HISTORISKA Nr 61 Statens historiska Vikingarna museum och var långhåriga och Riksantikvarieämbetet välfriserade 1996 20 kr NYHETER

Livet i Birka

Det magiska ögat Älgmannen under tröskeln Kokt, stekt och grillat Baka, baka liten kaka Med kungen på Adelsö Bronsgjutarna Birka i Europa 2 HISTORISKA NYHETER Mötesplats Birka

Björkö är idag en lantlig idyll. Under vikingatiden låg här undersökningsteknik. Genom mängder av skenbart obe- den Fromme för att förkunna kristendomen, men här drev ett sjudande centrum för svearnas handel med världen– tydliga fynd har de stora sammanhangen klarnat. Samti- också svearna en hednisk motmission. I Birka berättades Birka, Sveriges första stad. Spåren av det forna Birka har digt har vi kommit mycket närmare människorna i deras inte bara om nordiska bragder och hjältar. Här kunde man lockat både fantasin och forskningen under hundratals år. vardag. lyssna till sägner om den legendariska kejsaren Karl den Den första arkeologiska undersökningen på Björkö Nu kommer Historiska Nyheter med rykande färska Store och Harun-al-Rashid, den vise kalifen i Bagdad och gjordes redan 1686. De enkla fynden finns alltjämt beva- rapporter från forskningen om Birka. Det har skrivits av i Tusen och en natt. rade i Historiska museet. Så mycket rikare var de fynd forskare som medverkat i de arkeologiska undersökning- Vikingatidens Birka var ett mångkulturellt samhälle, som Hjalmar Stolpe gjorde vid sina utgrävningar i stads- arna och i arbetet med det nya museet. Vi är stolta att en mötesplats för många folk och kulturer, en plats där området Svarta jorden och de omgivande gravfälten mot kunna presentera detta spännande nummer av tidningen perspektiven vidgades och utvecklingen satte fart. Den slutet av 1800-talet. Dyrbara och sällsynta importvaror samtidigt som museet invigs. mötesplatsen har vi velat göra levande på nytt, både med vittnade om ett samhälle med vidsträckta kontakter med Idag framträder Birka alltmer som en av vikingatidens museet och med Historiska Nyheter. fjärran länder och kulturer. stora mötesplatser. Hit kom pälsverk och råjärn från sko- Genom en storartad donation av Gad Rausing och AB garna i norr. Här bearbetades råvarorna av skickliga Alfa Laval har nya arkeologiska undersökningar kunnat hantverkare och härifrån skeppades produkterna vidare ULF ERIK HAGBERG, Museidirektör genomföras i stadsområdets hantverkskvarter under de ut i världen. Hit kom dyrbarheter från frankerriket i söder, Statens historiska museum senaste fem åren. Docent Björn Ambrosiani och hans det arabiska Kalifatet i öster och på Sidenvägen ända från arkeologgrupp har strävat efter att klarlägga hur staden Kina och Indien. Här möttes långväga handelsmän, CHRISTIAN LAINE, varit uppbyggd och hur den fungerat. Minsta spår av livet kungen och hans folk, stadens hantverkare och stor- Avdelningschef i hantverkskvarteren har tagits tillvara med modern männen i Mälardalen. Hit sändes Ansgar av kejsar Ludvig Riksantikvarieämbetet

Faktaruta Namn: Björn Ambrosiani. Anfader Giovanni Battista A kom till Sverige Cecilia Hagen möter Björn Ambrosiani 1795 från Italien. Han var balett- dansör och balettmästare hos Karl sen ingenting och ingenting och Tror vi som inte ens är i närhe- tersom professorn var vän i fa- Birka flyttade till nya handels- XIV Johan. Även ett par söner blev ingenting.Och sen ännu mer nog- ten av branschen men tror vi helt miljen var han farbror och inte platsen Sigtuna när båtarna blev dansörer. Björn själv klarar sig till grannhet och tålamod. fel. Arkeologi tycks mest bestå i professorn med honom och då så stora att de var tvungna att nöds på ett dansgolv, säger han. Enligt Björn Ambrosiani. att sitta på ett kontor och fundera höll man förstås helst tyst. runda Södertörn och inte längre Ålder: 6 8 Det är alltså han som har och systematisera, att samman- Han travade backe upp och gick att släpa 400 meter på land Yrke: Arkeolog basat över de senaste sex årens träda och– höll jag på att skriva– backe ner i Östergötland för att alldeles förbi kyrkan på Storga- Aktuell som: Basen på Birka utgrävningar i Birka. De som hit- intrigera. Björn Ambrosiani pro- kartlägga fornlämningar, han tan i Södertälje. Det låter på ho- Bor: På Engelbrektsgatan. Sen alltid, tills bland annat blivit till fyra testerar dock bestämt mot den skrev sin fil kand uppsats om nom som om just detta varit och med vissa avbrott. populärvetenskapliga böcker, senare uppfattningen. Det rör sig Birka, om vikingatidens smyc– är ytterligare ett ämne för heta Familj: Ganska nygift, för tredje minst ett TV-program om året om en naturlig vetenskaplig dis- ken, han var i Indal, i Valsgärde akademiska diskussioner. gången. Har fyra barn som inte och som nu leder till att ett mu- kussion. och på Darsgärde och han Hur det var på Birka? var det tillåtits bli museimän. För är man seum öppnas på ön. I varje fall verkar det inom doktorerade 1964 på en avhand- ett samhälle för oss att stå efter? barn till en arkeolog, säger han av En arkeolog är någon som detta forskningsgebit före- ling som hette ’’Fornlämningar Det luktade skit, säger han på erfarenhet, då är man någons son gräver i jorden i akt och mening komma lika många akademiska och bebyggelse, en studie i Att- ett något elegantare sätt. Och eller dotter mycket länge,det drö- att hitta ett tungt guldsmycke tvister som inom alla de andra. undalands och Södertörns för- ruttnande ben- och fiskrester. jer till man får bli sig själv. från sen länge svunna tider. Det dröjer det inte länge innan historia’’. Husen var åtta gånger fem meter. Äter: Nästan allt. Lagar gärna ma- man förstår. Det räcker att lyssna Han satt ömsom på Historiska Gårdarna var täckta av avskräde ten själv. till saker som ’’man ansåg att museet, ömsom på Riksantikva- och avföring. Hade man genom– Dricker: Inte gärna mjöd. Birka var en stödjepunkt mellan rieämbetet, vars undersöknings- levt sin första infektion eller gra- Fritidsintressen: Arkeologi, kultur- frankerna och araberna utan verksamhet han basade för i fem- viditet så klarade man sig säkert historia. kontakt med omlandet. Men det ton år och under den tiden upp i sextio–sjuttioårsåldern. Ser på TV: Då och då, fast bara i fem ansåg inte jag’’. kuskade han land och rike runt Men man ska vara tacksam minuter. Sen somnar han ofelbart. Birkas omland ligger honom hundra dagar per år. Resten av för att man är uppvuxen i ett nå- nästan lika varmt om hjärtat tiden satt han i sammanträde. got modernare stadssamhälle. som själva Birka, det inser man Grävde, det gjorde han nästan Själv har han bott där varje som- Man lär sig mycket under en också ganska raskt. bara i början. Och inte jagade mar de här åren, från maj till sep- timme eller ett par i Björn Alltihop började för Björns del han någon guldskatt och aldrig tember. Och nu sitter han och Ambrosianis sällskap. Man lär med att han var son till en kultur- har han velat vara förste man i hans medarbetare i Garnisonen sig till exempel vad en koprolit är. historiker. Vars fackbibliotek Tutanchamons grav. Det där är och listar allt material för att i Och att man noga undersökt han förvaltar i det hus han bebor en vrångbild som vi fåkunniga höst lämna över det i ordnad ett antal sådana från Birka och och även bebodde som barn och håller oss med. form till Historiska museet. att man kunnat konstatera att en där vi sitter och försöker förstå Allt det där sammanträdan- Sen ska de alla skriva om det. av dem torde ha kommit ur en varandra. Det enda jag med sä- det blev han omsider litet trött på Tre volymer Birka Studies har de person med stark förkärlek för kerhet vet om honom i förväg, det och det var då han fann det möj- redan åstadkommit, femton lär mjöd. Det tydde det faktum på att är att han alltid haft ett starkt ligt att ta upp tidigare planer på det bli innan det är klart. den mest bestod av lindpollen och kvinnotycke. Det stämmer kan fortsatta grävningar i Birka. Och Det tar aldrig slut, säger han. pors. jag konstatera. så gjorde han det. Icke med Guds Jag kan fortsätta med det i hela Vad är väl undersökande jour- Sjuttiofem hyllmeter tar pap- hjälp och en tandborste, men väl mitt liv. Om jag nu inte väljer att nalistik mot grävande arkeologi? pas böcker och särtryck och när- med kraftigt pekuniärt stöd från återvända till omlandsfrågorna. Förmodligen vet ni mycket mare hundratjugo hans egna. Gad Rausing, en affärsman som Men Birka blir han inte kvitt, väl vem Björn Ambrosiani är. Bara detta gör att han aldrig mer även är fil doktor i arkeologi. För, det finns alltid i bakhuvudet. Men skulle ni inte göra det, så kommer att kunna flytta. som han sagt, om man inte spelar Känns det som om Björkö är kan han kortfattat beskrivas som Han läste i Uppsala på den tid golf, måste man göra något an- ditt, frågar jag. Birkas kung. Något han omedel- det bara var två nybörjare i äm- nat. Nej, jag är snarare livegen, ägd bart och mycket lugnt och enträ- net per institution per år, det vill Tre frågor ville man ställa: av Birka. Men det är inte någon get protesterar emot. Han är sna- säga sex arkeologer in spe. Nu Finns det en stadsplan? Är den negativ känsla. Ön uppfyller rare Birkas slav, säger han. handlar det om mellan två- stabil? Hur ser den ekologiska ut- mina tankar och handlingar hela Det där med att vara lugn och hundra och trehundra stycken. vecklingen och resursutnytt– tiden, jag hinner inte riktigt med enträgen, att vara noggrann och Arkeologvärlden var liten och ef- jandet ut från botten till topp? något annat. ha tålamod, det är de viktigaste Och dem har man fått svar på Det är på det viset att Birka egenskaperna hos en arkeolog. Björn Ambrosiani. nu, säger Björn Ambrosiani, som ställer krav som jag måste upp- Noggrannhet och tålamod. Och Foto Jan Eve Olsson. också hävdar att alla hushåll i fylla. Inte tvärtom. Birka i Europa

De senaste årens grävningar har visat att Birka grundlades under 700- distributionen av prestigevarorna. talets andra hälft. Det finns verkligen fog för att tala om en regelrätt grundläggning, eftersom stadens rum har organiserats efter vissa på Kungligt beskydd förhand givna principer. Markområdet styckades upp i tomter som Kungen stod som beskyddare av långväga köpmän och garanterade att avgränsades av diken, mellan tomterna anlades gränder som löpte vissa platser och tider ställdes till förfogande för deras verksamhet. radiellt ned mot vattnet. En del gränder mynnade ut i bryggor med Köpmännen, som källorna kallar mercatores eller negociatores, färda- kraftiga landfästen i form av stenkistor. De gränser som drogs upp des över mycket långa sträckor. Som främlingar i de länder de passe- respekterades och låg fast, dvs stadens rum fick en fast struktur som rade hade de dåligt skydd av de lokala sedvanerätterna. Dessutom stod sig över tiden. Fynden ger oss möjlighet att närmare datera denna svävade de i fara eftersom det var känt att de medförde dyrbarheter. händelse till omkring 770. Det som hände i Birka var i ett europeiskt I en värld där gränsen mellan fredlig handel och röveri var oklar, var de perspektiv inte något unikt. Om vi vänder blicken ut mot det övriga även utsatta för misstankar. Hur skulle man skilja rövare från dessa Europa ser vi att det vid denna tid, eller t o m några generationer okända köpmän som, enligt engelska källor, färdades i sällskap med en tidigare, uppstod en rad liknande platser. eskort av beväpnade tjänare? Hur kunde man vara säker på att varorna inte var tjuvgods? Det var med andra ord viktigt att handels- Plikten att ge, mottaga och återgälda transaktionerna kontrollerades av myndigheterna, att de ägde rum För att kunna förstå varför dessa platser uppstod, måste vi till att börja öppet och under bevakning. Vi kan därför se att den karolingiska med konstatera att den tidens samhälle var stratifierat, dvs medlem- lagstiftningen förbjöd all handel nattetid, dock med undantag för mar av samma kön och jämförbar ålder hade inte samma tillgång till försäljning av matvaror och hästfoder. Den krävde också att en greve de materiella resurser som upprätthöll livet. Här fanns kategorier som eller biskop skulle närvara om handeln rörde varor som tilldrog sig stormän, fria bönder, landbor och slavar. Vidare är det väsentligt för särskilt livliga misstankar: slavar, hästar, samt guld- och silverföremål. oss att inse, att de sociala relationerna upprätthölls av en ideologi där I en föreskrift 828 av kejsar Ludvig den fromme, framskymtar att ömsesidigt utbyte av gåvor utgjorde en grundval. Samhället genom- köpmännen var kejsarens ’’trosmän’’, fideles. Detta personliga band syrades av tre moraliska eller sociala plikter: plikten att ge, plikten att gav dem särskilda fridsbestämmelser som omfattade kungens mottaga och plikten att återgälda. skyddslingar. Köpmannen var befriad från de skatter som lades på Generositet och överdådig gästfrihet visade hur mäktig stor- varutransporterna och han ägde själv sina transportmedel. När han mannen var. Hans prestige mättes efter antalet män som omgav ho- återkom från sina resor skulle han emellertid infinna sig i kungapalat- nom. Detta ledde till att han på alla vis, bättre än andra hövdingar, ville set och till Kammaren utbetala det som var brukligt. Köpmannen traktera det följe som åt vid hans bord. Generositeten baserades på de skulle då lojalt skilja mellan det som härrörde från hans egna affärer nyttovaror i form av mat och dryck stormannen kunde producera på och det han skötte för kungens eller kejsarens räkning. sin gård. Men de lokala stormännen kunde även utkräva tributer eller avgifter i form av nyttovaror, t ex järn, kläde, hudar, timmer, spannmål Emporier och smör. De platser där fjärrhandeln bedrevs omtalas med det latinska ordet För att upprätthålla den maktpolitiska strukturen behövde eliten portus, som motsvarar det germanska ordet wik. Under kontroll av dessutom prestigevaror som ädelmetaller, fina textilier, vapen och kungamakten fanns där specialiserade vittnen som garanterade att glas. Även vin, kryddor och exklusiv mat var av stort intresse. Ett sätt alla kontrakt var giltiga. På Ludvig den frommes tid förefaller en för stormannen att komma över dessa varor, var att med sitt väpnade representant för kejsaren ha varit närvarande, vilken skulle döma följe plundra intilliggande områden där tillfälliga tributer kunde mellan köpmännen samt uppbära den tribut som var priset för kejsa- avkrävas. I samtida källor från t ex frankiskt område kan man läsa om rens beskydd. I den arkeologiska litteraturen kallas dessa orter årligen återkommande plundringståg som inbringade stora rikedo- emporier. Alla emporier låg invid territoriella gränser. De var alltid mar vilka fördelades mellan kungen och hans följeslagare. belägna på bästa möjliga plats ur transportsynpunkt, hade ett planerat Ett annat sätt för eliten att få tag på de ting som de kunde smycka sig gatunät och en reglerad bebyggelse. De som vistades här var inte bara med, roa sig med, visa upp på fester eller ge bort, var – vid sidan av främmande köpmän som besökte platsen endast periodvis, utan också militär verksamhet – handel. Det var därför viktigt för härskareliten inhemska hantverkare och en bofast inhemsk befolkning som för- Birka från norr. att kontrollera handelsplatserna och ta aktiv del i produktionen och sörjde handelsplatsen. Här bedrevs i princip bara en sorts partihandel. Foto Jan Norrman, RAÄ. 4 HISTORISKA NYHETER

I frankerriket hade en stormannafamilj växt fram i slutet av 600- platsen. I Birka fanns även stormännen representerade. De bodde i talet och början av 700-talet. Detta var Karl den stores förfäder. De utkanten av stadsområdet i långhus liggande på terrasser med utblick etablerade sig med stor aggressivitet. Andra stormän besegrades och över hantverksbebyggelsen. Här kunde de som var allierade med omkringliggande stammar tvingades till underkastelse. Bland andra kungen bedriva handel. I gengäld hjälpte de till att försörja stadens erövrades den frisiska handelsorten Dorestad så att fjärrhandeln på befolkning. Vi kan räkna med att minst 500 personer var bosatta här. denna plats kom under frankisk kontroll. Under 700-talet fanns en rad Stora mängder livsmedel, byggnadsmaterial och bränsle behövdes. sådana portus/wik på frankiskt område, framför allt i de norra de- Sannolikt har en stor del av Mälardalens befolkning tvingats bidra till larna, där floderna Seine, Maas och Rhen når Nordsjön. Utöver stadens försörjning. Här kommer stormännens roll åter in i bilden. Dorestad kan nämnas bl a Domburg, Deventer, Emden i det frisiska Genom sin förankring i bygden kunde de lättare överblicka den lokala området och Quentovic i norra delen av dagen Frankrike. De största produktionen av livsmedel och driva in ett överskott som kunde föras var utan tvekan Dorestad och Quentovic. till staden. Det är tydligt att det inte bara var fjärrhandeln som I Dorestad, som låg i nuvarande Nederländerna, fanns en tre kilo- kontrollerades genom Birka, även hantverksproduktionen var kon- meter lång och 60 hektar stor bosättning längs floden Rhen. Bebyggel- centrerad hit. Vi hittar nästan inga belägg i det arkeologiska materia- sen var flerkärnig, dvs den utgjordes av ett flertal sammanvuxna let för att t ex bronsgjutning, kammakeri eller pärltillverkning har koncentrationer av hus, där handels- och hantverksaktiviteter blanda- förekommit ute på landsbygden. des med agrara göromål. Mellan husen löpte gator vilka mynnade i bryggor som sträckte sig ut i floden. Här passerade laster av kvarn- Fjärrhandel stenar, glas, vin och slavar, liksom kläde av hög kvalitet. Genom arkeo- Inledningsvis kan vi i Birkas fyndmaterial se att de fjärran ifrån logiska fynd finns en rad hantverk belagda, bl a skeppsbyggeri, snick- kommande varorna framför allt härstammar från Västeuropa och eri, korgmakeri, garveri, skomakeri, textilhantverk samt ben- och södra Östersjöområdet. Det rör sig främst om glas och keramik. Detta hornhantverk. Man räknar med att staden haft 1000–2000 invånare. är kanske inte så överraskande med tanke på att det är i det området Även i England stabiliserades kungamakten under 600-talet och mot som de flesta orterna för fjärrhandel finns etablerade under 700-talet. slutet av detta århundrade och under 700-talet framträder en rad orter Vi kan tänka oss att köpmännen som var lierade med de frankiska på engelskt område, bl a Hamwic, Ludenwic (London), Eoforwic (York) härskarna var intresserade av att komma över t ex pälsverk och järn. och Gipeswic (Ipswich). På danskt område fanns under 700-talet en ort Det finns visserligen inga direkta belägg för någon järnhantering i den av emporiatyp, Ribe. Denna ort låg ett litet stycke uppströms Ribe å nyligen avslutade utgrävningen, men det finns istället mycket tydliga innanför den sydvästjylländska Nordsjökusten. Arkeologiska under- spår efter en omfattande hantering av pälsverk. Främst är det ekorr- sökningar visar genom årsringsdateringar av trävirke, att Ribe har skinn och päls av räv och mård som har förts in till Birka för bearbet- grundlagts ca 710. Bebyggelseområdet som omfattade nära 10 hektar ning och paketering inför en stundande export. Att även handel med delades in i ett regelbundet tomtsystem med ca 8 meter breda tomter järn förekommit verkar mycket troligt eftersom vi vid den här tiden Praktsvärd från Birka. © ATA. som löper vinkelrätt mot ån. Tomterna avgränsades med diken. Mäng- kan se en markant ökning i produktionen av järn i Mälarområdets der av hantverksavfall visar att man har tillverkat kammar, pärlor och utkanter, t ex i Gästrikland. bronssmycken. Det finns dock en del fynd som pekar österut i ett tidigt skede av Birkas historia, t ex pärlor som är tillverkade på arabiskt område Lokalt präglade mynt liksom enstaka arabiska silvermynt. Inte heller detta är särskilt märk- Gemensamt för många av de ovan beskrivna emporierna som var ligt, som vi har sett finns det en begynnande handelsaktivitet i Staraja involverade i fjärrhandeln kring Nordsjön var att man hade mynt som Ladoga under andra hälften av 700- talet. Det finns flera arkeologiska betalningsmedel och att dessa präglades på respektive ort. Denna typ belägg för att skandinaver har varit verksamma på denna plats i dess av mynt kallades för sceattas och förekom i ett antal lokala varianter. äldsta skede. Via olika mellanhänder kan man alltså ha kommit över Dessa mynt tycks emellertid vara bundna till handelsorterna där de varor långväga ifrån. påträffas i stora mängder, däremot hittar man dem ytterst sällan ute på landsbygden. Handel med Kalifatet I de frankiska riksannalerna kan vi år 808 läsa att den danske Under 800-talet sker en kraftig förändring i handelsaktiviteterna. kungen Godfred intog den slaviska staden Reric. Han tvingade köp- Omkring 870 får vi ett stort inflöde av arabiskt silver, pärlor, dräkt- männen och hantverkarna att flytta därifrån till hans egen stad, beslag, tyger mm. Nu har handelsvägarna mot det arabiska Kalifatet Hedeby. Platsen låg på den södra delen av den jylländska halvön och öppnats och vi ser en rad handelsorter växa upp längs de ryska vände sig huvudsakligen mot Östersjöområdet. Sannolikt tillkom floderna, såsom Rurikovo Gorodisjtje och Gnezdovo. Senare etableras Hedeby under 700-talets andra hälft. Bebyggelsen har omfattat ca 24 också Novgorod och framför allt Kiev. De kontakter som förekom hektar. Utgrävningar visar på en reglerad bebyggelse med träbelagda mellan skandinaver och en slavisk befolkning på ryskt område kan gator och mellanliggande tomter med hus som varit uppförda i olika dels ha tagit sig uttryck i handel, men det är också möjligt att en stor del byggnadstekniker såsom skiftesverk och lerklining. Här har omfat- av det arabiska silver som når östra Mellansverige under sent 800-tal tande hantverksaktiviteter bl a i form av metall- och textilhantverk och under 900-talet härrör från plundringar och utkrävda tributer. I liksom pärl- och kamtillverkning ägt rum. slutet av 800-talet gjordes stora silverfyndigheter i Afghanistan och 893 På slaviskt område, i de södra delarna av Östersjön, fanns under 700- började samanidhärskarna prägla ovanligt stora mynt av hög kvalitet. talet en del platser av emporiekaraktär, t ex Ralswiek, Menzlin, Janowo En stor del av detta silver kom till Ryssland. Det finns många och och Wolin. Störst av de slaviska emporierna var Wolin invid floden mycket tydliga arkeologiska belägg i form av gravar och föremål för att Oders utlopp i Östersjön som omfattade ca 20 hektar. Här fanns ett en skandinavisk befolkning, sannolikt från Mälarområdet, rentav gatusystem som avgränsade regelbundna kvadratiska tomter med började kolonisera landsbygdsområden längs de ryska floderna. I fyra stora hus, 5 x 6 meter, på varje. Hamnen hade utbyggda kajer. Bland Birka börjar stormännen bära kläder och bälten som kommer från de hantverk som bedrivits på denna plats märks bärnstensbear- arabiskt område. Man förvarar sina silvermynt i börsar broderade betning, kammakeri, smide, båtbyggeri samt läder- och textilhantverk. med silke, som kommit på Sidenvägen från Kina. Glas och keramik- I Ryssland återfinner vi från denna tid endast en ort av liknade slag fynd visar dock att Västeuropa fortfarande är ett intressant område som de ovan beskrivna: Ladoga, eller som den idag kallas Staraja när det gäller att komma över prestigevaror. Under en tid erövrades t Ladoga, som skandinaverna på sin tid kallade Aldeigjuborg. Denna ort ex Hedeby av svearnas härskare. anses utgöra porten till Ryssland. Här uppstod under 700-talets andra hälft en handelsort intill en stor träbefästning. Bosättningen omfat- Birka överges tade en yta på ca 13 hektar. Även här har det funnits en reglerad I slutet av 970-talet har vi nått fram till den tid då Birka försvinner. bebyggelse. Fyndmaterialet visar att bl a smeder och kammakare varit Detta är ett fenomen som drabbar flera platser vid denna tid. Förkla- verksamma på platsen. ringarna är sannolikt flera, men viktigast är kanske de sociala och ekonomiska. Makten var inte längre enbart knuten till ära, dvs Makten över prestigevarorna gåvoekonomin börjar närma sig sitt slut. Nu inleds en tid då makt Av denna genomgång framgår tydligt att det under 700-talet uppstår ett istället grundas på jordinnehav. Förvärv av jord blir viktigare än att politiskt läge där kungadömen konsolideras och där det finns stora kontrollera handeln med prestigevaror. behov av att kontrollera tillgången på de prestigevaror som kunde erhållas genom fjärrhandel. Genom denna kontroll skapades ett under- KENNETH SVENSSON lag för makt genom att härskaren då kunde förse sina bundsförvanter med gåvor. Sannolikt är detta något som även äger rum i Mälarom- rådet. Genom de utgrävningar som ägt rum på Adelsö vet vi att en kungsgård etablerades där vid samma tid som Birka grundades. Birka och Adelsö var alltså intimt sammankopplade. Kungen bodde tidvis på Adelsö och i Birka hade han sin fogde som kunde övervaka verksamhe- ten på plats och kräva in avgifter från de handelsmän som besökte HISTORISKA NYHETER 5

