76

Et konkret resultat av arbeiderbevegelsens skandina­ viske samarbeid var de norsk-svenske grensestevnene i Halden, Meråker og Arvika i 1914. Den skandinaviske samarbeidskomitéen fant 1914 som et egnet tidspunkt til å fremme de skandinaviske arbeidernes felles interesser og til minnet om den 100-årige freden mellom de skandi­ naviske folkene. Stevnene ble da også i stor grad freds­ demonstrasjoner. Artikkelen tar for seg bakgrunnen og forarbeidet til arrangementene og viser deres betydning for det skandinaviske samarbeidet generelt. Martin Grass

«... den starkaste brygga mellan nordens folk for fredligt arbete ..

De skandinaviska arbetar- och fredsmotena sommaren 1914

Till 8:e skandinaviska arbetarkongressen som avholls i Stock­ holm den 2—4 september 1912 hade Norsk arbeidsmandsfor- bunds avdeling 191, Follum bruk, låmnat in en motion dar man fdreslog «att foranstalta om ett skandinaviskt arbetar- mote på gransen mellan Norge och Sverige år 1915». Någon egentlig motivering for detta forslag foreligger inte. Man ut- tryckte endast en forvissning om «den stora betydelse ett så­ dant mote kan få for Skandinaviens arbetande folk». Men vi kan nog utgå ifrån att motionårerna tankte «jubileumsfira» den svensk-norska arbetarsolidaritet som hade manifesterats under unionsupplosningen 1905. På forslag av det utskott (nr III) som hade att bereda de internationella (huvudsakligen skandinaviska) frågorna gav kongressen sitt bifall med «sym­ pati for motionens syfte» men hånskot frågan till «huvud- styrelserna i de skandinaviska lånderna». Den korta debatt som redovisas i protokollet gållde inte sakfrågan eller forslagets intentioner utan det organisatoriska ansvaret for det fore- slagna arbetarmotet. Utskottet hade i sitt utlåtande enbart nåmnt de socialdemokratiska huvudstyrelserna som ansvari- ga. Den norske LO-ordfdranden Ole O. Lian talade for den till slut accepterade utvidgningen, en uppfattning som tydligen forst hade framforts av Herman Lindqvist, den svenske LO- ordforanden. En av de två talare som forespråkade den ur- sprungliga formuleringen var Hjalmar Branting som ansåg att motionen «nårmast hade ett politiskt syfte». Debatten, som egentligen var en intern svensk diskussion, och de skilda upp- fattningarna skall inte overinterpreteras — i protokollet nåmns bara talarna och ingenting om deras argument. Men det år åndå intressant att konstatera att två av de tre svenskar, som understodde norrmånnen — Lian sekunderades av DNAs ordforande Christian Holterman Knudsen — resp de fackliga 78

ledarna, upptrådde på kongressen med långtgående forslag om det skandinaviska samarbetet. Båda, Carl Lindhagen och Fredrik Strom, tillhorde dessutom partioppositionen som just hade formerat sig organisatoriskt. Lindhagens forslag om en komplettering av partiprogrammet genom formuleringen «ett arbete for Nordens enhet» ingick i SAP:s motion till arbetar­ kongressen aven om partikongressen 1911 hade avstyrkt detta krav. Lindhagen, medlem i SAP:s verkstallande utskott (VU) och riksdagsman, var ombud for Stockholms arbetarkom- mun. Strom, partisekreterare och styrelsemedlem i Stock­ holms arbetarkommun, hade tilsammans med Zeth FIdglund, ungdomsforbundets ordforande och partioppositionens le- dande man, forfattat en motion från Stockholms arbetarkom­ mun dar man fdreslog «fastare former for samarbetet mellan de skandinaviska arbetarpartierna och fackliga lands- organisationerna» samt ett verkstallande organ sammansatt av resp huvudorganisationer. Arbetarkongressen godkånde det senare forslaget, och det var ett viktigt beslut. Med detta verkstallande utskott, Kom- mittén for skandinaviska arbetarrorelsens samarbete, dar de socialdemokratiska och fackliga huvudorganisationerna i var- je skandinaviskt land var representerade genom var sitt om­ bud, inleddes nåmligen en ny fas i det organiserade skandina­ viska samarbetet. Skandinaviska samarbetskommittén — lik­ som senare «eftertrådaren», Nordiska samarbetskommittén — kom i praktiken att ersåtta arbetarkongresserna. Samtidigt fbrde Skandinaviska — och senare Nordiska — samarbets­ kommittén det gemensamma politiska och fackliga samarbe­ tet vidare som hade pråglat arbetarkongresserna, aven efter 1897 års beslut om ett organisatoriskt sårskiljande mellan de båda rorelserna (genom att inratta fackliga landsorganisatio- ner). Samarbetskommittén, som skulle leda det skandinaviska samarbetet mellan arbetarkongresserna, inriktade sig i forstå hand på skandinavisk inrikespolitik. Det visar arbetarkongres- sens anvisningar for det parlamentariska arbetet och Skandi­ Carl Lindhagen tilhørte den venstresosialistiske fløy i det naviska samarbetskommitténs beslut på det konstituerande svenske socialdemokratiet. motet i Goteborg i oktober 1913 med all tydlighet. Men sjålv- Han representerte Stockholms fallet fanns en transskandinavisk internationell dimension, arbetarekommun på den skan­ dinaviske arbetarkongressen i både i ideologisk bemårkelse genom hånvisningen till socialis- 1912. Lindhagen var sterkt en­mens principiella inriktning på internationalisering och all- gasjert i fredsaken og det inter­ nasjonale fredsarbeidet. månt formulerat i vissa politiska frågor (internationell lagstift- 79

ning, omsåttning av Andra internationalens beslut, gemen- Deltakere på den skandinaviske arbeiderkonferansen i Gote- samt skandinaviskt utrikespolitiskt upptrådande). 1 borgi 1913. Fra venstre Magnus Den betydelse och inverkan som «den sermerkte skandina­ Nilssen, C.F. Madsen. Her­ viske internasjonalisme» (Fostervoll), manifesterad i de skan­ mann Lindqvist, Th. Stauning, Ote O. Lian og Fredrik Strøm. dinaviska kongresserna, har haft for de skandinaviska lånder- nas arbetarrorelser har både av aktorerna och i litteraturen omnåmnts i positiva ordalag. En av pionjårerna på området, Jens Jensen, kallade i sitt jubileumsforedrag på arbetarkon­ gressen 1912 samarbetet for ett exemplariskt bidrag till «den praktiske Internationalisme mellom Arbejderne Verden over». Som konkreta exempel på detta «Stykke praktisk Skan­ dinavisme» anforde han det nåmnda beslutet om fackliga landsorganisationer 1897, omsesidig strejkhjålp samt hjålp- aktionerna under den danska storlockouten 1899 och den svenska storstrejken 1909, dessutom samstammigheten under unionsupplosningen 1905. Just dessa exempel och i ovrigt bara mycket allmånna omdomen återfinns i litteraturen. Jag vill inte bestrida riktigheten och betydelsen av dessa och andra 80

nedslag av praktisk skandinavism men dock komma med två påpekanden. For det forstå finns det onekligen ett idylliseran- de drag i dessa omdomen om det skandinaviska samarbetet. Solidaritetsaktioner år inte något unikt for det skandinaviska samarbetet utan forekom aven gentemot utomskandinaviska organisationer, låt saga att de forra formodligen dominerade (det vore kanske vårt en jåmforande undersokning). Beslut om hjålpaktioner gav inte alltid onskat resultat vilket kunde leda till friktioner. Ett exempel. Den skandinaviska kongressen 1901 hade utlovat de danska och norska arbetarorganisatio- nernas «kraftigste og mest energiske Støtte», åven «pekuni­ ært», till den svenska rostråttsstrejken 1902. N år detta under- stod inte kunde låmnas p g a egna svårigheter i Danmark och Norge så var de interna svenska reaktionerna kraftiga. Det ta- lades om «de stora och breda loften» som «icke infriats», om «bristande kollegialitet» och att det var «helt enkelt oforskåmt (...) att inte hjålpa oss». Man betecknade vidare danskarna som «smarta» och påpekade att man inte fick «något vederlag for den hjålp vi svenskar låmnat dem over under for oss svåra tider». Åven efter unionsupplosningen kan man notera vissa sårade kånslor hos svenskarna gentemot de norska partikam- raterna, bl a når man internt diskuterade forberedelserna for arbetarkongressen i Kristiania 1907.2 For det andra gåiler det att framhålla de nationella realiteterna, intressena och over- vågandena i samarbetet. Dessa spelade en viktig roll for initia­ tivet till det organiserade samarbetet vid 1880-talets mitt (strejkbrytarfrågan), och de fanns hela tiden sas konstitueran­ de med i samarbetet. FIjalmar Branting skrev infor arbetarkon­ gressen 1912 att «så snart man går utanfor de generella, princi- piella uttalanden» så stoter man «mot den vansklighet som gor att åven Internationalen i regel avhåller sig från att dekretera taktik for den socialistiska framryckningen — de skilda forut- såttningarna betinga i vissa stycken ett olika upptrådande».3 Branting, liksom andra aktorer, bedomde de nationella organi- sationernas grundlåggande sjålvståndighet som något posi­ tivt. Det gor f o också Kaare Fostervoll som utforligast har be- handlat arbetarskandinavismen. I svenska LO:s stora utred­ ning från 1912 infor omorganisationen antyds samma problem ur en annan synsvinkel. Man påtalar en forandring och skiljer mellan arbetarkongresserna fore och efter 1901. De senare har «icke haft storre reell betydelse for fackfbreningsro- 81 reisen», dvs den svenska. Åven om man tillskriver dem «ur agi­ tatorisk synpunkt» ett visst «praktiskt varde genom de in- struktioner som i vissa hanseenden gavs och genom ombuden fordes vidare till resp land», så kan «den praktiska betydelsen (...) starkt ifrågasåttas». Arbetarkongresserna har «for fack- foreningsrorelsens del» to m blivit «i sina verkningar synnerli- gen negativa»: antingen har resolutionerna «icke lett till några som helst åtgårder» eller har «i något fall kommit i motsått- ning till den rent praktiska utvecklingen av berort forhållande, dvs kolliderat med de nationella forutsåttningarna.4 Hår år vi ganska långt från ett idylliserande. Sett ur det nationella per­ spektivet — hår svenska LO:s och dessutom i en sårskild histo­ risk kontext — verkar det vara en rått så realistisk beddmning av det skandinaviska resp internationella samarbetets betingel­ ser och dårmed åven av dess potentiella konkreta effekter inåt. Arbetarskandinavismen år fortfarande ett fbrsummat for­ skningsområde, och dårfor vet vi egentligen inte mycket om samarbetets reella betydelse for att låna det ovan anforda ut- trycket. Vi vet relativt lite om samarbetets «vardag» och ånnu mindre om djupeffekten inom organisationerna inkl sido- organisationerna, och det under olika perioder, på den centra- la, regionala och lokala nivån samt skillnader mellan dessa ni­ våer (man kan ju formoda att samarbetstanken var mera le­ vande och samarbetet mera påtagligt i grånsregionerna), åven skillnader mellan olika organisationer och grupperingar. I det foljande tankte jag mot bakgrunden av de antydda all- månna aspekterna beskriva de under juni/juli 1914 avhållna skandinaviska arbetar- och grånsmotena. Dessa moten år ett exempel på ett konkret skandinaviskt samarbete och ett fall av arbetarskandinavismens vardag. Dårfor skildrar jag dem med- vetet detaljerat. Berorda var de politiska och fackliga huvud- organisationerna, forst och fråmst i Sverige och Norge, som var beslutsfattarna. Skandinaviska samarbetskommittén, som var delegerad koordinator, regionala och lokala organisationer i Sverige och Norge som i sin tur samarbetade. Jag utgår hu- LQ-lederen Herman Lindqvist vudsakligen från Skandinaviska samarbetskommitténs mate­ var formann i den svenske ko- rial under dess forstå verksamhetsperiod 1913—1914, då sty- mitédelegasjonen som hadde ansvaret fo r styret og sekretaria­ relsen och sekretariatet handhades av den svenska kommitté- tet i den skandinaviske samar- delegationen, med LO-ordforanden Herman Lindqvist som beidskomitéens første periode. Lindqvist talte både på grense- ordforande och partisekreteraren Fredrik Strom som sekrete- stevnet i Halden og på stevnet i rare. Jag foljer dessutom kontakterna med en region, Bohus- Arvika. 82

