SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSOKNING

SER. Ca. AVHANDLINGAK OCH UPPSATSEK I4:o NR 41

BESKRIVNING TILL BERGGRUNDSKARTA

URBERGET I NORRBOTTENS LAN

AV OLOF H ODMAAT

KARTA I SKALA 1:400000

MED 4 SPECIALKARTOR

English strinir~nry:Description to Map of the Pre-Cambrian Rocks of the Norrbotren County, N. Sweden (excl. the Caledonian Mountain Rangc)

STOCKHOLM 1957 Den berggrundskarta over urberget i Norrbottens Ian, son1 harmed publi- ceras, ar resultatet av tolv %rs intensiva karteringsarbeten under ledning av statsgeologen, sedan 1951 professorn Olof ddman. Det ar ett storartat ar- bete, som ddman och ham metlhjalpare har utfort. Det karterade omridet ~itgorungefar en femtedel av virt lands yta och innesluter inom sig stora arealer av sv5rfratnkomliga odemarker. Naturligtvis fanns, nar ddman 1945 ficli uppdraget att leda undersokningsarbete 'i Norrbottens urberg, en he1 del goda utredningar framfor allt inom de jarnmalmsforande delarna av Xorrbotten. Frsmst m% har namnas P. Geijers pioniararbeten. For de sodra delarna av Korrbottens urherg hade framfor allt E. Grip utfort \ardefulIa karteringsarbetcn. Xven ddman sjalv hade utfort en hcl del goda detalj- liarteringar, tack vare villia han var val hemmastadd i det norrbottniska ur- bergets problemkon~plex. M5nga nya problem ha dock dykt upp under ar- betets ghg. Som chef for Sveriges geologiska undersokning gladde det mig mycket, att ddman. nar han blev min eftertradare som professor p% Tekniska hog- skolan i Stockholm, lovade att fortfarande leda lcarteringsarbetena och att skriva en beskrivning till liartan. Bida dessa loften har han uppfyllt och jag tacltar honom B Undersokningens vagnar for ett utomordentligt arbete. Jag tackar aven hans m5nga medarbetare, ingen namnd och ingen glomd. Ett sarskilt tack vill jag aven rilita till verkstallande direktoren i Trafik- aktiebolaget Grangesberg-Oselosund Erland Waldenstrom, emedan han valvilligt tillitit 0dmari att, under den tid denne var tjanstledig frin profes- suren for speciella uppdrag for Grangesbergsbolaget, aven agna tid Bt fardig- stillandet av kartan och heskrivningen. Sveriges geologiska undersokning uppskattar lilias; det goda samarbete, som under karteringstiden agt rum med Eolidens gruvaktiebolag och dcss geologer. Stockholm i november 1957. Sid . I~RORD ...... j ISLEDXISG ...... 6

TlnIGARE GEOLOGISKA ARBETEN ...... S OVERSIICT AV DES GEOLOGISKA UTVECKLISGES ...... 10

SVIOSISKA CYKELS ...... Kiruna-Arvidsjaurkompleset ...... Stratigrafi ocll telttonik ...... Bergartstyper ...... Lavor ...... Pyrolclastislta bergarter och sec!im:nt ..... Snavva-Sjofallsserien ...... Metamorfos ...... Tidigt orogena svionislta intrusiv och ghgbergarter . . Bergartstyper ...... Petrografisk beskrivning ...... GQngbergarter ...... Svioniska sediment av olilta %Iclrar ...... SedimentomrAden i Alvsby och Jolcltmolcks socknar Pitekonglomeratet ...... IConglomcrat vid Skelleftealven ...... Revsundsgranit ...... Sensvioniska gnejser och migmatiter ...... OmrQden i sydostra Norrbotten ...... OmrSden i norra Norrbotten ......

Lapponislta omriden och bergarter ...... 33 Omr%den med Vakkobergarter ...... 56 Vargforsserien ...... 59 Vargforsseriens uppdelning och forhallantle till Valtkoserien ...... 59 OnlrQden med Vargforsbergarter ...... 60 Vakkoseriens stallning i lapponium ...... 60

I. eukodiabas ...... 04 Haparandaseriens tidigt orogena intrusiv ...... 65 13alingeserien ...... (19 IConglomerat ocll andra seclinlent ...... 70 Balingeporfyrit ...... 74 Forgnejsade Ualingeporfyriter ...... 75 Senkarelslta djupbergarter ...... 75 Inlcdning ...... 75 Xgmatitgraniter ...... 75 Geologisk-petrografislr besltrivnlng ...... 77 Syenitseriens intrusiv ...... 83 Geologisk-petrografisk beskrivning ...... S6 Sammanfattning ...... 94 Senlcarelska gnejser och migmatiter ...... 95 Ggngbergarter. i huvudsak senkarelska ...... 97 Sid . GABBROR OCH ULTRABASISKA BERGARTER ...... 102 Geologiska relationer ...... 102 Petrografiska data ...... 103

DEN REGIONALA TEKTONIKEN ...... IOj

Vasterbottens lan ...... IIO Finland ...... IIO Sorge ...... 112

ENGLISH SUBIBIARY ...... I32

NARIXREGISTER Z?zdex of L.ocalitics ...... I49 I och nlcd publicera:~det av denna oversiktskarta fiireliggande fall bcdrivits undcr si ling tid inom ett iarnte beslirivning avslutas for niin del ett arbete, son1 si vidstrackt omrdde, dar med nodvandighet vida ge- med vissa avbrott pSgitt under en ling foljd av Ar. neraliseringar rniste goras i stor utstrackning, att ob- Solnlnaren 1930 anstalltles jag som estrageolog vid jektiviteten kan forloras ur sikte. MSnga av de slut- Eolidens Gruvaktiebolag och rnin f ramsta uppgift un- satscr man drar, liomincr att barn liaraktaren av tros- der tlc narrnast foljantle dren blev att i malniletnings- sak. syfte reltognoscera det d5 annu mycket ofullstandigt Jag 51- srlcdes fullt mcdvcten om att dcbatten liom- kanda urberget i norra tlelen av Xorrbottens lan. Rc- mer att stH het 0111 t. cx. den stratigrafiska indelning- dan under clessa arbeten i borjan av ~gptalctuppstod en, som utgor arbetets roda trSd, och att framtida un- tanken att sammanst;illa cn o\~crsilitsliartaover urber- dersoltningar liommer att resultcra i stora forandring- get i Norrbottens lan. ar i denna indelning. Ett annat diskutabelt problem ar Med Hren kom andra arbetsuppgifter i forgrundcn djupbergarterna och deras indelning, det problem som och inycken tid liuntle ej Zgnas Ht Norrbotten. I och villat mig de stiirsta bekymrcn under karteringen. ined inin utnamning till statsgeolog vid Sverigcs gcolo- &ven har liommer framtiden att visa, hur ofullkomlig gislca untlersokning :~r I940 kom situationen i ett an- den nu givna tolkningen ar. nat Iage. Visserligen stod undcr andra varldsl~rigets A andra sidan tror jag, att liartans bergartsbeteck- Sr malmletningen son1 forsta punkt p5 programmet, ningar och bergartsbesltrivningarna i textell har ge- men i samband ined denna blev dock stora arealer kar- nomforts med bevarad objektivitet och lnin forhopp- tcrade. Ar 1945 upptogs mcra officiellt pS Sveriges ning ar, att 3ven framdeles v5rdet i dessa avseenden gcologiska u~idersoknings (SGU) program en over- 1;otnmer att best:. sikts1;artering av hela Xorrbottens lan, inkluderande Detta arbete skulle icke ha kunnat genomforas ined silunda aven den kaledoniska bergskedjan. Darvid ut- mindre, att jag under alla dessa ir sHval i falt son1 okades personalen och arbctet intensifierades. Arbets- under arbetet pi ambetsverket haft tillging till en stor uppgiften gavs l;aral;taren av en inventeririg av lanets stab a\; medhjalpare. Den helhjartade och osjalviska berggrund och dess malm- och mineralforeliomster. insats, som gjorts av alla i arbetet deltagande geologer Som ett forsta m3 sattcs sammanstallandet av en geo- och malmletare, lian jag icke skatta hogt nog. De som logisk berggrundskarta nied besltrivning. Detta mil silunda givit sina bidrag till kartan och beskrivning- har, vad urberget betraffar, nu nr"ltts. cn ar i sjalva verket SA ~ninga,att jag nodgas rikta PH intet satt innebar ijversilitskartan, att urbe~gets mill tljupa tacksamhet till dem in corpore utan nam- problem inom denna vidstriicltta landsanda ar Iosta. nande av nigra namn. Man kunde tvartom marare uttrycka salten SA, att Till sist ar mill fiirhoppning den, att det nier an forst nu, infor kartan och all dcn samlade erfarenhet tjug-ofem5riga arbete, som jag nu avslutar, nlStte tja- som liggcr bakom den, ar (let mojligt att narmare pre- na son1 en impuls och en utg?ingspunl;t fijr fortsatta cisera de geologislia problem, som doljer sig i lanets undersokningar inom detta omr5de, tlar sH minga geo- urberg. Denna karta, lili~olilalla andra geologiska liar- logiska problem vantar pi sin losning. I detta sanl- tor, innebar iclie n5got slutgiltigt, utan ar eildast att mnnhang icke minst vilitigt ar, att malmletningen och bctrakta sorn ett let1 i en standigt sliccntle utveckling, inventeringen av lanets rika och delvis annu foga ut- vars slutliga mdl vi icke Iian skonja. forskade malm- och mineraltilIg5ngar fullfoljes. net har stantligt varit min striivan att anlagga cn Stockholm, i mars 1957. objcktiv syn p:~ tlc prnbleln som mijtt. Sannolikt har jag misslyckats i tletla a\-xentlc. 1)ct liggcr i (let geo- logiska arbctct.: naturt ickc minst nar arbctct som i Inledning

IIet karterade omr5dets area1 uppgir till omkring Vicl karteringen a\; cle clelar av Icartomr5det, son1 $2 720 Itn? eller ungefar 1/5 av Sveriges hela yta. stitt under forf :S ledning, har ctt flertal geologer och Kartan straclter sig fram till fjallrandbildningarna, malndetarc deltagit. Ofta har darvicl ett visst omridc, so111 utgor tlcss vastra begransning. Urbergsfonstrct ihlancl ctt sarslcilt kartblacl, tillclelats en gcolog, villtet Itring Sjangeli samt dess fortsattning mot N kring han, assisteracl av andra geologer och n~almletare,kar- Riksgransen har ickc inbcgripits i kartan, utan detta tcrat som cn sjSlvstandig uppgift. Forf. har sedan tid ornrdcles geologislta huvuclclrag Stcrges i en speciall

Omkring 5r 1930 paborjade Bolidens Gruv AI3 en s v i o n i s k a c y k e I n,l d. v. S. det fennoskandiska stort upplagd prospcktcring av sival de sijdra som de urbergets ildsta avsnitt. Grupperna mcd yngre supra- nordligaste delarna av Isnet, omriden vilka var endast krustal- och djupbergarter ralinas till det egentliga ur- obetydligt lianda. Genom dessa arbeten, dar stor vikt bergets (arkeikums) yngsta avsnitt, den k a r e l s k a lades awn vid geologisk kartering, frambragtes delvis cykeln. viktigt material, sorn i vascntlig grad okade vsr kun- En uppdelning av bcrggrundcn i tvenne stora berg- slap om gcologin i dcssa traliter. Resultaten finnes arts- eller formationsgrupper genomfordes av Geijer framlagda i en rad med arbctcn, publiccrade av E. (19-j1), men rcdan i tidigare publikationer av A. Ga- Grip och 0. Odman. velin (1889, 1912), Sundius (1915) och N. ZenzCn Grips arbeten konccntrerar sig i forsta hand till Ar- hade denna uppfattning borjat framtrada. vid~jaurfaltet~vars porfyrer hail slcildrar i en 5r 1935 Den nu avslutade oversilitskartcringen av lancts ur- 'utgiven avhandling. I en uppsats (1939) diskuterar berg har i princip belcrgftat riktigheten av den tidigare hat1 tle geo!ogislca forhillanclena i Pitetraktcns last- uppdelningen, iwn on1 i flera vasentIiga avsccndcn, land. I det 5.r 1946 utgivna arbetet over ))Arvidsjaur- vac1 t. ex. ror stratigrafislca forh5llantlen och den geo- faltct och dess forhillande till omgivande berggrund)) logiska kartan, den tidigare bilden har modifierats. sammanlattar Grip sina och andra av Eolidenbolagets De svioniska bergarterna bildar dc aldsta elementen geologer gjorda iakttagelser och ger en ovcrsiktskarta, i berggrunden och i Ianets sodra delar utgor de den di- sorn tacker stora delar a\: sodra Norrbotten frh Laka- rekta fortsattningen av Skelleftefaltets svioniska bild- trask och Alvsbyn i o till Arjeplog och Slagnas i V. ningar. Dessa i sin tur brukar parallelliseras med de Det ar denna karta, som ined pb en del stallen fore- mellansvenska och sydvastfinslia suprakrustal- och tagna liompletteringar, ligger till grud f6r den geolo- djupbergartsserierna. giska kartbilden over dessa delar av Ianet. Flera av den lcarclslca formationsgruppens bergarter AV de arbetcn, som publicerats av iidman, mb spe- har sin direlita motsvarighet i norra och mellersta Fin- ciellt namnas det a\; %r 1939, i vilket pbvisas den bety- lands karelsla zoner. tlande utstrackning de lcarelska bergartsserierna har i Den stratigrafi, soin ligger till grund for Icartans laneis norra delar. bergartsindclning och for denna framstallning, Hter- I sambantl rned den sedan I940 pHg5ende malmlet- gives i motstiende schema. ningen i Norrboitens kin under S. G. U., vilken 5.r &dst i den svioniska cykcln ar I< i r u n a-A r- 194j fick fonnen av en inventering av hela het, has v i d s j a u r k o m p l e x e t, som sammansattes av vul- flera av de i arbctcna deltagande gcologerna publicerat kaniter (saval lavor som pyroklastiska bergarter) samt sina resultat. AV nicra regional karaktar ar T. Eriks- sediment och kallcstcn. Sedilnenten ar i stor utstrack- sons beskrivning av Pajalafaltet (1954) salnt uppsat- ning att tolka som omlagrade vullianiska tuff- och ask- ser om Balingeserien (Ahman och Odman 1952) och bildningar. De ar siilunda bildade i vulkanisk miljo. Vallen-Alhamnomradet (Ahman 1953). Verlcliga sediment - livartsiter och fylliter I den nu foreliggande beskrivningen kommer de ti- -finncr vi framst i Snavva-S j of allssericn digare publicerade arbetena att citcras narmare, i dcn med utbredning over ett omr5de i vastra delarna av m5n sorn deras resultat beror de i beskrivningen slcild- Gallivare, Jolilttnokks och Arjeplog-s soclcnar. Sericn rack forh5llantlena. bildar en maktig inlagring i Iciruna-Ar\lidsjaurl

Stratigrafiskt schema fbr urberget i Norrbottens lan

IZarelska cykeln Svioniska cykeln

SESKARELSKA ISTRUSIV SESSVIOSISKA INTRUSIV lnoni tektoniskt lugk om- Inom olnriden med veck- Revsundsgranit Veckning och niigmatitise- riden. Nedsankning men ning och migmatitijering Pegmatit 1 ring ingen veckning Basiska ghgbergarter Sye?~ilsei.ie~z: YNGRE SVIOSISKA SUPRAI

HIATUS Basiska-sura lavor Snav1.a-Sjofallsseriens sedi- TIDIGT OROGE9.4 KARELSKA INTRUSIV Syenitporfyr vid Kiruna ment och vullcaniter Syenit vid Kiruna Fyllit H~zpa~nr~dccgvn~zilserie~z: ] Veckning och intrusion Lavabreccia Kalksten Cranodiorit Tuffagglomerat Kvartsiter och Monzonit Tuffer konglomerat i Diorit vulkanisk miljo Gabbro ende schema och i testen, strider i vissa avseenden mot veder- LAPPOSIUM tagen praxis. Intrusion av leulcodiabas och hypabyssiska basiska gPngar De aldsta svioniska suprakrustalbergarterna,som visar stora variationer i utbildning och bildningssatt och vilka sakerligen ~\rorwml ~rfbildgting: I T'ukkoserie12, T'nrgfousseriev : omspanner en mycket ling tidsrymd, har sammanforts till ett Basalltonglomcrat (Pajala) I l3asalkonglomerat lc o m p l e X - Kiruna-Arvidsjaurkomplexet. Inom detta kan Intraformationella Iconglome~.at Intrafornxctionella konglo- man ursltilja olika s e r i e r, bland vilka Snavva-Sjofallsserien Kvartsiter merat sarskilt namngivits. Skiffrar, svarta el, grP Kvartsit Cenom ett forbiseende, for vilket forf. ar ansvarig, har piover- Dolomit, kalltsten Fyllit siktskartan (Pl. I) Kiruna-Arvidsjaurltompleset felaktigt beteclt- Jaspiskvartsit Effusiva gronstenar nats som serie. Sedimentara jarnmalmer Tuffer, tuffiter Aven lapponium visar stora variationer med avseende pi berg- Effusiva gronstenar arternas petrografiska utbildning och omspanner en avsevard Tuffer, tuffiter tidsrymd, varfor man har kan tala om det 1a p p o n i s k a It o m- I

Som pHvisats av G. Kautsliy (1gj7j, fiiljer p5 de ti- Icalkiga-. jarnmalmer. digt orogena, svionislta graniterna (Jorn-Arvidsjaur) I nara samband mcd de basiska vulltaniterna upp- en betydande denudationsperiod och darpH vidtager en trader i rninga fall hypabyssiska intrusiv. De 2r i re-

fornyad sedi~nentatior~sepoli.Under denna epok bildas gel- diabasartade, men awn ultrabasislta typer forekom- de av G. Kautsky sorn E l v a b e r g s s e r i e beteck- Iner. En speciell utbildningsform av dessa intrusiv ar nade sedirnenten samt de har inlagrade basiska vulka- de albitrika bergartcr, sorn br~tkarbenamnas leultodia- niterna. En del av de tidigarc till Vargforsserien forda baser. bergarterna hor sannolilit hit. Vaklio- och Vargforsserierna ar i hu\;udsalt sedimen- AV i Norrbotten upptradande l~crgartcrliorreleras tan serier, besthtle av grova lionglomerat och Iivart- med Elvabergsserien ctt konglomerat med obctydlig LI~- siter samt sltiffrar. Inlagringar av basislia vullianiter bredning vid Skelleftealvcns norra strand NV om Tre- forekommer. holmfors sarnt P i t c li o n g l o m e r a t c t p:~ Deger- Valtkosericns relation till lapponium synes bora tol- berget SO on1 Pite9. Dessutom hor mojligcn hit avcn lcas sH, att den forra scrien utgor en sedirnentar facies er1 del lersedirnent i liinets sijtlra delar. Det forra ltong- i dct lapponiska komplcxet, lolialt utbildad i vissa, under lomeratet, sorn utgor lortsattningen av ctt konglome- sanlining varande baclicn. Sedimentens liaralitar tyder ratomr3de i Vasterbotten, fortlcs tidigarc till Vargfors- pi c11 snabb arsattning, ofta i och omlcring mynningar scrien. G. Kautskys iakttagelser synes clock antyda, att av floder, som haft hog transportlcapaciiet och son1 san- det bor ltorreleras rned Elvabcrgssericn. nolilit i branta lopp lcornmit fr5n angransande hog-lan- Pitekongloineratet, som cntlast ar kant i ett fital der. Valtlcosediinenten orerlagras konforrnt av lappo- blottningar, ar polymikt och inneh9ller bollar av bl. a. nislia vullianiter inorn flera omriden. N on1 IiKiruna en gri granit. P9 Hallsliarct N on1 Degcrberget gc- dterigen ligger Vakkoceriei~konlcordant pi det sanno- nomsattes konglomeratet av en diorit och g14 granit, liltt lapponiska Kurravaarakonglomeratet. Inom Vakko- sorn bagge met1 all calierhct htir till tlcn liarelska Ha- jarvi- och Kovozonerna forekoinmer rikligt rned inlag- parandagranitscricn. Granite11 i konglomeratbollarna ringar av basiska lapponiska vulkaniter. Nu relaterade anses tillhora Jorn-Arvidsjaurgraniterna. Med hansyn forhdllanden ger stod rit tolkningen av Valilioserien som till konglomeratets lage omcdelbart intill det stora om- en facies av lapponiurn. r&kt rned sensvionisk migmatit och avsalmaden av Till Vargforssericn har forts ndgra smarre omrdden bollar av tlenna synes dct mcst troligt, att Pitelionglo- mecl lionglomerat och Inartsit i lanets sydligaste del. A1-

ineratet bildades under det sena sliede av den svionislta dersrelationerna mellan dessa i S belagna- sediment och cykeln, sorn infaller mellan Jorn-Ar\~idsjaurgranimna Vakkoserien rned utbredning i lanets norra del lian iclce och Revsundsgraniten. rned salterhet avgoras. Framst rned hansyn till overens- Foljande sliede i den svionislia utvecklingen kanne- starnlnelser i bergartsassociationen betralctas de som ho- teclcnas av en a~~drakvaftig ,iicckiziizg. Vissa delar av rande till detta tidigt karclslca avsnitt. berggrunden sankes ned till bctydarlde djup ined mig- Aldern p5 det i flera avseenden unilia K U r r a v a a- matit- och granitbildning i stor sltala till foljd. Det ar r a le o il g l o m e r a t e t har tagits under omprovning under detta sensvionislta sliede son1 R e v s LI 11 d s g r a- och forf. finner, att starka slial forcligger for en upp- 11 i t e n och mcd dell associerade migmatiter trildas. I flyttning av dctta bergartsled jarnte de darunder liggan- Norrbottens lan finner vi dessa bergarter utbredda de basislia vullianiterna ())Kirunagronstenarna))j till langst i SO. lapponiurn. De svionislia Kirunavulkaniternas lage over Med all sannolikhet svionislca gnejser och migmati- Kurravaarakongloincratct beror p5 blockovcrskjutrring- ter upptrader tlessutom inorn ndgra omritlen mellan ar. Tornetrasli och Kiruna. ]>et ar dock ovisst vilken sl~io- nislc granit, sorn has stir i sambantl med mctamorfoscn. Svenslta sprhket saknar, som nyligen phpckats av Ccijer (19j6 A, sid. 56r), en adekvat term for dcnna bergartsbildande Den liarelska cylic111 indelas i tvH supralirustala av- form av ltemiskt utfalld Itiselsyra. P%engelslta kallas den acherta tlelningar och tv5 scrier mcd tljupbergarter. eller >)jasperu.FBrf. foreslar h8r termen uj a s p i s Ic v a r t s i tu for denna bergart. Kvarts %r det dominerande mineralet, men De aldsta letien i tlcnna cyliel ar l a p p o n i u m dessutom kan forekomma magnetit, sulfider, karbonat, glimrar mcd Valikoscricn resp. Vnrgforsserien, och Fe-idg-Ca-silikat i varierande mangd. Jarnkisel Br en speciell form av jaspiskvartsit. Klastiska strukturer saknas helt. De tillsammans utgorantlc tlet lapponislia lton~plcsct.Lap- minst metamorfa formerna, vilka dock ar sallsynta, ar flint- poni~unar i sin norrnaln utbildning i stor ~~tstraclcning artat tata och bestar av finliristallin kvarts. Genom metamorfos slter en forgrovning av kvartsen, sorn d&bildar oregelbundna ltorn uppbyggd av basiska vulkaniter, men cn rili variation av med invecltlade och taggiga suturer. Jaspiskvartsiterna ar alltid sediment ingHr oclis;~. Bland dessa 1n5 som speciellt lta- mer eller mindre intimt associerade med lapponiums basiska rakteristiska narrmas svarta graf it- och kisforande skiff- vulkaniter. Kiselsyran har varit lost i termalvatten och utfallts ur dessa i sedimentationsbacken. NORREOTTEXS URBERG

Under eller mot slutet av dct lapponiska avsnittet in- har har en d u b b e l in i g m a t i t i S e r i n g. Gran- traffade en forsta karelsk veckaingsfas, och i samband sen mellan cle baggc migmatiterna ar flytande och har harmed intruderades H a p a r a n d a g r a n i t S e r i- endast Iiunnat schematiskt markeras p5 kartan. e n s bergarter. Liksom den aldre Arvidsjaursviten ar De under det se~dtarelskaskedet upptradande djup- det en tidigt orogen intrusivsvit, som ar rikt diffe- bergarterna utgores av gabbror, syeniter och graniter. rentierad. Sura, harts-mikroklinrika led har dock iclte iUed hansyn till det geologiska upptradandet kan de iakttagits. Karakteristiska drag ar a v S a k n a d e n a v uppdelas i m i g m a t i t g r a n i t S e r i e n och S y e- pegmatiter och den ytterst obetydliga n i t s e r i e n. En skarp gransdragning mellan serierna m i g m a t i t i s e r i 11 g e n a17 den omgivande berg- ar dock icke alltid genomforbar. grunden. Till migmatitgraniterna fijres ett flertal typer av gra- De genom denna veckning bildade karelska bergsked- niter, villia sinscmellan uppvisar minga gemensamma jorna utsattes for en kraftig denudation, varvid aveii drag i petrografiskt avseende (se tabell pi sid. So). L i- Haparandagraniten och den svioniska berggrunden n n g r a n i t e 11 ar clcn mcst utbredcla av dessa. Grani- blottlades. Nedbrytningsprodukterna finner vi idag be- term ar rika p5 kvarts och mikroklin. De ar i c k e varade i C a l i n g e S e r i e n s sediment, son1 fore- d i f f e r e n t i er ad e. Basiska eller intermediara led Bommer spridda i smd omriden frin Leipovaara i N synes srClmda ej forekomma. LI e i t f o l j e s i s t o r ned till kustcn S on1 Luleii. Sedimentell bestir ss gott utstrackning av pcgmatitcr och apli- son1 uteslutande av konglomerat och lmartsiter. Konglo- t e r. Granserna mot omgivande bergarter ar ofta ineraten ar polpikta och for bollar av Haparandagra- oskarpa och graniterna for diffusa rester av gnejs i oli- nit, Balingeporfyrit (se nedan), svioniska vulkaniter, ka stadier av resorption. I indnga fall har de icke ett in- Revsundsgranit, migmatit och pegmatit. NSgra geosyn- trusivt upptradande genternot omgivningen utan ar bil- klinalsediment tillhorande Biilingeserien har aldrig iakt- dade genom granitisering in situ. L a i n i o g r a n i t e n tagits och serien, soin den ar bevarad i v%-a dagar, sy- mecl utbredning sarskilt i lanets nordostra del ar ett nes vara en litoral eller landnara bildning. Harp5 tydcr cxeinpel pz"~en dylik in situ bildad granit. bl. a. den omstandigheten, att ltonglomeraten vid n3gra Syenitserien omfattar flera typer av intrusiv. Gabb- lokaler 3r intimt associerade med effusiva porfyriter, ror i ctt flertal massiv i trakterna NV och N om Kiru- des. k. Balingeporfyriterna. na saint i Pajalafaltet hor till denna serie. Storsta ut- Blot slutet av den karelska cykeln skedde jd rrytt PI[ bredningen har syeniter och kvartssyeniter med pertitisk vecktzirzg och tzeds?i~zk&lsg av berggrunden over pralt- mikroklin som tIominerancIe best5ndsdel. Syeniterna tiskt taget hela lanet. Veckningen var utomordentligt in- stk i nara rclation till gabbrorna S ena sidan och vissa tensiv och traffade icke blott karelska formationer utan till rlcnna scrie horandc graniter iden anclra. aven svioniska bergarter rycktes med dari. I samband Till cle senare hor p c: r t i t g r a n i t e n, son1 med med veclining-en skedde en m i g m a t i t i S e r i n g o c h sin val individualiserade, gr5blS harts och rijda till vio- djupbergartsbildningi mycket stor ska- letta, euiektpertitiska mikroklin ir en mycket karakte- l a och endast f5 omrsden, som t. ex. en del trakter ristisk bcrgart. Genom avtagande kvartshalt visar den langst i S, har undgstt att influeras av dessa senkarels- iherg5ngar till syeniterna, men andra sidan ltan den lta processer. stundom overg5 awn i Linagranit. De senkarelslta djupbergarterna intager en yta p2 Till syenitserien forcs S o r S e l c g r a n i t s v i t e n 31 540 km2 och senltarelska nligmatiter ingsr ocks5 till i lanets sylvastrn del. De uppvisar en betydande varia- en mycket vasentlig del i lanets urberggrund. I stor ut- tion ined avseende p5 mineralogislt sammansattning. En stracltning har migniatiterna bildats ur karelska supra- del gabbror hor si?ilunda hit och vidarc finnes syenitis- krustalbergarter, men aven Haparandagraniten migma- lia och k\rartssyenitiska led forutom inera normalt gra- titiseras och ltan stallvis overgi till en basislc slirgnejs, nitiska. Sorselegranitcr.na har stuildom hypabpssisk ka- helt i avsaknad av den ursprungliga granitkaraktaren. raktar. De stfoljes av en gingssit av granitporfyrer och Stora oinrdden med svioniska bergarter migmatitiseras diabas. ocks5 under detta skede, vilket haft till foljd, att aldre I Harads ~0~ltel1och angransande delar av Jokkmokks tektoniska och metamorfa strukturer bcslijjas eller hclt socken upptradcl- den S. k. E d c f o r s g r a n i t e n. utpliinas. Det ar en hornblcncic- och ibland pyroxenforande gra- -4rvidsjaurgramiter1 i norra clelen av Arjeplogs soc- nit, so111 ofta overgsr i syenitiska och kvartssyenitiska ken invaderas av senkarelskt granitmaterial, varvid svsr- former. Till de senare raknas U o d e n S y e n i t e r n a tolkade hybrida former uppstir. I vissa fall sker en to- och vissa, innc i senltarelska gramitmassiv Iokalt upp- tal regenerering av den aldre graniten. tradandc syenitiska resp. kvartssyenitiska bergarter. I trakten av Pite5 tranger den sen!rarelslia migtnatiti- Edeforsgraniten intar ell mellanstallning i syenitserien. seringen in over de sensvioniska inigmatiterna och vi Den ar nara associerad rned Linagraniten men synes icke sjalv upptrada inig~natitiscmndc. 3lc.d hrinsyn till diment men ar bildade i vullcanisk miljo gcnom avsatt- dess inincralogislia san~mansattningocli syenitiska va- ning i lokala sedimentationsbaclien. VerIcliga sediment rianter forcs den, churu med tvekan, till syenitserien. samt kallcstcn forekominer awn. I visa delar av kartomriidet upptradcr g 5 n g b c 1- g- arter :I\? sAval sur soin basisk kai-ak- Stratigrafi och tektonik t a r. Ilen gingbcrgartssvit, son1 beledsagar Sorsele- granitcrna, al. rctlan omnamntl. I omr%Iet lcring Salto- Nr"lgon stratigrafislc uppdclning av Kiruna-Arvids- luokta tusiststation fijrel.;omn~erg;ingar och lagcrintru- iaui-lcomplexet soin helhct lean ickc genornforas. Endast sioncr av gabbrodiab;~~.I-ktra.ffantle Alclcrn vct inan en- inoin 115gra fS omr~denar en s5dan mojlig. (last, att dc genomsattcr senliarclsl; granit. LiIialc.tlcs Ett av de bist lianda onnridena ar tlet egentliga yngrc 511 dcnna granit ocli dcss migmatiter Sr diabas- il 1- v i d s j a U r f a l t et, for vilket Grip (1935) pi gjngar ~ncllanKilpisjarvi 0th Karesuando samt perido- grundval av detaljcrade Icarteringar har framlagt en titen p5 Pieksennena i Torne Triisk. Man lean formoda, stratigrafi. I>e Msta ledcn utgorcs av basaltisk antle- att dessa gingar upptradcr p5 djup~&mk spriclior av sit och andesit, varp5 kommcr dacit, keratofyr och epeirogene'risk natur, \;illia avtappat nlagma f rkn sinia- Iivartskcratofyr. over dessa foljer sedan liparit. Vid skiktet. cn lokal overlagras de sura leden av andesit, tydande I-hsiska gkngar, cn del yngrc Sn den seilkarelska gra- p2 cn fornyad basisk \dkanisni. Den totala maktig- nitcn, andra alclre och av icke narmare angivbar ;Ider, heten av denna rikt differenticrade lavaserie, jatnte fijrelconlincr awn i kustomridet mcllan Kalix och Pit& hithorande pyroklastiska led, uppslattas av Grip till Sura till intermcdiiira g5ngbergai-tei-, granitporfgrer ca I 500 111. och fclsitcr, ar vanlip i nyssnamnda oinr5dc mellan Grip diskutcrar de telctoniska forhiillandcna i om- Kalix och I'itc5. Ktt par enstaka ghgar av granitporfyr I-%.let och £inner, att det ar mjukt veckat med flacka al- kantla fr5.n Ianets nordligastc del. Dcssa ghgai-s upp- veclcaslar i stort sett strykande i No-S'iJ. Veck- tratlantle iidikerar en niirn relation till tlen senl

av

ERKKl VILUKSELA

Fjallbergarler CdCdonm Rocks

Senkarelsk gabbrod~abas Lale .Kare!isn 6abbro- Diabss

YNGRE VULKANITSERIEN ALDRE VULKANIT~ERIEN )'Olfl?GtR VOLCANIC SERIES OLDER VOLCA,VIC SERIES

Pyroklastiska borgarter P,~roci~si~cRochs

rgarler

SNAVVA-SJOFALLSSERIEN S~JAVVA~ZJ~FALLSERIES

Snavvakvartsil

p Snsvvo Qu,,it/,/e

Fig. T. SORRCOTTEKS URBERG till dc sura letlen scricn sus tlacit-keratofyr-lipal-it. Sundius, i yilka bergarternas petrografi narmare Denna uppdelning iir grundatl p5 tlctaljltartcring och sliildras. noggrann mikrosliopering. Grip beslcriver b asa l t i s li a n d e S i t- frin ctt Inom dct andra stora ornr5dct mecl svioniska fHtal lolialer i Arvidsjaurfaltet. 13ergarterna har basal- \:ullcaniter, Kir~111a-G~lli\~are-Joli1in1o1~1i-omrddet,has tisk stl-ulitur och fijr strokorn av lialkrili plagioklas samnla uppdclning skett. Mecl sarslcilcl beteckning har (andesin-labrador), hornblende och pyroxen. Avcn i ~narkcrats syenitporfyren och syenitcn vid Kiruna. ovriga tlelar av het ar clenna bergartsgrupp spar- Karteringen inom omr5det ar av oversilctlig natur. samt representeracl. Man torcle dock kunna fora hit Den visar emellertid, att det r5der snabba och till sy- de gronstcnar, sttindom i form av vackra pillowla\lor, ncs re~elliisa vaxlingnr mcllan hasislia och sura led. vilka upptrarler son1 baddar inlagracle i Snavvasedi- Kwn inom dessa huvutlgrupper slier oftn cn viixling menten t. cs. i tralcten NO on1 Kabblafjallet. mellan olika pctrosyafiska typcr. Ett ;oltesgivandc ay A n tl c S i t i S li ;l l a v o r 1x11-stor utbredning. I dessa v5slingnr 135 en pologisli karta sliulle tar1.a cn As\-it1sjaurf;iltet har tlc hiltlat maktiga taclicn over tlctaljcratl Iiartcring, n2got som i iijreiiggantlc fall stora arcaler. Grip anscr, att tlc uppstiltt vitl sprick- iclie writ mojligt. cruptioncr. T vissa friska former bestsr andesiterna Sarskilt inom den del au vulkanitomr5det, som ut- av kalkrik plagioklas och hornblende i en pilotasitisli bretler sig onlitring Torne, Kalis och Kaitum Zlvar, grunclmassa. har cle basiska leden en stor utbredning. I omr5dena med intermediara-basislca vulkaniter i Kartans uppdelning av lavorna inom det namnda ovrc Norrbotten liar sakerligcn antlesiter ursprungli- omr5dct grundar sig p5 malcsosltopiska egenskaper gen ingdtt i icke oviisentlig miingd. T)e ar till fargen 110s bergarterna och foljer inga stranga petrografis- gr5 cller grona samt finliorniga. Vanliga former iir ka principer. Som intern~cdizra-basiska har beteclc- plagioklas- och uralitporfyriter. Ej sallan ar tle ut- nats gra till gr2grona, ofta porfyritiska >>gronstens>>- bildade som mandelstcnar rned cpiclot, hornblende, al- artade typer, till den pctrografiska karaktaren nar- l.\a l.~taltspater, -" lcalkspat och/eller kvarts soln mandel- mast att beteckna som andesiter och daciter. De sura fyllnatl. Xnnu forhillandevis \:a1 bevarade andesiter ledcn utgores av hartsforande porfyrer samt porfy- med skarpa och friska strokorn av andesin har iakt- rer rned alkalifaltspater men utan lnorlca mineral. Till tagits omkring Kaitumalven V on1 jarnvagen. 1 ett fargen ar de Ijusa med rocla, bruna eller grH farg- fall bestar bergarten av labrador i brett listformiga stro- nyanser. ltorn i en grundtnassa av pIagioIclaslister, hornblende .Kven inom PajalaomrStlet later sig de svioniska och nialmkorn lnccl annu slionjbar pilotaxitisk struktur. vulkaniterna uppdelas i tvcnne grupper (Briksson Trots det val bevarade tillsiHnclet fijrekommer i grund- 1954, sid. 30-31). Huvudpartcn av omridet met1 vul- massan smi runda fliickar med mikropoikiloblastisli kaniter upptages av dacitiska till andesitiska bergar- skapolit. ter. Sura, klrarts-mikrolilinrilia bergarter forekommer 1 regel ar clock bergartcr-na. si pass ornvandlade, huvucisakligen utmcd Tornealven. att den nuvarande mineralogislia drakten ofta omoj- Vitl en petrografisk bcsltrivning av Iavorna stoter liggor cn s3kc.r bestamning av deras primara Icarak- man 115 wirigheter bctraffantle nomenlclaturen och tar. S5lunda salinas ofta hornblende och primar py- man kan livlig-t instatnma rned Geijcr (1931, sid. 23). roxen finnes icke bevarad. Biotit i riiilig mangd ar nar han om denna skriver, att den >>ar tyvarr full- ofta rlct encla mafislca mineralet. En mer eller mind- standigt kaotisk,,. Chip har i sina arbetcn over Ar- re kraftig forskiffring ar ocks9 ett utmiirliande drag vidsjaurfiiltet vid hi&rivnirlgen av lavornn strangt ge- for dessa bergarter. nomfort den neovulkanislta terminologin och detta Plagiolilasen kan upptrada i va1 bevarade lister, mecl ratta, d5 bergartcrna annu i dnga fall kan upp- men dess sa~nmansattningar abnormt kalkfattig (al- visa aven helt delilcata \rulkaniska strukturer. :kven bit-oligolclas). En regiorlal albitisering genom avkalli- inorn Ien Iiontinuerliga ovc~ (len en i~~i~crogranitisk-~nil~~logr;~~lof~~~-isigl-~lndmassa g5ngen till sycnit och porfyrcns stora maktighct (> mcd strolcorn av plagioklas (ca jt+3j % An) saint 700 111) foranleder dock Geijer (1931, sid. 35-36) att stundom pertit och kvarts. I Arvitlsjaurfaltct bildar sul- tollia. :!cn so111 cn hclt ytlig, snabbt stclnad tlrl a\; cn tlacit lned pertit och kvarts overghgsfor~nertill liparit. m:~g-m;lhiirtl, som genombrutit clell ovcrlig-gande, i del- Stor utbrcdning syncs tlacitcr ha i Kii-una-Galliva- ta ~~ulkaniskaoinrbde sannolilit helt tunna jortlskol-- I-e-olnr:~dct, men aven hiir liar inctnmorfoscn lcit till p:m. De djupare tlclarna av magmahiirden avlcyldcs oinfl!rttningar i tlcn primiira mineralsammai~satti~i~~g-oc!~ stelnade Ir"lngsamt unclcr utbildning a\- djupberg- cn. villiet mctlfor sv5righeter \-id bcrgartens bestain- artsstr~lktur. ning. Plag-ioklasen ;Ir i stor utstrickning albitiseratl; I dctta sammanhang skall en annan foi- Kirunaon- entlast siilh fir den en andesins sa!nmansattning. rbdct speciell supi-alci-ustalbergart omnamnas, nainli- f'ertitisk faltspat forekomrncs. Den granoblastislia gcn den s. l<. magnetitsyenitporiyren. ncrgarten har grundmassan bestir av sur plagiol

I'oto 1.:. Grip

l:ig. 4. Icvarts-.faltspatsliror i intermediar liparit. Sordostsidari av Keddevarc. I Sic, j X. (Grip 193j, Fig. 36) Schlieren o/ quartz md/eI~ZsPar in lipsvite

PYROKLASTISKA BERGAIZTHR OCII SEDIMENT hi1cd 1 a V a b r e C C i a awes i dctta ~anllnallhangell P5 kartan has bland vulltaniterna ui-skiljts lavahrec- hergart, diir frammande bCrgartsfragment inneslutits cia, tuff, konglomei-at samt sedinlent i ~ulkaniskiniljo. i en lavabadd. Med sakerhet faststiillbara bergarter a\; En sarskild beteckning har vidare givits it Snavva- denna karaktar ar sallsynta. Endast i ett fall har en Sjofallsscriens sediment, vilkn behantllas i ett sal-skilt lavabreccia en sidan utstracl

1:oto C. Larsson L:ig. 9. 'I'uff med askstruktur i Sjiifallsserien. Block vid St. Sjofallet. ,'ISic, 40 X. TLI!~willi nsli s~I.z!cILI~.~i?z the S:!'O!RIIseries. Foto E. Vilultsela Fig. 10. Diskordantskiktning i Sjvfallsltvartsit. S on1 Juobno- tjakko. Cross-bcddi~zgiu Sjofull qrru~lzile. ten skiltl facies, so111 bilclats clels p5 land och tlels i A andi-a sidan r5dcr ofta clct inotsatta fiirh5llandet, grunt vatten. 4 att bcrgartcrna as till oigenkannlighet omvantllade. SOITIovan anforcles, overpHr Sjofallsli\;artsitci-I~:I 1)etta galler spcciellt tle sm5 omr;"lde ined supraltru- mot N och S successivt i Snavvasetlimenten. Dc scna- stalbergartel-, soln liggcr inncslutna i de stora senlia- re 5terigc.n $1- avsatta g-enonl snabb sedimentation i ett rclska granit- och ~~lig~~iatitterraiiger~la. under sanlining \.arande, sannolikt ratt lolcalt biiclicn.' Den I-cgionala mc.tamorfosen manifestcrar sig i fors- NSgon motsvarighc.t till Sna\l\ra-Sjofallssrrieri iir ta runlnlet genorn ell oniliristallisation, wrvid bergai-- iclte liiind. De p5 andra h31 i Kiruna-Arvitisjaurvullia- tesna ovc.sg5r till Icptiter och finliorniga gnejser. F6r nitesna inlagratle sediinenten visar i regel inga likhcter tlc sura ledens del resulterar en langre cli-iwn om- med denna serie. Untlantag ~itgorli\:artsiterna i Sau- 1.,lib - -.t a 11'isation . ofta i bergartcr mecl ctt granitislit ut- tanen och vid Jokkmokli, \:ilka i pctrografis1;t avseen- sccntlc. tie has likheter mcd \%sa types a\r Sna\~vak~~artsit.I Grip ( 1946, sicl. I j) skiltlrar sbluntla, hur liparitiska ett par tidigare arhctcn har ftirf. (Odman 1947: 1953) posfyrer genoin omliristallisation ofta blir forvillantlc wlat tiinka sig en parallc4lisering av Sna\:va-Sjofalls- lilia den por-fyriska randzoncn kring massiv met1 Ar- serien ~neden del sediment i Skellcftefaltet. Sggi-a vidsjaurgranit. starkare skal for detta antagandc kan cn~ellertitliclie Liknandc. iaktt;qylsc.r has gjorts t. ex. S on1 Tj5- f ramlaggas och f rsgan f5r Iamnas oppen. motes, X0 om Ha& stn inellan Kiruna och Gallivare samt p5 Sunisvaara 0 om Gdlivarc. Genom omkristal- Metamorfos lisation ovcrg-ir har riicla inikroklinlepiiter, ursprungli- gen tuffer eller rnijjligc.11Iavor, successivt och utan skar- I flera a\: de svioniska \wIkanitomrr"lclena utmarker pa grameel- i Linagranit. Snmn~aforetcelser finner man sig bergarterna ofta gvnom sitt utornor(lcntligt v51 beva- 1-\11ng -' storre fragment a\; vulkaniter inneslutna i per- rade tillstHntl. Lktta gallcl- iclie bara lavorna p5 1118nga titgranit i Kiruna- och Pajalaom~-Qdena. hS11, t. ex. i Arvitlsjaur- ocli Kirunaomr5deiia, utan Sal- utghgsbergarten as en intermediar till basisk iiven de med Iavorna associeracle pyroltlastiska bergas- vullianit, uppstir garna migmatit, antingen genom en terna och sediinenten. 1ilr"lnga g51iger as bergai-ternas mobilisering a\; 1)ergartcns egct li\.asts-faltspati~~atei-ial natur s5tlai1, att tle gott kan ja~iifijras nied hergarter eller gerlom tillforsel utifrin a\; granitiskt-peg-matitisl>lcptitfosmationen,,, d. v. S. Iciruna-AI-lridsjaur- AV svionisk 5ltler ar sannolilct aven de basiska till vulkaniterna. Den owe serien, son1 uppbygges av olika :;Lira @ngar, som satter igenom Pitekonglomcratct p5 scdiment, anser Hogbom ehivalera de svioniska sedi- lkgcrbergct utanfor PiteS (sc vitlai-c sitl. 25). menten i Skelleftefaltet. Sedimenten best% av falt- spat- och glimmcrrika l.r\~artsiter.~arkoser samt warta. 1: \15iga: sliiffsas och kall;sten. Svioniska sediment av olika Bldrar Setlimentens mctamoriosgratl varierar inom ratt v- tla granscr. Inom sedimentomrddet \/ om Vaimat as Inom ndgra spritlcla ondtlen upptrader setlimenta- tle sHlunda illa Stg5ngna och upptrader nu i form a\. ra bergarter, villia visserlig-en ined salierhct tillhor den Hderg-nejser. IJcn hoga biotitfrelc\vmsen samt den i et( svionislca cylieln, men villcas narmare placering i den- par fall anmarkniilgs\~artlarilcedomen p5 grafit intli- na cj alltid kunnat avgoras. Ile har p5 o\~ersilctslcnrtan lierar deras ursprungliga natur av koliga lersedimcnt. gi\,its en gemensam betecknii~g(gr5 grundfai-g). SedimentoinrHdet, som ir5n Sorvijaure straclcer sig I .Klvsby socken finncs tlylika sedimentomrklen dels nHxra linl mot S, has ingHende behantllats av Hogboin mcllan Visttrask och Storsuiid, tlels o on1 Tvai-&i stn i tlet ovan citeratle arbetct. h/leta~llorfosgradenar hiir p5 banan Alvsbyn-Pite5. 1 Jokkrnolclcs soclcen fore- lagi-e och sedinienten uppvisar cn dcl primart klastiska kominer oinr5dcn ined setliment Icring Norvijaurc, \! strdcturdrag. Hogbom urslciljer inom oinr5det olika sc- oin Vajmat stn p5 inlandsbanan saint SO om Larvc. tlimenttyper, varierandc frHn arkoser over iner eltcr Mojligen slcall awn de setliment~ soin upptrader i ett mindrc faltspatrilia k\.artsiter till skiffrar. I ett arlcos- mindre omrHde vitl \iolvojaure 45 Icm X0 om Arje- artat Icd uppti-ader obetytlliga inlagringar a\? magnctit, plog, foras till denim grupp. som av Hogbom tolleas so111 en svartsanda\rlagi-ing. Ca- Konglomei-at i t\jenne lolcaler 1101- a\~ntilt dessa sc- siskt \ulkanitmaterial forelcommer inlagrat i sedimen- diment, namligcn Pitekong-Iomcratet p5 Ilegerberget ten. AV ekonomiskt intresse ar det strHlc rned kalksten, OS0 om Pitc5 och ett kongloincrat \rid Skelleftealvcn so111 striiclccr sig p5 onise sidor om Nor\rijaure. Kallc- stras NV on1 knari i lansgransen vitl alven. stenssti-&et, som har en langtl av ca 6 km och en storsta bretltl a\; ca 200 m, innch5ller av lancts storsta tillg5ngas a\. kalk. Ikn iir i stor utstrackning Sedimentomrlden i ~lvsbyoch Jokkmokks socknar c11 lialcitsten av hog renhcisgracl (se sid. 122). ii l v s b y 5 o c k c 11. Sctliinenterl utgorcs mest a\. Sctlimrnt av samma typ som ovan och mecl inlag- gi-Sa eller s\.arta, stuiitlom santliga slciffrar. Ik for i ringar nv kalkstei~finnes tlessutoin \.it( Harautldcn S\! vissa fall grafit och mots\;;~sar d5 i pctrografislct a\.- om Joklcmokk saint nara Lai-\re SO oln Joldcinokk. Den scentlc Slielleftefaltets svarta slciffrar. Liksom tlcss;l sistiianintla forclcornsten 51- cntlast leancl i ansainlingas kan tle ivcn innehslla magnctkis. Kvartsiter och kon- ;L\. stoi-a lokala block. glomcrat 51- sallsynta. I onlr5tlct ij on1 Tvai-511 stn fin- l-latesinge11 a\. nu nainnda sediment $1- osalccr. En- nc.1- man i skiffcarn inlagringar a\; gr~ilstenslilcnantle ligt A. FIogbon~s(1931) observationer iir setliinentcn hergarter, soin sannolikt representerar tuffcr. I ett fall l tl r c a n drn inom oini-Hdet upptradande a l (l s t a observerades ett finbolligt tuffagglomerat. Stupnings- s v i o 11 i s lc a g r a n i t e n. lletta innebar s5luntla, att f6rhHllandena inom tletta oinrStle intlilcerar, att secli- tlc,sr;a scdiment - och formotlligen c15 aven ovsiga lik- iiier~tenligger ovanpH de i O upptratlande vulkanitcr- artacle secliment i Jokkmokks soclcen - vore att jam- m. I omsdttet inrllan Visttrask-Storsund tlomineras stalla mecl dc aldrc s~iprakrustalbergai-tcrilai Skcllefte- skiffrar. Ett intraformationellt konglomerat ing5r i faltet cller, for att tala mecl G. Kautsky (1957)) met1 tlcssa. clen s. k. h~lauslitlcnscricn. llet finnes inga observationer, p5 vilka en saker pa- Hiigbom betecknar dessa bergarter son sleptiterr och talar rallellisering inellan tlessa sctliinent och Skelleftefaltet orn askiktade leptitero av olika slag, aleptit riled ltlastislta livarts- liorna etc. Han anser, att i viss utstrackning vattenomlagrat kan grundas. P5 grunt1 a\; vissa allmanna likheter mecl pyroklastislit nlaterial ingkr i oleptiterna,). Aven orn detta nled de owe skiffrarna i detta falt forefallcr en parallelli- all sannolikhet ar fallet, ar den akvatisk-sedimentara nliljon si uppenbar, att f:iltspatkvartsit och arlios synes vara mer adekvata scring med Elvabergsserien inijjlig (G. Kautsky 19,571 termer. GEOLOGISK KARTA OVER NORRA DELEN AV DEGERBERGET PITHOLM, PITEA SOCKEN GEOLOGICAL MAP OF THE NORTHERN PART OF DEGERBERGET

Utarbetad av E. Ahman 1949

Q5

. '. .,..,. . I.". Konglomerat . (. '_ . Conglomerale 'I ;. ' ,'

, -.,;','.: .l. . ' ..L.. . ..l.:, . . (96ngar) ., y;:.v (dikes) '.'. .':.': .g 0 ... Diorit (gdngar) Oiorile (dikes)

Senkarelsk granit UlLaleKarelran Gramle

Forkastningar Faulls

Fig. 12. Pitekonglomeratet, Degerb-rget, Pitea. (E. .hman 1gj7, Fig. 3). FBr spridning godkiind i rikets allmanna Icartverk tlen 13 septemher 19j7. Pitekonglomeratet

Ilenna unilia liongio111cr:~tbiIcli1i11ghar I-issesligcn \.a- rit kantl sedan sl~liet:LV forra selilet och has ofta be- solits a\: csli~~rrcra~~tlcgcoioger, 1nc.n en mesa ing~~en- cle beslirivning gavs forst 5r 1939 a\' Grip. l sambalid med ltarteringen av kustomr4clet utforde Whinan ( 1957) en detaljeratl uppmatning och geologisli studie a\: 0111- ridet (Fig. 12). Den har givna beslirivningeri grundar sig delvis p2 L&halansobservationer. Konglomeratct ar val blottat i ett antal stora hallar i~~omde ovre delarna av L)egerberget, villcet framgir av Ah~nanslm-ta. ~I~SSL~~OIIIanstbr sainma ltonglome- rat i cn intressant blottning 121 Hall~liaret,2 Icm So ox Degerberget. Den hoga metamorfosgrade ar ett utnGrkande drag 1;oto 0, i)d~nan 110s konglomeratet. Den as sarskilt Itraftig pi Dcgcr- Fig. I j. Go11 a\- livsrtsdmr~ti Pitekonglomeratet. Degcrberget. bergets norra del, clar bergarten riastan till oigerikann- Pebble of qrravtz diovzte ilr /!~ePz/e conglotrwa/e. lighet migmatitiserats av den senlcarelska graniten. I

Kvarts . . . . 51 %J 64 % 49 % 63 % Go % 55 % rc $11 cle v21 bcvaradc basislca och sun gingar, so111 pd OSLI~I)vulkanit . 22 % 12 % 25 '36 13 0/, 30 % 24 y0 aridra hill upptriitler inom 1c~istoinrScIet mcllan Pited Basiskv~~lkan~tIS % 16 Oj, 16 % 14 % 10 % ~j % och Kalix och uppcnbarligen hor till tlet Epidot . . . . S% 8% SO,o 10% -- .S "4 S c 11 k a r e l S k a s k e d e t (se sid. 100). Detta for- Granodiorit . . l o//o - y0 -- 1 % hrollland pekar p5 att I'itckonglo~~leratctsg2ngar vore I00 0/0 I00 % I00 % I00 % I00 y0 100 att rakna till (l e t s v i o 11 i s k a s k e d e t. Porfyren har en intermediar qammansattning och Sr I Invid p. So,6 Degerberget 6ilcne"ta 1/4 m', 11 -. '141 - innehiller annu \-a1 bevarade strokorn a\ en basisk Xr z V om p. So.6 Degerberget a .-p o a 11 -1 106

Sr 3 0 om p. 80.6 Degerberget ) .- . o a n:203 oligokla.;. Den finkornigt granoblastiska grundmassan Nr 4 I 50 m SV am p. 80.6 Degerberget u r I) 11.- 130 ammansattes av mikroklin, kvarts, hornbIende, biotit Nr 5 I km SSV p. So.G Degerberget )) . -. r rn= 13 och titanit. DC basiska gdngarna beskrives av Ahman Sr 6 r. j km S oln p. 80.6 Uegerberget x - I) D n 100 (loc. cit., sid. 10) som diorit ; bland tlem har han Iiunnat

