DOCSLIB.ORG

Recensioner Recensioner

Total Page：16

File Type：pdf, Size：1020Kb

Download full-text PDF Read full-text
Recensioner Recensioner 78 Recensioner Recensioner Lisbeth M. Imer, Rigets runer: 100 danmarkshis- Traditionens makt är dock stor, och även en del torier. Aarhus 2018. 100 s. ISBN 9788771845853. runologer som uttryckligen hänvisar till mitt bidrag har ändå valt att hålla fast vid termen Rigets runer är en nätt liten bok, endast 100 sidor namn (som t.ex. K. J. Nordby, 2018: Lønnruner: lång, som presenterar de danska runinskrifterna Kryptografi i runeinnskrifter fra vikingtid og middel- på ett lättillgängligt och inbjudande sätt, från alder, Oslo, s. 22f), så Imer är långtifrån ensam runornas uppkomst fram till dagens runbruk i om detta bruk. form av exempelvis tatueringar. Den är skriven En skrifthistoriskt oväntad utveckling är den på danska och innehåller tre huvudavdelningar, från den äldre runraden, med 24 tecken, till den som tar upp urnordiska, vikingatida respektive yngre runraden, med bara 16. Vanligen brukar medeltida inskrifter, inramade av ett inledande förändringar leda till att teckensystem utökas, kapitel som tar avstamp i den stora Jellingstenen för att på så sätt kunna möta nya behov, men och ett avslutande kapitel om runornas använd- här har alltså det motsatta skett. Det finns inom ning fram till våra dagar. Framställningen är runologin ingen samsyn om exakt hur denna i stora drag kronologisk, men längs vägen be- förändring gick till, men Imer redogör för att en lyses olika teman, såsom läs- och skrivkunnig- viktig faktor i denna process bör ha varit de stora het, språket i inskrifterna och språkliga föränd- språkliga förändringar som skedde under urnor- ringar, förhållandet mellan skrift och samhälle, disk tid och fram emot vikingatiden, men också förhållandet mellan forndanska och latin, runor att det bör ha legat någon slags medveten reform i särskilda miljöer m.m. Det är således inte bara bakom, sannolikt i ett ledande skikt i samhället själva inskrifterna som står i fokus, utan minst och möjligen under påverkan av framväxten av lika mycket den kulturhistoriska kontext de före- den karolingiska minuskelskriften. kommer i. Boken gör överlag ett tillförlitligt intryck, Ett sådant tema är hur runorna uppstod och i men det förekommer också enstaka felaktigheter samband med den diskussionen berörs också ru- eller missuppfattningar. Då det exempelvis talas nornas så kallade namn, dvs. att f-runan kallades om tidigvikingatida runstenar i Sverige nämns för fä, u-runan kallades för ur osv. (enligt prin- att det på 800-talet restes stenar som Rök och cipen att det inledande ljudet skulle korrespon- Oklunda i Östergötland och Sparlösa i Väster- dera med runans ljudvärde). Dessa har av hävd götland (s. 49). Oklundaristningen är dock ingen inom runologin omtalats som runornas namn, rest runsten, utan en runhäll. Den avviker dess- vilket också Imer gör (t.ex. s. 18f, 21f, 37). På ett utom från merparten av de vikingatida runste- ställe svävar hon dock på målet, då det står att narna både genom sitt innehåll (det är ingen varje runa hade »sit eget navn eller betegnelse» minnesinskrift, utan snarare ett slags rättsdo- (s. 21). Detta kan möjligen förefalla att vara en kument) och genom sina påfallande blygsamma perifer fråga, men inom namnforskningen strä- mått, knappt tre decimeter i såväl höjd som bredd var man efter att göra åtskillnad på det som har (se t.ex. A. Nordén, 1931: Ett rätts dokument från namnstatus och det som inte kan betraktas som en fornsvensk offerlund, Fornvännen 26, s. 333). namn. Jag har i annat sammanhang argumente- En del uttalanden är kanske också fällda lite mer rat för att runor snarast har benämningar (eller i förbigående och med glimten i ögat, som då det beteckningar), inte namn (Fä, turs och stunget talas om att den stora Jelling stenen minsann inte kön: Några tankar om så kallade runnamn och var någon alldaglig runsten, som »hvem som benämningar på runor, Festskrift till Per Stille: helst kunne hugge i løbet af en eftermiddag» Specialutgåva av HumaNetten, 2014/32:42–46). (s. 2). Det senare är rimligen något som bör tas Fornvännen 116 (2021) Recensioner 79 med en nypa salt, för det är ju knappast troligt (s. 87): »Runernes magi hørte mere til i histo- att någon skulle kunna hugga en runsten på en riedigtningen og inden for den litterære genre.» eftermiddag, hur oansenlig den än må vara. Det Med tanke på de till synes vitt spridda uppfatt- kan också ses som mindre lämpligt att i en så- ningarna om runornas magiska egenskaper, inte dan här bok, som i första hand vänder sig till en minst i allehanda esoteriska sammanhang, är läsekrets som knappast har en möjlighet att kri- detta ett välkommet påpekande. tiskt värdera innehållet, anföra tolkningar som Boken ger som nämnts ett populärveten- om de vore säkra eller att det åtminstone råder skapligt intryck och bidragande till detta är av- konsensus om dem, när så inte är fallet. Här saknaden av notapparat och utförliga referen- nämns exempelvis Sabar som ett exempel på ett ser. Som avslutning (s. 100) ges en lista med en personnamn som förekommer på en folkvand- handfull lästips, men för den som vill fördjupa ringstida brakteat, därtill med en översättning: sig finns dock också en betydligt mer omfat- ’den vise’ (s. 31). Belägget är dock omdiskute- tande litteraturlista, liksom noter, tillgängliga rat och kan knappast betraktas som säkert (se via hemsidan 100danmarkshistorier.dk. Just det t.ex. L. Peterson, 2004: Lexikon över urnordiska senare gör att man kan undra något över vem personnamn, s. 3 med anförd litteratur, endast boken är avsedd för. Vilka är de tilltänkta mot- tillgängligt som nätpublikation, och M. Axboe, tagarna? Den är skriven av en forskare och ut- 2011: Die Chronologie der Inschriften-Brakte- given på ett universitetsförlag men är samtidigt aten, Die Goldbrakteaten der Völkerwanderungs- inte tillräckligt omfattande och heltäckande för zeit – Auswertung und Neufunde. Heizmann, H. att fungera som en lärobok i runologi; nedsla- & Axboe, M. (Hrsg.). Berlin/New York, s. 287). gen bland inskrifterna är i knappaste laget och I den del av boken som behandlar den medel- det saknas i princip helt information om vissa tida skriftkulturen finns ett avsnitt som heter mer praktiska och metodologiska aspekter, så- »Runebreve, sex og sladder» (s. 72ff). Detta som hur man läser runor och hur man tolkar är förstås i allra högsta grad intresseväckande runinskrifter. Det vi får är snarast en kultur- och fantasieggande inskrifter, men möjligen historiskt präglad introduktion till de danska kan det – åtminstone utifrån ett svenskt per- runinskrifterna och deras innehåll och kontext, spektiv – framstå som något överraskande att vilket gör att boken påminner en hel del om ett så pass många av de inskrifter som här anförs par svenska motsvarigheter, nämligen Runin- i själva verket är norska, exempelvis från Bryg- skrifter i Sverige (3 uppl., Stockholm 1984; även gen i Bergen, Lom, Vinje, Tønsberg och Urnes. på engelska: Runes in Sweden, Stockholm 1987) av Det finns visserligen en praktisk förklaring till Sven B. F. Jansson och Svenska runor (Stockholm detta, vilket Imer själv också nämner (s. 73): det 2004) av Thorgunn Snædal och Marit Åhlén, är endast ett fåtal danska runinskrifter som ger med fotografier av Bengt A. Lundberg. Och oss skriftliga meddelanden av det slag som här är inget fel med det! För den som vill orientera sig aktuellt, medan de norska exemplen är betydligt om danska runinskrifter och få en inblick i vad fler. Det blir då förståeligt att lyfta fram sådana, som påverkat dessa och vad de i sin tur kan ge även om de kan förefalla något malplacerade i en för upplysningar fungerar boken bra. Och att bok med fokus på danska runinskrifter. som här få inemot 2 000 års kulturhistoria på Imer tar i avsnittet »Magiske runer» (s. 87ff) 100 behändiga sidor är ju tilltalande. Förhopp- upp frågan om runornas koppling till magiska ningsvis kan boken också väcka ett intresse och föreställningar och pekar här på hur dessa i hög fungera som en inkörsport för den som vill gå grad förefaller ha ett samband med förekomsten vidare och fördjupa sig i olika aspekter som Ri- av runmagi i olika litterära källor, såsom Ed- gets runer endast har möjlighet att behandla mer dan. Däremot