Jojksamlaren Karl Tirén

$&7$$&$'(0,$(5(*,$(*867$9,$'2/3+,&/,,,

*811$57(51+$* Jojksamlaren Karl Tirén

8336$/$ .XQJO*XVWDY$GROIV$NDGHPLHQ I|UVYHQVNIRONNXOWXU

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI 153 2 sid2 3

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI CLIII

GUNNAR TERNHAG Jojksamlaren Karl Tirén

UPPSALA 2018

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 4

Abstract Gunnar Ternhag, Jojksamlaren Karl Tirén (The yoik collector Karl Tirén). Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 153/Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv nr 45. Uppsala, 2018. 116 pp. ISSN 0065-0897, ISSN 0081-9840, ISBN 978-91-87403-31-6.

Karl Tirén (1869–1955) collected yoiks among the Sami (Lapps) of Sweden from 1909 to 1916, and published a great deal of his source material in 1942, in Die lappische Volksmusik. Tirén was a stationmaster by profession, working in several places in the north of Sweden. He is regarded as a Swedish pioneer in his field. No one before him had systematically collected yoiks, although several people were collecting Swedish folk music at this time. The main part of the book gives an account of Tirén’s fieldwork. He actually undertook two kinds of field trips. In the winter he visited markets held in parish centres, because many Sami gathered for these events and Tirén could easily meet yoikers there and record parts of their reper- toires. He could also take the opportunity to announce his forthcoming summer visits to mountain areas. On those trips he would meet reindeer-herding Sami and members of their families. He travelled over a vast area: from Lyngenfjord in northern Norway to Swedish Härjedalen in the south. To begin with, Karl Tirén used only a pen and notebook to document the yoiks. From 1913, however, he took a phonograph and phonograph cylinders with him – thus also becoming a Swedish pioneer in the use of recording equipment to document music. Tirén’s personal archive, comprising his notebooks, diaries, letters, photographs etc., was kept at the former Institute of Dialect, Place-Name and Folklore Research in Umeå (DAUM), and is now temporarily stored at Umeå’s municipal archives. Most of his phonograph recordings are to be found at the Centre for Swedish Folk Music and Jazz Research (Svenskt visarkiv) in Stock- holm. A smaller number of them are held at the Institute for Language and Folklore in Uppsala.

Keywords: yoik, Sami, Lapps, phonograph, folk music, fieldwork.

Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv nr 45

© Gunnar Ternhag och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur Omslagsbild: Karl Tirén tillsammans med systrarna Maria Johansson och Greta Pers- son i Arjeplog 1937. Okänd fotograf. Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun. Tredje omarbetade upplagan ISSN 0065-0897 ISSN 0081-9840 ISBN 978-91-87403-31-6 Printed in Sweden 2018 Textgruppen i Uppsala AB 5 Innehåll

Förord ...... 7 Möte på fjället ...... 11 Jojksamlaren Karl Tirén ...... 16 Biografi ...... 16 Ett växande intresse för samernas musik ...... 18 Tiréns tillvägagångssätt ...... 26

Insamlingsresorna ...... 33 Vintermarknaden i Lycksele 1911 ...... 33 Insamlingsresan sommaren 1911 ...... 35 Jojkuppteckningar i Boden 1911–1912 ...... 49 Insamlingsresan sommaren 1912 ...... 50 Vintermarknaderna i Arvidsjaur och Arjeplog 1913 ...... 54 Insamlingsresan sommaren 1913 ...... 61 Vintermarknaderna i Lycksele och Åsele 1914 ...... 74 Insamlingsresor sommaren 1914 ...... 77 Bröllopsbesök 1915 ...... 82 Efterarbetet ...... 85

Perspektiv på Karl Tirén som jojksamlare ...... 91 Värdet i Tiréns material ...... 93 Till slut… ...... 100

Käll- och litteraturförteckning ...... 102

Personregister ...... 108

Ortregister ...... 113 6 7 Förord

Jojksamlaren Karl Tirén är en fängslande gestalt. Minst lika fängslande är den jojktradition som Tirén sökte – och fick möta. I korsvägen mellan dessa båda företeelser måste det oundvikligen växa fram en bok. Så har nu skett och jag är glad över att jag genom detta arbete kommit både Karl Tirén och jojktraditionen något närmare. Ofta talas bara om Tiréns jojkinsamling, men som läsaren snart upptäcker var han sällan ensam under sina expeditioner. På samma vis har jag haft gott sällskap under mitt arbete med att rekonstruera Tiréns färder. Docent Rolf Kjellström vid Nordiska museet har ivrigt följt mina expeditioner i Tiréns kvar- lämnade material och hela tiden bistått mig med synpunkter, faktauppgifter och kamratligt stöd. Arkivarie Staffan Lundmark vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) har inte bara varit en trogen vägvisare in i Tirénland utan också handgripligt bidragit till att rensa ut felaktigheter ur manuskriptet. Ytterligare medarbetare vid DAUM har hjälpt mig: arkivchefen Ola Wennstedt med språkliga synpunkter, arkivarie Thomas Omma med granskning av samiska personnamn och ortnamn, första byråsekreterare Angelica Lindgren med grafisk formgivning. Musikantikvarie Inger Stenman vid Läns- museet Västernorrland, som före mig gick in i Tirénsamlingen, har generöst delat med sig av både material och kunnande. Fil. kand. Mathias Boström vid Da- larnas forskningsråd har läst manuskriptet med sin musiketnologiska blick. Stor tacksamhet känner jag också för det ekonomiska bidrag till rese- omkostnader som jag mottagit från Sametingets kulturfond och för det tryck- ningsbidrag som kommit från Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.

Falun i februari 2000 G.T.

Förord till denna upplaga Sedan jag skrev den här boken och fick den utgiven av dåvarande Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå har mycket hänt. Det mest påtagliga är att arkivet är nerlagt och huvuddelen av dess material har överförts till Institutet för språk och folkminnen (ISOF) i Uppsala. Tirénsamlingen, varur många uppgifter i min text är hämtade, flyttades dock aldrig söderut utan förvaras än så länge i Stadsarkivet i Umeå kommun, där min uthållige Tirénvän Staffan Lund- 8 mark håller sitt vakande öga över den. I samband med nedläggningen skingra- des restupplagan av bokens andra tryckning (2010). Eftersom intresset för Karl Tiréns gärning fortfarande är stort, för att inte säga växande, har jag tagit initiativ till att utge boken på nytt, denna gång genom Kungl. Gustav Adolfs Akade- mien för svensk folkkultur. Det hör till historien att boken ursprungligen fick ett helt avgörande publiceringsstöd av Akademien, vilket jag fortfarande, 18 år senare, känner stor tacksamhet för. Sedan boken utgavs, har jag själv blivit in- vald i Akademien och dessutom fått förtroendet att tillhöra dess styrelse. Min ansökan var alltså första kontakten med den akademi som jag nu känner inifrån och vars betydelse för forskning om folkkultur i vid bemärkelse är synnerligen stor. Också denna gång vill jag rikta ett tack till Kungl. Gustav Adolfs Aka- demien, nämligen för att Akademien beslutat utge boken i sin högt värderade Acta-serie. Inte bara Tirénsamlingen vid dåvarande Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå har fått ett nytt hem under de år som gått; detsamma har skett med den stora samling med Karl Tiréns fonografcylindrar som år 2000 ingick i dåvarande Musikmuseets arkiv. Detta museum uppträder numera under ett alias, Scenkonstmuseet, och har i samband med sin förvandling överfört allt sitt arkivmaterial till Svenskt visarkiv, som ingår i samma myndighet. Där har de unika inspelningarna till slut hamnat rätt. Under de år som gått har intresset för jojk och jojkning ökat på ett påtagligt sätt. Jag gläder mig särskilt åt att en del av jojkningens pånyttfödelse hämtar sin näring ur Karl Tiréns insamlade material. Tirén själv skulle förstås ha känt en ännu större glädje över detta faktum. Nyutgivningen av boken har också en bakgrund i denna ökande användning av hans uppteckningar och inspelningar, på så sätt att den kontextualiserar hans material och därmed bidrar till att skapa förståelse för dess tillkomst hos alla dem som på olika sätt tar del av hans materiella arv. Det som mest påtagligt utlöst initiativet att på nytt ge ut boken är nomine- ringen av Karl Tiréns samling av upptecknade och inspelade jojkar till ett s.k. världsminne inom UNESCO:s program Memory of the World. Denna upphöj- ning av samlingens status – och långsiktiga betydelse – är utan tvekan också ett erkännande av jojktraditionens värde och kommer i sig att öka intresset för densamma. Denna uppmärksamhet på den märkliga samlingen skapar nyfikenhet på dess tillkomst, vilket alltså kan tillfredsställas med att boken tillgänglig- görs på nytt. Förslaget om Karl Tiréns samling som världsminne utarbetades av över- bibliotekarie, docent Dan Lundberg vid Statens musikverk. Han har aktivt stött mitt intresse för jojksamlaren Karl Tirén – och bland annat gjort sig besväret att kritiskt läsa manuskriptet till den aktuella utgåvan. Tack för stöd och för synpunkter på texten! Det är hedrande för mig att boken också ingår i visarki- vets skriftserie. 9

Den alltid hjälpsamme Staffan Lundmark har bistått med anskaffning av bilder och gjort kloka kommentarer kring enskildheter i Karl Tiréns efterlämnade material. Under hela den tid som jag intresserat mig för jojksamlaren Karl Tirén har jag haft ett utomordentligt stöd av Harald Tirén, barnbarn till bokens huvudper- son. Haralds son, Svante Helmbæk Tirén, har hjälpt mig med fotografier av den äldre släktingens konstverk. Svante är också släktföreningens ordförande och har i den egenskapen förmedlat tillstånd att i boken återge Karl Tiréns konstverk. Den nya upplagan av boken återger texten efter viss bearbetning. Litteratu- ren är uppdaterad; detsamma gäller uppgifterna om de centrala källorna som alltså anges med de arkiv som numera förvarar materialet.

Falun i september 2018

Gunnar Ternhag 10 11 Möte på fjället

Röken stiger motvilligt ur kåtans topp. Den byiga blåsten lägger nästan lock på öppningen och förmiddagselden har inte tillräcklig kraft att tvinga upp rök- pelaren. Eftersom kåtan har skydd av en enda fjällvägg, hittar vinden lätt nya grepp kring den nyresta byggnaden. Strax intill ligger en liten tjärn, vars yta ställvis är punkterad av frodig gröns- ka. Vid bäcken som fyller tjärnen har en kvinna just hämtat dricksvatten. För ett ögonblick dröjer hon i tystnaden. Mest för att underhålla sig spanar hon runt den platå som familjen valt till lägerplats. Hon granskar vidden utan större intresse, eftersom man och svåger inte väntas tillbaka på många timmar än. I den stilla synen upptäcker hon snart något som rör sig i väster. Hon skärper blicken och ser ett litet sällskap växa fram vartefter det når samma nivå som lägerplatsen. Fyra personer på rad. Bestämda steg längs den upptrampade leden. För säkerhets skull greppar hon vattenhinken och går mot kåtan. Utan att släppa vandrarna ur sikte öppnar hon kåtan och ber sin svägerska avbryta inne- sysslorna. Tillsammans konstaterar de att sällskapet leds av en tjock, skägg- prydd man. Bakom honom följer tre män; två av dem bär större packningar än den tredje. Den tjocke lyfter på hatten och stryker svetten ur pannan. Männen bakom honom går målmedvetet vidare. Stigen passerar tjärnen vid den plats, där den ena kvinnan nyss stod. När sällskapet är på talavstånd, tar förstemannen av sig hatten än en gång. Hans ångande ansikte ler vänligt och han öppnar: – Godmiddag, godmiddag. Kvinnornas svar är inte lika självklart: – Goddag. – Mitt namn är Tirén, fyller främlingen snabbt på. Karl Tirén. Det här är min medarbetare fröken Maja Wickbom. I samma stund som den repliken blir sagd, upptäcker kvinnorna att sällskapet inte alls består av fyra män. Med mycket att betrakta och begrunda har de inte lagt märke till allt. Visst är mannen med den mindre ryggsäcken en kvinna, hon Maja. Kvinnan bland vandrarna ler tillmötesgående med sitt blossande ansikte. – Lasse och Jonas hjälper oss med packningen, fortsätter den rundmagade och pekar på de båda övriga. Det behövs. Vi har mycket med oss. Jag är näm- ligen ute för att samla jojksånger.

