Jojksamlaren Karl Tirén
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
$&7$$&$'(0,$(5(*,$(*867$9,$'2/3+,&/,,, *811$57(51+$* Jojksamlaren Karl Tirén 8336$/$ .XQJO*XVWDY$GROIV$NDGHPLHQ I|UVYHQVNIRONNXOWXU 1 ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI 153 2 sid2 3 ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI CLIII GUNNAR TERNHAG Jojksamlaren Karl Tirén UPPSALA 2018 Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 4 Abstract Gunnar Ternhag, Jojksamlaren Karl Tirén (The yoik collector Karl Tirén). Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 153/Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv nr 45. Uppsala, 2018. 116 pp. ISSN 0065-0897, ISSN 0081-9840, ISBN 978-91-87403-31-6. Karl Tirén (1869–1955) collected yoiks among the Sami (Lapps) of Sweden from 1909 to 1916, and published a great deal of his source material in 1942, in Die lappische Volksmusik. Tirén was a stationmaster by profession, working in several places in the north of Sweden. He is regarded as a Swedish pioneer in his field. No one before him had systematically collected yoiks, although several people were collecting Swedish folk music at this time. The main part of the book gives an account of Tirén’s fieldwork. He actually undertook two kinds of field trips. In the winter he visited markets held in parish centres, because many Sami gathered for these events and Tirén could easily meet yoikers there and record parts of their reper- toires. He could also take the opportunity to announce his forthcoming summer visits to mountain areas. On those trips he would meet reindeer-herding Sami and members of their families. He travelled over a vast area: from Lyngenfjord in northern Norway to Swedish Härjedalen in the south. To begin with, Karl Tirén used only a pen and notebook to document the yoiks. From 1913, however, he took a phonograph and phonograph cylinders with him – thus also becoming a Swedish pioneer in the use of recording equipment to document music. Tirén’s personal archive, comprising his notebooks, diaries, letters, photographs etc., was kept at the former Institute of Dialect, Place-Name and Folklore Research in Umeå (DAUM), and is now temporarily stored at Umeå’s municipal archives. Most of his phonograph recordings are to be found at the Centre for Swedish Folk Music and Jazz Research (Svenskt visarkiv) in Stock- holm. A smaller number of them are held at the Institute for Language and Folklore in Uppsala. Keywords: yoik, Sami, Lapps, phonograph, folk music, fieldwork. Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv nr 45 © Gunnar Ternhag och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur Omslagsbild: Karl Tirén tillsammans med systrarna Maria Johansson och Greta Pers- son i Arjeplog 1937. Okänd fotograf. Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun. Tredje omarbetade upplagan ISSN 0065-0897 ISSN 0081-9840 ISBN 978-91-87403-31-6 Printed in Sweden 2018 Textgruppen i Uppsala AB 5 Innehåll Förord . 7 Möte på fjället . 11 Jojksamlaren Karl Tirén . 16 Biografi . 16 Ett växande intresse för samernas musik . 18 Tiréns tillvägagångssätt . 26 Insamlingsresorna . 33 Vintermarknaden i Lycksele 1911 . 33 Insamlingsresan sommaren 1911 . 35 Jojkuppteckningar i Boden 1911–1912 . 49 Insamlingsresan sommaren 1912 . 50 Vintermarknaderna i Arvidsjaur och Arjeplog 1913 . 54 Insamlingsresan sommaren 1913 . 61 Vintermarknaderna i Lycksele och Åsele 1914 . 74 Insamlingsresor sommaren 1914 . 77 Bröllopsbesök 1915 . 82 Efterarbetet . 85 Perspektiv på Karl Tirén som jojksamlare . 91 Värdet i Tiréns material . 93 Till slut… . 100 Käll- och litteraturförteckning . 102 Personregister . 108 Ortregister . 113 6 7 Förord Jojksamlaren Karl Tirén är en fängslande gestalt. Minst lika fängslande är den jojktradition som Tirén sökte – och fick möta. I korsvägen mellan dessa båda företeelser måste det oundvikligen växa fram en bok. Så har nu skett och jag är glad över att jag genom detta arbete kommit både Karl Tirén och jojktraditio- nen något närmare. Ofta talas bara om Tiréns jojkinsamling, men som läsaren snart upptäcker var han sällan ensam under sina expeditioner. På samma vis har jag haft gott sällskap under mitt arbete med att rekonstruera Tiréns färder. Docent Rolf Kjellström vid Nordiska museet har ivrigt följt mina expeditioner i Tiréns kvar- lämnade material och hela tiden bistått mig med synpunkter, faktauppgifter och kamratligt stöd. Arkivarie Staffan Lundmark vid Dialekt-, ortnamns- och folk- minnesarkivet i Umeå (DAUM) har inte bara varit en trogen vägvisare in i Tirénland utan också handgripligt bidragit till att rensa ut felaktigheter ur ma- nuskriptet. Ytterligare medarbetare vid DAUM har hjälpt mig: arkivchefen Ola Wennstedt med språkliga synpunkter, arkivarie Thomas Omma med gransk- ning av samiska personnamn och ortnamn, första byråsekreterare Angelica Lindgren med grafisk formgivning. Musikantikvarie Inger Stenman vid Läns- museet Västernorrland, som före mig gick in i Tirénsamlingen, har generöst de- lat med sig av både material och kunnande. Fil. kand. Mathias Boström vid Da- larnas forskningsråd har läst manuskriptet med sin musiketnologiska blick. Stor tacksamhet känner jag också