L Siffrorna i denna 1iolu111n anger antalet rLlcnule bollar. ui-Jiilja Ivenric generationer. Den alclre bestir av en fitdiornig, rtn~fibolitislibergart, som domineras av liorn- narmare parallclliscring n~cdnbgon av de olilca uncler- blende och dessutom for lilinopyroxen, harts, mikro- avdelningar, i vilka Imigmatit->granit. I>iffusa rester a\: sesats och givit uppho\- till Re\~~~ndsgranit(Whinan gnejsmaterial as ej ovanliga. 1953, sid. g). Struliturcn lian vara Iilast granitislit utbildad, men I lilihet mecl andsa miginatitgsanitcr av olilta 5ldras ?L andra sidan forekommcr oclis5 fall, tlar den iniste 3foljcs Revsundsgraniten av peginatitgbngas. Det ar bctecknas son1 granoblastisk. Strokornen a\; milirolilin dock endast kring- ]avremassivet, son1 clylika har ndtt har har vuxit p5 gruncimassans beliostnad. Struktusen Ggon inera betydande utbildning. 1k 1'5 kartan ut- ir lypisk 101- de nyss nainncla hybsitlerna mellan gnejs marlita forclcoinsterna ar till sin saininansattning cnkla och granit. Iwarts-faltspatpegln a t'iter. 1/1il;roklin, i regel cndast fop pcrtitisli, jamtc kvarts I Vasterbottens lan ltfoljes Revsundsgraniten i \.is- tlominerar. l'lagiolilasen 5r mindre vanlig an t. ex. i sa fall a\; gabbror. I Sorrbotten finnes e~nellertidinga den sura, normalt utbildacle, gro\prfyriska Revsunds- gabhror, so111 lian sattas i samband metl tlenna granit. pniten i Javremassivet. Till sainmansattningen ar den en albit-oligoklas. En brun, stundom Idoritiserad bio- lit ar vanlig i mlnga fall. Epitlot, titanit och ortit fore- Sensvioniska gnejser och migmatiter kommer. OmrPden i sydostra Norrbotten I J a v 1- c 1, ;I s s i v e t, clar I>(S. Gavelin loc. cit.). narc kapitel (sitl. 96). Ik iakttagelses rorantle Rc\~suntlsgsanitens biltlning. lle bergastes, som inoin oinrdtlet utsattcs for tlen som gjorts untler Sol-rbotlenskartering-e? stdr i full scns\:ioniska ~nigmatitisei-ingei~,utgjostles till sl6rsta 6verensstam1nclse metl Gavelins uppfattning. Ett a\- tlelen a\, pelitislta skiffrar a\; Skcllcftefaltstyp. Att har Gavelins exempcl p5 hur Revsundsgranit fram$r us nasmarc solia precisera, 121- i tlcn av G. Kautsky (1937) skiiirar genonl granitisering ar taget just fr5n ja\;re- nyligen uppgjortla s'cratigrafin over Sliellcftefaltet tles- massivet strax N om lansgransen, dar inan i vaghallai- sa sediment skall placeras, ar p5 gruntlval a\: nu forc- utmed kustlands\~agenser, hur cn skiffergnejs succes- liggande, bristfalliga obsei-\~ationsmatei-ialicke mojligt. sivt genom utbildning av milirolilinogon granitiseras Man kunde dock formotla - mcd tanke p5 den troli- till c11 gro\7poriyrislt Revsundsgsanit (Ga\din loc. cit.). ga Elvabergsiltler-11 pi de narlig~antlc.omr2tlena met1 Pitekonglomerat och Tviirisediment - ntt tle i stort granit. Uet ar icke mojligt att med sakerhet utpeka den sett tillhor Skelleftcfaltc'rs yngrc svioniska avdelning. migmatitiserande graniten, men met1 all sannolikhet har d. \-. s. El\:abergsserien. migmatitbildningen slictt under medverkan av nigon Man finner alla overgingar frsn annu rztt \-a1 bc- av tle svioniska graniter, som upptrader i dessa trak- varade skiffral- o\-cr grow slciffergncjscr till regelrat- ter. Det ar clock ovisst, on1 det varit en aldre eller yng- ta migmatiter. rc typ av svionisk granit. Forhillandena kompliceras Endast i obetydlig utstraclining iinncr man bcrp- tlarigenom att berggrunden i ratt stor utstrackning ge- ter av annan natur an sliiffel-sediment ingsentlc i Iicv- nomdranlits awn av senkarelskt granit- och pegmatit- sundsmigmatiterna i tletta omr;idc. .'ildrc vulkaniter el- material. ler granit av Arvidsjaurtyp har s5lunda iclx med sa- Intermediara till sura Kirunavulkaniter ingir rili- kerhet identifierats. Daremot for migmatiterna stund- ligt i gnejsterrangcrna. Alldcles klart ar detta i omr5- om inslag a\. basislia hergarter, vilka sannolikt reprc- clet SV on1 Kiruna, dar hergarterna stundom har lep- senterar basiska vulkaniter. I>ylil;a bergartcr bruliar titkaraktar. liven basiska vulkaniter in&. Brottstyc- ofta in$ i Skelleftefaltcts skiffrar. ken och sliriga rester a\- dylika basiter foreliomtner for I tle begransatle omrhdcrm met1 KC\-suntlsmign~atit 61-rigt ratt allmant i den grb typen av traktens svionis- omkring Alhamn moter antlra fiirh5llantlen. Storrc tlc- Iia granit (sc sid. 25 j. len av migmatiterna hal- har primart utgjorts av in- I omridet SV om Tornetrask stn ar gnejserna del- termediara till sura vulkaniter, till en tlel h\-or men i vis grova och porfyroblastfora~~deoch erh5ller en sye- viss utstrackning aven pyrolilastiska sctlimcnt (Fig. 14). nitisk pragel. Kven i detta fall ror det sig med all saw nolikhct om grovt omkristalliserade, kvartsfattiga vul- OmrPden i norra Norrbotten Iianitcr. Inom gnejsomrklet NV om Kiruna upptrader aven Tvenne omr;olden S on1 Tornetriisli samt ett omr5tlc mctamorfa men omisskanliga sediment. Silunda anstar kring Rautasalven NV on1 Kiruna uppbygges av svio- i cn jarnvagsskarning vid Maunujarvi mellan Krokvik niska gnejser och migmatiter av annan karaktar an de och Rautas stationer en gr5, relativt svagt metamorfo- nyss beskrivna. Med en viss tvekan har de forts till scrad kvartsit. Rergarten ar ovanligt ren och en analys denna 5ldersgrupp. Omr5dena ar icke kanda i detalj \.isas 96.9 % Si02 (analys av LKAB, Malmberget). och det ar i narvarande stund icke mojligt att narmare Kvartsiten ar i skarningen blottad till ett par tiotal me- ingi p5 deras geologiska forhbllanden. ter, men den verkliga maktigheten kan vara hetydligt Berggrunden visar \:aslande karaktar. Eergarterna storre. Utstraclmingen i strykningsriktningen ar icke ar i regel utbildade som gnejser, men adergnejs och kand. Den narmaste petrografislia motsvarigheten till migmatit kommer stundom till utbildning. Migmatiti- tlenna kvartsit finner Inan i Snavvaserien eller i kvart- seringen stbr i detta fall iclie i samhand med Revsuntls- siten vid Sautanen (se sid. 20). W andra sidan erinrar NORRBOTTENS URBERG bergarten on1 de lapponiska kvartsiterna. Den nara as- lanets sodra del mecl denna. Srismast yngre led var P a- sociationen ined leptitiska gnejser har motiverat Mau- j a l a s e r i e n i bl. a. omridena kring Pajala, Kalix, nujanrikvartsitens placering i denna svioniska ilders- Karungi, Vittangi och Kiruna. Efter en forsta veckning PY". intruderades den tidigt orogena H a p a r a n d a g r a- n i t s c r i e n. En fas av kraftig denudation och cro- sion overgiclt omridet, varvid den S. k. C a l i n g e S e- Karelska cykeln r i e n med sina ltonglomerat och porfyriteffusiv bil- Inledning dades. Cykeln avslutades med fijrnyad veckning, inten- si17 migmatitisering samt bildningen av den m5ngskif- I samband nled det malmletningsarbetz, som forf. tar& senlcarelslia intrusivserien. utforde i Norrbotten for Bolidcnbolagets rakning pi I vasentliga drag galler denna indelning annu, men 1930-talet (adman 1939) och vid SGU:s ltarteringar vissa andringar har vidtagits, som tarvar en narmare under senare ir, har framkonmit, att bergarter tillho- diskussion. Den nu franlforda stratigrafin framgir av rande det yngre urberget har vidstrackt utbredning, tabellen pi sid. 11. framfijrallt i lanets ostra, sydostra och norra delar. Med avseende pi ternlinologin anvandes p5 forslag Dessa yngre bergarter anses hora till den ltarelska cy- av T. Erilcsson (1951) beteckningen l a p p o n i u m keln. DC utgor pi flera stallen utmed gransen till Fin- pi de basisltt \-ulkaniska och sedirnentara bergarter, land frin Haparanda i S och upp till Kilpisjirvi i N som forf. benamnde Pajalaserien. Dylilca bergarter den direkta fortsattningen pi de finslta larelbergar- taclter visserligen stora arealer i Pajalafaltet, men de terna. har c11 regional utbredning over lanets sydostra, ostra Redan lingt tidigare stod det klart genom arbeten och norra delar. Vidare har termen lapponiurn tidiga- utforda bl. a, av A. Gavelin, Geijer, Sundius och Zen- re anvants av E. Miltkola (1941) for esakt motsvaran- z6n (for en sammanfattande oversikt se Geijer 1931), de bergarter i K Finland, varfor sHlunda starlta skal att urberget i Norrbottens lan bestod av en aldre och talar for anvandande av lapponium som betecltning en yngre avdelning. Den forra omfattade >)porfyr-lep- For dessa regionalt i norra Fennosltanciia upptradande titforn~atione~is>)(= Kiruna-Arvidsjaurkomplexet) bergarter. ~veni norra Korge finnes dessa bergarter suprakrustala bergarter sanlt vissa serier av djupbergar- representerade. ter. Den yngre avdelningen anszgs best: huvudsakligen Under de senaste 5rens faltarbeten har nytt observa- av sediment, vartill kom Linagranitens intrusivsvit. I tionsmaterial samlats, som fort franl till nya synpunk- det citerade arbetet for Geijer till den yngre avdelning- ter pi frigan om Vakkoscriens stallning i forhillande en &re Haultiserien, Valtkojanri- och Kovozonernas till lapponium. Silunda synes Valtlcoserien icke lang- sediment N om Kiruna samt ltvartsitforekomsterna p: re Iiunna tolkas som det &lsta ledet av dcn karelska Maattavaara, Rautusakara, Saurusvaara VSV on1 Svap- cykeln utan anses utgora en specie11 facies utav lap- pavaara, Hippainen och ~tniiveS on1 Dundret. Sedi- ponium. menten sanlmailfattades under betecltningen V a k k o- En annan stratigrafisk fr5ga av principiell betydel- iormationen. se ar Hldersrelationerna inellan Kurra\-aarakonglome- Genom de observationer forf. framlagt i arbetet av ratet och darmed associerade basiska vulkaniter i ena ir 1939 utvidgades begreppet Vakkofornlationen att sidan och Kirunavulkaniterna il den andra. Som fram- omfatta flera nya omriden. Dessutom visades, att for- fordes i den korta sammanfattningen av ir 1953 (0d- utom sediment av sltilda slag, awn basiska vullcaniter man) finnes starlca skal, soin talar for att Kurravaara- ingick i stor utstrackning. konglomeratet icke, som tidigare antagits, utgor under- Lanskarteringen har nu lamnat ytterligare vardefullt laget till porfyrerna vid Kiruna utan i sjalva verlcet ar observationsmatcrial i denna sak och nya detaljer har yngre och tillhor lapponium. fogats till den geologiska bilden. Som viktigaste mo- Dessa centrala frsgor kommer att disltuteras i tven- ment framstir nodvandigheten att U p p d e l a d e n ne avsnitt, som avslutar detta kapitel. I forsta hand karelska cykeln eller formationsgrup- foljer en redogorelse over de omrsden, vilka forf. an- pen i underavdelningar. Sammanlagt tvi ser vara uppbyggda av bergarter tillhijrande lappo- supralcrustala avdelningar samt tvi intrusiva serier har nium resp. Vakko- och Vargforsserierna. silunda ursltiljts. En indelning av den karelska formationsgruppen publicerades av forf. i en lcort oversikt av lanets ur- Lapponiska omriiden och bergarter berg ir 1953. )>Vakkoformationen>>i dess tidigare be- mbrlcelse uppdelades i ett aldsta led, benknnt V a l< k o- Lapponislta bergarter foreltomn~er inom ett flertal S e r i e n. Med tvekan ekvivalerades Vargforsserien i onlriden av varierande o~nfattningfrin Pite5trakten i OLOF I1 6~x1~~

S upp mot trakterna V om Kiruna och till Kilpisjarvi grafitrika och stundom kisiga typer. Bagge synes ofta i W. Till lapponium fores aven de suprakrustala berg- vara nara forbundna rned de vulkanislia gronstenarna. arterna kring Sjangeli och KopparHsen, dar de tillsam- Skiffrarna har ofta vacker sliilctning bevarad men fal- mans ined den S. k. Vassijauregraniten bildar ett fons- ler latt offer for metamorfosen, varvid de gir over ter i Kaledoniderna. till glimmersliif f rar. Metamorfosgraden varierar inom vida granser. Sto- De k e m i s k a s e d i m e n t e n visar stor varia- ra arealer ar migmatitiserade i senkarelsli tid, men berg- tion : lzalksten eller dolomit, jaspiskvartsit och jarn- arternas lapponiska karalitar ar dock i stort sett uppen- malm. Kalksten och dolomit ager stor utbredning och bar. A andra sidan finner vi omriden, dar sHval de se- utgor karakteristiska inslag i denna serie. De ar ofta dimentara som de vulkaniska bergarterna ar utomor- nara associerade rned vulkaniterna, i vilka de bildar in- dentligt val bevarade. lagringar. Mera sallan, namligen i Kalixomridet, visar I flera fall har det varit mojligt att antingen direkt kalken algstruktur. I nigra fall upptrader skarnjarn- eller over identifierbara, metamorfa led konnektera oli- inalm i Italken. Kvartsiterna det har ar frdga om ar, ka omrdden. Vid andra, framforallt smarre och frin vid 1Hg metainorfosgrad, tata och glasiga eller flintlika ovriga vitt avskilda omriden, ar detta icke mojligt. bergarter rned harts son1 dominerande mineral. Den Ibland bygger korreleringen pi den relativa aldern till visar i mikroskopet typiskt naggade kornsuturer. Bland vissa graniter genom forelcomsten av konglomerat med ovriga mineral marker man amfibol, pyrosen och mag- granitbollar eller till genomsattande granitghgar. Berg- netit. Denna lcvartsittyp salinar klastisk struktur och artsassociationen har en alldeles specie11 karaktar i lap- utgor med sakerhet ett kemiskt precipitat. Som tidigare ponium och korreleringen vilar i stor utstrackning pi anforts, benanmes denna bergart for jaspislwartsit. denna omstandighet. Aven tektonislza forhillanden har Den ar i regel associerad ined vulkaniterna. Vid sti- ibland legat till grund eller utgjort stod for ett bergarts- gande magnetit- och jarnsilikathalt overgir jaspislivart- omrides placering i lapponium. siten till skiktade kvartsjarnmalmer. Bland silikaten i For en skildring av den typiska lapponiska berg- jarnmalmerna marlees amfiboler, pyroxener och faya- artsassociationen ar de omriden agnade, som utgor den lit; troliga pseudomorfoser av greenalit har beskrivits direkta fortsattningen pi de lapponiska terrangerna i av Geijer (1925) frin Kaymajarvi i Pajala. Jarninal- Finland. De bista omridena ar darvid Pajala och Ka- merna ar ofta associerade rned lalk. rungi. Det smala kvartsit-gronstensstriket vid Kare- De lapponislia vulkaniterna ar genom- suando ar aven ett gott exempel. Det ar berattigat att giende basiska till sin lcaralitar. Eland lavorna marker inedtaga Kalixomrgdet, som, aven om det ej uppfyller man speciellt utsokt val bevarade pillowlavor. Dessutom kravet att utgora direkta fortsattningen p5 ndgot om- forekommer mandelstenslavor, dar mandelfrelivensen r5de i Finland, dock erbjuder i det narmaste identitet stundom mojliggor en tollming av lavabaddens over- rned Tornio-Kemiomrddet. (A. Mikkola 1949, Harme och undersida. Tata till finlcorniga gronstenar ar ocks; 1949). vanliga led, villta genom sin nara association rned fo- Nu namnda typomriden uppbygges av omvaxlande regiende typer likaledes tolkas som effusiva. Stro- sediment och vullianiter saint hypabyssiska basislia in- liornsforande typer samt spiliter synes vara rnera sall- trusiv, ofta i sd intim association, att det ej varit moj- synta. De genomgiende finkorniga bergarterna ar i all- Iigt att differentiera de olilca leden pi ijversiktskartan, manhet omkristalliserade och for hornblende som van- De mekaniska sedimenten varierar frHn ligaste morlza mineral. Till sin ursprungliga samman- grova, polyinikta konglomerat over kvartsiter till fylli- sattning var de sannolikt basalter. Vaxellagrande rned ter. lavorna upptrader bandade tuffer och agglomerat, som Grova, polymikta konglomerat ar i fast klyft endast ibland nir betydande maktighet. Tufferna Zr ibland Icanda frin Pajalafaltet, dar de utgor bottenbildningar vackert gri-gront bandade och gor bestamt intryclz av till lapponium (Eriksson 1954). I form av 1osa block att vara avsatta i vatten. Det ar i samband rned dessa ar dylika konglomerat lzanda frdn omridet mellan Vit- man finner overg5ngar till skiffrar. tangi och Pajala (se sid. 36). Intraforinationella kon- Tillsammans ined dc supralirustala bergarterna, glomerat, rned bollmaterial huvudsakligen av kvarts och framst rned vulkaniterna, upptrader gronstenar, vilka kvartsit, foreliommer sdsom i regel tunna inlagringar tolkas som h y p a by s s i s li a i n t r u S i v. Stundon1 i livartsiterna. har de annu diabasstrukturen bevarad. I andra fall har De senare kan vara rena och mycket rika pi kvarts, de ett gabbroartat utseende. Hornblenditislca former under det att andra typer for rikligt rned faltspat, vil- forekommer. Ibland har bergarterna en porfyritisk ket gjort att de tidigare benanmts leptiter. Den klastis- struktur med strokorn av uralit och/eller plagioklas. ka strukuren ar ofta vaclcert bibehillen. Bland fylli- Till dessa intrusiv ralznas ocksi en del ultrabasiska terna Iian man skilja pi gri, ofta sandiga samt svarta, bergarter, nu upptradande i form av talk- och serpen- tinstenar. Intrusivens nara forband rned vulkaniterna ro, granodioritisk granit,l leptiter av olika slag, kvart- tyder pi att de stammar frin en gemensam modermag- sit samt giinglivarts. Konglomeratet lian icke uppfattas ma. En specie11 typ av dessa hypabyssiska intrusiv ut- som en bottenbildning. Sannolikt iir det ett intraforma- gor leukodiabasei-na, som behandlas i ett sarskilt av- tionellt konglomerat, i vilket insvammats material frin snitt (sid. 64-63). den svionislta berggrunden. ddman pdpeltar vissa petro- Ett flertal av kartans lapponiska omrsden har i grafislia liliheter med konglomeratet pi Leipovaara, som prospekterings- eller allmant geologiskt syfte blivit nar- numera fores till Balingeserien (se sid. 73). mare undersolcta, andra har mera flyktigt studerats. Konglomeraten i den U n d r e k v a r t s i t a v d e l- Att i detta sammanhang ge alla omriden en mera in- n i n g e n ar intraformationella rned bollar enbart av giende sltildring ldter sig av olika skal iclce gora. I den livarts och kvartsit. foljande framstallningen kommer samtliga omriiden att I ovrigt utgores de klastislta sedimenten av kvartsi- namnas, men endast nigra gives en mera fyllig redo- ter och slciffrar. Kvartsiterna ar an relativt rena lwarts- gorelse. Bergartsassociationen berores relativt ingiien- bergarter, an ar faltspatrika led vanliga. Skiffrarna 5r dc - detta med tanke p5 dess stora betydelse vid Itor- i regel grii till fargen samt sandiga. Svarta, grafitfo- releringen. Petrografiska detaljer lanmas endast i vis- rande skiffrar foreltommer SO om ilIasugnsbyn samt sa fall. i nara association nied jarnmalmen i Junosuando kyrk- P a j a l a f a l t e t hor till de bast kanda lapponiska by. falten genom Erikssons (1954) nyligen publicerade ar- Kalltsten och dolomit ar vanliga inslag i Pajalafaltet. bete. De lapponiska bergarterna upptrader i I5nga och Dolomiten vid htasugnsbyn ar den mest bctydande fo- sammanhangande strik rned synklinal byggnad. Eriks- rckomsten, men Glen i omrSdet SO diirom finnes rik- son ger foljande uppstallning for stratigrafin i detta ligt med liarbonatbergarter. falt : Vulkanitavdelningen uppbygges till overvagande del av agglomerat och tuffer, de senare vid minga tillfal- Kvartsitiska sediment (och gnejser) len vackert bandade. Vcrkliga lavor ar, till skillnad mot Agglomeratiska och tuffitislta gronstenar forhillandena inom de flesta andra lapponislia omrC Kalltsten, dolomit och Itemisltt sedimentar kvarts- den, mera sallsynta. En spilitislt lava omn5mnes av jarnmalm Eriltsson frSn trakten av ilreavaara. Kvartsit med konglomerat I gronstensomridet SV om Jt~nosuandoanstlr p5 Fyllit (och gnejser) Suinavaara vid Tk-end6 alv cn taljsten. Formodligen Arkos och basalltonglomerat. representerar den ett ultrabasiskt intrusiv under lap- Hiatus ponislt tid. Liknande talk-serpentinbergarter ar typiska (svionislia bergarter) inslag i andra lapponislta omrHdens bergartsassocia- tion. Eriksson har vid tre lokaler funnit, att de lapponis- De lappolliska suprakrustalbergarterna upptrader ka bergarterna overlagrar den svioniska berggrunden. inom trenne separata omriden, som grupperar sig om- Bottenbildningarna utgores dels av arkos, dels av kon- lcring Saittarova, Kaymajarvi och Kaunisvaara. Eerg- glomerat, son1 for bollar av det svionislia underlagets arterna ar brant uppresta och bildar i stort sett tre vulkaniter. Nara Liviojoki ca 12 km V om Pajala, dar synltlinaler. arkosartade sediment vasellagrar rned konglomerat, for Ett studium av riktningarna av vecltaxlar och stang- det senare bollar bl. a. av en ltvartssyenitisk eller gra- lighet visar enligt Eriksson (loc. cit., sid. 26), att tvars nodioritisk bergart. Denna, som till sin karalttar ar att igenom faltet ungcfar frin Masugnsbyn mot Pajala tolka som hypabyssisk, har ingen kand motsvarighet loper en tektonisk deprcssion, in mot vilken veckaslar- bland Pajalafaltets bergarter. Eriksson (loc. cit., sid. na stupar. N darom har de silunda ett sydligt eller 30) jamfor den rned den svioniska dioriten i underlaget sydvastligt fall, soin S on1 depressionen ar riktat mot till Valtkosedimenten pi Maattavaara (se sid. 25), men N eller NO. pdpekar dessutom, att den uppvisar likheter ined den I nara anslutning till Pajalafaltet upptrader vid M e- intermediara graniten i bollar i Tianltikoskiltonglome- r a s l i n k a i Tornealven ett par smkre oinrdden ratet. rned lapponiska bergarter, av vilka det ena nyligen har Detta konglomerat ar observerat i en lolial vid Tian- besltrivits (J. Lundqvist 1952, sid. 237-251). Bergar- kikoslti i Kalis alv S om Saittarova. Genon~sitt inne- terna bestir huvudsakligen av amfiboliter, vilka tolkas hiill av djupbergartsbollar tilldrar det sig speciellt in- I arbetet av Br 1939 talar adman om bollar av osyenitr tresse (ddman 1939, sid. 75-77). Konglomeratet lig- och granit it,). Eriltssons detaljstudier av bollmaterialet visar, ger rned all sanriolilthet inom den undre sedimentav- att det narmast Pr fr&gaom plagioklasrikagraniter. Denoegentligt som ))syenitt betecknade bergarten har ingen likhet rned den delningen i Pajalafaltet. Eollmaterialet bestsr av gabb- senkarelslta syenitseriens bergarter. Fig. I j. Utbredningen av granitbolls- forande karelska konglorneratblock mellan Vittangi och Junosuando. Dislsibztlioz of bottldeus of Karelinx co?z- glonzerctle with grarrite pebbles. For spridning godkand i rikets allmanna Itartverlc den 13 september 1957 som metamorfa tuffer, och i dessa forekommer inlag- ovrigt bestir bollmaterialet av en rik variation av Ki- ringar av oren kalltsten och grafitforande, svart sltif- runavulkaniter, sediment sanlt kvarts. fer. Eergarterna utgor en fortsattning pi de av Geijer Blockens inoderklyft ar icke ltand. Blocken vid ( 1918) beskrivila graf itf orande sedimenten kring Palo Kuokso gor intryck av att vara lokala, men i Svriga Povio och JJerasjoki. Leptiter tillhorande Kiruna-Ar- fall indstc man raltna med en viss transport. Den vida 1-idsjaurkomplesets vullianiter foreltommer vid ett par spridningen hos bloclten antyder, att de stamrnar frin lokaler. Som Lundqvist antar, torde det vara friga om fler an ett Itongloineratomride. delar av underlaget, som genom veckning eller utmed Nigra graniter motsvarande dem, som ingir i b01- dislokationer forts upp till hogrc Iagen inoin den yngre lama, ar iclie ltanda i fast anstiende. Den albitrika ty- suprakrustalen. pen phinner om den albitrika graniten i Kovozonens Block av granitbollsforande konglo- ltvartsit (sid. 54). m c rat ar kanda inom ett omride mellan Vittangi, Konglomeratens karelslta ilder kan iclte betvivlas, Lainio och Lovikka (Fig. I;). I arbctet av ir 1939 men ett narmare angivande av cieras ilder ar icke moj- (sid. 83-44) besltrev forf. dylilta block frin en lokal ligt. vid landsvagen 7 km NO on1 Kuokso samt frh Manty- V it t a n g i f a l t et blev redan 1918 genom Geijer liero vid landsvagen 10 lim 0 om 1ilasugnsbyn.l Un- forem21 for en detaljerad undersokning och foljande der oversiktskarteringen i dessa trakter har nya block- framstallning grundar sig dclvis p5 Geijers arbete. I fynd gjorts. Ett karakteristislit inslag- i konglomeraten samband med lansltarteringen har nya data betraffan- ar bollar av rodaktiga, lwarts- och albitrika graniter. I de bergartsfordelningen tillkommit, varfor oversikts- ltartan avvilter frin Geijers ltarta. Sarskilt djupberg- 1 De ursprungligen funna blacken vid denna lolcal forde inga granitbollar; senare funna block for awn sddana bollar. artsomridena har fitt en annan konfigiration. De sup-

;j 6 NORREOTTESS URBERG rakrustala bergarterna ar uppdelade i smiirrc omrQden, upptrader i nigra st~-$li,sannolilit inveckadc i serien i son1 ligger inneslutna i de karelska intrusiven. ovrigt. P5 ett par sta1lc.n innehrEller kvartsiten intrafor- Nigon direkt forbindelse med Pajalafaltet existerar inationella lager av livartsbollkonglomerat. icke. FrQn traltten av l\ilasugnsbyn gir dock ett strik Gei jer ( 1918) besliriver inetadiabas upptr?idande i med lapponiska sediment, dels i hogmetamorf drakt, Iionkordanta intrusioner. Endast i ett par fall kunde dels i battre bevarat skick, i nordvastlig riktning fram clet intrusiva upptradandet faststallas. Erfarenheten till en punkt stras S om Vittangigabbron. Mat NV frHn andra lapponislia o;nrii"Lden visar, att intrusiva me- fortsatter de lapponiska bergarterna i Vittangifaltet tadiabaser kan forckomma, dock aldrig i s5 riklig med visa avbrott franl till Vakltosedinlenten pi Rau- nliingd som fallet ar i Vittangifaltet. tusakara. Darifrh kan de foljas mot NO over i det Vitl Jalketkurkkio finnes en inindrc forckonlst av lapponiska strik, sorn via Owe Soppero passerar ovcr serpentinsten, sannolikt representerandc cn av de rela- till Finland intill Ih-esuando. tivt sallsynta, men docl; fcs Lapponi~untypiska ultra- Eergarterna i Vittangifaltet ar i stort sett lilcartadc basiska intrusionerna. rned dem i Pajala, aven om metamorfosgraden i regel Kartsltalan har icke tillstit cn narmare uppdelning ar hogre, en omstandighet som hanger saminan med en av de olilta bergartsled, soil1 uppbyggcr berggrunden i kraftigare tektonisering och en rikligare genomsatt- Vittangifaltet och kartbilden ger ingen uppfattnir~g ning av graniter. Uet har icke varit mojligt att har fi oin drss i sjalva verket komplicerade byggnad. De lap- fram en stratigrafisk uppdelning. poniska bcrgarterna ar kraftigt vecliade och med all Eland omridets bergarter dominerar ainfiboliter. De sannolikhct forelcommer flera isoklinala veck. I nigra ar i regel skiktadc, till fargen grH eller grona och bor fall upptrlider sura, leptitiska bergarter i smala skivor, i likhet rned dem i Pajalafaltet tolkas son1 tuffogena for sin5 att utmarkas p5 Itartan. Mojligen representcrar bildningar. Hornblcnde och plagioltlas (basisk oligo- de inveckade eller efter dislokationer inskjutna partier klas-andesin) ar de vanligaste komponenterna, nien av det svioriiska underlaget. Den gcncrella stryliningen dessutom forekornmer diopsidislt pyroxen, biotit, kvarts, in0111 omrSdct lopcr i stort sett parallellt nlcd den lca- mikrolilin, magnetit och titanit. relska orogenens huvudril>amorfa>>form har hittills omojliggjort en exploatering. liomplettcrats mot So, diir ctt ininclre avbsott finnes Icke desto mindre fir man anse dessa grafitforekoms- i strr"lliet, som sedan fortsatter in i Finland vid Maunu. ter som en vilttig potentiell tillging. De grafitforande Vid sidan on1 dctta str51i finncs incllan Soppero och sedimenten bildar inlagringar i och vasellagrar nled Karesuando ett storrc omriidc mcd lapponisl; gronsten amfiboliterna. De ar ofta v21 skiktadc och bestir hu- rned obetydliga sedimentara inlagringar. Dessutom vudsakligen, forutoin av grafit, av tremolitiskt horn- upptrader forskiffrad talk-serpentinsten. Smarre, del- blende, mikroklin och biotit samt sus plagioklas i ringa vis sammanhangande lapponiska omrSden har kartc- mangd. Amfiboliterna for dessutom inlagsingar av and- rats o om Lanna~~~ra.I-Iar finnes vid Outavaara Itallt- ra, likaledes skiktade sediment, bestSende av alkalifalt- sten, grafitskiffer, jaspislivartsit och jarnmalm. Skarn- spater, kvarts och morlia mineral. jarnmalmsfyndigheterna vid Kevus, Teltaja och Sat- I formationen ingir p5 flera stallen aven dolomitisk tavaara (Geijer 1931, sitl. jg) ligger inom detta on?- lialksten. Vid nigra tillfallen har iakttagits kvartsrika rQde. bergarter, ghai samband incd omridets jarnmalmer, Nu namnda omrdden oingives av en ram av senka- som Stminstone delvis torde motsvara de kemiskt sedi- relska intrusiv och migmatiter, i vilka senare man annu mentara jarnmalmerna i Pajalafaltet. lcan igenkanna sival sedimentara son1 vulltaniska berg- Jarnmalmerna upptrader som linser eller lagerartade artes av lapponisk karaktar. bildningar i det skilctade bergartskon~pleset.De ar i re- I omridets sydvastra del upp till trakten V on1 Idi- gel associerade rned amfibol- och pyrosenslcarn och man vuonla ltan en uppdelning goras i ett undre sedimen- marker en viss bandning mellan detta och malmen. Vi- tart och ett Gvre vullianiskt led. En dubblering av des- dare finner man ibland skarnjarnmalm upptradande sa led har sedan sliett genom parallellt med stryltning- soin band i dolomitisk kalksten och dct ar uppenbart, cn lopande owrskjutningar. I ovrigt ar de stratigra- att IcaIk i minga fall utgjort moderbergarten. fiska forh5llandena okanda. Klastiska kvartsiter, ofta starkt metamorfoscrade, I dct ovac citeradc arbetet forde Odrnan bergarter- na inom o1nr5det till ))Val

S a p p a v a a I- a o m r i d e t. I samband med maln~letnin~sarbeteni borjan p% ~g,+o-taletkarterades Svarta grafitskiffrar, ofta med betydande magnet- detta omrdcle till vissa tlelar i detalj. ICartan, Atergiven kishalt, uppbygger en stor del air den lappo~~islcaberg- i PI. 4, har komplctterats av Theolin. I viiseritlig ut- grunden. P5 flera stallen inom sliiffrarna, sannolilit strackning 2s kartbilden grundad pi resultaten av mag- pi skilda nivier i dessa, finnes maktiga inlagringar av netiska och elelitriska miitningar. kalksten. liven basislia vullianitci- i form av grdgro~~a, I den IAglanta terrangcn mellan Svappavaara by och tuffogena sediment forekommer. Vaclzra blottningar i berget med jarn- och koppal-malmerna g5r med all san- dessa finner man inne i byn utmed landsvagcn Kiruna nolikhet grinsen mellan de svioniska bergarterna och -Vittangi (Fig. 16). Verkliga lavor ar sallsynta, men den lapponiska serien. Gransen svanger mot N och NO vissa finkorniga gronstenar torde vara effusiva. samt torde passera i det lilla nlyrstrilict mellan Sarlii- I samband med skiffrarna upptrades dessutom SOS- rova (med Sarkivaaragruvan) och Eergsmanivaara. tande bergartcr, som i falt gick under betecltningel~ De svioniska bergarterna best5r av syenitporfyrer och ))rostlivartsit)). En rnilirosl

0Parfy r 0jrrlka sediment 3 Grafitskiffer Porolxyy /irp/Iilrc .%dirnt'nls Grzphilic Phyllilt. ElSkarnC S>.,i,, ,.cForkastningFmll mKongiamerat Basisk lava Leukodlabas 0 0 0 Coi:olomerale Bssrc L.),, Kvarlsrika sediment nelsigo sediment ,P Veckaxel ...... :.. . .~ .... .: Qoarlzose Sedmenrs LSSOSCScdedmefils S5 Fofdexli

Iyig. IS. Pantavaara malmfaIt. For spriclning godkand i rikets allmanna kartverk den 16 januari 1gj8.

Vid Kaisjarvi upptrScler i kvartsitcn ett konglome- tavaara malmfalt (Fig. 17), f innes graf itskif fer samt rat ined bollar av Ieptiter, Iivartsiter saint, inera sall- jaspiskvartsit med inlagringar av jarnmalm. Dessuton~ synt: porfyritisk gionsten. Norr on1 sedinmlten vidta- upptrader konglomerat, son1 bl. a. for bollar av re- ger ett oinride riled blandad berggrund, i vilken in@r kristalliserad, rikt nlagnetitforande hartsit av nyss gnejser son1 sannolilit varit sura, svioniska vulkaniter. nainnd typ. Langre mot OSO pi nordsluttningen av IGilavaara Den smala utloparen visar i detalj en komplicerad framg-?ir av diagonalskiktningen i den har viil bevara- byggnacl och ar hopveckad med det svioniska underla- de Icvartsiten, ntt dess botten ligger i N (enligt obser- get. Strykningen gir i 0-V och veckaxlarna faller vation av T. Eriksson). Det ar silunda mojligt, att 35-50' lllot SV. nanmda gnejser utgor lapponiums underlag. Skiffern K i r u n a o m r H d e t. Enligt den aldre tolliningen ~nedsina vulkanit- och Icalkinlagringar etc. intar sd- av detta omr5des stratigrafi inledes lagerfoljden med lunda ett stratigrafiskt hogre lige, vilket ar i overens- Kirunagronstenarna och det darover liggande Kurra- stammelse med forhHllandet ovan. \~aaralionglomerat~villta tillsanunans brukar benam- Omridets telctonil; ar komplicerad med snabbt och nas K U r r a v a a r a k o m p l e x e t. Iletta stupar till synes oregelbunclet vixlande strykningar och stup- brant till m5ttligt brant mot o och overlagras synbar- ningar inon1 det foga Iiompetenta vulkanit-sliifferh- ligen av Kirunaporfyrerna. Sorn narmare kommcr att plexet. Aven stanglighets- och vetkaxelriktningar va- motiveras i ett foljande avsnitt (sid. 61-64), anser rierar. forf. ernellertjd, att Kurravaarakomplexet bor tolkas Inom omridet 0 o 111 S a u t U s j a r v i (S0 om som lapponiskt och att porfyrernas nuvarande lage Jukkasjarvi) med sina utlopare mot 0 till Leppakoski ovanpi detta ar betingat av tektonislta rorelser. Por- och n~otX till Taavonunnanen motcr samnla berg- fyrertia och Undre Haukiserien anses, lili~ointidigare, artsassociation som i de lapponiska typornridena. Ba- tillhora den aldsta cykeln. siska vulkaniter don~inerar,medan kvartsiter ar sall- Kurra\~aarakornplexethar behandlats \;id upprepade synta - endast smarre inlagringar har observerats in- tillfallen i den geologiska litteraturen. En i detalj gben- vid och S om Vittangialven. de beskrivning har givits av Sundius (1915) och lasa- I den srnala utloparen mot Leppakoski, omkring Pan- ren hanvisas till detta arbetc for narmare detaljer. I malctighet av 700 In, pb Valkeasiipivaara ar den avse- vart mindre, namligen 350 m. Konglon~eratetar rikt bollforande men for inlagringar av bollfria, sltiktade baddar (Fig. 19). Bollmaterialet uppvisar en rik varia- tion av olilta bergarter. De vanligastc ar sura vulkaniier - keratofyrer och syenitporfyrer - av samma typer, som moter bland de 8vcr konglorneratet liggande Kiru- navulkaniterna. AV stort i~itresseiir de relntivt rikligt foreltommande bollarna av magnetitsyenitporfyr och apatitjarnmalm. Den forra ar, sorn tidigare anforts (sid. 18), en for I

4I Foto 0. &lman Fig. 20. &tra Vlttangivaara med flaclct stupande lapponiska vulliar~iteroch sediment. E. TJiltangivnara w~thflat-Iyilzg Lnppo~zimrvolcanics mzd sedinzeuts.

ar relativt omvaxlande. Har domine- I-IORISONT I I best5r av grsgrona och inijrligr5, fin- rar dock helt basiska tuffer, vaxcllag- sliiktade och ihland bandade gron- randc inecl tuffiter. De senare visar stenstuffer. J oversta delcn av denna f lerstades diskordantskiktning. horisont finnes, direkt pslagrande en HORISOXT 4 utgores av en grov, hornblcncleril< ba- slzapolitiseracl metabasitbadd, cn 4 dm salt. malztig. granatbandad kvartsrandmalm. IIORISONT j : Kvartsitislzt tata, delvis silicifierade, IIORISOST 12: Bcrgartsserien avslutas uppit ined en oftast dif fust sliiktacle, tuf fogcna gron- pillow-lava av samma typ som i hori- stenar. sont 10.2 representerar cn basisk ksistalltuff. Fragmenten, som utgores av gront Kring R U o t a s A i e 43 km XV on1 Raresuando hornblende, blir upp till I cm stora. utbrcder sig lapponiska bergarter inom ett litet begran- IHORISONT 7: I denna horisont finnes finsltilitade tuffiter och cn tat, kisimpregnerad sat omi-%le. Del ar dct nordligaste i Sverige med dy- lilia bergarter i relativt I5gmetamorf dralit. gronsten, som ned5t for jarnmalms- slzikt. Omr3det omgransas a\- miginatit utom i V. D5r fin- HORISONT 8: Pelarforlzlyftad basalt, som forekom- nes lcptitiseradc och forgncjsade, s\ ionislia vulkaniter. incr i terrasser. Pelarna ar mellan 2 Kontalitcn mcllan clessa och lapponium ar icke blottad. och 5 meter hoga (Fig. 22) och ibland De lapponislia bergarterna ar utomordentligt val bojda. Pelarforklyf tningen utgor sa- blottade under iGgon km langd i den djupa kanjonda- kerligcn en ursprunglig stelningsstrulc- len S om Ruotasdive. Anda till sju olilia led har har tur. Icunnat urskiljas. Dct vastligaste Iedet best% av ca HORISOXT 9 best% av en skiktad morkgi-5 basisk 200300 ni inalitig kvartsitglimmerskiffer och kvart- tuff, son1 ofta ar sliapolitiserad. AV sitskiffer ined ofta val utbildad bandning. Speciellt bor stort stratigrafislct intresse 5r den notcras, att i sedirnenten upptrader liroinglimmer har skarniga lzalksten, som i profil 2 upp- och var i enstaka fjall ellcr i sliror (jfr sid. 96). En trader i denna horisont. pipe-artad diabasg5ng samt vita pegmatit- och aplit- HOBISOST I0 utgores av maktiga pillo~v-lavor.De ar ghgar genomsatter seclimenten. stallvis rnyclzet vackert utbildacle ined Man finner i Iivartsiten enstaka bollar av harts, pillows p5 0,s till I lnetcr i genom- kvartsit, leptit samt ell grA gnejsgranit. Den senare ar sliarning (Fig. 23). stundom ss pass deformerad, att i slipprov dess karak- PROFIL 7 PROFIL 2 Meter I Be rgart Meter Laqer Pillow - /ova Tuffogena grbhstencr med kvartsrandma/m

OOC

0 0

Skiktad tuff U. ka/ksten

Basalt

Delvis skiktad tuffit med j2t-nma/msskikt Kristalltu ff Diffust skiktad grunsten Basa/t - N- N - Nd- -2 - AN-

Basiska tuffer och tuffiter

Grafitskiffer

XXX XXX

X X X: X%)

XXX

% % X)

XX*

XXXX

Fig. 21. Profiler genom den lapponiska lagerfoljden i 0. Vittangivaara (efter G. Folcker). Scctio?ts tJwougJt the Lapporzian beds on E. Vittangioaara (after G. Folcker). rot0 11. 1;rietscll

Fig. 22. Pelarfiirklyftad lapponisk basalt. 0. Vittangivaara. Colz:i;~lzarjoiizti~ig i)~ Lappo:tia)z basalt. tar av granit 5r starkt bcslojad. K\;'Hgon exakt motsva- righet till granitcn ar icke kand i traltten, men dcn f5r narlnast j.mstallas med dc svionislza graniter, som ail- Foto R. Frietsch st5r langrc i V. ester on1 setlimenten fdjcr omvaxlande gronskiff- 23. Lapponisk pillowlava \,ilande p5 basislc tufi. 0. Vit- tangivaara. rar, talk- och serpentinsten, grafit- och magnetkisfo- rande sliiffer samt jaspislt\;artsit ined cliffusa band och impregnation av magnetit. Gronskiffrarna ar i regel starkt onwandlatle men glomeratartade breccior vilar dirclit p5 ctt undcrlag av kan ibland uppvisa primsr bandning och skiktning. IGrunavulkanitcr. Gronstenarna for inlagringar av lrallr 3Iotsvarighctci- till tlessa bergarter finnes ino:n andra och skarnjarnmalm. Iapponiska omr9dci1, tlas de upptrader i nara associa- Vid K a y r 5 v u o p i o ar endast kalk och skarn- tion med basiska vullianitcr. Sannolikt utgorcs de a\- iarnmalm lianda och \rid R e n S j o n basiska vulka- tuf ier. Gronskif f rarna bestir huvudsakligcn av horn- niter mcd kalk och skarnj5mn1aln1, of ta kisig. Jarn- blende, vartill liornmcr lilorit och talk. Talk-serpentin- nlalrnsf alten N juotjamavaara och Toppi (Sjuotjama- stenen torde rcprescntera hypabyssislta, ultrabasiska in- luspavaara) ligger inom detta omr%le. Vitl R o p i- trusiu. \- a a r a syncs endast gr6nstc.n upptrada ; den har Mot 0 stiger mctamorfosgraden snabbt och vid myn- ibland v51 bevarad pillowstru1;tur. Vid V a I I a s j a LI- ningen av Iianjondalen overgir bergartcrna till gnejs r e ar bergartsassociatioi~ei~mer fullstindig och man och migmatit. f inner has gronstenar, graf itsltif fer, liallisten och en De suprakrustala bergarterna strjker i N 10-40" 0; blSlivartsf6rande kvartsit. stupningen iir genoing5ende brant, onwaxlande mot Inga hallar har iakttagits i ~nalnli V i et o f a l t e t. 0 och V. Rlottningar finnes i och omliring Aitijolii i malinfal- NV och V om Kiruna finnes sex sn19, fr5n var- tets narhet. Uergarterna i clessa best5r av effusiv gron- andra helt isolerade onwiden med bergarter, villias lia- sten, ibIand ~nandelforandeoch stundonl amfibolitisk, raktar tydcr p5 lapponisk ilder. Dessa omr9den ligger tuffitiska och nigon g?ing fragmentforande sediment, Iiring Kayravuopio, Rensjon stn, Ropi- graf itskif fer och mcr eller mindi-e starkt forskarnad vaara, Vieto malnlfalt, Laukujarvi och lialkstcn. En gabbrolilinande bergai-t representerar moj- V a l l a s j a u r e. Uergartsassociationen ar lnycket ligen ctt hypabyssiskt intrusiv. Eergarternas fiirhdl- ofullstiindig och i varje enskilt oinride ar i regel en- lande till omgivande berggrund ar icke bekant. dast ett cllcr nigra fd bergartslcd rcprescnterade, en Urbergsf onstret omkring S jangeli omstandighet so:n i dcssa fall gor en korrelcring vansli- -R i k s g r a n S e 11. Inne i den kaledoniska fjall- lig. kedjan och utan san~inanhan~med lanets urberg i ov- AV speciellt intresse iir L a u k u j a r v i (Fig. 24), rigt g% de prekanlbriska bergarterna i dagen inom om- dar tuffogena gronstcnar ~ncdett understa let1 av lion- rklen olnkring Sjangeli och Rilisgransen samt i ett NORRROTTENS URGERG

0 400 m Laukujbcu \

Fig. 24. Laultujarvi malmfalt. For spridning godkand i rikets allmanna lrartverk den S januari 1gj8 srnalt str5li utmed gransen inellan dessa platser. P5 utbrediiing kring Sjangeli. I ornr5det Iiring Rilcsgriin- norsk sida om granscn has samma bergarter stor ut- sen Zr Vassijauregranit (let dominerande inslaget i bredning (Th. Vogt 1950). berggrunden. Skifferomr5dct I\J orn Kopparisen utgor Bergarterna i Sjangelifonstret har tidigare stude- fortsattningen pi sliifferstr5ket vid Sjangeli. rats och beskrivits av W. Petersson (1897). Th. Vogt Vullcanitcrna as ofta utbildade som hornblcndeslciff- (1941)diskuterar dem i sarnband med sina arbeten i rar-Peterssons Sjangelisliiffrar. Sannolilct representc- det norska urberget. Holmquist (1910)har beskrivit rar de i nuvarande inetamorfa slciclc s&al lavor som bergarterna i ornridet omltring Rilcsgriinsen. Vidare tuffer. Utmarkt val bevarad pillowla~ahar Johansson har Kulling (1950, sid. qj4-471) Iamnat bidrag till ialittagit p5 SjangeIitj2liko (Fig. 26). Aven mandelste- frigan on1 urbergets utbredning inom berorda on-5- nar foreliommcr. Till sin petrografislca natur ar berg- den. arterna att tyda som andcsitcr och basalter. Under sommarcn 1955 utforde H. Johansson en re- Sjangeliskif frarna uppvisar stundom fargbandnilig, kognoscering av omridet mellan Sjangeli och Kilcs- sorn sannolikt as au primar natur. Dessa bergarter granseu och den har reproducerade Iiartan (Fig. 25) saint andra bandade eller skiktade typer a\- grijnstenar har sammanstallts RV honom. Kulling has valvilligt as att tolka som tuffogcna bildningar. stallt till forfogande en del observationer rorande upp- Eland gronstenarna forcltommer iiven dioritiska till tradandet av skivor med fjallbergarter infallda i urber- diabasartade bergarter, vilka 5tminstone till en del tor- get i trakten av Vassijaurc. de vara hypabyssiska intrusioner i .i ulkanitserien. Det Berggrundetl inorn if r5gavarande omr5de bestoar av har icke nrit mojligt att p5 Iiartan sltilja den1 fr5n gronstenar av vaxlande ef fusir och intrusiv natur, se- o~rigagronstenstyper. diment och Vassijauregranit resp. kvartssyenit. Meta- Till tle hypabyssiska intrusiven hor aven den anto- morfoscn ar genomgiende ratt hog och bergarterna iir fyIlitskif fer med inlagringar av serpentinsten, son1 be- i stor utstriickning overfijrda till gnejser och har mig- slirivits av Petersson (loc, cit., sid. 7). Motsvarigheter matitiserats av Vassijauregraniten. De suprakrustala till dessa ultrabasiska bergarter finner vi inom andra bergarterna och deras gnejsiga derivat har sin framsta lapporiiska omriden. Ri ksgr

- GEOLOGISK KARTA QVER QMRADET SJANGELI-RIKSGWANSEN GEOLOGICAL MAP OF THE SJANGELI-RIKSGRANSENAREA Sammanstalld av Harald Johansson 1955

SKALA 1.200 000

01234 5678910km ridet forharskande bel-garterna - basiska vulkaniter, ultrabasiska intrusiv, grafitskiff rar, lersliif frar och do- lonlit - visar pAfallande liltheter med de bergarter, sorn vi inoter i ett flertal ornrdden med lapponisli berg- grund s;Pval i Norrbotten som i Nord-Finland (se sid. 34). Daremot kan icke i namnvard grad nigra likheter med svionislia bergarter andragas. Med hansyn till den pspekade likheten mecl den lapponiska bergartsassocia-. tionen vill fosf. fralnfora sorn sin Hsikt, att nu berorda supralirustalserie skall korreleras med 1apponiuin.l Enligt denna tolltning uppfattas Vassijauregraniten som tillhorande den senkarelska rnigmatitgranitserien. Kvartssyeniten har i petrografiskt avseende vissa drag, som pekar p5 cn samhorighet med syenitseriens sen- karelska intrusiv. I V a k li o j a r v i - I< o v o z o n e r 11 a dominerar visserligen Vakkosediment, men di de inom dessa onl- Gden as nara associerade ined lapponiska vulkaniter och nlot N i Pirrobesgen overgdr i dylika, har det be- funnits lampligt att behnndla dessa omriden i detta sammanhang, awn on1 darigenom framstallningens ram i viss nGn brytes. For en beskrivning av ovriga \JaliltoornrAden se sid. 5659. Vakkojarvi- och Kovozonerna har varit foremil for en detaljerad sliildring av Geijer (1927). Forf :S fram- stallning grundar sig i allt vasentligt pi detta arbete. Foto H. Jolmnsson Under lansliarteringen, ds aven dessa zoner blev stu- derade, har intet principiellt nytt framkommit, awn om Fig. 26. Pressad lapponislc pillowlava. Sjangeli. den geologislin bilden visat sig vara betydligt mer kom- Pressed Lafifionia~zpillow Invn. plicerad an den Geijer gnv. Detta galler sarskilt Vak- lioj5nrizonen, som bestHr av dtmiristone tre separata Sedimenten bestir till overvagande del av skiffrar, delar eller ))ribbor)) (se P1. 2). Vidare har en ny >)rib- delvis utbildade soin fylliter men ofta metamorfosera- ba>) mccl sediinent frandtomnlit vid norra anden av YI. de till glimmerskiffrar. De senare har mig~natitiserats Vuolosjarvi. Ett nytt moment ar dessutom, att mot N i av Vassijauregraniten. Fylliterna ar ibland svarta till Vakkojan~izonensedimenten, i frainsta ruininet fylli- fargen pd grund av riklig mangd grafit. Sedimenten terna, spetsar ut och ersattes av effusiva gronstenar, Zr dessutom ofta kisiga och rostande. Pd tvenne stal- som fortsatter upp over Psrrobergen, Overgingen sy- len has intraformationella konglomerat iakttagits air nes obruten och det finnes inga skal, son1 talar for exi- Johansson. Vulkaniskt material i form av grona till stensen av den forltastning, som p5 Geijers ltarta as ut- grs bandade bergarter ingir i iclce ovasentlig mangd i satt mellan Yl. Vuolosjarvi och Al. Talojarvi. sedimenten. Inlagringar av dolomit upptrader pi nigra De stratigrafiska forhillandena inom omridet ar ut- stallen i den suprakrustala serien. redda av Geijer (loc. cit.) och for en mera detaljerad Den allmanna strykningsriktningen loper i NNO- redogorelse hanvisas till detta arbete. Pd grundval av SSV och stupningarna ar riktade brant mot V. tidigare obser\lationsmaterial och pd det, som tillkom- Omrddets prekambrislta bergarter har av Th. Vogt mit under lanskarteringen, har J. Lundqvist och forf. (1941) jamforts nlcd de svioniska bergarterna i Skel- sammanstallt cn lcarta (PI.2) omfattandc ett omri- leftefaltet. Denne forfattare parallelliserar sHlunda den de nlellan Jaiirnanlti och Vakliojiirvi i S och fram till s~lprakrustala serien med Skelleftefaltets skifferserie sodra delen av Al. Talojarvi i N. P5 grund av brister och Vassijauregraniten med Revsundsgraniten, om vil- i det topografislta underlaget och darmed samman- ken den i flera avseenden starkt erinrar. hangancle fel i hallarnas lagen ar liartan schematisk En direkt korrelering mellan ifrHgavarande isolern- och i vissa stycken ofullstiindig, men den ger dock en cle ornrsden och andra urbergsomr5den i Norrbotten 1 Grip har muntligen meddelat, att han iakttagit hall med granitbollsforande ltonglomerat vid Valfojaure N om Sjangeli. ar givetvis utesluten. Vi ar i detta fall hanvisade en- Detta ltan anforas som stod for den har lancerade hikten. HBllen bart till likheter i bergartsassociationen. DC inom om- ltunde ej gterfinnas av Johansson. Foto R. Frietsch Fig. 28. Konglomeratlager i Vakkokvartsit. Poltetinjarvi. Coq$oi~zevatebeds iir Vakko qzrnvtzite.

anden av YI. Vuolosjnrvi utgores till overvagande del Fig. 27. Torlisprickor i Vakkokvartsit. TalojLrvi. av konglomerat, dels av normal Vakkotyp tned granit- ~~fztd~rrrcksi~zVakko qzmrtde. bollar, dels med enbart livartsbollar. Dessutom fore- koinmer grov kvartsitsandsten. Denna ribbas fortsatt- i princip ratt bild av detta ur tektonisk och stratigra- ning mot N 2r icke tillrackligt noga kind och over- fisk synpunkt viktiga och intressanta omridc. siktsliartans bild ar en ren konstruktion. I verldighe- I bHde Valiliojarvi- och Kovozonerna utgores sedi- ten ar bilden mycket mera liomplicerad. Kvartsit har mentens underlag av nler eller mindre kraftigt vittrade iakttagits mitt inne i graniten, sannolikt 0 om ribban, svioniska graniter (sid. 25-26). Narmast graniten fol- och mojligen foreligger har ytterligare en ribba. I rib- jer en bottenbildning bestSendc av arkosartat granit- bans nordostra fortsattning, SV om StuoratjHIiko, fin- grus och sandsten eller kvartsit (Fig. 27) ined lager el- nes hallar med osakert lage (topografiska kartan ar ler enstaka bollar av underlagets granit, kvarts, kvartsig mycket ofullstandig). De visar en ,or; granit, som mot jarnmalin och gronsten. vaster foljes av grova, granitgrusiga sediment samt kal- I Vakkojarvizonen domineras lagerserien ovanfor kiga slamstenar. DarpH foljer gronstenar, som Htmin- bottenbildningarna av effusiva gronstenar ined flera stone delvis ar av effusiv natur. Att bottnen i detta fall hundra meters maktighet. En inlagring av fyllit finnes verkligen ligger i 0 (i motsats till det normala forhsl- mellan Vieksalahti i S och fram till trakten V om landet i Vakkojarvi-Kovozonerna, dar den ligger V om Stuoratjikko, clar den formodligen spetsar ut i griin- sedimenten), framgdr darav att p5 vastra sidan av en stenen. skifierinlagring i det grova sedimentet skiffern for Val&ojarvizonen ar, som namnts, liomplicerat upp- sprickor fyllda med sand, kommande frin det overlig- byggd och pH tvenne stallen upptriider underlagets gra- gande grovre sedimentet. nit inne i zonen. I den sodra lolialen N om Pitkajarvi Kovozonen ar S andra sidan betydligt enlilare upp- overlagras den av kalkigt granitgrus. I den norrn dar- byggd. OvanpS bottenbildningarna foljer i No en einot synes effusiv gronsten ligga narmast graniten, kvartsit, i S daremot en fyllit. Langst i S, mellan Tor- foljd av konglomerat. Det handlar har on1 separata tek- neiilven och Al. Vuolosjarvi, ligger dock en effusiv toniska skivor eller ribbor av de yngre bergarterna ined gronsten pH konglomeratet. I stort sett foljer sedan fyl- stycken av underlaget, vilka slitits 10s och slcjuiits upp lit utmed hela strHket, dock med band av gronsten, pH varandra. som troligen ar intrusiv. Nasta led bestHr av kvartsit 0 och N om Pellilajarvi upptrader en annan kon- med enstaka rullstenar eller stundom betydande bad- plikation. Har har en spets ined lionglomerat och gron- dar av konglomerat. sten slitits 10s och slij~titsin i granitunderlaget. Kon- Vackrast finner man konglomeraten utbildade p5 glomeratet ar exceptionellt grovt och for latt pacltade, halviin vid ostra sidan av Poketinjarvi (Fig. 28). Boll- ofta huvudstora bollar av graniter av olilca slag frdn materialet ar mycket polymikt och bestir av ett flertal underlaget. olika typer av Kirunavulkaniter, porfyrit, gronstenar, Den nyfunna ribban ined Valikosediinent vid norra slciffer, blodstensmalm, jarnkisel och granit (betr. den NORRBOTTEXS URBERG senare se sid. 84). Konglomeratet bildar lager i kvartsi- re roll och att rorelserna framst utlosts efter forkast- ten. Vissa konglomeratlager sltar disltordant over den ningsplan, vilka ursprungligen hade flack eller mode- normala lagringen. Tunna lerskifferinlagringar med rat ostlig stupning. Vid oltad kompression restes kom- torltsprickor fyllda med kvartsit forekommer. Sedimen- plexet av forkastningsplan och mellanliggande berg- tens natur talar for en snabb avsattning intill och i en grundsblocli upp till brantstdende lage samtidigt som flodmynning. glidningar - overskjutningar - agde ruin mellan bloc- Ovanps sedimenten foljer i SO till slut de tidigare ken. Trycket var riktat frin 6 och de svionislia granit- omtalade gronstenarna, villca utgor fortsattning-en p5 gnejsterrangerna i V utgjorde ett mot detta resistent Vittangivaaramassivet. block. Forh5llandct langst i NO i Kovozonen synes indilte- P 5 r r o b e r g e n sanlt strsliet over H u o r n a- ra, att den avgriinsas genom en forkastning mot de ba- n e n b e r g e n f orbi Tjavelks skarnjarnn~alnl mot sislia Kirunavulkaniterna. Eristen ps blottningar omoj- SV ned till halvon K a l p m i n j a r lc a i Tornetrask liggor nAgra salxa slutsatser. I Kovozonen ar stryk- strax N om dess utlopp utgor en fortsattning av Vak- nhgen ungefar NO, under det att den i Kirunavulka- kojarvizonen som framholls ovan. Omrddets bergar- niterna ar uugefar NNV. ter utgores huvudsaltligen av olika gronstenar samt lcalk Betraffande de i dessa sedimentstrik upptradande och dolomit. Anmarkas bor, att i bergartsassociationen gronstenarna as det uppenbart, att bide intrusiva och icke har iakttagits grafitskiffer, kvartsit eller jaspis- effusiva typer forekommer. Vissa diabasartade, rela- kvartsit. Fyllit forekommer sannolikt (se nedan). tivt grow gronstenar ar tvivelsutan intrusiva. De mak- De lapponiska bergarternas begransning mot pertit- tiga gronstenarna i t. ex. Vakkojarviz~nensaknar i re- graniten i 0 ar tydligt och klart en disloltation (Geijer gel dylika drag och utgores till storsta delen av vulka- 1927, sid. 497). Sslunda kan man utmed linga strac- niter. Enbart deras betydande maktighet talar harfor. 1i0r V och SV om Raggisvaara i den branta sluttning- De ar finkorniga, men stundom forskiffrade och klo- en steg for steg folja den brant nlot V stupande skol- ritiska. Mandelstruktur ar relativt vanlig; skiktade ty- och ltrosszonen (Fig. 29). per foreliommer endast sallan. Mot V begransas omr5det dels av sura Kirunavul- I detta sammanhang sldl aven upptradandet av kaniter, dels av senliarelsk granit och syenit. Kontak- gingar av leukodiabas omnamnas (se aven Geijer ten mellan de svioniska och lapponiska vulkaniterna ar 1927). P:L grund av bristf alligt observationsmaterial visserligen blottad men ger inga direkta belagg, gcnom har endast ett fital gingar lcunnat utmk-leas pi lcartan. fragment el. dyl., pi sldersfoljden. Det framgir dock I verkligheten ar de lingt flera. Leulcodiabaserna skild- av stupningsf&-hf~llnndena,att Kirunavulkaniterna lig- ras narmare pd sid. 64. ger under (se aven Geijer 1931, sid. 43). Vakkojarvi-Kovmonernas telitonislta byggnad dis- Mot NO fortsatter gronstensserien frain till trakten ltutcras av Geijcr (1gz7), son1 betonar att denna mhs- S om Luossajiirvi. PA norra sidan av denna sjo uppe te vara betingad av overskjutningar. Enligt Geijer ar i bergen anstir migmatiter, son p5 grund av relilita in- Kovozonen skjuten upp over Vakltojarvizonen och lagringar av fullt klastislta, lerrika kvartsiter ined ns- gronstenarna SO om Kovozonen i sin tur skjutna upp gon tvekan betecknats son1 ltarelska. N5gon fortsatt- over denna. ~verskjutnings~lanenstupar brant mot 0. ning p% gronstensserien existcrar icke. Denna synbar- Son1 f raingk av Geijers schematiska prof iler f innes ligen snabba vaxling i geologin later sig knappast for- tv5 alternativa tolltriingar av overskjutningsforloppet : Idara annat an genom en forkastning utmed den lhng- >>Valtkojarvizonenlian vara en nedsankt del av sam- smala Luossajarvi. P% existensen av en forkastning ma synklinal som Kovozonen, eller den kan tillhora en tyder 5ven Raggisvaaras tvarbranta ostra stup samt annan synklinal>> (Geijer loc. cit., sid. 496, Fig. 5). det nedanfor detta liggande kallrika myrstriket, son1 Det sistnamnda alternativet synes Geijer mest sanno- utgor en direkt fortsattning pi Luossajarvi. likt. Forhdllandet mellan gronstensserien och den med Son1 framholls ovan, ar den gcologiska strulcturen senkarelslct granitmaterial genomdrankta aldre grani- betydligt mera komplicerad; sarskilt i Vakkojarvizonen ten V om Salmi by vid Y1. Talojarvi ar icke narmare upptrader flera overskjutningar. Harpd tyder icke bara leant. Med all sannolikhet framgir doclc genom sjon, cle ovan skildrade smarre blocken eller ribborna, utan mojligen nara dess ostra strand, den frin Valtkojar- aven de i N och S utstrackta raderna av 15nga och vizonen kommande dislokationslinjen. P5 detta tyder srnala sjoar. Dessa upptrader pi olika hill i Valtkojar- den granitiska bergart, som i flera hallar anstsr p5 vi- och Kovozonerna och ar sakert betingade av dis- strandbrinken mitt emot Salmi och som ialtttogs redan lokationer. Att narmare utreda det tektoniska forlop- av A. Gavelin (1889). I lilthet med Geijer (1931, sid. pet ar icke mojligt p5 forefintligt material. Forf. L 17) tolkar forf. bergarten son1 en aldre granit, soin doclc bojd att tro, att veckningsmomentet spelat mind- emellertid genom intensiv tektonisering och ltall-g\ enom-

