mellan Kaberneeme by (se nästa kapitel) och by (Aspe). Laurissoo utnyttjas delvis till ängsmark liksom även Suurepalu. Detta kärrland omväxlar med hedland eller moräner, liksom dem man kan få se i Tartumaa, men de gå mera från öster till väster eller från nordost till sydväst och äro täckta av tallskog. Kärr• markerna däremellan ha också för sin del namn som Kammila soon (Flundreådern), Johvika soon (Tranbärsådern), Pikaksoo (Långkärr)1 och Marja soon (Bärådern). Hedmarkerna kalla,s Suur Pihlakapoosas (Stora Rönnbärsbusken), Väike Pihlakapöosas (Lilla Rönnbärs busken) och Männip88sas (Tall busken). Det dialektala uttalet är peesas. Med avseende på jordmånen är detta kärr• område »torvgyttjigt», men Lakesoo innehåller ren torv, som i mindre utsträckning också exploaterats. Båda. kärrmakernas södra sida begränsas av en stor sandmo. Den går från väster till öster. Den börjar vid Jägalaåns utlopp och kallas där Laialii1J (Bredsanden). Den sträcker sig från syd­ ost mot Jöesuu by, består av flygsand och är ställvis beväxt med små tallar. Därefter höjer sig hela landskapet och är i riktning mot landsvägen till N arva redan högre. Kalkstenen träder ställvis i dagen, t. ex. vid Jägalaforsen och byn (Skruv), där Harju länsstyrelses stenbrott ligger. Den sandhed, som utgår därifrån, bär den allmänna benämningen Pikanömm (Långheden) - dia­ lektala uttalet är numm ( no111). - Dess första del är det som kallas Laialiiv och på den följer Pikanömm. Hela denna sandås sträcker sig parallellt med Narvavägen. Slutstycket kallas Kalevi­ liiv (Kalevssanden). Det är på sydöstra sidan av Lakesoo, 2 km. från Narvavägen. Från landsvägen tar vid den 29:de kilometer­ stenen av en väg till Kaberneeme och Kaleviliiv, som är ett vackert ställe sommartid, ty där flyter också den ovan nämnda Ihitaån igenom. I den geografiska boken »Harjumaa» berättas, att Kalevipoeg en gång skulle vilat ut där. Men under den tyska ockupationstiden besudlades den vackra orten, ty där var en större mordplats, varest människor av nästan alla europeiska nationaliteter dödades. De flesta voro tjecker, som först fördes dit den 5. och 6. september 1942 efter det tjeckiska folkets uppror mot tyskarna. 35 vagnslaster fulla med tjecker fördes till Raasiku station jämte bagage. Större delen fördes omedelbart vidare till avrättningsplatsen, där ryska krigsfångar grävt gravar - ungefär två meter breda och tio meter långa. Den återstående delen fördes med sina tillhörigheter till Jägala, till det förutvarande estniska militärlägret, som ligger på 15 km:s avstånd från oss [d. v. s. från sagesmannens hemvist], söder om landsvägen till N arva. Tid efter annan fördes de till Kaleviliiv från lägret, men även lägret fick

1 Troligen har ännu ett ord ingått i namnet, varav k är en redukt. 235 nya tillskott. Sista tiden funnos judar, zigenare och även ester i lägret. Alla fördes till samma ort. Åhörare ha beskrivit avrätt• ningsögonblicken såsom fasaväckande. Våren 1944 grävde ryska krigsfångar upp liken. Dessa brändes och maldes med maskin. Bensmulorna grävdes ner. Detta ställe ligger på 6 km:s avstånd från mitt hem, varthän vägen går över artilleriets övningsfält, som ligger på området mellan Lakesoo och havsstranden. Poly­ gonens ena rand sträcker sig mot Ihasalu, den andra mot Kaber­ neeme och Kaberla by. Om man fortsätter från Kaleviliiv börjar redan kalkstens­ stranden (< ValgekiUa Vitaby) och Talupmäe (Gårds .. backa),1 eller Ubari (< Uba-Jtiri 'Jö.ran i Böngården''?), som sträcker sig ända till (dunkel etymol.). Kaleviliiv liksom hela Pikanömm är ett sandigt område, delvis täckt av skog och södra delen helt beklädd med tallskog ända till N arvavägen på sina ställen, ty det mellanrummet är högst 1-2 km. brett.

Några ord om sz,ensktiden i kusttrakten. Före det stora nordiska kriget, medan vårt land var under svensk överhöghet, låg på Ihasaluhalvöns hals, d. v. s. på den plats, där halvön är som trängst mellan Ihasalubukten och Kaberneemebukten, samt även till en del mitt på halvön en by med omkring 35 gårdar. Byn hade eget kapell, smeder, kolmilor och tjärbränningsugnar. Också av gamla heliga lunder och offer­ platser finnas några spår och hörsägner. Men det är ej bekant, hur mycket de användes under svensktiden. Bybornas huvud­ näring var tydligen fiske. Ännu finns mitt i Ihasalu by, såsom inledningsvis nämnts, spår efter fiskekojor, som tillhört invånarna i den gamla byn. Fiskarna tillbragte fångsttiden i dem. En av dem tillhörde hemmanet Jär1:e (Sjögården), vars ägare var en man vid namn Ants (Hans). Det hemmanet skall enligt förljudande ha varit ett av de mest välbärgade i hela byn. Men så kom det nordiska kriget och gjorde slut på även den byn. Byborna, så många man kunde få tag i, jagades in i kapellet. De överblivna körde man i havet. Kapellet sattes i brand och ryssarna släppte in ut några människor ur kapellet. Sålunda om­ kommo alla där genom eld. Ännu för omkring 75 år sedan åter• stodo säkra spår efter detta kapell -- till fundament utbredda stenblock och enstaka förbrända »koldruvor» ur bjälkar. Men nu äro de stenblocken förskingrade och inpassade i gärdsgårdar, ty hela kyrkogården och större delen av den forna byn ha av in­ vånarna i Ihasalu by plöjts till åker. På den plats, där kapellet stod, kan man tydligt se hopade människoben och även multnade k1äder, trä och andra kvarlevor

1 p torde vara en redukt av ett mellanled t. ex. pea 'huvud, framskjutande utsprång'. 236 har jag personligen av nyfikenhet grävt fram där. Där fanns också järnspikar, hamrade av en gammal smed, hakar och en del av en ljusstake, som visserligen var bränd och rostig men dock så att föremålets identitet kunde fastställas. Vid den utgrävningen kom också i dagen penningar och silverspännen eller något liknande. Penningarna voro till antal-et sex, de buro tvenne årtal 1635 och 1565, på tre av dem kunde inte årtalet säkert skönjas,. Alla peng­ arna voro invecklade i något slags linkläde och kanske lagda i en bleckask, men det är inte visst. Pengarna funnos på platsen för det gamla kapellet. Vid utgrävning av en gravplats kan man också se, att människor begravts där. Man kan också se gravar uppifrån, d. v. s. utan grävning, på vilka dock numera växt träd. Bybor i Ihasalu ha även funnit diverse föremål såsom spännen, broscher, hushållsredskap, däribland spiseljärn, eldgafflar m. m., som kunnat identifieras trots sitt sönderrostade tillstånd. Hus ha tydligen legat nära varandra - deras grundvalar stå tätt intill varandra. Alla människor i den byn och i grannbyarna dödades med undantag för en person, som var mellan stenarna på Rootsi kari i vattnet, så att bara huvudet stack upp. Ett analogt fall in­ träffade någonstädes i en annan by, där en kvinna eller en man klättrade ner i en brunn och var där i vattnet med en grötgryta över huvudet, tills faran var över. Efter denna bys förstörelse grundades en ny by, där det nu­ varande Ihasalu står, och senare Neeme by på halvöns spets. Till Neeme flyttade folk från andra bättre skyddade trakter av Est­ land, men grundaren av Ihasalu var han, som räddades från den gamla byn. Jag har hört hans namn en gång men kommer ej mer ihåg det. Också svensktida minnesmärken borde ha påträffats vid de ut­ grävningar, som estniska fristaten lät anordna vid Dlgaste strand inom det område, som räcker till byn Jöesuu (»Aros»). August Pertmann. Ur en av brodern sammanställd beskrivning över den 1937 av militära skäl likviderade yngre byn Punakivi på sydöstra sidan av Ihasalubukten och dess omgivningar må anföras ett svensk­ minne bland terrängnamnen: Rootsineeme (Svenskudden) vid Kabeliaed (Kapellgärdet) och Kabelioja (Kapellbäckens) tallskog, varest den gamla byn skall hava legat, varom August P. berättar här ovan. Roots,ineeme skall ha varit svensk hästhage under svensktiden.

Det är inte omöjligt, att folkminnet till svensktiden överfört dunkla reminiscenser av det medeltida svenska befolkningsins,laget i dessa kusttrakter. Den av advokat Kurg förmedlade traditionen från Rootsi-Kallavere har bevisligen gjort detta. Den håller före, 237 att Rootsi-Kallavere grundlagts under den svenska regeringens tid på 15- I. 16O0-talet, vilket, såsom framgår av nedanstående upp­ gifter, är uppenbart oriktigt. De magra upplysningar, vi i Rootsi-Kallevere erhöllo om ön Rammu, har jag i Sverige kompletterat. Sagesmannen L. Waher har tillsänt mig en samling naturnamn och kompletterat gårds• och släktnamnen. Öborna ha gjort ytterligare tillskott. Till gårdsnamnen fogas: Mardi (Martins), Mihkli (Mickels) I. Kalda (Stranda), tJleste-Veski (Kva.rnen vid övre vägen),1 Viigi (Viken), .laagu (Jakobs), Taneli (Daniels), .laani (Jans), Seppa (Smeds), Kari (Skäret), .länie (Sjö-). Strandens namn: Vesisäär (Vattenräveln), Laiaki1;i nurk (Bred­ klippehörnet), Pikanina rand (Långnäs strand), Allu saar (ön intill I. ön, som hör till), Klou kari (Gloskär), Kuhja kari (Skäret med upptornad is), Laia kari (Bredskär), Hallika pohja rand (Käll• marksstrianden I. Källans nordstrand I. Gråmarksstranden), Rootsi­ ki1Jiauk (Svenskklippegropen I. Svenskstensgropen), Libu kari (det branta I. hala skäret), .lanuse kari, .lanuse kehvel (Janus­ skäret, Janusgrynnan) efter ett strandat skepp Janus, Laeva kari (Skeppsskär), Abja kari (Skäret i havsbukten), Teivi kari (Idskär), Peltiku alune rand (Stranden neranför avträdet),2 Kudu säär (Romräveln), Kellapostialune rand (Stranden neranför klockstolpen, mindre klockstapel), Loode ots (Nordväs,tudden), Ristialune rand (Stranden under korset), Liivalouka rand (Sand­ viks strand), Ninaotsa nurk (Hörnet vid ändan av landtungan). Namn på större stenar (klipp block): Kahedkivid (Dubbelste­ narna), Laikivi (Bredsten), Anna kivi (Annas sten), Voi kivi (Smörsten), Sadula kivi (Sadelsten), Palgi kivid (Bjälkstenarna), Titte ehk Triinu-Mari kivi (Lillungens I. Trina-Majas sten), Sauna ki1'i (Bastu.sten), Oina kivi (Bässesten, jfr nedan s. 253), Suur kivi (Storsten), Ujumise kivi (Srmstenen), Mära kivi (11/lärrstenen). Ängar och fält: Vesiaid heinamaa (Vattengärdsängen), Härja h. ( Oxängen), Sidalouka h. (Ski tviksängen). Sjöar, gölar: Loodsi järv (< Loode otsa I. < loodese, gen. av loodene, 'nordväst'), Maajärv (Lantsjön), .lanuse I. .länusaare järi, (jfr ovan!), Leetseri järv (< *Leetesääre j. Sandrävelsgölen?),

1 Kallas nu Vlesteks (Mei). 2 Det hörde till en rysk förläggning under tsartiden. Denna satte också upp nedannämnda klockstolpe (Mei). 238

Vmmargune loik (Rundgölen), Pikk loik (Långgölen), Sauna loik (Bastugölen). Släktnamn (icke estniserade): Klaamas, förr Klarnaspack, Prants, Söblum, Lambot, Katmuk, Eslon, Taal. (De fyra första er­ höUos redan i Rootsi-Kallavere.) Sagesmannen har sökt Merge det dialektala uttalet. Finskt infly­ tande gör sig märkbart i att förleden i smss ofta står i nominativ. Svenska inslag: I Klou kari ingår med visshet det finlands­ svenska ordet glo, som är vanligt i skärgårdsnamn. Jfr Westman Gloskär m. fl. Hellquist anger betydelsen som 'mindre havsbukt, långgrunt ställe'. Ordet finns även i rikssv. dial. Anna kivi torde också vara svenskt, ty detta kvinnonamn skulle annars återgetts som Anu. Vidare ha vi gårdsnamnet Vika liksom i Ptitinsi och svenskminnet Rootsikiv,i auk samt släkt• namnet. Med hänsyn till vad som i nästa. avdelning meddelas om öbornas härkomst kunde man vänta en rikare skörd av svenska namn, men våra sagesmän kunna inte väntas känna till så många sådana, då de inte själva varit Rammubor.

Historiskt: Rootsi-Kallavere. Lillamene LCD, Kalleuer 1397 (GEG 1930), Lallever 1439 (Nott­ beck, J), Rotzekalver 1522 (Aa 17, JE), Rosthe-Kaluerer 1542 (Aa 17, JE), Rotzekallefer 1569 (Aa 17, JE), Rozj kallawerj 1637 (öGR), Roste, Rotze, Rose kallefer ca 1650 (EKA 5159, ERKA), Rotzi Kallafer 1693 (ERKkA C III 13, även JE), Rotzi Kallafer 1765 (EVKkA, JE), Rootsikallawerre 1826 (Jöelähtme kyrkobok). Flera exempel hos J ohansen, Estlandsliste s. 483. Johansen har styrkt, att denna bys svenska karaktär upphört redan i början av 1500-talet (jfr även Beiträge XI: 49) och att en finsk invandring, som avsatt spår i rullornas gårdsnamn, ägt rum före Karl XI:s tid. Vad beträffar namnets andra komponent -fer (-werre) är dess betydelse oklar. Enligt en åsikt, ti,11 vilken Johan­ sen 1 slutit sig, bör man översätta »Schwendacker», 'svedjeland'. Enligt en annan, som företrädes av Ariste, är en tolkning 'kant', 'rand' troligare.2 De tidiga beläggen med Lillm- och Lalle- inne-

1 Siedlung und Agrarwesen, Verhandlungen der GEG XXIII: 5,7'ff. (1925), Estlandsliste 285. Denna tolkning härrör från ett föredrag av Kettunen i GEG 19121, som inte blivit tryckt. Jfr Johans.en å först anförda ställe. 2 Denna tolkning härrör från Weske och Kettunen. Se respektive Ver- 289 hålla estn. mansnamn. Angående olikheterna i den äldsta namn­ givningen se Johansen, Estlandsliste s. 397 f., 482 f. Ehuru denna by ännu i namnet anger svenskt ursprung (Svenska Strandkanten(?)) finns intet svenskt inslag här att notera, om man ej vill räkna Nuudi (Knuts-) eller i Roobo se ett svenskt Råby (så Kurg). Gårdsnamnet Roobo -kan dock vara gen. av mansnamnet Roop, som Wiedemann noterat från Wik.

Uuskula. Usenkulle 1314 (J utan källa), Nybu 1471 (UBXII, J), Niege bue 1491 (Stafsund), Nygbu 1498 (WB), Nyebue 1529 & 1586 (Taubes arkiv & Beiträge VIII, J, JR), Nyby 1586 (JRev), Uhskiila 1693 (ERKkA C III 13). Svenskarna, som översatt byns namn till Ny­ by, ha åter fått vika för esterna, vilka 1693 äro allenarådande i byn. Sagesmannens uppgifter om Uusktila såsom arvtagare till l\faa­ Kallafer äro en smula vilseledande. Uusktila är trots ,sitt namn av hög ålder liksom den sistnämnda, kanske endast ett par århundra• den yngre. l\faa-Kallafer (Estbyn, Lantbyn i motsats till Svenska Kallafer) nämnes först i LCD såsom Kallam:.er. Den sprängdes i sammanhang med den nya jordbrukspolitiken på 1850-talet. Det kan ju hända, att alla eller en del av innevånarna flyttade till Uuskiila, där det 1693 blott fanns 6 bönder. Svenska inslag saknas bortsett från Nuudi (Knuts-). Men 4 svenska bönder funnos här 1586 enligt JRev i KA. Denna uppgift har dock streckats på ett sätt som gör det vanskligt att se, om markering eller överkorsning avsetts. Häfte 31, s. 59 sst. återkom• mer uppgiften utan streckning. Släktnamn från byarna på Martska stranden 1900: Broberg från Nuckö, öman, Eman, Flink, Haab, Hantson, Herm(akiila), l-Iiis, Kruuspak, Loigom, Mit, Peterson, Piilpärk, Sööker, Taat, Täweter, Worm. Loigom och Täweter m. fl. kunna vara estniska ehuru betydelsen är oklar. Mit är Smitt och Sööker tullbetjänt. Vlgase, hos Johansen Hiilgaste, ty. Ilgas. Äldre belägg: Vldyes 1387 (GG 1930: 30), Yldis by 1561-1627 (OBK), Jldisby 1565 handlungen der GEG VIII, Dorpat 1877, och FUF XIII (1913). Att döma av J ohansen hade Kettunen 1'921 ändrat sin åsikt. En utförlig översikt av namnen på -vere utan ingående på deras etymologi finner man hos Westren­ DoH, SB der GEG rn21, korrigerad av Johansen 1925. 240

(F 368), Ylkes by 1575 e. 1586 (OBK), Wlkus 1591 (Jrev), Dlgisby 1601-02 (F 368), Wllkiis 1628 (LDK I: 58), Ullkus 1653 (OBK), Vllgis u. å. (LDK I: 172: 2), Dlluxhoff ca 1690 (ERKkA C III 6&9), Dlcks 1750 (EVKkA 487), I1lgas 1840 (ERiiA G I 21), Hiilgas 1900 (Församlings boken). Betydelse: Sälbyn, estn. hiJljes, gen. hillge, 'säl', hillgaste är gen. plur. Märk, att namnet på kartan i CIII inte betecknar en by utan en herrgård. Detsamma är fallet 1750. 1696 var gården enligt ERiiA G I 21 förenad med Jaggoval - Jägala under H. J. Uex­ kiill. 1840 var den avskild från J aggoval och tillhörde som pant Jul. Brewern. Den by, som hörde till Dlluxhoff var Rebala och detta stämmer med uppgifterna i Estlandsliste 575. På kartan ser man emellertid, att det strax nordost om herrgården bodde några strandbönder. Dessa lydde under godset (Kostfer), som ligger ett gott stycke söder om landsvägen. Detta är ett fall bland ett flertal andra, som visa, att Johansens ord, Estlandsliste 255: »Bei näherer Betrachtung der alten Strandeinteilung fällt auf, wie viele der zunächsit landeinwärts gelegenen Giiter und Dörfer mit daran beteiligt waren» äga gi:ltighet ännu under nyare tid. Dessa bönders namn voro: Knuti Juri, Knuti Mattz frijkarl, Leppiko Mattz, Puhola Teno.

Rebala. Repel 1219--20 (ca 1270). Denna by nämnes i estlandslistan, varför jag kan hänvisa till Johansen för äldre belägg. De äldsta för varje skrivform äro: Reppel 1387 (GEG), Reppele 1387 (sst.), Rebbele 1542 (TLA A. a. 17), Räpelä 15i64 (KA OBK), Rebbel 1591 (sst.), Räbla 1620

(Almquist III), Rebbala kulla 1647 (TLA A. f. 914), Rebbalkyla 1688 (ERKkA C III), Räbbal 1694 (TLA A. h. 2), Reppell 1726 (EVKkA 458), Rebala 1765 (EVKkA, rey.), Rebbale 1796 (Mellins karta), Rebbalä 1837 (ELG V: 2313), Räbala 1933 (Johansen). Angående det troliga språkliga samband, som här kan förut• sättas mellan ett västfinskt och ett germanskt etynom, vill jag hänvisa till min uppsats om Revals namn i Meijerbergs arkiv 1947. Under det stadsnamnet Reval med betydande grad av säkerhet kan förklaras vara av nordiskt ursprung, ställer sig sakläget mer komplicerat för de namn, som påverkat nordborna vid stadens namngivning, de både fonetiskt och semantiskt närstående est- 241 niska ordstammar, vilka ingå i ortnamnen Rebala och det finska Räpälä. Här äro ortnamnen inhemska bildningar, som inspirerat skapandet av det i anslutning till rävel och rev bildade namnet på den av Danmark grundade staden. Men de ord, varmed de före erövringen kända hithörande ortnamnen bildats, äro sannolikt ur­ nordiska inlåningar, om ursläktskap i ordförrådet mellan de två språkfamiljerna ej rent av här kan föreligga. Ett stenigt, åsigt, sönderskuret landskap var detta Repel, som i vidsträcktaste mening inbegriper hela den norra, utmed kusten liggande delen av Harrien - Harjumaa, men specielLt betecknade det område, som sedermera uppdelats på de tre socknarna Jöe• lähtme, Harju-Jaani och Kuusalu och som dessutom (troligen som kulturellt sekundärnamn) i Wierland - Virumaa betecknade de senare socknarna Haljala, Kadrina och en bit av Rakvere. Ehuru Johansen 1 snarast lutar åt den motsatta åsikten, förefaller det mig vida troligare, att bynamnet icke är det primära. Antaget, att Repelnamnet ursprungligen tillkom just de tre ovannämnda öst• harriska socknarnas område, så kan byn ha fått överta det, emedan den utgjorde en mycket central mötesplats i hela detta distrikt. Den landskapsbild, som namnet Repel, om det tytts rätt, vill framkalla, passar mycket bra på landskapet i dess helhet (det nutida namnet Harjumaa betyder också Aslandet) men inte sär• skilt bra på byn. Naturligast torde vara, att det mindre landskapets namn är primärt och sedan dels överförts på den i dess mitt belägna byn, dels utvidgats till att omfatta även det mindre pro­ noncerat höglänta Västharrien. Fonetiskt svarar Repel mot -b- i estniskan, om man utgår från det akustiska intryck det estn. ljudet gör på en nordbo. Vi måste vidare minnas, att en växling ofta gör sig gällande mellan estn. v och estn. b. I våra dagar kan man rita upp noggranna dialektala gränser för övergången v - b. En sådan gräns går alldeles intill Reval på stadens västra sida. Därför finner man i estn. växlande skrivsätt Reb-, Rev-, Räb-, Räv-. Vokalen är lma:s ce l. r,, ljud som i estn. skrivas med e i den officiella stavningen men i ortnamn, åt• minstone om uttalet tenderar mot a, också kan tecknas med ä. Kunde det vis,as, att Rebala borde skiljas från Reval och i stället förklaras som en reminiscens av forntida lapsk bosättning

1 Estlandsliste 188. »Refaland», som efter J skulle tala för det andra alternativet är visserHgen utan värde som bevis (jfr min uppsats s. 113).

16 - Wieselgren 242

(jfr den förda diskussionen om Lapp-namnen med inlägg av It­ konen, Pukki, Åkerblom, Eisen o. a.),1 skulle problemet komma i en ny dager och växlingen v ~ b få minskad betydelse i samman­ hanget.

lhasalu . .Aldre belägg: Janeselke 1387 (GG 1930: 31), Jenniszholme 1536 (Paucker I: 9), Jäs,al-Holm »später» (Paucker), Jeselby 1561-72 (OBK), Jesell 1566 (E' 366), .Jeszell by (F 366), Jeszall öön (F 366), Jäsälby 1628 (LDK I: 58), JestiU sst., Jehusalla By 1627 (Stfs), Jähesall 1637 (OGR), Ehusala 1687 (ERKkA A 940), Je­ husall 1687 (ERKkA A 940), Ihosahl 1698 (ERKkA C I 9), Ihhasall 1750 (EVKkA 487), Ekusala 1751 (Hahn), Ihhasal 1858 (ERtiA G V: 239). Betydelse: De båda äldsta beläggen kunna tolkas »Haråsen» och »Harholmen». En form som Jehusall för däremot tanken på ,Jää,salu »Islunden». Den nuvarande formen betyder ordagrant »Driftlunden», »Begärets lund» och är orimlig. Den äldsta be­ tydelsen är säkert den riktiga. I den av Paucker anförda formen .JäsaI ser jag förbindelselänken mellan det äldre och det yngre stadiet. Ett *Jänesesalu (»Harmarken») har kontraherats till Jääsalu. Den längre ut på näset liggande strandbyn N eeme synes vara yngre. Jag har ej funnit äldre belägg än från Karl XI:s tid.

Rammu. Släktnamn 1900: Klarnas, Tanel, Lambot. Historiskt: Rammusaar 1768 (Hj Mk, ERKA), Ramo 1770 (Schmidt), Rammoholm, ~ saar 1782 (Hupel), Rammosaar 1796 (Mellin), Rammu saar 1826 (Jeggelechts församlingsbok), Rammo­ sar 1871 (Schmidt), Rammosaar 1900 (Jeggelechts församlingsbok), »Rammusaar, eine niedrige, sandige, unbewaldete und dtinn be­ siedelte Insel - Dorf Rammu» (Ostsee-Handbuch 1942). Ett ut­ märkt foto hos Vilberg: vidsträckt grässlätt utan annan växtlighet och utan bebyggelse.2 Wiedemann upptar ett tyskt namn Rams-

1 Se särskilt Itkonen och Pukki, Virittäjä 1941: 819 ff., 19'46: 4'01 ff., 1947: 270 ff. samt Loorits: Grundziigen § 223 (ännu ej utkommet). 2 Vilberg berättar, att en del av ön, tack vare gödsling, blivit bördig nog att lämna höskörd· och avspärrats för boskapen före höbärgningstiden. 243 holm (under Rammu-saf). Ett Ramsholm finns även i Wik (Karta i ERKkA C IV ca 1690). Betydelse: Som vanligt är namnet flertydigt och kan vara såväl västfinskt som nordiskt eller västgermanskt. Formella möjligheter erbjuda estn. ramm, -u, fi. ramu (även rammu) 'kraft, styrka', estn. även 'fetma'; fi. ram(m)u 'skräp, skrot' och dylikt nedsättande; sv. dial. ramm 'fuktig äng, träsk, kärrkanten kring en torvmosse' - passar illa på denna torra, steniga ö -, fsv. ram(p)n 'korp' (i så fall snarast efter mansnamnet Ram); fsv. dial. ram 'hemsk, upp­ fylld av spöken'. Den förklenande fi. etymologien förefaller ha föga sannolikhet för sig. De flsv. öar på Rams-, Ram, som behand­ las av Westman, tydas av denne med hjälp av någon bland de nyss anförda svenska etymologierna. Någon konfrontation med Rammu ~ Ramsholm äger ej rum. Det .sistnämnda namnet tyder givetvis på nordisk upprinnelse men kan vara en ombildning·. För den estniska ön kommer dock starkt i betraktande en på sin tid av Russwurm framställd etymologi »Schafbocksinsel».1 Russwurm har tydligen tänkt på fhty. ram(mo) 'vädur'. Härled• ningen är djärv ur kronologisk synpunkt - den förutsätter en hög ålder hos detta namn på en fordom kanske obebodd ö. Men den är mycket tilltalande ur realfilologisk synpunkt. Bagg- är ett vanligt element i önamn, likaså det i Finland äldre Bäss-. I tyska dialekter lever ännu Ramm, Rammbock, Rammel 'bagge' kvar. Gutzeit tar i ett av sina tilläggshäften rent av upp ordet, dock utan att anföra några baltisk-tyska belägg.2 Liibben har det under formen ram i sin medellågtyska handordbok. ön hyste i senare tid mycken boskap, som betade av gräset på de magra grusfälten . .läär, oinas, miii1rilohkuja, päss äro estniska ord för gumse, bagge, bässe, vädur (päss lånat ur östsv.). Men om tyska godsägare, som rått om ön, fordom utnyttjat den till sommarbete för får, kan den tyska benämningen ha tagits upp av esterna och petrifierats i detta önamn. Se vidare i Tillägg och rättelser.

Rammu-borna hade överhuvud gjort sitt bästa för att förbättra öns ringa naturliga växtlighet och planterat träd i byn och på begravningsplatsen av fle.ra slag, som vuxit och blivit lummiga, fast det vilda trädbeståndet blott utgjordes av enstaka rönnar (a. a. s. 136 ff.). 1 Aibofolke § 195. 2 Ramm(el)bock i överförd betydelse tycks' dock vara ett tyskt special­ ord i Baltikum. 244

I Kulturhistoriska arkivet finnas några intressanta notiser om Rammu (21 E. Uustalu 1933). Kyrkoherde emeritus i församlingen Oscar Tomberg hävdade, att öborna voro estniserade svenskar och att de äldsta ännu talade svenska. När han Tomberg börjat som kyrkoherde fanns på ön Rammu 100 innevånare. De stammade från två håll. 85 voro av -släkten Klaamas och 15 av familjen Lambot. Den förra släktens ursprungliga namn vore Klarnasback, en finlandssvensk godsägarefamilj. Flyende undan kriget hade de kommit till Rammu. Aven traditionerna i Kuusalu (16: 1 L. Loone 1930) anse Rammu vara befolkat från Finland. Lambot är av namnet att döma av äkta finländskt ursprung (Lönnrot: 'land­ bonde'). Det är knappast ett av de namn, som antagits på grund av anpassningen till namnskicket i Finland. Pastoratets klockare Ev. Joh. Seeström sade sig stamma från Sverige genom sin far, som därifrån kommit till Rammu. I för• samlingens »Personaalraamat» 1826-1839 förd på estniska på grund av den dåvarande kyrkoherdens, prosten Schudlöffels, esto­ fila inställning, kan man under Rammu se, att dess förbindelse med Finland varit livlig och även med Sverige tycks ett samband ha funnits. Utvandrat till Finland ha Jurri Klarnaspak, Helena Lille­ berg (Borgå, Pörtö), Johan Klarnaspak (Borgå), Anno Klarnaspak (församlingsboken s. 286 f.). Liiso Klarnaspak vigdes i Borgå 1844 och Mina Sohvia, gift med en svensk Madis Bjorkströöm kom från Borgå församling. Befolkningen har förklarat sig vara »fri». Svenska inslag: De efter ej längre på ön levande familjer upp­ kallade hemmanen Lillebergs (av kyrkböckerna framgår, att den alternativa översättningen Blomstergården (estn. Lillepere) bör avvisas), Grönkvists, de nuvarande släkt.namnen Klarnas, Sjöblom, Lambot samt det ofta förekommande Holmen eller Holms (för• modligen det förra, eftersom släktnamnet saknas i kyrkböckerna från även angränsande församlingar). Eventuellt fast mindre tro­ ligt även öns eget namn. De släktminnen om Rammubornas härstamning, som ovan be­ rörts, låta sig belysas medels dokument eller bestyrkta avskrifter av dylika i privat ägo. Fru Ernestine Rosen, f. Rosen, och hennes syster fru Fernanda Kerk, vilkas farfarsmor stammade från Rammu (såsom stamtavlor från Nargö utvisa), ha välvilligt låtit mig ta del av dessa dokument jämte tryckt material av följande beskaffenhet: 245

1. Klipp ur ett nummer av tidningen Esmaspäev (Måndagen), troligen från början av 1920-talet, avhandlande ön Rammu. ön säges ha varit befolkad i cirka 200 år och nu ha omkring 70 in­ vånare fördelade på 15 gårdar. Matthias Clamaspack, en finländsk godsägare på Sibbo herrgård, dömdes till döden av Karl XII år 1710 jämte hustrun. Godset förklarades förbrutet. Endast gods­ ägarens moder och hennes minderårige sonson undsluppo. De flydde i en farkost och nådde Wrangelsholm, där de inhystes i Keisari-gården. De vidskepliga wrangelsholmsborna förmenade, att flyktingarna bragte olycka över deras ö, och brände ned går• den. Pojkens farmor och alla hans papper brände inne. Han för• mådde ej styrka sina anspråk och sin härstamning utan dessa papper. Han övergav det fientliga Wrangelsholm, slog sig ned på det öde Rammu, tog en fastlandsestniska till hustru och inkallade en svensk man vid namn Claus Lambot till ön. I Stockholms kungliga arkiv finnas, säger tidningen, dokument om Clamas­ packarnas undergång och godsets indragning till kronan. Rammu­ borna fritogos från värnplikt och godsägarvälde. På Rammu och på Koipse ha avkomlingarna till denne Clamaspack på manssidan majoritet. Lambots avkomma är ringa. 2. Hänvisning till Lewenhaupt, Carl XII:s officerare, varest tvenne von Klambeck förekomma. 1 B. Brev till Paul Johansen från Reinhold Hausen, Finlands Stats­ arkiv den 4. 11. 19:30 (feldaterat av Hausen till 190:3). Brevet med­ delar, att hemmanet Glamars existerar i Marshy, Sihbo socken. Original. 4. Utdrag ur mantalslängder från Sibbo 1691--1707 (Klarnas­ hack nämnes ej). 5. Officiell avskrift år 194:3 av urkund, deponerad av Rosette Klarnas i TLA i augusti 1929. Dokumentet styrker, att en eldsvåda 24-25 juli 17:36 härjade på Wrangelsholm i rättaren Ponti Juhhans bastu, varvid även Idlasse Klassens hus förstördes. De av olyckan drabbade erhöllo den 28. 7. tillstånd att upptaga ailmosor. Av­ skriften är bestyrkt av stadsarkivarien Kenkmaa, Paul Johanscns efterträdare. 6. Officiell avskrift såsom föregående av ett intyg från general­ guvernörsämbetet i Reva! 1. 7. 1752, att Rammo Clas är en fri­ boren finne, vilket tidigare jämväl styrkts av lantrådet G. ,T. Stackelberg.

1 Det finns inga papper i Krigsarkivet, som visa varifrån dessa officerare stammat. Redan på 1660-talet nämnes en v. Klambeck i rättegångsakta från Göta hovrätt. Klambeck är emellertid ett tyskt familjenamn och det torde i de här anförda faUen vara fråga om tyskar eller tyskars avkom­ lingar. Det tyska namnet anses leda sitt ursprung från staden Klambeck i provinsen Brandenburg. En Tideke Glambeke nämnes i GB år 1374. 246

7. Svensk översättning av nr 6 verkställd av pastorn vid estnisk­ lettiska militärförsamlingen i Helsingfors K. Im. Nordlund. Odate­ rad. Kopia bestyrkt som föregående. 8. Extrakt ur Jegelechts (Jöelähtmes) kyrkbok om salig Rammo Klaus' sju söners födelse gjort den 2. 10. 1757 av Gustaf Ernst Hasselblatt, pastor loci. Rammo Klaus, som dött den 13. 7. 1757, hade följande söner: 1. Jtirri, 2. Tönno, 3. Klaus (f. 1738, 16. 7.), 4. Mart (f. 1740, 9. 10.), 5. Jaan, 6. Erik (f. 1747, 3. 5.), 7. Juhhan (f. 1752, 7. 5.).1 Modern, åtminstone tiill de söner, vilkas födelse• datum antecknats, hette Trino. Pastor Hasselblatt intygar, att han besökt ön och språkat med alla sju bröderna samt konfirmerat de tre äldsta. Tre av sönerna har han inte kunnat hitta i församlings• boken, trots att hans företrädare döpt dem. Rammo Klaus kallas »dieser freye Kerl». Kopia styrkt av stadsarkivet liksom ovan­ stående. 9. Attest över de sju sönernas fria stånd av 12.11.1757. Anmäl• ningsskyldighet vid flyttning föreligger dock. 10. Översättning av detta intyg till svenska såsom vid nr 7. 11. Attest av 12. 5. 1810, att Lambotte Jtirry med 9 själar och Klarnasse Juhann med 13 betalt 248 rubel i huvudskatt och rekryt­ skatt. 12. Dopattest för Anno Klarnaspak 1820, dotter till Klaukse Jurri och Marri. J egeleht 1845. 13. Meddelande av pastor P. Loppenowe i Jöelähtme, att kla­ rnaspackarna av pastorerna i Helsingfors och Sibbo önska upp­ lysningar om ett upprop, som för cirka 12 år sedan skall ha utgått från Finland, att Klaus' ättlingar böra anmäla sig till arvet be­ stående av en jordegendom nära Helsingfors. 10. 7. 1881. 14. Nordlunds översättning till svenska av nr 13. 15. Odaterad och oundertecknad uppgift om antalet kappland å Glammars hemman i l\fassby by av Sibbo socken. 16. Intyg att Sibbos bevarade kyrkböcker ta sin början först 1735. Xven alla dessa papper ha överlämnats till TLA och av stads­ arkivarie Kenkmaa bestyrkta kopior ha lämnats i deras ställe. Det finns goda möjligheter till kontroll av den tradition, som tidningsartikeln (nr 1 här ovan) förmedlat. Det visar sig, att en betydande traditionsförvanskning ägt rum och att vissa inom sägenforskningen kända lagar inverkat. Sibbo socken är en av de

1 I protokoll ur Hj Mk i ERKA (Harriens Manngericht) om vrakplund­ ring vid Klein Mallos (Malusi) 1768 nämnas föl,jand'e söner: Claucksche Claus, Claucksche Mart och Claucksche Jaan samt dessutom Rammusaare Jaack och Rammusaare Jaan. ön tillhörde enligt dessa protokoll Hannijöggi (numera kaUat ). 247 bäst genomforskade bygderna i det svenska Finland. Forskare som Nyberg, Wessman och Åkerblom ha nitiskt samlat och be­ arbetat lokalhistoriskt, topografiskt och folkloristiskt material därifrån.1 Ur Boken om Sibbo I: 150 må anföras följande: »Under stora ofreden reste Glammarssläkten från Glammars­ backa i Massby över till Estland och kom aldrig tillbaka. På 1890-talet skall en Klarnas ha kommit över från Estland till Glam­ för att se på förfädernas hemman. De gamla hemmans­ papperen hade han med sig (? P. W.), men det var för sent att tänka på att återfå hemmanet. Han flyttade sedan till Yttra Krok­ holmen och levde där som fiskare ända till sin död.» I: 178. Massbys ägare, Simon Ambrosis,on, avrättades av hertig Karl 1599. Senare blev familjen Blåfield ägare. Enligt sägnen hade folket från Ivars och Blåfields flyttat bort under stora ofreden. 1711 ägde en affärstransaktion rum, som följd av vilken ett frälse• och skattehemman i socknen övergick i annans ägo. II: 110. Ar 1710 rasade en svår pest i socknen. Och ur Nybergs nya arbete citerar jag: »Glamars var 1713 övergivet av sin åbo Erich Andersson, som flytt till Reval» (s. 23). Kronologiskt finns intet som hindrar denne från att vara far till Klaus. Vi se alltså, att ganska mycket är riktigt i den kLamaspackska familjetraditionen. De stamma verkligen från svenskar i Sibbo,2 de flydde eller utvandrade under stora ofreden, de begåvo sig ursprungligen till Wrangelsholm, en eldsvåda ägde rum där 1736,3 1738 döptes en son till Rammo Klaus, under det pastor Hasselblatt inte kunnat i församlingsboken återfinna dennes två äldre bröder, som böra ha fötts på Wrangelsholm, och sålunda ha införts under annat uppslag i dopboken, och Klas erkändes som fri. Men den vittberyktade Karl XII har i folkminnet attraherat den mindre

1 Paul Nyberg, Sibbo sockens historia, Åbo 19!U; V. E. V. Wessman, Boken om Sibbo I-III, Borgå 1925-29; Paul Nyberg & Bror Akerhlom, Sibbo sockens historia II, Helsingfors 1950. 2 Även i Snappertuna socken ligger en gård Glamsbacka, avbildad i Suomen Maatilat I). Men enligt vad We,ssman sagt mig, kan Glammars i Sibbo också kallas Glammarsback. Därav de växlande estn. formerna K1'amas ~ Klarnaspak. 3 Idlasse Klassens gård (ej känd från de andra källor jag excerperat) måste åsyfta en gård, som fått namn efter en dagöbo (jfr Hidlane, gen. Htdlaze, Wiedemann), fast den nu bebotts av Klas, vilken vi, då attesten fanns i hans efterkommandes ägo, tryggt kunna identifiera som den senare Ramma Klaus. • L. c. s. 160. 248 kände Karl IX enligt sägnlogikens lagar ungefär som i Egilssagan kung Athelstan, hjälten från Brunanburh, sina två närmaste efter­ följare. Därvid har lusten att förhärliga förfäderna och för dem göra anspråk på en högre social ställning än den de i verkligheten intagit, spelat en betydande roll. Så har hertig Karls hårda fram­ fart mot en frälseman i Sibbo på Klubbekrigets dagar samman­ kopplats med en bondes flykt från ett hemman, som lydde under samma frälsegård, på stora ofredens tid (1710 eller 1711, om pesten var orsaken, 1713, om det var krigsoperationerna i Nyland).

* * * För den del av moderförsamlingen, som ligger på fastlandet, finnas listor i behåll av samma slag, som den under Miiduranna avtryckta. Av intresse är en föi,eteckning, ,som prästerskapet leve­ rerat 1637. Den ingår nu i öPGR i KA. »Joeleht» börjar med herrgården Martt och vi få först veta namnen från själva herr­ gårdsbyn, som ligger söder om landsvägen långt inne i landet. Av 12 gårdar ha två benämningen Rootsi (Rotzj Erich och Rozj Jak). Därav följer inte nödvändigtvis, att de beboddes av svenskar 1637 men väl, att detta t.idigare varit fallet. - Erik - låt vara att det i senare tid nyttjats även som estniskt förnamn - tyder dock på svensk innehavare. I »Mahkallawerrj kylla» finnas 10 gårdar, alla estniska, och i »Rosz Kallawerrj kylla» 9, varibland Skatgården och Roberts­ gården, som funnos kvar 1940. Därpå följer Werila kylla, en by, som under skrivfonnen Viorla berörts ovan s. 17 4. 1 Den måste vara identisk med den i estlandslistan nämnda Wmrail, numera Voer(d)la, belägen ett stycke väster om Rebala. Johansen s. 646 f. ger en provkarta på skiftande skrivsätt. Avvikelserna äro större än normalt och bl. a. finnas ett flertal belägg från 130O-talet och senare med o-vokal: Wor(y)ele o. d. Närmast vår form, som J inte excerperat, kommer en från 1692: Werlakyla. Månne här, fast i fördunklat skick, samma 1)ere + lokalsuffixet -la ingår, som i Kalavere ovan?

1 Den har däremot inte tagits med vid min genomgång av de moderna gårdsnamnen, då des,sa inte tyckas, erbjuda någo,t av intresse. En gård Lass,i (Lasses gård) kunde nämnas, men Mägiste räknar detta namn tiU de äkta estniska, varför det inte behöver beteckna en svensk 1. finsk gård. 249

I denna by bodde Hövitsman Jack, Berndt, Hinrich, Sawlaisze (SavoLax-) peter, Paraiga (Praaga(?) jfr ovan s. 174), Matz, Nicko­ las och Eszku (Eskils). Det torde va.ra fråga om samme hövitsman eller på »Hövitsmansgården» (se s. 255 nedan) bosatte person, som tillskrev biskopen 1651. Kanske var det en finne liksom savo­ laxaren. Därpå följa de egentliga strandbönderna: Lepne Matz Alnäs-Mats. Pulme Matz Wurst Mats Wurst i Bröllopsgården. Ri,supeh Erich Erik på Grusudden. Pijma hans Melehert Melchert i Mjölk-Hans'es gård. hirj Jtirgen Mus(torps)-Jöran. LiHtik l\fatz Ltittiks(gårds)1 (< lutikas 'lus') Mats. Anna Marth Annas Mårten. J szpaker pell Pelle på Ivarsback. Philip Thomas Filips Tomas. kHu Mik l\Iicke i Vassbuksgården. Nuszku Mart Snus-Mårten. Sibbj Sigge. Sigge N ahk Mik Svinläders-Mike. Puwe Rapphöns (gården). Sure Jak Stor(gårds)-Jakob. Musta Jtirgen Svart (gårds )-Jöran. Lippis Laur ? Lars. Tönne peter Antons Peter. Jakob Kaup kaup 'köp, vara', här som efter- namn. Pöle Simon Svedje-, Åker- 1. Böle-Simon? hans Möller Hans Mjölnare. Naistoya thomas Tomas från byn Naisteoja. Rautsepp Sibbi (Järn)smeden Sigge. Harraka Clement Skat(gårds)-Klemens. Mikk Micke (Mikael). Mae Gorrius 2 Greger i Backa. Praaga hans Hans i Skrotgården.

1 Mägiste, Isikunimesid s. 36. 2 På nutidsspråk Mäe Korjus. Om förs,ta stavelsen i Gregodus inte tap­ pas bort vid estniseringen, erhålles Kreiukse. 250

Pnder Kostifer lydde följande strandbönder: W ehiken lVIatt Lill-lVIats. Ketrik thomas 1 Snabblöpar-Tomas. Randa bertel Bertil i Strandgården. Rozi lVIatz Svenske 1. Svenskgårds-lVIats.