Ungefär så här kan det ha gått till, när Karl Tirén var ute i jojkinsamlingsären- den. Det ligger nära till hands att använda fantasin för att fånga Karl Tirén och hans arbete i jojkbevarandets tjänst. Så märklig är hans prestation att tankarna 12 lätt rusar vidare. Med denna skrift görs ett försök att skildra hans vidsträckta expeditioner i jojkens land. Med stöd av bevarat material – och lite föreställ- ningsförmåga – beskrivs färderna i kronologisk ordning. Den närmaste bakgrunden till texten är en högst personlig undran över hur Karl Tirén genomförde sina insamlingsfärder. I Tiréns bok Die lappische Volksmusik (1942), där en stor del av materialet redovisas, ges läsaren få led- trådar till det förberedande fältarbetet. Tirén har inte heller på annat håll pre- senterat någon samlad redogörelse för sina resor. Denna brist på insyn i hans expeditioner har väckt en nyfikenhet som drivit arbetet. Avsikten med studien är närmast att beskriva jojksamlaren Karl Tiréns gär- ning och i samband därmed besvara frågorna: Hur gick han till väga? I vilka situationer tillkom hans bevarade material? Hur bemötte han sina informanter – och hur blev han själv bemött? Min skildring av Tiréns insamlingsfärder syftar till att ge kontextuell ram runt materialet, vilken ska underlätta en källkritisk granskning av notbilder och inspelningar. Den som vet var och hur ett visst material har tillkommit, kan rent allmänt förhålla sig till det på ett säkrare sätt. Följande text kan därför möjlig- göra en bättre och förhoppningsvis flitigare användning av Tiréns samling. Exempelvis kan en källkritisk aspekt av konkret slag behandlas efter rekonstruktion av Tiréns insamlingstillfällen. Det gäller attribueringen av de olika jojkarnas »referensobjekt» (Graff 1993 s. 399). Jojkningens kärna är att åter- uppliva eller t.o.m. skapa minnen av personer, händelser, platser eller djur. Med bara utgåvan framför sig är det, som Ola Graff (1985 s. 77) påpekat, omöj- ligt att veta om Tirén eller informanten står för attribueringarna. Denna nog så väsentliga kunskap kan i många fall förvärvas efter genomgång av Tiréns fält- arbetsmaterial och rekonstruktion av insamlingssituationen. Detaljerad kännedom om Tiréns insamlingssituationer bereder också mar- ken för en annan kunskapsutvinning. Med utgångspunkt från bevarade primär- uppteckningar och fältdagböcker går det att rekonstruera hur samtalen flöt, hur informanterna aktualiserade och framförde jojk efter jojk. Som folkloristen Ulf Palmenfelt (1994) visat, kan sådan information användas för att diskutera kom- munikativa och performativa aspekter på ett folkminnesmaterial. Vi kan såle- des undersöka växelverkan mellan samlare och informant samt studera mötet mellan dessa båda personer som ett jojkningstillfälle med en agerande och en eller flera lyssnare. Tiréns material ger genom sin rikedom goda möjligheter till sådana undersökningar, vilka skulle kunna bidra till kännedomen om jojkningens väsen. Vidare kan en belysning av Tiréns fältarbete avgöra vad informanterna inte framförde inför insamlaren. Den för oss dolda delen av deras respektive repertoarer är minst lika intressant som den kända. I stor utsträckning bestämde Tirén vad som skulle tecknas upp eller spelas in – det kan vi nog utgå ifrån. Sär- skilt gäller det för fonografinspelningarna som ju måste reserveras för sådant som verkligen var värt att registreras på ljudspåren. Genom Tiréns intressepro- fil som i sin tur styrde frågorna blev slutresultatet något som i hög grad avspeg- 13 lar samlarens uppfattning om bevarandevärd jojkning. Men informanterna hade sannolikt också meningar om vad som inte lämpade sig att ta fram inför samlaren. Av flera olika skäl uteslöt de vissa delar av sitt musikaliska kunnande. Den som vill veta vad informanterna verkligen kände till i fråga om jojk och annan musik har en god utgångspunkt i nedanstående skildringar.1 Texten avslutas med en diskussion kring det nutida värdet av Tiréns material. Där ställs frågorna: I vilket idémässigt sammanhang gjorde Tirén sitt insamlingsarbete? Hur pålitliga är hans skriverier om jojk? Vilka fördelar har hans bevarade material? Vilka nackdelar? Och varför ser hans notbilder ut som de gör? Följande text kan sammanfattningsvis nyttjas på två sätt. För det första till- fredsställer den förhoppningsvis nyfikenheten hos alla dem som undrat över hur Tiréns samling tillkom. Texten kan med andra ord läsas som en fyllig dagbok, skriven i tredje person. För det andra kan den användas som en förbere- delse inför vetenskapliga bearbetningar av Tiréns material. Med några av de källkritiska hindren undanröjda borde det vara närmare till fördjupade under- sökningar av notbilder och inspelningar. Hans samling – skapad så tidigt att inga efterföljare kom förrän flera decennier senare – utgör en unik ingång till samisk musikhistoria, vilket borde locka till forskning. Den sistnämnda användningen leder noga taget till två skilda kunskapsfält. Det första rör den samiska musiktraditionen inklusive alla dess förbindelser med andra samiska kulturyttringar. Här kan det insamlade materialet efter käll- kritisk bearbetning bidra till det pågående kunskapsbygget.2 Det andra fältet utgörs av folkmusikens, särskilt jojkningens insamlingshis- toria, varav Tiréns arbete utgör en del. Karl Tiréns insats är visserligen enastå- ende men ingår ändå i ett vidare sammanhang. Med bättre kännedom om hans arbete och material kan Tiréns gärning fogas in i folkmusikforskningens histo- rieskrivning.3

Beskrivningarna över Karl Tiréns insamlingsexpeditioner kommer bäst till sin rätt med tillgång till två hjälpmedel, dels bokverket Die lappische Volksmusik (1942), dels detaljerade kartor över de områden som Tirén och hans sällskap befor. När texten berättar om upptecknings- eller inspelningstillfällen, hänvisas med nummer ur bokverket till de renskrivna notbilder som blev slutresultatet av dessa möten med jojkare. I texten förekommer många ortnamn som bara återfinns på detaljerade kartor. Den som vill följa Tiréns färder rekommenderas att med fingret gå hans

1 För en diskussion kring repertoarbegreppet och insamlarens påverkan på dokumentationsresul- tatet, se Ternhag 1992 s. 199 ff., 1996 s. 65, 70 ff. 2 För en resonerande översikt över litteraturläget, se Graff 1985 s. 75 ff. Kjellström et al. 1988 rymmer en bibliografi över jojklitteratur (s. 154 ff.). Stenman 1998 redovisar det insamlade materialet. Jfr också Stoor 2007 s. 4 8 ff. 3 Om den svenska folkmusikforskningens historia, se Ling et al. 1980; Ronström 1994. 14 vägar. Ortnamnen återges enligt nutida norm för att läsaren lätt ska hitta rätt. På Tiréns tid vacklade stavningen åtskilligt, dvs. om namnen över huvud taget fanns nedskrivna. Många gånger återger han namn såsom han hört dem uttalas, vilket är intressant i sig. Informanternas namn kan också finnas i flera former. Många samiska släkt- namn stavas i dag på ett annat vis än under Tiréns tid. Yngre kvinnliga informanter mötte Tirén som ogifta, medan de numera omtalas med makens efter- namn. Ytterligare orsaker till förändrade skrivningar finns. Trots det används här genomgående de namnformer som Tirén brukar i utgåvan Die lappische Volksmusik. Härigenom blir det oproblematiskt att i boken spåra en person som nämns i den följande reseskildringen. I ortsangivelserna ryms ännu ett benämningsproblem. Karl Tirén är i stort sett konsekvent, när han knyter sina informanter till samebyar, eller lappbyar som de då kallades – vid denna tid var i princip alla samer medlemmar av samebyar. Men han lyckas inte placera samtliga personer och har dessutom råkat ut för några missförstånd. Ibland preciserar han personernas geografiska tillhörig- het genom att ange (vinter)visten, för andra meddelar han bara sameby. Hans varierande praxis, vilken beror på hans reella svårigheter att ortsplacera sina informanter, skapar problem när det gäller att identifiera vissa personer. I följande text grundas ortsangivelserna i konsekvensens namn på Tiréns uppgifter, dvs. om han inte lämnar uppenbart felaktiga fakta. De samiska ortnamnens stavningssätt på de allmänna kartorna har varierat genom åren. I texten förekommer därför i vissa fall namnvarianter åtskilda med snedstreck, t.ex. Abiskojåkka/Ábeskoeatnu. Dessa representerar ett tidigare/senare skrivsätt. För den som använder både gammalt och nytt kartmaterial kan det också vara av värde att veta att t.ex. bokstäverna, G, B och D kan växla med K, P och T i början av namnen. Benämningar på skildringens allra mest centrala företeelser är svåra att fast- slå i en svenskspråkig text. Enligt vardaglig svenska jojkar en jojkare en jojk. Fler nyanser än så finns inte att tillgå. I vetenskaplig litteratur förekommer inlån av samiska termer, vilket är mer sympatiskt, men för den skull inte oproblematiskt. För det första bör inlånade ord helst skrivas i grundform. Böjda former vållar i regel bekymmer för både författaren och läsaren: författaren tvingas ta hänsyn till två grammatiksystem och läsaren ser kanske inte grundformen i det böjda ordet. För det andra skiljer sig vokabulären åt mellan de samiska varieteterna. Eftersom Karl Tirén rörde sig från Nordnorge till Härje- dalsgränsen, bör de samiska orden i konsekvensens namn följa geografin. De skiftande benämningarna speglar i stor utsträckning skillnader i jojktraditionen och borde därför skrivas ut i svenskspråkig text I det följande används trots allt verbet jojka, eftersom det får anses vederta- get i svenskan. Följaktligen talas också om jojkning och om jojktradition. Även om de termvalen avlövar framställningen på möjliga nyanser, skapar de bästa förståelsen för en svenskspråkig läsekrets 15

Däremot nyttjas de samiska orden för det som framförs vid ett visst jojk- ningstillfälle, det som motsvarar svenskans (en) visa eller (en) sång. På nordsamiska jojkar man således en luohti (pl. luoðit), på lulesamiska en vuolle (pl. vuole), på sydsamiska en vuelie (pl. vuelieh). Benämningarna används i första hand i samband med skildringar av upptecknings- och inspelningssituationer. Denna lösning har fördelen av att i stort likna Tiréns egen behandling av problemet. När Tirén vid några tillfällen brukar orden lavlot eller laulot (från finskan), sker det med syftning på i första hand andliga sånger och psalmer. Han ger själv en bakgrund till ordets innebörd: »Laulot» betyder att sjunga på svenskt, norskt eller finskt vis. »Lauloh» är därför egentligen namnet på alla svenska, norska eller finska sånger, men då laestadianerna förbjuda alla andra former av sång än psalmer och »Sions toner», har begreppet »lauloh» övergått att på sina håll betyda endast psalmer eller andaktssånger (Tirén 1942 s. 82). I det dåtida språkbruket gjordes således en distinkt skillnad mellan jojk och sång, vilket var en verklighet för Tirén. Detta gällde i hela det område som Tirén genomfor (jfr Grundström 1946 s. 403; Hasselbrink 1983 s. 832; Drake 1979 s. 295 f.). I synnerhet i de læstadianska miljöer som han besökte var denna uppdelning av stor vikt.

Efter dessa preludier kan resan börja… 16 Jojksamlaren Karl Tirén

Biografi Alla beskrivningar av Karl Tirén (1869–1955) understryker hans mångsidig- het. Järnvägstjänsteman, konstnär, violinist, fiolbyggare, botanist, jojksamlare – och familjefar. Det är sant att han påminner om en renässansmänniska, för vilken nästan ingenting var främmande. Att famna en sådan mångfrestare är inte lätt, särskilt inte med växande tids- avstånd till hans enorma livsgärning. Boken handlar om jojksamlaren Karl Tirén. Hans övriga sidor, nästan lika intressanta, bör få sin behandling i annat sammanhang.4 Karl Tirén föddes i Oviken den 23 juni 1869 som son till prästmannen Olof Tirén och hans maka Kristina (född Holm). Han var näst yngsta barnet i en elva personer stor syskonskara. Efter studentexamen vid Östersunds läroverk vistades han vintern 1889–1890 för språk- och konststudier i England. 1893 avlade han telegrafistassistentexamen; 1903 var han en kortare period i Dresden för studier i tyska och konst. Redan som ung var han således väl utrustad med internationella perspektiv och goda språkkunskaper. Hans vida horisont skulle visa sig betydelsefull för hans klarsyn vad gäller jojktraditionens värde. Sin första anställning efter studierna fick Karl Tirén vid Telegrafverket. Blott tjugo år gammal anställdes han vid Statens järnvägar och var som många andra järnvägstjänstemän verksam på många platser, för hans del i Norrland, men spridda över en stor del av landsdelens yta: Östersund 1889–1895, Sollef- teå 1895–1896, Sundsvall 1896, Mellansel 1896–1900, Umeå 1900–1902, Örnsköldsvik 1902–1903, Umeå 1903–1904. År 1904 kom han till Kiruna för att tre år senare flytta med sin familj till anhalten Svartbjörnsbyn strax utanför Boden – för övrigt författaren Eyvind Johnsons födelseort. Längsta delen av sitt yrkesliv arbetade han som stationsinspektor i Bergvik utanför Söderhamn – från 1912 till pensioneringen 1934. Bergvik hade en förhållandevis stor trafik på räls. Ortens sågverk och en sulfitfabrik i Vannsätter använde järnvägen för sina transporter. Det livliga sågverkssamhället Bergvik förblev hans bostadsort efter pensioneringsdagen. Han var dock tvungen att lämna tjänstebostaden i samband med pensioneringen. Han och hustrun bosatte sig då i närbelägna Elf- viks herrgård.

4 Litteraturen om Tirén och hans gärning som helhet är både gammal och begränsad. Se dock artikeln om honom i Svenska män och kvinnor (1954 s. 560 f.) samt Häger 1970. Om jojksamlaren Karl Tirén, se Stenman 1988, 1994, 1996, 1997, Ternhag 2011. Om släkten Tirén, se Festin 1918. 17

Ungdomsporträtt av Karl Tirén med fiol, osignerat, men tillskrivet Frida Stéenhoff (1865–1945). Målningen ska vara utförd i Sundsvall. Privat ägo. Foto: Svante Helmbæk Tirén.

Karl Tirén var järnvägstjänsteman, verksam på ett flertal orter i Norr- land. Här står han i sin vita sommar- uniform och vinkar av ett tåg i Berg- vik. Okänd fotograf. Foto i Tirénsam- lingen, Stadsarkivet i Umeå kommun. 18

1903 ingick Karl Tirén äktenskap med Ellen Hellström, född i Sillre, men uppvuxen i Umeå (Tirén 1939). Hon var ungdomsvän med Wilhelm Peter- son-Berger, vilket skulle få betydelse för den musikhängivne Karl. Paret fick fem barn: Maria (f. 1904), Gunnar (f. 1905), Dagny (f. 1907), Torne (f. 1908) och Ejnar (f. 1909). Makan avled 1939. Karl Tirén gifte om sig 1944, 75 år gammal, med 30 år yngre Astrid Odstedt (1899–1957). Trots att Karl Tirén under hela sitt yrkesaktiva liv var SJ-anställd, förmådde han ägna sig åt sina många intressen. I kortare perioder var han tjänstledig från sitt fasta arbete, exempelvis då han med särskilt ekonomiskt stöd genomförde sina jojkinsamlingsexpeditioner. Men mycket av det han genomförde vid sidan av arbetet vid SJ – en omfattande konstnärlig gärning, fiolspel på hög amatör- nivå, kvalificerad fiolbyggnad och en stor del av det unika arbetet med samisk musik – ägde rum på lediga stunder. Med kännedom om detta är det inte svårt att dra slutsatsen att hans arbetskapacitet var hög och att familjelivet ibland sat- tes åt sidan.