Kam från 900-talets mitt som sannolikt använts av en kvinna. Kammar för barn ... och för hästar Ben och horn har bevarats ovanligt bra i Svarta jorden. Nära 6 000 kilo anslutning till kammakerier och av det man föredragit horn istället för ben, beror flera verktyg. Med såg och yxa delades ben har tagits tillvara. Mest är det slutit sig till att det var samma person som på att horn är mycket mer elastiskt och hornen i lämpliga stycken. För tillverk- tillverkade kammar som gjorde pärlor av därmed hållbarare. Under medeltiden när ning av stödskenor och tandskivor behöv- matrester som slängts ut i gränderna. bärnsten. Den senaste tidens forskning kammakarna blir bofasta i städerna bör- des en fintandad såg, en kniv och en borr Ben och horn ökar kalkhalten och ju har dock visat att det troliga är att jar de använda ben istället för horn till att göra hål för nitarna med. Städ, kniv, högre kalkhalt desto bättre bevarade kammakaren var tvungen att förflytta sig kammarna. Vi vet inte säkert varför, men dragjärn och andra verktyg användes när mellan de olika handelsplatserna och till- en anledning kan vara ökad efterfrågan i man skulle ornera kammarna. För att är nålar, spelpjäser, sländtrissor, verka sina kammar på plats. Förmodligen samband med befolkningsökning. En an- framhäva ornamentiken kunde man fylla kammar och andra föremål. var avsättningen av kammar inte så stor nan kan vara att kammens status som per- i orneringen med en färgpasta av alrot som att en kammakare kunde försörja sig en- sonligt föremål förändras, man är inte lika ger en mörkröd färg som kontrast mot det bart på försäljning i Birka. Att kamma- rädd om den längre, utan skaffar helt en- vita hornet. För att nita ihop kammen be- De flesta föremålen har tillverkats i sta- karens varor spreds över ett stort område kelt en ny när den gamla gått sönder. Med hövdes slutligen en hammare. den. Det kan vi se av avfallet från tillverk- kan vi se genom fynd av exakt samma typ andra ord: kammen blir lite av en slit-och- ningen och av de halvfärdiga föremål som av kammar i Birka som i andra vikinga- släng-vara under medeltiden. Kammar för barn och för hästar gått sönder vid tillverkningen eller kastats tida städer, från York och Dublin på de Vilka var det då som använde kam? Om av någon annan anledning. Vissa enklare brittiska öarna i väster, till Staraja Ladoga Kammakarens verktyg man ser på de saker man brukar finna i bruksföremål har säkert tillverkats av an- i Ryssland i öster. Kammakaren var en specialiserad hant- vikingatida gravar är kammen ett av de vändaren själv, som isläggar – en enkel verkare och som sådan behövde han speci- vanligaste föremålen. Det gör att man på form av skridskor – eller medar som till- Råmaterialet alverktyg. Den typ av kam som tillverka- goda grunder kan anta att så gott som alla verkades av mellanfotsbenet från nöt eller Kammar kunde vara tillverkade av ben, des på Birka kallas för sammansatt enkel- människor ägde en kam och att den ingick häst. metall och troligen även av trä. Men i Skan- kam. Enkel därför att den är tandad enbart i den personliga hygienutrustningen. Det dinavien var kammarna nästan uteslu- åt ett håll, sammansatt för att den består av finns många olika former och storlekar på Rester efter kammakarens arbete tande gjorda av horn. Tillgången på horn flera delar – två stödskenor mellan vilka de vikingatida kammarna. Från små fina De som arbetade professionellt i ben och från omlandet bestämde vilket slags horn ett antal tandplattor placerades. Hela kam- kammar, inte mer än 6–7 cm långa och som horn kallas vanligen kammakare, då till- man använde. I södra Skandinavien an- men hölls ihop av nitar. För att kunna kanske har varit barnkammar eller varför verkning av kammar var deras huvudsak- vändes hjorthorn, i Norge huvudsakligen tillverka en kam behövde kammakaren inte skäggkammar, till stora kammar som liga sysselsättning. Men de tillverkade renhorn och i Mellansverige älghorn. Att kan vara närmare 25 cm långa, varav en även andra föremål, som t ex kamfodral till del har grova tänder. De senare har antag- skydd för kammens tänder, sländtrissor ligen använts för att kamma hästens man och skaft till knivar och verktyg. och svans och återfinns ofta i gravar där Kammakeriavfall av älghorn från Birkas stadsområde. Under utgrävningarna i Birka fann vi det finns en häst. Andra kammar har ett inte något kammakeri. Däremot fann vi mycket avancerat och fint flätornerat spår efter kammakaren i form av itu- mönster, exakt samma typ av ornament sågade hornbitar, halvfärdiga delar till som man fortfarande kan se i den samiska kammar och verktyg. Någonstans nära slöjden. En del av dessa kammar har stili- den plats vi undersökte, fanns det troligen serade björnhuvuden i ändarna. De kam- ett eller flera kammakerier vilkas avfall marna har troligen sitt ursprung i Norge spridits ut så att en del av det kommit att och frågan är om de inte var gjorda av hamna på de tomter vi undersökte. Att norska samer. kammakare funnits i staden under de ca Vi vet idag utifrån gravundersök- 200 år den existerade vet vi, eftersom vi ningar att det finns vissa typer av kammar funnit kammakeriavfall i samtliga tidsav- som är knutna till män respektive kvinnor. snitt från de äldsta lagren från andra hälf- Kamfodral av horn som hängdes i bältet ten av 700-talet till de yngsta sönderplöjda vid höften var någonting som bara använ- lagren. des av män. Kvinnorna hängde troligen kammen bland den övriga utrustning som En vandrande hantverkare? de bar med sig. Vi vet inte mycket om hur kammakaren levde men några forskare menar att han MICHÉL CARLSSON knappast kan ha försörjt sig enbart på att tillverka kammar. På flera platser har man funnit spår av bearbetning av bärnsten i 6 HISTORISKA NYHETER Rosenkransar Bland avfallet från kammakarens verkstad finns något som kallas rosenkransar. Det är den del av hornet som suttit närmast skallen på älgen. På rosenkransen kan man se om hornet kommer från en slaktad älg eller om det är ett fällhorn. I Birka, liksom i andra vikingatida städer med kammakerier, kan man se att det nästan uteslutande är fällhorn som använts. Men det var knap- past kammakaren själv som gick ut i skogen för att Kammens magi samla in de horn som behövdes som råmaterial för ett De kammar vi har funnit i Birka har års arbete. antingen tappats eller kasserats Älgen fäller sina horn i januari och de måste då därför att de gått sönder. Vid plockas upp relativt snart, annars blir de uppätna av registrering av kammarna från sorkar och möss. Gnagspår är ganska vanliga på det 800-talet har vi kunnat se att en hornavfall vi funnit i Svarta jorden. För att hinna samla stor del av dem är avsiktligt in hornen innan de blev förstörda krävdes kännedom söndersågade eller ituskurna, som om älgens förflyttningsmönster. Hur ofta hittar vi ett om man genom denna rituella älghorn när vi är ute i skogen? Olaus Magnus skrev på handling har tagit kraften ur 1500-talet att horn man finner ute i skogarna tillhör den kammen. I gravmaterialet finns det som finner dem, men han tillägger också att de inte var inga tecken på att man behandlat lätta att hitta. Troligen var det samerna som samlade in kammen på motsvarande sätt. älghorn och distribuerade till en lokal handelsman/ Bland kammaterialet från staden storman som i sin tur fört hornen vidare till Birka och finns även små bitar av kammar kammakaren. som blivit tillskurna och försedda med hål för att kunna hängas runt MICHÉL CARLSSON halsen som amuletter. Rosenkransar av älg. Foto Michél Carlsson.

Ett urval koproliter från Svarta jorden. Foto Gabriel Hildebrand, RIK.

Ordet koprolit kommer av grekiska kopros (avföring) och lithos (=sten) botaniker kan därför genom att studera koproliter avslöja mycket om som betecknar fossil avföring. I Svarta jorden i Birka finns stora mathållningen i Birka. Sådana undersökningar utförs av professor mängder koproliter framför allt från människor, grisar och hundar. Dagfinn Moe vid universitetet i Bergen, Norge. En koprolit från Birka Grisarna bökade omkring och letade efter mat i gränderna där innehöll t ex stora mängder lindblomspollen och litet älggräs och avfallet vräktes ut efter måltiderna tillsammans med askan från nyponros. Innehållet tyder på att koproliten kommer från en härden. Det gjorde att grisarna fick i sig stora mängder träkolsrester människa. Den stora mängden lindblomspollen tyder på honung från som mörkfärgade avföringen. Hundarna däremot gnagde på ben och vildbin; med andra ord att personen druckit mjöd. Mjöd var gudarnas rester av horn och deras avföring blev kalkbemängd. Arkeologerna dryck under järnåldern, en dryck av honung och vatten med tillsats av har under de senaste årens grävningar lätt kunna grovsortera olika örter. Ju längre mjödet lagrades, desto starkare blev det. Det materialet. fanns inga skogar av lind i Sverige under vikingatiden, man måste Men när vi vill veta vad människorna åt i vikingatidens Birka, får vi bege sig till områdena söder och öster om Östersjön som är de använda oss av naturvetenskapliga metoder. En del av det klassiska områdena för lindblomshonung. Koproliten visar således att människorna åt är svårsmält och passerar matsmältningsapparaten honung eller till och med mjöd kommit till Birka från andra sidan utan att påverkas. Det gäller t ex frön. En del frön gror lättare efter Östersjön, kanske förpackad i den gråsvarta slaviska keramiken (se Koprolit att ha passerat magsäck och tarmar. Men pollen tål det mesta och en artikel). HISTORISKA NYHETER 7

En liten förmögenhet

de bortskänkta ägodelarna åter. Den tomma börsen hittas plötsligt full med nya pengar. Att man hade börsar visar även fynd i gravar. I 132 av Birkas gravar påträffades börsar, pungar, penningväskor och liknande. I dessa förvarades mynt, vikter, speglar, pärlor, metallstycken, stenar och elddon, alltså föremål av samma slag som i skattfyndet.

Byteshandel Inhemska mynt hade ännu inte börjat präglas. De första mynt som vi vet framställs på svenskt område är från Sigtuna, den stad som blev Birkas efterföljare i Mälarområdet. Myntningen i Sigtuna började omkring år 995. Det är troligt att de flesta av skattfyndets föremål var tänkta att använda vid byte eller köp av de olika varor från när och fjärran som salufördes. I skattfyndet fanns ett 20-tal arabiska silvermynt. Silvermyntens värde bestod i silvervikten. Därför vägdes de och kunde delas eller klippas i små bitar. Det är inte ovanligt med klippta silverbitar som väger bara några tiondels gram. Vid utgrävningarna i Birka 1990–1995 påträffades ca 100 mynt, nästan alla arabiska. Det tidigaste arabiska myntet är från slutet av 600-talet e Kr och de två yngsta mynten är präglade ca 965 e Kr. Några av mynten var hela, men de allra flesta var delade i små bitar. Det verkar därför som om silver varit betalningsmedel även vid mindre transaktioner. Av föremålen i skatten och börsarna i gravarna går det att sluta sig till att även sällsynta pärlor, bärnsten, metallbitar av silver eller brons har använts som betalnings- eller bytesmedel. I både skatten och i börsarna förekom dessutom speciella vikter av brons eller av järn med bronsöverdrag. Tillverkningen av dessa vikter är komplicerad och det är troligt att vikterna kan ha haft ett högt värde. Förutom att de användes som viktlod kan de även ha fått tjäna som betalningsmedel. Även andra föremål som inte bevaras i jord kan ha varit vanliga som betalning. Från vikingatida skriftliga källor vet vi att de rusiska köpmännen använde skinn av mård och andra pälsdjur som betalningsmedel. Tyger kan ha haft samma funktion.

1991 hittades fyra klumpar med metallföremål INGRID GUSTIN och pärlor i en av gränderna i Birka. Utgrävningens konservator lösgjorde Samanidiska mynt. Foto Carl O Löfman. försiktigt föremålen från varandra. Klumparna visade sig då vara ett mindre skattfynd. Skatten bestod av ett 20-tal arabiska mynt, sju vikter av olika typ, ett sigill, två bärnstenar, en guldfoliepärla, en bergkristallpärla, en krona till en oval spännbuckla samt delar av en järnten och några bronsfragment.

Mynten i skatten var välbevarade och många gick att datera. Det flesta är från första hälften av 900-talet och det yngsta myntet präglades i Samarkand 938–939 e Kr. Skatten måste alltså ha hamnat i kol- och asklagren någon gång efter 939 e Kr. Eftersom de legat så tätt att de korroderat ihop, är det troligt att de förvarats i något som hållit dem samman och som kanske även skyddat dem. Dessvärre bevaras organiskt material som trä, läder och tyg mycket dåligt i Birkas kulturlager. Därför har rester av en eventuell börs eller ett träskrin gått förlorade. Genom skriftliga källor vet vi att börsar för mynt var i bruk under 800-talet. Rimbert, Ansgars efterträdare som ärkebiskop i Bremen, nedskrev under 800-talet berättelsen om Ansgars liv (Vita Anskarii). Skildringen innehåller även korta beskrivningar av en- skilda människor och deras liv i Birka. Rimbert berättar bl a om den fromma Frideborg, vars dotter Katla skickas till Dorestad i Frisland för att dela ut allmosor till fattiga. Pengarna var snart utdelade och börsen tom, men den gudomliga försynen gav flickan 8 HISTORISKA NYHETER Det magiska ögat Avfall och sopor, kasserat material inuti, gömt men ändå synligt – ja till och och borttappade eller kastade med borta, men ändå synligt. Starkt segt föremål är det som arkeologerna järn eller glänsande brons som nu bara främst finner. På en handelsplats som finns kvar som spröda kex, en ansamling Birka där många av handelsvarorna pulver eller ett hålrum inneslutet i ett också har tillverkats finns också spill korrosionshölje kan ändå vara synligt, från hantverkares verkstäder. Detta inte för blotta ögat men för röntgenblicken fyndmaterial är ofta mycket – det magiska ögat. På röntgenplåten kan fragmentariskt men ger oss viktiga man få en tydlig och skarp bild av form upplysningar om varor och såväl som detaljer. Många både hela och hantverkstekniker. fragmentariska föremål skulle kunna för- bli oidentifierade utan hjälp av röntgenbil- der. När det gäller metaller som brons och järn Oidentifierat järnfragment från Birka och röntgenbilden som visar att fragmentet Utgrävningen i Birka har resulterat i en är materialet i de flesta fall mycket korro- är en remsölja. Foto Boel Tengnér. derat. Kemiska processer gör att ämnen mycket stor mängd småfragment av järn, förenar sig med andra ämnen och bildar de flesta starkt nedbrutna av korrosion. I nya, att materia ’’flyttar på sig’’ – byter detta material har fragment av lås och inte i och med att de hittas och tas upp ur pass nedbrutet och förändrat föremålet är plats. Det man hittar i jorden är inte det- nycklar, verktyg och redskap, knivar, jorden. Tvärtom kan nedbrytningen ta och om olika delar av det har påverkats på samma som en gång lämnades kvar. Olika söljor, krokar, nålar och beslag kunnat ur- extra fart när syretillförsel, ljus- och olika sätt av nedbrytningsprocessen kan faktorer har påverkat materialen så att de skiljas. Tillverkningstekniska detaljer så- temperaturförhållanden ändras. På kort också urskiljas. Detta är till stor hjälp vid långsamt brutits ned och förändrats. Järn- som nithål eller fogar kan bli synliga på tid kan föremålen fullständigt förintas. den fortsatta behandlingen och kan vara korrosion kan t ex förvandla ett föremål röntgenbilden och kan avslöja om föremå- Konservering av metallföremålen syftar avgörande vid valet av behandlingsmetod. till att bli ett hålrum. Materian flyttar sig len består av olika delar. Ornamentik eller till att försiktigt avlägsna korrosionen för De iakttagelser som görs genom röntgen- och bildar ett lager av korrosion som inläggningar av andra material kan tyd- att söka komma fram till orginalytan. Men fotografering kan vara till hjälp vid valet ibland kan växa ut till tjocka bullar som ligt framträda trots att inget kan urskiljas åtgärder som att avlägsna nedbrytande av förvaringsförhållanden som exempel- totalt döljer det ursprungliga föremålet med blotta ögat. Dessa eventuella iaktta- ämnen och att stabilisera sköra material vis vilken temperatur och luftfuktighet och dess form. gelser kan sedan ligga till grund för en är också nödvändiga för att föremålen som är lämplig. Röntgen är således en vär- bedömning om vidare behandling – kon- skall kunna fortsätta att existera. Rönt- defull metod i det svåra men fascinerande Röntgen – ett ovärderligt hjälpmedel servering. genbilden är också här ett ovärderligt arbetet att söka kunskap om forntiden. Vid identifiering av denna typ av fynd är hjälpmedel. Bilden avslöjar inte bara före- BOEL TENGNÉR röntgen ett utmärkt hjälpmedel. Röntgen Röntgen avgör behandlingsmetod målets form och detaljer utan också om kan ge en bild av någonting som finns Nedbrytningen av föremålen avstannar det har sprickor eller andra skador. Hur Älgmannen under tröskeln

Under tröskeln till ett långhus i Birka påträffades vapenutrustning bestående av sköld, där endast kant- en grav som innehöll två människoskelett, det ena beslag och sköldbuckla återstod, lans, tio pilar (pilkoger) delvis liggande över det andra. En riklig vapen- och en kniv. Sköldbucklan har varit utsatt för kraftiga slag utrustning, som måste ha tillhört en yrkeskrigare, och lansen är nedlagd i delar. Intill hans vänstra hand låg var nedlagd i graven. Intill krigarens huvud låg ett samlat tjugo flintbitar, tre bärnstensbitar samt sex fint älghorn. utförda glaspärlor. Trärester, beslag och en hasp visar att föremålen legat i ett litet skrin. Den enda resten av kläde- Uppe vid norra delen av Birkas stadsvall finns de enda dräkten var en bit av en sölja tillhörande mannens livrem. synliga resterna av en bebyggelse från förhistorisk tid. På I graven fanns sex järnnitar i nivå placerade mellan det insidan av och längs utmed vallen ligger ett 15-tal upp- övre och det undre skelettet. En trolig tolkning är att de byggda terrasser med stensatta kanter. På en av de mer tillhört en bår som transporterat dit den unge mannen. centralt belägna har Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet företagit utgrävningar i slutet av 1980-talet. Dessa visade att på terrassen stått ett ca 18 m Älgmannen långt långhus, men också att det funnits bosättning av Graven är daterad till övergången mellan sen vendeltid olika karaktär både före och efter långhuset. och tidig vikingatid. Intill krigarens huvud låg ett älg- När långhuset grävdes ut påträffades vid västra lång- horn, vilket gjort att mannen har kommit att kallas Älg- väggen under ingången till huset en grav som av flera mannen. I flera avseenden är hans begravning unik. anledningar väckte stort intresse, inte minst för Bland de 1100 gravar som i slutet av 1800-talet undersöktes placeringens skull. Graven innehöll två människoskelett, i Birka finns endast ett tiotal dubbelbegravningar. Seden det ena delvis liggande över det andra. Vid utgrävningen att begrava två individer kan innebära skilda bruk, där deltog en osteolog som kunde bestämma individernas det ena är en offerhandling och det andra en återförening ålder och kön under arbetets gång. Det översta skelettet av familjen. Att kalla detta ett människooffer är inte låg i en förvriden onaturligt böjd ställning. Individen låg religionshistoriskt korrekt då ett offer innebär att man på höger sida med höger arm bakom ryggen, vänster arm offrar till gudarna. Snarast är ynglingen att betrakta som och ben var böjda medan höger ben var sträckt rakt upp en del av krigarens utrustning på samma sätt som hans mot övre delen av kroppen. Huvudet var avskilt och låg vapen. placerat bredvid skelettet i brösthöjd. Skelettet var nästan I Birka finns 100 vapengravar och samma typ av utrust- komplett, men saknade helt höger fot. Individen visade sig ning finns bara i ytterligare två. Det som också gör graven vara en man, mellan 20 och 30 år gammal, 177 cm lång och så spännande är älghornet. Inget helt obearbetat horn har kraftigt byggd. Mannen hade inga gravgåvor eller person- påträffats i någon grav vare sig i Birka eller någon annan- lig utrustning med sig. stans i Mälardalen. Den enda liknande begravningssed Det andra skelettet låg i en mer naturlig ställning, på jag känner till är från ett område i Österrike och Ungern rygg med benen vinklade. Huvudet låg på vänster sida där man på 800-talet begravde vissa personer med vänt mot öster. Även detta visade sig vara en man 40-50 år, behornade oxkranier. Älgmannens grav. längden var inte möjlig att beräkna, men han var spenslig- Vad kan älghornet ha för innebörd? Djursymboler före- Planritning av Lena Holmquist Olausson. are byggd än den andra. Mannen var begravd med en kommer på avbildningar under järnåldern i flera sam- HISTORISKA NYHETER 9 manhang. Där uppträder lansförsedda män med vapenutrustning. Han var iförd en enkel dräkt eller svep- är var för sig mer eller mindre ovanliga företeelser. Till- behornande hjälmar och hjälmar med djurformiga krön. ning hophållen av en livrem. Det är yrkeskrigarens ut- sammans ger de uttryck för ett speciellt förfarande, vilket I alla dessa framställningar rör det sig om en koppling rustning vi möter i graven. Med sig har han några föremål gör att graven intar en särställning bland Birkas alla mellan en krigare med vapenutrustning och djur- av mer personlig karaktär, amuletter eller betalningsme- utgrävda gravar. Jag skulle kunna tänka mig att mannen symboler. I den vikingatida handelsstaden Hedebys hamn del (skiljemynt). Delvis ovanpå honom har lagts en stark begravts i samband med en speciell händelse, möjligen av i nuvarande Nordtyskland har påträffats tjärindränkta yngling, som av någon anledning fått huvudet avskiljt före krigisk karaktär. Gravens starka symbolik har varit av tygstycken avsedda för att täta båtar. Efter fram- nedläggningen. Han är transporterad till platsen på en bår betydelse då den lagts under tröskeln vid uppförandet av preparering visade det sig att de varit masker förestäl- och han har inga gravgåvor med sig. Bredvid krigarens ett långhus och visar därvid även på husets status. lande djur. Djurmasker, fastän tillverkade av läder, har huvud är lagt ett älghorn, vilket ger uttryck för en stark påträffats i t ex Novgorod. Vem vet, kanske bar Älg- symbolik möjligen av rangbetecknande karaktär och an- LENA HOLMQUIST OLAUSSON mannen också en sådan mask fast den omgivande jordens vänt i rituella sammanhang. Mannen tillhör något av de kemiska sammansättning gjort att den inte bevarats. högre sociala skikten i Birka, dock inte det allra högsta Min tolkning av graven är denna: I en nedgrävning som finns avspeglat i Birkas rika kammargravar. Älg- under en stenpackning har lagts en medelålders man med hornet, de förstörda vapnen och den ’’offrade’’ ynglingen

