Fånge Hos Stalin Och Hitler
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Margarete Buber-Neumann Fånge hos Stalin och Hitler Tyskt original, Als Gefangene bei Stalin und Hitler: Eine Welt im Dunkel (1947). Svensk upplaga: Bokförlaget Natur och kultur (1948) Inledning Margarete Buber-Neumann var en tysk kommunist, gift med den ledande tyske kommunisten Heinz Neumann. Efter Hitlers maktövertagande (1933) flydde många tyska kommunister till Sovjetunionen, så även familjen Neumann, som 1935 lyckades ta sig till Sovjetunionen, där Margarete fick arbete som översättare i Moskva. Den omfattande stalinistiska terrorn under 30-talets andra hälft drabbade många utländska kommunister, däribland de tyska kommunister som tagit sin tillflykt till Sovjetunionen. Heinz Neumann arresterades 1937 (och avrättades senare). Sommaren 1938 häktades även Margarete och skickades till ett arbetsläger i Sibirien (Gulag). Som en följd av de vänskapliga förbindelserna med Nazityskland efter undertecknandet av Molotov-Ribbentrop-pakten (hösten 1939), utlämnades Margarete (och många andra anti- fascistiska tyskar) till Gestapo, som spärrade in henne i det nazistiska koncentrationslägret Ravensbrück. Margarete lyckades överleva och kom till Sverige, där hon slutförde boken Fånge hos Hitler och Stalin, som är en personligt färgad skildring av hennes upplevelser. Se även Anders Hagströms artikel om denna bok (Fånge hos Stalin och Hitler) För ett annat liknande öde, se Mina 13 ryska år av Susanne Leonard. Martin F i april 2008 Innehåll Förord......................................................................................................................................... 1 I. Heinz Neumann häktas av NKVD i april 1937 ...................................................................... 2 II. I Moskva som ”kvarlämnad” till en häktad ‘folkfiende” ...................................................... 5 III. I rannsakningsfängelse ....................................................................................................... 17 IV. Förhör och dom.................................................................................................................. 31 V. Transporten till Kasakstan................................................................................................... 36 VI. Ankomst till det sibiriska koncentrationslägret Karaganda ............................................... 41 VII. Sektionen Burma på den Kasakiska stäppen .................................................................... 45 VIII. I straffblocket .................................................................................................................. 51 IX. Slavarbete i Leninskoje...................................................................................................... 60 X. Som oxdrivare i El Marje och tegelbruksarbetare............................................................... 68 XI. Åter i Burma bland förbrytare och asociala....................................................................... 71 XII. ”Sjukhuset” i Burma. Konvalescens................................................................................. 75 XIII. Återkallad till Moskva..................................................................................................... 82 XIV. I rannsakningsfängelset Butirki under ändrade förhållanden.......................................... 89 XV. Utlämnad till Gestapo....................................................................................................... 96 XVI. Rannsakningsfånge i Polispresidiet i Berlin ................................................................. 104 XVII. I Ravensbrück. Nykomlingsblocket............................................................................. 113 XVIII. Rumsäldste hos de asociala ........................................................................................ 119 XIX. Bibelforskarna............................................................................................................... 132 XX. Kontorsanställd hos Siemens.......................................................................................... 154 XXI. På lägrets expedition. Övervakterskan Langefeld......................................................... 159 XXII. Femton veckors mörk arrest ........................................................................................ 168 XXIII. Sömmerska i SS’ regi ................................................................................................. 179 XXIV. Åter kontorist.............................................................................................................. 186 XXV. Frigiven. På flykt undan ryssarna ................................................................................ 