Ett växande intresse för samernas musik Det går inte att peka på det enstaka tillfälle då Karl Tirén fick sitt livslånga intresse för samisk musik. Redan under uppväxten i Oviken kom han regelbundet i kontakt med samer, men han fick aldrig tillfälle att höra jojk. Han berördes självfallet av den 16 år äldre brodern Johan Tiréns starka engagemang för samisk kultur, manifesterat i dennes många välkända målningar med samiska motiv. Som hans hävdatecknare Carl-Göran Ekerwald skriver var Johan Tirén verksam i en tid, då »konsten regionaliseras».5 Johan Tiréns mo- tivvärld var norrländsk, allra helst samisk, och detta förhållande bör ha färgat en del av den yngre broderns uppväxt. Till bilden av familjens påverkan på Karl Tiréns intresse för samisk kultur hör att en kusin till honom var lappfogde i Lycksele. Inger Stenman, som skrivit flera arbeten om Karl Tirén, menar att två personer gav honom direkta impulser till dokumentationsarbetet: språkforska- ren K. B. Wiklund och den unga samiskan Maria Persson (Stenman 1994 s. 124). Den kraftfulle professorn i finsk-ugrisk språkforskning vid Uppsala universitet, f. ö. första innehavaren av denna professorsstol, K[arl] B[ernhard] Wik- lund (1868–1934), uppmärksammade Tirén på behovet att uppteckna samernas musik.6 De träffades redan under Tiréns skoltid i Östersund, då Wiklund vistades i staden för studier av samer i Jämtland. I en skrift om Lapparnes sång och poesi ger Wiklund rådet »att rädda undan förgängelsen, hvad som ännu räddas

5 Ekerwald 1984 s. 145. Jfr Kask 1993 s. 59. Om Johan Tirén, se även Näsström 1935; Festin 1936. 6 Om Wiklund som forskare i samiska ämnen, se Larsson 1996 och Karlsson 2000. Jfr även Stoor 2007 s. 50. 19 kan» (1906 s. 7). Tirén läste detta, vilket man kan se i hans inledning i Die lapppische Volksmusik (s. 18), tog intryck och fick Wiklunds moraliska stöd för insamlingen.7 Tirén skriver själv om hur han greps av Wiklunds uppmaning: Påverkad av detta uttalande och starkt imponerad av den energi, som kännetecknade Professor Wiklunds grundläggande arbete, gjorde jag under åratal energiska försök att förmå åtminstone mina vänner bland lapparne att yppa något av sin omsorgsfullt hemlighållna musik.8 Wiklunds lilla skrift är intressant i sammanhanget. Den är tidig, så tidig att den kan kallas ett förebud om en omvärdering av jojktraditionen. Den är insiktsfull – tungt vilande på existerande litteratur som Wiklund undersökt grundligt, och präglad av en strävan att förstå jojktraditionen och dess bakgrund. Men texten innehåller inga uppteckningar gjorda av författaren och har dessutom få musikaliska kommentarer. Möjligen sporrade dessa luckor Tirén att ge sig i kast med sin insamling. Samtidigt finns något fördomsfullt över Wiklunds text. Det är inte svårt att hitta nedsättande påståenden. »Lapparne ha vanligen ett dåligt musik-öra, och därför joika sällan på en gång två lappar så, att det stämmer, utan hvar och en på sitt behagliga sätt» (s. 8). Han påstår också »att joikning icke gör något an- genämt intryck på svenska öron» (ibid.). Även om formuleringar av det slaget speglar en hållning som många delade i början av 1900-talet, är det anmärk- ningsvärt att en auktoritet som Wiklund kunde skriva på det viset. När Karl Tirén mera medvetet började efterfråga jojk, visade det sig, som citatet ovan berättar, vara lika svårt att komma i kontakt med jojkare som under uppväxtåren. Tirén skriver själv: »... först under åren 1908 och 1909 lyckades jag få höra de första s.k. joikningarne, som jag naturligtvis ännu trevande och osäker försökte uppteckna på notlinjer» (Tirén 1942 s. 18). Karl Tirén mötte Maria Persson (gift Johansson, 1877–1960) allra första gången vid 1909 års Industri- och hantverksutställning i Stockholm, där hon arbetade i den norrbottniska avdelningen (följande efter Stenman 1996). Själv visade Tirén egna målningar. Bekantskapen mellan dem fördjupades i samband med en akut konflikt med utställningsledningen som ville förbjuda en kåtaeld i anslutning till provinsens utställning. De nedresta samerna tog illa vid sig av förbudet, och Karl Tirén ställde sig instinktivt på samernas sida.

7 I ett brev till Karl Tirén skriver Maja Wickbom några rader som ger en bild av relationen till Wiklund: »[…] det vore så utmärkt att låta Wiklund tro att han på något vis hade en liten finger med i de här forskningarna, ’För tror han bara det så Gud nåde den som säger någonting om Tiréns arbete’» (22/10 1911; Korrespondens, Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). Å andra sidan ger Wiklund något senare sitt uppriktiga stöd till Tiréns ansträngningar: »Blev det nå- got talat om fortsättningen av Edra uppteckningsresor, och vad säger Kommissionen? Förlåt mina nyfikna frågor, men jag måste ju intressera mig för att detta utmärkta arbete får fortsätta» (25/2 1913; Korrespondens, Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). 8 Tirén 1942 s. 18. Detta och följande citat ur Tiréns Die lappische Volksmusik återges på svenska såsom formuleringarna lyder i författarens originalmanus, vilket återfinns hos både Svenskt visarkiv och Nordiska museet. Sidhänvisningarna gäller dock den tyskspråkiga utgåvan. 20

Maria Johansson (f. Persson) var Karl Tiréns främsta informant, men också en god vän till honom. Hennes föräldrar var ursprungligen nomadiserande renskötare inom Luokta- Mavas sameby men blev så småningom bofasta småbruka- re i Laisvall, där Maria växte upp. Maria Persson skulle komma att bli slöjdare, fram- för allt inom det textila områ- det. Här poserar hon i en foto- ateljé i sin dräkt med alla dräkttillbehör. Tirénsamling- en, Stadsarkivet i Umeå kommun.

Redan etableringen av kontakten med Maria Persson berättar om en väsent- lig sida av Karl Tiréns person. Han hade ett otvunget sätt att närma sig människor, vilket gjorde att han lätt fick både män och kvinnor att öppna sig. Den egenskapen hade han stor glädje av i sitt insamlingsarbete som ju hela tiden innebar etablering av nya bekantskaper. Karl Tirén fick snart veta att Maria Persson var jojkkunnig. För att få tillfälle att höra henne jojka framför notblocket bjöd han henne till familjens dåvarande hem i Bodentrakten. Den vistelsen gav enligt Tirén upphov till insamlingsexpeditionerna: Vid ett besök i mitt hem 1909 av lappslöjdarinnan Maria Persson från Arjeplog lyckades jag övertala henne att återgiva några sånger från sin hemtrakt. Dessa väckte mitt intresse i så hög grad, att jag beslöt uppsöka såväl henne som hennes vänner och an- höriga. Det visade sig då, att hon var en av de mest sångkunniga av de lappar jag även sedermera lärde känna. Vad jag genom Maria Persson, som sedermera gift sig och blivit änka med namnet Johansson, fick del av såväl i toner som i form av upp- lysningar om lapska sångens karaktär och idé, ökade i hög grad mitt intresse och väckte tanken på att företaga resor för att samla och forska på detta område: fast jag 21

Karl Tirén och Wilhelm Peterson-Berger musicerar i Sommarhagen på Frösön. Okänt år. Tirén- samlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun.

saknade nödiga språkkunskaper, kunde väl åtminstone den av professor Wiklund på- pekade bristen av tonuppteckningar i någon mån fyllas (Tirén 1942 s. 18, jfr Wallner 1956 s. 90). Maria Persson/Johansson skulle bli en synnerligen viktig kontakt för Tirén. I det bevarade materialet framstår hon som hans allra främsta informant med över 73 upptecknade jojkar och 24 inspelade – med första uppteckningen gjord i oktober 1909 och sista inspelningen 1916. Samtidigt introducerade hon Tirén i jojkningens värld och inte minst bland människor i hennes hemtrakter i Arje- plog. När han for till vintermarknaden i Arjeplog 1913, biträdde hon honom tillsammans med sin syster Greta. Karl Tirén var mån om att uppmärksamma Maria Perssons/Johanssons mångsidiga insats. Inte bara i citatet ovan visar han sin tacksamhet över hennes medverkan; liknande ord förekommer också på annat håll (se t.ex. Tirén 1928 s. 305). Två personer till bör nämnas i diskussionen om Karl Tiréns impulsgivare. Den förste av dem är Wilhelm Peterson-Berger (1867–1942).9 Peterson-Berger var som redan nämnts ungdomsvän till Tiréns hustru Ellen. En av hustruns brö- der var gift med en syster till Peterson-Berger (Karlsson 2013 s. 52). Därtill kommer att Peterson-Berger lärde känna Johan Tirén under sina tidigaste Stockholmsår. Karl Tirén och Wilhelm Peterson-Berger ägde t.o.m. familje- band: »avlägsen släkting på mödernet», som Tirén skriver i sitt tal över Wil- helm Peterson-Bergers minne (Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kom-

9 Om samarbetet mellan Tirén och Peterson-Berger, se Ternhag 2000. 22 mun). Men de hade också annat gemensamt: uppvuxna i norrländska orter med välutbildade fäder, erfarenhet av utlandsstudier, starkt musikintresse och inte minst hängivenhet för Norrland. Den Norrlandsoptimism, för att inte säga Norrlandsidealism, som härskade i Tiréns och Peterson-Bergers kretsar, utgör en viktig idémässig bakgrund till Tiréns insamlingsprojekt (jfr Sörlin 1988 s. 60 ff.). Karl Tirén och Wilhelm Peterson-Berger möttes första gången i Oviken 1889. Det skedde i samband med en fjälltur som Karls äldre syskon Johan, Vik- tor och Calise (Katarina Elisabeth) företog och som Peterson-Berger också deltog i. Det var Peterson-Bergers första erfarenhet av fjällvistelser och för honom en upplevelse som satte djupa spår. Under följande år genomförde i princip samma sällskap liknande turer. En som då deltog var Tiréns blivande hustru Ellen. Fjällturerna har till det yttre påfallande likheter med Karl Tiréns insam- lingsturer.10 Det kan mycket väl tänkas att dessa resor som företogs med varierande färdmedel utgjorde förebilder för den blivande jojksamlaren. På ungefär samma vis är det troligt att Wilhelm Peterson-Bergers musikaliska karriär sporrade Tirén att ägna sig åt musik, så långt tiden medgav. I varje fall diskuterar vännerna nästan ingenting annat än musik i sin periodvis ganska intensiva brevväxling. Jojkinsamlingen förekommer anmärkningsvärt nog bara sällan i breven som domineras av meningsutbyten kring komponerad musik.11 Ett sista namn att lansera i diskussionen om Karl Tiréns impulsgivare är den finländske musikvetaren och tonsättaren Armas Launis (1884–1959).12 Launis genomförde två insamlingsexpeditioner, 1904 respektive 1905. Han besökte nordligaste Finland och Nordnorge men reste inte på svensk mark. Första artikeln om insamlingsarbetet publicerade han redan 1904. En liknande artikel, men om 1905 års expedition, kom 1906. År 1908 publicerade han – på tyska – sin samling av dokumenterade jojkar: Lappische Juoigos-Melodien. I förordet till Die lappische Volksmusik skriver bokens redaktör, Ernst Man- ker vid Nordiska museet, något nedvärderande: Tirén är inte den förste upptecknaren av lapsk musik; redan 1908 framlade den finske musikforskaren Armas Launis en samling om inte mindre än 712 melodier, hämtade huvudsakligen från de finska och nordnorska lapparna (Tirén 1942 s. 7). Mankers formulering kan tolkas som om Launis arbete var förebild för Karl Tirén. Genom Wiklund kände Tirén visserligen till Launis – och Väinö Salmi-

10 Sundkvist 1975 s. 19 ff. Peterson-Berger har själv beskrivit 1894 års fjälltur (Peterson-Berger 1895, omtryckt i Peterson-Berger 1943 s. 101 ff.). Svenska turistföreningens årsbok, där skildringen först förekom, var f.ö. ett återkommande forum för honom. Inte mindre än sex artiklar lät han under årens lopp trycka i denna publikation, vilket säger åtskilligt om hans intresse för natur- upplevelser. 11 Om det musikaliska utbytet mellan Wilhelm Peterson-Berger och Karl Tirén, se Karlsson 2013 s. 65 f., 74 ff. 12 Om Launis jojkinsamling och hans jojkforskning, se Laitinen 1981 s. 188 ff. Launis material, både dagböcker och uppteckningar, finns i en nutida utgåva, se Launis 2004. – Nära två decennier efter insamlingsresorna återkom Armas Launis som tonsättare till ämnet genom att komponera operan Aslak Hetta (1922) om det s.k. Kautokeinoupproret 1852. Operan uruppfördes 2004. 23 nens (1906) – jojkinsamling i Finland, Norge och Ryssland, men han hade inte sett deras uppteckningar, när han påbörjade sitt arbete. Launis utgåva fick han i augusti 1910 i gåva av Väinö Tanner, ordförande i renbeteskommissionen, vilken översände boken som tack för ett besök i Tiréns fjällviste Nuoljalid.13 Något senare skriver Tirén till Nils Andersson efter genomgång av Launis material att »ingen av mina 170 melodier finnas i Launis verk» (10/5 1911; Fmk, SVA). Såvitt känt existerade aldrig någon direktkontakt mellan Tirén och Lau- nis. Det som trots allt skulle kunna vara ett avgörande ögonblick för Tiréns engagemang syns i ett längre brev av den 30/10 1909 till vännen Wilhelm Peter- son-Berger. Brevet vittnar om en insikt som fick Tirén att gå vidare med sina planer. Händelsen verkar vara den egentliga starten på arbetet. Eftersom brevet ger god insyn i Tiréns dåtida tankar, återges det här med endast mindre strykningar. Hans beskrivning av jojktraditionen är förvånans- värt giltig med tanke på dels hans fåtaliga kontakter med jojkkunniga personer, dels den nästan obefintliga tillgången på litteratur. I stora drag är hans introduk- tion till jojkens värld helt korrekt. Lägg också märke till hans jämförelser med Wagners ledmotiv som skulle bli återkommande och som här syns för första gången.14 Broder Wilhelm! En händelse har inträffat, som omedelbart tvingar mig fatta pännan och sända dig några rader. […] Omedelbart efter hemkomsten [från ett möte med Peterson-Berger] fick jag vid spel- manstäflingarne i Luleå af en lapp från Arvesjaur en dunkel aning om att lappsk musik existerade i större omfång, än någon anat. Då lappen joikade melodier till Su- litelma samt till vissa djur och har musikaliska uttryck för glädje och smärta, började jag höra mig för, och har nu i två dagar haft en lappflicka hemma hos oss. Hon berättade i likhet med hvad jag sport från trakterna norr om Torne träsk, att lapparne ha igänkänningsmelodier för hvarje byalag, socken, släkt och individ. Hvarje barn får sig redan vid tidigaste år om ej strax efter födseln en melodi tilleg- nad; i regel är denna melodi hopsatt af modern. Så fort syskon eller anhöriga vilja kalla på barnet sjunga de dess melodi. Samma »ledmotiv» om jag så får kalla den, åtföljer barnet genom lifvet. På bröllopet sammansjunges makarnes melodier, vid grafven joikas ännu den dödes sångstrof. Ungdomar kunna retas eller bry en flicka genom att samman sjunga hennes melodi med en hemlig älsklings, o.s.v. Heder bevisas en gäst genom unison joikning af hans melodi. Ej blott lappar bevisas denna heder, – jag har redan upptecknat Kungens ledmotiv, Prosten Berlins,

13 Finländaren Väinö Tanner (1881–1948), geolog och geograf, men kring 1910 anlitad som ord- förande i den norsk-svenska renbeteskommissionen, skriver till Tirén: »Det är för mig angenämt att Launis bok kan påräkna Edert intresse, och jag ber Eder hafva godheten mottaga den som en gåfva från mig till erinran om den stunden, då fröken Pettersson och jag hade lyckan åtnjuta Er gästfrihet i fjällens hemtrefligaste hus (12/8 1910; Acc. 3670, Stadsarkivet i Umeå kommun). – Karl Tirén fick tillstånd att uppföra ett hus inom Abisko nationalpark, men på bekvämt gångav- stånd från Abisko station. Till detta ställe, Nuoljalid, återkom Tirén livet igenom. 14 Ett brev med liknande innehåll skrev Tirén något senare, nämligen den 12/11 1909, till Ewert Wrangel (Kungl. Vetenskapsakademiens arkiv). 24

