Vattenbrunnar Och Enskilda Avlopp I Områden Utsatta För Saltvatten- Påverkan En Utredning Av Grundvattensituationen På Ramsö Och Tynningö

Institutionen för naturgeografi abcd och kvartärgeologi

Inventering av bergborrade dricksvattenbrunnar och enskilda avlopp i områden utsatta för saltvatten- påverkan en utredning av grundvattensituationen på Ramsö och Tynningö

Martin Holmstedt

Examensarbete i miljöskydd och hälsoskydd Stockholms universitet 2008

Institutionen för naturgeografi Examensarbete av Martin Holmstedt och kvartärgeologi Stockholms universitet

INSTITUTIONENS FÖRORD

Denna uppsats är utförd som ett examensarbete vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Examensarbetet ingår som en kurs inom magisterutbildningen Miljö- och hälsoskydd, 60 högskolepoäng.

Examensarbetets omfattning är 30 högskolepoäng (ca 20 veckors heltidsstudier). Handledare för examensarbetet har varit universitetslektor Jerker Jarsjö, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet och Lars Lindqvist, Södra Roslagens miljö- och hälsoskyddskontor.

Författaren är ensam ansvarig för examensarbetets innehåll.

Stockholm i december 2008

Anders Nordström universitetslektor, kursansvarig

Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Abstract

The Stockholm coast and archipelago are popular areas for ground and residential exploitation. In these areas, access to groundwater is often limited due to thin soil layer and crystalline bedrock, resulting in decreased storage capacities for groundwater. Groundwater mainly flows in the rock fractures where storage capacities are limited, which can lead to over extraction, increasing the risk of saltwater intrusion and wells running dry. The archipelago islands Ramsö and Tynningö belong to the municipality of Vaxholm south of Roslagen. They are located in an exposed area where ground water is considered to be susceptible to saltwater intrusion due to high groundwater extraction. This is caused by an increased interest in permanent residency as well as high residential exploitation throughout the summer months when groundwater storage is low. The purpose of this study is to investigate Ramsö’s and Tynningö’s groundwater conditions during the summer when access to groundwater is at its lowest as well as extraction at its highest. Based on water balance models, groundwater conditions are estimated for the entire year as well as for the critical summer period from June to September when conditions for the accumulation of groundwater are very low. Information on the well’s depth, the well’s location in the terrain, the well’s age, water consumption and natural preconditions such as geology and topology are drawn upon in an effort to find correlations between an increased risk for saltwater affection in the well and which areas on Ramsö and Tynningö could be most exposed to saltwater affection. The well inventory conducted on 120 estates in total on Ramsö and Tynningö is based on the answers received in a survey on the estate’s well, water consumption and sewage. Wells showing a chloride content of over 50 mg/l (classified as “an increased” chloride content) are considered to be affected by saltwater. The results of the survey also show that access to groundwater throughout the year is not sufficient on Ramsö in relation to the amount of water necessary to be extracted in order to sufficiently provide for increased residential exploitation and permanent residency. The situation is better on Tynningö since daily consumption does not threaten access to groundwater in general. During the summer, the balance between access and extraction is highly disproportionate on both Ramsö and Tynningö. On Ramsö, 21% of all examined wells show an increased chloride content; these are often situated near the coast and in shallow areas. On Tynningö, the amount of wells affected by saltwater is higher (31%) which is, among other causes, due to a higher percentage of permanent residency with a higher “water and sewage” standard and higher water consumption. Affection of nutrients such as nitrogen and phosphorus from individual drains was not particularly evident in a selection of analyzed water samples from Ramsö and Tynningö. All contents were lower than those recommended by the The National Board of Health and Welfare guidelines. The total discharge can nevertheless become a significant burden to the recipient since groundwater sooner or later reaches the sea which is why the problem of eutrophication is evident in the coast and archipelago area. The municipalities have by means of “Miljöbalken” and “Plan och Bygglagen” (PBL) the chance to demand permission for the drilling of wells in areas exposed to saltwater intrusion in order to protect groundwater aquifers and create a sustainable water usage according to the guidelines for drinking water and national “environmental objectives” such as ”High Quality Groundwater”.

1 Martin Holmstedt

2 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Sammanfattning

Kust och skärgård är populära områden för mark- och boendeexploatering. I dessa områden är tillgången på grundvatten oftast begränsad på grund av tunt jordtäcke och kristallin berggrund som gör att lagringsmöjligheterna för grundvatten är låga. Grundvatten flödar främst i berggrundens sprickzoner där lagringskapaciteten är begränsad vilket lätt kan leda till överuttag med risk för saltvattenpåverkan eller att brunnen sinar. De två skärgårdsöarna Ramsö och Tynningö tillhör Vaxholms kommun i södra Roslagens skärgård. De ligger i ett utsatt område med grundvattentillgångar som bedöms vara känsliga för saltvatteninträngning bland annat på grund av höga grundvattenuttag. Detta är orsakat av en ökad andel permanentboende samt hög boendeexploatering under sommarmånaderna då grundvattenmagasinen är små. Syftet med studien är att göra en undersökning av grundvattenförhållandena på Ramsö och Tynningö under sommaren då grundvattentillgången är som lägst samtidigt som uttaget är som störst. Med hjälp av vattenbalansberäkningar uppskattas grundvattenförhållandet under ett år men också under den kritiska sommarperioden från juni till september då förutsättningarna för grundvattenbildning är mycket små. Information om brunnsdjup, brunnens placering i terrängen, brunnens ålder, vattenförbrukning och naturgivna förutsättningar som geologi och topografi användes för att finna samband med förhöjda risker för saltvattenpåverkan i brunnen och vilka områden på Ramsö och Tynningö som kan vara mest utsatta för saltvattenpåverkan. Brunnsinventeringen utfördes på sammanlagt 120 fastigheter på Ramsö och Tynningö baserat på svar från en enkätundersökning om fastighetens brunn, vattenförbrukning och avlopp. I fält analyserades vattenprover på kloridhalter. Ett fåtal analyserades även kemiskt där närsalter som fosfor och kväve vanligen kommer från avlopp. Brunnar som uppvisar kloridhalter över 50 mg/l (det vill säga förhöjda kloridhalter) anses vara saltvattenpåverkade. Resultaten från undersökningen visar bland annat att grundvattenbildningen under ett år inte är tillräckligt god på Ramsö i förhållande till uttaget som behövs för en ökad boendeexploatering med en större andel permanentboende. På Tynningö är situationen bättre. Där hotar inte dagens uttag grundvattentillgångarna som helhet på ön. Under sommaren är förhållandet mellan grundvattenbildning och uttag i mycket dålig balans både på Ramsö och Tynningö. På Ramsö har 21 % av alla undersökta brunnar förhöjda kloridhalter. Dessa är oftast belägna nära kusten och i låglänta områden. På Tynningö är andelen saltvattenpåverkade brunnar högre (31 %) vilket bland annat beror på en högre andel permanentboende med en högre VA- standard och högre vattenförbrukning än fritidsboende. Även brunnsdjupet kan ha en viss inverkan på kloridhalten även om undersökningen inte har visat på ett entydigt samband. Dock är den största andelen borrade brunnar över 80 meters djup påverkade av förhöjda kloridhalter.

Påverkan av närsalter som kväve och fosfor från enskilda avlopp var inte speciellt påtaglig i ett urval av analyserade dricksvattenprover från Ramsö och Tynningö. Alla halter var lägre än Socialstyrelsens riktvärden. Dock kan det totala utsläppsbidraget utgöra en stor belastning på recipienten då mark- och grundvattnet förr eller senare når havet varför övergödningsproblematiken är påtaglig i kust och skärgård. Kommunerna har via bland annat miljöbalken och plan och bygglagen (PBL) möjligheter att kräva tillstånd för att borra brunn i utsatta områden för saltvatteninträngning för att skydda grundvattentäkterna och skapa en hållbar vattenanvändning enligt ramdirektivet för dricksvatten och nationella miljökvalitetsmål som ”Grundvatten av god kvalitet”.

3 Martin Holmstedt

4 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Innehållsförteckning

INLEDNING ...... 1 BAKGRUND...... 1 PROBLEMBESKRIVNING ...... 1 SYFTE ...... 2 LITTERATURSTUDIE ...... 3 GRUNDVATTNETS KVALITET – DIREKTIV OCH MÅL...... 3 DET HYDROLOGISKA KRETSLOPPET ...... 3 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR GRUNDVATTENBILDNING ...... 5 Grundvattenbildningens variation under ett år...... 7 SALTVATTENPÅVERKAN I DEN EGNA BRUNNEN ...... 8 RIKTVÄRDEN FÖR KLORID I DRICKSVATTNET...... 10 DRICKSVATTENFÖRSÖRJNING ...... 11 Två vanliga brunnstyper...... 11 FÖRORENINGAR FRÅN ENSKILDA AVLOPP ...... 13 Vanliga avloppslösningar ...... 14 NORMAL ELLER HÖG SKYDDSNIVÅ ...... 15 OMRÅDESBESKRIVNING...... 17 RAMSÖ OCH TYNNINGÖ ...... 17 METODIK...... 19 BRUNNSINVENTERING ...... 19 PROVTAGNING ...... 19 KOMPLETTERANDE DATA ...... 20 GRUNDVATTENBALANSMODELLERING ...... 20 En enkel statistisk vattenbalansberäkning...... 21 RESULTAT...... 23 SVARSFREKVENS ...... 23 VATTENBALANS ...... 23 KLORIDHALTERS FÖRDELNING ...... 25 BOENDEFREKVENS OCH VA-STANDARD ...... 26 VATTENFÖRBRUKNING ...... 27 BRUNNSDJUP OCH INTAGSPUMPENS PLACERING ...... 28 BRUNNENS ÅLDER ...... 28 BRUNNENS AVSTÅND TILL HAVSKUSTEN ...... 29 BRUNNENS PLACERING ÖVER HAVSYTANS NIVÅ ...... 31 GRUNDVATTENNIVÅN...... 32 JÄMFÖRELSER AV KLORIDHALTER ÖVER TIDEN ...... 32 NÄRSALTER FRÅN ENSKILDA AVLOPP ...... 34 DISKUSSION...... 35 VATTENBALANS ...... 35 VA-STANDARD OCH VATTENFÖRBRUKNING ...... 36 BRUNNSDJUP OCH INTAGSPUMPENS PLACERING ...... 37 BRUNNENS ÅLDER ...... 37 BRUNNENS AVSTÅND TILL HAVSKUSTEN ...... 38 BRUNNENS PLACERING ÖVER HAVSYTANS NIVÅ ...... 38 JÄMFÖRELSER AV KLORIDHALTER ÖVER TIDEN ...... 38 NÄRSALTER FRÅN ENSKILDA AVLOPP ...... 39 KRAV PÅ TILLSTÅND ATT FÅ BORRA BRUNN ...... 40 SLUTSATS...... 42 FÖRSLAG TILL FORTSATTA STUDIER...... 43

5 Martin Holmstedt

AVTACKNING...... 43 REFERENSER...... 45 ORDLISTA...... 48 BILAGA 1. ENKÄTUNDERSÖKNING...... 49 BILAGA 2. HACH- METODEN...... 50 BILAGA 3. KLORIDHALTERS FÖRDELNING...... 51 BILAGA 4. VATTENFÖRBRUKNING...... 54 BILAGA 5. VATTENBALANSBERÄKNING...... 54 BILAGA 6. SVARSFREKVENS ...... 57 BILAGA 7. BOENDEFREKVENS OCH VA- STANDARD ...... 57 BILAGA 8. BRUNNSDJUP OCH INTAGSPUMPENS PLACERING ...... 60 BILAGA 9. BRUNNENS AVSTÅND TILL HAVSKUSTEN...... 61 BILAGA 10. BRUNNENS PLACERING ÖVER HAVSYTANS NIVÅ ...... 62 BILAGA 11. NÄRSALTER FRÅN ENSKILDA AVLOPP ...... 63 BILAGA 12. INVENTERINGSDATA...... 64

6 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Inledning

Kust- och skärgårdsområden är populära områden för mark och boendeexploatering. I dessa områden är tillgången på grundvatten oftast begränsad på grund av tunt jordtäcke och homogen kristallin berggrund som gör att lagringsmöjligheterna för grundvatten är låg. Lagrat grundvatten förekommer främst i berggrundens sprickzoner där lagringskapaciteten är begränsad vilket lätt kan leda till överuttag med risk för saltvattenpåverkan eller att brunnen sinar. Stora grundvattenuttag i högt exploaterade områden under sommaren kan medföra en ökad risk för saltvattenpåverkan från havet men också av relikt (fossilt) havsvatten från den senaste istiden. Dricksvattenförsörjningen i skärgården utgörs i huvudsak av enskilda vattentäkter, oftast i form av bergborrade brunnar, och få hushåll är anslutna till kommunala avlopp. Under de senaste decennierna har vattenförbrukningen ökat i takt med att allt fler hushåll har indraget vatten och en hög vatten- och avlopsstandard (VA). En hög VA- standard leder inte bara till ökad risk för salt grundvatten utan även till ökade utsläpp av näringsämnen som kväve och fosfor till Östersjön. Eftersom grundvattnets kvantitet och kvalitet måste skyddas har EG stiftat ett ramdirektiv för god grundvattenstatus. Nationella miljömål och lokala delmål syftar att skydda grundvattnet regionalt och lokalt från överexploatering och från påverkan av föroreningar. För att minska påverkan kan kommuner reglera boendeexploateringsgraden i särskilt utsatta områden med låga grundvattentillgångar och i områden där det föreligger höga risker för att grundvattnet kommer att påverkas av saltvatten och föroreningar från enskilda avlopp. Bakgrund

Problembeskrivning

De två skärgårdsöarna Ramsö och Tynningö tillhör Vaxholms kommun i södra Roslagens skärgård. De ligger i ett utsatt område med grundvattentillgångar som bedöms vara känsliga för saltvatteninträngning bland annat på grund av högt grundvattenuttag. Detta är orsakat av en ökad andel permanentboende samt hög boendeexploatering under sommarmånaderna då grundvattenmagasinen är låga. Av 4753 bergborrade brunnar i Stockholms läns kustkommuner uppvisar 1121 brunnar (24 %) kloridhalter över 50 mg/l (Boman och Hanson, 2003). Salt grundvatten i Stockholms läns kust- och skärgårdsområden (som utgör en gräns för icke naturliga halter i grundvattnet) vilket är en indikation på problemets omfattning inte bara på Ramsö och Tynningö utan även i stora delar av våra kust- och skärgårdsområden. Infiltration av närsalter från enskilda avlopp är ytterligare ett problem som kan påverka grundvattnets kvalitet men också recipienten som hotas av övergödning. En tidigare undersökning av Gustafsson (2003) har visat att problemet med salt grundvatten inte har varit så utbrett på Tynningö där så mycket som 89 % av brunnarna på öns inre delar, i närheten av sjön Maren, uppvisar vatten med kloridhalter under 50 mg/l (ett riktvärde som anger gränsen för förhöjda kloridhalter). Dock finns en tendens mot högre kloridhalter nära kustområden där bland annat avsänkningen av grundvattnet ökar risken för saltvatteninträngning från havet via sprickzoner i berggrunden. I en undersökning av Mattson (2008) användes RiskVariabel- metoden (beskriven av Lindberg et al., 1996), som utvärderar topografiska, hydrologiska, geologiska och tekniska variabler genom inbördes viktning och indelning i riskklasser, i syfte att fastställa riskfaktorer som påverkar halterna av närsalter (fosfat, nitrat och klorid) i ett

1 Martin Holmstedt urval av brunnar på Tynningö och Ramsö. Resultaten från denna undersökning visade att inga fastigheter hade alarmerande försämringar av grundvattenkvaliteten även om vissa fastigheter hade förhöjda kloridhalter orsakat av saltvatteninträngning från Östersjön. Förhöjda halter av fosfat sammanföll med ett kort avstånd mellan brunn och avlopp samt vilken typ av avloppslösning som hade installerats. Områden i låglänt terräng med en långsam vattengenomströmning visade sig vara mer utsatta och hade i vissa fall förhöjda halter av fosfor och klorid.

Syfte

Syftet med denna studie är att göra en undersökning av grundvattenförhållandena på Ramsö och Tynningö under sommaren då grundvattentillgångarna är som lägst samtidigt som uttaget är som störst. Med hjälp av grundvattenbalansmodellering ska en uppskattning göras hur grundvattenförhållandet ser ut dels under ett år men också under den kritiska sommarperioden juni till september då förutsättningar för grundvattenbildning är mycket låga. Kartläggningen av uttagsmöjligheter ska ligga till grund för vilka försiktighetsmått som måste vidtas för att få tillstånd att borra egen brunn i området. Kemiska analyser av vattenprover från bergborrade brunnar ska ge svar på vilka brunnar som är utsatta för förhöjda kloridhalter och infiltration av andra närsalter från enskilda avlopp. Med hjälp av variabler som brunnsdjup, brunnens placering i terrängen och avstånd till kusten, brunnens ålder, vattenförbrukning och naturgivna förutsättningar som geologi och topografi ska samband finnas för att bedöma risker för saltvattenpåverkan i brunnen och vilka områden som bedöms vara mest utsatta (med avseende på förhöjda kloridhalter) på Ramsö och Tynningö. Närsaltsläckage från enskilda avlopp bedöms också utgöra en risk inte bara för dricksvattenkvaliteten utan också för påverkan på recipienten. Utifrån analyserade halter av kväve och fosforföreningar som är vanliga närsalter och som bidrar till övergödningen ska en bedömning göras om spridningsrisker i mark- och grundvatten samt eventuell påverkan på recipienten. Resultaten från denna och tidigare undersökningar kan utgöra ett statistiskt underlag för vilka risker som finns i utsatta områden för saltvatteninträngning och vilka aspekter som måste tas med i den fysiska vattenplaneringen på kommunal och regional nivå för att skapa en hållbar vattenanvändning där vattentillgångarna kan värnas kvantitativt och kvalitativt enligt EG:s ramdirektiv för vatten och nationella miljökvalitetsmål som till exempel ”Grundvatten av god kvalitet”.

2 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Litteraturstudie

Grundvattnets kvalitet – direktiv och mål

Ett skydd av våra dricksvattentäkter från negativ miljöpåverkan och exploatering är en förutsättning för att upprätthålla en god dricksvattenkvalitet och säkerställa dricksvattentillgångarna i dag och i framtiden. EG:s ramdirektiv för dricksvatten har i syfte att säkerställa att dricksvattnet uppnår god vattenstatus. För grundvatten innebär detta att god kvantitativ status och god kemisk status ska uppnås. God kvantitativ status innebär enligt ramdirektivet att ”grundvattennivån i grundvattenförekomsten är sådan att den tillgängliga grundvattenresursen inte överskrids av den långsiktiga genomsnittliga uttagsnivån per år” (Blad, 2008). God kemisk status innebär att vatten- kemin ska vara av sådan kvalitet att inte människors och ekosystems miljö och hälsa påverkas negativt. Kriterierna för god kemisk status finns samlade i ett dotterdirektiv för skydd av grundvatten mot föroreningar och försämring (2006/118/EG). Riksdagen har utarbetat 16 nationella miljökvalitetsmål där miljökvalitetsmålet ”grundvatten av god kvalitet” ingår. Det innebär att grundvattnets kvalitet inte ska påverkas negativt av mänsklig aktivitet som till exempel markanvändning och tillförsel av föroreningar. Grundvattnet ska ha en sådan kvalitet att det bidrar till en god livskvalitet för växter och djur i sjöar och vattendrag. Förbrukning och annan typ av mänsklig påverkan får inte leda till att grundvattennivån sänks så att grundvattnets tillgång och kvalitet försämras. Vattenskyddsområden, enligt 7 kap. i miljöbalken, kan fastställas för att skydda en grundvattenförekomst mot miljöfarliga verksamheter och åtgärder kan inrättas så att vattenkvaliteten och mängden i en vattentäkt kan säkerställas. Grundvattnet skyddas också genom de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken, där krav ställs på kunskap, försiktighet och aktsamhet för att inte vattenresurserna ska skadas. Förutom vatten- skyddsområden behöver viktiga grundvattenförekomster också skyddas genom till exempel den kommunala och regionala fysiska planeringen, genom tillsyns- och tillståndsförfaranden och genom åtgärder från verksamhetsutövare och markägare. I områden med brist på sötvatten till exempel i kust och skärgård kan kommunen besluta om tillståndsplikt (9 kap. 10 § miljöbalken) för att anlägga en brunn för vattenuttag.

Det hydrologiska kretsloppet

Det hydrologiska kretsloppet är globalt och beskriver vattnets omsättning mellan olika former och tillstånd. Vattnet förekommer som vattenånga, nederbörd i flytande form som regn eller i fast form som snö eller is. Det har flöden i form av ytvatten, markvatten och grundvatten i tillstånd från sött till salt. En stor del av nederbörden som infiltreras används av växterna och avgår till atmosfären genom avdunstning. En liten del av nederbörden rinner av på markytan. Huvuddelen av nederbörden infiltrerar i markens översta del (växternas rotzon) och bildar markvatten, som hålls kvar i jorden av kapillära krafter. När markporerna blir så vattenfyllda att vattenhalten överstiger fältkapaciteten, det vill säga att de kapillära krafterna inte kan hålla mer vatten, startar perkolation till underliggande jordlager där grundvattenbildning sker. Grundvattnet är alltså det vatten som fyller alla porer i jord och berggrund och skapar en så kallad mättad zon. I grundvattenmagasinet transporteras vattnet i olika riktningar beroende på topografins variationer i höjd och sidled. Grundvattnet når markytan i sänkor där det kan bilda våtmarker eller når direkt ut i floder, sjöar och hav. Från ytvattenmagasin, markytor och vegetation sker avdunstning. Bildad vattenånga stiger upp i atmosfären,

3 Martin Holmstedt kondenseras och bildar moln (figur 1.). Med andra ord kan inget vatten försvinna vilket också kan illustreras med hjälp av vattenbalansekvationen: P = E + R + ∆S. Den nederbörd (P) som faller över ett avrinningsområde fördelas mellan avdunstning (E), avrinning (R) och förändring av vattenmagasinet (∆S). Vatten som tillförs ett avrinningsområde (P) måste antingen lagras (∆S) eller avgå (E + R) enligt ekvationen. Lagringen kan vara både positiv och negativ beroende på förhållandet mellan vattenmagasinets påfyllning och uttömning (figur 2.).