4-570779. S. G. U.,Scr. Ca, Nr 41.6d~r1an

SORRBOTTENS UREERG

Iivartskorn. De for ibland grafit och/eller magnetkis. dels pi seriens allmiinna bergartsassociation, soin i alla Vissa led ar narmast att beteclzna sorn sandiga lersedi- 1-asentliga avseenden overensstammer rned den for lap- ment, andra dterigen som faltspatkvartsiter. Ibland fo- ponium typislza. Dartill lian anforas, att bergarternas rekommer Icallzrika inlagringar. P5 nigra slcilda stab strykningsriktning sammanfaller med den Iiarelska oro- len och mojligen p5 olika nivier i lagerserien upptrader genens allmanna trend. Gentemot dessa argument kan grova arkoser i kvartsitisk dralzt och rned fragment av anforas, att en jamforelse inellan Svartlibergarterna de f inare sedimenten. De rikligt f orekommande f rag- och Menstrasksedimenten i Elvabergsserien aven vore mentkornen av li~artsoch faltspat ger it bergarten ett berattigad. Bergartsassociationen i Svartli visar dock porfyrliknande utseende. Pi Kangesberget anstir bl. a. foga lilihet rned den senare serien, si som den ar ut- halleflintartat tata, ljust beiga till svarta sediment ined bildad i Skelleftefaltet (G. Kautslzy 1957). i mikroskopet fullt tydlig lzlastislc strulctur. De bestir I Norrbottens lcustland frin trakten av av kvarts, faltspat, sericit och biotit. Saivis ned till Pite skargird upptrader pi mhga hill Vid ett par tillfallen har tunna inlagringar av mork- supralzrustala bergarter tillhorande den karelska for- fargad, flintartad kvartsit pitraffats i de finkorniga mationsgruppen. Dartill kommer Zven karelska intru- sedimenten. En dylik kvartsit frin Kangesberget be- siv av olika ildrar samt grupper a17 olik5ldriga svionis- stir av en ytterligt finkornig massa av kvarts. Kvartsi- lia bergarter. Berggrundens yngsta led utgores av Icim- ten bor sannolikt tolkas sorn ett lzemislit precipitat och berlitiska gingar av okand ilder. Det torde linappast lean jamforas rned jaspislivartsiterna frin minga and- finnas nHgot omride i lanet, dar si minga olika berg- ra lapponiska omr"da en. artsserier ar representerade inom en si relativt begran- Kalksten har icke observerats anstiende inom om- sad area. ridet men lokala block av denna bergart har iakttagits Relzognosceringen av kustomridet har huvudsakligen vid nigra tillfallen. utforts av E. Ah~nan,som aven i detalj karterat vissa Nigra salcra lavor har icke ialzttagits. P5 tvenne delar av detsamma. Den foljande framstallningen ar stallen N och NV om Svartli upptrader emellertid son1 delvis grundad pi hans observationer och rapporter inlagringar i sedimenten finkorniga gronstenar, vilka (SGU :S arkiv). Specie11 uppmarlzsamhet har agnats icke lzan tolkas sorn sediment utan ined all sannolilchet Kalixomridet nied dess lapponislza bergartcr, men aven har utgjort basiska tuffer. ett flertal oar i sl.;argirden och imindrct omriden pi Till sist lzan namnas, att NV om Svartl5 forekom- fastlandet har studerats mer ing2cnde. Karteringen har mer sannolikt lokala block av serpentinsten av i hu- forsvirats genom den ojamna och glesa fordelningen av vudsak samma slag sorn de ultrabasiska intrusiv, som hallarna. En del oar och skar ar blottade si gott som forekommer i en del andra lapponiska omriden. helt, men inellan dessa ligger vida fjardar eller oar, sorn Smala gingar av en omvandlad basisk bergart has blott bestir av sand och grus och hclt saknar hallar. observerats. I denna framstallning behandlas omridet liring Ka- Tektoniken ar till huvuddragen enkel. I omridets lix ined angransande skargisd som en enhet, varefter sodra del g5r stryltningen i huvudsalz i N-S. I N vissa lapponiska lokaler av intresse i den sydliga delen svanger den till i det narmaste ost-vastlig rilztning. a\. kustlandet skall omn"amnas. Stupningen ar genomgiende brant och rilztad mot V K a l i s o ln r H d e t S bcrgarter och deras geologis- eller, inom omrsdet med ost-vastlig strykning, mqt S. ka stallning har vid flera tillfallen diskuterats i littera- Lokalt rider mer kompliccrade forhillanden sorn t. ex. turen (Svenonius 1916, Geijer 1931, Hausen 1936, Du pH Kangesberget, d3r det hallflintartade sedimentet ai- Rietz 1938, A. Gavelin 1938, A. Mikkola 1949, bd- kraftigt smbeckat. n~an1949, 1953). Uppfattningarna har gitt isar. AV en De observationer pi veclcaslar och stanglighet, soin del geologer har Kalisbergarterna betraktats sorn svio- gjorts inom omrklet, indikerar, att Svartlaserien bil- niska, av andra iterigcn som karelska. Det syncs up- dar en i N-S utstrackt skil. I N pi Bodvallsklinten penbart, att den senare uppfattningen, framford redan faller strukturen 60" mot S. I de ostra delarna av om- av Svenonius (1916) och poangterad av Geijer (op. r5det har de namnda tektonislza elementen ett i stort cit.) ar den riktiga. Som tidigare framhXts, har Kalis- sett vastligt fall. Langst i S faller veckaxlar och stang- bergarterna sin direkta motsvarighet p5 finska sidan lighet relativt flaclit inot N. Frin omrHdets vastra de- av Cottenviken. lar finnes inga observationer, d5 hallar har saknas. Den geologislca kartbilden visar snabba vaslingar Den har foretradda uppfattningen om Svartliberg- inellan sediment och basiska vulkaniter. Eilden kom- arternas lapponiska 5lder grundar sig dels p5 den ovan pliceras av den karelska veckningen och intrusioner av anforda tolkningen av konglomeratets granitbollar son1 Haparandagabbro och -granit samt aven senkarelska tillhorande Arvidsjaurgraniterna och den genomsattan- graniter. I stor utstrackning Ar emellertid bergarterna de granitens parallellisering rned Haparandagraniten, utomordentligt friska och bide vulkaniska och sedi- Foto 0. adman Foto E. .khman Fig. 30. Lapponisk pillowlava. E%tsliarsnas. Fig. 31. Kalkbandade lapponiska tuffer. 7 km 0 om E&tsliarsnas. Lappo~ianpillow lam. Lappolzimr Iztffs wzlh lzi~zeslo~tebaizds. mentara strukturei- visar for urbergsomriden i allman- I vulkaniterna ligger storre delen av omrahets lialk- het en forbluffande ldg grad av metamorfos. dolomitforekomster. De har besltrivits av Svenonius Enligt Ahmans preliminara resultat uppbygges lap- (1916), som aven ger analyser p5 deras sammansatt- poniums understa del av maktiga basislia vulkaniter. ning. Smarre forsok till exploatering har gjorts. De intager stora arealer i det yttre kustbandet frin Ett maktigt 1;arbonatstrHl; g%- fram over Vitgrun- Saivisnas i O till Storon S om Kalix i V. I vulkaniter- det och Lutskaret. &lot NO spetsar det sannolikt ut i na finnes maktiga inlagringar av ltarbonatbergarter, vulkaniterna pd Lilla Trutskaret och en NNo darom ofta i vasellagring med kvartsit och kalkiga fylliter. belagen 6. Pd Lutskaret bojer strdket on1 mot SV och Over vulkaniterna foljer huvudparten av sedimen- loper ut i havet. Karbonatstenen bestsr av doloinit och ten, som i framsta rummet utgores av skiffrar och doloinitisk kalltsten. Det ar i dessa bergarter som de grivacltor samt aven kvartsiter. Karbonatbergarter ar belianta, av Geijer (1931, sid. 173) beskrivna algbild- mera sallsynta i denna etage. Skiffrarna synes ha sin ningarna nir sin vackraste utbildning inom Kalisom- storsta utbredning pd fastlandet som t. ex. pi Saivis- rddet (se nedan). Tillsammans med ltarbonatstenama nas, Edtskarsniishalvon och S-SV om Kalix. Avskil- upptrader dolomitmargelskiffer, lcvartsit samt lerskif- da frdn dessa upptrader sltiffrar aven p5 Hastaskaret fer. Karbonatet intill klrai-tsitinlagi-ingarna ar garna ut- i Kalix sodra skargird. bildat som kalksandsten ined mm-stora, klastislta ltorn Vulkaniterna ar utbildade bide sorn lavor och tuf- av harts. fer. Eland de forra marker man vackra pillowlavor De smi skaren V :a och 0 :a Graddmanhallarna, be- (Fig. 30) men aven mandelstenar. Man kan ibland se, lagna mellan Storon och Hastasliaret, bestsr av dolo- hur mandlarna successivt anhopas till bestamda zoner, mitisli kalksten (Svenonius loc. cit., sid. 69, analys son1 sannolikt markerar topparna av lavabaddarna. No. 16). Huruvida den ltan utgora iortsattningen pi iiven finkorniga till tata gronstenar forekommer. striltet frin Lutskaret och Vitgrundet ar osaliert. Fig. Skiktade eller vackert bandade tuffer ar vanliga in- 32 ar en av Ahman utford detaljltarta over V :a Gradd- slag i vulkaniterna, t. ex. kring Edtskarsnas oc11 pi Stor- manhallan. Kalltstenen for har ofta rikligt med Itlas- on. Inom det senare omrddet finner man overgingar tiska kvartsltorn samt inlagringar av kvartsit, son1 vi- till skiffersediment. Tufferna for pH minga stallen sar diffusa overgdngar till omgivande karhonatlager. smala band av liallt (Fig. 3 I). Genom sltjuvningsrorel- Ibland as kvartsiten utbildad som ltalksandsten. Den ser i sarnband med veckningen har de slitits av till om- sydostligaste udden av sltaret best% av en morl; dolo- stjartande, snedstallda linser, sorn ligger mellan tuff- mitmargelskif fer. banden. I andra fall ligger ltalken son1 lingsmala lin- P; flera stallen inom l

4t-570779. S. G. U.,Ser. Ca, Mr 41. ildlrlaft ning I id base11 p5 nam 3 m och en hojd av 3-j tlm. I tvarsnitt ar algkupolerna runda och vaser frHn en jamn basyta upp genoni overliggande leak 1 nornda fall ar skikttjockleken i cle lconcentriskt skilctade lcupolerna ett par mm men lian i jatteexemplaren vaxa till det tio- dubbla. Ibland bildar stromatoliterna enlcla lager eller horisonter, men de anhopar sig ibland till >>kolonier>>. Sdluntla omges jatteexcmplaren p3 Vitgrundet av an- hopningar av srnarre exemplar. Mellan och omlcring liupolerna firines livartssand. som troligen med \rigor eller havsstroininar insvanmats i kalkslammet. Genom algliupolernas stallning i lagren ar det mojligt att tol- 1a avlagringsriktningen. Skiffersedimenten ar utbildade som fylliter samt glimmerskiffrar. Grafitsliiffrar ar sallsynta inom om- rddet. Vid Karlsborg (Ahman 1948 A) samt pd Hasta- slcarets Grihalla upptradcr dock wart sliiffer med re- lativt hog halt av grafit samt ibland awn med svavelkis. Konkretionara bildningar av ett duvaggs storlek ined l:oto IGE. Mars en liolig substans har iakttagits i skifferomridet N on1 Fig. 33. Algstrukturer i dolomit. Vitgrundet, Kalix. Saivis. Skiffrarna p5 Hastaslcaret ar vackert bandade, Algal strztctrwes in dolo)fzite. for att icke saga varviga och man vill instamma med de bildningar iakttagits bl. a. pH V :a Graddmanhallan, Hausen (1936, sid. 65), nar han talar on1 >>seasonal V:a Trutskaret och Trutskarshallan. I regel ndr alg- banding,. P5 Hastasliarets Blihalla har Ahman upp- bildningarna blott nsgon dm i gcnomskarning. P5 Vit- m5tt 60 vasv pH 3,70 n~,d. v. S. i medeltal 18 varv grundct finnes emellcrtid escmplar lned cn genomsl;iir- per m.

Foto S. Hjort Fig. 34. Algstruktur i lapponisk dolomit. V. Griiddmanhallan. Sat. storlek. Kvartsitiska secliinent av storre malttighet ar iclce stalbergarterna. ~venden S. It. Haparandamonzoniten kanda inorn dct egentlign Kalixomridet, utan i regel intruderar den supralirustala serien (se sid. 65). bildar kvartsiten endast smala inlagringar i andra sedi- Inom P i t c s li 5 r g i r d finnes likartade lappo- ment och vullianiter. Ett par nsgot storre kvartsitinlag- nislta bcrgarter blottade p5 flera oar och skar frHn ringar upptrader vid Codon X0 om Eitsliarsnas. Raggen i NV i riktning mot SO over ostra delen av Jaspiskvartsiter ar icke kanda i fast Itlyft. Loltala Vargon, Kluntarna och Rebbenoarna. Uppenbarligen block av en flintartat tat l-artsit med 9&99 % SiOn utbreder sig har ett storre lapponisltt omrdde, dar dock (analys G. Assarsson) finnes rikligt ansamlade pi ost- tyvarr blottningar ar alltfor fi och glesa for att en ra stranden av Ercdvilien SSV om Saivis. Slipprov sammanhangandc gcologisk kartbild skall lcunna pre- visar en starkt pressad lwarts nwd smi fja11 av sericit steras. I det foljande Iiommer nigra av de viktigaste samt enstaka ltorn av rutil och malrn. Med all sanno- lokalerna att omnamnas. lilihet foreligger en kemislit utfalld kvarts. K l u n t a r 11 a ligger ute i yttersta havsbandet 22 Algbildningarna samt flera andra strukturer i sedi- km OS0 om Pitei. Loltalen har redan i korthet skild- menten tydcr p5 en avsattning inom den littorala zo- rats av Grip, som besltrivit den har upptradande li- nen. Vulkanitcrna med sina pillowlavor och flerstades tiumpegmatitcn (Grip 1939, 1940). Sedermera har Ah- upptradande inlagringar av sediment indikerar bild- mail karterat lokalen i detalj (Fig. 3; ; se Ahman 1957). ning pi ett kontincntalrandomride med temporara Den dominerande bergarten utgores av ett basiskt cffu- transgressioner och regressioner. siv utbildat som pillowlava, mandelsten ellcr porfyrit En detaljerad redogorelse for de tektonislia forhdl- (endast pillowlavail ar sarsliilt markcrad p5 liartan). I laildena faller utom ramen for denna framstallning. lavorna finnes inlagringar av tuffogena, delvis sliiktade Sett i stort syncs Kalisomr&lct bilda en antiklinal med bergarter, morli och finkornig kvartsit samt oren kalk- vulkaniter upptagande centrum, flankerat av sediment. sten. P2 Hastaskaret stupar sedimenten mot NV, men et'i Kvartsiten har en kornstorlek av 0,2-0,s mm. Ut- studium av sedin~entstrukturernavisar (Hausen 1936, over kvarts finnes endast magnetkisstoft. Klastislt sid. 65; Ahman 1948): att lagerserien ar invcrterad. strulctur salinas och bergarten fir tolkas som ell jas- Sannoliltt ar antiklinalen overstjalpt niot SO. pislcvartsit. Kwrtsitcn ar i stor utstrackning fragment- Nasta omride mcd lapponiska bergarter av intresse forande, nwn man frigar sig, on1 icke denna struktur ar H i n d e r S o n o om Lule5 med de intilliggande hanger samman med den kraftiga tektoniseringen. San- oarna Degeron, Lsngon och Esterson m. fl. En stor nolikt bor bergarten tolkas som en mekanislc breccia. del av Hinderson bestdr av basislta vulltaniter sdsom Grip kallar bergarten pseudoIiongIon~eratoch anser, att pillowlavor, mandelstenar och ))slaggiga,, mojligen bergarten uppstitt genom tektoniscring av kvartsit spilitislia lavor. Awn massformiga, finltorniga och ofi- vascllagrande mcd lerskiffcr. Tunna Iwartsitinlagring- tislit struerade gronstenar forekommer. Till en del kan ar i tuffen ar avslitna och fragmentartade. dessa vara intrusiva, men i vissa fall for de slciktade C a g g e n ar belagen 8 kin NV on1 Kluntarna. liven och fragmentforande inlagringar, vilket pekar pH ett denna lokal har tidigare beskrivits av Grip (1939). Ett effusivt bildningssatt. Fyllit och dolomit bildar ocksi parti tvars over on i K'-S as val blottat och har de- inlagringar i \~ulkaniterna.Ett 200-300 m brett dolo- taljltarterats av Ahman (1957) och Theolin. Berggrun- mitstrili av ca 2 kin langd gir i riktning VSV-OSO den sammansattcs av flcra olilia bergarter och har en genom vulkaniterna i Hindersons nordviistra del. Till komplicerad historia. Den aldsta bergarten utgores av en sliillnad mot karbonaten i KalisornrHdet ar detta kar- pillowlava, vars >>kuddar))dock ar kraftigt tektonisera- bonat ofta starkt forskarnat. En kisig skarnjarninalm de. Nara associcrad med lawn upptrader en finltornig, upptriider i dolomitstriket. Svenonius (1916, sicl. 15- svartgron, I~ornblenclcrilibcrgart, vars effusiva natur ej 23) ger en narmarc sliildring av dolomiten, sorn vid ar saker. nHgra tillfallcn har exploaterats i liten skala. Ovanps piIIowIavan foljcr ctt skiktat komplex. I Ovanpi vullianiterna foljer skiffrar, i regel utbil- detta ingdr cn finkornig kvartsit med glasigt gry och dade som grd, rncr cllcr mindre tydligt bandade fylliter. utan klastisk strulctur. Uppenbarligen ar den av sam- Svarta grafit- och kisforande skif frar forckommer ma natur som livartsitcn p5 Kluntarna. Cergarten ar men ar ovanliga. magnetkisforandc. I nara association nied lwartsiten Liltheterna med Kalisbergartcrna ar pAfallandc. EII forekommer glimmerskiffer samt ett grstt, ibland skik- sltillnad ar dock, att inonl Hindersoomridet metamor- tat sediment av orcn kvartsitisk natur. Uppe pi ons fosgraden ar hogrc, bcroendc pi narheten av Hapa- hogre centrala del anstir konglomerat nied bollar av randagranit och scnkarclsk granit. Den forra genom- gingkvarts (cller jaspiskvartsit?), Icptit, gronsten samt satter sltiffer p5 Lingons norra del och pi andra h511 obestambara finkorniga sediment. for den fullt identifierbara brottstycken av supraliru- V a r g o n uppbygges av senkarelsli granit i vastra Basitghngar Bask Dykes

Kvartsitisk breccla .- .- .- .- Ouarlzi~icBreccia

Fig. 35. Geologisk lrarta Over Kluntarna i Pite slc%rg&rd(efter E. Ahman 1957). Geology 01 the Klzs~ztnrnaIslaizds. 0 l90 200 340 4e0 500m For spridning godkand i rikets allmanna lzartverk den 13 september 1957- delen, under det att dess mellersta och s~dostradel OmrAden rned Vakkobergarter uppbygges av gri, sandiga sediment och sliiffrar. Dc har ront starlit inflytande av graniten i V och ar del- AV de av Vaklcoseriens bergarter uppbyggda omri- \:is miginatitiserade. I Per Stslsviken p5 ons sodra del dena har redan Valclcojarvi-Kovozonerna slcildrats (sid. anstir i nigra hiillar granitbollforande, sandiga lerse- 47-49). Darutover tillkommer ytterligare ntgra Vali- diment. Graniten iir grt och plagioltlasrilc och uppen- IioomrHden i norra delen av lanet. barligen av tidigt: orogen typ. Med tanke pfl att lilcnan- Zonen rned Ovre Haukiserien, son1 de sediment av lapponisk blder anstir i andra delar av stracker sig frin trakten SO om Kiirunavaara forbi skargtrden och att Vargosedimenten till sitt lage geo- Kiruna till Tornealven SO om Kurravaara, har tidi- logiskt sett synes hora ihop med ovriga lapponislta gare behandlats i litteraturen (Lundbohm 1910, Geijer bergarter inom omrtdet lcring Baggen-Kluntarna- 1931). Foreliggande framstallning bygger pH dessa ar- Rebben tollcas de, ehuru med tvekan, son1 lapponislta. beten, ltompletterade med nya iakttagelser. I uppsatsen Graniten i bollarna iir db narmast att jamstalla med om Valtkojiin~idiskordansenf ramlagger Gei jer ( 1927) Jorn-Arvidsjaurgraniterna. Man lian emellertid ej bort- starka skal for en parallellisering mellan sedimenten i se frin mojligheten, att det ar frtga oin svioniska se- Valckojanri-Kovozonerna och Ovre Haukizonen. diment, jamforbara t. ex. rned 13itel;onglomeratet. I sodra delen av Kirunaomrklet sensu stricto vilar Pb on S t o r - R e b b e n belagen i yttersta havs- heHaulciserien p5 den kvartsforande porfyren i Kii- bandet SO om Pitcd anstir delvis svirtollcade supra- runavaara. Kontaltten ar ingenstades blottad. Vid Hau- lcrustalbergarter. Metamorfosen ar i regel hog. Om- Iiivaara och fram till trakten av Hopukka vilar den p5 liring den S. k. Nummerhallan (gamma1 pegelstation) Undre Haukiseriens vulkaniter. 0 oin Valivaara spet- blir forhbllandena lilarare. Sannolikt f5r bergarterna sar IGrunavulkaniterna ut (se karta Fig. 37 och sid. tolkas soin tuf f iter, dels val skiktade och vaxellagran- 62). Frtn denna punk och vidare mot NO vilar &re de med mer normala, leriga sediment, dels fragmentfo- Haukiserien lconkordant pi Kurravaaralionglomeratet. randc. I senare fallct torde ctt tuffag-glomerat forcligga. Ovre Haukiseriens understa led bestdr har av det S. k. Palsivaaraltonglomeratet (se nedan). Langst i S ar det starkt forskiffrat. Om lagerfoljden i Ovre Haulti langst i S ar inycket litet kant, di blottningar ar sallsynta. Ett fital hallar av fyllit och kvartsitsandsten ar pitraffade intill jarn- vagen S om Kiruna stn. Pi ostra sidan av Porfprberget och Haukivaara (se Geijers karta av 1910) borjar lagerserien med fyllit res- pektive arkos. Vid Doktorns Kulle och norrut till EIopulcka ar la- gerfoljden mera fullstandig. Den inledes har med ett konglomerat, varp5 foljer grivaclta, fyllit och sedan en maktig kvartsitsandsten. Konglomeratet for bollar av Kirunavulkaniter

(framst kvartsforande porfyr), harts, kvartsit och Foto R.Fr~etsch blodsten. Den senarc stammar dels frin Undre Hauki- Fig. 36. Ovre Haukiserien, konglomerat vllandc pa Icvartsit. seriens blodstensmalmer, dels frin Luossavaaras apatit- Sandstensberget, Kiruna. jari~malin. I det senare fallet utgores hematiten, som Upper Hnzcki Scvies, co~~glonzcrtrtcwsti7tg 072 qun;.tzife. nyligen pivisats av Geijer (1956, sid. 308), av martit port, enar det synes helt stamma frin Kirunavulkani- efter magnetit. terna i den narmaste omgivningen. Forf, ar narmast Fylliten ar en gr5 till grigron, stundom bandad bojd att tollta bergarten som ett fanglomerat, avsatt i bergart. sluttningen av ett hojdomride, dar lokala vattenfloden Kvartsitsandstenen ar till fargen ljusgrd eller svagt i kombination med skred och ras transporterat ett lo- skar och har aven for blotta ogat val synliga klastisla Italt, genom mekanislt vittring losbrutet material. strukturer. Den for stundom stromslciktade svartsands- Ovanpi Palsivaarakonglomeratet foljer frainst ltvai-t- band. Tunna konglomeratlager (Fig. 36) upptrader p5 sit rned lokala ltonglomeratinlagringar av normal Ovre minst tvenne horisonter. Bland bollarna marlces Kiru- Haukiliaraktar. I kvartsiten forekommer mindre in- navulkaniter, fyllit och jarnmalin. lagringar av fyllit. Ovre Haukiseriens totala maktighet vid Doktorns Mellan Maattavaara i N och over Rautu- Kulle ar mer an I ooo m. S a k a r a och P a u r a n li i v a a r a ned till Torneal- I den del av omridet, son1 ligger O om Valivaara, ven i S utbreder sig ett omr5de rned Itvastsitsandsten, moter delvis andra forh5llanden. Ovre Haukiseriens lcvartsit och konglomerat, vilka i petrografisk utbild- understa led utgores har av det S. k. P a l s i v a a r a- ning helt motsvarar Valtkosedimenten vid och N on1 It o n g l o m e r a t e t (se karta Fig. 37). Denna berg- Kiruna. Omridet har tidigare behandlats av A. Ga- art har en heterogen sammansattning. Dels ar det ett velin (1912) och Geijer (1931, sicl. 113-115). Omri- konglomerat med grova bollar och fragment av Kiru- det mellan Maattavaara och Rautusakara har beskri- navulltaniter, dels ett grovre till finare vittringsgrus av vits av ~dman(1939). dessa bergarter. Det senare materialet blir forvillande P5 Maattavaara ligger sedimentcn med ctt botten- likt en porfyr, men den miltroskopiska bilden visar, att lionglomerat direkt p& ett underlag av diorit i V. Den det ar frigan om ett porfyrgrus med i regel fullt tyd- anses tillhora de tidigt orogena, svioniska graniterna. lig, Itlastislt struktur. Inlagringar av finare sediment ar Sedimentens ostra grans i denna nordliga del ar delvis sallsynta. betingad av en forkastning och delvis av ett mindre Palsivaaraltonglomeratet vilar, som anfordes ovan, syenitmassiv. Under en kortarc straclca foljes sedi- pi Kurravaarakonglomerat. Den direkta Itontakten inot menten synbarligen direlct av lapponiska gronstenar. detta ar icke blottad (endast ett par m skiljer de nar- I Rautusaltara och Paurankivaara begransas sedi- maste hallarna it), men allt tyder pi att overlagringen menten i V rned all sannolilthet a\; dislokationslinjer. ar konform. Narmast Kurravaarakonglomeratet has Kontaktcn ar ingenstadcs blottad, men sival sediment Palsivaarakonglomeratet en tydlig sltilttning, som stsy soin porfyrer ar starltt krossadc i de vastra sluttning- lter och stupar parallellt rned skiktningen i det forra. arna av bergen. Vastra sidan av Rautusakara ar myc- I ovrigt ar lagringsstrultturer sallsynta och otydliga i ket brant och gor intryclt av att vara en forkastnings- Palsivaarakonglomeratet. brant. X0 on1 och parallellt med denna framgir ytter- Bergarten ltan iclce uppfattas son1 ett Itonglomerat i ligare ett par brottlinjer. vanlig bemarkelse. Fragmentmaterialet ar knappast alls Oster oin tle namnda bergen foljes, itminstone delvis! sorterat och har iclte genoingHtt nr"lgon Iangrc trans- sedimentell till synts konliordant av Vittangifaltets lap- OLOF 11. ~I)STAN

&e Huukiserien m kong/omerot Kurravoarukong/omerat - - Undre h'uukiserien uper~ouki Series WII~~ongtomeroie Kurruvuaro Cong/omerote Lower h'auki Series

~o/sivuorukong/omerat Bosisku vu/kan/Zer Syenitpor fyr Po/s/'~ooruConglomeraLe L?us/'c l/o/cunics

Fig. 37. De geologiska forhPllandena inom en del av omrPdet mellan Kiruna och Kurravaara (efter ltarta av R. Frietsch). For spridning godkand i rikets allmanna ltartverk den S januari 1958. Geology 01 9nvl o! Ike Kirzcna - Iiur.vnvnnr.a avea (n!fer mn+ by I?. Fvielscli). poniska bergarter. Vid Pauranliivanra och ned nlot lin kalli, jarnmalm och livarts. Konglomeraten tolkas Tornealven ar fijrhillandena mer koinplicerade och ej som fluviatila bildningar. fullt utredda. Ett par isolerade >>ribbor))av Vakkosedi- Sedimentpackens malctighet as betydande och torde ment ligger i de Kirunavullianiter, son1 har anger se- p5 Rautusakara, dar den ar son1 maktigast, uppgH till dimenten. Sannolikt ar livartsiten i Paurankivaara lili- ca 4 500 m (Odman 1939, sid. 17). sorn de tv5 >>ribborna>>betingade av forkastningar. Omkring S a u r U s v a a 1- a och H o p u lc li a VSV Bergarterna intill dem ar ofta mylonitiserade och lcros- om Svappavaara upptrader gri, relativt hHrt metamor- sade. foserad kvartsit rned inlagringar av polymilita, porfyr- Kvartsiterna och kvartsitsandstenarna inom onridet bollsforande konglomerat. Ingenting ar ltant on1 for- ar i regel ljusa till fargen med grH, gula eller skara hillandet till omgivande berggrund, som bestir av Ki- schatteringar. Violetta, bruna eller rodaktiga typer ar runavullianiter. Man lian emellertid formoda, att gran- mer ovanliga. Sedinlcntstrukturer skom klastiska learn, serna aven i detta omride ar telitoniskt betingade. sliiktning, stromskilitning och svartsandskikt ar ofta I stryliningrilitningen ungefar 20 km S om foregi- vackert utbildade. ende lokaler ligger Hi p p a i n e n med ett mindre Inlagringar av intraformationella konglomerat upp- LvartsitomrHde. Det disltuteras av Geijer ( 193 I, sid. trader p5 flera stallen. Bollmaterialet ar polymikt och 21-22 och 117-II~), som hanfor kvartsiten till >>Vale- bestir av lieratofyr av olilia slag, porfyrit, magnetit- koformationen>>.Vid faltarbeten inom omrHdet 1938 syenitporfyr, rod och grH jarnkisel, livartsit, finkristal- fann Odman (1939, sid. 57-62), att i 0 kvartsiten v- NORRBOTTESS URCBRG lar pi ctt vittrat undcrlag av porfyrisk leptit. Forutom ltoomrdden. Gcijcr (1951, sid. 22), son1 diskuterar de kvartsit forekommer aven gliniinerskiffer och konglo- namnda onlridenas stl-atigrafiska stallning, har fram- merat. Det senare ar polymikt och for bollar bl. a. av fort liknandc argument och placerar sediinenten i >>Vale leptitiska porfyrer av olika slag, porfyriter, kvartsit ltofor~nationcn>>. snmt skiffersediment. Sedimentomridet gransar i V mot ett stort Linagranitmassiv och sedimenten ar till foljd av detta starltt metamorfoserade. Kvartsiten i Vargforsserien Hippainen 5r sdlunda helt omkristalliserad och genom- satt av Linapegmatit. Vargforsseriens uppdelning och fijrhhllandet A 0 Det sydligaste omridet t n a i i v e m r 2 d c t. till Vakkoserien med Vakkosediment utbreder sig frin Abborrtraslt 20 km SV on1 Gallivare i ett smalt strilt mot SO over At- De i Skelleftefaltet och angransande delar av Norr- naiive ned till trakten V om Rdnetrask. ~tna%iveoin- bottens lan upptradande yngre suprakrustalbergarterna ridet finnes omnamnt redan av Lundbohm (1890) och fordes tidigare alla till Vargforsserien, som ansigs Svenonius (1892). Geijer (1931,sid. 21 och 117) han- vara av karelsk ilder (S. Gavelin 1955). AV de nya un- for de har anstSende sedimenten till >>Valtltoformatio- dersoltningar, son1 nu publicerats av G. Kautsliy (1957) nen>>.ddman beslirev omridet i en uppsats ir 1940. framgdr, att en del av sedimenten och de basiska vul- Ljust fargade kvartsiter dominerar omrddets berg- ltaniterna i den ursprungliga Vargforssericn ar aldre grund. De liknar i stort sett ovriga Valtkokvartsiter, an den ltarelslta cykeln och mSste flyttas ned i den aven om metamorfosgraden pH grund av narheten till svionislta cykeln och dar placeras i en serie, som i 51- den senkarelska graniten ar relativt hog. Klastiska der ligger mellan Jorngraniten och den sensvionislta strukturer ar cmellertid alltjamt bevarade. Kvartsiten Revsundsgraniten. Denna serie benanlnes av Kautsky ar stundom bollforande med olika porfyrer samt jarn- for Elvabergsserien. malm i bollarna. Annu r%der osalterhet, hur de gamla Vargforsomri- I blottningar N onl Kildejaure har liontaliten mellan dena och deras bergarter skall uppdelas efter de nya underlagets por-fyr och sedimenten observerats. I V riktlinjer, som upplagts a\- Kautsky. Sannoliltt mkte anstir cn Iivartsporfyr, som mot sedimentkontakten vissa av omridena helt eller delvis fortfarande tolkas blir kraftigt forsltiffrad. Oster om porfyren foljer en som tillhorande den karelska cykeln. starkt sltiffrig, fyllitislt bergart med utvalsade fragment Den nu presenterade kartbilden over lanets sydli- av porfyr och leptit. Hogre upp i skiffern har frag- gaste delar, grundad pd aldre observationer och kar- menten en ratt val bevarad bollform. Efter ca 40 m tor samt ltompletterad med nya ialtttagelser, framst av overgir fylliten till en skiffrig kvartsit, vilken i sin G. Kautsliy, ar en ltompromiss. En del forandringar tur snabbt overgk i en normal knrtsit. Det rider ickc liar \idtagits, varigenom kartbilden delvis avviker frdn nigot tvivel on, att skiffern med sina fragment ar en aldre ltartor ifriga on1 geologislca konturer och be- botte~bildning.Vid lagerseriens uppresning skedde pd teckningar. Vissa onlriden med sediment och basislca den naturliga svaghetszon, som kontakten utgor, kraf- vulkaniter, tidigare forda till Vargforsserien, har nu tig pressning resulterande i en forskif f ring. betecknats son1 tillhorande svionium. Utmed ggngstigen frin Abbortrask till Kasajikks A andra sidan beteclinas de polymiltta konglomera- hillplats vid km 13 efter Gallivare-Porjusbanan lig- ten vid Iansgransen V om Lingtraslt, pi Matteliielas ger block av livartsit, villten liknar den nyss besluiv- och vid Vaxholm samt kvartsiten vid SkeIIefte5lven i na. Nara jarnvagen forefaller bloclten vara loltala. Moj- fortsattningen pi Levattenomridet i Vasterbotten allt- ligen finnes har en i Rirunavulkaniierna innesluten, jamt som karelslta. S5 vitt forf. har sig bekant, finnes isolerad >>ribba>>av Valikoserie. Loltalen ar iclte ut- namligen i dessa fall inga direkta skal, som talar for marltt pi kartan. en parallellisering med Elvabergsserien. Innan frdgan En viss osalterhet vidlSder de tre sistnamnda oinri- om Vargforsseriens uppdelning blivit belyst genom yt- denas placering i Vakkoserien. Korreleringen bygger terligare faltarbeten, mojliggorande ett mera saliert dels pi den alImanna petrografiska overensstammelsen stdndpunktstagande, bibelziilles pd kartan oclz i demta med de normala Vakltobergarterna, dels p5 foreltoms- framstall~zing tcrrmn Vargforsscricn i dcss tidigare ten av polymilita, porfyrbollsforande konglonierat. I ben1 iirkclsc. ett par fall utgor de bottenbildningar pi ett underlag Om Vargforsseriens Sldersforhillande till Valtliose- av Kirunavullianiter, vilket visar, att sedimenten ar va- rien ltan iclte nigot bestamt uttalande goras. En direkt sentligt yngre an dessa. Xven de tektoniska strultturer- korrelering mellan den1 ar- av geografiska skal uteslu- na i sedimentomridena - IHngstrackta, brant uppres- ten. Dartill kommer, att det icke finnes n5gon gemen- ta >>ribbon>- erinrar om strultturerna i ovriga Vak- sam dateringsgrund i seriernas forhdllande till omgi- \an& bcrggrund. Vakkoscricn ar yngrc an svionium med konglomcratet upptrader grusiga sandstenar saint och dess lapponislia ilder fir axes sakcrstalld. Den slamstenar. Icke heller har kanner man forhillandet ar silunda aldre an Haparandagraniterna. Vargforsse- till orngivande bcrggrund. Gavelin pipekar lilcheten rned ricns forhillande till dessa ar iclie kant. Starlia skal tle broliiga sedimentcn i LevattenornrAdets undre delai-. talar for att 5tminstone vissa delar av Vargforsserien ar yngre an Revsundsgranitcn (A. Hiigboin 1931 A, sid. 423-427; S. Gavclin ~g~j),varfor den foljalitli- Vakkoseriens stallning i lapponium gen mbste betraktas so111 Iial-elslc. Pi grund av petrogra- fislia lilihcter mellan berPrtcrna och overensstarnmel- Soin redan blivit anfort, uppfattas Valikoscrien sorn sen i bergartsassociationen clzvivulcras Vargforsseriel~, en facies av lapponium. Denna friiga diskuteras i fo- ~JZZIYLLmed tt'ekal~,med Vakkosericrz och de bctralztas religgande avsnitt, varvid i forsta hand en del ovan re- sovz bildade ILFZ~CYdet idrda~zde(lapporziska) skedet av laterade lagringsforhillanden reliapituleras. den kurelsku cykeh. I K o v o z o n e n vilar Vakkosedimenten direkt pi det aldre svioniska underlaget. De overlagras sanno- likt lionformt av basiska, lapponiska vulkaniter rned in- OmrAden rned Vargforsbergarter lagringar av lialli och skiffer. Kontakten har icke ialit- Tre av de nyssnamnda omridena rned Vargforsberg- tagits mellan sedimenten och vulkaniterna. arter i lanets sodra del har storre eller mindre utbred.. I ornridet Maattavaara-Rautusakara ning i Vasterbottens lan. Till overvagande del bestir vilar Valiliosedin~enteni det forstnamnda berget rned samtliga omrAden av grova Iionglomerat och endast i ett bottenkonglomerat pi en aldre diorit som tolkats undantagsfall ingir finklastiska bergarter. Forf. har tillhora svioniurn. Soder orn Maattavaara och forbi Rau- icke narrnare studerat ifrigavarandc ornriden sjalv tusakara ar forhillandena ej lilara, men gransen mel- utan byggcr den foljande liortfattade frarnstallningen lan Vakkosedirnenten i o och den av onwaxlande lca- pi iakttagclser a\; S. Gn~din(19334, 1955) och Grip relska och svioniska bergarter bestiende berggrunden (1935). i V ar uppenbarligen telitonisk och sedimenten har Ornkring H e j och H o g b a c l< e n utmed lands- skjutits upp over dessn bergarter. Mot 0 overlagras vagen Lingtrask stil-Arvidsjau:- upptrader konglo- Vakliosedirnenten konformt av Vittangifaltets basiska merat inom tvenne ornrbden (Grip loc. cit., sid. 152). vulkanit-sedirnentkomples och dess fortsattning mot Eollmaterialet bestir av Jiirngranit, liparit, dacitisk ke- NO. Ej heller har ar kontakten blottad. ratofyr och andesit. Konglomeratet ar sannolilit i bag- I dessa tvenne fall talar silunda ornstandigheterna ge lokalcrna begransat av forkastningar. for forf :S tidigare uppfattning, att Valzkoseriefz vore Ca 2 Iim VNV om gsrden T r e s l< i f t e 14 km SO iildre ii~z de lappo~zislza vzdka)ziterfza oci'z ovriga ??zed om Slagnas anstAr i ett par ldlar en fullt lilastislc, dels dem associerade bergarter. I andra omriden iterigen, gr5 och rnycliet finliornig, dels rod lcvartsit (rnuntligt dar de bagge bergartsserierna avenledes upptrader till- rneddelande av Grip; T. Erilisson 1952, sid. g). Den samrnans, rnoter dock andra forhbllanden. ar mojligen begransad av forkastningar mot orngivan- Ti P a l S i v a a r a N om Kiruna ligger under en de Arvidsjaurvullcaniter. Laget antyder, att dettn lilla stracka av niigra hundra meter Ovre Hauliiseriens del- obetydliga omride ar en del av det betydligt storrc Le- vis konglorneratartade sediment (inlil. Palsivaaralionglo- vattenomridet i Vasterbotten (S. Gavelin 1955, sid. meratet, se sid. 57) konformt over Kurravaaralionglo- 53-56). Enligt Gavelin begransas detta i SO av en i meratet. Det rider iclie minsta tvelian att &ire Haulii- NNo giiende forliastningslinje. serien ar yngre. Pi M a t t e lc i e l a s (S. Gavelin 1gj3A) ett par Ser vi pi Vakkojarvizoncn och dess fort- linl S orn Sebnejaure anstir i flera hallar ett konglo- sattning rnot Pirrobergen, finner vi, att typiskt lappo- merat rned bollar av rod och gri An~idsjaurgranit,gra- niska vulkaniter ligger djupt ned i Vakkoserien ome- nitaplit, pegrnatit, basiska och sura Arvidsjaurvulka- delbart ovanpi bottenkonglorneratet. Mot N spetsar se- niter samt skiffer. Forhillandet till angransande berg- tlimenten ut i gronstenarna (se sid. 47). ~veni Kovo- grund ar helt okant. Den rnojligheten finnes, att peg- zonen moter vi pH ett stalle i dess sodra del effusiva matiten i bollarna ar av Revsundsiilder. gronstenar lingt ned i serien. Utmed landsvagen ca 4 km S om V a s h o l m (S. Inoin de smarre omriden med lapponislia vulkaniter Gavelin loc. cit.) vid Hornavans norra \iik anstir roda och sediment som finnes vid P a h t o s v a a r a, V i e- eller chokladbruna sediment. Huvudsakligen bestir de to, Laukujarvi och Vallasjaure samt vid av finare till grovre konglomerat med bollar av olika Pantavaara-Leppakoski ligger dessa berg- slag av Arvidsjaur\~uIkaniter,olilia sediment och jarn- arter direiit pi den aldre s\rionisIia berggrunden. Har kisel. Inga granitbollar har observerats. Associeradc saknas Valilioserien helt. NORRl3OTTEXS URBERG

Nu relaterade och i viss mHn motstridiga forhillan- Kurravaarakomplexets Alder och den rorande den inbordes Hldern mellan Vakkoseriens KirunaomrAdets byggnad sediment och de lapponiska bergarterna fir enligt forf :S mening tolkas si, att Valilioserien ej langre bor sepa- De tidigare studierna a\; KirunaomrHdets berggrund reras frHn lapponiunl sorn cn helt sjalvstandig strati- forde fram till ett stratigrafislit schema, sorn allmant gi-afisk enhet, vilken i dessa delar av Norrbotten inled- antagits och citerats i den geologiska litteraturen. En- de dcn karelslta cykeln. Det Er wcm sa~z~zolikt,att Vak- ligt dcnna uppfattning inledes den svionislta lagerfolj- Izosericlz zbtgiir c12 spcciell, sedinlentiir facies av lap@- den rned Kurravaarakomplexets effusiva gronstenar g~izm,sorn ltommit till utbildning inom vissa loltala om- och Kurral-aarakonglomeratet. OvanpA foljer syenit- rAden. porfyr respektive syenit samt kvartsforande porfyr. De domincrande grova sedimenten i Vakkoserien Apatitjarnnlalmeriia i Kiirunavaara och Luossavaara och deras i minga fall inycltet betydande maktighet ty- intar ett lage mellan dessa effusiv. Den oversta delen der p5 en mabb deposition .i s~dir~lentatiotzsbiicketz,son1 av den svioniska lagerfoljden utgores av Undre Hau- stHtt under snabb sanltning. Dcssa baclten f5r anses ha ltiserien med lavor och tuffer. OvanpH dessa bergarts- haft karalctarcn av grabenbildningar eller av disloka- led ligger den ltarelslta ~vreHaukiserien. tionslinjer begransade sankor, sannolikt av ratt be- Som tidigare anforts i denna framstallning, synes gransad utstrackning. vissa drag i Kurravaaraliomplexets utbildning icke I kvartsiterna foreliommer ofta inlagringar av poly- mra forenliga rned uppfattningen, att det ar det aldsta inilita konglomerat. De lian bilda maktiga baddar, men ledet i Kirunaomrklets lagerfoljd. Enligt forf :S me- A andra sidan forekonmer, t. ex. i Kovozonen NO on1 ning bor Kurravaaraltomplexet tolkas sorn en yngre Jaarnanki, endast glest instrodda bollar. Bland boll- bildning tillhorande lapponium. Det ar tvenne omstan- materialet ing4r bl. a. granit. Konglomeratens natur digheter, namligen bergartsassociationen samt bollma- och upptradande samt deras forhillande till om,'anran- terialet i Kurravaaraltonglomeratet, som lett forf. fram de sediment pekar pH att de ar fluviatila bildningar (se till denna uppfattning. I detta avsnitt ar avsikten att aven Odman 1939, sid. 17). Har har skett en transport sammanfatta och precisera skalen till denna uppfatt- av grusmangder i inycket stor slcala. Denna transport ning. En viss upprepning av tidigai-e givna faltta lean forutsatte snabbt rinnande floder med kraftig gradient, darvid icke undviltas. villia kom frin hoglander med varierande sammansatt- Enligt den tidigare tolltningen av lagerfoljden har ning av berggrunden. KirunaomrHdet en relativt enkel, monolilinal byggnad. Inom samtliga omriden ar bergarterna brant upp- De olilca bergartsleden strylier ungefar i K'--S utom rcsta och man kan icke sliapa sig en bild av seriens ur- langst norrut, dar stryltningen svanger mot NO. Stup- sprungliga utbredning. Ofta ar Vakkobergarterna be- ningen ar relativt brant ostlig resp. sydostlig. gransade av disloltationslinjer, efter villta betydande Den nya synpunkten pH Kurravaarakomplexets 3- rorelser sannolikt agt rum. Mest iogonfallande ar det- dersstallning medfor vissa konsekvcnser aven vad ror ta inom och N om KirunaomrHdet samt i striket frin omrHdets tektonik. Inom de sodra delarna blir konse- Maattavaara &er Rautusakara ned till Saurusvaara, Iivensen, att lagerfoljden ar inverterad, genom att de men sannolikt ar aven Hippainens och Atnaiives Vak- svionislta bergarterna vilar pH Kurravaarakomplexet. ItostrHk begransade av dislokationer. Sannoliltt anla- Inom den norra delen Hterigen, ltring Palsivaara, ar des dislokationerna redan under lapponislc tid och vis- lagerfoljden uppenbarligen normal, och Ovre Hauki- s3 nlellan dem liggande block sanktes ned. I de sH upp- serien med Palsivaarakonglomeratet sorn det aldsta le- liomna grabcnbildningarna agde sedan den snabba de- det vilar ltonkordant pi Kurravaarakonglomeratet. positionen av Vakltosedimenten rum, tidvis avbruten av basislt vulkanism. De telitoniska problem, son1 harigenom rullas upp, Valikoserien ar emellertid SA specie11 i frHga on1 sin ar ytterst komplicerade. Aven dessa kommer att dis- utbildning, att begreppet givetvis bor behillas sorn en kuteras i detta sammanhang. sedimentpetrografislc enhet. Samtliga de redan av Gei- Over Kirunaomridets sodra del har Geijer (1910) jer (1931) definierade VakkoomrHdena har pH lans- publicerat cn detaljerad karta. DC norrn delarna, f rHn kartan marlterats sorn Valtkoserie. Daremot bor de se- Kurravaara ned till traltten av Nokutusjarvi, har ltar- dimcntomriden, utijver de nu omtalade, som Odman terats av ZenzCn, sorn valvilligt stallt sin karta till (1939) betraktade sorn bestHende av Vakltobergarter, forf :S disposition. I karteringsarbctet i KirunaomrH- ej langre foras till Vakkoserien. Detta galler aven de det deltog ocks; R. Loostrom och N. Sundius. 1Hngsmala kvartsit-gronstensstrHken forbi Ovre Soppe- Med hansyn till forf :S nya synpunltter p5 Kiruna- ro till Karesuando, vilka helt saknar Valtkoseriens ty- omridet ansHgs en revidering av kartan over norra de- piska drag (sid. 38). len bora ske och forf. uppdrog it R. Frietsch att ut- Fora denna. Faltarbetet, soin utfordes somrarna 1955 Ett par detaljer i bollmaterialets fordelning skall och 1956, ar nu avslutat och Frietsch har sammanstallt omnamnas. en ny karta. Fig. 37 (sid. 58) iterger ett avsnitt av den- I den sydostra delcn av lionglomeratet pH Pahtos- na. Forf. har tillsammans med Frietsch diskuterat de vaara har Sundius (1915, sid. 108-109) iakttagit, geologiska problemen. Framstallningen grundas i stor att bollmaterialet i ltonglomeratet ar utstrackning pi Frietschs faltobservationer. identiskt med den ,overliggande>> roda Det vasentligen nya i Frietschs liartbild ar, att K i- >>ke r a t o f y r e m. Konglomeratet ar har brecciear- runaporfyrerna och Undre Haukise- tat med relativt skarpa fragment. SHval konglomeratet rien spetsar ut NO oin Syvajarvi. (Fig. som porfyren ar omkring kontakten pressade och spric- 37). NO darom finns iclte nigra bergarter, som kan qga.. hanforas till dessa stratigrafiska led. Vad Undre Hauki- Forf. har granskat den lokal i dalen 0 om Valkeasii- serien betraffar, sH ar Frietschs kartbild i full overens- pivaara, omnamnd av Sundius (1915, sid. 78), dar kon- stammelse med den i Lundbohms arbete av Hr 1910 glomeratet och syenitporfyren i nHgra hallarl kommer publicerade oversiktskartan, som grundats pd ZenzCns varandra helt nara. Narrnast porfyren verkar konglo- observationer. PH Sundius ltarta av dr 1915 ar dock ineratet forskiffrat och ar foga tydligt. Porfyren sjalv Undre Haultiserien dragen anda f ram till Palsivaara. ar sprickig. AV intresse ar, att k o n g l o m e r a t e t S Ett annat nytt moment ar, att Palsivaarakonglome- bollar i petrografiskt avseende ar iden- ratet urskilts sorn en siirslzild facies av Ovre Haukise- tiska med den i 0 angransande syenit- rien. Mot S blir denna bergart utomordentligt starkt porfyren. forsltiffrad och spetsar ut o om Valivaara. Trots for- Betraffande bollarna av Kirunavulkaniter och apa- skiffringen i den sodra spetsen ar dock bergarten fullt titjarnmalm har det antagits, att de stammar frin ell identif ierbar. aldre, under Kurravaarakonglomeratet liggande berg- Vad nu i forsta hand bergartsassociatio- grund, i vilken dylika bildningar ingick. Ndgra mot- 11 c 11 i Kurravaarakoinplexet1 betraffar, sb framgir svarande bildningar har emellertid iclte iakttagits i den av skildringen pi sid. 40, att den ar typslt for den lap- aldre berggrunden, si sorn den idag ar bevarad. ponislta serien. H a r f i n n s p 5 e t t u n d a n t a g Som en Itonsekvens av forf :S dsikt om Kurravaara- nar alla de lapponiska bergarterna re- konglomeratets lapponislia Xder foljer, att det nu dis- presenterade i typisk utbildning. Det kuterade bollmaterialet mHste harrora frin Kirunavul- dsyftade undantaget ar normal, klastisk kvartsit, som kaniterna i 0. Denna uppfattning stods av de ovan aldrig iakttagits. Nu ar Kurravaaraliomplexet samman- relaterade forhdllandena p5 Pahtosvaara och 0 om satt av vulltanislia bergarter resp. bergarter bildade i Valkeasiipivaara, dar bollmaterialet i konglomeratets wlkanisk miljo och erfarenheterna frdn ovriga lappo- 01-ersta delar overensstammer med intilliggande vullta- niska omrHden visar, att just i den associationen ar niter. livartsiter inindre vanliga. Det skall vidare framhbllas, Vi Itommer nu till frigan om de tektoniska forhil- att ifrigavarande bergartsassociation av lapponisk typ landena och Kirunaomridets geologiska byggnad. aldrig finns representerad bland Kirunavulkaniterna. Kirunaomrddet och omrHdena N darom kring Vak- Bollmaterialet i Kurravaarakonglo- kojsrvi-Kovozonerna samt PHrrobergen besitter en spe- m e r a t e t (se sid. 40) spelar en vasentlig roll i detta ciell tektonisk stil. Eetraffande de sistnamnda omri- resonemang. Sundius (1912; 1915, sid. 83-93) har dena har tidigare i detta arbete betonats, att det fram- underkastat bollmaterialet en ingiende studie och awn forallt ar forkastningar och oversltjutningar utmed vis- Geijer (1931, sid. 3-32) har utforligt behandlat det- sa block, som betingat omrHdenas geologiska byggnad. samma. Det as iclze nigot tvivel underkastat, att berg- Veckning anses ha spelat endast en underordnad roll. arterna i en stor del av bollarna ar d i r elt t j am- Dessa forhillanden har fidigare berorts av Geijer forbara med de bergarter, som ingir i (1931, sid. 118). Kirunavulkaniterna >>o\-anpb ltonglo- iiven Kirunaomrddets byggnad ar i vasentlig ut- m e r a t e t. Enighet rider pH dcnna punkt, avcn orn strackning betingad av disloltationer (se Geijer loc. vissa olikheter i mineralogislit-pctrografiskt avseende cit.). De handelser, som lett till detta omrides geolo- har pipekats (se t. ex. Geijer loc. cit.). Sarskilt stort in- gislta struktur, vill forf. tanlta sig ha haft foljande tresse tilldrar sig bollarna av a p n t i t j a r n m a l m och forlopp, for vilket redan i ett arbete av k 1953 givitc magnetit-syenitporfyr, i och for sig unika cn kortfattad sltildring. bildningar, vilka utgor mycket karakteristiska inslag i Vid borjan av den karelska cykeln antages Kiruna- Kirunavulkaniterna. vulkaniterna ha bildat en hojdrygg inom omrHdet. D& ' Den grop. som Geijer p&sin tid 1at grava just p&kontakten, Exklusive Kurravaarakonglomeratet. var vid forf:s besok 1953 igenvuxen och vattenfylld. 62 NORRBOTTENS URBERG ar icke osannolikt, att redan vid dcnna tidpunkt eller namnda lokalcn ligger enligt de aldre Iiartorna (Gcijer annu tidigare lagerserien i viss utstrackning var upp- 1910, Sundius 1915) ii\.re Haulcifyllit direlit pH Und- rest (Geijer 1931, sid. I 32) och stupade rnot 0. Upp- re Haukivulkaniter. De senare ar genom tektoniska ro- resningen skedde sannolikt cfter dc brottlinjer, som relser overforda till gri sliiffrar, villia icke kan av- under ett scnarc skede kom att spela en stor roll vicl gransas frbn fylliten. utformningen av tektoniken. Den nu skildradc, marlcanta forskiffringen omlcring V on1 hojdryggen utbredde sig ett lagre omrdde, dar kontakten mellan Undre och Ovre Haukiserierna kan Kurra~~aarakomplexetsomvaxlande ~ulliani~liaoch se- foljas rnot N fram till omridet inellan Palsivaara och dimentara bergarter bildades. Utmed hojdryggens vast- Kuusivaara. Forslci f f ringen ar emcllcrtid har icke Iang- ra brant ansamlat vittringsmaterial ingick i de ovre de- re Imuten till cn jiimforelsevis sinal zon som nere i S larna av Kurravaaralionglomeratet. Det ar tanlcbart, att utan ar utbrcdd over en bredare front. Samtidig~for- Kurravaaralcomplexets bergarter utfyllde omrddet V marker man en minskning i f6rskiffringens styrka. T oin hojdryggen ungefar till dennas hogsta niv8. I vil- N bojer bergarternas slciktning av mot N0 och 0, dar ken utstrackning aven 0 on1 hojdryggen ndgon utbild- den dlunda slcares av skiffrigheten, som har en unge- ning av Kurravaarakompleset korn till stind, lcan iclce farlig huvudriktning i S-S (i. 15') I en hall pi avgoras. Palsivaara stryker t. cx. ett konglomeratlager och skikt- Nasta led i utvecklingen innebar scdimentationen av ningen i angransande Icvartsitsandsten i N 5jo O och Ovre Haukiserien i ett baclcen 0 on1 hojdryggen. Den- stupar 63" rnot SO, under det att forskiffringen i berg- nas utstrackning mot N var begransad och har, i tralc- arterna stryker i N I jO 8 ined vertikal stupning. Att ten av Valivaara saint vidare mot N och NO, avlagra- pressningen varit myclcet kraftig, framgir darav att des seriens understa led, d. v. S. Palsivaarakonglome- konglomeratbollarnas Iangdaxlar stryker i samina rikt- ratet, direlct pi Kurravaaralconglomeratet. Palsivaara- ning som forskiffringen, d. v. S. i 40-45' vinkel rnot lionglomeratets troliga natur av fanglomerat forutsat- skiktningen. ter upptradande av hojdomrdden i narheten. Den av- Frigan ar, i villcen utstrackning rorelser intraffat ut- sevarda maktighetcn av Ovre Haukiserien innebar en med den Ihga forskiffringszonen. Langst i N om- betydantle nedsankning av sedimcntationsbackenet och lcring Palsivaara, dar skiff righeten overtvarar berg- cn vidstrackt transgression. Hur Idngt rnot V trans- arternas skiktning, kan btminstone i n g a b e t y d a n- gressionen straclcte sig ar iclce bekant. Ndgra motsva- d e r o r e l s e r, varken vertikala eller horisontella, rande sediment ar dock icke kiinda V om Kirunaomrd- spiras. Det tektoniska tryclcet har utlosts efter en rela- det. tivt bred zon och bergartcrna har utsatts enbart for Ovre Haulciseriens brgransning i O ar uppenbarligen >gnuggningar>>,som resulterat i forslcif f ring. en kraftig dislolcationslinje. Denna har tidigare varit I omridets sodra del, omkring Porfyrberget, har av blottad i samband med vagarbeten och dess natur av bergnrtsfordelningen att doma uppenbarliga och clelvis overskjutning kunde dd faststallas (Sundius 1915,sid. betydande forskjutningar agt rum. Med all sannolikhet 13). De i 0 upptridande. amfibolitiska Kirunavullca- stdr de i samband med forskiffringszoncn. Vid Por- niterna har skjutits upp over Icvnrtsitsandstenen cfter fyrbergets vastra sida beloper sig den horisontella for- ett rnot O stupande plan. skjutningen till i runt tal 500 m. Kilen av Undre Hau- ~veninom sedimentpackell i Ovre Haukiserien fin- kibergarter, som skjuter in i hangvaggsporfyren SV ner man tydliga tecken till starka tektoniska rorelser. om Porfyrberget (se Geijer 1910, kartan), anser forf. Silunda ar t. ex. konglon~cratinlagringarna i sandste- ocksi vara telctoniskt betingad; i detta fall ar den hori- nen forskiffrade. Likasd moter man p5 flera hill inne sontella forskjutningen an storre. i den rnalitiga, lcvartsforande porfyren under Haukise- Det ar hogst sannolikt, att forutom horisontella for- rierna mer eller mindre lokala men lcraftiga forskiff- skjutningar a\-en forflyttningar i vertikal led forekom- ringszoner, som vittnar on de rorelser, som regionnlt mit. Att med sakerhet lconstatera f6rekomsten av dy- traf fat Kirunaomrbdet. lika ar i detta fall svirt, enar rorelsen slcett parallellt Bergarterna utmed Icontalcten mellan Undre och Ovre ined formationernas strykning och sannolikt aven med Haukiserierna Br Icraftigt tektoniskt storda. Silunda deras stupning. Det forefaller emellertid forf. sanno- finner man, att p5 Olofs Kulle bergarterna ar sd in- likt, att inorn d e n s o cl r a d e l e n av den intensiva tensivt forskiffrade utmed kontakten, att dennas lage forskiffringszoilen Ovre Haukiserien ej ligger autok- ej lcan anges rned sakerhet. Bcrgarterna ar overforda tont pi Undre Haukiserien utan skjutits upp over den- till tunnbladiga, sericitrilca, gr5 skiffrar, vilkas ur- na. Samtidigt antages, att det undre blocket pressats sprungliga natur ar helt utpldnad. Aven pi Doktorns ned och dess lagerserie rests upp. Samma struktur Kulle 0 om Relctorsmalmen samt i omridet 0 om En- skulle silunda rids har som 8 om Ovre Haukiserien, tiajarvi rnoter likartade forhillanden. Vid den sist- over vilken frbn t) skjutits ett block av Kirunavulka- niter. Dct erinras on1 att salnma overskjutningstekto- Hackman son1 en natronrilc diffcrc~itiationsproclulit ur nik forharskar i trakterna N om Kirunaomridet. diabasmagman. Prcfiset leuko anspelar pi bergartens Som emellertid poangterades ovan, lian linappast ni- ljusa farg. gon rorelse ha agt rum i N. Det ostra blocltet antages Leukodiabasen har behandlats awn av Vayrynen ha rort sig omltring en axe1 eller en >>svangtapp>>be- (19$), som enlellertid forcslk namnct karjalit. I dcn- lagen i trakten av Palsivaara. Omkring denna axcl har na framstallning bibehilles Hackmans ursprungliga det ostra blocket roterat och vridits upp over undcrla- tcrm. get.l Leukodiabas ar ett ltaraltteristislct inslag i hela den V 0111 dcn nu skildrade clisloliationei~utmcd liontak- liarelska zonen och den ar kind frin Onega i 8stka- ten mellan Undre och Ovre Haukiserierna ltanncr Inan rclcn upp till Finska och Svenska Lappniarkerna. iclte nigra mer betydande forskiffringszoncr. Lokal Forf. har tidigarc (1939, sid. 29-38) ritt utforligt forskiffring moter, som own anforts, pi vissa hill i behandlat leukodiabaserna inom Soppero-Rautusakara- den lcvartsforande porfyren. Vidare ar vid Pahtosvaa- omridet och foreliggande redogorelse bygger i allt va- ra och Valkeasiipivaara (se ovan) kontaliten mellan sentligt pb det namnda arbetet. Vid lanskarteringen Kurravaarakonglomeratet och Kirunavulkaniterna tek- har ett flcrtal nya leukodiabasloltaler framltommit. toniskt stord. ForhHllandena har synes emellertid icke Leukodiabasgingar ar i Norrbotten kanda frin Pa- kunna motivera antagandet av en forkastning eller jalafaltet, inom ett vidstrackt omride mellan Svappa- overslcjutning av storre mitt, aven om en sidan iclie vaara och Ovre Soppero samt i Vakkojarvi-Kovozo- fHr anses helt utesluten. Forefintliga observationer gcr nerna. I det sistnamnda omridet har pi grund av brist- ingen antydan om hur kontakten mellan de tv5 serier- falliga observationer endast ett fital gsngar kunnat na stupar. I de profiler, som publicerats, har ltontakten markeras pi kartan. I verkligheten finnes betydligt fler givits samma stupning som de omgivande lagerserier- (Geijer 1927). I Pajalafaltet har endast en salter leu- na. I vad min detta ar riktigt kan iclte bedolnas. kodiabas iakttagits. Vid sammanpressningen av IGrunaomridet restes Gingarna upptrader pH nigra fi unclantag nar i lap- aven Kurravaarakomplesets berprter upp tillsammans poniska bergarter, framst i vulkaniterna men stundom med det 8 darom liggande blocket av Kirunavulltani- Zven i sedimenten. Mellan Paurankivaara och Svappa- ter. Di Kurravaarabergartcrna antagits ha fyllt ut de- vaara har n5gra gingar pitraffats i Kirunavulltaniter. pressionen V on1 den gamla hojdryggen med cle aldre Vid Kokovuoma ;11111 NV 0111 Kaunisvaara upptrader bergarterna behovdes icke nigra rorelser av storre i den senkarelslca graniten en bcrgart, som endast med mitt, for att dessa sltall ha pressats ut over Kurravaa- stor tvekan uppfattas son1 leukodiabas. rakonglomeratet och darigenom ha istadkonimit en Atminstone i de lapponislca bergarterna upptrader sltenbar overlagring. leultodiabaserna som lagergingar intruderade parallellt De rorelser, som lett till de geologislta strukturerna med bergarternas strykning. De synes aven folja den i KirunaomrSdet samt i de N darom liggande omride- omgivande bergartens stupning. Endast i ett fall har na, har, son1 pHpeltats ovan, mojligen tagit sin borjan cn g5ng iakttagits skara over strykningen. redan i pre-karelsli tid. Rorelserna accentuerades efter Leukodiabasgingarna Cr i vanliga fall smala och Vakkoseriens avsattning och nidde sannolikt sin hogs- uppnir en bredd pi n5gra fi meter. Undantag frBn ta intensitet under det senltarelska skedet. Uppenbarli- denna regel utgor intrusionen vid Vittangialven SO gen fortsatte rorelserna aven efter detta skede - dar- om Maattavaara, som har en trolig bredd av 4oe;oo om vittnar t. es. forkastningarna vid Raggisvaara samt m. ~venleultodiabasen vid Tarendoalven har en be- vid Luossajirvi N om detta berg (se sid. 49-50). tydande bredd. Man kan slzilja mcllan tre olika petrografiska typer av leultodiabas, namligen normal, mork och karbona- Leukodiabas tisk leukodiabas. Den normala leukodiabasen domineras av brett list- I nigra av de lapponiska bergartsomridena upptra- formad albit, som ger bergarten dess ljust rodbruna der intrusiva ghngbergarter av specie11 liaraktar, nam- till skara farg. Albitlisterna ligger intersertalt ordna- ligen de S. k. l e U k o d i a b a S e r n a. Termen leulio- de, varigenom strukturen f5r en diabasartad pragel. diabas skapades av Hackman (1926), som darnied av- Albiten ar i regel ren och for hogst 7 % An. sbg en ofitisltt struerad bergart, vars huvudliomponen- Andra komponenter ar ett fibrost, akinolitiskt horn- ter ar albit, ljust hornblende, kalcit och epidot. Den upp- blende, ankerit, titanit, magnetit, epidot och kvarts. trader i nara association med diabas och tolltades av Den senare foreltommer blott i mycket undcrordnad mangd. 1 Den engelska termen for denna typ av forkastning ar hinge fault. Nagon motsvarande term p%svenska saknas. Den normala leukodiabasen overgsr ofta ut mot kon-