Det är tydligt, att namn finnas i denna lista, som hänföra sig till Viimsi-halvöns östsida, här behandlad i detta kapitels första avsnitt. lVIan kan anta, att namnen stå i ordning från norr-söder och därpå öster ut längs kusten. Det första Lepne är en kontrak­ tion av Leppneeme, i det femte »hirj» igenkänner man det nu­ varande Hiire ('ire), med det sjätte Ltitik ha vi kommit in i Tamm­ neeme till Lutika, Anna kan syfta på en nedlagd gård, som lever vidare i naturnamnet Ha:ne (ane) kari. Så följer det nedlagda Ivars­ backa, snarare en gård än en by. Den tionde i ordningen Kilu finns ännu j, Randvere. Om Sigge Nahk lVIikk svarar mot Nahka och lVIae Gorrius mot Kreiukse, är det troligt, att Naistoja nu också räknats till Randvere. Det ser sålunda ut, som skulle vi först med Kost.iferbönderna komma på andra sidan Iru-ån. Om strandrättigheterna se . närmare Estlandsliste 255 jämte där an­ förd litteratur. I »htilgaste» upptar listan fem bönder varibland en har det svenska eller lågtyska namnet »husmanne Jack» (Jakob i Hus­ mansgården). I fsv. var husman inhysing, men redan under Gustav Vasa finna vi betydelsen 'backstugusittare'. Även betydelserna husfader, hushållare och husägare ha belagts i änsv. (SAOB). I mlty. äro betydelserna 'lantman' och 'husfader' kända. Backstugusittare och torpare (Badstubler; Einfusslinge för• svenskat 'enfötlingar') pläga aldrig nämnas först i listorna; det är därför troligt att husmanne antingen beteckna,r en gård, där man haft inhysingar eller också karakteriserar gårdsbonden i någon av de andra möjliga betydelserna. Ändelsen -e tyder på att det är gården, som avses. övriga namn äro här av vanlig estnisk typ, men några strand­ bönder, som därpå uppräknas (7 stycken) bjuda på sådana namn

1 Subsitantivering av fi. ketterä 'snäll, vig, kvick, snabb, flink, rask, färdig' (Lönnrot). 251 som Avusu lVIeho Mick (jfr fi. avosuu 'pratmakare'), Hertte (sam­ band med Härtonäs, Härtsby i Nyland?), Pillitallo thomas (Tomas från Visselpipgården, estn. pill är ett omtyckt folkmusikinstru­ ment) och lVIustserv Knut (Knut Svarthorn). knnu en Knut nämnes. I själva kyrkbyn Jöelähtme fanns en lettisk gård (Lettlane Jurg) och en vid namn Turska Jurg. Detta tolkas säkrast som Torsk­ gården, ehuru sv. (urspr. Ity.) stursk också vore tänkbart (i så fall Sturske Jörgen). Tursk fortlever som familjenamn. Av betydande intresse äro wackeböckema från Ihasalu under svensktiden. Den äldsta visar riktiga släktnamn och har några namn, som tyda ej blott på svenskt eller finländskt utan t. o. m. på tyskt inslag i bybefolkningen. Inbyggarna i Jesell (Ihasalu) känner jag redan från 1566 genom F 366 i KA. De utgöras av 12 bönder (fiskare) och 11 enfötlingar, som erlägga torrflundror m. m. i skatt. Deras namn äro:

Andres harnaps Anders Dymling.1 Tos Rowtzep To(ma)s Järnsmed 1. Toots.2 Williat peep Viljat Peep. Claes anger Klas Al. Claws wannakyll Klas Gammalby. Jacob v. histeren, en tysk. 3 Festrich lawre Lars i Ärl- 1. Hämplinggården.4 Jurgen Boeck 1. ollgi- Jöran Boeck (kallad) halmkär- kubb" ven. Tybbj martsen Stump-lVIartsen. 6 Wstallo Andres N ygårds-Anders. Cubias Saxe peep Rättaren Tyske Peep 1. Herr­ skaps-Peep. Remme Bertolt Pil (gårds)-Bertold.7

1 harnaps bör troligen förbindas med· fi. karnappi. 2 Se Mägiste, Isikunimesid 48. 3 Urspr. stod här Claes Rawsep. • Jfr ovan nr 13 i rul,lan från Mile,strand 1589. 5 Modern estn. ölekubu (tytt av H. Piirkop ). 6 Jfr fi. typpy. H. Piirkop föreslår alternativt estn. gårdsnamnet Tiihiipea, som är gammalt på Wrangelsholm. 7 Saareste föreslår estn. dia!. remm : remme, svarande mot rspr. remmel­ r1as pil (bot.). Möjligt vore ock fi. räme. Estn. räime 'strömming' kunde kanske också ligga till grund. 252

Enfötlingar:

kellj Jack, Kellj peep Jakob och Peep vid Vägen.1 hendrik karrita Skrammel-Henrik(?) 2 1. H. bak om skäret. Broder Jacob Andres lydialcka Anders plattfot.3 Wana Terwis »Gamle Frisk».4 Williatpoyck Tönisz Anton Viljatsson. Jundt ,Jund." festerich han Hann i Ärlgården. 6 Radde Jan Jan i Stig- l. Gränstorpet. Knut layszarwe Knut Bredhorn.7

Prästerskapets rulla 1637 upptar 20 namn och av dessa är blott ett enda identiskt med listan från Erik XIV :s dagar.

Laye Kyr 8 Mich Brednackade Micke. Twe 9 Mich, Twe Tohmas Stugu-Mick, Stugu-Tomas. hewo Knut Häst-Knut. kolipe Sipp Sigge på Runda udden.10 Tulloken Thomas wurst »Hetsporren» Thomas Wurst. Rabbe Jurg Jöran i Mo.ssgården 1. Rucklet.11 Soldati Jurg Soldat-Jöra.n.

1 Jfr fi. keli. Väl så rimlig vore tydningen 'lång' efter estn. kele ~ kiJle, vilket Wiedemann dock blott känner från östra Estland. Aven estn. käli 'svåger, svägerska' (jfr ovan under Wrangelsholm) och slutligen svenska käll- kunde ifrågakomma som etynom. 2 ,Jfr fi. karista 1. karita. Piirkop föreslår karitsa 'lamm'. En felskrivning för karjata 'utan boskap' vore frestande att anta. 3 Jfr fi. lytty. E'i. lyhytjalka 'kortfotad' gåve mindre anledning till ök• namn. 4 Möjligen är det även här fråga om ett tillnamn syftande på en per­ sonlig egenhet, nämligen ett överdrivet bruk av tervis som hälsningsord. 5 Se Mägiste a. a. 29 Jund, gen. Junnu. Som det av Pertmann förmedlade naturnamne,t visar, existerar namnet än i dag. Det böjes Junt, Jundi. • Hann, Mägiste a. a. 24. 7 Jfr Mustsarv ovan, Laiakliiirii nedan. 8 D. v. s. Laiaktiiirii. 9 toa. 10 Jfr Pertmanns hemmansnamn från Neeme. 11 Jfr ovan s. 205 f. 253

Pörma Matz 1 Oyna 2 Maz, Oyna hans Bagge-Mats, Bagge-Hans. Oyna J acko Wittibe Bagge-Jakobs änka. Punhari Matz (Flertydigt namn.) 3 Christoffer Soo Thomas Kärr (gårds)-Toma,;. Pitke Thomas Långe Tomas. Merripeh Matz Mats vid Havändan. halwa,ste 4 Matz Mats på den klena åkerjorden. Neppoysta Jiirgen Jöran från Morkullebäckgården? Koyvaste Martt ~fart från Björkgården 1. från Koivisto 1. Kuivaste (Torrmar­ ken).

Från reduktionstiden har jag begagnat förteckningar, som skilja mellan Ihasalu och Neeme och där ett par Ihasalunamn återfinnas i den nya byn: Pungare och Nepusta kanske även Laye Kyr, som kan vara basen för två hemman kallade Lackar. Dock läte sig detta enklast tydas siom Laikari (Bredskär). Två uppräkningar, den ena i en revisionsbok, den andra i en kartbok från resp. 1687 & 93 visa påfallande olikheter. I den förra förekomma namn som Porne (Lort-), Kunckar (av Ariste tytt som Stridstuppen och kanske svarande mot Tulloken 1637), Gajaka (Mås-), Hi

1 Kanske sammanhänger namnet med stammen pöör- 'vända', s·om ingår i uttryck som pööraja maa 'sankmark' 1. maad pöörma 'd,jupplöja I. rajolera jorden'. Jfr Wiedemann. 2 Frestande vore att förbinda dessa trenne hemman Bagge- och ön Rammu, vilken ju Russwurm tydde såsom Vädursön. I så fal,l förelåge här en estnisering av namnet och ett bevis för bebyggels•e därstädes även före nordiska kriget. 3 Puunkari (Trädskär), Punga-Jtiri (Pung-Jöran 1. Rike Jöran, så Mägis,te), Punga-Jtiri (PuckeI-Jöran) äro exempel på vad som kan ligga bakom det.ta gårdsnamn. 4 halb, gen. halva 'dålig, us,el' jämte suffixet -ste. Samma namn ovan s. 159. 254

Fig·. 8. Kaberneemebukten efter en prof. A. Tammekann tillhörig specialkarta. gårdens Adolf) - jfr den österbottniska gården Blusi hos Karsten, Svensk bygd II: 161. Av namn, som vi redan känna till, före• komma Nepuszta (även i Neeme) samt - likaledes i Neeme - Pungar och Lackar. Hur många av dessa namn från skilda tider återfinnas i den moderna samling, som Pertmann meddelat? Radde Jan i den äldsta förteckningen kunde svara mot Raja i den nyaste, men varför nämnes det då inte i de mellanliggande? Säkrare är Jundt, som visserligen också försvinner men återfinnes bland de levande terrängnamnen (Jundi löugas). Från 1637 Laye Kyr över 1689 års 255

Lackar till det nutida Laigari går nog ett föreningsband. Kolipe lever kvar som Koli; kanske har betydels,en förskjutit sig. Se under N eeme. Punhari finns också kvar i N eeme, under det Näpiste ligger i det nya Ihasalu. Mot Keichala svarar nu Kägala. 1750 års form Keggola är avgörande för tolkningen. Lannuse kan möjligen svara mot det nuvarande Länne (med ändrad betydelse). Om de svenska inslagen i Jöelähtmes centrala kustområde kan sammanfattande sägas, att de tydligt utvisa tiillvaron av svenska befolkningselement ännu på 1600-talet och flerstädes avspegla svenska beståndsdelar i gårds- och personnamnen, undantagsvis även i terrängnamnen. Att döma av uppgifter, som jag nu erhållit från en 80-årig Rammu-gumma Annette Klama.spack i Jonsered, äro pastor Toombergs uppgifter om svenska språkets fortlevande på Rammu överdrivna. Likaså ingå sådana östsvenska lånord som pigg > piga, säng och vikar i ortnamn. Av icke-estn. gårdsnamn och hemmansägarnamn tilldraga sig Presti i Rebala och det nu försvunna Hövitsman samt Broder Jacob i den äldsta ,Jäsallistan största intresset. För att förklara det ännu befintliga Presti, som icke torde ha kunnat brukas om en tysk eller estnisk präst i en estnisk socken och som förekommer i ett sam­ hälle, som aldrig varit kyrkby, må man erinra sig de många svår• regerliga och odugliga element, icke minst från Finland, som före• kommo bland prästerna i Baltikum under Gustav Adolfs tid och Kristina och mot vilka de högre kyrkliga myndigheterna stundom måste tillgripa de hårdaste medel. En avsatt sådan prästman kan ha slagit sig ner i Rebala. En annan tolkning av namnet kan ges med utgångspunkt från Hellquist i Xenia Lideniana s. 105: »da. Anders Prmst (en som tjänat hos prästen)». På så sätt vill Karsten tolka de icke så få »Präst»-gårdarna i Österbotten. En viss procent av de estländska prästmännen voro från Sverige och Finland och kunna lätt tänkas ha haft svenska tjänare. Denna Hellquists för• klaring bör kunna tillämpas också på Hövitsman och på hertig, om det ingår i Hertte. Jfr Karsten, Svensk bygd II: 127, om Hertu i Storkyro med hänvisning till Hellquist a. a. s. 104. Den bästa förklaringen till Hövitsman blir dock att häri blott se ett gårdsnamn kvarlevande från medeltiden, då man enligt Johansen allmänt kallade husfadern, estn. peremees, för hövitsman (hoevetman, hty. Gesindewirt).1

1 Siedlung und Agrarwesen s. rn. KAP. V.

Kuusalu församling.

Det är långt mellan kyrkorna i Nordestland. Kuusalu socken omfattar väl ej så stora domäner som dess grannsocken i öster Haljala i Wierland men är dock centrum för en betydande lands­ bygd och en kuststräcka, som från den lilla udden Kaberneeme fortsätter österut till de gripkloliknande landtungor, som omsluta Rara laht. På andra sidan dessa vidtar strax Virumaas gräns. Bland de gods, som behärskat församlingen, märka vi bl. a. Kolga, och Rummu. Det förstnämnda har såsom under hela den ryska tiden tillhörigt medlemmar av ätten Stenbock särskilt intresse för Sverige. Befolkningen på orten har, såsom Leida Loone berättar i sina i EKlA under signum 16: 1 förvarade bygdetraditioner, en del att förtälja om det stenbockska herrskapet. Det var en Sten­ bock, som förrådde landet åt ryssen och till belöning fick jord där. .Men mot folket voro stenbockarna humana och snälla. Dock voro de sällan på platsen. I nyare tid deltogo de i mordet på tsar Alexander IL Tillförlitligare är vad den 1726 förrättade inkvisitionen EVKkA 458 förmäler från Kuusalu. Greve Stenbock ursäktar sig inför kommissionen. Han har icke kunnat lämna så gott besked om för• hållandena på godset, ty han kunde ej det otyska språket, hade.ej så länge varit i godsens besittning och måste i sina mellanhavan­ den med bönderna använda tolk. Detta är viktigt, ty det visar ovederhäftigheten i en hos bärare av svenska familjenamn på orten förekommande tro på en av Stenbock ombesörjd införsel av svenska bönder till Kolga efter den stora ofreden. Naturligtvis motbevisa även rullorna och den svenska bondeklassens namn­ skick denna tradition. Kuusalu nämnes redan i LCD och är en av landets äldsta kyrkor. Belägg: Kusala LCD, Kusele 1290 (UB I), Kusal 1418 (UB V), Kusell 1516 (RStA, J), Kuhsel 1637 (LRKkA XII: 2), Kusalu 1673 257

(RStA A. f. 139), Kussal 1726 (EVKkA 458), Kusal 1855 (Russ­ wurm). Jfr Estlandsliste 459 f. Namnet har förklarats på olika sätt. Den naturliga, osökta tyd­ ningen är Granma,rken (kussalu) och denna anse Ariste och jag vara den riktiga. Den äldsta tolkningen ger Paucker, som påstår, att Kuusalu första kyrka byggts av »'Ruderibus des Klos­ ters Gudswall', das nach Kolcka verlegt worden».1 Detta skulle dock, förbättrar Paucker sin ej namngivna källa, blott ha varit ett annex till Gudswall i Linköpings stift. Det måtte vara detta ställe hos Paucker, som går igen, när Saareste tar Kuusalu till exempel på ett nordiskt lån i ortnamn härledande det ur »Guds­ val».2 Mot denna hypotes talar mycket starkt LCD, som skriver Kusala. Om templet vore uppkallat efter ett nordiskt kloster eller om namnet skulle betyda Guds val av plats för kyrkan, så kunde man sannerligen vänta, att den danske biskopen ett par årtionden senare ännu varit förtrogen med detta faktum och förargligt nog för Paucker har något kloster med det namnet inte existerat. På Gottland fanns klostret Gutnalia, vars namn stundom förvrängts till Gudvalla men inte till Gudsvall. - Den tredje tolkningen fattar namnet såsom kuus alu (sex källsprång eller sumpmarker). }Ian kan avvisa den förstnämnda såsom alltför intetsägande och vanlig. Detta är dock inte avgörande, efters.om en mängd andra ortnamn bygga just på de vanligaste naturförhållandena och dessa sex kärr eller källor lär ingen kunna utpeka. Dessutom finnas analoga namn i Finland. Av de strandbyar, vilkas forna svenska bebyggelse hävdas .'tV J ohansen, är Kaberneeme den västligaste. Han har identifierat densamma med en by, som nämnes i ett bland reduktionsakta för Harrien A, s. 72 i Riksarkivet (Stockholm) bevarat dokument från 1485: »dat Schwedische dorp» (jfr Estlandsliste s. 337). Belägg: Cabris ca 1375 (Acta et processus carnon. b. Birgitte, s. 134 ed. Collijn, ,T), ·Kauerimen 1560 (Zöge S. 139, Nr. 41, J), Kabbernehm 1633 (Desgl. S. 152, J), Nehme 3 1694 (ERKkA CII 39), Kabber­ nem 1768 (HaMeesk., oregistr. vrakplundringsmål, f. 784), Kab­ berneem 1839 (Kuusalu kyrkobok). Betydelse: Första leden sam-

1 H. R. Paucker, Ehstlands Geistlichkeit, Reval 1849, s. 11'2 f. 2 A. Saareste, Die estnische Sprache, Tartu 19fäl, s. 49. " Att icke Neeme å lhasalunäset avses, framgår av kartan.

I 7 - Wieselgren 258 manhänger med huvudbyn Kaberla belägen inåt landet. Denna skrives i de medeltida källorna Gabriel eller Kabriel. Alltså: Gabrielsnäs.1 Tyvärr finnes ingen bondeförteckning från Kaber­ neeme tidigare än 1694, åtminstone ej i Estlands arkiv. 1694 finnes blott ett namn, som tyder på något svenskt - Rotze Jörgen Peter, varvid Rotze kan syfta antingen på en gammal svenskgård eller på Jörgen Peters egen person. I vrakplundringsprocessen från 1768 nämnes flera Kaberneemenamn: Axel Jaack (även Axel Jacob) samt Axel J aan »2 brtider und freye leute», »des alten Herme Jtirri Sohn Juhann, Micke Jaan, Killa Otza Michel, Thoma Hans». Byn hörde då till Rummo. De två fria bröderna härstamma antagligen från en finsk eller svensk Axel. Nästa namn på Johansens lista är Malas. Härmed torde intet annat kunna avses än tvenne långt ute i sjön belägna skär Pöhja Malusi saar och Löuna Malusi saar med ett däremellan beläget Vahekari saar. Man har svårt att föreställa .sig, att det någonsin bott människor på dessa kobbar. Johansen anför intet källställe till stöd för svensk bosättning där. Av de skrifter, han hänvisar till i sin not s. 258, nämner endast Russwurm (I: 156) »Malö, ehstn. Malos» och säger, att det är obebott. Detsamma synes hava varit fallet 1768, ty i den omförmälda vrakprocessen ägde strand­ ningen rum just vid »Klein Mallus saar» och såvitt de oerhört vidlyftiga men ändock defekta akterna utvisa, hade alla tillstädes• komna »räddare» rott dit från fastlandet och från Rammu saar. »Grosz-Mallusaar» i samma akter svarar mot Löuna (Södra) Malusi saar på nutida kartor. En annan sak är, att öns namn är svenskt till sitt ursprung. Det synes mig böra härledas ur sv. dial. mal »grovt grus och småstenar vid stranden av hav, sjö eller å» (Hellquist, Et. ordb. efter Rietz). Jfr Malholmen och Maloxen hos Westman. Eftersom estniskan har kort a liksom den ovan anförda tyska formen, bör inlåningen an­ sättas till medeltiden före vokalförlängningens genomförande i fsv. Detta stämmer med den-omständigheten, att ett för namngivningen utslagsgivande svenskt element omöjligen kan förutsättas i dessa trakter under nyare tiden. Efterleden -usi verkar som en estnisk avledningsändelse. Dock äro från Österbottens skärgård sådana namn kända som Mal-

1 Gabriels som gårdsnamn förekommer i Finland, Kyrkslätts sn. 259 hosarna, Malhusören. Det förstnämnda kallas hos Karsten l\falhö• sarna och efterleden skall innehålla fsv. hös 'huvudskål', vilket i ortnamn betecknar rundaktiga bergknallar. Det sistnämnda tolkas ej av Karsten, men troligen vill han även där se en ombildning av hös. Hur denna efterled bör tolkas i det estniska namnet kan väl vara tvivel underkastat - Mägiste har i en för närvarande otill­ gänglig tid.skriftsuppsats 1 velat i detta se en pos,tposition malaso och försökt en tolkning med utgångspunkt från mordviniskan i anknytning till det nedan anförda rnala. Att man i förleden bör se det svenska mal synes mig dock av realfilologiska skäl evident och jag kan för närmare naturbeskrivning belyst av tyd­ liga fotografier hänvisa till Vilbergs arbete.2 Loorits har till och med i Eesti Keel 1929, s. 176 vid undersökning av ett antal dialektord från kustremsan meddelat, att en av Hurts sagesmän A. Kriikmann 1890 antecknat ordet mala från folkspråket i Viru­ Nigula längre öster ut: »selli mala», mererand kruusaga, d. v. s. 'havsstrand med grus'. Loorits ville här se det lettiska ordet mala 'der Rand, das Ufer, die Grenze samt dem Umgrenzten, der Ort, die Gegend', men både geografiskt och semologiskt ligger denna tydning mindre gynnsamt till. 3 Snarare kunde jag tänka mig det finska, ursprungligen lapska rnalo(us) 'isränna, hål i isen för nät• fångst' (Voionmaa),4 malous 'notvak' (Lönnrot), som lär ingå i det finska ortnamnet Mallus i Orimattila socken söder om Lahti. West­ man upptar i Nyländska önamn II ett finskt Malourinsaari, vari han också ser det svenska mal.5 Mellan de båda Malusii ligger Vahekari (Mellanskär). Alla tre holmarna äro enligt Vilberg obebodda, dock kunna fiskare från omgivningarna tillfälligtvis bebo öarna på sina fisketurer och ha då sitt tillhåll i hyddor, som de uppfört där. Se härom mera i Tillägg och rättelser, likaså om Mägistes artikel. Vilberg känner följande äldre belägg: Malos 1. Malus (Mellin 1796), Malluse (Schmidt 1861). Själv har han Suur-Malusi och Väike-Malusi. Sodoffsky (1906) har Gross- und Klein Malos. Morfologiskt tror jag man gör klokt i att sammanställa Malusi med en annan närbelägen ö saar (tidigare Rohosaar, Mellin 1 Eesti Kirjandus 1939, s. 60-69'. 2 A. a. s. 139 ff. Se särskilt foto av ett strandparti på Suur-Malusi s. 141. Jfr även beskrivningen i Ostsee-Handbuch s. 162. 3 Den kan efter Mägistes undersökning ej längre upprätthållas. • A. a. s. 129. 5 FM VII: 81. 260

1769) »Gräsön». Har Rohusaar uppfattats såsom rohuse saar eller bör även här postposition antas? Vi komma nu till Salmistu, ett fiskläge på kusten rakt söder om den bebodda ön . Under medeltiden var denna by rik och hade betydelse som hamn (Estlandsliste 268 f.). Belägg: Zalmes 1455 (Publ. Rev. Stadtarch. IV: 1), Salme 1516 (EKA, Cod. Tideböhl, s. 88, J), Salmekulla 1553 (Cb), Sallmis 1693 (ERKkA Cl 4), Salmsches Dorf 1768 (HaMskA, oregistr. vrak­ plundringsmål f. 795), Salmisto 1839 (Kuusalu kyrkobok). Be­ tydelse: Sund platsen, Sundby. Även här får man först 1693 närmare reda på »Sallmis strand bönder». De »warda intet till noget Hacketahl berächnat» och heta Haunus Thomas, Hannus J orgen, Soo Mick, Prasze Mart, Clausz Jörgen, Pilli Peter, King Sep Jahn, Hacko Mick och Marti Mart. Bland deltagarna i vrakskövlingen 1768 nämnas Tulli Jtirri och Tilli Jaack, Tanska Thomas och Kuro Mart. Av den äldre listans namn kunde Prasze vara utländskt så till vida, som sjöordet 'brass' är av främmande ursprung. Men det kan också tolkas som »Fråssar-Mårten» och är i så fall rent estniskt som ortnamn be­ traktat (prassima väl urspr. av Frass, fressen). En tredje möjlig• het är fi. prassija 'skrävlare' lånat av sv. braska. Vi skulle då ha en parallell till namn sådana som Teikari och kanske Suuku eller det finl.sv. Prålsbacka. I den yngre listan fäster man sig vid Danske Thomas och står här inför den vanliga svårigheten att inte kunna avgöra, om Thomas själv hade något att göra med Danmark eller om han bara bodde i en gård, som kallats Dansk­ gården. 1750-51 nämnes ingen dansk i de noggranna främlings• listor, som då uppgjordes inom Estlands generalguvernement. Det finns emellertid nära Hapsal en estnisk by vid namn Tanska kulla, ty. Dantzig. Vederbörande kan helt enkelt ha kommit därifrån.1 Det förtjänar anmärkas, att namn på Tansk-, Dansk- icke äro främmande för vare sig finskt eller svenskt namnskick i Finland. Vi ha Danskarby i Kyrkslätt, Nyland, en gång på 1600-talet Reval­ hiskopens egendom. Och vi ha Danskog·, en av Westman anförd ö i nyländska skärgården, vars förled enligt H. och R. Pipping innehåller nationalitetsbeteckningen dansk. Då nu Danmark på fi. just heter Tanska, är det tvivelaktigt, om anknytningen bör sökas

1 Jfr Danskman 'mand fra Danzig' (14 aarh.), Nordisk kultur VII: 205. 261 i Läänemaa. Hemmansnamnet har hållit sig och finns ännu. Likaså finnes Kuuru »Kröken» i behåll. Johansen har i fråga om Salmistu som bevis för svenskt inslag under medeltiden de två nämnda männen Clemente Zalmes, Dideric Z.oien Man. I Publ. des Rev. St. arch. IV: 1, s. XXVI säger Johan­ sen, att svenskar levde i Salmistu ännu 1553. Hans källa är den yngre Gb. Ortens totala nedgång under svensktiden är väl orsaken till det svenska elementets försvinnande. Dessutom kunna- de medeltida källställena endast bevisa enstaka svenskars närvaro på platsen. Om Juminda se under vår egen namnlista! Den sista av Johan­ sens byar Altja ligger i Virumaa. Om den se Tillägg och rät• telser. Ön Pedasaar (Tallön) utanför Salmistu kallas på en karta av Axel Holm från 1693 för Pöddar Sahr och Pöddre Sahr (ERKkA I, 1) (= Älgön). Ännu ett par småöar, som Vilberg noggrant beskriver, ligga här i närheten: Koipse och . Namnen torde vara av klart finsk­ ugrisk extraktion, men vad de betyda är tvivel underkastat. För Koipse anger Wiedemann biformen Kaupsaare (Handelsön), men det äldsta belägget hos Vilberg är helt annorlunda, nämligen Kobo (< sv. kobb?, Schmidius 1770), dock redan 1796 Koibse (Mellin). På Koipse finns en liten by. De nuvarande ort- och naturnamnen i Kaberneeme och Salmistu jämte öarna därikring ha sagesmännen T. Oluper, L. Vaher och A. Vahter meddelat mig här i Sverige per korrespondens.

Kaberneeme by: Gårdar: Kalameeste (Fiskaregården), Sillamäe (Brobacken), Sepa (Smedens), Männa (Tall-, Fur-), Männiku (Furulund), Nurmela I. Nurme (Högslätten), Klaukse (Klas-), Serva (Rand-), Killaotsa (Byändan), Viigi (Vik), Kortsi (Krogen), Korsna (Skorstenen), Börgi ~ Pörgi (Björk-), Aksli (Axels), Jaagu (Jakobs), Suurekivi Jaagusauna (Jakobstorp), Jaagupi (Jakobs), Juhkamäe (Jockums­ backa.), Annukse (Hannus-, mansnamn), Vanavee (Gammelvattnet), Uuetoa (Nystugan), Indu ~ Innu (Hinnus-, ett mansnamn), Pellu (Päll-, ett mansnamn), Kalda (Strand), Veeru (Branten), Metsa (Skogs-), Vaino (Betesmarken), Lillemäe (Blombacka), Pärtli (Bertils), Kuuse (Gran-), Kärka (Kärrholmen), Toomantsu (Tomas- 262

Ants-), Liirntonu (Sand-Antons), Nurga (Knuten), Tamme (Eka), TiUibe (Tomskallens), Mäe (Backen), Rätsepa (Skräddarns), Uustalu (Nygårds), Eigi (Heikis, Hinkes), Migani (Micke-Jans), Länne (Väster-), Paju (Salix), Kadaka (En-), Helberi (Hellbergs), Söödi (Trädan), Otti (Otts, Björns), Kopli (Haga), Habrami ~ Aabrami (Abrahams), Lilleperi (Liljebergs), Tmnbli (ett familje­ namn?), Holmi (Holma l. Holms), Susi (Varggården). Angar och åkrar: Lädapik (Lerlängan?), Umaliste (Humle-),

Kavaselja (Krokryggen? 1 ), Harudepera (Grenändan), Koolme (Vad­ stället2), Jän:etaga (Bakom sjön), Orutooma (Dal-Tomas' äng 3), Vanatamme (Gammaleken), Mädamaa aed (Gungflygärdet), Räimiku heinamaa (Strömmingsängen), Ihita ~ lita heinamaa (Strandlöpar• ängen), Käpasamba h. (Stävskaftängen?). Berg: Kivistiku mägi (Klippblocksberget), Haaviku mägi (Asp­ dungeberget).

Skogar: Soernu mets (?-skogen 4 ), Ugu mets (Ukkus 5 skog), Mustamets (Svartskogen), Kaberneeme männik (Kaberneemes tall­ dunge, vilken är sjömärke). Vattendrag: Kaberla oja (Kaberlabäcken). Kärr: Kaldaalune soo (Kärret nedanför strandsluttningen), Lakesoo ~ Lagesoo (Ödekärret), Alkma ~ Algma soo (Det begyn­ nande kärret), Risti soo (Korskärr), Kivistiku soo (Klippblocks­ kärret). Stränder: Ugo nina (Ukkus udde), Neeme ots (Näsudden), Loo ots (Skär ändan), Antsu ranna (Ants' strand), Kelnasiranna (Källnäs strand), Kalameeste rand (Fiskarestrand). Skär: Labi lood (Flackholmarna ?) . Klippor: Kun(t)sika kivi (Kloklippan), Kas(s)aka kivi (Kosack­ klippan), Pahna kivi (Halmklippan), Lanti kivid (Slantklipporna), som utgöras av flyttblock, Sandikivi (Tiggarklippan), Lestakivi (Spättklippan), Suurekivi (Storklippan), Saatkari (Det inhägnade skäret 0), Punanekivi (Rödklippan), Kudukivi (Romklippan),

1 Event. < fi. kavale 'åkerteg'. 2 Dödsängen eller ock Skolbacken vore formellt möjliga men mindre tro- liga tol,kningar. 3 Eller Tomas från Oru, en del av Pärisp,ea by. Se nedan. 4 Dialektform av surnu, 'den dödes, likets'? 5 Ev. < ukku i betydelsen 'gubbe' eller < fi. ukura 'grop, klyfta, grotta'. 6 Kanske omgivet av någon fiskegård. 263

Kaevanduki1Jid (Gropklipporna), de fem sistnämnda likaledes flyttblock. S 1ä k t namn: Ausner, Art, Kroosberg, Hell, Laigar, Lille berg, Lindström, Läns, Kokk, Karu, Klaamas, Krönström, Kuusk, Susi, Sala, Valk, Viskar, Lambot, Lillevars. Svenska in s 1ag: Gårdsnamnen Viigi och Börgi äro klart svenska inslag i namnförrådet, Holmi ett mera tvivelaktigt. Där• till komma några paralleller med Wrangelsholm, som möjligen kunna vara sekundärnamn. Intressantast av dessa är Kelnasi rand. Med Viigi ha vi också redan gjort bekantskap (i Piitinsi), men Börgi, som ej bör härledas från mansnamnet Börje utan från träd• namnet björk, är ett alldeles nytt svenskt ord. Det ligger ju närmast till hands att fatta det som släktnamn, men i så fall borde det ha stått i församlingsböckerna. I den egendomliga sms. Käpa• samba ingår det svenska lånordet skäppa, under det lant i Landi kivi, vare sig det här betyder slant eller fiskkrok (event. konst­ gjord fisk, 'drag'), närmast torde ha inlånats från finskan. Ariste upptar blott det förra ordet i sina Laensönad. Namnen på Koipse saar, som ligger bara en km. från Kaber­ neemes udde, ha också meddelats av Vahter och Vaher: Loode säär (Nordvästräveln), Tallissäär ~ Talli säär (Stalludden), Liiva­ löugas (Sandviken), Rabaskari (Myrholmen), Saunakari (Torp­ holmen 1. Bastuholmen) och emellan dem Moorikivi (Gummans klippa 1. (< Mouri k.) Sälkutingsklippan'?, jfr Wrangelsholm), Kirju k. (Brokiga klippan), Lohkunud k. (Splittrade 1. Kluvna stenen), Hobu- ~ Obukari och -kivi (Hästholmen och Hästklippan). Nordost om ön märkas Plukaino kari (jfr gårdsnamnet Plukka i Ulvila, Storkyro, österbotten, vilket av Karsten sammanställes med mlty. plockvogt l. pluckvogt 'underfogde' 1 ). Hellre ser jag dock här sv. block + estn. lokalsuffixet -mo. Om detta suffix jfr Wiedemanns grammatik." Vidare finnas Toomakari (Tomasskär), Magasi kivi (Magasinsklippan), Auli kivi (Skrakklippan), Met­ si(k)se soo (Tjäderkärret), Loode ~ Loo ~ Loet säär soo (Nord­ västrävelskärret), Lallissaare kallas (Lalliöstrand), Lallisaare numm ~ nörmn (Lalliöns mo) och mitt på ön ett stenblock, som kal­ las Kummel. Nuka hall k. (Nockens grå klippa), Krubaliste kivid (Skrubbklipporna 1. Mörtfiskarnas klippor), Must kivi (Svartsten).

1 Svensk bygd II: 126, 138, 2!13. 2 Grammatik der ehstnischen Sprache (18'75)' s. 196. 264

Tre familjer ha slagit sig ned på ön: Kallas, Klaamas och den från byn Neeme inflyttade Mei. Svenska inslag: Kummel (utan ens något försök till estni­ sering) är det enda säkra svenska namnet, fast det vore lockande att i Krubaliste förmoda ett svenskt Skrubb-, som flerstädes är känt från terrängnamn å. svenskt språkområde och är belagt på så nära håll som Kyrkslätts skärgård i Nyland (Skrobban) samt Skrubbacke i österbotten.1 Men även estn. krupakala 'id' (mört• fisken Leuciscus Jeses, Wiedemann), varav kan ha bildats ett krupaline •'mörtliknande' kan tänkas ligga till grund för namnet. La1li kan vara ett fsv. mansnamn men är också känt från estn. medeltid och bör sålunda inte åberopas.2 Om Plukamo = Block­ skär, ha vi ännu ett svenskt ordelement.

Salmistu: I AES samlingar funnos ett par namn på gårdar m. m. från denna by: arne (Arnes, 1. möjl. Bjäss,en),3 kukru (Nacka), kuru (Kroken), murakka (Björnbärs-), tantska (Danziger- 1. Danska 1. möjl. Dansar-),' umneu siir (den avstängda gårdstomtens 1. gårds• planens ö), laudia kari (Korsskär)." Genom sagesmannen Oluper har jag senare i Sverige kunnat komplettera namnförrådet: Gårdar: Liivajuri (Sandjörans), Kaarmanni (Kaarmanns), Liiva (Sanda), Sepa (Smedens), Tanska (se ovan!), Kuuru (se ovan), Raja (Gränsgården), Pellu (Pällus), Aarne (se ovan!), Annukse (Hannus', 3 stycken), Uuetoa (Nystugan, 2 st.), Kärka (Åkerholmen), Tillli (Snäppan), Uustalu (Nygårds), Altpeebu (Under 1. Nedanför Peeps), Peebu (Peeps), Sarapiku (Hasselsnåret), Soo (Kärret), Karjaku (Kreatursgården, 2 st.), Paju (Vide-, Sälg-, Pilgården), Klaukse (Klas'), Klauksejuri (Klasjörans), Aiaotsa (Gärdesändan), Altoa (Understugan), Söödi (Trädan). Ängar och åkrar: Pikapollu mägi (Långåkersbacken), Rand­ mägi (Strandberget), Sooheinamaa (Kärrängen), Killavälja (By­ fältet), Mattoniit (Mattas äng), Mereheinamaa (Havsängen). Kurblu­ holmen är också ängsmark.

1 Se närmare Westman, Folkmålsstudier III: 320. 2 Jfr Johansen, Estlandsliste s•. 989. 3 Jfr registret över finska ord. 4 Jfr ovan s. 260. 5 D. v. s. »kors» l. »kruppa» på djur. 265

Anm. Denna holme är numera skild från fastlandet endast vid högvatten, enär landhöjningen här varit särdeles kraftig. På Mel­ lins karta 1796 ligger den, meddelar Vilberg, ännu ett gott stycke ut i sjön. Den heter där Kurglo saar, vilket gör namnet begripligt: (Tranholmsö). Vattendrag: Kurblu oja (Kurblubäcken), Käo oja (Gök• bäcken), Kimru oja (Krokbäcken). Holmar: Sepa kari (Smedsholmen), Annukse k. Hannus-skär, jfr gårdsnamnen. ön Pedassaars västra sida är betäckt med stora flyttblock kal­ lade Lantva kivid. Lontova är ett nu obrukligt namn på Kunda i Virumaa och H. Piirkop har föreslagit att sätta namnet i för• bindelse därmed. Jag har dock svårt att här finna något samband och föredrar att härleda namnet ur en finsk ordstam lant- med betydelsen 'liggande vid kusten, lägre liggande'. Därmed vill jag inte bestrida, att något för mig okänt lokalhistoriskt faktum skulle kunna tillfredsställande motivera Piirkops antagande. I närheten av dessa block befinner sig Koka kari (om betyd. se ord1istorna). Sydsidan kallas Liivsäär (Sandräveln). Denna rävel sträcker sig in till land och vattnets djup är högst 3 fot. östsidans ända heter Tiirkari (Tärnskär, zool.) och Vene kari (Båtskär, mindre troligt Rysskär). Nordspetsen kallas Ulgmiste ots (Ytterändan). Sydväst• partiet kallas Hauaneeme auk (Gropnäsdjupet) - där är ankar­ plats för skepp och djupt vatten. Mina sagesmän ha informerat mig om namnbeståndet i ännu fler byar från dessa trakter jämte närmaste omgivningar. Det skulle föra för långt att ta upp även detta i texten, men namnen åter• finnas i registren. Vi komma nu till de båda kraftigt tilltagna halvöar, som på båda sidor omsluta Rara-bukten. De viktigaste samhällena där be­ sökte vi 1940 och kunna alltså återgå till förstahandsuppteckning• arna. På vägen mellan Salmistu och den västligare halvön passeras byn Sitre (ty. Zitter, »Cittrebyn» ). Karsten nämner från Hästbacka by i Terijärvi socken, österbotten, ett hemman Zittra (uttal sittras) yngre än 1810.1 Hela Jumindanäset påminner mer än andra trakter i Estland om småländsk skogsnatur med stenig mark, klippblock och bärris, under det de estniska skogarna annars pläga sakna den för de

1 A. a. s. 147. 26G

,-venska så karakteristiska stenigheten. Istiden synes sålunda ha lämnat sina märken just här.

Byn Kiiu-Haa bla-kiju-aBla. Hemman: sal,sa mari~liva mari (>>Fina Mårtem~Sandmårten), silwarni (Sigvards), liva kustav (Sand-Gustav), liva jurt (Sand­ Jörans), livani (Sand-Jans), janikku (Midsommarshåls-), praGa (Vrak-), jurtjacu ~ jurijacu (Jöran-Jakobs), sucu (Skrävlarns), marnikku (Skalbaggs- I. Mårtens-), kaskeli (Björk-), klaukseni (Klas­ Jans), aNi (?), venepap (Rysspopens), tuomari (Tomas-Jörans), tuomari tel1ve (Tomas-Jörans Stefans), aru (Torrängen), suratja (Storgärde), leppikku (Aldungen), villemi (Ville-), loukka (Slamviken), pellu anttoni (Pelles Antons). Namn i samband med havet: kiju-aBla liv (K-A:s sand), praGa kart (Vrakgårdsrevet), keskulä rann (Mittby strand), arakka kelwel (Skatbanken), arakka kel1vli kivi (Skatbanksklippan), peZlu nina (Åkernäs), malusi saren (Grusöarna) två stycken, nämligen sur ma (Stormarken) och vähe ma (Lillmarken)1, malu manal (Grusgrund), 7 km. från stranden, aru kart (Torrängsrevet). Åkrar: nicula peln (Niklasåker), uha peln (Immåkern) kavcaraija peln (Sandhedsåkern), vaipallu peln (Grässtrandbacksåkern)2, korppallu peln (Skogsstrandbacksåkern). Höängar: korppallu etnaman (Skogsstrandbackens höängar), alutacusen (Bakom sumpmarkerna), räimikku (Strömmings-). Bäckar: sur olja (Storbäcken), anisu olja (Antsbäcken). Kärr: valge suo (Vita kärret), sur suo (Storkärr), naiste suo (Fruntimmerskärret), a,·ju suo (Åskärr, 'ås' ungef. i den betydelse, som Granö definierar som 'flackrygg'). Berg: alukorve ~ ai'ju mäGt (Sumpskogen ~ Flackåsberget ), pik­ kase polenikku mäGt (Åskbrånekullen). Hedar: pil,ka nuiii (Långheden). Klippor: kunova kivi (Lekklippan - fiskarnas parningslek) ligger på aru kart (Torrmarksrevet), punakivi (Rödklippan) nära . Kiiu-Haabla den 9 juli 1940. Sagesman: Byfogden Tannel.

1 Jfr ovan. 2 vai trol. redukt av vainu 'gräsmatta, linda'. Ariste föreslog vaipallu < Väike Pall 'Lill-Pål'. 267

Kiiu-Haabla: Släktnamn 1839ff.: Helberg, Kiilström, Helsbärk, Elispärk, Tuberk, Sundman, Oja Jaan Puustet, Teinlum (< Stenblom uttal. Shein-), Kröönkvist, Talman, Wiikstrom etc. (Utdrag ur församlingsboken s. 14-25.) 1846: Kröönström, Kiilström, Wiikström, Puustet (< Bostedt) etc. (Uppslag i församlingsboken s. 137-142.)

Historiskt: Förleden: Kitlue LCD, villa Kyde 1348 (UB II), Kide 1363 (Publikationen II), Kyde 1418 (UB V), Kide 1517 (Briefl. I), Kidy 1538 (TLA A. a. 17), Kydo 1568 (F 370), Kydte 1569 (OBK), Kydho 1571 (Schirren), Kieho 1674 (TLA A. f.), Kio 1732 (Guts­ leff). Ytterligare en mängd beläggställen hos J, Estlandsliste 435. Efterleden: Habla hemman under Zitter 1590-91 (LDK I: 143b), Habell 1631 (Eberg) och 1637 (DLG), Rabbla 1693 (Axell Holm i ERKkA C I). Hela namnet: Kiohabla 1839 (Kuusalu kyrkobok). Första leden innehåller enligt min mening fi. kyt-, t. ex. i kytö 'svedjeland', flsv. dial. 'kyttland'. Betydelsen av kytta definieras noga i SAOB, till vilken hänvisas. Wiedemann upptar maad kutma 'Land brennen, schwenden' och sbst. kiltis, gen. kidi(k)se, 'Heizen, Brennen, Schwenden'. Andra leden betyder 'aspdunge' och var namn på Jumindahalvöns västra strand. Den del därav, som till­ hörde godset Kiiu, kallades Kiiu-Haabla, vilket senare överförts på byn Haabla. Den yngre ombildningen Kiio, Kiiu har möjligen uppstått i analogisk anslutning till ortnamn och personnamn som Hiio, Tiiu etc. Angående Haabla kan man notera, att den svenska rullan icke försummar att ombilda kvantiteten på samma sätt som brukar ske i de andra Haab-, Haap-namnen (jfr ovan s. 135). Historiska belägg för gårdsnamnen kan jag meddela från 1693 (lantmätar Holms karta i ERKkA C I). Där svara Bracka mot Praaga och Sucko mot Suuku. Av övriga namn ha följande in­ tresse: Pilk, Wannamo, Perro. Estn. pilk kan i de nordöstra målen betyda en avskuren rova; i riksspråket finnes en synonym 'blick; hån'. Här är det ganska säkert ett av Mägiste i Isikunimesid an­ tecknat mansnamn. vanamo är det finska namnet på örten Linnea men bör kanske hellre tolkas som vana + lokalsuffix, jfr Plukkamo 268 ovan. pero är finska för 'bakända' - ett estn. pera 'ända' ingår i ett flertal ortnamn.1 Namnet Sihvard kommer nog inte direkt av Ity. Sivart (nord. Sigvard) utan av dess estn. ombildning Sihver (även i äldre estlsv. rullor) plus det pejorativa suffixet -art.

Svenska inslag: Om Malusi se ovan s. 258. Gårdsnamnet Toomari, som flerstädes förekommer, kunde tolkas som Domargården i anslutning till de i Nyland vanliga Tuomari, Domars. Jfr Setälä i Bibl. Verz., FUF XIII, Nissilä a. a. s. 294, Solstrand i Karis Il: 20 f. etc. Det kan vara ett mansnamn eller också kan det vara fråga om en titel, en värdighet, kanske 'häradsdomare'. I Estland fanns ju inga sådana, men man kan tänka sig, att titeln liksom 'länsman' på Runö och Wrangelsholm kommit att beteckna en talesman för byns bönder. Troligare är dock att i de estn. gårdsnamnen se en kontraktion av Tooma-Jiiri 'Jöran i Tomasgården'. Denna estn. härledning skulle vinna i styrka, om man kunde påvisa namnet från trakter utanför den finländska inflytelsesfären.

Byn Leesi-liesi Hemman: tenikseri (Tönnis-Jörans), miiikeli (Mickels), seBa .iurt (Smed-Jörans), seBa manikse (Smed-Mattias), mikku (Mickes), liva (Sand-), jäGuri (Jakob-Jörans), miGuri (Micke-Jörans), maijani­ su (Maja-Ants (Hannes)), tammikku (Ekdungen), ma (Berget), kaDaBikku (Ensnåret), naurismä (Rovberget), suGu (Skrävlarns), maisu (Mats), uleliva (>>Över sanden»), ierikku (Eriks), liva (Sand-), uM (Tackan), ternemä (Tärnberget; mindre troligt Stjärn-, Lille­ putt- 1. Råmjölksberget2), kart (Revet), tat'nmepellu (Ekåker), rast (Hygget). Sagesman: Byfogden Tannel i Kiiu-Haabla (Se ovan). Sjönamn: sepå Uv (Smedens sandstrand), uzlc ma'ial (Öppna• havsgrundet), lihnu ma'ial (Fågelgrundet), malu matal (Malos-

1 SB 1926, s. 2'5. 2 Den sistnämnda översättningen ligger nära, emedan ett klippblock där• intill kallas Kossans sten (se nedan). Men det hindrar ej, att den kan vara folketymologisk och att namnets ursprungliga innebörd är Tärnberget, ty motsvarande estn. sjöfågelsnamn tiir är mycket vanligt i terrängnamn. 269 grundet), sydöst från Suur Malu, punakivi (Rödstenen), invid Terne­ mäe ligger leltmä kiv'i (Kostenen). Kärr: mustilcsuo (Blåbärskärret) nordost från byn, la'itsuo (>>träsket med hål mellan tuvorna>>, Holmträsk) i östlig riktning, kärvesuo1 åt sydost, arju suo (Åskärret) åt Kiiu-Haablahållet, tie aru suo (Vägskälskärret), terva-auGu suo (Tjärgropskärret), sur suo (Storkärr) invid Kiiu-Haabla och där är sure suo mäet (Storkärrsberget), bakom är laukkat (>>stället, där man går ner sig>>), ras'i suo (Kärret vid Skogshygget). Höland: räimik-he'inäma (Strömmingsängen), la'itsuo he'inämat (Höängen vid Tuvhålskärret), nu1lime he'inämat (Hedslåttern), sur ko1jJ (Stora skogen) mellan och Leesi. Hedar: mustil"-suo nuiii (Blåbärskärrsheden), liette nuih (Sand­ banksheden) i riktning mot byn Leesi. Betesmarker: ras'i (Skogshygget). Bäckar: ruskuso olja (>>den brunröda kossans kärrs bäck>>) mellan Tapurla och Jumida. Åkrar: kover peit (Krokåker), kulija väl'i (Stackfältet) rä'imik (Strömmingen). Leesi den 9 juli 1940. Sagesman: Jaan Pikström, 76 år. Sages­ mannen berättade också, att det förr i tiden varit livlig trafik på Finland, både till finska och svenska bosättningsområdena. Särskilt ofta for man till Helsingfors (eZsi?'}Ge) och Borgå (poruva).