I Sverige har gjorts omkring 150 förhistoriska brödfynd. De flesta är funna i mellersta Baka, baka Sverige och har utgjort gravgåvor i brandgravarna. Majoriteten av dem kan dateras till yngre järnåldern, men det allra äldsta är påträffat i en grav från Horn i Västergötland liten kaka från förromersk järnålder.

och har tolkats som en del av en kringla eller spiralformat Hur såg då den normalbirkabo ut, som fick ett genomsnitt- bröd. Bröd tycks ha haft en symbolisk funktion i gravar för ligt gravbröd med sig i graven? Det är något fler kvinnor än både kvinnor och män och för olika åldersgrupper, även män som fått bröd som gravgåva. Man kan då föreslå att för barn. normalbirkabon var en kvinna och hon bör också ha varit välbärgad eftersom brödgravarna i genomsnitt är rikare Nakenkorn och speltvete än icke-brödgravar. Normalbrödet som lades ner i hennes Den dominerande ingrediensen i bröden är mjöl från gravurna var runt och mindre än 5 cm i diameter och skalkorn. Men en blandning av mjöl från flera olika sor- dessutom ojäst. Det var bakat av två ingredienser, skal- ters säd är vanlig. Vanligast är havre och korn tillsam- korn och havre. När gravbålet slocknat och kvinnans mans, men också korn och ärter förekommer liksom brända ben placerats i gravurnan fanns brödet, uppträtt emmervete och enkorn. En orsak kan vara att man odlat på en metalltråd, också bland gravgåvorna. För att för- sädesslagen tillsammans, de har samma krav på odling stärka gravgåvornas symboliska och rituella värde kan- och tröskning. Bortsett från skalkorn förekommer också ske en torshammarsring också placerades i gravurnan, nakenkorn, havre, brödvete, speltvete, emmervete och eventuellt också ett ägg. När allt var klart och alla grav- enkorn. Ärter och frön från lin och vicker användes också. gåvor från gravbålet fanns på plats, placerades en obränd När det gäller vicker vet vi inte om inblandningen var tupp överst på urnan. avsiktlig eller om vicker har förekommit som åkerogräs och följt med säden vid malningen. Åkerogräs, som t ex ANN-MARIE HANSSON svinmålla och lostan, har också identifierats i gravbröd. 35 av bröden från gravarna på Björkö är mikroskopiskt analyserade. För skalkornet är det särskilt det yttre cellagret (epidermis) på ytter- och inneragnarna som är Fyrklöverformat bröd viktigt samt tvärcellagret i fruktskalet.

Det finns flera skäl till att man finner bröd i gravar och Fanns det salt i bröden? I en grav i Hemlanden i Birka låg ett bröd som sällan i bosättningar. Här i Norden bevaras organiskt Det vet vi inte, men salt kunde anskaffas. Dessutom var var format som en fyrklöver och uppträtt på en järntråd. Detta är ett rekonstruerat recept som material nästan enbart i förkolnat tillstånd på grund av Mälaren en vik av Östersjön med bräckt vatten under ger ett ganska hårt och kompakt bröd, eftersom vikingatiden och det fanns alltid möjlighet att använda både klimatförhållandena och de porösa och för syre brödet är ojäst. genomsläppliga jordtyper som vi har. Syre är ett livsvill- mälarvatten som degspad. Plinius (ca 79 e Kr) berättade att kor för de mikroorganismer som bryter ned det organiska de fattiga använde havsvatten att baka med. Som degspad ca 1,5 dl kornmjöl materialet. Det här betyder att brandgravarna, där bröden till Birkabröden kan man förutom vatten också ha använt ca 0,5 dl grahamsmjöl bränts tillsammans med andra gravgåvor på gravbålet, surmjölk och öl. Kryddor kan ha funnits i bröden även om (2 tsk krossade linfrön) utgör en betydande informationskälla om de förhisto- vi ännu inte har identifierat några. Kumminfrön t ex, som ca 1 dl vatten riska bröden. är en vanlig brödkrydda, fanns säkert tillgängligt. En 1/2 msk ister botanisk inventering på Björkö under 1930-talet visade att 1 kryddmått salt Ojästa bröd och små kakor kummin växte vilt. I Medelhavsområdet använde man Ett oerhört rikt brödmaterial finns i gravarna på de olika mycket kryddor under antiken och det var koriander som Blanda ingredienserna till en deg som får vila gravfälten på Björkö. Minst 64 bröd har lagts ned som dominerade som brödkrydda. kallt i 2 dygn. Degen är lätt att knåda och baka gravgåvor i 48 gravar (8 % av brandgravarna) under en Vi vet inte i vilken utsträckning bröd användes till var- ut. Bröden blir släta, mörkare och smakrikare, än om de bakas ut direkt. Tumma ut 8 runda kort period om ca 200 år. Dessa fynd visar tydligt brödens dags. Det kan t o m vara möjligt att större delen av den säd bröd, gör fyra nyp i sidorna så att brödet ser ut olikhet både i sammansättning och storlek. Här finns små som har påträffats i arkeologiska sammanhang användes som en fyrklöver. Gör tre små intryckningar som ojästa miniatyrbröd, små kakor med några centimeters mera till öl och gröt än till bröd. I de etnologiska källorna dekoration på ovansidan. Grädda i ugn i 150 diameter och ca 1/2 cm tjocklek, men här finns också konstateras att den äldre svenska dieten var lakto- grader 10–13 minuter eller i panna över öppen större bröd, det största ca 17–18 cm i diameter och 1,3–1,7 animaliskt baserad. eld (resultatet kan då bli litet ojämnt). cm tjockt. Troligen har det här brödet varit bakat av något Fullkornsmjöl med både grodd och skal ger en slags surdeg. De små runda, platta bröden överväger, men Vem fick bröd som gravgåva? mustigare smak som stämmer bättre med det det finns också ovala bröd, samt bröd som svagt påminner Man måste vara mycket försiktig när det gäller att jämföra vikingatida originalbrödet. om en fyrklöver med urnypningar på de fyra sidorna och vardagsbröd med bröd som lagts ned som gravgåva. Av tre intryckningar som dekoration på översidan. Här finns flera skäl kan man anta att gravbröden hade ett starkt också en brödbit som påminner om hänkeln på en tekopp rituellt och symboliskt värde. 10 HISTORISKA NYHETER Tusen och en natt i Birka Från gravarna och Svarta jorden De islamiska mynten bestäms efter dynastier som t ex umay- del i makten”. I omskriften finns också upplysningar om yadiska, abbasidiska och samanidiska. Av mynten från Birka är kommer fynd av klingande mynt som präglingsort och präglingsår efter Hidjra. Senare fick mynten en ca 100 abbasider och ca 500 samanider. Islamiska mynt infördes inskrift på frånsidan med texten: ’’Åt Gud. Muhammad är Guds vittnar om tidiga kontakter mellan i stort antal under vikingatiden, särskilt från 800-talets slut budbärare’’. De umayyadiska mynten saknar kalifens namn. Kalifatets rika kultur och Norden. genom de livliga handelsförbindelser som etablerats med Orien- På de abbasidiska mynten står kalifens namn ensamt (ibland ten. Fynden av mynt ger upphov till frågan: Varifrån kommer i kombination med namnet på en guvernör i kalifens tjänst). På Ungefär 70 000 islamiska mynt, mynten och hur har de hamnat i Birkas jord? de övriga dynastiernas mynt finns, förutom kalifens namn, så kallade dirhamer, har påträffats Som profeten Muhammads, Guds sändebuds (på arabiska också den lokale emirens, då den senare var myntherre, dess- rasul allah) ställföreträdare blev de islamiska härskarna kal- utom naturligtvis präglingsår och valör. Abbasidernas dynasti i Sverige. Särskilt fyndrikt är Gotland, lade kalifer (av arabiska khalifa som betyder just ställföreträ- grundades av al-Mansur 749 och deras residensstad blev Bagdad Öland och Mälarområdet. dare). Det betecknade deras oinskränkta, på en gång andliga och (på mynten alltid kallad Madinat al-Salam, Fridens stad). Med världsliga, herravälde. Kalifatet är följaktligen benämning på undantag för åren 838–883, då kalifen residerade i Samarra, var Från Birka känner vi till ca 840 kalifernas världsliga välde. Bagdad kalifens säte fram till 1258. I de svenska vikingatida islamiska mynt, varav ca 450 kommer År 696 reformerade den umayyadiske kalifen Abd al-Malik myntfynden finns ca 27% abbasidiska mynt. De främsta mynt- från en samlad skatt som hittades i kalifatets myntväsende. Mynten blev bildlösa och försågs med orterna är Madinat al-Salam, al-Kufa, al-Basra (alla i nuvarande religiösa inskrifter i islamisk stil. Inskrifterna förkunnade: Irak) samt al-Muhammadiyyah (nuvarande Teheran i Iran). Sin Svarta jorden 1872. ’’Det finns ingen Gud utom Gud allena. Han har ingen som har höjdpunkt nådde det abbasidiska kalifatet under den vitt- berömde Harun al-Rashid (786-809). Denne kalifs mynt förekom- mer i flera av Birkas gravar.

Harun al-Rashid Harun den rättrogne, som föddes 766 och avled 809, var den femte kalifen av abbasidiska dynastin i Bagdad. Under hans regerings- tid ägde flera svåra uppror rum, dessutom utkämpades ett krig med det östromerska riket. Men överhögheten behöll makten och fred skapades. Harun al-Rashid var despotisk och nyckfull men vann anseende genom sin stora trosiver. Han var mycket lärd och hade poetisk talang. Sitt hov gjorde han till en samlings- plats för vetenskapsmän och konstnärer. När kalifen avled 809, utbröt ett inbördeskrig mellan hans båda söner. Genom sagosamlingen Tusen och en natt spreds kalifens rykte. Sagorna, som berättades i kaffehusen och på offentliga platser, fick stor spridning och nådde ända till det stora franki- ska riket. I sagosamlingen är kalifen centralfigur. Tillsammans med sin storvesir Djafar har han för vana att förklädd ge sig ut i staden och avlyssna stämningen bland folket. Han upplever då märkliga äventyr, belönar de goda, straffar de onda och ställer allt till rätta. Ett flertal sagor skildrar trassliga kärleksaffärer, vilka får sin lösning genom kalifens agerande. Det finns ned- teckningar som berättar om hur kejsar Karl den store skickade ’’röda vävnader’’ till Harun al-Rashid och att frankerna exporte- rade eunucker, slavar, slavinnor, brokad, mårdskinn och andra pälsverk till kalifatet. I utbyte fick frankerna främst orientaliska varor som glas och vackra tyger, kryddor och naturligtvis silver- mynt. Möjligen har det frankiska riket fungerat som ett transit- område med livliga förbindelser mellan Norden och Mellanös- tern. Den samanidiska dynastin fanns i Khurasan och Transoxanien från 819 till 1005. Det var under Ismail ibn Ahmad (892–907), vilken hade Bukhara som sin residensstad, som den riktigt stora präglingen av silvermynt påbörjades. Av islamiska mynt som hittats i Sverige är drygt 60% samanidiska. Mynten är nästan uteslutande av silver och av valören dirham. De flesta av de samanidiska mynten som ingår i skatterna från vikingatid, är präglade i al-Shash (Tasjkent) och Samarqand (Samarkand). Vi vet genom bl a ristningar på runstenar att vikingarna åkte till Miklagård (Bysanz) och Särkland på handels- och plundringsresor längs de ryska floderna, Düna, Djnepr och Volga, ned mot Grekland och Turkiet. Det troligaste är att mynten vandrat samma väg tillbaka till Norden. Birkas jord gömde kalifernas åtråvärda handelsvara i många hundra år för att förbrylla sentida Birkaättlingar med sitt bud- skap om profeten Muhammad.

EVA WISÉHN

En höstdag 1872 plöjde arbetaren Wärner som vanligt jorden inför höstbruket. Plötsligt stötte plogen på något hårt. På ungefär 30 centimeters djup, under ett tunt lager av aska, låg en stor järnskål fylld med underliga silvermynt. Mynten visade sig vara islamiska och försedda med kufisk skrift, så benämnd efter staden Kufa i Irak. Foto Sören Hallgren. ©ATA. Grönsöguldet En fyndhistoria i flera versioner

På senhösten 1874 hittades på Björkö drygt ett halvt kilo rent guld i form av en mindre guldring och två massiva armringar fästade vid varandra med en guldten. Det är de grövsta och tyngsta armringar som hittats i något svenskt guldfynd från vikingatiden. Låt oss höra vad upphittaren har att berätta:

Fyndet hittades i Skogen på en låglend plats endast full med tred och nogra större Stenar, inga Ruiner eller minnesmärken finnes på flera Hundra famnars omkrets. Det låg på öfver kanten af en Kullfallen och ruttnad Stubbe, och såg ut som det Skolat legat i dagen i flera År. Det hittades af undertecknad, den 12te November 1874.

Björkö å Adelsö Socken af Stockholms, som ofvan

Anders Lund

Anders Lund bodde på Björkö. Han hade under sommaren och hösten 1874 varit anställd som grovarbetare/grävare vid Hjalmar Stolpes undersökningar i Birka. Guldfyndet gjorde han en dryg vecka efter det att grävningarna på Björkö var slut för säsongen. Eftersom fynd- platsen låg inne i skogen, utan kontakt med fornlämningar, utgick en belöning. Tack vare den blev Anders Lund i ett slag en jämförelsevis rik man. Hjalmar Stolpe hade varit på Björkö under tre säsonger och engagerat många invånare på Björkö och Adelsö i sina undersök- ningar. Människorna var troligen vid det här laget väl medvetna om att hittelön inte utgick för fynd som gjordes vid utgrävningarna i Svarta jorden. Så var exempelvis fallet med den större silverskatt på drygt 2 kg, som Wärner från Adelsö hittade vid grävningarna 1872. Hans betalning blev bara den vanliga lönen för dagsverket. Anders Lund var i det avseendet lyckligare lottad. Hans hittelön uppgick nämligen till 1 425 riksdaler riksmynt och utbetalades den 24 november 1874. Det var en ansenlig summa pengar och motsvarade drygt två och ett halvt Grönsöguldet. Foto Bengt A Lundberg, RIK. årsverk för en trädgårdsarbetare. I Historiska museets handlingar finns ytterligare uppgifter som berättar att fyndet gjordes i Sivert Björklunds skog på den del av Björkö något märkligt. Samtidigt kan det vara så att man på Historiska som kallas Grönsö. Grönsö är idag Björkös södra del, men var tidigare museet särskilt frågade Lund om det funnits fornminnen i närheten av en egen ö, skild från Björkö genom ett smalt sund som långsamt fyndplatsen och att det är därför han är så tydlig på den punkten. grundades upp mot vikingatidens slut. I fyndhandlingarna står att Sanningen lär vi aldrig få veta. Version står mot version. Vad som stubben där Lund hittade guldet hade tillhört en gran som vuxit invid är säkert är att Lund fortsatte att arbeta för Hjalmar Stolpe även en större vit sten. När granen blåst omkull, hade den ryckt med sig grävningssäsongen 1875. Senare flyttade han till Adelsö. Enligt uppgift guldarmringarna som varit nedgrävda vid stenen. Sedan hade hela från Linnéa Kulle Lindblad, Ekerö köpte han 1892 en gård i byn Hallsta härligheten legat i dagen i flera år. Platsen låg, berättar man, inte långt för den hittelön han fick för guldfyndet. Under den tid Lund bodde i från skogsvägen från Grönsö hagar. Det här är den officiella historien Hallsta levde historierna om honom och hans stora fynd vidare. om guldfyndet från Grönsö och man kan läsa om händelsen i Histo- Kanske var det någon av dessa berättelser som kom till tidningen Vårt riska museets olika handlingar. Lands kännedom. 1901 skriver F Strut: “Så fann en gång en vedhug- Men ute i Adelsö socken har det pratats... Folk trodde inte på Anders gare, som fälde ett träd, så att rötterna blefvo synliga, ett guldarmband Lund – de sa att han inte kunde visa upp fyndplatsen, att han inte i form av en orm, hängande på en av dessa. Mannen fick en stor summa hittade någon rotvälta. Istället trodde man att Lund funnit guldet vid penningar för detsamma af Nationalmuseum i Stockholm, där det ännu utgrävningen i Bystan, alltså Svarta jorden. Men för att få hittelön finnes att beses.”. diktade han historien om hur guldet hittades på rotvältan. Började folk prata om detta redan kort efter det att fyndet gjorts? Det vet ingen. TORUN ZACHRISSON Hjalmar Stolpe, som fortsatte sina grävningar på Björkö uttrycker inga tvivel om guldfyndet från Grönsö. Det gör inte heller Gustaf Hallström som var på Björkö varje sommar mellan åren 1896 och 1913. Kanske talade folk redan då om fyndet, men pratet stannade måhända sockenbor emellan och till dessa räknades förstås inte herrarna Stolpe Hjalmar Stolpe, fil kand i zoologi, fotograferad vid 30 års och Hallström. Under 1900-talet har den folkliga versionen om det stora ålder, efter att han första gången kommit till Birka för att leta guldfyndet varit den allmänt accepterade i Adelsö socken. efter bärnsten med insekter i. Det han fann var mörka, tjocka Är talet om Lund och hans fynd då bara löst prat, ett utslag av den kulturlager som innehöll mängder av djurben, och föremål berömda svenska avundsjukan, eller har det något fog för sig? Ja, det t ex en kam och ett bryne. För att undersöka vad detta lär vi aldrig riktigt säkert få veta. Men det finns lika mycket som talar för att den folkliga versionen är den rätta som att den officiella är det. berodde på började han följande år systematiska utgrävningar Varför säger Lund exempelvis att fyndet såg ut som om det legat på samtidigt som han skrev ned sina observationer i en liten stubben i flera år? Guldet förblir ju opåverkat av väder och vind och kan anteckningsbok. På detta sätt inleddes ett arkeologiskt inte ha gett annat än ett glänsande intryck. Han säger vidare att platsen pionjärarbete som pågick till 1895 och som har gett är låglänt, men vid en genomgång av lagaskifteshandlingarna för eftervärlden ovärderlig kunskap om vikingatiden och Birka, Björkö by finns ingen låglänt mark förtecknad i Sivert Björklunds landets första stad. (Storegårdens) skog. Detta och det faktum att Lund så tydligt uppger att platsen inte har någon kontakt med fornminnen eller ruiner, verkar 12 HISTORISKA NYHETER Vikingatidens

Kvinnofigur i silver från Birka. Foto Gunnel Jansson, RIK. kvinnodräkt

Vi vet ganska litet om hur folken i Dräktfragment från gravar eposet (beagas) som en framstående rang- Norden var klädda under Innan man i Norden under 1000-talet defi- symbol. Drottningen ifördes cappa, tunika nitivt gick över till kristna begravnings- och gördel med guld och ädelstenar, dia- vikingatiden. Samtida bilder av seder med särskild svepning, begravde dem och armillae. Detta är i själva verket dräkten är sällsynta. De viktigaste är man sina döda i dräkt med smycken och den traditionellt frankiska hovdräkten. de bekanta bildvävnaderna från vapen. Det betyder att de dräktfragment Ett av de få i original bevarade exemplen Oseberg, gotländska bildstenar, små som finns bevarade i stort sett alla kom- har påträffats i den frankiska drottning mer från rika gravar med mycket metall, Arnegundas grav under kyrkan S:t Denis i figurframställningar i metall osv. anlagda för de välbärgade i befolkningen. Frankrike (ca 565–579 e Kr ). Här finns Men eftersom de alla är starkt I kvinnogravarna hittar man då vanligen över- och undertunikan, den purpurröda schematiska och svårtolkade, ett spännbuckelpar som hört till kjolen, ett färgen, de guldbroderade manschetterna. tredje spänne från ett överplagg (kappa Och förebilden till denna dräkt är i sin tur kan de inte ge sådana detaljerade eller mantel) och ibland ett fjärde spänne hämtad från det lysande kejsarhovet i informationer som är nödvändiga för som suttit i särkens halssprund, samt di- Justinianus och Theodoras Ravenna i Ita- en rekonstruktion. verse småredskap som sax, kniv, synålar, lien.

toilettredskap osv. Kläderna är tecknade av Inga Hägg.