Prosten Callebergs, landstingsman Johan Lundmarks i Jäckvik, hans bror Abraham Lundmarks. Melodier finnas till Norge, Sverige, Umeå stad, Umeå elf, Vindeln, Laiselfven, Hornavan, andra sjöar, elfvar och åar samt till fjäll, vattenfall, skogar, öar, till en mängd djur såsom hästen, renen, elgen, björn, svanen, gåsen, skraken, lommen, anden, nattvakan, snösparfven m.fl. En del af dessa ledmotiv har jag redan upptecknat, men skall vid första tillfället resa till lappmarkerna och komplettera. Bland mera nya melodiskapelser räknar jag en till engelsmän, en till tåget och ång- båten. Förmodligen finnes ett rikt och utveckladt melodispråk af den art, att man skulle förmoda att hvad högsta musikkultur skapat såsom Wagners ledmotiv äger sin motsvarighet i praktiken sedan äldre tider hos naturfolket lapparne. Det intresse och den glädje med hvilka lappflickan återgaf hvad hon mindes från sin barndom, vittnar om att hon uppfostrats i en musikalisk, fantasirik och från en kulturståndpunkt högt aristokratisk omgifning. Hennes bror hade kunnat en oändlig mängd »ledmotiv» för allt tänkbart, men han skämdes sjunga dem, då han blef äldre. Däremot joikade han som yngre till allas nöje, hvad hälst han bads om att återge med toner. Lappflickan trodde, att jag ej skulle behöfva vistas länge bland hennes anhö- riga, förrän de skulle hitta på en för mig karakteriserande melodi, hvilken snart ac- cepterades af närstående lappar. I regel synes afsikten med ledmotiven vara af god välvillig art, men kan mer sällsynt användas i mera hånfull bemärkelse. Till länsmän och bönder kunna melodier af båda arterna användas, dock af de hånfulla hälst utan att föremålet vet af det. Då jag till sist finner det vara en verklig kulturuppgift att samla material till full- ständigare kunskap, om den epokgörande upptäckt, ville jag delgifva dig ofvanstå- ende. Jag skrifver samtidigt till [musikförläggare] Georg Lundqvist15 för att höra om det äfven ekonomiskt kan löna sig göra en längre resa för att samla och gifva ut de lappska melodierna. Det var rätt egendomligt att höra en Professor A. Koch från Heidelberg och dans- ke målaren Ejnar Nielsen yttra, att naturfolkets (lapparnes) konst står så nära de högsta yttringar af hvad modärnaste högsta kultur frambragt i teckningsväg. Detta yttrades, då de fingo se min samling karakteristiska teckningar af lappen Skum. Det synes som samma yttrande kan tillämpas på andra konstgrenar. […] (brev till Peterson-Berger, Peterson-Berger-arkivet, MTB) I Karl Tiréns förhållandevis täta brevväxling med den skånske juristen och folkmusiksamlaren Nils Andersson (1864–1921) under åren 1910–1911 beskrivs framväxten av det större insamlingsarbete med tillhörande resor som han skulle komma att ägna sig åt.16 Under dessa år formade Tirén definitivt sina planer på att göra en i stort sett heltäckande inventering av jojktraditionen i Sverige. Tirén hade räknat med att träffa den inflytelserike Nils Andersson vid spel- manstävlingen i Luleå. Båda var engagerade som domare, men Andersson kom av någon anledning inte. I stället fick Tirén i november samma år söka bekantskap med Nils Andersson genom den lundensiske konst- och litteraturhistori- kern Ewert Wrangel som Tirén kände sedan tidigare.17 Karl Tiréns idé var att samla jojkar i syfte att låta införliva dem i det folkmusikaliska samlingsverk

15 Om Georg Lundqvist som musikförläggare, se Wiberg 1955 s. 271 f. 16 Om Nils Anderssons folkmusikinsamling, se Ternhag 1994 och där anförd litteratur. 17 Brev från Tirén till Ewert Wrangel 12/11 1909 (Kungl. Vetenskapsakademiens arkiv). Jfr Sten- man 1997 s. 26. 25 som förbereddes under Anderssons ledning. Hos Nils Andersson sökte han för- ståelse för sina planer, men också nödvändigt ekonomiskt stöd för att kunna ge- nomföra dem. Faktum är att en stor del av Tiréns brev till Andersson innehåller diskussioner kring ekonomiska spörsmål – Tirén var väl medveten om att An- derssons arbete med folkmusiken uppbar statsanslag. Från Nils Andersson hoppades han därutöver få officiell sanktion för sitt kommande arbete, vilket behövdes gentemot både arbetsgivaren SJ och många jojkande samer. I ett brev av den 3/10 1910 skriver han: »Frågan är blott, huruvida Eder nationalmusik- kommitté vill gifva mig uppdrag – så kalladt ’offentligt uppdrag’, så att jag får tjänstledighet» (Fmk, SVA). Den »nationalkommitté» som Tirén talar om är Folkmusikkommissionen som hade bildats 1908 och som var Nils Anderssons organisatoriska bas för insamlingen av folkmelodier (Andersson 1958 s. 117 ff., jfr Boström et al. 2000). Redan i oktober 1910 kan Karl Tirén meddela att hans planer omfattar fyra sommarturer, den första i norr och de följande allt längre söderut (brev från K. Tirén till N. Andersson 16/10 1910; Fmk, SVA). Tirén tänkte sig två slags insamlingsresor: vintertid till marknadsplatser, där många samer var samlade, sommartid i fjällvärlden. Tirén menade att marknadsbesöken – förutom jojkinsamling – också skulle kunna ägnas åt att sprida kunskap om kommande som- mars insamlingsfärd. I stora drag realiserade han sina planer. Starten för Karl Tiréns insamlingsarbete var det nyss nämnda mötet med jojkning vid spelmanstävlingen i Luleå den 26 september 1909. Bakgrunden till jojkningens närvaro vid arrangemanget framgår av uppropet inför stämman, infört i Norrskensflamman 3/6 1909: Lapsk joikning torde numera vara sällspord, men påstås lappar ännu någon gång vid sinnesrörelse av angenäm art improvisera sånger eller joika, vilket ej får förblandas med den s.k. »liikutuksia».18 Då det är av högsta inträsse att få prov på ovannämnda för nordligaste länet sär- egna konstarter uppmanas de, som känner till förekomsten av […] joikning dels där- om giva noggrannaste och snabbaste underrättelser samt dels söka förmå utövarne att nedresa till tävlingarna för att visa prov på sin konst. Karl Tirén står först bland undertecknarna. Av det kan man sluta sig till att den särskilda efterlysningen var hans eget bidrag till planerna för arrangemanget. Vid detta tillfälle mötte han jojkaren Lars-Erik Granström från Arvidsjaur och gjorde då sina allra första uppteckningar (nr 306–308). Bara en kort tid där- efter kom slöjdaren Maria Persson på tvådagarsbesök till det Tirénska hemmet i Svartbjörnsbyn utanför Boden, sedan hon bjudits dit av husfadern. Under be- söket som relateras i det citerade brevet till vännen Peterson-Berger kunde Tirén teckna upp åtskilliga nummer. Nästa uppteckningstillfälle kom sannolikt under en spelmanstävling i Umeå den 3–4 september 1910. Vid detta evenemang som hölls i läroverkets gymnastikhus medverkade Karl Tirén i första hand som domare, men han

18 »Själavården [i læstadianismen] äger rum i en känsloladdad atmosfär och med extatiska uttryck för sorg och glädje, som på finska kallas liikutuksia (’rörelser’)» (Bergsten 1993). 26 föreläste också om jojkning. »Den följande uppvisningen i denna konst sades vara den första här i landet», hävdar Axel V. Sundqvist som i korthet beskrivit tävlingen.19 De som stod för »uppvisningen» var fyra samer som inbjudits genom Tiréns försorg: Maria Persson, bröderna Clementz (nr 134–164) och Henrik Granvall (nr 130–164) samt Katarina Nilsson Strömberg (nr 134– 164). De tre sistnämnda kom alla från Malå och var sannolikt bekanta med Maria Persson. Deras framträdande väckte, enligt en tidningsnotis, mycken entusiasm bland åhörarna: »Sedan hr Tirén förklarat uppvisningen avslutad togos applåder upp om och om igen.» Troligen överraskades både Tirén och samerna över bifallet. I samband med tävlingen lät Tirén teckna upp delar av de medverkandes repertoarer. Det framgår av Tiréns primäruppteckningar att de tre, ovanligt nog, jojkade en hel del unisont. Samma år – dagen okänd – tecknade han upp vuolle efter ungefär 20-åriga Ester Pingi från Rautasvuoma. En anteckning i notblocket meddelar att hon »sjöng absolut rent och rytmiskt utan bindning eller åkning mellan tonerna» (nr 391, 560). Ett nummer jojkade Ester Pingi unisont med Ristin Huvva, också hon från Rautasvuoma. Möjligen mötte han vid samma tillfälle sju år äldre Esaias Larsson Huvva från Kaalasvuoma (nr 375–378). Enligt en anteckning i en notbok hörde han ännu en jojkare detta år, men fick inte tillfälle att göra någon uppteckning: Sjuttiofyraåriga Anders Peter Kielatio från Jockmock Sirkas stam sjöng 1910 i mitt hem en lång melodi, som innehåller en lofsång till fjället – där är skönt att bestiga toppen och se till renarne så att ej vargen kommer (kunde ej förmås att repetera sång- en, så att jag kunde uppteckna den). Joikas oafbrutet för att hålla vargen på afstånd liksom en mängd vuellieh häri hafva sitt ursprung.

Tiréns tillvägagångssätt En sentida betraktare av Tiréns samling frågar sig: Med vilken attityd närmade han sig sina sagesmän? Hur uppträdde han – och hur blev han bemött? En man med ärendet att uppteckna eller spela in jojk fick säkert räkna med att bli miss- tänkliggjord, detta alldeles oavsett uppförande. Tirén saknade således skolning som jojkdokumentatör och hade till yttermera visso ingen egentlig förebild att ta intryck av. På i stort sett varje punkt fick han lära sig insamlingskonsten genom att bruka eget förnuft och sedan dra nytta av egna misstag. Han hade visserligen ägnat sig något åt uppteckning av spelmanslåtar, därtill inspirerad av vännen Wilhelm Peterson-Berger, men jojk erbjöd helt andra problem av musikalisk art. Dessutom fick han lära sig att både uppfatta och skriva ner det textliga innehållet.

19 Sundqvist 1977 s. 68 f. Jfr även Jersild 1994 s. 197. – Det är osäkert om jojkningen vid spel- manstävlingen i Luleå 1909 skedde från scenen. Om så ändå var fallet, skulle uppvisningen i Umeå inte ha varit den första i sitt slag. 27

Karl Tirén på ett ateljéfoto. Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun.

I en av sina fältanteckningsböcker har han gjort en notering som berättar nå- got om hur insamlingsarbetet gick till: När lappar kommit in i joikningen, har jag gjort försök att afbryta dem midt i en strof, men de ha i regel alltid sjungit strofen till slut, fast de sett att jag önskat att de skulle sluta. Tydligen kräfver rytmkänslan dylik afslutning.20 Fastän Karl Tirén var en skicklig upptecknare, var informanterna tvungna att upprepa sina jojkningar flera gånger. En enda genomsjungning räckte i regel inte för att Tirén skulle hinna uppfatta hela förloppet, vilket är lätt att inse. Men citatet ger också en intressant antydan om hur jojkarna organiserade sitt kunnande i perioder. Möjligen blev Tirén med tiden så observant på denna indelning att han kunde reducera sina uppteckningar till kärnfraser. Redan situationen att överföra muntligt framförd musik till en notbild krävde – och kräver fortfarande – synnerligen gott gehör och därtill ingående känne- dom om musiken i fråga för att lyckas avbilda det klingande. Det kan var och en som försökt sig på den utmaningen vittna om. Men avbildning av jojkning kräver väsentligt mer av upptecknaren, eftersom jojktraditionen inte skapats och heller inte vidmakthållits med någon som helst relation till det musiktän- kande som ligger bakom notsystemet. Det räcker med att peka på två para- metrar för att illustrera en upptecknares reella svårigheter. Intonationen, alltså placeringen av tonerna, saknar relation till det västerländska skaltänkandet, vilket gör det nästan omöjligt för en upptecknare att notera en jojk på och mellan notsystemets fem linjer. Lägg därtill att en del jojkare har en successivt uppåt-

20 Fältanteckningsbok »Polskor, marscher och joiklåtar, uppt. av K. Tirén», s. 9 (Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). 28 glidande intonation som ett stilmedel, så inser alla notkunniga problemet med att fästa tonerna på ett notsystem. Vidare är rytmiseringen i en jojk långt ifrån den systematiska uppdelning i helnoter, halvnoter, fjärdedelsnoter osv. som notsystemet erbjuder. Det är i och för sig samma förutsättning som gäller för gehörsmusicerande i många musikaliska genrer, men för jojkens del tillkommer för transkriptören dilemmat att det vanligtvis inte handlar om en jämn puls som kan indelas i en identifierbar taktart. Och pulsen i en jojk är sällan regelbunden utan kan sänkas eller höjas i tempo, eller till och med stoppas upp. Sammanfattningsvis: vad gället det rytmiska innehåller uppteckning av en enskild jojk åtskilliga utmaningar. Men Karl Tirén klarade att fästa informanternas jojkning på notpapper, även om han också insåg omöjligheten att göra en fullständig avbildning av det klingande. Som förutsättning hade han en god skolning som musiker, ett gott gehör och så småningom en mycket stor förtrogenhet vid jojkning. Varje insamlingstillfälle krävde ett förtroendefullt samarbete mellan Tirén och respektive jojkare, vilket inte alltid var så lätt att åstadkomma. Ofta mötte han en negativ inställning hos læstadianska trosbekännare (jfr Stoor 2007 s. 51 f.). En del gånger blev han mer eller mindre avvisad av sådana personer, andra gånger kunde han i stället dokumentera människors psalmsång. Tirén ägnade sig nämligen inte enbart åt jojk; hans intresse omfattade samernas äldre musik över huvud taget. Karl Tirén fick t.o.m. rådet att konsekvent vända sig till dem som förskjutits av læstadianerna: Såsom allmän regel för att söka melodier sade Dr Tanner [ordf. i renbeteskommissionen] borde jag i dessa nordliga trakter uppsöka dem, som för fylleri, kortspel, stöld, o.d. utstötts från laestadianernas gemenskap, ty bland dem anses det ej vara synd att sjunga och joika, men »brännvin måste medföras» för att det ska gå bra. Det låter jesuitiskt! (brev från K. Tirén till N. Andersson 5/6 1911; Fmk, SVA). Tirén gick emellertid inte så kategoriskt till väga utan vände sig till både læsta- dianer och personer utan denna starka tro. Han försökte ibland övertala informanter som av religiösa skäl var tveksamma till att jojka inför främlingen. De flesta gånger fick han rätt och slätt respektera människors övertygelse, vilket inte innebar några som helst problem för honom. Han var i verkligheten (näs- tan) lika intresserad av den gammaldags psalmsången. Det måste nämnas att han kunde locka tveksamma jojkare med små gåvor. I packningen medförde han alltid presenter som exempelvis »grannt färgade yllesaker (urskinta, billiga skyltvaror duga mycket väl), tobak, tvålar, o.d.» (brev från K. Tirén till N. Andersson 3/6 1911; Fmk, SVA). Vid denna tid var ett sådant tillvägagångssätt ingenting anmärkningsvärt. Tvärtom kunde han förse många sagesmän i väglöst land med eftertraktade nödvändighets- varor. Enligt bevarad bokföring gav han i några enstaka fall sina sagesmän kontant ersättning. Beloppen var inte stora. De motsvarade ungefär de summor han fick betala för att bli rodd över en sjö eller för en frukostservering. 29