64 takterna av intsusioncrna till en ln~rlt,hosnblenderik lig begartsgsupp. Den has givits den gcmensamma bc- besgart, som narmast lilinar en diabas. Plagioklasen ar tcckningen H a p a r a 11 d a g r a n i t s e r i c n (iid- aven har en albit, men i dct inre av zonarbyggda ltorn man et al., 1949, sid. 115). har 30 % An uppmatts. Hornblende ar i denna typ Serien har utbredning aven pH finslca sidan mcllan mycket vanligt och ar till fargen grasgront. For ovrigt Tornio och Kemi saint langst i NV i >>armemmcllan finns epidot, lclorit, titanit, rutil, lcarbonat, apatit och Norge och Sverige. I den fosstnamnda tsakten (A. magnetit. Mikkola 1949, Harme 1949) dominerar gabbroida och Den lcarbonatiska leultodiabasen slutligen ar till far- dioritiska led. En for Haparandagranitserien ovanligt gen rodlatt eller ljust gulbrun med svagt skar anstryk- sus, kvarts- och mikroltlinsik bergart har av A. Miklto- ning. Ett ankeritiskt ltarbonat ing5r ofta i betydande la (op. cit., sid. 42-43) besltrivits fr5n Nosanrakka mangd. Cergarten vittrar latt och sonderfaller darvid 15 km NO om Tornio. till ett rodbrunt pulver. Aven i detta fall ar albit, med Haparandagranitserien 5s ifr5ga om geologiskt upp- hogst 5 % An, en dominant besthdsdel. Denna typ av tradandc och petrografiska egensliapcr typisli for de ti- leuliodiabas for dessutom rileligt med harts och i de digt orogena eller synkinernatislca djupbesgartcrna. Se- fall dd karbonathalten ar lbg, blir bergarten f6rvillan- rien ar s5lunda val differentierad frdn gabbro over de lik en granitaplit. Bland ovriga mineral in5 namnas diorit till granodiorit och plagiolilasrilia graniter. Peg- en gron, sannolikt ltrornfarande glimmer, rutil, apatit, matit saltnas (jfr dock A. Milckola och Harme loc. biotit, klorit, svavelkis, lcopparkis, magnetit och zir- cit.) och endast sallan forekornrncr migmatitisering i lton. mycket blygsam skala. Vid Kokovuorna 5 km NV om Kaunisvaara finnes Haparandagraniterna overensstammer i petrografislit en leukodiabas rnarkerad pd ltartan. Den ar kand i en- avseende helt med den tidigt svionislia Jorrl-Arvids- dast cn hall. Geijer (1931, sid. 92) skildrar denna jaurgranitseriens basiska och intermediara led och det bergart och hanfor den till kalk-alltaliseriens syeniter. ar iclte mojligt att i stuff skilja dem 5t. Denna orn- Bergarten ar till fargen grS, rnedelltornig sarnt mass- standighet har vid faltlcarteringcn vdllat bcliymmer formig. Den best5r av 92 G/o albit (med 13 % An), och ifrSga on1 vissa dioritislia bergarter samt cn del vartill konxner diopsid, gul titanit samt apatit. Anti- ~nassivmed gr5, plagioklasrika graniter ltan stor t~cli- pertitislet invuxen mikrolclin forelcomrner helt spar- samhet rida betraffande dateringen. Lktta galler i syn- samt. iiwn om denna natronrika, syenitiska bergart i nerhet s5dana massiv, so111 befinner sig i de vastra och vissa avseenden erinrar om leulcodiabas, ar det docli sodra utkanterna av Haparandagranitens utbrednings- ovisst, on1 den verkligen ar en sidan och det ar endast onlrdde och s3unda upptrader i nara anslutning till Ar- ined stor tvekan, sorn den markerats p5 kartan. Det vidsjaurgraniterna. Son1 osakra m%te betralctas awn egendomliga ar, att den tyclis upptrada i ltarelslt mig- de smarre rnassiv ~nedHapal-andagranit, villta ligger inatit utan att dxk p5 minsta satt vara berorcl av mig- som isolerade rester i den senliarelslta graniten och matitiseringen. cj kornmer i ltontalct med liarelslta supralcrustalbcrgar- Den kemiska sammansattningcn av tre leuliodiaba- ter. ser framg5r av analystabell No. 4 (se sid. 126). I stort sett ar Haparandagranitcrna dock knutna till Leukodiabaserna ar, son1 redan anforts, p5 nSgra f5 omr5den rned lapponislta bcrprtcr. Undantag frbn undantag nar linutna till lapponiska bergartsomr5den. denna regel finnes och vi salinar sr"1lunda Haparanda- De fbr sannolikt tollcas som bildade ur en natronrik granit i de lapponiska ornrddena omliring och vid Ki- restmagma, framg5ngen genom differentiation ui- den runa. Det ar dock att marka, att dessa omr5den liggcr diabasmagma, som levererat de hypabyssiska basiska utanfor de egentliga karclslca orogena zonerna. intrusiv, sorn fijrelcommer i lapponiurn. Sannolilct har Till Haparandagsanitscricn forcs en del av de av intrusioncn av g5ngarna skett i samband med veck- Geijer (1931, sid. 8-92) sisorn kalk-allialisyeniter be- ningen och uppresningen av de lapponislta bergarter- tecknade bergarterna, vilka genom overgbngas stir i ge- na. Leulcodiabasens Sldersrelation till den tidigt oroge- netisk relation till gabbro. I petrografiskt avseende va- na Haparandagranitserieil ar iclce kand. rierar denna bergartsgrupp mellan diorit, ltvastsdiorit, monzonit och syenit. Pb Geijers karta av dr I931 fin- ner man dem framforallt i anslutning till gabbroomrb- den. Vissa andringar has vidtagits i detta avscende $1 Haparandagranitserien (tidigt orogena intrusiv) lanskartan. Geijers syenit i Vittangiomrbdet har sd- lunda bctecknats son1 Haparandagranit, rncd villien den Inom lanets ostra och norra delar utbreder sig i ett i allt vasentligt overensstamrner. De dominerande dio- flertal massiv en serie med val differentierade djup- ritiska forrnerna vid Dundretgabbron har sammanforts bergarter, vilka bildar en i geologiskt avseende enhet- rned denna. Syeniten, liksom gabbr-on vid Tarendo, har

5-570779. S. G. U,,Scr. Ca, iVr 41. Bd~i~a~z visat sig vara av betydligt mindre utstriiclzning (Eriks- Vid landsvagen Karesuando-Maunu son 1954).' lllellan Outovaara och Ainettivaara ar amfibolitiserade I flera fall har dct varit mojligt att med sakerhet lapponiska lavor och pyroklastiska bergarter blottade. faststalla, att Haparandaintrusivcn at- yngre an lap- Pd ett stalle genonlsattes amfiboliten av en ging med ponium. &got forgnejsad gr5 granit, son1 tolkats som tillho- I K a l i x o m r H d e t intruderas lapponiska berg- rande Haparandagi-anitserien. arter av Haparandagranit pH on Sltabben i Krolisfjar- Liingst i norr omltring Ristojaure har, som tidigare den NO on1 Eitskarsnas samt av Haparandagabbro i berorts (sid. 25), gransdragningen mellan de svioniska sodra dclcn av ISvarnbergct N on1 avtagsvagen frin graniterna och Haparandagraniten vdllat svdrigheter. riksvag 13 till Bitskarsnas (Odman et al., 1949, sid. Forelzomsten av tve~lnetill %Idern vitt slzilda graniter 118). inom detta omrdde ar dock faststalld genom fyndet av I S v a r t l d for skiffern bollar av c11 grH plagio- granitbollar i lapponisk kvartsit vid RuotasHive (sid. klasgranit (Arvidsjaurgranit) och genomsattes av en 42). De i denna trakt pi kartan sorn Ha~arandagranit diorit, som tolltats S~SOITI tillhorandc Haparandagra- utmarkta massive11 fortsatter delvis in i Finland, dar nitscricn. de av de finska geologerna oclcsH tolkats som horande PH tre stallen inom K a r U n g i o m r H d e t S lap- till Haparandagranitserien. ponisla bergarter har lzontakter mellan dessa och Ha- AV de nu relaterade forhdllandena framgir sdlunda, parandagranit observerats (Odman op. cit., sid. 118). att i ett flertal lolzaler det varit mojligt att faststalla Pd Kalliosaari (Riksrose 49) i Tornealven genomsl5r Haparanclagrawitelzz sorn senarc an de lapponiska SUP- en ganslta basisk variant av Haparandagranit en ler- rakre~stalbergartenza. skiffer. Vid Lammijankka S om Hietaniemi intrude- I petrograf iskt avseende moter vi, som tidigare f ram- ras en glimmerskiffer av en delvis porfyrisli variant hillits, i Haparandagranitserien olika bergartstyper, vil- av Haparandagranit. Glimmerskiffern ar partiellt over- ka ar resultatet av den differentiation, som modermag- ford till idergnejs, det enda kanda exeinplet p5 ider- man genorngitt. Dessa olika petrografislca typer beskri- gnejsbildning fororsakad av Haparandagranit. Till sist vcs nedan. kan namnas, att i en jarnvagss1;arning 0,5 kin NV om jive11 rned avseende pi ntctanzorfosgrad uppvisar Ha- Risuddens station en Iapponisk Iwartsit genomslis av parandagraniterna stora variationer. Rent generellt kan gdngar av basislz Haparandagranit. sagas, att metamorfosgraden stiger rned tilltagande Frdn de massiv rned Haparandagranit, sorn upptra- frekvens av senkarelsk granit samt okande intensitet der i Overkalix, Korpilombolo och Pa- av senkarelsk veclming och n~igmatitisering. j a l a soclmar N om nu namnda omr$den, ar inga for I det vidstracltta omridet frin Haparanda over Ka- granitens datering avgorande lolzaler Icanda. Massiven lix, Boden, LuleH och ned mot PiteH ar Haparandagra- har betecltnats soin Haparandagranit pH grund av pet- niten i stort sett val bibehillen rned massforinig, gra- rografislta liliheter med denna och det nara sambandet nitislz struktur. I nlassiven V om Haparanda samt NV med lapponiska suprakrustalbergartcr, nu i sliepnad av orn Angesbyn finner man de basta exernplen pd detta migmxtiter. ~venHaparandagranitcn sjzlv ar ofta f orhillande. starkt pHverltad av det senkarelslta granitmaterialet (se Lolialt ar den mer eiier mindre kraftigt forgnejsad. nedan) . I narheten av massiv med senkarelslt granit, t. ex. i I Vittangifaltet har Geijer (1918, sid. 30) tralcterna V och SV om Eoden, S8 om Avan och i visat, att ltvartssyeniten, d. v. S. Haparandagraniten, stenbrottet vid Vuono strax V om Haparanda, roner intruderar de lapponiska suprakrustalbergarterna, t. ex. Haparandagraniten ett starkt inflytande frin den for- vid Svanbolandet och X~~nasjarvenrnaa.Graniten for ra (Fig. 38). I forsta rummet yppar sig detta genom dessutom pi flera hill tydliga brottstycken av dessa invandringen av roda mikroltlinogon i den for ovrigt bergarter. helt normala Haparandagraniten. Vid langre driven Vid S v a p p a v a a r a, narinare bestamt p5 nord- omvandling invandrar senkarelskt granitmaterial 5ven i sluttningen av Kiilavaara ett par km OSO om byn, ge- mikroklinogonens mellanmassa, sorn upploses och sH nonlsl5s en lapponisk kvartsit av en forgnejsad gri smdningom helt forlorar sin ltaraktar av Haparandagra- Haparandagranit. nit. Slutprodukten ar ofta en hybrid bergart, som nar- 0 on1 Juovvavaara ca 16 km NNi3 om Ovre mast lzuncle betecknas som cn intermediar senkarelslz Soppero anstzr kvartsitiska och argillitiska (mojligen granit. I stuff eller enstaka hallar ar denna bergart tuf f itislta) , lapponiska sediment, soin genomsattes i utomordentligt svir att identifiera. form av lagergdngar av en forgnejsad grH Haparanda- I Over-Kalix och Korpilombolo socknar ar Hapa- granit. randagraniten sarskilt i de smala, Ilngstrackta lnassi-

l Eetr. Geijers syenit frhn Luongastunturi hanvisas till sid. 101. ven starkt forgnejsad och granulerad. Den senkarelska XORRL30TTESS URBERG

nodiorit eller som lokala utsijndringar i den senare bergarten. Den mineralogiska sammansattningen av n5gra dioriter framgir av liolumnerna Nris I-j, och 7-10 i tabellen p5 sid. 70-71. En andesin ar det do- ininerande mineralet, men aven hornblende forekom- mer rikligt (i ett prov andn till 59 vol.-%). Pyroxen ar sallsynt. Den vanligastc bergartstypen i Haparandagranitse- rien sammansattes av 1-1 j % kvarts, 45-50 % pla- gioklas samt 10-1 j y& mikrolilin. Om man foljer Jo- hannsens (1932, 11, sid. 320) nomenlilatur, bor bergar- ten narmast beteclinas som granodiorit, aven on1 mikro- klinhalten ar i lagsta laget. Granodioritcn iir medelliornig samt till fargen Ijusa- re eller morkare gr5 alltefter mangden av inorka mi- neral. Finkorniga former ar sallsynta. En porfyrisk ut- Foto 0. Odman bildning f5r granodioriten inorn ett begransat omrHde Fig. 38. Haparandagranit breccieras och assimileras av Linagra- vid Lammijanklca S om Hietaniemi. nit. Leakersberget, NV om Boden. Bergartens inikrostruktur ar karakteristisli och ut- Ilapauanda grmzite bveccinted aud assimilated b~lLina guaizite. marker sig genom de IHngstrackt tavelformiga plagio- klaserna, soin besitter en relativt hog grad av idiomor- graniten breccierar i dessa trakter i stor utstrackning fi (Fig. 39). Xven vid ratt Iingt framskriden metamor- Haparandagraniten. Ofta uppstSr darvid en berggrund, fos bibehillcr plagiolilascn denna fonn. Ovriga inine- som till lika stora delar utgores av resp. graniter. Hela ralkomponentcr ligger rilitningslost infallda mellan pla- bergmassiv, t. =. i trakten oin sjon Racktjarv, kan giolilaserna. best5 av denna blandade berggrund, som svirligen 1% Till sin sammansattning 5r plagioltlasen i regel en ter sig objelitivt kartcras. Genomdranlining med sen- oligoklas lned 25-30 70 An ellcr en a~ldesinrned 3- karelskt material, p5 satt som ovan sliildrats, ar mer 35 % An. Oftast ar den zonarbyggd, varvid det yttre sallsynt i dessa ornr5den. holjet kan utgoras av albit. Sericitisering ar vanlig, Ser vi p5 den Haparandagranit, som foreliominer i framst i de nigot mer basiska karnorna. Mikroklinen de vidstrackta senltarelska granit- och migmatitterrang- ar stundom miltropertitisk. erna i norra delen av PajaIa och i Karesuando sock- Bland de m6rlta mineralen dominerar ofta en inork- nar, inoter en i n5gon min annan form av omvand- brun eller gronalitig biotit. Som framgir av mineral- ling. I de storre massiven ar bergarten annu relativt sammansattningen i tabellen p5 sid. 7-71, ar aven Iatt igenkannlig, ehuru den i regel ar starkt forgnejsad hornblende vanligt. Det ar till fargen grasgront. och granulerad. I smarre massiv och inne i migmatiter- Titanit, malm, epidot, apatit, rutil och ortit upptra- na ar graniten i stor utstrackning genom inverkan av der accessorislct. Zirlcon ar sallsynt. senkarelskt granit- och pegmatitmaterial overford till Pyroxenforande Haparandagranit forekommer has intermediar eller basisk Hdergnejs, som helt forlorat och var inom inassivet V och N on1 Haparanda. Pyr- sin Iiaralctar a17 Haparandagranit. Det har iclie varit osenen ar en grH till svagt grHgron diopsid, som Zr en- inojligt att vid karteringen sarsltilja denna Sdergnejs dast i ringa utstraclining uralitiserad. Den pyroxenfo- frHn andra ddergnejser ined basiska supraltrustalberg- rande typen har i regel mindre hrarts och milcroltlin arter soin utgingsmaterial eller att sarskilt utmarka den an den norn~alagranodioriten och fKr darigenom en pi kartan. I speciellt stor utstrackning doljer sig dylik dioritisk pragel. migmatitiserad Haparandagranit i idergnejsomridena En speciell utbildning fir Haparandagraniten inom mellan Karesuando och Kilpisjxrvi. ett omr5de inellan Iso Karsilikojarvi och kustlandsva- Det aldsta ledet i Haparandagranitserien utgores av gen V om Haparanda. Den har ovanligt grovliorniga gabbro. Inoin Itartomr5det finns gabbror av tre olilia bergarten har grsgron farg, varigenoin den blir myc- Hldrar men det L endast i undantagsfall, sotn en date- ket lilc den S. 1;. Godensyenitcn (se sid. 91). En miliro- ring av de enslcilda gabbromassiven Hr mojlig. Gabbror- skopisli undersolining visar, att bHde diopsid och hy- na avhandlas i ett sarskilt Iiapitel (sid. 102-104). persten forekommer i rilclig mangd. Plagioltlasen as Dioritislia led forekommer pi flera hi11 men synes en andesin ined 3j-40 % An. Dessutom for bergar- iclie bilda storre, sammanhangande massiv. De upp- ten nigra procent kvarts och miliroklin samt mijrk- trader son1 overgQngsformer mellan gnbbro och gra- brun biotit. Bergarten representcrar sannolilit ett gabb- Fig. 39. Haparandagranit med typisk utbildning hos plagiolrlaserna. Patavaara. AIilcrofoto, + Nic., 6 X. Hafiavaada gmlzile with typically deaeloped plagioclase cryslals. Foto C. Larsson ron narsthde mellanled i tlifferentiationsserien gabb- lar i farg fr5n gritt over grigront till starltare gront. ro-granodiorit. Ofta iir den morkare typen begransad till en yttre zon Den porfyrislct utbildade Haparandagraniten vid av kornaggregatet. Med all sannolilihet har hornblen- Lammijanlika sliiljer sig frin den norrnala granodio- det bildats ur pyroxen. En rnorlcbrun biotit forekom- riten cndast darigenom att plagiolilaskornen ar storre mer tillsarnmans med hornblendet. Apatit, titanit och och strolcornsartade samt att grundmassan ar nAgot inalm ar accessoriska bestbndsdelar. f inltornigare an vanligt. Pi flera stallen upptrader monzoniten intrusivt gent- 11,111~5sydiistra skargird pHSt.Brand- emot lapponislca skiffrar och sltiffergnejs. A andra si- 011, Smiskar och N. Espen in. fl. oar och slcar samt dan intruderas och breccieras den i sin tur av grano- net1 till Bergskaret KO om Vargon i Pite skargird diorit a17 Haparandatyp (Fig. 40). Monzoniten torde upptradcr ytterligarc en variant av Haparandagranit, darfor fibetralitas sorn en relativt tidigt intruderad fas som har lcunnat foljas over en stracka av 50 km. av Haparandagranitserien. Bergartcn ar till sin karalitar en monzonit och be- Inom ett omrbde V o m I cl i v u o m a mellan Ka- st&- av plagiolilas (med 4-50 % An) och rnikroklin resuando och Ovre Soppero upptrader en bergart, som i ungefar lilca proportioner samt hornblende. Mineral- cndast med tvekan fores till Haparandagranitserien. sammandttningen varierar dock frin fall till fall. Bergarten har en egendomlig och frin ovriga Haparan- Plagiolilasen lian ibland dominera over lialifaltspat, dagraniter avviltande sammansattning. Den benarnnes varigenorn bergarten narrnast fir karaktar av gabbro. har albit-pyroxensyenit, enar albit och diopsid utgor A andra sidan dominerar stundom inikrolilin over pla- bergartens liarakteristislca bestdndsdelar och kvarts och gioklas och bergarten fir dH syenitislc priigel. De milc- ~nilcrolclin i regel endast ar sparsamt foretradda. Siff- roklinrika typerna har en rodaktigt gr5 fargton. ror pH den procentuella mineralsammansattningen iter- I sin typiska drakt ar rnonzoniten en mycket grov- finnes i tabellen p5 sid. 70-71. kornig, gr5 bergart med upp till z X 2 cm stora falt- Syeniten har aldrig iakttagits i kontakt med orngi- spatindivicl sorn dominerande inslag. Mellan de ofta vande lapponislia bergarter, men for dock stundom tatt liggande faltspaterna finnes de morlca mineralcn fragment a\; amfibolitislia gronstcnar, villia sannolikt biotit och hornblende anhopadc. stammar frin de lapponislca vulkaniterna. A andra si- Kvarts forekommer endast myclcet underordnat och clan piverkas syeniten av den senlcarelslia migrnatitgra- lean helt salmas. Mikrolilinen for milcropertitislit in- niten. Dessa omstandigheter tyder p5 att bergarten hor vusen plagioklas. till ett tidigt skede av den karelska cykeln och att den Hornblendct bildar sliriga aggregat, sarnmansatta av mojligen ar associerad med Haparandagranitserien. sm5 orcgclbundna, ofta fibrijsa indivitl. Mincralet 1.5~- Syeniten ar en smiliornig bergart, som i lilchet mcd SORREOTTESS URGERC

1 och filtspat (gabbrorna ar icke medtagnn i tabellen; se l gabbrotabellen p5 sid. 104). Genom den jamforelsevis hoga An-halten i plagioklasen samt den relativt stora l mangden morlia mineral skiljer sig dcssa graniter docl< distinkt fr5n t. ex. dc liarelska 111ig~natitg1-aniternn.

Balingeserien

Efter det lapponiska skcdet och den med dettn sanl- ~nanhingandevecliningen samt intrusionen av Hapa- randasvitens gabbror och graniter foljde en period ~nctl kraftig nedbrytning av de tidiga karelska berg-skedjor- na. iiven Haparandas\;itc~~sdjupbergarter framprepa- rerades under erosionens ghg. De grow nedbrytningsproduliterna frh denna ero- Foto E. .ihman sionsfas finner vi idag bevarade i form av konglome- Fig. 40. Haparandagranit breccierar monzonit. Inre MLIdrogrun- rat i ett flertal isolerade forkomster fr5n Pite skar- den, Pit&. gkd i S genom Nederlule5, ~verluledoch RineH sock- nar fram till trakten av Gallivare. Konglomerat ar den dominerande bergarten. Ett liarakteristiskt drag, ge- traktens Haparandagraniter ofta ar starkt forgnejsad. mensanlt for sa~ntligakonglo~neratlolcaler, ar det stund- Till fargen ar den ljust grH med sliar ellcr rodaktig om rikliga upptradandet av bollar av Haparandagra- anstrykning. Smd korn av ljusgron pyrosen eller lior- nit och -granocliorit. ;ben lapponislia suprakrustalberg- ta prisnlor av morlcgront hornblende ar karakteristis- nrter ingir bland bollarna, vartill i nigra fall lionmer lia drag hos bergartcn. hela sviten av svioniska bergarter sisoin vulkaniter, l mikroskopet finner Inan albiten utbildad i rck- Rcvsundsgranit, pegmatit, migmatit, rod aplit och rod tangulara tavlor med god idimorfi. Strukturen crinrar milirolilingranit. Konglomeratets grundmassa ar rnork om den i Haparandagranodiorit forharskande. Mellan och basisk samt for i allmanhet rikligt med plagioklas, albittavlorna ligger som sena lcristallisationsprod~~liter biotit och/eller hornblende. I fall med lagre metamor- stundom harts och ~nikroklin.Pyroxen och hornblcn- fosgrad ar dess klastiska struktur annu bevarad. de bildar oregelbundna, trasiga kornaggregat. Finkorniga sedi~nentar ovanliga. Ofta faltspatrika Albiten ar i regel relativt anortitfattig, 7 % An ar livartsiter, ibland arliosartade, forekonlmer vid nigrn det nlesta som noterats. Ofta ar albiten zonar med av lokalerna. Endast vid Alhamn ar konglomeratet it- starlit sericitgrumliga, cpidotforande liar~or.Sannolikt foljt av ett lerrilit sediment, namligen en morligri, fyl- har har en &got anortitriliarc plagiolilas ursprungli- litisk skiffer, som sannolilit endast har en obetydlig ut- gen f orelegat. bredning. Pyroxencn ar en pigeonit. Den ar till farg-en gr;, Vid lokalerna vid Brandberg och pH Emmesberget ar har mycket liten axelvinkel och optislit positiv liarali- konglomeratet p5 ett pitagligt satt associerat med ba- tar. I endast obetydlig utstraclining ar den overford sislia vulkaniter, framst i form av porfyriter. Onlliring i ett ~nyclietsvagt gronfargat hornblende. I en del pro\; lolialen vid Braudberg, dar konglomeratet bildar en in- saknas pyrosen och i stallet foreko~nmerett ljust gras- lagring i porfyrit, intar de basiska vullianiterna ett stort gront hornblende, under stun cl on^ lned en mycket svag omrHde. Den basislia grundmassan i konglomeratcn tor- blHalitig anstrykning. de i stor utstrackning utgoras av insvammat, basiskt Epidot foreliommcr icke blott inne i albiten utan tuf fmaterial. bildar aven storre, sjalvstandiga korn. I ovrigt inne- Det ar mojligt, att de i amfibolitdrakt upptradande hiiller syeniten apatit, titanit och malm. I ett par fall vulkaniterna, stundorn associerade med forgnejsade se- finnes rikligt med skapolit, som natforrnigt fortranger diment, som stracker sig frh traliterna N om Hakkas albit. till lionglon~eratlol~alenpH Leipovaara 0 on1 Gallivare, Den mineralogiska sammansattningen har bestamts riven ar att rakna till Balingeseriens vullianitavdelning. for 30 styclken representanter av Haparandagranitse- Balingeserien har f5tt sitt namn efter konglomerat- rien. Som framgir av tabellen pi sid. 70-71 visar sam- lolialen pi Ealingsberget invid Balinge by ca 10 kin mansattningen stora variationer frin verkliga dioriter NV om LuleS. Lokalen har i detalj beskrivits av Ah- till gr5 plagioklasgraniter med relativt stor man@ kvarts man och Odman (1952). I sarnrna arbete har nHgra av

51-j70779. S. G.U,, Scr. Ca,NT 41. Odman IIAPhRAND.\GRAh'ITSERIEN. BIINERALOGISK

Lokal

Kvarts ... Plagioltlas . 3Iikroldin . Pyrosener . Hornblende. Biotit ... Accessorier .

1 Inkl. pyrosen. - "e Whman-Odman 1952, sid. 7. - Vnlcl. 7 % skapolit. - ¥its frh Idivuon~a,se sid. 68. de ovi-iga E~lingelolcalerna berorts. I ett senare arbete fyrit. Konglomeratet ar mesendels homogent och sak- har Ahman (1953) beslcrivit lolcalerna vid Vallen och nar inlagringar av finare sediment. Alhamn. Konglomeratet pH Leipovaara och ovriga se- Eollmaterialet domineras av Haparandagranit (Fig. diment i denna trakt har tidigare beslcrivits av Odman 42), men aven svioniska vulkaniter ingdr i avsevard (1939, sid. 66-73) som tillhorande >>Vakltoformatio- mangd. Se tabell nedan. Nigra bollar av rod aplit och nen>>men anses nu tillhora Ealingeserien. rod mikrolclingranit har iakttagits. Dessa bagge bergar- ter har i&e kunnat identifieras bland traktens bergarter i ovrigt. Apliten ar forvillande lilc den senlcarelska aplit, som i gdngar genomsatter konglomeratet. Den roda gra- Konglomerat och andra sediment niten lilcnar den senkarelslca graniten. I den handelse B a l i n g s b e r g e t. Vid denna lolcal vilar konglo- dessa aldre, roda granittyper ingk i traktens bei-ggrund, meratet p5 den svioniska cykelns sura och basiska vul- ar det knappast mojligt att skilja dem frdn de roda, sen- kaniter. Den direlcta lcontalcten mot porfyriten finnes karelska typerna. blottad pd ett par stallen. Som framgHr av Fig. 41 v- BOLLR6KSINGAR I KONGLOMERATET lar lcongloineratet vid en av lokalerna pi en vittrad por- Nr I Nr 2 Nr 3 Nr 4 Haparandagranit-...... 66 % 68 % 77 % 63

Peamatit ...... - - I 2 ~62aplitgranit ..... I 3 - 2 Porfyrit ...... 10 28 13 19 Porfyr ...... '4 I 9 7

Epidotkvartsit ...... 6 - A

Xr I 300 nl SO p. 111 raknad yta 2 m'. Nr 2 600 m SV Balinge v8gskiil B I) 4m2. Nr 3 D 1) H o 1) 1) !) 2 m'. Nr 4 0 u 9 I) r) D i) 1) 3.j m'.

Konglomei-atets morlca grundmassa visar ibland i milcroskopet och pd vittrad yta lclastislc strulctur. De va- sentliga besthdsdelarna ar hornblende, biotit, lcvarts, milcrolclin och plagioklas. Konglomeratet genomsattes av bnsislca och sura gSng- ar samt rod, senltaselsk granit i riklig mangd. Denna ltan upptrada i relativt stora snmmanhangande partier Fig. 41. Kontakt mellan porfyrit och konglomerat p& Balings- berget. Porfyrit t. v., i m~ttenzon med vittrat material, t. h. och bergarten ar d: normalt medelkornig. Inne i kon- lronglomerat. (Ahman-adman 1952, Fig. 4). glomeratet bildar graniten ett natverk av finkornignre Co??tact bel-teen decovrposed porphyrzte nxd Bulinge conglomerate. gbngar och 2r ofta utbildad son1 aplit. Konglomeratet NORRBOTTENS URBERG

'7 44 15

I0 I3 I f~oo

lian upptriida som mhga 10-tal m2 stora brottstycken Vid L o In b a c k e n intill landsvagen frin Selet i graniten. over i\iIocktrask till Boden ligger nigra hallar med gra- NHgra data pH konglomeratets malitighet eller pH ~111- nitbollsforande Balingekonglomerat. Aven h5r 5r kon- derlagets lage och lionfiguration har icke stitt att er- glomeratet starkt n~etamorfoserat och genomsattes av h5lla. migmatitislca sliror av senkarelslit granit-pegmatitma- P5 S t o r a B o d b e 1- g e t (Ahman-~dman 1952, terial. Eollmaterialet best&- av Haparandagranit, uralit- sid. 19) 4-5 km NV om Balingsberget innehiller den porfyrit och amfibolit. senkarelslca graniten brottstyclten av lconglomcrat av Vid G addv i k intill landsvagen 4 km V om Lu- Balingsbergstyp. Metamorfosgraden ar hog och kon- leH anstir i ett mindre hallkomplex ett Balingekonglo- glomeratet ar migmatitiserat. Bollarna iir silunda dif- merat, son1 vasellagrar nled tvenne baddar av argillitisk fusa och tenderar att smalta ihop med grundmassan. arkos. Konglomeratet, som delvis ar grusigt, for bollar av Haparandagranit, porfyrit och porfyr. Det genom- sattes av ett basisltt intrusiv samt senliarelsk granit och aplit. Vallen-Alharnnomr5det. I en uppsats ir 1939 om Pitekonglomeratet gav Grip (1939, sid. 54- 56) en skildring av de av honom i nsgra lolcaler vid Vallen-Alhamn I j kin SSV om Lule5 iakttagna poly- mikta konglomeraten, villta fordes till >>Vaklcoforma- tionen,. Under somrarna 195-51 utfiirde Whman en detaljundersoltning av detta nycltelornr5de, vilken se- dermera publicerades (1933). Omridets berggrund vi- sar en komplicerad byggnad och de flesta av de i Norr- botten upptradande bergartsscrierna finnes represente- rade. Den Iapponislta serien saltnas men upptrader i grannskapet. De suprakrustala svioniska bergarterna bestir av do- minerande intcrinediara lavor och tuffer, sura vulka- niter i mindre utstrackning samt konglomerat. Det se- nare upptrader son1 inlagringar i vulkaniterna. Den suprakrustala serien genomsattes och migmatitise- ras av Revsundsgranit, sd som narmare sltildrats av Ahman. 0. Foto H. odman Som av Ahmans detaljkarta framggr, finnes Ba- Fig. 42. Balingekonglomerat med bollar av Haparandagranit. Balingeberget. (~dmanet a1 1949, Fig. 2). lingeltonglomerat blottat vid Fagervilt samt vid nHgra Bdliwge conglomerate wifh pehhles of IJnpnua.izda gra.i?ite. lolialer pH Mitthcdbergct och Sdgberget oid Vallen. En ' Fig. 43. Balingekonglomerat, strand- hall nara Fagervilts gird, Alhamn. (Allman Igj3, Fig. 5). Drrll,1fe conglo?mvale. Foto Th. Lundqvist enstalca hall med ltonglomerat finnes dessutom ca I km S5viil Balingesedimenten som de svioniska supra- N om Alhamn. l'rustalbergarterna ar brant uppresta och strylcer i hu- Den direkta kontalcten mellan Balingekonglomeratet vudsali i nordlig riktning. Stupningen vsxlar frHn brant och dess underlag ar blottad p5 Mitthedberget. Under- ostlig till brant vastlig. laget best& av en relativt grovporfyrislc Revsundsgra- Pi H e m b e r get vid Rngesbp 22 km NNV om nit, son1 mot kontalcten overgk i cn mcterbred zon av I,ule;P1 upptrader lconglomerat och ltvartsit i form av konsoliderat vittringsgrus. Detta i sin tur foljes av en brottstyclcen av jatteformat i senkarelsk granit. Meta- ett par m maktig arkos. Dar ovan foljer lconglomeratet, morfosgraden ar ganslia hog, men lconglomeratstr~ilt- som visar en rikhaltig sortering av bollar av svioniska turen ar fullt klar. I bollmaterialet ingdr Haparanda- vullcaniter, gnejs, migmatit, harts, diorit, Revsunds- granit, leptit och en odefinierbar gronsten. Kvartsiten granit och Haparandagranit. Metamorfosgraden ar re- ar ljusgrd och kvxrtsrili med fullt tydlig klastisk struk- lativt hog och senkarelsltt granitmaterial har delvis ge- tur. Kvartsit av denna natur has icke ialcttagits vid nH- nomdrankt bergarterna, dock utan att forstora de se- gon annan lokal med Balingekonglomerat. dimentara strukturerna. PH E m m e S b e r g e t belaget intill Rinealven 0 Konglomeraten i de ovriga lokalerna uppvisar en del om Arbyn anstdr i ett par hallar ctt ltonglonierat med variationer med avseende pH utseende och proportio- bollar av Haparandagranit (Ahman-Odman 1952, sid. nerna mellan de bergartstyper, som ingdr i bollarna. 1~20).Dessutom forelcommer bollar av leptit. Kon- Gemensamma drag ar dock deras polymilcta natur samt glomeratet bildar ett stort brottstycke, simmandc i sen- den allmanna foreltomsten av Revsundsgranit och Ha- liarelsk granit. Metamorfosgraden ar hog och bollarna parandagranit. I lokalen vid Fagervilc (Fig. 43) domine- har ibland diffusa Iconturer. Bergarten har ett slirigt rar bland bollarna samma basiska vullcaniter, som upp- och gnejsigt utseende. Grundmassan ar i ratt stor ut- bygger bcrggrunden omedelbart 0 om lconglomeratet strackning rekristalliserad, men relikt lclastislc struktur och som uppenbarligen m5ste utgora dettas underlag. ar annu skijnjbar i mikroskopet. Dess bestdndsdelar ar Har foreko~nmerocks5 bollar av migmatit och pegmatit. framst mikroklin, lcvarts, biotit och malm. Sandiga och ai-lcosartade sediment pbtraffas i asso- Ibland blir bollfrekvensen mindre och bergarten lan ciation med konglomeratet pH Mitthedberget och Sdg- bctccknas som arlcos. Den har fullt tydlig klastisk strulc- berget. En mindrc inlagring av lerskiffcr upptrader tur i mikroskopet. SO on1 Fagervili. I nara association med lconglomeratet upptrader cn B5lingeserien genomsattes i ringa utstriickning a\. amfibolitisk gronsten, som troligen primart utgjordes basislta och sura g5ngar av i huvudsalc samma natur av en basisk vullanit. Den f5r saunolilit parallelliseras som p5 Balingsberget. Kven den senkarelska graniten lned Ealingeporfyriterna vid Brandberg.

intruderar lionglomeratet i form av smarrc oregelbund- L o k a l e 11 17 i d R S a ir cl b e r g. Vid St. Hallfor- na massiv eller g2ngar. sen i R5uealv strax nedanfor g2rdarna i Brandbergs NORRBOTTENS URBERC by finnes blottningar i ett ltonglomerat, som bl. a. for leptiterna med konglomeratinlagringar vid Sakajarvi bollar av cn gnejsig, gri plagioklasgranit. Konglomera- by och vid Linaalv N on1 byn hiir till Kiruna-Arvids- tet bildar en 5-6 m malttig bank mellan tvenne baddar jaurkomplexet. De utgor fortsSttningen pi Nautanen- air Balingeporfyrit. Bergarterna bildar en flackt mot faltet, inom vars si5dra del en for malmletningsandainH1 SSV stupande antiklinal. i borjan av 1940-talet utford detaljltartering visat, att Forutom granit upptrader bollar aven av leptitiska, sedimentara leptiter och lzonglomerat vaxellagrar rned sannolikt svioniska bergarter samt porfyrit. De senare porfyrer (se sid. 20). Leptiterna och ltonglomeraten tol- har salnma allmanna ltaralztar som Balingeporfyriter- kas som i vatten omlagrade, vulkaniska utbrottsproduk- na i omkringliggande omride. Bollarna ar ratt starkt ter. pressade. Konglomeratet p5 Leipovaara och de konglomerat- Graniten ar partiellt granulerad och har plagioklas, forande sedimenten p: Kilvokielinen och vid Saijem mikroklin och lzvarts son1 dominerande besthdsdelar. ar annorlunda beskaffade. Betraffande Leipovaara- Plagioltlasen ar en basisk oligoklas. Biotit ar relativt konglomeratet anmarkte forf. i det citerade arbetet, att allman. Dartill kommer epidot, titanit, apatit och malm. det ej har karalztaren av bottenbildning. Vidare fram- Graniten ar till sin sammnnsattning intermediar och holls, att forekomsten av bollar av kvartsit samt granit, tenderar mot granodiorit och Icvartsdiorit. Den ar ty- granodiorit och kvartsdiorit indilcerar, att sedimentet pisk for de tidigt orogena graniterna och tolkas som ej representerar de undre delarna av ))Valtkoformatio- horande till Haparandaintrusiven. nem, utan tillhor ett senare sltede (av den ltarelska cy- Konglomeratets finkorniga, gri grundmassa ar bio- keln), d5 aven cykelns tidigt orogena (primorogena), titrik och visar en svag parallellstrulttur, som mojligen granitiskt-dioritiska intrusiv blottIagts av erosionen. De ltan vara primar. Bergarten synes dock i allmanhet vara senare tollcas nu som tillhorande Haparandasviten, vil- ratt hirt pressad. Grundmassan ar omkristalliserad, ket forfaller sannolikt pi grund av deras allmanna pet- men smarre mineralfragment liter antyda en klastislt rografiska egenskaper. Korreleringen av omridets berg- struktur. I mikroskopet ser man, forutom den domine- arter rned Ralingeserien grundar sig p% forekomsten rande biotiten, aven kvarts, miltroklin, nigot plagio- av djupbergarter av denna lcaraktar bland bollmate- ltlas, epidot, titanit, apatit och malm. rialet i Leipovaarakonglomeratet samt pi de likheter I detta sammanhang skall omnamnas de sannolikt rned denna series bergarter, sorn sedimenten i ijvrigt kort vag transporterade block av ltonglomerat, som lig- har att uppvisa. ger vid landsvagen vid vanstra stranden av R5nealv ca L e i p o v a a r a uppbygges till storre delen av en 2 resp. 1,7 km SV om Mirdsel. Bloclcen \rid den forst- medelltornig, tamligen normal Linagranit. I bergets nainnda lokalen ar omnamnda av Grip (1939, sid. 58). nordostra och sodra sluttningar upptrader i graniten Bollmaterialet besdr av grova granit- och dioritporfy- flera storre brottstycken av konglomerat rned under- rer, gr5-rodalttig forgnejsad granit, basiska vulkani- ordnade partier av finare sediment. Genom granitens ter (troligen tillhorande Balingeporfyriterna) samt inverkan ar metamorfosen i allmanhet hog. kvarts. Konglomeratets bollmaterial ar val rundat. Forutom Den morka, grona grundmassan besdr huvudsakli- de npssnamnda djupbergarterna pitraffas bland bol- gen av hornblende, epidot, biotit, faltspat och kvarts. larna aven leptiter, epidotfels, amfibolit och hartsit. Sammansattningen indikerar mojligheten, att bergarten Den senare ar relativt ren och liknar de vanliga karels- ar av tuffogent ursprung och att siledes detta konglo- ka kvartsiterna. merat, liltsoin det vid Brandberg, ar nara associerat Sedimentinlagringarna i konglomeratet ar finkorni- rned Ealingeporf yriterna. ga, skilitade och gri eller grigrona till fargen. Sedi- Direltta motsvarigheter till granit- och dioritporfy- mentet lilisom grundmassan i konglomeratet ar gra- rerna ar icke lzanda, men viss likhet rned porfyrislca noblastisltt och domineras av oligoklas, hornblende, former av Haparandagranit kan konstateras. harts, biotit och epidot. Karaktaren ar silunda ratt L e i p o v a a r a o m r % d e t. I en tidigare skrift har basisk lilisom i ovriga Ralingekonglomerat och det sy- forf. (1939, sid. 6673) behandlat de lionglomerat och nes troligt, att basiskt tuffmaterial ingsr. darmed associerade sediment, som upptrader pi berget SO om Leipovaara ned mot S a i j c m s by fortsat- Leipovaara, belaget 24 km OS0 om Gallivare, och i an- ter liknande sediment men i betydligt kraftigare meta- griinsande omride. Samtliga sediment fordes db till morfoserat sltick. Bergarternas karaktar ar darigenom >>Valtkoformationen>>.Den vidgade kunskap on1 de geo- svbrtolkad. Det ar icke osannolikt, att basiskt vulkanit- logislta forhillandena, sorn vunnits efter arbetena i slu- material ingir i storre mangd. Omridet har darfijr pi tet av ~gptalet,har emellertid lett till att denna upp- kartan betecknats som forgnejsad Balingeporfyrit. fattning miste revideras. Blottningar ar sallsynta och kartbilden foljaktligen S5lunda ar det numera troligt, att de sedimentara schematisk. Fig. 44. Balingeporfyrit intruderar Haparandagranit (efter E. Viluksela). Brandberg. Bdlinge povphyvite iiztvzrdes Hapavaudn granite. Tat randfacies av Porfyrit med tilllagande Wr spridning godltand i rikets all- mporfyritmed flytstruktur str6koynsstorlek . , Dense margin of porphyrile Porphyr~fevnlh ~ncrearngstre manna lcartverk den 13 sep- with flov,-s/ruclure of phenocry~ls tember I 957.