De skriftliga källorna är också knappa. I frankiska och angelsaxiska krönikor Hov- och furstedräkt finns vissa uppgifter och i några arabiska Ett av de rikaste vikingatida fynden med reseberättelser beskrivs skandinaver och dräktlämningar är den norska båtgraven deras klädedräkt. Men problemen att iden- från Oseberg i Vestfold. Två kvinnor hade tifiera de plagg som nämns är flera, och det begravts här: en förnäm dam – säkert en är svårt att tyda de många gånger motsä- furstlig person – och hennes tjänarinna. gelsefulla och dunkla utsagorna. De ara- Den förnäma kvinnans dräkt bestod av en biska reseberättelserna, som i viss mån cape eller ärmlös mantel i finaste röda bör ses som religiösa propagandaskrifter, diamantkypert, en övertunika, likaså av är dessutom präglade av en medveten strä- röd mycket fin diamantkypert, och där- van att framställa de nordiska (icke- under en röd undertunika av mycket fint muhammedanska) främlingarna som linne med sidenapplikationer och silkes- ociviliserade, smutsiga och sedeslösa bar- broderier. Hennes huvud var höljt i vit barer. De äldsta kristna krönikorna som En rikt nyanserad kultur linneslöja. Den andra kvinnan i Oseberg- skrevs på uppdrag av den missionerande Ändå finns det andra vittnesbörd som lå- graven bar ett slags ytterplagg av diagonal- romerska kyrkan är inte mindre tenden- ter förstå att vikingarna hörde till de civi- kypert och innanför det en undertunika av tiösa i sina jämförelser mellan hedningar liserade folken. Deras samhälle var blå diamantkypert med applikationer av och kristna. Också dessa källor är därför skiktat på olika befolkningsnivåer. En be- blåfärgad linneväv. Också hon bar en vit av tvivelaktigt värde när det gäller skrivning finns bevarad i den fornnor- slöja på huvudet. Båda dessa kvinnodräk- vikingarnas civilisationsnivå. Men just diska Eddadikten Rigsthula, som skildrar ter är dyrbara – den förnäma kvinnans denna ’’barbariserande’’ bild har nordbo- hur guden Heimdall var stadd på vandring dräkt dessutom i många avseenden konti- rna själva i missionens spår tagit över, och och gästade tre olika hem. I det första hem- nental – och på så sätt inte representativa Gravfynd i Birka man kan säga att den på sätt och vis ännu met bodde ett ’’åldersgrått par’’. De var för vikingatidens kvinnodräkt i Norden. Till helt nyligen, då delar av enklare klä- idag präglar vår föreställning om viking- trälar. Det andra hemmet var välbärgat. Bland annat saknas här de typiskt skandi- desplagg hittades vid undersökningar i arna som vilda och råa barbarer. Här bodde bönder. I det tredje bodde jarlar. naviska spännbucklorna. hamnen i Hedeby på tidigare dansk mark, Här tar textfragmentet slut. Heimdall be- Rester av liknande ’’internationella’’ har textilfragmenten i de rika gravarna i sökte sannolikt också kungen vid hans furstinnedräkter har hittats i sydskandi– Birka spelat den största rollen för känne- hov. Också de materiella lämningarna be- naviska kvinnogravar från vikingatiden: domen om dräkten i Norden under kräftar intrycket av vikingarnas rikt ny- i Hvilehøj och Hørning, Randers Amt i Dan- vikingatiden – för vissa frågor gör de det anserade kultur. De var framgångsrika mark och i Hedeby vid Schleswig i nuva- fortfarande i högsta grad. I omkring 180 av handelsmän och hade diplomatiska för- rande Nordtyskland. De anknyter direkt Birkas gravar fann man textilprodukter bindelser med de ledande furstehoven i öst till en äldre exklusiv dräkttradition. Det är av enastående kvalitet: lätta kamgarns- och väst. i grund och botten samma dräkt som tyger, linne och siden, band, broderier och Den viktigaste källan för kännedom om Ermoldus Nigellus i sin krönika skildrar knutbårder av guld, silver- och silkestråd. dräkten från denna tid är det arkeologiska från den danske kungens Harald och hans Till den förnäma kvinnodräkten hörde materialet från utgrävningar, där tyvärr drottnings dop år 826. Harald fick vid detta också här en över- och en undertunika, textilier hör till de mycket sällsynta fyn- tillfälle som gåva av Ludvig den Fromme ofta av finaste diamantkypert. Den fina den. Textilt material kan i regel motstå en guldkantad purpurfärgad chlamys, ett övertunikan, öppen fram och med applika- förmultningen i jorden bara i sådana fall ädelstensbesatt praktbälte, en gyllene tioner av siden, kan påvisas i närmare ett då det har kontakt med silver, brons eller mantel och andra plagg. Särskilt viktiga 30-tal (40%) av Birkas kvinnogravar med järnföremål. Korrosionen från dessa me- var armillae, manschettliknande arm- bevarade textilier och undertunikan med taller har nämligen en konserverande ef- prydnader med bårder av guld. Sådana brickband i 23 gravar. Brickbanden har fekt på organiskt material. ’’armringar’’ finns omnämnda i Beowulfs- inslagstråd av silver som framställts på Smyckeuppsättning från Birka med ovala så sätt att man i flera etapper drog den kjolar av ytterst fin diamantkypert. I flera spännbucklor, likarmat spänne och pärlor. mjuka metallen genom successivt allt min- av kvinnogravarna fanns dessutom rester Foto Gunnel Jansson, RIK. dre hål i ett s k tråddragningsinstrument. av en linnesärk som särskilt i 800-tals- Den färdiga tråden i Birka har en diameter gravarna var slät – i de från 900-talet ofta av 0,15–0,30 mm. Huvudbonaden var av mycket fint rynkveckad. Den rynkveckade samma exklusiva material. linnesärken har av gravfynden att döma säkert bara burits av medlemmarna i de förnämsta familjerna. Bekräftelse ger Spännbucklor sannolikt skildringen i Rigsthula av I nästan alla de rika kvinnogravarna Heimdalls besök vid jarlens hov. Jarlens fanns två spännbucklor. Rester från kjo- hustru var sysselsatt med att ordna är- lens hängslen var ofta bevarade runt nå- marna på sin dräkt: ’’enn húskona hugdi at larnas baksida. Av rent funktionella skäl ormom, strauc of ripti, sterti ermar’’ . Inne- är naturligtvis spännen på den platsen i börden i det understrukna är oklar, man dräkten inte nödvändiga, det finns andra läser ibland ’’stärkte’’, ibland ’’sträckte’’. och betydligt enklare konstruktioner när Grundbetydelsen av verbet ’’sterta’’= det gäller att fästa kjolens hängslen. Men ’’vecka, få att stå i upprätta veck’’. Sanno- spännbucklorna var inte bara till för att likt berättar Heimdall, att jarlens hustru hålla hängslena på plats. I dem var också var i färd med att lägga särkens linne i små pärlband, kedjor, hängprydnader, nycklar, fina veck. Denna särktyp är ny i den nordi- knivar och andra småredskap fästade. Till- ska fyndmiljön. Men rester av liknande sammans vägde dessa föremål ofta nära plagg finns i den förnäma dräkten i sydös- två kilo. Ju rikare familj, desto tyngre tra Europa inom det forna Kievrikets spänneuppsättning. bysantinskt färgade kulturområde. Där Ibn Fadlan berättar: ’’Hver av kvinnene finns också dräktprydnader av guld- och deres har på brystet sitt en beholder som er silvertråd som framställts på samma sätt bundet fast, og er av jern, av solv, av kobber som de i Birka. Medan de mest lysande eller av gull, alt etter størrelsen og verdien dräktfynden från Väst- och Sydväst- av mannens formue. På hver beholder er skandinavien anknyter till den frankiska det en ring, i hvilken der er en kniv, som hovdräkten, är alltså den östskandinavi- også er bundet fast på brystet. Om halsen ska starkt präglad av de praktfulla dräk- har de halsringer av gull og sølv. For når terna vid furstehoven i Kiev och Bysans mannen er eier av ti tusen dirhams, lager med vilka särskilt Birkavikingarna hade han en halsring for hustruen sin. Når han nära förbindelser. har tyve tusen, lager han to halsringer. Og på den måten får hustruen en ny halsring Den välbärgade kvinnans dräkt for hver ti tusen dirhams som mannen Till skillnad från de exklusiva, internatio- øker sin formue med.’’ nellt präglade dräkterna i Oseberg, Materialet i hängselkjolen var rips- Hørning, Hvilehøj m fl har de lika exklu- liknande tuskaftsväv i ylle eller fint tu- siva och internationellt präglade Birka- skaftat linne. Ännu vanligare var dock dräkterna också vissa klart skandina- 14 viska inslag, framför allt i kvinnogravar- dra ägarinna helt enkelt fästs över axlarna nas spänneuppsättningar. Men denna typ genom att hängslena knutits fast direkt i av dräktspännen hörde även till den väl- framstycket. Undertunikan i den enkla bärgade kvinnans, bondhustruns, dräkt i dräkten var av kraftigare ullgarn, framför Skandinavien. De var inte bara en status- allt av fårens värmande och tunnfibriga symbol (jfr Ibn Fadlans beskrivning) utan bottenull. Liksom i den förnäma dräkten också en praktisk lösning på problemet att var den vävd i tuskaft. För övertunikan förvara och hålla tillgängliga de små- och sjalen användes särskilt gärna enkel redskap som behövdes i de dagliga syss- naturfärgad diagonalkypert av vadmals- lorna. typ. Också bondhustruns hängselkjol var of- tast av ylle i diamantkypert eller ripsartad tuskaftsväv med band- eller prydnads- Att rekonstruera vikingatidens snodd längs sömmar och fållkanter. En kvinnodräkt särk eller undertunika bars under häng- Mot denna dräkthistoriska bakgrund är selkjolen. Den kunde vara både av fint ylle det lätt att förstå att en rekonstruktion av och av linne i tuskaftsbindning . Utanpå ’’vikingatidens kvinnodräkt’’ egentligen särk och hängselkjol hade hon vanligtvis är omöjlig att utföra. Det fanns en mång- en kyrtill (kjortel), dvs en övertunika som fald plagg och textiltyper, en rik variation var öppen framtill på samma sätt som en av färger, mönster, material, dräkt- modern kappa. Den kunde vara av spännen osv. De flesta variationerna visar diamantkypert men också ofta av diago- de exklusivaste och samtidigt mest inter- nalväv. Tillsammans med övertunikan el- nationella dräkterna, som bars av ler i dess ställe bars en varm sjal av ylle i jarlarnas hustrur, av furstinnor och hov- någon kypertbindning, vanligtvis dia- damer. Men de är inte representativa dräk- mantkypert eller diagonalkypert. ter för nordisk vikingatid. I stort sett består alltså den välbärgade De fattiga kvinnorna i Skandinavien, bondhustruns dräkt av samma plagg som trälens hustru och med henne likställda, den förnäma hovdamens. Skillnaden lig- bar inte heller en typisk skandinavisk ger i första hand i materialen och i dräkt- klädde sig i pälsbrämad övertunika, del mer exklusiva dräktlämningar från dräkt. De gick klädda i plagg som de efter ens spänneuppsättningar. Bondhustrun prydde bondhustrun kanterna på sin tu- Hedeby hamn. Från detta fyndkomplex råd och lägenhet förfogade över: t ex en hade inga hela plagg eller prydnadsdelar nika med ’’pälsimitation’’, färgad kypert- kommer ett hängselkjolfragment som sä- undertunika och en sjal över axlarna när av siden i sin dräkt och inte heller brick- väv med lugg. kert ursprungligen hört till en välsituerad det var kallt, eller kanske bara en hängsel- band med inslag av ädelmetalltråd. Men kvinnas dräkt. Yllematerialet och väven kjol–utan spännbucklor–vid varm tempe- linne, som i Skandinavien fortfarande un- är av utmärkt kvalitet. Men när kjolen blev ratur och hårt arbete. En komplett dräkt der vikingatiden hörde till de exklusivare Den enkla kvinnodräkten nött och trasig har sannolikt en trälkvinna med alla delar hade de säkert bara i undan- textilmaterialen, användes alltså också i Det är mycket troligt att även de sämre fått överta den. Kvinnorna på samhällets tagsfall. Dräktspännen och prydnader denna mer anspråkslösa dräktvariant. En lottade i samhället, liksom trälkvinnan i lägre nivåer ägde inga dräktspännen. Men hörde till den fria bondhustruns dräkt lik- huvudbonad hörde till den furstliga Rigsthula, haft en dräkt som bestod av eftersom de inte heller ägde pärlband och som finare tyger i olika färger och väv- kvinnodräkten men saknas i bond- undertunika, övertunika, hängselkjol och prydnadshängen eller småredskap att tekniker. hustruns dräkt av fynd och samtida dräkt- sjal av grövre material. Fragment av så- bära med sig, behövdes inte spänn- bilder att döma. Medan jarlens hustru dana plagg har hittats tillsammans med en bucklorna. Hedebykjolen hade av sin an- INGA HÄGG I smyckeverkstaden Vi kan tänka oss att en av kvin- skall kunna tas ut. Mäster kan norna i staden kommer till brons- konstatera att ännu en gjutning gjutarmäster och beställer ett har lyckats och lärlingarna kan par nya ovala spännbucklor. Med ta vid med att med järnfilar och sig har hon kanske ett par gamla brynen av skiffer fila och slipa bronssmycken. Dessa tas om- bort gjutskägg och annan rest- hand av gjutarmästers lärlingar, metall från spännena. Avslut- klipps upp och smälts om till en ningsvis förses spännena med eller ett par barrar. Eventuellt var sin järnnål som någon av iblandas något litet bly för att lärlingarna tillverkat. I vissa fall sänka smälttemperaturen och få kunde gjutarmäster låta förgylla smältan att rinna lättare. Under spännena eller förse dem med tiden tillverkar mäster gjut–for- dekor eller beslag i silver, allt ef- marna av sandig lera – en för ter kundens önskemål. Att man varje spänne. Först lägger han även har hanterat ädelmetaller lera på gjutförlagan och formar har vi klara bevis för genom spår till gjutformens överskal och lå- av guld och silver i degelfrag- ter det torka. Därefter tar han menten. loss förlagan, lägger ett stycke yl- Det avfall som blev kvar efter letyg i det konkava hålrummet gjutningen, gjutformsfragment, och fyller därefter hålrummet trasiga deglar o dyl, har slängts med lera och låter även det torka. Likarmat spänne från Birka, s k Ljønesspänne. Foto och © Carl O Löfman. strax utanför huset eller i de in– Sedan bränner han gjutforms- tilliggande passagerna. Det visar halvorna så att leran stelnar och att man var mån om att hålla rent blir hållfast. Innan han skall lingar, och läggs i en degel av en staden och ställt ned dem, med omöjlig att hälla ur degeln. Pro- på arbetsplatsen. De få fragment gjuta spännet för han ihop form- viss storlek. Vi vet att det finns lätt lutning, i gjutarlådan som är ceduren upprepas med den andra som lämnats kvar i verkstaden halvorna och bakar in dem med olika storlekar på deglarna, troli- fylld med sand. När mäster ser att formen och nu återstår väntan... har trampats sönder i sina ett tunt lager lera. På så sätt tätar gen beroende på vilken metall smältan är klar att hälla i for- Blev gjutningen lyckad, var for- minsta beståndsdelar och har han formen så att smältan inte som skall smältas. Deglarna marna, plockas deglarna ut med marna tillräckligt varma, har inte varit i vägen. rinner ut. ställs i härden och metallen en lång pincettliknande tång, och metallen flutit ut jämnt i formen? Under tiden har en barr klippts smälts. Under tiden har arbetsla- snabbt! hälls smältan i formen. När formarna har kallnat TORBJÖRN JAKOBSSON upp i mindre bitar, vilken storlek get värmt gjutformarna, sanno- Han har sju sekunder på sig plockas de upp ur gjutarlådan och hur mycket vet mästers lär- likt i lerskålarna utanför verk- innan smältan kallnar och blir och slås sönder för att spännet HISTORISKA NYHETER 15

Råmaterial: En silverbarr, 5 centimeter lång. Foto Torbjörn Jakobsson.

Bronsgjutarens verkstad

Vid Birkagrävningen kom en tomt i dagen som som satt myror i huvudet på oss. Den består av fragment av gamla smycken och annan bronsskrot, silversmycken och inrymt en bronsgjutarverkstad. Där har verksamhet hårt bränd lera. Utvändigt kan man ibland se avtryck efter andra ädelmetaller etc. Här kan vi söka förklaringen till de pågått i ca 80 år, från slutet av 700-talet till mitten tänger och invändigt finns avtryck av vad som verkar vara mystiska fragmenten. av 800-talet. stavar som bundits ihop med snören alternativt gräs. En Skrotet klipptes upp, bakades in i fuktig lera och lades på materialgrupp av samma slag har observerats bl a i Ribe, härden. Metallen smälte och hälldes upp i barrgjutformar. På tomten har vi funnit hål efter störar, troligen för Birkas danska motsvarighet, men några förklaringar till Lerhöljet var nu förbrukat och kasserades. Det enda som flätverksväggar: spåren efter en byggnad på ca 6x6 meter. vad det kan vara finns inte. visar vad som hade smälts är avtrycken som uppstod när Inuti fanns en stor härd och intill härden hittade vi ett Dessa fragment hittades i stort antal i avfallslagren föremålen bakades in i den fuktiga leran. De barrar som område med sand som sannolikt använts som gjutarlåda. runtom gjuteriverkstaden. Ibland har de bronsrester gjutits kunde antingen säljas vidare eller användas för Utanför byggnaden påträffades ett område täckt med lera inuti. De är med andra ord en restprodukt efter någon verkstadens egen produktion. som har använts som arbetsyta. På detta område har man verksamhet som har att göra med smältning av metall. anlagt ett antal ovala skålliknande försänkningar som Men i vilket led i hanteringen? Hantverkarnas sociala ställning när de påträffades var hårdbrända och i ett fall fylld med Metallhantverket, formandet av den hårda och stela me- aska. Främst i passagerna, men även utanför, hittade vi Skrot blev spännbucklor tallen till olika föremål, yrkeshemligheterna och arbetet i stora mängder avfall som slängts ut från verkstaden. Gjutarmäster och hans arbetslag tillbringade nog vin- den mörka verkstaden har bidragit till att omgärda Mycket litet avfall hittades inne i byggnaden och det som tern, då inga handelsskepp kom upp till Mälaren, med att bronsgjutaryrket med mystik och möjligen tillskriva det hittades var mycket finfördelat. tillverka ett mindre lager av olika föremål, kanske ett övernaturliga krafter. Vi kan tänka på den nordiska myto- Byggnadens utseende och material säger oss att detta antal ovala spännbucklor, likarmade spännen, hängen login och smeden Regin i sagan om Sigurd Fafnesbane. var ett hus som förmodligen fick byggas om efter en period etc. Dessa kunde de avyttra i samband med vinter- Bronsgjutarnas sociala ställning i samhället har nog varit på mellan 10 och 20 år, kanske ännu kortare tid. Även marknaderna i Birka eller sälja på våren sedan isarna gått likartad, dvs synnerligen betydelsefull. tomtens placering, nära vattenbrynet, skvallrar om den upp och de första handelsfartygen öster- eller söderifrån fara verksamheten utgjorde för den kringliggande bebyg- anlände. I samband med dessa handelstillfällen kunde de TORBJÖRN JAKOBSSON gelsen. Bränder i dessa tätbebyggda städer var förödande nog också se till att fylla upp sina lager av råmaterial – och kunde utplåna flera kvarter. Om elden bröt lös inne i verkstaden kunde det vara en fördel att det var enkelt att bygga upp huset igen. Den omedelbara tillgången till vatten från Mälaren kunde vara avgörande för att hindra Gjutformsfragment till oval spännbuckla. Foto Torbjörn Jakobsson. att elden spreds till de intilliggande tomterna och kvarte- ren.

Bronsgjutarna Hantverkarna som arbetade på denna tomt ägnade sig främst åt att tillverka smycken avsedda för kvinnor: ovala spännbucklor, likarmade spännen, beslag, nycklar, hän- gen av olika slag etc. Det vet vi främst tack vare avfallet. Avfallet berättar även att dessa personer var skickliga yrkesmän. Materialkännedomen vad gäller urvalet av leror, olika för deglar och för gjutformar, form- och mönsterkänslan vid tillverkningen av smyckena och framför allt kunskapen om de olika metallernas egenska- per och smälttemperaturer, talar om att de inte var amatö- rer utan verkliga yrkesmän.

Vilka arbetade i verkstaden? Sannolikt var det fler än en person som arbetade i gjuteriet, vi kan gott anta att det var ett familjeföretag: gjutarmäster, kanske familjefadern, som till sin hjälp hade ett antal lärlingar (bröder/söner) indelade i rangord- ning beroende på erfarenhet, ålder och på hur svåra arbetsmomenten kunde vara. Fyndmaterialet avslöjar att ett flertal arbetsmoment har utförts. Vi har hittat degelfragment, gjutformsfragment, bitar av brons i olika former, och även en materialgrupp På de flesta boplatser och medeltid upphör traditionen att med röd åttslinga”. I 800-tals- bära glaspärlor mer eller mindre. lagren dominerar dragna blå pär- gravfält från vikingatiden Kristendomens utbredning i lor, osv. Genom att jämföra olika Skandinavien är med all säker- pärltyper stratigrafiskt, dvs hur påträffas mängder av het orsak till detta. de förekommer i jordlagren, kan glaspärlor i olika färger och man se under vilken tidsperiod 6000 glaspärlor några var vanligare än andra och former. Pärlor var en viktig Vid utgrävningen 1990–1995 i på så vis få en datering av de olika Birka har man på ett ca 300 kvm pärltyperna. Med hjälp av detalj i kvinnodräkten och stort område med ett ca 1,8 m Birkagrävningens resultat kan hade med all säkerhet ett tjockt kulturlager påträffat ca arkeologerna göra en relativ da- 6000 glaspärlor. Mängden pärlor tering av pärlorna från boplatser stort symboliskt värde. var relativt jämnt fördelad i det och kvinnogravar i Mälardalen. undersökta området både hori- Glaspärlor var en betydande sontellt och vertikalt, men man handelsvara under vikinga- I Danmark, Norge och Sverige kan tydligt se att pärlorna skiljer tiden, stora mängder såldes och bar kvinnorna en eller flera pärl- sig åt i färg och form beroende på köptes i Birka. De pärlor som på- rader mellan spännbucklorna, i vilken nivå de har påträffats. I träffas har tappats eller kasse- de två broscherna på bröstet. I de äldsta lagren, dvs de som re- rats och representerar bara en Finland bar kvinnorna pärlor i presenterar slutet på 700-talet, bråkdel av dem som en gång pas- en eller flera snoddar runt hal- påträffades bl a två typer som serade Birka. Att Birka hade sen. Antalet pärlor kan variera inte förekommer i de yngre lag- starka handelskontakter åt öster från ett tiotal till flera hundra ren, getingpärlor och “vita pärlor syns tydligt i pärlmaterialet. pärlor. De hittas i både brand- gravar och skelettgravar. En- Getingpärlor gjorda i staden Ribe. Foto Kenneth Svensson. staka glaspärlor har även påträf- fats i mansgravar, men aldrig i ett sådant sammanhang att de kan ha burits som smycken. Trots att pärlkombinationen var indivi- duell, kan arkeologerna se en ten- dens i materialet. Under olika tidsperioder var vissa pärlor mer populära än andra. Det är svårt att säga om detta berodde på modeskiftningar eller på vad marknaden hade att erbjuda. Mot slutet av vikingatid/tidig

Glaspärlor Glaspärlor från Birka. Foto Gunnel Jansson, RIK.

Cirka 80% av pärlorna är tillver- bör en sådan finnas. Glasavfall kade i östra Medelhavsområdet bar man inte omkring eller an- (Bysantinska riket) eller i Kali- vände i något annat samman- fatet. Övriga är av västeurope- hang, utan det har med all säker- iskt eller skandinaviskt ur- het följt med den vanliga sop- sprung. hanteringen. Avfallshögarna an- Men med all säkerhet var pär- vändes till att fylla ut ojämnheter lor som var tillverkade i de mest i gatorna eller som fyllnads- komplicerade och tidskrävande massor i hamnområdet. Själva teknikerna mest värdefulla. Det glaset kunde man inte framställa går knappast att jämföra de enk- utan det importerades i form av laste pärlorna med de mest avan- råglas, glasstavar och glasmosa- cerade. Mosaikpärlor är den pärl- iker (tesserae). Större delen av typ som är svårast att tillverka. råglaset kommer troligen från Åhus i Skåne och Ribe i södra De representerar mindre än 1% norra Italien, som var ett av de Jylland var de enda handels- av de pärlor som påträffats i mest betydande områdena för platserna i Skandinavien som Birka. Även i gravarna är glasproduktion vid denna tid. hade pärlmakare som tillverkade mosaikpärlor mycket ovanliga. Lokalt tillverkade pärlor är enkla pärlor för både en lokal marknad Lindade pärlor. Foto Kenneth Svensson. Den tid och yrkesskicklighet som enfärgade transparenta, gula, och för export. Under första hälf- ligger bakom tillverkningen av gröna och blå. De lokalt tillver- ten av 700-talet tillverkades på en mosaikpärla, antyder att en kade pärlorna borde ha domine- dessa platser först och främst blå sådan bör ha haft samma vikt- rat handeln men bara några få lindade enfärgade pärlor och blå värde som guld. Enstaka glas- procent av pärlorna är tillver- lindade mångfärgade pärlor med pärlor har påträffats i silver- kade i Birka. En så efterfrågad vågbandsmönster eller i reti- skatter och det är inte uteslutet vara borde ha lockat Birkas pärl- cellateknik (= pärlans yta om- att pärlor även har kunnat vara makare att försöka slå sig in på spunnen med glastråd i avvi- ett betalningsmedel. marknaden. Förmodligen var kande färg). Birkas pärlverkstad aldrig av den Kunskapen om glas och olika Pärltillverkning i Birka storleken att den kunde produ- tillverkningstekniker var med Det finns tydliga bevis för att cera den mängd pärlor som be- all säkerhet en yrkeshemlighet. man tillverkade glaspärlor i hövdes för att möta efterfrågan. Traditionen att göra glaspärlor Birka. Under 1990–1995 års gräv- har aldrig varit riktigt stark i ning hittades ett flertal glas– Pärlmakarens hemlighet Norden. Först under vendeltid smältor och avfall från pärl- För att göra de mest komplice- började hantverket sprida sig i tillverkning. Det finns inget om- rade pärlorna krävdes en riktig Skandinavien. råde i själva schaktet som kan mästare. En skicklig hantver- relateras till en pärlverkstad, kare kunde troligen bara göra en ULF KJELLÉN men någonstans i omgivningen mindre mängd pärlor per dag. 18 HISTORISKA NYHETER Till mjöd och vin

Trattbägare och andra dryckesglas från Birkas kammargravar.