Däremot använde inte Karl Tirén alkohol som övertalningsmedel: Hittills har jag aldrig bjudit lapparne på brännvin för att lossa deras tungas band. Det sammelsurium af reminiscenser af alla tänkbara »vuellieh» med äkta och oäkta hick- ningar, skådespel, pantomim, tandagnisslan och svordomar, vilka jag bevittnade då jag inträngde i en samling af ett trettiotal fulla lappar på marknaden i Lycksele gav mig klarhet på, att man ej gagnar vetenskapen genom att uppteckna eller återgifva de hörbara yttringarna af brännvinets makt öfver dessa varelser, om ock skildringen däraf såsom kulturskildring kan ha sitt intresse. Dock håller jag för mycket af lapparne för att prisgifva dem åt offentligheten i vår godtemplarfanatiska tid (brev till N. Andersson 5/6 1911; Fmk, MM). Tirén ägde – som slutet av citatet antyder – ett passionerat förhållande till den samiska musiken. Han fångades av den på ett sätt som gjorde insamlingsarbetet – trots Tiréns många övriga intressen – till nära nog en livsuppgift. Detta skedde i en tid, när den samiska jojken knappast var känd ens bland samhällets mu- sikaktiva. För Tirén blev uppgiften att sprida kännedom om samernas musik snart lika viktig som att dokumentera den. Karl Tiréns hängivenhet framskymtar på flera ställen. Till Nils Andersson skriver han vid ett tillfälle under sin aktiva samlarperiod: »Likväl är lappmusi- ken så beskaffad, att jag totalt hypnotiserats af dess vildmarkspoesi och mäk- tighet, så att jag vet ej, hvilken folkmusik skall kunna draga åt sig mitt intresse från de lappska tonerna» (11/6 1911; Fmk, SVA ). Engagemanget avtog inte efter flera års mödosamma, för att inte säga självuppoffrande insamlingsfärder. Det blandades i stället med en tilltagande ödmjukhet inför den samiska musikens storhet: »Fältet är så vidsträckt, att jag ser ett människoliv för kort för att hinna utstaka gränserna – och mina uppteckningar torde blott få kallas ’kvarle- vande rester och fragment av lapparnes musik’» (brev från K. Tirén till N. Andersson 23/10 1916; Fmk, SVA). Hans djupt kända fascination inför jojktraditionen inger respekt och smittar den som idag tar del av hans insamlade material. För värderingen av hans uppteckningar är ytterligare två omständigheter nödvändiga att känna till. Den första skymtar i en brevpassus: Där skrifkunniga lappar finnas, hafva de själfva fått nedskrifva orden till sina sånger (brev från K. Tirén till N. Andersson 10/9 1912; Fmk, SVA). Tirén kunde inte samiska i sådan utsträckning att han obehindrat kunde tala med alla sagesmän från norr till söder. Han lärde sig efter hand att hjälpligt ta sig fram på de samiska språken. Men därifrån till behärskning av otvungen konversation och till insikt i jojkens mycket intrikata språkbehandling är steget mycket långt. Tirén var väl medveten om den bristen hos sig själv, vilket skymtar i citatet ovan. Karl Tirén skrev ner texterna som de lät: För att underlätta avläsningen från fonografrullarna har jag av förr anförda brist på kunskap i de lapska dialekterna sökt nedskriva texterna fonetiskt, så att lapparne själ- va förstått återgivandet. Ofta hava lapparne själva fått nedskriva texterna åt mig (Tirén 1942 s. 19). 30

Hans tillvägagångssätt hade emellertid inte enbart sin grund i hans egna språkliga tillkortakommanden. Tirén ställdes också inför problemet att de samiska språken vid denna tid inte var skriftligt fixerade. För den som idag vill närma sig Karl Tiréns material är det paradoxalt nog en fördel att texterna återges som de ljöd. Inledningsvis lät han den samiske författaren Johan Turi se över vissa av de upptecknade texterna. När det så småningom blev aktuellt att ge ut samlingen, gick uppdraget att granska texterna till Björn Collinder (1894–1983), professor i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet 1933–1961, elev till K. B. Wik- lund och hans efterträdare.21 Detta arbete gjorde Collinder grundligt genom att besöka de områden varifrån uppteckningarna stammade. Första resan i detta ärende skedde 1935. På plats i de samiska miljöerna överförde han Karl Tiréns ljudbeskrivande texter till dåtida ortografi. I flera fall kunde han återkomma till informanter som Tirén hade mött två decennier tidigare. Det är således Björn Collinders bearbetningar av Tiréns uppteckningar som återges i Die lappische Volksmusik (se Tirén 1942 s. 12). Den andra omständigheten kan också illustreras med ett brevcitat: De hittills upptecknade låtarne äro till allra största delen bevittnade af musikaliskt vittne, hvilket jag af försiktighet medtagit på resorna för att kunna bemästra mot- ståndare och afvundsmän.22 Tirén visste att han gav sig in i ett område, där han som icke skolad forskare och upptecknare kunde komma till korta gentemot vetenskapens företrädare. Han understryker i flera sammanhang sin amatörstatus, en ställning som bokens utgivare, Ernst Manker, i sin tur framhåller i förordet. Men parallellt med Tirén verkade folkmusiksamlaren Nils Andersson som hade lika lite formell skolning i relevan- ta discipliner. Andersson var på 1910-talet en aktad kulturpersonlighet som fick stort gehör för sitt insamlingsarbete. För att förstå skillnaden i fråga om förutsätt- ningar bör man minnas deras respektive samhällsställningar: Tirén var järnvägs- tjänsteman, bosatt i norrländska småorter, Nils Andersson en prominent ämbets- man med kontakter i maktens centrum. Den skillnaden var nog reellt känd av Tirén. Samtidigt måste man ha i minnet att formellt oskolade folkmusikinsamlare var verksamma både före och under Karl Tiréns tid. Han var alltså långt ifrån ensam om att inte ha relevant högre utbildning för sitt värv. Möjligen berodde hans känsla av underlägsenhet också på att hans insamlingsobjekt, jojktraditionen, var mindre uppmärksammad och till skillnad från spelmanslåtar och folkvisor inte ingick i nationsbyggandets rekvisita. Allmänhetens okunskap om jojkningen gav således hans mission en uppförsbacke men verkar å andra sidan ha skapat en an- märkningsvärd inre drivkraft hos honom. Och till slut: hur var hans personlighet? Hans väsen hade förstås också betydelse för genomförandet av det stora insamlingsprojektet, men också för det enskilda mötet med en jojkare. En välskrivande journalist, signaturen Brodjaga på Dagens Nyheter, fångade hans karaktär i en intervju 1943:

21 Se Bjursén Carlberg 2003 för uppgifter om Björn Collinders bibliografi. 22 1/12 1912; Professor C. V. Hartmans efterlämnade korrespondens, Ö II a:3, EM. 31

Vy från Bergvik. Akvarell av Karl Tirén. Privat ägo. Foto: Svante Helmbæk Tirén.

Karl Tirén bullrar i ett sträck. Han är så intensiv att man är färdig att tuppa av på sin stol framför brasan när det gått några timmar. Anekdoterna trillar ur honom som är- tor, och i nästa ögonblick är han borta med vinden för att återkomma med en av sina fioler och dra en jojkning (Dagens Nyheter 24/1 1943). Den skildrade situationen ligger visserligen långt senare än Tiréns aktiva in- samlingsår, men man måste förutsätta att hans läggning var ungefär likadan då. Han var kort sagt en färgstark personlighet, en intensiv, hängiven och inte minst utåtriktad man. Direkt efter hans bortgång 1955 skrev signaturen Sandy en minneskrönika i Sö- derhamns Tidning (3/9 1955), som ännu mer explicit fångar Karl Tiréns person: Karl Tirén ansågs nog av många slätkammade medelsvenssöner som en mycket originell människa. Han bröt stilen i folkhemmet och var mera något av en renässans- människa än en folkbokförd och socialvårdad välfärdssvensk. Karl Tirén strävade inte efter att vara något slags original – det var bara det att hans intellekt var så rörligt och vittomspännande att vanliga människor inte riktigt hann med i de våldsamma svängar som hans tankebanor präglades av. Han levde ett intensivt liv och så jämt- länning och lapplandsfrälst han var framstod han nog för många som en herre med ett alldeles ovanligt sydländskt temperament. Inte för inte fick han ibland heta »Mr Stromboli» och vulkaniskt eruptiv var han till sin läggning.23 Minnesord har som bekant en tendens att betona de bortgångnas goda sidor, vilket kanske stämmer också i detta fall. Men krönikören ger ändå en aning om

23 Stromboli är en ö med en dominerande vulkan, belägen strax norr om Sicilien. Den blev aktuell 1950 genom filmen »Stromboli» som regisserades av Roberto Rossellini och i vilken Ingrid Berg- man spelade huvudrollen. 32 de attityder som fanns runt Karl Tirén i hans hemort Bergvik. Det lilla samhäl- lets mångkunnige och passionerade stationsinspektor fick säkert möta både oförståelse och missaktning.24 Trots det fortsatte han att under alla år med kraft arbeta för jojkningen, vilket säger åtskilligt om honom.

24 Visserligen helt utan anknytning till Karl Tiréns jojkinsamling, men ändå en viss belysning av Tiréns temperament: »Ett misshandelsmål mellan arb. W. E. Andersson, kärande, och stations- insp. K. Tirén, svarande, har förekommit under flera ting. Det har tillkommit som följd af ett upp- träde på Bergviks station, hvari kärande spelade en roll, som gjorde, att han då stod åtalad. Då T. ej styrkte, att han på grund af tjänsteplikt måste aflägsna A. från stationsområdet eller handlat till själfförsvar, dömdes han böta 75 kr till kronan samt ersätta A:s rättegångskostnader med kr 74: 85» (Söderhamns Tidning 15/3 1916). 33 Insamlingsresorna

Med lite fantasi anar var och en att insamlingen måste ha krävt strapatsrikt arbete av ovanligt slag, vilket också stämmer. Bästa ingången till insamlingsfär- derna ger Karl Tiréns egna fältanteckningsböcker som ingår i Tirénsamlingen i Stadsarkivet i Umeå kommun.25 Allra bästa bilden ger anteckningarna från 1911 års sommarresa, hans allra nordligaste. De senare böckerna är svårare att följa, då de inte är konsekvent förda. 1911 års anteckningsbok däremot är slö- sande rik på Tiréns iakttagelser. I sina bästa partier för den tankarna till Carl von Linnés berömda dagbok från Lapplandsresan 1732. Liksom Linné gör Tirén anteckningar om oerhört många ämnen: flora, fauna, väder, naturen över huvud taget, etnografi, syner och repliker längs resan samt inte minst om färd- vägen. Tirén lägger dessutom till egna teckningar av allt från dekorationsdetal- jer på samiska föremål till väldiga landskapsvyer. Karl Tiréns fältdagböcker bjuder sammanfattningsvis på fascinerande läsning. Följande beskrivningar av Tiréns insamlingsresor bygger i första hand på hans bevarade dagböcker, där också ekonomiska sammanställningar över rese- utgifter finns i flera fall.26 Detta material har kompletterats med brev skrivna av Tirén under eller omedelbart efter resorna samt med någon enstaka tidnings- intervju med honom. Bevarade föreläsningsmanuskript om insamlingsresorna har också brukats, även om de i regel inte säger mer än dagböckerna – och där- för troligen bygger på dessa. Väsentliga källor för utredning av Tiréns färder i jojkningens tecken utgör självfallet även hans uppteckningar och inspelningar. Uppteckningarna finns i vanliga fall i flera stadier: från fältnoteringar till sys- tematiserade renskrifter. En sammanställning över Tiréns många fonografupptagningar gjordes av Inger Stenman 1992 i samband med överföring av inspelningarna till digitala ljudbärare. Hennes värdefulla översikt har utnyttjats för nedanstående redogörelser.

Vintermarknaden i Lycksele 1911 Fältanteckningsböckerna rymmer ingenting om den resa som var Tiréns första egentliga insamlingsfärd. Den gick i början av mars 1911 från Svartbjörnsbyn till Lycksele marknad (om denna se Bodén 1941). Meningen med expeditionen var i första hand att bland samer sprida kännedom om den resa i jojksamlandets

25 Jfr Lundmark 1996. Sedan artikeln skrevs, har samlingen utökats med ytterligare material. 26 Tiréns fältdagböcker finns renskrivna och utgivna i fotokopierat skick genom Bergviks Alltings försorg. Se litteraturförteckningen nedan. 34

Karl Tiréns dagböcker från insamlingsfärder rymmer mycket mer än jojkuppteckningar. Här har den skicklige tecknaren Tirén avbildat mönster på redskap av horn och ben. Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun. tecken som Tirén skulle genomföra kommande sommar. I ett brev från Lyck- selebesöket till Nils Andersson beskriver Tirén den skepsis han mötte, men också hur han förmådde ändra samernas attityd: Här har jag nu träffat lappar från Arjepluog, Sorsele, Tärna och Wilhelmina, men de äro offer för den oerhördaste misstänksamhet, men då jag värmt dem med presenter, fått bjuda dem till Prostgården där jag bor och ändtligen lyckats få de äldsta af dem att förstå mina vänliga afsigter, ha de lofvat att bland de sina och sina grannlappar sprida kännedomen om vår planerade sommarfärd (9/3 1911; Fmk, SVA ). 35

Under marknadsbesöket tog Tirén emot »nio lappar, och lyckades hjelpligt uppteckna ett tiotal vuellieh». De personer han mötte var bland andra Maria Larsson, Granbyn (nr 93–97), troligen också de unga flickorna Kristina Jo- hansson och Brita Nilsson, Björkfjället, Sorsele (nr 129) samt Jonas Sivert Bo- man, Gittsfjäll (nr 24). I och med detta hade hans storskaliga insamlingsplaner börjat förverkligas.

