Att Leva I Ständig Välsignelse
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Att leva i ständig välsignelse En studie av sivdnidit som religiös praxis Lovisa Mienna Sjöberg 12.02.2018 Teologisk Fakultet, Universitetet i Oslo © Lovisa Mienna Sjöberg, 2018 Doktoravhandlinger forsvart ved Det teologiske fakultet, Universitetet i Oslo. Acta Theologica nr. 67 ISSN 1502-010X Det må ikke kopieres fra denne boka i strid med åndsverkloven eller med avtaler om kopiering inngått med Kopinor, interesseorgan for rettighetshavere til åndsverk. Omslag: Hanne Baadsgaard Utigard. Grafisk produksjon: Reprosentralen, Universitetet i Oslo. Till Rávdná Turi Henriksen Ántte – Rávndnái Förord Den första kurs jag läste i mitt forskarutbildningsprogram hette Long and winding road – en lång och slingrig väg. Arbetet med avhandlingen har varit både lång och slingrig, lärorik och samtidigt följt mig under en period i mitt liv där också familjen växt och föräldrarollen varit viktig. Det är inte alltid dessa olika roller är lika lätta att förena. När jag ser tillbaka är det i tacksamhet för alla de gånger det väntade något annat än det förutsedda bakom nästa sväng och alla de gånger som vägen bar mig dit jag inte visste att jag ville gå. Tack för alla uppmuntrande ord som fick mig att fortsätta och för allt jag lärt under tiden. Tack till alla de vänner som aktivt försökt att samtala med mig också när jag varit innesluten i min egen bubbla. Vänskap som håller genom en doktorsgrad håller livet ut. Tack till alla kollegor på Sámi allaskuvla. Tack för alla de formella och informella samtal under årens lopp som vidgat mina perspektiv och gett mig kunskaper som varit till hjälp och inspiration under arbetets gång. Jag är stolt och tacksam över att arbeta på en samisktalande arbetsplats, det har varit ovärderligt för mitt projekt. Jag önskar också att nämna vårt bibliotek där alla har varit behjälpliga med att finna fram och beställa de mest otillgängliga materialen. Tack också till RDM – Ridduduottarmuseat, avdelning Guovdageaidnu, som öppnade sitt arkiv för mig. Tack till min vägledare Hallgeir Elstad. Du har generöst delat dina kunskaper, tagit dig tid till de långa samtalen och tankarna, läst och gett konstruktiv kritik. Utan ditt stöd under en särdeles motsträvig period i mitten av projektet hade det inte blivit klart. Under de senaste åren har seminarier med John Law varit en god anledning att lägga fram material och att lyssna till andras framlägg. Tack till John Law och alla de som varit med på att organisera seminarierna med ett speciellt tack till Liv Østmo. Tack till Solveig Joks och Elisabeth Utsi Gaup. Förutom många och goda samtal vill jag tacka speciellt för att ni opponerade på min text på maestraseminariet. Er delade kunskap, kommentarer och konstruktiva kritik var till stor hjälp i utformandet av den färdiga texten. Tack till Mikkel Nils Sara. Med stort tålamod har du gått igenom och korrekturläst alla de samiska begrepp och ord jag använt i avhandlingstexten. Du har varit behjälplig där mina språkkunskaper inte räckt till, tagit dig tid till att förklara och uppmuntrat mig att utvidga mitt språkliga landskap också där terrängen har varit okänd. Tack till Annika Lundqvist Ford för korrekturläsning. Det har varit ett omfattande arbete, särskilt i förhållande till det närmast perfekta svoska skriftspråk jag utvecklat efter 15 år på norsk sida. Stort tack för att du ändå tog dig an arbetet och slutförde det. Tack till Rávdná Turi Henriksen. De samtal vi haft tillsammans över lång tid, om livet, om språk, om att vara människa har gett mig nya utgångspunkter och utmanat mig att lära nya ting. Du har frikostigt delat med dig av kunskaper, insikter och inte minst goda skratt. Den här avhandlingen är tillägnad dig. Tack till Sámi allaskuvla som finansierat min stipendiatställning och tack till Teologisk Fakultet, Universitetet i Oslo, för att ni öppnade dörren till forskarutbildningen. Tack också för att jag fick möjlighet att genomföra disputasen på min arbetsplats Sámi allaskuvla i Guovdageaidnu. Det är ett historiskt beslut som hedrar Teologisk fakultet, en av de äldsta fakulteterna i Norge. Sist som först tack till min familj både i Guovdageaidnu och på Vrångö. Speciellt tack till min man, Aslak Mikal Mienna, som tålmodigt skött markservicen och familjeprojektet medan jag varit borta både länge och ofta på jobb. Tack till mina döttrar, ni är framtiden och självklart det allra viktigaste för mig. Guovdageaidnu 10.08.2018 Lovisa Sara M. Mienna Sjöberg Sammandrag Sivdnidit är en religiös praxis. Sivdnidit är ett nordsamiskt verb som kan översättas både med att skapa och med att (väl)signa. Denna praxis återfinns över hela Sápmi, och utförs i många olika situationer. Sivdnidit är inte knuten till kön, ålder eller specifika egenskaper hos den som utför utan är öppen för alla. Oftast utförs