Vid utgrävningarna i Birkas stadsområde fann vi Varifrån kommer glaset? hundratals små fragment av glaskärl. Har glas Det finns inga säkra belägg för att glas har tillverkats i Sverige förrän på Gustav Vasas tid. Glaskärlen från Birka importerats till Norden som hela kärl eller har man är av samma typer som glaset från samtida nordväst- importerat kärlfragment för att använda som europeiska handelsplatser som Ribe i Danmark och råämne vid pärltillverkning? Vi får utgå från att Dorestad i Holland. Man vet att bland annat trattbägare åtminstone en viss import av hela kärl har tillverkades i Rhendalen och det är troligt att detta område var det största nordeuropeiska produktionsområdet för förekommit, eftersom flera av gravarna i Birka glas under vikingatiden. Här hade glashyttor funnits re- innehåller glaskärl. dan under romarrikets tid och produktionen tycks ha fortsatt efter romarrikets fall. Till Birka kom många före- mål österifrån. I en grav finns en glasbägare som anses Där finns till exempel trattbägare med varierande dekor, vara tillverkad i Persien, men i stadsmaterialet finns inga kärl med form liknande moderna dricksglas och kärl med fragment som kan identifieras som österländska. Glasbägare från grav 649 i Birka. rundad kropp och avsmalnande nacke. Vi vet inte vad man Foto Gunnel Jansson, RIK. har druckit ur glasen, men både öl och vin fanns att tillgå Vem använde glas? för de välbärgade. Utanför Birka har få vikingatida glasbägare påträffats. I staden påträffas också kärl av sådana typer som inte När de förekommer är det ofta i högstatusmiljöer. I saga- förekommer i gravarna. Ett exempel är trattbägarfor- litteraturen omnämns inte glasbägare, däremot finns det made kärl med en mittvulst. Dessa har troligen använts två illustrationer från det karolingiska riket där män som oljelampor. Man kan tänka sig att lampan fästes i en dricker ur trattbägare. hållare på väggen eller hängdes i taket. Den fylldes med När det gäller gravarna i Birka är det emellertid värt vatten och olja och en veke lades att flyta på ytan. Lampor att lägga märke till att glasbägare är fem gånger vanligare med liknande form tillverkades i t ex Egypten från 400- i kvinnogravar än i mansgravar. Även i Norge har man talet och framåt. noterat att glasbägare är vanligare i kvinnors gravar. Var Ett annat kärl, som inte heller finns i gravarna, är små glaset dessa kvinnors privata kärl som de drack ur när det flaskor med en mynningsdiameter på 1,5 cm. Den enda var fest? Hur ett gille kunde gå till beskrivs till exempel i bottenbit som påträffats har en diameter på 3 cm. Små Egils saga när en man som hette Torolv var bjuden till parfymflaskor tillverkades i östra Medelhavsområdet jarlens gille. Jarlen beslutar att man skall dra lott om under romersk tid och när romarriket gick under tycks platserna vid bordet. Man skall dricka tillsammans två man ha fortsatt att tillverka små flaskor i Frankerriket. och två, en man och en kvinna. Egil får platsen bredvid Från Tyskland finns flera exempel på miniatyrflaskor jarlens dotter och den svenska översättningen lyder ’’Så från 400-talet som anses ha använts för mediciner, eller i drucko Egil och mön tillsammans om kvällen och voro vissa fall som behållare för helgonreliker. Även under mycket muntra’’. Ett alternativ är att glasbägaren till- medeltiden förekommer små flaskor som troligen har hörde husfrun i rollen som den som initierar ett dryckes- använts inom alkemin och medicinen. Det är kanske tro- lag. I Beowulf-eposet är drottning Waltheow den som häl- ligare att flaskorna som påträffats i Birka har innehållit sar Beowulf och hans män välkomna och delar ut mjödet parfym eller medicinska blandningar snarare än helgon- och vinet. reliker. Idag finns inget säkert svar på frågan om varför glas- En typ av glas vars funktion är okänd är de enstaka kärl är vanligare i kvinnogravar, men den som föreställer fragment av fönsterglas som förekommer både i staden sig det vikingatida dryckesgillet som en fest enbart för och i en grav. Vid den här tiden användes glasfönster i männen bör kanske ompröva sin uppfattning. Glasbägare från grav 644 i Birka. kyrkor, men inte i bostadshus. Fragmenten påträffas inte Foto Gunnel Jansson, RIK. heller i anknytning till husen på de två utgrävda tom- terna, utan bland avfallet i gränderna mellan husen. ANNA BERGMAN HISTORISKA NYHETER 19 Vintermarknad ’’Äfven på en annan frusen sjö, benämnd Mälaren, medar, som är gjorda av mellanfotsben från ko eller häst. hålles vintermarknad i slutet av februari...”. Olaus Magnus berättar i sin Historia om de Nordiska Folken från 1555 att isläggarna, smorda med grisflott, Som de flesta städer som är anlagda under tidig vikingatid fästes under fötterna och var användbara på blankis. Men hade Birka såvitt vi vet ingen marknadsplats. Ville man eftersom isläggen bara är 2–4 cm bred i vardera änden och saluföra många och skrymmande varor krävdes utrymme smalare på mitten, är det svårt att föreställa sig en islägg och vad var då naturligare än att utnyttja Mälarens is utan en hård träsula mellan fot och islägg som ett skydd för under vinterhalvåret? Till Birka kom säkert samer med foten. I tunna skinnskor utan träsula åker man inte länge skinn och pälsverk som lastats på pulkor dragna av renar, på isläggar, särskilt inte i kyla. Isläggarna kan också ha och andra handelsmän med häst och släde. Råjärn i form fungerat som medar under kälkar eller slädar. av barrar fraktades också från norr. Vi kan utgå från att Eftersom organiskt material som trä och läder bevaras ismarknaden var viktig för handeln i Birka. Det finns inga mycket dåligt i Birkas jord, kan vi inte räkna med att finna bevarade traditioner som talar om att en vintermarknad rester av varken skinnskor, träskor eller filtstövlar. I en av har ägt rum på isen utanför Birka, men in på 1800-talet kammargravarna, där den dödes skelett var välbevarat, fanns det faktiskt fasta isvägar över Mälaren. Det var på låg en isbrodd under vardera hälen. Mannen hade troligen vintern man färdades, när isarna på älvar och sjöar kunde gravlagts iklädd vinterkläder och med en fotbeklädnad bära både människor och djur. Men människorna och med en tjock sula av trä eller läder som broddarna kunde även hästarna behövde utrustning för att ta sig fram på fästas i. Hade mannen gått igenom isen under en vinter- isarna. marknad och drunknat eller finns det andra skäl till att Fynden från Svarta jorden och gravarna i Birka vittnar han fick isbroddar med sig i graven? om vinterfärder. Det vi hittar, förutom isläggar, är broddar Isläggar. Foto Carl O Löfman. av järn och järnspetsar från ispikar. Isläggar är ett slags BENTE MAGNUS Ansgar – Nordens apostel

Karl den Store, frankisk kejsare och framgångsrik Hamburg ödeläggs krigare, ivrade för att även folken i det civiliserade 837 angrep vikingar första gången Hamburg. De återkom Europas utkanter skulle kristnas. Genom lycko– 845 än mer brutalt. Det sägs att det var danerna under samma krig expanderade frankerriket kung Hårek som stod bakom angreppet för att hämnas den mot nordost. Kungen, och senare hans son, frankiske kejsaren som blandat sig i danernas inre ange- kom därigenom i konflikt med nordiska lägenheter. Vikingarna kom överrumplande snabbt, här- kungar, särskilt danernas och svearnas, jade, plundrade och brände domkyrkan och staden innan om makten i Östersjöområdet. de försvann med sitt byte. Ännu en gång förlorade Ansgar allt till vikingar. Med nöd och näppe överlevde han. Några få år efter denna händelse utnämndes Ansgar till Folken i Norden saknade skriftkultur. Muntliga ärkebiskop i det nya ärkebiskopsdömet Hamburg-Bre- berättelser och dikter förde myt och tradition men, som fick i uppdrag att missionera bland de nordiska vidare från generation till generation. Från folken. slutet av 1100-talet började sagorna skrivas ned på Island. De kristna europeerna grundade sig Kyrkan förlorar sin ställning i Birka på den grekiska och romerska antika skriftliga kulturen. I sju år var Birka utan präst. Ärkebiskop Ansgar sände då I klostren och vid furstehoven i England och Västeuropa eremiten Ardgar att återuppta det kristna arbetet i Birka. stod det skrivna ordet, på latin, i centrum. En mängd När Ardgar lämnade Birka stod staden utan kyrklig led- skrifter som belyser förhållanden i Europa på Birkas tid ning. Vid denna tidpunkt var kungen och Hergeir döda. har bevarats till vår tid. Ansgar insåg att han måste vara målmedveten. I samför- Vita Anskarii stånd med danakungen Hårek grundade han en kyrka i staden Hedeby omkring 850. Genom Ansgars försorg fick Ett av dessa dokument är Vita Anskarii, en helgonbiografi kyrkan en kyrkklocka. Denna klocka återfanns på 1970- över Ansgar, Nordens förste apostel. Det skrevs på 970- talet vid arkeologiska utgrävningar i Hedebys hamn. talet av ärkebiskop Rimbert. Man tror att Rimbert besökte Silverkors från Birka, grav 703. Foto Christer Åhlin. I mellantiden återgick Birkaborna till sina gamla gu- Birka tillsammans med Ansgar och att berättelsen bygger dar. Ansgar reste då för andra gången till Birka. Han fick på Rimberts egna upplevelser. Genom berättelsen om träffa kung Olof. Men kungen vågade inte låta Ansgar Ansgar får vi veta något om människor som levde och fartyget av vikingar. Allt gick förlorat. Witmar ville vända förkunna evangelium med hänvisning till det som hänt verkade i Birka på 800-talet, om konflikten mellan gammal om, men Ansgar gav inte upp. Sent omsider och efter stora biskop Gautbert. Sedan ärendet diskuterats på flera ting, och ny tro, och om de politiska förhållandena. svårigheter kom de fram till kung Björn på Adelsö. fick Ansgar löfte att flera kyrkor skulle byggas i Birka och De första missionärerna var beroende av kungligt be- dess omland och att kyrkorna skulle få präster. Så blev det, Vem var Ansgar? skydd för att kunna predika i det hedniska Norden. De men prästerna stannade inte länge. 870 tycks det inte Ansgar var en munk från benediktinerklostret Corvey i måste övertyga stormannaätterna om att Kristus var en längre finnas präster i Birka. På 930-talet vistades ärkebis- Westfalen i nuvarande Tyskland. Han var i 30-årsåldern lika mäktig gud som Tor, Frej och Odin. Kristus hörde kopen av Hamburg-Bremen, Unni, i Birka men han fann när han kom till Birka första gången. Han var en kortväxt, dessutom samman med välmående samhällen, där det att folket fallit tillbaka i hedendom. asketisk man med brinnande tro och stark utstrålning. fanns städer med torg och marknadsplats, rikt Kejsar Ludvig den Fromme utvalde Ansgar att resa till utsmyckade kyrkor och andra stenbyggnader, samt vägar En from och god man Birka då Ansgar under två år hade varit framgångsrik och broar som band samman stad och land. Ansgar var en from man som levde ett enkelt liv. Bön och som missionär i danernas viktigaste handelsstad Hedeby. psalmsång gav honom mod och kraft att predika för hed- Kejsaren mål var nog inte bara att sprida det kristna Ärkebiskop Ansgar ningar, som var fruktade och kända för att plundra och budskapet, utan även att upprätta kontakter i en region Ansgar vistades i Birka i ett och ett halvt år. Han omvände vanhelga både kyrkor och kloster. Ansgar var givmild. vars stormän och kungar idkade handel längs de stora många människor till kristendomen, berättar Rimbert. Han köpte trälar fria och gav allmosor åt fattiga, berättar östeuropeiska floderna. Särskilt kungens hövitsman tycks ha blivit en aktiv an- Rimbert. När Ansgar avled 64 år gammal fick han sin grav hängare av den nya religionen. När Ansgar återvände Resan till Birka i koret i katedralen i Bremen. Där återfanns den på 1970- utnämndes han till biskop i Hamburg. I hans ställe sände talet. Ansgar och hans reskamrat, munken Witmar, for med ett kejsaren biskop Gautbert till Birka. Omkring 837 angreps skepp från Hedeby till Birka, en resa som beräknades ta 20 Gautbert och hans präster av rasande vikingar och för– BENTE MAGNUS dagar. De medförde heliga skrifter och dyrbara gåvor från drevs från staden. Nithard, en ung präst och släkting till Översättning Birgitta Wallstenius kejsar Ludvig till sveakungen. I höjd med Kalmar anfölls Gautbert dödades. 20 HISTORISKA NYHETER

Kokt stekt och grillat

Att försörja Birkas invånare med mat krävde planering och organisation. På Björkö fanns inte möjlighet att odla Braxen eller hålla djur tillräckligt för att alla skulle kunna leva av öns avkastning. Alltså måste man transportera dit nästan Fiskhandlande vikingar allt över vattnet från jordbruk runt Mälaren.

Birkas läge i Mälaren var gädda och i maj–juni för gös och strategiskt för handel med braxen. Färskvattenfisk som fa- I stället för att forsla köttet skinn, hantverksprodukter ren, id, mört, sutare, sik, abborre styckat, fördes levande djur till Birka. På det sättet slapp man och andra förnödenheter och lake är relativt sällsynta. tunga transporter av köttstycken men också för fiske och Vandrande arter som ål, lax och och köttet hölls färskt ända till handel med fisk. öring har vi hittat ganska litet av. dess det nått konsumenten. Till stadens bryggor kom nog dagli- Foto Karl-Erik Granath. Genom de goda bevarande- Import och långväga handel gen båtar med kor, får och en och förhållandena har en stor mängd I fyndmaterialet från Birka finns annan gris. Troligen levde redan Småväxta djur delningen av köttbitarna med fiskben kunnat sållas fram vid få fiskeredskap, t ex sänken, kro- ett antal grisar på stadens gator. Nötköttet kom mestadels från hjälp av vassa knivar. Många ben utgrävningarna i Svarta jorden. kar, ljuster och liknande, vilket Dessa grisar fick ströva fritt om- äldre mjölkkor. Dessa kor var har ett eller flera märken efter Finmaskiga såll har hjälpt oss att kan tyda på att fisken huvudsak- kring och finna sin föda bland mycket mindre än dagens mjölk- hugg eller snitt. I vissa fall har få fram mängder av mycket små ligen importerades och inte fis- sopor och avfall. djur, men de var härdigare och såg använts. Ibland påträffas fiskben. Detta material ger en kades på plats. Sill och torsk fis- tålde bättre kyla och sämre foder. ben, främst skenben från får, med riktigare bild av vilka arter som kades i bräckt vatten. Teoretiskt Matresterna berättar Eftersom de var små gav de ett mindre hål i ena änden. Troli- fiskades i Mälaren på vikinga- kan sill ha levt i Mälaren. Detta Efter ankomsten fördes djuren mycket mindre mjölk och kött. gen har köttet, vanligen en får- tiden än om vi nöjt oss med att gäller däremot knappast torsken upp från bryggan direkt till slak- Utseendemässigt påminde Bir- fiol, hängts upp på en krok för att endast utgå från fiskben som kan som kräver djupt och salt vatten taren i staden. Där skedde slakt kas kor om några av dagens torka. ses med blotta ögat. för sin fortplantning. Malen, som och styckning tämligen snabbt lantraser. Även får och grisar var efter det djuren kommit, efter- mindre än dagens djur. Grisarna Kokt, stekt, grillat som det inte fanns plats för dem i var relativt korta med långa ben, Det är svårt att avgöra hur köttet staden. Köttet såldes till invå- snarlika mindre vildsvin. De tillagats. Man kan förmoda att en narna i ganska stora bitar. I varje flesta grisarna slaktades innan del konserverats genom torkning hushåll lagade man sedan till köt- de blivit helt fullvuxna, dvs före 3 eller saltning. Det kött som ätits tet och efter måltiden slängde års ålder. Ett stort antal mycket färskt har tillagats på en mängd man ut matresterna i gränden, unga grisar har påträffats i ben- olika sätt, kokats, stekts eller där högar med köksavfall låg och materialet. Det kan vara rester grillats. Men det går inte att av- ruttnade. Efter en tid blev bara från festmåltider på helstekta göra vilka delar som blivit till- benen kvar och de kom att lagras spädgrisar. Den stora fårslakten lagade på respektive sätt. Vi vet Lake i Svarta jorden. Det är dessa mat- skedde på höstarna. Man slak- inte heller hur mycket kött varje rester som vi efter 1000 år gräver tade då de lamm som man inte invånare blev tilldelad. Troligen fram och med hjälp av dem kan vi kunde få plats med i stallarna skilde det mellan personer av rekonstruera vad stadsborna åt under vintern. Det var mestadels olika rang och status. Gös, gädda och braxen lever i färskvatten och i bräckt under vikingatiden i Birka. lamm från förra årets kull som Merparten av benen tyder på att vatten, representeras med en- Det tycks som om man mest slaktades. Fågelfångst fisket var lokalt och att samma dast fragment av ett ben. I våra föredrog nötkött i olika former. Under tidig vår passerade ett arter fanns i Mälaren då som dagar finns malen i Sydsverige, Näst vanligast var fläsk och där- Allt gick att använda mycket stort antal flyttfåglar idag. Det är mest ben från gös, men inte i Mälaren. Detta enda efter lamm- eller fårkött. Häst- I stort sett alla delar av slakt- Stockholms skärgård. Genom att gädda och braxen. Årsringarna i lilla fragment kan tyda på lång- kött har bara i undantagsfall djuren togs tillvara. Allt kunde spänna upp nät mellan öar och fiskarnas ryggkotor visar att väga handel. ätits. Av vilda djur förekommer i användas. En kluven fårskalle kobbar kunde man effektivt stora mängder fisk fångats under ~ stort sett bara kött från hare och var en populär maträtt precis fånga in många fåglar på kort tid. lekperioden, dvs i mars–april för LEMBI LOUGAS enstaka rådjur. Märkligt nog har som på dagens Gotland. Till och Dessa ejdrar, alfåglar och andra inte älg jagats för köttet. Det är med klövar och horn nyttjades av sjöfåglar skeppades efter fångst bara älghorn som kommit till sta- hantverkare i staden som gjorde till stadsborna i Birka som till- den, mestadels fällhorn, men skedar och dryckeshorn. Hudar- agade dem på plats. Fjädrarna även ett antal horn från dödade na blev råmaterial hos garvaren. kunde man spara till kuddar och djur. Inälvor och hjärna åts. De kött- bolster. Tusentals fåglar fånga- Under vintern levde man av fattiga delarna från kobenen des årligen och bidrog till lagrat kött. Men på vårvintern (mellanfots- och mellanhands- Birkabornas överlevnad. var det svårt att få tag på kött när ben) kunde snidas till isläggar. förråden började tryta. Man und- Märgen i de stora rörbenen BENGT WIGH vek att slakta på vårvintern efter- värmdes och blev näringsrik bul- som djuren hade stått inne hela jong. Ett stort lårben från en ko Gös vintern och var alldeles för kunde ge litervis med märg- magra för att slakt skulle löna vätska. Hos slaktaren styckades sig. Istället fick man söka efter djuren grovt, oftast med en yxa. I Akvareller av Wilhelm von Wright i Alla tiders fiskar, LTs förlag. kött på annat håll. hemmen skedde den finare upp- HISTORISKA NYHETER 21

Inhemskt tillverkad keramik i Birka. Foto ATA. En kruka, är en kruka, är en kruka

Keramiken utgör en av de större fynd- ersättas av trä och sannolikt är det främst från Kvinnor och krukor grupperna från Birkas Svarta jord med ca sådana som de grova skärvorna härstammar. Det är naturligtvis svårt att svara på vem som 20 000 skärvor. Av dessa kommer ca 75 % från Troligen har även järnkittlar använts, vilket tillverkade dessa krukor, men det är inte osan- den enkla grova och för det mesta odekorerade enstaka exemplar från gravarna vittnar om, nolikt att det var kvinnor. Troligen var de inte inhemska keramik, som var vanligast under men säkert inte i någon större utsträckning då utbildade krukmakare, utan kärlen tumma- vikingatid i Mälardalen. Materialet är mycket järn var en dyrbar råvara. Majoriteten av des upp allt efter de enskilda hushållens behov, fragmentariskt och det är i det närmaste omöj- mynningarna ser ut att härstamma från något som delvis kan förklara den skiftande ligt att säga hur många kärl skärvorna mot- öppna krukor med svagt utåtböjd eller inåt- kvaliteten både vad gäller form och teknik. svarar. Genom att studera mynnings- böjd kant. Godsytan är ofta sot- och eld- Kanske har även barn ibland hjälp till. Jämfö- fragmentens form och tillverkningsteknik påverkad och ganska ofta påträffas inbrända relser kan göras med idag levande naturfolk i kan man få fram mesta eller minsta antal kärl matrester. Dessa har ännu inte analyserats, världen, där det uteslutande är kvinnor som de representerar, men även detta pusslande är men resultat från analyser av keramik från en både samlar in leran, tummar upp och slutli- mycket svårt då skärvorna är små och saknar tidigare undersökning i Svarta jorden visar på gen bränner de krukor hushållet behöver. ornamentik. en slags blodgröt tillagad av bl a djurblod och Även från Danmark finns exempel där de tum- säd. Sannolikt har även mycket annat tillagats made sk Jydepotterna, från vikingatid till som inte bränner fast lika lätt och därför inte idag, tillverkats av kvinnor på samma sätt. Birkas ’’grova’’ keramik lämnat några spår. Vissa kärl med organiska Går vi tillbaka till gravfynden ser vi att Det mest iögonenfallande med den inhemska rester är påfallande små. Kanske rör det sig keramikkärl är dubbelt så vanliga i vikingatida keramiken är just dess grova och här om kärl för tillredning av örtmediciner, kvinnogravar som mansgravar, något som är enkla karaktär, vilken på alla sätt skiljer sig färgpigment eller små mängder av något an- intressant då föremålen kanske även skulle från det högtstående och praktfulla hantverk nat. En enkel kruka med inåtböjd mynning representera den dödes verksamhet i livet. I vi möter inom många andra områden från kan även fungera för förvaring av glödande och med att drejskivan och den verkstads- samma tid. Bara några hundra år tidigare har träkol. Ett sådant glödkärl påträffades nyligen inriktade produktionen senare introduceras, man i Sverige tillverkat mycket fulländade intill en ugn i ett vikingatida grophus på Säby blir kruktillverkning ett manligt hantverk. och rikt dekorerade krukor, så förklaringen bytomt norr om Stockholm. Detta kan bl a ses på grekiska och egyptiska till denna ’’grovhet’’ står knappast att finna i bilder från tiden före Kristus samt nordiska bristande hantverkskunskap. Förklaringen 1400- och 1500-tals målningar. Även masspro- kanske istället skall ses i ljuset av ett material Keramik i gravarna duktion av gjuten keramik har förmodligen som inte bevarats i Birkas jord, nämligen trä. Keramik har även haft en viktig rituell funk- varit en uppgift för män. Sannolikt har träkärl i olika former och sam- tion under vikingatid. Hjalmar Stolpe under- På några kärl finns mer eller mindre tydliga manhang slagit igenom under vikingatid och sökte under slutet av 1800-talet ca 1200 av Bir- avtryck av tillverkarens fingrar. Mikrosko- därmed också i stor utsträckning ersatt kas gravar och påträffade bland mycket annat piskt kan avtrycken analyseras och ge en led- keramikkärlen. Trä är en lätt tillgänglig rå- 750 keramikkärl. Av dessa kan 80% bestäm- tråd till om kärlet tillverkats av en man, en vara och är dessutom lättbearbetat och inte mas till den grova, inhemska typen och övriga kvinna eller kanske ett barn. Inga sådana ana- ömtåligt. Träkärl var vanliga hos allmogen i till olika importtyper. Detta motsvarar ganska lyser har ännu genomförts på Birkamaterialet Norden även långt senare, något som inte alls väl den fördelning vi ser i Svarta jorden. San- och tyvärr är antalet tydliga avtryck så få att märks lika tydligt på kontinenten. nolikt skulle de föremål den döde fick med sig några generella slutsatser inte skulle kunna Utgrävningar i bl a den ryska vikingatida sta- i graven representera livets förnödenheter dras. En liten mängd av de inhemska Birka- den Staraja Ladoga har resulterat i en mycket och verksamhet och ett kärl med mat, ofta skärvorna bär en enkel ornamentik som be- stor mängd bevarade träföremål, som fat, skå- placerat vid den dödes fotända i skelett- står av snedställda tumnagelavtryck på hals lar, muggar och laggade kärl. Övriga föremål gravarna, fick på så vis försörja den döde på eller skuldra. uppvisar stora likheter med Birkas och sanno- ’’den andra sidan’’. Många gånger är det med- likt har de båda platserna haft nära kontakt. följande kärlet mycket enkelt, snett och grovt, ANN-CHRISTINE JOHANSSON Eventuellt har Staraja Ladoga periodvis även och till synes oanvänt innan det har hamnat i varit koloniserad av vikingar. graven. Kanske har det då symboliskt Som kokkärl kan keramiken dock aldrig tummats upp under själva gravritualen? 22 HISTORISKA NYHETER Ljus Skärvorna berättar i vårt hus Hur klarade människorna behovet av ljus under de mörka vinterkvällarna? Inga rester finns av husens väggar över golvnivå eller av taken. Därför kan vi inte säga om husen haft ljusinsläpp.