Insamlingsresan sommaren 1911 Sommaren 1911 reste Karl Tirén långt norrut, sedan han av Järnvägsstyrelsen fått ledighet för att »på uppdrag af folkmusikkommissionen göra en forsk- ningsresa genom Lappland för att insamla och uppteckna lapplåtar» (Aftonbla- det 1/6 1911).27 Dagboken berättar att han använde sig av varierande färdme- del: tåg, båtar av olika slag, hästskjuts, dvs. när han inte vandrade. Packningen måste ha varit rejält stor. Han hade i regel bärhjälp för att frakta sin personliga utrustning inklusive all mat, sin fiol, sina gåvor till informanterna och sitt inne- hållsrika reseapotek. Det musikaliska materialet samlades i små notböcker, re- jält tummade efter många upp- och nerplockningar ur fickor och ryggsäck. Nå- gon gång fick de också duga som skissblock. Med sig hade han dessutom re- kommendationsbrev från biskop Olof Bergqvist och landshövding Karl Johan Bergström, det sistnämnda också översatt till finska. Olof Bergqvist (1862–1940), tidigare församlingspräst i Gällivare, var från 1904 biskop i Luleå stift (f.ö. stiftets förste), från 1912 ledamot av Riksdagens första kammare. Bergqvist hade stort intresse för lappmarken; han deltog i översättningen av Nya testamentet till samiska och utgav tillsammans med Fredrik Svenonius Lappland – det stora framtidslandet (1906, jfr Bergqvist 1939). Med detta engagemang var det mer eller mindre självklart för honom att ge Tirén skriftligt stöd. Karl Johan Bergström (1858–1937) var 1900–1911 landshövding i Norrbot- tens län. Han skaffade sig under dessa år en uppskattad ställning. Hos samerna blev han främst ihågkommen för sin insats i samband med svåra renbetesför- hållanden vintern 1905–1906 och för sitt engagemang i den svensk-norska renbeteskommissionen som verkade i slutet av 1910-talet. Hans rekommenda- tionsbrev till Karl Tirén var mot denna bakgrund ingenting främmande (om Bergström se Jacobson 1922).

27 Att beslutet om tjänstledighet togs av Järnvägsstyrelsen berodde på att hans närmaste överord- nade tvekade om insamlingsarbetet var en giltig orsak. »Tirén håller nämligen före att uppdraget bör anses som offentligt sådant, under det att flertalet inom distriktsförvaltningen vilja betrakta det som enskilt» (Signalen 8/6 1911). De skilda tolkningarna är en talande omständighet: Tiréns insamlingsarbete var förvisso ett eget initiativ och formellt privat, men han uppfattade sig vara ute i ett »högre» ärende. Hans indirekta anknytningar till nationella institutioner som Kungl. Veten- skapsakademiens Etnografiska museum och Folkmusikkommissionen gav insamlingsarbetet legi- timitet. 36

Karl Tirén och Maja Wickbom mot gråa skyar, i väntan på tåglägenhet vid någon av anhalterna längs Malmbanan. Troligen är fotografiet taget av Karl-Erik Forsslund. Tirénsamlingen, Stadsar- kivet i Umeå kommun.

Karl Tirén gjorde inte färden på egen hand. Hans medresenär var den små- ländska slöjdlärarinnan Maja Wickbom. Dagboken ger dock henne föga utrymme; hon omnämns endast som »amanuensen». Tirén utelämnar inte medvetet hennes närvaro, eftersom hans dagliga anteckningar framför allt rör resans hän- delseförlopp och de intryck han fick under vägen. Maja Wickboms medverkan är ett pikant inslag i berättelsen om jojksamlaren Karl Tirén. Hon deltog i själva verket i tre års sommarexpeditioner och är på intet sätt någon dold figur i historien. Hon tackas i Tiréns tryckta förord, där han meddelar att hon underlättade hans arbete »genom att sköta de praktiska göromålen». I ett brev till Nils Andersson, i vilket Tirén introducerar sitt res- sällskap, beskriver han hennes egenskaper: de möttes första gången i fjällmiljö sommaren 1910, »en rutinerad fjällvandrerska, som gjorde upp eld, lagade mat och kaffe hastigt och trevligt som om en tomte skulle hjelpt till, oförbränneligt godt humör, har allt hvad hon behöfde själf» (13/2 1911; Fmk, SVA). I ett senare brev lägger Tirén ut texten ytterligare till samme adressat: Hon är specialist att utrusta fjällexpeditioner. Förra sommaren såg jag, hon har en kaffepanna af aluminium, i matväg medförde hon torkade frukter, som svällde ut vid kokningen till måltider för sex personer. Blefvo kläderna trasiga, vips var hon framme och lagade. När regnet kom, hade hon genast till hands en ballongduk af silke, ej tyngre än en näsduk, o.s.v. (vetenskapligt systematisk utrustning). (23/2 1911; Fmk, MM). Man kan undra vad omgivningen tyckte om Tiréns val av ressällskap. Sanno- likt förekom en och annan kommentar bakom hans rygg. Själv var han lika sä- kert medveten om den saken. »En gift man med fem barn har väl ej rättighet att 37 gifva mera förord, än jag gjort», slutar Tirén beskrivningen av Maja Wickbom i brevet ovan. Maja Wickboms livsbana rymmer ett intressant kvinnoöde. Född i Växjö 1879 utbildade hon sig till slöjdlärarinna och tjänstgjorde några år i Kalmar. Ett starkt intresse för fjällen förde henne 1913 till Kiruna, där hon fortsatte sin yr- kesutövning. 60 år gammal återvände hon 1939 söderut och bosatte sig i Grän- na, där hon levde till sin död 1956. Redan dessa konturer av hennes liv antyder att hon levde ogift. Hennes intresse för både fjällvistelser och jojkinsamling är inte att ta miste på. Sedan hon fått förfrågan från Tirén om medverkan i 1911 års sommarfärd, skriver hon entusiastiskt från hemmet i Kalmar: Det är så jag knappt vågar tro på’t. Modren min trodde visst att jag fått några skruvar lösa, när jag dansade in till henne med brevet i morse. Och det har varit nog så be- svärligt att sköta arbetet i skola och arbetsstuga i dag. Fjällvidder och skummande forsar och lappkåtor och jokning å, det har alltsammans dansat runt i mitt sinne. Inte stort mer än tre månader är det kvar av terminen (25/2 1911, Korrespondens, Tirén- samlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). Det kan diskuteras om inte Maja Wickbom bör få en del av den ära som veder- farits jojksamlaren Tirén. Hon var enligt en passus i det ovan citerade brevet inte utan betydelse för upptecknings- och insamlingsarbetet: »snabb i att uppfatta och kontrollera uppteckningarne af joikningen [...] präktig stämma». I en av Tiréns notböcker finns till och med en renskriven uppteckning från 1911 efter Lars Persson Pokka, vilken tveklöst är gjord av Wickbom. Hon hade således värdefulla musikaliska kunskaper att bidra med. Inger Stenman menar dessutom att hennes närvaro innebar en stor fördel i insamlingsarbetet. »Kanske hade detta [att en man och en kvinna mötte informanterna] en viss betydelse för att Tiréns material fick en så stor bredd när det gäller jojkarnas ålder och kön, åtminstone i jämförelse med andra insamlares informanter» (Stenman 1997 s. 77). Det ligger en hel del i denna iakttagelse. Expeditionssamarbetet mellan Karl Tirén och Maja Wickbom handlade, som vi märker, inte bara om praktisk assistans från hennes sida såsom Tirén noterar. Hennes roll för den Tirénska jojksamlingens tillkomst är med andra ord större än vad den blygsamma raden i förordet antyder. För Karl Tiréns del började 1911 års insamlingsresa, enligt dagboken, den 13 juni i Svartbjörnsbyn utanför Boden, där den Tirénska familjen var bosatt. Självfallet anträddes resan med tåg. I Kiruna sammanstrålade Tirén med ingen- jör Allan Lenander, med vilken han diskuterade en tävling för jojkare i samband med en planerad spelmanstävlan den 2 juli därstädes. Jojktävlingen blev aldrig av, men idén som sådan är en påminnelse om att Tiréns insamlingssträ- vanden ägde rum under spelmansrörelsens mest intensiva tid och hade tanke- mässiga samband med denna. Färden gick vidare med tåg till Abisko och Tiréns egen fjällstuga i Nuoljalid som var expeditionens egentliga utgångs- punkt. Tirén nämner inte var och när Maja Wickbom anslöt, men vid Nuoljalid var hon i alla fall på plats. 38

Strax efter ankomsten sändes bud till Pålnoviken – vid nordvästra spetsen av Torne träsk – efter Olof Olsson Sunna. Tirén hade enligt ett brev till Nils Andersson i förväg tillskrivit Olof Olsson Sunna som kunde svenska (23/2 1911; Fmk, MM). Tirén lockade Olof Olsson Sunna med »en bjärt utstyrd ren- skinnspäls, till hvilken han förr visat ett godt öga». Den efterfrågade mannen kom mycket riktigt nästa dag och jojkade »efter ihärdiga bemödanden [...] en längre låt från Jukkasjärvi» (nr 415–418). Det nämnda brevet innehöll en för- frågan om Olof Olsson Sunna ville ställa upp som bärare i den stundande expeditionen. Den 15 juni fortsatte Tirén och Maja Wickbom med tåget från Abisko till Narvik. (En planerad vandring från Torne träsks anhalt fick inställas på grund av den myckna snön.) Efter övernattning på Hotel Fønix, varifrån Tirén skrev till Nils Andersson, gick de båda jojksamlarna nästa förmiddag ombord på Hurtigruten för färd norrut. Avsikten var att åka till Nordnorge, varifrån de skulle ta sig söderut mot de svenska fjällen. I Nordnorge räknade de med att kunna möta jojkare med vinterland på den svenska sidan. Men innan Tirén och Maja Wickbom lämnade Narvik, fick de tillfälle att teckna upp några psalmmelodier: En äldre lappkvinna lyckades jag eller rättare vi, ty kvinnohjelp är i detta fall synnerligen välgörande, att sjunga (Obs – icke joika, »ty det hör helvetet till»). Det var laestadianska psalmer som presenterades. Jag tecknade upp tvänne, som jag lyckades få henne upprepa genom att verserna voro flera. Hon ville ej annars sjunga om dem, ty hon önskade, att jag ej skulle lära mig dem. Då vi i utbyte sjöngo »Här är guda», m.fl. sakt- modiga sånger i 2 stämmor, var hon nära att gråta, så att jag var rädd att helt plötsligt få bevittna en »liikutuksia» (brev till N. Andersson 15/6 1911; Fmk, SVA ). Scenen i citatet skulle man gärna velat se: två ivriga musiksamlare som efter förrättat värv lägger ifrån sig anteckningsböckerna, ser varandra i ögonen, tar ton och sjunger Wennerbergs klassiska »Här är gudagott att vara» i två stäm- mor. Valet av stämsång kan inte tolkas på annat sätt än att de båda sångarna njöt av tillfället. Händelsen illustrerar dessutom tydligt Maja Wickboms stora betydelse för insamlingsarbetet. Ombord på båten träffade Karl Tirén samen Olof Larsson och hans »tjänar- inna» Anna Jonsson, båda från Håfjeld i Balangen. Olof Larsson var en bekant botare, vilket väckte Tiréns intresse.28 Anna Jonsson jojkade på Tiréns