låns socialdemokratiska partidistrikt, men utan uttommande kållunderlag.5 Ty vårr har jag inte kunnat studera de lokala or- ganisationerna, och det år naturligtvis en brist. Bristerna till trots så menar jag att jag kan antyda utifrån ett enskilt exempel hur det skandinaviska samarbetet kunde gå till, visserligen i en speciell och liten fråga som dessutom var okontroversiell i den meningen att den allmånt uppfattades som ett positivt initia­ tiv och fick allmånt stod. Min avsikt år vidare att med detta exempel gora uppmårksam på arbetarskandinavism och det konkreta skandinaviska samarbetet som ett intressant forsk- Partisekretæren Fredrik Strom var sekretærfor den svenske de­ ningsfålt (egentligen en uppgift for ett storre samnordiskt legasjonen som ledet den skan­projekt). dinaviske samarbeidskomitéen i årene 1913—14. Han var blant Det 1912 foreslagna skandinaviska grånsmotet återfinns talerne på Meråkerstevnet den drygt ett år senare tillsammans med arbetarkongressens ovriga 21. ju n i 1914. beslut på dagordningen till Skandinaviska samarbetskom- mitténs konstituerande sammantråde i Goteborg den 10—11 oktober 1913. Arbetarkongressen hade som nåmnts rekom- menderat forslaget men overlåtit avgorandet till huvudstyrel- serna. Dessa hade accepterat att ett verkstållande koordina- tionsutskott inråttades. Samarbetskommittén kunde dårefter utfora den av huvudstyrelserna sanktionerade rekommen- dationen. Den beslot «att 1914 vid låmplig tidpunkt for fråm- jande av de skand.arbetarnas gemensamma intressen och till minne av den 100-åriga freden mellan de skand.folken, anord- na ett eller, om mojligt, flera storra skand.arbetarmoten på låmpliga grånsplatser, dårvid i forstå hand i Fredrikshald» (Halden). Kommittéstyrelsen skulle «foreanstalta de nodiga forarbetena och tillse att motena kommer till stånd». Jåmfort med det «fruktbårande» praktiska arbete på det ekonomiska fåltet och den sociala lagstiftningens område som Samarbetskommittén huvudsakligen skulle utfora så år upp- draget att anordna skandinaviska arbetar- och grånsmoten en otypisk uppgift. Men uppgiften år samtidigt typisk såtillvida att den markerade Samarbetskommiténs exekutiva och koor­ dinerande funktion. Kommittén hade dock samtidigt en sjålv- ståndigom ån inte oberoende beslutsfunktion. Den hade gjort två viktiga preciseringar och foråndringar. Tidpunkten hade flyttats fram till 1914 och fredsaspekten som visserligen impli- cit också fanns med i det ursprungliga forslaget, hade satts i centrum. Anledningen var mojligen — det finns tyvårr inga belågg i materialet — det fredsmotet som den borgerliga freds- 83 rorelsens skulle avhålla i augusti 1914 i samband med invignin- gen av ett fredsmonument vid Eda vid svensk-norska grånsen for att fira «fredens sekelminne» och «proklamera fortsatt vanskap och fred mellan Skandinaviens folk». Det officiella uppropet varifrån citaten år tagna år daterat 10 februari 1913 men forslaget går tillbaka till 1911 och 1912.61 uppropets «syf­ te» inståmde f o också socialdemokrater som t ex Branting och Lindhagen, och Strom stållde upp som en av revisorerna for monumentinsamlingen. Hår fanns en samståmmighet med den borgerliga fredsrorelsen men Samarbetskommitténs be­ slut tycks samtidigt tyda på att man var medveten om konkur- rensen och inte ville overlåta detta jubileum och en fredsmani- festation enbart till fredsrorelsen. Samarbetskommitténs for­ slag accepterades når huvudstyrelserna godkånde det kon­ stituerande motets beslut. For Samarbetskommittén gållde det nu att agera. Fredrik Strom vånde sig den 6 december 1913 till Norge for att komma igång med forberedelserna for motet i Halden (då Fredriks- hald). Den norska kommittédelegationen, som bestod av LO- ordforanden Lian och DNA:s partisekreterare Magnus Nils- sen, svarade med att nåmna några norska organisationer som i forstå hand kunde tånkas delta i ett sådant mote, nåmligen kredspartierna i Eidsberg, Idd och Marker, Tune, Glemminge och Rygge samt arbetarpartierna i Halden, Fredrikstad, Sarps­ borg och Moss. Men eftersom motet «arrangeres under styre­ ne for hovedorganisationernes medvirken» kunde också delta- gare från annat håll fdrvåntas, framfor allt från Oslo (då Kristi­ ania). Lian och Nilssen fdreslog att DNA och (norska) LO skulle utse «en passende komite med repræsentanter nede fra grænsen», att samma sak skulle ske i Sverige och att dessa kommittéer skulle ta kontakt med varandra och forbereda «sa­ ken» for resp styrelser. En direktkontakt med de enskilda orga- nisationerna ansågs vara opraktisk eftersom «sakens forbere­ delse vil da foregaa uten at styrene eller de skand. komitemed­ lemmene har anledning til at følge denne eller ha noget indseende med den». Magnus Nilssen meddelade samtidigt att «vore organisationer i det Trondhjemske» tånkte anordna ett skandinaviskt mote under sommaren. I enlighet med Skan­ dinaviska samarbetskommitténs beslut hade dessa uppmanats att ta kontakt «for at ogsaa dette stevne kan komme med i sam­ me plan og ledelse». Men en annan organisatorisk procedur 84

rekommenderades: «deroppe vil det passe bedst» att de lokala organisationerna sjålva tar hand om arrangemanget. Sam­ arbetskommitténs medverkan skulle inskrånka sig till att skaf­ fa talare från Norge och Sverige «eller eventuelt de 3 lande». Helt tydligt år — och det understryks ju flera gånger — att huvudstyrelserna år angelågna om att behålla kontrollfunk- tionen och dårmed det avgorande initiativet. Samarbetskom­ mittén skulle dåremot ha en koordinerande och ledande upp­ gift åven gentemot de regionala och lokala organisationerna. Att man foreslog en viss sårbehandling av Trondheim hade knappast med «Trondheimarnas» opposition och sårstållning DNA-sekretceren Randolf Ar­ nesen representerte partiet sen­att gora. Man hade bara att respektera deras eget initiativ. tralt i den lokale norske organi- Samarbetskommittén hade ju ingen ledningsfunktion och fick sasjonskomitéen for grenseslev­ net i Halden. dårfor noja sig med att åtminstone få med det planerade motet i en storre skandinavisk aktion. De organisatoriska forslagen från norsk sida accepterades av den svenska kommittéledningen. Bohuslåns SAP-distrikt fick i uppdrag att utse den lokala svenska organisationskom- mittéen. I den ingick Carl Brånnberg (Lysekil), ordforande i partidistriktet och i Metalls lokala avdelning, Charles Hern- blom (Lysekil), sekreterare i Lysekils arbetarkommun, styrelse- ledamot i Metalls lokalavdelning och ordforande i SSU:s vås- tra distrikt, och C W O Hoglund (Stromstad), socialdemokra- tisk stadsfullmåktigeledamot. Den av de norska huvudstyrel­ serna utsedda kommittén bestod av Randolf Arnesen (Oslo), sekreterare på DNA:s partikontor och f d ordforande i ung­ domsforbundet, Hans M Davidsen, ordforande i Sarpsborgs arbeiderparti, och konduktor Lauritz Sand, grundaren av ar­ beiderpartiet i Halden. Till skillnad från den rent lokala svens­ ka organisationskommittén var DNA genom Arnesen invol- verat i organisationsarbetet vilket får tillskrivas en annan parti- organisationsstruktur. I Trondheim var redan en lokal organisationskommitté verksam, med Martin Tranmæl som ordforande, kunde Mag­ nus Nilssen meddela i mitten av februari 1914. Han bekråftade att Samarbetskommittén endast skulle sorja for talare — två talare från Sverige behovdes, dåremot ansågs det vara «vel

