Dit Vägarna Bär
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Dit vägarna bär Bosse Johansson DIT VÄGARNA BÄR Dit vägarna bär Bosse Johansson Bokförlaget Stigfinnaren, Kalix Copyright: Bosse Johansson Kopiering av denna bok är förbjuden utan författarens tillstånd Foto: Bosse Johansson där annat ej anges Omslag och layout: Eva-Lena Johansson, AniMedia Många av bokens texter, bilder och kartor har varit publi- cerade i tidningen NSD. Detta material är dock omarbetat och många avsnitt är nyproducerade. Bokprojektet har fått ekonomiskt stöd från kultur- och utbildningsdivisionen på Norrbottens läns landsting samt från Sveaskog och SCA. ISBN 91-976347-0-0 Tornion Kirjapaino, Torneå, Finland, 2006 INNEHÅLL Kap 1 Västbyggarvägen ...åldermannen har talat 90 Man blir vemodig 7 ...här har tiden stått stilla 93 Vilda Västern är ej som förut... 8 ...i kungsörnens rike 96 ...vi kallar det Britaberget 9 ...hotet mot rennäringen 99 ...vädermannen trivs i stövlar 12 ...ett maratonlopp för livet 100 ...man far och man kommer 13 ...jag flyttar nog i höst 102 ...kalvdansen i Granträsk 14 ...vitsen är att bryta ekorrhjulet 105 ...färgklickar och framtidstro 16 ...och Signe gör som flyttfåglarna 107 ...bara sex procent kvar 18 ...det är alltid kvinnan som ror 109 ...då spökraketen landade i byn 19 ...en 08:a med sting 112 ...nybyggarandan till heders igen 21 ...blåbär och lingonrock 113 ...här är grannarna guld värda 23 Kap 4 Dit vägarna bär ...barnen blev deras rikedom 24 Drömmen lever 117 ...i skuggan av ett världskrig 27 De klev av tåget i Morjärv... 118 ...flottiljchefen fick skulden 30 ...det var ingen dans på rosor 121 ...sotarmästaren på Torpbacken 31 ...Ängesåns cowboys vallar ren 124 ...minnet av dem som byggde vägen 35 ...exotismen skapar jobb 127 ...med Säpo på villovägar 36 ...en puss för jaktlyckan 130 Kap 2 Edeforsvägen ...sista simturen för björnen 132 ...här vankas det kråkgodis 134 Dansbanan vid vägens ände 55 ...bland kojor och torp 137 Vi är som i ett vakuum... 56 ...då terrorismen kom till byn 140 ...efter isen kom människan 57 ...ett nytt Sibirien vid Ängesåvägen? 141 ...här levde Hatta-Paulus 60 ...byns ansikte mot omvärlden 143 ...då Hatta-Paulus fick storfrämmande 62 ...Petter sa adjö till korna 144 ...svarta var dom 64 ...i kontrasternas sköna värld 147 ...det känns så långsamt 65 ...en sensuell upplevelse i vägtrumman 150 ...fyra trallande jäntor 67 ...hög stämning i Rikti-Dockas 152 ...snart finns bara ödehusen kvar 68 ...nu har Hatta-Paulus fått sin gravsten 156 ...en annorlunda forskare 70 ...ensamheten är relativ 157 ...Unna Saiva – en samisk offerplats 71 ...alla hjärtans dag i Pålkem 159 ...snus gjorde susen i avfolkningsbyn 74 ...värstingen som är en mjukis 161 ...de längtar efter öppna landskap 76 ...byn som fick nytt blod och levde upp 164 ...kulörta lampor hängde i träden 79 ...byggnadsverk som heter duga 169 Kap 3 Ängesåvägen ...pärleporten vid Kalixälven 173 Gångstigslandet 83 ...och här är porten till Nordkalotten 177 Det är som tyst... 84 ...de har skapat sitt eget paradis 180 ...sist släcker lyset 85 ...på äventyr i huvudstaden 183 ...de veckopendlar för att få bo kvar 87 Namnregister 187 En resa i kontrasternas land Följ med på en resa i kontrasternas land. Vi besöker platser som Dödfiskberg, Unna Saiva, Gammelkänt, Naisheden och Rikti- Dockas – smaka på namnen och