28 I Tiréns fältanteckningar finns en norskspråkig formel för »blodstängning», vilken sannolikt härrör från Olof Larsson: Blödarens hele namn 3 ggr: Jeg stænger dig blodet ligesom Gud fængslede mörkhedens Fyrste med mörkhedens lænker[?] utan att andas, pustes på såret Bl[ödarens] fulla namn 3 [ggr]: Statt still du blodflod ligesom Jesus stod vid Jordans flod då han overfor i i navnet Fadrens och Sönnen og den helige Aands pustes på såret Fader vår 3 ggr uden Amen (Fältanteckningsbok 1910–11, Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). 39 uppmaning (nr 425–428). En luohti »föreföll improviserad, ty hon varie- rade». Karl Tirén och Maja Wickbom medföljde båten under två dagar. Mitt på dagen den 18 juni anlände fartyget till Tromsø, där Tirén fick ändra sina respla- ner. Nästa mål var egentligen Balsfjord, men båten dit gick först om fyra dagar. I stället fanns en omedelbar båtlägenhet till Malangen, fjorden väster om Bals- fjord, vilken Tirén och hans kvinnliga ressällskap utnyttjade. De embarkerade båten vid Mestervik i Stålvikbotn, en av Malangens fjordarmar, där de på re- kommendation samma kväll tog in hos en familj Johannesen med en mor och hennes båda »av hälsa skinande» döttrar. Redan nästa morgon, den 19 juni, var det dags för avsked från värdfamiljen, som f.ö. var mycket musikaktiv. För att kunna genskjuta samer på vandring från Sverige lejde Tirén och Maja Wickbom skjuts för packningen och vandrade först 26 km österut till Balsfjord, åkte roddbåt en mil på fjorden och gick slutligen ytterligare 14 km från Balsfjordens sydspets. Målet var Øvergård, strategiskt belägen vid mötet mellan tre dalgångar och därför ofta besökt av flyttande samer. När man kom fram vid midnatt, var sex tältkåtor resta invid gården och ytterligare folk väntades från det svenska hållet. Tiréns planer såg ut att hålla. Gården innehades av Randulf Øvergaard och hans hustru som var same. Randulf Øvergaard var av allt att döma intresserad av Tiréns värv. Han kunde berätta minnen av jojkande samer som besökt gården. Han kunde till och med återge några av de jojkar han hört (nr 551). Dagen därpå bekantade sig Tirén med de närvarande samerna – och med personerna i de sex rajder som anlände västerifrån längs Postdalen under dagens lopp. I en av kåtorna fick han höra hur den drygt 20-åriga Margareta Henriks- son Lango tröstade sin treåring som hade »smärtor i naveln». Sången nedtecknade Tirén »i all tillbakadragenhet» (nr 538–540), vilket ändå väckte misstan- kar hos en av dem som observerade notskrivningen. Lite senare började Lars Henriksson Valkeapää jojka, dock mera öppet än den nyss tröstande modern. Med övertalningar – och efter att ha överlämnat en vacker gevärsrem – lyckades Tirén få honom att fortsätta inför notblocket (nr 507–513). Samma bevekande procedur krävdes för att få Johan Knutsson Nuttis sång. Enligt Tirén innehöll hans luoðit mera ord än toner, »ty han sjöng med synnerligen obestämda tonfall att uppteckningen blef svår» (nr 496–498). Tiréns försök att fånga jojkkunniga personer uppskattades inte av alla. De äldre kvinnorna såg irriterat på hans aktiviteter i lägret, vilket var bakgrunden till de båda nämnda männens tvekan. Av religiösa skäl tog kvinnorna avstånd från jojk. Maria Ponga, en synnerligen jojkkunnig kvinna med enligt uppgift över 300 luoðit på sin repertoar, lyckades därför Tirén aldrig övertala, trots att han vid upprepade tillfällen bad om hennes sång. Den 21 juni hällregnade det och invånarna i lägret var »slutna», varför Tirén och hans kvinnliga ressällskap fann det för gott att tillfälligt lämna platsen. De vandrade de 15 kilometerna fram till Lyngenfjord, förbi Storeng, till en kåta- 40 plats, där Nils Henriksson Kuhmunen och hans hustru Elin bodde. Både mannen (nr 518–524) och kvinnan (nr 525) jojkade för Tirén. Nils Henriksson Kuh- munen tvingades därefter hastigt lämna sällskapet och följa sina renar. En gäst hos paret Kuhmunen visade i stället Tirén vägen till en närbelägen kåta, där Anders och Inga Juusu samt Anders mor Inger Juusu fanns tillstädes. Efter en stunds samvaro jojkade Inga Juusu på Tiréns uppmaning (nr 534–537). Tirén belönade henne med en liten gåva, vilket fick till följd att även hennes svärmor framförde några nummer (nr 526–539). Mot kvällen återvände Tirén och Maja Wickbom till Øvergård. Nästa dag var vädret till en början bättre. Tirén fortsatte sina försök att över- tala Maria Ponga men fick en »bestämd uppmaning» av en äldre kvinna att hål- la sig till »laulot», dvs. till andliga sånger och psalmer. Tirén gav då upp sina ansträngningar och bestämde sig för att samma dag återvända till familjen Juusu, närmast för att lyssna ytterligare till Inger Juusus sång. Det lyckades för Tirén att få henne att sjunga mera, först en kvensk kärlekssång med sex strofer, men också några luoðit. In i Juusus kåta kom därefter svägerskorna Elle och Margret Kuhmonen, 26 respektive 19 år gamla. Tillsammans med Juusus 14-åriga dotter Brita sjöng de två sånger, sedan »de noga förvissat sig om, hvarifrån och hvarför vi kommit». Båda sångerna sjöngs på kvensk finska, den första »Barnets sång», den andra »Till svalorna». Sångerna står prydligt nedskrivna i Tiréns dagbok – på något sätt, med hjälp eller inte, klarade han att få ner texten på papper. När kvällen kom, skildes Karl Tirén och Maja Wickbom från Juusus familj. Med Elle Kuhmonen som vägvisare vandrade de till en gård i Moelen. Där träf- fade de först gårdens ägare, den læstadianske predikanten Nils Moelen samt prästen Josop Kuhmonen, också han læstadian. På gården vistades för tillfället en större grupp samer. Men stämningen var knappast sådan att jojkuppteckning var möjlig. Tirén och hans medföljare blev efter besöket på gården visade till färjestället över Lyngsälven. På denna plats träffade de den 67-årige Anders Larsson Tomma, jojkkunnig, men bara villig att sjunga en psalm. Efter överfär- den tog sig Tirén och Maja Wickbom i den ljusa natten tillbaka till Øvergård. Nästa dag, den 23 juni, var det midsommarafton. Det innebar att ingen av samerna i det nu ganska stora lägret var villig att sjunga på grund av den stundande helgen. I stället fick Karl Tirén tillfälle att ägna sig åt skrivarbete. På för- middagen kom emellertid Øvergårds ägare för att visa Tirén och Maja Wick- bom genom Signaldalen till Treriksröset. Närapå halvvägs dit, vid gården Vassdal, fick Tirén veta att en stor grupp samer flyttat högt upp på fjället i riktning mot Postdalen. Tirén och Maja Wickbom slog därför läger på gården hos Ole Jacobsen och hans familj. På midsommardagens morgon begav sig Karl Tirén och Maja Wickbom mot Treriksröset med Ole Jacobsen som vägvisare. Efter en hård dags vandring nådde man målet vid femtiden på eftermiddagen. Vädret var emellertid dåligt med dimma och kyla, varför sällskapet beslöt sig för att så snart som möjligt återvända till gården. Men det innebar tre mils kompassledd vandring, snart i 41 nattljus. »Efter yttersta uppbjudande av våra krafter», som Tirén skriver, kom gruppen tillbaka till Vassdalen vid sextiden nästa morgon. Senare samma dag gick man vidare längs Signaldalen till Lyngen, en sträcka på två mil. Därifrån ordnades skjuts till Øvergård. I lägret invid gården befann sig nu fler personer. En av dem som anlänt var Anders Persson Rasti, 67 år gammal och änkeman. När han skulle jojka inför Karl Tirén, lämnade de närvarande kvinnorna kåtan. Anders Persson Rasti hade problem med sina ögon men fick ögondroppar ur Tiréns reseapotek – liksom flera ögonsjuka personer fått tidigare under resan. Att Tirén medförde ögondroppar var nämligen ingen tillfällighet. Röken från kåtaelden gav många samer långvariga ögonirritationer. För den lindring Anders Persson Rasti erfor stämde han upp en luohti med texten »Ögonen bli bra åt en gammal man, ögonen bli bra åt en vandringsman» (nr 494; jfr anmärkningen till nr 218). Men han jojkade också en hel del annat för Tirén (nr 482–495), bl.a. en luohti till Tirén på finska (nr 495). Randulf Øvergaard skjutsade Tirén och hans sällskap ner till sydändan av Balsfjorden igen, där de därefter roddes mot Storsteinnes på västra sidan av fjorden. På vägen dit stannade sällskapet vid två tillfällen. Mitt för Stálluvággi återfanns ett läger med samer. Där träffade Karl Tirén Anders Valkeapää, vilken var villig att jojka (nr 514–516). Något längre bort längs fjordstranden fanns ytterligare ett läger. Bland de personer som vistades där fanns den 63- årige Jakob Persson Piltto, som också jojkade för Tirén (nr 499–504). Även på denna plats fick Tirén erfara att hans ärenden inte var någon självklarhet: »Se- dan vi gått in i en af kåtorna, där ett par familjer bodde och bekantat mig med dem, låtsades Piltto, som om han ej alls joikat för mig, och endast laulot syntes vara tillåtna.» Från Storsteinnes fick Karl Tirén och Maja Wickbom skjuts på den primitiva landsvägen till Mestervik, 51 km bort, där Hurtigruten åtta dagar tidigare släppt av dem. Dit anlände de på kvällen den 26 juni. Nästa morgon fick de motor- båtsskjuts söderut i Malangenfjorden till Keianes, varifrån de tog sig vidare till Moen vid Målselva. Regnet vräkte hela tiden ner under senare delen av resan. En planerad fortsättning till samer vid fjället Mauken fick därför ställas in. De övernattade i Moen. Nästa dag fortsatte färden längs Bardudalen. Vid Sætermoen träffade Tirén och Maja Wickbom på en hel grupp Saarivuomasamer på flyttning. Samerna hade tagit rast i skogen, vilket gav Tirén tillfälle att möta två personer som han tidigare hört goda ord om: Mickel Nilsson Kemi och Per Mickelssson Påve. Båda jojkade på Tiréns begäran (nr 439–460 resp. 429–435). Den förstnämnde ville kontrollera Tiréns nedteckningar genom att räkna antalet taktdelar. »Då jag med flit förkortade en taktdel i 13/8 takt, tillkännagaf han genast att min sång ej var riktigt återgifven.» På denna plats kunde Tirén teckna ner luoðit efter ytterligare två personer, Johannes Henriksson Valkeapää (nr 504–506) och Anders Enok Olsen Svonni (nr 436–438), 20 respektive 23 år gamla. 42

Vy från gården Sørmo i Sørdalen som Karl Tirén genomvandrade på väg till Torne träsk. Akvarell av Karl Tirén. Privat ägo. Foto: Svan- te Helmbæk Tirén.

På morgonen den 27 juni fortsatte färden rakt söderut genom Sørdalen. Två samiska ordningsmän, Per Persson Svonni och Anders Olsson Svonni, med- följde som vägvisare och bärare. Under en rast fick Tirén för första gången stif- ta bekantskap med ett samiskt musikinstrument. Av ett exemplar av växten fjällkvanne (Angelica archangelica) tillverkade Anders Olsson Svonni ett en- kelt blåsinstrument av rörbladstyp.29 Lätet liknande mycket säckpipa fast det var mildare i tonen. Tonen frambragtes på samma sätt som ur en klarinett, i det ett snitt gjordes längs efter röret vid ena leden, som var sluten. Då man med läpparne kunde åstadkomma styrsel på de båda basten af stjälken, hvilka vid blåsning vibrerade allt efter den stämning luftpelaren erhöll genom de hål, som anbragtes ut efter pipans längd. Sent på natten nådde sällskapet Pålnoviken vid Torne träsks nordända som var målet för vandringen. Där låg ett läger med Talmasamer. Det trötta sällskapet fick nattkvarter hos Esaias Olsson Tjoggi. När Tirén på förmiddagen berättade

29 Om detta musikinstrument, se Emsheimer 1947, om samernas mångsidiga användning av väx- ten, se Fjellström 1964, 1997. 43

»Sördalen Hellberg 29/6 1911». Teckning av Karl Tirén i expeditionsdagboken. Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun. om sitt egentliga ärende, fick han veta att ingen i lägret sjöng annat än »ur bok», dvs. religiösa sånger. Nattens värd, Esaias Olsson Tjoggi, sjöng emellertid två psalmer som Tirén tecknade upp (nr 562–563). Tirén visste sedan åtminstone i november 1909 att det fanns jojkkunniga personer i detta område. Ryktesvis har jag sport, att äfven Talmalapparne, som bo norr om Torneträsk använda melodier med hvilka de på håll kunna igänkänna släkter, byalag och individer, detta rykte har besannats af härvarande kommissarien Berglund, som bott hos dem någon tid.30 Nästa dag gjorde Tirén upp eld för att meddela behov av båtskjuts hos turiststa- tionen i Abisko. Men ingen båt kom dem till mötes, utan Per Olsson Nutti och hans son rodde trots hård blåst de båda jojksamlarna över Torne träsk. På vägen angjorde roddarna Pieske Njarka för att invänta bättre väder. Under uppehållet tillverkade även Per Olsson Nutti en kvanneklarinett och blåste en melodi som Tirén tecknade upp (se Tirén 1942 s. 22). Färden fortsatte till en plats i närheten av Tornehamn, varifrån Karl Tirén och Maja Wickbom vandrade 13 km till Tiréns hus vid Abiskojåkka/Ábeskoeatnu. Den norska utflykten var därmed slut. Tidigt nästa morgon, den 1 juli, kom två Talmasamer på besök till Tirén: Kajsa Simon Sunna och Lars Persson Pokka. Den förstnämnde sjöng två vagg- visor och en »laulot» inför Tiréns notblock (nr 419–421). Den andres jojkning dokumenterade Maja Wickbom (nr 542). Senare anlände en mindre grupp Rau- tasvuomasamer: Per Henriksson Kuhmunen och hans son Nicolaus, mågen Per

30 Brev från K. Tirén till Ewert Wrangel 12/11 1909 (Kungl. Vetenskapsakademiens arkiv). 44

Juristen och ämbetsmannen Nils An- dersson var en central gestalt i spel- mansrörelsen. Foto i Svenskt visarkiv.

Eriksson Huvva samt Nikolaus Olsson Inga. Ingen av dem sade sig emellertid kunna sjunga eller jojka. Dagen därpå for Karl Tirén in till Kiruna för att medverka som domare vid den tidigare nämnda spelmanstävlingen. Tillsammans med folkmusiksamlaren Nils Andersson och spelmannen Jon-Erik Öst bildade han en domartrio med ovanligt starka personligheter, vilka samtliga är omtalade gestalter i 1900- talets svenska musikhistoria. Arrangemanget sträckte sig över större delen av söndagen den 2 juli. På grund av dåligt väder fick det hela hållas i godtemplar- lokalen. Tävlingen omfattade enligt en annons »gamla låtar å fiol, valdthorn, nyckelharpa, näfverlur, salmonika». Idén om jojkinslag var som synes borta redan vid utlysningen. Men i en av klasserna, den för »Icke Norrbottensmusik», utdelades ett hederspris till A. A. Ullenius, Kiruna, för spel av »fyra lappska lå- tar». Spelmannens prestation förebådade intressant nog det som Tirén skulle komma att ägna många framträdanden åt, nämligen återgivning av jojk på fiol. Tiréns samling rymmer uppteckningar efter Ullenius, vilka sannolikt tillkom i samband med tävlingen (nr 553).31

31 En av de drivande krafterna bakom tävlingen, ingenjör Allan Lenander, har i en tidningsartikel lämnat sina minnen av arrangemanget (Norrbottens-Kuriren 22/7 1950). Uppropet till tävlingen publicerades bl.a. i Norrbottens-Kuriren 23/6 1911. Arrangemanget refereras i notisform i Norr- skensflamman 6/7 1911 och Norrbottens-Kuriren 8/7 1911. 45

I Karl Tiréns dagböcker från insamlingsexpeditionerna finns då och då blyertstecknade natursce- nerier insprängda i redogörelserna. Här en vy över ett »Lappläger i Stordalen». Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun.

Enligt en i förväg uppgjord plan reste Nils Andersson efter tävlingen med Tirén till Abiskojåkka/Ábeskoeatnu, där de båda diskuterade sitt gemensamma intresse av folkmusikinsamling. Därefter for de tillsammans med Maja Wickbom med tåg från Abisko till Narvik i syfte att söka upp några jojkkunniga samer. Men resan var förgäves, ingen av samerna ville ställa upp för samlartrion. Säkerligen på initiativ av Nils Andersson bestämdes i stället att de skulle teckna upp andliga sånger hos læstadianskt troende samer runt Torne träsk. Insamlingsturen som anträddes den 6 juli skulle bli förhållandevis kort. I sin bok skriver Tirén att Nils Andersson »fann [...] redan efter tre dagar, att han icke skulle kunna stå ut med de strapatser färden krävde» (Tirén 1942 s. 70). Efter att ha åkt malmbanan två anhalter, steg Karl Tirén, Maja Wickbom och Nils Andersson av vid Stordalen, varifrån de fotvandrade ett stycke till ett läger under fjället Vuoskkooaivvit. Men ingen av de samer som vistades där kunde sjunga något. Nästa dag åkte trion längre österut med tåg till Torne träsks anhalt, varifrån de gick söderut till Nagirjávri. Där träffade de på den 74-årige Mickel Nilsson Nia, hans tre söner och dotter med familjer, alla boende i »vackra och rymliga kåtor». Mickel Nilsson Nia (nr 386–388, 561) och Anna Mickelsdotter Nia (nr 386–390) sjöng laulot och psalmer för de båda musiksamlarna. Övernattningen skedde hos dottern och hennes make. Morgonen därpå vände sällskapet åter med Mickel Nilsson Nia som förare. Vid Bergfors lyckades de ta ett malmtåg för vidare befordran till Abisko. 46

I juli 1911 mötte Karl Tirén, Maja Wickbom och Nils Andersson Mickel Nilsson Nia vid Nagirjávri, strax söder om Torneträsk. Han sjöng några psalmer som hamnade i Tiréns notblock. Foto: Borg Mesch. Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun.