Pi K i l v o k i e l i n e n, den liga bergsryggen vid Ealingeporfyriterna. Mot mitten av gsngen blir bergar- landsvagen 5 km OSO om Leipovaara, anstdr finlior- ten grov och i det narmaste gabbroartad. Det torde niga sediment med inlagringar av lconglomerat. De ofta lcnappast kunna betvivlas, att uralitporfyriten i ilders- vackert skiktade sedimentcn bestir av en granoblastisk avseende ar att jamstalla med de i narheten anstHende massa av oligoklas (stundom andesin), kvarts, epidot, Balingeporfyriterna. GBngen f5r tollcas som en matar- hornblende, pyroxen och epidot. I annu hogre grad an gsng till vullcaniterna, som silunda ar yngre an Hapa- i Leipovaarasedimenten tyder paragenesen har pi att randagraniten. basislct vullianitmaterial in&. Detta ar den enda iakttagna kontakten mellan Ha- Konglomeraten bildar hogst meterbreda inlagringar parandagranit och porfyrit. Linagraniten daremot har i sedimenten pH bergets nordvastra ande. Djupbergar- pi flera stallen setts slH igenom och aven starkt piver- ter finnes iclie bland bollmaterialet, som i huvudsalc be- ka Balingeporfyriterna, stir av lcvartsporfyrisk leptit, kvartsit, kvarts, epidot- Pi nbgra stallen lcommer de svioniska vulkaniterna fels och epidotiserad gronsten. Det ar troligt, att epi- i nara grannsliap av Balingeporfyrit. Ingenstades har dotfelsen bildats ur amfibolit. Epidotiseringen har traf- dock Icontalcten mellan dem bli~itialcttagen. fat bergarten efter sedimentationen (Odman 1939, sid. I malcroskopislct avseende kan man bland Balingepor- 69)- fyritcrna i stort ursliiljn tvenne huvudtyper, namligen plagiolclasporfyriter och uralitporfyriter. Det finnes aven exempel pi porfyriter med strokorn bide av pla- giolilas och uralit. Strokornen ar ofta val bevarade, men grundmassan ar alltid omkristalliserad och seliun- Inom ett storre omr-ide frdn Degerselet i S fram till dart parallellstruerad. Eergarterna ar mera sallan ut- Mirdsel i N utbreder sig en serie med porfyriter, som bildade som mandelstenar. Mandlarna ar fyllda med anses hora till detta avsnitt av den karelska cykeln. Det- kvarts och/eIler epidot. I narheten av den senkarelska ta motiveras av foljande tvenne slial. graniten stiger metamorfosgraden, sH att porfyriterna I. Det ovan sliildrade lconglomeratet vid Brandberg blir gnejsiga och forlorar sin ursprungliga karaktar. ligger direkt inlagrat i porfyriterna. Dess bollar av gra- I petrografislct avseende karakteriseras porfyriterna nit tillhor sannolilct Haparandasvitcn. av en relativt basisk samnlansattning hos strokornens 2. Ca 0,2 km V om p. 207 pi Abojenbergen SSV on1 pIagioklas, son1 i de undersokta proven varierar mellan Erandberg anstir en gri plagioklasgranit av normal 40 och 20 % An. Ibland ingHr pertitiskt invuxen mik- Haparandatyp. Den genomsattes av en ca 25 m bred rolclin i strokornsplagiolc1asen. I de uralitporfyritislca basisk gHng (Fig. 44), som for brottstyclcen av grani- varianterna ingHr hornblende, forutom i stl-okornen ten. Narmast granitkontalcten ar gingbergarten under aven i riklig mangd i grundmassan. Biotit ar eljest den 1-15 cm helt finlcornig men overgir snabbt till en vanligaste femiska komponenten i grundmassan. Den- uralitporfyrit av en typ, som ar myclcet vanlig bland na for dessutom ofta mikrolclin, kvarts och epidot. XORRBOTTENS UREERG

Det mest basiska ledet i serien ar uralitporfyriten, Under liarteringens ging har i falt ett flertal olika, som torde ha andesitisk sammansattning. En del for- stundom regionalt foreliommande, men oclcsH mera lo- mer med andesinplagioklas men med kvarts i gmnd- kalt upptradande typer urskiljts. massan kan betecknas som Iivartsandesiter. Former De livarts-faltspatrilca, sura graniterna ar rned for- rned dylili plagioklas i stroltornen och dessutom med liarlelc lmutna till idergnejsomrdden, dar sH\d den harts och milcroklin i grundmassan betecknas som svioniska som den karelska besggrunden blivit inten- trakyandesiter (latiter). Det suraste ledet ar en Ijusgri, sivt migmatitiserad. Gsaniterna dtfoljes i stor utstrack- sur dacit rned stroliorn av basisk oligoklas (ca 20- ning av apliter och pegmatiter. Dessa ~niginatitgra~~iter 25 % An) i en ganslta kvartsrili grundmassa. Pyro- kommer i det foljande att behandlas som en serie for klastiska sediment, rned eller utan fragment, ar sallsyn- s1g. ta men har iakttagits i nSgra lokaler. Vissa andra senliarelska djupbergarter, s5som gabb- ror, syeniter, en del granites sarnt Sosselegraniterna, har ett annat geologislit upptradande. De stir iclce i Fbrgnejsade Balingeporfyriter samband med nigon migmatitisering och itfoljes icke av pegmatiter eller apliter. Syeniterna och de graniter, N om omridet med Balingeporfyrit foljer i tsakten soin fores till denna seric, innehiller ofta brottstyc- S om Haldcas ett oms5de med gnejser, vilkas 3der ej ken av ongivande svioniska supraltrustalbergarter. Till har kunnat avgoras. Huvudparten av dessa gnejser ut- skillnad frHn migmatitgraniterna upptriider dessa djup- gores av metalnorfa sediment. bergarter i regel iclce i de hogorogena Itarelska zoner- N on1 Hakkas foljer ett annat omride rned gnejser. na utan i deras randomriden, dar mera lugna tektonis- De ar basislia till sin sammansattning och ofta utbilda- Ica forhillanden harskat. Di syeniter ar de Iwantita- de som amfiboliter. Det kan icke rdda nigon tvekan tivt mest framtradande bergarterna bland dessa intru om deras ursprungliga natur av basislia vulkaniter. I siv, kommer de i denna framstallning att betecknas so111 nigra fall, som t. ex. pi SammakIio\~aaraIO km NNV spzifserien. om Halilias, anstir ratt val bevarade tuffagglomerat. En sliarp gransdragning mellan mignlatitgraniterna Langst i amfibolitonlrklet foljer de ovan be- NV i och syenitseriens intrusiv kan icke alltid genomforas. skrivna lolcalerna rned Balingekonglomerat och darmed Som f ramgir av det foljande, f inner man of ta alla over- associerade sediment pi Leipovaara cch Kilvoliielinen. gingar frin syeniter till roda, mikroklinrika graniter Nigon salier datering av amfiboliterna ar iclte moj- resp. pertitgranit. lig. Likheterna i allnianna drag rned Biilingevulkani- Vad betraffar ildern pi dessa tvenne intrusivserier terna och den nara associationen med Ealingekonglo- visar faltiakttagelserna, att de tillhor det avslutande ske- meratet i Leipovaaraomridet har motiverat anifiboli- det av den liarelska cykeln. Det inbordes ildersforh3- ternas placering i Balingeserien. landet mellan de tvenne serierna samt mellan de olika leden i serierna ar ett lcomplicerat problem. En narma- re dislcussion av dessa problem foljer i de tvH narmast foljande avsnitten. Senkarelska djupbergarter

Migmatitgraniter

Senkarelska djupbergarter intar en yta av 31 540 km2 Den senlarelska migmatitgranitserien omfattar ett och utgor silunda arealmassigt sett det mest betydelse- flertal olika granittyper, av vilka milnga dock sinsemel- fulla inslaget i lanets urberg rned utbredning praktiskt lan uppvisar si pass obetydliga slciljaktigheter, att det taget inom varje del darav. I vissa trakter tacker se- icke befunnits motiverat att pH lcartan ge dein en egen rien med niigmatitgraniter minga kvadratmil stora, S; beteckning. gott som sammanhangande omrHden. I andra trakter Gemensanima drag hos alla representanter for se- iterigen, t. ex. i de nordligaste delarna av Karesuando rien ar, att de upptrader migmatitiserande gentemot oin- socken och i de ostra och sydostra delarna av Arvids- givningen och att de ingir i migmatitomriden i ofta jaurfaltet, foreliommer dessa bergarter endast i smar- betydande oinfattning. De for >)spoklika rester, av den re massiv. i\iIigmatitisering i samband med vissa av de aldre berggrunden och visar diffusa granser mot den- senkarelslia intrusiven har ocks5 drabbat mycket stora na. Pegmatitfrelwensen ar hog och likasi ar apliter omr'da en. vanlig-a. Kemiskt-mineralogiskt sett ar de sura, kvarts- Med avseende pi lcemislc-n~ineralogisk sammansatt- alkalifaltspatrika och icke differentierade graniter. ning varierar denna bergartsgrupp fr5n gabbror &er Gergarterna ar friska, i regel medel- till grovkorniga syenitislia former till sura, Iwarts-faltspatrika graniter. samt oftast roda till fargen. Dessa graniters upptradande och petrografiska ka- geologiska upptradande, t. ex. arten av migmatitisering raktar ar silunda tydligt senkinematislca och de kan i och de telctoniska elementens kongruens ~nedden karels- detta avseende jamforas med de aldre Revsund-Skel- ka orogenens generella riktning. leftegraniterna. De visar nlingenstades intrusiva lion- liven on1 silunda omrt5dena med scnkarclslca inigma- takter gentenlot omgivningen. L! andra sidan finner titgraniter i stort sett anses enhetligt uppbyggda, fin- man fall, dar de geologiska forhillandena pekar pi att nes dock observationer sorn direlit visar, att petrogra- graniterna ar metasomatisltt bildade ur gnejser genom fiskt och till sitt geologiska upptradande mycket likar- granitisering in situ. tade men aldre graniter forekommer. Inom omrAdena med migmatitgranit finner man ofta Silunda for Balingeseriens lconglomerat p5 Balings- ~nassivmed gabbro. Dar lcontakter mellan de bagge berget (Ahman-ddman 19j~), som ovan anfordes, bol- bergarterna iakttagits, visar sig graniten vara yngre. lar av rod mikroltlingranit, rod pegmatit och rod aplit, Dessa gabbrors nara association rned graniterna frestar villia erinrar om motsvarande senliarelslca intrusiv, mihanda till den slutsatsen, att de i ilder ligger var- sorn genomsatter konglomeratet. De aldre intrusive11 andra nara, en slutsats sorn dock ingalunda lean bevi- har aldrig pitraffats i fast klyft men kan givetvis dol- sas. Det ar icke heller mojligt att med salcerhet utpeka ja sig i de senkarelska granitmassiv, som upptrader i nigon gabbro, sorn hor till denna granitserie. denna trakt. Med tanke pi de mycliet stora omriden, sorn pi lcartan enhetligt lagts son1 senlcarelslc rnigmatitgranit Liknande forhillanden moter i Vakkojarvi-Kovozo- och pi de variationer, sorn dock forefinnes inom dennz nerna (se sid. 25) N on1 Kii-una. Basalkonglonleraten serie, fr5gar man sig givetvis, om det har verkligen for har bl. a. bollar av en rod mikroklingranit, som i fijreligger en enhetlig granitserie eller on1 graniter av ett storre nlassiv sannolikt skulle tolkas sorn en sen- annan ilder kan ligga dolda inom densamma. Detta ar lcarelslc granit. I den grB granit (se sid. 48), sorn bil- cn friga av regional betydelse, som bor diskuteras. dar underlaget till den lilla Vaklcoserieribban vid nor- Nigra bevis for att samtliga ifrigavarande graniter ra anden av Y1. Vuolosjarvi, fiirekommer sliriga ging- tillhor denna ildersgrupp kan iclce presteras. I minga ar av en rodlatt migmatitgranit, som liknar graniten i fall bygger liorreleringen pi petrografislca lilcheter, vil- lconglomeratet own. Den ltan aven jamforas med vissa ket miste betraktas som en osaker grund. Ofta ger senkarelska graniter. dock graniternas liontaktforhillanden ratt sakra stod Inom den sydvastligaste delen av kartomridet har vid bedomandet av deras ilder. identifieringen av granittyperna villat speciellt stora For lanets norra och ostra delar framlade Geijer svirigheter. Har upptrader inom en ratt begransad (1931, sid. 2-21) for 25 ir sedan starka slcal for area1 icke mindre an tre granittyper, namligen Arvids- Linagranitens yngre ilder gentemot >>Vakkoformatio- jaurgraniter, Sorselegraniter och senkarelslca n~i~amatit- nem; riktigheten av detta Iiunde senare bestyrkas av graniter. Alla tre kan ibland aniaga karaktaren av roda, Odman (1939, sid. 88-89). Vid den regionala lcarte- kvarts-mikrolclinrika graniter, vilket gor det pralctiskt ringen har sedan i en mSngfald observationer registre- taget onlojligt att medelst nu kanda arbetsmetoder skil- rats, att denna granit genomsatter och tnigmatitiserar ja dem Bt. Dartill kommer den forsvirande omstandig- bergarter tillhorande lapponium (inkl. Valclcoserien) heten, att hybrida former mellan dem ofta uppstir. Den och Balingeserien. over de na~nndadelarna av lanet geologislca lcartbilden over de olilia granittypernas for- har man ett flertal, ibland tatt liggande observationer, delning inom ifrigavarande trakter miste darfor. be- som visar dettn. traktas som osaker. I soder i Arvidsjaurs socken pi gransen mot Vaster- Ehuru migmatitgraniterna synes bilda en enhetlig botten upptrader Adaligranitcn, cn av de typer av sen- serie, bildad i senkarelsk tid, ar det darined dock icke karelslc migmatitgranit, sorn ej givits sarskild beteck- sagt, att alla typer av migmatitgranit ar av samma i1- ning pi liartan. Dess gentemot Vargforsserien yngre der, eller att alla massiv av en specie11 typ ar bildade ilder har pivisats av S. Gavelin ( 1955, sid. 59). satntidigt. De torde visserligen samtliga tillhora ett sent I Edefors, Jokkmokks, Arjeplogs, Arvidsjaurs och skede av den karelska cykeln, men bildningen av dessa ~lvsbysocknar utbreder sig delvis stora omriden rned gigantiska granitmassor har erfordrat enorma tidsrym- senkarelska migmatitgraniter, dar sakra karelska berg- der. Med storsta sakerhet bor det darfor finnas va- arter i ovrigt saknas. Graniterna migmatitiserar emel- sentliga ildersdifferenser inom serien. Det har emel- lertid i stor utstracltning Arvidsjaurgraniterna, varige- lertid endast i nigra f5 fall varit mojligt att Itonstate- nom deras ilder avgransas nedit. I dessa fall har gra- ra en sidan ildersdifferens. Silunda genomsattes Lina- niternas likheter rned de salcra senkarelslca migmatit- granit av Dagerbergsgranit (se sid. So) och Edefors- graniterna utgjort grunden for korreleringen med han- graniten (son1 dock event. kan hora till syenitserien) syn tagen till allmanna petrografiska egenskaper och synes vara nigot Sldre an omgivande Linagranit. Fig. 45. Sautso maktiga pyramid, upp- byggd av Linagranit och omgiven al. v~da myrar, ar ett vitt synligt landmarke. Saulso's $yranzicZ, comfiosed of L212a gra)zzle, zs a $romi?ze?zt la?~dmarkZJL the s?~rroz6?zda~zg flat $eat-bog cozmtuy. Foto 0. adman

Geologisk-petrografisk beskrivning har benamningen ))Linagranit)) ofta anvants synonymt Som tidigare anfijrts har flera typer av senkarelsk lned )senkarelslt granit)). migmatitgranit urskiljts. Endast tre av dem har givits Linagranitcn ar en medelkornig och massformig, rod sarskild beteckning p5 liartan genom att den gemen- bergart. Den tamligen sparsamma biotiten ar det enda samma roda grundfargen forsetts med overbeteckning- vasentliga morka mineralet. Bland kornen av gr5 kvarts ar. Sammanlagt 5th typer lcommer att petrografiskt och rod miltrolclin ursldjer man, mest tydligt p% Iatt beskrivas i foljande avsnitt (se tabell nedan). vittrad yta, gulvita plagioklaskorn, som Ht bergarten ger ett sprackligt utseende. TYPER 4V SENIIATITGRANIT Men m5ng.a avvikelser frin detta normalutseende Urshilda pd kartan och Enbar.t $etrografiskt be- iinnes och nigra slcall har omnamnas. $elrografiskt beshriom : skriv?za: Plagioklasens gulvita farg saknas over stora omrd- Linagranit Vassijauregranitl den och bergarten fir di samma utseende som minga Degerbergsgranit Lainiogranit Jokkmokkgranit Adakgranit andra roda graniter, t. ex. rod Vaxjogranit och Vato- Arjeploggranit granit. Giotiten kan helt eller delvis ersattas av horn- Paljagranit blende. Inom vissa ondden, t. ex. i granitterrangerna S och L i n a g r a n i t. Bcgreppet Linagranit uppstalldes SO om Jolilcmolik, blir Linagi-aniten ofta grovporfy- ir 1905 av P. J. Holmquist (~gog,sid. 196199). Han risk, i det att mikroklinen vaxer ut i rundade ogon avsdg darmed den granit, som anstir kring jarnvags- ined upp till 3 4 cm i diameter. Xar mikroklinen bron over Linaalv ca 26 km NV om Gallivare. Geijer vaser i isometrislta korn, blir bergarten lik den roda (1931, sid. 120) utstrackte begreppet till att onlfatta formen av Degerbergsgranit (se nedan). I sin grov xdla ined denna i geologiskt och petrografiskt hanse- porfyriska form liknar denna Linagranit aven den por- ende pi det narmaste forbundna granitforekomster fyriska Arjeploggraniten, si som den brular vara ut- inoin kartomr5det och i angransande trakter)). Pi nu bildad inom sedimentomriden (Grip 1946, sid. 19). foreliggande karta har Linagranitbegreppet givits en Sm5- till finkorniga .varianter forekoinlner i stnarre an vidare utstrackning och oinfattar i stort sett likar- massiv. Som exeinpel kan namnas graniten pd Mitt- tat utbildade graniter frin traliten av Ristojnure i N sundsberget SV on1 Lulei samt granitomridet o och ned till Wisterbottengransen i S. SHlunda inkluderas S om h4oskosel. Inom gransomrHdena mellan de aldre, under samma beteclining S. Gavelins A d a li g r a n i t, sura vullcaniterna och Linagranit uppstdr stundom fin- Grips Arjeplog- och Paljagraniter samt 1-\oinigt - - >>granitiskabergarter,). De torde icke vara att L a i n i o g r a n i t e 11, en i lanets nordostra delar ut- tolka som sant magmatiska, utan anses ha uppstdtt ge- bredd form m Linagranit. I dagligt tal vid karteringen noin omkristallisation av vullianiterna under medver- Utbredning utanfiir lcartans ornrade (se Fig. 2j). linn av cn losningsfas frdn graniten. Dylika bergarter Foto 0. Odman Fig. 46. Grov bankning i Li~iagranit.Luppioberget, Over-Torneb.

Foto 0. Odman har observerats bl. a. i i\iIalmberget, pd Nunisvaara 0 Fig, 47. Bankning i Linagranit. Stuor Talput, V on1 Porjus. om Gallivare samt utmed vastra gransen av det stora Joiuling ill Lii~ilgrc~)zile. granitmassivet hT om Gallivare. iiven aplitiska gSngar ar ofta associerade med den- rcgistrerats frdn ett ~uycketstort antal stallen och det na granit. Sarsltilt vanliga ar de i kustornrbdet V om ar endast i undantagsfall, som den saltnas. Foreteelsen Luled. Maktiga aplitgdngar moter ave11 i Malmberget, har iclie gjorts till forembl for n5got speciellt studium dar bergarten cndast ined svsrighet kan skiljas fsdn och har sldendast nSgra kompletterande data givas. de roda leptiterna. I granitbergen kring Karatssjon V 0111 Jokkmokk, Ehuru i normala fall Linagraniten ar massformig, t. ex. i berget Jarre, foljer bergmassivets Itonfiguration besittcr den i visa fall en parallellstrulttur. Dcnna riitt noga forklyftningcn i graniten. Owe, ostra slutt- gnejsighet ar ibland tektoiiiskt hctingad och iir i sri fall ningen bestbr sSlunda av stora kakor av den har ndgot inera lolialt utbildad. Ett undantag i detta avseende ar forgnejsade graniten. Kakorna stryker parailellt med kant frdn trakten av Skroven 68 km S0 om Gallivare, berget och stupar flackt mot 0. I norra sluttningen dar den grow Linagraniten inom ett ndgon km brett stryker banltningen i N 60' V och stupar 20' N. Nar- och flera kin lsngt strdk ar kraftigt fosgnejsad i riltt- mare toppen stupar bankningen flackt mot V och uppe ning N-S. lxing hogsta toppen ligger den horisontellt. Eortsett A andra sidan foreko~nmerinom indnga trakter en frSn hottenslaget, so111 foljer bankningen, finnes tvd gnejsighet, son1 beror p5 >>spoltlika rester>>av gnejs- spricksystern, ett i N 6-75' V med brant nordlig material, varvid parallellstrukturei~ ar nedarvd frdn stupning och ett i X 2-30' 0 rned brant vastlig stup- gnejsens struktur. Foreteelscn hanger samman ined 11111g. migmatitiseringen och skall narrnai-e diskuteras i sam- I Farforita, Luovvavare och andra berg Itring vastra band med denna (se sid. 97). Sarskilt utmarkande ar delen av Karatssjon antar bankningen mycket stora denna gnejsighet inom det vidstrackta granitomrbdet i diinensioner (Fig. 48). Rergens markerade, flackt inot de ostra delarna av IGruna stad och i norra delen av N fallande >>dip-slope>>betingas av bankningen. I de Junosuando soclten. Graniten har has givits den lolia- branta, mot S vettandc stupen upptrader flera meter la beteckning-en L a i n i o g r a n i t. inaktiga bankar av granit, ibland vaxellagrande med I de vistra granstrakterna inellan Jolikrnokks och Ar- \-a1 bevarad Snavvakvartsit. I det sistnamnda fallet ar jeplogs socknar has senkarelslit granitmaterial regionalt banltningen sannolikt betingad av granitens lit-par-lit genomtrangt rijd Arvidsjaurgranit, varvid s\;brtolka.de intrusion i ile flackt liggantle sedimenten. hybrida former uppststt (se vidare sid. 97). Vad tolltningen av den horisontella forklyftningen i iiven Linagranitens ohmycliet val utbildade ior- allm5rihet betraffar vill forf. ansluta sig till Geijer och klyftning skall beroras i tletta saminailhang (Fig. 46 Hiigbom, vilka anser, att den ar orsalcad av tektoniskt och 47). Foreteelsen har tidigarc besltrivits a\; Geijel- bctingade lion~pressionsspanningar. Den sistnamnde (1931, sid. 125-126) fr5n Nautanenomrddet och av I. fiirf. f ramhslles belastningstrycltets speciella betydelse. Hogbom (1925) frdn Luppiobesget i ~vertornei.E. Daremot synes det icke uteslutet, att de brant stsende Miltkola (192s) beskriver den frdn den senltarelska fiirlilyftningssprickorna snarare aro att tillsltriva lton- Nattanengraniten, Linagranitens motsvarighet i norra traktion vid granitens stelning och avsvalning (jfr. E. Finland. U-ndcr lanskarteringen has denna forlilyftning Mikkola 192S, sid. 14). NORRBOTTENS URBERG

Fig. 48. Bergsluttning betingacl av bankning i sen- karelsk granit. Luovvavare, Karatssjon. $Dip-slopes iiz [ale I

Att marka ar, att forklyftning och bankning av sam- ncrande besthdsdelarna - lcvarts, sur plagioklas och ma natur som i Linagraniten pitraffas aven i vissa milcrolilin - inom ratt vida granses. Detta ar dock andra senkarelslia intrusiv saint dessutom i aldre in- icke agnat att forvdna, om vi betanlcer den stora ut- trusiv och ibland i bagge cylclernas suprakrustalberg- bredning dessa granites har och dens bildning inom de arter. hogorogena zonerna genom palingenes och granitise- Den milcroskopiska strukturen 2s norinalt gi-anitiskt ring in situ av den till sin ken~islct-inineralogislcasam- utbildad. Avvilielser frin denna regel finner man i de mansattning starlit varierande aldre berggrunden. fall, dar man genoin gnejsrester i graniten has anled- A d a kgr a n i t e n, som beslirivits av S. Gavelin ning formoda, t. ex. i Lainiograniten, att den bildats ge- (1955, sid. 5-63)) fortsatter frin utbredningsomrrol- non1 regenerering av aldre bergarter. Strukturen i des- det i Vasterbotten in over gransen till Norrbotten, dar sa fall ar narmast att beteckna som granoblastisk. den bildar ett mindre massiv. Den ar har utbildad soin Linagranitens dominerande bestandsdelar ar lcsm-ts, en grov och massformig granit, som genom sin roda mikroklin och plagioklas. So~nframg5r av planimetre- farg, den rikliga biotiten och de gulvittrande plagio- ringen av ett relativt stort antal slipprover varierar lclaserna visar tydlig slalitsltap med Linagranitcn i N. kvartshalten i regel inellan I; och 35 vol.-%. Betraf- Gavelin slcildrar den son1 en albit-mikrolilinpertitforan- fande den procentuella mineralsammansattningen i ov- de granit ined hornblende och biotit. Dess granitislca rigt hiinvisas till tabell p5 sid. 80-81. Milcroklinen ar struktur ar val utbildad. vanligen obetydligt pertitislc eller mikropertitislc. Plagio- Arjeplog- och Paljagraniterna har de- lclasens anortithalt vaslar frin i det narmaste ren albit finierats av Grip (1946, sid. 1~21)och nedanstden- till oligoklas rned ca 20 % An. de slcildring ar tagen fr5n ham framstallning. Biotit as si gott som alltid narvarande. Hornblende Den fijrra ar representerad inon1 flera massiv p5 forekommer ibiand, varigenom en viss likhet med Ede- bladen a7 Arjeplog och 34 Storavan. Bergarten 2s en forsgraniten uppst5r. Pyroxen kan upptrada ndgon en- ganslca grov, allcaliintermediar eller nsgot kalidominant stalca ging i normal Linagranit. granit ined ca 25 $% kvarts och 1-15 % hornblende, AV accessoriska inineral inarlics titanit, zirlcon, ortit, biotit och accessorier. Graniten ar dels rod, dS den vi- malm, rutil, flusspat, turlnalin och prehnit. sar likheter med den normala Linagraniten norrut, dels Plagiolclasen ar ofta nigot sericitiserad och ibland gr$ t. ex. vid Bougt och vid Jutevare efter vagen till for den epidot. Muskovit kan upptrada i storre indi- Jackvili (se No. I och 2 i tabellen sid. 80). I det sena- vid. Hornblendet omvandlas ibland till biotit och den- re fallet har den ingen lilihet ~nedLinagraniten. Dess na ar stundom liloritiserad. geologiska upptriidande och tektonik inotiverar dock Den mineralogislia sammansattningen har bestamts enligt Grip dess placering i denna ,ildersgrupp. i ett relativt stort antal prover av migmatitgranit. Fler- Paljagraniten, som upptrader i tralcten av Vargis- talet av dessa prover kan betecknas som Linagranit (i traslc, beslirives av Grip son1 )>en medel- till grovliornig vidstrackt bemarkelse). Proverria stammar f r5n de pertitgranit med sin5 mangler plagioklas och rilcligt mest sldda delar av lanet. Trots att bergartsserien ined ined livarts)>.Biotitmangden gSr upp tilI 15 %. OmrS- avseende pd geologiskt upptradandc och utseende ar det med denna granit fortsatter upp mot Jokltmokk. rnycket enhetlig, varierar dock mangderna av de domi- Dess lcaraktar av Linagranit ar odisputabel. Kvarts . . . 1 6 PlagioltIas . 4S Mikroklin , 3s Hornblende . 5 Biotit . . . 9 Muskovit . . - IClorit . . . Accessorier . 1-

Inkl, pyroxen. 2 Inkl. muskovit. 3 Inkl. klorit.

L a i n i o g r a 11 i t ar en annan lolcal variant av Li- ocIcsH tidigare tolkats sgsorn sidan (Geijer 1931, sid. nagraniten, son1 einellertid iclie liunnat sarslcilt utmar- 173 samt A. Hogbom och Du Rietz 1938, sid. 67- lcas pb lartan. Den skiljer sig frHn den egentliga Lina- 673). Vid karteringen i dessa trakter har p5 Grissel- graniten endast darigcnom att den for spoklika rester lilubben och pH Hastaskarsgrundet observerats, att gra- av gnejsmaterial och upptrader inom intensivt migma- nitcn sl5r igenom och migmatitiserar lapponislca vulka- titisei-ade oinrbden, t. cx. N on1 Lainio alv i granstralc- niter och sediment. Dessutom har dessa bergarter p5 fle- terna mellan Kiruna stad, Junosuando, Karcsuando och m hHll observerats som brottstycken i graniten, varfor Pajala socknar. NQon slcarp grans mot typisk Lina- dess senkarelslia ilder fir anscs vara faststalld. Vida- granit kan icke iakttagas. Ej hcller lian nbgon grans re har Ahnlan vid en lokal 1,s Icm 0 om Degerber- dragas mot intilliggande gnejscr och migmatiter, utan get funnit, att Degerbergsgranitcn slbr igenom Lina- alla overgbngsformer finnes mellan dessa bergartcr och granit (Fig. 49) P% Sigfridson genomsattes dock den Lainiogranit mcd ytterst diffusa rester av gnejs. Berg- forra av Linaaplitgbngar. Dctta ar ett av de fi lcanda arten ar icke att tolka som en magmatisk bergart, utan exemplen p5 cn ildersdiffercns bland granitcrna i den- den har uppenbarligen framgitt ur framforallt lcrrika na seric. sediment genom granitisering (se siti. 97). LAISIOCRASIT Lainiograniten ar rod, men oclcsH vita och gi-5 for- Yineralogisk samrnansattning (volymprocent) mer fiirelcomn~cr. Kornstorleken ar i allmanhet onl- No kring I mm. E11 viss flasrighct eller gnejsstruktur ar i regel slconjbar i hallar; i stuff gor bergarten ofta in- Lokal trycli av att vara massformig. Den mineralogiska sam- inansattningen ar i huvudsak densainma som hos Lina- graniten, aven oln den ofta i sliror arrangerade bioti- ten har ar vanligare. Strulcturen ar iclce helt granitisk, Kvarts . . utan kan snarare beteclinas som granoblastislc. Pegma- Plagioklas . titiska %-or och sliror ar en vanlig foreteelse. Den mi- hlilcroklin . Glimmer . neralogiska samma~sattnieav sex Lainiograniter Accessorier Htergcs i tabellen har intill. I I00 I I00 1 I00 1 I00 I I00 I 100 I) e g e r b e r g s g r a n i t. I lcustomr5det och p5 nbgi-a oar nlellan Kalix och Luleb upptrader en spccicll Den gx-rol typen fi5rekoinmer frainfijrallt i trakten SV form av senkareIsk miginatitgranit, son1 av W. Lars- 0111 Kalis, (1% den ar \G1 blottad i &gra under krigs- son (1943, sid. 4) benamnts Degerbcrgsgranit. Denna Hren p5 1940-talct upptagna stenbrott. Den roda typen grova och mikroklinpoi-fyriska, i regel grH men stuncl- ar utbredd p5 fastlandet och oarna lcring Erandofjar- om riida granit erinrar rnyclcet om vissa former av den och Sigf ridsof jardarna NO om Luled. Revsundsgranit (framforallt Javregranit) och den har Mikroklin, i regel utbildad i max. 3 X I cm stora KORREOTTENS URBERG

LOGiSK SA~I~IANS;~TTNIIC'G(VOLY~IPROCENT)

No. I*: Arjeploggranit. No. 31: Jokkmokkgranit. No. 3: Degerbergsgranit, medeltal av 6 analyser. No. 4-6, 8-30, och 32-43: Migmatitgranit-Linagranit. No. 7: Paljagranit. ogon av grBvit eller rod farg, ar den dominerande be- centuella mineralsammansattningen (medeltal av 6 pla- stindsdelen. Miltroltlinijgonen ar ofta subparallellt an- nimetrislta analyser). Eergartens grovporfyriska ut- ordnacie, ~ilketit bergarten ger en gnejsig sti-uktur. bildning medfijr dock ett osakerhetsmoment vid ana- Plagioklascn varierar fr5n albit till oligoklas ined 25 O/c lysc11. An. I

Linagranit Kalixgabbro - . ' . . Kalix Gabbro Fig. 49. Degerbergsgranit genomsgtter gabbro och Linagranit (efter E. iihman). 1,s km 0 om Degerberget. Dcgerbevg gvatzife cztts gabbvo mzd Li.12~gva?iite.

6-3j0779. S. G. U,,Scr. Ctr, .\:r {I. Odmm manganmineraliserade berggrunden. Flera av ininera- suando och Pajala socknar samt i Kiruna stad. De i S len har beskrivits av forf. (Odinan 1947, 19jo). Eland och SV mot Vasterbottengfansen upptradande S o r- dein kan nainnas bixbyit, hollandit, fluorit, alurgit s e l e g r a 11 i t c r n a hor ocks; hit. (Heinrich och Levinson 1955) och svabit. Molybden- Redan tidigare har pApekats, att dessa eruptiv med glans ar ett icke alldeles ovanligt nlineral i pegmatiter i a!:seende p5 geologiskt upptr5dande awilter lr2n mig- Jokkmokks och Gallivare socknar. Titanit i vacltra ku- matitgranitserien. Detta manifesterar sig framlorallt vertformade liristaller forekomnler i peginatitiska sli- dari att eruptive11 i regel foreltommer vicl sidan av de ror i Luppioberget. Titanit upptrader aven i Malmber- hogorogcna zonerna. LXir de genoinsldr de svioniska get, dar pegmatit i form av gingar, kortlar och sliror ar vulkaniterna, for de ofta brottstyclcen av dessa, vilka ge- en vanlig foreteelsc. Bland ovriga mineral i dessa m.5 noin omltristallisation blir forgrovade och i stor ut- anteclinas apatit, skapolit, desmin saint magnetit och strackning har resorberats. Vidare ar bergarterna inass- hematit. Ferro-coluinbit har pztraffats i en kortel av en fonniga och saknar den parallellstruktur, som ofta ut- hasselnots storleli i ett av peginatitbrotten vid Rine5.l marker migmatitgraniter~la.Snabba vaslingar i den nli- Tvennc lithiumrnincralfiSrai~de pegmatiter ar kanda neralogiska sammansattningen ar ett annat utmarkande i lanet. Den cna upptrader i lapponiska bergarter p; drag, sarsliilt hos syenitcrna. Eergarterna i denna serie Kluntarna i Pite; sliargird. Grip (1940, sid. $30- har uppcnbarligen icke gcnomgritt dgon orogen fas. 390) har beslirivit forekonlsten och oinnamner bI. a. Pegmatiter och aplitcr saknas. Ej hellcr 5tfijljes de av foljande mineral : spoduinen, svart, rod, gron och farg- migmatiter. 10s turmalin, lepidolit och inanganapatit. Pertitgraniten och Edeforsgraniten Den andra forekomsten, bclagen pb Suoravaara 12 incd sina syenitcr (inkl. R o d e n s y c n i t e r 11 a) in- km VKV 0111 Ullatti, ar enklare till sin sammansatt- tar cn sarst%llningoch har drag, soin pdar pb geinen- ning. Den har studcrats av 0. Crotzen, so111 dar fun- skap bide med inigmatitgraniterna och sycnitserien. De nit zonara svarta, roda och grona turndiner (se ana- fores darfor endast ined tveltan till syenitsericn. lyser nedan), lepidolit och cleavelandit. Kvartsen 2r I serien ing2endc gabbror, syeniter och pcrtitgra- delvis utbildad soin rosenkvarts. nit i ovre Sorrbottcn har sltildrats av Gcijer (I~sI),' soln forde dcm till det aldrc, prekarelslca skcdet. Den oniplacering av dcsa bcrgartcr till dcn 1t;irelska cy- kclns senarc avsnitt: som nu foretagits, Lyggcr p& kon- I (svart) I1 (grL) 111 (sltac) taktforh~llandcna g-entemot vissa suprakrustala, ka- SiOz ...... relska bergarter samt p5 den gcologiska miljo eller det TiO, ...... forband, i villia clc upptratlcr, Awn pctrografiska lik- Al?O, ...... Fe2O, ...... heter har beaktats. Fe0 ...... Vac1 i fiirsta hand s y c 11 i t c 1- n a s kontaktcr be- hInO ...... 3IgO ...... traffar, ar foljande obscrvationer av intrcssc. CaO ...... Vid borrningar p2 jarninnlmsanletlningar SO om Na,O ...... K,O...... Junosuando skars de genomborrade lapponiska sedi- H,O ...... mentcn av en 7 in maktig g2ng av medelkornig syenit B,O, ...... F ...... (Eriksson 1954, sid. 33). Mot liontakterna blev berg- arten finkornig. Smala syenitapofgscr skar likasi se- avgHr 0 for F diincnten. Vidai-c anfor Eriksson, att yid Junosuando och I

1 Edigt meddelands av fil. lic. E. \Velin vid X.B. Atom 1 Den av Geijer inforda petrografiska nomenlclatnren fijr energi. dessa bergarter kommer att anvanclas Hven i denna framstallning.

83 \7uvuoma by genomsattes den elfusiva, lapponiska tillliommit ett massiv N om Laukujarvi samt ett S om gronstenen av en rod, obetydligt Itvartsfijrande pertit- Paittasjarvi. Ytterligare ett omrdde finnes mellan Sa- syenit. Eergarten bor tolkas sorn en syenitisk vai-iant tisjaure och Kaitumjaure. Denna granittyp ar sdlunda av den pertitgranit, son1 i ett stort massiv utbreder sig lmuten till ett f5tal begransade massiv. Det forefaller frHn trakten av Sevuvuoma inot SV over Harrikivelio. vidare sannolilit, att de gingar lncd granofyr, som ef- Till slut kan anfiiras, att de geologiska forhsllandena ter fijrkastningslinjer genomsatter Kiirunavaara, skall ltring norra spetsen av det lilla syenitomridet S om jamst%llas med pertitgraniten, en tanke tidigare fram- Maattavaara vid Vittangialven (adman 1939, sid. 44) ford av Geijer (1931, sid. 107). ~venGeijers K o m- tyder p5 att sycniten ar yngre an Vakkokvartsiten i det- p e 1 u s v a a r a g r a n i t raknas till pertitgraniten. ta berg. Forhdllandena ar cmellcrtid ej helt entydiga. Geijer f6r pertitgraniten till de aldre intrusiven och Daremot r5der icke n5got tvivel, att syeniten ar yngre betraktar den som andledet i scrien plagioklas-per- an de lapponiska gronstcnarna SO om syeniten, enar titsyenit-harts-pertitsyenit-pertitgranit (>>pertitberg- de visar en kraftigt stegrad metamorfos i riktning inot artsserien,,). Riktigheten av detta senare forh5llande den senare. Eergarten ralinas som en form av Geijers har beltraftats under lanskarteringen, eftcrsom over- plagioklas-pertitsyenit. g3ngar till de bagge andra leden, syeniterna, ar vanliga. AV dessa observationer framgAr s5lunda: att i varje A andra sidan finner man ovcrgingar frHn pertitgranit fall inom vissa omr5den syeniterna ar av scnkarelslc till Linagranit t. ex. vid Masugnsbyn, i trakten av Se- ilcler. Men tlet finns m5nga och ibland stora omr5dcn vuvuoma saint pb yttcrligare n5gra stallen. med syeniter, dar ur kontakterna inot omgivande herg- Daremot kan inte den aldre uppfattningeu om per- arter inga saltra data p5 deras Hlder kan erhillas. Pb titgranitens :Ider uppratth5llas. Vid Masugnsbyn ar minga stallen, sarskilt inom Sjaunjaomr5det och i ter- den sAlunda yngre an lapponium och samma forhsl- rangcrna V, NV och N om Kiruna, finner man emel- lande rider N om Sevuvuoma, dar en pertitsyenitisk lertid ofta alla overgingar mellan syeniter och roda, form av graniten genomsatter lapponislta gronstenar. senkarclslia graniter, inklusive pertitgranit, vilket innc- De own omnamnda overgdngarna till 5 ena sidan sye- bar ett starkt stod for uppfattningen, att aven dessa niterna och till Linagranit 5 den andra ger ytterligare syeniter ar senkarelska. Den ratt saregna petrografiska stod 5t tolkningen, att pertitgraniten ar av senkarelsk utbildningcn hos samtliga led i syenitserien i forening alder. med de pdfallande petrografiska likheterna mellan des- A'Iasugnsbymassivet omgives till en del av en albitrik sa led ar yttcrligare ett stod. Till yttermera vissa m5 an- granit, so111 ing5ende tliskuterats av Gcijer (1929, sid. foras, att bollar av denna bergartsserie saknas inom dc 17-23). Liknande extrema natrongraniter forekorn- karelska konglomeratei?, vilka eljest for ett rilcligt sor- mer lolialt inom det stora massivet med senltarelsk gra- timent av den aldre cyltelns samtliga bergartcr. nit omltring Saivotj5kko N on1 Stora Lulevatten. En datering av g a b b r o r n a stallcr sig son1 van- I dctta saininanhang skall omnamnas, att Huininel ligt sv5r. Deras nara association med och ibland kon- ( 1875) iakttagit en boil av albitgranit i Vakkoltvartsit tinuerliga overgdngar till syenit gor i nigra fall cn pa- uid Poketinjarvi. Geijer (1931, sid. 108) ar bojd att rallelliscring med denna till en fullt logisk slutsats. Dp- tro, att denna boll harstammar frin det narliggande lika gabbror finner vi inom de ovan anforda syenit- massivet av pertitgranit (Harriltiveliomassivet). Denna terrangerna. Vidare torde vi fd fora hit aven de gabb- omstandighet utgor silunda ett stod for Geijers upp- ror, som upptrader i nara anslutning till det stora sye- fattning on1 pertitgraniten sSsorn tillhorande den aldre nitmassivet i Pajalafaltet samt, mojligen, Tarendo- djupbcrgartssericn. Under cn eskursion dr 1939 i gabbron. AV sanma 3der ar troligen gabbron N on1 kvartsitomridet mellan Jaarnanki och Poketinjarvi, Lannavaara, enar den delvis blir syenitisk, samt moj- som ligger i strykningsriktningen for I-Itunmels lokal, ligen aven gabbron 20 km NNO 0111 Vittangi. P5 insamlade forf. ett antal bollar av granit. Den mikro- grund av mycket bristfalliga blottningar i denna trakt skopiska undersijliningen av dessa visar, att icke bara ar bdde gabbron och dcn omgransande spniten endast albitgranit fosekommer, utan att aven mikroklinrilia, ofullst5ndigt kanda. Gabbroomridets granser ar drag- stulldon~granofyriskt strueradc graniter ar ininst lika na efter inagnetiska anomalier erh5llna vid flygmagnc- wnliga. Aven on1 en viss likhet existcrar med pertit- tiska matningar. graniten och dess albitrika randfacies, kan detta dock P c r t i t g r a n i t c n, som genom sitt karakteristis- ickc anscs innebara tillrackligt starlca motiv for pertit- Iia utsecnde redan tidigt tilldrog sig upp~narksamhet, granitens prekarelska ilder. Man 11-Gste formoda, att har ingAende beskrivits av Geijer (1929; 1931, sid. 10; aven under den svionislia cylxln dylika graniter kom- -108). Utolw de av Geijer namnda pertitgranitom- mit till utbildning. ridena, vilkas granscr n5got justerats p3 gr~111dvalali l? ci e f o r S g r a n i t e n jamtc dcss syenitiska for- nya obserl-ationcr, har inom ramen for Geijers liasta mer utbreder sig over ett storre omrHde inom Joklt- SORREOTTESS URGERG mokks och Harads socknar. Den liggcr hRr omgiven av \.clin pdpekar, att Sorselegraniten grirna bildar hybrid- fullt normal, senliarelsk granit av Linatyp. P5 grund bergartcr - utan pcgmatitislit inslag - mecl de aldre av allmiinna petrografiska likhetcr fores hit awn de bergartcrna. Det blir har alclrig tal on1 de former av inom tre begransade omr5dcn Iiring Eoden och vid migmatit, som belcdsagar migmatitgraniten. Graniter- Holsvattnet SSV om Boden upptradande S. k. E o- na tenderar ofta till syenitiska bergarter, vilka till ut- d e n s y e n i t c r n a. Edeforslilcnande graniter samt seendc och pctrografisli karaktar starkt erinrar om sycnitiska bergarter forekom~nerfor ovrigt lolcalt har Edeforssycniterna. och dar inne i migmatitgraniten. Sye~litiskaformer av De av A. Hogbom sliildradc kontalctforhillandena Edeforstyp har ratt stor utbrcdning kring Alvsbyn och mellan Sorselegranit och Vargforsserien i forming S om Tjgmotes. mctl Sorselcgranitens allmanna petrografiska utbild- Edeforsgranitcn har namngivits av Grip, som bc- ning tydcr pH att den har en hypabyssisk liaralitar. skriver dcn i sitt arbete av Hr 1946 (sid. 23-24). Grip 01n Sorselcgraniternas 5ldersforh~llandetill den sen- anser, att den omgivande senliarelska graniten och Edc- karelslia Adakgraniten sager S. Gavclin i Vasterbot- forsgranitcn ligger varandra nlycket nara i ildcrshan- tcnsbcslirivningen (1955, sid. 62), att detta iclie ar fullt seende, men att den senare torde vara ndgot yngrc. Lili- entydigt belagt med faltdata, men att det forcligger som syeniterna och Sorselegraniterna ar den enligt skal att tolka dcn mera abyssiska Adakgraniten son1 Grip knuten till omriden utanfor de orogena zonerna. tillhorande ett senare skecle av den karelska cylieln an Karteringcn av Edeforsgraniten har visat, att inga Sorselegraniten, men att n5gon storrc ilderssliillnad sliarpa granser finnes nlot den omgivande Linagrani- mellan den1 iclie foreligger. Har rider silunda samma ten samt att den forra ofta genomsattes av gingar av ildersrelationer som nlcllan Edeforsgranit resp. -sye- pegmatit, apIit och finkornig granit av omisskanlig nit och Linagranit. Linagranitkaraktar. Dessa forhHllanden bcstyrker Grips Grip (1946, sid. 22-23) skildrar, hur vid Dainak- slutsats, att Lina- och Edeforsgraniterna ir i tiden sundct 20 lim V om Arjeplog Sorselegranit overg5r i nara associerade. De genomsattande gingarna visar, migmatitiserande Arjcploggranit, vilket sHlunda be- att differentiationsprodukter fr5n Linagranit~nagman styrker den forras senkarclska Hldcr. Avcn Gavelin p5- avgavs aven eftcr Edeforsgranitens bildning. Mojligen pekar, att successiva overgingar finnes mellan Sorse- kan detta betyda, att Edeforsgraniten inkl. sina syeni- legranit och Arjeploggranit, villiet forsviirar grrinsdrag- tiska former ar nigot tidigare bildad an huvudmassan ningen mellan dem. netraffantle Hldersforh5llanden av angransancle Linagranit. mellan de bagge graniterna sager Grip, att de lian be- I Iigfjallen S om Tjimotes samt ned mot Karatssjon traktas som liki%driga, men att Sorselegraniten mojli- finncr man ofta, hur migmatitgraniten lokalt for par- gen ar nlgot yngre. tier med syenitiska former, identiska rned Edeforsgra- De ~nedSorselegranitcn sannolikt samhoriga granit- nitens syenitiska led. Dessa syeniter genomsattcs av porfyrgdngarna vid Vargistrask intruderar den har migrnatitgraniten. upptradande migmatitgraniten. Detta torde fi tolkas Inom det stora omrddet med Edeforsgranit i Jokk- sH, att Sorselegranitmagman annu delvis befann sig i mokk och Harads socknar upptrader flera massiv rned flytande tillst5nd efter bi1dningen av migmatitgraniten, gabbro. Om deras Hldersstallning vet man endast, att de i varje fall inom dettn speciella omrHde. ar aldre an och genomsattes av Edeforsgranit. Som anfordes ovan skiljer sig Sorselegraniten i fle- S o r s e l e g r a n i t e r n a s stallning som en sjalv- ra avseenden frin Arjeploggraniten. Grip (loc. cit., standig serie lilarlades av A. Hogbom (I~~IA,sid. 427 sid. 23) betonar, att en viktig skillnad ligger i cleras -4301, som fann, att de ar yngrc an Vargforsserien tcktoniska upptradande. Den migmatitiserande Arje- och silunda av karelsli Alder. ploggraniten )>ar bunden till sjalva den orogena zonen De i Norrbotten upptradande Sorselcgraniterna har mcdan Sorsclegraniten upptriidcr i orogenens utkan- studcrats av S. Gavelin i samband rned Ianskartering- ten. en. Forf. har endast genom exkursioner fitt en ytlig I detta avseende erinrar Sorselegraniten mycket om kannedom om dessa bergarter. Gavelin (1953A) pipe- intrusiven i ovrc Norrbottens syenitserie. Dartill kom- lcar skillnadcn mellan Sorselegraniterna och migma- mer pdtagliga liltheter i friga 0111 petrografisli utbild- titgraniterna (Arjeploggraniten) rned avseende pd pet- ning. Dessa skal talar starkt for en Icorrelering mellan rografisk typ och geologiskt upptradande. Sorselegra- clcssa tvenne djupbergartssericr. niten har silunda en mer alkalin pragel samt salcnar i I Norrbottens Ian ar Sorselegraniterna utbredda stort sett pegmatiter. Den ar stundom granitporfyriskt inom ett storrc o~nridcV on1 N om Uddjaure i Arje- utbildad samt itfoljes av granitporfyrgingar. Sarskilt plog socken. Nfigra begransadc massiv rned i regel gra- riltligt upptrider dylika inom ett omride lcring Vargis- nitporfyrisk utbildning finnes i trakten av Glommers- trasli och Kibdalis (p5 liartan inringat med rott), Ga- trask.

6t-570779. S. G. U., Scr. Cc, ?i:r 41. Od~i~n~z OLOP 'I. ~D~IAS

Geologisk-petroerafisk beskrivning sycnit gcnomslBr gabbron, har J. Lundqvist (1952, sid. 32) iakttagit cn succcssiv 5~.crghgmellan bcrgarterna. G a b b r o r. En sliildring av dessa bcrgartcr foljer AWII vid IJikko NjallSivc SV on1 Aurivaara sker cn i ett separat liapitel (sid. 102-104). jamn ijverging mellan gabbro och syenit. S y e n i t e S n a i ovsc Sorrbottcn har givits cn in- Bctraffanclc forhdllandet mellan syeniterna och gabb- gdende petrografisk beskrivning av Geijcr ( I931 ) Ha" rorna i Pajalafaltet pdpckar Eriksson (19j4, sid. 32), indelar den1 i plagiolilas-pertitsyenit, pertitsyenit och att clc upptradcr nara associerade med varandra samt kvarts-pertitsyenit. De i Pajatafaltct upptradande sye- att granscrna inellan dcm ar ftytande (Eriksson 1948, niterna har skildrats av Eriksson (1954). sid. 121). Under lanskarteringen har ctt omfattande observa- DC gabbrorna genomsattandc sgcnitgiingarna visar, tions- och stuffmatcrial insamlats frh de 1n5nga sliil- att syenitcn ar yngl-C. Hur ovcrg5ngarna mellan berg- da massive11 med syenit. Tiden har emellertid iclic med- arterna skall tolkas ar osakcrt. Det lcan van fr5ga o;n givit nigra detaljerade studier av bergarterna i falt en dif ferentiationsforctcelse i cn gemensam magma ; och ej heller har de blivit mera ingiende pctrografiskt men i andra sidan Iian forctcelsen bcro pd hybridise- undersokta. Dessa bergarter bjuder emellertid pd minga ring av gabbro genom syenitmagma. Forhdllandcna p?~ petrologislct intressanta problem. Pi grund av tlc Tjuodtjotj5kko tyder narnmst p5 dctta senare alterna- namnda anledningarna kan dessa icke tagas upp till tiv. N5gon stosrc tidssliillnatl vid bildningcn lian dock behandling i denna framstallning, som endast gcr en iclce ha ritt och bergartcrna fir tollias som i stort sett kortfattad geologisk och petrografisk beskrivning. samHldriga. I nara association med syeniterna upptrader gabbro P5 cn m5ngfald stallen inoin de olilia syenitmassi- 5 ena sidan och k~arts-mikroklinrika graniter resp. iren har ialittagits snabba vaxlingar i kvartshalten. Man pertitgranit 5 den andra. Det nara sambandet ~ncllan f inner silunda alla ovcrg5ngsfoniier f r5n normal, prak- dessa bergarter ar mycket pdtagligt i omrSdcna V och tiskt taget kvartsfri plagioklas-pcrtitsyenit over 1-arts- NV orn Kiruna samt i Pajalafaltet och det synes icke syenitiska led till vcrkliga granitcr. Dylika starka vax- r5da nigon tvekan om att de med avsecnde p5 biltl- lingar i I

Fig. jl. I

Foto J. Lundqvist na. I och mcd att kvartshalten oliar och bergarten i sin rakteristiskt mineral. Den ar i mikroskopet morkbrun samrnansattning g& mot en granit, forsvinner detta eller gronaktigt brun. Hornblendet omvandlas ibland drag och strulituren blir normalt granitisli. till biotit. Klorit bildas stundom ur biotit. Faltspatkomponentcn ar den livantitativt mcst fram- Bland ovriga ltomponentcr lian nainnas cpidot, ortit, trsdande i dessa bergarter. Aven 0111 karnfaltspater fir zirlion, apatit, titanit och malin. Den senare, som troli- anses vara typiska, salinas de dock i inHnga fall. Mera gen bestSr av magnetit, Zr titanhaltig och omges ofta av sallan bildar dd plagioklasen scparata liorn, utan det en lcrans av titanitkorn. Sliapolit lean foreliomma son1 vanliga ar, att den ingir i miltroklin och bildar eutekt- nybildning i plagioklas. pcrtit (Geijers pertitsyenit resp. kvarts-pertitsyenit). En bestamning av syeniternas mineralogislia sam- ~venfrHn denna regel finnes undantag och plagiolilas mansiittning erbjuder vissa svirigheter pi grund av liar1 ing5 i miliroklin i snart sagt alla proportioncr. bergarternas ofta grova korn samt den ytterst fina Stundoni ar miliroklinen liryptopertitisk. Denna kan i sanimanvaxningen inellan faltspatlconiponenterna. Den sin tur innchilla oregelbunda partier med eutektpertit. ofta starkt uralitiserade pyroxenen lcan ej hellcr alltid Plagioklasen utgores av oligoklas eller albit. I en- matas. De i nedanstdende tabell givna siffrorna ger si- stalia fall stiger anortithalten till 25-30 %, men van- lunda av dessa anlcdningar endast en approximativ bild ligen ar den betydligt lagre. av sycniternas sammansiittning. Granscn mellan syenit Endast sallan salinas kvarts helt och hdllet och nor- och kvartssyenit har satts vid en halt av 10 % kvarts. malt ser man i slipprovcn alltid nigra liorrl av detta mineral. Kvartsen Iian stundom upptrada soin fyllnad P c r t i t g r a 11 i t. Som tidigarc frainhillits, intar inellan faltspatcrna. pertitgraniten en s~rstillningmed anknytningar bide Myrmekitiska sammanvaxningar rnellan kvarts och till ~nignlatitgraniterrlaoch syenitsericn. plagiolilas eller mellan plagioklas och mikroklin ar van- Jnom granitmassiven vid Masugnsbyn, Sevuvuoma, liga. Tjisliavarc och Krokvik stn kan inga bestamda granser Eland bergartens morlca liomponenter dominerar iakttagas mellan pcrtitgraniten och migmatitgraniten, pyroxen, hornblende och biotit. vilkeri dclvis, t. ex. vid Masugnsbyn, ar utbildad som Pyroxenen ar cn ljust grHgron, diopsidislc augit. normal Linagranit. Denna synes kontinuerligt overgi i Rombislc pyroxen - hyperstcn - har cndast idittagits pcrtitgranit genom att den fria plagiolilasen forsvinncr i ett fall, namligen p5 Viiltsvaara N om Junosuaiido for att sd gott som helt ersattas av mikroklinpertit, vil- (Geijer 1931, sid. 99; Eriksson 1954, sid. 33). Uiopsi- lien i regel ar utbildad som eutektpcrtit (Geijer 1929, den ar alltid i storrc cller mindre utstrackning over- sid. 13). Forutoin i de nu namnda massiven finner man ford till ett grasgront, uralitiskt hornblende. Stunclom Svcn pd andra hdll, t. ex. pH Farforita vid Karatssjon ar pyrosenen helt omvandlad till detta mineral. Det ar och pi Kerlcelalco SV om Rautas stn, hur helt loltalt ovisst, huruvicla aven priinart kristalliscrat hornblende migmatitgranit overgir i c11 granit, som b5de i stuff upptratler. och i slipprov har pertitgranitens sardrag. I en del syenitcr ar biotit i cm-stora packar ett ka- A andra sidan ar det inoin syenitomridcna cj alls

SYENITER Mineralogisk sammansattning (volymprocent)

3141 516 7 1: -p--- nergart Syenit Syenit Syenit Syenit Syenit Syenit Syenit Syenit 1 Syenit I Syenil Kvarts- Kvarts- Kvarts Cvarts- iyenit I syenit Isyenit yenit -- --pI I 0 I I I 'J rz Lokal $2 S "2 2 >$ >p g.- Y) - E g E'F 5 cc V1 ki 2E S& 2 &W 025 '"b m,, S 2

Kvarts . . . - Plagioklas . 26 Miltroklin . 447 Hornblende . 118 Pyroxen . . - Biotit . . . 4 Xccessorier . 5

Inltl. pyroxen. - I'rov frh borrltiirna (se sitl. 53). - 3 Upptriider i gabbro. - ' Pertitisk. - Inkl. muskovit. 88 Fig. j3. Pertitgranit (K = kvarts). Tjarroketje. 3Iikrofot0, f Sic., 6 X. Perthlte grade (K = qzrartz). Foto C. Larsson

ovanligt att finna, hur syeniterna genom tilltagandc draping r"tt violett. Sormalt ar bergarten helt mass- Icvartshalt och minskad mangd fri plagioldas overgir forinig. De doninerande mineralen ar tavelformig falt- till kvarts- och pertitrika graniter av klar pertitgranit- spat i 2-5 mm 16nga korn samt roIcgr5 till bEgr5 typ. Geijer (1931, sid. 102) pipekar, hur kvarts-per- livarts i val individualiserade korn (Fig. 53). Denna titsyenit overg5r till H ena sidan i plagioklas-pertitsye- farg hos kvartsen ar ett mycliet typiskt drag. Ibland nit och pertitgranitiska former 2 den andra. I regel upptrader faltspatcn i storre individ, varigcnom grani- sker detta lokalt inom smarre oinriden. ten fir en porfyrisli strulitur. Morka mineral iir sall- Ett vackert exempcl p2 iiverg%~gensyenit-pertitgra- synta och salinas i regel. nit inom ett storre omr5de Iianner vi fr5n lnassivet Faltspaten betecknas av Geijer sorn eutektpertit av ]

Kvarts . . . . . PlagioIclas . . . Nikroklin- pertit . . . . Hornblende. . . Biotit . . . . . Pyroxen . . . . Accessorier . . .

