45551633Gender Södertörns högskola | Institutionen för historia och samtidsstudier

Masteruppsats 30 hp | Arkeologi | vårterminen 2014

Birka på Björkö

Forskning, tidsanda och särställning

Av: Birgitta Gärdin

Handledare: Kerstin Cassel

2

Birka

Hur många hedningar cirka Kan Ansgar ha kristnat i Birka? Döpte han fler än ett tjog? Var de västgötar, uppsvenskar, danskar? Är det verkligen troligt att Ansgar visste var Birka låg?

Alf Henrikson

Ur Tittut, 1992. Publicerad i Röster i Uppland En antologi av Göran Palm, sid 24 Teckning av Björn Berg i Svensk Historia del 1 av Alf Henrikson 1963, sid 86

... har föranledt mig att i denna lilla uppsats, så vidt möjligt, söka undvika, att genom definitiva tolkningar af företeelserna gå en blifvande rikare erfarenhet i förväg, en försigtighet, som väl av ingen kan klandras...

Ur Hjalmar Stolpens avhandling Naturhistoriska och arkeologiska underökningar på Björkö i Mälaren, 1872

Bilden på sid 1 samt bilderna på sista sidan är från Södertörns högskolas seminariegrävningar vid Båtudden, Björkö, 2008. Foto: Birgitta Gärdin och Olof Gärdin

Bilden på sid 53 är hämtad från SHM

Kartorna på sid 60 och sid 61 är hämtade från RAÄ 3

INNEHÅLL

Inledning 5 Ett omfattande material 5 Där Birkaforskningen satt spår 6 Syfte 7 Teori 8 Metod och avgränsningar 9 Björkö – i och ur fokus 10 Stolpe startar moderna grävningar 13 Utvalt mål för att samla nationen 15 Birkaforskningen och den samtida samtiden 17 Stora ambitioner att göra fynden tillgängliga 19 New Archaeology i Birkaforskningen 20 Arkeologiintresserad kung ger pengar till grävningar 22 Stad, för-stad eller handelsplats 23 Förnyade ambitioner att tillgängliggöra Stolpes fynd 25 Processuell arkeologi introduceras 26 Etniska svenskar blir med tiden främmande köpmän 27 Osynliga kvinnor trots rika gravar 31 Industriman och arkeolog ger pengar till grävningar 33 Ett utgrävningsintensivt 1990-tal 34 Naturvetenskap, ett kärnområde i Birkaforskningen 35 Nedslag på och kring Björkö 37 Lång debatt om var Ansgars Birka låg 37 Birka och kyrkan 39 Birkas början och slut 41 Nytt millennium – nya infallsvinklar 43 Tre avhandlingar med trådar till Birka 45 Agnes Geijer 45 Inga Hägg 47 Annika Larsson 48 Syften och målsättningar 50 Recensionens syften 51 Textilforskningen fortsätter 51 Birkas ställning 51 Sammanfattning 55 Särställningen grundläggs 56 Det svenska betonas 56 Redovisning av fynd 56 Utgrävningar och nya analysmetoder 56 Fynd, kontakter och kommunikation 57 De många fynden 57 Banbrytande kvinnor 58 Trender och tolkningar 59 Särställning och dess problem 60 Hål och tomrum 60 Abstract och Key words 62 Kartor 63 Referenser 65 4

Bilaga Birkabibliografi 73 Introduktion 73 Vetenskapliga verk, inklusive avhandlingar 73 Rapporter 86 Artiklar i Fornvännen 88 Artiklar från övriga tidskrifter 91 Studentuppsatser 91 Populärvetenskaliga böcker/artiklar och guider till Birka/Björkö 95 Dagstidningar 95 Avhandlingar 96 Birka, Untersuchungen und Studien 97 Birka Studies 97 Övrigt 98 Ett urval böcker för barn om barn i Birka 98

5

INLEDNING

En septemberdag år 1952 samlas eleverna i Södertälje folkskolors fjärdeklasser vid kanalen, norr om kanalbron. Där väntar ångfartyget Ejdern för att ta skolbarnen till Björkö. Väl där är det klassernas egna lärare som för runt barnen, först och främst upp till Ansgarsmonumentet, där det kristna arvet betonas. Uppifrån Borgberget berättas om staden Birka och vilka som bott där – vikingar. Skolbarnen besöker även Ansgarskapellet och får (köpa?) skriften Ansgarskapellet på Björkö av Märta Lindqvist. Veckorna efter skolresan ägnas åt vikingatiden och blir, i klass 4:6 i Oxbacken, till slut ämne för en uppsats. ”Han var stark, modig, duktig, trofast och vacker. Allt vad en vikingason behövde vara” skriver jag. Och jag vet också att ”Skeppen innehöll hjälmar, spjut och andra vapen. Bytesvarorna var bärnsten, skinn, tjära och så förstås ett par trälar. Men för sina varor ville de ha guld, silver och glas.”

81 år efter det att Hjalmar Stolpe kom till Björkö för ”att undersöka, huruvida bärnstensförekomsten på Björkö var en analog företeelse med de över hela norra Tyskland sporadiskt förekommande diluviala bärnstensnästena, eller om bärnstenen genom människors åtgärder införts dit” (Arbman 1941) fick alltså skolbarnen i Södertälje lära sig att vikingarna hade med sig bärnsten som bytesvaror. Hur de skaffat ”bytesvarorna” framgår inte av min uppsats. Men att de med sig tillbaka ville ha ”granna kläder till alla” hade jag fått veta.

Textilfynden från alla grävningar på Björkö är också betydande. I Statens historiska museums databas finns 1 635 textilfynd registrerade från yngre järnåldern. Av dessa kommer 1 020 från Adelsö socken. Birkamaterialet intar på många sätt en dominerande ställning i SHM:s samlingar. För tidsintervallet år 700 e Kr till år 1000 e Kr finns 3 255 kammar registrerade. Av dessa kommer 1 345 från Birka. Av spännbucklor från samma tid härrörde en femtedel av landets alla funna spännbucklor – 316 stycken – från Birka (Jansson 1985). Detta alltså redan före de stora Birkautgrävningarna i början av 1990talet. I SHMs samlingar i dag har 2 102 spännbucklor Adelsö socken som angiven fyndplats.

Hjalmar Stolpe som efter landstigningen på Björkö 3 oktober 1871 greps av platsen skrev i sin första redogörelse från Birka: Ehuru redan de första spadtagen i 'Svarta jorden' ådagalade dess egenskap af 'kulturlager', och en fortsatt undersökning således egentligen var främmande för det ursprungliga ändamålet med min resa, ansåg jag mig dock ej kunna lemna stället, utan att hafva skaffat mig åtminstone någon närmare kännedom om den jord, på hvilken enligt någras åsigt det gamla Birca skulle hafva stått, och fortsatte derföre att genom gräfningar och borrningar undersöka fältet. De företeelser, som dervid mötte mig, syntes mig så märkliga, att min uppmärksamhet snart nästan helt och hållet drogs ifrån resans egentliga syftemål (Arbman 1941).

Resten är – för att travestera – arkeologi.

ETT OMFATTANDE MATERIAL

Även jag grips av materialet från Birka. Det är i mitt fall det skriftliga materialet som väller över alla bredder. Antalet träffar i bibliotekens söksystem uppgår till många hundra. Antalet uppsatser, antalet avhandlingar, antalet artiklar överväldigar. 6

Hjalmar Stolpe berättar hur han en gång är nära att krossas under nedfallande stenar under utgrävningen av en Birkagrav. Och känslan av att krossas under för mycket material kommer också över mig. Den enklaste formen av sökning på ”Birka” i söksystemet Vitalis ger 499 träffar. Av dessa är nära 300 poster från de senaste 20 åren och färre än 100 från tiden före 1970. Med en enkel grafik ser det ut så här:

Antal poster

År

Fig 1. Antal poster i Riksantikvarieämbetets söksystem Vitalis med sökord ”Birka”. Första posten år 1802, den senaste är inlagd sommaren 2013, med nummer 499. (Sökdatum 31 januari 2014.)

Detta arbete startade som ett försök att sammanställa en Birkabibliografi. Och någonstans skulle jag börja. Jag valde att börja från början, med en skrift av Hjalmar Stolpe själv: Björkö i Mälaren. En vägledning för besökande . Utgiven år 1888. Snart nog kommer jag att inse att detta är långt, mycket långt, ifrån början.

DÄR BIRKAFORSKNINGEN SATT SPÅR

Det kanske allra första, kanske största, genomslaget för svensk arkeologi som Birka fått är att begreppet fast fornlämning gavs ändrad betydelse. Bror Emil Hildebrand myntade begreppet fast fornlämning år 1828. Den detaljerade listan på lagskyddade lämningskategorier beslutades 1867 (Jensen 2006 sid 26) då Hans Hildebrand själv beskrev vad begreppet fast fornlämning innebar: ”lemningar af forntida och sedan äldre tider öfvergivna bostäder samt sådana bildningar, som i forntiden genom mänskligt åtgörande uppkommit å eller i närheten av boplatser” (SOU 1922:11 sid 49f).

Dagens definition av fast fornlämning lyder: Fornlämningar är spår efter mänsklig verksamhet. De kan till exempel utgöras av boplatser, gravfält, gruvor, kvarnar, kulturlager i medeltida städer. [ ] 7

Fasta fornlämningar ska vara lämningar efter människors verksamhet under forna tider, de ska ha tillkommit genom äldre tiders bruk och vara varaktigt övergivna (RAÄ hemsida 10 feb 2013) Det kanske tydligaste uttrycket för vetenskapliggörandet av fornlämningsbegreppet var ändå 1886 års tillägg till fornminneslagen som innebar att övergivna boplatser och bildningar i dess närhet från och med nu blev fredade (SFS 1886:19). Lämningar av detta slag är som bekant sällan eller aldrig synliga ovan jord och låter sig följaktligen avslöjas först vid olika typer av markarbete. Deras pietetsvärde inom det institutionaliserade kulturarvet är därför ofta obetydliga, däremot besitter de stor vetenskaplig betydelse vilket Hans Hildebrand var mån om att betona i sin motivering till nämnda tillägg. Den juridiska upprinnelsen till 1886 årstillägg var Hildebrands reaktion på vad han såg som otillbörliga ingrepp i Svarta jorden på Birka (Jensen 2006 sid 29).

Vad var det för ”otillbörliga ingrepp” Hans Hildebrand såg? Såg han själv eller litade han på sin studiekamrat Hjalmar Stolpe, som redan 1875 i ett brev till Hildebrand skrev om ”förra höstens guldfeber” bland befolkningen och säger apropå en del skadegörelse på ett röse på södra delen av ön: ”jag skall hålla en sträng räfst med öns drängar. Att få reda på gerningsmännen blir dock svårt, ty de kanaljerna hålla ihop 'värre'” (Arbman 1941 sid 154). I och med 1886 års tillägg till begreppet fast fornlämning har Birka lämnat ett markant avtryck i den svenska fornminnesvården.

Väsentligt för Björkö/Birka är att Svenska staten åren 1912 och 1914 köpte stora delar av ön, totalt 150 ha (Gustawsson 1959 sid 31). Detta pekar även mot att staten betraktade platsen som betydelsefull. Det var arkeologen Gustaf Hallström och hans bror konstnären Gunnar Hallström som förberett köpet. Gunnar Hallström bosatte sig senare på Björkö som tillsynsman (Ambrosiani, 2013, sid 10). Han vurmade för det vildvuxna och menade att Björkös marker ”skola hållas heliga” – alltså lämnas utan skötsel (Gustawsson 1959 sid 37).

Förvaltningen låg först under Vetenskapsakademin och från i slutet av 1920talet under Vitterhetsakademien då också röjningsarbetet, med hjälp av vapenfria värnpliktiga, startade (Ambrosiani, 2013a sid 11). En stark förespråkare och ledare för röjningsarbetet blev K A Gustawsson, som skrev hur området på Björkö blev det första fornminnesområde som Kronan förvärvat och att man i samband med köpet 1914 för första gången använt ordet fornminnesvård – man hade dittills inte något program för hur ett sådant område skulle skötas (Gustawsson 1959 sid 32 f).

SYFTE

Syftet med denna uppsats är, förutom att sammanställa Birkabibliografin, att studera hur Birkaforskarna förhåller sig till sin samtid och till den samtida arkeologiska forskningen. Vilka frågor har Birkaforskningen främst handlat om?

Utifrån det grundläggande syfte följer andra frågor. Gustaf Trotzig skriver: ”De talrika fynden från Birka och i synnerhet de rika gravfynden från 1870talets utgrävningar har gett platsen en särskild ställning inom vikingatidsforskningen” (Trotzig 1998 sid 193). Medför denna ”särskilda ställning” att en bild av Birka skymmer dess arkeologiska potential?

Trotzig skriver ”de talrika fynden” vilket reser ytterligare en fråga. Vad har Birkas fyndrikedom inneburit? Hjalmar Stolpe slogs omedelbart av de fynd han gjorde på Björkö och kunde inte ”lemna stället” utan ytterligare undersökningar. Historiska museet har omkring 100 000 föremål från 8

Birka/Björkö och är nu på väg att registrera ytterligare över 50 000 från grävningar på 1990talet. Har föremålen tagit överhand i forskningen? Har tingen i sig, skymt människorna?

Till sist: har Birkaforskningen givit fler bestående avtryck än det ovan nämnda? Dvs vad som avses med fast fornlämning.

TEORI

Den moderna Birkaforskningen spänner över nära 150 år. Under denna tid har den arkeologiska vetenskapen växt fram. När Hjalmar Stolpe första gången kom till Björkö gällde Christian Jürgensen Thomsens periodindelning. ”Ur intern synpunkt var den kulturhistoriska arkeologin den logiska inledningen till ett systematiskt studium av förhistoriska kulturer ur funktionellt och processuellt perspektiv”, skriver Bruce G. Trigger (Trigger 1993 sid 343).

För tiden efter andra världskriget pekar Bruce G. Trigger på att ” de flesta av den nya arkeologins företrädare koncentrerade sig på försörjningsmönster, handel och i mindre utsträckning samhällsorganisation” (ibid sid 390). I samma resonemang kring den nya arkeologin skriver Trigger vidare: ” De nya arkeologerna tycks ha tagit fel när de antog att ekologiska skrankor utövade samma grad av inflytande på alla kulturaspekter. Det innebär att de inte heller borde ha känt sig berättigade att ignorera alternativa faktorer som satte sin prägel på de arkeologiska vittnesbörden” (ibid). Avslutningsvis skriver dock Trigger att det ökande arkeologiska materialet bjuder motstånd mot modebetonade utläggningar om forntiden (ibid sid 487).

Att läsa vetenskapliga texter och försöka sätta in dem, och med det värdera dem, i ett nutida sammanhang är en utmaning. Att, som Anders Gustafsson skriver ”skriva historia baklänges”, utifrån sin samtid, kallas med ett begrepp från 1930talet whighistoria (Gustafsson, Anders 2001 sid 58). Begreppet har en negativ klang och i stället har historism – eller historicism – fått gensvar som förhållningssätt. Det innebär att ha som ambition att försöka förstå det förflutna, utifrån de förutsättningar som då rådde (ibid sid 59). Men Evert Baudou frågar: Går det att spegla 1900talets svenska arkeologi utan att hemfalla åt de tankar som finns bland annat kring whigteorin – att forskaren ”skriver historia baklänges” (Baudou 2004 sid 31).

”Arkeologi handlar om forntiden, men speglar alltid samtiden” står på baksidestexten till Att återupptäcka det glömda. Aktuell forskning om forntidens förflutna i Norden (Nicklasson och Pettersson 2012). Tanken är inte ny, i förordet till Den nordiska arkeologin – historia och tolkning frågar Evert Baudou ” Vad styr tolkningarna och varför ändras de? Mitt problem blir att söka arkeologins drivkrafter och tolkningarnas förutsättningar. Såväl drivkrafter som förutsättningar har sin grund i både vetenskap och samhälle” (Baudou 2004 sid 9).

Vilka möjligheter finns att komma runt dessa två problem? Dels att ta hänsyn till ett omgivande samhälle, ibland kallad the Zeitgeist, dels vara medveten om den, vid varje tillfälle rådande vetenskapliga samtiden? Detta utan att lägga på dagens raster.

Evert Baudou tar som ett gott exempel upp boken The Neolithisation of Denmark av Anders Fischer och Kristian Kristiansen där de samlat uppsatser i kronologisk följd (Baudou 2004 sid 32). Genom att följa artiklar som rör samma ämnesområde från de äldsta texterna framåt över tid ges läsaren möjlighet att sätta sig in i varje tids forskning någon som, menar Baudou underlättar förståelsen för såväl de tidigaste som de mer nutida arkeologernas förutsättningar. 9

Jag har som ambition att försöka sätta mig in i – med dagens ögon och dagens kunskaper – hur forskare utifrån de förutsättningar som de har haft, sett på Birka och Birkatiden. Det gäller dels teorier och tankesätt, dels de rent tekniska möjligheter som stått till buds, alltså den tidens arkeologiska samtid, vad man prioriterade, hur tankegångarna gick. Men det handlar även om den samtid som fanns i det omgivande samhället, att fundera över om ”arkeologi handlar om forntiden, men alltid speglar samtiden”.

Att undvika att värdera den tidiga forskningen utifrån de resultat som Birkaforskningen nått i dag är ett mål för denna uppsats.

En motsatt diskussion till den som handlar om hur samtiden – möjligen – avspeglas i den arkeologiska forskningen är den som handlar om hur man kan förhålla sig till en väl etablerad forsknings och tolkningstradition. Forskare skrev om Birka/Björkö redan i början av 1600talet. Då som platsen dit Ansgar kom, en etablerad handelsplats. Bördan av en sådan vetenskaplig tradition bidrar till den särställning som jag menar att Birka sedan länge åtnjutit, något som gör det svårt att se bortom den vid varje tillfälle rådande etablerade bilden av Birka.

Jag menar att den förförståelse som finns kring Birka kan utgöra en motkraft mot de trender som en samtid erbjuder. Frågan är om den också kan utgöra ett hinder för att se nya vägar?

METOD OCH AVGRÄNSNINGAR

Denna uppsats bygger på litteraturstudier. Grundmaterialet är avhandlingar och uppsatser från svenska universitet och högskolor, böcker samt artiklar ur framför allt tidskriften Fornvännen.

I uppsatsen har jag dels följt Birkaforskningen kronologiskt – med tonvikt på den svenska forskningen efter 1870, dels valt att fördjupa några teman för att, ur en annan vinkel, belysa de ställda frågorna. Det gäller diskussionerna kring stadsbegreppet, frågor som rör etnicitet och gender, en tidig debatt kring Birkas geografiska läge och frågan om vad Birkas särskilda ställning kan innebära. Dessutom följer jag en fyndkategori, de textila lämningarna, i tre avhandlingar.

Ett kapitel tar upp Birka och kyrkan. Kyrkan har en mycket svag direkt koppling till den arkeologiska forskningen, men har över tid givit mycket till Birkas ”särskilda ställning”.

Anledningarna att vissa teman fördjupas är skilda. Stadsbegreppet, liksom Birkas geografiska läge var under en period mycket aktuella och debatterade för att i dag framstå som ointressanta. Vad gäller etnicitet har uppfattningen svängt radikalt, medan genderfrågor först mycket sent kommit in i Birkaforskningen. Dessa teman är självklart inte på långa vägar alla det finns anledning att fördjupa. Men vid inläsningen av det omfattande materialet har de fångat mitt intresse, antingen för att de över tid skiftat eller för att de känns aktuella.

Birkaforskningen domineras av tre män: Hjalmar Stolpe, Holger Arbman och Björn Ambrosiani. Men det är många som varit viktiga för Birkaforskningen. Jag väljer att närmare presenterar tre Birkaavhandlingar. Dessa tre tar sin utgångspunkt i textilt material, de är skrivna av kvinnliga forskare. Forskningen kring Birkas textila lämningar är unik – i Sverige finns i dag knappast någon annan forskning kring yngre järnålderns textila lämningar. Jag redovisar hur de recenserats när de kom, 1938, 1975 respektive 2007, för att ge en uppfattning om hur de mottogs. 10

För att sätta Birkaforskningen i rätt sammanhang med vad som hänt i övrigt i den svenska arkeologin har jag framför allt gått igenom Min svenska arkeologihistoria. Ett ekonomiskt och socialt perspektiv på 1900-talet av Stig Welinder (2003) och Den nordiska arkeologin – historia och tolkningar av Evert Baudou (2004). Arkeologiska läroböcker och allmänna historieverk ger den bild av Birka som förmedlas till allmänheten. Tidningar och tidskrifter bidrar med tidsbilder.

Fornvännens artiklar blir en röd tråd genom uppsatsen. Det finns flera skäl – det viktigaste är att tidskriften funnits under i princip hela den moderna Birkaforskningen. Före 1905 skrevs mycket lite om Birka, inte minst på grund av att Hjalmar Stolpe just inte publicerade mer om Birka än sin avhandling, sina årliga rapporter till Kungl. Vitterhetsakademien om grävningarna och Birkaguiden.

Från Fornvännen har jag nöjt mig med artiklar som har anknytning till Birka. Jag har inte bedömt det möjligt att i Fornvännen få fram underlag för att se trender och tendenser inom arkeologin – materialet är inte bara för omfattande utan framförallt för spretigt för att med rimlig insats ge önskat resultat. Dock har de artiklar som skrivs vid Fornvännens 100årsjubileum givit bra bakgrundsmaterial

Det Birkamaterial jag gått igenom har haft två syften. Att kunna svara på de frågor kring Birkaforskningen som ställts men också att göra en Birkabibliografi. I t ex Vitalis söktjänst saknas många hänvisningar till Birkalitteratur. Bara ett exempel; de, nära 100, artiklar som ingår i Birka II, del 1,2 och 3 är inte sökbara.

En pågående forskning är just pågående. Birkaforskningen tycks nu – våren 2014 – vara inne i ett aktivt skede. När jag skriver detta, 15 mars 2014, får jag på eposten de senaste nedladdningarna på www.academia.edu. Det är Bethan Morris, student vid universitetet i Cardiff, som lagt ut “How appropriate is it to look for a common explanation of the emergence of the earlier Viking ´towns´(Birka, Hedeby, Kaupang and Ribe) by the early ninth Century?” I Vitalis, Riksantikvarieämbetets söksystem, har några artiklar lagts in sedan jag senast tittade. Totalsiffran för sökordet ”Birka” är nu, 15 mars, 501 mot de 499 31 januari.

Jag drar gränsen här, den 15 mars 2014, för ytterligare litteratur för denna uppsats. Jag gör det i förvissning om att Birka även fortsatt kommer att beforskas, i Sverige och annorstädes.

BJÖRKÖ – I OCH UR FOKUS

Historiker har sedan 1600talet ansett att det Birka som omnämns i Rimberts Vita Anskarii låg på ön Björkö i Mälaren. Johannes Messenius, bland annat föreståndare för Rikets arkiv, skrev 1612 att ”varje pilt i Sverige vet att Birka låg på Björkö” i Mälaren (Ambrosiani 2013a sid 8). Messenius var inte omedveten om att det fanns många förslag på var Ansgars Birka låg. Men Messenius var själv helt övertygad om att platsen dit Ansgar kom var Birka på Björkö (Hyenstrand 1991 sid 169).

Intresset för rikets forntid växte starkt under 1600talet inte minst med rannsakningarna 1666. Johan Hadorph kom att fungera som riksantikvarie från 1660talet – han utnämndes officiellt först 1668. I början av 1680talet deltog han i utgrävningar på Björkö och beskriver svarta jorden som ”ehuruwäl dhe ära sönderkiörde i så många hundrade åhr, ocj liggia som Miöhl, doch behålla lijkwäl sin swarta Färg och Natur”. Att jorden var svart, menade Hadorph, berodde på att 11

”Teckn till Stadzens Grund, fins där ännu swarteste Kohlen aff upbrände Husen, hwarest nu Bönderne hafwa sin fetaste Äcker”. De fynd Hadorph fann finns i dag på SHM (ibid sid 170).

Under 1700talet verkar intresset för forntiden mattas. Flera av den tidens fornforskare kritiserades och till och med förlöjligades (Jensen 2006 sid 20). Alltfler menade att det är ekonomiska och tekniska frågor man ska fördjupa sig i. Naturvetenskaperna ges större vikt. (Jensen 2009 sid 148). Det är först med 1800talets framväxande nationalism som Björkö åter kommer i fokus.

Att Björkö är fyndrik tycks dock inte helt ha glömts. Dagmar Selling berättar i Fornvännen 1942 om ett nyupptäckt manuskript rörande Björkö. Det är Strängnäsläkaren Fredric Wilhelm Brannius som skildrar en resa till ön år 1811. Han återger några anekdoter som bönderna på Björkö berättar och skriver om såväl gravar som fynd från gravar. Mest drastiskt kanske: Sundholm berättade, att han för omkring nio år sedan, då han på et af honom utmärkt ställe i Bystan skulle ur åkern bortröja en hop stenar, sluteligen hittat på en graf, som bestod på sidorna af kullersten, men vid bäggo ändar slutad af en större flat sten – Dess läge var i öster o. Väster, samt i honom låg et Benrangel; hela dess vänstra sida var i behåll men den högra aldeles förmultnad – vid betragtande af detta benrangel hade han funnit alla tänderne, vid käkarnes hopsättning – så tätt sluta tillsammans, at icke en nål emellan dom kunnat stickas; äfvensom at framtänderne äfven varit i ändarne tvära som oxlar; – och at föröfrigt alla ben varit vida längre än naturligt var, så väl arm o. benpipor som fingerleder. Alla benen hade han hopsamladt och förvarat vid gärdesgården bakom on sten, samt äfven med sten täckt – Resande hade likväl borttagit det ena benet efter det andra, så at nu ej mera återstod än en tandlös raaxilla superior12, samt en bit trol. af en benpipa, hvilka ben jag nu har, men på hvilka intet ovanligt synes – föröfrigt sade han, at hela bystan var så upfylld av Mennisko o. boskapsben, at vid åkerns brukning de beständigt smälla mot billen (Selling 1942 sid 364).

År 1825 kommer Alexander Seton till Björkö och startar utgrävningar. Han undersöker två gravhögar och lämnar in föremålen, bland annat runstensfragment, till Vitterhetsakademin. Följande år återvänder Seton, lämnar åter in fynd, men inga lägesanvisningar. Vitterhetsakademin tillrättavisar honom för detta, något Seton tycks strunta i, då han 1827 ännu en gång startar grävningar på Björkö, bland annat åtta gravar (Hyenstrand 1991 sid 171). Seton avlider 1828, samma år som seklets första fornminnesförordning instiftas. Den nya lagen tydliggjorde förbudet mot att flytta runstenar och mot att gräva i högar (Jensen 2006 sid 26).

Det är inte osannolikt att just Setons grävningar på Björkö sågs som avskräckande exempel och påskyndade den nya lagen, även om Alexander Seton inte var ensam om att gräva i gravar på Björkö vid denna tid. Blad andra en Anders Blad och en Anders Andersson var på Björkö och grävde (Eva Hyenstrand 1991 171f).

Men inte bara fornfyndsletare kom till Björkö. I den lilla skriften Sverige förr och nu Historiska kalender för swenska ungdomen från år 1837 är Björkö en av de viktiga platserna. I texten om Björkö betonas det kristna arvet – som Björköborna ansågs ha gjort bekantskap med redan före Ansgar genom ”vikingafärder och christna fångar” ( Sverige förr sid 30). Men man får även reda på bakgrunden till det då nyuppförda minnesmärket, ”6 och en halv alnar högt” och läsarna ges den anonyme författarens egen teori om bakgrunden till gravarna. Spår efter stora fältslag träffa vi på Björkö; då intet ställe inom så liten rymd kan uppvisa en sådan mängd ättehögar, hvilka träffas dels vid skansens södra sida, dels öster om vallen, och hvaraf 1000 med säkerhet ännu finnas, och ett lika antal troligen redan af plogen blivit jemnade (Sverige förr sid 36).

Peter Adam Vallmark, kunglig bibliotekarie och skriftställare är en annan resenär som år 1845 färdas till Birka. Han startar i Stockholm och när han närmar sig Björkö skriver han om Mälaren: 12

Och hvilken är väl den förvägne, som vågar blottställa sig för en sådan strid, för den lätt förutsedda möjligheten att här kunna innestängas eller finna sin graf? Nej, hit skall på lång tid ingen fiende våga intränga, hit skall icke ens någon, som har verkliga oförrätter att hämnas, våga förfölja den förorättade. Så tänkte han – och Mälardalen blef Svenska Statens vagga – och borde blifva det (Vallmark 1845 sid 8).

Vallmarks ”Svenska Statens vagga” kommer att, många år senare, återanvändas av Dag Stålsjö som ”Svearikets vagga”. Vallmark talar om Svenska Statens vagga i samband med Björkö och den historiska betydelse platsen haft för ”christna Missionärer som i början av nionde seklet besökte dessa trakter” (Vallmark 1845, sid 8).

Peter Adam Vallmark skriver också att Björkö ”varit en stor och rik handelsstad” – vars anläggningsår ”förlorar sig långt in i hedendomen” medan Mälaren är ”medelpunkten av det äldsta Svea Väldet”. Väl på Björkö berättar Vallmark om Bystan på 12 tunnland, det som också kallas svarta jorden. Och berättar att det växer bra på svarta jorden – utan gödning. Att man vid uppgrävningar funnit ”animaliska beståndsdelar” som ”utgjort resterna ”af den uppbrända staden”. Man har även hittat stenläggningar efter gator ”hvilka mestadels leda åt hamnen” (ibid sid 61). Vallmark skriver vidare att man även har hittat benrangel – ett med ett svärd vid sin sida ett annat med ett stycke av en hjälm på huvudet och så bysantinska cufiska och tyska mynt och bärnsten. Vallmark anmärker om bärnstenen att nordliga stormar uppkastar ”stycken på stränderna, som ge anledning till den förmodan att något fartyg, som haft ett större parti deraf ombord, här förolyckats.” (ibid sid 62). Vallmark tar även han upp monument, det som kallas Ansgarskorset. Monumentet skall överföra minnet av Ansgar till eftervärlden. Med hjälp av medel från Kungl Majt hade monumentet kommit på plats 1834.

När Dagmar Selling publicerat det nyupptäckta manuskriptet om resan år 1811 har det titeln ”Ett nyupptäckt manuskript rörande Björkö”. Resenären och skribenten doktor Brannius skriver hela tiden om Björkö – Birka nämns inte. Däremot skriver Dagmar Selling, som förklaring i sammanfattningen av artikeln ”In dem Aufsatz wird ein Manuskript veröffentlicht, das eine Reise im Jahre 1811 nach Björkö im Mälaren beschreibt, dem Platz fur die wikingerzeitliche Handelsstad Birka.” (Selling 1942 sid 367). Möjligen nämner Dagmar Selling Birka för att den icke svenskfödde läsaren ska förstå vart Brannius rest. Inte heller i skriften till Sveriges ungdom eller i skriftställaren och resenären Vallmarks berättelse talas om Birka utan om Björkö.

Långt tidigare har man också talat om Björkö och ”Biörcköö Stadh” inte om Birka. Det finns beskrivningar av Björkö och öns fornlämningar redan från 1600talet. Johannes Messenius publicerade 1612 Sveopentaprotopolis som behandlade de första svenska städerna. Det 16:de kapitlet handlar "Om Biörcköö Stadh och thes lägenhet i hedendomen".(Eva Hyenstrand 1991 sid 169).

Jag menar att under 1800talets första del var Björkö den bekanta platsen, ingen svensk kunde tvivla på vart resenärerna reste. Att stadsområdet 200 år tidigare också kallats Björkö stad, tyder på samma sak. Diskussionen om var Ansgar var, och var ”Birka” låg tar fart senare.

Under 1700talet var intresset hos de lärde riktat mot naturvetenskaperna, men under 1800talet kom åter intresset för humaniora och därmed också forntiden. Det tycks viktigt att, när nationalismen växer fram, kunna förankra staten i en, gärna rik och mäktig, forntid/historia.

13

STOLPE STARTAR MODERNA GRÄVNINGAR

Den moderna grävhistoriken börjar i oktober 1871. Hjalmar Stolpe, vars syfte med grävningarna på Björkö var att undersöka förekomst av bärnsten, blev upprymd över vad han under 14 dagars grävning hittade i svarta jorden och fick för de fortsatta utgrävningarna ett statligt anslag på 38 000 kronor – i dagens penningvärde skulle det motsvara cirka 1 780 000 kronor. Detta räckte för grävningar åren 1872 till 1879 samt år 1889 (Arbman 1939a sid 15).

Stolpe grävde dessutom under åren 1888 och 1890 samt 1895. Sammantaget grävdes under Stolpes ledning dels 1100 gravar dels i svarta jorden. Stolpe räknar själv med att han endast grävt mindre än en tiondel av detta område (Stolpe 1888 sid 249). Stolpes insats som noggrann dokumenterare av grävningar är väl känd. Senare tiders forskare har till stor del endast Stolpes anteckningsböcker att gå efter.

Hjalmar Stolpe blev alltså så fascinerad av Birka att han ändrade inriktning och övergav sina ursprungliga målsättningar. Han avslutar sin avhandling Naturhistoriska och arkeologiska underökningar på Björkö i Mälaren som kommer redan 1872 med: ... har föranledt mig att i denna lilla uppsats, så vidt möjligt, söka undvika, att genom definitiva tolkningar af företeelserna gå en blifvande rikare erfarenhet i förväg, en försigtighet, som väl av ingen kan klandras (Arbman 1941 sid 147).

Efter några säsongers grävningar på Björkö kom Hjalmar Stolpe att ägna sig åt båtgravarna i Vendel. Han tog även initiativet till, och ordnade, en allmän etnografisk utställning i Arvfurstens palats (Arbman 1941 sid 154). År 1892 deltog Stolpe i utgrävningar av grottan Stora förvar på Stora Karlsö (ibid sid 159). Först år 1900 fick han en eftertraktad tjänst som föreståndare för Riksmuseets etnografiska avdelning och ”därmed kunde han ägna återstoden av sitt liv helt åt den etnografiska forskningen. År 1903 utnämndes han till professor men redan två år därpå, den 27 januari 1905, avled han” (ibid sid 160).

Hjalmar Stolpe var en noggrann arkeolog – trots att han inte var arkeolog. Han var också den förste svensk som vid utgrävningar systematiskt använde sig av rutpapper och från Björkö finns gravplaner för omkring 400 av de gravar han grävde (Arbman 1941 sid 153). I en artikel i Ny illustrerad tidning 1889 berättar Stolpe om sina grävningsmetoder (ibid sid 151). Men han hade också synpunkter på hur andra grävde. Bland hans efterlämnade papper föreligger en, sannolikt på 1890talet skriven, promemoria om undersökning av »Grafhögar med brända lik». Den redogör för själva grävningsmetodiken, där Stolpe bl. a. temperamentsfullt tillägger »början i centrum är skattgräfvares och grafroffares metod» (ibid sid 151).

”Björkö i Mälaren en vägledning för besökande” utkom 1888 och kostade 50 öre. Det som först slår mig när jag håller i den lilla skriften – snarast en broschyr på 24 sidor – är att baksidan ger information om ”Kommunikationer till Björkö”. Med ångfartygen Najaden (sön och helgdagar) och Ekholmen (vardagar) kan besökaren komma från Mälartorget i Stockholm till Björkö. Och åter. För vardagsbesökarna går turen klockan 3 på eftermiddagen och man återvänder först nästa dags morgon med start kl 6 från Björkö. Någon upplysning om hur natten ska tillbringas ges inte. Möjligen övernattar man ombord på s/s Ekholmen .

Hjalmar Stolpe ger i Björkö i Mälaren först en beskrivning av ön och därefter av fynden från sina grävningar. Läsaren får veta hur tjockt kulturlagret är i svarta jorden, vilka däggdjurs, fågel och fiskben som hittats. Och han påpekar bland annat att renhornen troligen var ditförda såsom 14 råmaterial till diverse arbeten (Stolpe 1888 sid 9). Så följer en genomgång av föremål, information om gravfälten och gravfynden.

Hjalmar Stolpe sammanfattar med att skriva att det på platsen funnits en ”tätt bebyggd boningsplats” på ca 19 tunnland, att staden troligen varit befäst, att det finns omkring 2 500 gravar på gravplatserna samt att ”denna stad egt bestånd åtminstone från 700talets början till inemot 1000 talets slut” (Stolpe 1888 sid 21). Han ser också spår av en rik befolkning med handelskontakter med Ostpreussen, Rhentrakten, Gotland och Vestkusten. Men han vill inte vidare gå in på den heta ”Bircafrågan” (ibid). Dvs fråga om Birka på Björkö i Mälaren är platsen dit Ansgar kom. I sin genomgång av fynden pekar Stolpe på att det är få fynd före den tid fornforskare kallar yngre järnålder och historiker kallar vikingatiden (ibid sid 12). Detta grundar Stolpe på artefakternas stil och på myntfynd (ibid sid 13).

När Stolpe redovisar fynden från svarta jorden är det klart att kol och aska som gör jorden svart kommer från spiseleldar – inte från en ödeläggande brand. Inte minst ser Stolpe bärnsten i lagren, den skulle inte klarat en brand. Han ser också spår av hus byggda på två olika sätt, timrade och lerklinade (ibid sid 8f).

Även om Stolpe i sin sammanfattning inte vill ta ställning i ”bircafrågan” skriver han i företalet till boken att det nu kan anses ”vara till fullo bevisat att Björkö verkligen i forna dagar varit af den betydenhet att all sannolikhet finnes för att det der varit platsen för just detta så länge sökta och omtvistade Birca.” (ibid sid 2).

Hjalmar Stolpe sammanfattar aldrig sitt Birkamaterial. Hans avhandling är bara ett fåtal sidor. Hans årliga, tämligen utförliga, rapporter till Kungl Vetenskapsakademien finns som bilagor till dess protokoll. Lättast att hitta i Birka-Vikingastaden volym 2 (Ambrosiani 1992 sid 86–93).

Efter Hjalmar Stolpes död år 1905 sker inget med Birkafynden förrän Gustaf Hallström som, på Vitterhetsakademiens uppdrag, (Hallström 1913 sid V) börjar sammanfatta, systematisera och publicera fyndmaterialet. År 1913 kommer hans Birka 1. Hjalmar Stolpes grafundersökningar beskrivna af Gustaf Hallström . Hallström redogör i förordet för samtliga utgrävningar som Hjalmar Stolpe gjort och de skrifter som Stolpe givit ut. I sin genomgång tar Hallström även upp vattenståndet i Mälaren och hur det förändrats och oregelbundenheter i landhöjningen norr och söder om Stockholm. Hallström visar också att Stolpes grävningar skett efter dåvarande ägogränser (Hallström 1913, sid V). Hallström går igenom hemlanden äga för äga; Fredrik Anderssons ägor med gravarna 1–90, vilka grävdes under 1874 och 1875 (ibid sid 27). Vidare Erik Steffanssons med gravarna 91–187, vilka grävdes under 1875 (ibid sid 77).

Hallström uppskattar ”stadens gamla areal” till minst 12 hektar (ibid sid 15). Hallström utgår från Stolpes grävanteckningar och fynden, de summariska tryckta artiklarna tar Hallström knappast upp (ibid sid 19). Han klagar också på hur fynden förvarats ”Förvaring i Nationalmuseii jordvåning; föremålen – särskilt järnsakerna /ha/ icke haft det hälsosamt här” (ibid).

Trots Stolpes föredömliga anteckningar, kartor och skisser som har en ”kort och klar form” finns svårigheter, skriver Hallström (ibid sid 21). Efter grav 98 på Steffenssons ägor slutar Birka 1. Något mer än denna första del blir det aldrig – Hallström får, även han liksom Stolpe en gång, andra uppgifter.

15

Efter detta blir materialet från Birka liggande. Några ämnen, några fynd, tas upp i artikelform i den 1905 startade tidskriften Fornvännen . Dock inlemmas Björkö – och Birka – bland kända fornminnesplatser.