Konduktør Lauritz Sand fra ar­vanskelig» att få en dansk talare «dit op». Eftersom motet skul­ beiderpartiet i Halden, var en le hållas vid Storlien tog Strom kontakt med Jåmtlands SAP- av de to stedlige representante­distrikt for att foreslå en anslutning till det norska grånsmotet. ne i den lokale norske organisa- sjonskomitéen. Han fick reda på att det åven från svensk sida planerades ett 85 mote vid Storlien. Initiativet hade utgått från Jåmtlands di­ strikt av Sveriges godtemplares ungdomsforbund (SGU) och Ostersunds fredsforening. Jåmtlands partidistrikt hade accep- terat en medverkan under forutsåttning «att motet får karak- tår av ett freds- och arbetarmote» vilket hade godtagits. Man ville hålla fast vid denna åven organisatoriskt utvidgade mo- tesvariant, bl a forvåntade man sig ett storre deltagar- antal och ekonomiska fordelar. Men det foreslogs att detta mote skulle, «om det låter sig goras», hållas «i samband» med det planerade norska motet. Skandinaviska samarbetskommit­ tén tillfrågades om sin «åsikt». Denna godkånde planen att doma av det det fortsatta forberedelsearbetet. En gemen- sam organisationskommitté bildades tydligen inte men de båda initiativen forenades till slut, och vid ett gemensamt sam- mantråde beståmdes programmet.7 Den svensk-norska organisationskommittén for Halden- motet — den kallade sig for Skandinaviska samarbetskommit­ téns arbetsutskott — hade sitt forsta sammantråde den 22 fe- Den gamle krigsskueplassen bruari 1914. Utforligt diskuterades hela programmet inkl orga- Fredriksten festning i Halden ble valgt til møtested for det nisatoriska detaljer och ett kostnadsforslag. Motet skulle åga største av grensestevnene som­ rum den 5 juli. Hos norska regeringen skulle man ansoka om meren 1914. 86

INDBYDELSE Svensk-norsk arbeiderstevne i Arvika Indbydelse Sø n d ag den 19. juli 1914. til Skandinavisk arbeidermøte ved Fredrikshald sø n d ag den 5. juli 1914. Til arbeiderorganisationerne!

Til arbeiderorganisationerne. anledning den lOO-aarige tre d mellem S verige og N orge har vore Værmlandske 1partivenner ønsket al faa istand et grænsestevne, Hl minde om samme og hvor sam­ Helge beslutning p u den skandinaviske kongres i Stockholm 1912 skal der iaar avholdes tidig svenske og norske socialdemokrater kan møtes til festlig samvær. et stort arbeidermete paa Fredrikstens fatstning ved Fredrikshald søndag den 5. juli. Undertegnede komite, der er valgt til at arrangere stevnet indbyder herved alle parti- Undertegnede komité som er opnævnl III al arrangere stevnet Indbyder herved alleparti- foreninger, fagforeninger og øvrige interesserte til at delta i dette vigtige arbeiderstevne. loreninger, lagloreningcr og evrige arbeiderloreninger til at delta i dette stevne. I den anledning anmoder vl organisationens styre, om al la saken op paa medlemsmøle, I den anledning anmodes organisationernes styrer til at søke leiet satrskildle dampskibe hvor dertil er anledning eller ogsaa paa anden maate ordne med en samlet deltagelse tra de lorskjellige for der at drøfte hvad foreningen kan gjøre for at skaffe størst mulig tilslutning. steder. "Med hensyn til leie av ekstratog eller moderation paa jernbanens billelprlser vil komltéen Der er søkt om at faa ekstratog fra Strømmen, og dette vil i tilfælde stoppe ved de underhandle med ]ernbanens vedkommende og der skal da bli git nærmere meddelelse til de orga­ stationer. hvorfra der anmeldes deltagere. Ved Sørumsand og Kongsvinger optar ekstratoget nisationer som kan benytte sig herav. de foreninger og deltagere, som kommer med Hølands og Solørbanen. Der bør arrangeres med reisen saaledes at sklbe og log ankommer til Fredrikshald senest Med ekstratoget vil det bli ordnet saa, at deltagerne faar kjøpt billetter til turpris kl. 9'/t morgen stævnedagen. Det henstilles til organisalioneme at medta musik og laner. kostende, regnet fra den station hvor deltagerne kommer med. Ved stevnet vil der bli holdt taler av rlksdagsmamdeneH/almar Branting og Bernhard Brikson, folketingsmand Th. Stauning. Landsorganisationens lormand O/e O. Lian og av stortlngs- Foreningeme anmodes om i saa stor utstrækning som mulig at medta musik og mand A. Buen. foreningsfaner. Der vil endvidere bil musik av elstarre orkester og fællessang av Norsk sangertorbund Ved stevnet vil der bli holdt taler av riksdagsmændene Thorson og Herman Lindquist, (Arbeidersangloreningerne). Forøvrig vil slevnets program senere bli bekjendtgjort. og av sekretæreme Sverre Iversen og Magnus Nilssen. Grundet den forventede store tilstrømning vil det ikke kunne paaregnes atdeltagerne kan Der vil endvidere bli sang av et stort fælles sangkor og udmerket musik. Program laa kjøpt middag stævnedagen. Dog vil arbeiderorganisationeme i Fredrikshald arrangere salg av for stevnet blir bekjendtgjort senere. kalfe og smørbrød m. v. paa stevnepladsen til rimelige priser. Det er komitéens forutsætning at de stedlige styrer paaser al berusende drikke Ikke med- Det er komiteens forutsætning al de stedlige styrer paaser, al berusende drikke ikke tages, og at der idethele sørges for at dette store arbeidermøte vil bli et mønster for god orden medtas og at der idethele sørges for at dette store arbeiderstevne vil bli et mønster for god og optræden. orden og optræden. Komltéen anser det ønskelig at spørsmaalet om at delta i stevnet straks lages op til behand­ Undertegnede anmoder foreningen om straks al faa behandlet denne sak i foreningerne, ling i organisalioneme, og at beslutning om deltagelse meldes lil komltéen. Narrmere oplysning om og gjøre sit til at stevnet i den lille by i del naturskjønne Wærmeland kan bli en minderik stevnet erholdes hos komitéens medlemmer. begivenhet, baade for vore organisationer, saavelsom for de enkelte deltagere. Kristiania, 27. april 1914. Nærmere oplysninger om stevnet erholdes hos komitéens medlemmer. Med solidarisk hilsen Kristiania, 4. juni 1914. C. U/. 0. Haglund, Charles Hembiom, Carl Brinnberg, L. Sand. Med parlihilsen Strømstad. Lysekil. Lysektl Fredrikshald. J. A. Håkonson, Adolf Karlson, A. Norsell, Hans M. Davidsen, Randolf Arnesen, Karlstad. Karlstad. Karlstad. Sarpsborg. Kristiania. Ivar Færder, Asb|. Dørumsgaard, Aasnw. Lillestrøm. Randolf Ameaen, Kristiania.

att få disponera execisplatsen på Fredriksten fåstning som motesplats. Lauritz Sand utsågs som ansvarig for de nodvåndi- ga organisatoriska åtgårderna på platsen. Inbjudan skulle utgå til arbetarorganisationerna i de skandinaviska lånderna. Som talare utsågs Branting och Lian medan den danske partiord- foranden Thorvald Stauning, åven medlem i Samarbetskom­ mittén, skulle hålla ett kortare hålsningstal «och således ge det hela en mera skandinavisk prågei». Man fdreslog också att Samarbetskommittén skulle uppmana Internationella socia- listiska byrån (ISB) i Bryssel att sånda en representant (på ISB:s bekostnad). Hela festprogrammet skisserades. Talen skulle in- ramas av musik som norrmånnen skulle stå for (Kristiania ar- beidersangforening nåmndes, senare tillkom en orkester från Sarpsborg), vidare av en prolog fbrfattad av Ture Nerman samt en pjås (det fdreslogs Frans Hellbergs «Brolloppet på Ulvåsa», «som ju på intet satt står i strid med fredsarbetet»). En sårskild tidning skulle ges ut (i 5000 exemplar) — den fick titeln «Nor­ dens dag» — och festmårken (det talades om 1500) «med in- skription som hånsyftar på dagens hogtidlighet» skulle for- 87 såljas som intråde och allmånt for att bidra till kostnadståck- ningen. Den officiella inbjudan skulle skickas ut «sedan dette forslag blivit av Samarbetskommittén godkånt».8 Skandinaviska samarbetskommittén godkånde det foreslag- na programmet som inneholl hela arsenalen av de traditionella inslagen vad galler arbetarfester. Man avbojde endast att in- bjuda en ISB-representant. Organisationskommittén kunde således arbeta vidare efter de uppdragna linjerna. Två måna­ der senare, på motet den 18 april, rapporterades att man hade fått tillstånd att hålla motet på Fredriksten fåstning. Vissa ord- ningsforeskrifter från fåstningskommendanten «kunde utan vidare accepteras». «Ett beståmt forbud mot bedrivande av antimilitaristisk agitation under motet» kunde dåremot «icke godkånnas». Efter underhandlingar med norske forsvars- ministern och efter en behandling i regeringen hade detta for­ bud slutligen mildrats såtillvida att det «icke får forekomma något nedsåttande tal om Norges forsvar» i talen under motet. Åven en del mindre grundlåggande organisatoriska frågor dis- kuterades, bl a omnåmndes planerade «lustresor» till Halden. Dessa lustresor skulle bli ett viktigt inslag i de lokala forbere- delserna. Den viktigaste och tydligen något svårlosta frågan gållde dock talarna. Positiva svar fbrelåg från Lian och Stauning. Magnus Nilssen hade tackat nej och blivit ersatt av Anders Buen (Trondheim), ledamot av DNA:s partistyrelse och stor­ tingsman. På svenskt håll var det ån så långe bekymmersamt. Branting hade anmålt «betånkligheter for det myckna riks- dagsarbetet». Bernhard Eriksson, medlem i SAP:s partistyrel­ se och riksdagsman, hade tackat nej. Det hade också K P Ar- noldson gjort, en av pionjårerna inom den borgerliga fredsro- relsen. Att han var påtånkt som talare understryker motets ka- raktår av fredsmbte. Ett samarbete med fredsrorelsen, fråmst Stortingsmann Anders Buen på det lokala planet, var dock inte ovanligt. Arnoldson talade fra Trondheim erstattet Magnus t ex på 1 maj-motet i Stockholm 1914 (om «Nordens enhet»). Nilssen som taler på grensestev- Organisationskommittén beslot att overtala samtliga foreslag- net på Fredriksten. Isitt «korte, men meget instruktive fore­ na svenska talare, «i synnerhet» Branting och Arnoldson. I drag» kom han blant annel inn Brantings fall var man helt beståmd («med alla till buds ståen­ på voldgiftsloven og alkohol­ spørsmålet. «Han fornegtet hel­ de medel soka påverka Branting»). Hans medverkan var «en ler ikke sit ry for at være en vit­ oeftergivlig fordran, sårskilt for de norska partikamraterna, tig taler, hvad der ogsaa fik for­ tjent paaskønnelse», fastslo och for anslutningen från Norge ansågs hans deltagande vara «Smaalenenes Social-Demo- av «den allra storsta betydelse». Ånnu i borjan på maj såg det krat» dagen etter. 88