för det ekonomiska bidrag till rese- omkostnader som jag mottagit från Sametingets kulturfond och för det tryck- ningsbidrag som kommit från Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Falun i februari 2000 G.T. Förord till denna upplaga Sedan jag skrev den här boken och fick den utgiven av dåvarande Dialekt-, ort- namns- och folkminnesarkivet i Umeå har mycket hänt. Det mest påtagliga är att arkivet är nerlagt och huvuddelen av dess material har överförts till Institutet för språk och folkminnen (ISOF) i Uppsala. Tirénsamlingen, varur många upp- gifter i min text är hämtade, flyttades dock aldrig söderut utan förvaras än så länge i Stadsarkivet i Umeå kommun, där min uthållige Tirénvän Staffan Lund- 8 mark håller sitt vakande öga över den. I samband med nedläggningen skingra- des restupplagan av bokens andra tryckning (2010). Eftersom intresset för Karl Tiréns gärning fortfarande är stort, för att inte säga växande, har jag tagit initia- tiv till att utge boken på nytt, denna gång genom Kungl. Gustav Adolfs Akade- mien för svensk folkkultur. Det hör till historien att boken ursprungligen fick ett helt avgörande publiceringsstöd av Akademien, vilket jag fortfarande, 18 år senare, känner stor tacksamhet för. Sedan boken utgavs, har jag själv blivit in- vald i Akademien och dessutom fått förtroendet att tillhöra dess styrelse. Min ansökan var alltså första kontakten med den akademi som jag nu känner inifrån och vars betydelse för forskning om folkkultur i vid bemärkelse är synnerligen stor. Också denna gång vill jag rikta ett tack till Kungl. Gustav Adolfs Aka- demien, nämligen för att Akademien beslutat utge boken i sin högt värderade Acta-serie. Inte bara Tirénsamlingen vid dåvarande Dialekt-, ortnamns- och folkmin- nesarkivet i Umeå har fått ett nytt hem under de år som gått; detsamma har skett med den stora samling med Karl Tiréns fonografcylindrar som år 2000 ingick i dåvarande Musikmuseets arkiv. Detta museum uppträder numera under ett alias, Scenkonstmuseet, och har i samband med sin förvandling överfört allt sitt arkivmaterial till Svenskt visarkiv, som ingår i samma myndighet. Där har de unika inspelningarna till slut hamnat rätt. Under de år som gått har intresset för jojk och jojkning ökat på ett påtagligt sätt. Jag gläder mig särskilt åt att en del av jojkningens pånyttfödelse hämtar sin näring ur Karl Tiréns insamlade material. Tirén själv skulle förstås ha känt en ännu större glädje över detta faktum. Nyutgivningen av boken har också en bakgrund i denna ökande användning av hans uppteckningar och inspelningar, på så sätt att den kontextualiserar hans material och därmed bidrar till att skapa förståelse för dess tillkomst hos alla dem som på olika sätt tar del av hans materiella arv. Det som mest påtagligt utlöst initiativet att på nytt ge ut boken är nomine- ringen av Karl Tiréns samling av upptecknade och inspelade jojkar till ett s.k. världsminne inom UNESCO:s program Memory of the World. Denna upphöj- ning av samlingens status – och långsiktiga betydelse – är utan tvekan också ett erkännande av jojktraditionens värde och kommer i sig att öka intresset för densamma. Denna uppmärksamhet på den märkliga samlingen skapar nyfiken- het på dess tillkomst, vilket alltså kan tillfredsställas med att boken tillgänglig- görs på nytt. Förslaget om Karl Tiréns samling som världsminne utarbetades av över- bibliotekarie, docent Dan Lundberg vid Statens musikverk. Han har aktivt stött mitt intresse för jojksamlaren Karl Tirén – och bland annat gjort sig besväret att kritiskt läsa manuskriptet till den aktuella utgåvan. Tack för stöd och för synpunkter på texten! Det är hedrande för mig att boken också ingår i visarki- vets skriftserie. 9 Den alltid hjälpsamme Staffan Lundmark har bistått med anskaffning av bil- der och gjort kloka kommentarer kring enskildheter i Karl Tiréns efterlämnade material. Under hela den tid som jag intresserat mig för jojksamlaren Karl Tirén har jag haft ett utomordentligt stöd av Harald Tirén, barnbarn till bokens huvudper- son. Haralds son, Svante Helmbæk Tirén, har hjälpt mig med fotografier av den äldre släktingens konstverk. Svante är också släktföreningens ordförande och har i den egenskapen förmedlat tillstånd att i boken återge Karl Tiréns konst- verk. Den nya upplagan av boken återger texten efter viss bearbetning. Litteratu- ren är uppdaterad; detsamma gäller uppgifterna om de centrala källorna som alltså anges med de arkiv som numera förvarar materialet. Falun i september 2018 Gunnar Ternhag 10 11 Möte på fjället Röken stiger motvilligt ur kåtans topp. Den byiga blåsten lägger nästan lock på öppningen och förmiddagselden har inte tillräcklig kraft att tvinga upp rök- pelaren. Eftersom kåtan har skydd av en enda fjällvägg, hittar vinden lätt nya grepp kring den nyresta byggnaden. Strax intill ligger en liten tjärn, vars yta ställvis är punkterad av frodig gröns- ka. Vid bäcken som fyller tjärnen har en kvinna just hämtat dricksvatten. För ett ögonblick dröjer hon i tystnaden. Mest för att underhålla sig spanar hon runt den platå som familjen valt till lägerplats. Hon granskar vidden utan större in- tresse, eftersom man och svåger inte väntas tillbaka på många timmar än.