Varför ingen arbetar vidare på det Hallström påbörjat hittar jag inga svar på. Att Hallströms skrift är etablerad syns bl a i redovisningen av SHMs tillväxt under 1912 där en remsölja av brons, funnen i Österrekarna, Södermanland jämförs med en bild i Birka 1 (SHM 1912 sid 210) och på enahanda sätt i Tillväxten 1913 där det gäller en spännbuckla. (SHM 1913 sid 246).

UTVALT MÅL FÖR ATT SAMLA NATIONEN

Att företa utflykter till kända fornminnen var populärt i början av 1900talet. För den som ville besöka Birka/Björkö fanns Hjalmar Stolpes Björkö i Mälaren , skriften med ångbåtsturlistan, där Stolpe i förordet skriver om Björkö och dess synliga fornlämningar och med dem förknippade minnen. Stolpe menar också att ön har en vacker belägenhet, ligger nära huvudstaden och visat sig vara ett omtyckt mål för sommarutflykter (Stolpe 1888 förord).

Men man kunde också delta i guidade turer. En av dem som ledde resor till och guidade på Björkö var Hanna Rydh, (ArwillNordbladh 2005b sid 38f) den första kvinnan i Sverige som disputerade i ämnet arkeologi.

Hanna Rydh grävde från 1916 och flera år framåt på Adelsö och gjorde under den tiden många besök på Björkö och lärde känna Gustaf Hallström (ArwillNordbladh 2005a sid 109f och 121). Tillsammans med maken Bror Schnittger skrev Hanna Rydh boken ”Där fädrens kummel stå. En utfärdsbok för Stockholmstrakte n” år 1922. Boken fick en andra tryckning 1928 (ArwillNordbladh 2005 b sid 38).

Dessa organiserade fornminnesutflykter blev något som den år 1923 utnämnde riksantikvarien Sigurd Curman värnade om. Anledningen var att under 1920talet, inte minst i Stockholmstrakten, utnyttjades den odlingsbara jorden mer och mer. Grus till vägar och järnvägar togs från åsar och därmed blottades tidigare okända fornlämningar (ArwillNordbladh 2005a sid 35).

I Riksantikvariens årsberättelse från 1924 framgår också att själva vårdandet och bevarandet av fornlämningar var en angelägen uppgift – men resurser saknades. Till detta kom att man ansåg att ett intresse för landets fornlämningar också skulle ge social gemenskap samt skapa nationell enighet (ibid sid 36). ”Fornforskningen [ ] blev under 1800talet ett intresse för nationen och hembygden såsom fornminnesföreningarna betonade. [ ] /Oscar/ Almgren talar såsom den förste om den kulturhistoriska forskningens sociala uppgift .” (Baudou 2004 sid 213). Under tiden fram till 1930 spred såväl arkeologer som andra vetenskapsmän sin forskning till allmänheten genom föredrag, kurser och populärvetenskapliga skrifter (Baudou 2004 sid 219). Det var i denna anda som resorna till fornminnen och fornlämningar organiserades.

Att Upplands Fornminnesförening år 1924 gör en utflykt till Björkö känns i detta sammanhang naturligt (Lindqvist, Märta 1950 sid 6). Svenska Dagbladet arrangerade liknande utflykter och år 1925 startade Historiska museet vandringar, bland annat till Björkö ledda av Hanna Rydh (Arwill Nordbladh 2005b sid 44). På utflykten den 1 juni 1924 var ärkebiskop Nathan Söderblom med. Man firade gudstjänst på ön och ärkebiskopen påminde om att det bara var fem år kvar till 1100 årsjubileet av Ansgars första ankomst till ön. Utflykten slutade med att sällskapet, på förslag av 16

ärkebiskopen, ”måtte upphämta en gåva, som skulle utgöra grundplåt för en Ansgars och Hergeirs kyrka på Björkö” och man samlade på plats in 400 kronor (Lindqvist, Märta 1950 sid 6).

Resor och utflykter till fornminnen fortsatte. 1930 skrev Sune Lindqvist, på uppdrag av RAÄ och SHM, om Björkö som nummer två i KVHAAs serie Svenska fornminnesplatser. Femte tryckningen kom så sent som 1959. I den upplagan finns även ett kapitel av K.A. Gustawsson som beskriver naturvården av Björkö, där fornminnesplatsen efter år av igenväxning från 1930talet börjat röjas för att ”landskapsbilden [ ] i sig själv är ett fornminne (Gustawsson 1959 sid 44). K.A. Gustawsson anser också att Björkös växande besökssiffror visar att allmänheten uppskattar det utseende som ön återfått (ibid).

Birka finns tidigt representerat i Historiska Museets, då beläget i Nationalmuseii lokaler, järnåldersavdelning. Till den utställningen skriver Oscar Montelius år 1912 en guide på engelska, kanske vänder den sig till de olympiska spelens besökare. Om Birka skriver Montelius: The island Björkö in Lake Mälaren. On this island the town Birka stood, celebrated for its trade and also for the missionary Ansgarius, preaching of Christianity in the first half of the 9th century (Montelius 1912 sid 28).

Birka/Björkö som utflyktsmål har fortsatt vara populärt. RAÄ ger år 1974 ut ytterligare en guideskrift, denna gång av Maj Odelberg med bidrag av Björn Ambrosiani.

På uppdrag av regeringen föreslog Riksantikvarieämbetet att Birka skulle nomineras till världsarv. År 1993 utsågs Birka av UNESCO, till Sveriges andra världsarv efter Drottningholms slott. Världsarvskommitténs motivering lyder: BirkaHovgårdenområdet är ett väl bevarat exempel på vikingarnas handelsnätverk under de tvåhundra år då de expanderade ekonomiskt och politiskt i Europa. Birka är en av de mest kompletta och orörda vikingatida handelsplatserna från åren 700900.

I motiveringen sägs inget om Björkös naturvärden, något som rimligen spelat in för platsens besökare och något som K.A. Gustawsson nämnde. Björkö har ”haft en stadigt ökande turism under 1900talet [ ], vilket självklart har påverkat de boendes men även allmänhetens syn på Björkö/Birka” (Bäck et al 2010a sid 9).

Det på Björkö åren 1995–96 byggda museet tas upp av Stig Welinder i Min svenska arkeologihistoria i kapitlet som behandlar 1990talet och museiverksamheten som ”flyttar ut på landet” (Welinder 2003 sid 170 ff). Welinder skriver om museet på Björkö och även om det några år senare byggda i Gamla Uppsala att de placerades nära fornlämningarna och skulle smälta in i miljön men pekar också på att båda saknar egna samlingar och vetenskapligt arbetande personal (ibid sid 173). Tanken är att de enbart genom sin placering ska locka turister, till besöksnäringens fromma.

Dagens guide till Birka finns på Strömma kanalbolags hemsida. Där framgår även båttider – men det kapell som Nathan Söderblom tog initiativ till nämns inte, det syns inte heller på kartan eller i den film som finns på websidan.

Politiskt anslöt sig Sverige till Världsarvskonventionen år 1984 och undertecknade Haagkonventionen året efter. I och med detta accepterar Sverige officiellt att kulturarvet är en gemensam tillgång för mänskligheten, ett ”gränslöst kulturarv” (Baudou 2004 sid 287). För Birkas del borde dessa beslut endast ha marginell betydelse. Fornminnesområdet på Björkö ägs sedan 70 år av staten och varken rivningar eller ny bebyggelse hotar det området. Resten av Björkö saknar sådant skydd. 17

BIRKAFORSKNINGEN OCH DEN SAMTIDA SAMTIDEN

Hjalmar Stolpe publicerade mycket lite om Birka. Platsen och fynden är kända men tycks inte, till att börja med, ha givit något större vetenskapligt genomslag. Evert Baudou skriver år 2006 till tidskriften Fornvännens 100årsjubileum om det arkeologiska året 1906: Det är lätt att se att två skilda linjer utvecklas på det arkeologiska fältet omkring 1900. Båda är viktiga och nödvändiga. Den ena gäller den arkeologiska forskningsmiljöns framväxt och leds av Almgren. Den andra handlar om hur arkeologin når ut till allmänheten och hur den tas emot. Den linjen företräds främst av Montelius men även av Almgren fastän på ett annat sätt. Fornvännens tillkomst kan ses som en symbolisk markering av det nya (Baudou 2006 sid 75).

Fornvännen startar år 1905. Det fanns föregångare, till exempel Antikvarisk tidskrift för Sverige , startad 1864 av riksantikvarien Bror Emil Hildebrand. Tidskriften fortsatte fram till år 1924 med Hans Hildebrand, Emil Eckhoff och Sigurd Curman som redaktörer. I Antikvarisk tidskrift (fram till 1906 Antiqvarisk tidskrift ) finns en artikel av Hjalmar Stolpe – om Vendelfynden (Antikvarisk Tidskrift 1884–91 sid 1–34). Om Birka skrivs ingenting.

Först år 1909 kommer i Fornvännen något som berör Birka. Det är docenten Knut Stjernas avhandling Lund och Birka som man på Fornminnesföreningens årsmöte läser ett utdrag ur. Vad som föredrogs framgår inte av sammanfattningen i Fornvännen . År 1913 omnämns, under rubriken Riksantikvariens årsberättelse, Gustaf Hallströms Birka 1 (Fornvännen 1913 sid IXI) utan att man går närmare in på skriften eller ger den en recension.

Under denna tid, de första årtiondena av 1900talet, ställde sig arkeologin utanför den progressiva samhällsförändringen. Arkeologin var en av de samhällsbevarande krafterna, inte en av de samhällsförändrande (Welinder 2003 sid 63). Detta märks också i Birkamaterialet. Det som kommer fram i Fornvännen är en redovisning av fynd, hur fynden knyts till handel och till det kristna arvet. Den gängse uppfattningen om Birka som handelsplats med långväga kontakter syns i artiklar av Otto von Friesen som även tar upp runstendelar funna på Birka och runor på en koppardosa, med kopplingar till Birka (von Friesen 1911 sid 8 respektive von Frisen 1912 sid 6). Denna koppling instämmer Oscar Montelius i (Montelius 1914 sid 98). Även denna runinskrift är således ett av de många vittnesbörden om handelsförbindelserna mellan Mälaredalen och Östersjöns sydöstra kust. Adam av Bremen nämner också "Semberna", Samländingarna, bland de folk, som drevo handel med Birka (Montelius 1914 sid 98).

Ytterligare ett exempel på att det är fynden som spelar roll är att nya fynd från Grobin i Lettland kopplas samman med Birka. Det framgår av ett föredrag av Birger Nerman som refereras i Fornvännen år 1930 sid 114.

Kopplingen mellan Birka och det kristna Sverige tycks vara självklart. När och hvar i vårt land ringde första gången en kyrkklocka, och finns det bevarad någon berättelse därom? Helt naturligt går länken till Ansgarius' mission och den första lilla kyrkan i Birka, så mycket mer som det var Ansgarius, som gaf Danmark dess första kyrkklocka (Amark 1912 sid 71).

Lika självklar verkar kopplingen till kungamakten. Kungshögarna på Adelsö sätts i direkt samband med Birka (Nerman 1918 sid 5).

Föremålen från Birka genererar fortsatt många artiklar under 1920talet. Åren kring 1920 behandlas de sk Birkamynten vid flera tillfällen (Lindqvist 1917 sid 41 och 1926b sid 307). Sune Lindqvist 18 har även bestämda synpunkter på hur Birka, Hedeby och Slesvig hänger samman (Lindqvist 1926 a och b sid 1 resp sid 245), där Lindqvist menar att Birka har en dominerande ställning. Samma år skriver även Holger Arbman i Fornvännen och jämför fynd från det äldsta Sigtuna med liknande fynd från Birka 1926 (Arbman 1926 sid 171).

Något annorlunda kommer den aktive Sune Lindqvist med i en artikel 1928. Han diskuterar då vattenståndet vid Birka på 900talet. Detta med anledning av ”utarbetandet av en liten vägledning för besökande på Björkö” (Lindqvist 1928 sid 118). Här är också första gången någon ifrågasätter något som tidigare skrivits om Birka. Lindqvist avslutar sin artikel: I Birka 1, sid 7 f. omtalar Gustaf Hallström ett eller möjligen två isolerade gravrösen på endast 3,5 m:s höjd över Mälarens lågvattenstånd 1912. Försåvitt jag rätt identifierat de bildningar, han därvid åsyftat, synes deras yttre form icke lämna tillräcklig garanti för, att de verkligen äro gravrösen. De böra därför tillsvidare lämnas utan avseende vid bedömandet av den här behandlade frågan (Lindqvist 1928 sid 120).

I den skrift som blev resultatet av vistelsen på Björkö beskriver Sune Lindqvist först ön och de olika gravfälten (sid 1–16) för att sedan berätta Birkas historia. Enär hela den södra Östersjökusten sedan lång tid var bebodd av lågtstående, hedniska slavar, var det frankiska riket (Frankrike och Västtyskland)d en del av den kristna världen, som missionen i Norden närmas ålåg (Lindqvist, Svenska Fornminnesplatser nr 2 1959, femte omarbetade upplagan, sid 18).

Tiden fram till 1930 kan kort sammanfattas med att det är en relativ tystnad kring Birka efter Hjalmar Stolpes aktiva tid där. Gravarna och fynden därifrån börjar dokumenteras först 1913, men endast en liten del färdigställs. De artiklar som skrivs är präglade av den gamla historien; Birka som hamn och handelsstad och platsen som Ansgar besökte. Att detta är vad som ditintills skrivits beklagar Sune Lindqvist som konstaterar Däremot torde det knappast kunna påstås, att man tillfullo sökt klargöra den utomordentliga betydelse, tillvaron av Birka och kvaliteten av de rika fynd, dess jord lämnat, äga för bedömande av den svenska vikingatidskulturens allmänna ståndpunkt. Än mindre har man befattat sig med anledningarna till uppkomsten av denna märkliga stad. (Lindqvist 1926 sid 1).

I början av 1930talet blir också tonen delvis en annan i artiklarna om Birka. Nu ges en bild av Birka som centrum eller kanske centralplats för en lysande handel med inflytande över andra platser. Fynd från intilliggande Sigtuna och avlägsna orter kopplas till Birka, men det är från Birka inflytande kommer. Som Sune Lindqvist skriver: Vi måste åtnöja oss med att konstatera, att Birkas svarta jord och de däromkring hopade gravarna lämnat synnerligen påtagliga bevis för den svenska handelsstadens blomstring under 800talet. Slesvigs jord eller annan plats i dess närhet har icke lämnat fynd av ens tillnärmelsevis samma betydelse (Lindqvist 1926b sid 250).

En sammanfattning av tiden från första världskrigets slut fram till 1930talets början är att ett aktivt nationellt samhällsbygge sätts igång. Stig Welinder menar att arkeologin under denna tid ingick i detta bygge samt att bristen på intellektuellt nyskapande inom arkeologin framstår som anmärkningsvärd (Welinder 2003 sid 66f). För arkeologin visar sig detta samhällsbygge också i de utflykter som gjordes till fornminnesplatser i akt och mening att skapa en nationell samhörighetskänsla.

Under 1930talets början blir tonen än mer nationell och då är Sune Lindqvist en av dem som ”söker klargöra den utomordentliga betydelse” Birka haft.

19

STORA AMBITIONER ATT GÖRA FYNDEN TILLGÄNGLIGA

Under 1930talet inleds den period i svensk arkeologi som Stig Welinder beskriver som ” En del av byggandet av folkhemmet och den sociala ingenjörskonsten. Arkeologin växte in i stats läns och kommunalförvaltningarna med fornminnesregister, riksintressområden, naturresurslag (Welinder 2003 sid 29). (Parentetiskt bör tilläggas att arbetet med riksintressen för kulturmiljövård initierades först på 1960talet av Olof Palme och naturresurslagen, i dag en del av miljöbalken, kom 1987.)

Att arkeologin/arkeologerna kommer ut från museet blir avgörande för Birkaforskningen. Den som initialt har störst del i detta är den unge Sigurd Curman. Curman hade tidigare suttit i kommittén som utarbetat förslag till nytt kulturminnesvårdsprogram (Baudou 2004 sid 230 ff). En av Curmans insatser som riksantikvarie blev att stödja forskningen på det väldiga och fram till dess opublicerade material som fanns i olika museimagasin – inte minst materialet från Hjalmar Stolpes Birkagrävningar.

Uppdraget ges till Holger Arbman som grävt på Birka 1932 med ett anslag från Ansgarsfonden om 500 kronor med syfte att försöka hitta den första kyrkan i Birka (Hyenstrand, Eva 1991 sid 179). År 1934 fortsatte Arbman grävningarna, nu med ett anslag på 1000 kronor. Vid de båda grävningarna hittades inga rester av någon kyrka där han grävde och att en väg på ön kallas Kyrkvreten visar sig bero på att det var den väg, som användes av öborna, då de skulle bege sig till sockenkyrkan på Adelsö (Wadstein 1936 sid 122). År 1934 fann man dock Arbman vapendelar drog slutsatsen att grävplatsen på platån väster om Borg varit en försvarsanläggning (ibid sid 180). Arbman skriver också om vattenståndet i Mälaren under Birkatid. Frågan om ett möjligt försvarsverk likaså. Om sänkan norr om Borgberget skriver Arbman: ”Det ligger nära till hands att tänka sig, att denna sänka under Birkas tid varit befäst på ett eller annat vis” (Arbman 1939b sid 276).

Det blir dock inte Holger Arbman som först publicerar resultat från det Curmanska initiativet. År 1938 sker första publiceringen i serien Birka Untersuchungen und Studien. Då kommer Birka III Die Textilfunde aus den Gräbern av Agnes Geijer. Två år senare kommer Holger Arbmans Birka I Untersuchungen und Studien Die Gräber: Tafeln där bilder av gravfynden presenteras . Illustrationerna gjordes av Harald FaithEll, ibland efter förlaga av Olof Sörling, sidorna 120 till 124 är med färgfoton av pärlor. De två tecknarnas verksamhet beskrivs i artikeln ”Sörling, FaithEll och Händel – tre tecknare i Akademiens tjänst” av Sara Hedman i Fornvännen 1999 sid 179.

År 1943 blev Birka I:s textdel klar. Den inleds med ”Dem Andenken Hjalmar Stolpes des Bahnbrechers der modernen Birkaforschung” och Holger Arbman beskriver hur han 1931 fick uppdraget att offentliggöra Björköfynden – alltså inte Birkafynden – det mest omfattande vikingatida materialet i Sverige (Arbman 1940 förord). Med en minutiös noggrannhet redovisar Arbman, grav för grav med läge och djup, varje gravfynd och dess placering i graven, men han gör inga tolkningar. Gravfälten redovisas ett efter ett; Hemlanden, sydost om Borg¸ syd om Borg, nordöst om Borg, i Borg, nord om Borg¸ Grindsbacka, Kärbacka. Arbman tar även upp några efter Stolpe grävda gravar samt Setons fynd. Birka I Text och Birka I Tafeln är tillsammans en enastående katalog. Sigurd Curman nådde sitt syfte med att publicera Birkamaterialet – att ge forskare tillgång till det i såväl text som bild. Effekten uteblir inte; Birka blir aktuellt och tämligen omgående tar Dagmar Selling upp tråden när hon år 1942 berättar om Strängnäsläkarens resa till Björkö (Selling 1942 sid 355). En kringhistoria som nu, när Birka är så aktuellt, är värd att berätta

Birkaeffekten märks tydligt under 1940talet i Fornvännen. Det är dryga 20talet hänvisningar till fynd ”liknande dem i Birka”. Under 1950talet fortsätter det på enahanda sätt, ett tjugotal 20 hänvisningar till ”fynd och/eller gravar liknande dem i Birka”. Holger Arbmans Birka I finns som referenslitteratur i artiklarna och det kommer att bli ett verk som ständigt refereras till. När Björn Ambrosiani år 2013 skriver Birka 1680-2013 ett långvarigt forskningsprojekt är självklart Birka I med i litteraturlistan.

Stig Welinder har pekat på 1930talets arkeologi som ”emellanåt till förväxling lik nationalistisk ” (Welinder 2003 sid 73). Bjørnar Olsen skriver om tiden efter andra världskriget: ”Man upptäcker sin naiva undfallenhet inför hur arkeologin kan utnyttjas politiskt, och många försöker råda bot på detta genom en ännu strängare fixerings vid föremål” (Olsen 2003 sid 35).

De omfattande Birka I:1 Text och Birka I:2 Tafeln samt i någon mån Birka III ger tillgång till ett omfattande föremålsmaterial. Ett material som under lång tid präglar hela Birkaforskningen. Det är de enskilda gravfynden som sätts i centrum. I Fornvännen syns det genom ett antal artiklar där man hänvisar till ”gravar liknande dem i Birka” och ”fynd liknande fynd från Birka”. Men det finns inga självständiga artiklar med utgångspunkt från Birka under hela 1950talet i Fornvännen , ingen som tolkar fynden.

Om den svenska arkeologin efter andra världskriget och på 1950talet skriver Mats Malmer: Om svenska arkeologi någonsin befunnit sig i kris, så bör det ha varit på 1950talet [] Man önskade feja undan det som upplevdes som spekulativt och subjektivt i arkeologin och istället återfinna den stringenta analysen av källmaterialet och etnografiska analogier som man kunde använda i en konkretiserande på fakta baserad arkeologi om mäniskors livsbetingelser och kulturella kontakter (Malmer i Welinder 2003 sid 109f).

NEW ARCHAEOLOGY I BIRKAFORSKNINGEN

Under 1950talet gynnas den svenska arkeologiska forskningen av efterkrigstidens byggboom och ekonomiska utveckling (Baudou, 2004, sid 279). Samtidigt hade under 1950talet lagts en intellektuell grund som gjorde svenska arkeologer mottagliga för det som kom att kallas ”New Archaeology” (Welinder 2003 sid 30). Inte minst kom bebyggelsearkeologi i fokus, i samarbete med bl a kulturgeografi, ekologi, kvartärgeologi och osteologi. Samtidigt utvecklades den laborativa arkeologin. Och medan boplatsutgrävningar kom att dominera minskade gravundersökningarna (Welinder 2003 sid 30 och Baudou 2004 sid 280).

I stället för att som tidigare, framför allt under 1930talet, tala om fäderneslandet och kulturhistoria skriver Mårten Stenberger i Det forntida Sverige år 1964 om ”det rent arkeologiska materialet” och vidare ”människan är helt avhängig den natur hon vistas i” (Citerat i Baudou 2004 sid 278) medan Stig Welinder menar att ”arkeologin följde strömmarna inom andra vetenskaper, som t ex kulturgeografin” (Welinder 2003 sid 110f). Detta pekar även Evert Baudou på när han tar upp 1960 talets stora fältarbeten och samarbeten mellan arkeologi, kulturgeografi och miljöarkeologi kring järnålderns bebyggelse (Baudou 2004 sid 317).

När det gäller bebyggelsearkeologi ser Baudou bland annat ”koncentrerade arkeologiska – och miljöarkeologiska undersökningar av forntida centralplatser och aristokratiska residens” (Baudou 2004 sid 317). När dessa beskrivs närmre nämns som exempel, Helgö, Slöinge och Uppåkra (ibid sid 326). Baudou skriver: Från 1960talet undersökningar av bondgårdar och byar har forskningsintresset mer riktats mot de element som formar centralplatser och samhällets hierarkiska struktur. Det 21

grundläggande problemet blir då varför ett stratifierat samhälle uppstod, en process som ledde till den skandinaviska riksbildningen (ibid sid 327).

Birka nämns överhuvudtaget inte av Baudou i detta sammanhang. Tvärtom är det tämligen tyst om Birka. I Fornvännen fortsätter det under 1960talet i stort sett som tidigare med ett 20tal hänvisningar till ”likartade fynd”. Några undantag finns dock. Brita Malmer upp de mynt som Stolpe fann och som ofta kallats Birkamynten – och som tidigare dryftats i flera artiklar kring år 1920 och som Sune Lindqvist tar upp i sin Birkahandledning som ”Tillkomsten av de första i Norden präglade mynten” (Lindqvist 1959 sid 21). Det som gör Brita Malmers text intresseväckande är att hon visar på det problem – den belastning – som själva namnet Birka utgör: Det är svårt att undertrycka en misstanke att själva namnet ´Birkamynt´, en gång uppfunnet av Knut Stjerna, delvis bär skulden till det ur vetenskaplig synpunkt föga tillfredsställande sätt på vilket diskussionen om Sveriges äldsta mynt stundom har förts. En första åtgärd när det gäller att diskutera frågan om Sveriges äldsta mynt bör vara en neutralisering av materialet (Malmer 1966 sid 208 ff).

Det är i det tidiga 1960talet som New Archaeology introduceras. Startskottet för den processuella arkeologin brukar sättas 20 år före den postprocessuella arkeologin, det vill säga 1962. Då kom amerikanen Lewis Binfords artikel ”Archaeology as anthropology” (Cassel 2008 sid 228). [ ] Överflyttandet av den processuella arkeologin från USA till europeiska och svenska förhållanden medförde relativt stora förändringar. [ ] Det är oftast den naturvetenskapliga slagsidan som brukar framhållas i kritiken, men det är också uppenbart att den processuella arkeologin hämtar många av sina idéer från samhällsvetenskaperna. Antropologin och sociologin var vetenskaper med stark legitimitet inom processuell arkeologi (ibid sid 229).

Kerstin Cassel skriver vidare: ”Man ville bort från partikulära (historiska) tolkningar av skeenden, och strävade efter att etablera arkeologin som en Vetenskap som kunde bidra med generella förklaringsmodeller” (ibid).

Av detta syns ”den naturvetenskapliga slagsidan” i Birkamaterialet. En av dem som använder naturvetenskapliga metoder är Birgit Arrhenius. I artikeln ”Ett tråddragningsinstrument från Birka”, redogör hon detaljerat för hur järnföremål tas om hand. Efter röntgen av föremålet kan man därför våga att lösa bort ytrosten för att därigenom få fram föremålets ursprungliga form. [ ] Avrostningen fick ske mycket långsamt under 14 dagars tid varunder lösningen byttes varje dag och föremålet besiktigades. Sedan avrostningen avslutats fanns på sina ställen fortfarande mindre delar av rostkrustan kvar. Dessa avlägsnades med en lätt slipning (Arrhenius 1968 sid 288).

Arrhenius följer upp metoden senare med en utförligare beskrivning (Arrhenius 1970 sid 40).

En tredje självständig Birkaartikel, bland det totalt 25 hänvisningarna till Birka som finns i Fornvännen under 1960talet är AnnSofie Gräslunds. Gräslund skriver om brödfynd i gravarna. Även här är det ett processuellt tänkande som ligger till grund. När det gäller brödens fördelning i mans och kvinnogravar i Birka blir resultatet 11 kvinnogravar, 4 mansgravar och 22 obestämbara, således en viss, men mycket osäker dominans för kvinnogravar. [ ] Birkabröden är inte analyserade (Gräslund 1967 sid 25).

AnnSofie Gräslunds naturvetenskapliga metod fullföljs 40 år senare då LiseLotte Bergström i sin avhandling Gräddat (2007) analyserar bröd från Birkas gravar.

22

Under 1950 talet och framför allt 1960talet är bebyggelsearkeologi på stark framväxt. När järnålders centralplatser sätts i fokus och beforskas finns inte Birka med. Inga grävningar har förekommit på Björkö, inget nytt har kommit fram men det finns fynd att studera. Under 1960talet sker den stora stadsförnyelsen i landet. Stadskärnor rivs och arkeologer får möjlighet att studera städers tidigaste historia. Det gäller bland många andra Kalmar, Norrköping, Strängnäs, Karlstad och Göteborg. I diskussionen kring tidiga stadsbildningar tycks Birka bortglömt.

ARKEOLOGIINTRESSERAD KUNG GER PENGAR TILL GRÄVNINGAR

År 1969 startar nya utgrävningar på Birka. De möjliggjordes tack vare medel från HM Konung Gustaf VI Adolf. Björn Ambrosiani och Birgit Arrhenius ledde grävningarna som pågick under åren 1969–1971. Det är de första större grävningarna sedan Stolpes tid och kunde genomföras då Birkaområdet nu ansågs vara röjt på ett tillfredsställande sätt (Ambrosiani 2013a sid 11).

I samband med att grävningarna startar skriver Björn Ambrosiani ett diskussionsinlägg, infört i Fornvännen år 1971 om utgrävningar och kostnader för utgrävningar: Däremot har en mycket liten del av diskussionen ägnats åt de för utgrävningarnas målsättning avgörande frågorna: vad vill vi som arkeologer få ut av det vid utgrävningarna framkomna materialet? [ ] En allvarlig fara finns att man sedan fältarbete och förstahandsredovisningen av materialet är avslutade inte orkar med att konkretisera materialet utan drunknar i det. Detta torde vara en av de viktigaste orsakerna till att så många stora fyndkomplex i dag ligger obearbetade i våra museimagasin, en form av rovdrift med arkeologiskt grundmaterial och med personalens forskningskapacitet. Den här skisserade målsättningen för dokumentation av människans historia och bebyggelsemiljön, kulturlandskapet, är naturligtvis inte begränsad till förhistorisk, tid utan gäller likaväl för medeltid och nyare tid. Men det är klart att även om grunddragen i målsättningen för utgrävningar troligen är giltiga för lång tid framåt så kommer delmålen och tekniken att nå fram till den att ständigt förändras och förskjutas genom de ökade kunskaper som byggs upp inom ett rationellt genomfört forskningsprogram (Ambrosiani 1971 sid 104)

Björn Ambrosiani återkommer till problemet med många fynd några år senare: A frequent theme of many other articles and papers is how to find methods for handling the enormous quantity of data, either by using mechanical methods or manually. [] Problems met with in handling large quantities of finds can also occur in connection with more limited material (Ambrosiani 1983 sid 50).

Grävningarna 1969–71 rörde strandlinjen och intresset kring hamnområdet bidrog till en tidig marinarkeologisk undersökning utanför Birka. Catharina Ingelman Sundberg skriver i Fornvännen och inleder: Som Sveriges äldsta kända stad och Nordens största handelscentrum under vikingatiden, är Birka en plats som fascinerat forskaren. 1969 började Riksantikvarieämbetet göra utgrävningar i Svarta Jorden (Bystan). Syftet var bl. a. att försöka klarlägga läget för en förmodad hamnanläggning utanför staden. I samband därmed började intresset även riktas mot Birkas vattenområden [] utanför Björkös västra strand (Ingelman Sundberg 1972 sid 127).

Vattenområdet hade tidigare inte visats särskilt stort intresse, trots att Stolpe i sin rundvandring på ön berättat om ekpålar som syntes vid lågvatten ”längs stranden norrut från ångbåtsbryggan till Kugghamn”. Stolpe förmodade att de var lämningar av forntida landningsbryggor (Stolpe 1888 sid 6). Holger Abman påminner om dem (Arbman 1939b och 1962 sid 32). En engelsk marinofficer, 23

Mark Terrell, hade i november 1957 lett undervattensundersökningar kring Björkö. Möjligen var han inspirerad av fyndet av Vasa året tidigare och hoppades hitta något lika väl bevarat skepp från Birkatiden (Olsson och Eriksson 2006 sid 3).

Under 1970talet kommer ett flertal artiklar i Fornvännen med rötter i utgrävningarna 1969–71. En flitig skribent är Ola Kyhlberg. Hans artiklar, ”Problem kring stratigrafi och myntdatering”, (Kyhlberg 1973 sid 26), ”Försök till utvärdering av en fältkonservering: Birka 19691971” (Kyhlberg 1975a sid 209). ”Vågar och viktlod: diskussion kring frågor om precision och noggrannhet” (Kyhlberg 1975b sid 156) är alla typiska för sin tid då New Archaeology slår igenom och mycket, inte bara inom Birkaforskningen, handlar om metoder.

Det är fler som presenterar resultat i Fornvännen . Birgit Arrhenius skriver om ”Knivar från Helgö och Birka” (Arrhenius 1970 sid 40) och Inga Hägg om ”Mantel och kjortel i vikingatidens dräkt” (Hägg 1971 sid 141). Häggs avhandling om kvinnodräkten i Birka kommer 1974. 1971 gällde det såväl mans som kvinnokläder.

Under 1970talet finns i Fornvännen, som tidigare , ett antal artiklar med hänvisningar till de fynd som dokumenterades av Holger Arbman i Birka I . Ett mer udda inslag är en artikel 1978 med rubriken ”Birkatextilierna – också ett förvaringsproblem” av Margareta Nockert och Tommy Wadsten (Nockert 1978 sid 20).

Trots att bebyggelsearkeolgin växer sig allt starkare under 1960talet är det inget som märks i Birkaforskningen. Det är fynden från de nya grävningarna som helt dominerar och den nya arkeologin med inte minst diskussionen kring och redovisning av metoder som framträder.

STAD, FÖR-STAD ELLER HANDELSPLATS?

Var Birka en handelsplats, en stad eller en förstad, en protostad? Trots att det inte funnits delade meningar om att se Birka som ”stad” och trots att begreppet ”stad” fortlöpande används förekommer i dag en rad olika beteckningar parallellt. I Birka 1680-2013 skriver Björn Ambrosiani omväxlande stad, handelsplats och stadssamhälle (Ambrosiani, 2013 sid 5 och 7). Ingrid Gustin skriver ”utbytes och handelsplatsen” (Gustin, 2012a, sid 95) och Torun Zachrisson ”vikingastad” (Zachrisson, 2012, sid 199). UNESCO skriver ”prototown” i beskrivningen av världsarvet (UNESCO, 2011 sid 404).

Adolf Schück var den förste i Sverige som studerade begreppet stad. Han gör det i sin avhandling ”Studier rörande det svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta utveckling” år 1926 . Recensionen finns i Fornvännen samma år där recensenten Bengt Thordeman konstaterar: Den svenska litteraturen kring det problem eller rättare det komplex av problem, som avhandlingen söker utreda, har dock ej alltför mycket behöft betunga honom av den enkla anledningen att den är så gott som obefintlig (Thordeman 1926 sid 272).

Thordeman citerar ur avhandlingen: Man har i allmänhet fäst alltför stort avseende vid det tyska stadsväsendets inflytande i Sverige under 1200talets senare hälft, och man har aldrig tillräckligt beaktat, att vi haft verkliga städer i Norden före denna tid. Man har glömt, att det i Sverige fanns en stad, som upprätthöll kontinuiteten mellan Birka och 1200talsstäderna, nämligen Sigtuna (ibid).

24

Att Adolf Schück inbegrep Birka bland städerna framgår. ”Förf. [ ] undersöker först den äldsta stadsbildningen i Sverige, Birka, samt dess parallellföreteelser och besläktade anläggningar” skriver recensenten (ibid). Samtida med Adolf Schück var Knut Stjerna som inte avvisar utländskt inflytande när det gäller stadsbildningar. I sin avhandling skriver Stjerna om Birka, som exempel på en stadstyp: ”med hamn och främmande köpmän bakom egna vallar och under skydd av sin akropol” (Stjerna 1909 sid 55).

I förordet till Birka III skriver Agnes Geijer ”Handelsstadt Birka, das kommerzielle Zentrum Schwedens” (Geijer 1938, förordet sid 1). I Fornvännen skriver Wilhelm Holmqvist om ”Den tidiga staden” och tar upp såväl Birka som Helgö och Uppsala (Holmqvist 1973 sid 49). Att Birka betraktats som stad tycks råda enighet om. Sune Lindqvist skriver om den svenska forntidsstaden Birka och kallar Birka ”denna svearnas främsta stad” (Lindqvist, 1926c, sid 331) medan Björn Ambrosiani är den som inpräntat Birka som stad hos den svenska allmänheten med bokserien Birka Vikingastaden del 1-5 och de TVprogram om Birka som gjordes i början av 1990talet.

Begreppet stad används även i dag; ” Birkamissionen inleddes år 829 när Ansgar, i sällskap med Witmar, kom till en hamnstad i svenskarnas rike, portus regni (Boken om Ansgar , not 126)” skriver Torun Zachrisson (Zachrisson 2011 sid 100).

Hur dessa tidiga stadslikande bosättningar ska definieras diskuterades på en konferens år 1985. Howard B. Clarke and Anngret Simms summerade diskussionen i ”Towards a comparative history of urban origins” och för fram termen protostäder och ser tre distinkta typer; handelsplatsen, försvarsanläggningen och kultplatsen. Definitionen blev slutligen ”a nucleated settlement only defined by material goods” (Clark & Simms 1985). Uttrycket ”proto” har tidigare använts bl a om människor (se Arne 1943 i Fornvännen ”Urinnevånare och kulturbärare”) och inom språkvetenskap (se Strid 1980 i Fornvännen ”Slaitha bru, Skäbro”).

Lena Holmquist Olausson argumenterar för att en tidig stadsbildning som Birka bör kallas proto stad och accepterar därmed svenska historikers definiton av stad som ett kärnsamhälle med egen lag och egna privilegier, vilket innebär att termen stad i Sverige kan användas först efter år 1349 (Holmquist Olausson 2002 sid 10ff). I norra Europa, runt Östersjön, är Hedeby, Ribe, Staraja Ladoga och Birka exempel på protostäder. Lena Holmquist Olausson skriver: These places – the prototowns – stood apart from the surrounding rural settlements which were almost entirely agrarian. The multifunctional trading places have a vital role to play in the incipient urbanization process” (Holmquist Olausson 2002 sid 10ff). [ ] The reason to refer to these early settlements as prototowns and not tows is that it is difficult from the Archaeological findings to prove that the early trading places had all that historians require to be referred to as towns. What clearly can be said is that these prototowns were clearly different from the settlements of the rural hinterland. They were trading posts and something more. They had administrative, or religious or other functions but it is not obvious to what extent (ibid sid 16f).

I dag är det “Vikingastaden Birka” som gäller för de turister som söker sig till Björkö och läser på Strömma kanalbolagets hemsida. Stad är det också för den som väljer att titta på den engelska versionen. Där erbjuder man besök till ”Birka – The Viking City” (Strömma kanalbolagets hemsida mars 2014 http://www.stromma.se/sv/Birka/UpptackBirka/).

Ett annat sätt att se på staden, dess invånare och bebyggelse förs in av Anna Hed Jakobsson i artikeln ”Towns, Plots, Crafts and Fertility. Traces of a Power Ideology”: The hypothesis is that the placing of buildings, the parcelling out of plots etc. in a 25

Viking Age town such as Birka, referred to still vital concepts of fertility, creativity and wealth —and the power over these things. One aspect of the argument is that there existed a metaphorical relationship between the fertile field in the countryside and the productive town plot, where skilful smiths created valuable things (Hed Jakobsson 1999 sid 37).

I sin avhandling tar Anna Hed Jakobsson upp hantverkarna i Birka och vad de stod för. Hed Jakobsson skriver att ett särskilt språkligt begrepp för stad tycks saknats under vikingatid. Men att det dock finns platser som vi – retrospektivt – gärna betraktar som städer (Hed Jakobsson 2003). En gemensam nämnare för dessa är att de präglas av en omfattande hantverksproduktion. Åtminstone från folkvandringtid tycks det ha etablerats samhällsmönster som har inneburit att sannolikt släktbaserade grupper av människor förfogat över platser med specialiserat hantverk och ”överskottsproduktion! Av värdefulla ting.” (Hed Jakobsson 2003 sid 264).

Anna Hed Jakobsson frågar sedan utifrån ett mentalitetsthistoriskt perspektiv vilken roll hantverket kan ha spelat (ibid sid 265), och från detta visar hon på andra sätt att tänka kring hur bebyggelsen i Birka organiserats; att ”trampa upp nya spår” (ibid sid 264). Hon ser också en plats där eliten valde att visa upp en välvillig inställning till kristen ideologi och nya seder (ibid sid 271).