«inte lovande» ut, och man beslot att gora en fornyad «påstot- ning». «I eventuell åtanke» hade man som reserver Ivar Ven- nerstrdm, medlem av partistyrelsen och vansteroppositionen, och Carl Lindhagen. Strom fick en gång till uppmaningen att «ligga åt» Branting. Det sistnåmnda gav resultat: den 19 maj meddelades det att Branting stållde upp som talare, tillsam- mans med LO-ordforanden Lindqvist som tydligen inkallats som «reserv».9 Bohuslåns SAP-distrikt passade samtidigt på att åntligen engagera Branting for ett foredrag i Grebbestad; han accepterade fast han egentligen «onskade slippa».10 Drygt Fredrik Borgbjerg, folketings- två veckor fore motesdagen meddelades att Stauning var sjuk. mann og sjefredaktør av den danske «Sosial-Demokraten», Den från organisationskommittén åsyftade sårskilda skandi­ trådte inn som taler i Halden inaviska prågeln var i fara. Magnus Nilssen uppmanade Stau­ stedet for Stauning, som måtte ning meddetsamma att få «en anden udmærket Partifælle til melde forfall på grunn av syk­ dom. Borgbjerg hadde ry som at reise». Ersåttaren blev til slut Frederik Borgbjerg, danska en meget dyktig taler, og hans «Social-Demokraten»s chefredaktor, som tidigare hade blivit tale ble i referatet omtalt som «særdeles klart og kraftig ombedd — liksom forresten Arnoldson — att medverka i den fremført». planerade festtidningen.11 I ovrigt ågnade sig det lokala forberedelsearbetet framfor allt åt transportfrågan, i forstå hand anordnandet av lustresor med båt till Halden. Hyra av båtar, rutterna, planerade påstigningsplatser,12 biljettpriserna och ordningsregler (bl a in­ gen spritfortaring) behandlades ingående på flera sammantrå- den inom partidistriktet. En liten konflikt uppstod också i det sammanhanget. Strdmstads arbetarkommun tankte nåmligen anordna egna båtresor. Partidistriktet protesterade. Man hade tillsatt en gemensam lustresekommitté tillsammans med ung- domsdistriktet och ville organisera samtliga lustresor i egen regi «for att planen ej skall bortkrånglas». Men den 29 maj meddelades det att partikamraterna i Stromstad «fram- hårdar» och «beslots låta dårvid bero». Det informerades ock­ så om att ungdomsklubben i Krokstrand skulle anordna egna lustresor, och samma sak gjorde såkert flera lokala organisa­ tioner som hade bildat egna lustresekommittéer. Åven extra- tåg ifrån Mellerud (Dalsland) — på initiativ dårifrån — och från Goteborg diskuterades. Men man fick till slut noja sig med att hånvisa till de ordinarie tågforbindelserna och rndjlig- heten att ansluta sig till en av båtturerna.13 De olika researrangemangen inte bara fångade det uppen- bart stora intresset for motet i Halden utan bidrog också till en aktivering på lokal nivå. Den svenska organisationskom- 89 mittén hade också sorjt for en omfattande spridning av inbjud- ningen och programmet. Bl a hade samtliga huvud- och underorganisationer i Goteborg, Bohuslån, Dalsland, Vårm- land, Våstergotland och Halland kontaktats och anmodats att delta «i så stort antal som mojligt» och att ordna lustresor. I allt hade 125 cirkulår utsånts, och olika upprop hade publice- rats. For att understryka motets fredskaraktår vånde man sig inte bara till samtliga arbetarorganisationer utan också till «med dem liktankande» och «ovriga fredsvånner».14 En motsvarande mobilisering skedde på norsk sida. Som nåmnts så hade Magnus Nilssen hånvisat till flera regionala och lokala organisationer som potentiella deltagare. I sina årsrapporter understrok partiorganisationerna i Halden, Fredrikstad, Sarpsborg och Oslo sårskilt att de hade deltagit i «Fredriks- hald-motet».151 tidningsreferaten från motet omnåmndes se­ dan två extratåg från Oslo, ett från Sarpsborg, ett från Dram­ men och en båt från Oslo. Forberedelserna for det gemensam- ma motet vid Storlien foljde ungefår samma monster. Talarfrå- gan var också hår en besvårlig fråga, och det var inte heller hår enkelt att snabbt få fram en svensk talare trots att de svenska arrangorerna forklarade seg «nojda med 1 talare». Erik Palmstierna, medlem i SAP:s VU och utrikespolitisk ex- pert, och Ivar Vennerstrom fanns på forslag. Åven K P Arnold­ son var tydligen med i diskussionen men ersattes sedan av Carl Sundblad. «Sveriges kånde fredsapostel» (så hans egen be- nåmning). Till slutt godkånde organisationskommittén i Ostersund de från Samarbetskommittén foreslagna talarna. Fredrik Strom och Carl Lindhagen. Strom fick av Tranmæl också en inbjudan till «en trip til Trondhjem» når «De nu skal saa langt». Lindhagen kunde inte komma; han deltog, liksom bl a Palmstierna, i det nordiska interparlamentariska dele- gerademotet i Kristiania vid samma tidpunkt (21—22 juni).16 Men organisatorerna hade frankt utgått från Lindhagens medverkan och tyckte åven efter det negative beskedet, som hade drojt, att det var «båst at låtsas som ingenting och låta Lindhagen stå på programmet». Man bad dock Lindhagen om ett skriftlig uttalande. Samtidigt meddelade man «en annan Martin Tranmæl talte på Mer- åkerstevnet om «den nye hjerte­ malor». Den påtånkta forsamlingsplatsen vid Storliens hog- nes union som ved arbeideror- fjållspensionat hade inte upplåtits av ågaren och markar- ganisationenes styrke og freds­ tankens vekst rcekker hænder- rendatorn kaptenen Goran af Klercker. Motet fick dårfor flyt- ne over brodergrænserne». tas till andra sidan grånsen, till Meråker. I svenska «Social- («Ny Tid» 22.06.1914.) 90

Demokraten» kommenterade man spydigt Klerckers åtgård («Hr kaptenen tycker naturligtvis att han hår gjort en stor bra- vad ...») som dock fullkomligt forfelat sitt syfte: fredsmotet forhindras inte alis, och «slika trakasserier» brukar bara bli «en utmårkt reklam».17 Redan forhandintresset hade bedomts som stort, och extra- tåg ordnades från Ostersund och Trångsviken samt på norska sidan från Trondheim, Stjørdal och Sunnan. Man kan utgå ifrån att det åven hår forekom en omfattande mobilisering på lokal nivå och att denna på svensk sida åven innefattade freds- och nykterhetsrorelsen som ju var medarrangorer. Det avisera- de programmet motsvarar ungefår programmet for motet i Halden — med demonstrationståg till motesplatsen. Ture Ner- mans upplåsning av sin prolog, inramning av talen med musik (Vivsta varvs musikkår, Trondheims arbeiderpartis sangkor, Musikforeningen Frem, Trondheim) och folkdansuppvisning Detførste grensemøtet fant sted (av nykterhetsungdomen).18 på Meråker den 21. ju n i 1914 i et strålende og varmt sommer­ Ett tredje svenskt-norskt arbetarmote kom att avhållas i Ar- vær. 6— 7000 deltakere hadde vika. Eftersom kontakterna dårifrån med Skandinaviska kom- ankommet til stevnet med eks­ tratog og ordinære tog. Talertri- mittén år mycket sparsamma vet jag p g a mitt begrånsade kåll- bunen var reist nedenfor enunderlag foga om initiativet till motet och inte heller mycket gressbakke som dannet «det herligste amfiteater» med en om forberedelserna. I DNA:s verksamhetsberåttelse for 1914 skyggefull løvskog omkring. tillskrivs initiativet «vore Vårmlåndske partifæller» varefter 91

Samarbetskommittén «besluttet» att arrangera ett mote i Ar- vika for Hedemarken, Akershus och Vårmland. Invigningen av fredsmonumentet vid Eda var eventuellt en viktig anled­ ning till ett «konkurrerande» arbetar- och fredsmote just i des­ sa trakter. Men såkert verkade det planerade motet i Halden som en inspiration, och det forekom också kontakter med motesarrangdrerna i Bohuslån. Mojligen spelade Samarbets­ kommittén i sin funktion som koordinator en viss initierande roll. Det forstå nedslaget i Samarbetskommitténs korrespon- dens om kontakt med Vårmland i denna fråga år en notering den 28 april om skrivelser till SAP-distriktet dår och i Jåmt- Petter Nilssen, bror av Magnus land, alltså strax efter det andra sammantrådet av «Fredriks- Nilssen og medlem av DNAs hald-motet»s organisationskommitté (18 april) och publicerin- landsstyre, «kastet trøien og holdt med varme og agitatorisk gen av det planerade programmet (svenska «Social-Demo- kraft en udmerket tale» om «ar­ kraten» 24 april). Forberedelserna foljde samma monster som beiderne og kulturen» på Mer- for motet i Halden. Det bildades en gemensam svensk-norsk åkerstevnet. («Ny Tid» 22.06.1914.) organisationskommitté på lokal nivå, åven den kallad Skandi- viska samarbetskommitténs arbetsutskott. I den ingick Johan A. Håkanson, Adolf Karlsson och Anders Norsell, ordforande resp sekreterare resp vice ordforande och kassor i Vårmlands SAP-distrikt (samtliga från Karlstad) samt Ivar Færder (Ås­ nes), ordforande i Solør arbeiderparti, Asbjørn Dørumsgaard (Lillestrøm), ordforande i Nedre Romerike arbeiderparti, och Randolf Arnesen. Genom Arnesen fanns en direkt forbindelse till organisationskommittén for «Fredrikshald-motet». På ett mote i Oslo den 24 maj fattades enligt ett tidningsreferat «det definitiva beslutet» om motet och om motesplatsen. Dår for- mulerades formodligen också inbjudningscirkulåret som rik- tade sig till «samtliga arbetarorganisationer och dem liktån- kande». Lustresor med båt anordnades från Såffle och Åmål, och extratåg ordnades från Kristinehamn och Karlstad. Åven organisationerna i Hagfors och Munkfors tillskrevs «rorande mojligheterna for anslutning till extratåg från dessa trakter». På norsk sida sattes extratåg in från Lillestrøm och Solør. Ett festmårke gavs ut. Deltagarna skulle tåga till motesplatsen (Viksplatån). Ture Nermans prolog skulle låsas upp, och talen skulle inramas av musik (bl a genom Musikforeningen Ver- dandi, Arvika) och deklamationer. Talarfrågan lostes tydligen utan storre problem. Men åven hår fick en av de engagerade svenska talarna styrkas i forberedelsernas slutfas: F W Thors- son, medlem i SAP:s partistyrelse och riksdagsledamot, ersat- 92