förekommer runor knappt alls i översiktligt, för det finns naturligtvis mycket folktron efter medeltiden, och Imer konkluderar mer att upptäcka om runinskrifter i allmänhet Fornvännen 116 (2021) 80 Recensioner och om danska runinskrifter i synnerhet än vad mosse 1930 som en av tre kvinnliga deltagare. som ryms inom pärmarna på denna bok. År 1932 deltog hon i grävningar på Birka under Holger Arbman som fått uppdraget publicera Patrik Larsson Stolpes utgrävningar av gravarna men även ville Akademin Humaniora och medier göra mindre, kompletterande utgrävningar, bl.a. Högskolan Dalarna av stadsvallen. Valsgärde gravbacke med båtgra- SE–791 88 Falun varna blev emellertid en viktig grävningsplats [email protected] för Greta där hon engagerades redan i samband med studierna i arkeologi. 1931 fick Greta en mer ledande roll i Valsgärdegrävningarna då hon Birgit Arrhenius, Forngreta: En biografi om Greta erhöll ett amanuensförordnande. Arwidsson, den första kvinnan som blev landsantik- I boken finns ett intressant, opublicerat brev varie och professor i arkeologi. Stockholm 2020. 133 till Sune Lindqvist. Greta ville skjuta upp av- s. 47 ill. ISBN 9879188439611. görandet om Valsgärdebearbetningen och ama- nuensbefattningen. Uppenbarligen kände Greta Professor emerita Birgit Arrhenius har författat oro inför uppdraget. Lyckligtvis sändes brevet en mycket innehållsrik och välskriven biografi aldrig! I boken berättas om arbetet med Vals- om professor Greta Arwidsson (1906–1998). gärde och den särskilda tekniken för att mäta in Hon blev den tredje kvinnliga professorn i Sve- fyndens läge och möjliggöra en detaljerad rekon- rige, tillika den första kvinnliga professorn i struktion av gravarna. Uppehåll i grävningarna arkeologi, år 1956. Arrhenius arbete bygger på skedde 1936–1946 och Gretas tjänstgöring in- Arwidssons efterlämnade handlingar i Antikva- riktades på att ta hand om och bearbeta det rika risk-topografiska arkivet vid Riksantikvarie- fyndmaterialet från de vendeltida båtgravarna ämbetet.
Load more

Recommended publications
  • Ritual Landscapes and Borders Within Rock Art Research Stebergløkken, Berge, Lindgaard and Vangen Stuedal (Eds)
    Stebergløkken, Berge, Lindgaard and Vangen Stuedal (eds) and Vangen Lindgaard Berge, Stebergløkken, Art Research within Rock and Borders Ritual Landscapes Ritual Landscapes and Ritual landscapes and borders are recurring themes running through Professor Kalle Sognnes' Borders within long research career. This anthology contains 13 articles written by colleagues from his broad network in appreciation of his many contributions to the field of rock art research. The contributions discuss many different kinds of borders: those between landscapes, cultures, Rock Art Research traditions, settlements, power relations, symbolism, research traditions, theory and methods. We are grateful to the Department of Historical studies, NTNU; the Faculty of Humanities; NTNU, Papers in Honour of The Royal Norwegian Society of Sciences and Letters and The Norwegian Archaeological Society (Norsk arkeologisk selskap) for funding this volume that will add new knowledge to the field and Professor Kalle Sognnes will be of importance to researchers and students of rock art in Scandinavia and abroad. edited by Heidrun Stebergløkken, Ragnhild Berge, Eva Lindgaard and Helle Vangen Stuedal Archaeopress Archaeology www.archaeopress.com Steberglokken cover.indd 1 03/09/2015 17:30:19 Ritual Landscapes and Borders within Rock Art Research Papers in Honour of Professor Kalle Sognnes edited by Heidrun Stebergløkken, Ragnhild Berge, Eva Lindgaard and Helle Vangen Stuedal Archaeopress Archaeology Archaeopress Publishing Ltd Gordon House 276 Banbury Road Oxford OX2 7ED www.archaeopress.com ISBN 9781784911584 ISBN 978 1 78491 159 1 (e-Pdf) © Archaeopress and the individual authors 2015 Cover image: Crossing borders. Leirfall in Stjørdal, central Norway. Photo: Helle Vangen Stuedal All rights reserved. No part of this book may be reproduced, or transmitted, in any form or by any means, electronic, mechanical, photocopying or otherwise, without the prior written permission of the copyright owners.