Att Birka tidigt benämnts stad – på 1600talet var det som tidigare nämnts Björkö stad – men vad ”stad” tankemässigt tidigare inneburit är oklart. Få har däremot gått in på hur denna agglomeration uppstod. Var det en handelsplats som utvecklades, en försvarsanläggning eller en kultplats, en kungabostad? En som diskuterade detta var Edith Ennen i Fruhgeschichteder europäischen Stadt ( 1951). Edith Ennen publicerade en andra bok i samma ämne 1972. Den senare boken presenteras i Fornvännen 1974 av Thomas Hall som skriver: Medan exempelvis de tidiga germanska handelsorterna – Birka, Dorestad, Haithabu osv. i Fruhgeschichte uppfattades som rena handelsplatser med få bofasta invånare anser Ennen nu att de hade en socialt skiktad och på olika yrken fördelad befolkning och att de bör ses som rudimentära stadssamhällen. Vidare framhåller Ennen i den nya boken betydelsen av jordbrukets ökade produktivitet, som stimulerade lokalhandeln och skapade underlag för stadsbaserade näringar och därmed för den funktionsfördelning mellan stad och land som är så karakteristisk för det hög och senmedeltida samhället. Även fjärrhandelns betydelse understryks men Ennen tycks – vilket innebär en markant förskjutning från den i Fruhgeschichte intagna ståndpunkten – vilja se lokalhandeln som den viktigaste drivkraften bakom det medeltida stadsväsendets framväxt (Hall, Tomas 1974 sid 216).

I artikeln ”Den Svarta jorden i Birka – en nyckel till förståelsen av en stad och omland under vikingatiden” (Ambrosiani 1990 sid 1) menar Björn Ambrosiani att Birka har en nyckelroll i diskussionerna om urbaniseringen (ibid sid 2). Med undantag av Lena Holmquist Olaussons artikel (2002), har dock mycket lite skrivits om platsens framväxt, och ännu mindre om dess förhållande till den lokala omvärld som Edith Ennen diskuterar.

Om Birka ska benämnas stad, förstad eller något annat tycks i dag sakna betydelse. Det gamla begreppet stad – utan att närmare gå in på en definition av begreppet – tycks dominera. Mer förvånande är att så lite intresse visats platsens framväxt.

FÖRNYADE AMBITIONER ATT TILLGÄNGLIGGÖRA STOLPES FYND

Det huvudsakliga resultatet av grävningarna 1969–1971 kring Birkatidens strandlinje blev ett landfäste av sten för en brygga samt ett utsnitt av en stratigrafi för perioden 850–980 e Kr (Ambrosiani 2013 sid 12). 26

År 1973 tas ett principiellt viktigt beslut för Birkaforskarna: Birkaserien, som då endast bestod av Birka I och Birka III , ska fullföljas. Del II skall bli en systematisk analys av Stolpes gravfynd – dvs det som presenterats i Birka I . ”Typer, fyndkombinationer, utbredningen av föremål skall sammanställas så att fynden, som primärmaterial, kan användas inom olika vetenskapliga områden.” (Min översättning från tyska, vilket är det språk som används i Birka I, II och III ). ”Redovisningen ska gärna ske i form av grafik eller i tabeller” står det i förordet till Birka II:1 . Det är Greta Arwidsson som leder arbetet och den första delen är klar 1980, men kommer i tryck först 1984, då medföljer även en mikrofiche med hela Birka I , sedan länge utgången från förlaget.

Birka II ges ut i tre delar med totalt 93 artiklar i varierande längd. Kristina Ambrosianis artikel i Birka II är en del i hennes avhandling, som kommer 1981. Även Ingmar Jansson, Wlayslaw Duczko, AnneSofie Gräslund, Ola Kyhlberg, Gustaf Trotzig och Lena Holmqvist deltar i arbetet med Birka II och fördjupar dessa studier i avhandlingar. Gräslunds och Duczkos avhandlingar är också delar av den fortsatta Birkaserien, Birka IV och Birka V, dock inte längre på tyska utan på engelska.

Arbetet med att systematisera gravfynden från Stolpes utgrävningar, samt arbeten med de egna avhandlingarna, speglas naturligt nog även i ett antal artiklar i Fornvännen . Kristina Ambrosiani diskuterar vikingatida kammar i öst och väst (Ambrosiani, Kristina1982 sid 180), Inga Hägg skriver om Birkas orientaliska praktplagg (Hägg 1983 sid 204), Per G.P. Ericson, Elisabeth Iregren och Maria Vretemark skriver artikeln ”Animal exploitation at Birka – a preliminary report” (Ericson et al1983 sid 81) och Ola Kyhlberg skriver ”Kvantitativ dateringsmetodik: ett tillämpningsförsök med stratigrafin i Birkas hamnområde” (Kyhlberg 1980 sid 170).

Men även annan forskning än det som emanerar ur arbetet med Birka II finns i Fornvännen under 1980talet . Hugo Yrwing skriver artikeln ”En marinarkeolog om den tidiga frisisktyska handeln”. Där återges även Rimberts berättelse om kristna människor från Dorestad som fanns i Birka. Rimbert, som i sin Ansgarbiografi är den förste, som nämner denna hamnplats, vet ingenting om frisiska köpmän där. Detta är anmärkningsvärt, då mötet med dem i Birka borde varit uppmuntrande vid Ansgars andra besök. De bör av förhållanden i deras hemland att döma ha varit kristna redan under 800talet. I stället berättar Rimbert att en gammal Birkabo vid det ting, där frågan om tillåtelse för Ansgar att förkunna kristendomen skulle avgöras, reste sig och ställde sig välvillig till hans förkunnelse genom att påpeka, att Birkabor "ju då och då besökt Dorestad" och där övergått till kristendomen (Yrwing 1989 sid 154).

Tore Nyberg kommer med en kritisk artikel, ”Adam av Bremen och terminologin” om hur Björn Ambrosiani i boken Adams Nordenbild använder och översätter texten i Adam av Bremens skrift (Nyberg 1987 sid 115). Diskussionen handlar till en del om hur Birka och Ubsola placeras geografiskt.

Grävningarna i början av 1970talet och 1980talets arbete med Birka II blir under det som präglar forskningen kring och om Birka. Naturligt nog, med tanke på målsättningen med Birka II , är det de enskilda fynden som sätts i centrum.

POSTPROCESSUELL ARKEOLOGI INTODUCERAS

År 1982 ges Cambridgearkeologen Ian Hodders bok Symbols in action ut – en bok som kan sägas vara starten för det som kom att benämnas postprocessuell arkeologi.

27

Bland svenska arkeologer kan mottagandet beskrivas som försiktigt positivt, och uttryckligen såg man de teoretiska perspektiven som kompletterande snarare än konträra. Inte sällan var det etablerade forskare som kommenterade och recenserade Cambridgearkeologernas tidiga texter och debattinlägg (Cassel 2008 sid 227).

Baudou menar att i Ian Hodders anda har den postprocessuella arkeologin två aspekter; dels hela fyndsammanhanget med föremål, depositionsprocess, fornlämningens art, miljö osv dels även att klargöra det ideella och symboliska sammanhanget. Baudou skriver vidare att den processuella arkeologin gjort stora framsteg inom det första men inte det andra området (Baudou 2004 sid 284 f).

Under 1980talet finns totalt 50talet referenser till Birka. Förutom de av forskarna som arbetade med Birka II finns hänvisningar i artiklar som rör Helgö och Paviken och, som tidigare, till enskilda fynd. Vid sidan av dessa finns bl a även en artikel av Axel Grandell ” Kredithandel med tillhjälp av karvstock: en epok i mänsklighetens historia” i Fornvännen 1986. Grandell skriver: På ryska, finska och på baltiska språk kallas karvstocken birka (i finskan med finskt uttal pirkka). I de nämnda språken är ordet helt främmande. Härledningen kan inte anknytas till vare sig föremålet eller dess funktion. Det ligger därför nära till hands att anknyta namnet till vikingatidens Birka. Detta öppnar vida retrospektiva vyer, som framtvingar frågan, om det var vikingarna som introducerade den tudelade karvstocken i Ryssland (Grandell 1986 sid 121).

Karvstocken var det hjälpmedel som gjorde det möjligt att idka handel på kredit och bestod av de tudelad stav. Skulden ristades in tvärs över delningen och vardera parten fick sin halva. När skulden betalades satte delarna ihop för kontroll. Grandell går inte i sin artikel in på när och i vilket sammanhang namnet Birka (eller Birca) började användas.

Något avtryck av denna början av postprocessuell arkeologi syns inte i Birkaforskningen. I Fornvännen prägas artiklarna kring Birka under 1980talet helt av arbetet med alla fyndkategorier som ska med i Birka II. I avhandlingar kring Birka finns t ex Ian Hodder med som litteraturreferens först 2004 hos Ingrid Gustin, som även refererar till Bordieu och Giddens.

ETNISKA SVENSKAR BLIR MED TIDEN FRÄMMANDE KÖPMÄN

I den postprocessuella arkeologin aktualiseras begreppet ”etnicitet”. Den materiella kulturen förstås och tolkas som ett uttryck för etniska signaler, det vill säga ”uttryck som används av gruppen för att avgränsa sig från andra grupper” (Welinder 2003 sid 138). Det var framförallt under 1980och 1990talen som ”etnicitet” som begrepp också blev ett begrepp inom svensk arkeologi (Welinder, 2003, sid 162). Det var också först då, skriver Stig Welinder som det stod klart att arkeologin ”inte lyckats skaka av sig nationalismen” (ibid).

Vad gäller Birka diskuteras inte begreppet etnicitet under 1980talet. Att föremål kan komma från andra områden och att föremål som hittats i Birka har motsvarigheter på andra platser har tidigare tagits upp, inte minst i Fornvännen , och görs fortlöpande (Exempelvis: Ambrosiani K 1982 sid 180; Thulin, 1985 sid 190; Grandell, 1986 sid 121; Horn Fuglesang 1989 sid 15), men det görs utan att problematiseras. ”There is a tendency to merely notice the many similarities and parallels between the Scandinavian and the Russian material, without going into the complexity of the find situation and its representativity” (HedenstiernaJonsson, 2006, sid 18).

28

När Sune Lindqvist skriver om Birka i serien Svenska fornminnesplatser talar han om ”den vidsträckta handel svearna bedrevo med orientaliska folk” och hur ”Birkas köpmän säkerligen /intog/ en ledande ställning” i denna handel (Lindqvist 1959 sid 20). Att det var andra än svear som höll till i Birka verkar inte troligt i denna skildring. I synnerhet inte som de kristna som tycks funnits i Birka redan vid missionärens första besök beskrivs som ”svenskar som under affärsresor till Dorestad övergått till den nya tron” (ibid sid 22 och 24).

Detta svenska inflytande sträckte sig enligt Sune Lindqvist långt. Inte bara Hedeby utan även Ryssland, menar Lindqvist, hade koloniserats från Birka. Hedeby oder die Stadt innerhalb des halbkreisformigen Walles lässt sich demnach ungesucht als eine schwedische Anlage erklären, am ehesten als eine Kolonie von Birka, völlig analog den gleichzeitigen schwedischen Kolonialreichen in Russland (Lindqvist 1926a sid 25).

Var det människor från Mälardalen som gav sig av österut, eller var det individer från andra kulturer som slog sig ner i Birka? En som tog upp frågan om föremål från orienten var T.J. Arne. I en 66 sidor lång artikel diskuterar Arne ornamentik på en rad artefakter, inte minst från Björkögravarna – Arne använder inte namnet Birka – och jämför med fynd från orienten. Han tittar även tittar på textilfragment, vilket ingen tidigare gjort. Det är ej lätt att på grund af dessa fragment afgöra, om tygerna och banden ha varit af muhammedanskt eller byzantinskt ursprung, men ryska fynd göra sannolikt, att ettdera måste ha varit fallet.)[ ] En hel rad af företeelser, af hvilka jag här blott kan flyktigt beröra några, tala vidare om de intima förbindelserna mellan Norden och Orienten.(Arne 1911 sid 56f).

T.J. Arnes utgångspunkt är att det är via svenska kolonier i Västryssland som förbindelserna fungerat, men att utbytet skett i båda riktningar (ibid sid 2). T.J. Arne diskuterar hela tiden föremål, han berör aldrig frågan om vilka människor som funnits på Björkö.

Hur synen på ”det svenska” och ”det främmande” växt och växlat tas upp i Ruriks fotspår av Samuel Edquist. Redan Hans Hildebrand diskuterar år 1882 i Ryska rikets grundläggning genom Skandinaverna om hur ovala spännbucklor hittade i såväl Sverige som i Finland, i Baltikum och i Ryssland har hamnat där. Har de förts dit som handelsvaror eller har de har tillhört svenska ägare som dött där? Hildebrand tar även upp huruvida spännbucklorna kan ses som bevis för att svenskar bott i österled (Edquist 2012 sid 30).

Edquist menar att få ifrågasatt den bild Birger Nermans givit av det vikingatida Sveriges relation till Ryssland. Nerman hävdade bl a att Grobin liknade Birka och därför måste ha grundats av svenskar (Edquist 2012 sid 50).

På liknande sätt menar Sune Lindqvist att Hedeby liknar Birka och möjligen kan vara en svensk anläggning (Lindqvist 1926a sid 15f). Givetvis skulle Hedeby såsom en svensk anläggning och i svenska händer få stor betydelse för svearnas handelsförbindelser med Västerlandet. Vid samma tid ägde ju svearne åtskilliga liknande kolonianläggningar i Ryssland för tryggandet av handelsvägarne i Österled (ibid sid 15f).

I denna artikel tar Sune Lindqvist även upp den artikel av Knut Stierna där Stierna hävdar att Birka inte var ”en svensk stad i egentlig mening. Den var, åtminstone i begynnelsen, ett frisiskt handelsfaktori, och dess frisiska invånare skulle ha sänt den ofta omtalade inbjudan, som föranlett Ansgars ditresa.” (Lindqvist 1926a sid 2). Lindqvist argumenterar mot detta och avslutar denna del av artikeln med att hänvisa till professor Henrik Schuck: 29

Han / Schuck/ uppvisade på ett övertygande sätt, att Rimberts uppgifter, vilka Stjerna så fritt omtolkat, naturligt och utan inre motsägelser skildra Birka som en rent svensk stad (ibid sid 5).

Lindqvist är tydlig med vad han anser: Stjernas teori om Birkas uppkomst var, såsom de anförda citaten visa, fotad på en ytterligt låg värdering – man frestas säga principiell undervärdering – av den kultur, som rådde i Sverige vid vikingatidens begynnelse (Lindqvist 1926a sid 4).

Trots den markanta övervikten för artiklar om enskilda föremål under 1980talet kommer också ett förnyat intresse för skandinaviska kontakter österut (Edquist 2012 sid 89). Kristina Ambrosiani tar upp kammakarna som hon ser som ambulerande hantverkare (Ambrosiani , Kristina 1982 sid 180). Att likartade artefakter finns i stora områden kan, menar Ambrosiani, bero på att samma hantverkare rört sig inom dessa områden. Ambrosini spetsar till frågan och skriver ” Månntro om det verkligen fanns några skandinaver ens i Staraja Ladoga?” (ibid sid 183).

År 1983 skriver Inga Hägg om dräkten i Birka och tar därmed tidigt upp ”etnisk hemvist”. Lika lite fog finns det för antagandet, att främmande köpmän i Birka skulle ha lagt sig till med skandinavisk dräkt. Nu uppvisar dräkten i Birkas textilgravar flera mycket särpräglade drag från så vitt skilda håll som Skandinavien och Orienten och kan därför inte i första hand sägas ange bärarens etniska hemvist.(Hägg 1983 sid 201 ).

Hägg menar att det är ”nödvändigt att undersöka om Birkadräktens ”orientaliska” element – som inte låter sig tolkas som etniskt betingade och inte heller längre kan betraktas som ”resesouvenirer” – istället kan vara rangbetecknande” (Hägg 1983 sid 211). Detta bemöter Annika Larsson i Birka nu (Larsson 2012 sid 129). Larsson menar att jämförelser mellan Birkas textilier och bysantinska dräkter inte bara är anakronistiska utan saknar relevans för kulturtillhörighet och sammanhang. Larsson menar även att det siden som funnits i Birka kommer från vitt skilda områden och ”det är därför inte troligt att dräkten i Birka skulle representera något specifikt, främmande kulturområde” (ibid).

År 2006 görs en utställning på Birkamuseet på Björkö där islams aktualitet för vikingatidens Sverige lyfts fram. Vikingen symboliseras av en invandrad kvinna ”VikInga Muhammed”. Utställningen kritiserades inte minst i tidningen Forskning & Framsteg : Ett könsneutralt, mångkulturellt och antirasistiskt perspektiv är förstås lovvärt. Men detta initiativ är politiskt korrekt till den grad att det riskerar att ge rekylverkan. [] Frågan är om inte denna bild riskerar att sprida missuppfattningar om vikingatiden. Vi vet att historiekunskaperna är dåliga hos de yngre – en del högskolestudenter känner inte ens till franska revolutionen och första världskriget. Hur ska de förhålla sig till en ironisk och politiskt korrekt vikingabild? (Höjer 2006).

Om hur frågor kring migration tagits upp skriver Kerstin Cassel i Current Swedish Archaeology. Migrations have been an important and much debated phenomenon in archaeology as well. In the early days of archaeology, they were seen as an unproblematic and natural part of the appearance and change of a culture, whereas the processual archaeology more or less rejected migrations as a relevant subject of archaeological study. Today the question has once again come up for discussion, something that most likely is related to the great interest in ethnicity and cultural identity (e.g. Jenkins 1997; Jones 1997; Pohl 1998) (Cassel, 2000, sid 33).

I en artikel i Situne dei skriver Mathias Bäck ”Birka och den transkontinentala kommunikationen”, med underrubriken ”Om främmande föremål, etnicitet och sammanhang”. Artikeln pekar på ett par av de under 2000talet nya ingångar till forskningen om Birka. Dels är det en fördjupad diskussion 30 kring karaktären av kommunikationen och kontakterna mellan Birka och omvärlden dels tar Mathias Bäck upp etnicitet. Bäck pekar även på de fynd av Svarta havskeramik som hittats utanför Birka, i Björkö by. Bäck avslutar sammanfattningen av artikeln: All in all, these findings indicate that we now must explore the structure and function of the settlement of the southern part of Birka. Is there a direct continuity between the Viking Age settlement and the medieval village? (Bäck 2010b sid 195).

Bäck har även tagit upp etnicitet i debattartikeln ”Kampen om Nordvegen: några synpunkter på det vikingatida samhällssystemet med utgångspunkt i en ny bok om politiska konflikter i Västnorge” Homogeniteten i Skandinavien består således i gemensamma kosmologiska, etiska och rättspolitiska referensramar. Ställt mot det karolingiska maktväldet med dess många olika etniska grupper kan det norröna samhället tveklöst betraktas som en kultur vilken skulle ha kunnat inkorporeras i den frankiska makt och styrningsstrukturen. Det skall dock betonas att detta är sett ur centraleuropiskt perspektiv, eftersom skillnaderna inom Norden i själva verket var betydligt större än vad de västeuropeiska källorna ger sken av (Bäck 1999 sid 23).

Att det fanns olika grupperingar på Björkö finns belägg för – inte minst märks det på de olika typerna av gravar. En av dessa grupper som först under senare år undersökts är den som vistades i Garnisonen; ”En tränad krigargrupp som skilt sig från de övriga invånarna i Birka” skriver Charlotte HedenstiernaJonsson i Birkas krigare (HedenstiernaJonsson, 2001, sid 65). Grupper och grupptillhörighet diskuterar HedenstiernaJonsson vidare i Birka nu . HedenstiernaJonsson använder begreppet gentes – den medeltida termen för folk – när de olika grupperna definieras (HedenstiernaJonsson, 2012 sid 212).

I artikeln “Iron neckrings with Thor's hammers found in Eastern Europe” diskuterar Galina L. Novikova (Novikova, 1992 sid 73) etnisk tillhörighet med utgångspunkt från fynd från boplatser och gravar kring bl a Ladogaområdet, Novgorod och Pskov. Slutsatsen som dras är att Torshammarsringarna knappast har spridits genom handel. Fynden talar istället för att ett antal skandinaviska familjer bott i området. Dock betonar Galina Novikova att enstaka fynd av kultföremål utan samband med gravrit och gravgods inte kan användas som otvetydiga etniska indikatorer, Även Bente Magnus avvisar tanken på att dräktspännen i gravar lagts dit för att markera/ge kvinnan en etniskt svensk tillhörighet i artikeln ”Brooches on the move in Migration Period Europé” (Magnus, 2004, sid 273). I artikeln nämns att just Birka är en plats där smyckestillverkning troligen förekommit.

”En begravd population är just vad den ser ut att vara, nämligen död.” Så drastiskt skriver Anna Kjellström i artikel Barnens ben (Kjellström 2011 sid 197) och diskuterar inledningsvis hur omöjligt det är att säga någon om vilken befolkning – eller del av den – som finns representerad på ett gravfält. Egentligen kan inget mer sägas än att den är just död. Trots att Birka på Björkön i Mälaren är en av de mest arkeologiskt omskrivna vikingalokalerna i Skandinavien är undersökningarna av det humana skelettmaterialet få (ibid sid 205).

Anna Kjellströms undersökning visar att många individer i Birka upplevde någon form av stress under barndomen. Men trots detta överlevde många till vuxen ålder (ibid sid 209) samt att det var en sänkt allmänhälsa som i Birka ledde till en för tidig död (ibid, sid 210). Anna Kjellström jämför med barnen i Sigtuna som tycks varit ”friskare” vilket kan tyda på andra familjeförhållanden – man måste ha nära relation till makten för att kunna ha stadshushåll i Sigtuna. Där fanns även kristna präster, kanske med medicinsk kunskap (ibid sid 210),

Från uppfattningen att det var en genuint svensk grupp som bodde i Birka har synen förändrats. Förändringen i synsätt märks i Birkaforskningen först i början av 2000talet. Att de som fanns i 31

Garnisonen skilde sig från ”stadsborna”, att det funnits en grupp som levt i Birka by parallellt med hantverkare och köpmän innanför stadsvallen syns i dag som rimliga antaganden. Att dessa invånare innanför vallen kommit från många olika platser är i dag det vedertagna. Ämnet tas upp i Birka nu av Ingrid Gustin , (Gustin 2012a sid 96 ff), Anna Kjellström (Kjellström 2012 sid 69) och Charlotte HedenstiernaJonsson (HedenstiernaJonsson 2012 sid 213ff) samt i Fornvännen av Mathias Bäck (Bäck, 2009 sid 262).

Om sammansättningen av människor som befolkat Birka och Björkö under de två hundra åren skiftat bland annat vad gäller etnicitet finns ännu ingen forskning om. Men under det senaste året har mer av det humana skelettmaterialet analyserats. Ett resultat är isotopanalysen av den sk Birkaflickan, vars skelett finns utställt på Historiska museet i Stockholm.

Analysen visar att flickan inte är barnfödd på Birka (Pressmeddelande från SHM den 28 mars 2013). Denna ändrade kunskap om en Birkabo – från ursvensk till inflyttad – passerade inte obemärkt. Att SHM i och med detta berövat ”svenskar” en ”äkta svensk” kunde upprörda medborgare inte acceptera (Muntl: David Olovsson samt kommentarer på Avpixlat, tidig borttagna).

OSYNLIGA KVINNOR TROTS RIKA GRAVAR

Fram till i dag har arkeologin nästan uteslutande handlat om männen i förhistorien (Jensen Karlsson 2001 sid 61). I en debattartikel i Fornvännen , skriver Jimmy Strassburg: [] männen /har/ framställts som om de vore de enda tänkande, aktiva varelserna i forntiden. Hela vår förhistoria har tydligen varit en »mansmarknad». På denna marknad har männen kunnat handla med uppfinningar uppfunna av män, föremål skapade av män med konst av män, kvinnor och djur tämjda av män etc (Strassburg 1995 sid 81).

Genus/genderforskning inom arkeologin startade under 1960talet för att utvecklas under 1970 och 80 talen (ArwillNordbladh 2005c sid 26), medan den i Sverige på allvar tog plats först under 1980 talet (Welinder 2003 sid 127).

Arkeologer fäster stor vikt vid gravar när sociala relationer, genus och social ställning ska värderas. I artikeln ”The Absens of Gender” diskuterar Hans Bolin bland annat kön och klass med utgångspunkt från gravarna i Birka. To what extent can the results from the Iron Age cemeteries give us information about who were buried there? Which criteria are of significance in interpreting the sex of the buried individual? How should the archaeological find material and the osteological remains, respectively, be evaluated? (Bolin 2004 sid 169).

Hans Bolin menar att betydelsen av kvinnornas gravar har rönt mindre uppmärksamhet än männens i den litteratur som beskriver roller och ställning för män och kvinnor i Birka. Bolin fortsätter: However, it is hardly controversial to assume that the persons buried on Birka, especially those in the chamber tombs, also represented a social class with quite extensive power in the local community, not only with respect to economic wealth but also in terms of social and political relations (ibid sid 179 f).

Kammargravarna i Birka visar en polarisering av manligt och kvinnligt vilket inte generellt syns för övrigt i Mälardalen något som inte enbart behöver vara klassrelaterat (ibid sid 181 f).

32

Ola Kyhlberg menar att fynden av vikter och viktlod i gravarna – såväl kvinnogravar som mansgravar – gör att man kan diskuterat tolkningen att viktloden endast hörde till köp män (Kyhlberg 1980 sid 78)

När Holger Arbman under 1930talet systematiskt redovisade varje grävd grav gör han inga antydningar om den gravlagda är man eller kvinna, med ett par undantag då det gäller skelettdubbelbegravningar som t ex gravarna 735, 823 och 834 (Arbman 1943). Däremot berättar Arbman i Birka om kvinnornas klädsel. Han bygger, skriver han, framställningen på Agnes Geijers avhandling från 1938, Birka III (Arbman 1939a sid 93). Arbman slår fast att: Det är tydligt att köpmännen, som färdats vida och sett främmande länder och folk, gärna införde utländska moder i sin dräkt, medan däremot kvinnorna konservativt fasthöllo vid den nordiska dräkten, även då de flyttade ut till kolonierna i öster och väster (Arbman 1939 sid 100).

I Sveriges Historia del 2 noteras av Dick Harrison helt kort om kvinnor att ”I Birkas kvinnogravar har arekologer påträffat kristna symboler och liturgiska föremål.” (Harrison 2009 sid 121) samt ”Enligt skriftliga källor tycks rika kvinnor gått i spetsen för anammandet av den nya religionen. Så skedde i Birka på 800talet” (ibid sid 144). Det hänvisas inte till vilka källorna är.

Kvinnor – och barn – har endast sparsamt skymtat i Birkaforskningen. AnneSofie Gräslund berör detta i Birka IV (Gräslund 1980) och skrev även tidigare om barn (Gräslund 1972 sid 161). Elisabeth ArwillNordbladh tar upp nyckelsymboliken i järnålderns kvinnogravar (Arwill Nordbladh 1990 sid 255). Barnen i Birka har studerats av Anna Kjellström och forskarna på SHM har analyserat Birkaflickans skelett.

Många av Birkaforskarna har varit kvinnor och många kvinnor forskar i dag på Birka. Inte minst gäller det Birkas krigiska historia. Utgrävningarna vid Garnisonen har t ex skett under ledning av Lena Holmqvist Olausson. Resultaten har redovisats uppsatser från Arkeologiska forskningslaboratoriet, i serien Birkas befästning och Borgar och befästningsverk i Mellansverige samt i avhandlingen The Birka Warrior av Charlotte HedenstiernaJonsson (2006).

Det är även kvinnliga forskare som tagit upp det som av många betraktas som kvinnliga sysslor: forskningen på Birkas textilier, textiltillverkning och klädedräkt är ett sådant exempel med avhandlingar av Agnes Geijer, Inga Hägg, Annika Larsson och Eva Andersson medan Liselotte Bergström skriver om bröden i gravarna.

I en studentuppsats diskuteras social stratifiering var gäller barnen i Birka med utgångspunkt från gravar (Gustafsson, Patrik 2011). Kvinnors ställning i Birka tas upp i flera studentuppsatser under främst 2000talet. Bland andra av Karolina Bruun Olofsson (Bruun Olofsson 2005), Evelina Johansson (Johansson 2003), Jennis Mosseby (Mosseby 2009), Jimmy Evans (Evans et al 1996), Linda Jansson (Jansson 1997) samt Elin Söderström och Therese Nilsson (Söderström 2005).

Holger Arbmans arbete under slutet av 1930talet med dokumentation av gravarna, där själva graven samt föremålen beskrivs och illustreras utan övriga kommentarer kan sägas förebåda det som 2025 år senare kommer att kallas New archaeology. Arbman ger bara fakta – gravens läge och konstruktion samt fynden Att Arbman är väl bekant med vilket kön fynden normalt markerar visar han när han i texten går igenom gravar med flera gravlagda. Det framgår också av den sammanfattande tabellen.

Genus/gender har relativt sent kommit in som en del i Birkaforskningen. I dag syns den tydligast i studentuppsatser. 33

INDUSTRIMAN OCH ARKEOLOG GER PENGAR TILL GRÄVNINGAR

I sin rapport för 1872 års grävningar till Kungl. Vitterhetsakademien skriver Hjalmar Stolpe bl a: ”De i afskrädessamlingen på Björkö funna fornsakerna föra oss deremot midt in uti det fredliga hvardagslifvet med alla dess små och stora bestyr och visar oss detta i alla dess brokiga skiftningar.”(Arbman 1941 sid 151). Och det är, tycks det, med förtjusning Stolpe räknar upp fynden; ” prydnader , såsom ringar mm af silfver och guld, spännen af brons, perlor av glas, glasfluss, lera, bergkristall, karneol, amethyst, agat, bernsten och ben – toilettsaker , såsom kammar i stor mängd af ben och elghorn, örslefvar av brons och ben – vapen , verktyg och husgeråd såsom…” (Stolpe 1888 sid 10).

Med tiden har dessa Stolpes fynd detaljstuderas. Grunden läggs i de tre banden av Birka II vilka innehåller 82 artiklar om specifika fyndkategorier. Här återfinns alla fyndkategorier från gravarna; kammar, pilspetsar, ringar, örslevar och husgeråd. Medan kontext blir ett vanligt ord inom arkeologin lever fortfarande studiet av enskilda fyndkategorier i Birkaforskningen.

Efter grävningarna 1969–71 var det främst Stockholms universitet som ledde smärre utgrävningar på Birka bland annat vid norra delen av Birkas stadsvall där de enda ovan jord synliga husgrundsterrasserna finns och där man fann en dubbelgrav (Holmquist Olausson 1988 sid 175). Möjligen är en av de gravlagda ett offer. Det andra skelettet kommer att kallas ”Älgmannen” då man intill skallen fann ett älghorn, ett dittills okänt fynd i Mälardalen från vikingatiden (Lena Holmquist Olausson, 1990 sid 179). Holmquist Olausson diskuterar vilka de två begravda männen kan ha varit och redogör även för den analys av skeletten som gjorts med hjälp av ¹²C/¹³Cmetoden vilken visar att de båda männen livnärt sig enbart på terrestrisk föda, intressant eftersom saltsjöfisk utgjort en stor andel av födan i Birka (ibid sid 181).

År 1990 skriver Björn Ambrosiani i Fornvännen : ”Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har under sommaren 1989 fått det glädjande beskedet att AB Tetra Pak genom ett betydande 5årigt anslag kommer att stödja en undersökning av Birka i Mälaren”.

Det är Gad Rausing, industriman, arkeolog och sedan 1985 ledamot i Kungliga Vitterhetsakademien (KVHAA) som via sitt företag skänker 15 miljoner kronor för nya större utgrävningar på Birka vilka startar 1990. Björn Ambrosiani, som utses till projektledare, skriver i Fornvännen inför utgrävningarna, liksom inför grävningarna 1969–71. Denna gång med rubriken ”Den Svarta jorden i Birka – en nyckel till förståelsen av stad och omland under vikingatiden”. Ambrosiani tar bland annat upp just Birkas omland. Man kan idag konstatera att förhållandet till omlandet måste ha varit en synnerligen betydelsefull faktor till skillnad från vad man tidigare trodde, då framför allt Birkas internationella roll framhävdes. Denna är naturligtvis ändå av avgörande betydelse för fråge ställningarna omkring Birka, särskilt sedan den internationella vikingatids och stadsforsk ningen har lett till omfattande arkeologiska undersökningar i ett flertal, med Birka samtidiga stadsbildningar. [ ] Birka kan då också bättre sättas in i sitt sammanhang med omlandet och med den internationella situationen under vikingatiden.(Ambrosiani 1990 sid 5f)

Ambrosiani avslutar artikeln med: Det generösa anslaget från AB Tetra Pak möjliggör att genomföra ovanstående program under åren 19901994. Det är vår förhoppning att därigenom kunna besvara några av de frågor som redovisats ovan, men vi är medvetna om att ett otal nya frågeställningar kommer att växa fram under arbetets gång. Säkert är att forskningsdebatten kring urbaniseringsprocessens startskede kommer att tillföras åtskilligt nytt bränsle (Ambrosiani 1990 sid 7)

34

Grävningarna kommer att fortsätta längre än beräknat tack vara ett ytterligare anslag, totalt skänktes 23 miljoner kronor (Ambrosiani 1995) och blir den mest omfattande i svarta jorden efter Hjalmar Stolpes (Ambrosiani 2012 sid 9). Under det att grävningen pågick gavs den populärvetenskapliga bokserien Birka – vikingastaden i fem band ut av Björn Ambrosiani och Bo G. Eriksson. De vetenskapliga resultaten har underhand redovisats i serien Birka Studies som hittills består av nio delar, en av dem är Bengt Wighs avhandling (Wigh 2001). Ytterligare avhandlingar emanerar ur grävningarna. De behandlar mat från växtriket (Hansson, 1997), textilproduktion (Andersson, 1999), vegetationshistoria (Karlsson, 2000), handel (Gustin, 2004) och mollusker (Johansson, 2005) (Ambrosiani 2013a sid 12).

Björn Ambrosianis vill sätta in Birka i ”sitt sammanhang med omlandet och med den internationella situationen”. Frågeställningen är inte ny, Holger Arbman jämför 50 år tidigare Birka, Hedeby och norska Kaupang och ser hur de kunnat fungera som handelsplatser. Birka, menar Arbman, lämpar sig för vintermarknad när isarna ligger och de svenska skinnen är som bäst och sommarmarknad med god tillgänglighet för många skepp. Arbman visar även hur de många funna benen i avskrädeshöger vittnar om lokal handel. Sjöfågel från kusterna, renhorn från norr (Arbman 1962 sid 40).

Anna Kjellström tar upp ämnet och skriver om Birka och det senare Sigtuna att ”landsbygdsbefolkningen i Mälardalens centralbygd hade en avgörande funktion då de utgjorde nödvändiga producenter av råvaror och hantverk och handel samt skötte om den allmänna försörjningen av de båda tätorterna” (Kjellström 2012 sid 69). Bente Magnus och Ingrid Gustin tar upp Birkas omland i Birka och Hovgården (Gustin 2012b) men i dag är det lättare att finna material om t ex örslevar funna i Birka än om hur platsen fungerade i sin närmiljö. Det fredliga vardagslivet som Hjalmar Stolpe intresserade sig för tycks inte ha kommit närmare.

Grävningen kommer till stånd och pågår under en tid när det finns en oro för en svensk historielöshet. Utställningen Den svenska historien , en gemensam satsning av Historiska museet, Nordiska museet och länsmuseerna förbereds och invigs 1993. Ett syfte med dessa utställningar var att visa historia – och därmed skapa historia (Bohman 1997). Björn Ambrosianis och Bo G. Erikssons bokserie Birka – Vikingastaden , en del av Birkaprojektet, kan även ses som en del i att skapa intresse för historia.

Studier av Birkas förhållande till sitt nära omland – det Björn Ambrosiani hoppades på 1990 – finns, men är inte helt lätta att hitta i Birkamaterialet. I Birka nu skriver Björn Ambrosiani bl a att europeisk handel och råvaruresursutnyttjande i Skandinavien bör vara ämnen för fortsatta arbete (Ambrosiani 2012 sid 18).

ETT UTGRÄVNINGSINTENSIVT 1990-TAL

1990talet var det hitintills mest utgrävningsintensiva i landet. Stora grävningar skedde kring byggen av Öresundsbron, E18, Västkustbanan, Arlandabanan, Mälarbanan, E4, Höga Kustenbron och Botniabanan (Welinder 2003 sid 135).

Welinder skriver vidare att det gissningsvis utfördes 20 000 arkeologiska utgrävningar i Sverige under hela 1900talet. Av dessa var cirka 20 procent under 1980talet och mellan 40 och 45 procent under 1990talet. Welinder menar att utgrävningar av boplatser blev allt vanligare under 1900talet samt att utgrävningen av hus varit karaktäristiskt under senare delen av 1900talet (ibid). Vid 35

Birkagrävningarna i början av 1990talet var det en bronsgjutarverkstad som grävdes ut (Ambrosiani 2012 sid 14).

Antalet arkeologiska utgrävningar i landet under andra halvan av 1900talet är svårt att beräkna. Welinder uppskattar enligt följande:

År 1965 antal utgrävningar 150 1970 264 1975 363 1980 425 1985 707 1990 856

(Welinder 2003 sid 22 )

Hjalmar Stolpe grävde i svarta jorden men framför allt kom han att gräva gravar. Och det är främst gravarna på Birka som varit i centrum för intresset bland arkeologer. Svarta jorden i Birka, som fått sitt namn av all den aska som finns där kallas även bystan (bystaden) har rönt mindre intresse. Kuriöst är att med Stockholmsslang avses landet, bondvischan, när man säger ”bystan”.

Det var också framför allt fynd från gravarna som behandlades i avhandlingar fram till 1990talet. De tidiga gravfynden är också tillgängliga tack vare Birka I och Birka II.

När man vid dagens mest förekommande utgrävningar – exploateringsgrävningar – sätter igång är det vanligt att ett större område banas av. En tanke att leka med är att en avbaning av svarta jordenområdet görs; att alla de av Hjalmar Stolpe identifierade 19 tunnlanden blottläggs.

”Total avbaning” men med moderna metoder – markradar mm – har gjorts på Björkö men ännu har inga mer vittgående resultat kommit. Immo Trinks, som lett undersökningarna, vilka startade 2005, har under våren 2014 publicerat ett utkast: First High-resolution GPR and Magnetic Archaeological Prospectation at the viking Age Settlement of Birka Sweden (åtkomlig på nätet via författarens hemsida på ResearchGate). Att georadar kan spara tid och pengar och dessutom är ickeförstörande poängteras i artikeln, som framför allt är en metod och bildtolkningsgenomgång. Men även kartor över Birkas bebyggelsestrukturer på olika djup redovisas. Kartorna ger möjlighet att utläsa stadens struktur, ägor, hus och gångstråk. På radarkartorna kan även en yttre och en inre vallanläggning ses. (Trinks et al 2014)

NATURVETENSKAP, ETT KÄRNOMRÅDE I BIRKAFORSKNINGEN

Naturvetenskapernas genombrott inom den svenska arkeologin kommer under 1960talet, något som tas upp i artikeln ”Naturvetenskap i Fornvännen”: 1966 är en god årgång ur ett naturvetenskapligt analysperspektiv. Då publicerades nämligen även en artikel av Astrid Linder där inte mindre än sju olika analysmetoder appliceras på en mängd material. Här har röntgenfluorescens, röntgendiffraktionsanalys, lipidextraktion, proteinanalys, röntgen, 14C och diatoméanalys använts för att studera norrländsk asbestkeramik (Lidén 2006 sid 100)

36

Från 1970talet växte det fram ett samarbete mellan arkeologi och naturvetenskaper. Under 1980 talet fortsatte samarbetet, nu med metoder baserade på biokemi och på 1990talet kom DNA analyserna. Det som då gällde var att ”människor var sina gener” (Welinder, 2003, sid 121).

I Birka–Vikingastaden volym 4 skriver Björn Ambrosiani om de naturvetenskapliga tekniker som används under de då pågående utgrävningarna. Ambrosiani går igenom dateringsmetoder, metoder för miljöanalys, markkemi samt skriver om osteologi. Han sammanfattar i kapitlet Naturvetenskaper på Birka, sidorna 36–47, med att de naturvetenskapliga metoderna är ”ofta på ett experimentellt stadium, men är en integrerad del” av undersökningarna och kommer att generera forskningsuppgifter långt fram i tiden (Ambrosiani 1994 sid 47).