Leesi: Släktnamn 1839ff.: Subärk, Tomander, Wiek, Pikström, Liman, Sibärk, Junkvist, Taalbärk, Hobärk, Pickstrom, Limbärk ~ Libärk etc. (uppslag i församlingsboken 5-13). 1846 ff.: Pikström, Palmroos, Junkvist, Wiik etc. (uppslag 204 -212).

Historiskt: Lesze (ERKkA C I 1693), Lesi 1839 (Kuusalu församlingsbok). Hemmansböndernas antal var under Karl XI blott 9: bracka Hans, bracka Jörgen, Sucko Matz, Rydige Jahn, Sucko Jörgen, Pilli Mart, Petsi Hans, Sucko Mart, Ternameh Jtirgen. Även här

1 Sankmarken med underlag för skylar [fi. kärväs] 1. Flugkärr [fi. kärb-, kärv-]. 270 fanns alltså en »vrak.gård». Jfr Tillägg och rättelser. Av de nu­ varande gårdarna återfinna vi Sucko (Suugu) och Ternameh (Ternemäe). Rydige förklarar jag ur fi. rytikkö 'ruckel, kyffe'. Likheten med ty. Rtidiger är säkert tillfällig. Pill och Peets äro mansnamn. Leesi och Leetsi äro flerstädes förekommande ortnamn, vilkas etymologi jag förmodar sammanhänga med fi. liete 'tillandad strand, gyttja' m. m. och estn. leesk 1. lees 'sandige Niederung". Jfr även ovan s. 118 samt Letipää i Virumaa.

Svenska inslag: Tärnberget. På en karta i ERKkA C I 1 finnes ock en liten kobbe Högsten på halvöns östsida.

Byn Tammistu-tmnmistu. Hemman: ri.~tvälja (Korsslätt ), krusi-auGu (Grusgropen), niGula (Niklas), veikke-ale (Lill-röjan), sur-ale~ äkäsi (Stor-röj an~ ?1 ), sivkkelmanni (Singelmans), jana

1 Kanske gen. pi. av fi. äkäinen 'vresig, ond, arg' etc. 2 kokk kan åtminstone på Dagö även beteckna en mindre höstack. Jfr även Kokkakärre på Nargö. 271

Sjöar: vana 7ayv (Gammelsjön) var intill Jumida, lina-wja jäi'v (Lingärdssjön) finnes ej heller mer. Den torrla~s. Tammistu den 9 juli 1940. Sagesman: Kaarel Inkapööl.

Släktnamn l839ff.: Erikson, Söbärk, Kempman, Saltström, Koolman, Nitenbärk > Niiiitperri, Sankman, Tambärk (uppslag i församlingsboken l-4).

Historiskt: Tammes 1586 (Jrev), Tamiste 1687 (ERKkA C III 23), Tammist 1693 (ERKkA C I), Tamisto 1839 (Kuusalu kyrkobok). Namnet betyder Eka (plats, där ekar växa). Den svenska rullan upptar bönderna Wanna sep Jörgen, Wanna sep l\iichel, Onga Jiirgen, Pepo Jiirgen, Roicka l\ia.rt. Byn var sålunda vida mindre under Karl XI:s tid. De två mest betecknande gårdsnamnen Onga och Roicka leva kvar, det senare= Roigu.

Byn Jumida-jum1va. Hemman: juhana (Johans-), mäkja (Bergshyddan< mäekoja?), klaul,se (Klas-), pellu (Åker-), rätseppa (Skräddar-), ihnu (Hinno-), tajJani (Staffans-), veneseppa (Båtbyggarns), mili (Kolmilan), siGur alja (Cikorieträdgården), sakku (Zakarias'), sure-kivi (Stora stenen), anisuri (Hannes-Jöran-), pärili (Bertils-) juiikama (Joa­ chims-), kura (Slam-), leissi (?), sikuri (Cikorie-), tuoma (Tomas-), kuernieme (H undnäset). Vikar: nieme lahe (Näsviken), saku lahe (Zakariasviken), imutta(a (Genomblötaren). Näs: varesnieme (Kråknäs) öster om byn, nieme ots (Näsudden). Där är kalm- a1n (Gravgärdet). Grund: Mellan Tapurla och Jumida är keskvahe matal (>>Mitte­ mellangrundet>>) och keskvahe kiv1 (Mittemellanklippan) på grundet. Kärr: lina(a suo (Linåkerträsket), nieme suo (Näskärret). Enligt sagesmännens mening skulle J umindaborna ha finskt ursprung (suome suku ralwast alnen).

Jumida: S 1ä k t namn 1839 ff.: Kalbärk, Liimbärk, Lillewors, Kröönwalk, Helsing, Junkwist, 272 Teitsman > Teinlum, l\falmbärk (uppslag i församlingsboken s. 318--323). T i 11 ägg till namnförrådet ur AES: hölgärvi lougas (Skvalp­ viken ?) , tällymå (?-backa).

Historiskt: Jumentake 1290 (UB I), Jumentaken 1367 (GB), Jtimeda 1587 (DLG), Jumeda 1590-91 (LDK I: 143 b), Jumidahl 1631 (Eberg), Jumadahl 1633 (DLG), Jumida 1637 (öGR & DLG), Jummida 1668 (LDK I: 143 b), Jummida 1839 (Kuusalu kyrkbok). Även namn­ formen J uminda är gängse. Namnets betydelse är oklar. Efter­ leden i de äldsta beläggen är dock lätt att tyda. Detta -take(n) svarar mot nyestn. taga 'bakom' och återfinnes i Allentacken, Alutaguse, namnet på den del av Virumaa, som ligger bakom kärrmarken (alu). Något liknande i bildningssättet borde kunna väntas även här. Det finns hos Lönnrot ett subst. jumi med hög.st skiftande betydelser, vilket i vissa sammanhang kan beteckna en svulst, en utväxt, en böld. Ur topografisk synpunkt kan hela det tjocka näset te sig som en utväxt på landskapet och den lilla byn ligger på den avlägsnaste stumpen av halvön (inte blott om man räknar från Reval som centrum utan även med hänsyn till den lokala bebyggelsen). Jag vill jämföra detta med estn. jomm, jommi, även jumm, jummi, vilket kan betyda 'dickes, starkes Smek'. I Finland finnas här och där naturnamn som synas inne­ hålla jumi i denna betydels,e (dock ej undersökta av forskningen). Suomen Maa upptar t. ex. Juminen i Kuopio län och Jumisko Uleå• borgs län. Namnet kunde ock - men mindre plausibelt - förbindas med ett av Hakulinen 1 och Loorits 2 undersökt *juma > jumi med en betydelseutveckling skymning > skugga > himlavalv > gudom­ ligt > mänskligt anlete. GB upptar en Benter de Jumentaken 1367. Det med fsv. ändelse försedda namnet (Bengt) talar ju, som J påpekat, för en dåtida svensk bebyggelse i Jumida.

Svenska inslag: Tärn-namnen.

1 Viritt-äjä 1942, s. 51 f. 2 Grundziige des estn. Volksglaubens § 100. 273

Byn Pärispea(-pää)-päri.spä. Gårdar: otakive (Spjutklippan), koi've (Skogen), O(;akalDa (Bäck• stranden), kalDa (Strand), kuimari (Gunnars), lamt (Bukten), line.suo (Vedtravekärret), pilckäpellu (Långåker), tei"vaauGu (Tjär• gropen), mäimikatja (Furugärdet), juo.sti (Josts). Den delen av byn kallas otakive kula (Spjutklippsbyn). lef1iGu (Aldungen), livakive (Sandklippan), vahe (Mellangården), pil.·.si (Åsk-1 ), olja (Bäcken), ustalu (Nygård), noGa (Näbbet), oi.sa (Ändan). Den delen av byn kallas pik.si kula (Askbyn). kiGape1lu (Gungåker), .suone (Rännilen), uwetåa (Nystugan), alliGu (Källan), launinu (LagårdS-• ängen), puernieme (Borr- ev. Bur-näs2), mci (Berga), ale (Svedjan), ulje (Ny-), pellu (Åker), liva (Sand), hdnu (Heits-), niDu (Ängen), luone (Nordväst-). Den delen av byn är ale kula (Svedjebyn), kulli (Hök-), ku!ja (Prånget), md-mat.su (Bergmats), hiitnu (Henriks), piefre-jani (Petter-Johans), penila (Bengts), man'i-juosti (Mats­ Josts), a/2-.sli (Axels), taf1ani (Staffans), ristipellu (Korsåker), risti-mai.su (Kors-Mats), kuoli (Skolan), mai'Di (Mårtens), .sojle (Bukten, ev. Hörnet, Ändan), mai'Di-jani (Mårten-Jans), mai'Di­ jaGu (Mårten-Jakobs), matt (Mats), miku (Mickels). Den delen av byn heter pZlltkula (Överbyn). jaGu-pietre (Jakob-Petters), ko1)li (Haga), maijuk.se (Mattias), lant-jani (Sjöfågels-Jan),3 kaui'.se (Storloms-), ter'iGe (Teriks), pieBu (Peeps), penila-juosti Bengta­ Josts). Denna del av byn är ori'i kula (Dalbyn). Till slut ha vi en del av byn, vars namn är hauwanieme kula (Gravnäsbyn). Här finnas gårdarna kiyGu (Kullen), miiikli (Mickels), nenäk.se (Näs), t1J,araliva (Stugfolks-), miku (Micke), ka'fa-atGu (Enbusksnår), kata-tupi (En­ risskottet), mähii-ot.s (Barkändan), loukka (Vik eller Slamgrund), mähii (Bark, den inre ätliga delen av barken), tuitnärnieme (Tunnäs,

1 Om en g·ård, d)ii; blixten slagit ned. 2 Eller måhända ur fi. dial. puiro = puuro 'gröt', här = grus (jfr s. 214). " Sit Ariste. Lönnrot har lani 'barskalle'.

18 - Wieselgren 274 tei'va-auGu rand (Tjärgropsstranden), juosti rahn (Josts strand), pilcsi raitD (Åskstranden), naiikliu louGaz (Skinnblötningsviken), livakivi (Sandklippan), pi!.'.si kar'i (Åskrevet), pil,·si louGaz (Åskviken), must kiv'i (Svartklippan), hallikive s11r (Gråstensnäset), hal kiv'i (Gråsten), kullinoI (Höknocken), jäi'vije aluse raitD (Stranden vid sjöarna), jäi-vije esine (Sjöplanen), jäi'vije kelwel (Sjösandbanken), päiikne la1-1t (Nötviken, nöt, pl. nötter), su kiv'i (Mynningsstenen), pi'!:: kiv'i (Långklippan), u}je kiv'i (Badarklippan),1 kajJeli alune (området nedanför kapellet), päilkniem (Nötnäs), päiikne sfir (Nötnäs, mind­ re, benliknande landtunga), hai"Gi mäk'i (Gaffelberget), hMGi ke!ivel Gaffel banken), sirakki kelwel (Syraks 1. Girards sandbank), salami noI (Hamnudden, litet näs), päiikne liv (Nötsand), kuissitr (Torrnäs), kuissitre ofs (Torrnäs ända), katrina kiv'i (Katrinaklippan), sauna laiit (Badstuviken), näk'i kiv'i (Näckklippan), puerne rai'in (Gröt• strand),2 puerne nenäs (dito näs), puerne kelivel (dito sandbank), ho]'1u luon (Hästskär), hojJuluo mäl'i (Hästskärsberget), ho[1uluo scir (Hästkärsnäset), ho[!uluo ofs (Hästskärsändan), hojJuluo louGaz (Hästskärsviken eller -grundet), käi-nä mäl'i (Skorp-, Skorv- eller Skrovliga berget), purekkari Seglarskär 1. Bläddreskär)3, purekkari kaul (dito halsen), aitnekivi (Annastenen), marikivi (Mariastenen4), kai1viline kiv'i (Kantstenen), sur kiv'i (Storstenen), liva lo1'tGaz (Sandvik eller Sandgrund), loiikine kiv'i (Sprängstenen), kai·Doni liv (Kustbevakningssanden), mähii ofs (Barkudden), löi/Du (Fynd­ godset, ett särskilt ställe i havet), mähil oisa kivet (Barkudd­ stenarna), vähe luon (Lillskär), tuoli kiv'i (Stolklippan), la'inu kiv'i (Holmklippan), aiine kiv'i (Snålsten), tuoma kiv'i (Tomas­ stenen), lefmoI (Aludden), lipparni mäl'i (Lippardsberget), äJ'nmä louGaz (Svärmorsviken), äJ'nmä kiv'i (Svärmorsstenen), loukka la1-It (Slamviken), näl'i kiv'i (Näcksten), tuhnärnieme laiit (Tunnäsbukten), tuhnärnieme raiiD (Tunnäs strand), tui'tnär• nieme mäl'i (Tunnäsberget), tuhnärnieme louGaz (Tunnäsviken eller Tunnäs slamgrund), sarGuje alune raitD (stranden nedanför det lilla såningslandet, teg, skifte, avgränsad del av åker), sa/·Guje esine rai1D (åkerstyckets främre strand), ujumise niem (Simnäs), no/·Den­ sär (Nordannäs?), varekse kar'i (Kråkskär), piT.: louGaz (Långviken),

1 < fi. uija I. estn. ujuja snarare än < uus; uue 'ny'. 2 ,Jfr not 2, föreg. s. 3 Den nordligaste punkten i Estland enligt sagesmannen A. Ruukholm. 4 Ev. Bärstenen (mari; marja 'bär'). 275 hauwanieme rai1n (Gropnäs strand), hauwanieme la11t (Gropnäs• hukten), nenäkse noTc (Lillnäsudden), silmi noT.: (Nejonögonsudden), silmi raiiD, silmi louGaz (dito strand och vik), md laHt (Landviken), 11,/GlaAt (Öppna-Havsviken), milu matal (Mickegrundet), suola matal (Saltgrund), mdnu matal (Månsgrundet), a/,sli maial (Axels­ grundet), lahesu matal (Vikmynningsgrundet), sii·Gemeisa nuiii (Raka skogens hedmark), sur ka'inu1ltme mäk'i (Storberget på Kil- 1. Kajsaheden1 ), vähikkä kainu1hme mäl'i (Lillberget på dito), otakive mäl'i (Spjutklippeberget), karitalune (det som är bakom revet), o(akalva o(a (Bäckstrandsbäcken), otakive koi11 (Spjutklippans storskog), koi·ve talune (Bak Ödemarken), oi;asepä suo (Bäcksmeds• kärret), ka'inui'it (Kil- 1. Kajsaheden), reu-auGu suo (Rävlye- 1. Lortgropskärret), ka'ini suo (Kainsträsket2), huiwipalu suo (Varg­ sandskogskärret), palu katku (Hedmoraset), reu-auGu mäk'i (Rävlye- 1. Lortgropsberget)3, polenIJ nuih (Avbrända heden), palu lastuma (Sandskogs-spånlandet, hygge, där virket fällts och bearbetats på platsen), palu tie (Sandskogsvägen), kui'znari suo (Gunnarskärr),<1 lam'i mäl.-'i (Flatkullen)5, mäta perå livak (Tuvmarkens sandbotten), lauJ.. leHm (Bläskon, en klippa), hui'IDi kiv'i (Vargklippan), kfrju häi'l (Brokiga Oxen, en klippa), palu mäl'i (Sandskogsberget), huonetteperi suo (Kärret vid ändan av husen), pikkä pellu ofs (Långåkersändan), tu/1li a'ijat (Potatislandet), so11e tanuv (Änd­ gatan), ku11janii (Rättarns äng), lemenii (Våtängen), soppie taluset (Vikens ev. Ändans bakmark), so11e a'ijat (Vikens gärde), päi1kne a'it (Nötgärdet), mäta suo (Tuvträsk), sur a'it (Stora gärdet), kai}al­ suo (Tranbärskärret), vähe jäi've a'it (Lilla Sjögärdet), heZBeri kusil.; (Hellbergs talldunge), liva mäet (Sandbergen), nit (Laduängen), alliGu tanuv (Källgatan), suo tani'iv (Kärrgatan), jäi'vije tie (Sjö• vägen, vägen till sjöarna), päAkne peln (Nötåkern), luone mäk'i (Nordvästberget), puerne katappi/.: (Gröt( =grus) 1. Burnäsetsensnår), tumå saiI (Mjuka åkerlandet ev. tegen), piTc ko11pel (Stora hagen),

1 Kai är event. redukt av fi. kaita 'kil; trång'. 2 Eller kanske snarare, att förklara som kontraktion av det föregående Kainömme. 3 Tolkningen 'rävlya' är i namnen på Reu- enligt sagesmannen Ruuk­ holm det riktiga alternativet. Trakten är rik på rävar, som ha sina lyor just där. • Namnet kui1dc nu också tolkas som 'skonare' men skrives i 170O-tals­ rullor Gunnari. '' Ev. < fi. lami 'hästkrake'. 276 tämäjä suo ( =tämän äijän 'hans svärfars1 1. hans stora kärr), pihlasnä orja (Rönnäsbäcken), mähii meis (Barkskogen), läkri kiv'i (LageJ­ stenen, Förrådsklippan), rija pein (Ri-åkern), partte påline (vad som ligger ovanför torkstängerna, landet ovanför rian med torkstängerna?), tuhnarnieme le11il. (Aldungen på Tunnäs), tuhnarne a'it (Tunnäsgärdet), um1)a'it (det inhägnade gärdet), ko11pelmä a'it (Hagmarksgärdet), rijapellu tanuv (Ri-åkersgatan), harinu (As­ stugan), pililasnä a'it (Rönnäsgärdet), soperlouk (Vänfjärden)2, lepa a'it (Algärdet), pil· allil.: (Långa källan), apelussarJ.. (Väpplings• landet), us tanuv (Nygatan), vana tanuv (Gamla gatan), reije nit (Ängen vid rian), si11uri ko11pel (Sigge-Jörans-hagen), oru tanuv. (Dalgatan), sur tan1'w (Storgatan), kir'i a'it (Brokiga gärdet), lam'i oJ'k (Hästkrake- 1. Flacka dalen), koverkase a'it (Krumbjörksgärdet), mustilcsuo (Blåbärsträsket), leme nit (Våtängen), k{j, suo (Huggorms­ kärret), tihetil,: (Snåret), launini mäl-'i (Ladängsberget), halGu meis (Vedtraveskogen), tul1li a'it •(Potatislandet), lcesa ad (Trädes• gärdet ), kalmu aM.:ut (Gravgroparna), koi·ve a'it (Storskogsgärdet), kalmu a'it (Gravgärdet), liukkivi ~ liukivi (Rutschklippan), koi"k­ ko1)pel (Höga hagen), tal-ako1J1 (Bakom Ödemarken), kil suon (Huggormsdiket), karu ko11pel (Björnhagen), silmi suo (Gölkärret), kirju orja (Brokiga bäcken), ule lahe rai'w (Övrevikstranden), nuinmekaevu alune (>>Nerom hedbrunnem), er'i a'it (det särskilda gärdet), jåslcoha tanuv (Isgatan, eg. Isgate-gatan), jr'iskoha heinamät (Isgatans höland), jåskoha nu1h (Isgateheden), palu mäk'i (Sand­ skogsberget), vid Purekkaris ända ligger krä1)sä kiv'i (Klykstenen3 ), norr om den ha vi malmi matal (Malmgrundet). Slutligen sellcsi alliGat (Askällorna? ). Byn Pärispää den 9 juli 1940. Sagesman Heiti Lillepuu, 19- år.

1 Eventuellt efter fi., dit betydelsen blir 'farfar I. morfar'. 2 Naturligare vore att tolka Gyttje- I. Uddviken (jfr ordlistan) men hur då förklara -er? 3 Jfr Kloviga st:.einana på Nargö. Sagesma,nnen A. Ruukholm anser dock, att namnet bör sättas i samband med något, som sälarna ha för sig. då de krypa upp på ~lippan. Den är ett omtyckt tillhåll för dem. Han kallar klippan räpsä kivt < ch menar, att sälarna räpsavad där. Detta verb räpsama vill jag förbinda med ett hos Wiedemann förekommande rapsima, även rapsama, ty. 'raffen' men framför allt med die hos Wiedemann blott så.som sydestniska former upptagna räpsmä, räpsämä, räpsähtämä, ty. 'rupfen, zupfen' m. m. Att a ofta motsvaras av ä på nordkusten ha vi, redan sett (Äigna, Äksi ovan). i., ">._.!.

Fig. 9. Kuststräckan Kuusalu och västra Virumaa, Efter »Kas tunned maad?»,

w -:i -:i 278

Den unge mannen hade åt sig själv gjort en fullständig karta över sin by.

Släktnamn 1839 ff.: Sandström, Linholm, Kalleproon, Linheim, Perman, Worsperri, Lillepiska, Kristiankroon, Niholm, Wagiström, Maalbärk, Koolman, Ruukholm, Lillepool, Randkwist, W arma, Uulbärk, Kröönbärk, Katrina Wiikstrom (från Finland), Niström, Holmbärk, Truuk­ holm > Ruukholm, Rodeman > Prudeman, Ohwenson etc. (upp­ slag i församlingsboken 49-61). 1846: Vorsperg, Uulberg, Lillepiska, Linkruul', Kallepruun, Sandström, Niiman, Koolman, Ruukholm, Niiholm, Niiström, Rand­ kwist, Linholm, Kalleproon, Lillepool etc. (uppslag i församlingB• boken 246-258).

Historiskt: Pernispe 1259 (CB I), Pernespe (J) eller Prenespe 1290 (UB I), Pernispe 1686 (ERKkA A 940), Perrispä 1796 (Kntippfers räken• skaper, Kuusalu kyrkoarkiv i ERKA), Perrispä 1839 (Kuusalu kyrkobok), Pärispää 1846 (Kuusalu kyrkobok). Den äldre formen är tvivelsutan korrekt och visar, att namnet måste tolkas Linde­ näs, egentl. Lindhuvud, icke »det fullkomliga näset», som den yngre formen måste översättas. Antalet bönder var 1796 45 + 9 »Lostreiber» (ung. = 'torpare', 'backstugusittare'. 1686 utgjorde de 26 + 2 (troligen ej mer än 18 gårdar). 1796 kan man beräkna ca 35 gårdar och nu '10. En av bönderna 1686 var svensk: Axel Hindrichsson. De andra synas alla ha varit ester. Den äldsta delen av byn är Päältktila. Särskilt där återfinnas samma gårdsnamn i de äldre rullorna, som för övrigt ha rätt stora olikheter inbördes - det låg ju mer än hundra år mellan dem. 1796 fick pastor Kntippfer och likaså hans efter­ trädare av de besuttna bönderna 600 strömmingar per man och år, av torparna 200. 600 strömmingar motsvarade på 1860-talet 60 kopek.

Svenska inslag: Gunnarsgården (kuimari), Staffansgården (tapani), Nordan- i nornensär, förmodligen ursprungligen Nordanskär. Om hela namnet lånats, har man stödd på ljudlikheten begagnat det som beteck- 279 ning för en smal skenbensliknande landtunga (säär) i st. för det riktigare skär (kari). Slutligen Malm- (malmi). näli·i = näck är intet direkt lån som ortnamn. Om eventuella Gröt-namn se s. 214.

Byn - vinistu. Naturnamn: vinistu niem (-näset), m'ust kivl (Svartklippan), ~aDam niem (Hamnnäs), halvi sar (Vätteön), pask-luot (Dretskär), änu louGas (Adolfsvik), prassi nenäli:se (Fråssar-, Sprätt- I. Brass­ udden), palnuva kivl (>>den tunga stenen»), ma laiit (Landviken), ul{ laiit (Öppna-Havsviken), nieme otsa laiit ~ hauwa nieme laiit (Bukten vid näsets ända~ Gravnäsbukten). En viinistubo i Doverstorps uppsamlingsläger Edgar Kruus­ vall lämnade mig 1945 kompletterande upplysningar. Till natur­ namnen kunde han foga det fridlysta trädet Adokask (trol. = riksspr. hatukask 'björk med flagrad, upprispad bark', jfr även fi. atu : adun 'fjun'), Tiirukivi (Tärnklippan), Hauakivi (Grop­ stenen), Kuhja kivi (Stack[is]klippan, jfr ovan s. 237), Pööli pae (Bölets klipphäll), Sarru (= saru 'handkärra'?) kivi, Kuu­ siku löu_gas (Grandungeviken), Sadamneemekari (Hamnnässkär), Heinamaa 1ienäkse (Ängsudden), Lulluse nomm (Julles hed), Suursoo (Storkärr), Selksi soo (Askärr 1. Klarkärr, »Skära• vattnet» ), Nomme soo (Mokärr), Sadamneeme soo (Hamnnäs kärr), Falu soo (Hedkärr), Kari madal (Skärgrundet), Laada madal (det hoptryckta grundet?), Otsa kehfel (riksspr. kehvel) (Ändrevet), Kiigemäe kehvel (Gungbackarevet), Haldi pae (VättehäHen), Haldi kaksikud (Vättetvillingarna),1 Sadama pae (Hamnhällen). På Haldi saarel fanns för omkring tio år sedan (1935) en gård vid namn Haldi. Mellan den ön och Hamnnäset löpte en saiJd­ rävel. Gårdarnas namn i Viinistu enligt Kruusvall: Viinisto neeme (Viinistu näs), Vanahantsu (Gammel-Hans'es), Lilleberi (Liljebergs), Vanatoa (Gammelstugan), Kuusiku (Gran­ dungen), Ulestoa (» Uppstugan» I. Stugan, som vetter åt öppna havet), Kiigernäe 2 (Gungbacka), Kärgä (Klintholma), Kivigu

1 Tro1igen åsyftande tvenne klippblock på I. vid stranden. 2 Den gamle lexikografen Göseken (omkring 1660) upptar ett kiige: kiige 'fiol', som kunde tänkas ingå i gårdsnamn uppkallade efter någon 280

(Stenröset), Sukruaugu (Sockergropen), Mäealuse (Underbacka), Järve (Sjö), Runga (Kullen), Mäe (Backa), Rannamäe (Strand­ backa), Kase (Björka), Kadapiku (Endungen), Hantsu (Hans'es), Heigi (Henriks), Verkneerne 1 (Nätudden), Jaanimigu (Jannes­ Mickels), Käspri (Kaspers), Lahe (Vik), Pärtlijaani (Bertils Jan­ nes), Ranna (Strand), Heigijaani (Henriks-Jannes), Aksli (Axels), Jaanimardi (Jannes-Mårtens), Ristu (Kristoffers), Peebu (Peeps), Ristli (Kristers?),2 Altoa (Understugan),3 Vanane (Gammelgår• den?), Holmi (Holmen), Pisipööli (Lillböle), Matsu (Mats'e-s), Andi (Hants), Andikaspri (Hants-Kaspars), Madi (Malenas), Suuraia (Storgärde), Lillemäe (Blombacka), Ale (Röjan), Migu (l\fickes), Villerni (VHles), Sunimäe (Domarbacka),4 Hintreku (Henriks), Peetri (Peters), Kingu (Kullen), Kruusiaugu (Grus­ taget), Haviku (fel för Haaviku -- Aspdungen?), Karjamäe (Fä• backa), Kruusiniäe (Grusbacka), Pikkaia (Långgärde), Heigala (Henriksgård)," Saviaugu (Lergropen), Roogito (Röjan), Laulu­ tnehe (Sångargården),6 Pellu (Åker),7 Kuusikaia (Grandunge­ gärdet), Leppa (Algård), Keskiila (Mittby), Leppiku (Aldungen), Pööli (Böle), Väikelassi (Lill-Lasses), Pärtli (Bertils), Suure­ lassi (Stor-Lasses), Aiaotsa (Gärdsända), Rattaselja (Hjulringen), Mäetaguse (Bakberga), Tanwvarahva (Bygatefolkets), Niiliska

byspeleman; dock är den moderna 'härledningen ur bygungorna betydligt säkräre. ,Jfr under Rummu och Leppneeme, där samma möjlighet före• ligger, under det att motsvarande' namn i Pärispää endast medger tolk­ nLngen 'gunga'. 1 Riksspråk: vörk. 2 Jfr ovan s. 160. 3 En här ej ifrågakommande betydelse är 'bostad för betjäningen'. • Fi. s1tnia 'tö' syntes vara den fonetiskt rimligaste härledningsmöjlig• heten. Men Mägiste meddelar, att sunnija 'betvingare' i estn. folkspråk mot­ svarar det i svenska gårdsnamn vanliga domare. I Estland kan ordet be­ teckna byäldsten. 5 Av fi. Heikka + lokalsuffix. Möjligt vore också fi. heikka 'stursk person'. • Kanske efter en deltagare i de stora estniska sångarfesterna på 1800- talet. 7 Riksspr. pöllu. Mansnamnet Pällu kan sagesmannen möjligen också ha tecknat med e. 281

(Okynnigs-, här släktnamn?),1 Joosti (.Josts), Kuusiku 2 (Gran­ dungen), Vaheaadu (Mellan-Adolfs), Aadupeets (Adolfs-Petters), Naga (Tappen), Otsa (Ändan), Sääre (Udden), Louka (Slammvik), Haltja (Alvhem, Näck- 1. Vättegården, trol. sekundärt efter ön i närheten), Toomaotsa (Tomasändan), Kullamäe (Gullbacka),, Uustalu (Nygård). Skolhus för sjuklassig folkskola. Byn Viini,stu har från början bestått av trenne delar: Heigi ots (Henriksändan), Keskkiila (Mittby) och Aadu ots (Adolfsändan). Detta har med tiden vuxit ut till en stor by, som nu (1944) äge-r 103 små gårdar. Det största hemmanet omfattar 12 har, men större delen har blott 2 a 3 har. Landskapet är kuperat omkring byn. Vid ändan av berget stod en fyr. Numera finns där intet annat än en brunn Majaka kaev (Fyrbåksbrunnen), vilken under stränga vintrar, då de andra helt sinat, gett vatten åt halva byn. Fiskeri är bybornas huvudnäring. Det återstår ännu att tyda namnet på den redan nämnda bukt, som de båda halvöarna omsluta. Rara som namn på detta område av Finska viken är troligen sekundärt. Den enda lilla ö, som ligger längre in i bukten, heter nämligen också Rara och den skiljes från en fastlandsby med samma namn genom ett trångt men djupt sund. Holmen, som var stor nog att rymma en ansjovisfabrik, är skogig och når en höjd av 10 m. Man kan sålunda inte här förut• sätta det svenska hara 'grund i vattenbrynet'. Någon pass,ande förklaring till byns och öns namn har jag ej heller från estnisk 1. finsk utgångspunkt kunnat finna. harakas 'skata', hara 'harv' 1. 'utbrett tillstånd' vore formella möjligheter, som jag i brist på närmare hållhake int.e kan diskutera. Sv. hare kunde också ifråga• komma, jfr min härledning s. 242 av Ihasalu < Jääsalu ur ett *Jänesesalu (Harmarken), vilket eventuellt kunde vara en över• sättning av ett medeltida svenskt namn. Och jfr uppgiften om de talrika hararna på Malusi nedan s. 366. Hara motsvarar ju också den fsv. genitiven hara.

1 Mägiste framhäver dock, att här en metates kan ha inträtt av Nillek­ !'en (»Nilles») med pejorativsuffix. Jfr Gurkl1oon < GuHkroon, Rooste < Rootsi ovan s. 69, resp. mo. 2 Det händer ej sällan, att två I. tre gårdar i en by bära samma namn. 282

Ön -molin1:. liva loiLGas (Sandvik), länfspä als (>>Västerändans ända>>), rulinu saDam (Runö hamn) - där gjorde Runö sälfångstmän uppehåll, keskmä kel1vel (Mittlands- sandbanken), merisäre ots (Havsöns udde), itå ofs~itä11ä ofs (Östudden~Östkaps udde), ifäjiä savam (Östkaps hamn), ä111mä nenä (Svärmorsnäs), jusma nul.-~nol.· (Farliga udden l.

Viinistu: Släktnamn 1839-46: Inkapööl, Nitkröön, Mtitislar, Kalholm, Warma, Anteploom, KruuswaI, Pibeman, Kristiankroo, Linkruus, Warman, Lusthollar, Ankerman, Rikelman, Palmruus, Kalholm, Linebärk, Hinkapööl, Palmruus etc. (uppslag i församlingsboken 28-39). 1846: Anteploon, Luulender, Lusthollar, Linkruus, Liineberg, Hinkapööl, Kruuswal, Palmruus, Inkapööl, Nitkröön etc. (uppslag församlings boken 445-456).

Historiskt: Wijnies 1587 (DLG), Winisto 1590-91 (LDK I: 143 b), Winist 1633 (DLG), Winnist 1653-54 sst., Winnist 1686 ödeby (ERKkA A 940), Winistu 1796 (Pastor Kntippfers räkenskaper), Winisto 1839 (Kuusalu kyrkobok), Viinistu 1846 (Kuusalu kyrkobok). Ariste ansåg, att namnet kunde tolkas Brännvinsplatsen. Byn har av ålder varit ett tillhåll för smugglare. -stu är en vanlig avled­ ningsändelse i ortnamn och anger samlingspunkt för, något, 'säte'. Folktraditionen, insamlad av fru Loone, KuA, nr 16: 1, här• leder däremot ordet ur ett Finnisch Dorf och betraktar byn jämte byarna Virve och samt öarna Rammu och Prangli som befolkade från Finland. I Suurpea skall inflyttningen ha ägt rum så sent som fyra generationer tillbaka, varom gårdsnamnet Häme (Tavast-) bure vittne. Virve och Viinistu skulle däremot ha kolo­ niserats under svenska tiden (jfr därmed inkvisitionsbokens upp­ gift, där Viinistu faktiskt säges ligga öde 1686) och Viinistu rent av en gång ha tillhört Finland(!). Eftersom namnet är belagt från tider, då brännvinssmugglare 283

ännu inte hade någon raison d'etre, kan tolkningen Brännvins• stället omöjligen vara riktig. Den andra folkliga härledningen Finnplatsen 1. Finnbyn har däremot ganska god .sannolikhet. Förutsatt, att kort stamvokal ursprungligen förelegat - beläggen äro inte entydiga - är denna tolkning ganska visst den riktiga. Det finska inflytandet uppnår på denna halvö 8in kulmen. Ett parallellfall ha vi i byn Vinse i Västharrien, uppkommet ur ett svenskt Finnäs'. Skulle stam­ vokalen verkligen från början ha varit lång - därpå tyder skriv­ .sättet -ij- i det äldsta belägget och de något yngre. kunde förklaras med hjälp av den vanliga förkortningstendensen av lång vokal hos tyska och svenska skrivare - så bleve namnet ganska dun­ kelt. Det finns ett finskt ord viini med betydelsen pilkoger, men det är icke utrett, huruvida detta ingår i något finskt ortnamn. Sådana finnas ganska många på Viin(i)-, exempelvis 9 i Kuopio, och 9 i TTleåborgs län ( enligt Suomen maa). Saxen här leder ett Viinamäki ur ett forndanskt och forntyskt förnamn Wini, resp. Winicho, i fsv. Wini, under hänvisning till Forsman PN 85. Pen-onligen anser jag tolkningen Finnbyn vara den riktiga. Formellt kan detta också tydas som uppkallelse efter en person med förnamnet Finn (jfr Saxen a. a. s. 7 om Vinnäs och jfr även kamke Finnäs, Torsholma, Aland, hos Solstrand i Brage V), men här tror jag icke, att förleden bör fattas på det viset. Se också Solstrand, Kari1- socken II: 21 med hänvisning till Noreen, Spridda studier II: 149.

Mohni: Historiskt: Monasaar 1300-1350 (UB I 508, III 887 a), Moneser 1503 (Briefl. I, 631). Betydel,;e: Munkön (< estn. nwonakjas, -a 'munk').

Svenska inslag: ön har också ett svenskt namn Ekholm, som tyskarna nyttja. Troligen är detta av något yngre datum. Ekeholmen 1589 (W age­ naer), Eecholm 1623 (Blauw), Eksholm 1737 (Strömcrona), Ekhol­ men 1751 (Hahn), Eckholm 1906 (Sodoffsky). Vidare Runöhamnen. I ERKkA C I 1 kallas ön Eecksaar. Den söder om Winist helägnra kobben Haldi saar (Vätteön) kallas Haltön (C II 41). 284

I hyn Viinistu utgöra de flerstädes uppdykande Böle-namnen ett säkert svenskt ferment, vidare, som vi sett, troligen byns eget namn (stammen), möjligen rent av Rara-namnen, om ej bukten ändock är det primära, i vilket fall den fi. betydelsen 'utbrett tillstånd' kunde appliceras på vattennamnet. Alfabetisk lista över egendomliga, oftast svenskt påverkade släktnamn i Kuusalu socken (utdrag ur församlingsboken 1900- 1H26). Aaberg, Åberg, Aadamson, Aalmann, Aamann, Abreldaal, Adelbert, Adler, Aguraijuja (estn. = Rishuggare), Allas (fi.), Allemann, Allikberg (Källberg), Alterprun, Amberg, Anton, Angel­ stock, Anderson, Anderspruk, Anteploon, Arberman, Antpank, Aprilis, Art, Assikander. Blumberg, Blumfeld(t), Blomquist, Borkvell, Borgman, Boots- man, Brand, Böhrensen. Calpus, Christophson. Dallin, Damberg, Dankmann, Drell, Drumm. Eenok (bibl.), Eerik, Eekholm, Eervan, Eiman, Einberg, Ein­ drik, E,insoh, Einman, El, E!i,sberg, Endeman, Erm (estn. Härm, Herman), Esman, Essenberg, Esvalder. Falk, Fersen, Flasow (ryskt). Gnadeberg, Granberg, Grönholm, Graap, Grönquist, Grill. Haakmann, Hin ( estn. Hindrek), Hindrens, Holmberg, Hooberg. Johansohn, Johanson, Joons-Lokbiks, Jun, Junkvist. Kaabriel, Kalberg, Kalholm, Kalmholm, Kalender, Kaptein, Katman, Kattolin, Karlson, Ki(i)lström, Kottard, Kraanvelt, Kris­ tal, Kristjankroon, Kroosberg, Kruk, Kruusberg, Kruusenberg, Krusenval, Kruusman, Kröönberg, Kröönkvist, Kröönström, Kröönwalt, Krämer, Kurlin, Kuunerberg, Kulderknop (estn. kul­ lerkupp = smörbollar, daldocka), Kuttenberg. Landström, Lampman, Liibek (Liibeck?), Liimberg, Liineberg, Lilhain, Lilleberg, Lillepiska, Lillepruun, Lillevorst, Limberg, Lind, Lindeman, Lindström, Lingman, Lingrun, Lindvest, Lind­ jaal, Loberg, Lomm, Lusthollar, Lustpärk, Luterman, Lövström. Maibom, Malmberg, Martinson, Matiasman, Matsun, Mei, Mollin, Muslin. Niiholm, Niiman, Niiström, Niitkröön. Ottensohn. 285

Palm, Peekman, Pikman, Pikström, Pilman, Pinberg, Plumkvist, Pontus, Prigittenbok, Puuström, Päärendson. Reeman, Reinholm, Ruukholm. Saaberg, Saltsberg, Saltström, Sam, Sandberg, Sandbank, Sand­ ström, Santman, Sederholm, Sellin, Seström, Seeblum, Sooberg, Sööberg, Stockberg, Söötblum. Talbak, Tamvelius, Tomander, Tiedeman, Tihirman, Tursberg. Vaagiström, Vanberg, Valdström, Vahtmeister, Veinberg, Vel­ ström, Vikström, Viikman. 286

I i

I I \

,:f.

:\fed t utmärkas de ord, som ej återfunnits i det nuYaramle namnbeståndet, ? sättes vid ord, som tillhöra mindre sannolika tolkningsalternativ, »ombild­ ning» utmärker ord, som blott ingå i oursprungliga namnformer, - framför ett ord utvisar dess förekomst blott i senare led av en sammansättning. Ord, som anföras för lien etymologiska utredningens skull men icke kunna utgöra en beståndsdel av det behandlade ortnamnet, äro inte medtagna i förteckningen.