tes genom Skandinaviska samarbetskommitténs formedling av Anders A Lindblad, chefredaktor for «Ny Tid» i Goteborg och socialdemokratisk riksdagsman. Till skillnad från de två andra motene så var fredsrorelsen uppenbarligen inte delaktig i Arvika-motet. Den var «representerad» enbart genom två upplåsningar, en dikt av K P Arnoldsons och en fredshymn av Frédéric Passy, en av forgrundgestalterna i den internatio- nella fredsrorelsen och fredspristagare 1901.19 Det forsta freds- och arbetarmotet ågde rum i Meråker den 21 juni 1914.20 Rapporterna talar om mellan 4000 och 7000 deltagare, varav ca 2000 svenskar.21 Från Trondheim deltog ca 1600 personer men det hade tydligen kunnat bli «adskillig fle­ re» om jårnvågen hade kunnat skaffa fram flera vagnar.22 Martin Tranmæl hålsningstalade och dårefter talade: Fredrik Strom «Vad skånker oss socialismen?»23 Carl Sundblad från fredsrorelsen om «Krigsprofeter och fredsstiftare»,24 Anders Buen om «alkoholspørsmålet», typografen Axel Sållqvist (Uppsala), styrelseledamot i SGU, studieledare i Upplands dis- triktsloge av IOGT och SAP-medlem, «Mot krig for fred», assessor Arnold Hazeland (Trondheim) om «militårspbrsmå- let». Dessutom framfordes ett hålsningstal av urmakaren Pet­ ter Nilssen från Lillehammer.25 Om Nils Olsson (Ostersund), ledamot i Jåmtlands SAP-distriks VU, holl avslutningstalet som planerat framgår inte.26 Det storsta motet ågde rum i Halden den 5 juli, «det største stevne der nogensinde har været holdt i Fredrikshald», på plat- sen organiserat av De samvirkende fagforeninger och Fred­ rikshald arbeiderparti.27 Mellan 10 000 och 15 000 personer deltog, varav ca 10 000—12 000 tillresta, bl a 1400— 1700 från Oslo, 1000 från Sarpsborg och några 100-tal från Drammen.28 Från svensk sida kom utover den dominerande bohuslåndska andelen deltagare från Vårmland och Dalsland och represen­ tanter från «en och annan fackforening» i Stockholm.29 Efter ett imponerande demonstrationståg — i pressen kallat for «fredståget» — genom staden till motesplatsen på Fredriksten fåstning30 vålkomsttalade stortingsman Andreas Hanssen. Dårefter talade: Hjalmar Branting om texten på festmårket

Riksdagsmann A.C. Lindblad, «fred och folkfdrbrodring»; Ole O Lian om «den fackliga rbrel- redaktør av «Ny Tid» i Gøte­ sens internationella uppgift»;31 Herman Lindqvist om «den borg, talte på stevnet i Arvika om «Socialdemokratin i den po­fackliga rorelsens uppkomst och utveckling till nuvarande litiske kampen». maktstållning»; Anders Buen om «klassfdrslaget mot den 93

norska fackforeningsrorelsen»;32 samt Frederik Borgbjerg om Det store «fredstoget» er kom­ met til bybrua i Halden på sin «betydelsen av valutgången i Danmark». vei til Fredriksten festning. Helt Det tredje motet avholls i Arvika den 19 juli 1914.33 Dar først i toget går representantene motte 3000—4000 deltagere, varav bl a drygt 1000 från Norge fo r den lokale organisasjons- komitéen. deretter Branting dår «tilslutningen fra Nedre Romerike var stor».34 Efter ett (halvt skjult). Borgbjerg, Linq- hålsningsanfbrande av Arvikas socialdemokratiske lands- vistogBuen. Det må ha vært en drøy marsj opp de bratte bakke­ tingsman Gustaf Adolf Ivarsson talade DNA.s partisekretera- ne til festningen i det varme re Magnus Nilssen, norska LO:s sekreterare Sverre Iversen, sommerværet. Fortroppen nåd­ de festningsplassen før de siste Hermann Lindqvist om «Den nya unionens innebord» och hadde begynt oppstigningen, A C Lindblad om «Socialdemokratin i den politiska kampen». noe som sier litt om togets an­ Tyvårr år de motesreferat jag haft tillgång till alltfor kortfat- seelige størrelse. tade, sårskilt vad innehållet i talen betråffar, for att kunna ge en råttvis bild av dessa freds- och arbetarmoten vid svensk- norska grånsen. Jag får noja mig med några antydningar. Mo­ biliseringen på båda sidor av grånsen hade gett resultat — an­ slutningen med sammanlagt 20 000—25 000 deltagare var im­ ponerande. Som tidigare antytts så vore det en nodvåndig och intressant uppgift att nårmare undersoka denna mobilisering på lokal nivå (egna initiativ, reaktioner etc) och folja dess geo- grafiska spridning bland arbetarorganisationerna for i någon 94

Skuespiller Collin leser Ture Nermans prolog på stevnet i A r- vika den 19. juli 1914. E t av av- slutningsversene lød slik:

Broder, jordens miljoner ventar den Irålsande orden, ventar paa dem som skal våga bryta sitt panser som månd. Brodar, de spanar mot Norden ska juset komma från Norden? ska sagornas urgamla slakte våga en saga ån?

mån kunna greppa och konkretisera «arbetarskandinavism» eller något av den «skandinaviska tanken» i arbetar- rorelsen. Men vi skall hålla i minnet att dessa arbetarmoten å ena sidan var en begrånsad «skandinavisk» fråga och å andra sidan utgjorde en mycket konkret aktivitet dår ett allmånt fest- moment och en festtradition (med omvåxlande programge- staltning, delvis långvåga gemensamma lustresor, diverse for- såljning osv) spelade en roll som inte har med «det skandina­ viska» att gora. Enligt rapporterna var det inget fei på feststamningen på de tre, av vådret dessutom gynnade motena, och arrangemangen från samlingen och demonstrationståget till kringprogrammet blev livligt uppskattade. «Sjelden har arbeiderbevægelsen git sig et smukkere utslag», konstaterade Randolf Arnesen. Huvudsyftet med motena var att «mani- festera det fredliga samforstånd» mellan arbetarna i de skandi­ naviska landerna och genom att «fredens och broderskapets evangelium predikas» ge «det heliga loftet, att ofortrdttat arbeta for fred och folkforbrodring», mot reaktionen och mili­ tarismen. Det var ett fdrsok, så skriver norska LO:s «Med- delelsesblad», «at føre selve arbeidermasserne i de to lande sammen til bekræftelse paa det samarbeide, som organisatio- nerne i Skandinavien gjennom aar har praktisert». Och Ran­ dolf Arnesen pekar ut perspektiver framåt: forbrodringsarbe- tet skall dårigenom «brede sig til arbeidermasserne, og tilslut ta plads i folkesjælen».35 Hår antyds en mobiliseringseffekt nerifrån. Å ena sidan skulle varje lands arbetarklass aktiveras 95 till kamp på det nationella planet, en klasskamp som samtidigt år internationell med det ensartade målet att bli «herrer i sam- fundene», med Arnesens formulering. Å andra sidan skulle en arbetarskandinavism fdrstarkas eller skapas som ån mer upp- fattades som garanti for en fredlig utveckling. Som ett loftes- rikt tecken framholls också sårskilt att svenskar och norrmån «livligt fraterniserade med varandra under dagens lopp och diskuterade alla frågor som låg dem om hjårtat».361 talen be- handlade foljdriktigt både exempel på den nationella klass- kampen samt framgångarna (t ex i Halden, dår f o den fackliga inriktningen dominerade, Lindqvist, Buen och Borgbjerg) och exempel på internationell arbetarsolidaritet (t ex tackade Lindqvist for det norska stodet under storstrejken 1909) samt den overnationella (skandinaviska och transskandinaviska) utopin. Den senare omfattade inte endast en arbetarforbro- dring utan åven en folkforbrodring. I Meråker dår motet ge­ nom freds- och nykterhetsrorelsens medverkan fick en mera allmån folkrorelseprågel markerades det senare åven direkt i motets organisationsform. Samma syfte tjånade den av social- demokraterna initierade Norge-resan av svenska socialdemo- kratiska och liberala riksdagsmån som ågde rum samtidigt med motet i Halden, f o håftigt kritiserat av hogern.37 Den skandinaviska «nya unionen», som t ex var rubriken på Lindqvists tal i Arvika, framholls i inbjudan till «Fredrikshald-motet» som ett mål och samtidigt som et forsta steg, vågvisande fram mot en «vårldsunion» dår «nation efter nation skall snart fylkas omkring fredsfanan i norden».38 Ån mer hogståmt formulerade Ture Nerman detta i den prolog som upplåstes på samtliga moten (i Meråker av Nermann per- sonligen). Han talar om en gammal «enhetstanke i Norden», tidigare «dikt blott och drømmar — nu år din timme inne, nu tråder du ut till livet buren av massorna opp!» Denna enhets­ tanke år «en dagsmarsch blott på vågen till Vårldens Forenta Stater, en forsta mil till samlingen av månsklighetens stam». «Det finns inga grånser långre, bara en månsklighet!» Trettio- fem år senare skrev Nermann i sina memoarer nåstan lite ur- skuldande att hår talade «den trohjårtade fredsdrommen» och Den unge svenske forfatteren att detta var «onekligen inte riktigt realpolitiskt. Men det var Ture Nerman hadde skrevet en typisk god vilja, på basis av den socialistiska Internationalen prolog som ble lest opp på alle tre grensestevnene. I Meråker och skandinavismen».39 Som ett aktuellt politiskt krav for- framførte Nerman selv pro­ mulerades denna unionstanke vid den tidpunkten ivrigast och logen. 96