I Birka – Vikingastaden volym 5 står bl a om vidgade forskarkontakter runt om i Europa och användningen av en tunnslip, dvs genomlysbara snitt genom krukskärvor för att kunna studera sammansättningen av lergods. Resultaten är lovande (Ambrosiani, 1996 sid 11). Ett av resultaten syns i artikeln ”Our Man i Pskov´– Birka´s Baltic Connections in the 9 th and 10 th Centuries. Pottery as a Source for Tracing Cultural interaction.” (Ambrosiani och Bäck 2007). Naturvetenskapliga metoder började användas på Birkamaterial 1935 då några glas undersöktes för att fastställa glasmassans sammansättning (Olsson 1935). Efter det är det Birgit Arrhenius som använder nya teknikerna, publicerade i artiklar 1968 och 1970. Med starten av Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet år 1976 kommer de naturveteskapliga metoderna att bli allt vanligare i analyser av material från Birka.

Under 1990talet är det fortsatt många hänvisningar till Birka i Fornvännen. För Birkaforskningen är det intressant att läsa ”Fornvännens innehåll och skribenter 1956–1995. Svensk antikvarisk verksamhet speglad i Tidskrift för Svensk Antikvarisk Forskning” Den mest dramatiska förändringen i Fornvännenuppsatsernas kronologiska fokus under de senaste 40 åren är att forskningen kring den yngre järnåldern gått från en redan från början stark ställning till en fullständig dominans med fyra tiondelar av referenserna. Däri är ändå inte de runologiska studierna med sitt huvudsakligen vikingatida till tidigmedeltida material inräknade. Denna tillväxt har skett på bekostnad av forskningen kring bronsåldern och den äldre järnåldern, medan övriga kategoriers andelar har hållit sig tämligen konstanta. [] Fornvännens skribenter har koncentrerat sig på, i fallande ordning, Uppland, Gotland, Södermanland, Skåne och Öland. [] Vilka landskap som tilldrar sig Fornvännenskribenternas intresse avgörs förmodligen av en mycket invecklad kombination av faktorer. Härpå följer de såvitt jag förstår viktigaste, utan rangordning: lokaliseringen av svenska universitet, redaktionens placering i Stockholm, fördelningen av rika järnåldersgravar, latent Sveanationalism, folktäthet med därpå följande exploateringstryck (Rundkvist 1996 sid 178ff)

Att de naturvetenskapliga metoderna används på Birkamaterialet syns under decenniet. En gravläggning som varit föremål för tidigare forskning kommer tillbaka i en artikel med rubriken ”Stabile Carbone isotopers as dieter indikator, in the Baltic area” (Lidén och Nelson 1994 sid 13). Det är dubbelbegravningen med det nedlagda älghornet som belyses. ”Älgmannen” och det eventuella offret i samma grav finns även med i en artikel med rubriken ”Dödande vid begravningar. Ett inslag i järnålderns gravritualer i komparativ religionshistorisk belysning” (Nordenstorm 1994 sid 266)

De avhandlingar som blev resultatet av grävningarna 19901995 kommer till övervägande del från Arkeologiska forskningslaboratoriet och att de nya tekniska landvinningarna anammats märks inte minst i de studentuppsatser som läggs fram där. Birkamaterialet har varit föremål för omfattande arbeten av inte minst studenter de senaste 20 åren. Bröd, krukskärvor, golvlager, båtnitar, 37 spjutspetsar och andra vapen samt avfall från Birka har analyserats med de senaste teknikerna. (Se litteraturlistans del ”Studentuppsatser”.)

NEDSLAG PÅ OCH KRING BJÖRKÖ

Åren 1997 och 1998 skedde utgrävningar vid Birkas garnison. Undersökningen genomfördes i samband med en genomgång av tidigare fynd från Garnisonen och fortsatte år 2001 som en del av projektet Borgar och befästningsverk i Mellansverige 400–1100 e.Kr (Stjerna, Niklas 2004 sid 27). I Krigarnas hus (Holmquist och Kitzler 2002) redovisas resultaten, men även i ett antal artiklar i Fornvännen . Att Garnisonen på Birka (Adelsö socken, Uppland) uppvisar en krigarmiljö framstår allt tydligare efter att området under 1997 och 1998 har underkastats förnyade arkeologiska undersökningar. Sommaren 1998 påträffades bland många andra vapen och rustningsfynd inte mindre än fem spjutspetsar (Kitzler 2000 sid 13).

De amatörarkeologiska utgrävningarna åren 2005–2007 med syfte att undersöka medeltiden på Björkö, syns också i Fornvännen . Forskningen om Björkö har med få undantag rört vikingatiden. Öns äldsta period, det vill säga tiden innan staden anläggs, har till viss del behandlats i projekt vid Stockholms universitet. Men i synnerhet medeltiden har under sökts i betydligt mindre utsträckning (Bäck 2009 sid 262).

Från och med år 2004 har marinarkeologiska undersökningar utförts. Det är Statens maritima museer och Södertörns högskola/MARIS som undersökt vattenområdet utanför svarta jorden. Detta har bland annat givit som resultat att de timmer som hittats troligen kan vara rester av en hamnanläggning (Lindström et al 2012 sid 29–40). Hamnen kan vara en av de mest angelägna forskningsuppgifterna för att bland annat förstå hur staden var planerad (Holmquist 2013 sid 72).

Med hjälp av modern teknik har Birka mätts med 3DGIS. Kjell Persson beskiver i Fornvännen i artikeln ”Digital terrain modelling in archaeology: threedimensional GIS, examples from Birka and Vendel” hur Birkas landhöjning kan rekonstrueras och visualiseras (Persson 2002 sid 191–196).

Områden utanför Birkas stadsvall, med undantag för gravområdena har undersökts i mycket begränsad omfattning. Det innebär att t ex befästningsverket länge utgjorde en kunskapslucka (Holmquist 2013 sid 64). År 2004 startade ett forskningsprojekt kring befästningen där hela materialet ännu inte är analyserat (ibid).

I och med projekten kring Garnisonen och stadsvallen finns möjlighet att ge en bättre bild av den delen av Birka. Däremot saknas sammanfattande analyser av Björkö efter Birka och av de marinarkeologiska undersökningarna. Än så länge finns inte heller någon mer vittgående forskning om Birkas olika hamnar eller hur lokal respektive fjärrhandel hanterats.

LÅNG DEBATT OM VAR ANSGARS BIRKA LÅG

Då och då aktualiseras frågan om var det Birka låg dit, enligt Rimberts krönika, Ansgar kom. Hans Hildebrant tog i tidskriften Månadsbladet upp frågan 1872 med anledning av vad Hjalmar Stolpe funnit på Björkö. Hildebrant skrev: 38

Under den karolinska tiden ansåg man det vara ganska visst, att den fordom fräjdade staden legat på den lilla Björkön i Mälaren. Sedan dess har man velat förlägga den än till Kalmartrakten, än till Sigtuna.

En som tvekade var Erik Gustaf Geijer. I Svenska folkets historia , 1832, hänvisar även han till Adam av Bremen och anser att uppgifterna där om avstånden mellan Björkö, Sigtuna och Uppsala inte stämmer in på ”den lilla Björkön i Mälaren” Geijer hänvisar även till Ansgar och menar att det var till Sigtuna Ansgar kom (Geijer 1832 sid 82).

Hjalmar Stolpe själv verkar mest ointresserad av om det han gräver är Ansgars Birka eller ej. I sin redogörelse för grävningarna 1872 skriver han Men utrönandet af det gamla Birkas läge är på långt när ej den vigtigaste sidan af Björkö undersökningarna. Af vida större betydelse synas mig de bidrag vara, hvilka den svarta jorden lemnar till belysande af en hel mängd förhållanden uti våra förfäders hvardagslif under slutet af hednatiden (Ambrosiani och Clarke 1992b, appendix).

Hjalmar Stolpe skriver också “Jag vill fortsätta gräva där enligt någras åsikt det gamla Birca skulle ha stått”. Han vill inte tolka om detta han hittar är Ansgars Birka – han vill fortsätta undersöka (Stolpe 1872 sid 5).

En som däremot inte tvekar är Sune Lindqvist som skriver: Endast tack vare främmande män, genom Rimberts Ansgarskrönika och Adams av Bremen Gesta, erhålla vi några autentiska litterära uppgifter om den svenska forntidsstad, vars namn dessa författare skrevo Birka. Emellertid ha vi ju en icke föraktlig ersättning för denna brist i det märkliga fornlämningskomplexet på Björkön i Mälaren. Efter de vidlyftiga undersökningar, som utförts här av Hjalmar Stolpe, kan ingen längre med fog betvivla, att ej dess fyndrika svarta jord, inramad av en vall och en särskilt befästad borghöjd samt omsluten av ett till omfattningen i Norden enastående gravfält, utgör platsen för det Birka, som Ansgar besökte och som enligt de utländska urkundernas utsago var svearnas förnämsta hamnstad under 800talet, ännu beståndande vid 900talets mitt, men övergiven före tiden omkr. 1070 (av fynden att döma säkerligen redan omkr. 1000). (Lindqvist 1926 a sid 1)

I slutet av F. W. Brannius, Strängnäsläkaren som reser till Björkö i början av 1800talet, reseberättelse får vi veta: At staden varit blomstrande kan slutas af dess folkrikhet och af den rygtbarhet, som kallade Usedoms innevånare at här nedsätta sig; [ ] At Björkö varit Sveriges hufvudstad är icke säkert åtgjort, åtminstone betviflas det af många; men at någon furste där residerat är otvifvelagtigt (Selling 1942 sid 356).

Däremot är Dag Stålsjö, den i modern tid som mest skakat om etablissemanget med sitt tvprogram och boken Svearikets vagga, en historia i gungning som kom 1983, helt säker på sin sak. Birka i Mälaren som är så rikt på fynd men som uppstår så plötsligt och försvinner lika fort? Ja, jag tror, att Birkas historia är en helt annan än den som nu gäller. Då tänker jag inte på episoden med Ansgar. Gravfynden innanför den befästa staden är mycket rikare än fynden från gravarna utanför. Gravskicket är också annorlunda. Det verkar närmast österländskt. [ ] Jag tror att utländska köpmän upprättade Birka, rekryterade en lokal hird och sedan företog plundringståg runt Mälaren och tog vad som gick att ta, inte minst slavar. Allt detta såldes sedan österut. Birka var en främmande koloni på svensk mark. Stark tack vare den lokala skyddstruppen, de som ligger i de fattiga brandgravarna av nordisk typ. Innanför ligger de rika utländska herrarna i gravar som liknar muslimska. [ ] När Mälaren upphör att vara en havsvik upphör Birka. Då kommer missionen och med kungarna från söder (Stålsjö 1983 sid 151).

39

I en tillbakablick skriver Stig Welinder om detta i Fornvännen : Vid mitten av 80talet skapades arkeologins image i massmedia av utgrävningen på Helgeandsholmen och opinionskampanjen för ett medeltidsmuseum, och av Dag Stålsjö och striden kring Västgötaskolan och Birka. Detta var några av symbolerna, som visade att historia och arkeologi, enkelt sagt, låg i tiden. Naturligtvis passerade svensk arkeologi ett antal intellektuella lågvattenmärken i sin oförmåga att möta tankeströmningarna i tiden och mera explicit intresset för arkeologin (låt vara att intresset kunde ta sig en del överraskande uttryck). (Welinder 1997 sid 19 f).

Maj Odelberg berättar i informationsskriften Birka om biskop Adalvards av HamburgBremen skildring av sitt besök i Birka omkring 1060. Han kunde då inte finna Unnis grav ”i den övergivna och förfallna staden” (Odelberg 1974 sid 26). Att Birka var beläget på Björkö i Mälaren är klart.

Holger Arbman tvivlar inte heller på att Björkö varit platsen för Birka. Något tvivel om att Birka verkligen varit beläget på Björkö har man icke hyst under hela medeltiden; Dahlberg tvivlade ej heller därpå då han för Suecia Antiqua gjorde en karta över ön och till denna karta en beskrivning, som aldrig blev tryckt (Arbman 1939 sid 9).

Om Birka på Björkö i Mälaren var det Birka som Ansgar kom till har alltså debatterats. Påvel Nicklasson sammanfattar frågan: Numera är dock de flesta forskare ense om att Birka är identiskt med Björkö i Mälaren. Denna lokal föreslogs redan på 1600talet av Johan Hadorph, som förmodligen företog de första arkeologiska undersökningarna på ön. Men osäkerheten om var Ansgars Birka legat var under de följande seklerna fortsatt stor och många platser fördes fram som tänkbara kandidater. [ ] I och med Hjalmar Stolpes stort anlagda undersökningar på 1870talet stod det dock klart vilken exceptionell plats Björkö är. Först då fanns det starka arkeologiska argument för att placera Ansgars Birka där (Nicklasson 2009 sid 274).

Detta är också det senaste inlägget i frågan. Det tycks som om de många fynden från Björkö tagit över diskussionen om var Ansgar först predikade, frågan tycks helt avskriven trots att något avgörande för en tolkning att det var just till Birka på Björkö i Mälaren som Ansgar kom ännu inte finns.

BIRKA OCH KYRKAN

Ombord på flottans jagare Hugin och Munin (sic!) anländer på midsommaraftonen år 1930 bland andra Konungen till Björkö för att närvara vid invigningen av Ansgarskapellet. Vid invigningen deltog samtliga tolv svenska biskopar tillsammans med 15 biskopar från grannländerna (Upsala Nya Tidning 25 juni 1930 sid 1 och 6).

För Nathan Söderblom var Ansgar en av de kristna föregångarna. När han, redan före sin tid som ärkebiskop svarat för det religiösa idéprogrammet till Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden, invigd 1913, lät han i koret placera bilder av dessa föregångare – en av dem Ansgar. Vid utflykten till Björkö 1926 hade man samlat in pengar till ett kyrkobygge. Att uppföra ett kapell på Björkö var trots allt inte ens då en helt ny tanke. År 1919 hade Nathan Söderblom uppvaktats av Frälsningsarmén chef med förslag om ett minneskapell för Ansgar på ön (Lindqvist, Märta 1950 sid 6).

En kyrkobyggnadsnämnd skapades, en av ledamöterna var Sigurd Curman. Från fornminnesvårdande håll sades att ett kyrkobygge stod i strid med de antikvariska intressena. För 40

ärkebiskopen var det självklart att kapellet skulle byggas på statens mark – fornminnesområdet – för att kontrollen skulle vara säkerställd. Det hela slutade med att ärkebiskopen själv köpte in mark, utanför fornminnesområdet. Därefter utfärdade landets samtliga biskopar ett upprop om insamling till bygget (ibid sid 7ff).

Kapellet byggdes snabbt – från december 1929 till midsommar 1930. Stockholms Dagblad skrev inför invigningen på midsommaraftonen den 23 juni en ledare under rubriken ”1100 år”: Vid midsommar firas officiellt två stora historiska minnen i vårt land. 1100 år ha förflutit sedan Ansgar först predikade kristendomen för svearna. Och det är 400 år sedan Augsburgska bekännelsen, den lutherska kyrkans viktigaste bekännelseskrift, överlämnades till kejsar Karl på riksdagen i Augsburg.[ ] Ansgars missionsresa och Augsburgska bekännelsens framläggande ha för utvecklingen i vårt land haft avgörande betydelse. I och med folkets kristnande drogs vårt land in i den europeiska kulturkretsen (Stockholms Dagblad 23/6 1910).

I efterskriften till Ansgarskapellet på Björkö , den tredje upplagan från 1950, står när Ansgarskapellet håller öppet. Det står också att ”Ansgarsön med sitt minneskapell har mer eller mindre blivit ett av många efterlängtade pilgrimsmål”. Björkö nämns inte särskilt, Birka inte alls.

Möjligen är invigningen av kapellet kulmen på Ansgarsfirandet och Ansgarsminnet på Björkö. Men berättelsen om Ansgar har levt – och lever fortfarande – i synnerhet i Mälardalen. Det finns dock ingen kontinuerlig tradition av det vi kan kalla ”Ansgar i Birka” inom Uppsala stift. Det var Erik den helige som tidigt intog platsen som ´patronus´, skyddshelgon, i det som kom att bli ärkestiftet. Först i slutet av 1300talet fördes Ansgar in i den svenska, då katolska, traditionen som patronus. Dåvarande biskopen i Linköping Nils Hermansson tar med Ansgar när den årliga festen för Sveriges skyddshelgon firas. Att det är biskopen i Linköping som för in Ansgar beror med stor sannolikhet på att det fanns en diskussion om var i Östergötland det Birka låg dit Ansgar kom (Helander, 1989 sid 209). Med reformationen avbröts Ansgarskulten. Men Ansgar och kopplingen till Birka levde kvar i ”den lärda världen” (Helander 1989 sid 249). Ansgarsminnet återkommer därefter först i den reseberättelsen P A Wallmark skrev (Wallmark 1845).

Wallmark berättar om ”Christna Missionärer” som kom till en stad vars anläggningsår förlorar sig långt in i hednatiden. Och förtäljer vidare om Rimbert och om hur en plats i staden uppläts åt en kristen kyrka och om Ansgars närvaro. I anledning av deet Christendomens första förkunnande på Björkö af Ansgarius, firades också här den 20 Nov 1830 en enkel, men vacker jubelfest, föranstaltad af dåvarande kyrkoherden på Adelsön (hvartill Björkön äfven hörer), Hr Tunelli, som inför en talrik samling av dessa och angränsande invånares, och från samma plats der, enligt traditionen, Ansgarius predikat, i ett kort tal återkallade minnet deraf att Evangelii ljus härifrån för tusen år sedan allraförst uppgått öfver fäderneslandet.” (Wallmark 1845 sid 69).

Wallmark berättar om hur man vid detta tillfälle beslöt att resa ett monument och att en insamling omedelbart startades. Och att senare – den 23 april 1831 – kollekten i alla landets kyrkor skulle gå till detta monument. Kollekten gav omkring 1 700 riksdaler banko (Wallmark 1845 sid 69f).

I Fornvännen har den kristna/kyrkliga delen av Birkas historia endast berörts ett fåtal gånger. Ansgar, Birka och de första kyrkklockorna kopplas samman (Amark 1912 sid 71). Över 90 år senare diskuteras vilka fynd som kan knytas till en kristen tro och vilket inflytande den kristna tron haft i Birka. The author seeks to shed light on the Christian influence in Viking Period Birka by introducing some combinations of grave finds that might be regarded as traces of such 41

influence: "paradise" brooches, cross pendants, scutiform pendants and coins of Louis the Pious (Trotzig 2004 sid 197).

Sambandet mellan årliga högtider och gravars orientering tas upp i Fornvännen med exempel från Birka (Lindström, 2005, sid 13) och i ”Arkeologin bakom Rimbert Om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka” diskuteras en trolig plats för ett kyrkobygge (Zachrisson 2011 sid 100).

Att det finns en nedtecknad historia har haft stor betydelse påpekar Dick Harrison i Sveriges Historia . Han skriver: Av de områden som kom att ingå i det medeltida svenska kungariket var missionen snabbast och mest effektiv i Västergötland. I rikssvensk historisk tradition har detta i regel tonats ner till förmån för Ansgarstraditionen, som ju associerats till Birka och Mälardalen. [] Problemet är att den västgötska missionen aldrig fästes på pränt (Harrison 2009 sid 138). Kopplingen mellan kyrkan och Birka har, menar jag, spelat roll för att göra Birka känt. Birka/Björkö har spelats ut när tiden krävt samling kring något gemensamt svenskt och rollen som landets första plats för missionen har utnyttjats när tidsandan passat. Det som möjliggjort detta att de skrifter som kopplar samman missionen med en specifik plats.

Däremot har kyrkans betydelse/inflytande varit av marginell betydelse i den arkeologiska forskningen. Endast fyra författare har berört Birka tillsammans med kyrka/religion i Fornvännen under de senaste 20 åren: Nordenstorm, 1994, Trotzig, 2004, Lindström, 2005 och Zachrisson, 2011.

BIRKAS BÖRJAN OCH SLUT

”Vi finna att denna stad egt bestånd åtminstone från 700talets början till inemot 1000talets slut” skriver Hjalmar Stolpe (Stolpe 1888 sid 21). Mer preciserat anser Stolpe att Birka upphörde något år efter 1060, grundat på berättelsen om biskopen Adalvards besök. Stolpe är väl medveten om att inga mynt hittats från tiden efter 900talet, men påminner om att en så liten del av svarta jorden är utgrävd (ibid sid 24). Att skälet till att Birka övergavs skulle vara resultat av en omfattande brand avfärdade Hjalmar Stolpe omgående. Han skriver att man förr ”sökt bevisa att här stått en stad som genom brand blivit förstörd och med en vanlig lättvindighet i historiska slutsatser tillskref man än Olof den heligt än Esterna detta dåd”. Stolpe pekar på fynden i svarta jorden och ser att de flesta inte ens är svedda. Asklagret ”härstammar från spiseleldarna inomhus” (Stolpe 1888 sid 8). När Stolpe inte ser några bevis för en våldsam förstörelse tror han hellre på att staden såsmåningom förlorat sin betydelse (ibid sid 24)

I dag är forskarna tämligen överens om att Birka övergavs i slutet av 900talet (Holmquist 2010 sid 197). Däremot diskuteras varför detta skedde. Förslagen om varför Birka överges har varit många. Ett är att platsen utsatts för överfall, nedbränning och plundring (Arbman 1939:130–132). Ett annat har varit att vattenlederna i främst Södertälje ska ha grundats upp på grund av landhöjningen. Denna linje är sedan länge företrädd av Björn Ambrosiani (Clarke & Ambrosiani 1993). Andra förslag har varit att sjukdomar drabbat staden eller miljöproblem i form av svårigheter med sophanteringen. Ett ytterligare förslag är att det ”hedniska” Birka skulle ha ersatts av det ”kristna” Sigtuna. Birka skulle ha varit för hedniskt influerat för att den kristna kyrkan skulle vilja etablera sig där. Slutligen har det i olika sammanhang sagts att det rört sig om maktpolitiska förändringar och strävanden (Holmquist 2010 sid 197).

42

Efter förnyade utgrävningar av Garnisonen på Björkö står det klart att Birka anfallits och fallit (Holmquist 2012 sid 203). Men om staden övergavs samtidigt, tidigare eller senare är inte klart (HedenstiernaJonsson 2006 sid 97). Attacken – eller kanske attackerna – mot Birkas befästning kan ha varit iscensatt av den svenska kungen eventuellt tillsammans med ryska allierade och skett på 970talet. Skälet skulle vara att kungen ville flytta handeln till sin nya stad Sigtuna. Peter Lindbom utvecklar denna teori med utgångspunkt från fynden av bl a pilspetsarna i Garnisonen (Lindbom 2009 sid 83).

Att det snarare var danska allierade som attackerade Birka framför Anders Carlsson. Även Carlsson markerar sambandet med flytten till Sigtuna vilken ska ses i samband med en flytt av kungsgården på Adelsö och att Fornsigtuna överges (Carlsson 1997 sid 83 ff).

Hur landhöjningen och därmed vattenvägen söderifrån till Mälaren inte längre var segelbar har diskuterats i samband med att Birka upphörde. David Damell skriver i två artiklar om möjliga vatten och vattendjup genom nuvarande Södertälje. Damell menar att det under större delen av vikingatiden gick att dra skepp över ett näs vid Södertälje (Damell 1972 samt 1974) Släpsträckan vid Södertälje var således kort. Med de lätta och grundgående nordiska båtarna bör det därför inte ha varit alltför stora svårigheter att rulla även lastade småskepp över näset. Som också tidigare framhållits medförde dock uppgrundningen av vikarna under senare delen av vikingatiden att dragsträckan blev för lång och att leden därför bör ha spelat ut sin roll som passage till Birka, åtminstone vad direkttransporter beträffar. Omlastningar kan naturligtvis ha skett vid Tälje (Damell19 74 sid 24f)

Stolpes antagande om när Birka uppstod har inte alltid accepterats. Dorestad synes ha blivit ett handelscentrum troligen vid 600talets slut, Birka antagligen något före 800” (Schüch 1924 sid 18). T.J. Arne ser myntfynd från omkring år 800, men inga äldre, i Fornvännenartikeln ”Birkagraven nr 632 och kejsar Theophilos' mynt” (Arne 1946 sid 216).

I dag tycks dock Hjalmar Stolpes tidpunkt för Birkas början vara vedertagen. ”Staden grundades med hänsyn till landhöjningsförhållanden under första hälften av 700talet” skriver Björn Ambrosiani (Ambrosiani 2012 sid 9). Varför den grundades, hur den kom att ligga på Björkö är det dock färre som skriver om. Intressant är Lena Holmquist synpunkter, ursprungligen från ett seminarium 2012. Under Birkas långa forskningshistoria, [] så har forskare och andra försökt att förstå varför den uppkommer, hur den varit konstruerad och varför den slutligen överges. Den är en främmande fågel i sin omgivning och skiljer sig starkt från bosättningarna på landsbygden runt omkring. Staden var inriktad på handel och hantverk och uppstår samtidigt som ett antal andra liknande under andra hälften av 700talet och ligger spridda längs Östersjökusten som noder i transportsystem mellan inland och kust. [] För att förstå urbaniseringsprocessen har forskare sökt efter förklaringsmodeller men samtidigt kan det göra att bilden blir alltför förenklad (Holmquist 2013 sid 64).

Vad som hände ”efter Birka” har studerats vid några grävningar under senare år. I Fornvännen skriver Mathias Bäck i artikeln ”Vikingatida bebyggelse funnen utanför Birkas stadsvall”: Av intresse med tanke på projektets ursprungliga frågeställningar om Björkö efter Birka är att de sena (men delvis med staden samtida) dateringarna talar för att denna del av ön kanske haft en aktiv roll först i en framskriden del av stadens historia. Men de kan också vara en antydan om att en posturban fas kan ha funnits i det som senare kom att bli Björkö by (Bäck 2009 sid 262).

43

I rapporten Båtudden på Björkö. Delundersökning av strandområdet nedanför Svarta jorden framgår att flera av fynden har C 14 dateringar som pekar mot vikingatid/tidig medeltid vilket skulle innebära att lämningarna härrör från en tid efter att staden Birka upphört (Bolin et al 2008 sid 15) I rapportens utvärdering frågas även Under senare år har mindre undersökningar sökt fånga lämningar från tiden efter Birkas upphörande, och här har vi två dateringar som tyder på att aktiviteterna fortsatte på ön. Men frågan var dessa lämningar primärt har hört hemma är något som får lämnas vidare åt framtida undersökningar (Bolin et al 2008 sid 16).

Hjalmar Stolpe var noga med att påpeka att stora delar av svarta jorden ännu inte var undersökt och att man därför inte med säkerhet kunde säga något om när ”stadens våldsamma förstöring” skedde – dvs när Birka upphörde. Vidare hoppas han att en fullständig, vetenskaplig undersökning av detta område en gång måtte kunna ske (Stolpe 1888 sid 24). Än har en sådan undersökning inte gjorts.

NYTT MILLENNIUM – NYA INFALLSVINKLAR

Eter 1990talets stora grävning och den populärvetenskapliga serien Birka-Vikingastaden och UNESCOlistningen tar Birkaforskningen ny sats vid millennieskiftet. Under de senaste åren har många artiklar, fokuserat på möten, kontakter och kontaktvägar skrivits. De frågor som diskuteras är bland annat vilka influerade, varifrån kom impulser, är det handelskontakter eller mer personliga möten som kan spåras i artefakterna.

Så menar Björn Ambrosiani och Mathias Bäck i ” Our Man in Pskov” att en analys av keramik ger stora bidrag till diskussionen om kontakter över Östersjön mellan nordvästra Ryssland och södra Finland med östra Skandinavien under yngre järnåldern. Keramik var ingen handelsvara utan visar på kontakter på ”a household level” (Ambrosiani & Bäck 2007 sid 183).

I Fornvännen syns även artiklar där udda fynd och nya aspekter lyfts fram. Det är artiklar som ”För folk och fä: om vikingatida fjättrar och deras användning” (Gustafsson, 2009, sid 89), ”Of Thieves, counterfeiters and homicides: crime in Hedeby and Birka” (Kalmring, 2010, sid 281), ”Metalliska spår efter gjuteriverksamhet: en skiss till en arkeologisk fältmetod” (Söderberg, 2002 sid 255) och ”Vikingatida bebyggelse funnen utanför Birkas stadsvall” (Bäck, 2009 sid 262) samt ”Varægiske vinterruter: slædetransport i Rusland og spørgsmålet om den tidlige vikingetids orientalske import i Nordeuropa” (Sindbæk 2003 sid 179).

Sven Kalmring har skrivit ”The Birka prototown. GIS – a source for comprehensive studies of Björkö” där han diskuterar bristen på sammanfattande studier av Birka. The lack of summarising syntheses is in considerable part a result of the current doctoral examination procedure. While smaller artefact assemblages and features are being dealt with in bachelor’s and master’s theses ( C/D-uppsatser ), PhD dissertations are increasingly taking the shape of article theses.[ ] On the other hand only few academic attempts have been made to sum up the huge amount of available information (Hallström 1913; Arbman 1939; Holmquist Olausson 1993). (Kalmring 2012 sid 254).

Något av “hvardagslifet”, det som Hjalmar Stolpe hoppades skulle avslöjas efter utgrävningarna i svarta jorden kommer även fram i ”Vild vikings vivre” (Isaksson 2003 sid 271) och i ”Odenssymbolik i Birkas Garnison” (Kitzler Åhfeldt 2000 sid 13). Nära vardagen och genom att knyta ihop fler forskningsområden kommer Jens Heimdahl i ”Barbariska trädgårdsmästare. Nya perspektiv på hortikulturen i Sverige framtill 1200talets slut ” (Heimdahl 2010 sid 265). 44

Författaren sammanfattar bland annat de många resultaten från arkeologiska forskningslaboratoriets undersökningar på Birka och Björkö och tar t ex upp AnnMarie Hanssons Etnobiologi i Sverige (Hansson 2011), där Hansson studerar dels bekanta växter från järnåldern, som kvanne, lök och kål men där hon även ”söker stöd för estetiska trädgårdsspår i förekomsten av blågull och tusensköna i Birka.” (Heimdahl 2012 sid 267). Heimdahl beskriver även Birkafynd av selleri, persilja och dill (ibid sid 272).

När nu, våren 2014, de tiotusentals fyndposterna från grävningarna i början av 1990talet enligt planerna blir tillgängliga i digital form för forskare medför det ett nytt skede. Fynden från stadslagren ger förhoppningsvis en bild av det pågående livet. ”Det dagliga livet och dess föremål och kontexter är fortfarande relativt okända i Birka” skriver Charlotte HedenstiernaJonsson (HedenstiernaJonsson 2012 sid 261). I Fornvännen finns dock alltjämt artiklar med detaljstudier till exempel ”Tre dräktspännen från Björkö” (Gustafsson 2008 sid 42). och ”Borre style metalwork in the material culture of the Birka warriors An apotropaic symbol” (HedenstiernaJonson 2006b sid 312)

I Current Swedish Archaeology skriver Nils Ringstedt i “The Birka ChamberGraves –Economic and Social Aspects A quantitative analysis”: There are other scholars who assert that the chambergrave custom at Hedeby derives from middle Sweden, Birka, because Swedish Vikings exerted political influence at Hedeby during the 10th century. However, there was an extraordinary number of chambergraves built at Birka during a brief period when it probably had extensive external relations (Ringstedt, l997 sid 141).

En sammanfattning av forskningen i början av 2010talet görs i boken Birka nu (2012). Med medel från Riksbankens jubileumsfond pågår även två projekt kring Birka vid Historiska museet (HedenstiernaJonsson 2012b förord)

På Statens Historiska museums blogg för Birkaprojektet kan man läsa Nu är verksamheten i Birkaprojektet i full gång. Digitaliseringsarbetet pågår för fullt och fyndmaterialet från undersökningarna i Svarta jorden 1990 – 1995 packas upp, registreras och dokumenteras. Det är närmare 60 000 fyndposter som ska gås igenom, men vi har ett par år på oss. Fyndfördelningen är avklarad och föremålen har fått inventarienumret SHM 35000 – snart lika legendariskt som birkagravarnas SHM 34000 (inlagt 7 november 2011).

Grävningarna på Birka fortsätter inom Birkaprojektet. Under sommaren 2013 på SHMs blogg: Ungefär norr om högen Bj 750 har det kommit fram ett tydligt stolphål där högen sluttar nedåt. Stolphål i anslutning till gravhögar förekommer då och då, därför är vi inte förvånade på något vis. Samtidigt säger det här något om skillnaden mellan arkeologi på 1800talet och arkeologi idag, nämligen att huvudsyftet då var att undersöka innehållet i gravarna medan vi idag även är intresserade av det som har hänt runt om en gravhög som Bj 750. Stolphålet visar att det stått någon slags träkonstruktion på platsen men vilken slags konstruktion vet vi inte ännu (inlagt 23 augusti 2013).

Birkaforskningen sammanfattas av Björn Ambrosiani i Birka 1680-2013 Ett långvarigt forskningsprojekt (Ambrosiani 2013b) samt avslutningsvis i Birka Nu med ”Här finns plats för många olika forskarinsatser” (Ambrosiani 2012 sid 18), där urbaniseringsprocessen tycks vara en av dessa insatser. Denna forskning var också utgångpunkt för det seminarium som våren 2013 hölls av SHM. Seminariet, ”Ancient Centres, Special Economic Zones and – Restart!”, hade Birka, Björkö, Adelsö och omlandet som startpunkt.

45

Birkaartiklarna i Fornvännen från de senaste åren och boken Birka nu visar att Birkaforskningen i dag spänner över vitt skilda fält. Från fördjupning av enskilda fyndkategorier till symboliken i Birkas begravda båtar. Frågan är om dagens övriga arkeologiska forskning är lika bred. Men att få en överblick är inte helt okomplicerat. Stora utgrävningar dominerar mediabilden och populärvetenskapen. Nyare forskningsfält som historisk arkeologi och samtidsarkeologi tar plats.

Av de senast inlagda 19 artiklar i Fornvännen kring vikingatiden rör tre Birka, tre kyrkor, en har finländskt ursprung, tre rör museer och bevarandefrågor och fyra enskilda föremål och hantverk och fyra boplatser/kultplatser. Om några år kan vi lättare se vilka ämnesområden som dominerade inom arkeologi, och hur dagens Birkaforskning passar in i det sammanhanget.

Det kommer också bli lättare att bedöma dagens tidsanda, när den kan ses i backspegeln.

TRE AVHANDLINGAR MED TRÅDAR TILL BIRKA

Åren 1938, 1974 och 2007 läggs avhandlingar fram som bygger helt eller till stora delar på de textila lämningarna från Birka. De är Agnes Geijers Die textilfunde aus den Gräben , Inga Häggs, Kvinnodräkten i Birka livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet samt Annika Larssons, Klädd Krigare: Skifte i skandinaviskt dräktskick kring år 1000 , från 2007. Två av avhandlingarna är recenserade i Fornvännen , en i Oslo Universitetets oldsaksamling Årbok 1937 . Två av recensionerna är skrivna av opponenter.

De tre avhandlingarna har skilda syften, Agnes Geijer ser behovet av att få en fastställd nomenklatur inom det textila området (Geijer 1938, förordets första sida) och gör en noggrann genomgång av fynd, grav för grav. För Inga Hägg är ett av syftena att ge ”Birkamaterialet [] en dräkthistorisk behandling” (Hägg 1974 sid 1) medan Annika Larsson vill visa hur religionsövergången påverkade klädedräkten men hon vill även höja statusen för textilforskningen (Larsson 2007 sid 351), och, enlig recensenten, också har som grundsyfte att ”problematisere de såkaldte orientalske tekstiler i Birka, og Inga Häggs tolkning af disse som vidnesbyrd om en byzantinsk inspireret embedsmands og hofdragt med rangbetegnende elementer.”

Avhandlingarns olika syften ger en bild av hur forskningen kring textilier skiftat från 1930tal till i dag. Jag vill även redovisa hur de tre avhandlingarna tagits emot och recenserats av sin samtid. Har de även nått de syften skribenten avsett?

Agnes Geijer

När Holger Arbman fick i uppdrag att publicera fynden från Birkas gravar gav han vartefter de textila resterna till Agens Geijer. Geijer var då chef vid Pietas, en textilateljé löst knuten till Nordiska Museet. Med utgångspunkt från dessa fynd lade Agnes Geijer fram sin avhandling Birka: Untersuchungen und Studien III, Die Textilfunde aus den Gräbern år 1938. Avhandlingen, som var den första i Birkaserien kom alltså att få nummer tre.

Hjalmar Stolpe själv nämner bland fynden från svarta jorden ”lemningar af vävnader, garn, samt en hop nöthår, troligen stoppning till en kudde etc etc” (Stolpe 1888 sid 12). Däremot nämns inte något om de textila fynden från gravarna – vanligen mycket små fragment på undersidan av t ex spännbucklor ”oft mit Erde bedeckt oder vermischt, entweder noch neben Metallgegenständen 46 verschiedener Art liegend oder in besonderen schachteln verwahrt gefunden” (Geijer1938 förordet sid 1)

I sin avhandling går Agnes Geijer igenom materialet med till buds stående medel – vilket framför allt är att använda mikroskop (Geijer 1938 sid 11). Trådspänning, vänster resp högertvinnad tråd, hur material bevaras, rostangrepp mm tas upp, först därefter redovisas fynden från gravarna först uppdelat efter material; lin, hampa, ylle, siden, päls men även stickade textilier, band och posamentarbeten (flätade snoddar/band ofta med guld eller silvertrådar till garnering), därefter redovisas fynden uppdelat efter gravar. Geijer går även igenom de olika metoder som använts, som plissering och gauffering (veckningar).

I sammanfattningen diskuterar Agnes Geijer bland annat släktskap mellan vikingakulturens kvinnokläder och folkdräkter i de baltiska staterna. Hon tecknar även hur spännbucklorna rimligen har fästs i hankar för att inte förstöra tyget och undrar ”ob verheiratete und unverheiratete Frauen bereits damals verschiedenen Kopfbedeckungen hatten” (ibid sid 155). Inga Hägg, vars avhandling Kvinnodräkten i Birka kom 1974 skriver om Geijers arbete i Fornvännen 1983: Birka spelar alltså en avgörande roll för nu rådande uppfattning om vikingatidens dräkt och då framför allt Geijers beskrivningar i Birka III (Geijer 1938).[ ] I centrum för Geijers iakttagelser stod, som bekant, vävnadernas tillverkningsteknik, inte det dräkthistoriska.

Hur arbetet med att preparera fram textilfragmenten, som mycket länge legat inbäddade i jord och lera gick till skriver Agnes Geijer om i Fornvännen. Detta skedde på följande sätt: de ofta till oigenkännlighet hoptufsade fragmenten lades på glasskivor, varefter vattnet tillfördes droppvis med en pipett samtidigt som smutsen avlägsnades, vanligen med akvarellpenslar, eller sögs upp med läskpapper eller filtrerpapper. Efter ett (ofta flera dagars) långsamt och försiktigt blötande och vändande mellan glasskivor och sugpapper kunde man i regel skilja olika hopkletade lager från varandra och därefter få vävnader och trådar att räta ut sig i ursprungligt läge. Och man kunde också – medan fragmenten voro våta och trådarna smidiga, så att de tålde ett försiktigt petande med nålar och dylikt – analysera tekniken. Under hela detta arbete kunde viktiga detaljobservationer göras, vilket senare icke varit möjligt. Huvudparten av det nu skildrade arbetet skulle otvivelaktigt ha gett ett rikare resultat om det utförts mer eller mindre omedelbart efter utgrävningsögonblicket. Många möjligheter för vetenskaplig analys kunna i liknande fall gå förlorade (Geijer 1956 sid 268)

Margareta Nockert, som även hon varit ansvarig för textilateljén Pietas, skriver om Agnes Geijers arbete på 1930talet: Det kan nämnas att detta var första gången vattenbehandling tillämpats på arkeologiska textilier. Vattenmetodiken utvecklades så småningom också för andra typer av textilier och har bildat skola internationellt (Nockert 1978 sid 20) Mycket snart hänvisas till Geijers avhandling, av t ex Erik Sörling i Fornvännen 1939, sid 46 och T. J. Arne Fornvännen 1947 sid 295.