På sommaren har dörrarna säkerligen fått stå öppna för att släppa in dagsljuset. Det kan vi se spår av när vi gräver ut ett hus vars golv långt ifrån är rent. Med vidöppna dörrar har barn, djur och vindar kunnat fara fram fritt genom huset och lämna Rhenska kannor och annan utländsk keramik från Birka. Foto ATA. skräp efter sig. Under den mörka perioden har det naturligtvis inte varit lika behag- ligt att ha dörrarna öppna och framförallt mycket oekonomiskt ur värmesynpunkt. Birka var ett handelscentrum både i kärlen och inte keramiken i sig. Handels- Emballage för salt Detta betyder att man har behövt skaffa sig för långväga transitohandel och för produkterna medförde även socialt och En delvis annan förklaring får nog sökas ljus på annat sätt. en lokal marknad. Därför finner vi kulturellt utbyte mellan Birkaborna och till införseln av västslavisk keramik, vil- många typer av föremål, bl a keramik de främmande besökarna. ken utgör den i särklass största gruppen av Fönsterglas men inte i fönstren från olika delar av världen. De absolut minsta grupperna av importerade kärl (ca 17 % av den totala Vi hittar skärvor av fönsterglas i Svarta Omkring 20 000 keramikskärvor importkeramik (västeuropeisk, kazarisk keramikmängden och ca 60 % av impor- jorden men så få att det utesluter att glas har tillvaratagits vid Birkagrävningen och arabisk/bysantinsk) har med största ten). Dessa kärl har kanske i första hand använts i fönster på bostadshus. Vi får 1990–1995. sannolikhet kommit till Birka som person- fungerat som förpackning för någon vara. därför anta att de glasskärvor som hittats lig utrustning. Så kan t ex handelsmän En möjlig sådan skulle kunna vara salt. Då har importerats för att smältas ned, använ- Av dessa är ca 75 % skärvor av lokalt till- från Rhenområdet och den stora handels- det inte fanns någon egen produktion av das som utsmyckning eller vid pärl- verkade kok- och förvaringskärl. Den rela- platsen Dorestad i nuvarande Nederlän- salt i den norra delen av Östersjön under tillverkning. tivt ringa mängden främmande keramik derna ha haft med sig kannor och krukor vikingatiden – möjligen med undantag för visar att det inte är fråga om regelrätt med vin eller öl på den långa resan till Åland – får man leta på andra platser. Det Elden gav ljus och värme import av keramiska produkter. Det är Birka. finns skriftliga källor som omtalar expor- Rökhål i taket har naturligtvis släppt in en också så att man inte förrän betydligt terat salt från salinerna i Lüneburg från år del ljus men säkerligen i mycket begrän- längre fram i medeltiden börjar serietill- Finsk keramik 956. Saltproduktion har även förekommit i sad omfattning. Härden har sannolikt hål- verka keramik i Västeuropa. Det troliga är Däremot är det säkert helt andra förutsätt- Frisland, Norge och Halland under tidig lits brinnande för det mesta. Var det inte att den främmande keramiken kommit till ningar som ligger bakom införseln av den medeltid. Den för Birkas del absolut när- för värme, så behövdes elden för matlag- Birka som emballage, personlig utrust- finsk-ugriska och den rysk-baltiska maste säkra saltframställningsplatsen är ning eller som ljuskälla. Förmodligen var ning på handelsskeppen eller möjligen keramiken. Svearnas och Birkabornas dock Kolobrzeg vid den polska Östersjö- den brinnande elden den viktigaste ljus- som gåvor från enskilda handelsmän till naturliga handelskontakter har varit ös- kusten där man producerat salt sedan 600- källan inomhus. mellanhänder eller uppköpare i Birka. terut och inte mot Västeuropa. Den finska talet. Kolobrzeg (Salsa Cholbergensis) keramiken är intressant men vi vet inte omnämns i skriftliga källor i början av Keramik från väst och öst mycket om dess funktion. Det är en mycket 1000-talet men produktionen har kunnat Vi har lyckats spåra keramik som tillver- fin keramik med tunt (ca 5 mm) fint gods beläggas betydligt längre tillbaka i tiden. kats på många olika platser i den då kända och vanligen en hårt glättad yta både på Att man importerat salt till Birka kan inte världen. Det finns exemplar från det kärlets utsida och insida. De flesta kärlen bevisas arkeologiskt men får anses stå karolingiska riket i väster (norra Frank- är reducerat brända, dvs brända utan syre- utom allt tvivel. Snorre ger oss i Olav den rike, Belgien, Tyskland), från Frisland tillförsel, och därför kolsvarta och glän- heliges saga en antydan om att saltet varit (nordtyska kusten), från västslavernas sande. I Finland finns förutom denna en viktig handelsvara redan under område i nuvarande Mecklenburg i östra keramiktyp även en grövre keramik lik- vikingatiden. Där sägs att Olav, efter att ha Tyskland och Pommern i västra Polen. nade vår inhemska. Den fina keramiken tagit kontroll över Roslagen och Åland Foto ATA. Keramik som är typisk för de fenno- är vanligare på gravfält än på boplatser i ’’förbjöd alla färder från Viken till Göta- ugriska folken i nuvarande Finland och Finland och på Åland och bör kanske be- land både med sill och salt. Det blev svårt för traktas som kärl med speciella funktioner, götarna att undvara dessa varor.’’ Två oljelampor Estland är väl representerad. Det finns t ex som behållare för den dödes färdkost I en tid utan kyl och frys har man fått ta Det finns dock ett par fynd från Svarta även formtyper som härrör från de öst- på vägen till Valhall eller Nifelhem. till andra metoder för att förvara sin mat. jorden som ger oss en glimt av att det fun- slaviska stammarna i Baltikum och nuva- Vänder vi åter till Birka kan vi konsta- Vanligast är att man torkat, rökt eller för- nits andra sätt att lysa upp tillvaron. Hjal- rande Ryssland. tera att denna typ av keramik förekommer varat maten i surmjölk. Fördelen med att mar Stolpe fann två oljelampor på 1800- De mest exotiska keramiska produk- både i gravarna och i staden. I den keramik använda salt som konserveringsmedel var talet. De är mycket enkelt utformade. Man terna som hamnat i Birka kommer hela som påträffats i Svarta jorden finns förhål- att maten fick litet smak men framför allt har gröpt ur en lerklump som i mitten vägen från ett område mellan Kaspiska landevis ofta spår av bränning och matres- att köttet blev mört och saftigt. Saltet försetts med en hållare för veken. Lampan havet och Svarta havet. Där bodde kazarer, ter i kärlet. Man har alltså använt transporterades troligen i laggade träkärl fylldes med vatten och tranfett eller olja. ett nomadfolk, under 800–900-talet. De keramiken i dagligt bruk vid matlagning. eller i lerkärl. Några av de olika typer av Liknande oljelampor har använts i Medel- kunde tillverka oerhört fin, högt bränd, Många kärl är hårt glättade på insidan och slavisk keramik som vi hittar i Birka har havsområdet sedan före Kristi födelse. drejad keramik. Godset påminner mest utsidan. Denna behandling, i kombination kraftigt markerade mynningar som läm- Ännu idag används oljelampor på samma om nutida blomkrukor, vilket gjorde att vi med att kärlen är reducerat brända, gör att par sig väl för att t ex spänna fast ett tyg sätt i Grekland. Från 1000–1100-talet finns till en början hade svårt att avgöra om vi keramiken blir mycket tät och nästan inte eller skinnlock. Många av de slaviska kär- oljelampor med fot från ett flertal fynd- skulle ta tillvara dessa skärvor eller kas- släpper igenom något. Detta gör skålarna len visar spår av att ha använts i hushållet. platser, t ex Nyköping, Sigtuna, Lund, sera dem som nutida skräp. Slutligen kan utmärkta som behållare för vätska. Vilka De är sotiga och innehåller ofta fastbrända Tommarp och Ekeby på den uppländska vi genom ett par grönglaserade skärvor som använt kärlen vet vi inte, men vi kan matrester. landsbygden. Paralleller till dessa finns konstatera att Birkaborna även haft kon- utgå från att det med stor säkerhet redan även i England. takt med de arabiska eller bysantinska rikena i östra Medelhavsområdet. Sanno- under vikingatiden funnits finska och est- MATTHIAS BÄCK niska bosättare i Mälardalen. MATTHIAS BÄCK likt har man importerat varor av olika slag HISTORISKA NYHETER 23 Torshammaren – ett kvinnosmycke?

Många människor bär en torshammare i en kedja vara trädda. De dateras till vikingatid och återfinns i bl a eller lädersnodd runt halsen. Det kan vara allt från Uppland, Södermanland, på Åland, i Finland samt i Ryssland. välgjorda kopior av fynd från gravar, skattfynd eller Fynden koncentreras dock i tid till 800- och 900-talet. boplatser, till rena fantasialster. Vad betyder tors- I Birka har 58 torshammarringar påträffats. De är med få hammaren för sin bärare? Bärs den av rent estetiska undantag funna i brandgravar. Ofta ligger torshammarringen skäl eller fungerar den kanske som en amulett? överst i en urna där bl a utvalda ben från gravbålet nedlagts och Vill bäraren sända ett ideologiskt budskap med sin tros ha haft magisk betydelse. Torshammarringar har också torshammare? påträffats i Birkas skelettgravar. De tycks ha burits som hals- ringar. Tors samband med hammaren omtalas i Eddadikten I skolan läste vi om Mjölner, Tors hammare, som Tor kunde Trymskvida. Där berättas att jätten Trym stal Tors hammare kasta iväg och som alltid träffade sitt mål och återvände efter och i lösen för den begärde Freja som sin brud. Tor begav sig till förrättat värv. Mjölner skulle visa sig vara utomordentligt bröllopet förklädd till Freja och rövade tillbaka hammaren. bra att ha i den ständiga striden med jättarna. Om detta berättar Eddadikterna, vilkas ålder man inte känner men Var torshammaren ett kvinnosmycke? som troligen nedtecknades på 1100- och 1200-talet. Över hälften av gravarna med torshammare och torshammar- Fynd av torshammare gjordes till övervägande del under ringar är kvinnogravar. Därför kan inte torshammarna ha Hjalmar Stolpes utgrävningar, som påbörjades 1871 och i varit den machosymbol som vissa män i vår tid tycks tro. Tor varierande omfattning och med uppehåll pågick till 1895. Mer var först och främst böndernas gudom som sörjde för det första än 1100 gravar och 4000 kvm av stadsområdet undersöktes vårregnet, det som smälte snön och tinade tjälen. Tor hade under denna tid. ofantliga krafter och var åskans gud. Torshammaren är ett exempel på en av de många stereotypa Silver, bärnsten och järn bilder av vikingatiden som man ofta kommer i kontakt med. Det är i gravarna man finner torshammare. Form och mate- Arkeologens roll vid tolkningen av det utgrävda är viktig. rial varierar. Vi har funnit torshammare av silver, bärnsten Endast spår av Birkas tankevärld har lämnats kvar åt oss, men och järn. Den allra vanligaste typen är av järn trädd på Torshammare från grav 188. dessa spår bildar mönster som kan vara läsbara. halsringsstora järnringar. Dessa ringar kallas torshammar- Lavering av H Faith Ell. © ATA. ringar och på dem kan också små järnspiraler och järnringar KARIN WAHLBERG LILJESTRÖM Barn i stan Barnen i Birka – var fanns de? Tyvärr har de inte lämnat så många spår gravschakt identifiera närmare 100 barn efter sig med ett undantag, nämligen i gra- bland de utgrävda drygt 500 obrända gra- Kan vi arkeologer se dem? varna som Hjalmar Stolpe grävde ut i slutet varna. Eftersom barn uppenbarligen också Ja, det kan vi faktiskt ibland. av 1800-talet. Det finns visserligen ett stort kunde begravas i gravar av fullvuxen storlek fornsaksmaterial från Svarta jorden, där kan man räkna med ytterligare barngravar. Naturligtvis fanns det barn i Birka. Stolpe också grävde, men där är det svårt att Säkert finns det också Birkabarn som spåra barnen. Leksaker hade de väl, men det kremerats – Stolpe grävde även drygt 500 De sprang omkring bland husen, mesta var säkert av organiskt material som brandgravar – men det är omöjligt att avgöra inte bevaras – tänk bara på de barkbåtar, kor utan osteologiska bestämningar. Möjlighe- lekte, sjöng, slogs och hjälpte de vuxna av kottar och dockor av vedträn som barn lekt ten att inte alla döda småbarn begravdes på så som barn gör. med ännu i sen tid. Möjligen kan en liten anka gravfälten måste också nämnas, kanske är av älghorn från Svarta jorden ha varit en barngravarna i sig en indikation på ett soci- leksak. Hade de också leksaker av mer be- alt överskikt. ständiga material kanske de inte skilde sig så mycket från de föremål som de vuxna an- vände. Barn eller vuxen? Bland skelettgravarna finns exempel på spädbarn, att döma av den lilla kistan i grav Hög barnadödlighet Bj 569, som inte är mer än 70 cm lång och Återstår då gravarna och bland dem finns rimligen har innehållit ett barn som var verkligen säkra barngravar. Barnadödlig- högst 60 cm, och barn på gränsen till vuxenli- heten var mycket hög under vikingatiden, vet, bortåt 150 cm långa. Här måste man för- precis som långt fram i historisk tid. På sam- stås fråga sig var gränsen mellan barn och tida gravfält på kontinenten är det inte ovan- vuxen gick under vikingatiden. Det vet vi ligt att så många som en tredjedel av gravarna inte men sannolikt vid puberteten, alltså om- är barngravar. Detsamma gäller en kyrko- kring 15 år. I Upplandslagen anges 15 år som gård från 1000-talet i Lund. Så många känner gräns för vuxen ålder. Vid osteologiska analy- vi inte till från Birka, delvis beroende på att ser sätts vanligtvis den övre gränsen för barn skelettmaterialet inte går att osteologiskt vid 12/14 år och den övre gränsen för ungdom analysera. I vissa fall är det överhuvudtaget vid 18 år. inte bevarat, i andra fall har det blivit sam- manblandat eller förkommit under de många decennier som gick mellan utgrävningen och Bronsbjällror bearbetningen av materialet. Men med hjälp Barnen i Birka har inte begravts för sig på av Hjalmar Stolpes fina gravplaner kan man någon särskild del av gravfälten utan bland ändå genom rester av små kistor och korta vuxengravarna. Det ger snarast ett intryck av att det är fråga om familjegrupper. I några fall tror jag också att barn har begravts till- sammans med vuxna, även om inga skelett- Anka av älghorn. delar bevarats. Anledningen till detta är att Foto Gabriel Hildebrand. © ATA. det i sex olika vuxengravar fanns enstaka 24 HISTORISKA NYHETER

varit en klar skillnad mellan kistbe- gravningar där kistan bars till graven och sänktes ned, och kammarbegravningarna där ”begravningsgästerna” från schakt- kanten åsåg det praktfulla skådespelet när den döde i granna kläder placerades i sit- tande ställning mitt i graven, lutad mot kud- dar och dynor, med utrustningen enligt be- stämda regler lagd inom räckhåll för honom eller henne. I de båda nämnda kammar- gravarna kan man säkert säga att det rörde sig om pojkar i 8–10-årsåldern. Anledningen är att deras käkar finns bevarade, och där kan man än idag tydligt se att vissa av de perma- nenta tänderna ännu inte hade brutit fram utan ligger kvar i käkbenet. Pojken i Bj 974 Hjalmar Stolpes teckningar av hade fått med sig en bunt pilar, en kniv och en två pojkgravar, 974, och 977 där det också finns en häst. kam. Ett järnspänne har förmodligen hållit ihop hans ytterplagg.