tydligast av Carl Lindhagen, exempelvis i sitt tal den 17 maj 1914 i Oslo.40 Åven Fredrik Strom foreslog, enligt vad han be- rattar i sina memoarer, någon månad senare tanken på «en nordisk statsunion» vilken han forsdkte forena med idén om en «arbetarunion»: «en modern kalmarunion med arbetar- rorelsen som ledande kraft».41 Stauning pekade på samma mål når han en kort tid senare, på SAP:s partikongress, talade om «den skandinaviska unionen» som «skall byggas upp på socia- lismens grund» och dårigenom bli en fredsgarant.42 Strom på­ står i memoarerna att åven Branting sympatiserade med idén och to m «ibland i sitt innersta umgicks med tanken på en nor­ disk union, grundad på frivillig anslutning och dess fred håv- dad med forenade vapen». I sitt tal i Halden berorde Branting också denna av arbetar- skandinavism eller folklig skandinavism pråglade unionstanke — men med nåstan motsatt betoning. Branting behandlade huvudsakligen militårfrågan. Med hånvisning till internatio- nalen konstaterade han att arbetarrorelsen måste bekåmpa «rustningsvanvettet». De enskilda nationema skulle dock «icke (...) få fråntagas råtten att leva sitt fria och sjålvståndi- ga liv», alltså sin rått at forsvara sig och sin sjålvbeståmmande- rått. Med detta tog han avstand från den norska socialdemo- kratins avrustningståndpunkt.43 De socialdemokratiska par- tierna arbetade enligt Branting «for samma mål i militår­ frågan» men de var inte eniga om «vågarna». Varje enskilt parti hade «rått att avgora» valet av dess våg. Samma sjålvhåv- delse betonade han i fråga om det skandinaviska samarbetet. Utgångspunkten år de sjålvståndiga nationerna, exemplifiera- de genom Sverige och Norge. Av eget intresse kommer de att hålla samman och inte gora grånsen till «en krigsgråns» (igen). Detta pekar framåt: «En sammanhållning mellan de små nati­ onerna for freden skulle bli en faktor att råkna med for stor- makterna och en borjan till Europas forenta stater».44 Talet av- slutades med en hånvisning till utopin. I sitt korta referat från motet understrok Branting dock ånnu tydligare sjålvståndig- hetsprincipen. Han avslutade med foljande mening. «For den gemensamma forbrodringstanken var motet av stor betydelse och på samma gång klargjordes råtten for varje folk att efter sina forhållanden och sina forutsåttningar beståmma vågen fram till det gemensamma målet Europas forenta stater».45 Det år onekligen en bedomning med lite annan nyans ån i de 97 ovriga kommentarerna dar enbart «samhorighetskånslan» som «den starkaste bryggan mellan nordens folk» apostrofera- des.46 Samma ståndpunkt hade Branting som nåmnts formu- lerat fore den skandinaviska kongressen 1912. Når han på SAP:s kongress 1911 avbojde Lindhagens ovan omnåmnda långtgående forslag så betecknade han kravet på en «enhetlig statsbildning» som «en framtidstanke» och forordade endast ett uttalande från partiets sida om «att vi vilja arbeta for storre gemensamhet på de områden som lampar sig hårfor».47 Brantings facit var kanske i en viss bemårkelse lite mera real­ politisk for att låna Nermans formulering. Men samtidigt for- Storforventning knyttet det seg bigick han liksom samtliga talare i Halden och Arvika den til Hjalmar Brantings tale på nåraliggande realiteten: det konkreta krigshotet. Den 28 juni stevnet i Halden. Brantings ho­ hade skotten i Sarajevo fallit, och den internationella politiska vedtema var militcerspørsmålet og kampen mot «rustningsvan- spånningen hade sedan dess stigit. Ingenting av detta kom på vettet». Men verken han eller tal i Brantings och de andra anforanden, vilket år forvånande noen av de andre talerne på grensestevnene kom inn på den med tanke på att det rorde sig om fredsmoten. Forvånande år konkrete krigsfaren i sine kanske fei uttryck om man betånker att de faktiskt hårvidlag foredrag. befann sig i «gott sållskap»: majoriteten av den internationella socialdemokratin visade «inte någon storre oro» (se Georges Haupt) strax infor krigsutbrottet den heller, och varken i de skandinaviska socialdemokratiska partitidningarna eller i de antimilitaristiskt orienterade ungdomsforbundsorganen tala­ de man såvitt jag kan se forutseende om en konkret krigsfara. Nermans citerade kommentar var såkert också en sjålvkritisk tilbakablick i den riktningen. På de skandinaviska freds- och arbetarmotena dbminerade den allmånt kånslomåssiga mani- festationen for en fred som man inte forknippade med krig for att formulera det paradoxalt. Dårfor ansågs motene lyckade och lovande for framtiden, vilket knappast var realpolitik. Den mest kapitala felbedomningen kan man låsa i mbtesrapporten i norska «Meddelelsesblad»: «Ved slike stevner(...) føler man at den dag trods alt ikke er saa fjern, da arbeiderbevægelsen har overvundet krigsdæmonen». Några veckor senare var kri­ get ett faktum. For Skandinaviska samarbetskommittén återstod efter mo- tena i Meråker, Halden och Arvika att innfordra och behandla de ekonomiska rapporterna. Genom att huvudorganisationer- na, svensk-norska organisationskommittéer, regionala parti- organisationer och lokala organisatorer hade varit inblandade i planeringen och dårmed i den ekonomiska hanteringen, som 98

omfattade porto- och tryckostnader, hyror, musik och under- hållning, arvoden och traktamenten, forsåljning av festmår- ken, program och festpublikationer, blev redovisningen och revideringen en något långdragen historia. Samarbetskommit­ tén agerade enbart som mellanhand. På kommittémotet den 11 oktober 1914 rapporterade Lindqvist, Strom och Magnus Nilssen om motena som betecknades som «synnerligen lycka- de». Eftersom en ekonomisk forlust var att vanta beslot man att inhåmta «nårmare uppgifter angående fdrlusternas orsa- ker och natur». Dårefter skulle de svenska och norska huvud- organisationerna tåcka underskottet.48 Det sistnåmnda mar- DNAs partisekretær, Magnus kerar igen Samarbetskommitténs grundlåggande beroende- Nilssen, var som medlem av stållning gentemot huvudorganisationerna: dessa beviljade den norske delegasjonen i sam- arbeidskomitéen, med på både anslag till verksamheten. Når huvudstyrelserna godkånde det forberedende og det avslut­Skandinaviska kommitténs protokoll från detta mote några da­ tende arbeidet i forbindelse med de skandinaviske grensestevne- gar senare — utan diskussion — godkånda de samtidigt det ne i 1914. sistnåmnda beslutet, hela hanteringen och utforandet av kon- gressbeslutet från 1912. Islutetavmars 1915 var den slutgiltiga revisionen for det storsta motet i Halden avslutad. DNA och SAP de lade broderligt underskottet på 250 nkr. I borjan av april bad Vårmlands SAP-distrikt om ersåttning for den ut- lagda forlusten på 145 skr «då vår distriktskassa f.n. år full- ståndigt lånsad på mynt». Med noteringen om utbetalningen i SAP:s kassabok den 7 april 1915 slutar de svensk-norska grånsmotenas historia, åtminstone så långt jag har kunnat spåra den.49 Skandinaviska samarbetskommittén hade dårmad slutfdrt det uppdrag som 1912 års skandinaviska arbetarkongress hade beslutat och Samarbetskommittén i oktober 1913 hade preci- serat och borjat verkstålla. Grånsmotene var egentligen den enda konkreta uppgift som hade faststållts och det enda upp­ drag som kommittén kunde genomfora i egen regi. Frågan hade varit aktuell under drygt 2Vi år, och det hade nåstan gått två år från forsta beslutet till verkstållighet. Men i den tiden år Skandinaviska kommitténs konstituering som verkstållan- de organ inråknad. Motesforberedelserna dårefter tog ca åtta månader. Den relativt långa tiden år formodligen «normal» for att organisera stora moten. Men den ger kanske samtidigt en antydan om svårigheterna med ett transnationellt sam- arbete overhuvudtaget och de komplikationer som pråglade Samarbetskommitténs skandinaviska samarbete. Kommittén 99 var en koordinator och i sin beslutsfunktion understålld hu- vudorganisationerna. Det inneharen relativt långsam besluts- och verkstållighetsprocess som blev ån mer accentuerad i det aktuella fallet då de konkreta organisationsuppgifterna ytter- ligare var delegerade till lokala svensk-norska organisations- kommittéer. De fungerade som arbetsutskott till Samarbets­ kommittén men var samtidigt delegerade av de regionala resp lokala arbetarorganisationerna. Tillsammans skotte de i sin tur kontakterna med de dvriga lokala resp regionala organisatio­ nerna som var intresserade av motena. Men det hade blivit ån mer tungrott om Samarbetskommittén sjålv hade fått skota dessa kontakter. Samarbetskommitténs sekretariat och styrel­ se fungerade som en kontaktpunkt dår informationer om motesforberedelserna togs emot och vidarebefordrades. På uppmaning nerifrån bidrog den med anskaffning av talare eftersom den hade storre mojligheter och tyngd ån de lokala organisationskommittéerna. I kraft av sin delegerade besluts­ funktion sanktionerade Samarbetskommittén också de fore- slagna programplanerna och åtgårderna eller som i det anfdr- da fallet med ISB-representationen avbojde och modifierade forslag. Samarbetskommittén handlade egenståndigt når den preciserade och modifierade forslaget om arbetar- och gråns- moten och satte fredsaspekten i centrum. Det var okon- troversiella beslut som fann allmån anslutning. Vidare agerade Samarbetskommittén aktivt i två avseenden, når den initiera- de forberedelsearbetet och når den efter motena infordrade en slutrapportering. Båda gångerna agerade den dock i s a s dele- gerat ansvar i enlighet med ett overordnat beslut och en redo- visningsskyldighet. Samarbetskommittén deltog också aktivt på ett annat sått i fredsmotena: samtliga ledamoter utom Carl Madsen från Danmark och Stauning (han fick låmna p g a sjukdom) medverkade som talare. Men de gjorde detta fråmst i egenskap av ledningspositoner i resp organisation. De tre fredsmotena i Meråker, Halden och Arvika tillkom på olika in­ itiativ. «Fredrikshald-motet» initierades av Skandinaviska sa­ marbetskommittén och var kommitténs «egentliga» mote. Dårifrån finns också mest material. Motet i Arvika var ett lo­ kalt initiativ, eventuellt påverkat av Samarbetskommittén men helt såkert med motet i Halden som forebild. Motet i Meråker gick tillbaka på två separata uppslag som till slut forenades (i beråttelserna talas inte korrekt om ett gemensamt svensk- 100