Opponent vid disputationen 1938 var Bjørn Hougen. Ett sammandrag av hans opposition publicerades i Oslo Universitetets oldsaksamling Årbok 1937 med rubriken Fra vikingetidens tekstilkunst. Bjørn Hougen konstaterar att tekniken spelar en avgörande roll för förståelsen när det gäller textilier. Hougen anser att det textila materialet från Birkas gravar är speciellt och att de har en kulturhistorisk och socialt sett helt annan bakgrund än vikingatidens textilfynd från övriga Norden (Hougen 1937 sid 159).

47

Recensionen/oppositionen är berömmande och den enda anmärkningen är att Hougen menar att det borde vara möjligt – kanske önskvärt med en kronologisk värdering av materialet. Och när det kommer till de silver och guldtrådar som använts opponerar sig Hougen mot Geijers antaganden om hemmaproduktion. Han menar att det kan inte vara så i en så utpräglad handelsmiljö som Birkas. För övrigt är han imponerad av arbetet, inte minst berömmer han Geijer för att ha hittat en stadkant och utifrån den kunnat bedöma hur väven suttit i vävstolen (ibid sid 161).

Recensionen avslutas med Ved den samvittighetsfulle materialframleggelsen, den kyndige drøflese av tekniske problemer och ved de handels og drakthistoriske resultater som er oppnådd på grunnlag av et sjeldent og vanskelig, men rikt och fengslende stoff, er Agnes Geijers bok et arbeide av stor verdi ikke bara for tekstilforskningens spesialproblemer, men like meget for vikingetidens kulturhistorie i sin helhet! (ibid sid 163).

Inga Hägg

Inga Hägg lägger fram sin avhandling 1974. Det kan vara värt att notera att den enda kritik av Hjalmar Stolpes arbete på Björkö jag hittat är från Inga Hägg, som skriver. Även om inte varje enskild gravplan kunnat utföras efter detta ideal, är noggrannhetensgraden i genomsnitt god, vad skelettdelar, spännen, pärlor, redskap, vapen, husgeråd etc beträffar. Däremot saknas så gott som konsekvent varje spår på planen av de ofta både ansenliga och väl bevarade textilierna (Hägg 1974 sid 1).

För Agnes Geijer var det viktigt att fastställa en nomenklatur. Hägg framhåller att det kan finnas ”avsevärda skiljaktigheter mellan birkadräkten och det inhemska dräktskicket i allmänhet” (ibid sid 1) men skriver även att kvinnodräkten tycks vara enklare och – men tveksamt – skulle detta kunna tyda på att kvinnodräkten kan vara mer representativ för det allmänna dräktskicket (ibid sid 2).

Hägg utgår från dels fynden dels Stolpes gravplaner och anteckningar och analysen görs med utgångpunkt från textilfragment, spännen, smycken och småredskap – enligt Hägg det som tillsammans utgör dräkten som helhet. Med hjälp av de textila lämningarna kan även plaggens konstruktion återskapas. Inga Hägg gör en lika noggrann genomgång grav för grav som Agnes Geijer och visar att Geijers slutsatser inte alltid stämmer. Inga Hägg identifierar även ett plagg som burits mellan särk och kjol. En tunika som verkar formsydd (ibid sid 90)

Inga Hägg finner att textilmaterialet i livplaggen är tillverkade på främmande ort, ibland är troligen hela dräkten importerarad. ”Birkadräkten”, skriver Hägg, ”har uppstått dels ur en inhemsk dräkthistorisk utveckling – som stått under inflytande från olika håll – dels ur de modeströmningar som präglat dräkten vid den tidiga medeltidens feodalhov.” (ibid sid 101 ff). Inga Hägg argumenterar också för att den bild av dräkten som gravarna ger ser ut att stämma med då existerade dräktskick. Det skulle den inte göra om inte plaggen i graven verkligen hört till en dräkt som den döda åtminstone vid något tillfälle i livstiden burit.

Även Inga Häggs avhandling recenseras av en opponent, fakultetsopponenten Dagmar Selling, som skriver i Fornvännen (Selling 1976 sid 193). Inga Hägg har tagit som sin uppgift att på nytt granska fyndmaterialet och gör detta ur rent dräkthistorisk synvinkel. Hon har begränsat sig till att behandla enbart sådana skelettgravar, som har ett typiskt kvinnligt inventarium. De är 163 till antalet (av björkömaterialets totala ca 1100) och i 140 av dem förekommer textilrester (ibid sid 193).

48

Dagmar Selling pekar på möjligheten av att de tunikor/kaftaner som har vävda silver och guldband, kan härstamma från Bysans, och att det skulle kunna vara sådana som kejsar Konstantin Porfyrogenetos avsåg, när han beskrev dräktskicket vid sitt hov och bl. a. nämnde ett praktfullt plagg, som han kallade skaramangion. Dagmar Selling avslutar med ett ”Onekligen en fascinerande tanke!” (ibid sid 194).

Dagmar Selling pekar även på att terminologifrågor har, inom textilforskningen, liksom på andra områden, blivit av allt större betydelse och diskuterar sedan begreppen plissering/goffrering. Begreppen är centrala och även Agens Geijer har konsulterats. Geijer vill hellre använda termen rynkplissering än goffering. Selling citerar Geijer och skriver ”resterna av såväl plisserat som slätt linne i birkagravarna torde härröra från samma sorts plagg – med den enda skillnaden, att somliga blivit smutsiga och tvättats! Alltså inte olika typer! Mig förefaller det ganska troligt, att alla särkarna importerats i plisserat skick”( Selling 1976 sid 195).

Redan det faktum, att dräktspännen i de flesta fall varit avgörande för att en grav kunnat bestämmas som kvinnograv, markerar att det endast kan ha varit de mera välsituerade i samhället, som kommit i blickfältet. Att dräktplagg i färdigt skick kommit dit från fjärran länder är otvivelaktigt, att det varit fråga om en import i ordets verkliga mening är möjligt. Men varför skulle inte också plaggens ägarinnor kunna ha varit främlingar? Kanske en och annan orientalisk kvinna medföljt handelsmän och krigare på deras återfärd mot norr? Osteologien hade möjligen kunnat hjälpa oss till ett svar. Efter vad anmälaren gjort sig underrättad om, tycks det dock knappast finnas något benmaterial bevarat från de gravar, som i detta avseende är av speciellt intresse, så frågetecknet torde höra till dem, som måste förbli bestående (ibid sid 195).

När Dagmar Selling skriver detta, 1975, finns inte möjligheten att med hjälp av bl a isotoper undersöka var en individ kommer/inte kommer från. År 2013 finns möjligheten och SHM kunde under våren 2013 berätta att den sk Birkaflickan inte tillbringat hela sin barndom på Björkö (Pressmeddelande från SHM den 28 mars 2013).

Dagmar Selling avslutar sin recension av Inga Häggs avhandling: Det är naturligt, att ett fyndmaterial som textilresterna i björkögravarna, rikhaltigt men med väsentliga begränsningar, frestar till att pressas till det yttersta och ställer stora krav på sina uttolkare. Inga Hägg har gjort lovvärda ansträngningar att avlocka det nya synpunkter och underbygga, vad vi vetat eller bara kunnat förmoda. Man ser fram emot vad de fortsatta undersökningar, som ställs i utsikt, ska komma att medföra ifråga om helhetssynen på dräktskicket i den internationella miljö, som vikingatidens Birka utgjorde (Selling 1976 sid 196).

Annika Larsson

Annika Larsson inleder sin avhandling med en diskussion om tyst kunskap och hänvisar bland andra till Michael Polanyi. Avhandlingens material är fynd från Birkas gravar, dels Stolpes fynd dels fynd från grävningarna vid Ormknös. Annika Larsson berättar i ”Inledande läsning” (Larsson 2007 sid 15 till 18) om sin egen utbildning till textilingenjör och hur hennes tysta kunskap spelar in i arbetet med avhandlingen. Annika Larsson går igenom hur guld och silvertrådar dragits för att därigenom visa ursprungsområden och diskuterar även skillnader mellan småskalig hantverksmässig tillverkning och mer storskalig. Även sidentyger tas upp och deras ursprungliga tillverkningsområden diskuteras.

49

I sin avhandling beskriver Annika Larsson sin beundran för Anges Geijers avhandling (ibid sid 38), ett referensmaterial som återkommer i avhandlingen samt vänder sig direkt mot slutsatser som Inga Hägg framfört i en artikel i Fornvännen (1983 sid 204) med rubriken ”Birkas orientaliska praktplagg” (Larsson 2007 sid 216 ff).

Larsson skriver även om pågående arbeten vid Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm där textilt material undersöks. Larsson skriver: Resultat av det mera naturvetenskapliga slaget är för övrigt ett viktigt komplement till min egen, rent humanistiska forskning (ibid 2007 sid 49).

Annika Larsson använder sig av digitalkamera med makroobjektiv och mikroskop i sina detaljstudier (ibid sid 117).

Klädd Krigare recenserades i Fornvännen 2008 sid 313 ff av Lise Bender Jørgensen, Institutt for arkeologi og religionsvitenskap Norges TekniskNaturvitenskapelige Universitet, Trondheim (Bender Jørgensen 2008). Bender Jørgensen menar att Larsson problematiserar de så kallade orientaliska textilierna i Birka och Inga Häggs tolkningar av dessa som vittnesbörd om en bysantinskt inspirerad ämbetsmanna och hovdräkt med rangbetonade element (sid 313) och betonar även att Larsson kombinerat experimentell arkeologi med skriftliga källor, numismatik och runinskriptioner. ”Undersøgelserne leder frem til at religionsskiftet også resulterede i ændrede dragtkoder” skriver Lise Bender Jørgensen

Bender Jørgensen betonar även Larssons teoretiska utgångpunkter; Michael Polanyis tankar om den personliga, tysta kunskapen, använder Carlo Ginzburgs begrepp ”ledtrådar som metod”, och även sina egna erfarenheter som arkeolog och textilingenjör.

Central i recensionen är diskussionen kring ryttarkapporna där Annika Larsson i sin avhandling menar att Inga Hägg har helt fel och därmed också avfärdar Dagmar Sellings ”fascinerande tanke”. Lise Bender Jørgensen skriver, utan att ta ställning: … en beretning om hvordan forfatteren under et besøg i Istanbul fik øje på hvordan persiske soldater afbildet på Alexandersarkofagen er karakteriseret ved rytterkapper med lange ærmer, der hænger tomme i luften bag ejermanden, mens de græske har et helt andet udtryk. Sarkofagens rytterkapper svarer til en gruppe langt yngre rytterkapper fra Antinoë i Egypten, som Agnes Geijer i 1972 så som distinktionstegn for høje byzantinske embedsmænd, og knyttede til de »orientalske» tekstiler fra Birka; i 1980 betegnede hun Antinoëkapperne som konkrete eksempler på det beklædningsstykke der senere fik betegnelsen scaramangion , og var et vigtigt element i den byzantinske hofdragt. Det er scaramangion , som Inga Hägg mener at kunne påvise i gravene fra Birka. Annika Larsson ser rytterkapperne som et markant symbol for en ikkegræsk og ikkekristen dragt, og dermed utænkelige som kristen, byzantinske hofdragt i den periode, som Birkatextilerne repræsenterer (Bender Jørgensen 2008 sid 313)

Lise Bender Jørgensen forsätter med dragna guld och silvertrådarna som Inga Hägg ser som rangbetecknande element medan Larsson anfører at dragen metaltråd aldrig er påvist på byzantinsk område []. Derimod forekommer dragen metaltråd i det førkristne Skandinavien og Østeuropa (ibid sid 314).

Lise Bender Jørgensen anser att Larssons avhandling har såväl styrkor som svagheter. Hon skriver att vid närmare granskning framstår premisser och argument oklara och svåra att få tag på. Vilket bland annat gäller textilfynden från Birka. Bender Jørgensen avslutar sin recension: Larssons omtolkning er et forfriskende eksempel, som det skal blive interessant at følge reaktionerne på. Afhandlingens største svaghed er at den bygger på kraftigt forældet 50

forskning. [] Det er synd, for det ville have kunnet konkretisere og nuancere Larssons argumentation, og gøre hendes tolkninger både langt mere troværdige og bedre underbyggede (ibid sid 314)

Syften och målsättningar

Agnes Geijer får uppdraget att systematiskt gå igenom textilfynden från Birka. Hon sätter upp målsättningen att skapa en nomenklatur inom området. Inga Häggs syfte att ge Birkamaterialet en dräkthistorisk behandling, medan Annika Larssons syfte är att visa hur övergången till kristendom för med sig ändrad klädsel. Men Larsson har även ett annat syfte – att förbättra statusen för textilforskningen genom att visa ”the importance of knowledge connected to practical experience, even in the academic sphere. Textiles should not be treated separately from other archaeological artefacts” (Larsson 2007 sid 351).

Någon forskning kring arkeologisk textil fanns knappast i Sverige när Agnes Geijer tog hand om Birkamaterialet. Det Pietas arbetade med var framför allt kyrkliga textilier. Ett undantag var omhändertagandet av det klädbylte, Gerumsmanteln, från förromersk järnålder funnet i en torvmosse i Västergötland i början av 1920talet. I sin opposition/recension av Agnes Geijers avhandling tar Hougen upp tidigare nordisk textilforskning, de danska ekkistefynden och material från de norska hövdingagravarna. Det som överhuvudtaget nämns om forskning kring textilier i Sverige är en artikel om Överhogdalsbonaden (Hougen 1937 sid 159)

I en senare artikel i Fornvännen , år 1943, tackar också Agnes Geijer sina norska kolleger för gott samarbete kring textilforskningen. Hon inleder artikeln med: Det faktum att nordisk textilforskning har ett obestridligt gott vetenskapligt anseende är i mycket hög grad Norges förtjänst. [ ] På så sätt har textilforskningen – så som ju historiskt sett är det naturliga – i Norge kommit att inta en central plats i den arkeologiska forskningen och icke som hos oss och ännu mera på annat håll ofta skjutits undan som något som en vetenskapsman inte kunde och således icke heller behövde riktigt begripa (Geijer 1943 sid 253)

Recensenten Bjørn Hougen menar att Agnes Geijer med slutkapitlet om Birkadräktens bidrag till vikingatidens dräkthistoria bidragit med något ”av stor kulturhistorisk verdi” (Hougen 1937 sid 162). Däremot berör han överhuvudtaget inte nomenklaturfrågan, det som var Agnes Geijers målsättning att etablera.

Inga Hägg har tagit som sin uppgift att på nytt granska fyndmaterialet och gör detta ur rent dräkthistorisk synvinkel. Hon har begränsat sig till att behandla enbart sådana skelettgravar, som har ett typiskt kvinnligt inventarium (Selling 1976 sid 194). Inga Häggs avhandling innehåller många upprepningar och saknar vissa fördjupningar/detaljgenomgångar, menar recensenten som även anser också att terminologifrågor borde ägnats mer uppmärksamhet, något som Inga Hägg inte hade som syfte (Selling 1976 sid 195f).

Annika Larssons recensent berör inte med ett ord Larssons önskan att förbättra textiliernas status inom den arkeologiska forskningen. I stället skriver Lise Bender Jørgensen: Afhandlingens største svaghed er at den bygger på kraftigt forældet forskning. Grundlaget for studierne af metaltråde, brikvævning, silke, kaftaner, og det som Larsson kalder klæde og vadmel, er stort set det kundskabsbillede, Agnes Geijer ridsede op 1972 i oversigtsværket Ur Textilkonstens Historia . Larsson skriver (s. 48). at svensk tekstilhistorisk og arkæologisk forskning er navnkyndig, også internationalt. Men der er sket meget siden Geijers storhedstid, især udenfor Sverige! (Bender Jørgensen 2008 sid 314)

51

Därefter ger Lise Bender Jørgensen en rad exempel på nyare forskning på området, vilka hon menar borde tagits upp.

Recensionens syften

Det finns anledning att fundera över om recensioner – själva recensionsverksamheten – fyller en allt viktigare funktion inom arkeologin. Tanken framförs av Anders Gustafsson (Gustafsson, Anders 2001 sid 132). De tre exemplen ovan är självklart ett för magert material att dra slutsatser från men jag noterar att såväl Geijer som Hägg blev recenserade av respektive opponent. Båda dessa är i grunden positiva medan recensionen av Larssons avhandling tycks något svalare – med många frågor och invändningar. Medan Geijer och Larsson recenseras av textilforskare är det Dagmar Selling som år 1955 disputerat på keramikmaterial från Birka som är opponent vid Häggs disputation. Till vissa – ganska avgörande – delar blir också avhandlingarna bedömda på andra grunder än vad författarna avsett. Frågan är då om recensenten vill peka framåt mot vidare forskningsfält eller är kvar i gamla tänkesätt.

Textilforskningen forsätter

Forskningen på Birkas textilier forsätter. På SHMs webb skriver Charlotte HedenstiernaJonsson den 21 februari 2013: Idag har vi haft besök av textilforskare Eva Andersson från Centre for Textile Research i Köpenhamn och textilkonservator Lise Ræder Knudsen från Konserveringscentret i Vejle. De tittar på det textila materialet från Birkagrav Bj944. [ ] Med ny teknik och naturvetenskapliga analyser finns även möjligheter att se om materialet i textilierna är hämtat lokalt, eller om det är importerat. Textil som handelsvara har alltid varit ett spännande forskningsområde, men nu börjar man kunna ställa helt nya och viktiga frågor som rör handel, nätverk och kontakter mellan människor över stora geografiska områden (SHM webb citerat 13 september 2013)

Under de senaste tio åren har Eva Andersson Strands forskning visat att en större del av birkatextilierna, än man tidigare trott, verkligen producerades i Birka. Utgångspunkten för Eva Andersson Strand är de fynd av produktionselement, framför allt delar till vävstolar, man funnit (Andersson Strand 2011 sid 2, sid 12ff samt Andersson Strand 2005 sid 44ff)

Mycket av forskningen på textil från järnåldern handlar om just Birkamaterialet. Hösten 2013 lyftes dyrbara vävar från kammargraven BJ 854 fram av Linda Wåhlander och Li Kolker i en artikel i Populär arkeologi (Wåhlander, 2013, sid 17).

Före Agnes Geijers forskning på materialet från Birka var den huvudsakliga textilforskningen koncentrerad kring kyrkliga textilier. Det handlade också mycket om bevarandefrågor. Dagens textilforskning utgår i mycket från de metoder Agnes Geijer introducerade. Det är inte heller någon stor skillnad mellan de tekniska hjälpmedel som Agnes Geijer och Annika Larsson använder. Det som tillkommit är nya tekniska hjälpmedel som kan föra forskningen ytterligare framåt.

BIRKAS STÄLLNING

Birka är väl känt; ett av Sveriges världsarv, ett populärt utflyktsmål, för många en symbol för Sveriges kristnande och det kristna Sverige. Birka tas upp i allmänna historieverk. Gustaf Trotzig anser att platsen fått en särskild ställning inom vikingatidsforskningen (Trotzig 1998, sid 193).

52

Ytterst få har ifrågasatt Birka och dess ställning. Dag Stålsjö skakar om när han skriver att utländska plundrare befolkade platsen (Stålsjö 1983 sid 151). I ett debattinlägg i Fornvännen som rör frågan om vikingatidens början ifrågasätts Birkas och Mälardalens betydelse och att Birka skulle varit en huvudstad i Mälarregionen eller Sverige (Callmer 1976 sid 177).

Att Birkamaterialet från början sågs som ”för sig” ges en antydan om redan vid den sjunde Congrès international d´Anthropologie et d´Archéologi Préhistoriques i Stockholm den 7–16 augusti 1874. Medan järnålderns fynd visades i tre partier som byggde på typernas datering och utbredning visades fynd från Birka för sig (Baudou 2012 sid 170–173). Nära 40 år senare i Oscar Montelius´ guidebok får Birkaföremålen det största utrymmet i beskrivningen av fjärde salens vikingatida fynd (Montelius 1912 sid 27ff).

Lena Holmquist menar i Birka nu från 2012 att ”Om det finns en arkeologisk sevärdhet som är allmänt känd så är det Birka, en plats som i det närmaste kommit att bli synonym med svensk arkeologi.” (Holmqvist 2012 sid 19). Och vidare: ”Alltsedan de första kända utgrävningarna företogs på 1600talet har Birka även inom forskarvärlden varit av oomtvistat intresse. Forsking pågår alltid om Birka men inte alltid i Birka” (ibid). Och i samma bok börjar Michael Neiβ sin artikel med ”när vikingatiden kommer på tal, leds tankarna ofta osökt till Birka.” (Neiβ 2012 sid 121).

Att Birka har en speciell status syns i fler artiklar i Birka nu . Där skriver Jens Lindström, Andreas Olsson och Johan Rönnby i artikeln Maritima Birka: Birka är något av en ikon i svensk arkeologi och historia. Genom platsens karaktär, de många fynden och de stora gravfälten så har Birka till stora delar fått står som en representant för den period vi kallar vikingatiden. Birkas betydelse i vår egen tid är inte minst också länkat till den roll just vikingatiden har haft och har i vårt lands historieskrivning (Lindström, 2012, sid 29).

Birkas speciella ställning skymtar också hos Stig Welinder där han skriver: Vid mitten av 1990talet skapas svensk arkeologis image i massmedia av »Den Svenska Historien », öppnandet av »Svenska Folkets Guldrum » vid Statens Historiska Museum, och – gunåss – Birka (Welinder 1997 sid 20).

Och 15 år senare är det Sven Kalmring, som, i Fornvännen , skriver “The Viking Period prototown site of Birka on the island of Björkö in Lake Mälaren is one of Swedens´s prime archaeological sites.” (Kalmring, 2012 sid 253). Till denna speciella ställning hör också Birkas anknytning till det kristna Sverige. ”En ständigt aktuell fråga i svensk vikingatidsforskning är det kristna inflytandet i Birka” (Trotzig, 2004 sid 197).

Inga Häggs avhandling börjar med: ”I runt tal hundra år har gått, sedan det enastående rika birkamaterialet ställdes till vårt förfogande genom Hjalmar Stolpes utgrävningar på Björkö i Mälaren huvudsakligen på 1870talet” (Hägg, 1974). Detta ”rika material” har efter 1974 fortsatt att, tillsammans med material från senare utgrävningar resulterat i bland annat 18 avhandlingar.

Birkas särställning hör på intet sätt enbart hemma i arkeologiska kretsar utan har många gångar först ut till allmänheten. Så gjorde till exempel Holger Arbman som inleder sin artikel, Birka, i STFs årsbok 1939 : I ett avlägset fjärran, där historien övergår till saga och sägen, möta vi Birka, Svearikets första kända handelscentrum. Under knappt två århundraden, 800 och 900talet e. Kr., behärskade köpmansstaden på den lilla Björkön inne i Mälaren c:a 3 mil väster om Stockholm vår handel i öster och västerled, för att sedan för alltid försvinna ur historien. Men den roll Birka en gång spelade var allt för betydande, för att den helt skulle falla i glömska. Staden var 53

slutpunkten för de stora handelsvägarna från orienten och från det karolingiska riket, och i handelns spår följde missionen från Västeuropa. År 830 predikade Ansgar här, så vitt vi veta för första gången i Sverige, kristendomens lära, och tack vare denna mission är vår kunskap om Birka betydligt större än om någon annan plats i vårt land under dessa avlägsna tidsskeden (Arbman, 1939b sid 272).

Turistmålet Birka tas upp i artikeln ”Birka och Gamla Uppsala museer och myter”. Gustaf Trotzig redogör för Birkas historia och resonerar bland annat kring platsen som turistmål. Birka marknadsförs nu som »Birka – vikingastaden» och har nått stora besökssiffror sedan museet öppnats. Utställningarna är baserade på modeller och huvudsakligen kopior av originalföremål som förvaras i Statens historiska museum (Trotzig 1998 sid 191).

I Svenskhetens historia nämner Göran Hägg Birka en gång i samband med Rimberts krönika om Ansgar, men glömmer inte heller Birkas turister. ”Att Birka är den ovannämnda, berömda handelsplatsen på Björkö får anses så gott som säkert, och den visas alltid för turister som just Birka” (Hägg, 2003, sid 369).

I allmänna historieverk syns också Birkas speciella ställning. År 2009 utkommer första delen av Sveriges Historia . Stig Welinder är redaktör. Boken går fram till år 600 men trots det finns några hänvisningar till Birka, bland annat i ett avsnitt om uppdragsarkeologi och om universitetsinstitutioners utgrävningar i Uppåkra, Birka, Gamla Uppsala (Welinder 2009 sid 112) samt även mer personligt om att vara arkeolog och hur han tidigare fick frågan ”Har du grävt med kungen” men att det numer oftast är ”Har du grävt på Birka?” (ibid sid 245 f).

Om Birka står: Bland de tusentals gravar på gravplatsen utanför Birka den stadsliknande handelsplatsen i Mälaren från 780–980 e Kr finns äggskal och ben av kycklingar hönor och tuppar lagda ovanpå benen efter de kremerade människorna i några gravar. Icke kristna tillämpade samma sedvänja som man gjorde och inemot nutid har gjort i Östeuropa (Welinder, 2009, sid 335).

I Sveriges Historia, Volym 2, 600–1300 har Dick Harrison några idéer om varför man inte i en översikt över Sveriges historia kan komma förbi Birka och också varför Birka kommit att dominera så stort när det gäller synen på perioden 800 –1000 och hur den starka fokuseringen på Birka/Björkö har gjort att andra kommit i skymundan. Eftersom Birka nämns i Rimberts Ansgarsbiografi har staden tolkats som kristendomens urhem i Sverige. [] Det faktum att Ansgars mission var ett fiasko och att Birka var en mycket liten stad har vi valt att bortse från. De arkeologiskt kända tätorter som inte råkat bli omnämnda i krönikor reseskildringar och helgonbiografier har förblivit okända för gemene man och följaktligen genererat mindre intresse från anslagsgivande politiker, myndigheter och privata finansiärer – samtidigt som våra kunskaper om Birka har ökat kontinuerligt (Harrison, 2009, sid 64 f).

Statens historiska museum gav år 1995 ut boken Vikingar , som svar på museiutredningen ”Minne och bildning” samma år där det påpekats att de stora Stockholmsmuseerna inte i tillräcklig grad når ut i landet. Boken har en studieplan och är tänkt också för skolor och studiecirklar. Om Birka skriver Gustaf Trotzig i kapitlet De första städerna: De mest kända städerna i det nordiska området under vikingatidens äldsta skede var Hedeby vid gränsen mellan Danmark och Tyskland, Ribe på Jylland och Birka i Sverige (Trotzig 1995, sid 53 f).

54

Gustav Trotzig skriver även att nästan alla aspekter på livet under vikingatiden kan belysas med hjälp av fyndmaterialet från Birka, som alltid kommer att stå i centrum för forskningen om vikingatiden (ibid sid 56).

Göran Burenhult hänvisar till Birka ett tiotal gånger i Arkeologi i Norden. Dessutom finns en separat artikel av Björn Ambrosiani. Hänvisningarna rör i första hand företeelser som stadsvall (sid 245) handelsplats (sid 280, 359 ff, 482), centraliserad kontroll (sid 316), en plats där olika religioner syns (sid 270 ff). Dessutom hänvisas i avsnitt som rör viktiga hamnar (sid 484f). Birkas pekas även ut på ett flertal kartor.

I artikeln ”Arkeologin bakom Rimbert: om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka” diskuterar Torun Zachrisson möjligheten att en tidig kyrka var placerad på Borgberget i Birka. Med utgångspunkt från detta menar Zachrisson att Birka kan sättas in i ett större sammanhang: Med Holmqvists tolkning av den vikingatida byggnaden på Helgö som gudstjänstlokal och min tolkning av Borgberget på Birka som kyrkoberg så är det möjligt att miljöer i Norden kan likna de kontexter som förekommer på kontinenten. [] Om vi förmodar att borgen i Birka kan vara platsen för Gautberts kyrka med omgivande försvarsverk så skulle det innebära att staden till sin struktur liknar en rad samtida städer på kontinenten (Zachrisson 2011 sid 108).

Att skriva att Birka har en särställning får sannolikt stå oemotsagt. Men denna ställning – grundad bland annat på den enorma fyndrikedomen – har inte enbart varit av godo. Jag instämmer med Torun Zachrisson, som får avsluta kapitlet med: ”Birka är så välkänt att det är lätt att bli hemmablind för vad platsen egentligen representerar” (Zachrisson 2011 sid 108).

55

Fig 2. Hänge i filigranornerat silver. Det sk Birkakrucifixet från grav BJ 660. Inventarienummer 34000, föremålsidentitet 108914 i SHMs samlingar. Fyndlokal Björkö, Norr om Borg. Foto: Gabriel Hildebrand SHM.

SAMMANFATTNING

Varför inleda denna sammanfattning med en bild på Birkakrucifixet? Jag väljer att göra det för att påminna om komplexiteten i det som rör Birka. Krucifixet var ett av de gravfynd Hjalmar Stolpe fann och det avbildades i Holger Arbmans Birka I , Tafel 102:2 fig 61–64. Krucifixet behandlas även av Wladyslaw Duczko i Birka V The filigree and granulation work of the Viking period, sid 55–59. Kopior av hänget är i dag en av de souvenirer som finns på museet på Björkö och på Historiska museet i Stockholm. Hänget får här symbolisera såväl de forskare som arbetat med Birka som det kristna arvet, men även att man i dag gärna vill koppla samman Birkas symbolvärden, dess särställning med ett mer kommersiellt utnyttjande av platsen.

Vilka frågor framträder när jag går igenom Birkalitterturen? Och kan jag då se vilka avtryck Birkaforskningen gjort, om den har legat i fas med övrig svensk arkeologisk forskning? Många har uttryckt att Birka har en särskild ställning – är detta till för eller nackdel för Birkaforskningen?

När jag letat efter och registrerat stora delar av det som skrivits om Birka kommer ytterligare frågor. Om arkeologin speglar sin samtid – kan det märkas i Birkaforskningen? När var det viktigt att se Birkabon som handelsman, när kunde man ta upp den krigiska delen av verksamheten i Birka? När betonades svenskhet och ett svenskt arv? När kunde Birkabon ha ett ickesvenskt ursprung? Har den omfattande forskningstraditionen/tolkningstraditionen legat forskarna i fatet?

Frågeställningarna kommer och återkommer under de 150 år som omfattar den moderna Birkaforskningen. Men Birka/Björkös särställning, menar jag, grundläggs långt före det. 56

Särställningen grundläggs

Rimberts krönika berättar om Ansgars mission på Birca. Debatten om var detta Birca/Birka låg har blossat upp vid några tillfällen, men det har sedan tidig medeltid funnits en koppling mellan Ansgar och Björkö i Mälaren. Att platsen betytt något visar bland andra Erik Dahlbergs i planschverket Suecia Antiqua et Hodierna där Birka avbildas som en av de historiskt intressanta platserna.

Under början av 1800talet återkommer ett intresse för forntiden, efter 1700talets vurm för naturvetenskaperna. Birka/Björkö kommer i fokus, utgrävningar startas och platsens vikt betonas genom en riksinsamling till ett Ansgarsmonument.

Det svenska betonas

Hjalmar Stolpe kom att bli den som på allvar insåg Birkas arkeologiska potential. Fynden från hans utgrävningar var länge och är till stora delar fortfarande, stommen i Birkaforskningen. Fram till slutet av 1930talet händer dock mycket lite. Fynden låg nedpackade och det som diskuterades var paralleller till andra platser med liknande fynd och förutsättningar; tidiga handelsstäder. Ofta ansågs det vara svenskar som såväl bott i Birka som varit de som givit sig iväg, grundat andra handelsstäder, bedrivit handel och fört hem föremål.

I det omgivande samhället var det viktigt att betona svenskhet och nationell sammanhållning. Efter 1918 var fredliga kontakter det som gällde. Så var det också viktigt att föra fram att Birkas svenskar var handelsmän. Knut Stjerna var en av de få som menade att Birka befolkats av främmande köpmän. Sune Lindqvist den som mest kritiserar Stjerna. Perioden avslutas i och med beslutet att starta publiceringen av Birka: Untersuchungen und Studien.

Redovisning av fynd

Under senare delen av 1930talet börjar en lång period av vad som i huvudsak handlar om redovisning av Stolpes fynd. Det görs av Holger Arbman i Birka I , av Agnes Geijer med Birka III och i det av Greta Arwidsson, främst under 1980talet, ledda arbetet med Birka II . Det är till helt övervägande del gravfynden som beforskas. I Birka IV studerar AnnSofie Gräslund senare gravsederna.

Hjalmar Stolpe ville gärna se ett vardagsliv framträda när han grävde i svarta jorden. Men det är oftare enskilda föremål från gravar som studerats. Detta hänger i många fall samman med de kortare redovisningarna i Birka II , som senare utvecklats till större studier och avhandlingar.

Arbmans Birka I är ett verk som ständigt åberopas. Det har blivit rikslikaren för vikingatida artefakter. Samtidigt går det inte att förbise att medan övrig arkeologisk forskning övergick från studier av gravfynd till att se bland mycket annat ta sig an bebyggelsearkeologi fastande Birkaforskningen i fynden.

Utgrävningar och nya analysmetoder

Grävningarna i början av 1970talet vid strandlinjen innebar att marinarkeologer började intressera sig för området på allvar. Birkagrävningarna i början av 1990talet, då i svarta jorden, gav nytt material som tillsammans med nya naturvetenskapliga metoder inneburit att detaljstudierna av fynd fortsatt.

57

Ben från människor och djur, växter och pollenfynd, fynd från vattnet analyseras och ger nya insikter. Resultat av nya analysmetoder syns först i artiklar. ”Stable carbon isotopes, kvantitativ dateringsmetodik” och ”Digital terrain modelling in archaeology: threedimensional GIS” är exempel på artiklar från de senaste 20 åren i Fornvännen .

Från1970talet uppmärksammas såväl i samhället som i den arkeologiska forskningen frågor kring etnicitet och gender. Först mycket senare kommer de in som delar i Birkaforskningen. Urbanisering och tidiga städer blir, inte minst under 1960talets brutala rivningsvåg i landet aktuella ämnen. Även de kommer sent in på Birkaagendan.

Fynd, kontakter och kommunikation

Först mot slutet av 1990talet har studier kring kontakter och kommunikation tagit fart i Birkaforskningen. Redan i sin avhandling 1993 skrev Lena Holmquist Olausson ”a settlement of Birkas´s type could not exist without interaction with its hinterland” men några större studier kring detta har sedan inte gjorts (Holmquist Olausson 1993 sid 17). Birgit Arrhenius har diskuterade ämnet (Arrhenius 2002) liksom Sven Isaksson (Isaksson 2003).

Uppåkra i Skåne blev känt på 1930talet och under ett par år gjordes några utgrävningar. Men det var först i mitten av 1990talet som platsen började undersökas kontinuerligt. Fynden visar en stadsliknande bosättning som fungerat under mycket lång tid, betydligt längre än Birka. Vid en jämförelse mellan hur Birkaforskningen utvecklats och hur Uppåkra beforskats märks skillnad. Första boken i Uppåkraserien heter Centrala platser – centrala frågor. Samhällsstrukturen under järnåldern. Den andra går igenom fynd; Fynden i centrum. Keramik, glas och metall från Uppåkra. Materialstudier har fortsatt att växla med studier av omland, centralitet och landskapsforskning. (Se vidare litteraturlistan Uppåkrastudier. ) En del av detta nya angreppssätt ligger självklart i de många år som gått mellan grävstarter. Men det visar också tydligt hur studiet av fynd länge dominerat Birkaforskningen.

Dick Harrison markerar tydligt i Sveriges Historia att Uppåkra är mer intressant än Birka. (Harrison 2009 sid 65 ff). I bokserien Uppåkrastudier är det 54 artiklar i volymerna 7 till och med 11. Uppsatserna är av mycket varierad längd. I 19 av de 54 artiklarna finns direkta referenser till Birkalitteratur. Nio av de 19 är hänvisningar till Holger Arbmans Birka I Die Gräber, därefter i antal är det Birka II som tre artikelförfattare hänvisar till.

Birkaforskningen efter mitten av 1980talet tycks inte vara relevant för Uppåkraforskarna. Här, menar jag, syns att det är de enskilda mycket väl dokumenterade fynden från Birka som tas fram som jämförelse när det gäller forskning kring vikingatiden, däremot inte när det har gällt forskning kring t ex omland, regioner eller centralitet.

De många fynden

Den mycket stora mängd fynd som kom fram under grävningarna i slutet av 1800talet har otvivelaktigt varit en guldgruva. Men möjligen har de också inneburit att forskningen under ovanligt lång tid kommit att koncenterars kring fynden i sig. I och med de moderna tekniker som kommer i bruk från 1960talet har förnyad forskningen på fynden kunnat förverkligas. Med detta finns också en risk att hamna i kategorin typologi. Så sent som 2012 instämmer Ambrosiani i detta: De vetenskapliga resultaten har så här långt främst handlat om förståelsen av föremålens och ornamentikens uppbyggnad och kronologi. Alltmer har emellertid fyndens kontext blivit betydelsefull (Ambrosiani 2012 sid 13).

58

”Ibland behöver arkeologer titta åt ett annat håll för att uppnå en större förståelse av Birka” skriver Michael Neiβ (Neiβ 2012 sid 121). I artikeln redovisas utgrävningar från Årby, ett båtgravfält i Turinge, som ligger vid Mälaren södra strand, inte långt från Björkö. Fynden i en av gravarna antyder att de efterlevande velat visa att kvinnan tillhörde samma miljö som de som begravts i kammargravar i Birka. Men gravfynden förbryllar, de är en märklig ålderssammansättning och författaren diskuterar bland annat vikten av att kontinuerligt nybearbeta gamla fynd när nya tekniker blir tillgängliga (ibid sid 124).

Michael Neiβ får medhåll av Jarl Nordbladh: Detta /nya analysmetoder/ gör det möjligt att genomföra kompletterande undersökningar på gamla utgrävningsplatser. Dessutom kan nya frågeställningar vitalisera forskningen. Alvastra pålbyggnad, Birka och Ale stenar är aktuella platser för sådana förnyade insatser (Nordbladh 2013 sid 350).

Graven i Årby i Turinge är inte den enda som visar släktskap med Birkagravar. På Brunnbygravfältet i Brännkyrka finns en grav en välutrustad grav från 900–950 e.Kr. Den gravlagde var en beriden krigare och gravinventariet är i det närmaste identiskt med den rikt utrustade graven nr 750 i Birka (Hedlund 2004 sid 45).

Slående exempel på hur fynd från Birka analyserat med nya tekniker är alla de studentuppsatser som skrivits vi Arkeologiska forskningsinstitutet, Stockholms universitet.

Vad alla dessa alltmer detaljerade studier av fynd givit? Vilka nya frågor har ställts? Att visa att fynden överensstämmer med fynd från andra platser har varit en viktig slutsats för att diskutera kontakter och kontaktvägar. Dock är det först på senare år som dessa diskussioner fördjupats. (Se t ex Ambrosiani och Bäck 2007.)

Ytterligare en kommentar till detta blir: Naturvetenskapliga eller statistiska resultat uppfattas inte som tillräckliga för att förstå människans värld (Cassel 2008 sid 243).

Banbrytande kvinnor

Under många år var textilforskningen i Sverige främst koncentrerad på kyrkliga textilier. Då handlar det till stor del om bevarandefrågor. Agnes Geijers stora arbete, Birka III , var udda för sin tid. Agnes Geijers tidskrävande metod att med hjälp av vatten arbeta fram i jord och lera inpackade textilrester har bildat skola. Ett andra exempel på när Birkaforskningen givit avtryck.

I dag finns inte mycket forskning kring textilfynd från järnåldern i Sverige och den forskning som sker är den som görs på material från Birka. I Danmark arbetar Lise Bender Jørgensen med äldre textilt material. Två studentuppsatser med textila analyser på gravmaterial från järnåldern kom år 2000 (Lindblom 2000 och Mattsson 2000). I övrigt är det dräktstudier som dominerat.