Figur 1. Det hydrologiska kretsloppet (Knutsson och Morfeldt, 1978).

Figur 2. Genomsnittlig vattenbalans för Stockholm (1931- 1960). Vattenbalansen är positiv under hösten och vintern då det är ett vattenöverskott. Under sommaren är vattenbalansen negativ (gult fält) då avdunstningen är större än nederbörden och lagringsmöjligheterna är som lägst (Engqvist och Fogdestam, 1984).

4 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Förutsättningar för grundvattenbildning

Förutsättningar som styr den effektiva nederbördens (nederbörd minskad med avdunstning från markytor och vegetation) förmåga att infiltrera marken och bilda grundvatten är topografin och markens egenskaper. Olika typer av jord- och bergarter har varierande porositet vilket påverkar markytans förmåga att leda vatten (permeabilitet). Infiltration sker lättast i grovkorniga och homogena jordarter beroende på att de har hög porositet och således mycket god permeabilitet. Till viss del sker också infiltration i finkornigare jordarter som till exempel silt och lera men här binds vattnet hårt av kapillära krafter och används i huvudsak av växternas rotupptag vilket innebär att grundvattenbildningen blir mindre i dessa jordarter. I kristallin berggrund är det förekomsten av sprickor och krosszoner i varierande frekvens, storlek och riktning som avgör hur stor andel av nederbördstillskottet som kan infiltrera. Dock är berggrundens så kallade kinematiska porositet (det vill säga den andel av berget genom vilket grundvattnet kan strömma) mindre än 0,05 % av bergsmassan (för gnejs och granit) vilket gör att lagringen av vatten i berget är betydligt mindre än tillgången på vatten som nederbörden ger (Fleetwood och Olofsson, 2000). Ett grundvattenflöde kan endast uppstå om permeabla jordlager står i hydraulisk förbindelse med berggrundens sprickor. Bergsprickorna anses därmed vara dåliga grundvattenmagasin, men kan däremot vara goda ledare av grundvatten (Fleetwood och Olofsson, 2000). Figur 3 visar sprickmönster och grundvattennivåer för de i Sverige vanligaste bergarterna granit och gnejs. Granit har sprickor som är orienterade i olika riktningar och som är förbundna med varandra i flera plan vilket skapar en god hydraulisk förbindelse mellan sprickorna (Lindell, 1987). I gnejs är sprickorna sällan i förbindelse med varandra och oftast orienterade i samma riktning vilket gör att grundvattennivån varierar mellan olika sprickor. Därför är möjligheterna större i granit att få upp grundvatten från lägre djup och i större mängd (Lindell, 1987).

Figur 3. Grundvatten i gnejs och granit (Bergman och Sund, 1980 efter Knutsson och Morfeldt, 1978).

5 Martin Holmstedt

Grundvattenmagasinets storlek beror på jordarternas mäktighet och effektiva porositet, det vill säga den porvolym som dräneras när grundvattennivån sjunker. Ju högre den effektiva porositeten är desto bättre förutsättningar för grundvattenuttag. Den effektiva porositeten i sand är cirka 20 % medan morän endast har en effektiv porositet på 2- 5 % (Lindell, 1987). En annan faktor som har betydande inverkan på grundvattenbildningen är avrinningens storlek. Då avrinningen är mycket mindre än nederbörden blir variationerna hos avrinningen under ett år mycket större än hos årsnederbörden särskilt under torrperioder. Därför har nederbördens storlek betydande påverkan på grundvattenmagasinets påfyllnadshastighet (Grip och Rodhe, 2000). Topografin styr grundvattnets lutning, riktning och flödeshastighet. Grundvattensystemet kan enkelt delas upp i ett inströmningsområde och ett utströmningsområde (figur 4.). I inströmningsområdet är marken omättad och nederbörd har möjlighet att infiltrera markytan och perkolera ned till grundvattenytan. Här har grundvattenflödet en nedåtriktad flödeskomponent. I utsrömningsområdet är marken mättad på vatten och grundvattenflödet har där en uppåtriktad flödeskomponent. Här sker nästintill ingen grundvattenbildning eftersom nederbörden inte förmår att infiltrera markytan. I flacka kust- och skärgårdsområden bestäms grundvattnets flödesgradient av grundvattennivån i förhållande till sjö- och havsyta. Under denna nivå i till exempel berggrund under havs- botten antas flödet vara mycket litet och utgörs då främst av ett regionalt flöde (Olofsson et al., 2001). Grundvattnets ålder ökar med djupet och avståndet från inströmningsområdet. Det yngsta grundvattnet förekommer oftast i grunda brunnar på höjder och det äldsta i djupa brunnar placerade i dalgångar som fungerar som utströmningsområden. I kristallin berggrund med mycket sprickor kan grundvattenflödet uppträda annorlunda eftersom vattnets andel i ett fåtal vattenförande sprickor utgör en mycket liten andel av den totala volymen. Vattenpartiklarnas hastighet kan därmed vara mycket större än i lösa jordlager även om det totala vattenflödet är mindre (Lundin, 1982).

Nederbörd

Grundvattnets rörelse

Figur 4. Nederbörd infiltrerar markytan på höjdområden och tillförs grundvattnet. Grundvattnet har en nedåtriktad flödeskomponent i inströmningsområdet och en uppåtriktad flödeskomponent i utströmnings- området. I utströmningsområdet som befinner sig i låglänta områden sker nästintill ingen infiltration av nederbörd då marken är vattenmättad (efter Naturvårdsverket, 2008).

6 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Grundvattenbildningens variation under ett år

Grundvattennivån varierar stort under ett år och påverkas av årstidernas växlingar i nederbörd och avdunstning. Under vinterhalvåret ökar tjälbildningen vilket drastiskt minskar nederbördens förmåga att infiltrera marken. Markvattnet är då bundet i form av is och eventuell nederbörd i form av regn kan infiltrera marken först när tjälen har släppt. Den nederbörd som faller under vintern avgår till stor del genom avdunstning från snö och is samt genom ytavrinning. Grundvattennivån sjunker under vintern och intar i de mellersta delarna av Sverige i slutet av mars ett minimivärde innan snösmältningen börjar och tjälen har gått ur marken (von Brömssen, 1968). Under denna period stiger grundvattennivån kraftigt och når under april sitt maximivärde för att sedan successivt sjunka under senvåren och sommaren. På sommaren då vegetationsperioden är som intensivast avdunstar en mycket stor andel av nederbörden från vegetation, markytor samt ytvatten. I markens omättade zon sker ett stort vatten- upptag via växternas rötter (som avgår via avdunstning). Nederbördens infiltration under denna period är nästintill noll (von Brömssen, 1968). I slutet av september intar grundvattennivån sitt absoluta minimivärde för att sedan stiga under vegetationsperiodens slut då även sjunkande temperaturer bidrar till lägre avdunstning. Under höstperioden medför en ökad nederbördsmängd att marken blir vattenmättad och ett givet nederbördstillskott ger ett högt infiltrationstillskott. Grundvattennivån stiger igen och får ett nytt maximivärde innan vintern då tjälbildningen på nytt minskar förutsättningarna för nederbörden att infiltrera marken. I skärgården är temperaturen högre än på fastlandet under senhösten eftersom Östersjöns värmehållande förmåga bidrar till högre lufttemperaturer i kust- och skärgårdsområden. Förutsättningarna för snöbildning blir därför även mycket lägre under vintern. Även starka vindar och brist på vegetation som gör att snön kan ligga kvar bidrar till sämre förutsättningar för grundvattenbildning under våren i samband med snösmältningen (Fleetwood och Olofsson, 2000). Enligt SGU:s variationskurva (figur 5.), som visar grundvattnets nivåskillnader (från ett område i Vaxholms kommun) längs en tidsserie från 1990- 2000, kan man se att periodernas längd varierar mellan 0 och 150 dagar med ett snitt på 85 dagar då den uppmätta grundvattennivån ligger under månadsmedelvärdet. Under perioden maj till september är grundvattenbildningen som lägst samtidigt som uttaget av grundvatten brukar vara som störst (figur 6.).

Figur 5. Grundvattnets uppmätta nivå är lägre än månadsmedelvärdet i snitt 85 dagar per år. Figur 6 visar att vattenbehovet är som störst under sommaren då grundvattenbildningen är som lägst (SGU, 2008-09- 23).

7 Martin Holmstedt

Saltvattenpåverkan i den egna brunnen

Förhöjda kloridhalter i grundvattnet har flera orsaker. Brunnens placering och djup samt uttagets storlek av grundvatten är faktorer som kan inverka på det salta vattnets ursprung. Faktorer som inducerad infiltration (saltvatteninträngning), förhöjning av gränsskiktet mellan sött och salt grundvatten med uppträngning av havsvatten av recent men också av relikt ursprung (det vill säga fossilt saltvatten från den senaste istiden), inverkar på grundvattnets sammansättning av salt och sött vatten. Utöver dessa faktorer påverkas även salthalten i grundvattnet av nederbördens sammansättning och av väg- saltning under vintern.

Inducerad infiltration Inducerad infiltration beror på brunnens nära placering i förhållande till kusten. Vid uttag av grundvatten bildas en sänktratt runt brunnen i samband med att grundvattennivån sjunker. Ett hydrauliskt flöde av saltvatten riktas då in mot land istället för ut mot havet på grund av att grundvattennivån hamnar under havsytans nivå. Figur 7 visar hur sänktratten kring två bergborrade brunnar på en ö omgiven av saltvatten kommer i kontakt med varandra så att salt havsvatten kan tränga in i sötvattenmagasinet då grundvattenuttaget har ändrat jämvikten mellan sött grundvatten och salt havsvatten. Risken för saltvatteninträngning ökar ju längre ner i topografin brunnen är belägen samt med ökat borrdjup.

Figur 7. Sänktrattar kring två bergborrade brunnar på en ö omgiven av salt havsvatten. Uttagen av grundvatten medför att gränsskiktet mellan sött och salt vatten förskjuts så att saltvatten får möjlighet att tränga in i brunnarna (efter Bergman och Sund, 1986).

Förhöjning av gränsskiktet mellan sött och salt grundvatten Saltvattenuppträngning genom förhöjning av gränsskiktet mellan sött och salt grundvatten är troligen den vanligaste orsaken till förhöjda salthalter i grundvattnet (Lindell, 1987). Om en brunn har borrats för djupt eller om uttaget är för stort i förhållande till nybildningen av grundvatten kan gränsskiktet mellan det lättare sötvattnet och det tyngre saltvattnet förskjutas uppåt vilket möjliggör att saltvatten kan tränga upp i brunnens botten (figur 8.). För att undvika saltvattenuppträngning får inte brunnen borras djupare än att upphöjningen av gränsskiktet mellan sött och salt grundvatten är högst en tredjedel av avståndet mellan brunnens botten och gränsskiktets ursprungliga läge (Lindell, 1987). Borrade brunnar i berg löper generellt större risk att drabbas av saltvattenuppträngning än grävda brunnar eftersom berggrunden har låg porositet och är beroende av påfyllnad från det ovanliggande jordtäcket. Ett tunt och tätt jordtäcke med låg permeabilitet medför att mindre vatten kan infiltrera marken och perkolera ned till

8 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet grundvattenytan för att sedan tränga ned i berggrundens sprickzoner. Därför är riskerna som störst vid torrperioder och stora vattenuttag då möjligheterna att bilda grundvatten är som allra lägst.

Figur 8. Sötvattenmagasin under en ö omgiven av saltvatten från havet (Bergman och Sund, 1986).

Relikt saltvatten från den senaste istiden Efter inlandsisens avsmältning täcktes stora delar av Sveriges yta av hav. Östersjön har genomgått flera havsstadier med varierande salthalter. Från Baltiska issjön, som var ett uppdämt sötvattenstadium, som senare tappades ut och fick brackvattenkaraktär till de saltvattenförhållanden som råder i dagens Östersjön (figur 9.). Områden under marina gränsen täcktes av salt havsvatten som senare blev kvar i berggrundens sprickor i takt med den pågående landhöjningen. Särskilt i låglänta kustområden lagrades relikt saltvatten i kristallin berggrund och i lösa jordlager som till exempel marina leror. Relikt saltvattnet kan ha kloridhalter över 50 000 mg/l (på djup över 1000 m) (SGU, 2006) och underlagrar både recent havsvatten som har en lägre salthalt (upp till cirka 3000 mg/l) och sött grundvatten. Det relikta saltvattnet har successivt trängts undan av sött grundvatten i varierande utsträckning beroende på jordarternas olika permeabilitet och berggrundens inhomogena struktur. Därför är det svårt att exakt veta fördelningen av relikt saltvatten i jord och berggrund vilket gör det komplicerat att förutse saltvattenpåverkan i samband med brunnsborrning (Kökeritz, 1993). Områden ovanför HK täcktes aldrig av hav efter inlandsisens avsmältning och har därför aldrig påverkats av relikt havsvatten (figur 10.).

9 Martin Holmstedt

Figur 9. Olika Östersjöstadier med varierande salthalter (efter Högström, 1989). Tid f.kr. Namn Vattentyp 12 000- 8000 Baltiska issjön Sött 8000- 7000 Yoldiahavet Bräckt 7000- 5000 Ancylussjön Sött 5000- 1000 Litorinahavet Salt 1000- Östersjön Bräckt

Figur 10. Karta med områden under MG i grön färg. Turkos färg utgörs av områden som har varit täckta av sött men inte salt vatten. Lila färg utgörs av områden ovan HK som aldrig täcktes av hav efter inlandsisens avsmältning (Risberg och Pihlblad-Lewin, 2006).

Nederbördens sammansättning Grundvattnets salthalt påverkas av nederbördens kemiska sammansättning. Vattenånga innehållande bland annat saltmineral stiger upp i atmosfären, kondenseras och bildar moln. Med nederbörden faller sedan saltpartiklarna som våtdeposition. Påverkan av klorid från nederbörd är cirka 2 mg/l i Stockholms skärgård (Tilly, 1990). Torrdeposition av saltpartiklar kan ske via luftföroreningar och varierar beroende på luftföroreningshalterna. Generellt har grundvattnet en högre naturlig salthalt än neder- börden vilket beror på mineralsammansättningen i jord och berggrund samt växternas kloridanrikning i samband med transpirationen.

Fördelning av grundvattenuttag Koncentrerade grundvattenuttag under långa perioder ökar risken för saltvattenpåverkan i dricksvattnet. Då grundvattenuttaget är större än nybildningen av grundvatten förhöjs gränsen mellan sött och salt grundvatten vilket leder till saltvattenpåverkan i brunnen. Koncentrerade uttag på stora djup leder oftast till större upptag av djupt beläget relikt havsvatten.

Riktvärden för klorid i dricksvattnet

Dricksvattentäkter som försörjer färre än 50 personer eller mindre än 10 m3 per dygn omfattas av Socialstyrelsens allmänna råd – Försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17). Dricksvatten som har kloridhalter över 50 mg/l anses ha förhöjda kloridhalter och är påverkat av saltvatten. Vid halter över 100 mg/l kan klorid påskynda korrosions- angrepp på vattenledningar och ger vanligtvis smakförändringar på dricksvattnet vid

10 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet halter över 300 mg/l. Sveriges geologiska undersökning har klassificerat typ av vatten- karaktär efter kloridhalt (Lindewald, 1985):

Bräckt vatten: 100- 300 mg/l Salt vatten*: 300- 3000 mg/l Mycket salt vatten: > 3000 mg/l

*I Stockholms läns skärgård är kloridhalten cirka 3000 mg/l (Lindell, 1987)

Dricksvattenförsörjning

En grundvattentäkt ska kunna tillgodose en familjs dricksvattenbehov för att inte riskera att sina till följd av för stora uttag. Enligt Socialstyrelsen ska en grundvattentäkt kunna förse en familj på fyra personer med minst 20- 40 liter vatten per timme (om varje person förväntas förbruka mellan 100 och 200 liter per dygn) för att inte riskera att överuttag görs (Socialstyrelsen, 2006). Grundvattennivån måste också vara tillfredställande (det vill säga den får inte avsänkas för mycket) och utgöra en buffert för att grundvattenmagasinet ska klara av ett uttag som är större än tillrinningen till exempel vid en tillfälligt hög vattenanvändning (i samband med dusch, bad, bevattning, tvätt och disk). Särskilt under sommaren är risken för överuttag som störst. Om flera brunnar är anlagda i förbindelse med samma vattenförande sprickzon kan grundvatten- nivån sjunka vilket medför en ökad risk för saltvattenpåverkan. Vid anläggning av en ny brunn i områden som har brist på sötvatten och där en ökad risk för saltvattenpåverkan finns är det bra att borra brunnen grunt och i en så rät vinkel i förhållande till berggrundens sprickzoner som möjligt. Brunnen ska i så fall inte borras djupare än 40- 50 meter och i en vinkel om 20- 25 grader i förhållande till vertikalplanet (Socialstyrelsen, 2006) I känsliga områden för saltvatteninträngning kan det vara lämpligt att anlägga en brunn med större diameter och en större hydrofor (som fungerar som vattenförvaring och tryckutjämnare) med högre kapacitet som ökar bufferten. Ett mjukt upptag av grundvatten stabiliserar grundvattennivån och minskar risken för att gränsskiktet mellan sött och salt grundvatten förhöjs.

Två vanliga brunnstyper

Det finns ett flertal typer av brunnar som används i Sverige. Här återges endast de två vanligaste brunnstyperna.

Bergborrad brunn Bergborrad brunn (figur 11.) är den vanligaste typen av brunn och brukar normalt ge 100- 1000 liter per timme beroende på antalet vattenförande sprikzoner, typ av berggrund och jordtäcke samt brunnens placering i topografin (Socialstyrelsen, 2006). Moderna bergborrade brunnar brukar i medeltal borras till 70- 80 meters djup med tryckluft som tillförs borrhammaren som mycket snabbt slår täta slag på borrkronan som maler sig ner i berggrunden (Avanti, 2008-11-25). Ett mellanliggande foderrör gjuts mellan berget och brunnen som tätar och minskar risken för att dagvatten och ytligt grundvatten ska tränga ner i brunnen. Även föroreningar från jord och bergmaterial förhindras att tränga in i borrhålet. Bergborrade brunnar är i regel mindre känsliga mot torrperioder än grävda brunnar på grund av att grundvattnet kan finnas djupt på flera nivåer i berggrunden.

11 Martin Holmstedt

Intagspump

Figur 11. Bergborrad brunn (efter Socialstyrelsen, 2006).

Grävd brunn Grävda brunnar (figur 12.) borras oftast inte djupare än 5- 6 meter i grundvattenförande jordlager (Socialstyrelsen, 2006). Eftersom jordtäcket oftast har låg mäktighet kan föroreningar från till exempel avlopp, jordbruk och sur nederbörd lättare spridas och tränga ner i jordlagren för att slutligen nå det ytliga grundvattenmagasinet. Därför är brunnens placering av stor betydelse vid anläggningsarbete. Brunnen ska till exempel inte placeras i låglänta utströmningsområden eller nära intilliggande avlopp i uppströms områden som hotar att förorena grundvattnet. Allmänt är det viktigt att brunnen är tät vid markytan så att markföroreningar och avföring från djur inte tränger ner i brunnen. Vid långa torrperioder riskerar grävda brunnar i större utsträckning att sina särskilt i vattenförande sand och moränlager.

Figur 12. Grävd brunn (Socialstyrelsen, 2006).