195 1 Förord ÖVER ETT ÅRTIONDE, från 1921 till 1932, var jag en rättrogen, medlem av Tysklands kommunistiska parti. År 1931 skickade man mig som delegat till Moskva. Jag såg förstamaj- paraden på Röda torget, beundrade moderna fabriker och barnhem och hörde femårsplanens berusande siffror. – Naturligtvis kunde jag inte undgå att se de illa klädda människorna på gatorna, ej heller de tiggande barnen utanför brödbutikerna och bristen på alla livets bekväm- ligheter. Men vad hade det att betyda? Man byggde ju upp den socialistiska staten och inom kort skulle landet digna av rikedom. Alla uppkommande tvivel undertryckte jag endast alltför gärna, ty jag ville tro. Återkommen till Tyskland, berättade jag om den socialistiska uppbygg- nadens grandiosa framgångar och överlämnade till arbetarna och de anställda i den stora varuhuskoncernen Tietz, som vars delegat jag rest igenom Sovjetunionen, en fana av röd sammet med den i guld broderade devisen: ”Proletärer i alla länder förenen er!” För att göra de i denna bok skildrade händelserna och människoödena mera förståeliga måste jag ge en kort förklaring av begreppet ”Komintern” (den kommunistiska internationalen). Under den första perioden av den ryska revolutionen år 1917 var Komintern tänkt som sammanfattningen av självständiga kommunistiska partier i alla länder, som skulle stå dominerande över Sovjetunionens statsledning. Inte så få av de ryska revolutionärerna kom från den västeuropeiska kulturens och civilisationens atmosfär. De trodde, att de skulle kunna förverkliga sina socialistiska ideal genom att ansluta de västeuropeiska länderna till den ryska revolutionens mål och betraktade en samverkan mellan Västeuropa med dess industriellt och kulturellt höga standard och den ursprungliga, outvecklade kraften hos det ryska bondlandet som förutsättning för den socialistiska samhällsordningens genomförande..– Först när den revolutionära utvecklingen uteblev i de andra länderna och de kommunistiska partierna efter 1923 materiellt och intellektuellt blev beroende av den ryska utrikespolitiken, blev Komintern till ett instrument för denna, som med hjälp av de olika ländernas kommunistiska partier utövade ett tryck på vederbörande regeringar för att förmå dem att tillgodose ryska intressen. Under årens lopp har de kommunistiska partierna vuxit ut till ”femtekolonner” och deras högre funktionärer till en stab av ryska agenter. Innan jag kom till denna insikt, som i de flesta demokratiska länder ingått i det allmänna medvetandet, fordrades år av bittraste erfarenheter, ty en troende kommunist behöver en lång och smärtsam process, innan grundvalarna i hans världsåskådning faller samman. Den ryska diktaturens sanna karaktär lärde jag känna först under mina emigrationsår i Moskva och i den sibiriska fångenskapen. Min man, Heinz Neumann, var från 1928 till början av 1932 i ledningen för Tysklands kommunistiska parti, som han våren 1932 måste lämna, då han råkade i konflikt med Stalins tysklandspolitik, som bäst illustreras av följande yttrande, fällt av Stalin under ett samtal med Neumann år 1931: ”Tror ni inte att nationalsocialismen, om den komme till makten i Tyskland, skulle så uteslutande sysselsätta sig med Västeuropa att Sovjetunionen skulle kunna utveckla sig i lugn och ro och genomföra sitt socialistiska program?” Neumann var inte av denna mening. När Heinz Neumann på grund av sina ”politiska avvikelser” avlägsnades från ledningen av Tysklands kommunistiska parti, sände Komintern honom 1932 som instruktör till Spanien och i slutet av 1933 som översättare till Schweiz. År 1934 häktades han av den schweiziska polisen, då han inte var i besittning av ett giltigt pass. När han hotades av utlämning till Hitlertyskland – nazisterna hade hos schweiziska regeringen begärt att få honom utlämnad – vände sig ryska regeringen till Schweiz och förklarade, att den skulle ge Neumann inrese- visum till Sovjetunionen. Han fördes under polisbevakning genom Frankrike till ett ryskt transportfartyg i Le Havre. Jag följde med honom. 2 Från juni 1935 till 1937 bodde vi i Moskva och arbetade som översättare. I två års tid levde vi politiskt brännmärktas liv och var egentligen redan fångar. Varje steg vi tog bevakades, varje ord avlyssnades. – I april 1937 häktades min man av NKVD (ryska statspolisen). I juni 1938 kom turen till mig. Ett grymt öde gjorde att jag icke endast fick känna på vad koncentrations- läger i Sibirien betyder. Efter två år, våren 1940, utlämnade mig NKVD under tysk-ryska vänskapspakten till Gestapo som inspärrade mig i ytterligare fem år i det tyska koncentra- tionslägret Ravensbrück. Därigenom fick jag lära känna två diktaturer i deras hemskaste yttringar. Denna bok berättar om mina upplevelser i Ryssland, om häktningen, det sibiriska koncentra- tionslägret och utlämnandet till Gestapo, sedan talar den om Ravensbrück, ett koncentrations- läger