6 Grupp B 1961–1965: Verksamhet och organisatorisk ställning 6.1 Inledning Som nämnts tidigare bröts Grupp B ut ur Fst/In fr.o.m. juli 1961. Därefter kom man att direkt sortera under chefen för Fst/Sekt 2. Verksamheten flyttades från K1:s område till en villa på Lidingö. Under perioden fram till och med 1963 var inhämtningen rörande svenska kommunister förhållandevis omfattande för att sedan starkt avta. 6.2 Verksamhetens inriktning i början av 1960-talet Elmérs närmaste chef under åren 1961–1965 var Bo Westin som tillträdde ungefär samtidigt som Grupp B plockades bort från in- rikesavdelningen. Westin berättar idag att då han vid överläm- ningen briefades av den avgående chefen, amiral Oscar Krokstedt, hade denne två huvudpunkter han ville ta upp. Det gällde dels misstankarna mot överste Stig Wennerström, dels Grupp B. Beträffande den senare sa Krokstedt att “jag har kört ut Grupp B ur huset”. Westin menar att Grupp B betraktades med stor skepsis av militärerna och att man egentligen inte ville ha med den att göra. Detta berodde på att verksamheten var alltför politiskt inriktad på ett sätt som var främmande för de mer traditionellt inriktade militärerna.1 Denna uppgift understryks av vad som hände då för- svarsstabschefen Curt Göransson i februari 1961 diskuterade Elmérs avdelning med chefen för Fst/In, Filip Grudemark och sektionschefen Krokstedt. Grudemark menade att hans avdelning hade intresse att få informationer som kunde ligga till grund för krigsplaceringar och skydd mot propaganda. Göransson reagerade mot detta med att påpeka att 1 Förhör med Bo Westin den 29 mars 2000. SÄKO. 161 Grupp B 1961–1965: Verksamhet och organisatorisk ställning SOU 2002:92 vi måste hålla oss till vår mil org. Underrättelse om andra skall vi begära att få för våra behov. Grudemark förstod omedelbart innebörden av detta: Grudemark: Om detta är C Fst åsikt måste vi ta bort E:s avd. Göransson: Ja, vi ska flytta ut den från oss. Grudemark: Då kan vi lägga ned kontraundtjänsten. Göransson: Ja – det anser jag. Grudemark säger sedan att det är “önskvärt att demokratiska partierna står bakom och att målet fastställes och att det bestäms hur samarbetet med statspolisen skall ske”.2 Dessa uppgifter är hämtade ur Curt Göranssons dagbok. Han fortsätter i denna att redogöra för inrikesavdelningens organisation där Elmérs avdelning kallas Byrå K. Göransson noterar att “Byrå K arbetar för inrikes- avdelningen, utrikesavdelningen samt CFöd”, d.v.s. försvars- ministern. Han skriver också att byrån “bör ev helt frigöras från krigsmakten”. En dryg vecka senare diskuterar Göransson och Krokstedt den elmérska avdelningen men texten är alltför svår att uttyda.3 Därefter saknas uppgifter om hur man ska göra med Grupp B, tills Grudemark i början av augusti 1961 upplyser Göransson om att Elmér är “konstituerad” vilket föranleder Göransson att notera att Elmér befinner sig i en “(s)vår ställning i förhållande till olika chefer och T”. Med “T” avses antingen Thede Palms T-kontor eller statspolisintendenten Georg Thulin. På hösten 1960 hade Göransson i sin dagbok noterat att ett säkerhetsavtal med amerikanerna snart var i hamn. Att Fst/In där- efter kom att beröras genom ovan nämnda avtal framgår av en notering i ett anslagsäskande för inrikesavdelningen inför budget- året 1961/1962: Till skyddsverksamheten hör from 1961, efter visst säkerhetsavtals träffande med annan makt, särskilda arbetsuppgifter av tidigare ej förekommande art.4 2 Curt Göranssons anteckningar den 14 februari 1961. Krigsarkivet. Carl Herlitz, chef för Fst/Adj åren 1955-1959, har i samtal med SÄKO uppgivit att Göransson nog inte var så ”förfärligt intresserad” av Elmérs verksamhet och han förmodar att Göransson ville att försvarsstaben endast skulle ägna sig åt militär planläggning (samtal med Carl Herlitz den 13 februari 2001. SÄKO). 3 Curt Göranssons anteckningar den 24 februari 1961. Möjligen står i anteckningen ”E: Finland” eller ”E: frist avd”. 4 Bilaga till försvarsstabens anslagsäskanden för budgetåret 1961/62. Fst/Chefsexp 1960. Serie BI volym 54. KrA. 162 SOU 2002:92 Grupp B 1961–1965: Verksamhet och organisatorisk ställning Vilka var de särskilda arbetsuppgifter “av tidigare ej förekommande art” som sedan säkerhetsavtalets träffande nu börjat ingå i skyddsverksamheten? Den som skrivit denna mening avser sanno- likt Elmérs byrå eftersom det i anslutning till dokumentet finns en hänvisning till Grupp B där det anges att denna har en ”särskild arbetsuppgift”. Den märkbara förändringen i Grupp:s arbete utgörs av intensiteten i kartläggningen av kommunister som ökar drastiskt under hösten 1961. En annan förändring ligger i att man formellt bröts ut ur inrikesavdelningen och att man lämnade lokalerna på K1 för en villa på Lidingö. Man placerades med andra ord på behörigt avstånd