12 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Föroreningar från enskilda avlopp

I Sverige finns 750 000 hushåll som saknar anslutning till kommunalt avlopp. 60 % av dessa är permanentboende som svarar för den största andelen av utsläppen (Naturvårdsverket, 2008). Många äldre fastigheter har bristfälliga avloppsanläggningar med en rening bestående av endast slamavskiljning. Hus som byggts under den senaste 30- års perioden är i regel försedda med ytterligare ett reningssteg till exempel infiltration eller markbädd. Inventeringar har dock visat att endast 60 % av dessa har godkänd standard för att klara dagens krav på rening (Naturvårdsverket, 2008). Resultatet har blivit en otillräcklig rening av avloppsvattnet som når vattenmiljön. Övergödning i sjöar och hav samt lokal smittspridning i dricksvattnet har blivit några av följderna. Enskilda avlopp står för en kväve- och fosforbelastning till Östersjön på cirka 1200 respektive 260 ton/år (år 2005) (Naturvårdsverket, 2008). Enskilda avlopp står därmed för cirka 10- 20 % av de totala fosforutsläppen från mänsklig verksamhet (Naturvårdsverket, 2008). Eftersom dricksvattenbrunnar ofta ligger nära befintlig bebyggelse och närliggande mänsklig aktivitet finns stor risk att yt- och grundvattnet blir förorenat på sin väg till brunnen. Vattnet transporterar många av de föroreningar som finns i brunnens tillrinningsområde. Därför är det av stor vikt att skydda brunnens tillrinningsområde och se till så att till exempel inte en närliggande avloppsanläggning bidrar med föroreningsspridning till grundvattnet. Vissa föroreningar försvinner efter en tid i jorden främst genom adsorption på jordpartiklar och genom biologisk nedbrytning. Därför spelar grundvattnets uppehållstid mellan föroreningspunkt och vattentäkt en viktig roll. En annan viktig faktor är vattnets uppehållstid i den omättade zonen eftersom den omättade zonen möjliggör en effektiv nedbrytning under syrerika förhållanden. En mäktig omättad zon utgör ett mycket bra skydd mot många föroreningar. Dock transporteras andra föroreningar som nitrater opåverkade med vattnets rörelse. För sådana föroreningar är hela tillrinningsområdet ett riskområde eftersom spridningsmönstret blir allt större ju längre ifrån föroreningskällan föroreningen befinner sig. En lång strömningsväg medför visserligen att föroreningen späds ut i grundvattnet och adsorberas på mineralpartiklar men en kortvarig föroreningstillförsel kan ändå inverka på en brunn under en lång tid. Partikelhastigheten skiljer sig också mellan olika jordarter och berggrund beroende på skillnader i porositet i det vattenförande skiktet och grundvattenytans lutning i förhållande till brunnen. I kristallin berggrund kan vattnets flöde vara förhållandevis stort. Eftersom porositeten är mycket liten jämfört med i jord är partikelhastigheten vid ett visst flöde många gånger större än motsvarande hastighet i jord. I en bergborrad brunn kan även små uttag ge stora flödeshastigheter. Vid pumpning i berggrund har hastigheter kring 30 meter per dygn uppmätts vid ett avstånd av 30 meter mellan spårämnesinjektion och brunn (Grip och Rodhe, 2000). Bergborrade brunnar i områden med mycket berg i dagen eller tunt jordtäcke kan därför vara känsliga för föroreningar på flera hundra meter från brunnen (Grip och Rodhe, 2000). Om grundvattenuttaget från en brunn ökar, ökar också tillrinningsområdet genom att avsänkningstratten blir vidare. Därför kan förorenings- källor som tidigare befann sig nedströms brunnen istället befinna sig uppströms brunnens placering vilket kan leda till att risken för att brunnen ska bli förorenad ökar. Därför är det viktigt att närliggande avlopp placeras så att grundvattennivån vid avloppsanläggningen är lägre än lägsta vattennivån i brunnen vid uttag. Vattenkvaliteten i brunnen kan också försämras under perioder med hög nederbörd och snösmältning till exempel under höst och tidig vår. En orsak kan vara höga grundvattennivåer och ändrade strömningsförhållanden i jorden.

13 Martin Holmstedt

Vanliga avloppslösningar

Det finns olika typer av enskilda avlopp i Sverige. Här följer några av de vanligaste avloppssystemen.

Infiltration En infiltrationsanläggning låter avloppsvattnet naturligt infiltrera marken med grundvattnet som recipient. Reningen sker främst i kontaktytan mellan vatten och jordpartiklar där föroreningar binds adsorptivt på jordpartiklarna. Jorden måste därför vara förhållandevis grovkorning och bestå till exempel av sand, grusig morän eller grövre material. Genom att ha en jämn tillförsel av avloppsvatten kan en syrgasrik miljö upprätthållas i jorden. Detta är en förutsättning för syrekrävande mikroorganismers aktivitet. Genom nitrifikationsprocesser oxideras ammonium och nitritkväve till nitrat- kväve som är lättrörlig och återfinns i grundvattnet. Kvävereduktion av nitratkväve till kvävgas sker däremot inte eftersom syrefria förhållanden krävs för att sådana processer ska vara verksamma. Syrerika miljöer leder också till att fosforföreningar fälls ut och adsorberas på jordpartiklar. Fosforreduktionen är därmed mycket god till skillnad från reduktionen av kväveföreningar som är mycket begränsad. Halten koliforma bakterier minskar genom biologisk nedbrytning om infiltrationen har en väl fungerande rening (Grip och Rodhe, 2000). Infiltrationsanläggningen är en av de allra vanligaste avloppslösningarna i skärgårdsområden. Dock är denna lösning inte alltid optimal då jordarternas egenskaper samt avståndet till grundvattenytan och berggrund har en betydande inverkan på reningsgraden. I skärgården med tät bebyggelse och tunna jordtäcken kan dricksvattentäkter riskera att förorenas av närliggande infiltrationsanläggningar.

Markbädd Markbädden har samma reningsfunktion som infiltrationsanläggningen men består av ett tätskikt i botten och ett uppbyggt sand och dräneringsskikt bestående av grus. Det renade avloppsvattnet leds ut via dräneringsrör i markbäddens botten till ett dike eller annan närliggande recipient. Reningen av organiskt material (BOD) är mycket hög. Fosforreduktionen är däremot sämre, särskilt över tiden (Avloppsguiden, 2008-11-01).

Slamavskiljning Slamavskiljning är en mekanisk rening som utgör en förbehandling av avloppsvatten där en slamavskiljare förhindrar igensättning i behandlingsanläggningen genom att svårnedbrytbart grovt partikulärt material avskiljs. På så sätt skapas ett jämnare flöde av avloppsvatten till behandlingsanläggningen samtidigt som slammet avskiljs från vatten- fasen och kan tas om hand. Slamavskiljare är ofta ett förbehandlingssteg till infiltration och markbädd.

Torrtoalett Torrtoaletter är system som inte använder spolvatten utan avfallet samlas upp och behandlas separat från eventuellt BDT- vatten (bad-, disk- och tvättvatten) genom till exempel kompostering. En mycket vanlig lösning är mulltoalett som har en ansluten behållare där avfallet samlas upp och bryts ned till mull av mikrobiologiska nedbrytningsprocesser. Då huvuddelen av växtnäringen från hushållet tas om hand blir utsläppen till vatten mycket små.

14 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Sluten tank I områden där till exempel stor risk föreligger att närliggande recipient eller vattentäkt kommer att förorenas är sluten tank ett bra alternativ för uppsamling av spolvatten från WC. Spolvattnet kan sedan tas om hand av kommunalt reningsverk eller hygieniseras innan spridning på åkermark. För att få rimliga mängder klosettvatten till tanken måste extremt snålspolande toaletter användas (Naturvårdsverket, 2002). Genom separat uppsamling av klosettvattnet kan utsläppen av kväve, fosfor och syreförbrukande ämnen (BOD) minska.

Minireningsverk Ett minireningsverk fungerar efter samma princip som ett kommunalt reningsverk det vill säga med sedimentering, biologisk rening och kemisk fällning. Efter mekanisk slamavskiljning kommer ett biologiskt reningssteg som utgörs av mikroorganismer som reducerar kväve och BOD medan det kemiska fällningssteget har i uppgift att fälla ut fosfor. Vid stabil drift utan störningar är reduceringen av BOD och fosfor mycket god medan reduktion av kväve är relativt låg (Avloppsguiden, 2008-11-01). Det fosforrika slammet kan användas som jordförbättringsmedel inom jordbruket.

Normal eller hög skyddsnivå

Enligt miljöbalken är det förbjudet att släppa ut avloppsvatten som enbart behandlas av slamavskiljning utan efterföljande rening. I Naturvårdsverkets allmänna råd om små avlopp ställs krav på det enskilda avloppets utformning och funktion (för upp till 25 personer). Avloppet ska uppfylla vissa funktionella krav som har klassificerats enligt normal eller hög skyddsnivå. Normal skyddsnivå innebär att avloppet ska uppfylla en reningsgrad på minst 90 % av syreförbrukande organiska ämnen (BOD) och 70 % reduktion av fosfor. Därutöver ska till exempel vattensnål teknik användas som snål- spolande toaletter, fosfatfria tvättmedel, möjlig återvinning av näringsämnen och minimering av risk för smittspridning via avloppsvatten hos djur och människor. Hög skyddsnivå innebär att ytterligare krav ställs utöver nyss nämnda. Avloppsanordningen förväntas att reducera minst 90 % av fosforutsläppen samt klarar av att reducera minst 50 % av kväveutsläppen. Kraven för hög skyddsnivå innebär också att vissa utsläpp kan förbjudas helt eller att ytterligare reningssteg måste läggas till som reducerar föroreningshalterna om till exempel känsliga dricksvattentäkter riskerar att förorenas. Av kommunen krävs tillstånd för att få anlägga enskilt avlopp. Kommunen har också möjlighet att bestämma enskilda krav på avloppets utformning och funktion i aktuellt område (efter skyddsnivå). Valet av avloppslösning beror i hög grad på om fastigheten används permanent eller som fritidsbostad samt var fastigheten är belägen. I glesbyggda områden där inga särskilt skyddsvärda objekt som badvatten och dricksvattentäkter riskerar att påverkas används ofta slamavskiljare med infiltration eller markbädd. Permanentbostäder har oftast en mycket hög vattenstandard med en vattenbaserad avloppslösning (WC) och släpper både ut bad- disk och tvättvatten (BDT- vatten) samt avloppsvatten från WC. Fritidsfastigheter har i högre utsträckning en lägre vattenstandard med en torr toalettlösning till exempel mulltoalett (Naturvårdsverket, 2002). Fördelen med torr toalettlösning är en starkt minskad påverkan av närsaltsläckage av kväve och fosfor till recipienten eftersom kraven på ett kretslopp med återföring av näringsämnena skulle fungera betydligt bättre.

15 Martin Holmstedt

16 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Områdesbeskrivning

Ramsö och Tynningö

Geologi och topografi Ramsö och Tynningö är belägna i Stockholms skärgård utanför Vaxholm (figur 13.). Området är en del av den mellansvenska sänkan som är ett urbergsområde med relativt svårvittrade berg- och jordarter (Naturvårdsverket, 2007). Den kristallina berggrunden utgörs i huvudsak av graniter och gnejser som kan vara blottade eller täckta av jord. Grundvattnet är lagrat i sprickor ett fåtal meter under grundvattenytan. Topografin är varierad på höjder med mycket berg i dagen och låglänta områden som utgörs av finkorniga jordarter som sand, silt och lera. Jordtäcket är oftast mycket tunt och består till största delen av morän med ett fåtal meters mäktighet. Grundvattenbildningen är ganska låg på grund av att en stor del av nederbörden (som varierar mellan 500- 700 mm per år) avgår som ytavrinning och endast en liten del av vattnet kan infiltrera markytan. Gnejser och skiffrar har ofta dåliga vattenförande egenskaper medan graniter har ett mer varierat sprickmönster vilket underlättar grundvattengenomströmningen. Uttagsmöjligheterna i området bedöms som mindre goda med en uttagskapacitet på cirka 600 liter per timme (Antal et al., 2001). Berggrunden på Ramsö och Tynningö domineras av gnejsgraniter. På Tynningös nordöstra del finns även ett mindre område av gnejs förmodligen av sedimentärt ursprung. Ett tunt jordtäcke av normalblockig morän finns på de södra delarna av ön och längs några få stråk på Ramsö. Ut med Tynningös östra kust finns postglacial lera med inslag av svallat grus. På öns västra sida finns postglacial lera uppblandat med ett fåtal moränstråk. Ramsö genomsyras av postglaciala leror på de låglänta områdena längs kusten. Här finns även några mindre partier av sandig och moig morän (Lindbergson, 1963) som främst finns i tunna lager längs bergens sluttningar. Vegetationen på öarna utgörs huvudsakligen av tall och granskog med inslag av lövskog och låglänt buskvegetation. Tynningö har två brackvattensjöar som heter Stora Maren och Myrholmsmaren som ligger på öns centrala delar (figur 13.).

17 Martin Holmstedt

Nordöstra Tynningö Höganäs Ramsö Myrholmsmaren Ramsöberg

Stora Maren Ramsöholm

Tynningö

Figur 13. Topografisk karta över Ramsö och Tynningö (Schröder, 2005). Kartutsnittet över Stockholms län är hämtad från Lantmäteriets kartdatabas.

Boende och miljö Ramsö är till ytan cirka 1 km2. Här finns cirka 380 fastigheter varav 10 % utgörs av permanentbostäder. Tynningö har en area av cirka 5 km2. Cirka 700 fastigheter finns på ön varav 20 % av dessa är permanentboende (Holmqvist, personlig kommunikation, 2008-10). Resten är sommarbostäder varav några av dessa används under stora delar av året. Under de senaste decennierna har boendeexploateringen ökat. Flera tomter har styckats upp och allt fler fritidsbostäder har omvandlats till permanentbostäder. Under sommaren är boendefrekvensen som högst då sommargäster och turister besöker öarna flitigt. Hit kan man åka med Waxholmsbåtarna från Stockholm eller Vaxholm. Till Tynningö går det också att ta sig till med bil från Norra Lagnös färjeläge då ön har en bilanpassad väg och egen busslinje. Ramsö har inget vägnät för biltrafik. Fastigheterna på Ramsö och Tynningö har enskilda avlopp med olika vattenstandard beroende på om de har indraget vatten eller inte. Eftersom grundvattentillgångarna är begränsade och stora uttag av grundvatten förekommer under sommaren är området

18 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet känsligt för saltvattenpåverkan. Därför har även höga krav ställts på de enskilda avloppens funktion och utformning enligt hög skyddsnivå för att minska utsläppen av närsalter till Östersjön och för att på sikt minska vattenanvändningen. Metodik

Information har samlats in om fastighetsägares brunnar, VA-standard och vattenanvändning. I fält har vattenprover tagits från bergborrade dricksvattenbrunnar och analyserats på kloridhalter. Eftersom kloridhalternas variationer är säsongsberoende med de största variationerna under sommaren då kloridhalterna befaras vara som högst gjordes provtagningen under juli och augusti då problemet är som störst samtidigt som de flesta fastigheterna är bebodda (vilket underlättar provtagningen). Med hjälp av statistiska vattenbalansmodeller som kan uppskatta grundvattenbildningen i förhållande till uttaget kan en bedömning göras om grundvattenförhållandena under ett år och vilka tidpunkter som anses som mest kritiska för grundvattenbildningen.

Brunnsinventering

Insamling av information om fastighetsägares dricksvattenbrunn, VA-standard och vattenanvändning gjordes med hjälp av en enkätundersökning (bilaga 1). Varje enskild fastighetsägare har betraktats som en potentiell brunnsinnehavare om inga andra uppgifter om till exempel gemensamma brunnar har besvarats i enkäten. För att få en så hög signifikansnivå och en så väl anpassad tidsmässig avvägning som möjligt ute i fält valdes cirka 120 fastigheter ut på respektive ö med hjälp av Vaxholms kommuns fastighetsregister. 123 respektive 120 utskick gjordes till fastighetsägare på Tynningö och Ramsö i slutet av juni månad. Ytterligare ett antal fastighetsägare som inte valdes ut från fastighetsregistret fick svara på frågeformuläret (om tillstånd för provtagning gavs) i samband med vattenprovtagningen ute i fält.

Provtagning

Provtagningen utfördes under juli och i slutet av augusti. Prover togs direkt från brunnen, på ”husknuten” eller inne i fastigheten. För att minska risken för eventuella felkällor togs prover innan filterrening (eller någon annan typ av rening av dricksvattnet), i de fall fastighetsägarna hade brunnsfilter, och efter en viss omsättning av vattnet. Dessa prover analyserades sedan direkt med avseende på kloridhalt. Analyserna utfördes på provtagningsplatsen med HACH-metoden (bilaga 2). Noggrannheten i analysen är cirka 10- 20 mg/l i intervallet 1- 100 mg/l och 20- 40 mg/l i intervallet 100- 400 mg/l (Boman och Hanson, 2003). Analysintervallet begränsas till en kloridhalt på 400 mg/l. Prover med högre kloridhalter måste analyseras på till exempel laboratorium. Ett fåtal prover tagna under slutet av juni till augusti har analyserats på laboratorium av analysinstrumentet Konelab med en mätosäkerhet på ± 15 % (Eurofins laboratorium). Även kemiska brunnsanalyser av andra närsalter som ammonium, fosfor och nitrat har analyserats på laboratorium. Några av analysresultaten har använts för att undersöka utsläppsbidragens storlek av närsalter och deras påverkan på dricksvattnet i brunnen.

19 Martin Holmstedt

Kompletterande data

Varje provpunkt ritades in på fastighetskartan över Ramsö och Tynningö och överfördes med ungefärliga positioner till GIS-verktyget Solen som bygger på programmet Map info. I Solen mättes avståndet från mitten av varje provpunkt till havskusten samt respektive borrhåls ungefärliga höjd över havet med hjälp av höjdkurvor. Den tematiska provkartan (bilaga 3) visar kloridhalternas fördelning på respektive ö enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för grundvatten. Ett antal vattenprov har jämförts med tidsserier från Vaxholms kloridregister och med analyserade vattenprover från tidigare undersökningar utförda av Gustafsson (2003) och Mattsson (2008).

Grundvattenbalansmodellering

Statistiska vattenbalansberäkningar är vanliga instrument för att bestämma tillgång på grundvatten i kustnära områden. Statistiska och empiriska vattenbalansmodeller finns med olika komplexitet och skalor beroende på tillgång till data och vilka typer av beräkningar som ska utföras (SGU, 2006). Det är komplicerat att korrekt beskriva flödessystemen i heterogena jordarter och i kristallint berg som till exempel granit på grund av att markens beskaffenhet och vattnets flödessystem är så komplexa. Det krävs också stora mängder indata såsom hydrauliska tester för jordarter och grundvattennivåmätningar för stora områden för att kalibrera modellerna (SGU, 2006). Enkla statistiska vattenbalansmodeller används för att göra en jämförelse mellan grundvattenbildning och grundvattenuttag inom ett definierat område under ett år (men också under längre eller kortare perioder). Sådana modeller använder generella värden på grundvattenbildning samt förutsätter att all grundvattenbildning kan lagras och tillgodo- göras för uttag. Enkla statistiska grundvattenmodeller har gjorts inom flera kustkommuner i Stockholms län under 1980- talet och i början av 1990- talet (SGU, 2006). Tidsdynamiska vattenbalansmodeller baseras på en årsvis grundvattenbildning beräknad utifrån en effektiv nederbörd och grundvattenuttag samt en uppskattning av grundvattenreservoarens storlek för att se om tillräcklig kapacitet finns för grundvattenuttag under kritiska perioder då grundvattennivån sjunker (uppskattat från empiriska samband). Jordarters och bergs generella porositetsvärden, jordlagerföljder och mäktigheter används i beräkningarna (SGU, 2006). Vattenbalansverktyget GWBal bygger på att ett grundvattenlager tillförs vatten genom naturlig eller konstgjord grundvattenbildning eller förlorar vatten i form av naturliga utflöden eller grundvattenuttag (SGU, 2006). Grundvattenbildningen beräknas utifrån månadsvärden av nederbördsöverskottet (P-E). Infiltrationen påverkas även av jordlagerförhållanden och jordarter med olika infiltrationsegenskaper som måste uppskattas i modellen. Konstgjord grundvattenbildning kan till exempel utgöras av BDT- vattnets återcirkulation. Eftersom påfyllningen av grundvattenmagasinet styrs av de geologiska och topografiska förhållandena görs en bedömning av jordarternas mäktighet. En homogenitetsfaktor för varje berg- och jordart anges också för att uppskatta mängden grundvatten som faktiskt kan tillgodogöras för uttag.

Grundvattenuttaget baseras på generella värden för specifik förbrukning (per person) beroende på fastigheternas VA- standard och nyttjandegrad (SGU, 2006). Uttagets storlek går också att variera över tiden eftersom nyttjandet av fastigheten kan variera över ett år. I modellen kan klimatologiska variationer mellan vanliga nederbördsår och

20 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet torrår testas för att se skillnader i grundvattenmagasinets utveckling under året och vad som händer med uttagsmöjligheterna av grundvatten om boendepermanenteringen och VA- standarden ökar.

En enkel statistisk vattenbalansberäkning

Med hjälp av en enkel statistisk vattenbalansberäkning ska den totala grundvattenbildningen uppskattas i förhållande till det totala uttaget under ett år samt under sommarperioden juni till september då grundvattenbildningen är nära noll och uttaget är som störst. I tidigare grundvattenbalansberäkningar (av bland annat Buster och Sund, 1980) utgick man från den totala årsnederbörden. Dock tenderar dessa beräkningar att överskatta den årliga grundvattenbildningen. Den årliga grundvattenbildningen baseras därför på den effektiva nederbörden som har uppskattats grovt utifrån årliga nederbörds- och avdunstningsdata (1931- 60) som är typiska för Stockholms län (Engqvist, P. och Fogdestam, B., 1984). Grundvattenbildningens årstidsvariationer har sedan beräknats utifrån månadsvis medelnederbörd (1961- 90) från tre mätstationer som används av SMHI och från en uppskattad avdunstning. Avdunstningen under sommarperioden (juni till september) är mycket högre än under resterande delen av året varför ett antagande har gjorts att 57, 5 % av årets totala avdunstning sker under sommarperioden. Detta antagande baseras på avdunstningens fördelning under ett år i Kalmar och som även har använts som inputdata i en vattenbalansmodell för ett avrinningsområde i Forsmark (Jarsjö et al., 2004). Den verkliga grundvattenbildningen är mycket svår att bestämma exakt och anses vara lägre än den effektiva nederbörden främst på grund av ytavrinning via berghällar och små icke- kontinuerligt flödande bäckar och diken som når recipienten. Dock går det inte att ta med dessa antaganden i beräkningarna då en stor osäkerhet är förknippad med att bestämma sådana lokala faktorer. Med hjälp av infiltrationskoefficienter för ett typiskt terrängavsnitt i kustområden: berg – morän – lera kan en grov uppskattning göras för hur stor andel av nederbördsöverskottet (P-E) som infiltrerar i marken (SGU, 2006). Ramsös och Tynningös individuella areor har använts som bas i bestämningen av deras totala grundvattenbildning under ett år. En strandzon om 25 respektive 19 meter har subtraherats från ytarean på Ramsö och Tynningö då dessa bedöms som utströmnings- områden och därmed inte bidrar till grundvattenbildningen. Avgränsningen av strand- zonernas respektive storlek är gjord med hänsyn till brunnarnas placering i förhållande till kusten. Grundvattenuttaget för varje fastighet har baserats på fastighetsägarnas uppskattade årliga vattenförbrukning utifrån antalet personer och antalet veckor per år som fastigheten nyttjas. I bilaga 4 redovisas vattenförbrukningsdata för fastigheter med indraget vatten respektive fastigheter utan indraget vatten. På Tynningö finns cirka 700 fastigheter och på Ramsö cirka 380 fastigheter. Eftersom undersökningen endast har gjorts på ett mindre antal fastigheter har den totala vattenförbrukningen under ett år uppskattats utifrån det totala antalet fastigheter på respektive ö. Erhållna data har använts i ekvationen:

(P-E) · i · A = nQp + Qut ± ∆S

(P-E) = effektiv nederbörd i = infiltrationskoefficient

21 Martin Holmstedt

A = area nQp = fastigheternas totala vattenförbrukning under ett år

Qut = grundvattenutflöde till havet

∆S = förändring i magasinering. Termen är obetydlig under långa tidsperspektiv men är av betydelse under korta perioder som till exempel under sommaren då grundvattenbildningen är som lägst. Data och beräkningar redovisas i bilaga 5.