denna praxis genom att en tyst tänker eller uttalar några ord. Ibland ingår också små ritualer, som att korsa sig själv, eller någon/något, eller andra handlingar i samband med de ord utövaren tänker eller uttalar. Sivdnidit är en praxis som hör till vardagen. Den kan vara ett sätt att be aftonbön, bön före och efter maten, när man ska ge sig ut på resa eller i kommunikation med landskapet och dess skapelser. Ofta är sivdnidit knutet till treenigheten eller den kristna Guden men inte alltid. Sivdnidit är ett sätt att praktisera ödmjukhet och tacksamhet, samtidigt som man påminner sig själv om eget ansvar och ett liv i fördragsamhet med andra. För att analysera denna praxis och studera kontexten till sivdnidit har textmaterial producerat under det senaste århundradet i Sápmi använts. En del av texterna har aldrig tidigare studerats i forskningssammanhang. Čoahkkáigeassu Sivdnidit lea vuoiŋŋalaš vierru. Sátni sivdnidit sisttisdoallá mearkkašumiid mat leat nuppi dáfus sánis sárrat ja nuppi dáfus sánis buressivdnidit. Dát vierru gávdno miehtá Sámi ja doalahuvvo ollu iešguđetlágán dilálašvuođain. Dan sáhttá juohkehaš dahkat, dat ii lea čadnon dasa leat go dievdo- vai nissonolmmoš, ii ahkái, iige dasa ahte galget leat sierralágán attáldagat. Dávjjimusat dahkko dainna lágiin ahte cealká dahje dušše jurddaša sániid. Muhtomin sáhttet dasa gullat smávit meanut, nugo ahte russe iežas dahje muhtuma/juoidá, dahje eará dagut mat gullet daidda sániide maid jurddaša dahje cealká. Sivdnideapmi lea dahku mii gullá árgabeaivái. Sáhttá leat vuohki rohkadallat eahkedis, ovdal ja maŋŋel borramuša, go vuolgá máŧkkoštit dahje go áiggošii soabadit eatnamiiguin ja dohko gulli sivdnádusaiguin. Dávjá gullá dasa golmmaoktalašvuohta ja risttalaš Ipmil, muhto ii álot. Sivdnidit lea vuohki atnit vuollegašvuođa ja giitevašvuođa seammás go muittus atná iežas ovddasvástádusa ja soabalaš eallima earáiguin. Analyseret sivdnidanvugiid ja guorahallat sivdnideami jurddavugiid, lean veahkkin geavahan teavsttaid mat leat čállon Sámis maŋemus čuohtejagi. Oassi dáin teavsttain eai leat ovdal guorahallojuvvon dutkamiid olis. Summary Sivdnidit is a religious practice. Sivdnidit is a Northern Sámi word which could be translated both as to create and to bless. This practice is found all over Sápmi, and it is practiced in different situations. Sivdnidit is not connected to gender, age or specific capabilities of a person - it is open to anyone. Usually it is performed by thinking or saying some words out loud. Sometimes it is associated with small rituals like crossing oneself, or someone/something, or other small acts in connection to the words thought or said. Sivdnidit is part of everyday life. It can be a way to say one’s prayers in the evening, before or after a meal, when going travelling or in communication with the landscape and other beings. Sivdnidit is often related to the Holy trinity or to the Christian God, but not always. Sivdnidit is a way to practice humbleness and gratefulness while at the same time reminding oneself of one’s own responsibilities and getting along with others in life. To analyse this practice and study the context to sivdnidit texts produced in the Sámi society over the last century has been used. Part of the material has never before been used in research. 1 Inledning ............................................................................................................................. 7 1.1 Dagsaktuella teman kring kyrka, samiska samhällen och religiös praxis .................... 8 1.2 Huvudproblemställning och avgränsning .................................................................. 11 1.3 Ämnesområde: utgångspunkter och perspektiv på begreppsanvändning .............. 13 1.4 Teoretisering utifrån praxis och begrepp .................................................................. 19 1.5 Avhandlingens disposition ......................................................................................... 22 2 Forskningsöversikt ............................................................................................................ 24 2.1 Religiös praxis i vardagslivet ...................................................................................... 27 2.2 Kyrkohistoria .............................................................................................................. 29 2.3 Missionshistoria ......................................................................................................... 33 2.4 Samisk religionshistoria ............................................................................................. 36 2.5 Sammanfattning ........................................................................................................ 38 3 Teoretiska och metodiska övervägningar ........................................................................