A. Estniska. Anm. Den alfabetiska ordningen följer Wiedemann. Alltså göres ingen flkill­ nad mellan ord börjande på vokal I. h + vokal, under det långa vokaler skiljas från lrnrta. Dialekta!,t uttal återges ej här. När ett ord undantagsvis icke åter- finnes hos Wiedemann, har detta angetts.

abajas : abaja ~ abja - vik harakas : haraka - skata adr: adru - sjötång hari : harju - ås, högland aed : aia - inhägnad, gärde, täppa harjulane - harjubo (urspr. avse- ha,qu : hao - ris ende blott de inre delarna av tahka(s): ah(k)a - ejder provinsen) akne - lysten, sniken hark : har,qi - gaffel, grep haks: hak si - spigg lwru - gren, arm ala - låg; nedre, lägre; grund; om­ aru - torr äng, betesmark råde harv: harva - tunn, otät, gles- l. t halb: halva - dålig, av ringa värde stormaskig; sällsynt ale - sved hatt : - ngt flagrigt, rispigt, al,qama - börja fnasigt, ngt som har fibrer haldjas : haldja - rå, vätte haud : haua - grav, grop, hål hal,q: halu - ved(trä) auk : au,qu - grop ? hall : halla ~ hallu - frost aul: auli - skrake (zoo!.) hall: halli - grå; säl (eufem.) ? hausk : hausa - skopa, öskar all - nedanför, under haab : haava - asp allikas : allika - källa haabjas : haabja ( > haabi-) - båt I. alt - lägre liggande julle av aspträ alu - sumpmark haabne : haabse - asp­ alune : aluse - belägen under I. in- haavik : haaviku - aspdunge vid ngt, hörande till ngt äi : äia - svärfar an,qerjas : an,qerja - ål ämm : ämma - svärmor hani : hane ~- gås händ : hänna - det bakersta; svans apelsin: apelsini - apelsin här,q : härja (dia!. hiir,qi) - oxe 288

härm: härma - rimfrost kaevand: kaevandi (-ndu) - grav, äär : ääre - kant, rand, gräns grop hein : heina - hö kagu - sydöst heit : heidu - kast kaha - andels-äng, där en främ• heitlik : heitliku - obeständig, för• mande äger åtnjuta halva av­ änderlig kastningen (mot visst arbete): eri - åtskilt, beläget för sig, avsi­ gemenskap, kollektiv, ngt som des, avskilt delas meHan tvä esine - .liggande framför, främre kaislik : kaisliku - säv ees- - främre, liggande framför kajakas: kajaka - mås ngt, för- kakar - kamomill ( en!. Wiedemann fosforiit : fosforiidi - fosforit sfäktet Anthemis) ida - öster kakar: kakra I. kakardaja - stor- ihitaja - en sjöfågel, troligen lom (zoo!.) st,randsnäppa I. strandlöpare kaks : kahe - två kaksik : kaksiku - tvilling hilp : hilbu - lump, flik, lapp kala - fisk himuttama (imbuma panema) AES kalamees - fiskare (Saarde) - varmt genomfukta t kalju - klippa hing : hinge - sjäL individ kallas : kalda - strand hingemaa - »själaland», jordlott, kalle : kalde - kloss (runt vilken som vart år skiftades. till en an­ ett stycke böjt trä fästes) nan person, så att bättre och kalm : kalmu - grav sämre lotter växlade innehavare kammeljas : kammelja - flundra hiib : hiiva - bottensats, ölskum kandiline : kandilise - kantig hiidlane : hiidlase - dagöbo kanep : kanepi - hampa hiir : hiire - mus kangas: kanga - väv hiis : hiie - (helig) lund, offerlund kangur: kangru - vävare jaht: jahi - jakt (.skepp) kants : kantsi - skans jahu: jahu - mjöl kapp : kapa - stäva jänes : jänese - hare kaps(t)'as : kaps(t)a - kål järv: järve - (in)sjö t kapun : kapuni - kapun (även ök• .fogi : .i oe - å namn) .fohvikas: ,iohvilca - tranbär karbalas - tranbär ,ioude - ledig, sysslolös, overksam kari - skär, rev, grund (sv. dia!. jumm : jummi - tjockt, starkt kanel) stycke kari: karja - hjord, boskap jaanik : jaaniku - midsommarsbål t karine : karise - grusig (eg. hörande till Jan< Johan­ karjamaa - betesmark nes) karp : karbi - låda jää - is kartul: kartuli - potatis jäätmaa - träda, ödeland karu - björn kabel: kabeli - kapell karvane : karvase - luden kadakas : kadaka - en(buske) kasakas : kasaka - kosack kadapik: kadapikit· - ensnår kasarm : kasarmu - kasern, barack kaer : kaera - havre kask: kase - björk kaev : kaw1:u - brunn kast : kasti - kista 289

katel : katla - kittel kirss : kirsi - körsbär katk : katku - (sten)brott, moras: kitsas : kitsa - smal, trång pest kivi - sten, klippa. klippblock kaul: kauli (dial.) - hals: även= kivistik - stenkummel, rös följ. kliuhkama - knarra kaur : kauri - storlom klubi - klubb kaalik(as) : kaalik/a ~ -o - kål- kodu - hem, hus rot, biodkål koer : koera - hund kaan : kaani - blodigel kokk : koka - kock; stack kaard : kaaru - krökning koli - udde, näs (avrundat, ej för kaasik: kaasiku - björkdunge stort) ? kägal: -a - stycke (Saareste) kolju ~- avrundad udde, näs (som ? kägu : käo - gök föreg.) käli - svåger, svägerska t kalk : kolga - hörn, område, havs­ ? kämar : kämara - rufsig, lockig bukt känd : känna - stubbe kalk : - klump käpp : käpa - skäppa, stäva t? konn : kanna - groda kärgas : kärka - holme i moras, koppel : kopli - hage kärrö; holme 1. bergknalle i åker kordan : kordoni - kustbevakning, (Saareste) kustvakt kärn : kärna - skorv käru - kärr korsten : korstna - skorsten käär: kääru - havskrök, havsarm. kotkas : kotka - örn vik koobas : koopa - håla, grotta kebja - lätt, rask, sirlig, rörlig kool : kooli - skola kehvel, kehvli - bank, sandrävel koole : koolme - vadställe keiser: keisri - kejsare köster : köstri (ty. Kuster) - kloc­ kell : kella - klocka kare keps : kepsu - skutt, krumsprång kurb : kön•e -- ödemark, storskog, t keri : kere - fiskarbod sank skogsmark kesa - trädesåker kurge - hög kesk- - melle,rst, mellanliggande, körts : kurtsi ~ kort.m krog mellan-, mitt-, central- kortsmik : kortsmiku - krögare kibu: kibu ~ keu - stäva, skopa kover: kovera - vind, sned, krokig kibuvits : kibuvitsa - nypon krapsakas : krapsaka - hurtig, kiik: kiige ~ kiiga - gunga (en rask, flink, rapp lekplats med gungor brukade fin­ kraav : kraavi - dike nas i byarna) krenk, dia!., se under B. kiin : kiini - broms kritus : kruusa - grus kilter: kiltri (ty. Schilter) - rätta• kubjas : kupja - rättare (överord• re, arbets bas, nad en »kilt,er») kilu - vassbuk, skarpsill, estnisk kubl : kublu ~ kubla ~ kubli - bu­ ansjovis la, blåsa king : kiiina ~ kinga - känga, sko lmdu - fiskrom kink : kingu - kulle kuhi: kuhja - (hö)stack, tro!. även kirju - brokig om stackformigt upptornad is, kirp : kirbu - loppa jfr Wiedemann: »jää ajab kuhja 19-Wieselgren 290

iiles", 'isen tornar upp sig (vid lapp : lapi - flack, platt, horison­ stranden)' tal kitiv : kuiva - torr ? lass : lassi - kagge kuja : kuja - bygata, prång mellan latv: ladva - topp, spets, övre än• husen dan av ngt kukru - nacke (i ortnamn som laudja - kors (på hästen, vet.­ sv. Nacka) med.), kruppa; ryggstycke på kuld : kulla - guld, gull slaktdjur laugas : lauka - hål, fördjupning, kuli (< ry.) - bastmatta, säck vattenfyllt hål i kärr (speciel!lt kttll : kulli - hök kullinokk - örnnäsa om hål, som används att blöta kummut: kummuti - dragkista, lin i) lauk : laugu - bläs byrå lauZ : laulu - sång kuningas : kuninga - kung laulumees - kapellsångare, med- kura - bottensats, smuts, slam, lem av kyrkokör grums laad, se laid kurat: kuradi - djävul laager : laagri - läger kurg : kure - stork, trana laas : laane - sank skogsmark med kurikas : kurika - klappträ tät lövskog kuunar : kuunari - skonare ? laat : laada - något sammanträngt kuurd : kuuru - krok, krökning· och hoptryckt; marknad ? kuus : kuue - sex ;;, läkte (lähe) : lähtme - gång, lopp kuusik : kuusiku - grandunge lääs: lääne ~ länne - väst(er) kuusk : kuuse - gran leede: leete - rev, sandbank killa - by (även om ett fåtal går- leesk : leesi - sandig sänka dar) lehm : lehma - ko killm : kiilma - köld, frost leht : lehe - blad, löv kulmtobi - frossa lehtmänd - lärkträd kungas : kunka - ku!Ie leib : leiva - bröd, lev kunts : kiintsi - stump, (led')knopp leigar: leigari - lekare; flat häll kuu =- huggorm sjön kilils : kiliine - klo, nagel leis : leise - fynd, hittelön ladu : lao - lada lemmik : lemmiku - st,enhallon laev : laeva - skepp lepik : lepiku - aldunge lage : lageda - öde; jämn, slät, plan lepp : lepa - al laht : lahe - vik lest : lesta - flundra; rödspätta lai : laia _:._ bred liba ~ libu - hal; brant laid : laiu - holme, sandrev lill: lille - blomma, blom(ster) lait : - det som ligger mellan lina - lin tuvorna i ett gungfly lind : linnu - fågel lake: lakke I. lakk: laku - vätska; linn : linna - stad, borg, fornborg (sea)lakk - starr (bot.) lipp : lipu - flagga; sjöprick ? lame : lameda - platt, jämn liug : liu - glidning, rutschning lammas : lamba - lamm, får liuhka - sluttande, lutande, brant lank : langi - skogshygge liig : liia - övermått; övertalig, bi­ lant : landi - slant liim : liimi - lim; (hand)nät (fisk.), 291

jfr Manninen under liiv. magi : mäe - berg, backe, kulle liiv : liiva - sand mähk : mähi ~ mähe ~ mäha - loe: loode - nordväst sav, den saftiga innerbarken loik : loigu - pöl, göl, vattenpuss mänd : männi ~ männa - tall, fur lood : Zoo - sandholme männik : männiku - furulund, tall- lödi - slam, ävja, dy dunge löit: löidi (dia!.) - träverktyg för mära: mära - märr isbrytning (ej Wiedemann) mätas : mätta - tuva löud : löudi - fynd, vrakgods, -mees : -mehe - man hitteg·ods meri: mere - hav, öppen sjö l

nina - udde, landtunga: näsa paljas : palja - kal, bar, blottad ninas : ninase - liten udde palk : palgi - bjälke. balk ? nipp : nipu - ända, tipp palm : palmi - palm nisu - vete palu - ljunghed, mo ? niiliskas: niiliska - självsvåldig i" pank : panga - stengrund, klippa, niin : niine - lindbast klint; sandbank niit : niidu ~ niidi - äng, slåtter- papa - pappa mark papp : papi - präst nokk : noka - nock park : pargi - park nonn : nonne - nunna pars: parre - bräda, stång, sparre noodapära - notkil part : pardi - anka. and noot : nooda - not, dragnät pask : pasa· - dret, lort noor : noore - ung paterdama - vackla noges : nögese - nässla patarei ~ paterei - batteri no_qnlik: nogulilm - samling aY paas : pae - kalksten, stenhäll, djupa ställen I. gropar stenplatta noid : nöia - troll, häxa paat : paadi - större båt, segelbåt nömm : nomme - hed. mo pähkel : pähkli - nöt nukk : nuka ~ nuki - näs, ända, pära - det bakersta av ngt, ände: nock grund, botten ? null : nulli - nolla päris - äkta, riktig ( ombildning·) ? null : nulli, dial. - slör pärn : pärna - gammal lind nunn, se nonn pää, se pea nurk : nurga - hörn, vrå, knut pea - spets, udde, ände: hm-ud nurm : nurme - fält pealine ~ pealne : pealise ~ pealse- t nuusk : nuusu -- snusamle - belägen på ngt, ovanpå ? nuut : nuudi - knutpiska pealt- - övre ? hoba : hoa ~ hoba - spröd, oböjlig peig : peiu - fästman hobu - häst peldik: peldiku - avträde oda - spjut pere - hushåll, familj, samhörig oinas: oina - ~n1mse, bässe, bagge, grupp av människor: gård, hem­ vädur man oit, se uit peen : peene -- tunn oja - bäck peerg : peeru - pärta, pärtsticka oja, gen., se uba pihlakas : pihlaka - rönn ? alm - låg men torr ängsmark vid pikk : pika - lång åbrädd (Saareste) pi(t)kne: pi(t)kse - åska, blixt, hang : honga - fura, jättetall (Wie­ som slår ned, åskväder demann: hoi1i1a-puu) pilbas : pilpa - splittra, spillra org : oru - dal pill : pilli - (vissel)pipa ots: otsa - udde, ända, spets. by- t pirk : pirgi - stång· ända pirkel: pirkli - !'tör varmed båten hoone - byggnad, hus stötes från land öun: nuna - äpple pisi, dial. - lill- pahn : pahna - strö, boss, halm­ piiga - flicka, jungfru bädd t piim : piima - mjölk paju - vide, sälg, pil plank : plangu - planka 293

poi: poiu - boj ? rada : raja - stig, ren ? poni - pony raga, se räga ? poni/k (AES) - »jooksik, kes end raimik : raimiku - stubbland, hyg­ metsas varjab», 'rymmare, deser­ ge (ej Wiedemann) tör, som döljer sig i skogen' raja - gräns '? poniu (AES) - »'karkjas', metsa­ '? ramm : rammi ~ ramma ( ~ ram­ hulgus», 'flykting i skogen' mu?) - inskärning, skåra, repa, t porine: porise - gyttjig, lortig fåra, reffla post : posti - post rand : ranna - strand pool : poole - halv t rank: rangi - rad (kivirank - rev, poolne : poolse - vettande åt, rävel) i riktning mot raud : raua - järn pohi: polija - botten; norr, nord raudsepp - smed pold : pOlln -- åker, fält '? raad : rae - råd, mag·istrat pöle - brand ? raag, avledn. raastu - buskmark, palenik: pöleniku --- av bränd plats mark betäckt med grenar och i skog, bråne kvistar pOlenud - brunnen, avbränd räga -- snårskog pOOsas : pöosa - buske räim : räime - strömming ? prass : prassi - sus, brus (1. pras­ räte : rätte - kläde, duk (rätsepp sima - dåna, rasa) - skräddare J praak : praaga --' drank, vattengrop rääk : räägu - ängsknarr (Ity. Brake); skrot, avfall; vrak, rebane: rebase - räv vrakspillror rebu: rebu - räv prii - fri rehi : rehe - ria pruual : pruuali - bryggare dia!. remm : remme - pilträd (Saa­ puder : pudru '--' gröt, »lervälling» rcste) t pulm : pulma -'-' bröllop ri.bu : reu - avskräde, skräp, lort punane : punase - röd rind : rinna - sluttning, brink, pung: puM,i ,..; puil11a ngt ut­ brant; rad, räcka, länga skjutande I. utstående rundaktigt, rist : risti - kors knopp, bula, svulst risu - grus, skräp, rask, ris, sopor, ? purjekas : -a - seglare avskräde -puru - spån, stoft, småsmulor rlvi ( dia!.), - rad; lina till sex nät, putka - vakthus; koja komplex av sammanbundna nät '? puur : puuri - borr ri(i)a (dia!.), se rehi puusepp - timmerman rohi : rolm - gräs puutus: puutuse - beröring, kon­ roigas : roika - latta, stång, ribba, takt läkt putt : puti - bytta, drittel roogitu - röjd, rensad t puii : piiu ( vi) - rapphöns rootsi - svensk (Rootsi - Sverige) ? piliinis : piiunise - fångstredskap röövel : röövli - rövare raba - myr, träsk, moras, sump­ '? rumm : rummu - nav mark ruu: ru(u)i - skruv rabane : rabase - smutsig riiga : riia - tunna isflagor av t? rabe : rabeda - murken, förfallen, (nattgammal) is,, som vinden bru­ rucklig tit upp 294

riink : runga - klippa, kulle sepp: sepa - smed, -makare, till- riisi - upptornad is verkare riiiitel : riiiitli - kustvakt ( < rand­ serv: serva - rand, kant; jfr sarv riiiitel - strandriddare) seelik: seeliku - kjol, kjortel t saba - ända, utskott, svans siga : sea - svin sadam : sadama - harria sigur: siguri, - svinaherde; cikoria sadul: sadula - sadel sikt : sihi - skogsgata, rak, smal sakk : saka - plogbill uthuggning genom skogen; sikt, ? sakk : saku - knippe, bunt, tofs mål vippa; böter (sakuraka) sild : silla - bro, brygga silm : silma - öga; vattenhål i kärr saks : saksa - herre, tysk silm : silmu - nejonöga salm : salmi - sund, bukt sinkel : sinkli - krampa av järn salu - lund, t skogsö, vildmark, till båtplankors fästande vid Kö• skogig holme len sammal : sambla - mossa sitt : sita - skit sammas : samba - stolpe, stötta, siid : siidi - siden påle, stör, stake, pelare, stod siil : siili - igelkott sant : sandi - tiggare sobe : sobeda - tjänlig, lämplig1.. sarapik : sarap'iku - hasselsnår soldat : soldati - soldat sarg : sara - teg sopp : sopi - ända; hörn; vik, bukt ? saru - handkärra, skottkärra soo - kärr, träsk, sumpig skogs- t sarv : sarve - horn mark saun: sauna - bastu; torp, back- sool : soola - salt stuga soon : soone - bäck, rännil; åder savi ~ sau : savi ~ - lera sööker: söökri - tullbesökare (för saag : sae - säg visitering av fartyg) saar : saare - ö sööt : söödi - träda, åker för fäfot saat : saadu - inhägnat område; sober : sobra - vän hage; liten höstack suik : suigu - lugn, frid säng : sängi (sv. säng) - bädd:,, säng sukur: sukru (dia!.) - socker utan fötter ?-r sulg : sule - fjäder säär : sääre - sandbank, landtunga, ? sunt: sundi - sund räve,l; benskena surnu - död, avliden seba - nät, som omsluter en fora susi : soe - varg med hö sutt : suti - nejonög·a sein : seina - vägg, mur smt - mynning, »os», öppning, in- seis(k),: se'is(k)'u - stånd, ställning, lopp; mun stäende (seisku jäfma - !äta suur: suure - stor ligga obrukad) suurtiikk - kanon, »storstycke» selg : selja - rygg, ås; (jfr finska siigav : siigava - djup listan) silsi : söe - kol ? selge - klar taga - bortom, bak- seljak : seljaku - sandrygg·, sand­ tagune : taguse - belägen bakom 1. bank (egentl. leetselg) bortom ngt seljandik : seljandiku - ås, hög• tahke - torr, hård, fast platå; dia!. efter fi. även fjärd takk : taku - blånor 295

tali ~ talv : talve ~- vinter tuUmurd - brandplats i skogen, ? tall : talle - lamm bråne tall : talli - stall turg : turu - torg talv, se tali turi : turja - nacke, inbuktning talu - gård, hemman tursk: tursa - torsk tamm : tamme - ek tutar : tutra - dådra tamm : tammi - damm, fördämning tuul : tuule - vind, blåst tammik: tammiku - ekskog, ek- tilhi : tuhja - tom dunge tull.: tulli - rödbena (zool.) tanta - tant, äldre fruntimmer tuma - mjuk (t. ex. om kärrrnark1; tanuv, dial., se tänav AES: grums taani - dansk tunder : tiindri - tunna taat : taadi - gubbe, gamling· turk : turgi - turk täib : täivi - id (zoo!.) tiitar : tiitre - dotter tänav: tänava - (by),gata uba: oa ~ (dial.} oja - böna tegu: teo - dagsverke, arbete, giir­ uba - mör, lös, lucker, murken, ning skör teib, se täib uhe - tacka (zool.) teist(r)e (egentl. < te-ine : teise - uhk : uha - dunst, imma, vatten, den andre) - granngård, nabo­ som sipprar fram ur is gård, »grannars» (ej Wiedemann) ui - knytnål (vid bindning av nät) ? tern: terni - stjärna uit - pöl (Saareste) ? ternes: terne - råmjölk huit : huida ~ huidu - stake, var­ tee - väg med nätet föres under isen vid tihedik : tihediku - snår vinterfiske tippama - trippa ujumine : ujumise - simning tisler : tisleri (ty. T'ischler) - snic­ hukk : huku - undergång, fördärv kare ulgmine : ulgmise - yttre titt: Ute - (barn)unge, docka; ulgu(meri) - öppna (sjön), yttre goss-penis (havs bandet) tiik : tiigi - pöl, puss, damm hulpima, dial. - skvalpa tiir: tiiru - tärna (zool.) humal : humala - humle tohtne: tohtse - (gjord) av björk• itmb- - innesluten, spärrad; för• bark 1. näver stärkande partikel; »mycket, syn­ ? tokard : tokardi - ojämnt stapp- nerligen» lande, stult umbaed - inhägnad, skogsgärde tant : tondi - andeväsen, spöke umbkehvel - särskilt stenig och tool : tooli - stol farlig rävel toomingas : toominga - hägg umbi'iue - avspärrad 1. inhägnad -tobi : -tove - sjukdom, pest gårds tomt "? toiv : toivi ~ toivu dial. - oxe hunt : hundi - ulv told : tolla - droska, vagn, åkdon uus: uue - ny torv: torva - tjära vaba - fri tuba : toa - stuga, hus, rum vahe - avstånd, mellanrum tuhli, dial. - potatis -vaheline : -vahelise - mellanlig- tuisk : tuisu - yrväder, snöyra gande tuli - eld, brand vaht : vahi - vakt 296

vainja ~ vainu - hetesmark ? vihav : vihava - bitter, skarp ? vakstu - vaxduk vihm : vihma - regn valge - vit viigar : viigri ~ viigari, dial. - valk : valgi - påk, stake, stör vikare, vikarsäl vana - gammal viik : viigi, dia!. - vik; strand•sjö varb : varva - käpp. stav viimne: viimse - sist, senast vares : varese - kråka viin : viina - brännvin vars : varre ·_"_ stängel, ,skaft, stjälk viirpuu - hagtorn vähe(ne): vähe(se) - lill- vinnarna - vinda upp. hala upp väike : väikese - liten t virak : viraki - okynne, osed väli : välja - fält, åker; slätt t virulane : virulase - wierlänning väljak: väljaku - plats (ej W.) t viru - wierisk, från Wierland (Vi- värav : värava - grind, port rumaa) värdjas: värdja - oäkta barn -vits : -vitsa - spö västrik: västriku - ärla; hämpling voodi - säng (på fötter) vehmer : vehmri - skakel viJhk: viJha ~ viJlm - missne (bot.) vend : venna - broder v/Ji - smör vene - båt viJrk : v/Jr,qn - nät vene - ryss, rysk iile- - över ? vents : ventsa, dia!. - bjälkrad ulemine : iilemise - övre ?t veri : vere - blod ules, ules(s)e - upp, uppåt vesi : vee - vatten iilevalt - ovanifrån veski - kvarn, mölla hiiljes : hillge - säl veer : veeru - brant. brädd ummargune : iimmarguse - rund

Efterleder:

De självständiga ord, som i de undersökta namnen endas.t påträffats som efterleder i smss ha i registret försetts med framförstående bindestreck. Ett större antal ord påträffas i båda ställningarna. Ibland utgöres efterleden av avledningar eller ordrester. Bland sådana märkas:

-ard : -ardi, pejorativt suffix -na, jfr ovan s. 166 -(i)k : -(i)k(k)u, suffix uttryckande -ni, relikt av förnamn, t. ex. Jaan : samband eller lokal Jaani -je, dia!., se -ke(ne) -nik, yrkessuffix -k(u), grupp- 1. lokalsuffix -pi, relikt av förnamn såsom Jaa- kup: Jaakupi I. utveckling av -ke(ne) : -ke(se), deminutivt suffix pea i svagton -la, lokalsuffix, även med kollektiv -(p)pi, relikt av sopp: sopi - topp, bibetydelse hörn, ända, kil -li, relikt av förnamn, t. ex. Mihkel : -pik, se (i)k Mihkli I. dissimilatoriskt av Kris­ -ri, relikt av förnamn såsom Jiiri ter: Kristri -ste, -stu, kollektivsuffix -lu, relik! av talu -stik, kollektivsuffix -mu, lokalitet I. förbundenhet med -ti, utveckling av tee i svagton ngt -vere, tro!. fi. vieri : vieren - sida, 297

brädd, kant, brant I. också ur fi. varav svedjeland. Jfr estn. veer: vierre : vierteen - ställning, där veere - rand, strand, strimma; ngt rullar, kant, rand, sluttning, veer : veeru - sluttning (jfr ord­ svedjande med rullande bränder, listan); veer: veeri - rullning

B. Finska.

·?t aarni : aarnen ~ aarnin - ande be­ koste - lä, lugn, "idvatten" vakande nedgrävd skatt; jätte• krenkku: krenkun - krokig ställ- (träd) ning (även gårdsnamn) apila(s) - väppling(stånd) kräpsä - klyka avosuu - pratmakare (öppen mun) kunnar : kunnaren - hög trakt? t haaksi - fartyg kuras: kuraksen - kniv haikka : haikan - näs, udde kymmeltyä - bli sned, skev, vind, hara - utbrett tillstånd krokna t hepo ~ hevo : hevon - häst, sto kymärä - framåtböjd; krok}g ställ• ? holme - lä (Lä-stugan) ning ? holmi - håla kynsi: kynnen - klo, nagel ? hulpi - list, kant kytö - svedjeland hyllyväinen - gungande, pösande, ? kärväs : kärvään - kvistigt träd svällande (som ett gungfly) till ställning, underlag för skylar häikkä: häikän - sandrävel I. biform till kärpänen : kärpä• härki- - ox- sen, näml. kärvänen : kärväsen ? hölkk- - skvalp­ - fluga itä : idän - öster ? lakea - öppen jumi - utväxt ? lami - hästkrake jysmä - dyster, farlig t lampuoti - lantbonde ? kaita : kaidan - kH, teg; trång, smal lani - en med skalligt huvud, även kangar : kankaren - mo, hed, sand­ en sjöfågel? backe lastu - spån(or), spink, spint, ? karna - stelnad smuts på ytan av (estn. laast) ngt (sv. skarn) lemi - sankt kärr, våt äng karpalo - tranbär letti: letin - ävja, dy; liten holme '?t karikko - klippig plats, stenig ort I. klippa i sjön I. backe, hård, steril mark ? leissio - buller, stoj karnappi : karnapin - tapp i tun­ liete - gyttja na, dymling liitta : liitan - ävja, slem, slam ? kava - krokig t lotti - vrak, läckande båt ? kavale - åkerteg lyhyt : lyhyen - kort, stump­ ketterä - vig, snabb, flink lähde : lähteen - källa koivisto - björkskog, ev. ön Koi­ lätä(kkö) - vattenpuss, pöl visto malmi : malmin - sandig, slät kokka : kokan - ngt uppståencLc, mark, malm spets, ända, spetsen av fram­ ? malous - notvak och bakstam på en båt, fram- I. inan(t)si - smultron förstäv, för, gallion iniekka : miekan - svärd kommio - kåta, skogshyd'da inieto : miedon - blid, mild 298

mouri - sälung·e, kut t rytikkö - förfallen byggnad, ruc­ ? narikka - kort, knubbig person kel, kyffe narka: naran - trång, arm ?t räme - myr nuppa : nupan - hornlös, kullig ko saiko: saijon ~ saiho - rävlya; av­ ? nyytti - knyte lång hundkoja; drivbänk ohto : oh(d)on - bredpanna, nalle ? seisikko - grönsiska (eufem.) selkä: selän ~ seljän - rygg, ås; painava - tung öppen fjärd, hög sjö (estn. selg) pantio - runt stängsel för förva• sunttio - litet gärde på en strand­ ring av fisk I. för fågelfångst brink pero - bakända, (estn. pära) porras : portaan - spång, brygga, suukko : suukon - stortalig, mun­ bro, trappa, tröskel vig, stursk person pukama - knöl, utväxt: tallstrunt ? -talle ~ talteen - gömsle ? pure - bläddra, bubbla (sbst.) talluke - gris; padda; socka (jfr t puritsakoira - ilsk 1. bitande hund estn. tallekene) (purra l. puraista + koira) ? tavara - gods, egodel, förmögen• ? raas/tupa : -tuvan - rådstuga het, vara (< sv.) teikari : teikari - sprätthök, dia!. rasi - nedhugget svedjefall, som (ej Lönnrot 1. Wiedemann) jät• blivit över året obränt, obränd te, kaxe fläck i svedjeland, hygge ? terna - pyssling, lilliput rivi - stenig fortsättning av en ? tuomari - domare ( < sv.) udde under vattnet, rev, bank: uija - simmare, badare (estn. rad ujuja) ? roksottaa - traska omkring ? itlpia ~ ulpea - kylig ? routa : roudan, dia!. rouvan valkea - vit hårdfrusen mark, käle ?t vanamo - linnea (1. estn. vana + rusko(lehmä) - brunröd ko 1. suffix?) ruska - röd oxe 1. häst I. brun­ ? 1;enska - svensk(a) björn (jfr estn. ruske) t viirikkä - vinglare rysty ~ rystö - fingerknoge, ben­ 1,iro - estnisk (Vira - Estland-( knöl:; stenrös: klase t äkäinen - vresig, ondsint C. Ryska.

6oJwmo - träsk ? ~-lfa~;u, 1,u,;o - gosse 60.niuolt - stor .'1blC - udde ? eem,1oew11"1>1, - videsnitr .Me.llb - grynna 2py:idr, - vitriska noeaJt - ny 3e.M.JCJtnna'. - jordkula cocna - fur, tall Kanae1t11"K - utdikad mark (för• 11mn"Kapn:r1 - krögerska vrängning) ? gol- (slav. stam : vend. g6lc - Kpe.1renb ( ombildning) flinta gosse) n:pueol1 - krokig D. Svenska. al, dial. ale- andra alla, dia l. - alfåge 1 backe 299

-;--back hjortron bak­ holme bakerst -hus(-) -band­ husman bastu hägg berg, -berg ? hcertoghe (fsv.) - anförare björk häst bldbär i-hög (adj.) blöt 1- hövitsman ? bod jägare ? bonde (tro!. förnamn) -klubb- - stenig bergudde ? brak, dia!. - busksnår; ruderat­ kaja, dia!. - fiskmås plats; skräp, avfall i-kalk bred kananeisk ? brink kantor brumme, dia!. - betesmark karl~ kal brun klovig, dia!. - kluven bränna (sbst.) kock - penis; ngt uppskjutande ? bur kont1'aband -buske kors bulta ( _qrissla -!-läger gröt, dia!. - gryt, sten länsman gräs lös -gärd mal- - grus -hamn -malm - malm, mo hare mamma (om person) ? hau, dia!. - hög mitterst ? haus, dia!. - hös, kulle -man (plur. män) hem mera, dia!. - myra 300

mjölk strömming neri '? -stu(ga) nordan styrman norr strein(-), dia!. - sten norrman tsund not (fisket.) svart nurnrner ? svip, fsY. - svedja ny säck (om person) näckrnan, dia!. säl -näs säng, se estn. listan opp(e) söder oxe ? teg pappa ( om person) timtam (onomatop. om person) park pigg, dia!. (fisket.) t-torp potatis troll (om person) präst träd- ragla (ombildning) träsk trev två ria tåg (järnväg) ridare - gränsridare, kustvakt tärna (zoo!.) ? råmme, dia!. - sankmark -udde ränna, sbst. tulv räv (ombildning) underst röd ? vak- (vakande) -sand -·vaktare sikte, dia!.< estn. sikt vall (skans) -sida- tvatten sill viblo, dia!. - nypon -skild, dia!. - (väg)skäl vik, -vik -skog vikare - säl skogvaktare vinter skol­ vit skräddare -viper, fsv. - skog -skär vrak -slätt tvrång tsmal -väg tsmed väster- socker vätt-, dia!. - vatten sommar -åker stall ål tstek äpple tsten -ända, sbst. stor -äng -strand -ör 301

E. Andra språk. fgerm. ai[ia - ed lapska ndr'get - 'coire' eng. black (om person) » njai-ga - näs, ngt utstic- It~·. blote - kal, blottad kande '? ty. brach - i träda Ity. merk - märke, sjöprick Brack - skräp » middel- - mellan- biir - bonde » olt - gammal » devel - djävul '.!fty. ram - vädur holl. duyvel - djävul ? ty. Ruster - alm ty. Ei (ombildning) '?t ty. Säger Pischerei Ity. -sten fgcrm. *haipio - hed, vildmark tegeder - uppbördsman Ity. krut: krude - krydda; kål för tionden ? lrttiska mala - kust ty. Wolf~ Wulf eng. man (om person) Ity. wrack - skräp ? find. nara- - vatten fgerm. *wranga- - vriden, krökt fgerm. *naria- ~ *nariö- - när. näs F. Egennamn.

a. Namn på fartyg 1. deras hemorter.1 Black sea Janus Flensborg Kingston Holland Läti Jupiter

b. Bibliska och utländska ortnamn i sekundär användning. Amerika, Brasilien, Dantzig?, He­ , Sorve. (Desrntom flera aY bron, Kanan-, Kapernaum, Koivisto, de obrukliga officiella namnen på Sibbo? samt av utsocknes estländska Nargö).

c. Förnamn. 1. Nargönamn. Endast de namn, som fått sekundär användning som bebyggelse­ namn tas upp. Familjära former och öknamn ej medtagna. I. Mansnamn. Adolf, Albert, Alexander, Alfred, Harald, Herbert, Herman. Amandus, Anton, Arnold, Au­ lndrek, Isak. gust, Axel. Jakob, Jan, Johan(nes), Josef, Ju­ Daniel. lius, Jurri. Edgar, Edvard, Elias, Engelhart, Karl, Klaus, Kristian. Ernst, Eskil, Evald. Lars, Leander, Leonard, Leopold, Frans, Fredrik. Ludvig. Gerald, Gottlieb. Martin, Mattias, Metusalem.

1 De fartygslaster, som satt sitt spår i naturnamnen, äro apelsiner, blånor, brännvin (I. annan sprit), hampa, mjöl och vete, salt, äpplen. 302

Oskar, Otto. Samuel. Paul,, (Pontus, ej namn pa nargö• Valentin, Viktor, Vilhelm, Volde­ bo ). mar. Rickard, Robert, Ruben, Rudolf.

II. Kvinnonamn. Adina, Amalia, Annu. Leida, Leena. (Gunilla?, ej om nargöbo ). Jfina. Johanna. (Ragnhild, ej om nargöbo ). Kristina. Sofia (Viiu).

2. Namn från de estniska trakterna. I. Mansnamn. tfsv. Abb-i t~'. Appo Käsper - Kaspar Aksel ? Kemmert tAlu Klaus Arinus ~ Hannus Knut ~Nuut Ants ~ Hants t Krist(er) Andres Kunnar - Gunnar Anton Kusta - Gustav Aadu - Adolf fi. I. sv. Lalli fi. Aarni - Arne Lassi - Lasse t Broder Laur - Laurentius fi. Eigi ~ Heigi ~ Heik - Henrik t Lilli Erik Lip(p)ard - Liebert Esku - Eskil Lullune - Julle< Julius t Evert Ity. Liltik tty. Freund Madis ~ Mats ? fno. Golle (Kolli) t Maidu t Gorrius, se Kreeu Mart lnno ~ Hinna - Indrek ~ Hindrek Maanu - Måns tlvar Mihkel ~ Mikk tlsak t Mile ~ Miili Jaak ,Jakob (Jaakup), ry. Ja­ Nigul - Niklas kupka ~ .Jaska Nuut, se Knut Jaan ? Nuiitti tJonas (ej estn. källa) -Odi ~ Ott - Björn (Nalle), Otto Joost '? Pall Juhan Pällu - Uggla; Pelle? Juhkum - Jochum Pärtel - Bertil tJunt Päärna - Bernt Juudas (ej om person) Peep Jilri Pent ~ Pendis - Bengt Kaaper Gabriel Peet(er} ~ t Peets ? Kain Philip t Kalev t Pilk 303

tPul tTavo Pondi - Bonde ? Terik Prans - Frans t Till ?Ram Tiit Rein tTor Ristu Toomas Roop ~ Roobu - Robert Ti'Jll (sagohjälte) Saku -- Zakarias Tonis Sibbi ~ Sibuke ~ Sihver - Sigge Vulem - Vilhelm Simu - Simon Västrik - egentl. hämpling, ärla Tapan ~ Tehv - Staffan ~ Stef­ fen

Il. Kvinnonamn Anna ~ Annu, t Eva, t Ella, Kai, t Minna, Triinu. t? fsv. Ulvhild Kadrina, Leena, Maju, Marju, Matu,

d. Efternamn och som sådana brukade appellativ. Anm. Namn från Nargö medtagas ej, såvitt de icke ingå i naturnamn. t Anger, t Harnaps, t Boeck, t Bra­ Raudsepp, Singelmann, Strekkel, Tam­ kel, t Brasseneke, Einberg, Elber ~ pel, Vanakilla, Westenperk, Wrangel Helperk, Girard > S'iirak, Holms, (ombildning). Några av de under före• Kaup, Klaamas(pack), Lampot, Lai­ gående avdelning uppförda namnen, gari, Luleperk, Lussmann, t Lildialk, kunde eventuellt föras hit. t Olikuub, Boeck, Palm, Pärkmann, Ortnamnsregister.

I. Namn från det undersökta området. Anm. Namnen Harjurnaa Ha,rrien, Tallinn Reval, Finska viken e,j medtagna. Beläggsiffrorna hänvisa til,l de &täHen i texten där något av vikt utsäges om namnet i fräga. Den alfabetiska ordningen är här den i estniska riksspråket gällande. Nargönamnen ha i rätt stor utsträckning återgivits, efter grovt fone­ tiska principer; dock har den estniska stavningen i de rent estniska orden bibeh,Ulits och de i registret ingående siläktnamnen ha ej fonetisk stavning. Ej heller betecknas vokallängden med längdstreck eller dubbelskrivning. Det slutna o-ljudet har i anslutning till den estniska stavningen här nästan konse­ kvent tecknats med it. Av i texten anförda arkivaliska namnformer har här blott ett ringa urval upptagits. t = talu, k = kiila.

Aabneeme, s•e Haab­ Ajaturi 229 f. Aabineeme ots 19'2 Aksi saar 220~223. 231, 36.'5 Aabrami t. 262 Aksi salm 194 Aadu löugas 279 Aksijaagu t. 192, 221 Aadu ots 281 Aksili madal 275 Aadus potatisängin 63 AksH t. (Kaberneeme) 261 Aadu t. (Miidmanna) 123 Aks1i t. (Pärispea) 273 Aadu t. (Prangli) 192, 197 Aksli t. (Viinistu) 280 Aadu t. (Randvere) 179 Alberts 45 Aadupeets t. 281 Aldia 58 f. Aarne t. 264 t Aleklubniemi, se Haraoddn Abe,tus,saeg 276 Ale kiila 2,73 Abja kari 237 Ale mägi 175, 178 Abu t. 183 Ale t. (Pärispea) 273 Adinas 45 Ale t. (Viinistu) 280

Adrulaht 220, A1gma s,oo 2162 Aedadealune 144 Alli, se Halli Aede koppel 123 Allikivi rand 147 Aegna saar 124, 143-148, 162- Allikneeme 192 f. 168, 362 AJ!liku t. 273 Aegna kanal 165, Alliku tänav 275 Agu tee 176 Allu saar 225, 231, 237 Ahne kivi 274 Allus stäin 54 Aiaotsa kiila 180 Altkiila, se, Miiduranna Aiaotsa t. (S1almis,tu) 264 Altoa t. (Salrnistu) 264 Aiaotsa t. (Viinistu) '280 Altoa t. (Viinisitu) 280 305

Altja, se under Il Axels stäin 54 Altpeebu t. 2,64 Axe,~s,vikin 48 Alukörve mägi 266 Axelsängin, se Träskiåkern Alutagused 2166 Backagrunda 59 Amanduses 38 Bakbismaimin 59 Ambros,ens, 44 Bakbin 40, 45 (Bakbyn) Amerikahus, s,e Kadapik Baksita. rännan 72 Ameerika patarei 49 Bakängin 64 Anderbrännuvägen 73 Bakängskärri 68 Andi t. 280 Bakängsvägin 73 Andikaspri 280 Bastu karel 49; 51 Andrekse t. 123 Bastuvikin, s•e Holmsvikin Andrese aed 178 Bastuängin 64 Angerja kari 142, 14,6 »Berg Schinkarka» 61, jfr Sinkarka Anelaht 232 Berlinshus, s,e Männiku Anna kivi 23,7 f. Berthelsons 41 Annekivi 274 Berthelsons Alberts 41 Alex 41, Annuks,e ka,ri 266 ~ ~ Gotleps 41 ' Annukse t. (Kaberne,eme) 261 Birgitta, St. 126, 138, 3ö9, jfr Pirita Annuks,e t. (Piiiinsi) 142 Bishamnen, s,e Hamnen Annukse t. (81almistu) 264 ? Björn, se Jurkas Antsu kivi 195 Bletkärri 68 Ant,su oja. 266 Blocecarl 801, 105, 117, jfr Paljas.saar Antsu ranna 26,2 t Bloote kareLs 105 Antsu t. 224 t Blote Carl, s,e Blocekarl Antsuri t. 271 t Blåbärskärri 68 Anu liiv 52 Bläckmans 38 Apelsini madal 193 Bolsoj bo16tta 68 t Apones o. dyl., se Haabneeme t Brakelshof 135 Arli t. 266 »BrasHien» 229, 232 t Arnberg 128, 354 Brinkeniemi 135, jfr Pringi o. Arnolds 39 t Haabneeme Aru kari 266 Bruks, se Evalts Aru t. 2166, Bräid stäin 54 Arverkulaukas 50 Brännumalmin 59 Arverkskarn1 50 Brännun 57 Ats 43 B,rännustäin 60 Augusts 37 Brännuvägana 73 Auku rand 193 Bujus 42 Auli kivi 2163 Bunysz, s,e Piiiinsi Ausneeme ots 132, 354 f. Butkavägen 78 Axels (Bakbin) 45 Butt sand 49 Axelskarel 48 Buttsans Lillgronni 56, Axelskärri, se följ. 1. Klausiskärri Buttustäin, se Flundorstäin Axelsmailmin 59 Börgi t. 261, 268 Axe,lssichti 7!} Axeissichtkärri 68 C, se K

20 - Wieselgren :30G

Danels 39 Fosforiidi nömm 233 Danels-Fransis 40 Fritsus rännun 72 Daniels 41; 45 Fritsus trä,ski 69 Danska kungens trädgård, s,e Fritsus-ängin 64 Lehtmetsa Färstabrännuvägin 73 Deve.Js Ey 113 f., jfr TJ!gu madal Färsta åen I. rännun 72 Djupvikin 50 Första •stäinana 54 Djupvikskarel 50 Gammel-J ans, se Smittsis Djupviksängin 64 Gamme,1-1\fattes, 37 t Duywels.eyeren o. dyl., se Devc,ls Ey Gammel-1\fattsis 43 Ebremi soo 134 Gammel-Reinus 36 Ebrons, se Hebrons Gammelåker 48, 63 Edas 35 Gammelåker, se Leanders Edgars 43 Gammelåkersalana 57 Eerikneeme 144 Gamme,låkerskarel 47 Eeriku t. 2168 Gammel,åkers,stäinana 54 Eeskopl,i t. 143 Gatnavägana 73 Eigi (Nargö) 44 Georgs, 42 Eigi t. (Ih&salu) 227 Gnätterängin 64 Eigi t. (Kaberneeme) 262 ? Granskogen 57 Eigi t. (Prangli) 192 ·;- Groszho.Jm 165 Eigi t. (Piiiinsi) 142 t Grosz und Klein Karl, se Carlsö Eigi t. (Roots,i-Kallavere) 2'23 t Grote• Carl, se Carlsö Eigisauna t. 2'-27 Grustiland 64 Einberi t. 192 G rustiskogin 57 Ein(m)neem 196 Grustiskogsvägin 74 Ein(m)neeme sääre ots 196 Gråsteland 64 Ekholm, se Mohni Gulf, se Aegna Elberi t. (Kaberneeme), se Helberi Gul[kronskärri 69 Elberi t. (Prangli) 192 Gurklunskärri, se Gullkronskärri Elberi t. (Tammneeme) 176 Gustavs,, se, Danels Elberi t. (Neeme) 227 Gutto-mammas, se Jo,hannas Emming 189 Gottläps Engelsmans gronne 5ö Haabneeme kiila 6, 13'2, 134-138, t Engö Carl 105 179, 355 f., 363 t Eoulfs (i) öö, ,se Aegna Haabneeme laht 132 Eri a,ed 276 Haabneeme möis 13t:l Ernsts, s•e Antus Haapja kari 2,73 Eskils 43 Haapu klila 234 Esku t. 183 Haava kari 142 Estali rand 193, 196, 215 f. Haa va t. 17'6, Estali t. 192, 211 Haankingu mets 132 Evalts 45 -;- Haavakingu t. 134 Fischerei 45 Haava mägi 133 F,1ensborgs I. Flensborgar karel 51 Haava t. 176 Flundorstäin 54 Haaviku mägi 262 307

Haaviku t. 280 Harrnolts, s,e Arnolds Habrarni t., se Aabrarni Harudden, se Haraoddn t Hachesaar, se Aks,i Harudepera heinarnaa 262 Haksi, se Aksi Hatukask 279 Haldi kaksikud 279 Hauakivi 279 Haldi pae 2,79< Hauarnäe t. 224 Haldi saar 279, 283 Hauaneerne auk 2165 Haldi t. 279 Hauaneerne kula 273 Haldja oja I. jogi 175 Hauane-erne laht 2'75, 279 Halgu rnets 276, Hauaneeme rand 275 Haljava rnois, se utsocknes Hebronskärri 69 registret Hebronsrännun 72 Hall kivi (Pärispea) 274 Hebronsängin 64 Hall kivi (Ptitinsi) 142 Heidu t. 273 HaI!i kari (Prangli) 193, 198 Heigala t. 280 Ha!Ii kari (Ptitinsi), jfr Uolgruni Heigi ots 281 kari, 142, 154 Heigi t. 280 Hallige aed 176 Heigij aani t. 280 Hallika pohja rand 237 Heinamaa nina 279 Hallikivi aed 176 Heitliku rnets 2'24 HaHikivi säär 274 Hclberi kuusik 275 Hallikivi t. 176 Hclberi t. 275 (jfr Elberi) Hamnen 47 Hemgårdn 64, jfr 66 Hane laht, se Anelaht Hernängin 64, jfr Ernming Hane kari 176, 250 Herbus 44 Hanernardi soo 176 Heringkrunn 171 Hansu 180 -;- Herkisatama 210 Hantsu t. 28,0, Hermansängin 64 ·J-H,appenisse o. dyl., se Haabneerne Hermannipere, se Hermans Hara kula 281 Hermans 36, Rara laht 256, 265, 281, 284 Hii,e t. 225 Hara saar 281 lliire kari 177 Harakakehvli kivi 266 Hiire kivistik 176

Haraka kehvel 21616 Hiire t. 174 Haraka t. 223 Hindreki t. (Rarnrnu) 225 Haralds 42 Hinnu t. 273 Haraoddn 21, 50 Hindreku t. 280 Ha.raodds,alana 58 Hjortronskärri 69 Haraoddsgronni 56 Hobukari 2,63 Haraoddsskogin 58 Hobu kivi 196 Haraoddsvikin, se Holrnsvikin Hobu lood 274 Hargi kehvel 274 Hobuloo !ougas 2'74 Hargi rnägi 274 Hobuloo mägi 274 Haridu 276 Hobuloo ots 274 Harju rnägi 266 Hobuloo säär 274 Harju soo (Kiiu-Haabla) 266 Hobusekivi 2•20 Harju soo (Leesi) 269 Holgoni kari 146, jfr Uolkrunni 308

Hollandi löugas, ~ nukk 19-5 la ots 192 Holm, se följ. Ida ots (Mohni) 282 Holmi (Nargö), se Holms Ida ots (Prangli) 197 Holmi (Olmi) t. (Kaberneeme) Idaniidi mägi 176, 262 f. Idapea ots 282 Holmi t. (Neeme) 22'7 Idapea sadam 282 Holmi t. (Prangli) 192 Ida pöld 142, Holmi t. (Piiiinsi) 142, 154, 356 Ida pöllu värav 142 Hoimi t. (Rammu) 2125 i" ldesback, se Ivarsback

Holmi t. (Tammneeme) 176 Ihasalu 61, 226 f., 353 Holmi t. (Viinistu) 280 Ihasalu kiila 226 f., 231 f., 235 f., Holms 38, 44, 35,2 242, 251, 253 f. Holmsgårdarna, se föreg. Ihasalu laht 9, 228, 235 Holms Bastu karel 51 Ihasalu fyrtorn 228 Holmskärrin 69 Ihita heinamaa 262 Holms-1,edde, se Korgemulk Ihita jögi 234 Holmsmalmin 59 Iisaki saun 142 Holmsvikin 49 lita heinamaa, ,se Ihitaja Holmsvägin 7,4 t Ildis o. dyl., se Olgase Holmsåkern 63 Ilgas 6, 239, s,e Olgase Holmsängin 64 Imutaja. laht 271 t Honisaar 521 Indu t., 261 Hooneteperi soo 2'75 Innu neem 193, 197 Hulkar ..., jfr Hulkar ... Innu t. (.Jumida) 2f71 Hulkarsgrunne 105, 109 Innu t. (Kaberneeme) 261 Hulkarskv-estn 105, 109 lnrm t. (Prangli) 1912, 197 Hundiaugu t. 180 ? Irjas,, se Jurkas Hund-i kivi (Prangli) 193, 197 Iru Jögi 250 Hundi kivi (Pärispea) 2>75 t Iru linnus 93 Hundipalu soo 275, ·;· I,spaker, se Ivars back Hundituru t. 225 t Ivars back, utdöd svenskby, 173, Höbemägi 2219 191, 249, 358, 3,53 Häggebärsoddn 53 Härgi ,sadam 196 .Jaagu t. (Ihasalu) 227 Härja heinamaa 2,37 ,Jaagu t. (Kaberneeme) 261 Högberg, s,e DaneLs Jaagu t. (Prnngl,i) 192 tHögsten 2'70 Jaagu t. (Rammu) 237 Hölgärdi löugas 272 Jaagu t. (Rebala) 2,25 t Hövitsman '255 ,Jaagupeetri t. 2173 Hiilgaste, se Dlgase ,Jaagupi t. 261 Hiilge kivi (Miideeranna) 129 J aaguri t. 268 Hiilgaste kiila 2·29 Jaagusauna t. 26,1 Hiilgaste mägi 229 ,Jaanaia t. 270 Hiilge kivi (Rootsi-Karlave.re) 224 J aani laht 175 Hiilkari 46, 90 ,Jaanipere, se Schmittsis Hiilkars sichte 79 .Jaani t. (Leppneeme) 175 Hiilliva s,oo 194 ,Jaani t. (Rummu) 132, 237 309