    [Show full text]
  • Suffolk Institute of Archaeology and Natural History
    Proceedingsof the SUFFOLK INSTITUTE OF ARCHAEOLOGY AND NATURAL HISTORY 4 °4vv.es`Egi vI V°BkIAS VOLUME XXV, PART 1 (published 1950) PRINTED FOR THE SOCIETY BY W. E. HARRISON & SONS, LTD., THE ANCIENT HOUSE, IPSWI611. The costof publishing this paper has beenpartially defrayedby a Grant from the Council for British Archeology. THE SUTTON HOO SHIP-BURIAL Recenttheoriesand somecommentsongeneralinterpretation By R. L. S. BRUCE-MITFORD, SEC. S.A. INTRODUCTION The Sutton Hoo ship-burial was discovered more than ten years ago. During these years especially since the end of the war in Europe has made it possible to continue the treatment and study of the finds and proceed with comparative research, its deep significance for general and art history, Old English literature and European archmology has become more and more evident. Yet much uncertainty prevails on general issues. Many questions cannot receive their final answer until the remaining mounds of the grave-field have been excavated. Others can be answered, or at any rate clarified, now. The purpose of this article is to clarify the broad position of the burial in English history and archmology. For example, it has been said that ' practically the whole of the Sutton Hoo ship-treasure is an importation from the Uppland province of Sweden. The great bulk of the work was produced in Sweden itself.' 1 Another writer claims that the Sutton Hoo ship- burial is the grave of a Swedish chief or king.' Clearly we must establish whether it is part of English archxology, or of Swedish, before we can start to draw from it the implications that we are impatient to draw.
    [Show full text]
  • University of London Deviant Burials in Viking-Age
    UNIVERSITY OF LONDON DEVIANT BURIALS IN VIKING-AGE SCANDINAVIA Ruth Lydia Taylor M. Phil, Institute of Archaeology, University College London UMI Number: U602472 All rights reserved INFORMATION TO ALL USERS The quality of this reproduction is dependent upon the quality of the copy submitted. In the unlikely event that the author did not send a complete manuscript and there are missing pages, these will be noted. Also, if material had to be removed, a note will indicate the deletion. Dissertation Publishing UMI U602472 Published by ProQuest LLC 2014. Copyright in the Dissertation held by the Author. Microform Edition © ProQuest LLC. All rights reserved. This work is protected against unauthorized copying under Title 17, United States Code. ProQuest LLC 789 East Eisenhower Parkway P.O. Box 1346 Ann Arbor, Ml 48106-1346 ABSTRACT DEVIANT BURIALS IN VIKING-AGE SCANDINAVIA The thesis brings together information yielded from archaeology and other sources to provide an overall picture of the types of burial practices encountered during the Viking-Age in Scandinavia. From this, an attempt is made to establish deviancy. Comparative evidence, such as literary, runic, legal and folkloric evidence will be used critically to shed perspective on burial practices and the artefacts found within the graves. The thesis will mostly cover burials from the Viking Age (late 8th century to the mid- 11th century), but where the comparative evidence dates from other periods, its validity is discussed accordingly. Two types of deviant burial emerged: the criminal and the victim. A third type, which shows distinctive irregularity yet lacks deviancy, is the healer/witch burial.