I00

Inlcl. mnslcovit. Kris I, 2, 5, S och g atgores av I

granites. Ett s5dant fall ar i detalj skildrat av Geijci- ctt flackt lage hos pertitgraniten. Mot V skares gra- (1929) frh iNasugnsbyn, dar albitgranit upptrader i nitporfyren av den stora forliastning, soin has utgor cn randzon till pertitgranitinassivct utmed en langre granscn ~nellan pertitgraniten och P5rrobergens lap- stracka. Enligt Geijer as randzonens albitgranit i en ponislia vulkaniter. Faltspatsti-olcornei~s storlek varie- del fa11 att tolka som ett resultat av en differentiation rar; ibland har de en Iangd av 5-7 mm, men man fin- (bergarten ar di porfyriskt utbildad), medan den i ner awn typer, dar dc till storlekcn endast foga avvi- andra fall sannolikt framg5tt ur normal pertitgranit ker frin den sm5korniga grundmassan. Massformigt genoin albitisering av dess eutelttpertit. Frin tralcten smikorniga typer forekommer aven. Ibland tillkommcr ay Meraslinka i Tornealven beskrivcr J. Lundqvist strokorn av kvarts. Faltspaten utgoi-CS a17 milcroklin- (1952) en p5 dylikt satt albitiscrad granit, som han pertit. Strukturen iir granofyrisk men ofta finkornigt anser utgora randzonen till en pertitgranit. Ifr5gava- granitisk. rande omr5de visar i ovrigt de typiska overg5ngarna Den g5ngformiga granofyren pd Kiirunavaai-a (Gci- inellan plagioklas-pertitsyenit och granit av Linatyp. jer 1910, sid. I j8-162) best5r huvudsakligen av Albitisering av pertitgranit has iakttagits iiven pi and- eutektpertit och kvarts, vartill lcolnmer bl. a. zirkon, ra stallen son1 t. ex. pi berget Huornats X0 om Lau- titanit och biotit. Grundmassestrulct~~rcnas granofyrisli kujarvi. A\-en has torde det \ara frigan om randbild- cller aplitkornig. ning till det pertitgranitmassiv, som utbreder sig i den- Till pertitgraniten fores aven den nv Geijer (1931, na tralct. Som tidigare omtalats, forelcornincr albitrika, sid. 122) beski-ivna K o in p e l u s \- a a r a g r a n i t e n, till fargcn myclcet Ijusa graniter lokalt 5ven inom det som upptrader inom ett oinrdde SV om Tarendo samt senltarelska granitomridet N om Stora Lulevatten. i ett Iingsmalt omridc inne i gabbron 0 om denna Porfyriskt utbildade gransfacies till pcrtitgraniten plats. Gcnom sin roda farg och strulitur saint genom forelcommer ibland. Som namndcs ovan, ar cn dylik ~lliileralkombinatioilell Icvarts-nlikroklinpcrtit samt dcn form skildrad frin ~4asugnsbymassivetav Geijer. Sain- 1-inga mangden nlorka mineral besitter den likheter me forfattare omnamner porfyrislc utbildning i cn per- rned pertitgraniten. I vissa fall innehiller emellertitl titgranitliknandc bergart p5 Tuolpak Sb om Xojaure. bergarten en avse~iirdmangd fri albit (se tabell ovan), Pertitgraniten iir has en lolcal foreteelse och bildar ilket icke as fallet hos normal pertitgranit. o~erg5ngartill angransande syenit. Inom intrusive11 i E d e f o r s g r a n i t e n Itaraliteriscras av sin I

Edeforsgraniten och ja~nval dess syenitislca former EDBFORSGRAXIT utmarker sig aven for en kraftig grusvittring. Den NineraIogislc samrnanssttning (voIpmprocent) forklyftar i banlcar p5 samma satt som Linagraniten. Den i regel granitstruerade bergarten bestir av mik- roklin, plagioklas, hornblende och biotit som dom- nerande bestindsdelar. Pyroxen forekommer i en del Loltal fall. Miliroklinen ar i regel pertitisk. S5llsynt forekom- mer plagioklas som ltarna, omgiven av plagioklas med Kvarts ...... antipertitiskt invuxen mikrolclin. Plagiolilas kan aven Plagioltlas . . . . . upptrada i sjalvstandiga lcorn. Dess anortithalt varie- hIikrolclin . . . . . Hornblende . . . . rar mellan 8 och I j %. Myrmelcitiska sammanvaxning- Biotit ...... ar mellan kvarts och plagiolclas ar vanliga. Accessorier . . . . . Hornblendet ar i rnikrosliopet Iiraftigt grasgront, nH- I I00 1 I00 1 I00 gori ging blialctigt. Hornblendet torde som regel ha Inkl. pyroxen. Pertitisk. framggtt ur pyrosen och innehillcr ofta rester av detta

mineral. Atminstone i c11 del fall ar hornblendet fer- EDEFORSSYBNlT rohastingsitislct med asclvinkel pH ca 10" samt ut- Xineralogislc sammansattning (volymprocent) slackning (c:y) p5 ca 21-2z0. Fargen ar svartgron till brunaktigt gron. Pyroxenen ar en grigron till farg- 3

10s diopsid. Biotiten 2r mijrkbrun. 17 km NSV 12 km x\'(j I I km KNV Bland accessoriel- mH namnas epidot, ortit, titanit, om Harads om Harads om Harads zirkon, apatit och malrn. De gr:~grona eller brunalctiga syenitislta leden av Kvarts ...... 5 I0 I0 Plagioltlas . . . 2 1 Edeforsgraniten ar lilcaledes grov- till medelkorniga, . . . 41 37 Mikroklin ...... =30 244 '44 massformiga bergarter. Strulcturen ar i allminhet gra- Hornblende . . . . . 16 14 l6 Biotit ...... 9 nitisk, men ibland ser man en antydan till den for sye- 5 7 Accessorier . . . . . 3 4 I niterna lcarakteristiska strulcturen med de storre mili- I00 I00 roklinkornen omgivna av f inkorniga zoner. Inkl. pyroxen. i\/Iilcroklin mecl pertitiskt invuxen plagioklas donii- ' Pertitisk. nerar. Plagiolilaseu bildar aven sjalvstandiga lcorn. Den :r en sur oligolclas ellcr albit. heter. Nigra Icvartsrilia graniter av Edeforstyp synes Kvarts forekommer alltid men i regel i liten mangd. iclce forckomma bland Eodensyeniterna. Den ar dock av den storleltsordningen, att bergarten Dcn blekroda typen av Bodensyeniten har uppstitt ratteligen bor betcclinas som kvartssyenit. ur den grigrona, formodligen genom ytvattnets inver- De morlia mineralen, vilka liksom i normal Edefors- kan. Detta framgHr av forhHllanden, som studerats i granit upptrader i sin5 flackar, best&- av hornblende, ctt stenbrott vid vastra foten av Rodberget SSV on1 pyroxen och biotit. Pyroxenen, en diopsidisk augit av Eoden. Syeniten genomdrages av spriclcor, villia kan samma slag som i Edeforsgraniten, ar i stor utstrack- stracka sig nlinst 10 111 ned i berget. Utmed sprickorna ning omvandlad till ett morkgront hornblende. Den till en bredd av nigon m ar syeniten rodlatt, men i det niorlcbruiia biotiten vker garna solfjaderformigt ut inre av blocken mellan dem ar den grigron. Sarmast ifrin pyrosenen och hornblendet. spriclcan marlies ofta en 10-1 j cm bred zon, som ar I elterfoljande tvb tabeller anges den mineralogiska svagt rostfargad. Denna fargvaxling har iakttagits samrnansattningen hos n5gra Edeforsgraniter och de- aven pi andra hill, t. ex. vid slijutfaltet SV om Rod- ras syenitislca former. berget, dar i botten av frislca brisadgropar syeniten ar B o d e n S y c n i t e r n a, som upptrader i tre mas- grigron under en blekt ytlig zon. I milcroskopet mar- siv i traliten av Boden, ar grov- till medelkorniga, grH- ker man ingen slcillnad mellan de tv5 typerna. grona eller blekt roda bergarter med obetydlig kvarts- Grusvittring i tamligen obetydlig skala utmarker halt. I de ljusare typerna fra~ntraderde morka mine- aven Eodensyeniten. ralen son1 smi oregelbundna flackar. i\4ikrostrul

BODESSYESIT l\Iineralogislc sammanskttning (volymprocent)

Lokal

Kvarts ...... Plagioklas ..... Mikroklinpertit ... Hornblende .... Pyroxen ...... Eiotit ...... Accessorier ....

lnkl. pyrosen. niter ined storre ltorn av faltspat, som ;it bergarten helt obetydlig kvartsmangd. Den inikroslcopiska struk- ger ett inarkerat porfyrislct utseende, finner inan bl. a. turen ar ojamnt granitisli mcd stora mikropertitiska lcring Avaviken och Gulltin cfter Inlandsbanan. Ett milii-oklinindi~rid so111 dominerandc inslag. Plagioklas karaliteristiskt drag h5r, men aven p5 andra hill, ar (oligoklas) bildar sinH separata liorn. De mijrka inine- upptradandet av smi, glest liggande, basiska inneslut- ralcn utgores av en grigron? diallagartad diopsid, som ningar av en morlt, finkornig bergart. I vissa fall has as iner eller mindre omvandlad till ett inorkgront horn- soni Sorselegranit bctecltnats grova, gi-i ellcr roda bio- blende. Darjainte finnes n5got biotit, zirlton, apatit och titgraniter, som erinrar oin Rcvsund- resp. Arjeplog- inalm. granit. Grdgrona till bruna syeniter anstir inon1 ctt I smdinassiven vid Iansgranscn i tralcten av Glom- storre omride mellan Storavan och Laisalven. De p;- merstrask har Sorselegraniten en frin ovriga types a\,- minner i hog grad oin Edefors- och Bodensycniterna. viliande karalitar. Bcrgarten as has smiltornig och gri Den grigrona Sorselesyeniten anstir aven kring nortl- till fargen. Strukturen as otydligt granofyrisk och 17astra anden av Lgngtrask utincd v3gen Arvidsjaur- bergarten bestir framst av en sur plagiolclas, som pi Ai-jeplog. grund av lingt gdngcn sericitisering ej ltunnat narma- Associerade med graniterna upptrader awn ofta rc bestammas. Mikroklin finner man endast so111 smi granitporfyriska varianter samt en gingbergartssvit invaxningar i plagioltlas. Kvarts as rililigt for handen. ined sura ocli basiska led. Gsngsviten 5r framforallt Ofta upptrader Itvarts och plagioltlas so111 strolcorn, ss rcpresenterad inonl ett omride kring Vargistraslc och att bcrgarten fir graliitporfyrisk struktur. AV morka Kibdalis. Gbgarna genomsatter har senkarelslc mig- inineral marltes framst en gronaktig biotit. Hornblen- matitgranit. de foreliomincr endast i obetydlig mangd. Granitporfyrisk randzon nlot Arjeploggraniten v- Gsngbergarter associerade med Sor- sar Sorselegraniten V om Uddjaur och Hornavan. Vi- s e l e g r a n i t. Som tidigare framhbllits av A. Hog- dare ar bergarten i dc smd massiven kring Glommers- bom (1937) och S. Gavelin (195j), upptrader i sam- t&li stundom granitporfyriskt utbildad. band ined Sorselcgraniten ghgar av granitporfyr, Sorselegranitserien 5r s5lunda mycket heterogent kvartsporfyr och diabas. sammansatt och minga ginger ar det omojligt att avgo- Inoin ett omride lcring Vargistrask m11 Kibdalis fo- ra, huruvida cn granit ar att fora till Sorselesviten eller relcomnier allmant ghgar mcd dylika bergarter, vilka till Arjeplog- resp. Arvidsjaursviten. Sarskilt svira av Gavelin (1gj3A), soin rekognoscerat detta omrSde, att klassificera ar de roda formerna av dessa graniter. anses vara av utpraglad Sorselctyp. Det har iclte va- AlIa dessa tre former finns, son1 tidigare anforts (sid. sit mojligt att med dct observationsmaterial, son1 st&- 76), repi-csentcradc i kartans sydvastra del, ofta blan- till buds, markera de individuelln gangarna pi kartan. dade 0111 varandra inom ctt och sanma, relativt begran- net omr%le, inom vilket de upptrader, has istallct in- sacle omrsde. ringats nled en strecknd rod linje. G'Angarna synes i Sorselegranitcrna 5r genomgsendc friska och \:a1 allmanhet styrlca i nord-sydlig riktning. hevarade bergarter. Ett karaliteristiskt strulcturdrag Har forekornmer dels sura shgbergarter, dels - 5ven i de fullt granitkorniga formerna ar den grano- baser. De forra as utbildade antingen som granitpor- fyrislia sammanv%sningen inellan kvarts och faltspat. fyrer med stora stroliorn av faltspat och kvarts i cn A andra sidan ar ofta s5val kvarts som faltspat va1 f inliristallin grundmassa eller som mycket f inkorniga iridividualiserade och den senare visar en ovanlig hog till tata porfyrer med sin5 strokorn av kvarts. grad a\- idiomorfi. Den vittrnr ofta svagt gulalttigt och Rcrgarterna 5s i regel roda eller brunaktiga till far- ger dai-igenom bcrgarten ett Iiarakteristiskt sprackligt gen men undantagsvis forekornmer aven gri types. utseende. Porfyrerna ined tat grundmassa ar ofta forvillande lika De dominei-ande mincralkoinponenterna 5r lcvarts, Arvidsjaurliparit ; dcras gAngkarakt5r kan emellertid miliroklin, ofta pertitisk, sus plagiolclas och hornblen- cj betvivlas. de. I nigra fall ar biotit dct tongivande morka minc- Faltspatstroliornen, som lian ni en langd av 1-1,s ralet. Diopsidislt pyroxen, i regel uralitiserad, fore- cm, as i regel idionlorfa men med avrundade kanter. kommer sallsynt. Bland acccssoriska bcstindsdclar kan DC bestir vanligcn av niiliropertit, men Sven plagioklas namnas apatit, zirkon, titanit och malrn. (oligoltlas) kan f orekonima. Omkring f altspaterna Tvenne syenitiska Sorselegraniter, dcn em frdn \-aser ofta en tunn bird av mycket finkornig, grano- 1101-danden av L&-gtraslcet, den andra frdn trakten av fyriskt samnmwuxen kvarts och faltspat. Scbnejaure, has studcrats narmare. Den forra, som Kvartsstrolcornen, sorn i stuff har en grHbli iarg, sannolikt endast ar en lokal utbildningsform av Sor- as idiomorft utbildade saint visar korrosionsfenomen. selegranit, finncs ej utrnai-kt $1 kartan. I3aggc ar $1- Den finlcorniga gi-undmassan ar miltrograniti& eller grona, gro\.korniga och massforiniga bergarter med granofyrisk. Den bestir av Itvarts och faltspat, ofta bdde mikroklin och en albitisk plagioklas. Biotit ar en minga andra bcrgarter har inbegripits i palingenesen. vanlig gr~~ndmasselcoinponcnti de bruna porfyrerna, i I mhga fall har graniterna ett klart intrusivt upptrk de roda ar den mera sparsam. SmS korn av ett mork- dande gentemot sidostenen. Men inyckct ofta ser man gront hornblende forekolnmcr ibland. Accessoriskt gradvisa overghgar frin t. ex. sediment till graniter upptrader epidot, titanit och malm. innehHllande diffusa restcr av den forra bergarten. S. Gavelin (loc. cit.) har funnit diabasghgar av tvb Detta gallcr sarskilt Lainiograniten. I dylilia fall visar generationer: en som ar aldre an och till och med de- granitcn icke nigra intrusivt magmatiska drag utan sy- formerad fore granitporfyi-gAngarna samt en yngre, nes ha bildats genom granitisering in situ. sorn slir igenom bide porfyrgdngarna och den omgi- Migmatitgraniterna ar >>enkla)>,kvarts-mikroklinrika vande granitens pegmatit. Granitporfyrgingarna inne- graniter och saknar intermediara och basiska differen- hiller ibland sm5 diabasfragment, mojligen stamman- tiat. I stor utsti-aching iitfoljs de a\- pegmatit och ap- de friin den forsta diabasgenerationen. lit. Diabaserna ar i regel mycltet finltorniga, morkgrona Syenitseriens bergarter Sterigen upptrader i s t o r t till svarta besgarter. I n9gra fall forekommer flera sett vid sidan on1 dc geosynklinala zo- mm 1Anga plagiolclaslister. I slipproven framtradcr an- n e r n a. De tektoniska forhillandena vid dera.s bild- nu den ofitiska strukturen, aven on~den ar beslojad ning har writ mera lugna och aven orn de omgivande genorn plagioklasernas kraftiga cpidotisesing och ett bergarterna ofta ar brant upprcsta och i viss utstrack- rikligt forelcommande, fibrost uralithornblcnde, som ning metamorfoserade, saknas dock har migmatitise- delvis fortrangt plagioklase11. ring och den prononcerade parallellstruktur, sorn ut- En nigot a\4kande typ, ialittagen bl. a. pd Suorlcc, marker migllatitgraniterllas omgivning. Ej heller ndg- ar en svart-vitspracklig bergart, som gcnom dcn till ra pegmatiter finnes associerade mcd denna bergarts- flera procent uppgdende kvartshalteu kan beteclinas serie. Sidobergarterna utgores pifallande ofta av svio- son1 livartsdiabas. Den bsett listformade, intersertalt nislca vulkaniter, vilka icke sallan forekommer som struerade plagioklasen ar cn andesin, som i stor om- mer eller mindre fullstandigt uppsmalta fragment i fattning epidotiserats. I ovrigt bestir bergarten av grd- syenit och pertitgranit. grijnt hornblende i glest instrodda prismatislia korn, Forf. vill tollia awn syenitseriens bergarter sorn re- biotit, titanit, apatit och malm. Kvartsen ar sent kri- sultatct av palingcna processer (dd- stalliserad och fyllcr ut vinklarna mellan plagioklas- man Igj3, sid. 70). En liknandc uppfattning fram- listerna. fordes redan iir I951 av T. Eriksson (1954, sid. 34) betraffande syeniterna i PajalaomrHdet. Dessa proces- ser har dock icke skett under vecliiliilgsrorelser, som fallet var vid mig~natitgraniterllasbildning, utan i sam- Sammanfattning bandmeden vertikal neds$nkning av ste- la block i geosynklinalruinmens rand- DC m9ngskiftande scnliarelska intrusiven indelas i o m r :d e n. Berggrunden i bloclcen bestod i huvud- cn serie med migmatitgraniter och i en annan serie sak av svionislca supralirustalbergarter. En kemisk- som oinfattar gabbror, sycniter och vissa graniter. Den mineralogisk slaktskap inellan dessa och t. ex. de sye- senare serien betecknas for enkelhctens skull som syc- nitiska bergartcrna saint pertitgranitcn pekar pd att nitsericn. Scrieindelningcn iir icke alltid strikt gcnom- suprakrustalbcrgai-terna i stos oinfattning varit ut- forbar och inellanforiner upptrader, son1 iclce med sa- gingsinaterialct vid dessa besgarters bildning. kcrtiet ldter sig inrangera i nbgon viss serie. Dctta forsok till tollining av bilclningen av syenit- De baggc sesicrna 5r att betrkta som i s to 1- t scricns bergartcs ar iclie tillampbart p% alla Icd i den- s e t t s a 111 il d r i g a och de tillhor dct avslutande samma. sliedct a\; den karelslia cylieln. Mcd hansyn till berg- L)en med trekan till sericn forda Edcforsgraniten artcrnas gvologiska upptradande och petrogr a f'is 1-.a ut- och dess sycnitiska varianter Eter sig dlunda icke tol- bildning synes dc cmellcrtid ha uppstitt under helt oli- Iias p5 dctta satt. ka betingelser. Pertitgranitcn har i flera avseenden en direkt rcla- Migmatitgranitcrna i typisk utbildning ar p a l i n g c- iion till syeniterna men, som own anforts, ar den 11 a (S e 11 o r o g c n ;L ellcr s c 11 li i n e m a t i s li a, sc ibland aven nara associerad nlcd Linagraniten, en ty- Esliola 1954, sid. 3637) och de ar uppenbarligcn di- pisk reprcscntarlt for migmatitgranitsericn. h4 o j- rekt linutna till de hijgorogena zoncrna med kraftig ligen foreligger tvenne, gcnetiskt skil- migmatitisering. De har framgitt genorn palingena pro- da slag av pertitgranit. I de fall dar den cesses ur den iiltlre bcrggrunden. UtgSngsmaterialet stdr i relation till syeniterna, anses dcn ha ett likartat har sannolilit fratnst varit pelitiskn sediment, men palingent bildningssatt som dessa. NORRBOTTESS URGEI:G

En mellanstallning intar granitcn i det stora niassiv, som utbreder sig omkring Stora 1,ulevatten. I massi- vets sodra del har bergarten karaktaren av en migma- titgranit. I den norra delen iterigen stir den i nara relation till stora rnassiv med sycnit och pertitgranit.

Senkarelska gnejser och migmatiter

En utornortlentligt stor del av liartans olnride upp- tages, som redan anforts, av senkarelska gnejser och migmatiter och cle med clem associerade migmatitgra- niterna. Man f5r av kartbilden dct intrycliet, att lanets urberggrund as underrninerntl av dessa graniter och att stora delar av densamma ar genomdrankta av scnkn- relsltt granitmaterial. Endast fd delar av berggrunden har gitt fria fr5n den senkarelska granit- och migma- titbildningsprocessen. I denna process har inbegripits Fig. 54. Lapponisk faItspatlrvartsit migmatitiserad av senlcarelsk alla de aldre bergartsleden, inklusive i stor ornfattning granit. IUinten, 5.7 km V om Tritvattnet stn. aven de svioniska terrangerna. Mera sanimanhangande omrHden med senkarelska migmatiter, dar utghgsmaterialet i stor utstrackning teckning pd liartan. I trakterna mellan Ovre Soppero varit karelska bergarter, finner vi inom ett diffust av- och Karesuando finnes klara overgingar frh val be- gransat balte, som stracker sig frin trakterna V om varade lavor till amfibolitiska gnejser. ~venpd andra Karesuando mot SO och S utmed finska gransen och 11511 ingir basislta led i viss utstrackning i migmatiter- Rottenviken ned till trakten av Piteb. Det ar i denna na. tralit, son1 den senlcarclska granit- och migmatitbild- Som redan anforts pi annat stalle (sid. 67), kan ningen moter och inliraktar pd de sensvioniska migma- genom intensiv genomdrankning med senkarelskt gra- titterrangerna. nitmaterial Haparandagraniten overforas till basisk Inom det namnda baltet har pi kartan en viss dif- migmatit. S5 ar speciellt fallet i trakterna NV om Ka- ferentiering av bergarterna l j.07 J) grova gnejser, men bortsctt f rh nQgra f 5 pegmatit- F.. 0.22 gingar, synes ingen invandring av granitiskt material ha skett. Inonl tlet stora inigmatitbaltet fsin Pajala netl mot Kalis-Lulcion1r5dct moter inan p5 flera h31 lili- artade iorhillanden. Sediinenten ar overforda till mcr I dctta saminanhang erinras oln forckomsten av eller mindre grova gnejser och de basiska vulkaniten~a fuchsitartatl glimnler i kvartsiten pi Ruotas%\-c (sid. har overgdtt i amfibolitcr. 42). Kromglimmer (fuchsit) ar dessutorn stall\''1s en Gnejsernas huvudliomponenter ar harts, faltspat, vanlig foreteelse i motsvarandc ltarelska sediment i m~~skovitoch biotit samt i de basiska leden amfibol och Finska Lappland. Sahama (1945) anger halter pi 68 pyroxen. Faltspaten ar ndiroklin samt plagiolilas rned -200 g/t Cr (se aven Rankama-Sahama 1950, sid. i regel sur till intermediar sammansattning. Eland de 623) i dessa. rnera speciella mineral, soin stundorn satter sin pragel Ingenting i den kromforantlc glimmerns satt att upp- p5 gnejserna skall nanmas andalusit, cordierit, grafit, trada indikerar, att krom blivit senare tillford, utan granat, kromfijrande glimmer och sillimanit, vilka man fir det bestamdn intrycket, att rnineralet vid rne- sarntliga forekomrner i gnejser och migmatites a\; se- tamorfosen iramgitt ur i sedimentet prirnart ingiende dirncntart ursprung. kromforande material. Vad dctta har varit och vari- Andalusit finner man mcra sallan i de karelska gnej- frin det kommit ar helt obekant. Sahama (loc. cit.) serna. Sillimanit ar betydligt vanligare och kan sagas anscr, att kromhalten i de finska sedimenten staminar vara ett typmineral for gnejser och aven migmatiter i frin vittrande basislia och ultrabasiskn bergarter. t. ex. Pajalafaltet och i striken med dylika bergarter For~itomovan skildrade migmatitbalte i de norra, och S om detta. ~venp:~ finska sidan har sillimanit- ostra och sydostra delarna av lanet moter vidstrackta gnejser en vidstrackt utbredning (E. Milikola 1941, senkarelska gnejs- och migmatitterranger aven pi and- sid. 164-166). Sillimaniten bildar Iinga, smala sliror ra h511, t. ex. i Gallivare, Jokkmokks, Arjeplogs och av gulvit eller gronvit farg. Mineralet ar utbildat i fina Arvidsjaurs socknar. I dessa trakter bestir berggrun- nilar, vilka man under mikroslcopet finner hopvusna den i stor utstraclining av svioniska suprakrustal- och till fibrosa aggregat (fibrolit). intrusi~bergarter.De senare, i form av Arvidsjaur- KORRBOTTENS URDERG och Porjusgraniter, intar en stor del av berggrunden. liristallisation, metaso~natosoch slutligen sannolikt aven I samband med deras intrusion och den aldre veclc- mobilisation~~. ningen genorngiclc berggrunden en forsta nietamorfos, Gavelin f ramhillcr vidare svirigheten att ratt Itar- vilken emellertid sannolikt cndast innebar en reliri- tera denna blandade granitberggrund med dess ofta stallisation och forgnejsning men ingen migmatitise- flytande bergartsgranser. Gavelins ledande karterings- ring. Sensvionisk migmatitisering kanner vi, som tidi- princip har varit att sorn aldre granit markera den gare nanmts, endast frin Ianets sydostligaste del samt, bergart, dar de aldre parallellstrukturerna annu ar troligen, aven frin smarre omriden S om Torne Trask skon jbara. (se sid. 31-32). Inom de enhetliga terrangerna mecl senlcarelsk mig- De sura leden av Kiruna-Arvidsjaurvulkanitcrna ge- matitgranit forekommer ofta diffusa, spoklilta rcster nomgir aven i senkarclslc tid en omkristallisation och av gncjs. Ue kan upptriida i sidan niangd, att man tvc- forgrovning, som leder till leptitisering och forgnejs- liar om bergarten skall karteras sorn gncjs cller som ning. Denna omkristallisation drives stundom si Iingt, granit. att granitliknande bergarter uppstir. De interinediara S5rslcilt vanliga synes dylika hlandbcrgartcr vara och basiska leden av dessa vulltaniter i5vergSr daremot inom det granitomride, som gransar mot migmatitcrna ofta till migmatiter med clet typiska roda kvarts-falt- i trakterna N och h om Lainio by. Det ar har son be- spatmaterialet i idrorna. greppet L a i n i o g r a n i t skapats. So111 tidigare sldcl- Xven de sedimentara leden av de svioniska bergar- rats (sid. SO), har den i flera avseenden en Linagranits terna migmatitiseras i stor omfattning. Detta galler egenskaper. Dess mest utmarliancle drag as dock de framforallt de argillitiska leden i t. es. trakten av Jokk- diffusa, biotitrilca resterna av gnejs, minga ginger en- moltk. Men aven Snavvnseriens faltspatrilta hartsiter dast lcnappt skonjbara som en mork skuggning i den med en nara nog granitisk sammansattning overg5r i eljest fullt granitiska bergarten. Gransdragningen mot stor utstrackning i migmatiter. I trakterna N om Niau- migmatiterna ar ytterst vansklig. ve ar dessa sedin~entannu val bcvarade, ehuru de ge- Man lcan steg for steg folja utveclilingen fr5n bio- nom omkristallisation erhillit ett gnejsigt gry. Fram- titrika gnejscr av otvetydigt Iersedimentursprung owr emot det massiv med migmatitgranit, sorn upptar c11 migmatiter till Lainiogranit. Denna granitiseringspro- stor del a\: berggrunden S om Niauve, och ned mot cess ar i dessa trakter av regional karaktar och tor- gransen till Arjeplog ovcrg5r de i migmatiter. I Snav- de ha sltett in situ utan egentlig mobilisering av gra- vasedimentstrikets fortsattning ned till Hornavan ar nitmaterialet, di man endast sallan finner klart intru- denna migmatitisering mycket framtradande. Endast siva granitkontaliter. Aplitgingar forekommer och en de inre delarna av strikct har undgitt granitgenoin- aplitisk intrusivfas synes ha utbildats. drankning och bergarterna upptrader har i for,orovad, Lainiograniten ar pi intet satt knuten till detta spe- griejsig form. ciella omrAde, utan exemplen kan mingfaldigas frh De vidstracltta massiven mcd Arvidsjaurgranit i Ar- platser, dar nu namnda utveckling frh sedimentgnejs jeplogs och Jokkmokks socknar har i stor utstracltning till granit kan foljas. influerats av senkarelslit granitmaterial (framst Arje- ploggranit). S. Gavelin har karterat dessa blandade gra- nitterranger och skildrar forhillandena i en opublice- Gingbergarter, i huvudsak senkarelska rad rapport (19534). Ur cleuna mi foljandc citeras: >>Detvisar sig nu, att aven den aldre graniten drabbats Gabbrodiabas av idergnejsbildningen och granitiseringen. Man f5r darvid forst en omlcristallisation; efter hand borjar ut- Inom ett begransat omrdde i kartans viistra del f r i n sondring av granitislet och pegmatitisltt material ur den Kaitumsjoarna i N ned till trakten av aldre graniten och samtidigt blir hela. massan plastisk U l t e v i s p l a t 5 n upptrader gabbrolilwande diabas och deformeras i plastisk stil. Detta leder till att de i ett flertal massiv. aldre parallelltesturerna fA ett injukt vii~dlandcforlopp Redan Svenonius (1900, sid. 281-282) omnamner och regenererat, grani'ciskt material samlar sig pi fina bergarten frin trakten av Saltoluokta. Geijer (1931, Sdernat, vilka aven sedan kunna bli plastisltt deforme- sid. 170) inforde terinen gabbrodiabas. Som framg5r rade. Bergarten fir den mycket karaltteristiska strulc- av nedanstiende skildring har gabbrodiabasen drag av tur, sorn Sederholm benamnde 'diktyonitstruktur'>>. bsde gabbro och diabas och di den dessutom i geolo- >>lnom foreliggande omride finner man, huru de giskt avseende i viss min intar en sarstallning, ar den- aldrc texturdragen succcssivt utplinas, ju starkare mc- na speciella petrografiska term val motiverad. Gabbro- tamorfosen varit. Vi har har silunda ett fall, dH en diabasen har p5 kartan isatts en sarskild betecltning. yngre migmatitgranit sltapas ur en aldre genom om- Gabbrodiabasen genomsatter de svioniska vulkaniter-

7-jj0779. S. G. U.,Ser. Ca, A,'r 41. Odrrrai~ na och Sna\rva-Sjofallssedin~e~ltesamt dessutoin den speciellt rik pH malmmineral. Ett mindre stuffprov gav senkarelska graniten. Den har aldrig ialcttagits i de ka- vid analys 3,s % TiOa (analys av A. Aaremae). A'Ialm- ledonislca bergartesna. Ett mera bestamt uttalande om mineralen bestod av hematit med smH inlagringar av dess 5lder ar iclce mojligt. Den kan mojligen utgora ilmenit. intrusioner frHn simazonen i samband nled vertikalro- relser i jordslcorpan efter den senkarelslca granitens lnise en place. Man kan icke helt bortsc frHn mojlig- heten, att gabbrodiabasen ar av jotnislc Slder. Inga stod P5 R 5 v e H i v e belaget pr~halvon Pieksennena i kan emellertid franlforas it ett sSdant antagande. Torne traslc genomsattes den har forelcornmande, med Gabbrodiabasen bildar ibland brantstSende gingar el- migmatit starlet uppblandade, senkarelska graniten av ler linsformade kroppar. S$ ar fallet nled intrusioner- oregelbundna gingar av delvis serpentiniserad perido- na t. ex. i granitonlridet N on1 Langas och Stora Lu- tit (Fig. 55). J. Lundqvist har beskrivit bergarten och levatten samt i Sjofallssedimcnten i trakten av Salto- dess forekomstsatt (1953, sid. 77-88]. luokta. I det senare omr5det bildar gabbrodiabasen aven Om peridotitens alder vet man endast, att den lned flacka intrusioner, lagergingar, som intruderat sedi- bestamdhet ar yngre an de senkarelska bergarter, ige- menten parallellt med deras skiktlling (Fig. I). Lilc- nom vilka den trangt upp pi oregelbundna spriclcor. nande flacka intrusioner bildar gabbrodiabasen aven i Lundqvist diskuterar mojligheten, att peridotiten vore porfyrerna N om Satisjaure. att jamstalla med de lcaledoniska olivinstenarna och att Det existerar iclce ndgot samband mellan gabbrodia- dess upptradande iir forbundet med de sannolikt kale- basen och de senkarelska gabbror, son1 upptriider till- donisla overskjutningar, som av honom beskrivits frHn saminans med syeniterna N 01-11 Kaitunlsjoarna och i dessa ui-bergsomrHden. Peridotitens upptradande Engt Sjaunjaijallen. Dessa gabbror genomsattes av senka- utanfor fjallperidotiternas ratta hemvist talar dock relsk aplit och ar sdlunda aldre. emot dess kaledonislca ilder. I de storre intrusionskropparna ar gabbrodiabasen Den till fargen svarta, finkorniga bergarten domi- medelkornig med ett i regel friskt, gabbroartat utseen- neras av i storre eller mindre grad serpentiniserad oli- de. Emot deras kontakter samt i de smalare gingartade vin. Den genomsattes av ett nztverk av 5dror, som be- foi-ekomsterna ar bergarten cn finlcornig till tat, svart st5r av talk- och glim~ncrmineralsamt serpentin. Rena diabas. Stundom marker man en svag forskiffring och tallcbergarter forekommcr. riklig amfibolbildning, som Qt bergartcn gcr ett finkor- En analys av peridotiten visar 1,3 O/o Cr, 0,4 % Ni nigt amfibolitislit utseende. samt O,OI % Co. Kromen torde huvudsalcligen vara bun- En ofitisli nlikrostrulitur nled val utbildade plagio- den i magnetit, men en del ing%raven i sparsamt upp- klaslister ar framtradande i de grovre typerna. I sam- tradande kromit. band med cn lcraftig ~ralitiscrin~av pyrosenerna ten- derar strulituren att utplSnas. Plagioklaserna, som i rcgel ar frisla, ar zonart bygg- da med liarnor pd ;o % An. I liornens yttersta delar Diabasgingar ar vadiga foreteelser inom kartomr5- sjunkcr An-halten till 20 och ibland t. o. m. an lag- dets nordligaste del frHn K i l p i s j a r v i i N n e d rc. AV intressc ai-, att mikroklin och harts, utfyllandc mot Karesuando i SO och Pirtimus- vinklarna mellan plagiolilaserna, stundom forckomnler v U o m a i S. Gingarna ar yngre an de senkarelska i mangder p5 nHgra procent. migmatitesna och Linagraniten. Deras riktning ar i B5de rombislc och monoklin pyrosen kan fosekom- stort sett ii-S och 0-V. Stupningen ar i allmanhet ma tillsammans. Klinopyrosen upptrader stundom en- brant eller lodrat. Bredden varierar frin I h z m till sam. Uralitisering av pyroxencrna ar i mHnga fall I5ngt flera tiotal meter. P5 ett par stallen inom sarnrna omri- framslcriden och i en del prover finnes inga rester de upptrader ett par ginger av porfyr (sid. 100).De- kvar av dessa mineral. Serpentin ar mera sallsynt. I ras relation till diabasen ar icke lcand. ett undersokt prov kan serpentinen mojligen ha fran- Man kan utmed lcontakterna stundom finna sliror av gitt ur olivin. Frisk olivin har icke observerats. En kvarts-faltspatrnatcrial, son1 vaxer in i diabasen, var- Icraftigt rodbrun eller ibland inorlit brungron biotit igenom inan far intrycliet, att diabasen Br aldre an forekonliner tamligen sparsamt. migmatitiseringen. Med all sakerhet %- det har frHga Bland accessorier md namnas apatit och malmmir~e- om lolcal uppsmaltning och hybridisering. GHngarna ral. Ilmenit, dels i sjalvstandiga lcorn, dels som lamel- skar ofta over inigmatiternas strykningsriktning. ler i magnetit, ar vanligast. Dartill liommer svavelkis Nigon narmare datering av g5ngarna ar icke moj- och liopparkis i minimala mangder. Gabbrodiabasen i lig. Det forefaller sannolikt, att diabasen, liksom den den lilla intrusionen vid Kakirjaures ostra strand ar ovan beskrivna gabbrodiabasen, stanlmar frHn siman SORRGOTTESS UREERG

Fig. 55. Vittring i peridotit. R&ve&ive. (J. Lundqvist 1953, Fig. 4). M7enlher+ng i?z fieridolile. Foto J. Lundqvist och trangt upp pS djupgiende spriclior efter Linagra- gsrdar genomsattes ibland av finkornig diabas. Dess nitens bildning. 3der i forhzllande till den senliarelska graniten ar icke Diabasen ar i regel mycket finkornig samt till far- ined sakerhet lisnd. Diabasgingarna kan tankas vara gen svart. Undantagsvis moter man nigot grovre ty- basislca utlopare frin Haparandagraniten, men S andra per, dar plagioklaslisterna mater 5-10 mm i liingd. sidan foreligger mojligheten, att de ar yngre och jam- Tvenne prover av diabas har miliroskoperats, nam- stallbara med diabaserna vid Kilpisjarl-i. ligen en finkornig typ frHn Ala. Njauko S om Kum- Vid Jamton och Bzlingsberget upptrider mavuopio och en grovre frSn Nuorpa2ive NV 0111 Ka- gingar med finkornig diabas i nara forband med sura resuando. porf yrgSngar. Den forra uppbygges av plagioklas, hornblende, bio- lJid Jamton, t. ex. vid lolialen pH Eergkroken, satter tit, ett slielettartat malmmineral saint en obetydlig sHval diabas som porfyr igenoin den av senlcarelskt gra- mangd livarts. Hornblendet, som uppenbarligen ur- nitmaterial genomdrankta Haparandagraniten. Gingar- sprungligen varit en pyrosen, bildar oregelbundna korn- na har icke influerats av den yngre graniten och ar aggregat, vars yttre delar har kraftigare gron farg an silunda senare an denna (jfr forhillandena pH Elas- de inre. Hornblendeaggregaten beslojar den iinnu herget sid. 100). skonjbara, primart ofitiska strukturen. Frin Balingsberget beskriver -&hman och Odman Den grhre typen besitter grovt ofitisk strulitur med (1952, sid. 12-1 j) basiska gingbergarter med labra- plagioklas och farglos monoklin pyroxen som domine- dor och hornblende, vilka beteclinas som diorit resp. rande best&~dsdelar.Den senare ar endast i ringa om- porfyrisk diorit. Dessa gingar (liksom de darmed fijr- fattning uralitiserad. Dessutom forekommer en med ett bundna porfyrgingarna) ar iildre an den senkarelska opalimineral starlit bemangd olivin, morkbrun biotit granitapliten, men ylzgve an Balingekonglomeratet. Tro- och malm. ligen var de basislia gbngbergarterna frSn borjan dia- GHngar av diabas resp. diorit och gabbro ar kanda baser, soin genom inverlian frHn graniten f%tt sin pyr- aven frSn kustomrSdet: mellan I< a l i x o c h P i t e H osen oinvandlad till hornblende. Dirfor talar bl, a. samt i trakten av Niemisel. GHngarna iir i re- den annu delvis bevarade ofitiska strulituren. gel sinala och uppnHr maximalt nigra m i bredd. En- Till ildern ligger denna gSngsvit sSledes mellaiz Bb- dast en del av dessa gingar har utmarkts pi liartan. lingelionglomeratet och den senkarelslia graniten. Om Man lcan faststalla Stminstone tre, mojligen fyra, olilia gHngmagmans ursprung ar ingenting beltant. generationer av gingar. PS grund av otillracliligt obser- Inom det av Ahman (1953) i detalj undersolita om- vationsmaterial och bristfalliga blottningar ar det i rSdet omkring Vallen-Alhamn SSIJ om mSnga fall omojligt att genomfora en datering av de LuleS upptrader gHngar av basiska bergarter, av Ah- olika generationerna. Mojligen ar en del av g2ngarna man betecltnade som dioriter, i Btminstone tvenne olika att tolka som svionislia. generationer. Man har anledning iiirmoda, att aven De lapponislia bergarterna i Kalis och Lulei sliar- clessa dioriter ursprungligen utgjordes av rliabas. Grip (1939, sid. 55) omniiinner frdn detta omride g8ngar best5r b5dc av mikroklin och albit. Grundmassan ar fin- mcd finkornig och porfyritislc diabas. lcornigt granitisle och sammansattes av harts, faltspat, Den forsta generationen a\; g5ngar 5s aldre an den biotit (delvis Idoritiserad), muslcovit, titanit och epidot. av Revsundsgranit migmatitiserade berggrunden. Dyli- Gergartcn ar att tolka som en granitporfyrislc variant ka gingar upptrader ocksg pi Mannon S8 om Alhamn. av den senkarelska graniten. Denna ganggeneration as silunda av svionisk Hlder. Inne pi fastlandet samt i skiirgirden frin S a i v i s- Pi Mannon skares migmatiten aven av en yngre n li s i N ned till P i t c d s k a s g d r d upptrader ofta gdngsrit. Gingarna ar stundom dubbla och uppvisar gingar rned sura till intermediara bergarter, utbildade tvenne niigot olilcdldriga faser. Troligen as dessa ging- dels son1 porfyrer och dels son1 felsiter. Atminstone ar karelska. tvenne generationer av gsngar upptrader, bagge dock av Balingekonglomeratet pi Mitthedsberget SO orn Val- karelsk ilder, enar dc i regel upptrader i karelska berg- len skares av dioritiska gingar. Huruvida dessa Itan arter men as skilda it a\; den senkarelska graniten. Pi parallelliseras med nyssnamnda @ngsvit, eller om de Calingsberget as porfyren genomslagen av senlcarelsk utgor en annu yngre generation, ar icke belcant. aplit och silunda aldre an cllcr mojligen i stort sett av De i t r a k t c n K o m N i c ln i s e l upptradande sarnma dlder sorn den senkarelslca graniten. Pi Blasber- gingasna bestir av morkgri, finliorniga diabaser, son get SO om Jamton, itcrigen, ar porfyrgingarna di- for smarre stroliorn av listformiga plagioklaser. Ging- stinkt senare an den har anstiende, senkarelska grani- arna slcar igcnom den senlcarelska graniten. Strokornen tcn. Samtliga dessa gdngbcrgarter torde fi tolkas som av plagioklas liggcr i en grundlnassa av subparallella clifferentiat ur den senlcarelska granitmagman. sn:H plagioklaslister, biotit och hornblende. Dessutom Hithorande gingbergarter iir till fargen ljust i-od- forekommer titanit och rnalm. aktiga, bruna eller ndgon ging inorkt grda felsiter eller Pi Klostersjopiken 22 kn~SV om Boden porfyrer med strokorn av faltspat och/eller kvarts i en genomsattcs Haparandagranit av ctt par smala diabas- finkornig till tat grundmassa. En avvikande typ upp- ghgar. Deras forhillande till den senlcarelska graniten tradcr i en smal ging i Haparandagranit vid S t r i k a- ar icke kant och ildern lean icke narnmare anges. Berg- n a s vid Kalixilren ovanfor I

Fig. 56. Grusvittring i gabbro. Tjabrak. N7eatheri?zg itr gnhbro. Foto J. Lundqvist

synes enligt Grip (1946, sid, 22) Stfoljas av gabbror, 10s klinopyroxen iiven for iddingsitonlvandlad olivin. ehuru i rclativt liten on~fattning. Vid en lokal as gabbron pegmatitiskt utbildad nled 01~1darenlot ndgot intimare sainband esisterar mel- mas. 3 X j cm stora pyrosenindivid. lan den till syenitserien (med tvcltan) forda Edefors- I massivet S om K u o l a t S j a u r e visar gabbron graniten och de i denna upptradande gabbrorna synes ibland en sakerligen primar differentionsbandning niel- inera tveksaint (se sid. 8;). lan o~nvaxlande ljusare (faltspatsika) och mijrkare band. Gabbroii as i stor utstrackning overford till ser- pentinsten ined rester av klinopyroxen och plagioklas. Petrografiska data Gabbron SV on1 M U o n i o n a l U s t a ar delvis ut- bildad som en Ijus, anortositisk bergart ined andesin I monografin av 5s 1931 ger Geijes en ingiende som dominerande komponent. Ett karakteristiskt drag skildring av dc petrografiska forhillandena 110s gabb- i gabbron ar forekomsten av anda till 2 cm linga, gul- rorna frin ett flertal massiv. Vidare har Sundius vita kristaller av apatit. Dessutom for gabbron stallvis (1915, sid. 190-191) beslzrivit gabbror fr5n en del rikligt magnetit, delvis i gingform, ined omkring 5 % lokaler S och V om Kiruna. Kompletterande mikro- Ti02 samt magnetkis. Denna for endast spir av nickel. skopiska data has lamnats av R. Frietsch, son1 p:i upp- Gabbron vid A k li a v a r e i Sjaunjamyren. som drag av forf. studerat vissa tidigare mindre kanda har beskrivits av Geijer (193oA, sid. 391-397), ar en gabbromassiv. Foreliggande framstallning grundar sig olivinfri norit. Den rikligt forekommande apatiten ar i allt vasentligt p5 Frietschs, Geijers (1931, sid. So- anmarliningsvart nog pleokroitisk med E = gri och 89) och Sundius arbeten. En del data has Bven h5m- o = rodviolett. Magnetit jamte titanjarn upptrader tats fi-511 forf :S arbete av 5s 1939. Framstallningen stallvis i koncentrationer, pd vilka utmsl blivit lagda har ar helt kortfattad och inskranker sig till ett om- (se sid. 118). I gabbron ar apatit och malmmineral se- namnande a\; ~issaniera betytlclsefulla cletaljer i n5gra pare kristalliserade an silikaten. I de malmrika frak- av gabbromassiven. tionerna ar apatit daremot ett tidigt kristallat, medan Massivet kring T a a \; o n u n n a n e n hor till dc malmkomponenterna fortfarande hor till ett senare incr I

Lokal

Kvarts . . . . . Plagioklas . . . . Mikroklin . . . . Olivin ...... Pyroxen . . . . . Hornblende . . . Biotit ...... Accessorier . . . .

l Allivalit. - ' Olivingabbro, inkl, serpentin. - 3-5 Sorit. - Norit m, uralit. - Gabbro m, uralit. Gahbro, inltl. 2 % apatit. - g Gabhro. - l" Gahbro m, uralit, inkl. 5 % apatit och 4 % epidot. - l'-:'' Gabbro med uralit.

AngHende gabbron vid ,.T a r e n d o ltan anforas, att ( 191g). under lanskartcringen har icke nHgot vasent- den stallvis for jarnmalmslroncentrationer (Geijer ligt nytt fi~amlrommit rorande denna friga. Det fol- 1931, sid. SS; Erilcsson 1954, sid. 32), erinrande 0x1 jande bygger f ramforallt pb Geijers observationer och dem i Akkavare, ehuru betydligt fattigare. I dessa samt slutsatser och endast vissa detaljer har tillagts. har och var i gabbron for ovrigt forekommer pleokroi- Sliapoliten forekommer ltnappast annat an som mi- tislr apatit liksom i ilkkavare. neralogisk sallsynthet inom lanets-sodra eller mellersta Gabbron vid P u r n U har beskrivits av Odrnan resp, nordligaste dclar. Mineralet ar till sin egentliga (1939, sid. 84). I gabbron upptrader harzburgit samt utbredning li~lutettill ett omr?itle, som har sin ostra olivinsten, vilka i stor utstrackning overforts till ser- spets i Pajalafaltet, varifrh det mot VSV och NV pentinsten. Allivalit upptracler i gabbroolllrddet \;it1 stracker sig fram till granscn inot fjailkedjans berg- N o t t r a S l< NO on1 Boden. En stuff tagen vid 2 :a arter. k i Krolrtr5slt 2 km N om Xottrasli bestir sHlunda av Inom detta mycket oskarpt avgransade omrHde va- anortit jamte olivin soin doninerande best5ndsdelar ricrar emellertid skapolitiseringens freltvens inom myc- (se No. I i tabellen ovan). Dartill koinnler 4 % diallag ket vida granser. Inom vissa delar av omddet, domi- och hypersten sa~ntn5got biotit och malm. nerade av speciella bergartstyper, ar denna siiregna Ultrabasiska djupbergarter, numera i form av ser- form av omvandling en ytterligt framtradande fore- pentinsten eller hornblendit, ar i stort sett sallsynta teelse, under det att man inom andra delar icke finner foreteelser inom liartomr5det. Nigra fS forekomster nigon skapolit. k- kanda frh lanets nordligastc delar. De har pi kar- Som noterats bl. a. Geijcr (1931, sid. 127): synes tan givits gabbrobeteclining. slrapolitbildningen foredraga vissa bergarter framfor Till slut sliall anforas efter Geijer (1931), Sundius andra. Sslunda ar den n~yclietvanlig i basislta bergar- (191j) och ijdmarl (1939), att gabbrorna vid mHnga ter, &a1 gabbroida soin vulkanislia. Den intensiva ska- tillfallen for skapolit, dels i form av en skapolitisering, politiseringen just i gabbro fratnholls av Svenonius som i framsta rummet t~affatplagioklaserna, dels i (1910, sid. 25). Dareinot ar skapolitiserirlgen mindre form av Sdror och ghgar. Apatit foreliommer i dtrs- frarntradande i sura bergarter. Geijer (loc. cit.) pspe- sa gingar eller i niira association med dem. lcar sHlu.ndn, att skapolit iir betydligt mindre vanlig i sye- Den mineralog-iska sammansattningen hos ett antal nil.crna an i gabbrorna. Det ar oclts% uppenbart, att de gabbrobergarter finns sammanst5lld i ovanst5entle ta- sura lcdcn a... Kiruna\ruIl

Mikrofoto av tillii: fran Holmajarvi. // Nic., -t G. ~VIicropl~oloof t~llite. Foto C. Larsson ning strylzer oclts5 huvudsalzligen i NIT-SO. Mojli- sammanhang. De isyftade bergartcrna iir den eoliam- gcn stupar forliastningsplanet 40" inot SV. Att Icorrc- brislca tilliten vid Holm2 jarvi VSV on1 Kiruna samt lera med denna forkastning ar de ~nindrcforkastning- kimbcrlitgbngarna i Kalix och Lulcd skargirtlar. ar, som pH skilcla hill upptrader i Kiirunavaaramal- men. I huvudsak sarnma rilitning besitter den rnycliet San- Tillit nolika forkastning, som g5r fram pi ostsidan av Rag- gisvaara och i Luossajarvi-l Det 5r for ovrigt iclze helt 1 norra landsvagsdiltet uid vagen frin Kiruna till uteslutet, att denna forkastning kan hanga samman rned I-Iolmajarvi och ca I lim O on1 denna by ligger en n5g- den formodade forkastning, son1 utgor Kovozonens ra kvadratmeter stor hall rned en hergart, som tollas grans rnot Kirunavulkanitcrna i NO. son1 eokarnbrisk tillit. Ingcnting kan med bestamdhet sagas om $Idern a17 Den konglomeratartade bergarten ar grigron till dc tvenne forl

I KALlX OCH LULEA SKXRGARDAR I THE DISTRIBUTION OF THE KIMBERLITE DIKES IN KALfX AND LULEA ARCHIPELAGOS Kartan sarnrnanstiilld av ~.Ahman1955

g Alnailirk lyp Ainer!,c !,,,o? ,Pikrilporfyr~rk lyp P,c,.,e >,"c Karbonafifisk lyp C,%oon!~!r :;S-

+ Lokala block av kimberld (CC"; L?.~!dei.G! ir.,:ccd'!? Bcforrilgdng B Erltirs:'? a+e

-

Fig. j8. KimberlitgLngar. Fdr spr~dninggodlrand 1 rikets allminna bartverlr den 13 september 1957, Arvidsjaul-fouf3ircrlza. Enligt gallande uppfattning ar Jlimforelser med angrlinsande hninstone i stort sett de senare yrigre an Skelleftefal- urbergsomriiden tets vulkanitcr och pi tidigare kartor har de bagge vul- Icanitserierna givits olika bctecltningar. Det synes emel- Vasterbottens 1an lertid, soin on1 diffcrcntieringen lnellan dem i msnga fall hade varit sdr att gcnomfijra. Det senaste bidra- I beskrivningen av urberget i Vasterbottens lan gor get till denna friga har lanlnats av G. Kautsly (1957, S. Gavelin (1955, sid. 64-63) jamforelser med urber- sid. 56), sorn amcr sig ha funnit, att de bagge vulka- get i sodra Xorrbottcn oCh skildrar de likhcter, son1 nitserierna ijvcrgir i ~arandra.Kautsky char darav esisterar nled avsecnde pi oinridenas geologiska hygg- slutsatsen, att clet iclie lider n5gon slcillnad med avse- nad och pctrografi. Tknna o~~crcussta~~~melseframgick cnde pH Hldcr mellan dem. redan av A. Hogboins (1937) redogorclse och karta S. Gavclin (1gj5, sid. 33) har ingiende dislcuterat over Skelleftefaltct och har blivit an mer bestyrlit un- problcmct. Hall visar genom ett variationsdiagram, att der dcn nu avslutade lansliarteringen i Norrbottcn. Ge- viise~ztligaolikkcte+ existerar mcllan de bagge vulkanit- nom de senare drens undcrsoliningar i Slcelleftefaltet scrierna i petrografisl't-licrnislit avsecnde. Detta bely- har emellertid, so111 redan anforts, nya synpunkter p5 ses t. ex. av dct inbordes forh?~llandetmellan al- och geologin i detta omrklc framliommit, sorn i viss grad allc-lturvorna i diagrammet. dtcrverliar p5 tolkningen av berggr~~ndcni dc sodra P5 ovcrsiktskartan 01 cr Sorrbottens 1an har Skcl- delarna av Korrbottens lan. lefte- och Arvidsjaurvulltal~iterna icke differentierats. G. Kautsky (1957) har silunda framlagt nya 5siltter Dctta h:ir sin orsak dels i ctt ofullstandigt obsenra- angkndc Vargforsseriens stratigrafiska stallning. Den tionsmatcrial i dcssa i allmanhet d5ligt blottadc traliter, form nu av honorn till E l v a b e r g S S e r i e 11, i ~il- dels i den ovan berorda svirigheten att skilja de bagge lien den utgor en fluviatil facies. Elvabergsserien tol- J ulkanitserierna St. AV Viisterbottenskartan framg3r, lcas av Kautsky som aldre an Revsz~ndsgratziten.Detta att Skelleftevulkanitcrna ratt snart spetsar ut p5 andra innebar silunda, att V a r g f o r S S eri e n, sorn av sidan gransen. andra geologer ansetts vara av karelsk SIder, av Kaz~t- sky betraktas ha~atill dcr~miom3ka cykeln. Denna nya stratigrafiska uppdelning medfor vittgi- ende lionsekvenser for Skelleftefaltets del. Inom Norr- Finland bottens Ian beror den endast omrHdena narmast gran- sen mot Vasterbotten. Vid upprepade tillfallen har lilcheterna i geologiskt Forf. har iclte haft mojlighct att bilda sig en egen avseende mellan Finslca Lappmarken och Norrbotten uppfattning om Kautsliys nya stratigrafiska indclning piipekats i litteraturen (se t. ex. Geijer 1931, E. Mik- och ar icke bercdd att har in@ p8 en diskussion av kola 1941). D5 nu omrSdena p5 bagge sidor om gran- dcnsamma. Det synes emellertid, sorn om Kautskys slut- sell blivit Iiarterade, framstir denna overensstamn~elsc satser betraffande Vargforsseriens hogre 5lder ej helt an klarare och i lansbeslirivningen har Iamnats flera kan accepteras. Sannolilct kommer denna fr5ga att bli exempel pi fall, dZr olika berprtsled liunnat foljas forcm51 for polemik och vissa av hans slutsatscr miste over gransen. olnprovas. I dct foljande sliall i Iiorta drag en jamforelse goras Som tidigarc framhillits innebar den nu publicerade nlellan de av E. Mikkola (loc. cit., sid. 15~199)pi kartan en kompromiss mellan den aldre uppfattningen de finska kartbladen Muonio, Sodankyla och Tuntsa- och Kautskys tolkning, \-ad ror indelningen av urberget joki urskilda formationsleden ocb de p5 Norrbottens- i griinstrakterna rnot Vasterbotten. kartan forekommande (jfr Bven Eskola 1941, sid. 452 Fr:~gan galler narmast, huruvida a l l a de sediment, -483 framforallt granitbollforande lionglomerat, som tidi- Den huvudsakligen av paragnejser uppbyggda T U 11 t- gare forts till Vargforsscrien och betralctats sorn yngre S a - S a v u k o s It i s e r i e n med utbredning i ~stra an Revsundsgraniten, nu enligt Kautsky skall foras till Lappland ar det aldsta i ledet i berggrunden i denna den svioniska cykeln. D5 avgorande bevis pH denna del av Finland. Serien ar intruderad av synkinernatis- punlct cnligt forf :S incning annu icke kunnat presteras, ka gnejsgranitcr, son1 visar overgHngar till granodiorit. har p5 Norrbottenkartan nigra onlr5den mcd dylilia Huruvida nigra nled dessa bergarter med avseende pi sediment forts till den liarelska cykeln och betecknats Hldern jarnforbara bergarter forelconlmer i de vastra som Vargforssci-ie i denna terms aldre bemarkclse. delarna av Finska Lappmarken ar osakert. Tuntsa- En annan fr5g-a sorn beror de sodra granstraktcrna Savukoskiserien och gnejsgraniterna Zr enligt E. Mik- ar forh6lkrndet mcllau Shelleftefiiltets vulkaniter oclz kola aldre %n lapponium, incn nagra n5rma1-e uttalan- NORRBOTTENS URGERC. den on1 deras ilder gores icke. Nigon inotsvarighct till syeniter, Hettagranit och migmatitgranit (Xattanen- den1 p5 svenska sidan synes ickc forekonma. granit), vilka liar dirckt intressc vicl en jamforelse rned Till den liarelska forinationsgruppen rcsp, cykeln Sverigc. fores den l a p p on i s k a s e r i e n samt dcn nigot Syeniterna, s5 som de definierats av E. i\iIilikola, ar yngre Kumpu-Oranienliserien. cn iilhomogen serie med utbredning sarskilt i Vastra I den lapponiska serien moter identiskt samma berg- Lappland. I gruppen inliluderas s5vZl gabbror och gra- artsassociation son1 i Norrbottens lan. Detta framgir nodioriter som lcallc-alkalibetonade syenitcr. AI-dcn icke blott av E. i\lIikkolas skildring, utan aven av aldre petrografislta beskrivningen (E. Miltlcola loc. cit., sid. framstallningar samt av arbeten pi senare tid av Har- 26-273) har man sv&t att finna nigra dirckta over- me (1949) och A. Mikkola (1949), vilka behandlar ensstammelscr mcd de syeniter, son1 ingir i Geijers omr5det kring Kemi och Tornio. Dessa forh5llanden pertitserie och det mkte ifrdgasattas, om dessa finska har for ijvrigt p5pekats redan av Geijer (1931, sid. 173 bergarter alls lcan jamforas med syenitseriens sj-eniter -178). i Norrbotten. Man lore snarare bojd att tro, att >>sye- Som aldsta led i lapponium uppfor E. Miltltola incd niterna>>hor saminan med Haparandagranitsl iten. Pi tvekan de i Vastra Lappland upptradande sillimanil- ett par stallen vid gransen, namligen S on1 Kihlangi gnejserna. Petrografiskt lilcnande bergarter moter i samt 0 om Kuttainen, utgor massiv mccl dessa kalk- migmatitterrangerna i Pajalafaltet och dess fortsatt- alkaiisyenitislta bergartcr (pi Muoniobladet beteclaadc ning mot S. Deras stratigrafiska stallning i lapponium som ~dioritc- quartz-bearing - lime-allcalisyci~itc ar icke utredd. Forf. anser det iclie utcslutet, att de ltan (partly also granodioritc), mostly gncissose>>) den di- parallelliseras med sillimanitgncjserna i Finland. rekta fortsattningen pH HaparanclagranitomrHden pd Kumpu-Oraniemiscrien samnlansattes hurudsaltligen svenska sidan. av sediment sisom lcvartsit, konglomerat och sltiffer. Hcttagranitcn skildras av E. blIikkola soin en i regel Metamorfosgraden varierar f rin de helt f riska, grov- gri, medelltornig och stundom gnejsig bergart. Esliola lclastislia och violetta kvartsitcrna t. es. pi Kumputun- (loc. cit., sid. 477) betonas Hettagra;zitaus synki~~ema- turi till den niigmatitiscrade kvartsit-lionglomeratberg- tislza ~zatzw.Pi denna grund och med tanltc pi att gra- grunden i Kaultoncnoinridet S om Kittila. Konglome- niten ar yngre an lapponium, synes det forf. mycket raten ar polymikta och for bollar av de aldre lapponis- sannolikt, att Hettatypcn bor korreleras med Hapa- ka bergarterna. Djupbergartsbollar ar sallsynta och randagraniten. Den typiska Hettagranit, sorn analyse- ingenting ar belant om deras ursprung. rats (E. A4ilikola loc. cit., sid. 27S), ar dock mer salisli Det ar ovisst om Kumpu-Oraniemiserien har nigon an Haparandagranitcn, si som den ar utbildad pi den inotsvarighet i Norrbotten. Det intryck forf. ficlc un- svenska sidan gransen. der nigra dagars eskursion 5r 1937 i omrSdet under Haparandagranitseriens intrusiv ar rikligt rcpresen- ledning av A. Laitakari och E. Mikkola var, att i flera teradc, huvudsalcligen i form ay gabbror och granodio- fall seriens sediment till sin allmanna petrografi val riter, i Tornio-Kemiomridet. De finns utforligt be- overensstamde med manga lapponiska sediment i Norr- skrivna i arbetei~av Harmc (1949) och A. Mikltola botten. Den egentliga kumpukvartsiten frin Kumpu- (1949). Ett flertal analyser ar publiccrade. tunturi har doclc ingen motsvarighet pi svenska sidan Full overensstammelse rider mcllan Linagraniten granscn. och Finska Lapplands senkarelska migmatitgranit (Nat- Med tanke pi att serien tillhor ett senare skede av tanengranit). De vidstrackta migmatitomridena i vast- den karelska cykeln an lapponium, finnes den mojlig- ra delen av Finslta Lappland hanger genetiskt samman heten, att den lian korrcleras med Balingeserien. I sin med denna granit. I dessa trakler bildar den doclc en- tur hanger denna frHga samman med Kumpu-Oranie- dast nigra fa sammanhangande massiv av relatikt ringa miseriens ildersrelation till den tidigt orogena (syn- omfattning. Storre massiv moter forst SV om Sodan- Icinematiska) Hettagraniten (se nedan), vilken m o j- kyla och pi det geologislia liartbladet Rovaniemi. l i g e n ltan elwivalera Haparandagraniten. Ingenting Den finska >>arnlen, mellan Korge och Sverige har ar med salterhet kant om detta ildersforhi?illande. Pi under senastc 5r karterats under ledning av A. Matis- rclativt vaga grunder anses Hettagraniten av E. Mik- to, som haft vanligheten att stalla sin karta till forf :S kola (loc. cit., sid. 190; se aven Eskola Ioc. cit., sid. forfogande. Full overensst5mmeIse rider meIIan v5ra 477) vara yngre an Kumpu-Oraniemiserien, i vilket kartor och vad galler tolkningen av de gemcnsamma fall en parallellisering nled Ealingeserien givetvis ar geologiska problemen i dessa granstrakter. Det lappo- utesluten. NSgot bestamt uttalande kan iclic goras i niska komplesets vulkaniter och sediment fortsatter in fragan, som darfor lainnas oppen. i Finland (se aven Stjernvall 1892) rned samnia tekto- Eland karelska djupbergarter urskiljcr E. i\,Iiklcola niska stil som i Sverige. Norge Nalm- och mineralfbrekomster