Jaani t. (Tammistu) 270 ,Jurkasändan 89 J aaniku t. 266 Jurkasvikin 52 Jaanimardi t. 280 Jurkasvägin 74 J aanimiku t. 280 Jöelähtme 9 f., 15, 172-255 Jahilöukas, se Anu liiv ~ kiil1a 2'51 J ahu kari 193 ,Jöe,saar 44 t,Jamas 126 ,Jöesuu kiila 236 t J aneselke, se Ihasalu Jöhvika soon 2,34 ,Jannesängin 64 .Janni-mammas, se följ. Jöude värav 224 Jannis 36 Jägala 229 ,Jans, s,e Schmittsis Jägarsgatna 7B J ansängin 64 Jägarsängin 64 Janus,e järv 287 J äneksekari, se Haraoddn ,Januse kari 237 ,Jänese kari 195 ,Januse kehvel 237 Jänesesöödi t. 225 tJany Haver 126, Järve soo 147 Jaskas 36 Järve t. (Aegna) 150 Jeel,eht, Jegelecht, se Jöeliähtme Järve t. (Ihasalu) 285 t J enisari, se Haraoddn t J esal, se Ihasalu Järve t. (Prangli) 192 .J ohannas-Gottläps 35 Järvi t. (Ptiiins,i) 142 Johanne,s församling (Reva!), se Järve t. (Rammu) 287 St Johannes, .Järve t. (Tammistu) 270 ,Joosti rand 274 Järve t. (Viinistu) 280 .Joosti t. (Prangli) 192', 197 ,Järvede kehvel 2174 .Joosti t. (Pärispea) 273 ,Järve,de tee 2,75 Joosti t. (Viinistu) 28,1 Järvedeaiuse rand 2174 Juhani löugas 2'27 f. ,Järvede-esine 274 ,Juhani t. 2,71 ,Järvetaga heinamaa 262, .Juhkama t. 2;71 ,Järvsaare 49, ~ ändan 49, 90 ,Juhkamäe t. 261 ,Järvsaarealana, 58, tJumentake, se Juminda Järvsaaregronne 56 ,Jumi(n}da kula 261, 271 f. Järvetagune (heinamaa) 123 Jumi(n)da poolsaar 6, 265 f. ,Jässus 48 Jummi kivi '233 Jätte-Pappas,, so Mattssons Jundi löugas 282:, 255 Jäädma t. 192 ,Jupiterstrand 49 t Jääsalu 255, 3,66,, jfr Ihasaiu ,Jurkas 38 Jääskoha tänav 276 Jurkas by, se Jurka,s » heinamaad 2'76 ,Jurkas, Fransis 39 » nömm 2176 ,Jurkas Julljusis, 3I} .Jäätmaa t. 224 Jurkasmalmin 59 ,Ttiri kari 145 Jurkas potatisgårdn 68 Jtiri t. (Aegna) 148, 148 Jurkas sandbärgena 61 Jtiri t. (Kräsuli laid) 143 ,Jurkas Pouls 89 ,Jtiri t. (Rammu) 225 Jurkas Vollrus, 39 Jtiri t. (Tammistu) 270 310

Jiiri t. (Uuskiila) 224 Kakerpaju heinamaa 2-24 Jiirijaagu t. 266 Kala kivi 270 .Jiismäe nukk ( ~ nokk) 282 Kalameeste, rand 2·6,2 Kalameeste t. 261 Kaarli t. 225 Kalaväija löugas 144 Kaarmanni t. 264 Kalavälja t. (Aegna s.) 143, 146 Kaaru(~o) soo 232 Kalavälja t. (Kräsuli laid) 143 Kabeli aed 231 Kalda-l\Iats 40 Kabeli kari 143, 145 Kalda t. (Kaberneeme) 261 Kabeli kivid 144 Kalda t. (Leppneeme) 174 Kabeli neem 197 Kalda t. (N eeme) 227 Kabelialune 274 Kal'da t. (Prangli) 192 Kabelioja 236 Kalda t. (Pärispea) 2'73 Kaberla kiila 233, 258 Kalda t. (Rammu) 237 Kaberla oja 262 Kalda t. (Tammneeme) 176 Kaberneeme kiila 6, 35, 234, 254, Kaldaalune soo 2,52 257 f., 2'61-264, 366 Kalevi liiv 234 f. Kaberneeme laht 9, 172, 254 t Kalikomaniemi, se Åpploddn Kaberneeme männik 2'62 KaHavcre 172 t Kabris, se Kaberneeme t Callifer (Estensche) 173, 35,9, ,se Kadaka t. (Kaberneeme) 2,52 Maa Kalla vere Kadaka t. (Piiiinsi) 142 Kalliomoisa, se Arnolds Kadapikk 37 ·i- Kallwerby 174, ,se Rootsi Kalavere Kadapikkus,ängin 65 Kalmaed (Jumida) 271 Kadapiku neem 27'0 Kalmaed (Rammu) 133 Kadapiku t. (Leesi) 268 Kalmu aed 276 Kadapiku t. (Neeme) 227 Kalmuaed, se Kalmaed Kadapiku t. (Viinistu) 280 Kalmu agud 276 Kadasoo möis 233 Kalmu soo 176 Kaera mägi 133 Kamela, se KammeJ,ja Kaevando oja 232 Kammeljakivi, se Flundorstein Kaevandu kivid 263 Kammelja nokk 146 Kaguotsa t. 220, 231 Kammila kivi 19'6 Kaha heinamaad 233 Kammilaneeme 2,20, Kaha oja 124 Kammila soon 2'34 Kahed kivid 237 Kananeiska kärre 69 Kahekiilavaheline laht 23,2 Kananiukakärre, se Kananeiska Kahepuutus 2'29 kärre t Kahl Holmar, se Paljassaar 105, 117 Kandiline kivi 2,74 Kaini soo 27'5 Kanepilaeva kehvel 195 Kai,nömm 275 Kangaraia pölid 266 Kaja t. 197 Kantors karel, se Köster karel Kajaka hingemaa 142 Kapelflutun 54 Kajaka kari 146 Kapelgronne 5,5, Kajaka kivi 22:5 t Capelniemi 161 Kajaka soo 194, 197 Kapelkarel 47 Kajustäin 54 Kapelvikin 47 311

Kapeländan 47 Katla kivi 147 Kapernaumbäcken 69 Katlakivi säär 144 Kaps,(t)a 34 Katrina kivi 274 Karbalsoo 275 Kaurse t. 273 Karbi madal 177 f. Kavaselja heinamaa 262 Kardoni liiv 274 Kebja t. 2'26 t Karel 81, se Carlsö Keiseri t. 192, 197, 208, 245 t Karen, Karn, se Carlsö Kella mägi 224 Kari madal 2'79 Kella t. 223 Kari t. (Leesi) 268 Kellapostialune rand 237 Kari t. (Neeme) 227 Kellengori kari 142, 148, 157 Kari t. (Rammu) 237 Kellenkari 177 Karineeme 2,24 t Ke lli t. 212' Kariotsa t. 2:26 Kelliku laht 175, 181 Karitagune 2715 Kelliku neem 175 Karjaku t. 264 KeHingu 182 Karjamaa t. (Rootsi-Kallavere) Kellingu laht 177, 181 223 Kcllvigi rand 143, 157 Karjamäe t. 280 Kellviigi mets 145, 15,7 Karjaniidi s,oo 142 Kellviku laht 181 Karjendi soo, se föreg. t Kellynckholm, se Kellengori Karl Rosens 38 Kelnasi kari 192, 211 f. Karlas Rikis 43 Kelnas,i neem 192, 211 f. Karlos, se Paljasaar Kelnasi ots 192, 211 f. Karlsgrunni 108 Kelnasiranna 2fö~ Karls,ändan, Lilla och Stora, 108, Kelnasi ,sadam 192, '211 f. jfr Karlsö Kelviki 181 t Karlsö 105, 117, jfr Paljasaar Kelvingi 181 Karnapi rand 144, 146 Kelvingi mets 145 Karpi, se Karbi Kepsu ]öugas 133 t Karpora, ,se Kar bi Kepsu oja 133 Karukoppel 276 Kepsu rand 146 t Karöarne, se Carlsö Kepsu t. 132 t Carön, se Karlsö Keri saar, se Kokskeri Kasarme käffäl (kehvel) 56 Kesa aed 2'76 Kasarms karel 52 Keskkari, se Kö,ster karel Kas,arms vikin 53 Keskkiila 281 Kase soo 133 Keskkiila t. (Randvere) 179 Kasesoo mets 144 Keskmaa kehvel 282 Kase t. (Tammneeme) 176 Keskmadalik, se Miitsi Kase t. (VHnistu) 280 Keskvahe kivi 271

Kaskeli t. 2166 Ke,skvahe madal 271

Kas(s)aka kivi 262 Keskiila rand 2616 Kasti t. 124 Keskiila t. (Viinistu) 280 Kata-a.igu t. 2,73 !(ester, se Köster Kata-tupi t. 273 Kibu kari 197 Katku t. 175 Kiburi kari 19'3, 197 312

Kibuvitsa oja 180, Kivistiku mägi 262 Kibuvitsa t. (Randvere) 179 Kivistiku soo 262 Kiigapöllu t. 2173 Kivistiku t. (Neeme) 2'27 Kiigehindreku heinamaa 133 Kivistiku t. (Tammneeme) 176 t Kiigehinriku t. 134 Klaukse nurk 224 Kiigemäe kehvcl 2179 Klaukse t. (Jumida) 2711 Kiigemäe t. (Leppneeme) 17'5 Klaukse t. (Joesuu) Kiigemäe t. (Viinis,tu) 279 Klaukse t. (Kaberneeme) 261 Kiigesauna t. 225 Klaukse t. (Prangli) 197 Kiini t. (Rammu) 225 Klauks,e t. (Piiiinsi) Kiini t. (Prangli) 192 Klaukse t. (Rammu) 2:2'5

Kiiu möis 2516, 367 f. Klaukrse t. (Saimistu) 264 Kiiu-Haabla kula 266-268 Klaukse t. (Uuskiila) 224 Kiiu-Haabla liiv 266 Klauksejiiri t. 264 Kikusletun 65 Klaukseni t. 2166 Kildre t. 176, 178 Klaus sichte, se Axels, s. Kiltsi pöllu aiapeaiue 176 Klausis 38 Kilu nukk 180 Klausis karel, se Axels Kilu t. 180 Klausiskärri 69 Kingistons gronni 56, 218 Klausis stein, s,e Axels stäin Kingu (Haabneeme k.) 132 Klausisvikin, se Axelsvikin Kingu t. (Pärispea) 2173 Klausisvägin 74

Kingu t. (Randvere) 180 Klausisängin 165 Kingu t. (Viinistu) 280 t Clene Carl 105 Kins 36 Kliuhka kari Kins-Johannesisängin 65 Klou kari 237 f. KinskareI 4 7 Klubi 34, 36 Kinskarelsflutun 54 Kluviga stäinana 54

Kinsängin 65 Knuudi t. 22 16 Kinsängsvägin 74 Kockskär, se Kokskeri Kiri aed 276 Kodu kari 147 Kirju härg 275 Koemeeme t. 271 Kirju kivi 263 Koggskär, se Kokrskeri Kirju oja 2176 Koipse saar 245, 254, 2'61, 2163 Kirssmäe t. 192, Koistu neem 195 tKithae, se Kiiu-Haabla Kois,tu t. 192', 197, 198 Kitsas, pöld 175 Koits 42 Kivi kari 176 Koka kari 265 Kiukatku heinamaa 124 Kokkakärri 69, 270, 352 Kivikatku t. 132 Koka t. 2'26 Kiviku t. 279 f. Kokakörve heinamaad 2,70 Kivimäe t. 2'-24 Kokskeri saar 104, 114 ff., 119 f., Kivineeme t. (Leppneeme) 174 231 Kivinömme t. 143 Kolga laht (Kolgabukten) g, Kivipöllu mägi 175 Kolga möis 8, 28, 133, 2,56 Kivirinna mägi 176 t ~oli ~auka nömm 59 t Kivisniemi 50 f. Kolilouka 512 313

Koli t. 227, 255 Kresuli lauk 177, 182 Kolju 224 Kresuli saar l. kari 142 f., 145, 148, Kolju nukk 230 f. fö5, 157, 175, 182 Kolju t. 226 Kriilimäe mets 144 Kolks, se Kolga Kristjani t. 123 Koltsi t. 175 Kristjans-Fransis 36 Kommingi 178, 188 Kristli t. 150 Kommingi tee 180 t Cristnisz, Christinen, se Rohuneeme Kongas 44 Kriili mägi 133 f., 141 f. Konterbandsvägen 74 K rilli, s,e Kriili Koobaku mägi 175 f., 178 Kristli t. 142 Kooli t. 273 Krivasohna 58, jfr följ. Koolme heinamaa 26r2 Kriva,sohna 52 Kopli kivi 196 Krubaliste kivid 263 f Kopli (neem) 105 t Kruide, t. Haabneeme, 138 Kopli necm 195 Krumbli 145 Kopli t., Haabneeme k., 132 Krumbli paas 143 Kopli t. (Ihasalu) 2216 Krumbli Suur kivi 145 Kopli t. (Kaberneeme) 26:2 Krunn 146 Kopli t. (Leppneeme) 174 t (?) Kruusaniemi 51 Kopli t. (Prangli) 192 Kruusiaugu t. (Tammistu) 270 Kopli t. (Pärispea) 2!73 Kruusiaugu t. (Viinistu) 280 Koppelmaa aed 276 Kruus,imäe t. 280 Korgebackan 60 Kruusniidi 180 Korgemulk 60, jfr 352 Kråkbärgi 60 t Korpe Thomas 60 Kräpsa. kivi 27,5 Korppallu heinamaad 266 Kräsuli saar, se Kresuli Korppallu pöld 266 Kriinkvesti t. 225 Korsna t. (Kaberneeme) 261 Kudova kivi 2,66 Korsna t. (Neeme) 227 Kudu kivi (Kaberneeme) 2612 Korsvägin 77 Kudu kivi (Leppneeme) 175 Kortmiku pöld 232 Kudu säär 237 Kortsi, jfr Körtsi Kuhja kari 237 Kortsi t. (Ihasalu) 22,7 Kuhja kivi 279 Kortsi t. (Kaberneeme) 261 Kuhja väli 2'69 Kortsi t. (Neeme) 227 Kuijärve 233 Kortsiklaukse t. 2,27 Kuissäär 274 Korve, se Korge Kuissääre ots 274 Kosteranna kiila 2'33 Kuja t. 273 Kostifer ~ Kostivere, herrgård, Kukru t. 263 .Jöelähtme, 250, 358 Kulbi t. 225 Kotka kivi (Ihasalu) 233 Kulla kari 145 Kotka kivi (Randvere) 180 Kullamäe t. (Prangli) 192 Kraaviandrese t. 224 Kullamäe t. (Viinistu) 281 Kreiukse t. 179 Kulla-Tantas 35 Kremensosna, se Krivasosna Kulli t. 273 Krenku soo 144, 168-171 Kullinokk 274 314

Kumbli paas 143, 145 Kö·gkoppel 276 Kumli risti 143 Körtsi t. 143 Kumbli saar 142, 145, 155, 162 Körve aed 276 Kumli Suur kivi I. Suur kivi 143 Körve heinamaa 194 Kummel 263 f. Körve t. 273 Kummut 229 Körvetagune 275 Kungsgården, se Taani ... Köver pö]d 269 Kunila backan 60, 352 Köverkase aed 276 Kunila bärge(na) 60 Kiihns, se Kins Kunila kärri 69 Kös,ter karel 47 Kunila malmin 59 Kägala t. 227, 230, 255 Kunila rännun 72 Käo oja 2'65 Kunila sandbärgena 60 Käpasamba heinamaa 262 f. Kunila vägin 74 Kärka t. (Kaherneeme) 261 Kunila ängin 65 Kärka t. (Neeme) 227 Kunnari soo 275 Kärka t. (Salmis,tu) 264 Kunnari t. 273, 278 Kärka t. (Viinistu) 279 Kupjaniit 27':5 Kärleksvägen, se Vakstuvägen

Kupkas 36 Kärna mägi 2174 Kupkasängin 65 Kärri mets 17,6,, 184 Kuradimuna, se Devels Ey Kärvesoo 269 Kura laht 2'70 Käspri t. (Rootsi-Kallavere) 223 Kura t. 271 Kä,spri t. (Viinistu) 280

Kuradimuna, se Devels Ey Käära t. 1801 Kurakse löugas 1912 Kiila laht 144 Kurblu oja 265 Kiilaesine lrnht 232 Kurblu saar 264 f. Kiilaniidi t. 143 Kure kari 145 Kiilaoja heinamaa 180 Kurik neem 144, 16.9 Kiilaoja t. 179 t Kurlö 108, se Carlsö Kiilaotsa t. (Kaberneeme) 261 Kuuru oja 265 Kiilape heinamaa 178 Kuuru t. 261, 2164 Kiilarätsepa t. 192 Kuusalu socken 00, 93 f., 133, 241, Kiila.välja heinamaa 264 256-285 Kiilmatöve kink 2G2 Kuuse t. (Kaberneeme) 261 Kiimmeli mägi 128, 354 Kuuse t. (Uuskiila) 225 t Kiimmere meggi 128 K uusikaia t. 280 Klinka t. 224 Kuusik-kari 176 Kiin(t)sika kivi 26,2 Kuusikneeme 175 Kiiii soo 276 Kuusiku laht 177 Kiiii soon 276 Kuusiku löugas 279 Kuusiku t. (Leppneeme) 175 Laada madal 279 Kuusiku t. (Viinistu) 279, 281 Laagri kivi 276 K vastgronni 56 Laagri t. 227 K värnändan 22 t »Lamas», se Jamas, Kvärnkarel 47 Laane t. 175 Kvärnkarelvikin 47 Laasupere, Lasos 315

Labi lood 262 Laurissoo 233 f. Laeva kari (Rammu) 237 Lauvälja heinamaa 270 Laeva kari (Prangli) 193 Leanders 37 Lagesoo (Ihasalu) 2'33 Leanders 43, (Stourbin) Lagesoo (Kaberneeme) 262 Leene kivi 195 Lahe t. 280 Leesi 270 Lahesaar 178 Leesi kivi 23:2 Lahesuu madal 275 Leesi kiila 268~270 Lai kivi (Ihasalu) 233 Leete nömm 269 Lai kivi (Prangli) 196 Leetselja kivi 142 Laia kari 227, 237 Leetseri järv 237 Laiakivi nurk 237 Lect,si 270 Laialiiv 234 Lehma kivi (Leesi) 269 Laianuka mägi 22'4 Lehma kivi (Tammistu) 270 Laidsoo 270 tLehne (Länne) t., Haabneeme, 138 Laidu kivi 274 Lehtmetsa 21, 58, ;,.,,, sandn '53 Laigari t. 230, 25,5 Lehtmetsarännun, se Hebrons- Lai kivi 237 rännun Laitsoo 269 Lehtmetsavägin 74 Laitsoo heinamaad 216,9 Lehtnumm 142, 356 LaHever, se Rootski-Kallavere Lehtnumme te·e 142 Lallisaare kalla,s 263 f. Leidas 43 Lallisaare numm ~ nömm 2:63 f. Leigari kari 193, 213, f., 364 Lamba kari 175 Leigari t. 227 Lami mägi 27'5 Leissi t. (Jumida) 2'71 Lami arg 276 Leissi t. (Prangli) 192, 197 Lami t. 2'73 Leiva kivi 233 Landi kivi 263 Leme niit 275 f. Landi kivid 262 L·emmik (neem) I. Lemmiku ots Langa kari 177, 182 144, 146 ·r Langnes 180, 183, se Leppnecme Lena-Tantas, s,e Säcki-Lenas Lani-jaani t. 273 Lennemäe kula 17'7 Lantis 45 Lentsmanni t. 192, 211 Lantva kivid 265 Leonhards, se Liunas Lao niit 275 Leontjevi, se Hulkarskvestn Laoniidu mägi 276 Leos 4'2 Laoniidu t. 273 Lepa aed 276 LaR,si t. 248 Lepa t. (Tammneeme) 176 Lasus 3,6 Lepa t. (Viinistu) 280 Lasusgatnan 73 Lepamäe t. 180 Lasusängin 65 tLepaots 50 Laudja kari 264 Lepikualt 48 Lauk lehm 275 Lepiku t. (Kiiu-Haabla) 266 Laukad 269 Lepiku t. (Prangli) 192 Laulumehe t. 280 Lepiku t. (Pärispea) 273 Laume tänav 178 Lepiku t. (Uusktila) 224 Lauri t. 174 Lepiku t. (Viinistu) 280 316

Leppiku (Nargö) 44 Lilleberi t. (Viinistu) 279

Leppneeme kiila 17 4-1716, 177 f., Lillemäe ots 19-2 180, 250 Lillemäe t. (Kaberneeme) 261 Leppneeme tee 175 Lillemäe t. (Leppneeme) 175 Leppnokk 274 Lillemäe t. (N eeme) 227 Lerbärgi, se Savikalda Lillemäe t. (Viinistu) 280 Lesta kivi 262 Lillepere t. 225 Letigrund 110, 118, jfr Löti och Lilleperi t. 2'62" Littre- Lillgronni 56 Liasis 43 Lillängin 21, 37, 44 Lidesoo t. 273 Lillängin (som husnamn), se Liia t. 2-27, 230 Augusts Liigneeme mägi 178 Lillängs,-Fridriks 37 Liime neem 192 Lillängskarel 47 Liitasoo rand 273 Lillängsvikin 47 Liiva Emming 180, Lillängs-Kristians 37 Liiva laht (Rohuneeme) 14,3, 145, Lillängskärri 70 177 Lillängs lillgronni 5,6 Liiva löugas (Aegna) 144 Lillängsstäinana 55 Liiva löugas (Koipse) 263 Lillängsvägin 74 Liiva föugas (Mohni) 282 Lillängsängin 65 Liiva löugas (Prangl,i) 196 t Lillreuerre, se Rootsi-Kallavere Liiva löugas (Pärispea) 274 Linaaia järv 271 Liiva mäed 275 Linaaia soo 271 Liiva t. (lhasalu) 226 t Lindanis(s)e 88, 93, 15B Liiva t. (Leesi) 268 Lindebergs 41 Liiva t. (Leppneeme) 175 Linde t. 192 Liiva t. (Prangli) 192 Linnalaia kivi 193 Liiva t. (Pärispea) 2173 Linnu madal 268 Liiva t. (Randvere) 179 Liunas 43 Liiva t. (Salmistu) 264 Lipardi mägi 274 Liiva t. (UusktHa) 225 Lipu kari 237 Liivajiiri t. (Kiiu-Haabla) 266 t Lisaråtzniemi, se Liivsääre ots,a Liivajiiri t. (Salmistu) 264 Lisvi laht 17,6, 178, 184 f., 3'64 Liivakivi 274 Litte(l)grunn, se följ. Liivakivi t. 273 Littregrunn 105, 110, 119 Liivakustavi t. 266 Littergrunn, -grånni, se föreg. Liivalaht 220 Liu kivi 2,76 Liivalöuka rand '237 Liuhka kari 147 Liivamardi t. 266 Livontis, se Danels Liivani t. 2166, Loa hark 196 Liivatönu t. 262 t Lodonosniemi 210 Liivsäär 265 t Lon tova 2'65, se Kunda i utsocknes Liivsääre ots 193, 2110 registr-et Lilla Wrangelsholm, se Aksi Lohknase 220 Lillbin 30, 40, se Bakbin Lohknase ots 146 Lilleberi t. (Prangli) 192 Lohknase rand 144, 213 317

Lohkunud kivi 263 Lännc t. (Kaberneeme) 2'62 Loigu t. 143 Länne t. (Neeme) 2'27, 255 London, se Ämmus-Jukkus Länne t. (Prangli) 192 Loo ots (Kaberneeme) 262 Länne t. (Rohuneeme) 143 Loo ots (Prangli) 192, 2'10 Lännemaa t. 174 Loo ots, (Rootsi-Kallavere) 2"24 Lännemaa kiila 175 Loode mägi 2'75 Lännemaa laht 175 Loode ots (Aksi) 2:20 Läntspea ot,s 282 Loode ots (Rammu) 237 Läti kivi 220 Loode otsa hark 22'2 Läänekiila, se Lillängen Loode otsa kummel 222 Läänepoolne laht 22S Loode ~ Loo ~ Loet soo, säär 263 Löiidi (Pärispea) 274 Loode t. 2'73 Löiidi rand (Prangli) 193, 196 Loodsi järv 237 Li.ihitneem 228 (?) Lottersgronne 105 Liiösnieme t. 142, 150~154 Lottis, s,e Löti Liiiitneem 228 Louka t. 266 t Lötigrund 109 f., 118 f. Lubilöugas 214 Lubja mägi 134 Maa järv 237 Ludvis 43 t Maa-Kallavere 225,, 248 Lulluse nömm 279 Maa laht (Pärispea) 275 Lus,smanni kartuliaia neem 196 Maa laht (Viinistu) 2,79 Luthers Isaks 41 Maalu kari 196, 214 f. Luthers Poulis 40 Maanu madal '275 Luthersängin 65 Maardu möi,s (med strandbyar) L u tika t. 176, 178, 187 172 ff., 248, 358-362 Luubi löugas 192 Maardu raba (~ soo) 17'2 f., 180 Luugi t. 142 Ma(a)rt, se Maardu Luusmanni t. 192 »Maartska stranden» 172-191, 223,

1 Löhe kari 14 7 226, 238-242, 248-251

Löhkine kivi 2174 Madi t. 280 Löhnase, kivi 176 Madi-joosti t. 273 Löhnuse kivi 176 Madikse kari 143 Löuka laht 2'74 Madiks,e madal 144 Löuka t. (Pärispea) 273 Madikse t. (Prangli) 192 Löuka t. (Viinistu) 281 Madikse t. (Piiiinsi) 142 Löunaktila, se Storbyn Madikse t. (Rebala) 226 Löuna Malus,i ,saar 258 f. Madikse t. (Uuskiila) 224 t Låga udden 108 Magasi kivi 263 Lång-Allis 44 Maiaantsu t. 268 Långkarel 51, 90 Maisniidi kivi 143, 145 Lädapiku heinamaa 262 Maisniidi mets, 145 Lädapiku t. 226, 230 t Maito, se Miiduranna t Lägerudd 108 Majaka arke(des) 51 Länne kari 142 Majaka kaev 281 Länne mägi 175 Majakin 38 Länne ots 192, 197 Majaks vikin 52 818

Majaksvägin 74 t Merkimadala 109, 118 Majaksändan 22 Merukärri 70 Malmgronne 56 Meruängin 65 Malmi madal 276, 279 Meta .. , se Mäda .. Malos, se Malusi Metsa t. (Prangli) 192, 197 Maltsik-neem 193, 363 Metsa t. (Kaberneeme) 2'61 Malu madal 266, 268 Metsa t. (N,eeme) 227 l\falusi saared 6, 258 f., 266, 366 Metsa-MaI!i 42 Mamma kivi 195, 215 Metsi(k)se soo 2:63 Manniva kiila 229 Metskoppel 270 Mantsikmäe neem 196 Metsnikuns, se Skouvaehtns, l\fardi heinamaa 180 Metstale 232 l\fardi karjamaa 180 Metstoa t. 192 Mardi t. (Miiduranna) 123 Middelgrund 108, 118 llfardi t. (N eeme) 227 Miekava kivi 270 l\fardi t. (Prangli) 19'2 Migani t. 262 Mardi t. (Pärispea) 2,73 Migu t. (Ihasalu) 227 Mardi t. (Rammu) 237 l\figu t. (Viinistu) 280 Mardi t. (Randvere) 179 Miguri t. 2:68 Mardi t. (Tammistu) 270 Mihkeli t. 268 Mardi-jaagu t. 273 Mihkli Kresuli 178 l\fardi-jaani t. 273 Mihkli t. (Pärispea) 273 Mardiku t. 2'6'6 Mihkli t. (Rammu) 237 Mari kivi 274 Mihkli t. (Rootsi-Kallavere) 223 Marja soon 234 Miiduranna kiila 123' f., 125-132. Markusis 40 353 t Marstalby 138, se Haabneeme Miiduranna rand 145 Martenshus, se Sofias-Fridus Miili t. 271 Martns, se Männiku Mikli t. 176 Martnsängin, ,se Luthersängin Miku Kresuli lauk 178i Mati auk 229 Miku madal (Pärispea) 275 Mati t. 273 Miku madal (Piiiinsi) 142 Matjukse t. 273 Miku t. (Leesi) 268 Matsu aed 143 Miku t. (Leppneeme) 175 l\fatsu t. (Lusi) 2·68 Miku t. (Päris,pea) 273 Matsu t. (Uuskiila) 224 Miku t. (Piiiinsi) 142 Matsu t. (Viinistu) 280 t Milestrandh, se Miiduranna Matto niit 2'64 Mina-Karls 35 Mattssons 40 Mittelgrund 108 f. Mattssons stranden 52 Mittesta karel, se Köster,s k. l\Ieddasviken, se Mädasadam Mittesta vägin 74 Medus 35 Mohni saar 282 f. Medusängin 65 Moori ~ Maori kari ~Mouri 195, l\[ereheinamaa 264 215 Merivälja (heinamaa) 123 Moori kivi 2,63 ·;- Merkimatale niemi 109 t Morgaet 138 Merisaare ots 282 Mousääre !ougas 193 319

Muask-aed 175, 177 Mäe t. (Viinistu) 280 Muatsa aed 1'75 Mäealuse t. (Randvere) 180 Muraka t. 2;63 Mäealuse t. (Viinistu) 280 Muru kari '2'73 Mäematsu t. 273 Must kivi (Koipse) 263 l\fäeotsa t. 224 Must kivi (Pärispea) 2'74 Mäesilla pöllud 270 Must kivi (Uuskiila) 2'25 Mäesilla soo 270 Must kivi (Viinistu) 279 Mäetaguse t. 280 Musta t. 179 l\fähe oja 124 Mustakivi t. 22'7 Mähu mets 276 Mus.ta koobas 195 l\fähu ots, '273 f. Mustad kivid 270 Mähuotsa kivid 274 Mustakoopa soo 194 l\fahu t. 273 Mustame rand 147 Mäkja t. 271 Mustamets 26e? Mändidealune 193 Mustametsa 50, 58 Mändneem 19'2, 214 Mustametsa kärre 70 Mändneeme löugas, 19'2 :Mustametsagronne 5,6 l\fänna t. 261

Mustametsa liivamägi 61 Männeeme 227, 23 12 Mustiksoo (Leesi) 269 Männeeme laht 232 Mustiksoo (Pärispea) 276 Männikaia t. 273 Mustiksoo nömm 2169 Männiku t. (Kaberneeme) 261 t Mustmetsa ots 50 l\fänniku t. (Leppneeme) 174 l\fostsadama rand I. Mussadama r. I. l\fänniku (Nargö), 35, 44 Mustame r. 144 Männiku t. (Neeme) 227 Muti t. 22'5 l\Iänniku t. (P,rangli) 192 Muuga kiila 180 f., jfr Naiste(n )oja Männiku-Jaskas sichti 79· Muusäärc löugas 197, 213 Männiku-Kristjans 34 t Myddelgrunt 108, jfr Mittelgrund l\fännikuvägin 74 Möisamägi 231 l\fännikuängin, se Luthersängen Mädamaa aed 262 Männimäe t. 192 Mädapera liirnk 275 Männipöösas 234 Mädasadam 37, 44 l\Iära kivi 237 Mädasadama/kiila, -lauka, se föreg. Mäta .. , se Mäda .. Mädasadamakarel 48 Mätta kari 175, 177 l\fäda.sadamakärri 70 Mätta t. (Ihasalu) 226 Mädasadamavikin 48 Mätta t. (Leppneeme) 175 Mädasadamavägin 74 Möldri soo ~ Mölgi soo 194, 198, 215 Mädasoo 275 Möldripere, se, Rudolfs-Karlas Mäe kraav 175 Mölgi rand 193, 197, 215 Mäe t. (Ihasalu) 226 Mölgi S00 198, 215 Mäc t. (Kaberneeme) 262 Möukalla.ste 232 Mäc t. (Leesi) 268 Miitsegronn, se följ. l\fäe t. (Leppneeme) 1H Miitsi madal 104 f., 110 Mäe t. (Neeme) 227 Mäe t. (Prangli) 192 Naamani madal 104, 110 Mäe t. (Pärispea) 273 Naeri t. 226 320

Naga t. 281 Noiakivid 147 Nahka t. 161, 179, 205 Noka t. 273 Nahkliu löugas 274 Nonne t. 168 Naissaar, s-e Nargö Noodapere kivi 175 Naissaar, se, Nargö N ooremänniku alune 196 Naissaare madalik, se Naamani Nordensäär 274, 278 Naiste• soo 266 t Norra Stenrevet, s,e, Långkarel tNaiste(n)oja kula 173,181,249,358, Norrbyn, se Bakbin (~ byn) 362, se Muuga N orringi 178, 188 Namelu 105, 110,, jfr Naamani Norrmans gronni 56 Nanu-mammas 35 N outhusmalmin 59 Narffuen 97, se, Nargö Nargen, se Nargö N outhus,stranden 54 tNarghe(i)den, se Nargö N outhusvägin 75 Nargö 9, 16, 17-104, 153, 161, 218, Nouthusängin 65 244, 270,, 276, 352 N ovaja, se RagJ.eg,ronn, ,se också Nargön Bank, se Naamani Niiiigrund Naurismäe t. 268 Nuka hall kivi 263 Neeme 26, 224, 22rr f., 236, 253 f. Nulli kari 193 N eeme laht 271 N ummertvåkärri 70 N eeme nurk 224 Nupa t. 225 Neeme ots (Jumida) 271 Nurga t. (Kaberneeme) 262 Neeme ots (Kaberneeme) 262 Nurga t. (Randvere) 179 Neeme pöld 132 Nurme t. (Kaberneeme) 261 N eeme saun 175 N urme t. (N eeme) 2-27 Neeme soo (Jumida) 271 Nurmela t. 261 N eemeotsa laht 279 Nuudi ponissööt 2,24 Neljalipuma,dal 104, 111, 114, 117 Nuudisauna t. 224 N er-e-bin 34 (?) Nyalittegrund 111 Neuer Mitt-elgrund, ,se Miitsi Nya Middelgrund 110, se Miitsi Nibi soo 142 tNyby 173, se Uuskiila t Niege bue 173, 358, se Uuskiila Nöia kivi 195, 210 Nigu kehvel 196 Nömme heinamaad 269 Nigula pöld 266 Nömme kari 147 Nigula t. (Prangli) 192 Nömme soo 279 Nigula t. (Tammistu) 270, Nömme t. (Aegna) 143, 148, 168 Niidi t. 174, 17'7 Nö,mme t. (Kräsuli laid) 143 Niidu t. 273 Nömme t. (Neeme) 227 Niidurann~ se Miiduranna Nömme t. (Prangli) 197 Niiliska t. 280 f. Nömmekaevualune 2176 Nina nurk 230 Nömmiku t. 180 Ninaotsa nurk 237 Näki kivi 273 f., 279 Ninase nokk 274 Näkmanni ots 196, 2'14 Ninase t. 2'IB Näpist,e t. 226, 230, 255 Nippustäin 55 Näreöö 97, se N argö Nisu madal 104, 110 Niiiigrund (Nygrundet) 117, 193 Niängin 65 Niiiiti heinamaa 194 321

Obukari, se Hobukari Ottopere, se ,Johannas-Gottläps Obukivi, •se Hobukivi Ottos Hindreks 40 Odakivi kari 273 Ottos J ohannesis 40 Odakivi körb 275 Oxkärri 65, 70 Odakivi kula 273 Odakivi laht 273 Odakivi mägi 275 Paas 142 Odakivi säär 273 Pa.hna kivi 262 Odakivi t. 278 Painuva kivi 279 Odipöllu mägi 175 Paju aed 175 Odipöllu nukk 175, 177 Paju heinamaa 123 Ohtri t. 226 Paju t. (Kaberneeme) 262 Oina kivi 237 Paju t. (Neeme) 227 Oja heinamaa 180 Paju t. (8almistu) 264 Pajuneeme t. 227 Oja nukk 2•32 Palgi kivid 2'37 Oja sunn 132 Paljasaar 105, 117 Oja t. (Pärispea) 273 Paljasaare riff 108 Ojat. (Randvere) 179 Palmi ots 192 Oja vars 196, Palmi t. 192 Ojakalda oja 275 Palu laastumaa 2'75 Ojakalda t. 273 Palu mägi 275 f. Ojasepa soo 27,5 Palu soo 279 Olmi t. 142, 154 Palu tee 275 Onga t. '270 Palukatku 2175 Oolgruni 154 Paluranna löugas 273 Oppe-bin 34 Pandju maa (kari) 124, 133, 112, Oru kula 26 12, 273 157 Oru tänav 2176 Pandju saar 146, 157 Orutooma heinamaa 262 Papa kivi 195, 215 Oskar Berthelsons 45 Pardi kivi 225 Oskars 43 Parken, s,e Lehtmetsa Oskars 45 Partepealine 276 Oskarsängin 34, 65 Partu soo 70 Oti löugas, 145•, 177 Pasklood 279 Oti madal 104 Patarei tee 124 Oti t. (Aegna) 161 Patermuru mägi 224, 365 Oti t. (Kaberneeme) 262, 364 Pealtktila 273 Oti t. (Prangli) 192 Pedassaar 260 f., 2'65 Oti t. (R,ohuneeme) 143 Peebu t. (Pärispea) 273 Otsa kehvel 279 Peebu t. (Salmistu) 264 Otsa t. (Neeme) 227 Peebu t. (Viinistu) 280 Otsa t. (Prangli) 192 Peenekari 146 f. Otsa t. (Pärispea) 273, Peenekari krunn (rahu) 144 Otsa t. (Tammistu) 270 Peetri aed 175, 177 Otsa t. (Tammneeme) 176 Peetri t. 280 Otsa t. (Viinistu) 281 Peiu kivi 196 21 - Wieselgren 822

Peetrijaani t. 273 Piksi t. 273 Peiu kari 133 Pilks 45 Peldikualune rand 237 Pilli t. 192 PeHo t. 227 Pilpa t. 225 Pellu t. 261, 264 Pirita jögi 108 Pendi t. 192 Pirkli madal 144, 171 Pendikse kari 145 Pisipööli t. 280 Pendikse t. (Aegna) 143, 146, 148 Plangu kivi 273 Pendikse t. (Krä! Puerne kehvel 274 Piksi kiila 273 Puerne nina 274 Pik,si löugas 274 Puerne rand '274 Piksi rand 274 Puerneeme t. 273 Pugumanni t. (Rohuneeme) 143, Päärna t. (Prangli) 192 jfr Porda I. Uustalu Päärna t. (Tammnecme) 176 Pugu(man)ni t. (Rammu) 132 t Pöddar, se Pedas;iaar Puguni kari 133 Pööli pae 279 Punakivi (Kiiu-Haabla) 266 Pörgi t. 261 Punakivi (Leesi) 269 Pööli t. 280 Punakivi (Prangli) 194, 198 Piiiinsi kiila 142 i., 160. 36."i Punakivi kiila 233, 236, 254 Piiiinsi rand 145 Punane kivi (lhasalu) 232 f. Piiiinsi salm 133, 142 Punane kivi (Kaberneeme) 26'-2 Pungari t. 2'27 Raastu t. 224 Punhari 253, 2'55 Rabaskari 263 Purekkari 274 Rabsaloom 147 Purekkari kael 274 Raesadam 144, 147 Puuri t. 143, 162 Raesadama t. 168 Puusepa t. 22'4 Raglegronn 105, 111 f. Pöhjakiila, se Bakbyn t Ragnilsgrundet, se föreg. Pöhja ~alusi saar 258 f. Raimik 175 Pöldmäe t. 175 Raja laht 177 Pö!endsoo 224 Raja t. (föasalu) 226 Pö!enud nömm 275 Raja t. (Leppneeme) 174 Pölluaed 66 Raja t. (S1almistu) 264 Pöllu nina 266 t Rakelshoff, se Brakeishof Pöllu t. (Jumida) 271 Rammu saar 172'. 2-25 f., 231, 237 f., Pöllu t. (Pärispea) 273 242-248, 254, 282, 36:3 f. Pöllu t. (Tammistu) 270 ·,· Rande 0, se Prangli Pöllu t. (Viinistu) 280 Randmägi 264 Pölluantoni t. 2'66 tRandifer o. dyl., se Randvere Pöösa t. 143 Randvee t. 123 Pähkne aed 275 Randvere arinexförsam1ing 172- Pähkne laht 274 191, jfr även 249 f. Pähkne liiv 274 Randvere kapell 180 Pähkne pöld 275 Randvere kiila 173, 179 fL 189- Pähkne säär 274 191, 358 Päilikneem 274 Randvere kiilavahe tee 180 Pällugårn 66. Randvere laht 180 Pällu t. (Prangli) 192, 197 Randvere Jeetseljak 180 Pällu t. (Tammneeme) 176 f. Randvere uus maantee 180 Pärispea killa 6, 2'73-279 t Rango, se Prangli Pärkmani t. 2-27 ' Ranna kari 1'75, Pärna mägi 180 Ranna t. (Leppneeme) 175 Pärtelsons, se Berthelsons Ranna t. (Prangli) 192 Pärtli t. (Jumidå)' 271 Ranna t. (Viinistu) 280 Pärtli t. (Kaberneeme) 261 Rannakiila rand 229 Pärtli t. (N eeme) 227 Rannamäe t. 280 Pärtli t. (Viinistu) 280 Rasi karjamaa 269 Pärtli-Jaani 280 Rasi soo 197 324

Rasi t. (Leesi) 268 Rohiku heinamaa 142, 144 Rasi t. (Prangli) 197 Rohiku soo 144 Rastu t. 226, jfr Raastu Rohuneeme kula 143 ff., 158~rn2, Rataselja t. 280 357 Ratsepa t. 2'-27 Rohuneeme ots 143 tRau ..., se Rohu ... Rohuneeme rand 145 t Rauvaldi 219 Rohusaar 2M tRavale 93 Rohusi saar 259 f., 366 Rebala kiila 8!:l-, 225 f., 240 ff. Roigu t. 270 Rebumäe pöllud 270 Roksi pöld 178 Reie niit 276 Roobu t. 223 Reino s,oon '233 Roogitu t. . 280 Reinupere, se Gammet-Reinus Roose mägi 2124 Reinu t. (Neeme) 2-27 Roostantsu 176 Reinu t. (Rummu) 132 R,osteantsu 176, 178. 190 Reinumadise t. 179 Rootsi-Hantsu t. mo Remans, se Söörd Rootsi kants 147 tRepel 241 Rootsi-Kallavere kiila · 172,, 190, t Reporiotz 210 223 f .. 238 f., 248. 36,i Revelstein 104, 113, 120 f. Rootsikivi ank 237 f. Reuaugu mägi 275 Rootsineeme 236 Reuaugu soo 275 Rootsineeme t. 227 Ridarhuse 34 Rootsi kari 236 t Rifarrica 93 Hootsipere, se Tantas-.T ohannesis Rigårdn 66 Ropps, se Roberts t Rihe t., Haabneeme, 138 ? Rosendal, Rosenhus 38. 41

Riia pöld 276 HonYendi ots 193, 2116~2rn Riiapöllu tänav 276 Rubens 4,i Riiassöödi 180, 190 Rudolfs-Karlas 3,i Riiasöödi t. 192, 197 t Rug-henkarl, 80 ,105 Riks 43 Ruhnu sadam 282 f. Risti soo 26'2 Rummu kiila 132 f., 13H f., 357 Ristialune rand 237 Rummu möis 25,6. 140 Ristimatsu 2713 Rummu rand 132 Ristimäe t. 224 Ruotsi t. 142 Ristimägi 229 Ruotsi-,Taani t .. se fiireg. Ristipöllu t. 273 Ruotsina L se fiireg. Ristli t. 280 Ruskusoo oja 269 Ristu t. 280 Ruukiila 234 Ristvälja t. 270 t Råmm, se Rummu Risu soo 270 t Rånim o. dyl., se Rohuneeme Rivi kari 133, 142 Räbala, sr Rebala Rivi kivi 133, 142 Räbaseberg·e 61 Rivi ots 193 Räimi kivi, se Stremingsstäin Roberts 44 Räimik 269 Robertspappas åker 63 Räimikheinamaa 269 »Roehum», sr Rohuneeme Räimiku heinamaa (Kaberneeme) 262 325

Räimiku heinamaa (Kiiu-Haabla) tSarniis (Sarnns) 173, 360 266 Sarrn kivi 279 Rätsepa t. (Jumida) 271 Saneangu t. 22-ti Rätsepa t. (Kaberneeme) 262 Sanna kivi 237 Rätsepa t. (Prangli) 192 Sanna laht 2,74 Rävala, se Rebala Sanna loik 237 Rävasaare 48 Sauna t. (Leppneeme) 174 Röstäin 55 Sanna t. (Tammneeme) 176 t Rövelniemi, se Rävasaare Saviaugn t. 280 Runga t. 280 Savikalda 52 Riisi 2'-28 Savirand 229 Riistla t. 143, 160, 356 Saviranna 224 f. Riiiitlikordon 123 Schinkarka karel 53 Schinkarka kärri 70 Saare t. 226 Schinkarkamalmin 59 Saasu mägi 178 Schinkarkaskogin 58 Saatkari 262 Schmidt-sängin 66 Sadama kari 145 Schmittsis 36 Sadama nokk 274 81ea kari 227 f. Sadama pae 2,79 Seaturu 176 :-,adamneem 2'79 Sebajiiri t. 268 :-,adamneemc kari 279 Sebamadikse t. 268 i-,adamneeme soo 279 Sedrabyn, se Storbyn Sadula kivi 237 Seeliku rand 193 Saepuru, se Pilks Seina kari 193 Saigu t. 227 Seiskn t. 143, 356 Sakasoo 180 Selksi allikad 276 Saksamardi t. 266 Selksi soo 279 Saku laht 271 Sepa kari (LeppneemP) 175, 177 8aku t. 271 8cpa kari (Salmistn) 26'5 Salmesaar, se Aegna Sepa liiv 268 Salmistu kiila 6, 260, 264 f. Sepa sann 161 Saltgrunn 105, 110, jfr Soola Sepa t. (Kaberneeme) 261 8ammeliku soo 144 Sepa t. (Leppneeme) 175 Samus 38 Sepa t. (Rammn) 225, 237 Samusängin 66 Sepa t. (Salmistn) 264 Sandi kivi 2'62 Sepi t. 161 Sandvägin 75 Sergejs 43 Sand vägskärri 70 Serva t. (Ihasaln) 226 Sandvägssichti 79 Serva t. (Kaberneeme) 261 t »Sanghaver», se J any Ha Ycr Sfönri koppel 276 St .Johannes församling i Tallinn Sichtkärri 70 122~171, 139 Sichtvägin 75 :-:-arapikn t. (Leppneeme) 173 S1ignraia t. 271 Sarapikn t. (i-,,almistn) 26-i Signri t. 271 :-