från den reguljära militära verksamheten, kanske på det sätt som exempelvis Göransson ansåg vara lämpligt. Också rapporterna anonymiserades – varken Pettersson eller Paues satte ut sina namn efter sommaren 1961 och likaså upphörde beteck- ningen Fst/In Bearb. Men i praktiken var man lika integrerad som förut eftersom verksamheten finansierades via de särskilda medlen och man levererade och tog emot rapporter till och från andra avdelningar inom försvarsstaben, främst Fst/In:s detaljer I och II samt Fst/U. Parallellt med detta utvecklades också arbetet inom den övriga inrikesavdelningen bl.a. genom bildandet av en be- arbetande enhet inom Fst/In:s kontraspionagedetalj (Fst/In Barb), vilken i korthet nämns i en senare utredning: Hösten 1961 påbörjades försöksvis en systematisk bearbetning av säkerhetsunderrättelser vid inrikesavdelningen. Personal för denna uppgift överfördes från annan verksamhet inom avdelningen. I sam- band därmed organiserades ett arkiv för säkerhetsunderrättelsehand- lingar skilt från avdelningens övriga expeditioner och arkiv.5 Bakgrunden till detta var med all säkerhet främst oron inom Fst/In för det ”dolda SKP” vilket kommer till uttryck i ett flertal doku- ment från denna tid. Redan i Grudemarks ”hemarbete” från våren 1958 tas problemet upp. Sålunda skrev försvarsstabschefen, då han inför budgetåret 1961/1962 begärde större resurser för den sär- skilda personalkontrollen, att den militära säkerhetstjänsten hade att studera bl.a. följande förhållanden: – storleken och kvaliteten av de resurser som disponeras av främ- mande makter som bedriva verksamhet av landsskadlig natur i och mot vårt land; – antalet för östblockets, i underrättelse- och säkerhetsverksamhet vid ambassaderna sysselsatta specialutbildade personer uppskattas till ca 250; 5 MSU:s betänkande del 1 s 19. HK 99/64. SÄPO. 163 Grupp B 1961–1965: Verksamhet och organisatorisk ställning SOU 2002:92 – [att det] på goda grunder måste förutsättas att vid sidan av denna ”öppna” representation förekommer en motsvarande helt illegal sådan; – befintligheten av öppna eller förstuckna medlöpare, partimässigt, på annat sätt organiserade eller verksamma, vars tjänster utnyttjas. Avslutningsvis konstaterades – och här kan man skönja funktioner- na för både Grupp B och den nya bearbetningsenheten: Belastningen på Fst/In från arbetsmängdssynpunkt kännetecknas som tidigare framhållits av att de arbetsresultat man vill komma åt vaskas fram ur ett mycket stort stoff. Som exempel kan nämnas den lätt- förståeliga insats som krävs för att ur ett medlöparparti med sex- siffrigt medlemsantal söka fram ev. ledning, sammansättning, placering m m för en underrättelse- och sabotageorganisation. För vissa sådana specialutredningar krävs tid efter annan att arbetskraft avställs enbart för uppgiften i fråga.6 Det är knappast en djärv gissning att anta att “medlöparparti med sex-siffrigt medlemsantal” avser Sveriges Kommunistiska Parti. Vill man få en uppfattning om hur man inom militären skattade hur stor en femtekolonn i Sverige kunde vara, tjänar följande beskriv- ning från 1960 som exempel: Det är ytterligt vanskligt att göra en uppskattning av femtekolonnens storlek i Sverige. Hypotetiskt torde man kunna räkna med att ca 2 000 personer kan vara engagerade för aktivt illegalt arbete. För sabotage och anfallsföretag bedöms den tillgängliga styrkan till omkring 1000 personer, varav ca 300 kan bedömas vara infiltrerade för sabotage "inifrån". Av återstående 700 man kan omkring 10 % be- räknas erfordras för ledning och samband. 25 % bedöms inriktade på "allmänt samhällsomstörtande verksamhet" och 65% utgöra grupper med "operativa" uppgifter direkt mot fastställda mål. Personer för illegal underrättelsetjänst bedöms uppgå till ca 500 perso- ner. I denna siffra har endast inräknats kvalificerade insamlare och för organisationen erforderlig personal. Härutöver tillkommer personer som "vid sidan av" gör iakttagelser och låter den kvalificerade delen få del därav. Personal för spridande av falska informationer, rykten och propaganda bedöms ävenledes uppgå till ca 500 personer (endast personal med kvalificerade uppgifter). Beträffande femtekolonnens möjligheter att verka kan endast kon- stateras att vårt samhällssystem av naturliga skäl konstituerar en viss 6 Bilaga till försvarsstabens anslagsäskanden för budgetåret 1961/62. FSt/Chefsexp HH 1960 serie BI volym 54. KrA. 164 SOU 2002:92 Grupp B 1961–1965: Verksamhet och organisatorisk ställning godtrogenhet hos allmänheten, varför beredskapen mot femtekolonn- verksamheten måste bedömas som låg, speciellt vid kuppföretag. 7 Det är oklart vilket underlag som dessa uppskattningar bygger på. Det tycks som om den organiserade femtekolonnen är ett faktum, problemet är endast att bestämma dess storlek. Då man i ovan nämnda