Direkt grans niot det norska urberget har vi inom Inledning omrddena liring Sjangeli och Iiiksgransen samt i trak- ten mcllan Torne Trask och R5stojaure (se bl. >>?Jar- PH oversiktskartan har de inom Ianets urbergsornrii- \rili>>,Norgcs ge~logislicundersokelse, 1950). de upptradande forekomsterna av rnalnier och ekono- Inonl de forstnamnda ornrHdena har den preltambris- ~nisktvilitiga mineral utmarkts och fortecknats. For- Iia berggrunden studerats frarnforallt av Th. Vogt teclcningcn gor icke ansprslt p5 att vara fullstandig. (1941). De suprakrustala bergarterna jamstalles av den- Flera smarre skarp och nialmanlcclningar har iclie med- nc forfattal-c med den svioniska (>>bottnislca>>)supra- tagits. lcrustalserien i Slielleftefaltet. Forf. har ansett det liggn utanfijr I-amen for detta Gergarterna utgorcs av delvis grafithaltiga glimnier- arbcte att lhna en niera utforlig slcildring av malm- skiffrar och -kvartsiter, liarbonatbergarter och andesi- och mineralforekomsterna, di ett stort antal av dcm tislca vulkanitcr. Uppenbarligen motsvarar de direlit redan finns utforligt behandlade i litteraturen. Sarsliilt bergarterna i Sjangelifaltet och vid KopparHsen. mi framhHllas den utomordentligt stora betydelse, som Den i Korge over vidstrackta arealer upptriidande Geijel-s arbeten har for vHr kannedom om lanets mal- Ronlbalisgraniten ar samma bergart son1 Vassijaure- mer och mineral. En samnanfattande slcildring av de graniten. Th. Vogt (loc. cit.) pHpekar lilihetcrna med viktigaste malmforekomstcrna finns i Magnussons Revsundsgranit och parallelliserar Rombaks-Vassijau- >>Malmgeologi>>(1953). Samme forfattare har i en Hr regraniten rned denna. 1951 publicerad uppsats skildrat lanets icke-mctalliska Rombaksgraniten overgir stallvis i den S. k. Hun- mineralr5amnen. Stort ir~tresseur sHval geologisk som dalssyeniten, sorn av Th. Vogt betraktas s5sonl en bergsvetenskaplig synpunkt har gruvbeskri~ini~lgarnai kvartsfattig och biotit-hornblenderik fas av Rombalcs- >>Sveriges adlare malmer och bergverk>> (Tegengren graniten. 1924). Nya data betraffandc jarnn~al~nstillgingarna Till sist forekommer ell finkornig mikrolclingranit, lamriar Geijer och Magnusson (1952). I en nyligen for benamnd Sildviksgranit, sorn visserligen genomsatter SGU :S rakning sammanstalld rapport har Frietsch Rombaksgraniten men i rolldersavseende antages stH nara (1957) samlat viktiga data rora~idelanets jammalms- denna. Forrnodligen motsvaras Sildviksgraniten av de foreltomster, sarskilt mindrc lcanda resp. nyare fore- smikorniga varianterna av Vassijauregraniten. komster. Som tidigare framhillits i denna skildring, ar forf. Med hansyn till den rikhaltiga litteraturen over pH grund av bergartsassociationens speciella karaktar malm- och mineralforekomsterna har forf. avstHtt frHn benagen att fora SjangeliomrHdets suprakrustala berg- att lamna redogorelser over tidigare beskrivnn fore- artcr till lapponium och att jamstalla Vassijauregr-a- komster. Sdlunda har minga stora fyndigheter berorts niten ~nedde senkarelslja migmatitgraniterna. Samma endast i korthet, dH sival detaljeradc som mera over- tolkning f5r anses galla aven for motsvarande norska siktliga skildringar redan finns publicerade. Ofta ar bergaster. Hundalssyeniten ltan tankas motsvara de sen- dessa publikationer av sent datum. Som exempel p:~ dy- karelska syeniterna i Norrbotten. Som anforts tidigare lika fyndigheter mr~namnas Kiirunavaara och Malm- (sid. 47) upptrader syenit langst i So i Sjangelifonst- berget. I dylika fall har endast lamnats vissa nya data ret. p5 malmtillgHngar, djupgiende, etc. Dessa data ar 16s- Omrddena med migmatit och senkarelsk granit resp. serligen i regel tidigare publicerade, men de forekom- syenit, mellan Torne Trask och RHstojaure fortsatter mer i mindre lattitkomlig litteratur. A andra sidan har over riksgransen in i Norge. Som framgir av Holte- i flera fall, dar det varit frHga om mindre kanda, ofta dahls och Dons' (1953) geologiska oversiktskarta over nya fyndigheter, skildringen g-jorts rnera fyllig, detta Norge, intages relativt stora arealer pH norsk sida av aven om fyndigheten ar av ringa storleksordning. For- prekambriska bergarter, pi namnda karta icke narmare utom geologislta data har forf. sokt lamna uppgifter differentierade utan betecknade som granit. pH nialn~areor,malmtillgdngar och halter. Produlctions- I Norska Finnmarlten, N om den finska siffror har lamnats i en del fall. Dessa data ar i regel >)armem mellan Norge och Sverige, fortsatter den frin svrir5tkomliga, och i mHnga fall films de endast i opub- norra Norrbotten kommande zonen med karelska berg- licerade rapporter i statliga institutionex-s arkiv. arter. Detta framgHr av bl. a. Holtedahls (1918) arbe- Frin de i Norrbotten arbetande gruvbolagen har ten samt av de preliminara kartor och uppgifter, ~illia mhga nya data valvilligt stallts till forf :S forfogande. nyligcn publicerats al. P. Holmsen, P. Padget och E. Pehkonen (1957). Jarnmalmer Kirunatypens malmer as magmatiska bildningar och has i form av intrusioner ti-angt in p5 sp~iclior,berg- 1 dcn :11- 1952 publicerade uppsalsen >>TheIron 01-es artskontakter och antlra svaghetszoner i berggi-untlen. of Sweden>> uppskattar Geijer och Magnusson v5rt net malmbildande inediet uppfattas so111 en magma, lands totala tillgingas av jarnmalm till 2889 31 ton sorn genom sitt rilcliga innehdll av lattflyktiga best5nds- (jfr tabell nedan). Iclie mindre an 83. j % av tlenna tlelar - vatten och magmatiska gases - haft ringa lcvantitet finnes enbart i Norrbottens lan. viskositet och tlarigcnom besuttit stor rorlighet. Geijer har lilarlagt malniniagmans nara samhorighet med den motlermagnia, ur villien de omgivande vulkaniterna bil- tlades. Nagnetit iir det forh~irskandemalmmineralet, men avcn hematit Itan forckomma. 1 regel spelar den livan- titativt en obetydlig roll, men i vissa fall! som t. ex. i Sorra Sverige ...... 2 413 AI ton hlcllan-Sverige ...... 263 1-51 Malmbei-get och Svappavaara, upptrader hematit i stora, Titanjiirnmalmer . . . . 213 sjalvstantliga malmkroppar. 2 889 AI ton 1 I 749 J1 ton Apatit as det typomorfa gdngartsmineralet i dessa malmess pasagenes. Mer ellcr mindre 1:anligt forekom- Jarninalinsforelton1steri1a ar ojamnt spridda over la- rnande g5ngartsminesal ar dcssutom arnfibol, pyrosen, net. Dct storsta flertalet av tlem finner vi i ett ost- glimsar, tall;, kallispat och kvarts. vastligt balte inom nialmtraliten Kiruna-Galli~rarc-Pa- Tillg5ngarna av apatitjarninnlm beraknas av Geijer- jala. De nordligaste tlelasna av het samt avens5 de Magnusson (loc. cit.) till 2 245 hi1 ton, d. v. S. drygt sodra och mellcrsta 5s s5 gott som heit i avsaknad a\; 93 S./, av hela tlen uppsliattade tillg5ngen a\; jasnmalm iarnmalmsfiirekomster. i het. Enligt antlra uppsltattningar (se nedanj blir Us genetislt synpunlit km jarnmalmerna indc!as i npatitjarnmallnes~las andel an storre. trenne typcr, namligen a p a t i t j a r n m a l m e S, s e- \/,is kannedom om tillgdngarna i de ensliilda fore- tlimentara jarnnialmer och sliarnjarn- komsterria 5s annu i mhga fall bristfallig. Bast kanda malnler. i cletta avseende as de i drift varande falten vid Kiru- AP~~TITJXRS~IALAIER.Denna malmtyp as represente- na, Gallivare och Tuolluvaara. ~vrigafalt as endast i sad av ett stort antal foseliomster, villta samtliga upp- bcgransatl omfattning undersokta genom diamantborr- trader i Kiruna-Ar\ridsjaurkoinplesets vulkaniter. De ningar, skarpningsarbeten och i ett fall genom stollar. flesta av den1 liggei- inom ett relativt begransat omrAcle Ming-a a\; dessa falt innehAller emellertid mecl all S%- i Kiruna stad och Gallivare soclien. Lhgt o om detta lierhet mycltet betydande, men i narvnrande stund icke onir5de och hclt skild frdli ovriga f~seliolnstcra\: den- narmnrc uppsltattningsbara tillg5ngar och det ar av ctt na typ ligger P e s j 5 v a a r a, en oansenlig liten betydande intresse, att den nu planerade invcntesingen ~nalinanledningvid Tosnealver~18 km VXV om R- av de mindre kantla falten kommer till utfoi-ande. jala. I sotlra Norrbotten, till slut, finnes en repsesen- K i i 1- LI n a v a a S a mecl en area av 32; om in' ar . .. tant av apatitjarnnialmstypen \;id V S t ni y r b e r g c t. ojainfijrligt den mest betydande fyndigheten och inne- Samtidigt med att planesna p5 en exploatering av h5lles den storsta lioncentrationen av liogvardig mag- apatitjarninalmerna borjade taga fastare form i slutet netitmalm i varldeii. Malmkroppens djupg5ende as iclie av forra seklet, riktades awn uppmarksamheten pd dc liant, men s5val geologislia son1 magnetiska data anty- geologiska problem, som dessa malmer innebar. DC blev tlcr, att dettn ar vascntligt storre an det djup a\; 900 snart foremil for ingiende geologiska studier. Retlan m, pd vilket ett djupborrh51 has skurit malmen. Malm- ornkring seltelskiftet hade publicerats flera avhandling- bredden p5 cletta djup var storre an i dag-en. ar, i villta malmerna beslire\ls och deras bildningssatt Geijer-Magnusson (loc. cit., sid. 492) uppsliattatle diskuterades. 5s 19j2 den kvarvarande malmmangden ned till I ooo I sin dissertation >>IgneousRocks and Iron Ores of m djup till ca I 600 M ton, ~illietrned en jarnhalt a\; Kiirunavaara, Luossavaai-a and Tuolluvaara)) air dr 65 % gel- I 040 M ton inetalliskt jarn. Enligt andra 1910 framlade Geijer den teori 0111 bildningen av apa- uppsltattningar (E. Hjortzberg-Xordlund 1952, sid. titjammalmerna - eller Kirunatypens malmer som de 1771, varvid hansyn tagits till flygmagnetiska matning- kallas i den internationella terminologin - som till xi-, kan man ralcna mcd en malmtillgdng av 2 ooo M sina principer alltjamt ages bestand. I flera nndra ar- ton. beten has Geijer (1912: 1919, I931 H, 193jj sedermei-a I Ail a l m be r g e t S g r U v o r (Gallivarc malm- vidare utvecklat och i vissa avseenden modifierat sin falt) as den totala inalmarean ca 177 ooo 1115 DC djup- teori 0111 dessa malmers genesis. borrningar, so111 has utforts, ger vid handen, att mal- merna utan minsltning i total arca fortsatter ned till ett triitlande samt att arean minskar. I dagen utgor den djup ay minst 800 111. Totaln mangde~l stycltemal~n s;umnanlagda arcan av malmkropparnn 38 ooo m" men (med 62 % Fe) och anrilaningsmalm uppskattas till pi 75 n1 djup har den minskat till 2; COO In2. Den ti- 400 A 500 h4 ton. Nyligen utforda flygmagnetiska mat- digare siffran p2 rnalmtillg5ngen msste, i bel~sningav ningar indikcrar ett hctydligt stb'rre djupgiende an borrningsresultaten, vascntligt nedskaras. NHgon upp- So0 m. lattning orn rnalmtillg5ngens storlek kan iclie erhdllas, De nu namnda falten, jiirnte Tuolluvaasa, svarar for forran ytterligare borrningar utforts. Malmen for i ge- en betydande del av den svcnslta jarnmalnisf2ngsten. nomsnitt 59-60 % Fe sanlt 1.2 O/o P. Produktionen 5r 1956 framgsr av nedanstsende tabell. 29 km SO om Kiruna ligger M e r t a i n e n, en fo- rckomst, son1 genom borrhdl och ortdrivning ar rela- tivt val kand. Till 2j0 111 niv9 kan man rakna mecl 15 M ton stycke~nalrnrned hog jarnhalt (> 60 %) och Idg fosforhalt. Hartill kan Iaggas 35 M ton slig ur fat- tigare malm av breccictyp. Norrbottens Jarnverk piborjade Hr 1955 malmbryt- Iiiirunavaara ...... Luossavaara ...... ning i Mertainen. Den bsutna malrr~cnItHller 5-65 % Tuolluvaara ...... Mertainen ...... Fe och 0.01 54.020 % PP.' Malmberget ...... Undcr scnarc ir har vidstrackta arealer inom dc Koskullskulle ...... iarnmalmsforandc dclarna av lanet prospekterats med 1 1+.094.769 1 508.376 flygburna, magnetiska instrument. Arbctena har lett Totalt 1q.Go3.143 ton till uppdagandet av c11 del nya apatitjarnmalmer, av Cit. Sveriges off. statistik, Bergshantering (19jG) dka har n5gra skall n"amnas. 1' at o v a r e vid Kaitumalven S orn Ekstsomsberg For ovriga, mcra betydanclc och sedan langc lianda innehsller en relativt fattig svartrnalm med hog fosfor- fyndigheter lian foljandc uppgifter lamnas (i huvud- halt. Harrejaurc och Tjdorika iir belagna sak eftcr Geijer-Magnusson 1952 samt Frietsch 1957). ~ncllanEkstronisberg och P:tttoval-c. Harrijaure bestas For Luossa~laara, Tuolluvaara samt av inagnetit och blodsten, meclan Tjaorika hiller en- Rcktorn och Nokutusjarvi uppgcr Geijer- hart magnetit. Jarnhalterna ligger over 60 %. I den Magnusson tillg5ngar p5 i runt tal 40 i\'I ton. forstnamnda ligger fosforhalten under 0.030 %, i den Svappavaara med en area av 50000 m%r en senare ar den omkring 0.5 %. Sammanlagda arean av bctydancle fyndighet, son1 sannolikt har ett avsev3rt tlessa fyndigheter uppgk till 1.5 ooo n12. djupgiende. Ett borrhHl har pdvisat rnalni till 168 m Vid SGU:s liarteringsarbeten Ar 1949 i omridet djup. Geijer-Magnusson raknar med ett djupgaende mellan Kalix och Kaitum alvar patraffades jarnmalm av minst 300 m, vilket ger en tonnagesif fra p5 45 M i fast klyft vid R e n h a g e n. Gamla gravgropar over ton malm. Malrncns jarnhalt ar 61-62 % och fosfor- malmen visar, att fosekomsten tidigare writ uppmark- halten 0.60-0.70 %. sammad. Malnien ar enclast ofullstandigt undersokt. Mcd hansyn till denna foreko~nstsmed all sannolikt Ndmarean uppgdr till 11 COO d. Till sin natur ar ansenliga storlek och det relativt gynnsamma laget ut- malnlen ojamn och de stuffprover, son1 tagits, visar gor den ett inbjudande objekt for en nar~nareunder- jarnhalter varierandc mellan 30 och 60 %. Xven fos- sokning. Ett yttcrligase motiv for en sddan utgor de i Eoshalterna ar starkt varierande (0.01-1.40 %) . Mal- jarnmalmens orncdelbar-a narhet upptradande koppar- men best% av magnetit, deIvis med rnaliroskopiskt syn- malmerna. Urytningen dessa upphorde franist p5 lig apatit. grund av brytningsteliniska svdrigheter samt ekono- Den lilla jarnmalmsanledningen vid P e r a j a v a a- miska bekymmer. Enligt de gamla relationerna vas r a (Eriksson 1954, sicl. 31) ar av speciellt intressc, rnalmcrna icke slut, aven om cn minslming kunde for- cnar den upptrader 1Hngt d on1 det egentliga utbred- markas. ningsomr2det for apatitjarnlllalnlstypen. Ilcn 01115'wan- Omedelbart intill Svappavaara ligger L e v c a n i e- dc bergarten ar cn sur leptit tillhorande Pajalafaltets nl i. Enligt W. I'eterssons (1924) beraltningar hdller svionislia vulkaniter. Forckomsten, som upptacktes fyndigheten 30 M ton ned till 200 In djup. 1948, ar mycket oansenlig och saknar allt ekonomiskt I E It s t r 6 111 S b c r g, som ar belagen p5 sodra si- varcle. Malmen bcstHr av grovt omkristalliserad och dan av Kalix alvdal, 30 lim V om IGruna, har malm- ndgot slial-nig magnetit, son1 fllicl;vis for rikligt med tillgdngen tidigare uppskattats till ;o 1\11 ton. AV SGU apatit. Till utscendc och mctamorfosgrad erinrar mal- 5ren 1950-1952 utforda kon~plettcsancle borrningar l Enligt meddelande av Overingenj0r S. Jansson vid Norr- visar, att ~nalrnenmot djupet has ett orrgclbundet upp- l>ottens Jarnverlc A.B. men om vissa skarnrika former av malm frin Malm- kvartsbandad svartmalm, som upptrader i ett sediment- berget. vulkanitkomplex best5ende av jaspiskvartsit i \riixellag- I sodra Xorrbotten och helt sltild frin Lapplands ring med rnalinen samt dessutonl delvis grafitforande apatitjarnmaln~sprovins upptratlcr en obetydlig jarn- fyllit, kalksten och agglomeratisk grijnsten. Serpentin- maln~,sow genom sitt geologiska forekomstsatt och sin rika lager ingir i malmlcomplexet. fosforhalt fores till denna ~nalmtyp.Forekomsten ifrd- Malmen i K o j u v a a r a, belagen V om Luossa- ga heter V H t m y r b e r g e t och 5s belagen ungefar jarvis nom andc, ar kand endast i borrh5l. Rallar in- I km S om landsvagen S km V om Lingtrask station till forekomstcn visar, att den upptrader i ett blandat p5 norra stambanan. F6reIiomsten Zr fogs leancl Den sediment-vulkanitlcomples al; lapponisli ilder (>>Kurra- has i littcraturen omnamnts av Lofstrand (1892, sid. vaarakomplexet>). AV slipprov av borrliarnor, son1 476482). IiIalmen upptrader i Ar~idsjaurporfyrer forf. gransliat, framgir, att malmens magnctit, btmins- och has kunnat foljas minst 403 111 son1 cn wnal gHng- tor~edelvis, uppti-ader i jaspiskvartsit. fornlig bilclning. Malmmincralet utgores av magnetit. 4ven den obetydliga, kvartsiga jarnmalmen pd 77 i t- Svavelkis forekornmcr stdlvis i rildig mangd. Enligt t a n g i v a a r a (sid. 42), nu kraftigt omkristalliserad ~nuntligtineddelande av J. Eklund foreliommer aven och forskarnad, har ursprungligen utgjorts au jarnrik apatit. En analys av ctt stuffprov visnde 0.36 % P203 jaspiskvartsit. sanlt 0.9 F TiOz (analys nv X. Balder 1957). Sedan omnamnda forelionlster upptrader i en an- nail gcologislc miljo och anscs vara al; svionisli 51cler. SEDIAIEXT;~RAJ-~RS JIALJIER. Gcijer ( 1925) har frbn K a l l a k f y 11 d i g h e t e nl, nara Bjorkholmen i de ostra delarna av jarninalmstraktcn beskrivit ett fler- Jokkmoklts socken, upptacktes under lanskarteringen tal jarnmalmer, soin tolltas s5som ursprungligen lce- br 1947. Fyndigheten har undersolcts meddclst grop- ~nisktsedimentsra bildningar. De av Geijer omnamnda gravning och diamantborrning. Den ar det mest bety- forekomsterna ir I s o v a a r a och V a l i v a a r a i clande av de jarnn~almsfynd,son gjorts pS senare tid Masugnsbyfaltet samt M a r j a r o v a , K a y In a j ii r- i Norrbotten. Malmarean ar 97 m 111" vilkct innebar v i, E r k h e i lc k i och ,T U p u It lea i Pajala sockcn. cn kvantitet p5 350 ooo ton inalm per meter avsankning. Samtliga forekonlster upptrader i ornvaslande sc- Rorrningen har phisat maim till ctt djup av 90 m. dimcntara och vulkaniska bergartcr, son1 nulncra be- Malmen Zr rcl. fattig och for 35-38 % Fe, 0.04 % tralctas son1 lapponislca. JBrnmalmerna vid Masugns- P, 0.6 % S och 38-39 C/o SiOz. Magnetit donlinerar, byn och Kaymajarvi as intimt associerade med kallc- men hematit forekomner i vaxlandc nlsngd (max. sten och aven i ovriga fall upptrader denna bergart i 1/31. ~nalmernasnarhet. Berggrunden ornkring malmen bestir av gr5 eller Hithorande malmcr as lcvartsrika och paragenesen i roda leptiter samt amfibolit. Den roda leptitcn ar ofta ovrigt kiinneteclcnas av magnetit, Iciser, granat, glimrar tydligt bandad. Leptiterna ar i stor utstraclcning for- och silikater med jh, mangan och magnesia. Eland gnejsade samt mignlatitiscrade av senkarelsl~ granit. de senare m5 nanmas pyrosencr och amfiboler (t. ex. Den senare jamte pegmatit upptrader rikligt i trakten. griinerit-cummingtonit) sanlt fayalit. AV speciellt in- Malmen bildar lager a\: ojamn natur och vaxlande tresse ar forekomsten av bildningar, som enligt Geijer bredd i leptitcn. Biiddar av denna bergart ingHr i mal- (loc. cit., sid. g) tyder p% att ursprungligen greenalit men. Mot den roda leptiten visar malmen rstt slcarpa forelegat. Vid AiIasugnsbyn forekommer aven faltspat granser, men mot dcn gr5 iir granserna nier diffusa. i j5rnmalmen, vilket Geijer tolkar som en inblandning Malmen bcsitter ofta cn randning, vilken dcls ar be- av Iclastiskt material. i\/Ialmerna as ofta tydligt skikta- tingad av mer eller mindre distinkta sander av kvarts, de nled mer eller mindre tydliga band av kvarts, vilket dels av sander med domincrande hematit i en finkorni- visas, att bildningarna haft ItaralitZr nv kuartsrand- gare, magnetitrik massa. Malmen for dessutom sliror malm. av livarts och faltspat samt inera tydligt g-ingartade AV samma kcmiskt sedimcntara natur son1 nu nanln- partier av pegmatit och aplitgranit. da forelcomster ar sannolikt Zven nialnlerna i T o r n c- ?\hlmen inneh5ller en del hornblende, men egentlig fors (Junosuando by), Kojuvaara och Vit- sltarnbildning med granat och cpidot son1 karaktars- tangivaara. mincral as ssllsynt och upptrader huvudsakligen pH T o r n c f o r S (Eriksson 1954, sid. -34) upptack- ~nalm-lcptitkontakten. tes ir 1949. Den pbvisade malmen har en area1 p5 Den generelIa strykningsriktningen 110s maImen 2s 10 0-1 j coo m%meti ar oj2mn till sitt upptradande nord-sydlig. Den bildar uppenbarligen en mot S op- och har I5g jarnhalt (< 4j %). Fosforhaltcn ar myc- pen synklinal med en nledelbrant axialstupning. Sido- ket obetydlig. P;fi grund av inblandning av kismineral Uppgifterna om fyndigJlctcn iir tagna, ur manuskript tiil ar svavelhalten hog (1-3-5.0 %). Malmen ar en rapport av T. Eriksson (SGU:s arkiv). stupningen stsr i allmanhet vertikalt eller brant inot 0 gingarna av skarnjarnmalm till 169 M ton styckemalin eller V. och dig. Den sammanlagda arcan av de inera betydan- Om malinmaterialets ursprung kan ingenting med tie falten angives till 230~00111% Man har emellertid bestamdhet uttalas. h'lalmens iniljo ar vullianislc - lep- slid att antaga, att de vcrltliga tillgHngarna ar vasent- titerna i traliten tolkas som tulfoge~labergal-tes - och ligt st61-l-e. det forefaller troligt, ntt jarnet utfallts ur vulkaniskt Skarnjarnmlmerna i Kiruna-Galli\1arc-Pajala malnl- termalvattcn. Lralct synes i de flesta fall upptrada i den lapponiska Intill apatitjarnmalmcn i E k s t r o m S b e 1- g samt cricn och dH rned fijrkarlelc i nara association med vid S k u o k i m j o 1; k S km SO on1 tlcn forrn upptrii- Iialksten och dolomit. A'lalmmineralet ar i allmanhet der blotlstcn tillsan~mans mctl riitl jarnkisel (Geijer magnetit, aven om iblantl hematit forekommer. I 1931, sid. 136) i porfyrcr tillhorande I>p5en bildning genom ken- tur. i\llalmcn i d e 11 v 5 S t r a S l< ank e l n har en talitmetasolliatislia processer>> (loc. cit., sid. 34). I Ju- uppskattad area av 25 COO m? Jarnhalten vzxlar mel- nosuando€iiltet liggcr malmen och skarnet i oniedelbar lan ,p och 51 %, svavelhalten liggcr mellan 1.5 och kontakt incd pertitgraniten och det 2r denna, som vi 4.5 %, n~edan fosforhalten i I-egel ligger under cnligt Geijer fir bctrakta som malmbi-ingaren. 0.030 $%. I d e 11 ij s t r a S lc a n k e l n har vi en Samma bildningsforhillanden anses ha varit ridan- nlalmzon pi mojligen 140 in langd. Endast ett borrhH1 dc aven vid ovriga skari~malmsforekolnstcr (Geijer- finns, i villcet over en bredd av ca 13 in malmen h011 Magnusson 1952, sid. 485). 45.5 % Fe, 0.022 % P och 0.4 % S. Geijer beror i beskrivningen av skarnmalmerna frHn Malmfaltets berggrund domineras av sm5kornig Li- Masugnsbyn vissa forhillanden, som as av betydelsc nagranit, i vilken de malnlfijrande bel-garterna bildar for diskussionen om malnlbildningen. I Masugnsbyn den nyssnamnda bigen. Dessa bergarter bestir huvud- finns sdlunda maliner oclcsi av sedimentar natur. Xven sakligen av biotitleptit, son1 till en del utgjort ett lerigt dessa ar stundom forslcarnade. Malmerna ar livartsrika sediment, men sorn till en del bor tolkas sisom en tuf- och skiktade. De upptrader dels i vaxellagring nied fogen bergart. Dessutom ingir Icalksten och skarn. karbonatlager, dels liggande omedelbart intill skarn- Bergarterna har av forf. tolltats som kai-elslca. malmerna. Vid metamorfosen skedde har cn realction i\hlmen bestir av magnetit, i allmanhet grovkornig, inellan de olika sammansatta, angransande lagren och soin alltid i storre eller mindre grad ar uppblandad ctt rcaktionsskarn uppstod gcnom substansomflyttning med sulfider, framst svavelkis och magnetkis. Svavcl- och substansutbyte. halten kan i vissa fall uppgH till 20 C/o. Lkt ar minga g5ngcr svdrt att avgora, till vilkcn Bland skarnmineralen markes mest en svagt fargad nlalmtyp ctt visst skarnmallnsparti slcall foras. Geijer Tillhor den sedimentara typen. uttrycker salien S;, att xtt fullt kvantitativt sarskiljan-

8t-570779. S. G.W., Ser. Ca, Nr 41. bdwan de av dc b5da malmtyperna, liksorn de motsvaran- 3iIalrncl-na has en ovanlig mincralogisl; sammansatt- tle slm-ntypcrna, hlir sllunda s5 gott son1 omiijlig- ning. Karakteristislca mincral ar haunit, bixbyit och gjort . . .B hollantlit, varlill I;c~mmer piemontit och ~nangangranat. Uessa nara relationer niellan sliarnmalmcr och sedi- I piemontitrika particr samt i forskarnad och sliapo- tnentasa malmer, ofta ~nanifesteradegcnom successiva litiscrad gronsten forekon-imer mineral ur scheelit- tlverg&-gar och relikta seclimcntstr~~kturcri malmerna, powellitserien. Det 51- ovisst, on1 wolfram och molybdcn frestas till en jamitiselse med de mellansvenska skarn- ingick i den primara, kemiskt sedimentara mangan- iarnn~almerna.Huvudpartcn av dessa anses nurnera ha lnalmsbildningen eller 0111 dessa amnen tillforts med varit sediment frhn borjan och skarnbildningen vara losningar, stamlnande frin den senkarelska graniten. resultatct av cn omn~ineraliscringi clet primiira malnl- Det mangnnmalmsforandc omrddet ar ca 25 lcm 15ngt sedimentliomplexet rcsp. nytillfosscl av material i sam- och strackes sig frh Juor5ive pi Ultevis mot S ned band med djupmagmatiska processer (Magnusson till Aitevarats. Inom omr5det foretogs omfattande geo- 1953). Det spes forf. son1 on1 i princip samma reso- logislca Itarteringar och geofysikalis1;a matningar samt nemang kunde tilliimpas pil flera av sltasnjarnmalmer- hormingar och blottningsarbeten. na i Xorrbottens Iiin. Samlad malm mcd manganhalter vaxlande nlellan 2-40 F blottades pH tre stallen, men i samtliga fall TITAXJXRSSIALAI.horn urbergsdelen av Norrbottens var malmItropparnas dimensioner mycket obetydliga. lan finnes endast en titanjarnmalmsforekon~statt nam- Ercccior och impscgnationer blottacks p5 flera stallen. na, namligen A le l; a v a r e belagen ute i Sjaunjamp- Ingen undcr nuvarande forh5llandcn brytvard malm ren, 40 km VXV om Giillivare. En olivinfri norit (Gei- har upptackts. En del malmbloclc inom omr5det holl jcr 1930) f6r har ansamlingar av magnetit och ilmenit. anda till 45-50 % Mn. Earium- och hlyhalterna var Inga analyser av mallnen finncs tillgangliga. Geijer stundom betydande. lamnar siffror p5 sammanlagda mangden magnetit och P5 P o r j u S v a re (Geijer 1919 A) intill Porjus ilmcnit, vilken varierar mcllal: ca In och 29 vol.-%. kraftverk anst5r en grov, delvis granitiserad och pcg- FIalterna av Fe och TiOa ar av dctta att doma skali- rnatitgcnomdriinl~t gnejs, som utgijr ett hogmctamorft gcn obetydlign och fiirckornsten torde salcna ekono- led av de i N och 0 anstdende Kirunavulkaniterna. ~nisktv5rde. Mangangranat och rhotlonit ingdr som komponcntcr i gnejsen men lcan aven foreliomma son1 lcompakta sli- ror eller ddros i densnmma. Haltcn av mangan ror sig Manganmalmer om 1-13 %. Enligt forf :S 5siIit forcl%g has frin horjan en man- Ett fynd iolr 1935 \;id Palgejaure niira i\iIurjeli av ett ganmalmsbildning av i stort sctt samma 1cemisl.rt setli- moriinblock med ca 30 % mangan fiiranledde SGU till mentara typ som i Ultcvis. en stort upplagcl n~a~iganmalmsprospelctering.Uenna tog sin borjan 1940. Dess forsta fas avslutades 1943, Kopparmalmer d5 nianganmalm i iast klyft p5traffades i U l t e v i s- fjallen. Under shlunda fyra faltsasonger hade SGU :S I aldre tider, pi 1630- och 1700-talen, brots flera blockletare foljt block med manganmineralisering frdn koppargruvor i Norrbottens lan och sin5 hyttor vaste Palgejaur fram till Ultevis, en striiclca p5 135 km. E11 upp i odemarkerna i anslutning till gruvorna (se SGU slcildring av denna malmlettlingskan~panjoch mangan- 1875, Tegengrcn 1924, sid. 71-95). De storsta gru- malmernas geologiskt-mineralogiska forh5llanden liar vorna I5g \rid S 17 a p p a v a a r a, dar kopparmalms- lamnats av odman (1947, 1950). hrytningen borjade 5r 1655. Efter vissa avbrott i\iIanganmalmerna upptrader i pyroklastiska bergar- upph6rde dsiften definitivt %r 1757. Fram till 1785 be- ter, son1 tillhor Kiruna-Arvidsjaurkomplescts vulliani- drevs cn sporadisk brytning ax7 kopparmalmen fr5n dc ter. I sarnband nled \7ullcanismen skedde en lccmisk ut- narbclagna gruvorna Kilavaara och Sarkivaara. AV fallning us tcrinala vatten a\- mangan och jasn sam'c i lnalm frh gruvorna vicl S\appavaara hadc d5 fram- \iss utstrackning aven av barium och bly i dcssa bcrg- stallts Soo B gm ton lcoppar. arter. De p5 detta satt uppkomna ~nalmernabildar la- I aldre tid brots aven kopparmalmerna i S j a n g e- ger eller impregnationcr. l i f a I t e t (Tegengren 1924, sid. 77-80), belaget in- Under det senkarelska skedet, i samband med gra- tdl norska gsansen 30 km SV om Abisko stn. Faltet, nitbildningen, mobiliserades de primara rnalmerna med som upptacktes av en lapp, borjade bearbetas i slutet bildningen av nya mineralforband och paragenescr a\- 1690-talet. Malmen transporterades 120 Itm for som foljd. Dcnna senare malmbildning har karaktaren smaltning till en hytta vid Vuolosjolti nam Kurravaara. a\7 breccior och pegmatiter mcd manganmineral. Redan efter ndgra fA ;DL~upphorde driften. Upprepatle fors6li gjordes att upptaga gruvorna p5 de foreltomstcn. Andra, mcn mesa obetydliga och icke nytt men med nedsl5ende resultat. Sista forsoliet till eliononiiskt brytvarda foreltomster finnes, bl. a. vid gruvbrytning gjordes 5s 1863. Faltet har sedan dess SvartIiden. vid n5gra tillfallen, senast p5 ~gptalet,varit foremil horn ovre Xorrbottcns svionisl~~berggrund upptra- for undersokning, men n5gra brytvarda forekomster der liopparminei-aliserillg i ett rclativt vidstrackt om- har icke konstaterats. r5de fr5n 1, i i Ii a J~ a a r a statsgruvefalt (Nautanen) Malmen, som huvudsaltligen best5r av bornit och mot S ned till Leipipir. Kopparmalmerna i Svappavaa- kopparglans jamtc kopparltis, har ett sporadislit upp- ra foreliommer i svioniska ~ullianiteri omedelbar an- tradande, dels i form av fattiga impregnationszoner, slutning till apatitjarlllllalnlerna. Vid 1,auliujarvi jam- dels i riliare linser av obetydlig utstraclining. nlalmsfalt har en brcccieartad kopparmineralisering Ar 1897 upptaclttes kopparinalmerna i N a U t a n e 11. traffat sura Kirunavulkaniter. Upptacliare var den s~rcnsk-amerikanslteprospektorn Kopparmalmerna i Sautanen, Svappavaara, Sarlii- och guldgravaren L. Rjorkqvist. Stora anlaggningar \laara och Viihiivaai-a utgor en sarskild grupp. Till sam- kom till stdnd, ett samhalle byggdes och anrikningsverk ma grupp far 5ven Leipipir hanforas. Geijcr (1931, och snl~lh~erl~anlades. Kopparframstallning borjade sicl. 145) anmarker: att vaslingarna inom gruppen med 1903, inell sedan efter n5gra ir (1908) stod foretaget avseende pH inalintyp och paragenes ar ratt stora, men infor konkurs och gruvdriften Ides ned. Anledningen att dodi ett genetiskt samband existerar mellan fore- var bristande malmtillg2ngar och alltfor Idga koppar- I~omstcrna.Silunda pckar starka indicier p5 att malm- halter. Sanimanlagt I 702 ton skarsten producerades i bildningen ar nara associerad rned Linagraniten. Nautanen. AV speciellt paragenetislit intresse ar det ratt all- I sainband med I3olidenbolagets onlfattande prospeli- manna upptradandct av kopparglans och bornit (for- tering i norra Sverige upptaclttes 5s I930 ltopparinal- utom kopparliis) i denna grupp av malmer (Geijer men vid L a v e r i ~Ivsbysoclcen. Efter Br 1934 p$- 1924). Avcn molybdenglans ar ctt typomorft mineral. bijrjade undersoltningar under jord nidde gruvan pro- E11 annan ltopparmalmstyp synes st5 i ett d nzra duktionsstadiet ds 1935. Di driften nedlades i borjan samband med leuliodiabas - framEorallt den anlterit- av 5s 1946, hade Laverfyndigheten producerat 1.3 M rika typen av denna - att man har skal tro, att kop- ton malm med i gcnomsnitt 1.5 O/o Cu. parinincralen stainmar frSn Icukodiabasmagman. Mine- Ar I932 inrapporterades till Eolidcnbolaget fyndet raliseringen uppti-ader dels iinprepationsartat, dels i av rilta Iiopparkisblock frin trakten av L e i p i p i r, gHngform. Esempel p5 impregnationsmalm, med kop- 17 km SO om Gallivare. Ii~ipregnations~nalmpbtraffa- parhalter lanappast 61-er I G/C7 finner man i leuliodiaba- des i fast lilyft och efter geofysiltalisk matning och ser inom omr5det mellan Vittangi och 1,ainio alvar. borrning lionstatcrades en iinpi-egnationsltropp pi Till den gdngformiga typen hor fiirekomstcrna i Kovo 30 000 m2 med genornsnittshaltcr p5 o.7j O/o Cu. Mal- och P2rrobcrgen samt mojligen aven de vid Kurravaa- men ar icke att betrakta so111 ett i egentlig mcning nytt ra och Paanikielinen (Panaltielinen p5 pl. I). fynd, enar den av Bolidenbolagets geologer hittade Gi5ngartcn ar vanligen Iwarts och liarbonat (ofta anke- malrnhallen sedan 1Hngt tidigare varit inmutad av den ritiskt), inalmniineralet ar huv~~dsaliligenliopparkis. ovan omnamnde L. l3jorltqvist. Kopparinalmen i Lawrgru\~anhar bcslcrivits av Od- Ett flertal av Itopparnmalmerna i norra Norrbotten man (1943, 1945)~och slcarnbildningen i samband med har utforligt behandlats av Gcijer ( I~ISA,1924, 1931), Itopparmineraliseringcn har diskuterats av Du Rietz varfoi- lasaren hiinvisas till dessa publil

I20 Svappavaara-Vittangi. E11 av SGU i borjan av 1940- Beryll talet foretagen undersokning antydde, att koncentratio- nerna var ax7 lokal natur och saknade djupgsende. Beryll ar kand frin pegmatitforekomsterna vid S 6- rihallan i R&e5 socken, i Routevare S om Till sli~tkan anforas, att skarnet i S a r li i v a a r a lcopparforekomst vid Svappavaara lokalt for rika kon- Jokkn~oklcsamt pi J U o r 5 i v e pi Ultevis (odman centrationer av molybdenglans. 1947, sid. 30). P5 Juoriive upptrader tvenne ca 1-2 m breda och minst 90 m linga pegmatitgingar som for- utom beryl1 iven fi5r topas. Beryllen innehiller 12.62 O/c Grafit Be0 och ar till fargen gulvit eller blekt gron (se ana- lys pi sid. 82). I de lerrika, srioniska och karelska skiffrarna ingir Ingen av forekomsterna synes vara mera lovande. ofta grafit som en karakteristisk komponent. Det 5r i Den p5 Juoriive ar dock vard en narmare underdk- Norrbotten dock endast i de karelska (lapponislta) ning. skiffrarna. som grafiten ngr en hogre grad av koncen- tration. Dylika koncentrationer ar lianda frh flera lapponis- Apatit ka oinr5den, av vilka det viktigas'te ar Vittangiomrbdet (Geijer 191s). Man lcanner har ett flertal falt riled en P2 1890-talet tilldrog sig apatitforekomsternn i Lappland stort intresse och den S. li. Apatitkommis- sammanlagd area av storleksordningen IOO WK) m2. Fynd av grafitblock i de marginala delarna av omrd- sionen (Lundbohm 1890, 1892) tillsattes att utreda fr5- det talar bl. a. for att Snnu oupptackta forekomster gan om fijrelcomsternas omfattning och exploatering. f innes. Under forsta varldskriget studerade Geijer (1919) Kolhalten kan i dessa grafitforekomster i bash fall salnma f rigor. Gdngfiirekomster med apatit ar kanda frdn gabbro stiga till jo--5 j %, men ge~to~~zs~~ittshalterzaven for de i trakten av Galli~aresamt frin porfyrerna vid Kiru- battre forekomsterna ligger vasentligt lagre (ca 2j- 30 % C). Grafiten ar i regel mycket finkornig eller na. Saintliga forekomster ar emellertid snG och saknar ))amorf)), vilket gor den mycket svdranrikad. Denna elionomisk betydelse. omstandighet, i forening med ofta hoga svavelhalter, Stora apatittillgingar finnes emellertid i apatitjarn- har hittills lagt hinder i vagen fi5r en ekonomisk ut- malmerna och under de bagge varldskrigen, framst d5 vinning. Anrikningsforsol; nled Vittangigrafiten ar un- under det andra, har en avsevard produktion av apa- der utforande, och det forefaller mi5jIigt att Icomma titslig forekoinmit. Tack vare denna produktion har fram till en losning av anrikningsproblemet. superfosfatindustrin under avsparrningstiderna Icun- So om Vittangifaltet finnes grafit vid P a l o P 6- nat leverera stora kvantiteter superfosfat, som varit av utomordentlig betydelse for v5rt jordbruk. v i 6 samt vid A4 e r a S l i n k a i Tornealven. Den se- nare forekomsten upptacktes av SGU ir Igjo. Har Under forsta varldskriget producerades i Malmber- upptrader flera iidagringar av grafitskiffer, av villia get den relativt obetydliga kvantiteten av ca 8400 ton den storsta har en area av 3 400 m2. Det rikaste partiet apatitslig. Under andra varldskriget steg sligproduk- ar I j.j m brett och for 27 % C. En 3 m bred zon hbl- tionen snabbt till hoga tal. Silunda var produktionen ler 36 a/, C (J. Lundqvist 1gj2). Grafiten as genom- Sr 1944 uppe i drygt 73 ooo ton. Sammanlagda pro- giendc mycket finkornig. duktionen av apatitslig - med en genomsnittshalt a\- Aven i de lapponiska bergarterna mellan Masugns- ungefar 7 % Fe och 13 C/o P - uppgiclc under Sren byn och Saittarova forekolniner grafitskiffer med pi 194-1946 till 223 233 ton. Anrilcningen sltedde vid grafit rika pastier. Norrbottens Jarnverlc bryter se- Vit5forsverket i Malmberget. RSmaterialet kom dels f rdn Malmbergets egna gruvor, dels frin Rektorsfyn- dan 1934 en dylilc grafit \-id 1C' y b r 5 n n a 11 (Vehko- vaaragruvan). Halten ar ca 40 % C. Grafiten ar finkor- digheten vid Kiruna. Apatitjarnmalmen i denna gruvn nig. Produktionen belopte sig ir 1956 till 400 ton. Gra- hiller i genomsnitt 4-5 % P (Geijer 1950). fiten anvandes som eldfast material vid jarnver1iet.l Eland orriga grafitforekomster i lanet mi namnas Kvarts och fiiltspat Tabmokvare, Raitajarvi, Tvarikolen, Prastholinsberget och Skatamark. Ingen Pegmatiter Br i riklig mangd associcradc med Rev- av dein kan anses ha ekonomisk betydelse. Grafiten i sundsgraniten och de senlcarelslca miginatitgraniterna. de tvi forstnamnda forekomsterna 5r ovanligt Xrov- Det ar dock endast ur de senares pegmatitcr, son1 nigon fjallig. produktion av kvarts nch faltspat har lcoininit. Scdanst5ende uppgiftcr stammar ir5n S. Suntfius ' Enligt meddelande av Overingenjor S. Jansson vid Korr- bottens Jarnverlc A.B. (1952, sid. 181-18s). I Det stijrsta brottet, nedlagt sedan flera ir tillbaka, vits av F. Svenonius (1916) samt i en stencilerad rap- ar belaget pi K a l l a X o n g km S on1 Lulei. Totalt port utgiven av SGU (1931). har har producerats 8 822 ton livarts och 120 ooo ton I de svioniska bergarterna i J o k k m o It It S S o c-

, faltspat. ~venndgot glimmer har producerats. k e n lianncr vi kalksten frin flera lokaler och i aldre Flera pegmatitforekonister har tidigare brutits i trak- tid har husbehovsbranning (av jordbruks- och mur- ten omltring R d n e :L med cn sammanlagd brytning t)rultsknlli) forekommit pi n5gra platser. av 5 400 ton kvarts, 13 300 ton faltspat, och nsgot Kalltstensforekomsten N o r v i j a U r e ar utan tve- glimmer. Iran sival i kvantitativt sorn kvalitativt hhseende den Omkring V i t v a t t n et S s t at i o n har i tre fo- inest betydande. Den upptacktes och undersoktes av A. rekoinster vid skilda tillfallen obetydliga kvantiteter Hogbom under den av honom Iedda, praktiskt-geolo- faltspat utvunnits. gislia undersokningen inom Jokltmokks soclten ir I930 Ytterligare ett omride nled pi kvarts och faltspat (A. Hogbom 1931). Enligt Hogboms berakningar, vil- brytvarda pegmatiter finnes i trakten av J o It It m o It k. ka mistc anses vara h5llna i underliant, inneh5ller Nor- Har sker tidvis en brytning av livarts for Porjus Smalt- vijaurefynclighcten ett ininiinum av 5 M ton lialksten verks rakning vid R o u t e v a r e och p5 F l a k a- ined 93 a/, CaCOn. Forekomsten ligger 3j km frin be r g. #ven faltspat har brutits. I ett av brotten p5 Jokkmoltk efter landsvag. Knnu har ingen esploate- Routevare upptrader i pegmatiten relativt rikligt med ring kommit till stbnd, trots de energiska och lovvarda stora lilumpar av ortit. initiativ, sorn i detta avseende tagits av Joltknioltks iiven om pegmatiter iir vanliga foreteelser i lanet5 kommun. urberg, 21- det dock ont om sidana med god kvarts och Vid M a S u g n S b y n, i nara anslutning till jarn- faltspat. Under Ianskarteringen har visserligen en del malmerna, finnes stora tillgingar av dolomit janlte ni- foreltoinster av fornlodligen god kvalitet ialtttagits, got kallisten. Vid flera tillfdlen har i liten skala for- men den avsides belagenheten omojliggor en ekono- sok gjorts att for jordbruksandainil utnyttja denna misk exploatering. forcliomst. Under senare ir har Norrbottens Jarnverk On1 en separering av kvarts och faltspat ur slcrift- upptagit brytning av dolomit. Ar 1955 brots sSlunda granit vore ekonomiskt mojlig, bleve situationen betraf- g 037 ton. En analys av dolomiten visar : fande dessa mineral vasentligt gynnsammare, (15 slirift- granit i gott lage finnes tillganglig i stora kvantiteter. Vid olika tillf2llen har mojligheten diskuterats att anvanda urbergets Isartsiter i smaltverltsindustrin. De stora lcrav, soin stalles p5 ett dylilct material, ar dock ett hinder och ingen tillracltligt ren kvartsit med Kalliforekomsten vid P r a S t h o l m i RAnei soc- riinligt transportlage iir Iiand. En relativt god kvartsit, ken csploateras i blygsam omfattning. Tillg5ngarna hillande 96.9 % SiOz och 0.7 O/o Fe, med utmarlit lage synes vara relativt stora, men kalken for en del oarter, iir den, som anstk i j~rnvagssliarningenvid M a u- vilka bildats i samband med den kraftiga metamorfos, n U j au re mellan Rautas och Kroltvik stationer pi som omridets berggrund genomgitt. malmbanan. I ovrigt m5 on1 lanets lialkforekoinster foljande an- ioras. Pi flera oar i K a l is S k a S g b r d finnes stora Kalksten och dolomit tillghgar av lialksten och dolomit, clelvis av god h-ali- tet. En industriell exploatering forsv5ras bl. a. darige- Shal i de svioniska soin i de karelslta suprakrustal- nom att de over havsytan tillgangliga kvantiteterna ar formationerna forekoininer karbonatbergarter. I de se- relativt smi. nare utgor kalltsten och doloinit mycket liarakteristiska S6 om Masugnsbyn och i samma lapponiska strtk, inslag, och dylika bergarter hor till de tongivande ele- som h~Iasugnsbydolomitentillhijr, finns ytterligare fo- inentcn i t. ex den lapponiska bergartsassociationen. rekomster av karbonatbergarter. Sarmare kiinnedom Pi grunt1 av lkga transportviigar och annu outvccli- om den1 salinas emellertid. lade 1ion~n~uniliationeras det emellertid endast i ett IS- Cetydande kalkstensforekon~ster uppti-ader aven i tal fall, soln lanets foreliornster a\. dessa bergarter har Svappavaara och KiiymajSrvi byar. Fore- blivit eltonomiskt utnyttjade. komsterna har ej studerats och inga analyser finns Sorrbottens liins kalkstensforekomster har beskri- tillgangliga. NORRGOTTESS URI3ERG

Analystabeller

KIRUN.4-4RVIDS JBURKOMPLEXET

314 Bergart Magnetit- dagnetit- Bas.syenitp. Bas.syenitp. Basisk Bas.syenitp. Syenit syenitporfyr yenitporfyr (leptit) (leptit) jyenitporfyr (leptit)

Lokal 3Ialmberget T. Luossa- Zakaravaara, Malmberget Kiiruna- :aara U om Kiruna vaara

A n a l y- G. Nyblom G. Assarsson N. Sahlbom G. Nyblom tiker

Publ. A. G. Hog- ?. Geijer P. Geijer P. Geijer P. Geijer A. G. Hog- P. Geijer bon1 1910, 1910, sid. 6 1930. sid. 25 1930. sid. 25 1910, sid. born 1910, 1910, sid. ro sid. 569 198 sid. 569 I SiO, ..... 51.69 TiO, ..... 1.So Also, .... 14.62 Fe,O, .... 9.24 FeO. .... 5.14 Rho. .... 0.0s CaO.. ... 4.49 MgO.. ... 3.74 Na,O .... 6.77 K,O.. ... 1.08 H,O+IIOO . . 0.43 H,O--IIO" . . 0.0s P,Os ..... 0.46 BaO.. ... spar S ...... 0.02 CO, ..... 0.38 F...... -

101 11 '3 1 '4 Bergart Syenit Syenitporfyr Syenitporfyr Syenitporfyr iyenitporfyr Syenitporfyr jyenitleptit Leptitgnejs (mandelsten) (syenitporfyr)

P Lokal Kiiru na- Kiiruna- Kiiruna- Kiiruna- Giruna- Luossavaara Malmberget Malmberget vaara vaara vaara vaara raara

AnaIy- H. Santesson G. NybIom G. Nyblom H. Santesson 3. Santesson R. Nauzelius R. ~auzeliuslG. Nyblom tiker I Publ. H. Back- P. Geijer P. Geijer H. Back- 3. Back- P. Geijer A. G. Hog- A. G. Hog- strorn 1898, I~IO,sid. 33i I~IO,sid. 33 jtrom 1898, ltrom 1893, 1910, sid. 54 bom 1910, born 1910, sid. 73 jid. 73 ;id. 73 I sid. 569 sid. 569 SiO, ..... 59.71 60.78 Ti02 ..... 0.66 2.14 Also, ..... 16. I S 14.95 Fe,O, .... 4.89 4.04 FeO.. ... 2.64 2.27 MnO.. ... 0.09 0.07 CaO.. ... 3.77 3.22 MgO ..... 1.54 2.39 Wa,O .... 5.93 5.8 r I(,O.. ... 3.69 3.53 H,O+rroo . . 0.22 0.53 H,O-110' . . P20a. .... 0.44 0.01 BaO. .... - S ...... spar - CO, ..... - - F ...... A - P- S O. 20 l '7 '9 I 2r 13 e r g a r t Tuffsedi- Leptgnejs Tuffsedi- Tuffsedi- Kvartsfor. Tuffsedi- ruffsedi- Ileptit l~vartsfor ment (syenitp.) ment ment poriyr rnent ment ~(rnandelsten)porfyr

L o k a l St. Sjdfalle. St. Sjofallet St. Sjofallet Lnossa- St. Sjofallet it. Sjofallet Malmberget Kiiruna- vaara vaara

A n a l y- A. Xarerna~ G. Nyblom A. Aaremac A. Aaremae G. Nyblon~ A. Aaremac 9. Aaremae G. Assars- I<. Schrocler tiker I954 1951 1951 I951 L951 l 1- l'u b l. Ny A. G. Hog Ny P. Geijer P. Geijer P. Geijer bom 1910, 19x0, sid. 11930, sid. I{;;;o, sid. sid. 569 132

50%. . . TiO, . . .

MnO. . . CaO . . . MgO . . . Sa,O . . K,O . . . H,O+ I loo H,&I IOO P,Oj . . . BaO . . . S .... CO, . . . 1: ....

100.2 j A vgkr 0 for S

Spec. vilrt I

Bergart Leptit Porfyr Kvartsfor. Tuffsedi- Porfyr Kvartsfijr. Kvartsfor. Cvartsfor. Cvartsfor. (kvartsfor. porfyr ment porlyr porfyr orfyr orfyr porfyr) -- Lokal Pidjas- Ekstroms- St. Sjofallel Puollam- Tuollu- Luossa- Ialmberget iiiruna-aara tjkkko berg tjkkko vaara vaara

Analy- G. Nyblom H. Santes- G. Assars- A. Aaremac A. Aaremac G. Nyblom G. Nyblom ;. Nyblom I. Santes- tiker son son 1951. I954 on

A. G. Hag F. Sveno- P. Geijer P. Geijer P. Geijer A. G. Hog- I. Back- born 1g1o. nius 1goo.A 1931, sid. 1910, sid. 1910, sid. om 1910, trom 1898, sid. 569 sid. 280 182 20s I32 id. 569 id. 73

A~,o, . . Fe,O, . . Fe0 . . . >In0 . . . CaO . . . MgO . . . Na,O . . K,O . . . HzO+ 11o0 H,O--IIOO . P*05. . . , BaO . . . . S ..... CO, . . . . F.....