Under första halvan av 1900talet valde ofta kvinnliga forskare inom arkeologin att specialisera sig på det som ansågs vara kvinnligt material, ett exempel inom Birkaforskningen är Agnes Geijer (ArwillNordbladh 2005c sid 23). Medan däremot andra valde en traditionell, dvs manlig, väg. För Birkaforskningen gäller det Greta Arwidsson (ibid). Medan genus/genderforskning tog fart under 1980talet i svenska arkeologisk forskning är det något som varit mycket sparsamt förekommande inom Birkaforskningen. Först på 2000talet kommer en våg av studentuppsatser som behandlar kvinnor och barn på Birka. Diskussionen kring biologiskt kön och socialt kön, exemplifierat av en 59 rik grav med manliga attribut som visar sig innehålla en gravlagd kvinna, har inte förekommit i Birkaforskningen.

Det är även kvinnor som gått före i forskningen om Birkas krigiska historia.

Trender och tolkningar

Har Birkaforskningen och övrig svensk arkeologisk forskning legat i fas? Vad innebär det att ligga i fas med? Rimligen hänger det samman med att följa de trender och utvecklingssteg som tycks dominera vid en viss tidpunkt. Av det tidigare framgår att de teoretiska strömmingar som under de senaste 50 åren funnits inom arkeologin oftast först sent fått genomslag i Birkaforskningen.

Periodvis har viss typ av arkeologisk forskning blivit av nöden – 1950talets stora infrastrukturomvandling medförde avbaningar av stora områden vilket i sig gav möjligheter att studera bebyggelsearkeologi. På grund av de speciella omständigheterna berör detta överhuvudtaget inte Birka. Med ny teknik har nu svarta jorden ”banats av”, än finns dock få resultat, med et som finna är spännande.

Av Birkas svarta jord har endast en liten del undersökts. De observationer som Hjalmar Stolpe gjorde vad gäller husen – att det förekommer två byggnadstekniker, flätade samt timrade – är det som fortfarande gäller. Under grävningarna 1990–1995 verifieras Stolpes iakttagelser.

I hur hög grad har forskarna varit påverkade av trender; trender i samhället eller trender inom ämnet? Är man kanske fast i tidigare tolkningar? Anna Hed Jakobsson diskuterar detta och skriver att även om ”jag haft syftet att `göra mig främmande´ och finna nya infallsvinklar, så finns historien närvarande även hos mig. Vad Montelius ansåg spelar roll, gamla tolkningar har påverkat mina egna” (Hed Jakobsson 2003 sid 278). Hed Jakobsson påpekar också att det finns vetenskapliga mallar att följa (ibid) något som gör det svårare att göra sig fri.

Birkaforskningen var under vissa perioder präglad av förra sekelskiftets politiska vilja att skapa en nationskänsla och en nationell sammanhållning. Publiceringen av Birka I: Untersuchungen und Studien kom att innebära att fokus flyttades till de enskilda fynden, detta accentuerat av fortsättningen Birka II under 1980talet. Jag har bara kunnat se några få exempel på att de tolkningar av fynden – tillverkningsmetod, ursprung osv – som gjorts har omtolkats. Ett av exemplet på ny tolkning är Annika Larssons av klädedräkten. Sven Kalmring omtolkar inte men tar in en ny vinkel när han diskuterar om några av de gravlagda kan vara avrättade brottslingar (Kalmring 2010 sid 286). Tidigare har bland annat talats om begravt offer.

När det gäller fynden har de, inte minst, analyserats med naturvetenskapliga metoder. I detta sammanhang vill jag knyta an till resonemangen kring platsens särställning. Frågan blir om det är ”lättare” att gå in i de enskilda fynden än att ta sig an hela Birkakomplexet?

Det jag ser är att Birkaforskningen till att börja med följt trender i tiden. Under 1900talets första hälft har kung, forsterland och det svenska dominerat. Under förra århundradets senare del har Birkaforskarna tidigt anammat naturvetenskaliga metoder, något som dröjt kvar. Nya teorier inom arkeologin har anammats sent, tankar i samhället har sent trängt in.

Inom några områden har diskussionerna kring Birka följt mönster från annan forskning. Diskussion kring stadsbegreppet är ett sådant.

60

Under de senaste åren, menar jag att Birkaforskningen ligger i fas med, så vitt jag kan bedöma, trender inom arkeologin.

Däremot är jag tveksam till om såväl arkeologin i stort som Birkaforskningen ligger i fas med sin samtid. Men, som tidigare sagt, detta blir lättare att bedöma om några år.

Särställning och dess problem

Att Birka har en särställning i Sverige är klart. Enbart det faktum att det är ett världsarv räcker som motivering. Björkö blev också mycket tidigt en plats till vilken det är möjligt att knyta Sveriges kristna arv. Sedan 1600talet är platsen också känd som en fornminnesplats. Skyddet av Birka kom tidigt i och med att staten köpte marken, som sedan fick ligga i stort sett orörd under 50 år.

Frågan är hur denna förhistoria påverkar forskningen i dag. Diskussioner om huruvida det är rimligt att gräva ut mer finns inom den svenska arkeologin men har inte tagits upp när det gäller Birka. Vilket kan förvåna med den oerhörda mängd fynd därifrån som redan finns i magasin.

Birka som res och utflyktsmål under två århundraden borde också ge Birka en plats i folksjälen. Frågan är hur vittomfattande denna själ är. Av de 18 avhandlingar med material helt eller delvis från Birka är elva från Stockholms universitet och fem från Uppsala. Birka må vara världsarv, men kanske ändå mest världsarv i Mälardalen och på Uppsalaslätten?

I dag tycks diskussionerna om ”var Birka låg” och ”var steg Ansgar i land” vara helt döda. Inga fynd har gjorts som visar att det ena eller det andra är troligt, men efter debatten kring Dag Stålsjö på 1980talet tycks frågan fallit. Ett undantag utgör Torun Zachrissons artikel (Zachrisson 2011). Den täta koppling som funnits mellan kyrkan och Birka tycks helt ha spelat ut sin roll. Att det finns ett Ansgarskapell på Björkö nämns inte i de moderna guiderna.

Det tidiga 1900talet satte Birka i centrum, som den ledande platsen för handel och den plats varifrån svear mer eller mindre koloniserade Ryssland. Den nyare forskningen ser Birka som en av många liknande handelsplatser. Björn Ambrosiani skriver i Birka nu att: Birka ska ses som ett led i en övergripande europeisk verklighet under 700 och 800talen e.Kr. för att sedan se de omfattande förändringar som sker vid slutet av 800talet och under 900talet. Då fick nordborna sina främsta kontakter österut (Ambrosiani 2012, sid 18).

Studier av Birkas förhållande till sitt nära omland – det Björn Ambrosiani hoppades på 1990 – finns, men är inte helt lätta att hitta. I Birka nu skriver Björn Ambrosiani bl a europeisk handel och råvaruresursutnyttjande i Skandinavien vara ämnen för fortsatta arbete (Ambrosiani 2012 sid 18). Bente Magnus och Ingrid Gustin tar upp Birkas omland i Birka och Hovgården (Gustin 2012b).

Än är det många fynd från Birkagrävningar som ska registreras och göras tillgängliga. Arbetet pågår. Och det kommer nya tekniker som säkerligen kan avlocka nyare och äldre fynd mer information. Det gäller att ställa nya – andra – frågor när det gäller dessa fynd.

Med tillgång till alla fynd från 1990talet utgrävningar kan förhoppningsvis en del av det Hjalmar Stolpe önskade – att skildra vardagslivet – bli verklighet.

Hål och tomrum

Hur Björkös historia sett ut före och efter Birkatiden har bara behandlats i mindre omfattning. Diskussionerna kring när Birka uppstod saknas, menar Lena Holmquist (Holmquist 2012). 61

Forskning kring vid vilken tidpunkt Birka upphörde har funnits och har förskjutits bakåt från den Hjalmar Stolpe antog. Stolpe tänker sig ett Birka mellan 700talets början inemot 1000talets slut (Stolpe 1888 sid 21) medan man i dag anser att staden övergavs vid slutet av 900talet (Holmquist 2010). Stolpe var väl medveten om att de yngsta myntfynden daterades till 960talet, men menar att det återstår ”minst tio gånger så mycket af den svarta jorden att undersöka” så yngre mynt kan komma fram (Stolpe 1888 sid 24).

På Björkö och grannön Grönsö (senare sammanväxta) finns lämningar från bronsåldern och det finns också lämningar som visar att Björkö varit befolkad efter Birkatiden. Få undersökningar kring detta har gjorts (Se rapporterna Bäck 2010 och 2012).

Det finns också en rad frågor som knappast ställts i det överväldigande Birkamaterialet. Varifrån kom alla som begravts på Birka? Var de alla Birkabor, mer eller mindre stadigvarande på Björkö. Eller kom Birka att bli en högstatusbegravningsplats för delar av Mälardalen? I många gravar finns hästar, varifrån kom de? Björkö är för liten för att ett behov av ridhästar behövs och inte heller tillräckligt stor för att kunna hålla ett flertal arbetshästar. Och även, hur fortsatte livet på Björkö efter det Birka upphört. Och hur började Birka?

Till slut, är jag berörd av Birka? Vad betyder det i så fall för min text? För mig har Birka alltid funnits som en viktig plats. Nu är jag också påverkad av Birkas enorma arkeologiska material och av all den forskning som bedrivits. Jag väljer att låta Bjørnar Olsen svara på frågorna: ”I am still convinced that a rich archaeological and material engagement with a place or a region also makes us manifest its past differently” (Olsen 2012 sid 26f).

62

ABSTRACT

Viking age Birka on the island Björkö in Lake Mälaren is something of an icon in archaeological research as well as in the public mind. Such research on Birka has a very long history dating back to the seventeenth century, but modern archaeological studies started in the 1870s when Hjalmar Stolpe excavated more than 1 100 graves.

This thesis consists of a bibliography of Birka research, concentrated on material published in Sweden and a survey of how Birka researchers relate to their contemporary colleagues as well as to the Zeitgeist of their time.

Starting from there, questions are raised, i.e. which are the main topics addressed in the Birka research; has Birka´s icon status been detrimental to the archaeological research potential; what significance have the abundant finds of artefacts had for the orientation of the Birka research; and what lasting effects on Swedish archaeological research has Birka´s had.

Some topics in the Birka research are surveyed more closely. Among these are the discussions concerning “town” and “prototown”, the relationship between Birka and the church and discussions concerning ethnicity and gender. Three doctorial theses, from 1938, 1974 and 2007 respectively, on the Birka textiles are compared and discussed.

KEY WORDS

Birka, Björkö, Birkaforskning, stad, protostad, textil, vikingatid

SLUTLIGEN

Ett stort tack till de intresserade och hjälpsamma medarbetarna på Vitterhetsakademiens bibliotek!

63

Fig 3. Modern karta över Björkö med Birka under vikingatiden och den tidiga medeltiden när vattennivån i Mälaren stod ungefär 5 meter högre än idag. Från Birka – Vikingastaden, volym 2 . Kartan är gjord av Bernt Forsblad. Kartan är godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-04-02. Dnr 601-200.

Fig 4. Färglagd karta från 1687 över Björkö och delar av Adelsö. Originalet finns på Kungliga bibliotekets kart- och planschavdelning i Stockholm . 64

Fig 5. Karta från 1897 som visar laga skiftet på Björkö. Lantmäteriverket. Det var efter dessa ägogränser som Gustaf Hallström år 1913 redovisade fynden i sin bok Birka 1. Hjalmar Stolpes grafundersökningar.

65

REFERENSER

Adam av Bremen Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar . Översatt av E. Svenberg. Stockholm 1984. Amark, Mats 1912 Där klingade den första kyrkklockan! I: Fornvännen . 1912 sid 71 Ambrosiani, Björn 1971 Arkeologisk utgrävning: målsättning och teknik I: Fornvännen . 1971 sid 104 Ambrosiani, Björn 1983 The Late Iron age I: Swedish Archaeology 1976-1980 Ambrosiani, Björn 1990 Den Svarta jorden i Birka – en nyckel till förståelsen av stad och omland under vikingatiden I: Fornvännen . 1990 sid 1 Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G.1991 Birka vikingastaden Vol. 1 Jakten på svarta jordens hemligheter har börjat! Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G.1992a Birka vikingastaden Vol. 2, Sensationella fynd i Stolpes schakt: unika gjutformar från vikingatidens verkstäder! Ambrosiani, Björn och Clarke, Helen (red). 1992b Birka Studies Volume 1 Investigations in the Black Earth. Early Investigations avd Future Plans. 1992 Appendix Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G. 1993 Birka vikingastaden Vol. 3,Askan i svarta jorden avslöjar: de första husen Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G. 1994 Birka vikingastaden Vol. 4 Smycken och djurben bland 40000 fynd - vattensållet avslöjar livet för 1200 år sedan Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G. 1995 Birka vikingastaden Vol. 5 Vikingastaden lever upp igen i TV:s modell av 800-talets Birka Ambrosiani, Björn och Bäck Mathias 2007. ‘Our Man in Pskov’ – Birka´s Baltic Connection in the 9th and 10th Centuries. Pottery as a Source for Tracing Cultural Interaction. I Fransson, Ulf et al (red). Cultural interaction between east and west. Archaeology, artefacts and human contacts in northern Europe. En vänbok till Ingmar Jansson sid 180 Stockholm Studies in Archaeology 44 Ambrosiani Björn 2012 Birkaforskning i perspektiv av grävningarna 19901995. I: Hedenstierna Jonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Ambrosiani, Björn 2013a Birka 1680-2013 Ett långvarigt forskningsprojekt Stockholm Ambrosiani, Björn. 2013b Stratigraphy Vol.1 Part One: The site and the Shore Part Two:The Bronze Caster´s WorkshopBirka Studies Volume 9 Excavations in the Black Earth 1990- 1995 Ambrosiani, Kristina 1982 Vikingatida kammar i öst och väst: ett diskussionsinlägg. I: Fornvännen . 1982 sid 180 Arbman, Holger 1926 Det äldsta Sigtuna I: Fornvännen . 1926 sid 171 Arbman, Holger 1939a Birka Sveriges äldsta handelsstad i Från forntid och medeltid 1 Bokförlagsaktiebolaget Thule Stockholm Arbman, Holger 1939b Birka Svenska Turistföreningens årsskrift1939 Arbman Holger 1940 Birka : Untersuchungen und Studien. 1 Die Gräber (Tafeln) Stockholm Arbman, Hoger 1941 Hjalmar Stolpe som fornforskare I: Fornvännen . 1941 sid 146 Arbman, Holger 1943 Birka : Untersuchungen und Studien. 1 Die Gräber (Text) Stockholm Arbman, Holger 1962 Vikingar Arne, T.J. 1911 Sveriges förbindelser med östern under vikingatiden: ett arkeologiskt bidrag. I: Fornvännen 1911 sid 1 Arrhenius, Birgit 1968 Ett tråddragningsinstrument från Birka I: Fornvännen . 1968 sid 28 Arrhenius, Birgit 1970 Knivar från Helgo och Birka I: Fornvännen . 1970 sid 40 66

Arrhenius, Birgit.2002. Die ländlichen Siedlungen im Umfeld von Birka. Haithabu und die frühe Stadtentwicklung im nördlichen Europa. Schriften des Archäologischen Landesmuseums 8. Neumunster. Arne, Ture J. 1943 Urinnevånare och kulturbärare I: Fornvännen 1943 sid 133 Arne, T.J. 1946 Birkagraven nr 632 och kejsar Theophilus´ mynt. I: Fornvännen 1946 id 216 ArwillNordbladh, Elisabeth 1990 Nyckelsymbolik i järnålderns kvinnogravar I: Fornvännen . 1990 sid 255 ArwillNordbladh Elisabeth 2005a Tankar om en professionalisering – Hanna Rydhs arkeologiskt formativa år i Goldhahn Joakim Från Worm till Welinder Gotarc Serie C Uddevalla ArwillNordbladh Elisabeth 2005b ”Där fädrens kummel står” om fornlämningsplater som offentligt rum i en lång historia… festskrift til Evert Baudou på 80-årsdagen Kungl skytteanska Samfundets Handlingar 57 ArwillNordbladh, Elisabeth 2005c Genusforskning inom arkeologin Stockholm Baudou, Evert 2004 Den nordiska arkeologin – historia och tolkningar Stockholm KVHAA (Kungl. Vitterhets historie och Antikvitets Akademien) Baudou, Evert 2006 Det arkeologiska året 1906: Oscar Almgren, Oscar Montelius och Fornvännen I: Fornvännen 2006 sid 75 Baudou, Evert 2012 Oscar Montelius Om tidens återkomst och kulturens vandringar Stockholm Bender Jørgensen, Lise 2008 Recensioner I: Fornvännen 2008 sid 291 Bergström, Liselotte 2007 Gräddat: Brödkultur under järnåldern i östra Mälardalen Diss Stockholms universitet Bohman, Stefan, 1997. Historia, museer och nationalism . Stockholm Bolin, Hans 2004 The Absens of Gender 2004 Current Swedish archaeology Vol 12 2004 sid 169 Bolin, Hans, et al 2008 Båtudden på Björkö. Delundersökning av strandområdet nedanför Svarta jorden, RAÄ 119, Adelsö socken, Uppland RAÄ Bruun Olofsson, Karolina 2005, Kvinnors roller i vikingatiden, utifrån exemplet Birka och skriftliga källor. CDuppsats, Lunds universitet Burenhult, Göran 2009 Arkeologi i Norden, del 2 Stockholm Bäck, Mathias 1999 Kampen om Nordvegen: några synpunkter på det vikingatida samhällssystemet med utgångspunkt i en ny bok om politiska konflikter i Västnorge. I: Fornvännen 1999 sid 19 Bäck, Mathias 2009 Vikingatida bebyggelse funnen utanför Birkas stadsvall. I: I: Fornvännen . 2009 sid 262 Bäck Mathias et al 2010a Mellan byn och staden – Birkas och Björkös bebyggelse ur nya synvinklar. Amatörarkeologiska undersökningar 2005 – 2007 Uppland. Adelsö socken Björkö RAÄ 171 Rikantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt rapport 2012:40 Bäck, Mathias 2010b Birka och den transkontinentala kommunikationen Situne Dei 2010 Bäck, Mathias 2012 Storgården i Björkö by Uppland Adelsö socken Björkö 1:17 Riksantikvarieämbetet UV Mitt rapport 2011:141, arkeologisk utredning Callmer, Johan 1976. Oriental coins and the beginning of the Viking period I: Fornvännen 1976 sid 175 Carlsson, Anders1997. Birkas kungsgård på Adelsö och Svearnas Fornsigtuna – två aristokratiska miljöer i Mälardalen. ”…gick Grendel att söka det höga huset…” Arkeologiska källor till aristokratiska miljöer i Skandinavien under yngre järnålder. Halmstad/Göteborg. Cassel, Kerstin 2000 Where are we going? Current Swedish Archaeology Vol. 8, 2000 sid 33 Cassel Kerstin 2008 Den postprocessuell teorireceptionen inom svensk arkeologi Lýchnos Lärdomshistoriska samfundet sid 227 Clark H.B. & Simms A. 1985 Towards a comparative history of urban origins I: Clark & Simms (red) 1985 The comparative History of Urban Origins in Non-roman Europe Oxford 67

Collin, Maria 1923 Bildvävnaderna från ÖverHogdal och Skog Fornvännen 1923 sid 38 Damell, David 1972 Om Södertäljeleden I: Fornvännen 1972 sid 123 Damell, David 1974 Nya fakta om Södertäljeleden I: Fornvännen 1974 sid 23 Edquist Samuel 2012 I Ruriks forspår Om forntida svenska österledsfärder i modern historieskrivning Södertörn academic Studies 47 Ericson, Per G.P. et al. 1988 Animal exploitation at Birka – a preliminary report I: Fornvännen . 1988 sid 81 Evans, Jimmy et al Gender bland barngravarna på Birka. Mitthögskolan, Arkeologi D. Östersund. von Friesen, Otto 1911 Runstendelar funna på Birka. I: Fornvännen . 1911 sid 8 von Friesen, Otto 1912 Runskrifter på en koppardosa I: Fornvännen . 1912 sid 6 Geijer Agnes 1938 Birka Untersuchungen und Studien III Die Textilfunde aus den Gräbern Diss Stockholm Geijer, Agnes. 1943 Några ord om norsk textilforskning I: Fornvännen 1943 sid 253 Geijer, Agnes 1950 Pietas textilkonservering Fornvännen 1950 sid 48 Geijer, Agnes 1956 Textilt material i fynd och samlingar: några erfarenheter. I: Fornvännen 1956 sid 267 Geijer, Erik Gustaf 1832. Svenska folkets historia, volym 1 Grandell, Axel 1986 Kredithandel med tillhjälp av karvstock : en epok i mänsklighetens historia I: Fornvännen . 1986 sid 121 Gräslund, AnneSofie 1967 Ett förhistoriskt bröd i Östergötland I: Fornvännen . 1967 sid 25 Gräslund, Anne Sofie 1972 Barn i Birka I: TOR sid 161Gräslund Ann Sofie 1980 Birka Untersuchungen und Studien IV, The burial customs: a study of the graves om Björkö. Diss Uppsala Gustafsson, Anders 2001, Arkeologishistoria som historia och som arkeologi Studier i arkeologins egenhistoria GOTARC Serieb B Göteborg Gustafsson, Ny Björn. 2008 Tre dräktspännen från Björkö I: Fornvännen . 2008 sid 42 Gustafsson, Ny Björn. 2009 För folk och fä : om vikingatida fjättrar och deras användning I: Fornvännen . 2009 sid 89 Gustafsson Patrik 2011 Birkas barn – En studie i social stratifiering på Birka Kandidatuppsats i arekologi SU Gustawsson, K.A. 1956 Vården av Björkö I: Lindqvist, Sune och Gustawsson, K.A. 1959 (femte upplagan). Björkö Svenska Fornminnesplatser 2 KVHAA Gustin, Ingrid 2012a Birkaborna med föremål från finska fastlandet. Vilka var de? I: Hedenstierna Jonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Gustin, Ingrid och Magnus Bente 2012b Birka och Hovgården Stockholm Hall, Thomas 1974. Edith Ennen und die europäische Stadt des Mittelalters I: Fornvännen 1974 sid 216 Hallström Gustaf 1913 Birka 1. Hjalmar Stolpes grafundersökningar beskrivna af Gustaf Hallström KVHAA Stockholm Harrison, Dick (red) 2009 Sveriges Historia 600-1300 Stockholm Hed Jakobsson, Anna 1999, Towns, Plots, Crafts and Fertility. Traces of a Power Ideology I: Current Swedish Archaeology , Vol. 7, 1999 sid Hed Jakobsson Anna 2003 Smältdeglars härskare och Jerusalems tillskyndare: berättelser om vikingatid och tidig medeltid Diss Stockholm studies in archaeology, Stockholm HedenstiernaJonson, Charlotte 2001. Befästa handelsstäder, garnisoner och professionella krigare. I: Olausson, M (red). 2001 Birkas krigare Stockholm. 65–72. HedenstiernaJonson, Charlotte 2006 The Birka Warrior: the material culture of a martial society. Diss Stockholm 68

HedenstiernaJonson, Charlotte. 2006b Borre style metalwork in the material culture of the Birka warriors An apotropaic symbol I: Fornvännen sid 312 HedenstiernaJonsson, Charlotte 2012 Birkafolket. I HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012b Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Hedlund, John 2004 Järnålder I: Törngren, Kerstin (red) 2004 Vetenskapligt program för den arkeologiska verksamheten vid Stockholms stadsmuseum Hedman Sara 1999 Sörling, FaithEll och Händel tre tecknare i Akademiens tjänst I: Fornvännen 1999 sid 179 Heimdahl, Jens, 2010 Barbariska trädgårdsmästare : nya perspektiv på hortikulturen i Sverige fram till 1200talets slut I: Fornvännen 2010 sid 265 Helander, Sven 1984 Ansgarskulten i Norden Stockholm Harrison, Dick (red) 2009 Sveriges Historia 600-1300 Stockholm Holmqvist, Wilhelm 1973 Den tidiga staden I: Fornvännen . 1973 sid 49 Holmquist Olausson, Lena 1988. Preliminär redogörelse för 1987 års undersökningar i Birkas stadsvall. Laboraliv arkeologi 3. Stockholm. Holmquist Olausson, Lena. 1990 Älgmannen" från Birka. Presentation av en nyligen undersökt krigargrav med människooffer I: Fornvännen . 1990 sid 175 Holmquist, Lena, 1993 Aspects on Birka : investigations and surveys 1976-1989 Theses and papers in Archaeology B3. Diss Stockholm Holmquist Olausson, L. & Kitzler Åhfeldt, L., 2002 Krigarnas hus. Arkeologisk undersökning av ett hallhus i Birkas Garnison. Borgar och befästningsverk i Mellansverige, Rapport 4. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms universitet. Holmquist Olausson, Lena 2002 Patterns of settlement and defence at the Prototown of Birka, Lake Mälar, Eastern Sweden. The Scandinavians from the Vendel Period to the tenth century. An ethnographic Perspective. J. Jesch (ed.). San Marino. Holmquist, Lena. 2012 Never a dull moment. Om ett forskningsprojet och samverkan med det omgivande samhället. I HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Holmquist, Lena. 2013 Birkas befästningsverk och hamn – att knyta ihop ett avslutat och ett nytt forskningsprojekt I: Owe, Jan (red). Yngre järnålder i Stockholms län – aktuell forskning. Rapport från ett seminarium 2012 sid 63 Hyenstrand Eva 1991 ”Teckn till Stadzens grund" – om undersökningar i Björkös Svarta jord” Ii: Fornvännen. 1991 sid 169 Horn Fuglesang, Signe 1989 Viking and medieval amulets in Scandinavia I: Fornvännen 1989, sid 15 Hougen, Bjørn 1937 Fra vikingetidens tekstilkunst I: Universitetets oldsaksamling Årbok 1937 Oslo Hägg, Inga 1971 Mantel och kjortel i vikingatidens dräkt I: Fornvännen . 1971 sid 141 Hägg, Inga 1974 Kvinnodräkten i Birka: livplaggens kontruktion på grundval av det akreologiska materialet Diss Uppsala Hägg, Inga. 1983 Birkas orientaliska praktplagg I: Fornvännen . 1983 sid 204 Hägg, Göran 2003 Svenskhetens historia Stockholm Höjer, Henrik 2006 Var vikingen muslim? I: Forskning&Framsteg nr 6 2006 Ingelman Sundberg Catharina. 1972 Undervattensarkeologisk undersökning utanför Birka. I: Fornvännen . 1972 sid 127 Isaksson, Sven 2003 Vild vikings vivre Om en tidigmedeltida matkultur I: Fornvännen sid 271 Jansson, Ingmar 2005. Fornvännens förbindelser med Östern under 100 år I: Fornvännen 2006 sid 131 69

Jensen, Ola W. och Karlsson, Håkan 2001 Aktuell samhällsteori och arkeologi. Introduktion till procesuellt och postprocessuellt tänkande . Bricoleur Press Jensen, Ola W. 2006 Fornlämningsbegreppets historia RAÄ Stockholm Jensen, Ola 2009 Arkeologins framtid i historien – och i dag I: Artelius, Tore och Källén, Anna 2009 Arkeologisk framtid Johansson, Evelina 2003 Birkas kvinnor. En forskningshistorisk analys från 1970 och framåt Södertörns högskola Påbyggnadskurs i arkeologi Kalmring, Sven. 2010 Of thieves, counterfeiters and homicides: crime in Hedeby and Birka I: Fornvännen sid 281 Kalmring, Sven 2012 The Birka Proto.Town – A source for Comprehensive studies of Björkö I: Fornvännen sid 253 Kitzler Åhfeldt, Laila. 2000 Odenssymbolik i Birkas garnison. I: Fornvännen sid 13 Kjellström, Anna 2011 Barnens ben I: Fahlander, Fredrik (red). Spåren av de små Arkeologiska perspektiv på barn och barndom Institutionen för arkeologi och antikens kultur Stockholms universitet Kjellström, Anna 2012 Projektet mäniskor i brytningstid. Skelettgravar i Birkas och dess nära omland. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Kyhlberg, Ola 1973 Problem kring stratigrafi och myntdatering I: Fornvännen . 1973 sid 26 Kyhlberg, Ola 1975a Försök till en utvärdering av en fältkonservering: Birka 19691971 I: Fornvännen . 1975 sid 209 Kyhlberg, Ola 1975b Vågar och viktlod. Diskussion kring frågor om precision och noggrannhet I: Fornvännen . 1975 sid 56 Kyhlberg, Ola 1980. Kvantitativ dateringsmetodik. Ett tillämpningsförsök med stratigrafin i Birka, Svarta jordens hamnområde. I: Fornvännen . 1980 sid 170 Larsson, Annika 2007 Klädd Krigare: Skifte i skandinaviskt dräktskick kring år 1000. Diss Uppsala universitet Larsson, Annika 2012 Från dräkt till koppar och järn. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Lidén, Kerstin och Nelson, Erle D. 1994 Stable carbon isotopes as dietary indicator, in the Baltic area I: Fornvännen sid 13 Lidén, Kerstin 2006 Naturvetenskap i Fornvännen. I Fornvännen 2006 sid 95 Lindblom, Cecilia 2000 I döden klädd. Analys av textil och läder från båtgrav12 i Valsgärde. CD uppsats Arkeologsika forskningsinstitutet Stockholms universitet Lindström, Jonathan. 2005 Påsk, höstblot och jul Sambandet mellan årliga högtider och forntida gravars orientering I: Fornvännen sid 13 Lindström, Jens et al 2012 Maritima Birka. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red) 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Lindqvist, Märta 1950 Ansgarskapellet på Björkö Lindqvist, Sune 1926a Hedeby och Birka. I: Fornvännen . 1926 sid 1 Lindqvist, Sune 1926b Slesvig och Birka. I: Fornvännen . 1926 sid 245 Lindqvist, Sune 1926c Birkamynten I: Fornvännen . 1926 sid 307 Lindqvist, Sune 1928 Vattenståndet vid Birka på 900talet. I: Fornvännen .1928 sid 118 Lindqvist, Sune och Gustawsson, K.A. 1959 (femte upplagan). Björkö Svenska Fornminnesplatser 2 KVHAA Magnus, Bene. 2004 Brooches on the move in Migration Period Europe I: Fornvännen 2004 sid 273 Malmer, Brita 1966 Sveriges äldsta mynt I: Fornvännen . 1966 sid 208 Mattsson, Katarina 2000. Spår av dräkten. Analys av textil och läder från den vendeltida båtgraven XIV i Vendel. CDuppsats Arkeologsika forskningsinstitutet Stockholms universitet 70

Montelius, Oscar 1912 A guide to the National Historic museum. Stockholm Montelius Oscar 1914 Runinskrift. I: Fornvännen . 1914 sid 98 Mosseby, Jennie 2009 Kvinnan och havet. Ett genusperspektiv på den vikingatida kvinnan längs svenska vaten. Magisteruppsaats. Högskolan i Kalmar Neiβ, Michael 2012 Birka är ingen ö. Om båtgravar, barockspännen och laserskanning. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red) 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Nerman, Birger 1918 Kungshögarna på Adelsö och Sveriges äldsta konungalängder. I: Fornvännen . 1918 sid 5 Nerman, Birger 1930 Referat av ett föredrag om fynden från Grobin i Lettland I: Fornvännen . 1930 sid 114 Nicklasson, Påvel. 2009 Birkas belägenhet En 1800talsdebatt med sentida ekon. I: Fornvännen sid 274 Nicklasson, Påvel, Petttersson, Bodil 2012 Att återupptäcka det förflutna Lund Nockert, Margareta och Wadsten Tommy. 1978 Birkatextilierna – också ett förvaringsproblem. I: Fornvännen 1978 sid 20 Nordbladh, Jarl 2013 Framtidens arkeologi I: Sveriges Historia 1965–2012 Stockholm Nordenstorm, Leif 1994 Dödande vid begravningar. Ett inslag i järnålderns gravritualer i komparativ religionshistorisk belysning I: Fornvännen sid 266 Novikova, Galina L. 1992 Iron neckrings with Thor's hammers found in Eastern Europe. I: Fornvännen 1992 sid 73 Nyberg, Tore 1987 Adam av Bremen och terminologin I: Fornvännen 1987 sid 115 Odelberg, Maj 1974 Birka Riksantikvarieämbetet Med bidrag av Björn Ambrosiani Olsen, Björnar 2003 Från ting till text Studentlitteratur Lund Olsen Bjønar 2012 After Interpretation: Remembering Archaeology Current Swedish Archaeology vol 20 2012 sid 11 Olson, Gillis 1935 Kvantitativ spektralanalys som hjälpmedel vid arkeologisk forskning Fornvännen 1935 sid 43 Persson, Kjell. 2002 Digital terrain modelling in archaeology : threedimensional GIS, examples from Birka and Vendel I: Fornvännen 2002 sid 191 Ringstedt Nils 1997 The Birka ChamberGraves Economic and Social Aspects A quantitative analysis I: Current Swedish Archaeology , Vol. 5, l997 sid 127 Rundkvist, Martin 1996 Fornvännens innehåll och skribenter 19561995. Svensk antikvarisk verksamhet speglad i Tidskrift för Svensk Antikvarisk Forskning. I: Fornvännen 1996 sid 176 Selling, Dagmar 1942 Ett nyupptäckte manuskript rörande Björkö I: Fornvännen . 1942 sid 355 Selling, Dagmar 1976 Recensioner I: Fornvännen 1976 sid 191 Sindbæk, Søren M. 2003 Varægiske vinterruter : slædetransport i Rusland og spørgsmålet om den tidlige vikingetids orientalske import i Nordeuropa I: Fornvännen sid 179 SOU 1922:11 Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård samt organisation av kulturminnesvården. I. Historik, memorial, ang. minnesvårdens nuvarande ståndpunkt, utländska lagstiftning samt bilagor. Statens Historiska Museum och K. Myntkabinettet. Tillväxten 1912 I: F ornvännen 1912 sid 210 Statens Historiska Museum och K. Myntkabinettet. Tillväxten 1913 I: F ornvännen 1913 sid 246 Stjerna, Knut 1909. Lund och Birka I: Historisk tidskrift från Skåneland Band 3 1909 Stjerna, Niklas. 2004 En stäppnomadisk rustning från Birka. I: Fornvännen sid 27 Stockholms Dagblad 23 juni 1910 sid 1 Stolpe Hjalmar 1888 Björkö i Mälaren en vägledning för besökande Stockholm Strassburg, Jimmy 1995 Våld föder våld: problem inom feministisk genusforskning: exemplet Sunnmøre. I: Fornvännen 1995 sid 77 71

Strid, Jan Paul. 1980 Slaitha bru ”Skäbro”. Ett ortnamn och en runinskrift I: Fornvännen 1980 sid 187 Stålsjö, Dag 1983 Svearikts vagga en historia i gungning Skövde Sverige förr och nu. 1839 Historisk kalender för Swenska ungdomen DM Lublin & Co Stockholm Stockholm sid 2837 Söderström, Elin och Nilsson Therese 2005 Birkas kammargravar sett ur ett genusperspektiv C uppsats institutionen för humaniora och samhällsvetenskap Högskolan i Kalmar Tengner Boel 1994/1995 Verktyg vid Birkas stadsvall CDuppsats Arkeologiska Thordeman, Bengt. 1926 Litteratur och kritiker I: Fornvännen 1926 sid 271 Thordeman, Bengt 1929 Statens Historiska Museums textilutställning 1929. I: Fornvännen 1929 sid 116 Thulin, Alf 1985 Var vikingatidens ryssar (fry. rus'). franker? Några reflektioner i anledning av Omeljan Pritsaks The Origin of Rus' I: Fornvännen . 1985 sid 190 Trigger, Bruce G.1993 Arkeologins idéhistoria Stockholm Trotzig, Gustaf 1995 Vikingar SHM Trotzig, Gustaf. 1998 Birka och Gamla Uppsala museer och myter I: Fornvännen sid 191 Trotzig, Gustaf. 2004 Trons försvarare i Birka I: Fornvännen . 2004 sid 197 Törngren, Kerstin (red) 2004 Vetenskapligt program för den arkeologiska verksamheten vid Stockholms stadsmuseum UNESCO 2011 The world´s heritage sid 404, Collins New York Upsala Nya Tidning 25 juni 1930 sid 1 och 6 Wadstein, Elis. 1936 Birkaspörsmål I: Fornvännen . 1936 sid 122 Vallmark, Peter Adam. 1845 En resa på Mälaren. H1, resan från Stockholm till Björkön och Adelsön. Stockholm Welinder, Stig 1997 Arkeologi i massmedia I: Fornvännen. 1997 sid 19 Welinder, Stig 2003 Min svenska arkeologishistoria Ett ekonomiskt och socialt perspektiv på 1900- talet Studentlitteratur Lund Welinder, Stig red 2009 Sveriges Historia del I Stockholm Wåhlander, Linda och Kolker, Li 2013 De döda fick dyrbara vävar med sig i graven. I: Populär arkeologi 2013:4 Yrwing, Hugo. 1989 En marinarkeolog om den tidiga frisisktyska handeln I: Fornvännen 1989 sid 150 Zachrisson, Torun 2011 Arkeologin bakom Rimbert Om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka I: Fornvännen sid 100 Zachrisson, Torun 2012 Birkas borg. Plats för kyrka och biskopsborg? I HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm

Uppåkrastudier

1. Larsson, L. & Hårdh, B (red.). 1998 Centrala platser – centrala frågor. Samhällsstrukturen under järnåldern . Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 28. 2. Hårdh, B (red.). 1999. Fynden i centrum. Keramik, glas och metall från Uppåkra . Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 30. 3. Hårdh, B (red.). 2001. Uppåkra – Centrum och sammanhang. Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 34. 4. Larsson, L (red.). 2001. Uppåkra – Centrum i analys och rapport. Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 36. 72

5. Helgesson, B. 2002. Järnålderns Skåne. Samhälle, centra och regioner. Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 38. 6. Larsson, L. & Hårdh, B (eds.). 2002. Central Places in the Migration and Merovingian periods. Papers from the 52nd Sachsen symposium. Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 39. 7. Larsson, L. & Hårdh, B (eds.). 2002 Centrality – Regionality. The Social Structure of Southern Sweden during the Iron Age. Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 40. 8. Anglert, M. & Thomasson, J (red.). 2003. Landskapsarkeologi och tidig medeltid. Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 41. 9. Hårdh, B (red.). 2003. Fler fynd i centrum. Materialstudier i och kring Uppåkra. Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 45. 10. Larsson, L (ed.). 2004. Continuity for Centuries. A ceremonial building and its context. Acta Archeologica Lundensia. Series in 8°, No. 48. 11. Hårdh, Birgitta 2010. Från romartida skalpeller till senvikingatida urnespännen: nya materialstudier från Uppåkra. Stockholm

73

BILAGA BIRKABIBLIOGRAFI

Introduktion

Ett av uppsatsen syften är att göra en Birkabibliografi. Jag har valt att ställa upp listan över referensmaterial på ett otraditionellt sätt. Detta innebär inte någon som helst vetenskaplig gradering eller värdering men möjligen kan det underlätta för den som söker de verk som inte omedelbart kommer fram i bibliotekens söktjänster.

Uppdelningen medför att vissa verk dubbleras. Några, men inte alla, i Birka studies och Birkaserien är avhandlingar för att ta ett exempel. Jag väljer också att redovisa de artiklar som ingår i samlingsverk, t ex i Birka II: Untersuchungen und Studien,, Birka Studies, Birka nu och Birkas Krigare. Trots allt saknas naturligtvis mycket, framför allt artiklar i tidskrifter, möjligen med undantag för Fornvännen .

Först lite statistik. Riksantikvarieämbetets sökfunktion för litteratur, Vitalis, ger den 3 augusti 2013, 491 poster på sökordet ”Birka”. Då ska ”Birka” finnas i rubriken till avhandlingen/artikeln/uppsatsen och/eller finnas som sökord. Det kan också läggas in av den som registrerar verket om mer än 20 procent av materialet i texten bedöms vara knutet till Birka. Men – till exempel – de i Birka II:1, 2 resp 3 ingående artiklarna finns inte med i Vitalis.