njut! Vi spionerar vid Västbyggar- vägen, dansar vid Edeforsvägen, jagar terrorister vid Ängesåvägen och möter cowboys vid Europavägen. Men framför allt möter vi de strävsamma människor som odlat sin potatis, brutit sina vägar och skapat förutsättningar för kommande generationer. Kort sagt: de som byggde landet. Hur lång resan blir beror på dig själv, kära läsare. För mig har den varit livslång. Författaren VÄSTBYGGARVÄGEN Man blir så vemodig ”Man blir så vemodig då man besöker hemtrakterna. ��������������� Byarna är tomma och husen har igenspikade fönster. ��� För mig blev det järnverket.” �������� �������� ���� �������� ������ Så berättar en pensionär som växte upp vid Väst- ���� �������� ����� �������� ������� byggarvägen. Själv växte jag upp i Hedensbyn där ���� ��� ����� vägen har sin början. Hit kom bussen Vilda Västern, ��������� ����� �������� fullpackad med västbyggare som skulle handla och �������� ��������� �������� ������ ���� ������� uträtta postärenden. ����� ���������� �������� ��� ���� För oss småpojkar var det alltid spännande att ��������� ���������� möta Vilda Västern och vi hade även lön för mödan. ������ ������ Chaufförerna Lennart och Yngve Roos var varma, ����� ����� ���� generösa personer. De sträckte sig elegant ut genom ��������� ������ ������������ bussrutan och släppte en grindslant, en fem- eller ������ ���������� tioöring som snabbt omsattes i godis. Sedan länge är dock grindarna borta, liksom butikerna, byaskolorna och bussen Vilda Västern. Av- folkningen har farit fram som en slåttermaskin. I dag bor mindre än 60 personer längs Västbyggar- vägen, om man undantar ändpunkterna Hedensbyn och Långsel. Men de som bor kvar har mycket att berätta så häng med på en tur i Vilda Västern. ...medan andra byar är tomma och husen har igenspikade fönster. Hedensbyn är fortfarande en välmående by med höga skönhetsvärden... Västbyggarna färdades säkert och snabbt med Vilda Västern. 7 Vilda Västern är ej som förut... Vi börjar vår resa i Långsel där Västbyggarvägen har sin ändpunkt i Luleå kommun. Den skira grönskan hälsar välkommen, björkarna har precis slagit ut och grusvägen ler inbjudande. Snart passerar vi Lilla Näverberg där Kenneth och Gunilla Björklund rustat gården så fint. Ef- ter en halvmil korsar vi kommungränsen till Överkalix och här slingrar sig vägen genom Tallåns vackra dalgång. Ingen är hemma hos Sten och Karin Lars- son men på gården skäller älghunden intensivt. Nästa gång vi åker samma sträcka har tunga moln lägrat sig över bygden. Björklunds har drabbats av en familjetragedi och lagt ned jordbruket. Eftersom de jobbar i Luleåtrakten bor de bara sporadiskt i Lilla Näverberg. Även Greger Björk- lund jobbar på annan ort men han bor kvar i huset närmast vägen, så än är inte lyset släckt i byn. I Tallån har Sten Larsson avlidit och nu är Karin ensam i byn som förr hade fyra gårdar. – Livet blir inte alltid som man tänkt sig, säger hon med sorgsen blick. I 33 år jobbade Karin i hemtjänsten, i olika byar i Överka- lix, Kalix och Boden. Nu är hon pensionär med sex får och älghundstik, för sysselsättningens och sällskapets skull. Barnen hälsar ofta på men vintertid är det ensamt, avfolk- ningen är en trist företeelse. – Det är synd att så fina hus och ladugårdar får stå och förfalla. Men kanske det vänder en vacker dag, att de som Vägen ler inbjudande då vi börjar vår