    [Show full text]
  • Silk-Weaving in Sweden During the 19Th Century. Textiles and Texts - an Evaluation of the Source Material
    Thesis for the degree of Licentiate of Philosophy SILK-WEAVING IN SWEDEN DURING THE 19TH CENTURY. Textiles and texts - An evaluation of the source material. Martin Ciszuk Translation Magnus Persson www.enodios.se Department of Product and Production Development Design & Human Factors CHALMERS UNIVERSITY OF TECHNOLOGY Gothenburg, Sweden 2012 Silk-weaving in Sweden during the 19th century. Textiles and texts - An evaluation of the source material. Martin Ciszuk © Martin Ciszuk, 2012 Technical report No. 71 ISSN 1652-9243 Department of Product and Production Development Chalmers University of Technology SE-412 96 Gothenburg SWEDEN Telephone: +46 (0)31- 772 10 00 Illustration: Brocatell, interior silk woven for Stockholm Royal pallace by Meyersson silk mill in Stock- holm 1849, woven from silk cultivated in Sweden, Eneberg collection 11.183-9:2 (Photo: Jan Berg Textilmuseet, Borås). Printed by Strokirk-Landströms AB Lidköping, Sweden, 2012 www.strokirk-landstroms.se Silk-weaving in Sweden during the 19th century. Textiles and texts - An evaluation of the source material. Martin Ciszuk Department of Product and Production Development Chalmers University of Technology Abstract Silk-weaving in Sweden during the 19th century. Textiles and texts - An evaluation of the source material. With the rich material available, 19th century silk-weaving invites to studies on industrialisation processes. The purpose of this licentiate thesis is to present and discuss an empirical material regarding silk production in Sweden in the 19th century, to examine the possibilities and problems of different kinds of materials when used as source materials, and to describe how this material can be systematized and analysed in relation to the perspective of a textile scientific interpretation.
    [Show full text]
  • Birka På Björkö
    45551633Gender Södertörns högskola | Institutionen för historia och samtidsstudier Masteruppsats 30 hp | Arkeologi | vårterminen 2014 Birka på Björkö Forskning, tidsanda och särställning Av: Birgitta Gärdin Handledare: Kerstin Cassel 2 Birka Hur många hedningar cirka Kan Ansgar ha kristnat i Birka? Döpte han fler än ett tjog? Var de västgötar, uppsvenskar, danskar? Är det verkligen troligt att Ansgar visste var Birka låg? Alf Henrikson Ur Tittut, 1992. Publicerad i Röster i Uppland En antologi av Göran Palm, sid 24 Teckning av Björn Berg i Svensk Historia del 1 av Alf Henrikson 1963, sid 86 ... har föranledt mig att i denna lilla uppsats, så vidt möjligt, söka undvika, att genom definitiva tolkningar af företeelserna gå en blifvande rikare erfarenhet i förväg, en försigtighet, som väl av ingen kan klandras... Ur Hjalmar Stolpens avhandling Naturhistoriska och arkeologiska underökningar på Björkö i Mälaren, 1872 Bilden på sid 1 samt bilderna på sista sidan är från Södertörns högskolas seminariegrävningar vid Båtudden, Björkö, 2008. Foto: Birgitta Gärdin och Olof Gärdin Bilden på sid 53 är hämtad från SHM Kartorna på sid 60 och sid 61 är hämtade från RAÄ 3 INNEHÅLL Inledning 5 Ett omfattande material 5 Där Birkaforskningen satt spår 6 Syfte 7 Teori 8 Metod och avgränsningar 9 Björkö – i och ur fokus 10 Stolpe startar moderna grävningar 13 Utvalt mål för att samla nationen 15 Birkaforskningen och den samtida samtiden 17 Stora ambitioner att göra fynden tillgängliga 19 New Archaeology i Birkaforskningen 20 Arkeologiintresserad kung ger pengar
    [Show full text]
  • Archaeological University Education and Professional Archaeology in Sweden Stig Welinder
    209 Archaeological University Education and Professional Archaeology in Sweden Stig Welinder During the 19'" century very few persons in Sweden recieved a doctoral degree in archaeology. Most of them found prestigious top-positions. Today there are about 100 persons with Ph. D.'s working in Swedish archaeology in positions from the top to the bottom of the professional hierarchy. Each year 150-200 students finish their basic education in archaeology. Most of them will never find a permanent full-time job as an archaeologist. The future of Swedish archaeology will very much depend on the ambitions of the general public, including tens of thousands of persons with a formal university education in archaeology but no job within the profession. Stig Welinder, Etepartment of Humanities, Mid Syyeden Uniyersity, SE- 831 25 Östersund, Sweden. The dissertation by Hans Hildebrand from related to the professional labour market at 1866 is normally regarded as the first in universities, museums and cultural-heritage archaeology in Sweden. Oscar Montelius management institutions. The stress will be defended his thesis in 1869. Thus the 1860s on the ambitions and prospects of the youth saw the start ofprofessional archaeology con- ofthe 1990s. ducted by university-educated archaeologists In contrast to the 1910s, there are today a in Sweden. The first chairs in archaeology total of five universities and four university were established in 1914 and 1919, when colleges (Sw. högskolor) to choose among Oscar Almgren and Otto Rydbeck were when striving for an archaeological education appointed professors at Uppsala University and career in Sweden (figs. 1-2).The increase and Lund University, respectively.
