Anna Smedberg Bondessons Avhandling
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Utgiven med bidrag från: Crafoordska stiftelsen Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen Letterstedtska föreningen Stiftelsen Fil dr Uno Otterstedts fond Copyright © Anna Smedberg Bondesson och ellerströms förlag Omslag och grafisk form Erik Magntorn Fotografi på omslagets baksida Poul Boström, ur Anna Rydstedts syster Rut Carlssons fotoalbum Tryck Preses Nams, Riga Anna Smedberg Bondesson Anna i världen Innehållsförteckning ”…att vara Anna i världen” ANNA I LUND Lundaskolan Presentation Presensbarnet ANNA PÅ ÖLAND Plats och poesi Struktur i tid och rum Yttre och inre landskap MAMMA I VÄRLDEN Skuggan av en far Barnet vid havet Elin Helena Viktoria ANNA UNDER SOLEN I himlens tält Soldikt – en genre Soldikt 1982 KORE I JORDEN I mytens form Fragment av ett samtal ”…stillar deras hunger” Summary Noter Källor & litteratur Diktregister Personregister Det enda Var har du svävat så stilla i natt? Av teångor doftar dina vingar, min själ. Citron känner min tunga, men mörker är än din luft, min själ. Dock ser jag människorna, kvinnor och män vid borden i Europa. Jag också är född och vuxen till det enda: att vara Anna i världen. Ur: Anna Rydstedts diktsamling Min punkt från . ”…att vara Anna i världen” I ett brev till Anna Rydstedt skriver Hans Ruin den december : ”När jag läste dina dikter hade jag på något vis samma känsla som när jag i tiden () läste Edith Södergrans Dikter och skrev om dem. Jag tvekade inte hel- ler nu: det här var någonting absolut originellt. Du är sannerligen född och vuxen till det du är”. Det är den då nyutkomna samlingen Min punkt, som här får Ruin att associera till sin ungdomsupplevelse av ett av den svensksprå- kiga modernismens epokgörande verk. I samlingen finns Anna Rydstedts mest citerade dikt, ”Det enda”. Diktens tre sista rader står nu på hennes gravsten i Ventlinge på sydvästra Öland, ett stenkast från barndomshemmet med bond- gården där hon föddes och växte upp att bli den hon var. Anna Rydstedt var en djupt originell diktare. I hela hennes författarskap finns en omisskännligt egen ton och ett tydligt tilltal. Den som en gång har hört henne deklamera sina dikter, bevarar dessutom för all framtid ljudminnet av den säregna öländska diktionen. Hennes diktning är avklarnad och precis och alltid existentiellt brännande. Ofta bottnar den i konkreta, vardagsnära och sinnliga upplevelser av världen och verkligheten. Den är alltid kroppslig – också själen är kroppsligt förankrad. Men diktningen är fördenskull inte enkel – tvärtom öppnar den en rymd av möjliga innebörder. Dikten och diktningen är existentiell inte endast i sin tematik. Själva det konstnärliga skrivandet är en konkret existentiell och etisk handling, ett sätt att hantera livet och möta medmänniskorna. ”Valet av litterär form och sti- lens utformning uppfattar jag som ett existentiellt val”. Så uttrycker sig Anna Rydstedt i en brevintervju gjord av Lennart Sjögren . Och i en tio år tidi- gare artikel i Sydsvenska Dagbladet skriver hon: ”Troheten mot min erfarenhet är min enda estetiska och etiska ledstjärna. Att välja sina ord är nämligen en etiskt medveten handling. – Detta är min estetik”. Att skriva dikt var för Anna Rydstedt att tvinga sitt inre mönster till yttre form och därmed skapa något som gör den omgivande verkligheten hel och möjlig att förhålla sig till, bokstavligen ta på och hålla fast vid. I en intervju gjord av Matts Rying säger hon: ”Det är hela tiden fråga om att gripa om verkligheten så att inte min rädsla och min ångest och fruktan inför det overkliga, det farliga och fasansfulla kan ta makten över mig. [—] Jag får ar- beta långa tider med uttrycket, med formen, och då tränger jag ännu längre in i verkligheten och dess åtbörder”. I sin bok om Anna Rydstedt, Kära, kära verklighet, skriver Jan Olov Ullén: ”I hennes stränga poetik var orden […] ett nödvändigt medel att gripa tag i tingen och med deras hjälp hålla fast en undflyende verklighet. [—] Dikten besjunger verkligheten för att genom orden frambesvärja en hemmastaddhet trots allt [—] Oavsett form, motiv, ’stoff’ är varje dikt verklighetsövning, be- svärjelse, inslag i en existentiell kamp”. Vägen till hemmahörighet i världen och därmed också till gemenskap med andra människor går för Anna Rydstedt genom det diktade ordet. Att vara i världen är att dikta i världen – och att vara i dikten. Att vara i dikten är att dikta sitt liv – och att leva sin diktning. Anna Rydstedt har berättat att hon skrev ”Det enda” vid ett kafébord på Basels järnvägsstation mellan två tåg, mitt i natten, på väg hem. Med en kopp te i ensamhet känner hon plötsligt samhörighet med dem som sitter vid borden bredvid hennes. Formuleringen ”kvinnor och män vid borden i Europa” för emellertid också associationerna till politiker i maktpositioner vid förhandlingsborden. Dessa kontrasteras mot det enkla och ensamma ”Anna” utan titel och makt. Ett förnamn placerat isolerat ”i världen” förmedlar en känsla av övergivenhet och ensamhet. Samtidigt sker paradoxalt nog motsat- sen. Blygsamheten är endast skenbar. Att vara