22 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Resultat

Svarsfrekvens

Av 120 tillfrågade fastighetsägare på Ramsö svarade 53 stycken på enkäten. Detta gav en svarsfrekvens på 44 %. 67 av 123 stycken tillfrågade fastighetsägare på Tynningö hade svarat på enkäten vilket gav en svarsfrekvens på 54 % (bilaga 6). Svarsfrekvensen var relativt bra med hänsyn till att liknande studier redan har gjorts i området samt att enkätundersökningen gjordes under sommaren då det är semesterperioder. Dock varierade kvaliteten på svaren. Ibland saknades uppgifter om brunnens djup och pumpens placering samt nyttjandegraden av fastigheten vad gäller antalet personer och veckor per år. Även svar på frågor som brunnens uttagskapacitet samt brunnens och avloppslösningens ålder får anses som osäkra då de i många fall endast är uppskattningar (om inte exakta uppgifter har erhållits från brunnsprotokoll).

Vattenbalans

Resultaten utgör endast uppskattningar av grundvattenbildning och vattenuttag, vilka utgör två huvudtermer i den totala grundvattenbalansen för ett område. Man ska komma ihåg att grundvattenbildningens storlek under ett år (se figurer nedan) inte representerar de faktiska grundvattentillgångarna som kan nyttjas för uttag under året. Utöver det här uppskattade mänskliga uttaget sker ett naturligt grundvattenutflöde, vilket utgör en förlustterm i vattenbalansen (Qut i ekvationen ovan). Den är inte är kvantifierad i denna studie. Dessutom har grundvattnet en mycket ojämn lagringsfördelning i jord och berg. I finkornigare jordarter som till exempel silt och lera binds vattnet hårt av kapillära krafter och används i huvudsak av växternas rotupptag vilket innebär att en stor andel av vattnet inte kan tillgodogöras för dricksvattenuttag. I berggrunden är lagringsmöjligheterna för grundvatten mycket små vilket betyder att endast en viss del av grundvattenbildningen kan tillgodogöras som dricksvatten.

Ramsö Grundvattenbildningen under ett år motsvarar ungefär grundvattenuttagets totala storlek (figur 14.). Under sommarperioden juni till september är grundvattenbalansen negativ då grundvattenuttaget är över fem gånger större än grundvattenbildningen (figur 15.). Detta baseras på medelförhållanden under säsongen (se metodikavsnittet). Således har ingen hänsyn tagits till variationer mellan vanliga nederbördsår och så kallade torrår. (Detsamma gäller uppskattningarna för Tynningö).

23 Martin Holmstedt

Ramsö (m3 /år) 25000

20000

15000

10000

5000

0 g.v. bildning g.v. uttag

Figur 14. Grundvattenbildningen i förhållande till uttaget är cirka 1:1.

Ramsö (m3 /sommar) 8000

6000

4000

2000

0 g.v. bildning g.v. uttag

Figur 15. Uttaget under sommaren är mer än fem gånger större än grundvattenbildningen.

Tynningö På Tynningö är grundvattenbildningen under ett år ganska god då den är drygt tre gånger större än uttaget (figur 16.). Under sommaren är uttaget drygt två gånger större än nybildningen av grundvatten (figur 17.). Under denna period ökar riskerna för saltvattenpåverkan.

24 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Tynningö (m3/år) 120000

100000

80000

60000

40000

20000

0 g.v. bildning g.v. uttag

Figur 16. Grundvattenbildningen är drygt tre gånger större än uttaget.

Tynningö (m 3/sommar) 16000

14000 12000

10000 8000 6000 4000 2000 0 g.v. bildning g.v. uttag

Figur 17. Grundvattenbildningen är mindre än uttaget under sommaren.

Kloridhalters fördelning

Av 47 analyserade vattenprover från borrade brunnar på Ramsö har 21 % förhöjda kloridhalter (>50 mg/l) och medianvärdet är på 20 mg/l. 69 prover analyserades på Tynningö där en så hög andel som 31 % visade på förhöjda kloridhalter. Medianvärdet är 30 mg/l (tabell 1.). Av det totala antalet vattenprover tagna på Ramsö och Tynningö har 40 % av de permanentboende förhöjda kloridhalter medan betydligt färre (18 %) av vattenproverna tagna på fritidsfastigheter har förhöjda kloridhalter (tabell 2.).

Ramsö Den tematiska provtagningskartan (bilaga 3) över Ramsö visar att 18 fastigheter har kloridhalter under 20 mg/l. Dessa är oftast belägna inåt land på höjder och på ett relativt långt avstånd från kusten. Ett antal fastigheter är också belägna i närheten av Ramsöberg och Ramsöholms inre delar. Måttliga kloridhalter (20- 50 mg/l) har 19 fastigheter fördelade över hela ön med högst frekvens inom Ramsös centrala delar och i närheten av Ramsöberg. Sex brunnar i intervallet 51- 100 mg/l är saltvattenpåverkade. Dessa är belägna cirka 100 meter från kusten på Ramsös västa och östra sida. En av

25 Martin Holmstedt brunnarna är belägen på ett nära avstånd från Ramsöviken. I Ramsöviken finns också flera brunnar som har höga och mycket höga kloridhalter (101- > 300 mg/l).

Tynningö Av 69 vattenprover tagna på Tynningö har 21 stycken kloridhalter under 20 mg/l. Dessa ligger i närheten av sjöarna Stora Maren och Myrholmsmaren samt längs Tynningös östra kuststräcka mittemot Ramsö. 28 analyserade vattenprover har måttliga kloridhalter (20- 50 mg/l). Dessa är fördelade längs Tynningös kustområden på varierande avstånd från strandlinjen och längs Stora Maren och Myrholmsmaren. Relativt höga kloridhalter (51- 100 mg/l) har åtta prover som är belägna nära kusten på Tynningös västra och södra delar. Totalt har 12 prover kloridhalter från 100- >300 mg/l. Dessa prover togs på fastigheter belägna i närheten av Höganäs brygga (Tynningös nordvästra udde), längs kusten nära ”Mararna”, vid Furusundsviken (på den nordöstra sidan av Tynningö) och på en fastighet belägen mittemot Skogsön på Tynningös sydöstra sida (bilaga 3).

Tabell 1. Total andel saltvattenpåverkade brunnar >50 mg/l, medianvärde kloridhalter. Andel saltvattenpåverkade Medianvärde kloridhalter Område brunnar (>50 mg/l), % (mg/l) Ramsö 21 20 Tynningö 31 30

Tabell 2. Total andel saltvattenpåverkade brunnar för permanent- respektive sommarboende. Andel saltvattenpåverkade Typ av boende brunnar (>50 mg/l), % Permanent 40 Sommar 18

Boendefrekvens och VA-standard

Boendefrekvensen visar fastigheternas nyttjandegrad under ett år. Denna parameter tillsammans med typ av VA- standard ger information om vattenförbrukningens storlek. Standarden på vatten och avlopp har klassificerats i fem olika klasser (där klass 5 är den högsta) (bilaga 7).

Ramsö Av 51 svar på frågorna om boendefrekvens under ett år svarade 60 % av fastighetsägarna på Ramsö att de nyttjar fastigheten cirka 6- 20 veckor per år. 16 % av fastighetsägarna nyttjar fastigheten 41- 52 veckor per år (bilaga 7). Dessa fastigheter är permanentbostäder enligt svaren i enkätundersökningen. 39 % av fastighetsägarna har indraget vatten och dusch (klass 3). 33 % av fastighetsägarna har den högsta VA- standarden (klass 5) medan en mindre andel (16 %) uppger att de inte har vatten indraget i fastigheten (klass 1). Frågor om avloppslösning för toalett respektive BDT- vatten har besvarats av 37 respektive 41 av fastighetsägarna. Av valda avloppslösningar för toalett är mulltoalett (48 %) och infiltration (38 %) (om WC eller aquatrontoalett används) de vanligaste.

Tynningö Av 57 svar om boendefrekvens under ett år svarade 51 % av fastigheterna på Tynningö att fastigheten används cirka 6- 20 veckor per år medan 25 % av fastighetsägarna svarade att fastigheten används cirka 41- 52 veckor per år (bilaga 7). Tynningö har en

26 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet högre andel fastigheter (47 %) än Ramsö med den högsta VA-standarden. 33 % av fastighetsägarna uppger att de har indraget vatten och dusch (klass 3) medan 16 % uppger att de inte har indraget vatten i fastigheten. 46 respektive 47 fastighetsägare har besvarat frågor om avloppsstandard för toalett och BDT- vatten. Av dessa har 37 % infiltration och 35 % sluten tank som avloppslösning medan mulltoalett används av 26 % av fastighetsägarna. Att fler fastighetsägare på Tynningö har sluten tank som avloppslösning för spolvatten från toalett beror på att en högre andel boende har en hög VA- standard (bilaga 7).

Vattenförbrukning

Vattenförbrukningen varierar mycket beroende på vilken VA-standard fastigheten har och om fastigheten nyttjas permanent eller under sommaren. Fastigheter som inte har indraget vatten har till exempel mycket lägre vattenförbrukning än fastigheter med indraget vatten. I det följande delas vattenförbrukningen in i relativt stora intervall vilket beror på ett litet underlagsmaterial från Ramsö och Tynningö.

Ramsö Tabell 3 visar vilken andel brunnar som har förhöjda kloridhalter inom varje vattenförbrukningsintervall. 43 av fastighetsägarna har uppgett information om vattenanvändningen som ligger till grund för beräkningarna. I intervallet 0- 20 m3/år har endast 11 % av fastighetsägarna förhöjda kloridhalter. Eftersom vattenförbrukningen är låg har en stor andel av fastigheterna låg VA- standard samt ett lågt nyttjande av fastigheten under ett år. I intervallet 41- 100 m3/år har 60 % av brunnarna förhöjda kloridhalter varför risken för att brunnen ska vara påverkad av saltvatten bedöms stiga.

Tabell 3. Vattenförbrukning och andel brunnar med förhöjda kloridhalter. Vattenförbrukning (m3/år) Andel > 50 mg/l (%) 0-20 11 21-40 0 41-100 60 101-300 13

Tynningö Vattenförbrukningens variation är stor på Tynningö (57 fastighetsägare har uppgett information om deras vattenanvändning). Det finns fastigheter som har en låg VA- standard och därmed en låg årlig vattenförbrukning. Trots det har 29 % av fastigheterna i intervallet 0- 20 m3/år förhöjda kloridhalter (tabell 4.). En så hög andel som 42 % av fastigheterna, med en vattenförbrukning i intervallet 41- 100 m3/år, har förhöjda kloridhalter. I intervallet 101- 300 m3/år har 0 % av fastigheterna förhöjda salthalter. Dock har endast nio fastigheter en sådan hög vattenförbrukning varför osäkerheten i bedömningen är stor.

Tabell 4. Vattenförbrukning och andel brunnar med förhöjda kloridhalter. Vattenförbrukning (m3/år) Andel > 50 mg/l (%) 0-20 29 21-40 13 41-100 42 101-300 0

27 Martin Holmstedt

Brunnsdjup och intagspumpens placering

Brunnsdjupet och intagsdjupet plottades mot kloridhalten. En trendlinje anpassades till datamaterialet för att visa om förklaringsgraden kan ge en indikation på om det finns något samband mellan ökat brunnsdjup, intagsdjup och ökad kloridhalt. En förklarings- grad på ett visar ett fullständigt samband medan en förklaringsgrad på noll inte har något samband alls mellan variablerna. I bilaga 8 har brunnsdjupet och intagsdjupet plottats mot kloridhalten. Resultaten visar att det inte finns något direkt samband mellan variablerna vare sig för Ramsö eller för Tynningö. Det kan för Ramsö urskönjas en viss trend att ökat brunnsdjup och intagsdjup medför en större risk för saltvattenpåverkan, men den låga förklaringsgraden indikerar att detta resultat troligen beror på slumpen. På Tynningö visas inte någon sådan trend även om ett antagande kan göras att det ändå finns en möjlighet att variablerna visar något samband på ett större datamaterial (bilaga 8). Eftersom få fastighetsägare hade besvarat frågan om brunnsdjup sammanställdes resultatet för Ramsö och Tynningö i ett diagram som visar brunnsdjupet i förhållande till andelen förhöjda kloridhalter (figur 18.). Av totalt 79 brunnar visar 22 % av brunnarna med ett brunnsdjup i intervallet 0- 40 meter förhöjda salthalter. I intervallet 41- 80 meter minskar den procentuella andelen till 17 % för att sedan stiga till 24 % för brunnar med ett borrdjup från 81- 120 meter. Motsvarande intervall för intagspumpens placering i brunnen kunde inte göras på grund av ett för litet underlagsmaterial.

Totalt antal brunnar

50 mg/l (%) mg/l 50 15 -

Andel >Cl Andel 5

0 0-40 41-80 81-120 Brunnsdjup (m)

Figur 18. Brunnsdjupet är indelat i intervall och har plottats mot den procentuella andelen brunnar som har kloridhalter > 50 mg/l.

Brunnens ålder

Äldre brunnar borrades grundare än moderna brunnar som i medeltal brukar borras till cirka 70- 80 meters djup. Med ökat brunnsdjup följer också en ökad risk för saltvatten- påverkan. Gamla brunnar brukar å andra sidan ha en sämre tätning i borrhålet än nyare brunnar och riskerar att ta in saltvatten men också föroreningar via sprickor i betongen.

28 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Av totalt 95 brunnar är medeldjupet störst för brunnar i åldersintervallet 0- 30 år och något lägre för äldre brunnar i åldersintervallet 61- 90 år (tabell 5.). Figur 19 visar att 27 % av brunnarna i åldersintervallet 0- 30 år har förhöjda kloridhalter. I intervallet 31- 60 år minskar andelen saltvattenpåverkade brunnar för att slutligen öka till 33 % i ålders- intervallet 61- 90 år. I det sista åldersintervallet är det totala antalet brunnar endast 6 stycken vilket gör att osäkerheten blir stor.

Tabell 5. Brunnens ålder och medeldjup. Ålder (år) Medeldjup (m) 0-30 75 31-60 57 61-90 59

Totalt antal brunnar

25 50 mg/l (%) mg/l 50 - 20

5 Andel brunnar >Cl brunnar Andel

0 0-30 31-60 61-90 Brunnens ålder (år)

Figur 19. Andelen brunnar som har förhöjda kloridhalter ökar inte nödvändigtvis med ökad brunnsålder.

Brunnens avstånd till havskusten

Avståndet för varje brunn har mätts till havskusten eller till angränsande vik som är i anslutning till havet. Kloridhalterna plottades sedan mot avståndet till kusten (bilaga 9). I de båda graferna som visar kloridhalternas variation mot brunnens avstånd till kusten finns inget starkt samband vare sig på Tynningö eller Ramsö att kloridhalten generellt ökar med ett minskat avstånd till kusten. Däremot verkar de alla högsta kloridhalterna framförallt finnas i kustnära brunnar, vilket har analyserats i detalj nedan.

Ramsö Av totalt 47 brunnar visar figur 20 att 45 % av brunnarna på ett avstånd från 0- 100 meter från kusten har förhöjda kloridhalter. På större avstånd från kusten (101- 300 meter) minskar risken att brunnen har förhöjda kloridhalter. På ett avstånd över 300 meter från kusten har ingen brunn förhöjda kloridhalter. Ytterligare en indelning av avstånden från 0- 50 meter och från 51- 100 meter gjordes för att se om det förekommer några större variationer av andelen saltvattenpåverkade brunnar på en finare skala. Bilaga 9 visar att 38 % av totalt åtta brunnar har förhöjda kloridhalter på avståndet 0- 50 meter. På avståndet 51- 100 meter från kusten har 50 % (av totalt 12 brunnar)

29 Martin Holmstedt förhöjda kloridhalter vilket visar att variationen kan vara ganska stor mellan avståndet till kusten och förhöjda kloridhalter.

Ramsö

40 50 mg/l (%) mg/l 50 - 30

Andel brunnar >Cl brunnar Andel 0 0-100 101-300 >300 Avstå nd til kust (m )

Figur 20. Andelen brunnar med förhöjda kloridhalter i förhållande till avståndet till kusten. Inga brunnar var belägna på ett avstånd större än 300 meter från kusten.

Tynningö Figur 21 visar ett liknande förhållande (om än inte lika starkt i jämförelser med Ramsö) mellan förhöjda kloridhalter och brunnens avstånd till kusten. Av 69 brunnar visar diagrammet att brunnar som är belägna på ett avstånd från 0- 100 meter från kusten har 44 % förhöjda kloridhalter. 16 brunnar finns på ett avstånd från 0- 50 meter från kusten. På ett så kort avstånd har 56 % av brunnarna förhöjda kloridhalter. På avståndet 51- 100 meter sjunker andelen till 31 % (av 16 brunnar). På ett avstånd över 100 meter från kusten minskar andelen saltvattenpåverkade brunnar drastiskt även om det också finns ett fåtal brunnar som är saltvattenpåverkade på ett avstånd över 300 meter från kusten.

Tynningö

40 50 mg/l (%) mg/l 50 - 30

Andel brunnar >Cl brunnar Andel 0 0-100 101-300 >300 Avstånd till kust (m)

Figur 21. Andelen brunnar med förhöjda kloridhalter i förhållande till avståndet till kusten.

30 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Brunnens placering över havsytans nivå

Brunnarnas placering över havet från markytan utlästes med hjälp av topografiska höjd- kurvor. Trendlinjerna i de plottade graferna i bilaga 10 visar att förklaringsgraden är högre på Tynningö där ett starkare samband finns att brunnar belägna i låglänt terräng har högre kloridhalter än brunnar belägna på högre höjder över havet.

Ramsö Figur 22 visar brunnarnas topografiska läge på Ramsö i förhållande till havsytans nivå. Av 47 analyserade brunnar har 25 % av brunnarna belägna på en höjd av 7- 15 meter över havet förhöjda kloridhalter. De två övriga höjdintervallen har ungefär en lika stor procentuell andel saltvattenpåverkade brunnar.

Ramsö

20 50 mg/l (%) mg/l 50 -

Andel brunnar >Cl brunnar Andel 5

0 0-6 7-15. 16-30 Höjd över havet (m)

Figur 22. Andelen brunnar med förhöjda kloridhalter i förhållande till brunnens placering över havet.

Tynningö Av totalt 69 brunnar på Tynningö är 59 % av brunnarna saltvattenpåverkade på nivån 0- 6 meter över havet. Brunnar belägna på en högre nivå över havet löper en mycket mindre risk att påverkas av saltvatten enligt figur 23.

31 Martin Holmstedt

Tynningö

50 50 mg/l (%) mg/l 50 - 40

Andel brunnar >Cl brunnar Andel 10

0 0-6 7-15. 16-30 Höjd över havet (m)

Figur 23. Andelen brunnar med förhöjda kloridhalter i förhållande till brunnens placering över havet.

Grundvattennivån

Grundvattennivån har inte använts som variabel för att undersöka om det finns något samband mellan låga grundvattennivåer och förhöjda kloridhalter. Grundvattennivån uppmättes dock i ett fåtal bergborrade brunnar på Ramsö och Tynningö. Då det var mycket svårt att mäta grundvattennivån på grund av att det oftast inte gick att fira ned lodet i brunnshålet (kablar till pumpen löper genom borrhålet) eller på grund av att pumpanordningen var direkt ansluten ovanpå brunnen kan ingen utvärdering göras av resultaten då underlagsmaterialet är för litet. Det finns heller inte data för grundvatten- nivån i varje brunn att jämföra med över en längre tidsserie. Däremot har grundvatten- nivåns variationer använts vid jämförelser av kloridhalter över tiden för olika årstider och år.

Jämförelser av kloridhalter över tiden

Jämförelser av kloridhalter över tiden kan ge information om förändrande grundvatten- förhållanden till följd av till exempel ökat grundvattenuttag men också av naturliga variationer i nederbörd och avdunstning mellan olika år. Tillsammans med låga grundvattennivåer kan läget vara som mest kritiskt under sommaren. Kloridhalter från tio brunnar på Ramsö och Tynningö jämfördes mellan olika år.