norskt initiativ). Samarbetskommittén blev inkopplad och for- sokte bli en sammanhållande lånk men det skedde ingen aktiv samordning. Det bildades inte heller ett Samarbetskomitténs arbetsutskott for det lokala organisationsarbetet. Motenas or- ganisation och program blev likartade men det kan inte till- skrivas Samarbetskommitténs insats utan var resultatet av en beprovad motes- och festtradition. Dåremot faststålldes den huvudsakliga innehållsliga inriktningen — fredsmoten — ge­ nom Samarbetskommitténs tolkning av den skandinaviska kongressens beslut. Den fick visserligen något olika utform­ ning på de tre motena. Men den allmånna, «trohjårtade» fredsdemonstrationen var densamma. Arne Kokkvoll har nyligen skri vit att det nordiska sam- arbete i dag «til de grader er glidd inn i arbeiderbevegelsens daglige virksomhet at ingen i bevegelsen finner grunn til å gjø­ re særlig ståhei av dette».50 Om detta år riktigt, och hur, i så fall, skillnaderna mellan åldre tiders och dagens samarbete skall karakteriseras och forklaras, år svårt att avgora. Det sak- nas helt enkelt relevanta detalj undersokningar. De hår skildra- de grånsmotena utgjorde ett «ståhei», de var sårskilda håndel- ser i det skandinaviska samarbetet. Men de år samtidigt ett exempel på en aktivitet ur arbetarskandinavismens vardag. Den långa forberedelsetiden holl motestanken levande under en långre period, och de konkreta arrangemangen sysselsatte och engagerade många månniskor under flera månader. Mo­ biliseringen var stor. Och upplevelserna från motena var såkert overvåldigande for motesdeltagarna. Men frågan år vad man dårav kan utlåsa om arbetarskandinavismens forankring och djupeffekt. Jag kan inte svara på den frågan. Å ena sidan har jag inte kunnat folja den lokala mobiliseringen och en even­ tuell återverkan efter motena. Å andre sidan år det inte lått att besvara frågan om hur mycket som kan skrivas på skandi- navismens konto. I det material jag har anvånt framgår huvud- sakligen en omfattande administrativ insats, och man kan for­ moda att den hade gjorts åven for att organisera moten av ickeskandinavisk karaktår. På den punkten borde man anstålla jåmforelser. Denna aktivitet gav inget eko i huvudorganisatio- nernas centrala material och, forvånande nog, inte heller i utforlig utstråckning i de svenska socialdemokratiska partitidningar jag har gått igenom («Social-Demokraten», «Ny Tid», «Arbetet», «Nya Lysekils-Kuriren»). I de regionala 101 partiorganisationernas protokoll som jag haft tillgång till finns bara de redovisade nedslagen från det organisatioriska arbetet. Någon effekt for enskilda eller grupper av motesdeltagare eller någon kollektiv återverkning finns det inga vittnesbord om, åtminstone inte i det anvånda materialet. I rapporterna for- medlas endast en forhoppning — den om sammansmåltning «til én forsamling, som tænker og føler det samme», som det formuleras i norska «Meddelelsesblad». Denna forhoppning sattes lyckligtvis inte på prov i de skan- dinaviska lånderna vid krigsutbrottet några veckor senare, så

En sommerdrøm. (Fnorlkshalds-stsvnst Tlløgast). Jeg plukket mig et kløverblad, et firedobbelt et, saa $ik jeg mig til hvile glad at drømme over det Hvad kløverbladet hvisker mig i blonde, det er aandt, en sommerdrøm paa engen, hvor mit lykketilad jeg fandt.

Jeg tok det der hvor marken var vaat av broderblod, hvor «tammefræridera kampe i svundne tider stod. No.gror der røde blomster, som aapner sig mot sol og fører hjerter sammen fra pol og til pol.

Og drømmen favnet mit hjerte, den blir mine tankers tolk. Jeg ser dem i fælles. fylking nordens arbeidende folk. Morgenrødens flammer fører det mægtige tog, de skriver sin ildskrift over i fremtidens lysende sprog.

Og sol over alle sole — folkenes broderskap — ringer iod over verden en ny Qg lykkelig dag. Glemt er de gamle kampe, vaabnene lagt i grav, broderhænderne knytter baand Over land og hav.

Fortidens mørke taakér svindér i dagens skjær, verden, virides for rettens og frihetens fremskridtshær, vindes foruten vaaben ved folkenes vilje sterk, veien ligger dem aapen til seir for det største verk.

Gunnar Ousland, formann i Oslo Arbeiderparti og med­ Saa vaagned jeg i solskin paa fæstningens akrsent. arbeider i «Social-Demokra- Aa, var det store under, da allerede hændt ten», tilegnet grensestevnet i paa stridens volde favnes nu brødre bryst mot bryst, Halden dette diktet som sto fra varden over jorden er verdcnifredm lyst. gjengitt i «Smaalenenes Social- Gunnar Ousland. Demokrat» 8. juli 1914. De opti­ mistiske slutningslinjene i dik­ tet skulle snart bli gjort til skamme. 102

25 år etter: Skandinavisk arbei- som skedde i de krigforande lånderna. Men den nationella dermøte på Fredriksten fest­orienteringen blev uppenbar aven i de skandinaviska arbetar- ning i Halden 18. ju n i 1939. Fra venstre formannen i Østfold rorelserna. Skandinaviska samarbetskommittén fbrsokte i Arbeiderparti, Arne Magnus- den situationen spela en internationell roll i fredsarbetet som sen, statsministrene Per Albin Hansson. Johan Nygaardsvold representant for de neutrala socialdemokraternas speciella og Th. Stauningog Fredrikstens «mission». kommandant, generalmajor Car! Johan Ericsen. Foran ar- rangementskomitéens for­ mann, Carl Georg Jacobsen fra Halden Arbeiderparti. NOTER 1. Se Martin Grass, «Arbetarskandinavism 1912— 1920: Kommittén for skandi­ naviska arbetarrorelsens samarbete, några aspekter», i:Årbog fo r arbejder- bevægelsens historie, nr 4, 1974, s 55—88; Grass, «Från arbetarkongress till samarbetskommitté. Om Skandinaviska samarbetskommitténs bildande», i: Arbetarhistoria, nr 42, 1987, s 5— 11 2. SAP, VU-protokoll 31.10.1902 och 19.10.1905 — originalprotokollen hos SAP:s partistyrelse, mikrofilmer i Arbetarrorelsens arkiv och bibliotek, Stock­ holm (ARAB) 3. Hjalmar Branting, «1 kongressdagar», i: Tiden, nr 9,1912, (s 257—259), citat s 258 4. Fackforeningsrorelsen i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, England och Frankrike jamte specialutredningarfor Sverige. Stockholm 1912,1, s 61,192f. Om denna aspekt Søren Federspiel. «Fagforeningsinternationalen og DSF til 1914», i:Årbogfor arbejderbevægelsens historie, nr 8,1978, s 11— 17, Bernt Schiller, «Den skandinaviska arbetarrorelsens internationalism 1870— 1914, i: Arbetarhistoria, nr 42, 1987, s 3—4 103