Antalet poster med sökordet Birka har en extrem utveckling. Med sist inlagda post som nummer 1 (Ambrosiani, Björn 2013 Stratigraphy Vol 1 Birkas Studies, Vol 9 ) är nummer 100 utgiven år 2005, nummer 200 utgiven år 1999, nummer 300 utgiven år 1992.

Det vill säga 300 böcker/artiklar/uppsatser kring Birka är från de senaste 21 åren. Nummer 400 gavs ut år 1974. Sökningens sista post (Lundblad, Johan 1802 De Birca et Sigtuna una eademque civitate ) publicerades alltså 172 år dessförinnan. Av de 90 senaste posterna är 64 artiklar, 13 studentuppsatser, 3 rapporter och 10 böcker.

Fig 6. Hjalmar Stolpes guide till Björkö publicerad 1888.

Vetenskapliga verk, inklusive avhandlingar. Avhandlingarna redovisas även separat.

Aagård, GunBritt 1984 Gleicharmige Spangen I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Adam av Bremen Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar . Översatt av E. Svenberg. Stockholm 1984. Ahlin Sundman, Elin 2012 Bihåleinflammation på Björkö. Om hälsorisker i urban miljö . I HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm 74

Aiken, Elisabeth & Arwidsson, Greta 1986 Armringe, Armbügel und Fingerringe I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Ambrosiani, S 1907 Hvarför och när uppstod Stockholm? Varia Ambrosiani, Björn, 1977 Birka – a planted town serving an increasing agriculturan population. I: BekkerNielson, Hans (ed). 1977 Proceedings of the eight Viking Congress Odense Univ. Press. Århus Ambrosiani, Björn 1988 Helgö or Bona on Helgö. Thirteen studies on Helgö. Statens historiska museum studies 7. Stockholm. Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G. 1991 Birka vikingastaden. Vol. 1, Jakten på Svarta jordens hemligheter har börjat! Ambrosiani, Björn. 1992 What is Birka? I: Ambrosiani, Björn och Clarke Helen (red). Birka Studies Volume 1 Investigations in the Black Earth. Early Investigations avd Future Plans sid 9 Stockholm Ambrosiani, Björn, 1992 Excavations in the Black earth E 196971 I: Ambrosiani, Björn och Clarke Helen (red). Birka Studies Volume 1 Investigations in the Black Earth. Early Investigations avd Future Plans sid 71 Ambrosiani, Björn. 1992 Excavatione at Birka 199094: Setting up the Project I: Ambrosiani, Björn och Clarke Helen (red). Birka Studies Volume 1 Investigations in the Black Earth. Early Investigations avd Future Plans sid 83 Ambrosiani, Björn. 1992 The Chioce of Excavations Site I: Ambrosiani, Björn och Clarke Helen (red). Birka Studies Volume 1 Investigations in the Black Earth. Early Investigations avd Future Plans sid 87 Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G.1992 Birka vikingastaden Vol. 2, Sensationella fynd i Stolpes schakt : unika gjutformar från vikingatidens verkstäder! Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G. 1993 Birka vikingastaden Vol. 3, Askan i svarta jorden avslöjar: de första husen! Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G. 1994 Birka vikingastaden Vol. 4, Smycken och djurben bland 40000 fynd - vattensållet avslöjar livet för 1200 år sedan Ambrosiani, Björn 1995 Artifact Collection and Intensity Analysis I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 16 Ambrosiani, Björn 1995 Excavations at Birka 1990 Interim report I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 19 Ambrosiani, Björn 1995 Finds from the Birka excavations 1990 General comment I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 49 Ambrosiani, Björn 1995 Finds from the Birka excavations 1990 Beads and glass I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 52 Ambrosiani, Björn och Eriksson Bo G. 1995 Birka vikingastaden Vol. 5, Vikingastaden lever upp igen i TV:s modell av 800-talets Birka Ambrosiani, Björn 2001 The Birka Falcon I: Ambrosiani, Björn (red). Birka Studies Volume 5 Excavations in the Black earth 1990-1995 Eastern Connections Part One: The Falcon Motif sid 11 Ambrosiani, Björn 2002. Mälaröarna. Från fornkungar till folkungar . Stockholm. Ambrosiani, Björn 2005. Birka under Ansgars tid . Stockholm. Ambrosiani, Björn och Bäck Mathias, 2007. ‘Our Man in Pskov’ – Birka´s Baltic Connection in the 9th and 10th Centuries. Pottery as a Source for Tracing Cultural Interaction. I: Fransson, Ulf et al (red). Cultural interaction between east and west. Archaeology, artefacts and human contacts in northern Europe. En vänbok till Ingmar Jansson sid 180 Stockholm Studies in Archaeology 44 75

Ambrosiani, Björn 2012 Birkaforskning i perspektiv av grävningarna 19901995. I: Hedenstierna Jonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Ambrosiani, Björn 2013 Stratigraphy Vol.1 Part One: The site and the Shore Part Two:The Bronze Caster´s WorkshopBirka Studies Volume 9 Excavations in the Black Earth 1990-1995 Ambrosiani, Björn 2013 Birka 1680-2013 Ett långvarigt forskningsprojekt Stockholm Ambrosiani, Kristina, 1981 Viking age combs, comb making and comb makers: in the light of finds from Birka and Ribe Diss Stockholm Ambrosiani, Kristina. 1984 Kämme I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Androshchuk, F. 2001. Kung, makt och krigare – om Birka och liknande platser i Östeuropa. I: Olausson, M (red). 2001 Birkas krigare Stockholm. 59–64. Androushchuk, Fedir 2009 Vikings and farmers Some remarks on the social interpretations of swords and longdistance contacts dureing the Viking Age. I: Holmquist Olausson, Lena och Olausson, Michael (red). The martial socielty Aspects of warriors, fortifications and social change in Scandinavia sid 93 Andersson, Eva. 1999 The Common Thread, Textil Prodution during the Late Iron Age and Viking Age. Diss Stockholm Andersson, Eva. 2003. Textile production in Scandinavia during the Viking Age. I: Bender Jørgensen L et al (red). Textilien aus Archäologie und Geschichte sid 46 Wachholtz Verlag. Andersson, Eva. 2005. Engendering Central Places: some aspects of the organisation of textile production during the Viking Age. Archäologische Textilfunde/Archaeological Textiles. I: RastEicher, och R. Windler (red). NESAT IX sid 148. Braunwald Andersson Strand, Eva. 2011. Tools and Textiles – Production and Organisation in Birka and Hedeby. I: Sigmundsson, S (red). Viking Settlements and Viking Society . Andrén, T och Lindeberg G 1997 A Shallow Seismic refraction Survey at Björkö, Eastern Sweden. I: Miller, Urve och Clarke, Helene (red). med Hansson, AnnMarie och Johansson, Birgitta M. Birka Studies Volume 4 Environment and Vikings. Scientific Methods and Techniques sid 175 Antonsson, M. 1995. The stylus from Birka. Ambrosiani,B. & Clarke, H (red.). Excavations in the Black Earth 1990. Birka Studies vol. 2 . Raä & SHM. Stockholm. Arbman Holger 1940 Birka: Untersuchungen und Studien I Die Gräber (Tafeln) Stockholm Arbman Holger 1943 Birka: Untersuchungen und Studien 1 Die Gräber (Text). Stockholm Arrhenius, Birgit. 1984 Bügelfibeln I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arrhenius, Birgit 1989 Arbeitsmesser aus den Gräbern von Birka I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Artursson, Magnus. 1995 Finds from the Birka excavations 1990 The stylus from Birka I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 64 Arwidsson, Greta red 1984, 1986 och 1989 Birka: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde 1, 2 och 3 Stockholm Arwidsson, Greta 1984 Scheren I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1984 Glättstine und Glättbretter I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1984 Glas I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde 76

Arwidsson, Greta 1984 Haselnüsse und Kerne I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1984 Zur Chronologie I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1984 Die Silberkapsel aus dem Sarggrab Bj 464 I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta & Holmquist, Lena. 1984 Holzeimer: Daubengefässe und übrige eimer aus Holz I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1986 Hiebmesser I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1986 Schilde I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1986 Die Eissporen I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1986 Klappwaagen I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1986 Die Kopfgestelle aus den Gräbern Bj 832 und 842 I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1986 Messgeräte oder Bratspiesse (?). I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Perlengarnituren I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Metallperlen I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Echte Perlen an dem Anhänger aus Silberdraht aus Bj 854 I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Bernstein I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Verschiedene Schmuckgegenstände/Amulette in Form von Menchenfiguren, Reitern, Pferder, Vierfüsslern, Vögeln und Schlangen I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Zwei vergoldete Bronzespangen mit Zellenmail aus Bj 854 I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Zwei gotländische Silberbrakteaten aus Bj 523 und Bj 1130 I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Spangen, Fibeln und Beschläge/Anhänger verschiedener Formen I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Die Bronzeglöckchen aus Bj 735 I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Ketten I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Die Messer in den Fruengräbern von Birka I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Klappmesser I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Spinnwirtel I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde 77

Arwidsson, Greta 1989 Geräte und Werkzeug I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Specksteinkessel I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Schmuckanhänger I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Perlengarnituren I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Metallperlen I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Echte Perlen an dem Anhänger aus Silberdraht aus Bj 854 I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Bernstein I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Verschiedene Schmuckgegenstände/Amulette in Form von Menchenfiguren, Reitern, Pferder, Vierfüsslern, Vögeln und Schlangen I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Zwei vergoldete Bronzespangen mit Zellenmail aus Bj 854 I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Zwei gotländische Silberbrakteaten aus Bj 523 und Bj 1130 I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Spangen, Fibeln und Beschläge/Anhänger verschiedener Formen I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Die Bronzeglöckchen aus Bj 735 I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Ketten I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Die Münzen der Gräber von Birka. Ein Kommentar mit einem Appendix I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Kommentar zu den Knochenfunden aus den Gräber mit einem Appendix I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta 1989 Die Eisenbüchse aus dem Grab Bj 542 I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta & Thorberg, Håkan. 1989 Kästen und Schachteln I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde ArwillNordbladh, Elisabeth 2005 Genusforskning inom arkeologin Stockholm Bakka, Egil 1984 Der Holzeimer aud Bj 507 I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Bergström, Liselotte 2007 Gräddat. Brödkultur under järnåldern i östra Mälard alen Diss Stockholms universitet Bäck, Mathias 1997. No Island is a Society. Regional and Interregional Interaction in Central Sweden during the Viking Age. I: Andersson, H. et al (red). Visions of' the Past. Trends and Traditions in Swedish Medieval Archaeology. Lund Studies in Medieval Archaeology 19. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar, Skrifter nr 24. Stockholm sid 129. Bäck, Mathias 2010 Birka och den transkontinentala kommunikationen Situne Dei 2010 78

Bäck, Mathias 2012 På andra sidan Birka. Södra Björkös arkeologiska potential. . I: Hedenstierna Jonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Callmer Johan 1977. Trade Beads and Bend Trade in Scandinaviaca. 800-1000 A. D. Acta Archaeologica Lundensia.Series prima in 4° Nr. 11. Diss Lund. Callmer, Johan 1989 Gegossene Schmuchanhänger mit nordischer ornamentik I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Callmer, Johan 1991. Platser med anknytning till handel och hantverk i yngre järnålder. I: Mortensen, P. & Rasmussen, B.M (red.). Høvdingesamfund og konge - magt . Fra Stamme til Stat i Danmark 2. Højbjerg. Callmer, Johan 1994 Urbanization in Scandinavia and the baltic Region Ad 7001100. Trading Palces, Centres and early Urban Sites. I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 3 The Twelfth Viking Congress. Developments Around the Baltic and the North Sea in the Viking Age sid 50 Carlsson, Anders1997. Birkas kungsgård på Adelsö och Svearnas Fornsigtuna – två aristokratiska miljöer i Mälardalen. ”…gick Grendel att söka det höga huset…” Arkeologiska källor till aristokratiska miljöer i Skandinavien under yngre järnålder. Halmstad/Göteborg. Duczko, Wladyslaw.1984 Die Kugelnadel I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Duczko Wladyslav 1985 Birka: Untersuchungen und Studien V. The filigree and granulations work of the Viking period: an analysis of the material from Björkö Uppsala. Diss Uppsala Duczko, Wladyslaw 1989 Runde Silberblechanhänger mit punziertem Munster I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Edquist, Samuel 2012 I: Ruriks forspår Om forntida svenska österledsfärder i modern historieskrivning Södertörn academic Studies 47 Engström, J. 2001. Vikingatida krigsväsen. I: Olausson, M (red). 2001 Birkas krigare Stockholm. 47–52. Ericson, Per 1987. Osteology of the eider : Somateria mollissima (L): a study of sexual , geographic and temporal morphometric variation in the eider skeleton. Museum of National antiquities. Diss Ericson, Per 1987. Exploitation of seabirds in central Sweden during late Iron age — conclusions drawn from the bird remains at Birka. I: Burenhult, G., Carlsson, A., Hyenstrand, A. & Sjovold, T. red. Theoretical Approaches to Artefacts, Settlement and Society. Studies in honour of Mats P. Malmer. BAR International Senes 366, sid 445. Ericson, Per et al 1995. Retrieval of Faunal Remains at the Excavation at Birka Principles, Preliminary Result and an Outline of Future Osteological Analysis I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 82 Fjaestad, Monika 1995. The Conservation and Care of Finds from Birka I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 98 Forsåker, AnnaLena 1986 Zaumzeug, Reitausrüstung und Beschirrung I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Hed Jakobsson, Anna 2003 Smältdeglars härskare och Jerusalems tillskyndare Berättelser om vikingatid och tidig medeltid. Stockholms Studies in Archaeology 25 Diss Geijer, Agnes 1938 Birka Untersuchungen und Studien III Die Textilfunde aus den Gräbern Diss Stockholm Geijer, Agnes. 1980 The Textil finds from Birka. Acta Archaeologica Köpenhamn Ģinters, Valdemārs 1984 Der Ursprung der Ringspangen von östlichem Typ I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde 79

GrahamCampbell, James 1984 Western inluences on penannular brooches and ringed pins I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Gräslund, Ann Sofie 1980 Birka Untersuchungen und Studien IV, The burial customs: a study of the graves om Björkö. Diss Uppsala Gräslund, AnneSofie. 1984 Kreuzanhänger, Kruzifix und ReliquiarAnhänger I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Gräslund, AnneSofie. 1984 Schellen I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Gräslund, AnneSofie. 1984 Beutel und Taschen I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Gräslund, AnneSofie. 1984 Ohrlöffel I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Gräslund, AnneSofie. 1989 Resultate der BirkaForschung in den Jahren 1980 bis 1988. Verschuch einer Auswertung I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Gräslund, AnneSofie 2001 ”Kvinnan satt där, snodde si slända…” Några reflektioner om fynd av sländtrissor i Birka. I: Orrling, Carin (red). Vi får tacka Lamm . Statens historiska museum sid 7179 Gräslund, AnneSofie. 2006. Prestige Graves – for men, women and children. Mortuary behavior among the élites of the Mälar valley in the second half of the first millennium AD, with some remarks from a gender perspective. I. von CarnapBornheim, C et al (red). Herrschaft – Tod – Bestattung. Zu den vor- und frühgeschicgtlichen Prunkgräbern als archäplogisch-historische sid 161 Bonn.. Gräslund, AnneSofie 2007 Some Vikingage Amulets – the Birka Evidence I: Fransson, Ulf et al (red). Cultural interaction between east and west. Archaeology, artefacts and human contacts in northern Europe. En vänbok till Ingmar Jansson sid 90 Stockholm Studies in Archaeology 44 Gräslund, AnneSofie. 2007 Det mångakulturella Birka. I: Bergdahl, E (red). Kunskapen och publiken. Rapport från tre forskarseminarier 2006-2007 kring kultruarv och den publika uppgiften. RAÄ sid 13. Gustafsson, Ny Björn, 2008. A sacred stone from Björkö's Black Earth : on the benefits of a second examination I: Viking and medieval Scandinavia sid 159 Gustin, Ingrid, 2004 Mellan gåva och marknad: handel, tillit och materiell kultur under vikingatid Diss Lund Gustin, Ingrid 2004 The Coins and Weights from the Excavations 19901995 Introduction and Presentation of the Material. I: Ambrosiani, Björn (red). Birka Studies Volume 6, Excavations in the Black earth 1990-1995. Eastern Connections Part Two: Numismatics and Metrology sid 11 Stockholm Gustin, Ingrid. 2004 Islamic coins and Eastern Contacts Ingrid Gustin I: Ambrosiani, Björn (red). Birka Studies Volume 6, Excavations in the Black earth 1990-1995 Eastern Connections Part Two: Numismatics and Metrology sid 96 Gustin, Ingrid och Magnus, Bente 2009 Birka och Hovgården Stockholm Gustin, Ingrid 2012 Birkaborna med föremål från finska fastlandet. Vilka var de? I: Hedenstierna Jonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Hadorph, Johan 1687. Biärköarätten. Omtryckt i Ambrosiani, B. & Eriksson, B.G., 1994. Birka – vikingastaden 4. Höganäs. Hallinder, Pär 1986 Streit und Arbeitsäxte I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde 80

Hagberg, Ulf Erik 2001 Isläggar och pälsskinn – en frusen kulturhistorisk rapsodi, I: Orrling, Carin (red). Vi får tacka Lamm . Statens historiska museum sid 8082 Hansson, AnnMarie 1993. Analysis of plant rematins Raä 118 Björkö, Adelsö parish¸Uååland Appendix 1. I: Holmquist Olausson, Lena, 1993 Aspects on Birka: investigations and surveys 1976-1989 Diss Stockholm s 136138 Hansson, AnnMarie. 1995. Seeds and Fruits found in the Black Earth of Birka: Excavation Season 1990. I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 . Hansson, AnnMarie. 1996. Finds of hops, Humulus lupulus L., in the Black Earth of Birka, Sweden. Proceedings from the 6th Nordic Conference on the Application of Scientific Methods in Archaeology, Esbjerg 1993 . Arkæologiske Rapporter EsbjergMuseum. Hansson, AnneMarie 1997 On plant food in Scandinavian Peninsula in early Medieval Time. Thesis and Papers in Archaeology B.5 Diss Stockholm Hansson, AnnMarie 2001.Vikingabotanik. Pettersson,B.etal (red.). Människan och naturen.Etnobiologi i Sverige 1. Stockholm. Hansson, AnnMarie och Dickson J.H. 1997 Plant Remains in Sediment Core from the Björkö Strait Outside the Black earth at the Vikinga Town of Birka, Eastern Central Sweden. : Miller, Urve och Clarke, Helene (red). med Hansson, AnnMarie och Johansson, Birgitta M. Birka Studies Volume 4 Environment and Vikings. Scientific Methods and Techniques. sid 205 Hallström, Gustaf 1907 Björkö. Den geogr. Topogr. Statist. Beskrivningen ”Sverige” Band 4 sid 541545 Hallström, Gustaf 1912 Kortfattad beskrivning öfver den till statsinköp föreslagna marken (å Björkö). samt dess betydelse; ur Kungl Maj:ts proposition till Riksdagen angående inköp af vissa delar af ön Björkö Proposition nr 50 Hallström, Gustaf 1913 Birka 1. Hjalmar Stolpes grafundersökningar beskrivna af Gustaf Hallström KVHAA Stockholm HedenstiernaJonson, Charlotte 2000. Borg. Arkeologisk undersökning 1998/99 . Borgar och befästningsverk i Mellansverige.Rapport 2. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. HedenstiernaJonson, Charlotte 2001. Befästa handelsstäder, garnisoner och professionella krigare. I: Olausson, M (red). 2001 Birkas krigare Stockholm. 65–72. HedenstiernaJonson, Charlotte 2006 The Birka Warrior: the material culture of a martial society. Diss Stockholm HedenstiernaJonson, Charlotte & Holmquist Olausson, Lena 2006. The Oriental Mounts from Birka’s Garrison. Antikvariskt arkiv 81. Stockholm HedenstiernaJonsson, Charlotte 2009 Rus, Varangians and Birka warriors. I: Holmquist Olausson, Lena och Olausson, Michael (red). The martial Society. Aspects of warriors, fortifications and social change in Scandinavia . Theseis and papers i Achaeology B:11. Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholm HedenstiernaJonsson Charlotte. 2012. Traces of Contacts. Magyar material in the Swedish Viking Age Context of Birka. I: Gravey , Evelyn et al (red). Die Archäologie der frühen Ungarn. Chronologie, technologie und methodik. sid 9 Mainz HedenstiernaJonson, Charlotte (red). 2012 Birka nu. Pågående forskning om världsarvet Birka och Hovgården The national historical museum, Stockholm Studies 22. Stockholm HedenstiernaJonsson, Charlotte 2012 Birkafolket. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm HolmquistOlausson, Lena 1987. Bosättningen på Björkö i Mälaren . Laborativ arkeologi 2. Stockholm. 81

Holmquist Olausson, Lena 1993. Aspects on Birka. Investigations and surveys 1976–1989 . Theses and papers in Archaeology B3. Stockholm. Holmquist Olausson, Lena 2001. Birkas befästningsverk – resultat från de senaste årens utgrävningar. Olausson, Michael (red.). Birkas krigare . Borgar och befästningsverk i Mellansverige 5. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Holmquist Olausson, L. & Kitzler Åhfeldt, L., 2002. Krigarnas hus. Arkeologisk undersökning av ett hallhus i Birkas Garnison. Borgar och befästningsverk i Mellansverige, Rapport 4. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms universitet. Holmquist Olausson, Lena 2002. The fortification of Birka. Maritime warfare in Northern Europe. Technology, organisation, logistics and administration 500 BC–1500 AD. A. Nørgård Jørgensen, J. Pind, L. Jørgensen & B. Clausen (eds.). PNM. Vol. 6. Copenhagen. 159–167. Holmquist Olausson, Lena 2002. Patterns of settlement and defence at the Prototown of Birka, Lake Mälar, Eastern Sweden. The Scandinavians from the Vendel Period to the tenth century. An ethnographic Perspective. J. Jesch (ed.). San Marino. 153–167. Holmquist Olausson Lena och Petrovski Slavica 2007 Curious Birds – two Helmet (?). Mounts with a Christian Motif from Birka’s Garrison I: Fransson, Ulf et al (red) Cultural interaction between east and west. Archaeology, artefacts and human contacts in northern Europe. En vänbok till Ingmar Jansson sid 231 Stockholm Studies in Archaeology 44 Holmquist Olausson, Lena & Olausson, Michael (red). 2009 The martial Society. Aspexts of warriors, fortifications and social changes in Sandinavia. Theses and Papers in Archaeology B:II Archaeological Resarch Laboratory Stockholm Holmquist, Lena 2010 Pilen som satte Birkas Garnison i brand. I: Situne Dei 2010 Holmquist, Lena 2012 Never a dull moment. Om ett forskningsprojet och samverkan med det omgivande samhället. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Holmquist, Lena 2013 Birkas befästningsverk och hamn – att knyta ihop ett avslutat och ett nytt forskningsprojekt I: Owe, Jan (red). Yngre järnålder i Stockholms län – aktuell forskning. Rapport från ett seminarium 2012 . sid 63 Holmqvist, Wilhelm 1990 Vikingar på Helgö och Birka . Stockholm Hougen, Bjørn 1937 Fra vikingetidens tekstilkunst Universitetets oldsaksamling Årbok 1937 Oslo Hulthén, Birgitta 1984 Keramik I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Hjelmqvist, Hakon 1984 Botanische Analyse einiger Brote I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Hyenstrand, Eva 1992. Early Discoveries in the Black Earth I: Ambrosiani, Björn och Clarke Helen (red). Birka Studies Volume 1 Investigations in the Black Earth. Early Investigations avd Future Plans. sid 23 Hyenstrand, Åke 1988. Helgö, Birka and the church of St Gautbert. Lundström, A (red.). Thirteen studies on Helgö . Studies 7. Statens Historiska Museum. Stockholm. Hårdh, Birgitta 1984 Kleeblattfibeln I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Hårdh, Birgitta 1984 Feuerstahle I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Hägg, Inga, 1974 Kvinnodräkten i Birka: livplaggens kontruktion på grundval av det akreologiska materialet Diss Uppsala Hägg Inga 1986 Die tracht I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Hägg, Inga 2003. Härskarsymbolik i Birkadräkten. Dragt og magt . Köpenhamn. 14–27. Jansson, Ingmar 1984 Ovale Schalenspangen I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde 82

Jansson, Ingmar 1984 Kleine Rundspangen I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Jansson, Ingmar 1984 Grosse Rundspangen I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Jansson, Ingmar 1985 Ovala spännbucklor: en studie av vikingatida standardsmycken med utgångpunkt från Björkö-fynden. Diss Uppsala Jansson, Ingmar 1986 Gürtel und Gürtelzubehör vom orientalischen Typ I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Jansson, Ingmar 1989 Schmuckanhänger von orientalischem Typ I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Johansson, Birgitta M. 1997 Molluses and Man – the Cultural and Environmental Evidence on Björkö. : Miller, Urve och Clarke, Helene (red). med Hansson, AnnMarie och Johansson, Birgitta M. Birka Studies Volume 4 Environment and Vikings. Scientific Methods and Techniques sid 217 Johansson Birgitta M. 2005 Molluscs, Environment and Man. A Bioarchaeological approach in Sweden. Thesis and Papers in Archaeology B:10 Diss Stockholm Jonsson, Kenneth 2001. Mynten – en fyndkategori som speglar Birkakrigarnas internationella kontakter. Olausson, M (red.). Birkas krigare. Borgar och befästningsverk i Mellansverige 5. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet Karlsson, Sven 1997 Pollen Analyses from a Rock Depression, the Hillfort, Birka, Björkö. : Miller, Urve och Clarke, Helene (red). med Hansson, AnnMarie och Johansson, Birgitta M. Birka Studies Volume 4Environment and Vikings. Scientific Methods and Techniques sid 239 Karlsson, Sven 2000 Vegetation history as a key to living conditions for domestic animals and man in Viking Age Birka Licentiatavhandling Stockholm Kjellström, Anna 2011 Barnens ben i Fahlander, Fredrik (red). Spåren av de små Arkeologiska perspektiv på barn och barndom Institutionen för arkeologi och antikens kultur Stockholms universitet Kjellström, Anna 2012 Projektet mäniskor i brytningstid. Skelettgravar i Birkas och dess nära omland. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Kyhlberg, Ola, 1980 Vikt och värde: arkeologiska studier i värdemätning, betalningamedel och metrologi under yngre järnåldern 1. Helgö 2. Birka Diss Stockholm Kyhlberg Ola. 1986 Die Gewichte in den Gräbern von Birka I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Lamm, Jan Peder. 1984 Spiegel/Spiegelpailletten I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Larsson, Annika 2007 Klädd Krigare: Skifte i skandinaviskt dräktskick kring år 1000. Diss Uppsala universitet Larsson, Annika 2012 Från dräkt till koppar och järn. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Larsson, Gunilla 2012 Birka och båtsymbolen. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Lindberger, Elsa 2001. The Falcon, the Raven and the Cove. Some bird motifs on medieval coins I: Ambrosiani, Björn (red). Birka Studies Volume 5 Excavations in the Black earth 1990- 1995 Eastern Connections Part One: The Falcon Motif. sid 29 Lindbom, Peter 2009. The assault on Helgö and Birka and the end of the Iron Age. I. Situne Dei 2009 sid 83 Lindquist, Malin 1984 Spielsteine, Würfel und Spielbretter I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde 83

Lindeberg, Inga 1984 Trinkhörner I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Lindeberg, Inga 1984 Holzschalen, Holzdosen und Beschläge zu derartigen Holzobjekten I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Lindeberg, Inga 1989 Löffel I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Lundblad, Johan 1802 De Birca et Sigtuna una eademque civitate . Lunds universitet Lindström, Jens et al 2012 Maritima Birka. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Linderholm, Anna et al . 2006 Diet and status in Birka Analysis of stable isotopes and grave goods. I: HedenstiernaJonson, Charlotte The Birka Warrior: the material culture of a martial society. Diss Stockholm Lundström, Fredrik et al 2009 eastern archery in Birka´s Garrison. I: Holmquist Olausson, Lena och Olausson, Michael (red). The martial socielty Aspects of warriors, fortifications and social change in Scandinavia. sid 105 Magnus, Bente & Gustin, Ingrid. 2012 Birka och Hovgården Stockholm Miller, Urve et al 1995. The backgrounds to the Early Historic Environment of Björkö and its Hinterland I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 107 Mälarstedt, Hilkka 1984 Nadelbüchsen I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Mälarstedt Hilkka 1986 Übriger Gürtelzubehör I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Neiβ, Michael 2012 Birka är ingen ö. Om båtgravar, barockspännen och laserskanning. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Nilsson, Harald 1995. Finds from the Birka excavations 1990 A LateRoman Bronze Coin. I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid ? Nordbladh, Jarl 2013 Framtidens arkeologi I: Sveriges Historia 1965–2012 Stockholm Nylén, Erik 1986 Die Sporen von Birka I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Nyström, Staffan. 1992 Runes and Runestones from Björkö Staffan Nyström I: Ambrosiani, Björn och Clarke Helen (red). Birka Studies Volume 1 Investigations in the Black Earth. Early Investigations avd Future Plans sid 64 Olausson, Mikael (red.), 2001. Birkas krigare . Borgar och befästningsverk i Mellansverige 5. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Olausson, Mikael 2001. Krigarens resa och hemkomst. I: Olausson, M (red). 2001 Birkas krigare . Stockholm. 21–27. Olausson, Michael 2009 At peace with walls – fortifications and their significance Ad 4001100. I: Holmquist Olausson, Lena och Olausson, Michael (red). The martial socielty Aspects of warriors, fortifications and social change in Scandinavia. sid 35 Price, Niel S. 1995 Finds from the Birka excavations 1990 Pagan Amulets and Cult Objects I: Ambrosiani, Björn och Clarke, Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 70 Price, Neil S. 2012 Wooden words. Individual and collective in the chamber graves of Birka. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Rimbert. Ansgars liv. Svensk översättning av. E. Odelman. Boken om Ansgar. Stockholm 1986. 84

Ringstedt, Nils. 1997 The Birka Chamber-graves. Economic and social aspects. An analysis based on quantitative methods Stockholm Risberg, J, och Björck, J. 1997 Lithostratigraphy in the Björkö Strait, Lake Mälaren. : Miller, Urve och Clarke, Helene (red). med Hansson, AnnMarie och Johansson, Birgitta M. Birka Studies Volume 4 Environment and Vikings. Scientific Methods and Techniques. sid 249 Risberg, J. och Miller, Urve 1997 Siliceous Microfossils in Soils, Ash Strata and Sediments from the Birka Excavation Site and its Surroundings. I: Miller, Urve och Clarke, Helene (red). Birka Studies Volume 4 Environment and Vikings. Scientific Methods and Techniques. sid 261 Rispling, Gert.2004 Catalogue and Comments on the Islamic Coins from the Excavations 1990 1995. I: Ambrosiani, Björn (red). Birka Studies Volume 6, Excavations in the Black earth 1990-1995 Eastern Connections Part Two: Numismatics and Metrology . sid 26 Rundqvist, Elisabeth. 1995 The Occurence of Calcite in the Black Earth of Birka I: Ambrosiani, Björn och Clarke ,Helen (red). Birka Studies Volume 2 Excavations in the Black Earth 1990 sid 90 Rönnby, Johan 2001 Birka under vatten – marinarkeologiska möjligheter. I: Olausson, M (red). 2001 Birkas krigare . Stockholm. Schück, Henrik 1910 Birka Inbjudningsskrift till professor P.G.D. Granqvists installationsföreläsning. Uppsala Schüch, Henrik 1944 Kgl Vitterhets Historie och Antikvitets akademien. Dess förhistoria och historia VIII Stockholm Selling, Dagmar 1955 Wikingerzeitliche unde Frümittelalterliche Keramik in Schweden , Diss Stockholm Selling, Dagmar 1984 Keramik Einleitung I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Sperber, Erik. 2004. Metrology of the Weights from the Birka Excavations 19901995. I: Ambrosiani, Björn (red). Birka Studies Volume 6, Excavations in the Black earth 1990- 1995 Eastern Connections Part Two: Numismatics and Metrology . sid 61 Stolpe Hjalmar 1874 Björkö-Fyndet Beskrifning över fornsaker från Nordens yngre järnålder funna på Björkö i Mälaren, Undersökning under åren 1871-1873 Stockholm Stjerna, Nils 2009 Vikingage weapons found in eastern Middle Sweden I: Holmquist Olausson, Lena och Olausson, Michael (red). The martial socielty Aspects of warriors, fortifications and social change in Scandinavia . sid 125 Stolpe, Hjalmar. Rapporter till Kungl Vetenskaps Akademien 187379 . I: Ambrosiani, Björn och Clarke, Helen (red). Birka Studies Volume 1 Investigations in the Black Earth. Early Investigations avd Future Plans. 1992 Appendix Stolpe, Hjalmar 1872 Naturhistoriska och arkaeologiska undersökningar på Björkö i Mälaren Diss Uppsala Stolpe, Hjalmar 1873. Naturhistoriska och archaeologiska undersökningar på Björkö i Mälaren II . Öfversigt af Kongl. Vet, Akad. Förhandlingar No 5, Stockholm, pp.379. Stolpe, Hjalmar 1874 Björkö-Fyndet Beskrifning över fornsaker från Nordens yngre järnålder funna på Björkö i Mälaren av Hjalmar Stolpe Undersökningar under åren 1871-1873. Stockholm Stolpe, Hjalmar 1874 Sur les decouverts faites dans l´ile de Björkö. Congrès International d´Anthropologie & d´Archaeologis Prehistroric Stolpe Hjalmar 1888 Björkö i Mälaren en vägledning för besökande Stockholm Ström, Krister 1984 Thorshammerringe und andere Gegenstände des hednischen Kults I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde 85

Strömberg, Märta 1986 Kumtbeschläge I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Sundbergh, Karin & Arwidsson, Greta 1989 Schleif und Wetzsteine I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Sundkvist, Anneli 2001 Hästarnas land: Aristokratisk hästhållning och ridkonst i Svealands yngre järnålder . Diss Uppsala universitet Stjerna, N. 2001 Birkas krigare och deras utrustning. I: Olausson, M (red). 2001 Birkas krigare . Stockholm. Staecker, J. 1996. Die Christianisierung des westlichen Ostseeraumes – die archäologisches Perspektive . Culture Clash or Compromise? The Europeanisation of the Baltic Sea Area 1100 – 1400 AD. I: Blomkvist, N (red.). Visbysymposiet för Historiska vetenskaper 11:1996. Visby. pp.200 – 236. ThunmarkNylén, Lena.1984 Ringnadeln I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Thålin, Harry 1984 Ringspangen I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde ThålinBergman, Lena 1986 Die Waffengräber von Birka I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde ThålinBergman, Lena 1986 Übersicht über die Schwerter von Birka I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde ThålinBergman, Lena 1986 Übersicht der Speerspitzen von Birka I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Tomtlund, JanErik 1989 Die Vorhängeschlösser I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Trinks, Immo et al 2007 Mapping of Sweden´s first Town Birka using Georadar and magnetometer Prospection. Ŝtudijué zvesti Archaeologického ústavu SAV 41. Nitra Trinks, Immo et al 2014 First High-resolution GPR and Magnetic Archaeological Prospectation at the viking Age Settlement of Birka Sweden (åtkomlig på internet via författaren på ResearchGate). Trotzig, Gustaf 1984 Gefässe aus Kupfer und seine Legierungen I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Trotzig, Gustaf 1991 Vikingatida gravkärl av koppar och kopparlederingar från Birka och Gotland. Tillverkning, användning och sociala förutsättningar . Diss Stockholm Trotzig, Gustaf 1996. »Paradisspännen». Ikonografiska reflexioner kring några vikingatida spännen. Iconographisk Post 2. Stockholm Trotzig, Gustaf 2001 Symbolernas kamp i religionsskiftets Birka. Funderingar kring punsad dekor i gravmaterialet från Birka. I: Orrling, Carin (red). Vi får tacka Lamm . Statens historiska museum sid 213218 Ulfhielm, Anna.1989 Schlüssel I: Arwidsson, Greta Birka II:3: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Vahlne, Gunnel och Arwidsson, Greta 1986 Schlittschuhe I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Waller, Jutta. 1984 Nadeln/Pfrieme und Pinzetten I: Arwidsson, Greta Birka II:1: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Wegraeus, Erik 1986 Die Pfeilspitzen von Birka I: Arwidsson, Greta Birka II:2: Untersuchungen und Studien. II Systematische Analysen der Gräberfunde Viberg, Andreas 2012 Remnant echoes of the past. Archaeological geophysical prospectation in Sweden Diss Stockholms univeritet Stockholm Wiede L.C. 1876 Nytt svar på den gamla frågan: Hvar låg Ansgarii Birka? Norrköping 86

Wigh, Bengt 2001 Animal husbandry in the Viking Age town of Birka and its hinterland: Birka Studies Vol 7 Excavations in the Black Earth 199095 Diss Stockholm Wigh, Bengt 2001. Djurbenen från Garnisonen på Borgberget. I: Olausson, M (red). 2001 Birkas krigare Stockholm. 55–57. Wåhlander, Linda et al 2012 Birkaflickans nya kläder. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Wärmländer, Sebastian KTS och Wåhlander, Linda 2012 Vikingatida pärlhängen. Silvertrådens form och tillverkning. I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm Zachrisson, Torun 1992 Silver and Gold Hoards from the Black earth I: Ambrosiani, Björn och Clarke Helen (red). Birka Studies Volume 1 Investigations in the Black Earth. Early Investigations avd Future Plans . sid 52 Zachrisson, Torun 2012 Birkas borg. Plats för kyrka och biskopsborg? I: HedenstiernaJonsson Charlotte (red). 2012 Birka nu The National Historical Museum, Stockholms Studies Stockholm

Rapporter

Ambrosiani, Björn et al 1973. Birka. Svarta jordens hamnområde. Arkeologisk undersökning 1970- 1971. Med bidrag av Ulla S Linder Welin, Leif Tapper och Anders Warén. Rapport C1 1973. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Ambrosiani, Björn 2009. Rapportsammanställning RAÄ dnr 32148932009 Andersson, Kjell et al 2000 Arkeologisk undersökning och restaurering av en skadad stensättning på Hemlanden, Raä 118, Björkö 5:1, Adelsö socken, Ekerö kommun, Uppland. Stockholms läns museum Arbman, Holger 1932. Rapport rörande undersökningarna pä Björkö den 1229 juli 1932. Arbman, Holger 1934. Preliminär redogörelse för undersökningarna på Björkö 1934. Arrhenius, Birgit et al. 1978. Arkeologiska undersökningar vid Ormknös, Björkö, Adelsö sn. Rapport från Stockholms universitets arkeologiska forskningslaboratorium Nr 1 Stockholm. Arrhenius, Birgit 1990 Utgrävningen av den östligaste storhögen på gravfältet vid Ormknös, RAÄ 111 Björkö Adelsö sn Uppland Laborativ arkeologi 4 Stockholm Biwall, Anders et al 2011 Att avslöja det fördolda Arkeologiskt prospekteringsprojekt utforskar det vikingatida Birka genom virtuell utgrävning Riksantikvarieämbetet och Ludwig Boltzmann institutet Bolin Hans, et al 2008 Båtudden på Björkö. Delundersökning av strandområdet nedanför Svarta jorden, RAÄ 119, Adelsö socken, Uppland RAÄ Bäck Mathias et al 2010 Mellan byn och staden – Birkas och Björkös bebyggelse ur nya synvinklar. Amatörarkeologiska undersökningar 2005 – 2007 Uppland. Adelsö socken Björkö RAÄ 171 Rikantikvarieämbetet Avdelningen frö arkeologiska undersökningar UV Mitt rapport 2012:40 Bäck, Mathias 2012 Storgården i Björkö by Uppland Adelsö socken Björkö 1:17 Riksantikvarieämbetet UV Mitt rapport 2011:141, arkeologisk utredning Danielsson, K. & Kyhlberg, O. 1973. Det obearbetade benmaterialet. I; Birka Svarta jordens hamnområde . Riksantikvarieämbetet rapport Cl. Engblom, S. & Lennevi, T. 1999. Björkö - En florarik Mälarmiljö med gamla anor. Quaternaria, Stockholm University, Kvartärgeologiska institutionen. Ser. B, Nr. 20. Stockholm. 87