Xsgkr 0 ior F

Spec. vikt 40 4 1 4 2 B e r g a r t Porfyr Rijd leptit Tuff Porfyr ICvarts- Eandad [vartsfijr. ICvartsfor. Liparit porfyr tuff orfyr porfyr

Lokal Altasa- Tjatitsvare St. Sjijfalle Suppats H&rAs, Laver- altaravaar; Malm- Laver- pakte Snavva Ultevis gruvan berget gruvan

Analy- 4. Aaremat F. Swen- H. Santes- F. Swen- Th. Berg- :. Mauze- G. Assars- Th. Berg- tilcer 1956 borg son borg gren us son gren

0. Odman S. G. c. 0. odman 0. Odman '. Geijer P. Geijer 0. Odman 1947, sid. 1900, sid. 1947. sid. 1943. sid. gro, sid. 1930, sid. 1943, sid. 29 '5 25 I4 00 23 13

SiO,. . . . 71.j4 TiO, . . . . 0.49 A . . . 13.17 Fe,O, . . . I. 9 r Fe0 .... 1.17 MnO .... 0.09 CaO . . . . 0.20 BIgO .... 0.34 Na,O ... 1.99 K,O .... 8.j4 H20+~~00. O.~I H2O--~~o0. 0.0s P . . . . 0.0s Ba0 .... 0.02 S ..... CO, .... 0.02 F..... 0.03 99.98

Avg&rOforF 0.0 I 99.97 Spec, vikt

ARVIDS JAURGRANIT LAPPONISKA EFFUSIV

Bergart Arvidsjaurgranit Bergart Basisk lava Spilit Spilit -- Lokal Berget S km ONO Lokal XV om Pahtosvaara, Kurravaara om Lavergruvan Kiruna SV om Kiruna

Analytiker 4. G. Hybbinette S. Sahlbom G. Kyblom C;. Kyblon~

Publ. Grip 1946, Sundius 191 j Sundius 191j, sid. 13 S. 63 (No 3) S. 63 (So 4) I I SiO, . . . . . 74.23 50, . . . . . I A1,0, . . . . 12.96 TiO,. . . . . Fe203 . . . . o.jr -AIzO3 . . . . FeO.. . . . 2.01 Fe,O, . . . . MgO. . . . . 0.jj FeO. . . . . CaO.. . . . 1.17 MnO.. . . . W,0-10g" . . 0.0s MgO.. . . . H2O+~oj0. . 0.53 CaO.. . . . ATa20*. . . . 3.44 Na,O . . . . K,O.. . . . 4.40 I<,O . . . . . CO,. ... . 0.01 BaO. . . . . TiO? . . . . . 0.16 P,O, . . . . . S (tot.) . . . 0.04 S...... Ba0.. . . . 0.09 c,o, . . . . . MnO . . . . 0.04 H,O+ . . . . - P,Oj . . . . . 0.04 C1 ...... 0.CO 1:...... 0.09 Sp. vikt I SrO* . . . . o.ooj4 L Inkl. C1 0.10 %, F 0.0; %. TOO. l j - 0 for F . 0.04 * spektralanalys LEUKODIABAS HAPARANDAGRANIT

I

Bergart Leukodiabas Leukodiabas Leukodiabas Bergart Haparanda- Haparanda- Haparanda- panit granit b~anit Lokal V om SV om Ov. V om Teukavaara Soppero Teukavaara Lokal N Palolaki V Airivaara

Analytiker Th. Berggren Th. Berggrec Th. Berggren Analytiker N. Sahlbom R. Wauzelius

Publ. Pnbl. Geijer 1931, Geijer 1918, Geijer 1931, sid. go sid. 33 sid. go

T~O; ..... SiO, ..... A1,0, .... TiO, ..... Fe,O, .... A1,0, .... FeO. .... Fe,O, .... FeO. .... CaO.. ... MnO. .... NgO.. ... MgO ..... Na,O .... CaO. .... K,O.. ... Na,O .... H,O - roj" . K20. .... H,O+rog0 , BaO.. ... CO, ..... P,O, ..... P20, ..... S...... S...... CO, ..... C1 ...... H,O+ .... 1 99.83 I '100.16 1 99.92 Sp. vikt l Inkl. V,O, 0.02 %, (Cr,O, sp%r).

KARELSICA MIGYATITGRANITER

Bergart Linagranit Linagranit Linagranit Linagranit Linagranit Vassijaure- Vassijaure- granit granit

Lokal Pessinenjoki Malmbsrget Jouluvaara Linaalv Rilcsgransen I-hokkula Tome tr&k (So Sarvesj.;

Analytiker R. Wauzelius G. Assarsson A. G. Hybbi. R. Mauzelius 0. Berg T. Sundberg nette

Holmquist Geijer 1930, Geijer 1930. Grip 1940. Holmquist Holmquist Holmquist Igoj, sid. 266 sid. 48 sid. 48 sid. 388 1905, sid. 197 1910, sid. g81 1910, sid. g81 och 266

SiOz ...... TiO, ...... M,O, ...... Fe,O, ...... Fe0 ...... >In0 ...... 1IgO ...... CaO ...... BaO ...... SrO ...... Sa,O ...... K20...... H,O -- IojOC. .. H,O -f- 1oj0 C. .. CO, ...... P,O: ...... C1 ...... F ...... S (tot.) ...... Analystabell 7

PERTITGRANIT

Bergart I Pertitgranit l Albitgranit Bergart I GYbG (norit) Lolial I Masugnsbyn I Masugnsbyn Lokal Vittangi

Analytiker A. BygdCn A. Bygdh Analytiker R. Mauzelius Publ. Geijer 1929, Geijer 1929, sid. 16 sid. 19 Publ. Geijer 1918, sid. 35 SiO, ..... TiO, ..... SiO, ...... 52.0 I A1,0, .... TiO, ...... 1.52 Fe,O, .... A1,0, ..... 15.89 FeO.. ... Fe,O, ..... 4.3 2 MnO. .... FeO...... 6.45 hhO 0.14 U ~ ..... CaO.. ... MgO ...... 5.32 Na,O .... CaO...... 8.09 K,O.. ... Na,O ..... 3.gs BaO.. ... K,O ...... 1.17 P2O5 ..... Ba0...... 0.07 S...... P205...... 0.42 CO, ..... S ...... 0.35 H,O+ .... CO, ...... - H20+ ..... 0.36 1100. o 2 Sp. vikt ... ;\V& 0 for S . 0.09 99.9 3 Jnkl. Cr,O, 0.03 %, (V,03 spkr).

SYENITSERIENS INTRUSIV

314

Bergart Syenit Plaffioklas- Kvartssyenit Pertitsyenit Kvartssyenit Plagioklas- Kvarts-pertit- per&syenit l pertitsyenit syenit Lokal Tornefors Linaiilv Kangosen- Tjalckel Siikajoki Askosatj&lcko Sjaunja- BII. 5 (block) lioski (Sjaunjatuott: tuottar Analy tiker A. Aaremae G. Assarsson A. Aaremae I G. Assarsson A. Aaremle I G. Assarsson G. Assarsson Publ. Xy Geijer 1931, X y Geijer 1931. Ny Geijer 1931, Geijer 1931, sid. 94 sid. IOI l sid. g6 sid. 104

SiO, ...... Go. I S 60.52 TiO, ...... 0.46 1.24 A1,0, ...... 18.45 17.03 Fe20, ...... I. jI 2.28 Fe0 ...... 2.69 2. S 6 3h0 ...... 0.0; 0.12 MgO ...... 1.9s 1.33 CaO ...... 4.92 3.72 Na,O ...... 5.69 5.47 K,O...... 2.55 4.24 Ba0 ...... 0.14 0.10 P,08...... 0.20 0.49 S...... 0.07 0.02 H20+1~00..... 0.92 0. jo '99.9' 299.96 Sp. vikt ......

1 Inkl. 0.07 % H,O - 110"; 0.03 0/, F. - Vnkl. F 0.04 %. - Inkl. 0.0s % H,O - 110'; 0.03 % I;. - Inkl. o. 14 % H,O-110"; 0.07 % F. 127 Karbonatitislc Alnoitisk Alnoitisk Pikri tporfyri- rimberlit kimberlit kimberlit tisk kimberlit

Degerberget Slcagsudden Spiggen HLllarna

Th. Berggren Th. Berggren Th. Berggren

Publ. W. Larsson Geijer 1928, IV. Larsson W. Larsson 1943 sid. 23 sid. 10 1943, sid. 10 1943, sid. 10

SiO, . . . . TiO, . . . . AI& . . . Fe,O, . . . I'cO. . . . AInO . . . CaO . . . .

K,i, . . . . H,O - logO H,O 7-105" P,O:. . . . CO, . . . . ZrO, . . . Cl.. . . . S..... SO,. . . . RaO. . . .

AvgBr 0 fBr S och 1: Litteraturforteckning (Bibliography)

G. I:. 17. = Geologiska Foreningens i Stockholm Forhandlingar J. K. A. = Jernkontorets annaler S. G. T. = Norslr geologisk tidsskrift N. G. U. = Norges geologiske undersoltelse S. G. U. = Sveriges geologiska undersokning

Gaclistrijm, H., (1898): Om bergarterna, som omgifva mal- Geijer, P,, (1912): Studies on the geology of the iron merna i Kirunavara och Luossavara. G. F. F., Bd 20. ores of Lappland. G. F. F., Bd. 34. Du Rietz, T., (1938): Yttrande med anledning av E. Grips - (1916) : Notes on albitization and the magnetite-sye- foredrag on1 Pitekonglonleratet och dess Bldersstallning. nite-porphyries. G. F. F., Bd 38. G. F. F., Bd 60. - - (1918): Det grafit- och jarnmalmsforande omr&det vid - (1945): The alteration of the rocks in the copper deposit Vittangi. S. G. U., Ser. C, No. 284. at Laver in S. Sweden. S. G. G., Ser. C, No. 467. - (1918 A): Nautanenomridet. En mal~ngeologislcunder- v011 Eckermann, H., (1948): Thc alkaline district of Alno sokning. S. G. U,, Ser. C, No. 283. Island (Alno alkalina ond~de).S. G. G., Ser. Ca, So. 36. - -- (1919): Sveriges fosfattillg%ngar. S. G. U,, Ser. C, No. - and Wickman, F. E., (1956): A preliminary determina- '94. tion of the maxi~numage of the Alno rocks. G. F. F., -- rg19 A: En manganforekomst vid Porjus. S. G. U,, Bd 78. Ser. C., No. 287 Eklund, J., (1923): Skelleftefiltets geologi. G. F. F., Bd 45. - (1924): Some Swedish occurrences of bornite and chal- Eriksson, T., (1948). Dagbok. (S. G. U:s arkiv.) cocite. S. G. U,, Ser. C, So. 321. -- (1949): Dagbok. (S. G. U:s arkiv.) (1925): Eulysitic iron ores iu Xorthern Sweden. S. G. U,, - (1952): Dagbok. (S. G. U:s arkiv.) Ser. C, No. 321 - (1954): Pre-Cambrian geology of the Pajala district, - (1927): Vakkojarvidiskordansens stratigrafiska stallning. Sorthern Sweden. S. G. U,, Ser. C, KO. 522. G. F. F., Bd. 49. Esltola, P,, (1941): Erklci ~Iikltolaund der heutige Stand - (1928): Alnoitic dikes from the coastregion of Lule%and cler prakambrischen Geologie in Finnland. Geol. Rund- Kalis in Northern Sweden. Fennia No. 50. schau, Bd 32. -- (1929): IIasugnsbyfSltens geologi. Summary: Geology - (19j4): Om indelningen av Finlands granitiska berg- of the iron ore fields at Masugnsbyn. S. G. U,, Ser. C, arter. Geologi. hTO. 351. l~redholm,I<. A., (1886): Ofversigt af Norrbottens geologi (1930): Gallivare malmfalt. Geologisk besltrivning. With inom Pajala, Muonionalusta och Tarendo socknar. a summary: Geology of the Gallivare iron ore field. S. G. U,, Ser. C, No. 83. S. G. U., Ser. Ca. No. 22. Frietsch, R., (1957): Jarnmalmsforekomster i Korrbottens - (1930 A): On the iron-rich norite of Akltavare (Sjaunja). 1an. (S. G. U:s arltiv.) G. F. F., Bd 52. Gabrielsson, O., (1941): Glon~~llerstrasko~nradet.Icarta och (1931): Berggrunden inom malmtrakten Kiruna- beskrivning. (S. G. U:s arltiv.) Gallivar+Pajala. Summary: Pre-Cambrian geology of Gavelin, A., (1889): Dagbok. (S. G. U:s arkiv.) the iron-bearing rcgion IGruna-Gallivare-Pajala. - (1912): Disltordanser i Fennoskandias preliambriunl. S. G. U,, Ser. C, No. 366. G. F. F., Bd 34. -- (1931 A): Linagraniten och Vakkoformationen. G. F. F., -- (1938): Yttrande med anledning av E. Grips foredrag on1 Fitekonglomeratet och dess Bldersstallning. G. F. F., Bd 53. Bd 60. (1931 B): The iron ores of the Kiruna type. Geogra- Gavelin, S., (1953 A): Konunentar och beskrivning till phical distribution, geological characters, and origin. ltartsammanstallning, etc. (S. G. U:s arkiv.) S. G. U., Ser. C, No. 367. - - (1953): Om jamforelsen mellan Sjofallssedimenten och (1935): Die nordschwedischen Eisenerze und verwandte Ledfatomrbdets sedimentbergarter. G. F. F., Bd 7j. Lagerstatten als Beispiele eruptiver Spaltungsprozesse. - och Kulling, O., (1955): Beslaivning till berggrunds- Geol. Rundschau, Bd 26. lrarta over Vasterbottens lan. Summary: Description - (1950): The Rektor ore body at Kiruna. S. G. U., to Map of the Pre-Quaternary roclrs of the Vasterbottm Ser. C., No. 514. County, N. Sweden. S. G. U., Ser. Ca, No. 37. (1956): Pre-Cambrian Atmosphere: Evidence from the Geijer, P., (1910): Igneous rocks and iron ores of Kiiruna- Pre-Cambrian of Sweden. Geochemica 6. Cosmochemica vaara, T.nossavaa.ra and Tnolluvaara. (Scientific and Xcta, Vol. 10. practical researches in Lapland arranged by Luossa- -- (1956 A): Till belysning av den sfarolitiska jarnkiseln vaara-Kiirunavaara Aktiebolag.) frin LBngban. G. F. F., Bd 78.

9-570779. S. G. U.,Sar. Ca, Arr 41. Bdn~a~~ 129 Geijer, P. and Magnusson, N. H., (1952): The iron ores of Kautsky, G., (1949): Eokambrische Tillitvorkom~nen in Sweden. Symposium sur les gisements de fer du monde. Borrbotten, Schweden. G. F. F., Bd 71. XIX Congrhs GBologique International. - (1957): Ein Reitrag zur Stratigraphie und dem Eau Grip, E., (1935): Die Arvidsjaurporphyre. Eine archaischc des Skelleftefeldes, Nordschweden. English Summary: Effusivgesteinsreihe im nordlichen Schweden. Rull. The stratigraphy and geological history of the Skellefte Geol. Inst. of Upsala, Vol. XSV. district, Archean, Northern Sweden. S. G. U,, Ser. C,

-- (1939): Pitekonglomeratet och dess Bldersstallning. No. 543. G. F. F., Bd. 61. Kulling, O., (1950): Berggrunden soder om TornetrBsk.

- (1940): A lithium pegmatite on Kluntarna in the ar- G. F. F., Bd 7'. chipelago of PiteS. G. F. F., Bd 62. Larsson, W., (19~3):Zur Kenntnis der alkalinen ultra- --- (1942): Die Tektonik und Stratigraphie der zentralen basischen Ganggesteine dcs Kalisgebiets, Nordschweden. und ostlichen Teile des Skelleftefeldes. Bull. Geol. Inst. S. G. U,, Ser. C, No. 456. of Upsala, Vol. SXX. I,undbohm, Hj ., (1890):Apatitforekomster i Gellivare maln- (1946): Arvidsjaurfaltet och dess forh5llande till om- berg och kringliggande trakt. S. G. U., Ser. C, ATo. III. givande berggrund. S. G. U., Ser. C, No. 474. - (1892): Apatitforekomster i Norrbottens malmberg. Hackman, V. och Wilkman, W. W., (1926): Besltrivning S. G. U., Ser. C, No. 127. till lcartbladet Kuolajan~i,Selct. D 6, Comm. g6ol. de - (1898): Kiirunavaara och Luossavaara jernmalmsfalt i Finlande. Norrbottens lan. S. G. U,, Ser. C, No. 175. Hausen, H., (1936): The Xorth-Bothnian downfuld. Acta -- (1898 A): Kirunavaratraktens geologi. G. F. F., Bd 20. Acad. Aboens., Math. & Phys., IX (5). - (1910): Sketch of the Geology of the Iciruna district. Heinrich, E. W. and Levinson, A. A., (1955): Polymor- G. F. F., Bd 32. phism among high-silica sericites. Am. Mineral., Vol, Tandqvist, J., (1951): Dagbok. (S. G. U:s arkiv.) - (1952): Berggrunden vid Meraslinka grafitfyndighet. 40. G. F., Bd 74. Hermelin, S. G., (1804): Forsoli till Mineralhistoria ijfver F. -- (1953): En postkarelsk peridotit i urberget norr om Lappmarken och Vesterbotten. Tornetrask. G. F. F., Bd 75. Hjortzberg-Nordlund, B., (1952): Norrbottens jarnmalmer Lofstrand, G., (1892): Basiska utsondringar och gring- och deras utvinning. J. I<. A., Vol. 136. formiga bildningar af jernmalm i sura eruptiva berg- Holmquist, P. J., (1905): Studien iiber die Granite von arter inom hTorrbottens kin. G. F. F., Bd 14. Schweden. Bull. Geol. Inst. of Upsala Vol. VII. Magnusson, N. H., (1951): Sveriges tillghgar av icke- -- (1910): Die Hochgebirgsbildungen am Torne Traslc in inetalliska mineralrgarnnen. Medd. fr. Sv. Gruvforen., Lappland. G. F. F., Bd 31. No. 56. Holmsen, P., Padget, P. och Pehkonen, E. (1957): The - (1953) : Malmgeologi. Precambrian Geology of Vest-Finnmark, N. Norway. - Granlund, E. och Lundqvist, G., (1957): Sveriges N. G. u., No. 201. geologi. Tredje uppl. Holtedahl, O., (1918): Bidrag til Finnmarkens Geologi. Miklrola, A., (1949): On the geology of the area north of the N. G. U., No. 84. Gulf of Bothnia. Bull. Comm. g601. de Finlande, No. - och Dons, J. A., (1953): Norges Geologi. Berggrunnskart 146. over Norge. N. G. U., No. 164. Xkkola, E., (1928): ~berden Nattanengranit im Finni- Hummel, D., (1875): Dagbok. (S. G. U:s arkiv.) schen Lapplande. Fennia 50, No. 12. Harme, M,, (1949): On the stratigraphical and structural - (1941): The general geological map of Finland. Sheets geology of the Kemi area, Northern Finland. Bull. B7-C7-D7. Explanation to the map of rocks. Comm. Comm. gBol. de Finlande, No. 147. gCol. de Finlande. Hogbom, A., (1931): Praktiskt-geologiska undersokningar Petersson, W., (1897): Om de geologiska forhBllandena i inom Jokkmolclcs socken sommaren I930 Summary: traliten omkring Sjangeli kopparmalmsfalt i Norrbottens Practical investigations in the parish of Jokkmokk in lan. S. G. U,, Ser. C, Xo. 171. - liven tryckt i G. F. F., the summer I930 S. G. U,, Ser. C, No. 369. Bd 19. - (1931 A): xya iakttagelser inoin hTorr-och TJasterbottens -- (1900): Beskrifning ofver en del forut mindre kanda urberg. G. F. F., Bd 53. inalmfyndigheter inom Jukkasjarvi malmtrakt och dess - (1937): Skelleftefaltet med angransande delar av Vaster- omgifningar. S. G. U,, Ser. C, No. 183. bottens och hTorrbottens lan. En oversikt av berggrund - (1924): Djupundersokningarna i Kiirunavaara och och malmforekomster. Summary: The Skellefte district Gallivare malmberg. J. K. A., Vol. 79. with adjacent parts of Westerbotten and Norrbotten. liankama, K., and Sahama, Th. G., (1950): Geochemistry. S. G. U., Ser. C, No. 389. Roman, A., (1818): Berattelse om Norrbotten och dess - (1937 A): Aldersindelningen av Vasterbottens och sodra Lappmarker. Norrbottens urberg. G. F. F., Bd 39. Sahama, Th. G., (1945): Spurenelemente der Gesteine im -- (1938): Yttrande med anledning av E. Grips foredrag siidlichen Finnisch-Lappland. Rull. Comm. g6ol. de Fin- om Pitekonglomeratet och dess %Idersstallning. G. F. F., lande, No. 13j. Bd 60. Stjernvall, H. F., (1892): Bidrag till Lappmarkens geologi. Hogbom, A. G., (1910): The Gellivare Iron Mountain. 11. Forsolt till framstallning af de geologiska forhillan- G. F. F., Bd 32. dena mellan Konkamaeno och norske gransen. Medd. Hogbom, I., (1925): Der Berg Luppio. Bull. Geol. Inst. of fr. Industristyr., Hefte 17, Helsingfors. Upsala, Vol. XIX. Sundius, N., (1912): Pebbles of ~nagnetite-syenite-por- Johannsen, A., (1932): A descriptive Petrography of the phyry in the Kurravaara conglomerate. G. F. F., Bd igneous Rocks. Vol. 11. 34. NORRBOTTENS URBERG

Sundius, N., (1915): Beitrage zur Geologie des siidlichen Ahman, E., (1947): Rapporter och kartor frln detalj- Teils des Kirunagebiets. (Vetenskapliga och praktiska Icarteringar i Kalix skargircl. (S. G. U:s arkiv.) undersolcningar i Lappland anordnade af Luossavaara- -- (1948): Detaljkartor med beskrivningar av Hastaskarets Kiirunavaara Alctiebolag.) BB- och Grbhallor. (S. G. U:s arkiv.) (19j2): Kvarts, faltspat och glimmer salnt forekomster - (1948 A): Detaljkarta med beskrivning over hallpartiet v- darav i Sverige. S. G. U., Ser. C, No. 520. invid Karlsborgs\-erliens kontorsbyggnacl. (S. G. U:s Svenonius, F., (1880): Bidrag till Xorrbottens geologi. arliiv.) -- (1892): Om berggrunden i hTorrbottens lan och utsig- - (19jo): Ett fynd av frisk olivin i kimberlit frrin Kalix terna till brytvarda apatitforekon~sterderstades. S. G. skargkrd. G. F. F., Bd 72. U., Ser. C, No. 126. - (1951): Ett blocltfynd av ovanlig art fran Kalix slrar- @d. G. F. F., Bd 73. -- (1900): Geologisk ofversikt ofver Jukkasjarvi malm- - (1953): Vallen-Alhamnomrldet i NederluleA s:n. S. trakt- och dess omgifningar. S. G. U., Ser. C, KO. 183. G. U., Ser. C, No. 529. - (19 57): Degerberget, Baggen och Kluntarna. Nrigra drag -- (1900 4): 6fversilrt af Stora Sjofallets och angransandc UI- Piteomradets berggrundsgeologi. S. G. U,, Ser. C, fjalltrakters geologi. G. F. F., Bd 22. So. 555. -- (1916): Xorrbottens Ians liallistensforekomster fr%n - - och Odman, 0. H., (1952): Konglomeratet p2 BBlings- praktisk och sarskilt agrilculturell synpunkt. S. G. U,, berget i Nederlule: s:n. S. G. U., Ser. C, No. 523. Ser. C, No. 269. --Odman, 0. H., (1939): Urbergsgeologiska undersiilcningar Sveriges Geologiska Undersokning, (187 7): Underdhig be- inom Norrbottens lan. Summary: On the Pre-Cambrian rattelse om en pl nridig befallning iir 1875 foretagen Geology of Swedish Lappland. S. G. U., Ser. C, No. undersokning af malmfyndigheter inom Gellivare och 426. Juklrasjarvi socknar af Norrbottens lan, afgifven af -- (1940): On1 forekomsten av Vakkosedinlent soder om Chefen for S. G. U. S. G. U., Ser. C, No. 23. Gallivare Dundret. G. F. F.. Rd 62. -- (1900): Underdhig bertittelse on1 en undersokning af - - (1942): P. M. over maImtiIIg~ngarnainom Salmivaara mindre Iianda malmfyndigheter inom Jukkasjarvi malmfalt. (S. G. U:s arkiv.) malmtrakt och dess omgifningar verkstalld af S. G. U. - (194.3): Geology of the copper deposits at Laver, S. p% grund af Kongl. Maj:ts nridiga beslut den 19 maj Sweden. S. G. U,, Ser. C, SO.452. 1899. S. G. U., Ser. C, No. 183. - (1945): A nickel-cobalt-silver-mineralization in the Laver - (1931): Utredning rorande det svenslca jordbrukets lcalk- copper mine. S. G. U,, Ser. C, No. 470. -.. -.. forsorjning 1-2. Rapporter och meddelanden i stencil. -- (1947): Manganese mineralization in the Ultevis district, \ xo. I. Jokkmokk, N. Sweden, Part I. Geo!ogy. With appen- Tegengren, F. R., m. fl. (1924): Sveriges adlare malmer och dices by S. Werner and G. Lundqvist. S. G. U., Ser. C, bergverlc. S. G. U., Ser. Ca, No. 17. so. 487. Vogt, Th., (1941): Trekk av Narvik-Ofoten-traktens - - m. fl., (1949): Den svensk-finslca geologislra exkursionen geologi. N. G. T., Bd 21. i Tornedalen sommaren 1948. G. F. F., Bd 71. - (~gjo):Geologislc kart hTarvik. N. G. U., No. g. (Be- - (1950): Manganese mineralization in the Ultevis district, L - skrivning ej utgiven.) Joklrmolrk, Sorth Sweden. Part 2: Mineralogical notes. Vayrynen, H., (1938): Notes on the Geology of Karelia and S. G. U., Ser. C, Yo. j16. the Onega Region in the Summer of 1937. Estr. Comp. - (19j3): Xorrbottens Ians urberg i kort sammanclrag. Rend. Soc. Gt.01. Finl., No. 12. G. F. F., Bd 7j. English Summary

Introduction the Geological Survey of Sweden. Certain parts wcrc mapped in 193-1939 while the author was engaged The English summary in the main follo\\rs the brd- in prospecting work for the Eolidcn Mining Company. down that was used in the Sn~cdishtext. Thc sun- The southern parts of the map were to some extent mary is, however, not uniform, some chapters having coinpiled from pre-existing rnaps (A. Hogbom 1937, been treated in rnore detail than others. Grip 1946). Finally, some areas in south-western A fuller account is given of those chapters dealing Norrbotten were mapped by S. Gavclin. with the Karclian rocks, as they hitherto have not been In the field as well as in thc laboratory the author described or discussed to any greatcr extent in prel''10~s has had the great advantage of the assistance of a large literature. In the Swedish text, in the chapter on the uumber of geologists and prospectors who werc at- Lapponian series, a large number of Lapponian areas tached to the work. It is entirely due to the extremely have been treated in some detail. In the surninary, only valuable and unselfish help rendercd by all these un- a few of these areas have been briefly mentioned. In- named persons that the author has been able to corn- formation concerning some of them the English reader plete the rather extensive work of mapping and de- will find in several special maps and figures with scribing the Pre-Cambrian of Norrbotten. English test. The suininaries of the chapters on Svionian i-oclis The Pre-Cambrian in Xorrbotten is divided in two are rather short. In Norrbotten these rocks are much ma-ior formations or cycles, ziz., the Szionian Cycle bctter I

Svionian Sediments of Different Age (pp. 27-30) 2) The strongly metamorphosed porphyritic dykes cutting the conglon~erateare probably Svionian in age. In scattered areas in the southern and central parts 3) The pebbles in the conglomerate represent a larietj of the map area there occur sedimentary roclcs of of Svionian rocks. It is, however, significant that undisputable Svionian age. Their age relationship with pebbles of late Svionian miginatitcs ancl Rev~undgran- the Arvidsjaur granites is, however, not quite clear. ite are missing, although such rocks donlinate the The sediments in the Alvsby parish consist of grey bedrock to the west and south of Degerberget. or black, sometimes arcnaccous phyllites. They are in places graphitic and carry pyrrhotite in \vhich respect Revsund Granite (pp. 30-31) they resemble the black phyllites of the Slcellefte tlis- 111 the south-east corner of the map sheet Iie\;sund trict (S. Gavelin 19j 5). Ihic tuf fs occur within the granite appears in five small areas. They form the sediments. It is possible that they could be compared northernmost occurrences of this granite type which, with the Elvaberg series of upper Svionian age in the considering its distribution from Jiiintland and Anger- Skellcfte district (G. Kautsliy 19-77). manland in the south, through Vasterbotten to Sorr- In the Jol&nol& parkh the Svionian volcanics arc botten in the north, probably is the most widespread superimposed by a sedimentary series composed of granite in Sweden. alternating phyllites ancl quartzites. The latter are often At J2n-e the rock is typically clevclopctl as a coarse feldspar-bearing and arltosic (A. Hogbom 1931). The grey biotite-granite with large phenocrysts of white sediinents contain occurrences of lin~estone.At Norv- microcline. In the other areas the granitc is medium- jaure the limestone attains a considerable size and is grained but still contains largc microcline phenocrysts. of excellent quality. According to A. Hogbom the setli- Sonic for~~isof thc lievsuncl granite are distinctly inents are older than the Arvidsjaur granites and may granitic but in many cases the rock is gneissose antl possibly be interpreted as coi~ternporaneo~iswith the shows transition forms to the surrounding roclcs, partic- older sedimentary series in the Skellefte district, or thc ularly the phyllitic gneisses. At Alhamn, transition Maurliden series (G. Kautsky 1957). forms between Revsund granite and metamorphosetl The Pite conglomerate (p. 29). This unique forma- Svionian volcanics are to be seen. tion is exposed on Mt. Degerberget (Fig. 12) SE S. Gavelin (1953, P. 93) has recently cliscussed the of Pitei, and on the skerry Hallxkaret 2 ltn NE origin of the Revsund granite and has produced evi- of Llegerberget. The conglomerate is strongly meta- dence to show that it originated by metasornatic gran- morphosed and contains pebbles of Svionian volcanics, itization in situ. Good examples of granitization phe- arenaceous sediments, quartzite, vein quartz, epidotc nomena may be seen, particularly along the margins and quartz diorite. Arkosic beds occur but are rare. of the granite area at Javre. Here one can study in The conglonlerate is cut by dykes of late Karelian detail how a phyllitic gneiss is gradually granitized to aplite and pegmatite. 011Hallsltaret it is intruded by a typical coarsegrained and porphyritic Revsund gran- dykes of diorite and gray granite. It is likely that thesc ite. The first stage in the process is the formation of rocks should be interpreted as representatives of thc large inicrocline porphyroblasts in the phyllite. early Karelian Haparanda granite occurring in thc Like all other migmatite granites the Revsunti gran- vicinity. ite is accompanied by simple quartz-feldspar pegma- On Degerberget acid to basic porphyritic dykes also tites. T-:asic or intermediate differentiates are not pres- cut the conglomerate. They are older than the late ent. Karelian granitic dykes. They are metamorphosed to the same degree as the conglomerate, which shows that Late Svionian Gneisses and Migmatites (pp. 31-33) they are older than the well preserved acid and basic dykes of Lapponian age, appearing in several places Tn the south-eastern parts of the map mignlatites of between Pitei and Kalix (p. 143). These features in- late Svionian age form a continuation of the vast dicate that the dykes in question belong to the Svionian regions of inigmatized Svionian rocks in north-eastern Cycle. Vasterbotten. The original material of the mignatites The author has suggested a late Svionian age of the was mainly phyllites with intercalated layers of basic Pite conglomerate for the following reasons: I) It volcanics. Only occasionally can acid volcanics be contains pebbles of a granite which most likely belongs recognized among the migmatites. To the north the to the early Svionian Arvidsjaur granite series. It is metamorphism gradually decreases antl thc migmatitcs cut by a similar granite which also cuts Lapponian grade into normal Sltelleftc phyllites. rocks in the same region. This fatter granite is inter- In the regions between PitcH and AI\-shy - in par- preted as belonging to the Haparanda granite series. ticular around the area with late Karelian granite TV of PiteH - the Svionian migmatites ha\ e been influ- mentary rocks which have a wide occurrence in noi-th- enced by thc younger granite and \\re may here speak ern and eastern Finland. These rocks continue un- oi a "double" migmatization (p. 143). interrupted from Finland across the borclcr into Swe- South of Lake Tornetraslc therc occur two areas of den. As suggested by T. Eriksson (1954) the term gneissose roclts which differ in character from those Lapponian should be adopted in the Swedish nomen- just mentioned, but ~vhichare considered to belony to clature and thus it now replaces the iocal names Pajala the same group. scries and Kalix series as used earlier by the author The rocks are generally de\.eloped as gneisses but and others (Magnusson 1957). nlig~natitessometimes occur. The migmatization in this After the Lapponian stage therc followed a period case is not connected with the Revsund granite. With of folding and plutonic activity during which the Ha- the scant infornlation now available it is not possible paranda granite series was formed. This plutonic seri- to state which of thc S\,ionian granites in these parts es is well differentiated and varies in composition from the metamorphism should be ascribed to. The geological gabbro to quartz-plagioclase granite. conditions arc rendered complex as a late Karelian The mountain chains that were built up during this migmatization has also influcnccd the rocks. early Karelian stage of diastrophism were subjected to Intermediate to acid Kiruna volcanics are often re- prolonged and strong erosion. This resulted in a general cognized among the gneisses. Uasic volcanics and degradation of the highlands ancl the erosional debris quartzitic sediments are also PI-csent. was deposited in sedimentary basins. The sediments thus formed, in conjunction with a porphyrite con~plex, constitute the Ealinge series. The Karelian Cycle (pp. 33-101) A renewal of the diastrophic activity then took place. Large areas of Karelian rocks, including also parts of Investigations carried out in northern Xorrbotten the Svionian basement complex, were intensely folded. 5-60 years ago already indicated that the Pre-Cam- Migmatites and plutonic rocks wcrc developed on a bi-ian shoulcl be divided in two main age groups. Work very large scale. done by the present author and his collaborators since Two, approximately contcmporaneo~ts series of late 1930 has verified this twofold division of the Pre- Karelian plutonic 1~0cli~have been distinguished. One Cambrian, and furthcrmore. it has shown that rocks is composed of migmatite granites which appear in the of thc younger or Karelian group are ~ILICII 11101-C widc- intense orogenic zones in close connection with migma- spread than was formerly conceived. tites. Several different sub-types of migmatite granites An important result of the regional mapping of have been distinguished. The second series consists of Sorrbotten is the division of thc Karelian rocks into gabbros, sycnites and some granites. They are typically definite stratigraphic units. It is thus possible to dis- tlcveloped in areas outside the main Icarelian orogenic tinguish between three series of volcanic and sedi- belts and are not associated with migmatites. mentary ~wcks,and two plutonic rock series (c€ strati- graphic table on p. 133). The Lapponian (pp. 33--56) Thc two oldest, probably more or less con'ccmpora- neous series, arc the Lapponian and the Valclco series. Lapponian rocks are distributed irorn Pitea in thc In the southcrn parts of Norrbotten the Vargfors south to the areas Mi of Kiruna, and to IGlpisjarvi in series is considerecl to be ecluivalent to the Valcko series the north. Roclcs in the Sjangeli area (Fig. 2j), which in the north. forms a window in the Paleozoic Calcdonian rocks on In an earlier publication the author (OJman 19j3) thc Sorwegian border, also belong to the Lapponian. placed the Valclco series at thc base of the Karelian The degree of metamorphism of the Lapponian and considered it to be the oldest stage in this cyclc rocks varies greatly. Wide areas in the north and south ancl older than the Lapponian. Later investigations in are migmatized, but thc Lapponian character of the the I

sedimentary complex of the Vittan,'0-1 area. sparse. Thcse other areas have been recorded as be- On the other hand, on Mt. Palsivaara N of Kiruna, longing to the Vargfors series. More field work is the lower members of the Valilio series, including the ncecled before a definite division of thc Vargfors se- Palsivaara conglomerate, rest confosmably on the Kur- ries is possible. ravaara complex of Lapponian age (cf below). The Vargfors series in southcrn Sorsbotten is mainly In some areas with Lapponian rocks, e.g., W of composed of coarse detrital sedimcnts. The prcdom- Kiruna and in the Panta\raara.LeppaItoslii region (Fig. rlant roclzs are poly~nict conglomcratcs with pebbles 17), these roclzs arc seen to rest directly on thc Svionian of Svionian volc;mics, ferruginous chest, various scdi- basement. The Vaklto series is missing here. ments, Arvidsjaur granite, aplite and pcgmatite. Mud- In view of these contradictory relations the author stones and quartzitic sandstones occur in some cases. interprets the Vakko series as a special sedimentary The age relation between the Vargfoss and the Vak- facies of Lapponian, developed under special condi- ko series cannot bc definitely determined. il direct tions in some restricted areas. Considering thc charac- correlation between them, in regard to their gcogra- teristic lithologic development of the Vakko scrics, the phical distribution, is out of the question. In view of name should, however, be retained. their mutual relations to the older Svionian rocks and The predominating coarse sedimcnts in the Vaklto their general resemblance in sedimentary petrographic scries, and the considcrablc thicknesses frequently development, they arc tentatively looked upon as con- encountered, indicate a rapid deposition in sedimentary tcmporaneous formations. basins which wcrc subjected to submergence. The basins had thc character of graben structures and wcrc formed between fault lines. Age of the Kurravaara Complex and Structure of the Kiruna Area (pp. 61-64) The nature ancl appearance of the beds of intraforma- tional conglomerates in the sediments and thcir rela- According to the earlicr, gencsally accepted inter- tions to the latter, indicate a fluviatile origin of the psetation, the stratigraphy of the Kir~maarea sensu conglomerates. Transportation of gravcl from adjoining strict0 is comparatively simple, antl thc structure highlancls, whose bedrock varictl in composition, took ~nonoclinal (c£ Geijer 1931). The formations have a place. The gravel was transported by torrential sivcrs NSE strike and dip moderately or stecplp 10 the ESE. of steep gradient. The Kurravaara complex, con~posetlof thc Kiruna effusive greenstones overlain by the Kusravaara con- The Vargfors Series (pp. 59-60) glomerate, was considered to be the oltlcst mcmhcr of the sequence. The Kurravaara complcs 1s follonal until the recent studies of G. Kautsky (1957) all by the different Kiruna porphysies and the 1,ower younger Pre-Cambrian volcanic rocks antl sediments Hauki scries as clcscribccl in a previou~ section (p. in the Skcllefte district, imnlediaiely S of Xorrbottcn, 133). Thc whole of this btratigraphic column \va\ :uld in adjoining parts of this county wcrc considcrecl consicleretl to be Svionian in age. to form one stratigraphic unit, the so-called Vargfoss According to the opinion of the author therc arc series (S. Gavelin 1955, p. 93). Gavclin and other certain features in the Kurravaara complex that ase llot in accordance with the old conception but which imcntary rocks of the Kurravaara conlples were are in favour of a Lapponian age for this complex. formed in a large depression. Erosional debris along These features, as related in the following two para- the western scarp of the ridge was deposited in the graphs, are the development of the different rock types ~~pperparts of the Kurravaara conglomerate. It is be- in the Kiruna grcenstones, and the pebble content in lieved that the roclis of the Kurravaara complex filled the Kurravaara conglomerate. the depression up to a level corresponding to the top The Kiruna greenstones are not a uniforin forma- of the ridge. tion and among them a variety of basic volcanic rocks Then followed the sedinlcntation of the Upper I-Iauki and sediincnts are found. Basaltic lavas are most corn- series (Vakko) in a basin east of the aforementioned mon, developed either as pillow lavas or as ordinary ridge. In the south the basement was the Lower Haulii finegrained greenstoncs. Tuf fitic rocks, some of them series, but in the north the sediments were deposited distinctly banded, arc associated with the lavas. Other conforinably on the Kurravaara conglomerate. rocks represented in the Kiruna greenstone asseinblage Manifestations of strong tectonical disturbances are are ferruginous chert, impure limestone, skarn iron plentiful in the area. More local shear zones are also a ore and phyllite (in part graphiticj. All these rocks very common feature in most of the rock members in are typical constituents of the Lapponiail rock assem- the Kiruna area. Block-faulting, accompanied by tilting blage. Quartzite is the only typical Lapponian rock and thrusting, is characteristic in this arca. Thus it has that is missing. It should, however, be pointed out that been shown (Sundius 1915, p. 13) that a block of also in other I~pponianareas, where volcanic rocks Svionian amphibolitcs and other volcanic rocks have are predominant, quartzites are rare or missing. been thrust up ovcr the Upper Hauki series east of The Kurravaara conglon~erateis a unique formation, Kiruna. no equivalent to it having been found anywhere else in Movement probably also occurred along the contact Norrbotten. Sundius (1912, 191j), who executed a between the Lower and the Upper Hauki series, the detailed study of thc conglomerate, interpreted it as latter hauirig been thrust over the rocks of Lower having been forincc1 by deposition of volcanic debris Haulci series. The rocks at the contact are strongly in water. The pcbblcs consist of a variety of rocks, sheared and crushed along a narrow zone. Further to some of which, like greenstoncs, ferruginous chert and the north, at Mt. Palsivaara and Mt. Kuusivaara, thch sediments are clcrivcd from thc unclerlying greenstone dislocation zone fingers out and widens, no displace- assemblage. The most interesting and conspicuous ment having been observed in the field. The movement pebbles are, however, those consisting of syenite por- along the zone of disturbance had the character of a phyries, magnetite-syeniie porphyries and apatite iron hinge fault. The hinge was located in the northern part ore (Kiruna type). The pebbles of these three types of the area near Mt. Palsivaara. Towards the south, are definitely derived from those members of the the amount of displacement of the Upper Hauki series stratigraphic sequence, which according to the old con- gradually increases. ception of the stratigraphy, rest on, and are younger At the contact between the Kurravaai-a conglomerate than the underlying conglon~crate. and the Kiruna volcanics there is no indication of any The author's opinion of the Lapponian age of the important thrusting. (The contact is nowhere exposed Kurravaara conlples leads, i~zteralia, to the conclusion and we haw no actual knowledge of its nature; nor that in the southern part of the Kiruna area the strati- is its dip Imown.) The rocks nest to the contact, wherc graphic sequence has been inverted. This question is csposed, are however, shattered and fractured. During intimately connccted with the question of the tectonic the blocli-faulting of the Kil-una area in general, the structure of the whole of the Kiruna area. Kurravaara congloineratc and the adjoining Kiruna This area, including the region to the north, posses- 1-olcanic series were steeply tilted. As the roclis of the ses a special tectonic style, characterized by block- I

Lapponian rocks, as well as Haparanda granite have t I composition. In thc vicinity of Saltoluokta dykes and sills of nntl origin. 111 most cases, however, they seem to have g-abbro-diabase occur in the Snavva-Sjofall sedimenb. lwen metamorphosed during the late Karelian stage. They also intrude thc latc Karelian granite in this 111 some cascs the original nature of the gneiss seclns area. So further data on the age of the gabbro-tliahasc cluitc clear. Thus, for instance, the graphite-bearing intrusives arc available. biotite gnciss S of Haltlias was originally an argillitic On Mt. K5ve5ive at Laltc 'i'ornetrask the late Kare- sediment. Its ag::e! however, is not known. In the areas lian migmatites are cut by small irregular bodics of with gneisses S and Sli of Svappavaara, we may in- peritlotite (J. Lundclvist 19j3, PP. 77-88). The rock terpret the rocks as in part having sedimentary origin, is belicvetl to belong to the Pre-Cbmbrian, but a Cale- and in part representing strongly n~etamorpho~edKi- donian age is not altogether esclucled. runa 1-olcanics. Dylces of cliabasc are common within thc norihcn- The roclis on mtl around Mt. 1.uongastuntul-i SE most corner of Norrbotten. Thc general direction sf of Svappavaara form a problem of their own. They the dykes is X-S and E-W. They intrude the latc are mainly composcd of grey to red, comparatively Karelian migmatites and the Lina granite. coarse gneisses ~vithan indistinct parallel structure. In the coastal regions between KaIix and Pitc5. dykes They were classified by Geijer (1931, p. 201) as Iime- of cliabase and also of cliorite and gabbro are compara- alkali-syenites. A closcr study reveals, however, that tively common. At least three, possibly four, genera- they cannot be considcrctl primary magmatic products. tions of dykes have bcen established. Sonic dykes arc. They contain wins and schlieren of pegmatitic material bclieved to belong to the Svionian Cycle. and their structure indicates that they were formed by The Lapponian roclcs in the IZalix and Lulc5 archi- ultrametamorphic processes. The rocks are composed pelagos are cut by diabascs. Their rclation to the 1-ina mainly of oligoclase together with microcline, diopside, granite is unlinown and they may represent basic tlif- hornblende and some accessorics. The content of quartz ferentiates of the Haparanda granite niagma. is generally low. The ultratnetamorphic state of the At Jarntijn and on Mt. Dalingsberget cliabase dykes rocks excludes a direct comparison with any of the occur in close association with porphyry dykes. At the other rocks in the ~(icinity.In view of the mineralogical former locality both sets of clyltes are yourlger than composition there seems, ho~\~ever,to be some resetn- the Lina granite. On Rali~~gsbcrget,on the other hancl, blance with the Haparanda granite which occurs near the dykes cut the Balinge conglomerate but are thcm- by, and thus the rocks in question arc tentatively cor- sclves cut by late Karelian aplite granite. related with this granite. Acid to intermediate dykes occur in several places. In the migmatites between the Risto and Taaw rivers XW of Karesuanclo, dykes of granite porphyry Gabbros and Ultrabasic Rocks (pp. 102-104) occur. They cut the migmatites ancl appear not to have been influenced by the Lina granite. Easic rocks (~nainly gabbros but also ultrabasic In the coastal regions between Kalis and PitcS acid rocks) occur in a number of areas in Yorrbotten. From to intermediate dyke rocks are unusually common. Two field observations it is evident that there are at least generations of dykes are kno\\m, both bei~iglater than three generations of these basic rocks. Only in some the Lapponian rocl

The tectonic features in the Svecofennian orogeny Scapolitization (pp. 104-105) are in many areas strongly influenced by the late Karelian folding and metamorphism and they are con- Within a roughly triangular area with its apex in sequently as a rule difficult to recognize. It is only in the Pajala region, and extending from there in direc- the southernmost parts of the map area that, with some degree of cestainty, we still may find thc older struc- during the whole Pre-Cambrian time in these parts of tural zones preserved. Sweden and Finland. Not only the Karelian roclcs, but Grip (1942, 1946) has discuswcl the structure of also rocks of the olcles Svionian basement were involved thesc parts of Norrbotten. FIc has sho\vn that in adjoin- in the folding process. The bedroclc was regionally ing areas oi V%tcrbottcn, thc S\-ecofennia~ifolding ~netamorphosed,arid granitization and migtnatization occurrcd in two stages : an early stage during \vhich took place on a grand scale. the Torn-Arvidsjaur granites ~vercintruded, and a later Within the Kiruna area and in some other parts of stage, charactcrizcd Ly thc formation of the Revsuntl Sorrbottcn, where rocks of thc Vakko series occur, granitc and its migmatitcs. The area of the Arvidsjaur thc structural pattern of the bedsock has a special volcanic I-OCI~S actctl as a scsistant block against whicl~ charactcr. In these areas vertical movements instcatl of the predominantly sedimentary rocks in the soutl~:md 1101-izontal have been dominant. cast were folded. S11 the south the gcnesal direction of 111 the Kiruna area and in its extension to the nosth the folds suns IVSMi--ESE. In the zone with Rew in the Valikojiirvi anti Kovo zones special tectonic surd migmatitcs, to the cast of the Arvidsjaur area, features dominate. A number of stecply east-dipping the general strikc oi thc iormations is directed S-S. faults with a general N-S clirection, along which Conccrning the tcctonics of thc Arvidsjaur volcanics overthrusts to the west have occurred, appear here. Grip says that in gcncral they arc only gently folded, As is shown on the schematical map in 1'1. 2 the thc clegrec of deformation tlccreasing to the north. The stl-ucturc in thc Vakkojiirvi zone is particularly com- fold axes as a ruIc have a gcntic plunge. The gcncsal plex with overthrusts along scvera1 fauIt planes. trcncl of the volcanic areas runs SW' to WNW, n Thcrc is evidence which points to the cxistcncc of tlircction which pasnllels the general trend of folding :mother set of faults with n diffescnt direction within in nortllcrn Viisterhottcn. the arcas in question. In the northern parts of Norrbotten it is doubt- Thus Geijer (1910, 1924) has pointed out that vcsy ful whether any Svecofcnnian structural zones can bc likely a fault stril.ring NW-SE and dipping SW oc- recognized at all. The cast-wcst orientation of the curs in Lake Luossajarvi (at Kiruna) near its eastern boundary between acid and basic Kiruna volcanics shore. around thc Kaituni River Inay be ascribed to a Sveco- Another lilccly fault, in tlic main also striking N\V- fcnnian folding. Whether the approsin~atcly E-W SE, is locatcd in the Torne River i% of Kiruna. The clircction of the strike of the Svionian rocks in existence of this fault, as drawn on the map, is based thc PajaIa district is also due to Svecofcnnian folding on the rather conspicuous and unexplicabIe discrepancy is more doubtful, as in thesc areas the major tectonical between the geological formntions on either sidc of the features were developed during Karelian time as shown river. The clisplaccmcnt of the zone of Vaklco rocks by Eriksson (1934). around thc bay NE of Valilt~k~ski(point 323 in G4 Within the Karelian orogenic zones proper the gen- on PI. I) is the only actual observation in support of eral strike of the formations is N-S, often with a this fault. slight deviation to the east. An exception from this The fault that is assu~nedto occur to the east of Mt. rule is found in thc coastal rcgions between LulcS ancl Raggisvaara and in Lake Luossajar\ii, N of this I~OLIII- Kalix and at Karungi, where the common trend of the tain, has the same general direction. The existence of Lapponian series is E-W, i. e., the same direction as a major fault here is based on the conspic~~ousscarp the corresponding Lapponian roclcs have in the acl- at Mt. Raggisvaara and the sudden change in the joining parts of Finland. geology at the lake. The Karelian structural trend can also be traced in Nothing definite is Icnown about the age of the two the northern parts of the Arvidsjaur area, as exempli- sets of major fault lines described from this region but fied by the strike of the formations and their foliation. certain observations seem to indicatc that they bvere 111 these parts the oldcr and the younger orogeny tlevelopcd in late Karelian time. interferc with cach other, their structural lines being aligned at approxin~atelyright angles. It is very likely that also during the Karelian Cycle Post-Archean Rocks (pp. 107-109) the folding occurred in two stages. During an earlier Eo-Cambrian Tillite stage the Lapponian series was folded and the Hapa- randa granite series intruded. After an erosional inter- At the highway from Kiruna to Holmajarvi, and val, with the formation of the Ealinge series, a renerval about I km E of the latter pIace, there occurs a sn1alI of the diastrophic forces occurred in late Karelian outcrop with a fragment-bearing cong-lornerate rock. time. This later stage is by far the most revolutionizing The outcrop is located close to the Kalix River. NORRBOTTENS UREERG

The semi-ro~unded fragments consist of different Czclcstrijin, the Svionian volcanic rocks \\we divitlcd Kiruna volcanics, limestone, phyllite and a red quartz- into the older Sltellcfte volcanic scries ancl the younger syenite. Arvidsjaur volcanic series. This t\\ofoId division was The latter is derived from thc bedi-ock in the imme- inaintained by S. Gavelin on thc recently published diate neighbourhood of the outcrop. The tillite rests map of Vasterbotten (S. Gavelin and 0. Kulling on a basement of the same rock as proved by a vertical 1955). drillhole which went through tillite for I 3.7 m antl On the PI-cscnt map of Sorrbotten these two series then ran into thc quartz-syenite. This rocl; is interpreted have not been separated, both having been included in as a variety of the perthitc granite. the Kiruna-Anlidsjaur complex. There are mainly two Therc is no equivalent to thc conglomcratc at Hol- reasons for this simplification of the geological picturc inajarvi among the F're-Chnibrian roc1;s in Norrbotten as compared to the map of 1937. In the first placc and it is tlefjnitcly Post-Archean. The rock displays, those parts of southern Sorrbottcn where the two lio\\w~r,a striking similarity with thc Eo-Canbrian ieiies appear arc badly exposed and tlic field data at tillites that occur in n number of localities 3-40 1cm hand do not allow a proper division of the series. The to the wcst in the basal sections of the Caledonian other reason is the often encountered difficulty in sti-atigraphic column (sce G. Kautslq 194.9, pp. 598- tlistinguishing peti-ographically betjveen the 1-oclts in 3991. the two series. As is seen from the map of 1937 the Thc occurrencc of tillitc at Holmajarvi sho\vs that Sltellefte volcanics soon petcr out N of the border and the Eo-Cambrian glaciation extended a consiclcrablc thcy haw a rathcr small disti-ibution in Sorrbottcn. distance E of the present limit of the Caledonian The recent studies b~7 G. Kautslcy (1937) hnvc rocks. brought forth new vicws as to the age and stratigraphic Thc position of the Holmajarvi tillitc near thc bot- tlivision of the Vargfors sci-ies. Thus Kautsky now to111 of the Kalis River valley, which is s~irro~~ntledconsiders this series to be Svionian instead of ICarelian by hills scveral hundred meters above thc level of thc as believed by scveral other workers. To some extent \dley, leads to the assun~ptionthat the Ioraneous wit11 the Iapponian. The Roinbali- bc correlated \vith the Haparanda granitc. It is, IIOI\:- Vassijaure granites are correlated with the late Karc- cm-, generally more acid than the latter as developed lian migmatite granite. in Korrbotten. Iktween the lalies Torne Trask and Rastojaure the The migmatite or Sattanen granite is tlisectly com- migmatitcs and late Kaselian granite and syeilite pass parable to thc late Karelian niigmatitc gsanites,, c. g., across the border into Korway where such rocks ev- the Lina granite etc. in Norrbottcn. tlently cover fairly I\-itle areas (Holtedahl and Dons 1953). NAMNREGISTER

I!YUBX OF LOCC L1 Z'1E.s

13etecli~i11garnahanfor sig till rutorna pi 1'1 . Synzbuls veler lo gr~dOIL 1'1 . I .

Aapua ... Ilrirnujhkk ...... 1)4 Sbborrtraslc H&r& ...... ]).I AbramtjQkko Hallarna ...... G G Ainettivaara Edefors ...... 1: 4 Hallsltaret ...... H 5 Airivaara . . Ekstriimsbcrg ...... c 3 Hdgbackea ...... H.3 Aitevarats . Einmesberget ...... F 6 -4itijolci . . Erlcheikki ...... 1) 7 ldivuoma ...... 86 ,4kkavare . Ersnas ...... G g Inre Horofjarden ...... H S Alttselr . . 15spen. X:a ...... H G Iso Karsikliojarvi ...... G7 Alajarvi . . Esterson ...... G 6 Isovaara ...... c 5 Ala Xjauko . Xlhamn . . Fagerheden ...... H 4 J a1 tonapc ...... D3 A1 . Talojarvi Fagervilt ...... H 5 Jarrc ...... E: 2 Altasapakte Farforita ...... E 2 Jerfojaure ...... G2 Antnas ... FjallBsen stn ...... c 4 Joklrmoltk ...... E3 -\nttis ... Flakaberg ...... E 3 Jouluvaara i\ran&ive . . Fridhenl ...... U 4 Juggijaure ...... E4 Areavaara Gammelstad ...... G 6 Julrkasjarvi ...... c4 Arjeplog . . Glommerstrasli ...... H 3 Junosuando ...... 1)6 Armasjarvi . Grisselklubben ...... G 6 Juobn~otjdltlto ...... D2 -4rvasjaure ...... E 2 Graddmanhallarna (V:a och JuorHive ...... U2 Arvidsj aur ...... G 3 0:a) ...... G 7 Juovatj&kko ...... D3 Askosatj?ikko ...... U 3 Gullon ...... G 2 Juovvavaara ...... B5 bltjavardo ...... c 3 Gunnarsdjuptrasket ..... F 5 Jupulrlta ...... D7 Aurivaara ...... B 3 Gaddvik ...... G 5 Jutevare ...... F I Avan ...... G 5 Gallivare ...... L) 4 Jalketlrurkluo ...... c5 Avavilmn ...... G 2 Janiton ...... G6 Hakkas ...... E s Javre ...... H5 Haparanda ...... G Jaarnanki ...... 134 Baggen .... Harads ...... 4 Bergfors stn . . F Haraudden ...... E 3 Kaalasluspa ...... c3 Bergkroken ... Harrejaure ...... c 3 Kablafjallet ...... EI-2 Bergnb ... Harrikiveliii ...... c 4 Kaddevare ...... G3 Bergsltaret . . HarsprQnget ...... E 3 Kaisepakte ...... B3 Bergsmanivaara Hard stn D 4 Kaisjarvi ...... c5 Bjurtrbk ...... Hastaskaret ...... G 7 Kaitumjaure ...... Cz Bjorkholmen . . Hastaskarets B11 halla .... G 7 ICaitumsjoarna ...... Cz B1ismarlc ... GrQ halla .... G 7 Kakirjaure ...... C 2 Blbberget ... Haukivaara ...... c 4 Kalix ...... G7 Boden ..... Hednoret stn ...... G g Kallak ...... E3 Bodavallsklinten Hej (Vasterbotten) ..... H 3 Kallaxon ...... GH6 Bodon ..... Hejka ...... F I Kalliosaari ...... F7 Buogt ..... Hemberg (Vasterbotten) ... H 3 I\'alpminjarlra ...... B3 Bredviken . . Hemberget ...... G 6 Kalpmivaara ...... B3 Brandberg ... Hietaniemi ...... F 7 Kattovuoma ...... B3 Brandofjarden . Hinderson ...... G 6 Kangosenkoski ...... D6 BBtskarsnas . . Hippainen ...... c 4 Karatsbyn ...... E2 Balinge .... Holmajarvi ...... c 3 Karatssjon ...... E2 Balingsberget . . Holsvattnet ...... G 5 Karesuando ...... 136 Borjelsbyn ... Hopukka ...... C 4. C 5 Karlsborg ...... G7 Hornavan ...... F I Karungi ...... F7 Dainaksundet ...... F I Hundsjo ...... G 5 Kasajgkks hp1 ...... D4 Degerberget ...... G 6. H j Huornanenbergen ...... B 4 Kaunisvaara ...... D7 Degerselet ...... F j Huornats ...... c 3 Keddevare. l>egcron ...... G 6 Huulri ...... D 7 sc Kaddevare Kerkelako ...... c 3 Liviojoki ...... D 7 Norvijaure ... Kevus ...... B 5 Lombacken ...... G 5 Nottrlsk ... Kihlangi ...... c 7 Lomkarr stn ...... G 7 Nummerhallan . Kiilavaara ...... c 5 Lovikka ...... 1) 6 (Stor Rebben) (Kilavaara) Lule% ...... G 6 Nunasjarvenmaa Kildejaure ...... E 4 Lullelran%ive ...... I3 4 Nunisvaara ... Kilpisjarvi ...... A 4 Luongastunturi ...... C .j Nuorpa&ive ... I