Ramsö Kloridhalter för 2007 är tagna från Mattsson (2008) medan kloridhalter för 2000 och 1998 är hämtade från Vaxholms kloridregister (tabell 6.). Medelvärdet för kloridhalterna varierar relativt mycket med det högsta medelvärdet för 2008. I fyra av brunnarna är kloridhalterna högre år 2007 än år 2008. Till exempel har brunnarna 17 och 31 förhöjda kloridhalter 2007 medan de är under 50 mg/l 2008. SGU:s tematiska

32 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet grundvattennivåkartor (SGU, 2008-10-22) visar att under juni och juli 2007 (då vattenproverna togs) var grundvattennivåerna under respektive mycket under de normala grundvattennivåerna. Under juli och augusti 2008 var grundvattennivåerna under respektive nära de normala grundvattennivåerna. Kloridhalternas variationer kan delvis bero på skiftande grundvattennivåer vilket gör att vissa perioder med låga grundvattennivåer kan leda till ökad risk för saltvattenpåverkan om grundvattenuttagen samtidigt är stora. Det kan vara en förklaring till att några av vattenproverna visar på högre kloridhalter 2007 än 2008. År 2000 varierade grundvattennivåerna från under normala till över normala nivåer under juni till augusti. Fyra brunnar har ungefär samma kloridhalter som 2008. Medelvärdet för alla brunnar år 2000 är nära medelvärdet för 2008. Extremvärdet i undersökningen har brunn 33 som har mycket högre kloridhalter år 2008 än tidigare år. En orsak kan vara brunnens närhet till Ramsövarvet som under en lång period har använt grundvatten för att spola rent båtskrov, vilket kan ha fått till följd att grundvattennivån har sjunkit och därmed ökat riskerna för saltvatteninträngning via berggrundens sprickzoner som är i kontakt med havet.

Tynningö I tabell 7 är kloridhalterna från 1980, 1998 och 1999 hämtade från Vaxholms kloridregister. Kloridhalter från 2003 och 2007 är tagna från Gustafsson (2003) och Mattsson (2008).

Kloridhalternas medelvärden är relativt lika med undantag för år 2007 då de var betydligt högre. En jämförelse mellan 2007 och 2008 visar att fem brunnar hade högre kloridhalter 2007. Anmärkningsvärd är den stora skillnaden för brunn 15 och 32 som hade extrema kloridhalter år 2007. Dessa brunnar ligger på fastigheter som befinner sig på cirka 150 meters avstånd från kusten. Eftersom permeabiliteten är låg i kristallin berggrund är sannolikheten inte så stor att havsvatten kan tränga in via sprickzoner på ett så stort avstånd till kusten. Däremot kan saltvatten ha trängt upp i brunnen till följd av grundvattenytans avsänkning i samband med höga grundvattenuttag (figur 8). År 2003 var kloridhalternas medelvärde i närheten av medelvärdet för 2008. Proverna togs i maj 2003 då grundvattennivåerna var mycket under de normala (SGU, 2008-10- 22). Under juli 2008 var grundvattennivåerna under de normala när vattenproverna analyserades vilket tyder på likartade förhållanden. För åren 1999, 1998 och 1980 saknas, för årstiden, tillräckligt med data för de aktuella brunnarna.

Tabell 6. Kloridhalter från olika år. X = inga data. Brunnar (Ramsö) 6 17 19 26 29 31 33 36 41 49 Medelvärde [mg/l] Kloridhalter [mg/l] 2008 35 35 60 20 25 15 400 10 140 20 76 Kloridhalter [mg/l] 2007 45 60 15 19 26 60 100 6 85 18 43 Kloridhalter [mg/l] 2000 35 50 40 15 30 X 160 X 140 X 67 Kloridhalter [mg/l] 1998 X 30 X 30 X X X X X X 30

Tabell 7. Kloridhalter från olika år. X = inga data. Brunnar (Tynningö) 15 32 36 48 51 55 64 69 70 71 Medelvärde [mg/l] Kloridhalter [mg/l] 2008 40 24 25 25 40 15 50 35 20 15 29 Kloridhalter [mg/l] 2007 400 190 35 18 40 43 X 34 41 X 100 Kloridhalter [mg/l] 2003 X 30 X 15 30 20 40 X X 15 25 Kloridhalter [mg/l] 1999 X 35 X X X X X X X X 35 Kloridhalter [mg/l] 1998 35 X X X X X X X X X 35 Kloridhalter [mg/l] 1980 X X X X X X X 13 X X 13

33 Martin Holmstedt

Närsalter från enskilda avlopp

Sex respektive 19 vattenprover från Ramsö och Tynningö har analyserats kemiskt och biologiskt på laboratorium. Parametrar som ammonium, nitrat och fosfor är intressanta eftersom de är närsalter som vanligen släpps ut från enskilda avlopp och lätt frigörs i mark och grundvatten.

Ammonium och nitrat Nitrater är i ett opåverkat grundvatten generellt mycket låga på grund av att de tas upp av växternas rötter. Eftersom nitrat inte adsorberas på jordpartiklar är dess spridnings- förutsättningar i mark och grundvatten mycket höga. Ammonium förekommer främst vid syrefria förhållanden i marken, då det reduceras till nitrit. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17) är riktvärdet för nitrat 50 mg/l och för ammonium 1,5 mg/l. Halter över riktvärdena bedöms som otjänliga. Av sex brunnsanalyser från Ramsö (bilaga 11) visar ingen på anmärkningsvärt höga halter av vare sig nitrat eller ammonium. Den högsta nitrathalten är 6,2 mg/l och bedöms som en hög koncentration enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för grundvatten (bilaga 11, tabell 1.). De kemiska analyserna av brunnsvatten från Tynningö visar att inga halter av nitrat eller ammonium överskrider Socialstyrelsens riktvärden vilket tyder på att spridningen av närsalter till dricksvattnet inte är speciellt påtaglig. En nitrathalt på 49 mg/l (Tynningö 33) är den enda anmärkningsvärt höga halten (bilaga 11, tabell 1) som ändå ligger under Socialstyrelsens riktvärde. Flera av nitrat- och ammoniumhalterna ligger också under analysinstrumentens detektionsgräns.

Fosfat Fosfat adsorberas hårt till jordpartiklar då de fälls ut under syrerika förhållanden och förekommer oftast i väldigt låga halter i grundvatten. Under syrefria förhållanden i marken reduceras fosforn och frigörs vilket leder till ökade halter även i grundvattnet. Socialstyrelsens riktvärde för fosfat i dricksvatten är 0,6 mg/l (SOSFS 2003:17). Analyserna visar att fosfathalterna är låga både på Ramsö och Tynningö (bilaga 11) och ligger långt under Socialstyrelsens riktvärde för fosfat.

34 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Diskussion

Vattenbalans

Vattenbalansmodellerna visar att grundvattenbildningen är större än det totala uttaget under ett normalt nederbördsår. Dock finns det en stor osäkerhet i hur mycket av det bildade grundvattnet som verkligen kan nyttjas för uttag eftersom både jordtäckets mäktighet och porositet och bergrundens egenskaper har stor betydelse för grundvattnets lagringsmöjligheter. Under sommarperioden är uttaget mycket större än grundvattenbildningen både på Ramsö och Tynningö. En orsak till att förutsättningarna för grundvattenuttag är sämre på Ramsö särskilt under sommaren (då det är ett kraftigt underskott på grundvatten) är ett större uttag i förhållande till grundvattenbildningen vilket bland annat beror på hög boendeexploatering i förhållande till öns area.

Eftersom vattenbalansmodellen bygger på infiltrationskoefficientens storlek som bestämmer hur stor andel av nederbörden som bildar grundvatten blir osäkerheten i modellen mycket stor. Användandet av infiltrationskoefficienter för olika jordarter för att beskriva nederbördsöverskottets (P-E) möjligheter att infiltrera markytan ger endast en grov uppskattning av de verkliga förhållandena. Marken är oftast inte homogen och jordarternas olika permeabilitet gör att grundvattenflödet i marken är mycket komplext och svårbestämt. Med olika värden för infiltrationskoefficienterna och nederbördsdata erhålls en stor variation mellan minimum och maximum för grundvattenbildning. En annan osäkerhetsfaktor är att ingen hänsyn har tagits till grundvattenmagasinets storlek varför beräkningarna blir missvisande enligt Fleetwood och Olofsson (2006). Genom att uttagen ofta är som störst när grundvattenbildningen är som lägst blir uttagsmöjligheterna beroende av markens lagringsegenskaper. Då jordtäcket på Tynningö och Ramsö är tunt och förekomsten av berg i dagen är vanlig är lagringsmöjligheterna mycket begränsade vilket gör att den verkliga lagringen av den effektiva nederbörden blir mycket låg. Möjligheterna att tillgodogöra sig de grundvattenmängder som bildats under tidigare perioder beror på magasineringsförmågan i jord och berg. När grundvattenmagasinen är fyllda under höst och vår dräneras överskottet av grundvattnet till havet via ytavrinning. Om endast små grundvattenmagasin förekommer i till exempel mindre sprickor i kristallin berggrund med begränsad uttagsförmåga är möjligheterna begränsade för långvariga uttag under perioder med låg grundvattenbildning. Detta är särskilt tydligt under sommarperioden då grundvattennivåerna är låga samtidigt som grundvattenuttaget på Ramsö och Tynningö är mycket större än nybildningen av grundvatten. Dock ska inte enbart grundvattnets lagringsvolym (som är mycket svåruppskattad) vara den enda faktorn som styr hur mycket grundvatten som kan tas ut. Det är också viktigt att beakta uttagets storlek i förhållande till hur mycket grundvatten som kan nybildas. Så länge man inte tar ut mer grundvatten än vad som kan bildas så behöver man inte förlita sig enbart på den svåruppskattade lagringsvolymen (Jarsjö, personlig kommunikation, 2008-12). Syftet är med andra ord att inte göra en fullständig grundvattenbalansmodellering (för en sådan behövs hänsyn till grundvattenmagasinets storlek) utan fokus ligger här på grundvattenuttagets storlek som utgör en viktig komponent i grundvattenbalansmodeller. En ökad kunskap om uttaget kan därför leda till bättre modellresultat.

Den tidsdynamiska vattenbalansmodellen GWBal tar hänsyn till grundvattenmagasinets storlek och specifika jordlagerförhållanden i ett avrinningsområde. Eftersom lagren

35 Martin Holmstedt enligt denna modell har avgörande betydelse för vattenförsörjningsmöjligheterna blir uppskattningen av grundvattentillgångarna mycket tillförlitliggare och tenderar att inte överskattas som fallet kan vara vi användande av infiltrationskoefficienter för att beskriva andelen av nederbödsöverskottet som kan infiltrera marken. En grundvattenbalansundersökning på Ramsö och Tynningö (med GWBal) av Frycklund (2008) visar att grundvattenbalansen mellan nybildning och uttag under ett år har förhållandet 1,2:1 på Ramsö och 1,7:1 på Tynningö. Undersökningen baseras på 215 fastigheter på Ramsö varav 16 % är permanentboende och 700 fastigheter på Tynningö med en uppskattad andel permanentboende på 25 % (Frycklund, 2008). Den totala vattenförbrukningen per hushåll har baserats på schablonvärden för antal boende per hushåll och uppskattad individuell vattenförbrukning per dygn. Förhållandet mellan grundvattenbildning och grundvattenuttag under ett år är ungefär lika på Ramsö vid en jämförelse med resultatet i denna undersökning (som är 1,1:1). Grundvattenförhållandena på Tynningö är däremot sämre vid jämförelser med vattenbalansen i denna undersökning (som är 2,6:1), vilket beror på att grundvattenmagasinets lägsta fyllnadsgrad under normala nederbördsår och torrår inverkar på vattenbalansen. Vattenvolymerna för grundvattenbildning och uttag är också mycket mindre i GWBal- modellen vilket bland annat beror på att modellen bygger på en uppskattning av grundvattnets magasineringsmöjligheter i jord och berg samt en annan uppskattning av hushållens totala vattenförbrukning under ett år.

Ett problem med uppskattningen av hushållens vattenförbrukning i denna undersökning är dess fördelning under året. Den högsta nyttjandefrekvensen av fritidsfastigheter förväntas vara under sommaren men det förekommer även ett visst nyttjande av dessa fastigheter under andra delar av året varför vattenförbrukningens fördelning blir något diffus. Därför är det svårt att beräkna den exakta vattenförbrukningen under den kritiska sommarperioden varför förhållandet mellan grundvattenbildning och grundvattenuttag blir osäker.

VA-standard och vattenförbrukning

Denna studie visar att en hög vattenförbrukning och VA-standard inte nödvändigtvis innebär att dricksvattnet har förhöjda kloridhalter även om risken ökar. Under sommarperioden då boendefrekvensen är som högst och grundvattenuttaget är som störst ökar däremot risken för att förhöjda kloridhalter kan förekomma i dricksvattnet. Då 33 % av fastighetsägarna på Ramsö respektive 47 % av fastighetsägarna på Tynningö har den högsta VA- standarden (klass 5) förväntas de även ha den högsta årliga vattenförbrukningen. Fastigheter som har en låg VA-standard har antingen inget vatten indraget i fastigheten eller endast indraget vatten och dusch samt en torr toalettlösning som inte förbrukar något vatten alls. En majoritet av dessa är fritidsbostäder som nyttjas en kort period under året och har en låg total vattenförbrukning (0- 40 m3 per år). Dock är det totala grundvattenuttagets storlek som störst under sommaren och kloridhalterna i dricksvattnet förväntas därmed stiga. Grundvattennivån är som lägst samtidigt som ett stort grundvattenuttag gör att gränsskiktet mellan sött och salt vatten förhöjs så att brunnen riskerar att suga upp saltvatten. Det maximala uttagets storlek begränsas av grundvattenmagasinets storlek och hur många brunnar som tar upp vatten från samma grundvattenmagasin. Därför gav resultaten inga direkta svar på, vid vilken storlek på vattenförbrukningen som risken för förhöjda kloridhalter ökar, mer än att en fastighet som har en vattenförbrukning som är större än 41m3 per år löper en större risk att få förhöjda kloridhalter i dricksvattnet.

36 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Trenden är densamma både på Ramsö och Tynningö. En annan studie av Gustafsson (2003) (på Tynningö) visade att fastigheter med en årlig vattenförbrukning på över 110 m3 hade förhöjda kloridhalter även om det inte fanns ett direkt samband mellan hög vattenförbrukning och förhöjda kloridhalter.

Brunnsdjup och intagspumpens placering

Brunnar som har djupa borrhål (81- 120 meter) löper enligt undersökningen störst risk att påverkas av förhöjda kloridhalter även om det inte finns ett definitivt samband mellan brunnsdjup, intagsdjup och förhöjda kloridhalter (som enskild variabel). Att en så hög andel saltvattenpåverkade brunnar finns i intervallet 0- 40 m kan förklaras av att de har fått tillräckliga inflöden av grundvatten på små djup. Flera av dessa brunnar ligger nära kustområden där risken för saltvatteninträngning är stor via havet (som via ytliga inflöden tränger in i brunnen). För övrigt finns en osäkerhet i underlagets omfattning. Flera fastighetsägare hade inte uppgifter om brunnsdjup och intagsdjup varför det statistiska materialet blev begränsat (totalt erhölls uppgifter om brunnsdjup och intagsdjup från 79 fastighetsägare). Det finns spekulationer om vid vilket borrdjup som risken ökar för saltvattenpåverkan i brunnen. Socialstyrelsen har nämnt 40- 50 meters borrdjup som en kritisk gräns i områden som löper en förhöjd risk för saltvattenpåverkan. En annan undersökning av Mattsson (2008) visar att brunnar som är borrade djupare än 60 meter löper en fördubblad risk att påverkas av saltvatten. Beräkningar har visat att brunnen inte får borras djupare än att upphöjningen av gränsskiktet mellan sött och salt grundvatten är högst en tredjedel av brunnsbotten och gränsskiktets ursprungliga läge, för att inte drabbas av saltvattenpåverkan. Uppmätta kloridhalter i samband med provborrning kan i vissa fall ange den vattenförande sprickzonens läge i förhållande till saltvattenförekomsten. Är grundvattnet bräckt kan det innebära att det härrör från ett område i närheten av gränsskiktet mellan lättare sötvatten och tyngre saltvatten. Eftersom både relikt och recent havsvatten kan tränga in i brunnen genom skilda spricksystem på olika djup kan kloridhalten i brunnen variera stort. Då relikt saltvatten kan ha mycket höga kloridhalter riskerar vissa djupt borrade brunnar att drabbas av mycket höga kloridhalter. Proportionen mellan sött och salt vatten beror på vilken vattengivande kapacitet de sötvattenförande och saltvattenförande sprickorna har. Därför har även intagspumpens placering i förhållande till dessa sprickor och brunnens botten betydelse.

Brunnens ålder

Undersökningen visar inte någon trend att gamla bergborrade brunnar löper större risk för saltvattenpåverkan än yngre bergborrade brunnar. Men äldre brunnar har oftast påverkats av vittringsprocesser som försämrar brunnens tätning. Foderröret som består av cement kan ha vittrat sönder efter flera decennier vilket kan öka risken för att föroreningar från närliggande avlopp kan tränga ner i brunnen. Andra faktorer som otäta brunnslock och dåligt anlagda brunnar, där foderrörets höjd över omgivande mark inte är tillräcklig, kan också öka risken för att föroreningar kan tränga ner i brunnen från omgivande mark. Yngre brunnar som oftast har borrats djupare än äldre brunnar kan å andra sidan löpa större risk att påverkas av djupt liggande relikt saltvatten.

37 Martin Holmstedt

Brunnens avstånd till havskusten

Undersökningen visar att på ett avstånd över 300 meter från havskusten är risken som minst att brunnen påverkas av saltvatteninträngning från havet. Ett minskat avstånd mellan brunn och kust ökar risken för saltvatteninträngning. En annan undersökning (med hjälp av RV- metoden) av Andersson och Olofsson (2004) på Ramsö visade att den högsta risken för saltvatteninträngning var på ett avstånd mindre än 100 meter från kusten. På ett avstånd av 100- 300 meter från kusten var risken för saltvatteninträngning lägre, vilket även konstaterades i denna undersökning. På ett avstånd större än 500 meter från kusten var endast 10 % av 578 saltvattenpåverkade brunnar i kustområden i Stockholms län påverkade av saltvatteninträngning (Lindell, 1987) (vilket alltså tyder på att risken för saltvatteninträngning är mycket sällsynt på stora avstånd från kusten). En orsak är att kristallin berggrund har låg permeabilitet vilket gör att saltvatten från havet har liten möjlighet att via vattenförande sprickzoner tränga in i brunnar på ett stort avstånd från havskusten. Senare undersökningar av Olofsson (Olofsson, personlig kommunikation, 2008-12), i till exempel Ekerö kommun och i andra flacka områden i Uppland, har dock visat att vid avstånd över 1000 meter från kusten fördubblas andelen saltvattenpåverkade brunnar (23 %) igen.

Brunnens placering över havsytans nivå

Topografin har en stor inverkan på risken för recent saltvatteninträngning. I låglänta områden nära kusten är risken större för saltvatteninträngning då en avsänkning av grundvattenytan medför att ett undertryck skapas. Då undertrycket jämnas ut bildas en avsänkningstratt runt brunnen med ett inåtriktat vattenflöde via sprickszoner i berggrunden som är i förbindelse med havet. Om kontaktytorna mellan berg och hav har god permeabilitet ökar insuget av salt havsvatten ytterligare och brunnen kan få mycket höga kloridhalter. Även brunnar som är placerade lågt i terrängen långt inåt land löper större risk för saltvatteninträngning än brunnar placerade högt över havsytans nivå. En annan orsak till att brunnar som är placerade högt över havsytans nivå, har lägre kloridhalter, kan vara att relikt saltvatten har sköljts ur berggrundens spricksystem i takt med den pågående landhöjningen. Sött vatten från nederbörd som infiltrerar marken når så småningom berggrunden. Omsättningen av grundvatten där det salta grundvattnet spolas bort går fortare i högt belägna områden ovanför havsytan där den hydrauliska gradienten är större. Trenden är tydligast på Tynningö där den största andelen av brunnarna belägna på en låg nivå över havet (0- 6 meter) har förhöjda kloridhalter.

Jämförelser av kloridhalter över tiden

Vid jämförelser av kloridhalternas variation över tiden krävs att prover är tagna under samma period under året samt under ett längre tidsperspektiv. Nederbördsmängden kan variera mellan olika år där vissa år kan vara torrår vilket kan inverka på grundvattenbildningens storlek. I undersökningen har ingen hänsyn tagits till nederbördsvariationer utan jämförelsen av kloridhalter för några prover har gjorts under perioder då grundvattennivån är som lägst och risken för saltvattenpåverkan är som störst. Dessa typer av jämförelser är ändå förknippade med vissa osäkerheter. Fastighetens vattenförbrukning är en osäkerhetsfaktor. Vissa fastigheter kan ha ombildats från sommar till permanentboende vilket leder till en ökad vattenförbrukning och ökad risk för saltvattenpåverkan. En annan faktor är ökad exploatering särskilt under

38 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet sommarperioden då den totala vattenförbrukningen är som störst. Undersökningen visar att kloridhalternas variationer är mycket stora mellan olika år. Jämförelser av kloridhalters medelvärden visar till exempel att 2007 var ett extremår på Tynningö medan det högsta medelvärdet på Ramsö var under 2008. Eftersom det inte finns tillräckligt med data för övriga år är det svårt att dra några långtgående slutsatser.

Närsalter från enskilda avlopp

Halter av ammonium, nitrat och fosfat från enskilda avlopp visade sig inte vara anmärkningsvärt höga för att ha någon direkt påverkan på människors hälsa enligt Socialstyrelsens riktvärden.

I Sveriges inland är hushållen oftast anslutna till kommunalt avlopp. Närsaltsläckage från jordbruk är ett större problem än utsläppen från kommunala reningsverk som är ganska bra på (enligt dagens krav på kväve och fosforrening) att reducera utsläppen. Som exempel har jämförelser gjorts med miljöövervakningsdata (tabell 8.) från ett 15 km2 stort avrinningsområde i Södermanland där inga hushåll inom avrinningsområdet har enskilda avlopp. Majoriteten av alla analyserade prover har halter som ligger långt under de halter som påvisats från referensområdet i Södermanland. Ett respektive tre stycken analyserade prover från Ramsö och Tynningö har högre nitrathalter än referensområdet. Ett analyserat prov från Tynningö har också en högre ammoniumhalt än uppmätta ammoniumhalter från referensområdet.