Eriksson, Niklas. 2004 Dokumentation och provtagning av kulturlager och pålanläggningar vid Birka. Uppland, Ekerö kommun, Björkö socken, Björkö 1:5 Statens maritima museer, teknisk rapport 2005, Stockholm Fennö Muyingo, Helena 1998. Borgvallen. Arkeologisk undersökning 1996 Birkas Befästning 2. Rapport. Stockholms universitet. Fennö Muyingo, Helena 2000. Borgvallen II. Utvidgad undersökning av Borgvallen och underliggande grav 1997. Arkeologisk undersökning 1997. Birkas Befästning 3. Rapport. Stockholms universitet. Hallström, G. 1925. Till riksantikvarien med iakttagelser rörande befästningar och huslämningar på Björkö samt med förslag till kommande fältarbeten därstädes. ATA. Dnr. 2978/25. HedenstiernaJonson, Charlotte et al 1998. Garnisonen II. Arkeologisk undersökning 1998. Rapport. Stockholm. HedenstiernaJonson, Charlotte 2000. Borg. Arkeologisk undersökning 1998/1999. Borgar och befästningsverk i Mellansverige 400 –1100 e.Kr. Rapport 2. Stockholms universitet. Holmquist, Lena 1982. Markutnyttjandet på Björkö.I: Vikingatidsstudier. Rapport från Stockholms universitets arkeologiska forskningslaboratorium. Nr I. Holmquist Olausson, Lena 1985. Rapport Delundersökning av gravfält, fornlämning 116, Björkö, Adelsö sn. Uppland. Holmquist Olausson, Lena 1986. Rapport. Undersökning av stensättning, fornlämning 109, Björkö, Adelsö socken, Uppland. Holmquist Olausson, Lena 1987. Rapport. Delundersökning av RAÄ 109, stensättningar. Björkö, Adelsö sn. Uppland. Holmquist Olausson, Lena 1988. Preliminär redogörelse för 1987 ärs undersökningar. Laboraliv arkeologi 3. Stockholm. Holmquist, Olausson, L. & Söderberg, A. 1996. Rapport från en arkeologisk undersökning vid Birkas stadsvall - kompletterande undersökning 1996. Björkö, Adelsö sn, RAÄ 118, Uppland. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. RAÄ Holmquist, Lena. 1987. Bosättningen på Björkö i Mälaren . Laboraliv arkeologi 2. Stockholm. Holmquist Olausson, Lena 2001. Birkas befästningsverk – resultatet från de senaste årens utgrävningar. Birkas krigare . M. Olausson (ed.). Stockholm. 9–15. Holmquist Olausson, L. & Kitzler Åhfeldt, L. 2002. Krigarnas hus . Arkeologisk undersökning av ett hallhus i Birkas Garnison. Borgar och befästningsverk i Mellansverige 400–1100 e.Kr. Rapport 4. Stockholms universitet. Isaksson, S. 2003. Analys av lipider i keramik från grav A88, Smedjan, Garnisonen, RAÄ 35, Björkö, Adelsö sn, Up. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet Kitzler, L. 1997. Rapport från utgrävningen av Garnisonen på Björkö 1997. Rapport. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms Universitet. Kyhlberg, Ola 1973 Brons guld silver exkl. mynt och viktlod Birka Svarta jordens hamnområde Arkeologisk undersökning 1970-71 RAÄ rapport C1 1973 155196 Olsson, A 2004 Sondering av vattenområden vid Birka Uppland, Ekerö kommun, Björkö socken, Björkö 1:5 Statens maritima museer, teknisk rapport 2004, Stockholm Rispling, G. 1998. Lista över myntfynd på Birka år 1998. Up, Adelsö sn, Björkö, Garnisonen. Hopat fynd. Rapport. Stjerna, N. 1999. Islamiska mynt från Garnisonen Fornvännen 95 (2000). 1997/1998. Supplement. Garnisonen. Arkeologisk undersökning 1997/1998. Uppland, Adelsö sn, Björkö. RAÄ35, Wojnar Johansson, M. 2006b. Uppdragsrapport Nr 38, SEM analys av beslag från Birkas garnison. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms universitet,

88

Fornvännen

Amark, Mats 1912 Där klingade den första kyrkklockan! I: Fornvännen . 1912 sid 71 Ambrosiani, Björn 1971 Arkeologisk utgrävning: målsättning och teknik I: Fornvännen . 1971 sid 104 Ambrosiani, Björn 1990 Den Svarta jorden i Birka – en nyckel till förståelsen av stad och omland under vikingatiden I: Fornvännen . 1990 sid 1 Ambrosiani, Kristina 1982 Vikingatida kammar i öst och väst: ett diskussionsinlägg. I: Fornvännen . 1982 sid 180 André, Anna Maria 2001 Arkeologi och kultruminnesvård. Vad och varför I: Fornvännen 2001 sid 177 Androshchuk, Fedir 2003 The Hvoshcheva sword I: Fornvännen 2003 sid 35 Arbman, Holger 1926 Det äldsta Sigtuna I: Fornvännen . 1926 sid 171 Arbman, Hoger 1941 Hjalmar Stolpe som fornforskare I: Fornvännen . 1941 sid 146 Arne, T.J. 1911 Sveriges förbindelser med östern under vikingatiden: ett arkeologiskt bidrag. I: Fornvännen 1911 sid 1 Arne, T.J. 1946 Birkagraven nr 632 och kejsar Theophilus´ mynt. I: Fornvännen 1946 sid 216 Arne, T.J. 1947 ”Austr i Karusm" och Särklandnamnet I: Fornvännen 1947 sid 290 Arrhenius, Birgit 1968 Ett tråddragningsinstrument från Birka I: Fornvännen . 1968 sid 28 Arrhenius, Birgit 1970 Knivar från Helgo och Birka I: Fornvännen . 1970 sid 40 ArwillNordbladh, Elisabeth .1990 Nyckelsymbolik i järnålderns kvinnogravar I: Fornvännen . 1990 sid 255 Baudou, Evert 2006 Det arkeologiska året 1906: Oscar Almgren, Oscar Montelius och Fornvännen I: Fornvännen 2006 sid 75 Bender Jørgensen, Lise. 2008 Recensioner I: Fornvännen 2008 sid 291 Berg, Gösta. 1988. Vikingakongresserna I: Fornvännen 1988 sid 139 Bäck, Mathias 1999 Kampen om Nordvegen: några synpunkter på det vikingatida samhällssystemet med utgångspunkt i en ny bok om politiska konflikter i Västnorge. I: Fornvännen 1999 sid 19 Bäck, Mathias 2009 Vikingatida bebyggelse funnen utanför Birkas stadsvall. I: I: Fornvännen . 2009 sid 262 Callmer, Johan 1976. Oriental coins and the beginning of the Viking period I: Fornvännen 1976 sid 175 Damell, David 1972 Om Södertäljeleden I: Fornvännen 1972 sid 123 Damell, David 1974 Nya fakta om Södertäljeleden I: Fornvännen 1974 sid 23 Ericson, Per et al. 1988 Animal exploitation at Birka – a preliminary report I: Fornvännen . 1988 sid 81 Flodeus, Erik 1940 Brandgravar med hängkors I: Fornvännen . 1940 sid 129 von Friesen, Otto 1911 Runstendelar funna på Birka. I: Fornvännen . 1911 sid 8 von Friesen, Ott. 1912 Runskrifter på en koppardosa I: Fornvännen . 1912 sid 6 Geijer, Agnes 1943 Några ord om norsk textilforskning I: Fornvännen 1943 sid 253 Geijer, Agnes 1956 Textilt material i fynd och samlingar: några erfarenheter. I: Fornvännen 1956 sid 267 Grandell, Axel. 1986 Kredithandel med tillhjälp av karvstock : en epok i mänsklighetens historia I: Fornvännen . 1986 sid 121 Gräslund, AnneSofie 1967 Ett förhistoriskt bröd i Östergötland I: Fornvännen . 1967 sid 25 Gustawsson, K.A. 1977 Björköområdets skötsel I: Fornvännen . 1977 sid 87 Gustafsson, Ny Björn. 2008 Tre dräktspännen från Björkö I: Fornvännen . 2008 sid 42 Gustafsson, Ny Björn 2009 För folk och fä : om vikingatida fjättrar och deras användning I: Fornvännen sid 89 89

Hall, Thomas 1974 Edith Ennen und die europäische Stadt des Mittelalters I: Fornvännen 1974 sid 216 Hedman Sara 1999 Sörling, FaithEll och Händel tre tecknare i Akademiens tjänst Fornvännen 1999 sid 179 HedenstiernaJonson, Charlotte.2006 Borre style metalwork in the material culture of the Birka warriors An apotropaic symbol I: Fornvännen sid 312 Heimdahl, Jens,2010 Barbariska trädgårdsmästare: nya perspektiv på hortikulturen i Sverige fram till 1200talets slut I: Fornvännen 2010 sid 265 Holmqvist, Wilhelm 1973 Den tidiga staden I: Fornvännen . 1973 sid 49 Holmquist Olausson, Lena 1990 ”Älgmannen" från Birka. Presentation av en nyligen undersökt krigargrav med människooffer I: Fornvännen . 1990 sid 175 Horn Fuglesang, Signe 1989 Viking and medieval amulets in Scandinavia I: Fornvännen 1989, sid 15 Hyenstrand Eva. 1991 ”Teckn till Stadzens grund" – om undersökningar i Björkös Svarta jord” Ii: Fornvännen. 1991 sid 169 Hägg, Inga 1983 Birkas orientaliska praktplagg I: Fornvännen . 1983 sid 204 Hägg, Inga 1971 Mantel och kjortel i vikingatidens dräkt I: Fornvännen . 1971 sid 141 Isaksson, Sven 2003 Vild vikings vivre Om en tidigmedeltida matkultur I: Fornvännen sid 271 Ingelman Sundberg Catharina 1972 Undervattensarkeologisk undersökning utanför Birka. I: Fornvännen . 1972 sid 127 Kalmring, Sven 2010 Of thieves, counterfeiters and homicides: crime in Hedeby and Birka I: Fornvännen sid 281 Kalmring, Sven 2012 The Birka Proto.Town – A source for Comprehensive studies of Björkö I: Fornvännen sid 253 Kitzler Åhfeldt, Laila 2000 Odenssymbolik i Birkas garnison. I: Fornvännen sid 13 Kjellberg, Lennart.1917 De s. k. Birkamynten. I: Fornvännen 1917 sid 41 Kyhlberg, Ola 1973 Problem kring stratigrafi och myntdatering I: Fornvännen . 1973 sid 26 Kyhlberg, Ola 1975 Vågar och viktlod. Diskussion kring frågor om precision och noggrannhet I: Fornvännen . 1975 sid 56 Kyhlberg, Ola. 1975a Försök till en utvärdering av en fältkonservering: Birka 19691971 I: Fornvännen . 1975 sid 209 Kyhlberg, Ola 1980. Kvantitativ dateringsmetodik. Ett tillämpningsförsök med stratigrafin i Birka, Svarta jordens hamnområde. I: Fornvännen . 1980 sid 170 Lidén, Kerstin och Nelson, Erle D. 1994 Stable carbon isotopes as dietary indicator, in the Baltic area I: Fornvännen sid 13 Lidén, Kerstin 2006 Naturvetenskap i Fornvännen I: Fornvännen 2006 sid 95 Lindberg, Christer 1996 En instruktion för arkeologiska utgrävningar : om pionjärerna Hjalmar Stolpe och Carl V. Hartman. I: Fornvännen 1996 sid 81 Lindström, Jonathan 2005 Påsk, höstblot och jul Sambandet mellan årliga högtider och forntida gravars orientering I: Fornvännen sid 13 Lindqvist, Sune 1926 Hedeby och Birka. I: Fornvännen . 1926 sid 1 Lindqvist, Sune 1926 Slesvig och Birka. I: Fornvännen . 192 sid 245 Lindqvist, Sune.1926 Birkamynten I: Fornvännen . 1926 sid 307 Lindqvist, Sune 1928 Vattenståndet vid Birka på 900talet. I: Fornvännen 1928 sid 118 Magnus, Bente 2004 Brooches on the move in Migration Period Europe I: Fornvännen 2004 sid 273 Malmer, Brita 1966 Sveriges äldsta mynt I: Fornvännen . 1966 sid 208 Montelius, Oscar.1914 Runinskrift. I: Fornvännen . 1914 sid 98 Nerman, Birger 1918 Kungshögarna på Adelsö och Sveriges äldsta konungalängder. I: Fornvännen . 1918 sid 5 90

Nerman, Birger 1930 Referat av ett föredrag om fynden från Grobin i Lettland I: Fornvännen . 1930 sid 114 Nerman, Birger 1962 Gustaf Hallström 11/7 1880 5/10 1962 : in memoriam. I: Fornvännen sid 328 Nicklasson, Påvel 2009 Birkas belägenhet En 1800talsdebatt med sentida ekon. I: Fornvännen sid 274 Nockert, Margareta och Wadsten Tommy 1978 Birkatextilierna – också ett förvaringsproblem. I: Fornvännen . 1978 sid 20 Nordenstorm, Leif 1994 Dödande vid begravningar. Ett inslag i järnålderns gravritualer i komparativ religionshistorisk belysning I: Fornvännen sid 266 Novikova, Galina L. 1992 Iron neckrings with Thor's hammers found in Eastern Europe. I: Fornvännen 1992 sid 73 Nyberg, Tore 1987 Adam av Bremen och terminologin I: Fornvännen 1987 sid 115 Persson, Kjell 2002 Digital terrain modelling in archaeology : threedimensional GIS, examples from Birka and Vendel I: Fornvännen 2002 sid 191 Riksantikvariens årsberättelse 1913 I: Fornvännen 1913 sid IXI Rundkvist, Martin.1996 Fornvännens innehåll och skribenter 19561995. Svensk antikvarisk verksamhet speglad i Tidskrift för Svensk Antikvarisk Forskning. I: Fornvännen 1996 sid 176 Schnittger, Bror 1912 Några förhistoriska brödfynd. I: Fornvännen 1912 sid 1 Schück, Adolf 1924 ”Sjöborgar" och "hamnstäder": ett bidrag till Nordens handels och stadshistoria. I: Fornvännen 1924 sid 1 Selling, Dagmar 1942 Ett nyupptäckte manuskript rörande Björkö I: Fornvännen . 1942 sid 355 Selling, Dagmar 1976 Recensioner I: Fornvännen 1976 sid 191 Sindbæk, Søren M. 2003 Varægiske vinterruter : slædetransport i Rusland og spørgsmålet om den tidlige vikingetids orientalske import i Nordeuropa I: Fornvännen sid 179 Stjerna, Niklas 2004 En stäppnomadisk rustning från Birka. I: Fornvännen sid 27 Strassburg, Jimmy 1995 Våld föder våld: problem inom feministisk genusforskning: exemplet Sunnmøre. I: Fornvännen 1995 sid 77 Svenska fornminnesföreningens årsmöte 1909 Årsmötesprotokoll. I: Fornvännen 1909 sid 340 Söderberg, Anders 2002 Metalliska spår efter gjuteriverksamhet: en skiss till en arkeologisk fältmetod I: 2002 Fornvännen sid 255 Sörling, Erik 1939. Penningväskor från vikingatiden I: Fornvännen 1939 sid 45 Thulin, Alf 1985 Var vikingatidens ryssar (fry. rus'). franker? Några reflektioner i anledning av Omeljan Pritsaks The Origin of Rus' I: Fornvännen . 1985 sid 190 Trotzig, Gustaf 1998 Birka och Gamla Uppsala museer och myter I: Fornvännen sid 191 Trotzig, Gustaf 2004 Trons försvarare i Birka I: Fornvännen . 2004 sid 197 Thordeman, Bengt 1926 Litteratur och kritiker I: Fornvännen 1926 sid 271 Wadstein, Elis 1936 Birkaspörsmål I: Fornvännen . 1936 sid 122 Welinder, Stig 1997 Arkeologi i massmedia I: Fornvännen. 1997 sid 19 Welinder, Stig 2006 "Fornvännen" och de första kvinnliga arkeologerna. I: Fornvännen 2006 sid 85 Wåhlander, Linda 2000 Naust på Björkö? I: Fornvännen 2000 sid 119 Yrwing, Hugo. 1989 En marinarkeolog om den tidiga frisisktyska handeln I: Fornvännen 1989 sid 150 Zachrisson, Torun 2011 Arkeologin bakom Rimbert Om Hergeirs och Gautberts kyrkor och borgen i Birka I: Fornvännen sid 100

Övriga tidskrifter 91

Ambrosiani, Björn 1983 The Late Iron age I: Swedish Archaeology 1976-1980 Arrhenius, Birgit 2002. Die ländlichen Siedlungen im Umfeld von Birka. Haithabu und die frühe Stadtentwicklung im nördlichen Europa. I: Schriften des Archäologischen Landesmuseums 8. Neumunster. Bäck, M. 1995. Importkeramiken i Birka. I: META. Medeltidsarkeologisk tidskrift 1. Lund. Bolin, Hans 2004The Absens of Gender 2004 I: Current Swedish archaeology Vol 12 2004 sid 169 Cassel, Kerstin 2000 Where are we going? I: Current Swedish Archaeology Vol. 8, 2000 sid 33 Holmquist Olausson, Lena 2009 Sveriges första poliser fanns på Birka. Intervju i Svensk Polis september 2009 Gräslund, AnneSofie 2003. Birka between West and East. Offa. I: Berichte und Mitteilungen zur Urgeschichte, Frühgeschichte und Mittelalterarchäologie 58:2001 sid 129 Neumünster. Gräslund, Anne Sofie 1972 Barn i Birka I: TOR sid 161 Hed Jakobsson, Anna 1999, Towns, Plots, Crafts and Fertility. Traces of a Power Ideology I: Current Swedish Archaeology , Vol. 7, 1999 sid 37 Hansson, AnnMarie 1996 Bread in Birka and on Björkö. I: Journal of Nordic archaeological science 1996 sid Stockholm Holmquist, Lena 1987. Bosättningen på Björkö i Mälaren. I: Laborativ Arkeologi 2. Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet Hildebrand, Hans 1872 Fynd på Björkö I: Månadsbladet Hildebrand, Hans 1877 Hvar låg Ansgarii Birka? I: Månadsbladet sid 433439 Hildebrand, Hans 1885 Nordens äldsta mynt. I: Månadsbladet sid 122134 Hägg, Inga 1969 Die Wikingezeitliche Frauentracht von Birka: einige Bemerkung zur Hemdform. I: TOR 1969 sid 13 Höjer, Henrik 2006 Var vikingen muslim? I: Forskning&Framsteg nr 6 2006 Ringstedt Nils 1997 The Birka ChamberGraves Economic and Social Aspects A quantitative analysis I: Current Swedish Archaeology , Vol. 5, l997 sid 127 Risberg, J.;el al. 2002 Environmental changes and human impact as recorded in a sediment sequence offshore the Viking Age town Birka, southeastern Sweden. I: The Holocene 12:4 sid 445 Sevenoaks Schultzén Joakim 2011. Remodelling the Past – Archaeometrological Analysis applied on Birka Weight Material using a 3DScanner & ComputerAided Design. I: Journal of Archaeological Science 38. Stjerna, Knut 1909. Lund och Birka I: Historisk tidskrift från Skåneland Band 3 1909 Stolpe Hjalmar 1889 Ett och annat på Björkö I: Ny illustrerad tidning Söderberg, Anders 2004 Metallurgic ceramics as a key to Viking Age workshop organisation. I: Journal of Nordic Archaeological Sciencs vol 14 Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholm sid 115

Studentuppsatser

Abelin, Jan 2006 Kirurgiska instrument i romerska riket och Sverige Magisteruppsats Institutionen för arkeologi och antikens kultur Stockhoms universitet Ahlsén Maria 2003/2004 Brödet i Birka: Analys av organiskt material från Garnisonen och Svarta Jorden på Björkö CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Andersson, Malin. 1998. Vapen från Birkas garnison analys och dokumentation. I: CDuppsatser i laborativ arkeologi 97/98 Del 1. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stockholms Universitet. 92

Arvidsson Karin 2002/2003 Smedjan i Birkas garnison: Preparering och analys av föremål från en vikingatida smedja på Björkö CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Axelsson Louise 1999/2000 Gåtfulla lämning i Borg: Analys, identifieringoch datering av fyndmaterial från Raä34, Borg, Björkö CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Bengtzon Ingela 2000/2001 En funktionsanalys av Garnisonshuset på Björkö CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Bergman, 2003 Joakim Bilden av Birka CDuppsats i arkeologi institutionen för arkeologi och samiska studier Umeå universitet Borowski, Elin 2005 Lärde vi oss inget? En uppsats om huruvida Birkas handelsmän förde med sig österländska seder och bruk. Södertörns högskola Påbyggnadskurs i arkeologi Bruun Olofsson, Karolina. 2005 Kvinnors roller i vikingatiden, utifrån exemplet Birka och skriftliga källor. CDuppsats, Lunds universitet Bylund, Kerstin 2004 Birkas brickvävda band CDuppsats Institutionen för arkeologi och samiska studier Umeå universitet Bäckheden, Anna 2006 Beslag eller buckla? En studie av platta järnfragment från hallhuset i Birkas Garnison Magisteruppsats Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universitet Dahlin, Maria 2001 Birkas hamnar. En jämförande studie med några andra vikingatida hamnstäder. Södertröns högskola Påbyggnadskurs i arekologi Edqvist Johanna 2003 På bönders sätt och latin. Arkeologiförmedling i böcker om Birka. Göteborgs universitet Ehlton Fredrik 2002/2003 Ringväv från Birkas Garnison dokumentation, preparering och analys CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Eriksson Monica 1997/1998 Fyndmaterialet från Birkas Garnison – en jämförelse mellan1877,1934och 1997 års undersökning CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Eriksson Therese 2003/2004 Viktloden och vågskålen från smedjan i Birkas Garnison preparering och analys CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Evans, Jimmy, Hedlund, Lennart & Lignell, Fredrik. 1996. Gender bland barngravarna på Birka. Mitthögskolan, Arkeologi D. Östersund. Fahlberg, David 2012 Arbetsknivar: En funktionsanalys av knivar från Birkas Garnison Kandidatuppsats Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universiet Frostne Joakim 2001/2002 Krukskärvorna på Birka berättar – organisk analys av krukskärvor från främst Birkas Garnison, med GCMS och FTIR CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Gustafsson Ny Björn, 2003. Bultlås från Birkas garnison: analys och rekonstruktionsförslag. CD uppsats i laborativ akrkeologi Stockholms universitet Gustafsson Patrik 2011 Birkas barn – En studie i social stratifiering på Birka Kandidatuppsats i arekologi SU Gustafsson Sofi 1994/1995 Vad har kärlen använts till? Analyser av 4krukskärvor av keramik från bosättningen vid Birkas stadsvall. CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Hackelberg, Louise 2007 Terrass III i Birkas Garnison – i skuggan av Hallen och Smedjan. En funktion En funktionsanalys baserad på fyndkvantifiering och fyndpreparering Magisteruppsats Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universitet Harim, A. 2004 Fosfat och spårämnesanalys av ett golvlager från smedjan i Björkögarnisonen. CD uppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Hamrin Anna 2002/2003 Fosfat och spårämnesanalys av ett golvlager från smedjan i Björkögarnisonen CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet 93

Hansson, J 2004 Salviksgropen – Birkas hamn? Skriftlig uppgift påbyggnadskurs i arkeologi vid Södertörns högskola. Heamägi C 2006 Byggfundament och topografi på Björkö Södertörns högskola. Henricson, Lars G. 1986 Glaset i Birka en material och tillverkningsteknologiska studie. CD uppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Jansson, Linda. 1997. Birkas Kvinnor. En undersökning av den vikingatida kvinnans status och roller, med utgång från birkamaterialet. Cuppsats i arkeologi. Lunds Universitet Johansson, Evelina 2003 Birkas kvinnor. En forskningshistorisk analys från 1970 och framåt Södertörns högskola Påbyggnadskurs i arkeologi Johansson, Evelina 2004 Birkas män och deras mansroller: en litteraturstudie med ett genusperspektiv Duppsats i arekologi Arkeologiska institutioenen Stockholms universitet Johansson, Harald 2006 “Båtnitar”. Analys och konservering av järnnitar från Birkas garnison. Magisteruppsats Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universitet Johansson Sara 1998/1999 Kvantifiering och analys av Garnisonens Knivar CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Karlsson, Åsa 2009 Prival och kollektivt: Lås och nyckelanvändning under sen järnålder i Mälardalen Masteruppsats Uppsala universitet Kling Agneta 1995/1996 Laborativ analys av kammar och kamfodral från Birks garnison CD uppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Kristiansson,Susanne 1995/1996 Prospektering av Kugghamn på Björkö CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Krusten Eddie 2000/2001 Spjutspetsar från Birka – analys av fynd från gravar och Garnisonen CD uppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Landgren, Johan. 2001 Birka och det islamiska silvret: ett tolknngsförslag baserat på det vikingatida numismatiska materialet i Sverigge och Ryssland, till orsakerna bakom Birkas upphörande Duppsats Arkeologiska insitutionen Stockholm Lang, Achim 2006 En arkeologisk historia: Birka och Vita Ansgarii Cuppsats Institutionen för arkeologi Göteborgs universitet Larsson Susanne 2002/2003 Begravningskärlet från smedjan i Birkas Garnison analys och preparering CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Lindeberg Johan 2008 Krigarnas hus i Birka – ett rekonstruiktionsförslag av en vikingatida hallbyggnad Kandidatuppsats Institutionen för arkeologi och antikens kultur Stockhoms universitet Lindeberg Johan 2009 Bärnsten i Birka Arkeologiska fynd och experiment. Stockholms universitet Lundström, Fredrik 2006 Det vikingatida bågskyttet i Birka en framståendestridskonst med främmande inslag. CDuppsats i laborativ arkeologi 2005/2006. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Mosseby, Jennie 2009 Kvinnan och havet. Ett genusperspektiv på den vikingatida kvinnan längs svenska vaten. Magisteruppsaats. Högskolan i Kalmar Petersson, B. 1994. Indiana Jones på Birka. Om popularisering och forskning. Seminarieuppsats, Arkeologiska institutionen, Lunds universitet, Lund. Rosén, Kristina. 2003 Avfall som informationskälla. Botaniska och leramiska analyser av jordprover från Björkös Garnison CDuppsats i laborativ arkeologi Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universitet. Sahlstedt Malin 1996/1997 Analys av fyndmaterial frän Birkas borgvall CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Samuelsson, Kristina 2004 Hammarsymboler En studie av torshammarfyns i Birkagravar Cuppsats Institutionen för arkeologi Götaborgs universitet Schultzén, Joakim. 2004 Vid jordens yttersta gräns en granskning av framlagda teorier kring Birka och Sigtuna Cuppsats Institutionen för arkeologi Stockholms universitet 94

Schultzén, Joakim. 2009 Devaluing the mitqal : Inherent Trading Fees in the Metrics of Birka Masteruppssats Stockholms universitet Stahl, Sara. 2013. Visualisering av strandlinjens läge vid Birka, Björkö, mellan år 700 – 800 e. Kr. Examensarbete grundnivå i kvartärgeologi. Stockholms universitet. Stavrum, B 1997 Förhistoriskt markutnyttjande i Borg på Björkö – en prospektering med fosfatkartering och elektromagnetisk kartering. CDuppsats i laborativ arkeologi Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universitet. Stjerna, N. 1997. Fodralkammar från Birkas Garnison: Analys och dokumentation, I CDuppsatser i laboraliv arkeologi 96/97 Del I. Arkeologiska forskningslaboratoriet. Stålberg, K 2000 Hade Garnisonen en hamn? Prospektering av strandområdet nedanför garnisonen i Birka CDuppsats i laborativ arkeologi Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholms universitet. Sundberg, Karin 1976 Birkas brynen, funktion och kvalitet CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Sundkvist, Anneli 1992 Rida de döda – vikingatida bett i Valsgärde och Birka Magisteruppsats Uppsala universitet Stavrum Benithe 1996/1997Förhistorisk markutnyttjande i Borg på Björkö en prospektering med fosfatering och elektromagnetisk kartering CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Stålberg Karolina 1999/2000 Hade Garnisonen en hamn? Prospektering av strandområdet nedanför Garnisonen i Birka CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Söderström, Elin och Nilsson Therese 2005 Birkas kammargravar sett ur ett genusperspektiv C uppsats institutionen för humaniora och samhällsvetenskap Högskolan i Kalmar Tengner Boel 1994/1995 Verktyg vid Birkas stadsvall CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Thorberg, H. 1973. Skinnbeslagen från Birka. Trebetygsuppsats framlagd vid seminariet för arkeologi, särskilt nordeuropeisk. Stockholms universitet. Thorin, Ida. 2012. Weighing the Evidence. Determining and Contrasting the Characteristics and Functionality of Loom Weights and Spindle Whorls from the Garrison at Birka. Master Thesis Archaeological Research Laboratory, Stockholm University.Masteruppsats Ullén, Inga, 1980. En jämförande belysning och diskussion av förhållanden på Helgö och Birka under vikingatid. Seminariepapper Wallqvist Åsa 1999/2000 Beslag från Birkas Garnison: Fyndpreparering och tolkning CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Westerholm, Marita 2001 Bronserade nycklar med fågelmotiv från Birkas garnision: fyndpreparering och tolkning av ornamentid med hjälp av laserscanning. CDuppsts. Arkeologiska forskningslaboratoriet Stockholm Wijkander Joakim 2007 Khazariska katakomber och Birkas kammargravar SU Wiklund, Jonas 2009 Hur såg Birkas hamn ut och vilka transporter behövdes? Kandidatuppsats i arekologi, Södertörns högskola Wåhlander Linda 1997/1998 Birkas stadsvall och dess förlängning fram tillBorg: en prospekteringsundersökning CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet Ågren, Torbjörn 1993 Pälshår från Birka en undersökning av hårrester i svepelektronmikroskop. CDuppsats Arkeologiska forskningslaboratoret Stockholms universitet

95

Populärvetenskapliga böcker/tidskrifter samt guider till Birka/Björkö

Ambrosiani, Björn och Erikson, Bo G. 199195 Birka Vikingastaden Vol. 1-V Sveriges Radios förlag SvT 1, RAÄ och SHM Arbman, Holger 1939 Birka Sveriges äldsta handelsstad i Från forntid och medeltid 1 Bokförlagsaktiebolaget Thule Stockholm Arbman, Holger 1939 Birka Svenska Turistföreningens årsskrift1939 Arbman, Holger 1962 Vikingar Budtz, Palle 1992 Vägvisare till forntiden Stockholm Gustawsson, K.A. 1959 Vården av Björkö I Lindqvist, Sune och Gustawsson, K.A. 1959 (femte upplagan). Björkö Svenska Fornminnesplatser 2 KVHAA Holmquist Olausson, Lena 1998. De beridna krigarna på Birka. I: Populär Arkeologi 1998 Holmquist, Lena och Kalming, Sven 2012. Stadslika handelsplatser med borgar. Hedeby och Birka I: Populär arkeologi 2012:3 Lindqvist, Sune och Gustawsson, K.A. 1959 (femte upplagan). Björkö Svenska Fornminnesplatser 2 KVHAA Lindqvist, Märta 1950 Ansgarskapellet på Björkö Montelius, Oscar. 1912 A guide to the National Historic museum. Stockholm Odelberg, Maj 1974 Birka Riksantikvarieämbetet Med bidrag av Björn Ambrosiani Olausson, Michael (red) 2008 Hem till Jarlabanke . Lund Olsson, Andreas och Eriksson, Niklas 2006 Vad gömmer sig i Birkas vatten? Populär arkeologi 2006:2 sid 3 Ramström, A. 2006. Vad hände på Björkö när Birka försvann? I: Populär Arkeologi 2006:2. Lärbro. Rydh, Hanna 1928 Där fädrens kummel stå En utfärdsbokför Stockholmstraktens fornlämningar Del II Med historik över den antikvariska topografin av Bror Schnittger. Stockholm Schnittger, Bror och Rydh, Hanna 1922 Där fädrens kummel stå En utfärdsbok för Stocholmstraktens fornlämningar Stockholm Stålsjö, Dag 1983 Svearikts vagga en historia i gungning Skövde Sverige förr och nu. 1839 Historisk kalender för Swenska ungdomen DM Lublin & Co Stockholm Stockholm sid 2837 Vallmark, Peter Adam 1845 En resa på Mälaren. H1, resan från Stockholm till Björkön och Adelsön. Stockholm Wåhlander, Linda och Kolker, Li 2013 De döda fick dyrbara vävar med sig i graven. I: Populär arkeologi 2013:4

Dagstidningar

Upsala Nya Tidning 25 juni 1930 sid 1 och 6 Stockholms Dagblad 23 juni 1910 sid 1

96

Avhandlingar som helt eller till stor del bygger på material från Birka/Björkö

Ambrosiani, Kristina 1981 Viking age combs, comb making and comb makers: in the light of finds from Birka and Ribe Diss Stockholm Andersson, Eva 1999 The Common Thread, Textil Prodution during the Late Iron Age and Viking Age. Diss Stockholm Bergström, Liselotte 2007 Gräddat: Brödkultur under järnåldern i östra Mälardalen Diss Stockholms universitet Callmer, Johan 1977. Trade Beads and Bend Trade in Scandinaviaca. 800-1000 A. D. Acta Archaeologica Lundensia.Series prima in 4° Nr. 11. Diss Lund. Duczko ,Wladyslav 1985 Birka: Untersuchungen und Studien V. The filigree and granulations work of the Viking period: an analysis of the material from Björkö Uppsala. Diss Uppsala Ericson, Per 1987. Osteology of the eider : Somateria mollissima (L): a study of sexual , geographic and temporal morphometric variation in the eider skeleton. Museum of National antiquities Diss Geijer, Agnes 1938 Birka Untersuchungen und Studien III Die Textilfunde aus den Gräbern Diss Stockholm Gräslund, Ann Sofie 1980 Birka Untersuchungen und Studien IV, The burial customs: a study of the graves om Björkö. Diss Uppsala Gustin, Ingrid 2004 Mellan gåva och marknad: handel, tillit och materiell kultur under vikingatid Diss Lund Hansson, AnneMarie 1997 On plant food in Scandinavian Peninsula in early Medieval Time. Thesis and Papers in Archaeology B.5 Diss Stockholm HedenstiernaJonson, Charlotte 2006 The Birka Warrior: the material culture of a martial society. Diss Stockholm Holmquist, Lena 1993 Aspects on Birka : investigations and surveys 1976-1989 Theses and papers in Archaeology B3. Diss Stockholm Hägg, Inga 1974 Kvinnodräkten i Birka: livplaggens kontruktion på grundval av det akreologiska materialet Diss Uppsala Jansson, Ingmar 1985 Ovala spännbucklor: en studie av vikingatida standardsmycken med utgångpunkt från Björkö-fynden. Diss Uppsala Johansson Birgitta M. 2005 Molluscs, Environment and Man. A Bioarchaeological approach in Sweden. Thesis and Papers in Archaeology B:10 Diss Stockholm Karlsson, Sven 2000 Vegetation history as a key to living conditions for domestic animals and man in Viking Age Birka Licentiatavhandling Stockholm Kyhlberg, Ola,1980 Vikt och värde: arkeologiska studier i värdemätning, betalningamedel och metrologi under yngre järnåldern 1. Helgö 2. Birka Diss Stockholm Larsson, Annika 2007 Klädd Krigare: Skifte i skandinaviskt dräktskick kring år 1000. Diss Uppsala universitet Selling, Dagmar 1955 Wikingerzeitliche unde Frümittelalterliche Keramik in Schweden , Diss Stockholm Stolpe, Hjalmar 1872 Naturhistoriska och arkaeologiska undersökningar på Björkö i Mälaren Diss Uppsala Sundkvist, Anneli 2001 Hästarnas land: Aristokratisk hästhållning och ridkonst i Svealands yngre järnålder . Diss Uppsala universitet Trotzig, Gustaf,1991 Vikingatida gravkärl av koppar och kopparlederingar från Birka och Gotland. Tillverkning, användning och sociala förutsättningar . Diss Stockholm Wigh, Bengt,2001 Animal husbandry in the Viking Age town of Birka and its hinterland: Birka Studies Vol 7 Excavations in the Black Earth 199095 Diss Stockholm

97

Birka, Untersuchungen und Studien. I serien ingående artiklar finns i huvudlistan

Arbman, Holger 1940 Untersuchungen und Studien Die Gräber. Taflen Arbman, Holger 1943 Untersuchungen und Studien Die Gräber. Text Arwidsson, Greta (red.) 1984 Untersuchungen und Studien II:1 Systematische analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta (red.) 1986 Untersuchungen und Studien II:2 Systematische Analysen der Gräberfunde Arwidsson, Greta (red.) 1989 Untersuchungen und Studien II:3 Systematische Analysen der Gräberfunde Geijer, Agnes 1938 Birka Untersuchungen und Studien 3 Die Textilfunde aus den Gräbern Diss Stockholm Gräslund, Ann Sofie 1980 Birka Untersuchungen und Studien 4, The burial customs: a study of the graves om Björkö. Diss Uppsala

Birka studies. I serien ingående artiklar finns i huvudlistan

Ambrosiani, Björn & Clarke, Helen (red) 1992. Investigations in the black earth Early Investigations and Future Plans. Birka Studies Vol. 1 . Stockholm. Ambrosiani, B & Clarke, Helen (red) 1995. Excavations in the Black Earth 1990 . Birka Studies Vol. 2. Stockholm. Ambrosiani, B & Clarke, Helen (red).1994. The Twelfth Viking Congress . Birka Studies Vol. 3. Stockholm. Miller, Urve et al (red). 1997. Environment and Vikings scientificmethods and techniques . Birka Studies Vol. 4 . Stockholm and Rixensart Ambrosiani, B (red).2001. Excavations in the Black Earth 1990-1995 - Eastern Connections Part One . The Falcon motive Birka Studies Vol. 5 . Stockholm. Ambrosiani, B (red) 2004. Excavations in the Black Earth 1990-1995 - Eastern Connections Part Two: Numismatics and Metrology . Birka Studies Vol. 6 . Stockholm Wigh, Bengt 2001 Animal husbandry in the Viking Age town of Birka and its hinetrland: excavations in the black earth 1990-95 Birka Studies Vol 7 Diss Stockholm Andersson, Eva 2003 Tools for textile production from Birka and Hedeby: excavations in the black Earth1990-1995 Birka Studies Vol 8 Stockholm Ambrosiani, Björn 2013 Stratigraphy Birka Studies vol. 9 . Stockholm

98

Övrigt Hansson, A.M., Holmquist Olausson, L. & Isaksson, S. 2003. Faktaunderlag för utställningen Gröt och Gryta, om matkultur i Birka, Birkamuseet, Björkö. Hallström, G. 1925. Till riksantikvarien med iakttagelser rörande befästningar och huslämningar på Björkö samt med förslag till kommande fältarbeten därstädes . ATA. Dnr. 2978/25. SOU 1922:11 Betänkande med förslag till lag angående kulturminnesvård samt organisation av kulturminnesvården. I. Historik, memorial, ang. minnesvårdens nuvarande ståndpunkt, utländska lagstiftning samt bilagor. Ecklesiastiksdepartementet. Stockholm. UNESCO 2011 The world´s heritage sid 404, Collins New York

Ett urval böcker för barn om barn i Birka

Bergenholtz, Björn 2001 Birkagrisen. Grisen Lindboms äventyr på resa mot okänt land Bråtenius, Anna 1999 Brigs himmelska resor Bråtenius, Anna 2001 Brig i myternas land Larsdotter, Anita 1998 Disa på Birka Nylund, Bengt Bland vikingar och vilddjur Ansgars äventyr under första resan till Birka Wahl Mats, Nordqvist, Sven och Ambrosiani, Björn 1999 Folket i Birka på vikingarnas tid

99

100