Sihi t. (N eeme) 2'"27 Soola madal 275 Sihiotsa-alune 147 Soone t. (Pärispea) 2'73 Sihvardi t. 266, 268 Soone t. (Uuskiila) 224 Siilikärri, ~ soo 70 Sope t. 273 Silikrunn 141, 171 Soppidetagused 275 Silla 43 t Steinmalmi soo • 70, jfr 8täin .. Silla t. 176 t Stekgrund 108 Sillamäe t. 261 Stor(-), se Stour(-) Sillaotsa mägi 175 Stoura bärgena 62', 352 Sillaotsa t. (Prangli) 192 Stoura bärgina väg'in 7';} S'illaotsa t. (Uuskiila) 224 Stoura stäinana 55 Sillgrundet 171 Stourbin 30, 34, 42 Silmi löugas 2173 Stourhamnen, se Hamnen Silmi nokk 27G Stourbärgskärri 70 Silmi rand 275 Stourbärgsvägin, se :-,,toura bärgena- Silmi soo 276 vägin Sdmlanku bärgi 61, ängin 6l\ ~ Stourkärri 70 Simlauku, se föreg. Stourmalmin 59 Sinkarka, ,se Schinkarka Stour-Påls, se .TurkaR P:lls Sinkelmanni t. 270 Stourrännun 72 Sipukese heinamaa 233 Stoursand 50 Siraki kehvel 274 Stoursand 50, ~ svägen 75 Sfraku tammik 58 Stoursichti 79 Sirets 43 Stourvägin 75 Sirgemetsa nömm 27G Sfourängin 66 Sita kari 144, 171. 363 Stourängsbärgi 62, 7,""> Sitre kiila 235, 265 Stourängskärri 70 Skansen 352, jfr Valln Skolhusvägin 75 Stourängsvägin 75 Skouvachtns 45 Streckelsbron 78 8'treckelskärri 70 Skrädars 45 Stremingsstäin 55 Slullus 44 t Smal grund 108 Styrmans 38 t Smedstorp 161 Styrmansängin 66 Smitts-is, -as etc., se Schmittsis Ståur, se Stour Smittsvägin 75 Stäinmalmin 59, 93, 352 Sobe aiad 275 Stäinmalmsvägin 75 Sobe tänav 27;°'> Stäinmalmsängin fl(l, Sockerängin 66 S uigu t. 2'-26 Sofias,Fridus 35 Sukrua ugu t. 280 Sommarvägin 75 Sunimäe t. 280 Soo aed 175 Sundiselg 233 Sooheinamaa 264 Surnumäe 143 Soo t. (Salmistu) 264 Susi t. 262 Soo t. (Tammnecme) 176 Suti kiila 177 f. Soo täna,r. 275 Suti madal 173, 177 Soola madal (Aegna) 104, 110 Suu kivi 274 327

Suugu t. (Kiiu-Haabla) 266 f. Suurkörb 269 Suugu t. (Lfl-esi) 268, 270 Suurklila, se Stourbin Suur Kainömme mägi 275 Suurpea killa 282 Suur kari 147 Suursoo 2,79 Suur kivi I. Kumli suur kivi 143 Suurtiiki pöld 175 Suur kivi (Pärispea) m Suurwall, se Taani .. Suur kivi (Rammu) 237 Svartstäin(s karet) 54 f. Suur liiva, se Storsand i" Svartsten 108 Suur lood ( ~ Suurlood) 176, 178 tSöberlöuk 276 Suur maa '266 Söernu mets 262 Suur numm (nömm) 142 Sörve-Villus, se Trolln Suur oja 266 Söörd 45 Suur Pihlakapöösas 234 Säcki-Lenas 37 Suur Rootsikari 2@ Sälastäin 5fi Suur salm 144 Sängi kivi 233 Suur soo (Kiiu-Haabla) 266 Sääre t. 281 Suur soo (Leesi) 269 Söödi t. (Kaberneeme) 262 Suur soo (R.-Kallavere) 224 Söödi t. (Salmistu) 264 Suur Tammneeme laht 176 Söökri t. 2'"27 Suur Teigar 176 Siigavoja 233 Suur tänav 276 Siisimäemaa mägi 175 Suuraed 27ö Siisimäemaa tulimurd 17'7 Suuraia pöld 123 Siisineem 231 Suureaia t. (Ihasalu) 2-27 Siisineeme nukk 229 Suuraia t. (Kiiu-Haabla) 266 Suureaia t. (Neeme) 227 Taani kuninga(tiitre) aed 60 Suuraia t. (Viinistu) 280 Tabani t. (Prangli) 19-2, 211 Suur-Ale t. 270 Tabani t. (Pärispea) 273, 278. Suure kari 17:5 Tabani t. (Jumida) 271 Suurekivi (Aksi) 222 Taga-Indrek, se Mattssons Suurekivi (Kaberneeme) 262 Tagakörb 276 Suurekivi t. (Ihasalu) 226 Tagalaht 195 Suurekivi t. (Jumida) 271 Tagaloome ots 146 Suurekivi t. (Kaberneeme) 261 Tagaväli 38 Suurekivi t. (Tammneeme) 176 Tagaväiisängin 66 Suurekivi taadi heinamaa 176 Tagaväli t. 22'6 Suurelassi t. 280 Tagavälja pöld 224 Suuremäe pöld 232 Takulaeva kehvel 192, 217 f. Suureniidu mets 144 Tallinna Jaani kogudus, s,e S.t Suure paadi laht 195 ,Johannes Suurepaiu 234 Tallinna kivi, se Revelstein Suureselja t. 224 Tallissäär 263 Suuresoo mäed 269 TaHneeme, se Sita Suuressoo 194 Tallneeme löugas 144 Suuressoo mägi 194, 198 Talupmäe 235 Suurevälja 132, 140 Talvtee t. 224 Suurjärv 123 Tambli t. 262 328

Tamme t. 262 Tiitsu t. 179 Tammeniidi t. 224 Tippa-Karls, se Mina-Karls Tamme kari 23,2 Tirustäin 55 Tammepöllu t. 268 Tisleri t. 209 Tammi t. 1~3 Tite kivi 237 Tammiks 44 Toarahva t. 273 Tammiku t. 268 Tohtsa t. 2'27 Tammistu kiila '270 f. Tokardi t. 143, 156, 364 Tammneeme kiila 176 ff., 184, 188 ·Tondi kivi 104, se Devels Ey Tampli t. 2:27, 230 Tondipere nömm 196 Tanava t. 174 Tooli kivi 274 Taneli t. 237 Tooma kari 263 Tanska kiila 260 Tooma kivi 27'1 Tanska t. 260 f., 264 Tooma t. (Jumida) 271 Tan tas-J ohannesis 36 Toomansu 229 Tanuvarahva t. 280 Toomäantsu t. (Kaberneeme) 261 f. Teearu soo 269 Toomantsu t. (Neeme) 227 Teeharu t. 176, 186, 363 Toomaotsa t. '281 Teesuu oja Toomari 229 Teigari t. (Tammneeme) 175, 185, Toomari t. (Kiiu-Haabla) 2·66, 268 363 Toomari t. (N eeme) 227 Teigari t. (Uuskiila) 2-25 Toomari Tehve t. 266 Teiste t. 132 Toominga järv 194, 198 Teivi kari 237 Toominga nukk, se Häggebärsoddn Tella kivi 233 Toominga t. (Neeme) 227 Tenikseri t. 268 Toominga t. (Rohuneeme) 143 Teodorspappas, se Danels Toominga t. (Tammneeme) 176 Teotee värav 2t!4 t Tor:ijaS 173, 358, se Tammneeme Terige t. 273 t Torsniit1 173, 184, se Tammneeme Ternemäe Iaht 270 Traavipere, se Kins Ternemäe rand 270 Triinu = Mari kivi 237 Ternemäe t. 268,, 270 Trolln°44 Thusnes 180, se Tammneeme Träskigronni 56 Tihedik 276 Träskikare! 49 ,· Tihiku t. 192, 197, 364 Träskikärri 71 Tihveti t. 225 Träskiskogin 58 Tiigi t. (Leppneeme} 175 Träskivikin 2'1, 49 Tiigi t. (Prangli) 192 Träskiåkern 63 Tiirkari 265 Träskiängin 67 Tiirloo 193 Tsitre kiila, se Sitre Tiiru kivi (R.-Kallavere) 2-24 Tuhli aed 276 Tiiru kivi (Tammneeme) 176 Tuhliaiad 275 Tiiru kivi (Viinistu) 279 Tuissusuurepalu soo 233 Tiiru laht 225 Tulimurd 175 Tiiru t. 224 Turska kari 195, 215 Tiisleri ots 192 t Turysnes 180, se Tammneeme Tiitsu karjamaa 180 Tuulisselja mägi 224 329

Två stäina 55 Ulgmiste ots 265 Tondipere nomm Ulgu madal 104, 113 f., jfr Devels Tolli t. 123 Ey, 193 Toni t. 180 Ulklaht 279 Tonikse t. 270 Ulkmadal (Leesi) 268 Tonu neem 195 Ulkmadal (Tammistu) 270 Tonu t. 22,6 Ulkmadal (Tammneeme) 176, 177, Torvaahju soo 270 178 Torvaaugu rand 274 t Ulkus, s,e Dlgase Torvaaugu soo 269 Umaliste heinamaa ·262 Torvaaugu t. 273 Umbaed 276 Tågvägin 78 Umbkehvel 195 Tälliimä 272 Umblu saar 261 Tämaja soo 276 Umboue saar 2:64 Tänava t., se Tanava Understa vägin 75 Tiihiipea t. 204 Uolgruni kari 142 Tiilli kivi 180 Uue heinamaa korb 270 Tiilli t. (Randvere) 179 Uue heinamaa soo 270 Tiilli t. (Salmistu) 264 Uue Toni t. 180 Tiima sarg 275 Uuesauna t. (Leppneeme) 175 TiindernHt 233 Uuesauna t. (Neeme) 227 Tiindri madal 104 Uuetoa t. (Aegna saar) 143 Tiinnarne aed 276 Uuetoa t. (Kaberneeme) 261 Tiinnarneeme laht '274 Uuetoa t. (Prangli) 192 Tiinnarneeme !epik 276 Uuetoa t. (Pärispea) 2·73 Tiiunarneeme lougas 274 Uuetoa t. (Rammu) 225 Tiinnarneeme mägi 2/i'4 Uuetoa t. (Salmistu) 264 Tiinnarneeme rand 274 Uuetoa t. (Uuskiila) 224 Tiinnarneeme t. 273 Uus madal, s•e Niiiigrund Tiirgilinna 221 f. Dus, madalik, se Raglegronn Tiiiibe t. (Kaberneeme) 262 Uus tänav 276 Tiiiibe t. (Prangli) 192 Uuskiila 1 W, 224 f., 239 Uuslu t. 123 Ubari 235 Uustalu kartuliaia neem 196 Ugo nina 262 Uustalu t. (Ihasalu) 226 Ugu mets 262 Uustalu t. (Kabernee-me) 262 Uha pold 266 Uustalu t. (Miiduranna), se Uuslu Uha soo 194 Uuslu t. (Neeme) 227 Uhi pollud 270 Uustalu t. (Prangli) Uhi t. 268 Uustalu t. (Pärispea) 273 Uie t. 273 Uustalu t. (Rammu) 225 Uitro kehvel 228 Uustalu t. (Rebala) 226 Uitro t. 227 Uustalu t. (jfr Pugumanni I. Porda) Ujumise kivi 237 (Rohuneeme) 143 Ujumise neem 274 Uustalu t. (Salmistu) 264 t Ulfsund, se Aegna Uustalu t. (Tammneeme) 176 Ulglaht 275 Uustalu t. (Viinistu) 2s,1 330

Vaba t. 226 Vanani 800 142 Vahe kehvel 19ii Vanani t. 142 Vahe madal 193 Vanatamme heinamaa 262 Vahe kari 147 Vanapere kari 133 Vahe• t. 273 Vanapere t. (Rummu) 13'2 Vaheaadu t. 281 Vanapere t. (R.-Kallavere) 223 Vahekari (Kuusalu) 259 Vanatoa t. (Ihasalu) 226 Vahekari (Neeme) 228 Vanatoa t. (Prangli) 192 Vahekari saa.r 258 Vanatoa t. (Rammu) 2125 Vahemcdal 108 Vanatoa t. (Viinistu) 279 Vahenömme t. Vanavee t. 261 Vaheneeme t. (Uuskiila) 224 Varangu herrgård 201 Vahe8auna t. 2e6 Varbiku tagune 134 Vahetoa t. (A si), 220 Varbla nina 5i1 Vahetoa t. (Prangli) 19-2 Varbola, Läänemaa, fil Vainja 8aun 174 Vare8e kari ·274 Vaino t. 261 Varesneem 271 Vainu heinamaa 134 (?) Vattengård, se Vesi aed Vainu t. 192, 197 Veero t. 226 Vaipallu pöld 266 Veeru t. (Kaberneeme,) 2'61 Vakstuängin 67 Vellau 44 Vakstuängssletan, se föreg·. Vene kari 265 Vakstuvägin, se Stäinmalmsvägin Venepapi t. 266 Valentins, se Skrädars Venesepa t. 271 Valge 800 .266 Venna8te kehvel l!J,6, 201, 364 Valgekivide löugas 1!l'2 Ventsiki t., 8e följ. Valg·emaja löuga8 192 Vent8ingi t. 176, 178, 187 f., 3>63 Valingu 187 Ve8i aed 67 Valkla paekallas '235 Ve8iaid heinamaa 237 Vallana, se Valln Vesi8äär 237 Vallbärgi 62 Veski neem 192, 195 Vallflutun 55 Veski nukk 23'-2 Valli-Fran8i8 37 Ve8kineem 177 Vallkarel 47 Veskineeme 175 Valln 47, 67 Ve8tenbäri t. 192 Vanajakuskärri 71 Westerbloms 42 Vana järv 271 Viblubuskbärgi 62 »Vana Jässi» 147 Viborg, Karelen, Viborg8 län 81, Vana koolimaja 132 154, 156, 187 Vana tänav 276 Vickumammasängin 67 Vanahantsu t. 279 Vihma madal 353 Vanakabeli löuga8 193 Viigari väli 132, 139 Vanakabeli neem 193 Viigi taadi heinamaa 142 Vanakabeli neeme kivi 196 Viigi t. (Aegna) 150 Vanakört8 123 Viigi t. (Kaberneeme) '2'61, 2'63 Vanakännu t. 143 Viigi t. (Piiiin8i) 142 Vanane t. 280 Viigi t. (Rammu) 237 331

Viikre t. 226 Vörkaia t. 175 Viikri t. 227 Vörkneeme (Verk~) t. 280 Viimsi möis 122, 3,>3 Väessoo 194 Viimsi poolsaar 6, Li, 122-191, 355 Vägaskildena 78 Viina kari 192 Vähe Jaagu neem 177 Viina kehvel 192 Vähejärve aed 275 Viinistu kiila 279-284 Vähelood 2,74 Viinistu neem 2'79 Vähe maa 266 Viinistu neeme t. 279 Vähusoo 71 Vika t. 238 Väike Kainömme mägi 275 Vikmans 37 Väike kari 195 Viktors (Bakbin) 41 Väike Pihlakapöösas 234 Viktors (Stourbin) 43 Väike salm 194 Villemi t. (Kiiu-Haabla) 226 Väike Teigar 176 Villemi t. (Viinistu) 280 Väike-Ale t. 270 Villemsons 45 Väikekiila, se Bakbyn Vinnakivi 231, 233 Väikelassi t. 280 Vinnakivi aed 194 Väikesadamakiila. se Lilläng·eu Vinnundi kari (Leppneeme ). 17/i Väike salm 144 Vinnundi t. 174 Väikjärv 123 Vinnuniidi t. 174 Väljaotsa t. 2-25 Vintervägin 77 Vällikese mägi 176, 178. 186 f. t Wiorla, se Vöerdla Värava t. 175 t Wirbi mets 58, jfr Viri Värdja mägi 224, (365) Viri ~ Virpe ändan 51 Västervik, se Gammel-MatteR t Virola kiila 248 Västersiduvägen 78 Virpu ots 112, jfr Viri Vättloiksrännun 72 Viru kari 142 Vättloiku 67, ~ vägin 77, Viru-Nigula 259 ~ ängana, se Djupviksängin Virve kiila 282 Vitstäin 54 f., ~ s karel 54 t Zalmes, se Salmistu Voi kivi 237 Zitter, se Sitrc t Wolf, Eylandt de 163 f., se Aegna saar t Wolfsön 164, se Aegna saar Åkers karel 49 Vollus 37 Åkers siehti 79 Vollusgatnan 73 Äkeräng"in 65 Voodikivi 233 Wrangelsholm 9, 14, se Prangli Äddgars, se Edgars t Wrangoe 173, 360, se Prangli Äiasselja mägi 22'1 t Wulf(s ö) 6, 80 f., 164, 167, se Äigna saar, se Aegna saar Aegna saar Äigna salm 194 t Wullisaar, se Aegna Äksi, se Aksi Vöerdla kiila 174, 248 Äkäsi t. 270 t Woergel 173, 358, se Vöerdla Äli ~ Älja-pappas 35 V örkaia lage 133 Äljases åker 63 V, 0 rkaia laht 175 Ämma kivi 274 H:32

Ämma löugas 274 Ohe kivi kehvel 195 Ämma nina 282 Dlelahe rand '276 Ämmus-Jukkus 36 Oieliiva t. 268 Ängis 35 Oiesaare kanav 19-2 Antus 44 Olesaare neem 192 Äploddn 47 Olesaare rand 192 Argi sa.dam 193 Dlesteks 237 ~\skäls, se Eskils Oleste-Veski t. 237 Aäri t. (lhasalu) 226 Dlestoa t. 2719 Ääri t. (Prangli) 192, 197 Olevelt kehvel 193 Olgase kula 225 f., 239 f., 250, 865 Öunakari, se Äpploddn Olgaste rand 23-6 östervik, se Mattssons Dllimiste aed 175 (?) österviken n3 Dmmargune loik 237

Il. Ortnamn utanför det undersökta området.

Anm. Estland, Finland, Sverige ej upptagna. t Aastorp, Jylland, 125 Ap(p)elnäs, Åland, 1H6 Abbemåla, Östra h., Småland, 137 , Rakvere, Virumaa, 166 Abbenres, Hammers h. 137 Askersund 13 Abbetved, Valborgs h. 137 Aspanäs, Våla h., Uppland, 1B6 Aikdalar, Gotland, 185 Aspanäs, Ydre h., Småland, 136 Allentacken, se Alutaguse Aspelanda hd, Kalmar län, 217 Alterp, T0nder-H0jer-L0 h., 137 t Aspenäs, se Haapaniemi Altja kiila, Virumaa, se Haldja Assikala socken, Nyland, 14 Alutaguse, del av Virumaa, 272 Alvhem;· Västergötland, 94 Backolasgårdar(na), Nås, Koppar- t Arne, -polsen, Haljala, Wierland, bergs län, 185 125 Beisfjorden, Nordmarks amt, 98 Amerika 18'7 Berlin 61 Anholt, dansk ö, 85, 99 Bingar, Gotland, 185 Anija, herrgård, Harjumaa, 246 Birkas folkhögskola, Nuckö, Antby, Snappertuna, Nyland, 1ij1 Läänemaa, 8 t Apaldaeacher, 137 Bjunsve, hemman i Kors socken, t Apaldarum, 137 Harjumaa, 148 Apalviken, Tenala, Nyland, 136 Bjärgar, Gotland, 185 Apanäs, Snappertuna, Nyland, 1B6 Björkö (Koivisto) socken, Viborgs Apanäs udde, Borgå, 136 län, 195, 197 Apenes, ,Jarlsbergs

Glamsbacka gård, Snappertuna, 247 Hendersby, Kyrkslätt, Nyland, 188 Gotland 139, 25,7 Hertas ~ Hertonäs, Helsinge, Ny­ Gotlands norra härad 157, 18,'i land, 15l Gudvalla, se Gutnalia Hertu, gård, Storkyro, Österbotten, t Gutnalia, kloster, Gotland, 257, 366 255 Gäster by, Sibbo, Nyland, 183 Hinkaböle, Pyttis, Nyland, 14 Gävleborgs län 182 Hirfsala, hemman, Kyrkslätt, 27 Göta älv 94 Hirslahti, Vehmo, Åbo-Björneborgs Göteborgs & Bohus län 186 län, 191 Hlfdarendi, Island, 46 Haapajärvi by, Kyrkslätt, Nyland, Bogland, Finska viken, 194, 197 136 Hortlax socken, Piteå, 151 Haapakylä, Vichtis,'Nyland, 136 Hull, hamnstad, England, 5'6 Haapaniemi, Kisko, Nyland, 136 Hvittisbofjärds socken, Egentliga Haavisto by, Strömfors, Nyland, Finland, 211 136 Hylta övergård (Räsänen : Hyltta), Habbinem, se Ämmeri Tenala, Nyland, 136 + Hackesaar I. dyl., se Haxalö Håpnängsodden, Finby, Nyland, tHaga(n) 86 136 t Hagasjö(n) 86 Härjedalen 31 Hage,ri (t Hakers), socken, Harju­ Härnösand 355 maa, 360, 363 Hästbacka, by, Terijärvi, österbot• Haldja k., Virumaa 6, 267, 281, 367 ten, 265 Haljala socken, Virumaa, 6, 125, t Hästdahl(szåkeren), Ingå, Nyland, 201, 2"11, 256 216 Haljava möis, Harju-Jaani, 201 Häverö, Roslagen, 169 Hallinap, se Haljava, 201, 360, 362 Högsnäs, Ångermanland, 355 Haltja, se Haldja Hamburg 5, 358 Ingermanland 187 Hammer h., 137 Ingå socken, Nyland, 167, 183, Hangö, Nyland, 84, 155 185 f., 200,, 216, 353 f. Hannijöggi, se Anija 1rkutsk, guvernement, Sibirien, 53 Hannover, preussisk provins, 353 Isnäs, Pärnå, Nyland, 191 Hap(p)ala, Sippola, Nyland (Vi- Isokylä (Storby), Laihela (Laihia), borgs län), 136 österbotten, 2i14 Harju-Jaani socken, Harjumaa, 241 t ls00rn (= Rorvig), socken, Själ• Harju-Madise, socken, Harjumaa, land, 86, 355 Ivars, Lojo, Nyland, 191 t Harsteket (= Baggensfjärden), Ivars, Sibbo, Nyland, 191, 247 Stockholms län, 87 Haxalö, Borgå, Nyland, 222 tJadhurin 86 Helsinge socken, Nyland, 151, 185, .J erwen, se Järvamaa 223, 3'54 J onsbergs socken, Östergötland, Helsingfors 26, 246, 269, 366 157 Hemmings gård I. by, flerstädes, ,Jonsered, fabrikssamhälle, Väster• Nyland, 189 götland, 255 Hemängen, flerstädes, 189 .Julita socken, Sörmland, 151 335

.Juminen, Kuopio län, 272 Klottorp, Nuckö socken, 208 Jumisko, Uleåborgs län, 272 Knubb-, flerstädes, österbotten, 88 .Juuru, socken i Harjumaa, 140, 190 Kock-, flerstädes Sverige, 119 .Jylland 126 socken, Harjumaa, 356 .Tärna socken, Kopparbergs län, 1&'5 Koivisto, se Björkö ,Järvamaa, landskap i E,stland, 188 Kolstrands-, Råda, Värmland, 126 ,Jönköpings län, Småland, 137, 156 Komi, Viborgs län, 188 .Jönåkers hd., Sörmland, 94, 139 Komi-, flerstädes Nyland, 188 Komila, Uleåborgs län, 188 Kadrina socken, Virumaa, 25. 241, Komiovaara, Uleåborgs län, 188 368 Komisuo, Åbo-Björneborg·s län, 188 Kalifornien, Södra, U. S.. A., 28 Kommelsar ~ Komhelsar, Bromarv, Kalmar län, Småland, 184, 217 Nyland 155 Kaluski län, Polen, 53 Komsalö, Sibbo, Nyland, 188 Karelen 187 Konecki län, Polen, 53 Karis socken, Nyland, 150, 203 Kopparbergs län, 185 Karskog, Sjundeå, Nyland, 354 Korkis (Kurkse) by, Kors (Risti), Kasse!, Hessen-Nassau, 86 Harjumaa, 3, 6 Kavastu kommun, Tartumaa, 126 Kors i socken i Harjumaa 148 t Kaypenkoya, se Keibu Korsholms hd, österbotten, 214 Keava (Kedenpäh) möis, ,Juurn, Korszorn (Kors0r), Sor0, Sjrelland, Harjumaa, 190 8'6 Kedenpäh, se Keava Kotka. stad i Nyland, 2114 Kehra, nu pappersbruk och järn• Krankesjön, Skåne, 171, 358 vägsstation, Harju-,Jaani, Har­ Kristanäs, Borgå, Nyland, 161 jumaa, 173, 360 Kristianopel, köping, Blekinge, 182 Keibu by, Kors, Harjumaa, 6 Kroksjön, flerstädes i Sverige, 170 Keila socken och samhälle, Har­ Kråksnäs, Borgå, Nyland, 183 jumaa, 187 Kråkö, Borgå, Nyland, 161 Keisari, gårdar, Vasa län, 208 Kränkan, Singö, Roslagen, 169 Kellahti, Hvittisbofjärd, Egentliga Kränkan, Norra & Södra, St Nico- Finland, 211 lai, Sörmland, 169 Kellpakka, Vindala, österbotten, Kränkeboda by, Småland, 169 211 Kränkgrundet, St Nicolai, Sörm- Kejvsalö, Pärnå, Nyland, 208 land, 169 t Kelefjärd, se Kellahti, 212 Kuggam, Pernå, Nyland, 46 Kemijärvi socken, Nordfinland, 90, Kullen, Skåne, 86 ~ ,sjö 102 Kummelskär, flerst. Sverige, 15:i Kemiälven 101 Kunda, stad av 3:dje kfass, t Kerlingz öö, se Kilingö Virumaa, 174, 265 Kersalu (Kirsal), Keila, Har- Kuopio län, Finfanp, 183, 187, 272, jumaa, 6 283 Kilingö, Pärnå, Nyland, 157 Kurks, se Korkis Kinda hd, Östergötland, 186~7 t Ku~]~järvi 188 Kingston-upon-Hull, England, oo Kylingareds socken, jJvsborgs län, Kirsal, se Kersalu 156 Kisko, socken i Nyland, 136 Kyrkslätts socken, Nyland, 26 f., 336

:xi, 136, 188, 212, 258, 260, 264, Letipea, udde, Viru-Nigula, 118, 353 f. 270 Kåmmbälsäri, österbotten, 155 Leutåckern, Helsinge, Nyland, 151 Källar/backåker, -åker, -äng, Lihula, Läänemaa, 189 Borgå, Nyland, 212 Lillevi, Djursdala, Småland, 184 t Källasi, Lojo, Nyland, 212 Lillkällnäs, -viken, Kyrkslätt, Ny- t Källfjärd, se Kellahti land, 212 Källingen, Gotland, 157 Lillsvidekärr, Pärnå, Nyland, 184 Källingö, J onsberg, Östergötland, Linköpings stift, 257 157 t Lippanal, se Lepna Källnäs gård, Eälinge, Sörmland, Liskilsåkern, Helsinge, Nyland, 212 185 Källnäs, torp & näs, Kyrkslätt, Lislo äng, Pärnå, Nyland, 185 Nyland, 212' Lissbacken, Ingå, Nyland, 185 Källnäs/hagom, -udden, -viken. Lissjön, Lisstjärn, Lis,sviken, fler- Kyrkslätt, Nyland, 212 städes Sverige, 184 Kälvik, Ekenäs, Nyland, 212 t Litlawi, Björnlunda, Sörmland, 184 Käring- 15,7 Litslena socken, Uppland, 185 f. Kökar, Åland, 118 Litterholmen, Tenala, Nyland, 119 Köpenhamn 80 t Litzla Wi, se Lillevi Livland 96, 359, 36,1 Lahti, stad i Tavastehus län. 259 Loimijoki socken, Abo-Björneborgs Laihela (Laihia) socken, österbot• län. 181 ten, 214 Lojo socken, Nyland, 151, 188, 212 Lane hd, Bohuslän, 186 Looswiese, Braunschweig, 15,1 t Langathora, se Långtora Lovisa. stad, Nyland, 194. 208 t Langavik, Ingå, Nyland, 182~3 Lund 15, 53, 153, 351 Langnäsbäcken, Strömfors, Nyland, Lungskär, se Ungskär 183 Lynge-Fred·eriksborg, h., 137 Langnäs, Sibbo, Nyland, 183 Lynge-Kronborg, h. 137 Langskär, -sbacka, Siibbo, Nyland, Lyösönsälkä, Viborgs län, 154 183 Långaskär, Kristianopel, B,lekinge, Langskär, Strömfors, Nyland. 183 182 Langängs-, Borgå, Nyland. 183 Längtora socken, Uppland, 183 Lankajärvi, Kuopio län, 18'3 Läidskär, Borgå, Nyland, 214 Lappland, 89 Lännaberget, Gotland, 157 Lappvik, Tenala, Nyland, 188 Läänemaa, se Vik Lavansaari, Finska viken, 216 Lödsmåssan, Pedersöre, österbot• Leal. se Lihula ten. 151 t Ledegempeh, se Letipea Liifi\ker, .Julita, Sörmland, 13,1 t Leikarholmen, Se Lekarholm Lönneberga socken, Kalmar län. Leikas, gård, Laihela, Österbotten. 217 214 Lösbacka. Sibbo, Nyland, 151 Lekarholm, Ekenäs, Nyland,· 214 Lösräkorsberge, Esbo, Nyland, 151 Lekaräng, Sibbo. Nyland, 214 Löslandgierdet, Munsala, österbot- Lepna (tLippand), Rakvere. ten, 151 Virumaa, 166 Lösn, Snappertuna, Nyland, 15t 337

Lösåkorn, Esbo, Finland, 151 Mörskom, socken, Nyland, 46 Löytioja, Lojo, Nyland, 151 Möss-, flerstädes Nyland, 71 t Lösåker, se Löfåker Lösängeberget, Skellefteå, 151, Nagu, socken, Egentliga. Finland, (154) 353 Lösänge tjärn, Piteå, 151, (154) Naistenojansuu, Loimijoki, Abo- Lötåker, Helsinge, Nyland, 151 Björneborgs län, 181 Lövsn, se Lösn Nar-, flerstädes• Östergötland, 94 Lövsvage, Tenala, Nyland, 151 Narike, Jönåkers hd, Sörmland, 94 Löösi, Rapla, Harjumaa, 154 Narien-Miihle, Ostpreussen, 102 N arien-See, Ostpreussen, 102 Mal/grund, -grynnan, -skär, -örn, N ark- flerstädes N ordfinland, 89 f., österbotten, 2,15 101 f. Mal/holmen, -oxen, -ören, Nyland, Narva, stad i Estland, 6, 58, 87 f. 2115, 258 Narvavägen 234 Malhosarna ~ Malhösarna, öster• Narvik, Norge, 94, 98 botten, 258-9 N ederluleå tingslag, Västerbotten, Malhusören, österbotten, 259 18-2 Mallus, Orimattila, Tavastehus län, Nedertomeå socken, Uleåborgs län, 258 173 l\falourinsaari, Vehkalahti, Ny land, Neder-Vetil, sn, österbotten, 139 2ii9 Neeruti möis, Kadrina, Virumaa, Manja (Mannö), Pärnumaa, 157 24 f. Marsby ~ Massby, herrgård, Sibbo, Nehrung, Ostpreussen, 92', 102 Nyland, 186, 245 ff. t N erge, se N ehrung Mart(h), se Maardu under I Norge 97 Medevi, Östergötland, 184 Norrland 139 Melar, Island, 46 Norrängen, flerstädes, Nyland, 190 Mieto, Ilmajoki, österbotten, 127 t N orfasund (Gibraltar) 87, 98 Miili, flerstädes Estland, 126 Nuckö, socken och halvö, Lääne• t Mil-, flerstädes Tyskland, 126 maa, 3, 27 f., 54, 141, 207, 239, Millesviks ,socken, Näs hd, Värm• 355 land, 126 Nyland, landskap i Finla,nd, 14, 55, l\fiss-, flerstädes Nyland, 71 67, 150 f., 155, 167, 169 f., 183, t Mogensund, Läänemaa, jfr Muhu, 186, 190, 207 f., 212, 214, 216, 223,

82 260, 2164, 2168, 354 l\Iohn, se Muhu Nystad (Uusikaupunki), Abo- ·r l\forkin (Finnmarken) 86 Björneborgs län, 216 Morungen, Ostpreus,sen, 102 Nås tingslag, Kopparbergs län, 185 Morras 6, se Murraste När-, flerstädes Sverige, 101 Muhu, estnisk ö, 3, 213 Närke 92, 9'7, 102 Munsala socken, österbotten, 151 Närings berg, Södertörn, 102 f. l\Iurraste (Morras), Keila, Har- Nöterön, Jarlsberg, Norge, 186 jumaa, 6 t Mårtenstorp, by 1. gårdkomplex, Odensholm, Östersjön, 28, 81 Småland, 217 Orimattila socken, Tavastehus län, t Märinge, se Närings berg 25,9 22 - Wieselgren 338 t Ormasäter, Sörmland, 216 Rakvere, församling och stad Ormsö (Vormsö ), Läänemaa, 3, 25 f., Virumaa, 241 28, 54 Ram-, Rams-, öar i Nyland, 243 Orvlax by, Bromarvs sn, Nyland, Ramsholm, Vik, 243 354 Rangelskär, Stockholms län, 220 Oslo 18'6 Rangeln, flerstädes S:verige, 220 Ostpreussen 92 Rangen, flerstädes Sverige, 220 Rangsjön, flerstädes Sverige, 220 Paatna, Haljala, Virumaa, 166 Rapla socken, Harjumaa., 154, 356 Pantiosaari, Vuoksen, Finland, 124 Raseborgs hd och slott, Nyland, Paide, stad i Järvamaa, 188 2·6, 81 Pedersöre socken, österbotten, 151 Raudna, Viru-Nigula, Virumaa, 166 Peipus, sjö mellan Estland och Redsvägs härad, Älvsborgs län, 156 Ryssland, 6, 58 Rogö, se Rågöarna Pellinge Söderby, Borg·å, Nyland, Romnäsbacken, Sibbo, Nyland, 356 136 Rootsi-Hansu t., Juuru, Harjumaa, Pernå, se Pärnå 190 Piteå, Västerbotten, 151 Rootsima(a), Rapla, Harjumaa, 154 Polen 53 Rootzinpäh, se Altja Pona.rien, Ostpreussen, 102 t Roprin (Roslagen) 86 Pornes, se Purnes Rouen, stad i Frankrike, 217 f. Plukka, gård, Storkyro, österbot• Rovaniemi, stad i Finland, 101, 219 ten, 263 t Rovände, by I. gårdkomplex, Små• Praaga, ryssby, Tartumaa, 3·63 land, 217 Prålsbacka by, Ingå, Nyland, 186, Runö, Rigabukten 3, 151, 277, 268,

260 1 282 f., 3,64 Pund-, flerstädes sydvästra Fin­ Ryssland 53, 218 land, 211 Rystselkä, Viborgs län, 143 Puonti, Nykyrko, Egentliga Fin­ Råda, Värmland, 126 land, 211 Rågöarna, Harjumaa, 3, 6, 81 Puondi & Puonti, Uskela, Egentliga t Råmm Gierde, österbotten, 138 Finland, 2.11 Rångsöfjärden, Frösåkers hundare, t Purkal (Porkala), Esbo, Nyland, 80 Uppland, 2:20 t Purnes ~ Purnus, Sjundeå, Nyland, Ränken, sjö, Värmland, 170 162 Rönö hd, Sörmland, 212 Puurokari, Kymmene, Nyland, 214 t Rövände, se Rovände Piint,se, se Bjunsve Pyttis socken, Nyland, 14 Salems ,socken, Sörmland, 216 Pyydyskari, Uleåborgs län, 133 Sandby, Tenala, Nyland, 119 Pyydysmäki, Tavastland, 133 Sandhamn, Stockholms län, 2,6 Pärnubukten, 15'7 t Sayentacken, se Harju-Jaani Pärnå socken, Nyland, 157, 185, St Matthias (Harju-Madise), socken, 191, 208 Harjumaa, 6 Pörtö, Borgå, Nyland, 244 St Mikaels församling i Reva!, 27 St Nicolai socken, Sörmland, 169 Raasiku, Harju-Jaani socken, 201 St Petersburg 39 t Raghoe, se Råg öarna Sevede hd, Kalmar län, 184 339

Sibbo ~ Sibbä, rncken i Nyland, Stor Prålen, gård, Ingå, Nyland, 151, 183, 186, 191, 214, 245 ff., 18'6 352 f .. , 35,6, 365 Strömfors socken, Nyland, 136, 183 Simons, Snappertuna, Nyland, 151 Strömmingsholmcn, Ingå, Nyland, Singö socken, Roslagen, 169· 223 Sink'i, by, Irkutsk, Sibirien, 53 Strömsholmen, Eskilstuna, 356 Sippola kommun, Viborgs län, 136 Suursaar, se Hogland Sjundeå socken, Nyland, 162, 3ii4 Suurupi udde, Keila, Harjumaa, 99 Skagen, Jylland, 86 Svarvartorpsåkern, Tenala, Ny- Skaraborgs län, Västergötland, 182, land, 136 220 t Svarfnäs, se S6rve Skeppsmalmskärret, Sibbo, Nyland, »Svensk-Estland», 161, 170 352 Synkar, sten i forsen Vilnyj, Skogby, Tenala, Finland, 151 Ukraina, 53 Skellefteå, Västerbotten, 151 Szynkarka, å, Konecki län, Polen, Skeppö, Ingå, Nyland, 2-23 53 t Skitenback, Pojo, Nyland, 136 Szynkarska, höjd, Kaluski län, Skogs Ekeby, Västerhanningc, Polen, 53 Sörmland, 103 Szynkarzyzna, by, W(lgrowski län, Polen Skraflars, gård, Sibbo, Nyland, 186 Söderbudar, Nås, Kopparbergs län, Skrobban, Kyrkslätt, Nyland, 264 Skrubb-, flerstädes Sverige & 185 Södermanland, se Sörmland, Söder• Svenskfinland, 264 manlands län, 169, 184 Skrubbacke, österbotten, 264 Skåldö, Ekenäs, Nyland, 214 Södertörn, Småland, 102 Södra Vedbo h., Jönköpings län, Skårby, Salem, Sörmland, 216 t Sl::em, se Salem 156 Småland, 217 Sörmland, 94, 139, 151, 212 Snappertuna, socken, Nyland, 136, Talby, Salem, Sörmland, 2'16 15{) f., 247 Sorö, kloster, Själland, 35,1 Tansk-, flerstädes Finland, 260 Sörv,e, halvö, ösel, 34 Tanska kula, Läänemaa, 260 Sprättilä gård, Storkyro, österbot• Tapurla kula, Kuusalu, 11 Tartu, Estlands universitetsstad, ten, 186 11, 37, 126, 223 Stafsund, Ekerö, Mälaren 15, 172 f., Tavastland, Finland, 15 180 f., 190, 198, 239 Tcgane by, Ärtemark, Västergöt• Stockaryd, Ålvsborgs län, 156 land, 186 Stockaredsö, Kylingared, Älvs­ Tegarne, Bokenäs, Bohuslän, 186 borgs län, 15,6 tTeighar, se Teje Stockarydssjön, Eksjö socken, Jön- Teikar-, flerstädes Finland, 185 köpings län, 156 Teje, Jarlsberg, Norge, 186 Stockholm, 156, 245 Tenala socken, Nyland, 67, 119, Stockholms län, 139 151, 182', 354 Storgård, Borgå, Nyland, 161 Terijärvi socken, österbotten, 265 Storhylta, se Hylta Tervola socken, N ordfinland, 90 Storkyro socken, österbotten, 263 tThiyckaekarl o. dyl., se Kökar 340

Tohisoo (ty. Tois), Kohila, Harju- Weissenstein, se Paide maa, 35,6 t Wendeniitu, se Väänten Tokkari t., Viborgs län, 156 Vendobackan, Kyrkslätt, Nyland, Torhamns socken, Blekinge, 99 188 Torpar, Nås, Kopparbergs län, 185 Vent-, flerstädes i Sverige, 187 Torpartegarna, Litslena, Uppland, tVentiä, Kuusjärvi? Kuopio? 185 Vergi, Kadrina, Virumaa, 25 Torsholma, Hammarland, Åland, vVesenberg, se Rakvere 283 Westfalen, 137 Trögds hd, Upplands län, is,5 f. Viborg., Karelen, 143 Tunsberg, Norge, 186 Wichterpal, se Vippa! Tuomari, flerstädes Nyland, 268 Vichtis socken, Nyland, 136 Tytärsaari, Finska viken, 208 Wierland, se Virumaa T0nder-H0jer-L0, h., Sonderjylland, Viinamäki, sydvästra Finland, 283 137 Viin(i)-, flerstädes- Finland, 283 Vik (Wiek, Läänemaa), landskap Uleåborgs län, Finland, 102, 133, Estland, 8, 189, 211, 243, 2'61 27'2, 283 Vikar-, 139 Ulfsby socken, Åbo-Björneborgs Vil'nyj, fors, Ukraina, 53 län, 167 Vindala socken, österbotten, 211 Ulvila, Storkyro, österbotten, 2,63 Vinnäs, Bjärnå, E,gerrtliga Finland, Ungskär, Torhamn, Blekinge, 99 283 Uppland, 183, 186, 2:-20 Vippa! (), kommun, Har­ Upplands län, 185 jumaa, 3, 54, 153, 207 Urbudar, Nås, Kopparbergs län, 185 Virumaa (Wierland), landskap i Uskela socken, Egentliga Finland, Estland, 3, 7, 15, 25, 125, 127, 211 20,1, 241, 2516, 265, 270, 2,72 Viru-Nigula socken, Virumaa, 25,9 Va1borg, h., Själland, 137 i° W odensholme 81, se Odensholm Valingu möis, Keila, Harjumaa, 187 V olga, rysk flod, 366 Vallingedal, Kinda hd, Östergöt- Wrangelsholm, herrgård, Skara­ land, 186 borgs län, 220 Vannbudar, Nås, Kopparbergs län, 185 Vrangholmarna, Bohuslän, 220 Vant-, flerstädes Sverige, 188 Vrångö, flerstädes Sverige, 2'19 Varangu möis, Haljala, Virumaa, -1-Wuluesbww, se Ulfsby 201 Väddö, Roslagen, 169 Va.rghällar, Litslena, Uppland, 185 Vällar, Gotland, 185 Vasa län, Finland, 208 Vällinge, Västra, Litslena, Uppland, kommun, Harjumaa, 185 ff. 355 Vällingen, sjö, Sörmland, 186 Vedbo hd, Älvsborgs län, 1816 VäUingholmen, Pärnå, Nyland, 186 W!)growski län, Polen, 53 Vändälä säteri, Lojo, Nyland, 188 Wehkasuo, Lojo, Nyland, 71 Vänski, Viborgs län, 187 Wehlheiden, Hessen-Nassau, 8'6 Vänskälä, Vänskänjärvi, Vänskän Vehmo socken, Åbo-Björneborgs ranta, orter i Kuopio län, 187 län, 191 Vänt-, flerstädes Sverige, 188 341

t Wänzkie gärdan, Tenala, Nyland, Älvsborgs län, Västergötland, 156, 188 186 Värmland(s län), 170, 18'2 Älvsby, Västerbotten, 151 Västergötland, 94 Ämmeri (ty. Habbinem), herrgård, Västharjumaa (Västharrien), 90, Harju-Madise, 36ii f. 187, 207 Äppelträskåkern, Pojo, Nyland, 13,6 Vättlax by, Tenala, Nyland, 67 Ärtemarks socken, Älvsborgs län, Väänten (joki), Lojo, Nyland, 188 186 Wörk, strandparti, se Vergi ·1- A:sstalum, Sörmland, 216 V55ra-Hansu t., Rapla, Harjumaa, 154 öregrund, Roslagen, 31, S,-2 Ylivojakala by, Nedertorneå, 172 Öresund 218 Yttra Krokholmen, Sibbo, Nyland, ösel (), estnisk ö, 3, 8, 247 213, 352,, 364 österbotten, landskap i Finland, Zittra, hemman, Terijärvi, österbot• 67, 86, 139, 151, 186, 212, 214, ten, 2,65, 255, 258, 264 f. Åbo (Turku), 26, 27, 82, 183 Östergötland 94, 139, 15,7, 187 Åbo-Björneborgs län, Finland, 181, Östersjön 169 191 östkinds h., Östergötland, 157 Åland, 67, 118, 136, 283 Överkurk, by, Kyrkslätt, Nyland, Ångermanland, 99 212

III. Namn från de undersökta distrikten, som ej återfinnas i avhandlingen.

Anm. Här upptas mestadels namn från grannbyar till de behandlade strand­ byarna. Sagesmännens namn anföras. Översättningar ha lämnats i en del fall, som inte utan vidare låta sig tyda med hjälp av ordförteckningarna.