Tabell 8. Halterna har uppmätts i vattendrag i ett avrinningsområde som består av 61 % åkermark, 33 % skog och 7 % övrig mark. Inga hushåll är anslutna till enskilda avlopp (SLU, 2008-11-11). Nitrat Ammonium Fosfor 4 mg/l 0,09 mg/l 0,077 mg/l

Att vattnet innehåller höga nitrat- och ammoniumhalter kan bero på att den biologiska nedbrytningen i marken inte är tillräckligt effektiv. En hög VA-standard och hög vattenförbrukning kan leda till att belastningen på det enskilda avloppet blir för stor för att den biologiska aktiviteten ska fungera. En dåligt fungerande slamavskiljning kan leda till att avloppsslam förs med avloppsvattnet och täpper igen markens porer vilket försämrar avloppsvattnets infiltrationsmöjligheter. Då jordtäcket överlag är tunt både på Ramsö och Tynningö finns det en relativt liten möjlighet för avloppsvattnet att renas effektivt. Val av avloppslösning har därmed en ganska stor effekt på reningsgraden av närsalter. Infiltrationsanläggningar behöver i regel en ganska stor infiltrationsarea och en tillräckligt stor mäktighet av grovkorniga jordarter för att avloppsvattnet ska infiltrera markytan effektivt. Grundvattenytans nivå måste också ligga tillräckligt djupt så att så låga halter av närsalter som möjligt når grundvattnet och för att mikroorganismerna ska kunna bryta ned organsikt material under syrerika förhållanden. Detta kan vara ett problem i områden med tunna jordtäcken och med mycket blottat berg. Ett alternativ till naturlig infiltration kan vara en konstgjord markbädd där behandlat avloppsvatten inte tillförs grundvattnet. Majoriteten av avloppen på Ramsö och Tynningö har någon typ av slamavskiljning och infiltration som renar BDT- vatten och i vissa fall även spolvatten från WC. Då hög skyddsnivå råder i Vaxholms kommun är det inte längre tillåtet att ansluta WC till infiltration eftersom belastningen på infiltrationen riskerar att bli för hög. Endast anslutning av WC till sluten tank är tillåtet enligt dagens reningskrav. Många fastigheter har avlopp som är mycket gamla. En nyanlagd infiltrationsanläggning uppges ha en reningsgrad av fosfor på 25- 90 % och en kvävereducering på cirka 10- 40 %

39 Martin Holmstedt

(Naturvårdsverket, 2008-11-12). Men reningsgraden av till exempel fosfor försämras i regel med ökad ålder vilket har visats i en inventering av enskilda avlopp av Naturvårdsverket. En infiltrationsanläggning över 10 år anses till exempel endast reducera 20 % av fosforn (Naturvårdsverket, 1998).

I denna undersökning har antalet analyser av vattenprover varit för få för att kunna visa på platsspecifika samband mellan avloppets ålder och ökade halter av närsalter. En majoritet av fastigheterna har inte besvarat frågan om avloppets ålder i enkäten. Det är även mycket svårt att mäta utsläppsbidragen från varje punktkälla eftersom föroreningsspridningen i marken är diffus. Särskilt svårt är det att mäta utsläppsbidraget från infiltrationsanläggningar då avloppsvattnet infiltrerar och sprider sig över ett relativt stort område i marken. Spridningsförutsättningarna styrs i sin tur av topografin och markens varierande mäktighet samt brunnens placering i förhållande till avloppet. Vattenanalyserna visar att fosforhalterna är mycket låga vilket beror på fosforns förmåga att bindas adsorptivt i marken och vegetationens möjligheter att ta upp fosfor via rötterna. Därför följer endast en mycket liten andel av fosforn med grundvattenflödet. Kväveföreningar är däremot mycket mobila och följer med grundvattnets rörelse utan att adsorberas på jordpartiklar. En hög vattenförbrukning och nära avstånd mellan brunn och avlopp kan leda till höga nitrathalter i grundvattnet om inte infiltrationen är rätt dimensionerad för att klara av en hög belastning och utspädningseffekterna i grundvattnet inte är tillräckliga. Avsänkningen av grundvattenytan kan också påverka grundvattenflödets riktning mellan avlopp och brunn så att förorenat grundvatten rör sig mot brunnen.

Utsläppen av kväve och fosfor från avlopp till recipienten har minskat sedan i början av 1990-talet i och med införandet av bland annat kväverening (i reningsverken). Men sedan i början av 2000- talet har halterna av kväve och fosfor ökat något främst i Stockholms innerskärgård där vattenomsättningen och syrehalterna (samt variationer i nederbördsförhållanden) är lägre än i de yttre delarna av skärgården (Stockholm vatten, 2008). Överlag är övergödningen fortfarande omfattande och utbredningen av syrefattiga bottenmiljöer ökar. Därför måste kraven på enskilda avlopps utformning och funktion i kust och skärgård vara höga. Även om inte varje enskilt avlopp påverkar recipienten i någon större omfattning är ändå det sammanlagda utsläppsbidraget stort från enskilda avlopp och en ökad boendeexploatering i kust och skärgård kan leda till att utsläppen av närsalter ökar ytterligare om inte kommunerna begränsar boendeexploateringen. Ett sätt att begränsa utsläppen är att uppmuntra fastighetsägare och verksamhetsutövare att installera till exempel torra toalettlösningar där avfallet tas om hand via biologiska nedbrytningsprocesser eller där det i så stor utsträckning som möjligt kan återinföras i kretsloppet för att minska belastningen på recipienten. Slammet från avloppens slamavskiljare (på Ramsö och Tynningö) tas till exempel omhand av slamsugbilar som transporterar det till kommunala avloppsreningsverk. Ett annat sätt att begränsa utsläppen av till exempel fosfor är att använda fosfatfria tvättmedel, diskmedel och rengörningsmedel. Användandet av svårnedbrytbara kemikalier som till exempel starka rengörningsmedel och luktborttagande medel bör undvikas då dessa även påverkar den biologiska nedbrytningen negativt.

Krav på tillstånd att få borra brunn

Den höga exploateringen av fritids- och permanentbostäder i Stockholms kust och skärgård har lett till att risken för vattenbrist har ökat. Inte minst på Tynningö och

40 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Ramsö är tillgången på grundvatten under sommarperioden låg delvis beroende på små lagringsmöjligheter av grundvatten i jord och berggrund men också på grund av stora grundvattenuttag. Vissa områden är känsligare än andra för saltvattenpåverkan vilket kartorna över brunnarnas kloridhalter har visat (bilaga 3). Särskilt brunnar som är belägna nära kusten och i låglänt terräng i nivå med havsytan har i störst utsträckning förhöjda kloridhalter enligt denna undersökning. Genom miljöbalken och plan- och bygglagen (PBL) har kommunerna via översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser möjlighet att anpassa exploateringen efter vattenresurserna. Detta ökar möjligheterna att vid prövningsförfaranden styra exploateringen till områden där riskerna är mindre att påverka vattenresurserna negativt. Ett sätt är att kommunerna kan kräva tillstånd för att få borra brunn i områden som har brist på sött grundvatten. I Vaxholms kommun kommer denna möjlighet att finnas från och med 2009 då tillståndsplikt för bergborrade grundvattentäkter kommer att gälla i hela kommunen (enligt ett beslut i Vaxholms kommuns fullmäktige). På Tynningö och Ramsö är boendeexploateringen i dag ganska hög och ett tillståndskrav för att få borra brunn skulle kunna vara ett steg i rätt riktning för att kommunen ska få bättre möjligheter att värna om vattenresurserna i området. Som alltid behövs ett bra underlagsmaterial för att bedöma grundvattensituationen och en medvetenhet om de faktiska grundvattenförhållandena som råder på platsen. På lång sikt och i ett större perspektiv skulle ett större samarbete mellan flera län öka möjligheterna att säkra tillgångarna och kvaliteten på grundvatten enligt EG:s direktiv för grundvatten och det nationella miljökvalitetsmålet ”Grundvatten av god kvalitet”. På Ramsö bedöms läget vara känsligare än på Tynningö eftersom grundvattenmagasinens storlek är mindre totalt om vi utgår från områdets storlek och nederbördens förmåga att bilda grundvatten. Dock är exploateringsgraden något mindre än på Tynningö och andelen permanentbostäder lägre. Vattensituationen gör att förutsättningarna för att utöka bebyggelsen ändå är sämre än på Tynningö. På Tynningö är VA- standarden generellt hög och en stor andel permanentboende leder till att uttaget riskerar att bli högre än nybildningen dels under sommaren (då detta är ett faktum) men också under hela året även om grundvattenbildningen är relativt stor totalt sett under ett år. Vid anläggning av en ny brunn är det därför mycket viktigt att en hydrogeologisk undersökning görs, vilket kan visa huruvida uttaget av grundvatten riskerar att sänka grundvattennivån så mycket att risk för saltvatteninträngning ökar. Andra viktiga aspekter är brunnens placering och läge i terrängen i förhållande till havet samt hur många personer som förväntas nyttja brunnen. Befintliga bergborrade brunnar som ligger i riskområden för saltvatteninträngning och som nyttjas frekvent under året borde förses med en anläggning för mjukt upptag av grundvatten, det vill säga en ackumulatortank och pumpkapacitetsbegränsning på 10 liter per minut, för att minska risken att grundvattennivån sänks så mycket att brunnen riskerar att suga upp saltvatten.

Enkla sätt att förstärka grundvattenbildningen kan vara uppsamling av regnvatten sommartid för användning som tvättvatten och vid bevattning. Sedimentfyllda dalgångar och svackor kan också i vissa fall användas för lagring av grundvatten (Fleetwood och Olofsson, 2000). För att minska uttaget och skapa en mer hållbar vattenanvändning i skärgården borde kraven vara så hårda att VA- standarden inte tillåts att vara för hög i känsliga områden för saltvatteninträngning. Till exempel borde torra toalettlösningar användas i ännu större utsträckning i stället för WC, dels för att minska vattenförbrukningen men också för att minska belastningen av avloppsvatten till recipienten. Ett annat problem är den höga vattenförbrukningen i samband med hygieniska behov som dusch och tvätt som

41 Martin Holmstedt idag utgör en stor del av den totala vattenförbrukningen. Att inte ha indraget vatten i bostaden kan vara ett alternativ för att begränsa hushållets vattenförbrukning. Slutsats

Grundvattenbildningen under ett år är inte tillräckligt god på Ramsö i förhållande till uttaget för att tillåta en ökad boendeexploatering med en större andel permanentboende. På Tynningö är situationen bättre där dagens uttag av grundvatten inte hotar grundvattentillgångarna som helhet på ön. Under sommaren är förhållandena mellan grundvattenbildning och uttag mycket dåliga både på Ramsö och Tynningö eftersom grundvattenbildningen är mycket låg samtidigt som lagringsmöjligheterna i det tunna jordtäcket och i berggrunden anses begränsade. Som alltid behövs ett bra underlagsmaterial för att bedöma grundvattensituationen och en medvetenhet om de faktiska grundvattenförhållandena som råder på platsen varför man inte enbart kan förlita sig på en modell som endast är en tolkning av verkligheten.

På Ramsö har 21 % av alla undersökta brunnar förhöjda kloridhalter. Dessa är oftast belägna nära kusten och i låglänta områden. På Tynningö är andelen saltvattenpåverkade brunnar högre (31 %). De är också oftast belägna inom ett avstånd av 0 till 300 meter från kusten i låglänt terräng. Brunnar som är placerade på ett avstånd längre än 300 meter från kusten löper mindre risk att påverkas av saltvatteninträngning från havet. Permanentboende har generellt en högre VA- standard och vattenförbrukning än fritidsboende och har i större utsträckning förhöjda kloridhalter i dricksvattnet. Brunnsdjupet kan ha en viss inverkan på kloridhalten även om undersökningen inte har visat på ett entydigt samband. Dock är den största andelen borrade brunnar över 80 meters djup påverkade av förhöjda kloridhalter. Jämförelser av uppmätta kloridhalters variation med tiden visar att dessa är mycket stora för ett urval brunnar. Grundvattennivåerna skiljer sig mellan olika år speciellt under sommarperioden då proverna togs vilket kan vara en del av förklaringen till varierande kloridhalter. Dock har ingen jämförelse gjorts mellan vanliga nederbördsår och torrår då grundvattennivåerna förväntas vara lägre än normalt. Påverkan av närsalter som kväve och fosfor från enskilda avlopp var inte speciellt påtaglig i ett urval av analyserade dricksvattenprover från Ramsö och Tynningö. Alla halter var lägre än Socialstyrelsens riktvärden och en jämförelse med uppmätta halter av kväve och fosfor i ett referensområde i Södermanlands län visade att majoriteten av proverna hade lägre halter av kväve och fosfor. Även om inte varje enskilt avlopp påverkar recipienten i någon större omfattning kan ändå det sammanlagda utsläppsbidraget vara stort och en ökad boendeexploatering med högre VA- standard i kust och skärgård kan leda till att utsläppen av kväve och fosfor ökar ytterligare. För att minska uttaget och skapa en mer hållbar vattenanvändning i skärgården borde kraven vara så hårda att VA- standarden inte tillåts att vara för hög i känsliga områden för saltvatteninträngning. Till exempel borde torra toalettlösningar användas i ännu större utsträckning i stället för WC, dels för att minska vattenförbrukningen men också för att minska belastningen av avloppsvatten till recipienten. Ett annat problem är den höga vattenförbrukningen i samband med hygieniska behov som dusch och tvätt som idag utgör en stor del av den totala vattenanvändningen. Att inte ha indraget vatten i bostaden kan vara ett alternativ för att begränsa hushållets vattenförbrukning.

42 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Förslag till fortsatta studier

Undersökningen har visat att de enskilda variablerna inte har något starkt samband med förhöjda kloridhalter även om det finns enstaka trender. Detta beror delvis på ett begränsat underlag av data som minskar signifikansen i undersökningen. Sambanden är komplexa och att uppnå en perfekt korrelation mellan parvisa variabler är mycket svårt. Dock skulle ytterligare undersökningar kunna göras på ett större dataunderlag med flera variabler samtidigt (så kallad multivariatanalys). Till exempel är RV- metoden ett mycket användbart verktyg som har använts i flera undersökningar, bland annat av Andersson och Olofsson (2004) i Vaxholms kommun och av Lindberg och Olofsson (1997) i Norrtälje kommun, för att bedöma risker för saltvattenpåverkan i områden med knappa tillgångar på sött grundvatten. Applicerad i GIS- miljö kan RV- metoden vara till stor hjälp för kommuner i deras bedömning av vilka områden som behöver hårdare restriktioner för grundvattenuttag.

Denna undersökning utfördes endast under sommarperioden då grundvattenbildningen är mycket låg. Därför skulle det vara intressant att även undersöka grundvattensituationen under en mycket längre period för att se hur pass starka sambanden är mellan de olika undersökta variablerna och förhöjda kloridhalter. Klimatologiska faktorer som ändrade nederbörds- och avdunstningsförhållanden kan påverka grundvattenbalansen på längre sikt varför det skulle vara intressant att även undersöka dessa faktorers inverkan, kontra en ökad boendeexploatering, i områden med knappa grundvattentillgångar. Ett grundvattenmagasin kan vara påverkat av saltvatten med olika ursprung. Med hjälp av kvoter mellan olika jonslag kan vatten med olika ålder skiljas i samma grundvattenmagasin. En metod för att skilja relikt och recent saltvatten i kristallin berggrund är kvoten mellan magnesium och klorid (Kökeritz, 1993). En annan kraftfullare metod är multivariatanalys med kemdata (Olofsson, personlig kommunikation, 2008-12). Fördelningen av recent och relikt saltvatten i jord och berggrund är ganska svårbestämd. Fler studier inom området kan ge svar på fördelningen mellan recent och relikt saltvatten och vilka bakomliggande geologiska, hydrologiska och topografiska faktorer som styr fördelningen av söt- och saltvatten i ett grundvattenmagasin. Avtackning

Följande personer har bidragit till examensarbetets utformning och till dessa vill jag rikta ett särskilt tack till:

- Miljö och hälsoskyddsinspektör, Lars Lindqvist för hjälp med material, enkätundersökning och provtagningsstrategi. - Hydrolog och universitetslektor, Jerker Jarsjö på institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, för hjälp med material och rådgivning under projektets gång. - Bo Olofsson, professor på institutionen för mark- och vattenteknik, KTH, för hjälp med material och för en mycket intressant diskussion om grundvattenbalansmodellering. - Södra Roslagens miljö och hälsoskyddskontor för att ha finansierat projektet (analyser) och bidragit med plats och dator på kontoret.

43 Martin Holmstedt

- Fastighetsägare på Ramsö och Tynningö som har visat ett stort intresse för dricksvattenfrågor och avlopp. - Bianca Laukart för att ha hjälpt mig med ”the abstract” och granskat språk och stavning i rapporten.

44 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Referenser

Andersson och Olofsson, 2004: Groundwater quality problems in housing areas in hard rock - an example from eastern Sweden. Proceedings of the Fennoscandian 3rd regional workshop on hard rock hydrology, june 7- 9. Finnish environment institute. Helsinki. Finland. S 55- 59.

Antal et al., 2001: Berggrundskartan 10 l, Stockholm, skala 1:100 000. SGU.

Bergman och Sund, 1980: Saltvatteninträngning i bergborrade brunnar. Rapport B 584. Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, IVL. Stockholm.

Bergman och Sund, 1986: Saltvatteninträngning i bergborrade brunnar- En pilotstudie i Norrtälje kommun. IVL- publ B822. Stockholm.

Blad, 2008: Bra grundvatten idag och i framtiden: fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet: underlagsrapport till Miljömålsrådet 2007. SGU. Uppsala.

Boman och Hanson, 2003: Salt grundvatten i Stockholms läns kust- och skärgårdsområden. Länsstyrelsen i Stockholms län. Rapport 2004:26. Stockholm.

Engqvist och Fogdestam, 1984: Beskrivning och bilagor till hydrogeologiska kartan över Stockholms län. SGU serie Ah nr 6.

Fleetwood och Olofsson, 2000: Vatten och avlopp i skärgårdsmiljö - problem och möjligheter. Skärgårdsmiljöer – nuläge, problem och möjligheter. Nordiska Ministerrådet, EU InterregllA. Åbo. S 75- 91.

Grip och Rodhe, 2000: Vattnets väg från regn till bäck. Forskningsrådets förlagstjänst. Karlshamn. 155 s.

Gustafsson, 2003: Saltvatteninträngning i privata brunnar på Tynningö. Examensarbete, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Stockholm.

Jarsjö et al., 2004: Using the PCRaster-POLFLOW approach to GIS- based modelling of coupled groundwater-surface water hydrology in the Forsmark Area. Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi. Stockholms universitet. SKB rapport R- 04 - 54. Stockholm.

Knutsson och Morfeldt, 1978: Vatten i jord och berg. Andra upplagan. Ingenjörsförlaget, Stockholm.

Kökeritz, 1993: Ursprung hos salt grundvatten. Exempel från Stockholms län. Examensarbete. Institutionen för mark och vattenresurser, KTH. Stockholm.

Lindberg et al., 1996: Risk mapping of groundwater salinization using Geographic information systems. 14th Salt Water Intrusion Meeting (SWIM) 96, june 16-21. Malmö. Sweden. SGU rapporter och meddelanden no 87. S 188- 197.

45 Martin Holmstedt

Lindberg och Olofsson, 1997: Risk för salt grundvatten – en studie med hjälp av GIS över delar av Norrtälje kommun. Rapport från Norrtälje kommun. SGU och KTH. 32 s.

Lindbergson, 1963: Geologiska kartbladet, Stockholm NO, serie Ae, skala 1:50 000. SGU.

Lindell, 1987: Salt grundvatten i kustnära områden, delrapport: En analys av läget i Stockholms län, KTH, Institutionen för kulturteknik, Länsstyrelsen i Stockholms län.

Lindewald, 1985: Salt grundvatten i Sverige. Rapport 39. SGU. Uppsala.

Lundin, 1982: Mark och grundvatten i moränmark och marktypens betydelse för avrinningen. Naturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. Uppsala.

Mattsson, 2008: Groundwater assessment due to small-scale waste water treatment- A study of two islands in Vaxholm municipality. Examensarbete. KTH. Stockholm.

Naturvårdsverket, 1998: Rapport 5247. Stockholm.

Naturvårdsverket, 2000: Bedömningsgrunder för grundvatten. Rapport 5051. Stockholm.

Naturvårdsverket, 2002: Robusta uthålliga avloppssystem. Rapport 5224. Stockholm.

Naturvårdsverket, 2007: Typområden för tolkning av grundvattendata. Stockholm.

Naturvårdsverket, 2008: Små avloppsanläggningar. Handbok till allmänna råd. Handbok 2008:3, utgåva 1. Miljörättsavdelningen. Stockholm.

Nordström, 2005: Dricksvatten för en hållbar utveckling. Studentlitteratur. Lund. Olofsson et al., 2001: Grundvatten i hårt berg – en analys av kunskapsläget. Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2001. KASAM, Statens Råd för Kärnavfallsfrågor. SOU 2001:35. S 113-189.

Risberg och Pihlblad-Lewin, 2006: Övervakning av saltvatteninträngning i brunnar. Naturvårdsverket.

Schröder, 2005: Vattenundersökningar på Tynningö i vaxholms stad- utredning av tillståndet i Myrholmsmaren och Stora Maren. Examensarbete i miljöskydd och hälsoskydd. Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi. Stockholms universitet.

SGU, 2006: Miljömålsuppföljning av grundvatten i kustområden- statusbeskrivning och diskussionsunderlag. SGU rapport 2006:24. Uppsala.

SMHI, 2007: Väder och vatten. Nr 1-8, januari- augusti 2007. Norrköping.

Socialstyrelsen, 2003: Allmänna råd: Försiktighetsmått för dricksvatten. SOSFS 2003:17. 16 s.