Svärd, sköld och häst Men pojken i graven Bj 977 befann sig nog ännu några pinnhål högre upp på den sociala skalan. Han hade inte bara som den andre fått en kammare som grav, han hade också fått med sig statusvapen som svärd och sköld och dessutom en häst. Av gravplanen att döma förefaller graven vid första påseendet att vara en av Birkas många rika mansgravar med vapenutrustning i kammare med hästavsats. små bronsbjällror, ett föremål som troligen Men om vi bortser från gravarna med Men Hjalmar Stolpe var väl medveten om att har hört ihop med barn. Övriga fem bjällror, som jag gärna vill se som rester av det var en barngrav. I en artikel om 1881 års bronsbjällror i Birka kommer alla från säkra skallror, är det bara ifråga om en grav, Bj 774, grävningar på Björkö skriver han att graven barngravar, och liknande bjällror har påträf- som man kan vara ganska säker på att barnet innehöll ”en ung gosse” och att gossen borde fats i barngravar på olika gravfält i Västeu- försågs med leksaker vid begravningen. För- ha begravts sittande, eftersom avståndet från ropa. Antingen kan bjällran ha suttit på nå- utom en järnkniv innehöll graven också en bit skallen till skobroddarna inte var mer än 3 gon sorts skaft och fungerat som skallra – björknäver och 22 små nötta fragment av fot, dvs knappt 90 cm. Han uppskattade sådana skallror känner man till från medel- bronsbleck. De skulle kunna vara brickor i kroppslängden till knappast längre än ca 120– tid och nyare tid – eller också kan man tänka något slags spel och förvarades kanske i en 135 cm. En intressant jämförelse är att dagens sig att barnet bar bjällran om halsen, så att näverask. I en barngrav på Fiskebygravfältet tioåringar normalt är ca 140 cm. En vikinga- man skulle höra var han eller hon höll hus. i Östergötland har man hittat 16 s k tärnings- tida tioåring kan mycket väl ha varit ca 10 cm ben av får som säkert har hört till ett spel. kortare. Vikter, lerkärl och smycken Frånsett vissa tekniska leksaker fanns Andra karakteristiska föremål som lagts ned grundstommen till de leksaker som har fun- En tunika med silverband i barngravar är vikter och hänglås, båda tro- nits fram till våra dagar redan under medelti- Svärdet, som pojken hade fått med sig, var ligen med någon symbolisk betydelse. Ofta den. Troligen kan traditionen föras tillbaka något kortare än ett normalt svärd, men an- har man ställt ned ett lerkärl, säkert fyllt med till vikingatiden I de isländska sagorna nars var de föremål som fanns i graven av mat eller dryck, i graven. De vuxna som fick omnämns snäckor och andägg, ringar, normal storlek: en sköld, en bunt pilar, ett med sig färdkost hade istället vanligtvis en leksaksbåtar och små mässingshästar som ringspänne, en kniv, en vikt, ett fragment av träspann. Eftersom de döda begravdes i sina leksaker. ett arabiskt silvermynt (präglat 932–941 e Kr), kläder och med smycken finns det också en vikt, två skobroddar, ett s k piskskafts- dräktspännen i några av barngravarna, och Rika kammargravar beslag, en draglänk, beslag till en träspann pärlor i ganska många. Flera småflickor har Jag har redan nämnt att små barn kan ha och ett betsel. Dessutom fanns textilfragment fina och rika smyckeuppsättningar. begravts i vuxengravar. Ett exempel på det är i form av tre olika sorters silverband. Pojken Vinterscen med barn. en mycket rikt utrustad kammargrav på grav- Modell Eva Rahmqvist. har troligen haft en tunika av siden, prydd fältet norr om Borg, Bj 644, där en man och en med silverband i brickbandsteknik. Ett så- kvinna hade begravts. En liten bit från dant plagg visar tydligt bärarens status, efter- skeletten av mannen och kvinnan och de grav- som dräkten har ett rangbetecknande sym- gåvor som hörde ihop med dem fanns en liten bolvärde. Dräkthistorikern Inga Hägg har samling föremål: en trädosa, en bronsbjällra, påpekat att det i Birka inte är fråga om en- ett skedblad, en tunn liten glasbägare, spegel- staka exotiska plagg utan ett verkligt dräkt- fragment och glaspärlor. Kanske har ett litet skick med praktplagg som snarast hör barn begravts här tillsammans med sina för- hemma i en hovmiljö. äldrar och fått med sina ägodelar, alla föremå- len skulle nämligen kunna tillhöra ett barn. Hästar som gravgåvor Också i de rika kammargravarna Bj 750 och Bj De allra flesta hästarna i Birkas kammar- 735, båda i Hemlanden och dubbelgravar med gravar – 20 kammargravar är försedda med en man och en kvinna, fanns en bronsbjällra häst – brukar uppfattas som ridhästar, bero- och spegelfragment i kvinnans midjehöjd – ende på att den döde har utrustats med spor- kanske har kvinnan begravts med ett barn i rar och/eller stigbyglar. Sådana saknas i Bj famnen? 977, däremot kan draglänken och möjligen piskskaftsbeslaget tyda på att det var fråga Två små pojkar om en körhäst. Kan det kanske förklaras med Att barn faktiskt kunde få en mycket status- att pojken trots allt var för ung för att kunna fylld begravning visar två andra kammar- fungera socialt som beväpnad ryttare? gravar i norra delen av Hemlanden, Bj 974 och Ryttarutrustning hör hemma i mansgravar 977, där två små pojkar fått varsin egen grav- medan, åtminstone i Danmark, kör- kammare, något som säkert bara var möjligt utrustning ofta återfinns i kvinnogravar. för medlemmar av de förnämsta familjerna i Från antropologin känner man till samhäl- Birka. Kammargravarna ger ett tydligt in- len där pojkar som små tillhör den kvinnliga tryck av att vara ”uppdukade” som en mani- sfären och sedan, genom olika initiations- festation av makt och rikedom. Det måste ha riter, går över i den manliga. Man kan jäm- HISTORISKA NYHETER 25 föra med vår egen kultur där små pojkar ännu vid 1900-talets början kläddes i koltar, dvs en sorts klänningar. På planen ser man tydligt att piskskaftsbeslaget legat där gos- sen borde ha haft sin högra hand. Det är lockande att uppfatta det som en del av Om hårets kraft och kammens roll någon sorts värdighetstecken. Sådana finns i andra furstliga gravar med små pojkar. Den mest kända är graven under ’’En kvinna bär varje morgon fram ett Kölnerdomen, där en sexåring på 600-talet tvättfat till sin herre. Häri tvagar han fått en rent kunglig utrustning med bl a en ansikte och hår. Han kammar hår och spira. Exempel från svensk folkvandrings- skägg över fatet, snyter sig och tid är Östhögen i Gamla Uppsala, där den spottar i vattnet.” Därpå går tvättfatet begravde 12-åringen kan ha haft en spira, vidare till nästa man och proceduren liksom Högomgraven där den döde troli- upprepas flera gånger innan vattnet gen var en ung pojke som också hade en hälls ut. spira. Så beskrev araben Ibn Fadlan i sin rese- skildring år 922 hur vikingarna i österled började dagen. Han, likaväl som vi, upp- rörs över snusket. Rena blev de knappast, men det kanske inte var hela avsikten. Att de tvättade och kammade håret dagligen kan ha att göra med andra föreställningar än hygieniska. Föreställningar, seder och bruk kring hår och kamning har ofta nedskrivits av en tillfällighet. Knappt märkbara skymtar de förbi i skrivna källor och i arkeologiska fynd. I olika kulturer och tidsepoker värl- den över finns uppfattningar om håret av horn och tillverkad av en kammakare i Kringvandrande kammakare och horn- som hemvist för styrka och livskraft. Hå- Birka, en av de hantverkare som kungen hantverkare som senare slog sig ned i ret var en levande, växande del av männis- på Adelsö lockat till den nya staden. Birka har skapat ett konstfullt dekorerat kan. Kom det i orätta händer kunde ägaren Hundra år senare begravdes en man in- föremål som följde modet och förändra- drabbas av olycka och ont. Med håret vi- vid Borgberget, söder om staden. I hans des alltefter tycke och smak. Att dekor och teknik ändras gör kammen till ett sade man sin värdighet, ålder, status och gravkammare fanns svärd, yxa, kniv, spjut viktigt hjälpmedel när arkeologerna sociala tillhörighet. och pilar. Sköldar har stått lutade mot försöker datera gravar och kulturlager. kammarens kortsidor. Två hästar begrav- Vinterbränsle. Figurer Eva Rahmqvist. Foto Gabriel Hildebrand. En kvinnas hornkam och en krigares des vid mannens fötter och vid hans sida Foto Gabriel Hildebrand, RIK. En rik, förnäm kvinna dog i Birka under lades stigbyglarna han haft som ryttare. det tidiga 800-talet. Finklädd och smyckad Denne välrustade krigare har i sin grav Mer än tusen gravar har grävts och doku- blev hon begravd på Hemlanden strax ut- En manifestation av ätten även haft ett brädspel vars pjäser bevarats. menterats på Björkös gravfält. Kammen är anför staden. Längs gravkammarens ena Gossegravar med en utrustning som soci- Han har burit en mössa av siden dekorerad ett av de föremål vi vanligast finner. Seden vägg ställdes kärl med mat och dryck, ett alt visar på en vuxen man i ledande ställ- med silvertofsar. Ett handfat av brons ser att bränna de döda var allmän i Mälarda- handfat av brons och ett litet träskrin. Vid ning säger oss för det första, att de var ut som det placerats framför den dödes len under hela järnåldern. Mer än hälften den dödas fötter lades ett glättbräde av födda till denna sociala position som alltså fötter och mellan fötterna och den ena sköl- av Birkas gravar är brandgravar. I de rika valben med en glassten att plissera och var ärftlig, och för det andra, att det uppen- den låg en kam. kammargravarna där den döda inte stryka lintyg med. barligen var mycket viktigt att visa social kremerats har fler föremål bevarats och Kläder, kropp och hår förmultnar liksom status hos den som dog ung, minst lika Kammad och tvättad man kan se hur de placerats i graven. I träföremålen och innehållet i kärlen. Kvar viktigt som för en äldre man. Det är ätten skall krigaren vara resterna efter bålet återfinns brand- finns glas och kanna, smycken, beslag och och inte individen som manifesterar sig. skadade föremål som efter tusen år i jor- en nyckel till skrinet som innehöll en vack- och mätt sedan morgonen. Men kunde ätten manifestera sig genom den kan vara svåra att känna igen. Brän- ert ornerad kam. Innan gravkammaren Ty ovisst är att veta ett hur litet barn som helst? Vid vilken ner man en kam av horn så krymper, hård- stängdes och jord lades på högen ordnade vad aftonen bringar. ålder utrustades döda barn med dyrbara nar och spricker den. Fragmenten bevaras man med föremålen i graven, rättade till ingen undgår sitt öde. statusföremål? Vid vilken ålder kunde en och delarna berättar om helheten. I Mälar- den dödas kläder och kammade hennes hövdingason begravas med vapen? Är 6–8 området alltsedan 300-talet till vikingatid- hår. Kammen lades i skrinet och fick sedan år en nedre gräns? Tränades så små pojkar Ur isländsk mytsaga ’’Jultåten om Norna- ens slut är kammen mycket vanlig som följa med sin ägarinna. Kammen var gjord i vapenbruk, eller är det helt och hållet en Gäst”i översättning av L. Lönnroth gravgåva, ett föremål som inte ärvdes och fråga om gravgods som symbol? var nära förbundet med sin ägare. Ett en- I Eddadikten Grimnesmal innehar två Hårlänk från Skopintull. Foto Gabriel Hildebrand, RIK. kelt och vackert redskap som flertalet hade kungasöner, åtta och tio år gamla, huvud- råd att skaffa sig och som både kvinnor och rollerna i inledningen. Åttaåringen män fick med sig i graven. Finns inga an- Geirröd drev bort sin bror och blev snart dra föremål så finns ändå kammen. själv kung. Senare i dikten besöker Oden, Att kammen fått följa människor i gra- förklädd till tiggare, kung Geirröd. Den ven har med den nära anknytningen till ende som bryr sig om Oden och ger honom personen i livet att göra. Om håret var mat och dryck – en socialt mycket viktig hemvist för människans andliga kraft, gest – är Geirröds tioårige son, som följakt- kanske kammen som vårdat håret hade ligen blir kung när fadern begår självmord betydelse utöver det praktiska. Kraften efter att ha förstått vem gästen var. måste bindas vid graven för att den döda Huvudrollsinnehavarnas ålder är tanke- och de efterlevande skulle få ro. väckande. Arkeologiska och osteologiska under- Den mäktiges grav i Skopintull sökningar av barngravsmaterial från Under 800-talets senare hälft brändes och järnålder och vikingatid både från Skandi- begravdes en mäktig man nära platsen för navien och Västeuropa visar att barnet Adelsö kyrka. Här blev han lagd under den någon gång mellan 6–7 och 12–14 års ålder av kungshögarna som fått det märkliga tog ett viktigt steg mot vuxenvärlden. Poj- namnet Skopintull. När gravhögen under- ken i Birkagraven Bj 977 passar väl in i den söktes 1917 hittades i brandresterna delar bilden. av en utrustning värdig en en kunglig per- son knuten till den Hovgård som låg här ANNE-SOFIE GRÄSLUND under vikingatiden. 26 HISTORISKA NYHETER

I de illa brända resterna hittades mäng- der av fragment som skvallrar om den forna prakten. Guld- och silverbroderier som suttit på klädedräkten. Bronsbeslag med ornamentik som prytt bälten och hästbetsel. Spelpjäser av horn och pärlor av glas och karneol. Häst, hund, får, nöt, järv och rovfåglar är några av de djur som Birkas följt den döde på bålet. Ytterligare en män- niska finns identifierad bland ben- resterna men om det är en kvinna eller en man har inte kunnat fastställas. Naturligt- vis fanns även delar av en kam, ett vackert ornerat arbete med mönster av linjer och punkter och ändarna formade till djur- huvuden. nekropol En del av bålresterna har samlats i en stor bronshink. I botten på denna låg obränt hår, en 35 cm lång hårlänk, mörk- brun till färgen, som bevarats till eftervärl- Den som idag besöker Birka upp- på rad, på lika stora tomter i rak linje upp den tack vare den ärg som bronshinken lever ett vackert kulturlandskap med från stranden. Säkert var det möjligt för givit från sig. Lyckliga omständigheter gör lövträd och grönskande blomster- dem att hålla gris och några höns, men i detta hår mer unikt än det kanske var. En ängar. Från höjderna kring själva stort sett torde de ha erhållit sina förnö- närstående, en sörjande, har frivilligt(?) stadsområdet – som kallas Svarta denheter och råvaror i utbyte mot att de offrat en del av sitt hår, sin kraft, för att den jorden – ser man vida omkring ut själva producerade olika hantverks- döde skulle få med sig denna. Ända från över Mälaren. Man kan fantisera om produkter. Det kunde röra sig om smycken antikens dagar och in i vår tid finns be- hur livet gestaltade sig för de och andra dekorativa föremål av brons, skrivningar och exempel på håroffer i människor som en gång levde där redskap av järn, vackra färgrika band av samband med dödsfall och djup sorg. Än i landets första stad. ull och lin, vävda tyger, pälsar och päls- idag talar vi om ’’att slita sitt hår” i sorg mössor, hornkammar, skor och andra och förtvivlan. De flesta föreställningar Den som anländer i båt, eller som denna läderarbeten. Bodde hantverkarna månn- kring hår och kamning har försvunnit vårvinter, vandrande eller skrinnande tro i Birka året om, eller drog de under med kroppsfixering och schamporeklam. över isen, möter stadsområdet från rätt vissa perioder iväg hem till byn någon- En regel som gällde för bara hundra år håll, nämligen från sjösidan. Då upptäcker stans ute i Mälarlandskapet? Några kan- sedan var att inte kamma sig utomhus för man också hur dominerande de stora grav- ske gjorde så, men mängden djurben av att hår som lossnade kunde komma i det fälten utbreder sig. Som en bred krans fågel och fisk efter måltider tyder på att ondas besittning, ägaren kunde bli sjuk runt stadsområdet ligger de i landskapet. många bodde där året om. Var hantver- eller galen. I Nordiska museets frågelistor Det visar att de levandes stad Birka, låg karna och deras familjer egentligen bybor från 1946 om kammar och hårvård finns omgiven av en nekropol – de dödas stad. som bodde i staden men som begravdes mycket som vi glömt men som våra mor- Nekropolen var dessutom till ytan betyd- hemma på byns gravfält när deras dagar mödrar visste: ligt större. Så var det naturligtvis inte un- var räknade? Eller var de äkta stadsbor ’’Kom håret ut i vinden och en korp fick tag der de två första generationerna efter det som inte längre hade en stark anknytning i det fick man ryslig huvudvärk. Hår skulle att staden grundlagts i mitten av 700-talet. till en släktgård eller en by och därför blev brännas’’. Men allt eftersom Birka växte och ökade i gravlagda nära staden? Antagligen var det betydelse för handeln på Östersjön, och för inte tal om antingen eller, utan både och. ELISABETH BRYNJA kungaätten på Adelsö, växte också nek- Om så är fallet, vilka är det då som ligger ropolen. begravda i Birkas nekropol? Krigarens grav med en kam invid På Björkö finns idag drygt 3000 gravar nader i uppfattningen av döden och den den dödes fot. bevarade. Många har under årens lopp för- hinsides tillvaron. Man kremerade de Teckning av Hjalmar Stolpe. störts genom uppodling. Man har räknat Rika gravar och fattiga döda på öppna bål – som hinduismen före- ut att staden Birka kan ha upptagit en yta Nekropolen omfattar idag de stora grav- skriver idag – ofta med en lika fin uppsätt- på omkring 7 hektar. Under högsäsong kan fälten Hemlanden, Borg, Borgs hage, ning gravgåvor som i kammargravarna. drygt 700 personer, män, kvinnor och barn Kvarnbacka samt de mindre, Grinds- Den katolska kyrkan förbjöd kremering av ha uppehållit sig där. Medellivslängden backa, Kärrbacka och Ormknös. Av dessa de döda, brandgravarna tillhör alltså icke- var inte hög, begravningar måste ha varit är Hemlanden det största med över 1600 kristna människor. Gravskicket i Birkas ett vanligt inslag i stadens liv. Under synliga gravplatser som tillsammans nekropol skiljer sig inte i väsentlig grad vikingatiden, liksom tidigare under järn- täcker 16 hektar. Medräknat ett par områ- från by- och gårdsgravfälten i Mälardalen, åldern, gravlades människorna i nära an- den som idag är uppodlade kan det ur- men gravgodset vittnar om att ’’...där slutning till sin gård eller by. I Mälardalen sprungligen ha omfattat 20 hektar. fanns många rika köpmän och ett överflöd finns ännu ett stort antal gravfält från Gravhögarna ligger tätt intill varandra av alla slags varor och mycket pengar och järnåldern som vittnar om byarnas och men varierar i storlek. De andra grav- dyrbarheter’’, som det står att läsa i gårdarnas ursprung i fjärran forntid. De fälten är betydligt mindre och visar både helgonbiografin över Birkas apostel. Ans- som den gången ägde jorden, odaljorden trekantiga, fyrkantiga, runda och spetsigt gar. Men vem och vad avgjorde var och på som gick i arv, fick säkert en ståtlig begrav- ovala gravmarkeringar, samt flatmarks- vilket sätt en person skulle gravläggas? ning och en väl synlig gravplats. Männis- gravar utan markering på ytan. Hjalmar Vi utgår från att det var kungaätten, kor som inte ägde jord, eller inte tillhörde Stolpes och senare arkeologers utgräv- den som hade sitt huvudsäte på Adelsö, jordägande släkter, blev troligen ningar har visat att det var stor variation i som ägde Björkö och som anlade staden på kremerade i all enkelhet, varefter deras gravskicket. Här finns stora kammar- sin mark efter nordvästeuropeiskt möns- aska ströddes ut. Det är helt klart att en- gravar där den döde eller de döda varit ter. Endast på det sättet kan stadsplanen ha dast en ringa del av den totala befolk- placerade sittande i graven omgivna av blivit så enhetlig och behållits genom de ningen fick en enskild stor begravning och mat och dryck och all slags utstyrsel. I väl 200 år som Birka existerade som stad. ett väl synligt gravminne. vissa av kammargravarna finns skelett av Under järnåldern kan det tidigare ha legat en eller två hästar som hade offrats och en eller flera gårdar på ön innan staden De första stadsborna lagts på en avsats utanför kammaren. Birka blev ett faktum, något som antyds Birka representerade en helt ny och för Kammargravarna står i kontrast till klart vid de senare årens utgrävningar i Sverige okänd form av boendestruktur kristna gravar som ligger orienterade i stadsvallen och i gravfältet på Ormknös. under vikingatid, nämligen en stad. Män- öst–västlig riktning och där den döde en Under Birkas tid har troligen Björkö by niskorna i Birka var landets första egent- gång lades till vila i en enkel grop i marken, etablerats. liga stadsbor. De levde inte av jordbruk, eller svept i en träkista och utan gravgods. fiske, jakt, av att utvinna järn, av handel Det har varit lika vanligt att begrava de En kunglig begravningsplats osv. Istället var de hantverkare och de döda obrända som att kremera dem. Detta Men Birkas stora nekropol hör uppenbar- bodde tätt tillsammans i små hus som rests torde gå tillbaka på grundläggande skill- ligen till stadens område, och de som blev HISTORISKA NYHETER 27 Foto Björn Ed.

begravda där tycks ha stått i ett bestämt delserna österut var omfattande och stränginstrument. Den döde blev nu klädd fallna på slagfältet. förhållande till kungen; det var ett privile- många välbärgade människor bodde i och i sina nysydda gravkläder: byxor, stövlar, gium att få sin grav i ett slags kunglig omkring staden, däribland också många tunika och kaftan av dyrbart tyg med till- Helig mark nekropol. Man kan tänka sig att flera stor- köpmän som kommit österifrån. hörande guldknappar. På huvudet fick han Stadsborna i Birka bör vid varje tidpunkt män från Mälarområdet lät sig och sin Begravningen skulle visa den dödes posi- en mössa av tyg och sobelskinn. Därefter väl ha känt till vem som var begravd var. närmaste familj bli begravda i nekropolen tion i samhället och därtill de efterlevandes bar de in honom i tältet som var rest på Trots allt existerade staden bara i sju gene- framför att bli gravlagda på gårdens grav- förmåga och vilja att ’’ödsla bort’’ delar av hans skepp. De placerade honom på ett rationer och kanske fick inte fler än 20 plats, med andra ord: relationen till sitt arv på ett storslaget skådespel. täcke och stöttade upp honom med kuddar. människor varje år en begravning som kungen var viktigare än relationen till En gravfärd enligt hednisk ritual var Vid hans sida placerade de mjöd, frukt och har satt spår för eftervärlden i nekropolen. släktgården. Sannolikt ägde stormans- något helt annat än en kristen begravning. blommor och framför honom lade de bröd, Efter vad vi vet från de isländska sagorna familjerna en eller flera tomter i Birka och Om gästerna hade väl försett sig av grav- kött och lök. Så hämtade de en hund som de och Eddadiktningen var dåtidens männis- fick inkomster av dem. Några måste också ölet var de säkerligen ganska högröstade. klöv i två delar och lade med i skeppet. kor rädda för gengångare, för att vissa ha bott i stora hus på ’’gräddhyllan’’ fram- Att nyttja rösten för jojk eller kulning, att Därefter hämtade de hans vapen och problematiska döda skulle gå igen och för stadsvallen som skiljer Hemlanden skramla med vapen mot sköldarna, att ställde upp dem vid sidan av honom. De plåga de levande. Därför var det viktigt att från stadsområdet. rassla med järnringar för att skrämma hämtade också två hästar och drev dem så ritualerna följdes noga i samband med en Kungen var en person som förde lycka iväg farliga och destruktiva makter kan hårt att de ångade av svett, innan de människas död, begravning och utmärk- och välgång med sig. Han var patronus också ha hört till ritualen. Dessutom blods- dräptes med svärd. Kropparna lades i ning av gravens plats. Minnesdagar skulle dominus i ett samhälle med tydliga sociala offer. skeppet. Två kor – eller eventuellt oxar – hållas och det skulle offras på graven, så att skillnader. Men istället för att tänka i ter- Den arabiske ambassadören Ibn slaktades också och även dessa kroppar de döda skulle medverka till att de levande mer av ett skiktat samhälle med kungafa- Fadlans lämnade år 922 efter sig en be- placerades ombord. Sedan en höna och en hade det så bra som möjligt. Därför har miljen överst och trälarna längst ned kan skrivning av en skandinavisk köpmans tupp. Till slut dräptes den döde mannens nekropolen – de dödas stad i Birka – aldrig vi använda bilden av en komet. Kungafa- begravning vid Volga. Han skriver bl a: slavinna efter en utdragen sexuell ritual varit en så fridfull och idyllisk plats som miljen är kometens huvud . Närmast dem ’’När en rik man dör delar de hans ägodelar och lades vid hans sida. idag, med gröna björkar och blommande står deras fränder, vänner tillhörande i tre delar. En del går till familjen, en del går Detta är en skildring som säkert är be- backar. Men Birka har alltid varit en vigd jordägande mäktiga släkter och andra till att täcka kostnaderna för att låta sy nya släktad med de ritualer som utfördes i sam- plats och en helig mark där de levande släktingar. Längst ute på kometens svans kläder till honom, den tredje delen an- band med kammarbegravningarna i mötte de döda i kulten och i ritualerna. och längst bort från kungens lyckobring- vänds till att brygga en dryck – gravmjöd – Birka. ’’Älgmannens’’ grav under tröskeln ande sfär befann sig de människor som som de dricker dygnet om och som gör dem i huset vid stadsmuren ( se separat artikel) inte njöt kungens gunst, de egendomslösa berusade. Den slavinna eller slav som fri- visar att även människor offrades till gu– BENTE MAGNUS och ofria. villigt vill följa sin herre i graven, dricker domen i samband med begravningar. Översättning Margareta Ekarv frivilligt av denna drycken. Efter tio dagar I Ynglingasagan anges Odin som lik– En gravfärd år 900 hämtar man ut den döde ur den proviso- bränningens upphovsman. Han är också Låt oss föreställa oss en gravfärd i Birka riska graven där han lagts iklädd de kläder härförare för de skaror som färdas i luftha- omkring år 900 e Kr. Den försiggick under han bar då han dog’’ berättar Ibn Fadlan. vet. En annan dödens gudom var Fröja en tidsperiod i stadens historia då förbin- Där hade de också satt ner frukter och ett som tillsammans med Odin dömde de 28 HISTORISKA NYHETER

Under några sommarveckor åren 1991 till 1994 genomfördes blygsamma Med kungen amatörarkeologiska utgrävningar och inventeringar invid Alsnö hus på Hovgårdens ägor på Adelsö. Undersökningarna skedde parallellt med de större utgrävningarna i på Adelsö vikingastaden Birka på andra sidan vattnet. För att förstå dessa platser måste de sättas in i ett arkeologiskt och historiskt sammanhang.