ett förnamn med hela världen, att vara du med hela världen, innebär ju något av det största och mäktigast möjliga. Men framför allt innebär att vara sitt förnamn att vara sig själv. ”Det innebär helt enkelt att vara öppen för världen och allt som finns i världen, att inte ha någon mur omkring sig eller någon hinna omkring sig”, har Anna Rydstedt sagt i en intervju gjord av Maria Bergom-Larsson . Att vara sig själv är att våga vara naken och hudlös. Etymologin till namnet Anna är osäker. Det kan vara en form av hebre- iskans Hanna, som betyder nåd, men det är också ett vanligt förekommande ord för mamma. I och med samlingen Min punkt blev ”Anna i världen” ett begrepp. Tio år senare, , lät Anna Rydstedt publicera diktsviten om moderns död, ”Mamma i världen”, i samlingen Jag var ett barn. Anna, som alltså också kan utläsas som mamma, lämnar här plats åt modern. Samtidigt beskrivs i diktsviten hur rollerna byter plats. När modern är döende blir dot- tern mor till sin egen mor. Anna Rydstedt fick inga egna barn, men i hela hennes författarskap finns ett slags internaliserad modersroll, en instans som både försöker ta hand om det inre barnet och föda fram dikt. Dikten ”Bär det stora Barnet” ur samlingen Genom nålsögat () inleds med raderna ”Bär det stora Barnet / in i Ordens Domäner” (). Anna Rydstedt var ”född och / vuxen till det enda” – att vara poet, att skriva dikt. Så utläst blir ”Det enda” en metapoetisk dikt. I själva verket lå- ter den sig tolkas metapoetiskt redan i första strofen. Utgångspunkten är ett själsligt mörker. Själen materialiseras i vingar som doftar teångor, en bild som står för en förhoppning om ett bättre själstillstånd än det nu rådande. Nat- ten går långsamt över i frukostens morgon. Trots att mörkret ännu härskar i själen har poesins möjlighet till befrielse gjort sig gällande från och med den tredje raden: ”Citron känner min tunga”. Citronen blir till som bild innan dess smak når tungan. Enligt romantisk tradition är solen Poesiens symbol. Citronen kan ses som en solens spegelbild. Denna solspegling är en metafor för metapoetisk diktning. Göran Printz-Påhlsons essäsamling om den meta- poetiska dimensionen i den lyriska modernismen, Solen i spegeln, kom . Liksom generationskamraten Printz-Påhlson hade Anna Rydstedt sin omedel- bara bakgrund i femtiotalets livaktiga litterära studentklubb i Lund, numera allmänt kallad Lundaskolan. Hela Anna Rydstedts författarskap går ut på att försöka finna en existentiell plats och ”punkt” i tillvaron och världen. I denna avhandling ringar jag in de viktigaste tematiska och biografiska positionerna i tid och rum. Ordningen följer såväl diktsamlingarnas som personhistoriens kronologi såtillvida att det första kapitlet handlar om lundatidens debutmiljö och mognadsresa under femtio- och början av sextiotalet, medan det sista kapitlet behandlar den pos- tumt utgivna diktsamlingen Kore (). Samtidigt är de två första kapitlen, ”Anna i Lund” och ”Anna på Öland”, uttryckligen geografiskt förankrade. Anna Rydstedt var i allra högsta grad en platsens poet. I ”Anna på Öland” placerar jag Anna Rydstedt på kartan över den teoretiska diskussionen om platsens poesi och poesins plats. Här står dikterna ”Blåsten kommer” ur samlingen Dess kropp av verklighet () respektive ”Himmelens port” ur Genom nålsögat i centrum. Öland är också de tre sista kapitlens geografiska rum. ”Mamma i världen”, ”Anna under solen” och ”Kore i jorden” följer annars främst en tematisk po- sitionsutveckling och förvandlingsgång. Centrala och sammanvävda teman – moderskap och dotterskap, död och diktskapande – transponeras från ett konkret skeende till ett psykiskt förlopp till en mytisk omformulering. Också dessa kapitel följer diktsamlingarnas kronologi. Tre långa diktsviter, som alla på olika sätt utspelar sig på Öland, får avlösa varandra: ”Mamma i världen” ur Jag var ett barn, ”Soldikt ” ur Genom nålsögat samt titeldikten ur Kore. Debutsamlingen Bannlyst prästinna gavs ut i Bonniers lilla lyrikserie i februari . Omslag: Arne Jones. Presensbarn utkom i oktober . Omslag: Marianne Ullén Lundaskolan Om det nu verkligen fanns något som hette Lundaskolan, och om Lunda- skolan nu verkligen är den riktiga samlingsbeteckningen på den bästa poesin från det akademiska Lund under femtiotalet, så var Anna Rydstedt en av dem som hörde dit. Säkert är i vart fall att hon gick i skolan i Lund innan Lunda- skolan fanns. kom den då artonåriga ölandsflickan till Lund och Lunds privata elementarskola, allmänt kallad Spyken. I detta Lund skulle hon sedan stanna i nästan två decennier. utkom samlingen Presensbarn, som bland mycket annat kan läsas som ett avsked till studentstaden. flyttade hon som författarinna och folkhögskolelärarinna norrut för att följande år slå sig ned i Stockholm, där hon därefter var verksam under vintrarna fram till sin död . Sommartid bodde hon under hela sitt liv i barndomshemmet i Ventlinge på södra Öland. Hösten påbörjade Anna Rydstedt den treåriga Latinlinjen på Spyken. På grund av psykiska besvär tvingades hon emellertid våren att avbryta studierna. Inte förrän året därpå, våren , kunde hon återvända till skolan.