    [Show full text]
  • Sutton Hoo Och Beowulf Lindqvist, Sune Fornvännen 94-110 Ingår I: Samla.Raa.Se SUTTON HOO OCH BEOWULF*
    Sutton Hoo och Beowulf Lindqvist, Sune Fornvännen 94-110 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1948_094 Ingår i: samla.raa.se SUTTON HOO OCH BEOWULF* Av Sune Lindqvist D'e.n 14 augusti 1939 godtog en engelsk domstol under handläggning av ett rättstall en bevisning av säregen art. Det gällde att avgöra äganderätten till ett planmässigt ur en forntida gravhög framgrävt fynd av utomordentligt vetenskapligt men också betydande materiellt värde. Vid Sutton Hoo, nära Ipswich på Suftolks kust, nordost om London, hade man uppdagat det rikaste gravinventarium, som över­ huvud grävts fram inom norra och mellersta Europa åtminstone allt­ sedan frankerkonungen Childerik 1:8 grav år 1653 öppnades vid Tournai i norra Frankrike. Ett klinkbyggt fartyg av 24 m:s längd och 4,5 m:s bredd — till for­ men närmast erinrande om den bekanta ekbåten från Nydam — hade sänkts ner i en ungefärligen mot dess djup svarande ränna, som man för ändamålet grävt i strandbräddens sand. I fartygets mittre del restes ett sadeltak av trä, stött mot relingarna, 5,8 m långt, i ömse ändar slutet av trekantiga gavelfält av trä, I övrigt hade hela skepps­ rummet fyllts ut till marknivån med den uppskottade sanden; det skedde förmodligen innan gravsättningen företogs. Allt gravgods, varav spår iakttagits, lades i varje fall samlat i kammaren, som efteråt doldes under en 20—24 m vid och 3 m hög kulle av grästorvor. Allt delta kunde noggrant iakttagas, ehuru träet upplösts och en­ dast efterlämnat en mörk avtärgning av kontaktytorna. Båtnitarna lågo kvar i tydliga rader. Gravrummet innehöll en rik vapenrustning — hjälm, sköld, svärd med gehäng, flera spjut och pilar in.