upptäcktsresa i flyttat kommer tillbaka. Långsel. Karin har förmågan att se glädjeämnena i tillvaron och Förr skapade skogen välstånd för människorna längs Väst- byggarvägen. Nu är de flesta borta men kvar finns de vackra vyerna. Livet blir inte alltid som man tänkt sig och nu är Karin ensam i byn. 8 lyckas sprida positiva vibrationer i sin omgiv- ning. Då jag berättar att jag växte upp i He- densbyn, i tegelkåken vid bygdegården, skiner hon upp: – Då måste du vara Jeans pojke. Jean var här och murade då vi byggde ut huset på 60-talet. Han var en trevlig karl, en riktig spelevink som gillade att skoja. Av bara farten berättar Karin om livet i Tallån då hon var ung, om sjumilaturer på cykel för att gå till frissan i Bränna och om människor hon minns. Då hon nämner en färgstark kvinna som gav namn åt ett helt berg blir jag nyfiken på allvar. Skogstraktorn får stå kvar på gården som ett Tallå-Karin reder sig ändå, precis som Berg-Brita fick göra. minne efter Sten. ...vi kallar det Britaberget Brita Stina och Nils Fredrik flyttade till Dödfiskberg med hoppet om en lycklig framtid. Men allt blev inte som de tänkt sig och efter 50 år jämnades nybygget med marken. Nu återstår bara en liten grön oas på sluttningen av det eldhärjade berget. – Vi kallar det Britaberget. Jag har mitt potatisland där nybygget låg, säger Karin Larsson då hon beskriver vägen dit. Min son Nils och jag tänker besöka nybygget samtidigt som vi kollar om öringen är på hugget. Då vi svänger av från Västbyggarvägen syns berget på höger sida och efter några kilometer på en knagglig skogsbilväg fortsät- ter vi till fots längs stigen mot Talljärv. Snart kommer vi fram till ”Brottet”, en forsrik sträcka av bäcken där det enligt Karin brukade finnas läckra foreller. På stranden i forsnacken ligger ett färskt kadaver efter en älg som björnen slagit. Plötsligt kommer en ståtlig kungsörn seglande till det dukade bordet, åtföljd av två korpar i miniformat. Förmodligen njöt Brita och Nils lika I närheten upptäcker vi en förfallen byggnad, en mindre timring med nä- mycket som vi av blomsterprakten vid vertak. Den ligger i kanten av något som verkar vara en igenväxt slåtteräng, Brottet. 9 med ett dike grävt för hand. Här kanske Brita och Nils fick ihop lite hö till sina kreatur, som komplement till myrslåt- tern närmare nybygget. Av deras stuga på bergsluttningen återstår bara rester av stengrunden och det känns bra att Karin Larsson odlar sin potatis här. Hon har tipsat mig om släktforskaren Gunnar Johansson i Långsel och det visar sig vara bingo. - Mamma hade en kusin i Dödfiskberg som gården hette. Men de bodde där inte så länge. Jag var dit och tittade i fjol och då fanns det färska björnspår där gården legat. Gunnar berättar också att det var oerhört fattigt i Död- fiskberg: – Mormor gav order åt min mamma Gerda och moster att gå dit med mat. Strömming, fil och en köttbit. Där var magert och eländigt men folket var ute efter slåtterängar, Här bodde Berg-Brita. Det är frodigt tack vare kall- det var enda lockelsen att bosätta sig där. källorna men nybyggarepoken blev kort i Dödfiskberg. Gunnar Johansson lovar söka fram fler uppgifter om ny- byggarna. Det visar sig vara en knepig uppgift men belö- ningen blir riklig. – I kyrkohandlingarna är gården oerhört anonym. Men Nils Fredrik Jönsson var från Karkjärv och Brita Stina var född Törkvist i Tallån.