Hovgården på Adelsö om hösten. I förgrunden syns ruinen av Alsnöhus och omedelbart bortom denna resterna efter en stor träbyggnad och de stora förhistoriska gravhögarna. Framför och söder om palatset låg en öppen yta och intill denna, i skogsdungen, den skyddade hamnen. Foto Jan Norrman, RAÄ. HISTORISKA NYHETER 29

700-talet och kristendom, kan man förstå om Erik också ville försöka stärka kungamakten i Svealand. Att flytta från öarna i Mälaren Lästips Under 700-talet är många nya idéer i omlopp i Skandinavien. Det handlar mycket om influenser från det karolingiska riket – kris- till fastlandet vid farleden till Gamla Uppsala, mitt emot Forn- tendom, kungamakt, städer. Viktigt för oss är anläggandet av sigtuna, måste ha varit provocerande. Det lyckas dock. Den nya Adam av Bremen. 1984. Proprius förlag. staden Ribe i sydvästra Jylland under tidigt 700-tal. Här finns nog kungsgården placeras på ett högt parti i själva staden och tomter Stockholm förebilden för Birka, där de danska kontakterna är uppenbara. läggs ut. Vid en jämförelse mellan städerna måste vi jämföra Birka anläggs i mitten av 700-talet och var från början nästan helt Birka 970 med Sigtuna 971. Då tror jag att sambandet är tydligt. Ambrosiani, B. 1985. Aristocratic Gra- ves and Manors in Early Medieval inriktad på Västeuropa. Samtidigt med Birkas anläggande tycks Sten Tesch har analyserat Sigtuna på följande sätt: staden har Sweden. Archaeology and Environment platåhusområdet etableras på näset vid Hovgården. Inga fynd anlagts ca 970, förmodligen av Erik Segersäll, som en politisk 4. In Honorem Ever t Baudou. Umeå äldre än Birkatid har påträffats här, trots att grävningarna utförts maktbas med kristna förtecken i ett område där kungamakten var på många olika ställen i området. Hovgården har dock en äldre svag. Maktbasen för kungarna fanns egentligen i götalandska- Ambrosiani, B. & Clarke, H. 1993. Vikingastäder. Höganäs historia men bebyggelsen och gravarna på näset är nyetable- pen. Tomterna kan ha givits som gåvor av kungen till lojala ringar. stormän. Det var viktigt att vara i staden, inte nödvändigtvis att Ambrosiani, B. & Erikson, B.G. 1991– bo i den. 94. Birka. Vikingastaden. Vol. 1–4. 800-talet När Sigtuna anläggs avtar också aktiviteterna vid Hovgården Stockholm på Adelsö. Inga fynd yngre än Birkatid har påträffats vid I Rimberts ’’Vita Anskarii’’ från 800-talet finns åtskillig informa- Campbell, Å. 1950. Det svenska brödet. tion om Birka. Det talas bl a om en person utsänd från ’’de utgrävningarna (naturligtvis med undantag för medeltida fynd). Stockholm hedniska gudarna’’ som kom till Birka för att hos kung Olof Viktigt är att tyska och engelska vikingatidsmynt helt saknas, beklaga sig över uteblivna offer och votivgåvor. Dessutom hade trots att mängden påträffade islamiska myntfragment och medel- Carlsson, A. 1994. “Gamle kung Erik”, tida mynt är relativt stor. Kungsgården läggs alltså ’’i träda’’ och Erik Segersäll och Håkon Jarl (Ivarsson)– Kristus fått för stort inflytande. Om de gamla gudarna ej var tre vikingar med Adelsöanknytning. tillräckliga, erbjuder sig sändebudet att acceptera att ’’er förre platåhuset med terrasshus överges. Den får måhända rollen av en Nordisk Amatörarkeologi. Nr 2. Nordiska kung Erik’’ kunde upptagas i gudarnas krets, vilket också genom- på agrara aktiviteter baserad enhet (dock ej på själva näset utan förbundet för hembygdsarbete och lokal- fördes. Det förefaller alltså som om Birkakungen erlägger tribut i anslutning till det stora Hovgårdsgravfältet en knapp kilometer kultur till ’’landet’’ och att Birkakungarna av ’’landet’’ uppfattas som åt väster, där byn sannolikt legat sedan folkvandringstiden, skild Duby, G. 1981. Krigare och Bönder. Den ’’er’’ kung, inte ’’vår’’. Birkakungarna verkar dessutom vara från kungsgårdsområdets bebyggelse och storhögar). Att kunga- europeiska ekonomins första uppsving kungar över just Birka och inte mycket mer. De har dock en flotta makten fortfarande äger marken, är troligt. 600–1200. Stockholm och förväntas göra krigståg ’’utomlands’’. Kungen rådgör när- mast med sina hirdmän, sedan med stadens ting och därefter med Händelser på 1060-talet Jansson, H. 1995. Alla tiders fiskar LTs förlag. Helsingborg landets ting. Kungsgården på Adelsö reaktiveras på 1060-talet. Då låter Håkon rista runblocket vid hamnviken. Det har ibland antagits att Hansson, A. 1994. Grain-paste, Kungar och stormän Håkon skulle vara kung Håkon Röde, kung på 1070-talet. Texten Porridge and Bread, ancient cereal Adam av Bremen skriver på 1070-talet att ’’Birka är götarnas stad lyder enligt Runverkets senaste skylttext från 1994: ’’Tyd du ru- based food. Laborativ Arkeologi 7, Ar- keologiska Forskningslaboratoriet, och belägen mitt i sveonernas land, inte långt från det tempel som norna! Rätt lät Tolir, bryte i Roden, rista dem åt konungen. Tolir Stockholms universitet heter Uppsala’’. Detta bör kunna innebära att Birkadynastin är och Gylla lät rista (dessa runor) båda makarna efter sig till götaländsk. I Birka fanns det både svear och götar. Det är förmod- minnesvård...Håkon bjöd rista’’. Den Håkon som bjuder rista är Hjelmqvist, H. 1984. Botanische Ana- ligen felaktigt att se en motsättning mellan dessa. Om svealänd- rimligen inte konungen själv, utan en person i dennes tjänst. Det lyse einiger Brote. Arwidsson, G. (ed.), Birka II:1. Systematische Analysen der ska stormän önskade anlägga en stad i sitt område, krävdes måste röra sig om den norske jarlen Håkon Ivarsson, känd från Gräberfunde. Stockholm kanske någon ’’neutral’’ kung utifrån, som dessutom hade goda slaget vid Nissan 1062 utanför den halländska kusten. Om honom kontakter, gärna med Danmark. Vi har tidigare nämnt Ribe som kan man läsa i bl a Harald Hårdrådes saga. Han var omväxlande Hjelmqvist, H. 1990. Über die Zusam– en möjlig förebild. Birkas grundare bör ha varit den kung Erik, i tjänst hos kung Harald Hårdråde av Norge och Sven Estridsen av mensetzung einiger prähistorischer Brote. Fornvännen 85 som senare upphöjdes till gud. Han kom sannolikt från Götaland. Danmark och en stor sjökrigare. Efter lojalitetsproblem i förhål- Andra namn i dynastin är Olof, Björn och Anund och Emund. lande till Harald flyr Håkon till kung Stenkil i Sigtuna och går i Hodges, R. 1982. Dark Age Economics. Kungarnas makt reglerades emellertid noga. De skulle inte in- dennes tjänst. Efter ett misslyckat försök att besegra kung Harald The origins of trade AD 600–1000. kräkta för mycket på stormännens gamla rättigheter. Stor- vintern 1065/66 eller året dessförinnan, återvänder han till kung London männen erhöll förmodligen tomter i staden, vilka de kunde dispo- Stenkil. Det är här som Adelsö kommer in i bilden. Vad är rimli- Hyenstrand, Å. 1985. Mäster Adam i nera efter behag. Här kunde problem uppstå avseende lojalitet gare än att Stenkil använder denne jarl till att ta kommandot över Bremen och Sveriges sveoner och götar. mot ’’landet’’ respektive kungen. De rika gravarna på Björkö flottan? Tolir var ju bryte i kungens rod, dvs flotta. En ny hamn Fornvännen. Stockholm antyder kanske att många föredrog kungen som sin ledare, i varje byggs på Adelsö och runblocket ristas för att tacka kung Stenkil fall så länge som han var framgångsrik. Att dynastins grundare för förtroendet. Kulturlager under runblocket visar att det medve- Hyenstrand, Å. 1989. Sverige 989. Makt och herravälde I. Stockholm upphöjts till gud, var här en viktig sak. Det blev viktigt att bli tet har placerats så att det syns från hamnen. Den 20 september begravd i Birka – på samma sätt som det uppenbarligen blev 1066, detta ödesdigra år, dör emellertid kung Harald vid Stamford Jensen, S. 1991. Ribes vikinger. Ribe viktigt att bli begravd i Gamla Uppsala. Kopplingen till de gamla Bridge, och även kung Stenkil i Sigtuna dör. Projektet avstannar gudarna och till Uppsala var något Birkakungarna anspelade på. – inga fynd från tiden kring 1060-talet har gjorts vid utgrävningar- Lindkvist, T. 1988. Plundring, skatter och den feodala statens framväxt. Upp- na. Turbulens utbryter i Svealand. Håkon kanske återvänder till Vid Hovgården anlades efterhand ett antal stora gravhögar på sala rad, som gör att platsen påminner om Gamla Uppsala. Det är Norge. Han var gift med prinsessan Ragnhild, dotter till kung säkert ingen tillfällighet. Platåhuset på näset vid Hovgården är Magnus den gode. Olav den helige var hennes farfar. Det fanns Nerman, B. 1918. Kungshögarna på placerat så att man blickar rakt in i Birka, ett förhållande som är många intressen att bevaka. Kungsgården hamnar alltså åter i Adelsö och Sveriges äldsta konunga- längder. Fornvännen. Stockholm slående även för nutida besökare. Hamnen vetter också i riktning träda. mot Birka, vilket även gäller storhögarna väster därom. Rimbert. Boken om Ansgar. 1986. Anläggandet av Birka och kungsgården på Adelsö bör därför ses ... och därefter Proprius förlag. Stockholm i samband med varandra. De nya utgrävningarna tyder som sagt En sista gång skall Adelsö få uppleva en kunglig blomstrings- inte heller på att det funnits någon kungsgård här innan staden period. Birger jarls söner, Valdemar och Magnus Ladulås, väljer Rydh, H. 1936. Förhistoriska undersök- ningar på Adelsö. Stockholm anlades. Detta styrker antagandet om att komplexet är att be- på 1200-talet den gamla kungsgården för ett magnifikt tegelpalats, trakta som resultatet av en genomtänkt idé – kanske kung Eriks. byggt av Valdemar ovanpå det gamla platåhuset från Birkatid. En Sawyer, P. 1985. Kungar och vikingar. Att det är han som vilar i den största gravhögen är väl därför inte stor hamnanläggning byggs också, nyupptäckt vid utgrävningen Norden och Europa 700–1100. Stock- en alltför djärv gissning. 1992. I palatset håller Magnus Alsnö möte, där ledungs- holm skyldigheten – organisationen bakom begreppet ’’roden’’ – ersätts Tesch, S. 1992. Sigtuna: the townplan– 900-tal med det tunga rytteriet. Att Adelsö reaktiveras har säkert djup a key to urbanization and formation of Birka överges på sent 900-tal och samtidigt anläggs den nya staden symbolisk innebörd. Det var här den första kungsgården låg och state in Sweden. Medieval Europe Sigtuna. Ofta har skillnaderna mellan Birka och Sigtuna betonats det var här som ’’roden’’ hade sin början. Det tunga rytteriet hade 1992. Urbanism. Pre-printed Papers. Volume 1. York i nyare forskning, men jag vill istället betona likheterna. tidigare under Birger jarls ledning krossat de uppsvenska stor- Kungadynastin i Sigtuna har samma namn som i Birka: Erik, männens upprorsförsök i ett par fältslag. Birkadynastin, Sigtuna- Thordeman, B. 1920. Alsnö hus. Stock- Olof, Anund och Emund (och Björn i form av Styrbjörn). Det är kungarna, de sverkerska och erikska ätterna, liksom Birger jarls holm uppenbart att det är samma dynasti som styr i Sigtuna som styrde ätt var alla från götalandskapen. Cirkeln var nu sluten. i Birka. Ansvarig för flytten kan Erik Segersäll ha varit. Han och Wiséhn, E. 1989. Myntfynd från Upp- hans far, Emund, var enligt Adam av Bremen nära förbundna med ANDERS CARLSSON land. Stockholm Jellingdynastin i Danmark och hade där mottagit dopet. Med Detta är ett utdrag ur en artikel som även tanke på Harald Blåtands västeuropeiska idéer om kungamakt kommer att publiceras inom Slöingeprojektet, Halmstad 1996. 30 HISTORISKA NYHETER

Bengt Birgerssons sigill som hertig av Finland. Enligt tidens feodala ideal uppträder han som riddare till häst. Foto K Eriksson, Riksarkivet. Bjälboätten och Alsnöhus

Birkakungarnas gamla De arkeologiska undersökningarna antyder en kontinuerlig, om än mot rusttjänst med väpnat rytteri befrias från skatt till kungamakten. kungsgård på Adelsö, lågintensiv, verksamhet i området från sent 1000-tal och fram mot 1200- Alsnö möte markerar därmed också höjdpunkten i Magnus Ladulås Hovgården, tycks under äldre talets mitt. Under denna period, sannolikt i slutet på 1100-talet, uppför- strävan att omforma det svenska riket efter kontinentens feodala medeltid ha gått in i en des Adelsö kyrka, en liten romansk kyrkobyggnad som närmast ger ett förebilder. Uppkomsten av ett riddarstånd, införandet av nya titlar till törnrosasömn. Inte för att oansenligt intryck, åtminstone i jämförelse med många andra kyrkor kungasöner och kungabröder, utformningen av sigill och kungens platsen förlorat sin status på Mälaröarna. Ändå bör initiativet till kyrkobygget sökas hos någon uppträdande speglar tydligt det feodala kunga- och riddarideal som som kungsgård, men tydligen av den äldre medeltidens kungar, då kyrkan är uppförd på Hovgårdens präglade kretsarna kring Valdemar och Magnus. sin särskilda dragningskraft ägor i direkt anslutning till kungsgårdsområdet. Ursprungligen bör Efter att Adelsö och Alsnöhus under en dryg 25-årsperiod flitigt hos rikets ledande män. den ha byggts som kungsgårdens kyrka. utnyttjats av kungarna av Bjälboätten, tycks intresset för platsen Att kungar även under äldre medeltid trots allt tidvis vistats på ön, plötsligt ha avtagit i början på 1300-talet. Sista gången vi känner till ett framgår av ett donationsbrev utfärdat av Sverker Karlsson och daterat kungligt besök är den 28 juli 1304 då den unge Birger Magnusson på ’’Alsnu’’. Brevet är dock det enda säkra belägget för kunglig närvaro vistades på ön. Därefter inträdde på nytt en period när Hovgården på platsen under denna tid. Intensiteten i verksamheten på Hovgården visserligen behöll sin status som kungsgård, men spåren av kungliga förefaller alltså ha legat på en relativt låg nivå under en dryg besök eller viktigare politiska möten helt saknas. Palatset och byggna- tvåhundraårsperiod och har inte på något sätt varit jämförbar med derna på kungsgården stod kvar och driften av Hovgården sköttes den vikingatida, eller senare högmedeltida, aktiviteten på platsen. förmodligen av en kunglig förvaltare eller bryte. Någon gång i slutet på Hovgården tycks under äldre medeltid snarast ha uppfattats som ett 1300-talet tycks dock palatset och kungsgården ha förstörts i samband bland många andra kronogods i riket och utan en särskild ställning. med våldsamheter, sannolikt under inbördesstriderna mellan Mag- nus Eriksson och Albrecht av Mecklenburg. Sin politiska laddning och betydelse hade Hovgården och monumenten dock sedan länge förlorat. En politisk mötesplats Adelsö och Hovgården kom dock på nytt, under slutet på 1200-talet, att under några årtionden hamna i det politiska skeendets centrum. Ett instabilt rike Under Valdemar Birgerssons regeringstid, 1266–75, påbörjades sanno- Vilken är då förklaringen till det hastigt uppblossande kungliga intres- likt bygget av ett imponerande palats på platsen för den gamla vikinga- set för Hovgården och Adelsö under sent 1200-tal. Bengt Thordeman, tida kungsgården. Denna byggnad, Alsnöhus, vilken stod färdig senast medeltidsarkeolog och sedermera riksantikvarie, som i slutet på 1910- 1279 då den finns omnämnd i skriftliga källor, saknade motsvarighet i talet arkeologiskt undersökte Alsnö Hus, har bl a pekat på platsens Mälarlandskapen. Palatset var en tvåvånings tegelbyggnad uppförd synnerligen goda läge ur kommunikationssynpunkt.. Givetvis kan efter kontinentala förebilder och avsedd för officiell representation detta ha varit en bidragande orsak till att förlägga centrala politiska och högtidliga möten. Redan byggnadsmaterialet, tegel, var mycket möten hit. Men betraktar vi det politiska läget i Sverige vid denna tid exklusivt och hade fram till dess, med undantag för Bjälboättens palats i allmänhet och Bjälboättens ställning i synnerhet framskymtar också i Vadstena, endast utnyttjats i samband med kyrko- och klosterbyggen. andra, måhända ännu starkare, motiv bakom valet av just Adelsö. Alsnöhus måste genom sitt monumentala läge, sin utformning samt Den politiska situation i Sverige under 1200-talet kan karaktärise- valet av byggnadsmaterial ha imponerat stort på samtiden. ras som instabil. Makten låg från århundradets mitt hos Birger Jarl Från åren 1279–1304 finns också en rad skriftliga uppgifter som och senare hos hans söner, Valdemar och Magnus. Genom Birgers visar att Magnus Ladulås, och senare Birger Magnusson, gärna vista- hustru, Ingeborg, som var syster till kung Erik Eriksson av den des på Adelsö. Hit förlades, i huvudsak under sommartid, herredagar erikska kungaätten kunde Bjälboätten hävda arvsrätt till den svenska och flera av rikets viktiga politiska möten. Bland de senare är det sk tronen. Den siste manlige medlemmen av den gamla sverkerska Alsnö möte år 1279 måhända det mest kända. Med Alsnö stadga kungaätten, Karl Sverkersson, hade avlidit redan 1222 och kung Erik bekräftades stormännens – det världsliga frälsets – skyldigheter att Eriksson, kallad läspe och halte, var barnlös. Även om Birger Jarls HISTORISKA NYHETER 31

söner nu kunde resa anspråk på tronen, saknades inte andra pre- förknippas med de gamla sveakungarna. Den plats som kanske tydli- tendenter på kungatiteln. gast rymde denna möjlighet var just Adelsö. Valet av Hovgården och Ansvarig utgivare 1247 utbröt ett stort uppror riktat mot kung Erik. Upprorsmännen, bygget av det imponerande palatset, Alsnöhus, skall därmed i första Ulf Erik Hagberg som i krönikan kallades folkungar, utgjordes av allmoge och stormän hand ses som föranlett av behovet av en politisk teater där tradition och Redaktörer Bente Magnus och i Uppland. Den ledande gestalten Holmger Knutsson, var son till Knut monumentala gravhögar kunde bilda kuliss för kungens agerande Birgitta Wallstenius Långe som regerat under åren 1229–34. Inom kort lyckades dock Birger som upphöjd och erkänd furste. I redaktionen Christian Laine, Inger Kåberg, Bente Magnus, Jarl besegra upprorsmännen vid Sparrsätra i Uppland. Holmger Redan utformningen av den medeltida kungsgården antyder dess Siv Falk, Birgitta Wallstenius flydde till Gästrikland, tillfångatogs och avrättades. Därmed var för funktion som scen. Norr om Alsnöhus låg kungsgårdens enkla ekono- Teckningar Cecilia Bonnevier tillfället oppositionen i Mälarlandskapen pacifiserad. När kung Erik mibyggnader, dolda för tillfälliga besökare. Palatset och den intillig- sid 4 och 6 så avled 1250 valdes den unge Valdemar Birgersson till svensk kung, gande stora träbyggnaden har varit orienterade i öst–västlig riktning Grafisk form Inger Kåberg men fadern Birger behöll som förmyndare och jarl makten. och vända mot söder. Framför palatset har en stor öppen yta legat och Tryck VLTs tryckeri, Birger och Bjälboätten hade sina rötter i Östergötland och saknade söder om denna hamnen, innanför stora vågbrytare. För de som i skepp Västerås 1996 därmed en egentlig maktbas i Svearikets kärnbygder runt Mälaren. nalkats ön över Mälarens fjärdar har Alsnöhus synts på långt håll. Väl ISSN 0280–4115 Detta i kombination med Birgers, och senare sönernas, strävan att framme har rikets stormän och biskopar från hamnen fått röra sig successivt stärka kungamakten och att i realiteten införa ett arv- fram mot den imponerande, högt placerade, tegelbyggnaden. Från Artiklarna är skrivna av: kungadöme innebar en konflikt med såväl regionala särintressen som palatset har kungen, upphöjd, kunnat möta sina undersåtar. antikvarierna Anna Bergman, Matthias Bäck, Michél Carlsson, de gamla stormannaätterna. Redan 1251, tre år efter Sparrsätra, reste Både Valdemar och Magnus Ladulås eftersträvade att uppträda Ingrid Gustin, Torbjörn Jakobs- sig folkungarna på nytt mot Birger Jarl, och så sent som 1278 utbröt ett som kontinentala feodalfurstar med allt vad det innebar av ridderlig son, Ann-Christine Johansson, uppror mot kung Magnus där stormän i bl a Uppland spelade en glans och även här spelade givetvis utformningen av Alsnöhus och Ulf Kjellén, Bengt Wigh, ledande roll. kungsgården en roll. Palatset och den stora ytan i söder erbjöd en Birkaprojektet; landsantikvarie Det svenska riket var sedan gammalt ett valkungadöme, men ge- möjlighet att genomföra eleganta tornerspel och andra ridderliga Anders Broberg, vetenskaplig nom att låta välja den nye arvtagaren till tronen redan under faderns aktiviteter som lämpade sig i en furstes närhet. ledare för Adelsöprojektet; livstid kunde man säkra arvsföljden. Det var vad som i realiteten I början på 1300-talet hade den politiska situationen förändrats. antikvarie Elisabeth Brynja, hände redan när Valdemar Birgerson valdes. År 1284 lät Magnus Motståndet från folkungarna var sedan länge krossat och genom Statens historiska museum; Ladulås den fyraårige sonen Birger väljas till kung och fem år senare ingiften och den nya feodala roll som bl a Alsnö stadga erbjöd, hade docent Anders Carlsson, doktorand Torun Zachrisson, dubbades den nioårige Birger till riddare. Bjälboätten knutit de mellansvenska stormannasläkterna till sig. Institutionen för arkeologi, Birger Magnussons rätt till tronen ifrågasattes inte på samma sätt som Stockholms universitet; docent faderns och farbroderns, och behovet av en politisk scen med en Anne-Sofie Gräslund, Institutio- Behovet av förhistoria och legitimitet förhistorisk kuliss var borta. I denna situation behövdes inte heller nen för arkeologi, Uppsala Det är mot denna bakgrund kung Valdemars och Magnus Ladulås palatset, som lämnades att sakta förfalla. Hovgårdens andra guldålder universitet; doktorand Ann-Marie intresse för Adelsö och den gamla kungsgården Hovgården skall ses. var över. Hansson, fil dr Lena Holmquist Birgerssönerna, med sin ifrågasatta arvsrätt och svaga ställning i Olausson, Arkeologiska uppsverige, har haft behov av att förstärka sin legitimitet i Svearikets ANDERS BROBERG forskningslaboratoriet, Stock- kärnbygder. Ett sätt för Birgerssönerna att manifestera kungamakten holms universitet; docent Inga Hägg, Archäologisches och sin arvsrätt, var att uppträda på en plats med koppling till en Landesmuseum der Christian- avlägsen förhistoria och i anslutning till monument som tydligt kunde Albrechts-Universität, Schloss Gottorf, Schleswig; arkeolog Lembi Lougas,~ Tallinn; arkeolog Bente Magnus, kommissarie för Birkamuseet; 1:e antikvarie Kenneth Svensson, UV; konservatorsassistent Boel Tengnér RAÄ-RIK; mag art Karin Wahlberg Liljeström, Drottningholm; 1:e antikvarie Eva Wiséhn, KMK

Historiska Nyheter har utkommit med följande nummer:

1. Sigismund Vasa 1976 2. Färöarna 1976 3. Hällristningar i Sverige 1976 4. Efter Syndafloden 1977 5. Keramik 1977 6. Historiska museet – mål och medel 7. Upplands-Bro 1977 8.Birka och vikingarnas vardag 1978 9.Helgeands- holmen i Stockholm1978 10. Helge– andsholmen II 1979 11.Öland 1979 12. Guldet från stäppen 1979 13.Båtgravar 1980 14.Det osynliga barnet 1980 15. Trakerna 1980 16.Vikingarna 1981 17. Västernorrland 1981 18. Åland 1981 19. Shetland, Orkney 1981 20. Om medeltid 1982 21. Hälsingland 1982 22. Norr– botten 1982 23.Kalmar län 1983 24. Sörmland 1983 25. Myter 1983 26. Västergötland 1984 27Jönköping 700 år 1984 28. Bohuslän 1984 29. Kyrklig textil 1984 30. Skogen 1984 31. Om arkeologi för barn 1985 32. Islam 1985 33.Dalarna 1985 34. Uppsala 1986 35. Barn i slott och koja 1986 36.Helgö 1986 37. Skokloster 198738. Roslagen 1987 39. Luftangrepp 1987 40. Irland 1988 41. Olov Isaksson 1988 42. Hallwylska museet 1988 43. Grönland 1989 44. Tiden 1989 45. Lejonet och kronan 1989 45. Arvet från hedenhös 1989 47. Näitus ”Öhurünnak” 1990 48. Västra Aros/Västerås 1990 Alsnöhus som det enligt 49. Ecuador – Jorden och guldet 1991 Thordemans rekonstruktion från 50. Halland 1991 51. Latvija –Sagan om Lettland 1991 1920 kan ha gestaltat sig i slutet 52. Historiens skattkammare 1992 på 1200-talet. Byggnadernas 53. Riddarlek och Tornérspel 1992 54. Historiska museet 1993 inbördes proportioner är inte 55. Kvinnor är fler än hälften 1993 riktiga och idag vet vi också att 56. Vårt namn – vårt historiska arv 1993 palatsets omgivning sett 57. Optiska telegrafen 1994 58. Labyrinter 1995 annorlunda ut. 59. Guld 1996 60. Internet