    [Show full text]
  • Using Object Biographies to Understand the Curation Crisis: Lessons Learned from the Museum Life of an Archaeological Collection
    Museum Management and Curatorship ISSN: 0964-7775 (Print) 1872-9185 (Online) Journal homepage: https://tandfonline.com/loi/rmmc20 Using object biographies to understand the curation crisis: lessons learned from the museum life of an archaeological collection Zanna Friberg & Isto Huvila To cite this article: Zanna Friberg & Isto Huvila (2019) Using object biographies to understand the curation crisis: lessons learned from the museum life of an archaeological collection, Museum Management and Curatorship, 34:4, 362-382, DOI: 10.1080/09647775.2019.1612270 To link to this article: https://doi.org/10.1080/09647775.2019.1612270 © 2019 The Author(s). Published by Informa UK Limited, trading as Taylor & Francis Group Published online: 14 May 2019. Submit your article to this journal Article views: 368 View related articles View Crossmark data Full Terms & Conditions of access and use can be found at https://tandfonline.com/action/journalInformation?journalCode=rmmc20 MUSEUM MANAGEMENT AND CURATORSHIP 2019, VOL. 34, NO. 4, 362–382 https://doi.org/10.1080/09647775.2019.1612270 Using object biographies to understand the curation crisis: lessons learned from the museum life of an archaeological collection Zanna Friberg and Isto Huvila Department of ALM, Uppsala University, Uppsala, Sweden ABSTRACT ARTICLE HISTORY The challenges related to the management of an increasing number Received 31 August 2018 of often poorly documented orphaned archaeological museum Accepted 24 April 2019 collections, described in literature as a ‘curation crisis’, are growing. KEYWORDS This article proposes that writing collection-level object biographies ff Curation crisis; archaeology; (referring to the notion of Kopyto ) provides a means to generate object biography; museum; useful insights into the longue durée of curatorial processes and to collections understand how curation crises emerge, how to avoid them, and how to manage orphaned, poorly documented and unorganised collections.
    [Show full text]
  • In Memory of Jan Peder Lamm
    FORN VÄNNEN JOURNAL OF SWEDISH ANTIQUARIAN RESEARCH 2020/4 Utgiven av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien i samarbete med Historiska museet. Fornvännen finns på webben i sin helhet från första årgången och publiceras löpande där med ett halvårs fördröjning: fornvannen.se Ansvarig utgivare och huvudredaktör Mats Roslund Vitterhetsakademien Box 5622, 114 86 Stockholm [email protected] Redaktionssekreterare och mottagare av manuskript Peter Carelli Vitterhetsakademien Box 5622, 114 86 Stockholm [email protected] Redaktörer Herman Bengtsson, [email protected] Christina Fredengren, [email protected] Åsa M Larsson, [email protected] Teknisk redaktör Kerstin Öström Grävlingsvägen 50 167 56 Bromma [email protected] Prenumeration Vitterhetsakademien Box 5622, 114 86 Stockholm e-post [email protected] Bankgiro 535-3552 Årsprenumeration i Sverige (4 häften) 200 kronor, lösnummer 60 kronor Journal of Swedish Antiquarian Research published by The Royal Academy of Letters, History and Antiquities Subscription price outside Sweden (four issues) SEK 250:– Box 5622, SE-114 86 Stockholm, Sweden forn ännen började utges av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien år 1906 och ersatte då Akademiens Månadsblad samt Svenska Fornminnesföreningens Tidskrift, som båda tillkommit under 1870-talets första år. Förutom i Sverige finns Fornvännen på drygt 350 bibliotek och vetenskapliga institutioner i mer än 40 länder. Tidskriften är referentgranskad. forn ännen (»The Antiquarian») has been published by the Royal Academy of Letters, History and Antiquities since 1906, when it replaced two older journals which had started in the early years of the 1870s. Outside Sweden Fornvännen is held by more than 350 libraries and scientific institutions in over 40 countries.
    [Show full text]
  • En Vendeltida Smyckeuppsättning
    En vendeltida smyckeuppsättning Arrhenius, Birgit Fornvännen 65-91 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1960_065 Ingår i: samla.raa.se EN VENDELTIDA SMYCKEUPPSÄTTNING Av Birgit Arrhenius Vid de fortsatta fältarbetena på Helgo, Ekerö socken, har bland det även i övrigt rika fyndmaterialet påträffats ett mycket stort antal fibulor av olika typer, av vilka här nedan ett par skola när­ mare beröras. På terrass IV, den senast undersökta terrassanläggningen (jäm­ för Fornvännen 19571), har sålunda påträffats två runda genom­ brutna spännen tillhörande en typ av skivspännen, som ibland kallats hjulformiga spännen eller som här nedan fyrpasspännen.* Det ena spännet, fig. 1 c, som är av brons med ädelpatina, är svagt kupigt med skråställd ram och genombrutet i fyrpassform, så att dess inre del bildar ett likarmat kors med svängda sidor och ett rombiskt mitthål. Ramen är försedd med en stämpeldekor, bestående av en rad motställda trianglar och på korsarmarna ses en motsvarande rad av enkla punktstämplar. Fibulanålen är av järn. Det andra spännet skiljer sig från ovannämnda spänne endast genom att .stämpeldekoren här består av mindre trianglar, någol oregelbundet salta. Spännen av denna typ bilda en sluten grupp, som utmärkes av det genombrutna fyrpasset, som i ett fåtal fall kan vara dubblerat, fig. 1 d. I regel äro spännena plana, men kunna även vara svagt kupade såsom ovannämnda spännen från Helgo. De kunna vara tillverkade av brons eller järn men förekomma ej i ädlare metall. Vanligen äro de försedda med ett rombiskt mitthål, men det före- 1 Preliminära grävningsrapporter av Wilhelm Holmqvist finnas i Acta Archaeologica 1954, Fornvännen 1957 och Viking 1958.