Aedvahe t. Kure k. Kurg Anni mägi Manniva Oluper Agusaed (heinamaa) Ihasalu Vaher Antsujärve rand lhasalu Vaher Ala aed (Låga gärdet) Kaberneeme Aru t. Kure k. Kurg Vaher Aruhansu t. Kure k. Kurg Aleajad (heinamaa) Neeme k. A. V. Aukemäe t. (< fi. aukea = flack, Allikap5hja rand Rammu Vaher öppen) Kure k. Kurg Allpre t. (< Alepere) Kure k. Kurg Eeriku t. Jöesuu Oluper Allpre t. ( < Allpere) Kroodi k. Kurg Hanelahe löugas Ihasalu Vaher Altp5hi (lägre botten) Kaberneeme Hindreku t. Ranna Oluper Vahter Härma t. Kroodi k. Kurg Altsauna t. Kure k. Kurg Alutaguse heinamaa Kiiu-Haabla Jaaguantoni t. (Jaak + Anton) Ariste Ranna Oluper Andrekse t. Kure k. Kurg Jöe t. J5esuu Oluper 342

Jiiri t. Kullamäe Oluper Kiinsika heinamaa Kaberneeme Jiiri t. Manniva Oluper Vahter Jiirirahva t. Manniva Kurg Jiiritönu t. Ranna Oluper Laiakivi t. Ranna Oluper Kaani soo Ihasalu Vaher Laianömme t. Jöesuu Oluper Kaarli t. Kure k. Kurg Lankheinamaa Kaberneeme Vahter Kaaru mägi Ihasalu Vaher Lauri t. Haapse Oluper Kaasiku kiila Ariste Leisi t. Jumida Ariste Kaasiku t. Punakivi A. P. Lepiku t. Ranna Oluper Kabelivälja plats Punakivi k. A. Lepiku t. Kullamäe Oluper Vahter Liiva t. Haapse Oluper Kadaka t. Kure k. Kurg Liivakandi Dlgaste Oluper Kahekiilavahe rand (strand mellan Liivakandi t. Kroodi k. Kurg två bya,r) Neeme Vahter Liivamäe t. Kroodi k. Kurg Kaisliku heinamaa Ihasalu A. P. Loedsäär Kaberneeme Vahter Kalda t. Neeme A. P. Lohiva heinamaa Ihasalu A. P. Kari rand Ihasalu Vaher Lohiva mägi Ihasalu Vaher Karivärava heinamaa ( < karja- Lohiva rand Neeme Vaher värav) Kaberneeme Vahter Londva kivid (= Lantva k.) Kaber- Karjahansu t. Jöesuu Oluper neeme Vahtcr Kolju aed Ranna Oluper Loodsääre säär Koipse Vaher Kaldaaluse heinamaa (äng, som lig- Loosauna t. Kroodi k. Kurg ger invid strand) Ranna Oluper Loovälja t. Vöerdla k. Kurg Kaleviliiva heinamaa Kabemeeme Luike t. Kure k. Kurg Vahter Lähtealune(heinamaa) (? < läte = Kallavere mägi Kallavere Kurg källa) Kaberneeme Vahter Kalle t. Punakivi A. P. Länne t. Koipse Vaher Kanna kivid Ihasalu Vaher Kiltri t. Kroodi k. Kurg Kingsepa t. (kingsepp = skoma- Madikse t. Jöesuu Oluper kare) Ranna Oluper Madikse t. Koipse Vaher Kirbu t. Kure k. Kurg Madiksesauna t. Uuskiila Kurg Kivi t. Haapse Oluper Maisa t. Manniva Kurg Kivisauna t. Vöerdla k. Kurg Mardi t. Manniva Oluper Koli heinamaa N eeme k. A. V. Mardi t. Haapse Oluper Kroodi kiila Kurg Mardiantsu t. Haapse Oluper Kruusiaugu t. Kroodi k. Kurg Martoja. soo Ihasalu Va,her Kubja t. Kroodi k. Kurg Matjukse heinamaa Ihasalu Vaher Kubli t. Uuskiila Kurg Mihkli t. Ranna Oluper Kure kiila Kurg Monte t. Kullamäe Oluper Kure t. Kure k. Kurg Musta kari Ihasalu Vaher Kuusiksoo Ihasalu Vaher Männiku t. Punakivi A. P. Körgenuka mägi Ihasalu Vaher Männikualune rand Kaberneeme Kääru t. Salmistu Oluper Vaher Kööba t. ('den utlevades gård') Männimäe karjamaa Neeme k. A. V. Kroodi k. Kurg Möldri t. Manniva Oluper 343

Möukaldad (liivamäed) Neeme Heinujaagu t. Neeme Vaher Vahter Histi mägi Manniva Oluper Miigartale heinamaa Ihasalu Vaher Risti talu Punakivi A. P. Ristikangru soo (kangur = sten- Nahkru t. (garvare) Kure k. Kurg kummel) lhasalu Vaher Neeme soo Ihasalu Vaher Ristiliiva heinamaa Kaberneeme Nogeliku (rand?) ('? < noges = Vaher nässla) Kaberneeme Vahter Ristimäe t. Manniva Oluper Nigula t. Vöerdla k. Kurg Rodna t. (< Roodna) Kroodi k. Niinimä soo Piiiinsi k. Ariste Kurg Nurga t. Neeme k. Vaher Roosemäe t. Jöesuu Oluper Nurga t. Manniva Oluper Roosimäe t. Kure k. Kurg Nurga t. Kroodi k. Kurg Rägapaju t. Kullamäe Oluper Nurme t. Koipse Vaher Rätsepa t. Neeme A. P. Nuudi t. Ranna Oluper Räägu t. Salmistu Oluper Nömme t. Punakivi A. P. Nömme t. Manniva Oluper Nömme t. Haapse Oluper Sambla t. Jöesuu Oluper Nömme t. Kure k. Kurg Samla t. Vöerdla k. Kurg Sarapiku t. Kure k. Kurg Saue t. Vöerdla k. Kurg Oja t. Ranna Oluper Sauna t. Haapse Oluper Ojukese t. Punakivi A. P. Seljandiku t. Ranna Oluper Oju männik Ihasalu Vaher Sepa t. Ranna Oluper Oolu t. (mansnamn) Neeme k. Vaher Sepasauna t. Uuskiila Kurg Ooluale soo Ihasalu Vaher Siimu t. Manniva Oluper Om t. Jöesuu Oluper Siimu t. Kure k. Kurg Ouri t. Jöesuu Oluper Sillukorve heinamaa Kaberneeme Paalbergi t. :Manniva Oluper Vahter Pae madal Kaberneeme Vahter Sipasi heinamaa Kaberneeme Vahter Peebu t. Jöesuu Oluper Peetri t. Jöesuu Oluper Sitalöuka heinamaa Rammu Vaher Suigu t. Kullamäe Oluper Peetri t. Kroodi k. Kurg Pikasauna t. Kurn k. Kurg Suur = Ale t. I. Ägäsi t. Tammistu Pilli ots Kaberneeme Vahter Ariste Polendik Punakivi k. A. P. Prantsi t. Jöesuu Oluper Tahke heinamaa Ranna Oluper Prii t. Haaps·e Oluper Talitee t. ~ Talvtee t. Uuskiila Pruuali t. Vöerdla k. Kurg Kurg Pölendiku männik Olgaste Oluper Talli säär Koipse Vaher Pärtli t. Manniva Oluper Tallukese kallas Kullamäe Oluper Pärtli t. Manniva Kurg Tammetalu t. Kroodi k. Kurg Päälu heinamaa Ihasalu Vaher Tihala t. Manniva Oluper Piiti mägi Kroodi k. Kurg Toomari heinamaa Neeme k. A. V. Tisleri t. Uuskiila Kurg Rabaskari Kaberneeme Vahter Tutramäe t. (Dådraberg) Kure k. Raja t. Manniva Oluper Kurg 344

Tuuliselja t. (vindås) Kroodi k. Valgekivi karjamaa Neeme k. A. V. Kurg Vanakiila pöhi Ihasalu Vaher Törikse t. Vöerdla k. Kurg Vanatoa t. Koipse Va:her Tönu t. Kullamäe Oluper Ve-hmre heinamaa Neeme k. A. V. Tönu t. Vöerdla k. Kurg Varese heinamaa Punakivi k. A. V. Veeru t. Ranna Oluper Uuesauna t. Haapse Oluper Veski mägi Ihasaiu Vaher Uuesauna t. Kure k. Kurg Völumäe t. (Trollberg) Manniva Uuesöödi t. Kullamäe Oluper Kurg

Vahi t. Salmistu Oluper Äia kivi Ihasaiu Vaher Vainu t. Vöerdla k. Kurg Ämma kivi Ihasalu Vaher Vainu t. Kaberneeme Vaher Ärdu t. Jöesuu Oluper

IV. Specialförteckning.

över här behandlade ännu brukliga ortnamn utanför Nargö med säker eller förmodad svensk upprinnelse. Inom parentes sättas namn, som icke brukas av esterna. Med J utmärkas de namn, vilkas svenska ursprung antagits redan av Johansen 1925, dock i regel utan tillräcklig utredning. Antalet av esterna brukade svenska ortnamn inom dessa landsändar kan att döma av nedan­ stående förteckning uppskattas till omkring 60, osäkrare fall ej medräknade. Därtill komma ett par eventuella översättningslån samt ganska många på svenska lånord uppbyggda ortnamn.

J (Karlos 105 ff.) Holmi 154, 35,6 (Raglegrund 111 f.) Oolgrun(n)i 154 f. ? (Revelstein 115) J Kresuli 155 (Nygrund 117) JKumbli 155 Kokskeri 119 ff. (kanske blott ? Tok(k)ardi 156 andra leden) Kellengori 157 Praaga 123, 3-53 f. J Kellviigi 157 Ausnieme ~ Hausneeme 132, 354 f. Kumli 1'612· JHaabneeme > Apones 134-138, Puuri 162 359f., 363 Krenkku 168~171 ? J Pringi 139 Silikrunn 171 Viigari väli 139 ? Goltzi 173, 363 ?JRummu 139f., 356f. Keiliku m. m. 181 f. Preidingi 140 f. Kresuli (Miku ~) 182 J Kriili ~ Krilli 141 f. Prenninge 182 ? Odinokk (andra leden) 146 Langa kari 182 f. J Piiiinsi 148 ff. Kärri 184 Viigi 150 Lis(s)vi 184 f. Kristli 150 ? Teigar 185 f. Löösneeme 150-154 Vällikese 186 f. 345

? Ventsingi 187 f. ? Rammu 242 f. (västgerm.?) Kommingi 188 (andra leden) Holmi 244, jfr 2'2:5 N orringi 188 f. Presti 255 Emmingi 189 f. J Kaberneeme (förra leden) 257 f. Praaga 192,, 353 f. ? Malusi 258 f. Nygrund 193 Viigi 263 Prangli & Wrangelsholm 198-201 Börgi 263 Lentsmanni 211 Holmi 263 Poondi 211 Kelna si 263 (Kaberneeme) Tapani 211 Plukamu 263 Holmi 211 ? Lalli 263 Pruuna < Brumma 211 ? Krubaliste 264 Kellnasi 211 ff. (Wrangelsholm) Praaga 2·66, 353 f. Muusäär 213 ? Toomari 268 Leikari 213 f., 364 Ternemäe 268, 270, 272 Näkkmanni 214 Kunnari 278 Maalu 214 f. Tapani 2:78 Mölgi 215 N ordensär 278 f. Estali 215 f. ? Rara 281, 284 ? Rouvendi 216-2•19 Viinistu 282 f. ? Rastu (via fi.) 224 not 1, 22fi J (Ekholm) Knuudi 226, jfr 239 Böle 284 Viikre 226 Viikri 227 Avlivade »svenska» namn: Viigi 237 J Miiduranna 125~128 Klou 238 JEigi 205 Anna 238 J Pandju 124, 157 ? Olgase 239 f., 365 Aksi 222f. ? Rebala 240 ff. (germ. ?) Kuusalu 257 Kulturhistoriskt register.

Birgittaklostret 126, f. Landhöjning 21, 49, 59, 77 (karta), Bomärken 207 221 Böcker och handskrifter hos sages­ Lappar vid Finska viken 89 f. män 28, 33, 221, 244 ff. Legender 83, 143, 197 f. Lejd 202f. Danska minnen 17, 60 f., 65 f., 69, 80 Luthersläkten 25 ff., 37 n, 40'---45 Drunkningsolyckor 133-, 2°'1, 364 Massmord, begångna av tyskarna på Evakuering av öbor 19 f., 147 f. till Estland transporterade mellan­ Fiskredskap 4-2, 50, 133, 153, 227, 233, europeer, 234 f. 355 Militäranläggningar 38, 47, 49, 78, Folkdiktning, prov på, 230 124, 147, 170 Fornlämningar 59, 201 f., 221 Missne beredes till svinmat 71 Fosterbarn 27, 35, 39 f. Munkar övergå till näringarna 181 Fruktsamhet 29 f. Mutor 2,9 Fyrar 5,1 Människoben 53, 133, 235

Gungor 65, 129, 133, 175, 225, 279 f. »Ondtyskar» (otyskar) = ester 122, (not) 353 Gustav III:s ryska krig 111 f. Polygoner 235 Harar i havsbandet 50, 19<5, 225, 242, 281, 3,66 Hårväxt 39 Religiös uppfattning av ett natur- fenomen 352 Instrumentmakare 28, 231 Ritt över isen 216 Rutschklippor 198, 276 J ordgas, utnyttjande av, 116, J ordkulor 26, 61, 221 Sjöböcker 29, 80--83, 105-111, 113 ff., Julen drickes ut 149 117, 162--165 Sjörövare 48 f., 81 f., 198 Kapell 161, 197 (jfr vidare ortnamns- Skeppsbrott 47 f., 50 ff., 56, 117, 119, registret) 142, 165 (Stiernhielms), 2:10, 217 f., Kartor, sagesmäns egna, 83, 107, 278 237, 258, 301 (förolyckade fartygs­ Kontraband 74 laster) Krimkriget 20 f., 57 Skogsskövling 20 f., 71 Krogrörelse på öde skär 366 Spritsmuggling 53 f., 282 f., 352 347

Strömming som betalningsmedel 278 Utdikning 68, 123, 147 Supplik till biskop Jhering 174 Uthuggningar, snörräta, 79 Svamp (vitriska), beredning av, 57 f. Svensk = finskspråkig svensk under- Vakstugor 67 såte 187 Verktyg att hugga sönder is 196 Svenska kolonister i det inre Estland Viimsi i svensk diktning 122, 353' 154, 356 f. Vikingar vid Lindanisse och N argö 93 Sälar 46, 139, 217, (240), 276 Vrakplundring 24'6 (not), 258, 260 Värnplikt 29 Traditioner 13 ff., 137 f., 195, 225, 230, Ålfiske 154 f. 235 f., 244-248, 256, 3,64 Trolldom 34 öknamn 35, 37-40, 42, 44 f., 131 f., Tsartiden 17-20, 24 f., 29 f., 49, 53 f., 157, 178, 202 f., 20'5-209, 251 ff. 147 »Turkiska borgen» 221 f. I övrigt hänvisas till ordregistren. Förteckning över sagesmän.

Anm. Här upptas endast de sagesmän, vilka jag personligen utfrågat eller legat i brevväxling med. Med E utmärkas de i Estland kvarblivna meddelarna, med ett kors de före arbetets tryckning avlidna.

Namn Födelseår Hemort Specialsakkunnig för Aaslepp, Arnold, 1901 L. Wrh. Lilla och Stora Wrangels­ f. d. Aksberg holm Aaslepp, Konrad, 1907 L. Wrh. Lilla Wrangelsholm f. d. Aksberg t Aasma, Arnold 1912 Rohuneeme Viimsi, Aegna, Kräsuli t Berg, Frans D. 1864 Kristians Fransis i Stour- Nargö och kringliggande bin farvatten. N argöbornas genealogi och historia t Berg, Leander 1871 Leanders Lillängin Nargö med kringliggande farvatten, särskilt syd­ västra delen av ön Berg, Leontine (Lonni), 1871 Stourbin och Lillängin Södra Nargö f. Berg Berg, Olga 1895 Stockholm N argöbornas genealogi Berg, Viktor 1870 Viktors i Stourbin Nargö med omgivande farvatten Berthelson, Agnes, 1883 Bärtälsons Alex, Bakbin Nargö, särskilt Holms och f. Holm Bakbin. Personhistoria t Berthelson, Alexander 1877 Bärtälsons Alex, Bakbin östra Nargö Berthelson, Leida, 1917 Seisku i Rohuneeme Rohuneeme f. Pahwli Devid, Lilly, 1886 Mattssons i Jurkas Norra och östra Nargö f. Mattsson Hacker, Ottilie, 188-9 Stourbin N argö, särskilt terräng• f. Berg namn och öns inre delar E Haug, Jaan 1887 Seppa t., Leppneeme Leppneeme E Höbepöld, Villem, 1864 Miiduranna Miiduranna och Aegna f. d. Silberfeldt E Inkapööl, Kaarel ? Tammistu Tammistu och Jumi(n)da Kallasmaa, Johannes 1881 Rummu, Aegna, Wrang- Västra Viimsi, Aegna, elsholm Wrangelsholm 349

Namn Födelseår Hemort Specialsakkunnig för Kerk. Fernanda, 1895 Jurkas Rammubornas historia f. Rosen Klaasberg, Paul 1920 Pruuna t. Stora Wrangelsholm Klarnas, Anette 1880 Rammu Rammu Koplimägi, Enno 1918 Randvere Randvere Koplimägi, Ermiide, ca 1920 Uustalu i Miiduranna Miiduranna f. Tuulas Kruusvall, Edgar 1911 Viinistu Viinistu och Ekholm Kurg, K usta-Aleksan- der 1902 Rootsi-Kallavere Kallavere-Rebala-Olgase­ området Kiiiits, Helga, 1913 Daniels, Bakbin Befolkningstraditioner f. Luther Kiiiits, Paul 190<9 Nargö Terrängen på Nargö och Viimsi Lillepuu, Heiti 1921 Pärispea Pärispea Lillepärg, K usta 1870 Stora Wrangelsholm, Wrangelsholm Kelnasi ots Lillepärg, Leo ca 1930 Kaberneeme, Lilleperi Kaberneeme Linholm, Albert 1907 Stora Wrangelsholm Wrangelsholm Loosberg, Johannes 1880 Tallinn Tallinnbukten Loots, Osvald 189'7 Aegna Aegna, Kräsuli, nord­ västra Viimsi Luther, Adina 18816 Adinas i Bakbin Nargö, särskilt naturnam­ nen 'i de inre, delarna Luther, Augusta, 1892 Jurkas och Daniels i Bak­ Norra och östra Nargö f. Rosen bin Luther, Daniel 1884 Daniels, Bakbin Nargö, särskilt östsidan Markus, Axel 1886 Markusis, Bakbin Norra Nargö och farvatt­ nen }farkus, Emil 1912 » » Släkten Markus Markus, Herman 1909 » » Norra Nargö och person­ historia ::\Iarkus, Lukina 1891 » » » Mattsson, Elin 1885 Mattssons i Jurkas Norra Nargö }lattsson, Alfrida, 1886 » » östsidan av Nargö f. Holm l\Iei, Johannes 1889 Koipse Koipse, Malusi, Rammu Mikk, Villibert 1905 Värava t., Leppneeme östra Viimsi Oluper, Teodor 1903 Olgase, Neeme, Kaber­ neeme, Salmistu Pertman, August 19'20 Ihasalu-Kaberneeme Pertman, Päärek 1907 » » Petersoo, E. 1904 Jöelähtme prästgård Jöelähtme socken och västra Viimsi 850

Namn Födelseär Hemort Specialsakkunnig för Pettai, Elmar 1912 Wrangelsholm Wrangelsholm Piirsalu, Aleksander 1883 Niidi, Leppneeme östra Viimsi E Pikström, Joan 1864 Leesi Leesi E Praakmann, ? ? Rummu Rummu-Haabneeme Puuström, Jaan 1895 Wrangelsholm Wrangeisholm Raja, Arnold 1901 Pällu t., Tammneeme östra Viimsi Rosen, Ernestine 1892 ,Jurkas Rammubornas genealogi Ruukholm, August 1906 Pärispea Pärispea Säinas, Albert 1903 Piiiinsi Nordvästra Viimsi och Tallinnbukten

Säinas, Arnold 1906 Piiiinsi )) )) E Tagaväli, '? ? Mihkli t., Tammneeme Tammneeme Tammela, Alfred 190,6 Wrangelsholm Wrangelsholm och Kock- skär E Tannel, ?, rättare ? Kiiu-Haabla Kiiu-Haabla, Leesi Vagiste, Evald 1911 Wrangelsholm Wrangelsholm Vaher, Ludvig 1888 Ihasalu, sedan Wrangels- holm och Tallinn Vahter, Arnold 1919 Neeme Ihasalutrakten

Anm. Därtill komma citat frän andra insamlares sagesmän: Fredrik Kiihn (Johan­ sens) och Paul Ambrosen (Tibergs) sagesmän för Nargö, klockaren Seeström och A. Kriikmann (sagesmän ät resp. E. Uustalu och den gamle Jakob Hurt för vissa platser pä nordkusten). Tillägg och rättelser.

S. 6. Johansens åsikter om estlandslistan bestredos av Erik Kroman i dennes stora studie över Kung Valdemars jordebok i Acta Philologica Scandinavica. Kroman ville datera verket till cirka 1300, förnekade samband med hov och kall!sli och ansåg arbetet härröra från klostret i Sorn. J ohansen försvarade sig mot Kroman i samma tidskrift. Sedan togs saken upp på nytt av Svend Aakjair i kommentaren till dennes edition av jordeboken. Han biträdde där (I *54) Kromans avvisande av Johan­ sens pedagogiska hypotes. »Derimod», fortsatte han, »er det ikke usandsynligt, at visse Dele af Forl:.eggene kan have befundet sig i Lund omkring 1260, saaledes som is,air Dr. J ohansen har fremhaivet. » Arvskiftesförhand• lingar och tronskiften inom kungahuset utgöra enligt Aakjairs mening, som synes mig sannolikare än Kromans och ,Johansens, den bakgrund, som förklarar orsaken till Jordebokens sammanställande. Kronologiskt sett få vi inställa oss på perioden 1231-1263, i synnerhet året 1263, och den troligaste lokaliteten blir Lund, varest efter biskop Thorkills död även estlandslistan kan ha bevarats. S. 17 ff. Kritik har från visst håll riktats mot mig, för att jag icke retuscherat Frans Bergs berättelse till normalstav­ ning och normalprosa. Denna kritik tillbakavisar jag såsom oberättigad. Det har sitt intresse att se, huru en östsvensk man utan högre skolbildning uppfattar sitt modersmål, då han återger det i skrift. Av liknande skäl har Ingvar Andersson, såsom han meddelar mig, under­ låtit att korrigera det latin, som skrevs av svenska adels­ män på Erik XIV :s tid, då han utgivit akter från denna epok i Historiska handlingar. 352

S. 21. Enligt Aristes muntliga meddelande kunde man återge det svenska 'baggböla' med ett ,estn. köstrima efter den å rad 12 nämnde minister Köster. Detta bestrides dock av andra estniska språkmän. Jag har emellertid påträffat högt bildade svenskar, ,som aldrig hört talas om ordet baggböla, varför det inte är uteslutet, att det estniska skämtsamt bildade verbet kan ha brukats av vissa per­ soner. S. 47. Viktor Berg definierar Skansen såsom en aldrig färdig• byggd stenkaj från svensktiden. S. 53. Om sprithantering på Nargö ges, en vink i Finlands sven­ ska folkdiktning II: 1, s. 243. En dräng från Busö, Ekenäs sn, hämtar sitt julbrännvin på Nargö. S. 55. Mängden av kluvna stenar på Nargö anses av de frireli­ giösa elementen bland dess f. d. invånare härröra från Kristi korsfästelse, då världen remnade. S. 59, 69. En parallell till Stäinmalmin och Kokka kärri erbjuder Skeppsmalmskärret i Sibbo (Finlands svenska folkdikt­ ning II: 1, s. 348). S. 60. Även fru Helga Kililts, f. Luther, erinrar sig sägner om att Holms haft den äldsta bebyggelsen från 1500-talet. Det vore frestande att tyda namnen Pontus och Kunila såsom reminiscenser från Johan III :s tid åsyftande hans i Estland så sägenomspunne fältherre Pontus De la Gardie och hans drottning GuniHa. S. 62. Vid Stoura bärgena fanns en fördjupning med vatten, där folk badade, ren, vit sand och högt gräs. Vattnet var så djupt, att folk kunde drunkna. Gölen hade intet namn. S. 80, not 1. Hausen och Richter (Fennia XIV, resp. ed. av J. Månsson s. 81) ha också satt den till 1200-talets mitt. J ohansen (EL 162) ser med fyndig motivering i biskop Thorkill seglingsbeskrivningens författare. S. 85. Skulle Tunberg (Historisk tidskrift 1947) och Hjärne (Rod och runor, Uppsala 1947) ha rätt i sin hypotes om nam­ net Ös-els tolkning ur ett estn. *Öösalu (Nattens skogsö), så hade vi ett annat exempel på ord med betydelse skog som efterled i önamn. Men enär även Dagö ligger väster om fastlandet, alltså i den nedgående solens riktning, 353

synes mig antagandet föga troligt. Hellre åberopar jag det säkra salu i halvön Ihasalu. S. 88. Mägiste avvisar Äimäs sammanställning. S. 89. Mägiste påpeka.r, att ett samband troligen existerar mellan njafga och es,tn. nirk 'vessla', fi. nirkka : nirkan 'spetsig' eller nirkas : nirkkaan 'spenslig'. Setälä, som i FUF XII, Anzeiger s. 108, och i JSFO XXX: 5, s. 29 gjort denna sammanställning, synes utgå från att njargga 'promonto­ rium' är både lapskt och finsktugriskt. S. H5 nederst. Enligt Gotthard von Hansen, Die Kirchen und ehemaligen Klöster Revals, Reva] 1873, s.. 51, var Mar­ garetha von Bycken år 1354 abbedissa i det av Erik Plogpenning grundade cistersiensernunneklostret i Reval. Hon hade en bror vid namn Rollo. Hon var alltså sanno­ likt av tysk börd. Bu.eken ligger i Hannover. S. 111. Vihma madal (Regngrynnan) 'är enligt makarna Berthel­ son ännu ett namn på Raglegrund. S. 122. Ondtysk. Om denna bildning se närmare i SAOB. - Viimsi har i stormaktstidens diktning omnämnts jämväl av Runius (Svenska vitterhetssamfundets edition II: 280). Dikten tillhör författarens bättre och är upptagen i Montelins läsebok. I Erik Noreens kommentar (häfte !?, s. 345) heter det: » Wims är okänt.» S. 123, not 1. Den närmast till hands lig·gande tydningen av ett gårdsnamn som Praaga är Drankgården, ty estn. praak, praaga betyder dra,nk. Jfr lty. Brake. Vid Emajögi ligger t. o. m. en hel ryssby med namnet Praaga (Drankbyn). Men ort,sbefolkningen i norr tyder namnet som Vrak-. Det har under sådana omständigheter särskilt intresse, att namn på brak- ~ vrak- (vilket i båda fallen blir estn. praak, praag-) äro vanliga i finlsv. och kunna härledas ur i folkmålen förekommande ord. Vendell upptar vrc1k från Nagu i Egentliga Finland, brgk från Kyrkslätt, Ingå, Nargö m. fl. platser. 'skräp, avfall' är den vanliga betydelsen här. Jfr lty. wrack, hty. Brack i samma be­ tydelse; ord som enligt Schirmer, Wörterbuch der deut­ schen Handelssprache, belagts i nordtyskt köpmansspråk sedan 1300-talet. Då nu exempelvis här i Miiduranna ilandflutet vrakgods snarare än ett helt skeppsvrak torde

23 - Wieselgren 354

ifrågakomma som historisk förklaring till gårdsnamnet, passar den finlsv. betydeisenyanseringen icke illa. Av uppteckningar i SLS och av Wessmanns Bidrag till kännedomen om de nyländska. folkmålen (FM XI: 25)' framgår, att vokalen ofta är kort, men just i de för kon­ takten med Estland så betydelsefulla socknarna Kyrk­ slätt och Ingå är den lång. Enligt Wikström (SLS 463) är den också lång i Degerby socken (lcvarnbrah), enligt SLS jämväl i Esbo. Wikström definierar ordets betydelse i denna socken 1934 såsom »risig och snårig pla.ts, svår att röra sig på, ofta på platsen för gammal bosättning». Här kommer man det ty. brach liegen ganska nära. Detta har en annan härledning än vrak och wrack (Brack) men kan folketymologiskt ha attraherats av dem. Ortnamn från Nyland: Brake Gjärde (Bromarf­ Orflax 1900, SLS 74), Brak- flerstädes i Karskog, Sjundeå; brakholms(!stre./tJ.iarn (Vrakholmsostremmaren), sjöprick, Ekenäs (SLS 191). brgkis~kmrn Esbo 1915 (SLS 264), Brakaåkern, Helsinge (förr Sibbo) 1762 (FLSA B 10), Braka gierdan (sandjord), Tenala 1763 (FLSA B 4 7). Därtill komma några namn, där man kan miss­ tänka, att brakved åsyftas eller att en av dialektord­ forskarna förbisedd motsvarighet till det etymologiskt obseläktade ty. brach föreligger - så kanske även i det ovan anförda Braka Gjärde? Lönnrots supplement upp­ tar praakki 'vrak', laiwan praakki 'skeppsvrak'. Det estn. riksspråksordet är vrakk. De nordestn. ortnamnen ansluta sig sålunda fonetiskt till de finl&v. Braka-namnen och då bland dessa estn. namn även finnas sådana som Praaga kari (Vrakskär), där 'drank' är otänkbart, blir resultatet av denna exkurs, att min i huvudtexten givna översättning är riktig och ortsborna.s uppfattning korrekt. S. 128. Kiimmeli mägi kan också sammanställa.s, med fi. kimmel 'sned', kimmeltyä I. kymmeltyä 'krokna'. Möjligen kan även Arnberg vara av finsk uppdnnels•e, om nämligen fi. aarni (se ordlistan) funnits i traktens folkspråk. S. 132. Tolkningen av ausnieme ots, ett namn som finnes redan på den tyvärr oda.terade gamla kartan G 12 i Sjökarte• verket under den på s. 135 anförda formen Hausniemi, 355

utgår från estn. hausk : hausa, även hauskar 'össkopa, öskar'. Ordet är mycket omskrivet och anses allmänt som en östsvensk inlåning i estniskan. Det uddljudande h (som inte uttalas på Viimsi), tyder enligt Wiget m. fl. forskare på att estilsv. varit den givande parten. Ty där uppträder detta sekundära h. Jfr Ariste, Laenisönad 46. Eftersom den gamla nordiska diftongen au lever kvar i flera östsv. dialekter, skulle man också kunna utgå från haugr : hau_qs 'hög' (som på Nuckö t. ex. blivit hau) eller hauss : hauss 'kranium'. Det sistnämnda betecknar i ort­ namn en rundaktig bergknalle 'hös'. Jfr s. 259. Det finns intet s,ärskilt skäl för antagandet, att gs i estn. skulle bli enbart s, sålunda är den senare härledningsmöjlig• heten fonetiskt att föredraga. Om översättningen Skopnäs är den riktiga, så måste ortnamnet som sådant betraktas som estniskt; betyder det däremot namnet Hösudden eller Högsnäs (ett sådant finns nära Härnösand), så är det svenskt. Emedan hös i gammal tid, såsom Adolf N oreen först påpekat, torde ha brukats om gravkullar, kunde vi här ha en nära svensk motsvarighet till några av de estn. Haua- (Grav-, Grop-) namnen (jfr registret över ortnamn}.1 S. 133. Det fiskredskap, som kallas rivi, består enligt sagesmän• nen Säinas och KaHasmaa av 2 stora eller 4 små nät sammanhållna av en gemensam lina. Har man två nät, äro de vanligen 120 m långa, har man 4, bruka de vara 60 m. Den finska betydelsen av ordet rivi 'rev' är ej känd i viimsispråket. rivi saknas i Manninens Sönastik. S. 135. Sådana skrivformer som Habbinem föra tanken på god­ set Habbinem i Vasalemma. kommun a,v Madise socken. Detta gods heter nu på estniska. Ämari men utgör ett exempel bland åtskilliga andra på äldre västfinska ort­ namn, .som bevarats i tyskbaltiskan. Det har behandlats av Eisen i Eesti Keel 1924, s. 77. Eisen ger två ailterna­ tiva etymologier. Namnet kan innehålla estn. habe 'skägg' (här i så fall syftande på mossa) och nömm 'hed'

1 Sagesmannen Säinas meddelar i brev av 16.1.51., att Ausnieme strand är stenig. Ett litet stycke från stranden, finnas 2-3 m höga kuHar. Marken är. gräsbeväxt. Tolkningen Hösnäs synes sålunda bäst motiverad. 356

(neem 'näs' passar ej topografiskt). Men första leden kan också och snarare förklaras, som fi. hapia, hapea 'stor, väldig'. Redan hos Hupel göres skillnad mellan det tyska Hapnem och samma herrgårds estniska namn Aemmeri (a. a .. III: 453). De många Habb-formerna i tyska rullor av vårt Haabneeme kunna delvis förklaras även medels påverkan från detta i samma landskap belägna Habbi­ nem, vars etymologi kan ha uppfattats som identisk. S. 138. Tolkning av namnen ur 1589 års rulla: Evertsgårdem Mart, tiondeuppbördsmannen Jörgen (lty. tegeder), Freundt, Berg, Kål- 1. Kryddgårds-Mart (lty. krut, krude), Mart i Riegården, Kemmert (väl ett förnamn bil­ dat av estn. kimar ~ kämar 'kraus, lockig m. m.'), Väster• gårds-Ifans. S. 140. Wessman, Kullar och backar i Sibbå sockens. 24, nämner ett dialektord ron:i 'lergryn', som ingår i Romnäsbackan. Detta ord saknas i hans egen Samling och hos Vendell. Det torde inte höra ifrågakomma vid tolkningsförsöken av Rummu. S. 142, not 2. Ariste hörde här ldiknumme, vHket möjligen kunnat tolkas s.om Stinkmon, men mina sägesmän i Sverige ha rättat detta. S. 143. SäinaR berättar, att Rilstla hade almar,1 under det Leida Berthelson från Seisku inte erinrar sig detta. Däremot minns fru Berthelson, au Seisku ägde några hundra kvm på ena sidan landsvägen, som låga obrukade. Seisk kan dock också vara tiHnamn och i så fall är det bäst att hålla sig till fågeletymologin. S. 151, not 1. Jfr nu också Lundahl i OAL I: 64 f. och Gustavsson i OUA 1938 s.17ff. S. 154. Sagesmannen Säinas anser det säkert, att Holmi avser en utskjutande halvö ungefär som Strömsholmen i Eskils­ tuna. S. 154. Aven i Raplas nordliga grannsocken Kohila ha svenskar funnits. Den där på egendomen Tohisoo (Tois) under fri­ statstiden bosatte skriftställaren Carl Mothander lämnar i sin bok Baroner, bönder och bolsjeviker s. 104 ff. när-

1 Detta kunde göra en härledning ur ty. Riister lockande. 357

ma.re uppgifter om uppländsk och åländsk överflyttning till socknen i fråga. på föra.nstaltande av svenska rege­ ringen år 1662 och säger sig ha sett en icke obetydlig samling arkivalier om denna bosättnings historia. Dessa papper ha, enligt vad herr Mothander på förfrågan upp­ givit, numera gått förlorade. Jag har ännu icke varit i tillfälle att efterforska., huruvida det i Riksarkivet finns uppgifter ägnade att bestyrka de av Mothander lämnade meddelandena. S. 158. C. J. Paucker, Ehstlands Landgtiter und deren Besitzer zur Zeit der Schweden-Herrschaft nach zuverlässigen handschriftlichen Quellen I. Reva.I 1847, omnämner s. 21 »Christinen, Rom genandt» och meddelar s. 22, att »Romm» år 1602 bebotts av Rom Peter och Rom Jacob. 1602 skall generalguvernören över Livland hertig Johan Adolf av Holstein ha förpantat byn. I pantbrevet skall stå, att gårdarna ligga i Christina. Paucker fortsätter nu på ett så ålderdomligt språk. att det torde utgöra citat från den av honom utnyttjade Engel Hartmann: »Was es aber vor ein Ohrt sey. Chri&tiuen, solches ist unbekandt. Ob nun aber diese Gesinde Rom eines seyn mit dem Fischer Dorff Rogmean, wovon pro Anno 1613 gemeldet wirdt, dasz da 9 Persohnen oder Fischer gewohnet, Item mit den 2 besetzten Fischer Landen Råuim, wovon pro Anno 1615 erwähnt wird, selhiges ist noch undwissendt.» -- Den hos mig i not 1 förmodade felläsningen skulle sålunda vara begången icke av Almquist utan av Paucker. Men intressantare är den identifikation av Romm med Rohuneeme och icke med Rummu. som Paucker här före• tar. Ty vi veta ju. att Christinen var det gamla namnet på Rohuneeme, ehuru Hartmann och Paucker voro osäkra därpå. Och detta väcker misstanken, att den uppgift av J ohansen, varpå jag byggt mitt svenska härlednings• försök av Rummu, är felaktig. Råmm synes nog snarast verkligen böra uppfattas som en kontraktion av Rohu­ neeme. Har åter Johansen icke begått något miss,tag utan i stället i Beiträge stillatigande förut;;att ett sådant hos sina föregångare, har han kunnat stödja sig på formerna. 358

med öppet o från senare tid. I RKE, har jag sett en kopia av en handling från 1626 med formerna Rum, Rummo. S. 161. Min uppfattning av Kristnäs är ej längre densamma., som när jag skrev avhandlingen. Det synes mig nu långsökt, att en by med detta namn skulle ha bebotts av ester, som blivit döpta. Det rnnnolika är, att byn varit ett s,venskt samhälle. Textpartiet från rad 20 (»Jag vidgår ... ») till rad 27 skulle jag ha velat stryka. S. 171. Krankesjön var före 1892, då den sänktes, relativt djup och vegetationsfattig. S. 172. Godset Maart låg inne i landet och kommer inte med i min beskrivning. Godsägarna brukade emellertid se till, att även ett kustparti för fiskets skull kom i deras ägo. 8. 173. Gr det ej fotostatera.de parallelldokumentet från 1491 anför jag: »woergel sioesz ghesinde vnde seuenteyn haken landes to Nigebue v,eer gesynde vnde veer swedische haken landes, da1t doerpp tho Naystenoie myth ..., dat gesynde to boelis, ... » I Randeuer 15 svenska hakar, i tornas 7 samt ifersback. »Dusse Benomden swedischen doerpere hebben keine behoffslagede haken.» _i\_ ven detta är utfärdat pings,ten 1401 (»yn den pynxth hylghen daghen» ). I båda dokumenten förekommer en term, som är okänd för Lasch och äldre ordböcker och ej heller nämnes i Johansens doktorsavhandling om Siedlung und Agrar­ wesen, nämligen »behoffslagede haken». Emedan ut­ trycket brukas just om de svenska byarna, är det av vikt att få klarhet om dess rätta innebörd. Johans,en har meddelat mig, a.tt han tolkar deit ungefär som »ver­ anschlagen», »för den Behuf, Gebrauch verans•chlagen oder ähnlich» väl då här att översätta 'icke tas i anspråk för herrgårdens behov' (P. W.). En lärjunge till Johansen, stud. phil. G. Hatz i Ham­ burg, har haft vänligheten att tillställa mig en noggrann avskrift av hela det fotostaterade dokumentet. Denna avskrift, som ,Johansen själv kollationerat, låter jag här• med följa: 1491 Mai 21. Kostifer. Reynold Scherenbeke verkauft Kersten von Rosen da~ Gut Maart för l7 000 Mark Rigisch. 359

lek Kersten van Roszen Hansesszone vnde ick Rey­ noldt Scherenbeke Kerstenssone bekennen vnde betughenn appenbaer vor vns vnde vnsen rechten eruen vnde vor allesweme yn dussen appenen vtgesnedenen vorsegelden czeddelen, dat wie vnder vns gehandelt vnde gedegedin­ get hebben eynen vasten war1m steden erfkoepp, allesz mit namen, dat ick Reynoldt Scherenbeke mith mede­ wetende willen vnde vulbordt myner eliken husfrowen Annen erflinges vorla.ten vnde vorkoft hebbe dem erbaren manne Kers,ten van Roszen vorb [e] nomet vnde synen rechten eruen den hoff to Marte myth alle syner vollen­ kamene merke vnde tobehorynge, myt allen ackeren vnde ackerlande gebruket edder vngebruket, myt hoislegen, hoitingen, vedrifften, voegelie vnde visscherie, allesz myt namen: de grote versche szee by dem vorbenomden haue belegen, myn pert vnde andel, also dat de schede na brynget vnde vtwiset, van dem gerichte to Peddienpe an dwersz ouer den ort van (van) der szee an eynen sten dar vieff crucze yn gehowen syn; vnde vieff laswersteden yn der beke tor V allenden A myt dem rume, dar men de visscherkate vpp bwen mach, vnde vrig holt vt dem Jwhalsichen bussche, dar men de lasweren van maken vnde beteren mach, szo vele men des dar to behouet; vnde vorder myt den beyden krogen vpp des haues merke genomet Seltespolde vnde Pedienpe; vnde ock myth der vrigen wiltnisse na dem vorbenomden haue vnde na­ geschreuenen guederen vt dem bussche to Happenusz, yn dem paerte horende na dem closter to sarncte Birgitten, gelick also da,t der Scherenbeken leenbreef wandages ge­ geuen van vnsem g·rotmechtigen hochwerdigen genedi­ ghen hernn hochmeyster to Frusen yn jegenwerdicheit vnde bywesende vnses genedigen hernn meysters to Lif­ lande clarliken rrabrynget vnde yn hoelt; vnde also dat sint der tit myne olderen vnde myn (vnde myn) salige vader voer vnde ick na aller vriegest vnde fredesammest na dem vorbenomden haue vnde guederen beseten vnde gebruket hebben, besz an de schede vnde wiltnis1se, de jewerle alleyne na dem haue to Marte bisonderen gehort heuet. Vorder hebbe ick Reynoelt ergemelt dem ergedach­ ten Kersten vnde synen rechten eruen dosoluigest yn dem kope ock mede erflinges vorkofft de erfstede to Reuel vpp dem Dome geleghen mit alle synem rume vnde tobeho­ rynge, gelick alse dat van vns jewerlde van oldinges her aller friegest vnde vredesamest beseten vnde gebruket is. Vnde ock vorder myt alle den guederen vnde dorperen, de hir na geschreuen .sta,t: ynt erste dat d'orpp to Maerte myt achte gesinden vnde teyn haken landes; vnde na dem 360

dorppe to Sarnus achte haken landes, nu tor tit woeste; tho der Estenschen Callifer mit dem gesiinde to Pasius negen gesynde seuenteynden ha.Iuen haken landes; to der ha.ues:tede myt der molestede vieff gesinde vnde neghen haken landes; da t dorpp tho W oergel szoesz gesinde vnde soeuenteyn haken landes; tho Niege bue veer gesinde vnde voor ,s,vediss

yn gelaten hefft, sal he van den pantheren manen vnde ock wedder yn stellen; vnde wes van allem hurqweke ~'n den guederen is, sal dar ynne bliuen, sunder ienige name­ nynge; vnde alle anleggynge, dat in der vorpandynge an de guedere gelecht is, vnde alle vorseten rente, dar sal vnde wil ick Reynolt vnde myne eruen vor stan vnde den ergedathten ·Kers'ten vnde .syne eruen dar schadelo-es van tho holden. Wes van erfburen vt den vorscreuenen gude­ ren vorlopen syn edder ere haue genamen is, sal vnde mach de ergedachte Kersten edder syne eruen vor de syne vorforderen van eynem jeweliken wor se syn; des sal vnde wil ick Reynolt ergemelt dem ergedachten Ker­ sten alle der buren schulde olt edder nigge yn boeken, breuen, czeddelen vnde stoc[ke ]n, wo de syn, ouerantwer­ den. Vnde alle de breue, se syn w[ o] se syn, vpp den vorscreuenen hoff vnde gudere denende, sal vnde wil ick Reynolt Kersten vnde synen eruen ouer antwerden. Be­ haluen den lenbreff, van [d ]em grotmechtighen hoemeys­ ter gegeuen, offten ick Reynolt edder ( edder) myne erue dar vorder van anderen guederen na lude vnde inholde des soluen breues myth rechte wes mede vorderen edder manen mochte effte konde, sines rechten dar mede vnuor­ sumet. Vorder vmme den hoyslach to Wedelpaio in der mercke to Hallena.pp, dar sal men it also mede holden. dat men twe jar sal slaen na dem haue to Marte vnde eyn jar na dem haue to Kosteuer na older gewanheyt. Alle dusse vorgeschreuene artickele vnde puente, alle to sa­ mende vnde eyn jewelick bisonderen, laue wie beyden bauen benomet Kersten vnde Reynoldt vnser eyn dem anderen vor vnsz vnde alle vnse rechten eruen stede vnde faste to holden, by gelouen vnde guden trwen. Tor tuech­ nisse vnde merer warheyt, ,szo hebbe wie vnse angebaren yngesegel vnser eyn dem anderen vndene an spa.czim dusser vtgesneden zedde(le ]n vor vns,z vnde vnse rechten eruen gedrucket. Dusser czeddelen is twe, alleyns ludende vnder eynen hant gescreuen, vnde vpp eynander euen­ drechtich, ben(en)eden am spaczim vt gesneden, de eyne by dem erbaren manne Kernten van Rosen, de ander by dem erbaren mane Reynolt Scherenbeken, synth gegeuen vnde gescreuen in den jaren na Christi gebort, de men schreff dusent veerhundert dar na yn dem eynvnde­ neghentichstenn jare vpp denn hilgen pinxst auent in dem haue to Koesstiuer. [1491 Mai 21] Originalzerter auf Pergament (E,xemplar des Reynold Scherenbeke), mit aufgedrticktem Siegel des Kersten von Rosen in grUnem Wachs, Um,-chrift im Siegelbild nicht leslich. 363