46 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Socialstyrelsen, 2006: Dricksvatten från enskilda brunnar och mindre vattenanläggningar. Lindesberg. 90 s.

Stockholm vatten, 2008. Undersökningar i Stockholms skärgård 2007. Stockholm.

Tilly, 1990: Salt grundvatten i kustnära områden i Sverige. Delrapport: Undersöknings- och bedömningsmetoder. KTH. Länsstyrelsen i Stockholms län. von Brömssen, 1968: Grundvattenbildning i geologiskt olika terrängavsnitt. Försök till bestämning av infiltrationskoefficienter. Teknik-Metod-Analys, Orrje & Co.

Internet

Avanti, 2008-11-25: Entreprenörer inom brunnsborrning och bergvärme. www.avantisystem.se

Avloppsguiden, 2008-11-01: En kunskapsbank om enskilda avlopp. www.avloppsguiden.se

Naturvårdsverket, 2008-11-12: Enskilda avlopp. www.naturvardsverket.se

SGU, 2008-09-23: Sveriges geologiska undersökning. www.sgu.se

SGU, 2008-10-22: Sveriges geologiska undersökning. Grundvattennivåkartor. www.sgu.se

SLU, 2008-11-11: Miljöövervakningsdata som har tagits fram på uppdrag av Naturvårdsverket inom ramen för samordnad svensk miljöövervakning. Datavärd: Kyllmar. Avrinningsområde i Södermanland (D11) undersökt under perioden 1994- 2000 av SLU, avdelningen för Vattenlära. www- mv.slu.se/Vv/Datavskap/dv_program.html

Opublicerade källor

Frycklund, 2008: Rapport Grundvattenutredning Tynningö, Ramsö, Skogsön.

Holmsqvist, personlig kommunikation, 2008-10: Södra Roslagens miljö och hälsoskyddskontor.

Jarsjö, personlig kommunikation, 2008-12: Hydrolog och universitetslektor på institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet.

Lindqvist, personlig kommunikation, 2008-10. Södra Roslagens miljö och hälsoskyddskontor.

Olofsson, personlig kommunikation, 2008-12: Professor på institutionen för mark- och vattenteknik, KTH.

47 Martin Holmstedt

Ordlista

Akvifär En geologisk bildning som lagrar grundvatten som kan utvinnas i användbara mängder.

Effektiv nederbörd Nederbörd – avdunstning är lika med ett områdes avrinning. Avrinningen kan bland annat ske via ytvattenflöden direkt till recipienten, genom dagvatten och avloppsvatten via infiltration och genom diffus avrinning från till exempel hällar.

Effektiv porositet Volymandel av jorden som dräneras när grundvattenytan sjunker.

Evapotranspiration Summan av avdunstning från mark, ytvatten och vegetation.

Grundvattenbildning Andel av infiltrerad nederbörd som tränger ned till grundvattenytan.

Grundvattentillgång En tillräcklig mängd grundvatten av god kvalitet för hushållsändamål, det vill säga att det är tjänligt som dricksvatten.

Högsta kustlinjen (HK) Är den nivå dit havet (salt – bräckt – sött) nådde som högst under eller efter den senaste istiden.

Infiltrationskoefficient Andelen av nederbörden som kan perkolera ner till grundvattnet i ett givet markavsnitt

Marina gränsen (MG) Är den nivå dit salt havsvatten nådde under eller efter den senaste istiden.

Perkolation Vattnets nedträngande genom marken till grundvattenytan.

Permeabilitet Den hydrauliska konduktiviteten vid vattenmättnad i marken.

Porvatten Vatten som finns i markens eller bergrundens hålrum (porer).

Riktvärde Ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för en verksamhetsutövare att vidta åtgärder så att värdet upprätthålls. Att överskrida ett riktvärde är inte direkt straffbart.

Transpiration Avdunstning från vegetation.

48 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Bilaga 1. Enkätundersökning

Frågeformulär

Frågeformulär som rör vattenförbrukningen i er dricksvattenbrunn samt avlopp på er fastighet. Svara på de frågor Ni kan besvara.

Namn: Gatu- eller boxadress:

Post nr: Stad:

Fastighetsbeteckning:

Brunnsinformation

Vilken typ av brunn finns på Er fastighet:

Borrad brunn:

Grävd brunn:

Brunnsdjup/intagsdjup:………/……….m

Brunnens ålder:…………..år

Har Ni brunnsfilter (Ja/Nej)……………

Typ av filter:……………………………………………………….

Vilken vattenmängd kan maximalt tas ut från brunnen? ………………………………l/timme

Antal personer som använder vattnet i brunnen:……………………………….

Boendeform: Permanent: Sommarboende:

Hur många veckor per år är Ni på fastigheten?......

Vattenanvändning

Vatten indraget i huset (Ja/Nej):………………..

Kran på knuten: Dusch: Badkar: Vattentoalett:

Typ av Aquatrontoalett: Mulltoalett/torrtoalett: Tvättmaskin:

Diskmaskin:

Andra typer av vattenanvändning (trädgårdsbevattning, pool etc): ……………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………... Avlopp

49 Martin Holmstedt

Typ av avloppslösning för spolvatten från toalett:

Infiltrationsanläggning: Sluten tank: Mulltoalett:

Typ av Aquatrontoalett: Minireningsverk:

Typ av avloppslösning för Bad, disk och tvättvatten (BDT-vatten):

Infiltrationsanläggning: Minireningsverk:

Annan lösning:…………………………………………………………………

Avloppssystemets ålder:…………………………………………………………

Tillåtelse att ta vattenprov

Jag behöver Er tillåtelse att ta vattenprov från brunnen eller vattenkastare/kran utanpå huset. Tycker Ni att det är okej att jag går in på Er fastighet och tar ett vattenprov även om ni inte är hemma så svarar ni ja, och om det inte är okej svarar ni nej.

Ja Nej

Namnteckning: ………………………………………………………………………………

Tack för din/Er medverkan

Södra Roslagens miljö- och hälsoskyddskontor Med vänliga hälsningar Martin Holmstedt Bilaga 2. HACH- metoden

HACH:s test kit typ 8-P användes till analys av kloridhalter. Ett reagenspulver tillsätts vattenprovet som sedan titreras med en silvernitratlösning. Kloridhalten beräknas genom att räkna antalet tillsatta droppar silvernitratlösning som krävs för att få ett färgomslag från gult till rödbrunt. Inom intervallet 1-100 mg/l motsvarar varje droppe 5 mg/l klorid. I intervallet 100-400 mg/l motsvarar varje droppe 20 mg/l. Metodens noggrannhet varierar beroende på vilket testintervall som används i analysarbetet och i den individuella bedömning av när färgomslag sker.

Instruktion

Lågt område, 0- 100 mg/l klorid

1) Fyll den fyrkantiga blandflaskan till 23 ml- märket med provvatten.

2) Tillsätt innehållet från en reagenskudde chloride 2 indikator. Skaka om väl.

3) Tillsätt silvernitratlösningen droppvis. Häll droppröret vertikalt och blanda in varje droppe noggrant. Räkna dropparna. Avbryt tillsatsen när provets färg just går över från gult till rödbrunt.

4) Multiplicera antalet droppar silvernitratlösning som gick åt med 5 så erhålls provets kloridhalt i mg/l.

Högt område, 0- 400 mg/l klorid

1) Fyll plastmätröret med vatten och för över till blandflaskan.

50 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

2) Tillsätt innehållet från en reagenskudde chloride 2 indikator. Skaka om väl.

4) Multiplicera antalet droppar silvernitratlösning som gick åt med 20 så erhålls provets kloridhalt i mg/l. Bilaga 3. Kloridhalters fördelning

Kloridhalters fördelning är klassificerad enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för grundvatten (tabell 1.). Provpunkterna är markerade på Solens fastighetskartor över Ramsö samt norra och södra Tynningö.

Tabell 1. Bedömningsgrunder för grundvatten (efter: Naturvårdsverket, 2000). Klass Benämning Kloridhalt [mg/l] Låg halt < 20 Måttlig halt 20- 50 Relativt hög halt 51- 100 Hög halt 101- 300 Mycket hög halt > 300

Ramsö

Kloridhalt mg/l Antal <20 18 20-50 19 51-100 6 101-300 2 >300 2

51 Martin Holmstedt

berg Ramsösundet Vegabryggan Grönviken SRMH, Solen. Fastighetskartan över Vaxholms stad en Ramsö- viken N

Blötviken

Björnholmen Stora Lillängs- Ramsö viken ehill Kustbo- hemmet Lilla Lillängsviken

Älggrundet Tynningösundet Ramsöberg

Stjärnhill Öskaten Strömmen

Lilla 0 150 300 Snickare- backen meter Ramsöholm

en Stora Fårholm Σ Snickare- Getholmen backen

Tynningö

Kloridhalt mg/l Antal <20 21 20-50 28 51-100 8 101-300 7 >300 5

52 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Södra Vaxholmsfjärden Sandgrundet SRMH, Solen. Fastighetskartan över VaxholmsSandgrundet stad

Hedvigsdal Tenövik Mjöldammen Foresthill Badplats Mjöldammsviken Tjuvudden Vita hästen G Tenö gamla tomt Juliusberg Furusund

Furusundsgrynnan

Lilla Ekholmen Båtudden

Mjölk- n e Bergudden ik viken v Höganäs Fårholmen s d Tenösund n u s Varv u r u Solbacka Höganäs Stenskärs- F viken Sumpen Höganäs brygga Norehill

M y r h o l ms ma r e n Jungfruholmen Badplats Lilla Vasholmen Myrnäs Styrmansholmen Stora Vasholmen Stora Maren Löv udden Tynningö Lilla Getfoten Tobaksgrundet Kalvholmen Ormudden Notholmen Stora Stinasgrundet Getfoten Ekensberg Långholmsfjärden Kalvhuvudet Lilla Båtsholmen

Marsviken Σ Stora Båtsholmen

TYNNINGÖ 1:572 Gröna Jägarna Solberga Kattholmen

Tumlaren Furuholmen Skutviken Storholmen Tynningö N Furuholmen Risholmen Risberga brygga Soludden

Bergholmen

Norra Idskär Norra Tynningö 0 250 500 Kungarna Södra Idskär meter

j Stora Lillängs- Ramsö SRMH, Solen. Fastighetskartviken an över Vaxholms stad Kustbo- hemmet Lilla Lillängsviken Älggrundet Tynningösundet Ramsöberg

Stinasgrundet

Stjärnhill Öskaten Solöfjärden Strömmen

Lilla Snickare- backen Ramsöholm

Fårholmen Stora Knutsholmen Getholmen Snickare- Σ backen

Skogsön

Ladviken

Rom

Lugnet Tynningö Stora Skogsöviken N rden Ljungbergsgå Kursgård Hemviken

Ty nningöborg

Länsmansudden

Hästholmen

Norra Båtudden Tynningö klack 0 250 500 Båtviken meter Södra Tynningö Södra Båtudden

53 Martin Holmstedt

Bilaga 4. Vattenförbrukning

Vattenförbrukningsdata i tabell 1 baseras på en undersökning av hushållens vattenanvändning i Halmstad 1999. Värdena är avrundade uppåt eftersom det föreligger en osäkerhet i vattenförbrukningens storlek. En modern WC från 1990-talet anses förbruka cirka fyra liter vatten vid varje spolning. Varje enskild person uppskattas använda WC fem gånger per dag. Värdena i tabell 2 baseras på en uppskattad vattenförbrukning för fastigheter utan indraget vatten.

Tabell 1. Vattenförbrukning per person och dygn samt vecka i fastighet med indraget vatten (efter: tabell 5.5, Nordström, 2005). l/p,d l/p,vecka Dryck och matlagning 10 70 Personlig hygien 50 350 WC* 20 140 Disk 10 70 Tvätt 20 140 Övrig vattenanvändning 10 70 Totalt 120 840

Tabell 2. Uppskattad vattenförbrukning per person och dygn samt vecka i fastighet utan indraget vatten. l/p,d l/p,vecka Dryck och matlagning 5 35 Personlig hygien 5 35 Disk och tvätt 5 35 Totalt 15 105

Uppskattningen av antalet personer och veckor per år som fastigheten nyttjas baseras på svar i enkätundersökningen. Medelvärden har beräknats för fastigheter där intervall har angivits för antalet personer och antalet veckor per år som fastigheten nyttjas. Exempel: 1- 2 personer har beräknats om till ett medelvärde av 1,5 personer och 2- 4 veckor har beräknats om till ett medelvärde av 3 veckor. I de fall då antalet personer som nyttjar fastigheten inte har angivits i enkäten har en uppskattning gjorts till 3,3 personer som är en statistiskt medelvärde (Lindqvist, personlig kommunikation, 2008-10). Bilaga 5. Vattenbalansberäkning

Data

Tabell 1 visar medelnederbörden (1961- 90) från väderstationerna Stockholm, Svenska högarna och Landsort (SMHI, 2007). Den uppskattade avdunstningen under ett år har beräknats med utgångspunkt från årsnederbörden (650 mm/år) och den årliga avdunstningen (450 mm/år) i Stockholms län (Engqvist och Fogdestam, 1984).

54 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Tabell 1. Beräknad årlig effektiv nederbörd utifrån medelnederbörd och uppskattad avdunstning. Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Totalt Medelnederbörd 36 24 24 28 26 35 53 55 52 46 51 42 472 (1961-90) (mm/mån) Uppskattad 327 avdunstning (mm/år) Effektiv 145 nederbörd (mm/år)

En uppskattning av avdunstningen har gjorts för sommarperioden juni till september med antagandet att avdunstningen utgör cirka 57, 5 % av den totala avdunstningen under ett år. Detta antagande baseras på avdunstningens fördelning under ett år i Kalmar och som även har använts som inputdata i en vattenbalansmodell för ett avrinningsområde i Forsmark (Jarsjö et al, 2004).

Infiltrationskoefficient

Infiltrationskoefficienten (i) är svår att bestämma och värden för olika jordarter och terrängtyper baseras endast på några få studier (till exempel av von Brömsen, 1968). En infiltrationskoefficient har använts för berg-morän-lera då de är vanligast förekommande i kust och skärgård. Värdet har uppskattats till 0,1- 0,2 (SGU, 2006). I beräkningarna har medelvärdet 0,15 använts.

Area

Area för Tynningö och Ramsö exklusive strandzon.

2 A Ramsö = 938 125 m . (Arean baseras på det uppskattade måttet 2 x 0,5 km).

2 A Tynningö = 4 886 361 m . (Arean baseras på det uppskattade måttet 5 x 1 km).

Vattenförbrukning

De undersökta fastigheternas vattenförbrukning under ett år är multiplicerat med det totala antalet fastigheter på respektive ö. Andelen sommarboende i förhållande till andelen permanentboende i enkätundersökningen ligger relativt nära den uppskattade fördelningen av sommarboende och permanentboende.

Ramsö

- 51 fastigheter varav 8 fast boende (16 %)

- Total vattenförbrukning: 2 471, 4 m3/år

380 fastigheter / 51 fastigheter = 7,5

Uppskattad total vattenförbrukning: 7,5 * 2 471, 4 m3/år = 18 535,5 m3/år

55 Martin Holmstedt

Tynningö

- 60 fastigheter varav 17 fast boende (28 %)

- Total vattenförbrukning: 3496,9 m3/år

700 fastigheter / 60 fastigheter = 11,7

Uppskattad total vattenförbrukning: 11,7 * 3 496,9 m3/år = 40 913,7 m3/år

Magasinering

Magasineringen är svårbestämd eftersom ytavrinningens variation under ett år inte kan bestämmas exakt. Därför har magasineringen ∆S satts till värdet noll under ett år.

Vattenbalansekvation

(P-E) · i · A = nQp + Qut ± ∆S

Scenario 1 - Förhållande mellan grundvattenbildning och uttag under ett år

- Infiltrationskoefficient (i): 0,15 - Effektiv nederbörd: 145 mm/år

Ramsö

0,145 m/år * 0,15 * 938 125 m2 = 18 535,5 m3/år (± 0)

20 404,2 m3/år = 18 535,5 m3/år Förhållande (bildning/uttag): 1,1:1

Tynningö

0,145 m/år * 0,15 * 4 886 361 m2 = 40 913,7 m3/år (± 0)

106 278,4 m3/år = 40 913,7 m3/år Förhållande (bildning/uttag): 2,6:1

Scenario 2 - Grundvattenbildningen i förhållande till uttaget under sommarperioden

Antalet dagar per år som den uppmätta grundvattennivån ligger under grundvattennivåns månadsmedelvärde är för Vaxholm i snitt 85 dagar per år och infaller under den kritiska sommarperioden juni till september då vattenförbrukningen är som störst samtidigt som grundvattenbildningen är nästintill noll.

- Infiltrationskoefficient (i) 0,15 - Effektiv medelnederbörd från juni till september: 8 mm

Ramsö

4 månader/12 månader = 0,33

56 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

18 535,5 m3/år * 0,33 = 6 116,7 m3

0,008 m * 0,15 * 938 125 m2 = 6 116,7 m3

1 125,8 m3 = 6 116,7 m3

Grundvattenuttaget är 5,4 gånger större än grundvattenbildningen.

Tynningö

4 månader/12 månader = 0,33

40 913,7 m3/år * 0,33 = 13 501,5 m3

0,008m/år * 0,15 * 4 886 361 m2 = 13 501,5 m3/år

5 863,6 m3/år = 13 501,5 m3/år

Grundvattenuttaget är 2,3 gånger större än grundvattenbildningen. Bilaga 6. Svarsfrekvens

Område Tillfrågade antal Inkomna svar, antal Svarsfrekvens, % Ramsö 120 53 44 Tynningö 123 67 54

Bilaga 7. Boendefrekvens och VA- standard

Boendefrekvens

Ramsö

Andel fastigheter (%) fastigheter Andel 10

0 0-5 6-20. 21-40 41-52 Boendefrekvens (veckor/år)

57 Martin Holmstedt

Tynningö

10 Andel fastigheter(%) 0 0-5 6-20. 21-40 41-52 Boendefrekvens (veckor/år)

VA- standard

Aquatron- och vattentoalett har likartad vattenförbrukning och bedöms därmed som samma typ av WC. Disk- och tvättmaskin har ganska låg vattenförbrukning och påverkar inte den totala vattenförbrukningen nämnvärt. Därför har disk och/eller tvättmaskin bedömts som samma sak för att underlätta klassificeringen.

Klass Definition 1 Vatten ej indraget i huset 2 Vatten finns indraget i huset, ej dusch och WC 3 Vatten är indraget, dusch finns 4 Vatten är indraget, dusch och WC finns 5 Vatten är indraget, dusch, WC, disk/tvättmaskin finns

Ramsö

45 40 35 30 25 20 15 10

Andel fastigheter (%) fastigheter Andel 5 0 12345 VA-standard

58 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Avloppslösning för toalett Andel (%) Infiltrationsanläggning 38 Sluten tank 22 Mulltoalett 43 Aquatrontoalett 8 Minireningsverk 0 *Annan lösning 0 * T.ex. stenkista

Avloppslösning för BDT-vatten Andel (%) Infiltrationsanläggning 83 Minireningsverk 0 *Annan lösning 17 * T.ex. stenkista

Tynningö

50 45 40 35 30 25 20 15 10 Andel fastigheter (%) fastigheter Andel 5 0 12345 VA-standard

Andel Avloppslösning för toalett (%) Infiltrationsanläggning 37 Sluten tank 35 Mulltoalett 26 Aquatrontoalett 7 Minireningsverk 0 *Annan lösning 0

* T.ex. stenkista.

Avloppslösning för BDT- Andel vatten (%) Infiltrationsanläggning 89 Minireningsverk 4 *Annan lösning 6 * T.ex. stenkista.