5. Materialet i Kommittén for skandinaviska arbetarrorelsens samarbete, ARAB (i det foljandeciterat som Skand.kommittén); vissa kompletteringar i SAP, Par- tistyrelsen, vol F XXVIc:l — Bohuslåns socialdemokratiska partidistrikts ar­ kiv forvaras i Folkrorelsearkivet i Uddevalla, men bortsett från noteringarna i protokollen finns enligt uppgift dårifrån i ovrigt endast ett fåtal handlingar som ror motet i Halden, och de ingår också i Skand.kommittén; styrelse- och VU-protokollen finns i ARAB 6. Uppropet publicerat i Fredsfanan, nr 2, februari 1913, s 20f. Om fredsmonu- mentet se Carl Sundblad, Svenskafredsrdrelsens historia. III, Stockholm 1919, s 191f, 228, 235—248; Per Anders Fogelstrom, Kampen fo r fred. Berattelse om en okåndfolkrdrelse, Stockholm 1971, s 129f, 133, 142— 144 7. Om detta forberedelsearbete se Magnus Nilssen till Strom, 10.12.1913 och 12.2.1914; Brånnberg till Strom, 24.1.1914, Algot W Carlsson til Strom, 21.2.1914; odaterat klipp (formodligen maj 1914), samtliga i Skand.kommit­ tén, ARAB; Stroms «diarium», 8.12.1913, SAP, Partistyrelsen, vol F XXVIc:l; Bohuslåns SAP-distrikt, VU-protokoll 24.1.1914; svenska Social- Demokraten 30.4.1914. — I berattelserna talas inte korrekt om ett gemensamt norsk-svenskt initiativ. 8. Organisationskommitténs moten 22.2. (Halden) och 18.4. (Strbmstad), proto- kollavskrifter; Arnesen till Strbm, 22.2.1914; Brånnberg till Strom, 26.2.1914, samtliga i Skand.kommittén, ARAB: Bohuslåns SAP-distrikt, VU-protokoll 24.2.1914, med rapport Hernblom som «prisa(de) den enighet som pråglade motet», och styrelseprotokoll 7.3.1914. 9. Organisationskommitténs mote 18.4.1914 (Stromstad), protokollavskrift; Brånnberg till Strom, 10.4.1914; Hernblom till Strom, u.d. (slutet av april/ borjan av maj 1914), samtliga i Skand.kommittén, ARAB; Bohuslåns SAP- distrikt, VU-protokoll 28.4., 4.5. och 19.5.1914 10. Bohuslåns SAP-distrikt, VU-protokoll 19.5.,29.5., 19.6.och 1.7.1914; tidigare onskemål i VU-protokoll 8.11.1913. — Motet ågde rum den 4 juli i Folkerod vid Grebbestad, kort omnåmnt i Nya Lysekils Kurien 8.7.1914 11. Bohuslåns SAP-distrikt, VU-protokoll 29.5.1914; Magnus Nilssen till Stau- ning, 10.6.1914, Arbejderbevægelsens bibliotek og arkiv, Kopenhamn (ABA), SDF, Kasse 340 12. Foljande platser nåmns: Lysekil, Malmon, Tången, Hunnebostrand, Bovall- strand, Fjållbacka, Grebbestad, Stromstad, Krokstrand 13. Bohuslåns SAP-distrikt, VU-protokoll 4.5., 19.5., 29.5., 19.6. och 1.7.1914 14. Bohuslåns SAP-distrikt, VU-protokoll 4.5., 19.5.,9.6., 19.6. och 1.7.1914; in- bjudningscirkulår, u.d. (maj 1914), Skand.kommittén, ARAB; sv. Social- Demokraten, 6.6.1914;Meddelelsesblad. nr 6, juni 1914, s 113f 15. Det Norske Arbeiderparti, Beretningforaaret 1914(\ det foljande DNA, Beret­ ning 1914), s 63, 64, 69, 77 16. I Randolf Arnesens beråttelse, «Aarets grænsestevner», Deti: tyvendeaarhun- drede, nr 6, 1914, s 144, råknas Lindhagen felaktigt upp som talare, likaså i D N A, Beretning 1914, s 16 17. Om forberedelserna se Algot W Carlsson till Strom 25.4., 8.5., 22.5. och 5.6.1914; Karlson till Strom, 20.5. och 18.6. 1914; Tranmæl till Strom, 15.6.1914, samtliga i Skand.kommittén, ARAB; sv.Social-Demokraten 30.5., 6.6. och 22.6.1914 18. Algot W Carlsson till Strom, 25.4.1914; odaterat klipp (maj 1914), Skand.kom­ mittén, ARAB; sv.Social-Demokraten 22.6.1914 19. Om forberedelserna Stroms «diarium», 28.4.1914, SAP, Partistyrelsen, vol F XXVIc: 1; sv.Social-Demokraten 29.5. och 9.7.1914; Vårmlands SAP-distrikt, VU-protokoll 3.6. och styrelseprotokoll 20.6.1914, Folkrorelsearkivet Karl­ stad; inbjudan och program, u.d.; Norsell till Strom, 30.6.1914; cirkulår från Vårmlands SAP-distrikt angående lustresor, juli 1914, samtliga i Skand.kom­ mittén, ARAB, motesreferat i N y Tid 21.7.1914 20. Sv.Social-Demokraten 22.6.1914, «Skandinaviska freds- och arbetarmotet»; D N A, Beretning 1914, s 16,52f, 81; Randolf Arnesens artikel «Aarets grænse­ stevner», i:Det tyvende aarhundrede, nr 6,1914, s 144; Meddelelsesblad, nr 7 ,juli 1914,s 131; TureN erm ann,A lit var rott, Stockholm 1950,s 142f;Sund- blad, op .cit, s 275; Edvard Bull, Trønderne i norsk arbeiderbevægelsefør 1914, nytryck i Tidsskrift for arbeiderbevegelsens historie 1976: 2, s 139; Fredrik Strom, «Nordisk arbetarsamverkan», i:Från fattigdom till vålfård. Minnes- skrift utgiven av Jdmtlands låns socialdemokratiska partidistrikt vid dess 50-årsjubileum, Ostersund 1961, s 30 21. I Ny 77^21.7.1914 talas om 4000—5000 deltagare; iMeddelelsesblad, nr 7, 1914, s 131, om 6000—8000; hos Arnesen, op.cit., s 144, om 6000—7000, lika- så i D NA, Beretning 1914, s 16; hos Birger Nilsson, op. cit., s 30, om 6000; i sv.Social-Demokraten 22.6.1914 om ca 7000; Nerman, op. cit., s 142, anger 7000 deltagare 22. Trondheim arbeiderpartis berattelse; i: DNA, Beretning 1914, s 81 23. I Stroms memoarer Min ungdoms strider, Stockholm 1940, s 385, återges ett foto från Meråker-motet med bildtexten: «Fredrik Strdm i talarstolen. Fore­ draget gållde «Nordens enhet och frihet» 24. I Sundblad, op. cit., s 275, karakteriseras talet som «ett kraftigt foredrag for freden i norden och freden på jorden» 25. I Arnesens artikel, op. cit., s 144, återges ett foto från Petter Nilssen tal dar han bl a yttrade «at arbeiderbevægelsen griper tidens største tanke og fører den ut i livet» 26. Olsson står på programmet, odaterat klipp (slutet av maj/borjan av juni 1914), Skand.kommittéen, ARAB. Flan nåmns inte i sv. Social-Demokraten 22.6.1914, dåremot i Arnesens artikel, op. cit., s 144, dar dock aven — fel- aktigt — Lindhagen omnåmns som talare 27. N y Tid 6.7.1914, «En folkfdrbrddringsfest på Fredrikstens fåstning»; sv. Social-Demokraten 6.7.1914, «Norsk-svenska motet i Fredrikshald» (osign., av Branting);NyaLysekils-Kuriren 8.7.1914, «Fredsmotet i Fredrikshald» och ledaren «Fredskrafter»;D NA, Beretning 1914, s 15f, 63 (dar citat ur Fredriks­ hald arbeiderpartis berattelse), 64,69,77; Arnesens artikel «Aarets grænsestev- ner», i: Det tyvende aarhundrede, nr 6, 1914, s 144f; Meddelelsesblad, nr 7, juli 1914, s 131 28. Enligt N y T id6.7.1914 omkring 8000, men enligtN y Tid 21.7.1914 ca 15 000; i Nya Lysekils-Kuriren 8.7.1914 «såkert» 10 000; sv.Social-Demokraten 6.7.1914«0ver» 10 000;Meddelelsesblad, i nr 7,1914,s 131,10000—12000; hos Arnesen, op. cit., s 145, ca 15 000, likaså i DNA, Beretning 1914, s 16; då r s 69 aven Kristiania arbeiderpartis årsberåttelse med siffran for Oslo 29. Sv. Social-Demokraten 6.7.1914 30. Ett foto från tåget i Arnesens berattelse, op. cit., s 145 31. Enligt Nya Lysekils-Kurien 8.7.1914 «ett kort, men kraftigt anforande» 32. Ibid. karakteriserat som «ett kort, kraftigt, med humoristiska vandingar kryd- dat tal» 33. Sv. Social-Demokraten 20.7.1914, «Skandinaviska arbetarmotet i Arvika»; N y Tid 21.7.1914, «Svensk-norska motet i Arvika», Arnesens artikel «Aarets grænsestevner»,Det i tyvende aarhundrede, nr 6,1914, s 145; D NA, Beretning 1914, s 16,36; se aven Norsell till Strdm, 9.10.1914, Skand.kommittén, ARAB 34. Enligt Norsells rapport, 9.10.1914, «minst» 1000 norska deltagare; sv.Social- Demokraten 20.7.1914 «ett tusental norrmån»; iN y Tid 21.7.1914 och hos Arnesen, op. cit., s 145, «over» 1000; Nedre Romerike arbeiderpartis års- berattelse i: D N A , Beretning 1914, s 36 35. Citat ur Det tyvende aarhundrede, nr 6,1914, s 144,145; inbjudan till Arvika- motet, u.d., och inbjudan till motet i Halden, u.d., Skand. kommittén, ARAB, samt den svenska inbjudan till motet i Halden, publicerad i sv. Social- Demokraten 6.6.1914;Meddelelsesblad, nr 7, juli 1914, s 131 36. N y Tid 21.7.1914 37. 1 ledaren «Fredskrafter» i Nya Lysekils-Kuriren 8.7.1914 behandlades både mdtet i Halden och Norge-resan. Om resan se t ex sv.Social-Demokraten 6.7.1914 dar bl a tal av Branting i Kristiania refereras samt Brantings artiklar 8.7. och 15.7.1914; dessutom «Bilden av dagen» 11.7.1914, teckningen dar ett handslag over Koien får skall av hogerpressens hundar. 105

38. Sv.Social-Demokraten 6.6.1914;N y Tid 6.6. och 3.7.1914 39. Avtryckt t ex i sv.Social-Demokraten 22.6.1914 och iN y Tid 6.7.1914; Ner- man, op. cit., s 142f 40. Sv. Social-Demokraten 18.5.1914; aven avtryckt Tiden, i nr 7, 1914, s 193—207 41. Strom, / stormig tid, Stockholm 1942, s 31 f, i samband med Skandinaviska samarbetskommitténs mote den 10— 11 oktober 1914; dar också uttalandet om Branting 42. SAP:s 9:e kongress, 23.11.1914, protokoll s 25 43. De skilda uppfattningarna uppmårksammades också i referatet i Nya Lysekils- Kuriren 8.7.1914. For Brantings ståndpunkt se t ex den nastan samtidiga arti- keln «Arbetarklassen och freden», i sv.Social-Demokraten 20.7.1914, och Brantings maj-tal i Kristiania, i norska Social-Demokraten 2.5.1914 44. Enligt referatet i N y Tid 6.7.1914 45. Sv.Social-Demokraten 6.7.1914 (osignerat), skrivit i Kristiania dit Branting re­ ste från Halden for att ansluta sig till de svenska parlamentarikerna på deras Norge-besok 46. Citat ur N y 77(721.7.1914.1Arbetet 6.7.1914 overtog man Brantings referat efter Social-Demokraten men karakteristiskt nog utan den citerade sista meningen. 47. Hånvisningen i not 3; SAP:s 8:e kongress, 12.4.1911, protokoll s 99f; se också Grass, op. cit., i: Arbetarhistoria nr 42 48. Protokoll fort vid sammantråde med Kommittén for skand.arbetarrorelsens samarbete, Stockholm den 10 och 11 oktober 1914, § 3; Brånnberg till Strom, 5.10.1914; kassarapport «Fredrikshald-motet», utdrag ur kommentar från Arnesen och kassarapport Arvika, samtliga 7.10.1914; Norsell till Strom 9.10.1914; rapport från Davidsen, no v. 1914; Samarbetskommitténs berattelse for 1914, samtliga i Skand.kommittén, ARAB; Stroms «diarium» 9.8., 4.10. och 3.11.1914, SAP, Partistyrelsen, vol F XXVIc:l 49. Reviderad rapport (nov. 1914), 4.3.1915; Magnus Nilssen till Strom, 24.3.1915; Norsell till Strom, 3.4.1915, med protokollsutdrag från distriktets årskongress 28.2.1915, samtliga i Skand.kommittén, ARAB; noteringar i SAP:s kassabok 1915. 13.3., 29.3. och 7.4., SAP, vol G Ila:2a, ARAB 50. Arne Kokkvoll, «Stillingskrigen mellom skandinaviske sosialdemokrater og Det Norske Arbeiderparti i 1920- og 1930-åra, i: Historie nedenfra. Festskrift til Edvard Bul! på 70-årsdagen (red. Per Fuglum og Jarle Simensen), Oslo 1984, s 114