8. 175. Emedan ordet goltz 'gosse' ej är ryskt men '{äl vendiskt, kan man misstänka att .det trots sagesmannens med­ delande närmast kommer från. tyskt-baltiskt håll. EL 461 nämnes en W olff Goltzen i grannsocknen Hageri 1572. -- Orimligt är ej heller, att namnet kan vara nordiskt från medeltiden, gen. av Golle (isl. Kolli) i Apenese. Jfr EL 807. S. 179. På kartan har Sita enligt sagesmannen Säinas felplace­ rats. Det skulle ligga på sydvästsidan av Aegna, under det Loots hänförde det till nordsidan. S. 181. Paucker anför i sitt a. a. felaktigt Reisenoye från 1586 års revision. S. 186. Enligt sagesmannen A. Raia är Teearu det äldre od1 Teigari det yngre namnet. överstelöjtnanten skulle så• lunda vara rehabiliterad. S. 187 f. Hos Saareste, Leksikaalseist vahekorradest, finner jag s. 185 en ny möjlighet att tolka Ventsingi. vents : ventsa är ett nordestn. dialektord, som betyder 'bjälkrad, krans' det senare dock bara som byggnadsteknisk term, varför det är föga troligt, att ordet .ger nyckeln till gåtan. S. 191. Hos Paucker heter det »Jedes-Bock» om Ideszback 1586. S. 193. maltsik-niem. Namnet kan också härledas ur ryska J,taJtb'{UK'b 'pojke'. Denna tolkning föredrogs av Ariste. Sagesmannen Kallasmaa, som jag rådfrågat om platsens naturförhållanden och de olika tolkningsmöjligheterna, skriver »Kogu l\faltsikneeme ei ole kuigi körgemaa ja see iimbrus on köik madal maa ja körkjaid ei kasva seal (vähemalt mitte nföid). See on tösi et Prnnglis vene nimesid ei leidu vanemast ajast. Aga aastat 50-60 tagasi oli seal palju vene kalureid ja siis Prangli mehed tutvusid . ka vene kalapiiiigiviisidega köige pealt nii nimetut 'vene nood,aga' ja vötsivad selle piiiigiviisi ka omaks ja nooda juures tarvitatavad asjad on köik vene nimedega veel praegugi.» (Hela M. är inte alls höglänt och omgivningen ligger lågt alltigenom och där växer ingen säv.' Det är sant, att ryska namn från äldre tid saknas på Wrangelsholm. Men för 50 till 60 år sedan fanns där gott om ryska fiskare och då gjorde wrangels­ holmarna ocki--å bekantskap med de ryska fiskemetoderna 364

i synnerhet med den s. k. 'ryska noten' och gjorde också detta sätt att fiska till sitt eget och de redskap, som komma till användning vid noten, ha ännu i dag allihopa ryska, namn.) Härav framgår, att man vid tolkningen icke bör utgå från estn. malts i betydelsen klint, kanske ej heller så gärna från fi. maltsa 'nate m. m.', ehuru sagesmannen endast fäst sig vid frånvaron av säv, men att det estn. ordet i betydelsen dyp,öl, slam o. dyl. liksom också det ryska ordet, vars stam ingår i flera ord med betydelsen av något litet, snarast bör ifrågakomma. S. 197. Tihikku skulle enligt den officiella rättskrivningen sta­ vas Tihiku. Jfr Tok(k)ardi s. 156, Lis(s)vi s. 184, Ot(t)i :';. 262. S. 201. Med hjälp av Genealogisches Handbuch der estländi• schen Ritterschaft III: 106 f. kan den till Vennaste kehvel knutna trnditionen kontrolleras. Karl Edmund Girard de Soucanton f. 1810 drunknade den 8 december 1861 vid Wrangelsholm, tillsammans med, sin svåger Franz Schru­ teck de Montesilva. Fadern, resp. svärfadern, som rådde om ön, fick nästa år barontitel, var konsul och kommerse­ råd i Reva! och dog 1868. Sägn€n om brödernas drunk­ ning är sålunda i huvudsak riktig. Dock synes holmens frigörelse oriktigt ha satts i samband med drunknings­ olyckan. S. 202. Den här ,och på ett par andra ställen i boken förekom• mande fetstilen vid lexikaliska citat är ett utslag av den i Estland ej sällan tillämpade principen att vid bokstavs­ troget anförand·e av källskrift återge även denna,s stil­ sort. S. 21:3, not 1. Collinder har däremot gjort detta i APhSc VII: Hl7 ff. Efter en närmare undersökning kommer han till ett resultat, som bekräftar Lundahls. S. 213-214. Enligt meddelande på filologkongressen i Helsing­ fors 1950 av prof. G. Franzen kallas på Runö sådana :-tenar i sjön, som överspolas av vattnet, för »lekare». Man vill gärna tänka sig samma betydelse även för Wrangelsholms vidkommande. KaHasmaa bekräftar, att Leikari ligger lågt men förklarar sig tyvärr sakna detalj- 365

kännedom om platsen. Han påpekar, att Leigar eller Leiger är ett sedan gammalt i Estland brukligt mans­ namn. Jfr s. 230 och s. 253. S. 215. Saareste meddelar, att hut pima tillhör folkspråket på ösel och att han därför ställer sig mycket tveksam till den av mig föreslagna tydningen. Det händer dock ej sällan, att ortnamn innehålla ord, som i det nu levande folkspråket blott äro kända annorstädes ifrån. Emeller­ tid låter sig namnet också tydas som ett svenskt Olby ~ Ulvby eller ett finskt ulpi- (ulpia ~ ulpea 'kulen, kylig, råkall'), eventuellt hulpi 'list, bård, kant'. Den svenska tydningen är uppenbart orimlig, eftersom ingen .sådam by är känd och man dessutom skulle väntat sms. med geni­ tiv. De finska kunna snarare tas med i räkningen. S. 220. Saareste betvivlar riktigheten av Aristes ljw1bieteckning för Aksi och jag har därför i texten infört hans egen parallellt med Aristes. Sagesmannen Säinas menar, att även ljudskriften för Piiiinsi s. 142 är i strid med befolk­ ningens uttal och vill ,skriva piluntsi. S. 224. Trots sagesmannens utläggning vill jag hellre förklam uppkomsten av terrängnamnet pattermuru med antagan­ det, att själva stenblocken lågo vackligt i backen. Hor­ ungeberget har enligt sagesmannen (K. Kurg) fått sitt namn, för a.tt det verkade obetydligt och »oäkta» i jäm• förelse med sin granne. Månne icke namnet ändå ur­ sprungligen givit,s av någon mera reell orsak? S. 239-40. Saareste är inte övertygad om att Dlgase verkligen från börjap betytt Sälbyn, och ser man på de äldsta skrivformerna, måste man ge honom rätt. Skulle Johan­ sen ha, rätt i sin förmodan om även denna bys ursprung­ liga svenskhet, kunde man tolka beläggen från 1387- 1565 som innehållande ett nordiskt personnamn, kanske ett kvinnonamn på -dis, Vldyes < UlvhilcHs(?), senare Hildis (Yldis, ,Jldisby)? S. 243. ramm : rammi I. ramma 'inskärning, skåra' vore en topo­ grafiskt tilltalande härledning av Rammu :,;aar, om man förutsätter, att även u kan vara stamvokal i dialekter, fast Wiedemann ej har den böjningen. Ordet är emeller­ tid ett lån från ty. Schramme och det är tvivelaktigt, om ,366

det alls tillhör folkspråket och är tillräckligt gammalt för att ifrågakomma. S. 244. Den gamla fru Anette Klarnas från Rammu bestrider, att det ens i hennes ungdom skulle funnits några svensk­ talande på ön. Väl däremot hade man en stark känsla för sin härstamning och sammankom stundom till en Saksa klubi (Herrskapsklubb) eller Sibu selts (Sibbo­ förening). Jfr s. 255. S. 245. Med hjälp av den estniska bibliografin har jag kunnat fastställa, att den ur Esmaspäev utklippta artikeln här• rör från 15.10.1923 (nr 41, s. 5) och heter »Iseseisev saar Eesti rannas» (En uberoende ö vid Estlands kust), författad av en signatur X.Y.Z. S. 252, not l. kele är enligt Saareste ett öselord. Saareste före• slår att tolka kelli som 'lång käpp' - i så fall ett till­ namn och intet gårdsnamn. 8. 255. Den upp•delning och omplacering av det gamla Jääsalu, varom den av bröderna Pertmann förmedlade traditionen vet berätta, har ägt rum redan under svensktiden. Det framgår tydligt redan av de utdrag ur rullorna, som jag här mecLdelat. S. 257. Redan P. Wieselgren, De Claustris Svio-Gothicis, Lon­ dini 1832, s. 101-103, visar gentemot Wailin, att Guth­ nalia (så ~ecrologium Lundense och LagerBring) bör föredras framför Gutualia. S. 258 f. Sagesmännen Karisaar och Mei berätta, att det faktiskt fanns folk även på Malusi, som bodde där till döddagar, nämligen krögare med husfolk. Ännu för 60 a 70 år sedan hölls krog där ute på skäret (på Stora Malusi) för sjöfarand,e. Till och med på Rohusi fanns en krog för cirka 40 år sedan och medlemmar av Lambot-släkten levde där. Ända till den stränga vintern 1942 fanns det rikligt med harar på Malusi. Med sagesmannen Leo Lillepärk och de ovannämnda har jag också genomgått" mitt n~mnförråd från Kaber­ neemetrakten och fått veta den rätta ordningsföljden på :-trandens namn jämte några nya namn, som dock inte äro av särskilt intresse för denna undersökning. S. 259. Från Helsingfors har det varit möjligt att erhålla den 367 tid·skriftsårgång, varest Mägistes uppsats tryckt,s, och jag anför därur följande resume, som klarlägger hans tankegång angående mala. Skada blott, att han ej indrog ortnamnen i sin utredning! »Sur des points de comparaison des langues fenno­ baltiques et finnoises de V olga. Les correspondants du mot finn. mala ... et en dernier lien le mot rare mala »bord de la mer» qui se trouve dans le dialect littoral de l'Estonie du nord-e-st sont tons ana­ lyses par !'auteur du cote semantique. Se fondant sur cette analyse il trouve que dans les trois langues fenno~ baltiques mentionnees la majeure partie des faits cites se ramenent a la signification primitive »bord, lisiere». D'autre part on fait etat egalement de donne,es se trouvant dans les dictionnaires finnois, dans une moindre mesure aussi dans les materiaux de la poesie populaire, lesquelles ramenent a la face semantique »crevasse, fissure» et »ouverture de la glace (aupres du bo,rd)»; elles sont encore appuyees par le mot lapon m ·oalus ... Il n'est pas facile d'unir la derniere s,ignification au sens primitif suppose »bord, lisiere», et pour cette raison il n'est pas impossible qu'on ait affaire a une racine tout a fait particuliere, ou bien que tons les elements traites appartenant a une seule famille de mots, il faille sup­ poser une evolution semantique »bord, lisiere »crevasse, ouverture de la glace aupres du bord» »crevasse, ouver­ ture en general». Qu'en depit de la derniere nuance de signification genante nous ayons, dans la circonstance presente affaire dans les langues fennobaltiques a un mot significant primitivement »lisiere, bord», c'est ce que semble confirmer egalement l'existence d'un parent ety­ mologique de ce dernier en mordve ou nous trouvons la postposition mala/so, -sto, -v, -s etc. cadrant absolument du point de vue phonetique, avec la signification »chez (sans mouvement), de chez, chez (avec mouvement)». Mais la decouverte de cette derniere encourage l'auteur a mettre dans la famille de mots en question la post­ position de l'estonien du sud man(n), mano, mant, memes sens ... on doive ... etre prudent avec la derniere hypo­ these. C'est le mot letton-lituanien mala »bord, rivage, pays(age)», auquel le mot fennobaltique-mordve examine ici pourrait avoir ete empruntil. Mais la voie de l'emprnnt aurait pu etre en sens contraire egalement s'il apparais­ sait que le mala des langues baJtiques n'a pas une origine indoeuropeenne.» (Eesti Keel 1939, s. 80.) 368

S. 261. Altja i Kadrina socken är det medeltida Rootsinpäh (~pea) (Svensknäs). Dess namn.skick har undersökts av H. Vint 1940 och jag har skrivit av namnlistan i Tartu. Där finns intet spår av den gamla svenskheten. Nu är det dock möjligt, att insamlaren inte haft en aning om byns ursprungligen svenska bebyggels,e och således ej gjort några frågor, som kunnat framlocka upplysningar om föråldrade terrängnamn. S. 267. Mägiste och Saareste ställa sig skeptiska mot min Kiiu­ etymologi, men Lauri Posti, som ingående undersökt estlandslistans ortografi och dess fonetiska motsvarig­ heter, godkänner mitt resultat och menar, att även den nuvarande formen Kiiu kan vara regelrätt genitiv a,v ett Kiidu skrivet Kithm, varför den av mig antagna analo­ giska påverkningen är onödig. Mägiste ser i Kithae hellre ett gammalt förnamn. Att Kithm emellertid kan leda till Kiiu har Johansen visat, EL 292. Ifan behandlar där utvecklingen av spiran­ tiskt th i estn. ortnamn. På svagtonigt ce i EL svarande mot -u, -o i modern tid eller i finskan kan man också finna flera ex. hos Johansen (EL 286 f., 292 f.). Men jfr nu särskilt Posti i Virittäjä 1950 (sista häftet). Bildförteckning.

1. Karta över Nargö ...... 76 2. Konturkarta över landhöjningen på Nargö ...... 77 3. Inloppet till Reval-Tallinn efter sjökort 192,1 ...... 106 4. Rättelser till sjökortet av sagesman ...... 107 5. Karta över halvön Viimsi 179 6. Karta över Wrangelsholm 193 7. Bomärken på Wrangelsholm 207 8. Karta över Kaberneemebukten med Rammu och Koipse ...... 254 9. Kuststräckan i Kuusalu och västra Virumaa 277 10. Karta över Wrangelsholm från Karl XII:s tid ...... 286

24 - Wieselgren Förkortningar.

1. Arkivaliska källor, arkiv och bibliotek. AES AkadeemUine Emakeele, Selts Tartus (Akademiska modersmåls,sällska-- pet i Tartu med sam1ingar av dialektord och ortnamn). DLG Delagardieska samlingarna i Lunds universitetsbibliotek. Eberg Eriksbergs arkiv (nu i RA). Eisen--Kettunen Kettunens avskrift av Eisens estniska ortnanmsuppteck-­ ningar. Förvaras, i PA. EKA Eestimaa (Lutheri1 Kiriku) Konsis,tooriumi Arhiiv (Estlands evan­ gelisk-lutherska kyrkas konsistoriums arkiv), förvarat i ERKA. EKeA Ees,ti Kcele Arhiiv (Estniska. språkarkivet), samHngar av samma art som AES' och förvarade tillsamman med dem. ELG (Archiv der) Esttändischen Literärischen Gesellschaft i Reva!. Den i Estland kvarblivna delen av sällskapets samli,ngar ha införlivats med ett sovjetes,tniskt Ajaloo ja Revolutsiooni Muuseum (Museet för historia och revolution). ELKA, se EKA. ERKA Eesti R.iigi Keskarhiiv Tartus (Estlands statliga centralarkiv i Tartu) under bol1sj evikrcgimen kallat Riksarkiivets historiska depå. ERKkA Eestimaa rootsiiaegse Kindralkubemeri Arhiiv (Estlands svensk-­ ,tida generalguvernörsarkiv) i ERKA. Tryckt katalog i två volymer Tartu 1936------316 (Acta Archivi Centralis Estoniae 3------4). ERiiA Eestimaa Riiiitelkonna Arhiiv (Estlands ridderskaps arkiv) i ERKA. EVKkA Eestimaa veneaegse Kindralkuberneri Arhiiv (Estlandis ryss,tida gcneraLguvernörsarkiv) i ERKA. F F,ogderäkenskaper i KA. FLSA Finlands lantmäteristyrelses arkiv i Helsing·fors. HaMskA ~ HjMk Harjumaa Meeskohtu Arhiiv (Harriens manngerichts-- arkiv) i ERKA. J rev J ordernvisionshandlingar i KA. KA Kammararkivet. KB Kungliga Biblioteket. KrA Krigsarkivet. KIA ~ KuA Kultuurlooline Arhiiv. En i Tartu förvarad samling av lokal­ hLstoriska sägner från estniska bygder jämte kulturhistoriskt material av annan art. LDK Livländska donationskontoret i KA. 371

Livonica Livonicas,amlingen i RA. LP »Landtrollen so die Priesterschafft eingeliefert» (163,7) i KA. LRKkA Lii,vimaa rootsiaegse Kindralkuberneri Arhiiv (Livlands svensk­ tida generalguvernörsarkiv) i ERKA. Knapphändig tryckt förteckning av Bienemann. OA Svenska ortnamnsarkivet i Uppsala. OBK Oordnade baltiska kamcralia i KA. Numera ordnad,e. Samlingen upplöst. P A Paikannimiarkisto (Ortnamnsarkivet) hos Suomalaisen kirjallisuuden seuran kirjasto (Finska IitteratursäHskapets bibliotek), Helsingfors. RA Riksarkivet. Rev. Revisionsliste (citat efter Johansen). Rev. St. Arch. (citat efter Johansen), se TLA. RKE Reduktionskommissionen i Estland. Akter. Harricn. KA. ;-

2. Tryckta källor, urkundspublikationer, periodica m. m. AASF Acta Societatis Scientiarum Fennicae. Acta & proc. Acta et processus canonizacioni,s beate Birgitte, ed. I. Collijn i Svenska fornskriftssä1lskapets samlingar, Stockholm 19'26. APhSc Acta Philologica Scandinavica. AGLEK Archiv för die Geschichte Liv-, Ehst- und Kurlands. Almquist Johan Axel Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523~1630, I-IV. Beiträgc Beiträge zur Kunde Estlands (avseende J ohansens uppsats Die Schweden bei Reva! i band XI, 1925). Bricflade F. G. v. Bunge & R. v. Toll, Est- und Liv1ändische Brie.flade. Eine Sammlung von Urkunden zur Adels- und Giitergeschichte Est- und Livlands, in Obersetzungen und Ausziigen, Reva! 1856-1887 (I-IV). DD Diplomatarium Danicum. 372

EL Die Estlandslis,te des Li ber Census Daniae av Paul J ohansen, Köpen- hamn & Reval 1933. Et. ordb. Se, Hellquist. FM ~ FMS Folkmålsstudier, Helsingfors 1933-. FMU Finlands medeltidsurkunder. Förstemann Ernst Förs,temanns Altd

Niederdeutsche Elemente Oskar Masing, Niederdeutsche Elemente im Bal- tendeutsch (Abhandlungen des Herde,rinstituts zu Riga), Riga 1930. OGBL Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, Göteborg 1923 ff. Ostseehandbuch Fullständig titel s. 165. OSUÅ Ortnamnssällskapet i Uppsala årsskrift. OÄL Ortnamnen i Älvsborgs län, Uppsala 1906-48. Pub!. Publikationen aus dem Revaler Stadtarchiv, Tallinn 1923-1939, I-IX. P. W. P. Wieselgren. RStb Revaler Stadtbticher (citat efter Johansen). Rosenbergs lexikon Carl Martin Rosenberg, Geografiskt-statistiskt hand­ lexikon öfver Sverige 1-11, 1881-83,. Russwurm Carl Russwurm, Eibofolke, oder die Schweden an den Kusten Ehstlands und auf Runö, Reva! 1855. Räsänen Oskar Räsänen, Osoitehakemisto ~ Uppslagsbok för adresser, Hfors 1930. Samling V. E. V. Wessmans, Samling av ord ur östsvenska folkmål, (Skrifter utg. av Svenska HtteratursäUskapet i Finland), Helsingfors 1925-32, I-IV. SAOB Ordbok öfver svenska språket utgifven af Svenska akademien, Lund 1898 ff. SE Sitzungsberichte. SBGG ~ SGEG Sitzungsberichte der Gelehrten Estnischen Gesellschaft. SD Svenskt diplomatarium. SHVSU Skrifter utgivna av Humanistiska vetenskaps.samfundet i Uppsala. SNF Studier i nordisk filologi (utg. av Pipping). SSUF Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar. Styffe C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden. T Tiberg. Tagasiwaade Oscar Toomberg, Tagasiwaade Jöelehtme möödaläinud aegade peale Jöelehtme kiriku uue torni ja uue kella önnistamise päevaks 4. nowembril 1912 a., Tallinn rn12. Taubes Archiv Archiv des uradligen GeschLechts Taube, sonst Tuve ge­ nannt, St Petersburg och Dorpat 1910~12 (I-11). Tutkimuksia A. V. Forsman (Koskimies), Tutkimuksia Suomen kansan personaallisen nimistön alalta I, Hfors 189,1. UB Liv-, Ehst- und Curländisches Urkundenbuch, Reval 1853 ff. (15 delar.) (Lunds UB Lunds universitetsbibliotek.) Vendell Herman Vendell, Ordbok över de östsvenska dialekterna I-IV, Helsingfors 1904--07 (Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland). Wessman, se Samling. Wiedemann Dr F. J. ,viedemann, Estnisch-deutsches Wörterbuch, dritter unve,ränderter Druck nach der zweiten, von Dr Jakob Hurt redigierten Auflage. Mit einer Einleitung versehen von Albert Saareste, Dorpat 1923. (Även estn. ti.tel.) :374

3. Andra förkortningar. da. danska, dia!. dialekt(iskt), estlsv. estlandssvenska, estn. estniska. fda. forndanska, fi. finska, finlsv. finlandssvenska, fsv. fornsvenska, ieur. indoeuropeiska, is!. isländska, Ity. lågtyska, mlty. medellågtyska, no. norska, rspr. riksspråk, ry. ryska, sv. svenska, ty. tyska, yfsv. yngre fornsvenska, änsv. äldre nysvenska, ösv. östsvenska. A. a. anförda arbete, ev. eventuellt, h. härad, jfr jämför, kat. katalog·, komm. pi\, ort. kommissioner pi\, orterna, I. eller, s. sida, sms. sammansätt• ning, sn socken, t. estn. talu, u. å. utan årtal. N norr, 0 öster, V väster, S söder, NO nordost, SY sydväst, etc. Sdml Södermanland, Vgtl Västergötland, öb. österbotten, etc. I enstaka fall ha förkortningar brukats efter en anförd källa t. ex. Da, Nu, 0, Ngö (Dagö, Nuckö, Ormsö, Nargö) efter VendeH eller SRP (Svenska Riksarkivets pergamentsbref efter 13-50), Vkjb (Vadstena klosters jordebok) ur Svenska ortnamnsarkivet, SVA (Suomen Valtion Arhiiv) efter Koskimies. Personregister.

I nedanstående förteckning utelämnas anförda namn på ortsbor i de under­ sökta områdena. Sagesmän registreras i särskild förteckning. Personnamn in­ gående i, tidskriftstitlar medtas ej.

Aakj~r. Snmd, dansk historiker, 351 Bienemann, Fr., d. y., baltisk histori­ Abrahamsson, Erik, svensk språkman, ker, 371 151 Birgitta, helgon, 163 (sekundärt), 257 Akiander, Fr., finländsk kyrkohistori­ Birkenbaum, baltisk revisor och kart­ ker, 2,23 ritare, 211 Alexander II, tsar av RyssLand, 246 Björn Petersson, jordegare på 1400- Almquist, ,J. A., arkivman, 103, 125, talet, 216 135, 148, 158, 240, 35'7 Bla(e}uw, Willem Ian, holländsk nau­ Anders Eiolfsson, bonde i Ingå, 167 tisk skriftställare, 82, 105, 109, 113, ff., Andersson, Ingvar, riksarkivarie, 351 163 f., 198, 220, 222', '283 Andersson, Sven, svensk etnograf, 153 Blumfeldt, Evard, estnisk historiker Andreas Nilsson, jylländsk riddare, och arkivman, 8 12,jf_ Blåfield, godsägarefamilj i, Sibbo Aristc, Paul, professor, 3, 8 ff., 104, 118, (Sibbå), 2147 120, 136, 141, 14,6, 15'2, 1'60, 162, 169f., Braune, Wilhelm, professor, 85, 171, 183, 187, 211, 213, ff., 218, 229, Brewern, Julius, baltisk godsägare, 233, 238, 253, 257, 263, 2'66, 273, 282, 240 352, 355 f., 36,3 Browa:llius, Irma, svensk författarin• Athelstan, anglosachsisk kung, 248 na, 1815 Brondum-Nielsen, Johannes, professor, Bach, estnisk officer och kartograf, 87, 94 f. 153 f., 179, 186 Burens, Andreas, kartograf, 82, 198 Balodis, Francis, professor, 89, 912 Busch, Nicolaus, baltisk historiker, Bang, Nina, f. EIIinger, & Korst, K., 131 danska hi,storiker, 218 Biickmann, L., tysk språkman, 86 Benedicht, Laurentz, dansk kartograf, 82, 109, Charpentier, J ar!, professor, 103 Bengt (Laurensson), jordegare på (Clamaspack, Matthias, fingerad gods- 1400-talet, 216 ägare i Sibbo, 24,5) Benson, Sven, fil. lie., 99· Collijn, Isak, riksbibliotekarie, 257 Bergengren, Arne, svensk geograf, 171 Collinder, Björn, professor, 3-2, 92, Bergholm, Axel, genealog, 14 98, 102, 171, 213,, 364 Bielke, Margaretha, fröken, 122 Gort, der Grosse, kaparkapten, 82 376

Dahlgren, Erik, riksbibliotekarie, 80 Frischhier, Hermann, tysk lexikograf, Dahlgren, Per, sjöhistoriker, 83 102 Dah!,ström, Svante, professor, 69,, 80 Fritzner, Johan, norsk lexikograf, Danen, Gideon, svensk dialektolog, 206 4, 30, 32:, 141, 155 Förstemann, Ernst, tysk onomatolog, von Dankfart, Kaspar, kaparkapten, 12'6, 137,372 82 De la Gardie, Pontus, fältherre, 352 Ganander, Christfrid, finländsk lexi­ Donner, Kai, finländsk språkman, kograf, 14 215 Gedda, Petter, lotsdirektör, (Karl XI), Duncanus, Olaus, kyrkoherde i Jöe• 83,, 105, 113 f., 1'63, 198 lähtme, 1731, 204, 209, 212 af Geijerstam, Gustaf, svensk skrift­ ställare, 198 Girard de Soucanton, baltisk köp• Eisen, M. J., estnisk folklorist, 89, mans- och godsägarsläkt, 201, 364 126, 1M, 190, 242, 3,55, 370 Girard, Karl Edmund, 364 Ekblom, R., professor, 96,, 103 Gl,ambeke, Tideke, borgare i RevaL Eldberg(h), Karl, överstyrman på 245, Karl XII:s tid, 48, 51, 108 ff., 125, Got.t.schald, Max, tysk onomatolog, 128, 135, 13,9, 14'8, 15,2, 155, 158, 14-1, 187 163, 198, 210 f., 286, Graf, A. E., baltisk lexikograf, 118 Erich Andersson i Sibbo (Sibbå), Granit, J. M., finland,ssvensk över- stamfader för klama.spackarna., 247 lärare, 80 Erik XIV, 252', 351 Grotenfeldt, Kustavi, professor, 90 Erik Menved, dansk konung, 20, 80, Gronbech, Kaare, professor, 40 105 Gunilla, svensk drottning, 352 Erik Plogpenning, dansk konung, 353 Gustav Il Adolf, 255 Erik Tureson (Bjelke), ståthållare, Gustav Vasa, 2150 81 f. Gustav III, 111 Erlund, Fredrik, agronom, rektor på Gustavson, Herbert, svensk språkman, Birkas, 7 356 Ethicus Ister, geografisk skriftstäl• Gutsleff, Eherhard, komminister i Tal­ lare, 93 linn, kännare, av 1700-tals-es.tniskan, 83, 163, 17'2, 1~8, 267 Falk, Hjalmar, professor, 9'5,, 9•7 von Gutzeit, W., baltisk lexikograf, Falk-Torp, 169 127, 243 Falk, Knut-Olof, professor, 53 Giiltzen, bröderna, Falkman, A., svensk ortnamnsforska- Gös,eken, Heinrich, tysk prost och re, 171 språkman i Estland på 1600-talet, Forsman, A. V. (Koskimies), 140, 188, 2·79 283, 373 f. Franck, Johannes, hoHändsk lexiko­ Hahn, skogsuppköpare, 71 graf, 127 Hahn, Jonas, nautisk skriftstäHare, Franzen, Gös:ta, svensk ortnamnsfor­ 29, 47 f., 50 f., 83,, 105, 10,S ff., 113, skare, 2117, 3,64 115, 117, 163 f., 171, 199, 201, 272, Freudenthal, A. 0., professor, 119, 283 160, 372 Hakulinen, Lauri, docent, 272 377

v. Hansen, Gotthard, baltisk histori­ Ihering, Joachim, superintendent i ker, 353 Estland, 17 4 Harpe, Carl Gottschalk, general­ Ingers, Ingemar, svensk dialektolog, guvernementssekreterare, 25 171 Hartman, Engel, reduktionskommis­ Isberg, Fridolf, agronom, f. d. rektor sarie, 7, 12:5·, 135,, 13,9, 158, 357 vid Birkas lantmanna- och folk­ Hasselblatt, Gustav Ernst, kyrkoherde högskola, dialektupptecknare, 3, i Jöelähtme, 246 f. 7 ff., 312: f., 4•6, 512, 104, 153 f., 208 Hatz, Gert, stud. phil., 358 Itkonen, T. I., finsk e.tnolog, 89, 101, Hausen, Greta, finländsk historiker, 242 14, 118, 136, 162, 183, 212; 372 Ivar vidfamne, 93 Hausen, Reinhold, Finlands, riksarki­ varie, 80, 245, 352 J arrzen, Assar, professor, 165 thor Helle, Anton, kyrkoherde i Jiiri, Jellinghaus, Hermann, tysk språk• kontraktsprost över Ostharrien, man, 86, 137, 372 kännare, av estniska språket under ,Johan 111, 35tl' förra delen av 17<00-talet, 83 Johan Adolf, hertig och generalguver­ Hellquist, Elof, professor, 83, 100, 119, nör, 35'7 141, 160, 169, 18~, 18'6, 190, 202 f., Johans-en, Paul, professor, f. d. s,tads­ 238, 255, 258, 372 arkivarie ( ofta betecknad J), 4~8, Hellström, Gunnar, arkivman, 103 11, 2"2 f., 26, 33 f., 36, 38, 46-70, 80, Hennenberger, Kaspar, preussisk kar­ 83, 87, 98, 105, 108, 111 f., 118, 122, tograf och historiker, 102 125 f., 135~139, 148 f., 155, 157 f., Hesselman, Bengt, professor, 86, 9-2 ff., 161 f., 166 ff., 176 f., 181, 185, 190 f.,

916 f., 100 ff. 200 f., 203 f., 2115, 2"25, 238-214,1, Hinrik, smed från Ulfsby (Finland), 245 f., 2148, 256 ff., 000 f., 264, 267, 1'67 272, 344, 350 ff., 357 f., 366, 368, 371 f. Hindrich Erichszon från, Finland, 173 Josef Pedersson, s1ottsfogde, 82 Hjärne, Erland, professor, 352 Jöns Pedersson från Ylivojakala, 173 Hjärne, Urban, profes:sor, 122 Jönsson, Fritz, f. d. universitetsvakt- Holm, Axel, lantmätare under reduk­ mästare, kartritare, 33 tionstiden, 261, 2617 f. Holm, Gösta, svensk språkman, 162 Kant, Edgar, professor, 3, 21 f., 60, Holmberg, Johan, svensk lantmätare 62, 77, 90 i Estland under reduktionstiden, Karl XI, 18, 222, 238, 242, 269, 271 51, 1'61, 198, 209 Karl XII, 110, 244, 247, 369 Holthausen, Ferdinand, professor, 9!7 Karl, hertig, sedermera Kar1 IX, 247 f. Hornby, Rikard, dansk språkman, 13,7 Karl, hertig, sedermera Karl XIII, 108 Hultman, 0. F., professor, 30 f., 83 f., Karl Laurensson (björnlår), jord- 141 egare på 1400-taJet, 216, Hupel, A. W., baltisk topograf och Karsten, T. R., professor, 7, 83 f., språkman, 00, 47, 83, 107, 155, 163, 86 f., 88, 92, 114, 118, 127, 155, 186, 199, 201, 242, 3'55, 37-2 206, 213 ff., 2'54 f., 259, 263, 265, 372 Hurt, Jakob, estnisk folklorist, 259, Kenkmaa, Rudolf, s,tadsarki,varie i 350, 373 Tallinn, 245, f. Hyrenius, Hannes, svensk statistiker, Kettunen, Lauri, professor, 87, 1216, 30 154, 190, 238 f., 370 378

von Kiparsky, Valcntin, professor, 87, Lewenhapt, Adam, greve, historiker, 89. \ll 24ö von Klambeck, Evert, & Laurentz, Liden, Evald, professor, 118, 150 ,Johan, officerare i Karl XII:s, arme, Liiv, Otto, estnisk riksarkivarie, 12 24i"> Lind, E. H., svensk onomatolog, 203, af Klint, Gustaf, amiral, 83, 90, 110 f., Lindqvist, N atan, professor, 207

1l3L 115, 111, 1631 f., 171, 181, 199 Lindroth, Hjalmar, professor, 94, 140, 15,0,ff., 15,7 Klockene,r, hanseatisk uteliggare, 81 Kluge, Friedrich, professor, 8iJ, Ljunggren, Karl Gustav, professor, KI11udsen, Johannes, dansk sj öhisto- 815, 99, 119, 1'5>8 rikcr, 8'2, 1{),9, von Lode, Gustav, baLtisk krönikör, Knut den helige, 149, 24 Knlippfer, pastor i Kuusalu, 2'78, 282 Loone, Leida, estnisk historiker, f. d. Kock, Axel, professor, 94, f., 97 f. folkloresamlare, 244, 256, 282 Koppman, K., Breusing, A., & Wal- Loorits, Oskar, estnisk folklorist, 89, ther, C., tyska utgLvare, 81 9,2, 242, 259', 272 Koskimies, se Forsman Loppenowe, Paul, kyrkoherde i Joe­ Kris,tensen, Marins, dansk språkman, lähtme, 246 Ho Lundahl, Ivar, professor, 126, 213, 356, Kriikmann, A., sagesman åt J. Hurt, 364 2:;g Lundgren, Magnus, svensk språkman, Kristern Nilsson (Vase ), riksråd, 166 186 Kristina, drottning av Sverige, 173, Lundström, Gudrun, finlandssvensk 255 dialektolog, 55 Kroman, Erik, dansk historiker och Luther, Georg, pol. stud. i Helsing­ språkman, 351 fors, 2,5 Kurki, Tuomas, bonde på Tytärsaari, Lusman, August, orgelbyggare och 208 musiker på Lilla Wrangelsholm, Köhlin, Harald, kapten vid General­ 231 staben, 3, 15'2 Ltibben, August, tysk Lexikograf, 243 Kökeri,tz, Helge, professor, 127 Lönnrot, Elias, finsk lexikograf, 88, Köster, Oskar, estniskt statsråd, 21, 98, 10:1, 118, 124, HO, 166, 178, 191. 352 200, 202, 205, 2'18 f., 244, 250, 259, 272 f., 297 f., 354, 372 LagerBring, Sven, professor, 366 Lagerlöf, Selma, 208 von Maidell, Viktor, baron, gods­ Laid, Eerik, estnisk statsantikvarie, ägare, ingenjör, borgmästare, 147. 198 170 Laidonier, Juhan, estnisk överbefäl• Mal1mö, flaggstyrman, 107, 109

havare, 12'2 Manninen, I., professor, 421, 2,90, 355 Laiho, Aili, finsk dialektuppteckner­ Margaretha von Bycken, abbedissa i ska, 21'6 Reva!, 81, 95,, 353 Langebek, J., dansk historiker, 8'0, l\fasing, Oskar, baltisk språkman, 96 f., 372 373 Larm, Karl, svensk språkman, 86 Matkur, J., Linderstam, N. & Blees. Lasch, Agathe, professor, 97, 208, 3,i">8 Nicoiaus, läroboksförfattare, 17, 21 379 van der Meer, M. J., holländsk språk• Nordberg, Stig, svensk språkman, 86 historiker, 97 Nordenskiöld, Adolf Erik, 80 '.\fel,lin, L. A., greve, baltisk karto­ N ordenskiöld, Otto Henric, amiral, graf, 115, 2'40, 242, 259, 261, 264 f. 108 ff., 112 Mentz, Ferdinand. tysk onomatoLog N ordlander, Johan, svensk folklorist, och arkivchef, 85 1'61 Meri, Arvo, finsk ortnamnsforskare, Nordlund, K. Im., pastor i Helsing­ 191 fors, 246 '.\Iercator, Gerardus, kartograf, 165, N oreen, Adolf, professor, 13, \:l2, 95, 198 283, 355 Michael, Edmund, & Schulz, Roman, Noreen, Erik, professor, 13, 353 tyska mykologer, 57 Nyberg, Paul, finlandssvensk orts­ von Mickwitz, A., baltisk akademiker, historiker, 2123, 247 116. 120 Nygaard, M., norsk språkman, 86, '.\fodecr, Ivar, docent, 80, 83 ff., 87, von N ottbeck, Eugen, baltisk lokal- 137 historiker, 238 Montelin. Gösta, lektor, 353 Jioora, Harri, professor, 89, 91 Olaf Axelsson, danskt riksråd, 81 '.\fothander. Carl. skriftställare, 356 f. maus Magnus, 82 .:\funthc, Arnold, sj ökrigshistoriker, Olaus Petri, 82 110, 112 ff. Oxcnsti

Rietz, J. E., lexikograf, 119, 139, 169, Schmidt (Schmidius), J. F., ba.Ltisk 215, 258 geograf och kartograf, 115, 242, 261 Riga, H., estnisk ingenjör, 77 Schmidt, J. H., baltisk geograf och Rollo, bror till en abbedissa, 363 kartograf, 49 ff., 5•2, 58, 69 f., 115, Rooth, Erik, professor, 120 2'42, 259 Rosberg, J. E. & Fle,ege, Uno A., fin­ Schruteck de Montesilva, Franz, 364 landssvenska lokalhistoriker, 26 Schröder, Edward, professor, 85 f. van Rosen, Kersten, baltisk gods­ Schybergson, M. G., finländsk histo- ägare, 172, 36S ff. riker, 26 Rosenberg, Carl Martin, svensk geo- Schiick, Henrik, professor, 122 graf och bokhandlare, 186, 217, 373 Schiidlöffel, Gustav Heinrich, kon­ Rottermann, fabrikör, 71 traktsprost över Q.stharrien, kyrko­ Runeberg, Johan Ludvig, 39 herde i Jöelähtme, 244 Runius, Johan, svensk skald, 353 Seeström, Ev. J oh., klockare Joe- Rus,swurm, Carl, baltisk historiker lähtme, 244 och etnolog, 8, 20, 22, 24, 29 f., 46, Seme,nov, P., rysk statistiker, 53, 48 f., 83, 108, 1131 f., 115, 117, 120 f., Setälä, EmH Nestor, professor, 91,

155, 198 f., 2M, 222, 243, 253, 257 f., 1416, 200 1, 268, 353 373 Seuerszoorn, Jan, holländsk karto- Rygh, 0., norsk ortnamnsforskare, 89, graf, 82: 98, 135, 137 Simon Ambrosison trn Mas,sby, 2'47 Ränk, Gustav, professor, 202 Snorri Sturluson, 87 Räsänen, Oskar, finsk posttjänsteman, SodoMsky, Gustav, baltisk reseskild­ i3'6, 373 rare, 83, 115, 164, 199, 201, 259, 283 Solstrand, Väinö, finlandssvensk ort­ Saareste, Andrus, profes,sor, 3, 91, namnsforskare, i3'6, 182, 211, 268, 116, 119, 136, 149, 153, 166, 191, 203, 283,372 210, 21'9, 223, 257, 288, 293, 295, Soom, Artur, estnisk historiker och 363, 365, 368, 373 arkivman, 21, 105 von Sabler, Georg, baltisk akad·emi­ von Stackelberg, G. J., baltiskt lant­ ker, 8'7 råd, 2·45 Sahlgren, Jöran, professor, 3, 3,1, 78, Steen:strup, Johannes, profossor, 86 812, 92, f., 97, 9.9, ff., 12•6, 140, 150 f., Stenbock, Anna, grevinna, f. Kling- 184, 206 spor, 8 Sallmann, K., baltisk språkman, 52 Stenbock, Bengt LudvLg, greve, 256 Sander Arend,sson, sloUsioven i Åbo, Stiernhielm, Georg, 163, 165, 205 82, Strandberg, OUe, svensk liUeratur- Sarauw, Christian, professor, 96 f. historiker, 122 Saxen, Ralf, finländsk ortnamnsfors­ StreckeI, arbetsl'edare, 71, 78 kare, 189, 211 ff., 283 Streng, H. J., finsk språkman, 14 Scha,gerström, August, svensk språk• Strömbäck, Dag, professor, 3 man, 97 ff. Strömcrona, Nils, f. Ström, lotsdirek- Scherenbeke, Reynold, baltisk gods­ tör på Karl XII:s och Fredrik J:s ägare, 172, 358 ff. tid, 83, 105, 111, 113, 115, 163, 199, Schirmer, Alfred, tysk lexikograf, 353 283 Schirren, Carl, profes-sor, 136, 138, Styffe, Carl Gustaf, urkundsutgivare, 2,67 139, 186, 373 381

:3tåhle, Carl Ivar, docent, 103, 151, VendeH, Herman, finiandssvensk d,ia­ 18'6, 188 lektolog och lexikograf, 3'0, 49 f., :3uits, Gus.tav, profes,sor, skald, 183 54 f., 62, 64 f., 67, 73, 79, 119, 139, Svante NiLss,on Sture, 81 f. 150, 152, 160, 169, 183, 207, 215, 219, Söderwall, K. F., professor, 137 353, 356, 372 f. Went Eijouer, estländsk man på 1500- Tammekann, August, professor, 254 talet, 188 von Ta,ube, Michael, baron, baltisk W eske, Michael, es,tnisk språkman, genealog, 180, 372 f. 238 Teders,on, estnisk trävaruhandl1ande, Wessen, Elias, profos,sor, 94, 15'5, 183,f. 21 W es,sman, V. E. V., finlandss,vensk Thomsen, Vilhelm, professor, 92 f., 98 dial'ektforskare, profes,sor, 14, 67, Thorkill, dansk biskop i Estland, 5 f., 119, 136, 15,1, 183, 188, 214 f., 247, 351 f. 260, 354, 356, 373 Thors, Carl-Eric, docent, 2'14 W esterLn, Gustaf, svensk lokalhisto­ Tiberg, Nils, ledare av Uppsal~ lands­ riker, 103 målsarkivs estlandssvenska under­ Westman, Ivar, finlandssvensk ort­ sökniingar (ofta betecknad T), 3, namnsforskare, 118, 157, 186, 188, 17, 31, 33, 36-3,9, 42-45, 47, 5,2 ff., 2016, 208, 214, 222 f., 238, 243, 258 f., 55 f., 59, 62 ff., 66, 73, 75, 78 f., 105, 264

140, 350, 373 Westren-DoLl, Arthur, baltisk pros1t Tjugin, rysk trävaruhandl1ande, 21 och ortnamnsforskare, 239 Toomberg, Oskar, kyrkoherde i .Jöe• Wete (Vot), Bartholomeus, hanseatisk lähtme, 197, 244, 373 uteliggare, S1 Torp, Alf, professor, 95, 119, 299 Wexionius, Michael, (Gyldenstolpe ), Torp, Alf, & Fa,lk, Hjalmar, profes- professor och häradshövding, 198 sorer, 95, 97 Wiedemann, F . .J., balitisk lexikograf, af Trolle, H., skriftstäl1lare, 112 10, 22, 4,6, 115 f., 118, 128, 153, 17 4, Tunberg, Sven, profes,sor, 352 181, 195, f., 198 ff., 202 f., 205 ff., Tönne Eriks.son (Tott), ståthållare, 211 f., 215, 217, 219, 222 f., 230, 242, 81 f. 247, 252f., 261, 263f., 2:67, 276, 287f., Ulf .Johansson, riddare, 217 290-293, 29'5, 297, 365, 373 Under, Marie, estnisk l,yriker, 83 Wieselgren, Peter (Per), domprost, Unger, Gunnar, konteramiral, 112 366 Uusta1u, Evald, estnisk hi,storiker, Wiget, Wilhelm, professor, 355 f. d. folklore-samlare, 244 Wikander, Stig, docent, 103, Wiklund, Karl Bernhard, professor, Wachtmeister, Fritz, baron, 138 910 f., 94, 98, 101 Waghenaer, Lucas .Jansz, holLändsk Wikström, Holger, finlandssvensk kartograf, 82, 108, 1,63, 165, 198, 279 dialektupptecknare, 354 Walde, Alois, profossor, 92, 99 ViLbe,rg, G., estnisk botaniker, 115,

Valdemar II, dansk konung, 6, 80, 86, 242, 25 19, 2161, 2,65 351 Vint, H., estnisk ortnamnsuppteck­

Wallin, Georg d. y., biskop, 3616 nare, 368 Vasmer, Max, professor, 87 Witting, Rolf, professor, 21 Weckman, David, finländsk turist(?) Voionmaa, Väinö, finsk historiker, på Lilla Wrangelsholm, 222 89, 259 382

Wrede, Heinrich Chris.toph, pastor Åkerblom, Bror, finJandsisvensk språk• .T öekihtme, 198 man och lokalhistoriker, 33, 90, 14i2, 131, 191, 242, 247 CkskuH, X. X. & H ..J., baroner och Åkerland, Erik, gravör, 108, 110, 199 godsägare, 240 Äimä, Frans, professor, 88, 101, 333 Zöge von Manteuffel, Hermann, bal­ öcLeen, Nils, s,vensk språkman, 137 tisk ad,elshistoriker, 2'ii7 örnberg, L. M. V. genealog, 13 Innehåll.

Förord 3 Inledning. Till frågan om den gamla svenska bosättningen i Ost-Harrien 5 Kapitel I. Nargö ...... 17 Bebyggelsen 19'14 ...... 34 Bebyggelsen under estniska fristatstiden ...... 42 Strandens och vattnets namn ...... 46 Skogar, moar, kullar, backar ...... 57 Åkrar och ängar ...... 63 8ötvattensnamn 68 Vägar och »sikten» ...... 73 Nargönamncts etymologi ...... 80 Kapitel IL Bankar, grynnor, rev och skär vid segelleden till Reva! . . 104 Kapitel III. St Johannes församling i Tallinn (Tallinna. Jaani kogudus) 122 Kapitel IV. Jöelähtme församling ...... 172 1. Rand vere annex ...... 172 2. Prangli saar - Stora Wrangelsholm ...... 192 Lilla Wrangelsholm eller Aksi ...... 220 3. Moderförsamlingen ...... 223 Kapitel V. Kuusalu församling ...... 256 Bilaga. Wrangelsholm 1705 efter Eldberghs karta i Krigsarkivet . . . . 286 Ordregister 287 Ortnamnsregister 304 Specialregister öYer svenska namn utanför Nargö ...... 344 Kulturhistoriskt register ...... 346 Förteckning öyer sagesmän ...... 348 Tillägg och rättelser ...... 351 Bildförtec kning 369' Förkortningar 370 Personregister 375