59 Martin Holmstedt

Bilaga 8. Brunnsdjup och intagspumpens placering

Ramsö

420

360

300

240 Brunnsdjup (m) Intagsdjup (m) 180 R2 intag = 0,0015 120 Kloridhalt [mg/l] Kloridhalt R2 brunn = 0,0359 60

0 0 20 40 60 80 100 Brunnsdjup (m)

Tynningö

420

360

300

240 Brunnsdjup (m) 180 Intagsdjup (m)

2 120 R intag = 0,0058 Kloridhalt [mg/l] Kloridhalt R2brunn = 0,0026 60

0 0 20 40 60 80 100 120 140 Brunnsdjup (m)

60 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Totalt antal brunnar

420

360

300

240 Brunnsdjup (m) 180 Intagsdjup (m)

120 2

Kloridhalt [mg/l] Kloridhalt R intag = 0,0045

60 R2 djup = 0,001

0 0 20 40 60 80 100 120 140 Brunnsdjup (m)

Bilaga 9. Brunnens avstånd till havskusten

Ramsö

420

360

300

240

180

Kloridhalt [mg/l] Kloridhalt 120 R2 = 0,1193 60

0 0 50 100 150 200 250 300 Avstånd till kust (m)

Ramsö

Avstånd till kust (m) Andel brunnar >50 mg/l (%) 0-50 38 51-100 50

61 Martin Holmstedt

Tynningö

420

360

300

240

180

Kloridhalt [mg/l] Kloridhalt 120 R2 = 0,0514 60

0 0 100 200 300 400 500 600 Avstånd till kust (m)

Tynningö

Avstånd till kust (m) Andel brunnar >50 mg/l (%) 0-50 56 51-100 31

Bilaga 10. Brunnens placering över havsytans nivå

Ramsö

500

400

300

200 Kloridhalt [mg/l] Kloridhalt

100 R2 = 0,0093

0 0 5 10 15 20 25 30 35 Höjd över havet (m)

62 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

Tynningö

600

500

400

300

200 Kloridhalt [mg/l] Kloridhalt

100 R2 = 0,1452 0 0 5 10 15 20 25 30 35 40 Höjd över havet (m)

Bilaga 11. Närsalter från enskilda avlopp

Tabell 1. Av cirka 14 000 brunnsanalyser från SGU:s databas låg 74 % av brunnarna i klass 1, 7 % i klass 2, 14 % i klass 3, 3 % i klass 4 0ch 2 % i klass 5 (Efter: Naturvårdsverket, 2000). - Klass Beskrivning NO3 [mg/l] 1 Väldigt låg halt ≤ 0,5 2 Låg halt 0,5- 1 3 Måttlig halt 1- 5 4 Hög halt 5- 10 5 Väldigt hög halt > 10

Brunn Datum Klorid (mg/l) Ammonium (mg/l) Nitrat (mg/l) Fosfat (mg/l) Ramsö 5 20080703 19 0,015 <0,44 0,02 Ramsö 27 20080703 15 0,015 6,2 0,3 Ramsö 29 20080703 25 <0,01 2,6 0,02 Ramsö 30 20080703 12 <0,01 3,4 0,03 Ramsö 42 20080804 17 <0,01 <0,44 0,06 Ramsö 43 20080707 8,1 0,015 1,7 0,02

Brunn Datum Klorid (mg/l) Ammonium (mg/l) Nitrat (mg/l) Fosfat (mg/l) Tynningö 2 20080728 120 0,026 0,2 0,08 Tynningö 6 20080701 13 <0,01 <0,44 0,03 Tynningö 8 20080623 88 0,049 <0,44 0,02 Tynningö 10 20080701 39 0,018 <0,44 0,03 Tynningö 13 20080702 14 <0,01 <0,44 0,02 Tynningö 19 20080702 30 0,045 <0,44 0,02 Tynningö 20 20080616 32 0,082 <0,44 0,05 Tynningö 27 20080701 490 <0,01 0,71 0,02

63 Martin Holmstedt

Tynningö 30 20080701 7 <0,01 0,88 0,03 Tynningö 32 20080701 24 0,25 0,19 0,05 Tynningö 33 20080702 4 <0,01 49 0,05 Tynningö 53 20080702 29 0,013 <0,44 0,02 Tynningö 54 20080623 10 0,024 <0,44 0,02 Tynningö 56 20080728 13 0,028 <0,44 0,07 Tynningö 63 20080702 15 <0,01 3,6 0,02 Tynningö 66 20080619 160 <0,01 5,3 <0,02 Tynningö 67 20080702 10 0,014 13 0,02 Tynningö 68 20080702 50 0,013 0,44 0,02 Tynningö 72 20080702 28 0,018 1,5 0,02 Bilaga 12. Inventeringsdata

Ramsö

Avstånd till kust Höjd över Kloridhalt Brunn Provtagningsdat. (m) havet (m) (mg/l) Gvy. (m) 1 20080819 26 9 15 2 20080819 75 8 40 3 20080821 68 17 40 4 20080821 39 13 40 5 20080703 199 19 19 (Konelab) 6 20080821 229 10 35 7 X X 8 20080826 170 29 15 9 20080822 268 27 10 1,5 10 20080822 213 6 20 11 20080822 235 25 10 5 12 X X 13 20080822 38 7 90 14 20080825 34 3 20 15 20080825 138 2 30 16 X X 17 20080819 185 19 35 18 20080827 52 13 >400 19 20080822 47 7 60 20 20080827 114 16 80 21 X X 22 X X 23 20080825 58 7 g=10, b=20 g=1,0, b=7 24 20080822 70 18 75 25 20080821 58 23 55 26 20080822 241 21 20 27 20080703 128 9 15 (Konelab) 28 20080822 154 23 15 29 20080703 209 6 25 (Konelab) 30 20080703 232 5 12 (Konelab) 31 20080821 83 5 15 32 20080827 114 13 25 33 20080819 60 7 >400 6,15 34 20080822 114 17 10

64 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

35 20080822 140 11 15 1 36 20080825 139 6 10 37 20080825 22 4 25 38 20080825 104 7 10 39 20080819 89 11 220 40 X X 41 20080825 77 4 140 42 20080804 202 12 17 (Konelab) 43 20080826 204 15 10 44 20080827 166 7 15 (b1) 6,2 (b2) 45 20080827 158 10 10 9,3 46 20080826 175 12 15 47 X X 48 20080826 27 5 85 49 20080826 99 18 20 50 20080826 36 16 30 51 20080827 132 4 20 3,1 52 20080827 145 3 25 53 20080819 236 10 25 54 X X 55 20080819 54 6 40 7,2

Brunnsdjup/Intagsdjup Brunnsfilter Typ av Brunn Brunnstyp* (m) Ålder (år) (ja/nej) brunnsfilter 1 b 42 35 nej 2 b 58 26 vet ej 3 b 70/40 26 nej 4 b 65/57 5 b 88 20 nej 6 b 83 30 nej 7 b 92/65. 14 ja kolfilter 8 b 9 b 90/85. 7 nej 10 b 55/40 25 nej 11 b 82 50 nej 12 b nej 13 b 48/45. 30 nej 14 b 56 18 15 b 50/40 35 nej 16 g 4 17 b ja 18 b 65/60. 40 nej 19 b 20 b 94/85 19 nej 21 b 90/90 22 b 80 15 nej b=30, 23 b,g b=56, g=4 g=50 nej 24 b 85 4 nej 25 b 78 26 b /70 6 ja 27 b 70 17 nej 28 b 70/60 45 nej

65 Martin Holmstedt

29 b 39 40 nej 30 b 29 nej 31 b 43 24 nej 32 b 70 33 b 80/75 1 ja björnfilter 34 b 46 30 nej 35 b /90 35 nej 36 b 60/50 55 nej 37 b 40/35. 70 nej 38 b 40/30 55 nej 39 b 40 b 31 30 ja 41 b /80 24 nej 42 b 60 1 nej 43 b 80 1 nej 44 b b1 25, b2 80 40 nej 45 b 89 28 nej 46 b 30/25 79 nej 47 b 70 27 48 b /39 29 nej 49 b 58 25 50 51 b 70/30 35 nej 52 b 80 35 vet ej 53 b 50/40 35 nej 54 b 85 1 55 b 60 10 nej

Vattenf Antal Vatte örbruk Brun Uttagskapacit Antal Boendefor veckor/å n i Vattenanv ning n et (l/tim) pers. m r huset ändning** (m3/år) 1 5-10. sommar 12nej 9,5 2 ca 600 3-6. sommar 10 ja A,B,D,G,H 37,8 3 50-65 1-2. sommar 25 ja F 5,3 4 2-5. sommar 16.ja A,B,F 27,4 5 sommar 6 2 sommar 12ja A,B,E,F 15,1 7 70 4-5. sommar 15-18 ja B 36,4 8 8 sommar 6 ja A 6,7 9 2 sommar 4 ja B,F 3,9 10 10-20. 4 permanent 52 ja A,B,D,G,H 174,7 11 130 2-4. sommar 4-6. ja B,F 7,4 12 3-5. sommar 6-15.ja A,B,F 20,6 13 4 sommar 20-24 ja A,B,F,G 55,4 14 160 4 sommar 10 ja A,B,D,G 30,8 15 100 2-10. sommar 10 ja A,B,F,G,H 42,0 16 4 sommar 10 ja B,F 19,6 A,B,C,D,G, 17 3 permanent 52ja H 131,0 A,B,D,E,G, 18 3-4. sommar 16 ja H 47,0 19

66 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

20 121 3 permanent 52 ja A,B,F,G 98,3 21 4 sommar 8 ja B,F,G,H 22,4 2 familje 22 r sommar 5 ja B,D,G,H 27,7 23 b=30 2 sommar 6-8. ja B,F,H 7,8 24 120 1-5. sommar 10-15. nej 3,9 6 familje 25 r sommar 24 nej 49,9 26 125 4 permanent 52 ja B,D,G 160,2 27 1700 4 sommar 26 ja A,B,F,G,H 72,8 28 400 2 sommar 20 ja A 5,6 29 permanent 52 144,1 30 sommar 4 ja 11,1 31 2 sommar 20 ja B,F 19,6 32 4 sommar 6 ja A,B,F 11,8 33 80 2-4. sommar 25 ja B,D,H 52,5 34 100 2 sommar jaB,F,G 35 400 3-6. sommar 20 ja B,F,G 56,7 36 1-5. sommar 12-16. nej 4,4 37 4 sommar 8 ja A,B,G 20,2 38 2-8. sommar 20 ja B,D,G,H 84,0 A,B,C,D,G, 39 5 permanent 52ja H 218,4 40 225 2 sommar 10 ja B,D 12,6 41 600 2 permanent 52 ja A,B,D,G,H 87,4 42 >300 3 sommar 20 nej A 6,3 43 1200 sommar 15 nej A,F 5,2 44 2 sommar 5 ja B,D 6,3 45 2 sommar 20 ja B,D,G,H 33,6 46 100 3 sommar 6 ja A,B,F,G 12,6 47 4 sommar 10 ja B,D,E,G,H 33,6 48 1000 2 sommar 20 ja A,B,F 19,6 49 150 1-4. sommar 20 ja A,B,D,G 38,5 50 A,B,C,D,G, 51 1100 5 permanent 52 ja H 218,4 52 2 sommar 20 nej 4,2 53 200 4 sommar 40 ja A,B,D,G 123,2 54 2-6. sommar 4 nej A,B,F 1,9 55 5 sommar 30 ja B,D,G,H 126,0

Brunn Avloppslösning toalett Avloppslösning BDT-vatten Avloppets ålder 1 2 infiltration Infiltration 3 mulltoalett stenkista 4 mulltoalett stenkista 5 6 infiltration, auqatron Infiltration 7 Infiltration 60 8 Infiltration 9 Infiltration

67 Martin Holmstedt

10 infiltration Infiltration 15 11 mulltoalett Infiltration 15 12 mulltoalett annan lösning 13 mulltoalett Infiltration 14 infiltration Infiltration 15 mulltoalett annan lösning 35 16 17 sluten tank Infiltration 10 18 infiltration, auqatron Infiltration 13 19 20 mulltoalett Infiltration 21 sluten tank, mulltoa Infiltration 1 22 infiltration Infiltration 23 mulltoalett Infiltration 50 24 25 26 infiltration Infiltration 4 27 Infiltration 12 28 29 30 31 Infiltration 32 mulltoalett sluten tank 10 33 infiltration Infiltration 8 34 Infiltration 31 35 mulltoalett Infiltration 20 36 mulltoalett 37 mulltoalett Infiltration 20 38 infiltration Infiltration 15 39 sluten tank 40 sluten tank resorptionsanläggning 27 41 sluten tank Infiltration 42 mulltoalett 43 mulltoalett stenkista infiltration, 44 trekammarbrunn Infiltration 3 45 sluten tank Infiltration 46 infiltration, sluten tank Infiltration 30 47 sluten tank, aquatron Infiltration 27 48 Infiltration 49 sluten tank Infiltration 25 50 infiltration,tvåkammarbr 51 unn infiltration 4 52 mulltoalett infiltration 30 53 infiltration Infiltration 12 54 40 55 infiltration Infiltration

Tynningö

Provtagni Avstånd till Höjd över Kloridhalt Brunn ngsdatum kust (m) havet (m) (mg/l) Gvy. (m) Brunnstyp*

68 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

1 20080718 50 6 140 2,4 b 20080718/ 2 20080728 24 3 180/120 b 3 X X 4 20080718 62 10 20 b 5 20080815 25 4 140 b 13 6 20080701 60 13 (Konelab) b 7 20080815 36 5 25 b 88 8 20080623 109 32 (Konelab) b 9 20080716 148 4 85 b 39 10 20080701 137 8 (Konelab) b 11 20080715 35 2 >400 b 12 20080717 265 1 40 4,1 b 14 13 20080702 38 7 (Konelab) b 14 20080815 111 1 85 b 15 20080715 106 15 40 b 16 20080815 38 3 120 b 17 20080815 131 1 5 b 18 20080815 62 2 >400 b 30 19 20080702 72 10 (Konelab) b 32 20 20080616 75 11 (Konelab) b 21 20080716 58 9 55 b 22 20080718 186 25 25 b 23 20080718 61 9 140 b 24 20080714 20 2,1 g 25 20080815 55 10 75 26 X X b (490)>400 27 20080701 39 0 (Konelab) b 28 20080715 153 20 55 b 29 20080716 140 34 15 b 7 30 20080701 46 5 (Konelab) b 31 20080717 413 20 10 b 24 32 20080818 132 3 (Konelab) b 4 33 20080702 143 12 (Konelab) b 34 20080716 217 0 35 35 20080717 53 12 30 b 36 20080715 73 10 25 b 37 20080714 454 12 320 b 38 20080717 550 9 15 b 39 20080714 50 10 15 b 40 20080818 71 10 15 b 41 20080818 43 12 50 b 42 20080717 496 25 15 b 43 20080718 494 25 20 b 44 20080717 384 28 15 b

69 Martin Holmstedt

45 20080717 291 25 15 60 b 46 20080718 82 12 55 b 47 20080718 183 24 25 b 48 20080715 196 22 25 b 49 20080714 101 14 30 b 50 20080815 124 16 40 b 51 20080715 219 30 40 b 52 20080715 275 20 15 b 53 20080702 146 30 29 b 54 20080623 341 10 10 b 55 20080716 204 23 15 b 13 56 20080728 62 28 (Konelab) b 57 X b 58 20080714 106 30 35 b 59 20080714 192 28 35 b 60 20080717 160 29 25 27 b 61 20080714 142 30 80 b 62 X X b 15 63 20080702 357 23 (Konelab) b 18, vet ej 64 20080715 172 28 50 tidpunkt b 65 20080815 33 9 155 b 66 20080619 39 7 160 b 10 67 20080702 98 12 (Konelab) b 50 68 20080702 54 7 (Konelab) b 69 20080716 42 3 35 b 70 20080818 39 9 20 b grävd 71 20080717 250 12 15 brunn 2,3 b 28 72 20080702 127 25 (Konelab) b 73 20080718 20 5 360 b 74 X X b 75 20080716 74 13 15 b 76 X X b

Brunnsdjup/Intagsdjup Ålder Brunnsfilter Typ av Uttagskapacitet Brunn (m) (år) (ja/nej) brunnsfilter (l/tim) 1 2 20 nej 3 4 5 /30 >40 nej 50 6 35 50 nej 3000 7 20/18 40 nej 8 9 38 40 nej 500-1000 10 60 22 nej 11 70/40 30 nej 500

70 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

12 42 60 nej 13 60 1 nej 14 25 15 /68 30 16 24 65 nej 400-500 17 18 35 nej 18 55/55 40 nej 19 50 14 20 21 /45 42 nej 400 22 /55 21 nej 400 23 24 6 ca 80nej 25 26 27 31 10 nej 120 28 /54 45 ja partikelfilter 29 100/90 20 nej 100 30 40 10 31 100 20 nej 32 30/10. 50 nej 33 25/22 41 ja 34 35 120/12 85 nej 36 40 50 nej 2000 filter cartridges 37 15 ja 513/luise 38 60/57 35 nej 39 80 75 nej 200 40 /49 37 ja 41 110/90 40 nej 7 42 103 44 nej 43 /100 20 nej 70 44 110 39 nej 200 45 83/60 40 nej 70 46 120 25 nej 47 80/50 30-40 nej 48 52 58 100 49 112 2 nej 230 50 40 50 ja 60-80 51 55 40 nej 2400 52 80 53 86 15 nej 315 54 55 49/39 50 nej 700 56 60 40 57 100 40 58 59 96 25 nej 60 nej 61 62 90 0 30

71 Martin Holmstedt

63 70 50 nej röda björn 64 105/70 40 ja nylon 80mic 400 65 40 53 nej 1500 66 80 1 nej 500 67 103/60 9 nej 800 68 85 35 nej 69 /41 30 nej 1000 70 115/90 15 nej 1500 71 30 nej 75 72 100 23 nej 73 110 15 nej mekaniskt 74 140/100 13 ja filter 42 75 42/38 16 nej 3000 76 nej

Antal Antal Boendefor veckor/ Vatten i Brunn pers. m år huset Vattenanvändning** 1 2 6 sommar 3-4. ja B,G,H 3 3 sommar 10 ja A,B,D,G 4 5 7-8. sommar 5-6. nej A,F 6 2 permanent 52 ja A,B,D,G,H 7 4 sommar 15 ja B 8 9 1-3. sommar 15 ja A,B,F,H 10 4 sommar 14 ja B,D,G 11 2 sommar 30 ja A,B,D,G,H 12 5 sommar 8 nej A 13 sommar 14 permanent 52 ja D,G,H 15 6 sommar 16 ja B,D,G 16 2 sommar 20 ja B,F,G,H 17 2 sommar 5 ja B,D 18 2 permanent 35-40 ja A,B,D,G,H 19 1-8. sommar 20 ja B,D,G,H 20 21 1-5. permanent 52 ja B,D,G,H 22 3 sommar 19 ja B,D,F 23 24 2 sommar 24 ja 25 26 1-2. sommar 2-4. nej F 27 2 permanent 52 28 1 permanent 52 ja A,B,D,G 29 4-8. sommar 6-8. ja A,F 30 permanent 52 31 2 sommar 12 ja A,B,D,G,H 32 3 hushåll sommar 3 nej F 33 2-5. permanent 52 ja A,B,D,G

72 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

34 35 2 familjer sommar 10 ja A,B,E,H 36 1-4. sommar 30 ja A,B,D,H 37 1. sommar 7 ja B,F 38 sommar ja B,D,H 39 8-10, sommar 6-8. ja A,B,C,D,H 40 10 sommar 24 ja A,B,F,G,H 41 7 sommar 10 ja A,B,F 42 3 sommar 10 nej A,F inga, sedan 43 3 sommar 3 år ja A,B 44 4 sommar ja A,B,F 45 2 sommar 8-10. ja A,B,F 46 2 permanent 40 ja A,B,D,G,H 47 2 hushåll sommar 6-8. ja A,B,D 48 2 sommar 14 ja B,F 49 6-8. sommar 8 ja A,B,D,H 50 2 sommar 30 nej 51 6 sommar 10 ja B,F,H 52 1 permanent 52 ja A,B,F,G 53 sommar 14 ja A,B,G,H 54 55 10 sommar 15 nej F 56 7 sommar 8 ja B,D 57 2 sommar 10 ja A,B,D,H 58 59 6 sommar 15 ja A,B,F 60 1 sommar 4 ja A,F 61 62 2 sommar nej A 63 2-5. permanent 52 ja B,D,G,H 64 2 sommar 34 ja A,B,F,G 65 10 sommar 10 ja A,B 66 4 sommar 20 ja 67 5 sommar 10 ja A,B,D,G,H 68 2-12. permanent 52 69 permanent 45 70 6 permanent 52 ja A,B,C,D,G,H 71 15 sommar 5 ja B,F 72 permanent 52 73 2 permanent 49 ja A,B,D,G,H 74 3 sommar 12 ja A,B,D,G,H 75 4 permanent 52 ja B,C,D,G,H 76 5 huhåll ja

Vattenförbruk Avloppslösning Avloppslösning Brunn ning (m3/år) toalett BDT-vatten Avloppets ålder 1 2 14,7 infiltration 20 3 23,1 sluten tank infiltration 4 5 4,3

73 Martin Holmstedt

6 87,4 infiltration infiltration 12 7 29,4 infiltration 35 8 9 14,2 infiltration infiltration 50 10 43,1 sluten tank infiltration 22 11 50,4 infiltration infiltration 12 4,2 stenkista 13 14 84,1 sluten tank minireningsverk 15 73,9 infiltration infiltration 30 16 28,0 infiltration 35 17 6,3 sluten tank tvåkammarbrunn 35 18 63,0 sluten tank infiltration 20 19 75,6 infiltration infiltration 14 20 21 131,0 sluten tank infiltration 22 35,9 sluten tank infiltration 8 23 infiltration, 24 40,3 aquatron infiltration 25 35,9 26 0,5 27 87,4 28 36,4 infiltration infiltration 2,5 29 5,9 mulltoalett infiltration 30 30 144,1 31 20,2 sluten tank infiltration 7 32 3,1 33 140,1 infiltration infiltration 34 infiltration, 35 46,2 aquatron infiltration 85 36 52,5 infiltration infiltration 37 3,4 stenkista 7 38 sluten tank infiltration 35 39 35,3 infiltration infiltration 3 40 168,0 mulltoalett infiltration 41 39,2 mulltoalett tvåkammarbrunn 40 42 4,2 mulltoalett 43 infiltration 20 44 45 8,8 mulltoalett minireningsverk 46 67,2 infiltration infiltration 2 47 29,1 sluten tank infiltration 20 48 13,7 mulltoalett 49 31,4 infiltration infiltration 2 50 6,3 sluten tank infiltration 9 51 33,6 mulltoalett 52 32,8 mulltoalett stenkista trekammarbrunn, 53 32,3 aquatron infiltration 15 54 55 15,8 mulltoalett

74 Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet

56 35,3 sluten tank inget avlopp 57 sluten tank infiltration 58 59 44,1 infiltration 60 0,6 mulltoalett 61 62 63 152,9 infiltration infiltration 7 64 42,8 mulltoalett infiltration 23 65 49,0 enkammarbrunn 53 infiltration, 66 67,2 trekammarbrunn infiltration 1 67 42,0 sluten tank 35 68 305,8 69 124,7 70 262,1 infiltration infiltration 71 36,8 mulltoalett enkammarbrunn 72 144,1 73 82,3 sluten tank infiltration 15 74 30,2 sluten tank infiltration 7 75 174,7 infiltration infiltration 76 sluten tank infiltration 5

*Borrad brunn = b, Grävd brunn = g

**Vattenanvändning:

Kran på knuten = A Dusch = B Badkar = C Vattentoalett = D Aquatrontoalett = E Mulltoalett = F Tvättmaskin = G Diskmaskin = H