    [Show full text]
  • Dyeing Sutton Hoo Nordic Blonde: an Interpretation of Swedish Influences on the East Anglian Gravesite
    DYEING SUTTON HOO NORDIC BLONDE: AN INTERPRETATION OF SWEDISH INFLUENCES ON THE EAST ANGLIAN GRAVESITE Casandra Vasu A Thesis Submitted to the Graduate College of Bowling Green State University in partial fulfillment of the requirements for the degree of MASTER OF ARTS August 2008 Committee: Andrew Hershberger, Advisor Charles E. Kanwischer © 2008 Casandra Vasu All Rights Reserved iii ABSTRACT Andrew Hershberger, Advisor Nearly seventy years have passed since the series of tumuli surrounding Edith Pretty’s estate at Sutton Hoo in Eastern Suffolk, England were first excavated, and the site, particularly the magnificent ship-burial and its associated pieces located in Mound 1, remains enigmatic to archaeologists and historians. Dated to approximately the early seventh century, the Sutton Hoo entombment retains its importance by illuminating a period of English history that straddles both myth and historical documentation. The burial also exists in a multicultural context, an era when Scandinavian influences factored heavily upon society in the British Isles, predominantly in the areas of art, religion and literature. Literary works such as the Old English epic of Beowulf, a tale of a Geatish hero and his Danish and Swedish counterparts, offer insight into the cultural background of the custom of ship-burial and the various accoutrements of Norse warrior society. Beowulf may hold an even more specific affinity with Sutton Hoo, in that a character from the tale, Weohstan, is considered to be an ancestor of the man commemorated in the ship- burial in Mound 1. Weohstan, whose allegiance lay with the Geats, was nonetheless a member of the Wægmunding clan, distant relations to the Swedish Scylfing dynasty.
    [Show full text]
  • Swedish Contributions to the Archaeology of Iran Nylander, Carl Fornvännen 2007(102):3, S
    Swedish contributions to the archaeology of Iran Nylander, Carl Fornvännen 2007(102):3, s. [168]-182 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2007_168 Ingår i: samla.raa.se Art. Nylander s 168–182:Layout 1 07-09-17 10.34 Sida 168 Swedish Contributions to the Archaeology of Iran By Carl Nylander Nylander, C., 2007. Swedish Contributions to the Archaeology of Iran. Fornvän- nen 102. Stockholm. Editor's note: Iran is a constant presence in Western media these days due to its politics and foreign policy. Less attention is paid to the country's many millennia of culture and its splendid and rich archaeological record. And hardly a word is said about the sustained and large-scale work performed there by Swedish archaeologists. Thus we are pleased to be able to present a paper and bibliography on this underappreciated aspect of Swedish antiquarian research by professor Carl Nylander, an authority in the field and a living link to the Swedish 20th century archaeological fieldwork in Iran. A fine on-line museum exhibition on the Achaemenid Empire is available in French and English at http://www.museum-achemenet.college-de-france.fr/ Carl Nylander, Bokbindaregatan 12B, SE-227 36 Lund [email protected] Swedish Research Before 1932 nonetheless a debate on the problems of Persian Historically, scholarly contacts between Sweden art and on the provenance of objects found not and Iran were limited, though not uninteresting only in the Near East but also in Russia and Scan - (37, 73, 83). In the 17th century the travellers dinavia. Around 1900 Sven Hedin (1865– 1952), Bengt Oxenstierna (1591–1643) and Nils Matt- Ture J.
    [Show full text]