Vy från Abisko, med det berömda mo- tivet Lapporten. I relativ närhet låg – och ligger fortfarande – Nuoljalid. Ak- varell av Karl Tirén. Privat ägo: Foto: Svante Helmbæk Tirén. 47

Nils Andersson lämnade förmodligen Karl Tirén och Maja Wickbom där- efter, ty dagboken nämner ingenting mer om den skånske folkmusiksamlaren. De båda sistnämnda blev kvar i Nuoljalid de närmaste dagarna. Tirén ägnade dem åt renskrivning av de dittills upptecknade melodierna. Regnet öste ner över Abisko, varför inomhusarbete passade honom utmärkt. Den 12 juli for Karl Tirén och Maja Wickbom till ett sameläger vid Ávrevár- ri. De måtte ha tagit tåget till antingen Bergfors eller Rensjön, fastän dagboken tiger om den inledande delen av färden. I varje fall utnyttjade de den 20-årige Henrik Johansson Heikka som vägvisare fram till lägret. Under en rast på en myr övertalade Tirén sin unge medhjälpare att jojka (nr 379–385). Henrik tvekade dock på grund av den religiösa atmosfär som härskade i hans kretsar. Vid samma tillfälle bjöd Tirén sin vägvisare på kaffe ur en »aeroflaska», dvs. en ter- mos, och meddelade att drycken var kokad i Abiskojåkka. Denna omständighet »förvånade lappen högeligen». Den lilla noteringen är en bra illustration av mötet mellan traditionellt och modernt som existerar som ett tema igenom Tiréns hela samlargärning. Det finns som en förutsättning för hela projektet, det finns i den enskilda insamlingssituationen, det finns till och med i Tirén själv. Utan den moderna tidens ankomst hade Tirén aldrig uppfattat värdet i jojktraditionen. Själv personifie- rade han det moderna livet, på samma sätt som många informanter personifie- rade samernas traditionella livsföring. Insamlingssituationen kunde därför bli en bokstavlig bild av mötet mellan gammalt och nytt. Väl framme vid lägret fann de kåtorna tomma, så när som på några små barn. I närheten låg en större kåta som de båda då begav sig till. I den pågick ett laddat bönemöte (en liikutuksia som Tirén skriver), vilket de således kom rakt in i. Två predikanter hade samlat lägrets hela befolkning samt ett betydande antal personer som kommit vandrande från andra, närbelägna lägerplatser. Till en början fortsatte mötet med predikan och sång ur finska psalmboken, helt utan att främlingarnas närvaro störde sammankomsten. Efter en stund riktades upp- märksamheten mot Karl Tirén och Maja Wickbom som förklarade sitt ärende. De församlade sjöng på Tiréns begäran och man diskuterade psalmsång. Tirén blev uppriktigt tagen av det han fick uppleva i kåtan. Om mötets avslutning skriver han: Innerliga och gripande voro de laestadianska afskedstaganden jag bevittnade. Att se de kraftiga unga män, som nyss kallblodigt mött björn med spjutet, nu omfamna de gamla män och kvinnor, från hvilka de nu skulle skiljas, samt med brinnande böner nedkalla välsignelser öfver dem och med vekt sinne betyga sin uppriktiga och sanna broderliga och sonliga kärlek, kom mig att känna mig som en tiggare, då jag ju inför dessa lappar måste känna, huru fattiga vi kulturmänniskor äro på sant och innerligt broderskap. Att gemensamma motgångar, svårigheter och bekymmer kunna alstra en viss sammanhållning och kamratskap har jag nog sett hos våra fackföreningar och klubbar. Här fick jag se betydligt mera, ty här råder en till själfuppoffring gränsande altruism. Det framgår inte av dagboken hur länge Karl Tirén och Maja Wickbom stannade i Ávrevárri. Sannolikt blev de kvar i lägret några dagar. Den 16 juli till- 48 bringade de hela dagen vid Torne träsks anhalt i väntan på bättre väder som skulle möjliggöra sjööverfart. Vädret lugnade sig till dagen därpå, då de roddes rakt över Torne träsk till Guoholuokta. Med Aslak Turi som vägvisare vandrade de till Kattuvuoma, en lägerplats belägen längst inne i en trång vik av den stora sjön. Där mötte de Anders Enoksson Sarri och fick honom att jojka fram- för Tiréns notblock, dock först sedan de gått ut på en myr och kommit utom hörhåll från resten av de närvarande (nr 402–409). Karl Tirén, Maja Wickbom och föraren Aslak Turi roddes därefter från Kattuvuoma till Laimoluokta, lite längre ut i samma sjövik. Där hade den sist- nämnde en kåta, i vilken de stannade i två nätter. Till kåtan kom en handfull personer på besök. Tirén frågade ut dem, i första hand för att få tag i luoðit eller andliga sånger. Endast en person, den 23-årige Nils Olsson Turi (nr 408–412), brorson till Aslak Turi, jojkade för Tirén. Flera av de berättelser som också kom fram i samtalen intresserade Tirén så mycket att han antecknade dem i den medförda dagboken. Först den 20 juli var vädret så lugnt att återfärden över Torne träsk kunde ske. Båten roddes till Gáisebákti av nämnde Aslak Turi, hans dotter och brorson. Under rodden stämde brorsonen upp ytterligare luoðit, vilka Tirén upptecknade. Så småningom förde tåget Karl Tirén och Maja Wickbom tillbaka till Abisko. Dagen därpå skiljdes Karl Tirén och Maja Wickbom åt. Maja stannade kvar i Nuoljalid för att »studera lappska» (brev till N. Andersson 28/1 1911; Fmk, SVA). Tirén startade hemresan till Boden men gjorde på vägen ett dygns uppe- håll i Kiruna. Där överlade han med danskan Emilie Demant Hatt, som Tirén kände sedan tidigare, och Johan Turi, en känd samisk kulturpersonlighet, konstnär och författare, upphovsman till boken Muittalus samid birra (1910), vars utgivning Emilie Demant Hatt var involverad i.32 Johan Turi lovade att granska språket i de jojkuppteckningar Tirén gjort under expeditionen. Den 22 juli på kvällen lade sig Tirén på nattåget i Kiruna och var nästa dag hemma hos familjen utanför Boden. En lång, men givande färd var över. Expe- ditionen varade i fem och en halv vecka och sträckte sig från Lyngenfjord i Nordnorge till södra sidan av Torne träsk. Den resulterade i 172 uppteckningar, att lägga till de 130 som Tirén dessförinnan hade gjort. Sammanlagt hade han fått 29 personer att ge sitt bidrag till notblocket. När han efter färden gick igenom sitt material hemma i tjänstebostaden i Svartbjörnsbyn, bör han ha varit ganska nöjd. Samlingens omfattning var redan efter första sommarresan avsevärd. Och arbetet hade gått helt enligt planerna. Båda dessa omständigheter var viktiga för Tirén som regelbundet tvingades ar- gumentera för såväl tjänstledigheter som resestöd.

32 Den danska konstnären och författaren Emilie Demant Hatt (1873–1958) hade ett livslångt engagemang i samisk kultur, vilket inleddes i samband med en studieresa till Lappland 1904. Hon publicerade flera arbeten, se t.ex. Demant Hatt 1913, 1922. Hon bidrog som nämnts också till utgivningen av Johan Turis Muittalus samid birra (1910). Om Emilie Demant Hatt, se Sjoholm 2017. 49

Jojkuppteckningar i Boden 1911–1912 Under det följande året gjorde Karl Tirén vid flera tillfällen uppteckningar utan att bege sig ut på samlarfärder. På hösten fick han besök hemma i Svartbjörns- byn av Anders Paulus Andersson Pavval och hans hustru Anna Stina från Tuor- ponjaur inte långt från Kvikkjokk.33 Båda var jojkkunniga, men det var främst kvinnan som jojkade inför värden (nr 345–347, 348–355). Hennes inlevelse var så stark att jojken blev högljudd. Tirén »måste skyndsamt stänga alla fönster så att icke i närheten boende skulle skynda till för att se, vad som stod på». Tirén antecknar vid samma tillfälle: Anna Stina Andersson Paval fr. Tuorpen, Kvikkjokk berättade, att hon och hennes syster vid sin faders död, gingo upp på en hög kulle och joikade med den största kraft de förmådde faderns vuollieh för att hedra hans minne och förkunna hans död (Fält- dagbok 1910–1911, Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). I december anlände Anders Petter Kiellatis från Sirkas, men han »vill[e] ej sjunga». Den 14 februari 1912 besöktes den Tirénska familjen av Petter och Inga Tuolja samt parets dotter Sunna. Dagboken meddelar att Inga Tuolja »lofvade sjunga psalmer», men det är osäkert om Tirén någonsin tecknade upp eller spelade in hennes sång. I mars träffade Tirén Lars Åstot från Sirkas med vinterviste i Jokkmokk. Tro- ligen ägde mötet rum i Boden, även om dagboken tiger om platsen. »Trots sina stränga laestadianska åsigter» jojkade han för Tirén (nr 364–368), men han sjöng också en psalm (nr 559). Någon gång under våren, dagen okänd, mötte Tirén Apmut Viltok i Gällivare och fångade delar av hans repertoar (nr 373, 546). Senare spelade Tirén själv in hans jojkningar och antecknade på asken till fonografrullen att Viltok vid uppteckningstillfället var »rörd af starka drycker». Den 26 maj, som var pingstdagen detta år, anlände lärarinnan Anna Kristina Nilsson (som gift benämnd Anna Nilsson Lasko respektive Anna Lasko) från Vuonatjviken i Arjeplog till Tiréns hem. Hon kom sedan Tirén utlovat ersätt- ning för resan samt dagpenning under frånvaron hemifrån. Anna Kristina Nils- son kunde inte mindre än 30 jojkar som hon framförde »med noggrann rytm och rent föredrag» (nr 177–209). Besöken hemma i Svartbjörnsbyn vittnar om Tiréns iver att genomföra sina planer. Man märker hans organisatoriska talang, när han ordnar besök efter be- sök. Och man anar den omfattande arbetsinsats som han ägnade jojkinsamlingen. I realiteten måste hans ansträngningar ha varit ständiga, vilket innebar på- verkan på både familje- och yrkesliv.

33 Om parets besök står ingenting i någon dagbok; jfr dock Tirén 1942 s. 226 samt uppteckningar i notbok »1910». 50

Insamlingsresan sommaren 1912 Sommaren 1912 kunde Karl Tirén göra ännu en samlarresa, men innan den an- träddes hann han stå som en av två arrangörer till en spelmanstävling i hemorten Boden. »Beväringsmännen vid samtliga truppförband voro talrikt närva- rande och föreföllo synnerligen intresserade» (Dagens Nyheter 8/7 1912). Ock- så för denna insamlingsresa fick Tirén stöd från Folkmusikkommissionen, fast- än besked om pengar dröjde och Tirén nästan fann anledning att inställa färden. Turen gick längre söderut än föregående års färd och genomfördes något senare på sommaren. Även denna gång reste Karl Tirén tillsammans med Maja Wick- bom. Resan anträddes den 22 juli från Tiréns viste i Nuoljalid. Anteckningarna om den inledande färdvägen är dessvärre rapsodiska, men de bör ha tagit tåget väs- terut till Narvik, varifrån de båda åkte båt söderut till Sandnessjøen. Från denna ort tog Tirén och hans kvinnliga ressällskap lokalbåten till Mo i Rana, dit de kom den 1 augusti. Två dagar senare påbörjade de färden upp genom Dunder- landsdalen, längs Ranelva. »I översta delen av Dunderlandsdalen nära Bjellå- näs fingo vi tag i den utmärktaste fjällhäst. Jag måste berömma honom för hans förstånd mer än hans husbonde Aron», meddelar Tirén i ett föredrag om färden. Den 5 augusti gick sällskapet, där således även hästföraren Aron ingick, över Kjerringfjellet förbi Dorisvare. På fjället träffade de en grupp samer från Gran- byn på den svenska sidan av riksgränsen. Vid avskedet sjöng gruppen »en sång till oss för att hedra svenskarna». Tirén tecknade upp det han hörde.

»Holfjord Svartisen», vilket avser Holangsfjorden. Denna akvarell, åtminstone skissen till den, ut- förde Karl Tirén på passagerarbåten mellan Sandnessjøen och Mo i Rana, Privat ägo. Foto: Svante Helmbæk Tirén. 51

Nästa dag sökte Karl Tirén och Maja Wickbom upp Gustaf Mårtensson och hans hustru Margareta som uppehöll sig på Nasafjällets södra sluttning. Paret var emellertid på väg till Krokstrand för att hämta mjöl och kaffe. Tirén beslöt sig för att invänta deras återkomst vid Randalsvollen, strax nedanför Nasafjäl- let, i samma dalgång som Krokstrand. Mårtenssons anlände planenligt följande dag. »Då [Margareta Mårtensson] yppade sina sångskatter [nr 166–173], berät- tade hon även hemska historier från gruvtiden i Nasa», meddelar Tirén i det nyss nämnda föredraget. Senare samma dag lämnade de båda jojksamlarna paret och vandrade uppför fjället Bolna, ett stycke norrut. Där mötte de så små- ningom Lars Sjulsson, hans hustru Margareta samt sönerna Anders och Johan Larsson, vilka vaktade en stor renhjord. Ingen av dem kunde dock jojka. Dagen därpå drog Tirén och hans ressällskap vidare rakt norrut, längs riks- gränsen. Efter en övernattning på fjället tog de sig ner i Junkerdalen mot Stor- jord, där Junkerdalselva (eller Graddisälven, som Tirén skriver) och Saltdalsel- va möts. De nådde platsen vid midnatt och fick efter övernattning vänta till 12-tiden följande dag, då de roddes över älven. »Hästen sam öfver», står det i dagboken. Färden gick vidare till Rusånes. På fjället Solvågtind (Tirén skriver Soltind) mötte de båda jojksamlarna några samer från svenska sidan, vilka meddelade att inga andra svenska samer fanns längs Graddisvägen utan kunde påträffas i närheten av Sulitjelma. Tirén tänkte först vandra till denna plats genom att återvända till Junkerdalen och sedan gå norrut. Men inga bärare fanns att få, och det omintetgjorde hans plan. I stället fortsatte Karl Tirén och Maja Wickbom färden från Rusånes norrut till Saltdal vid Saltdalsfjorden. Där övernattade de. Nästa kväll blev de skjutsade med motorbåt till Finneid. Från denna plats till gruvsamhället Sulitjelma åkte Tirén och hans kvinnliga sällskap först båt, därefter tåg »i våldsamma kur- vor utefter den vilda älven utan en enda tunnel». Sista biten, som gick på Lang- vatnet, fick de åka pråm efter en ångbåt, vilken var överfull av återvändande gruvarbetare. Väl framme i Sulitjelma, som vid denna tid befolkades av ca 3 000 personer, kunde Karl Tirén och Maja Wickbom inte fortsätta som de tänkt. Skjuts och bärhjälp gick inte att få, varför de återvände till Finneid den 13 augusti. Nästa dag fick de skjuts norrut till Djupvik vid Sørfolda, där Tirén f.ö. mottog tele- gram om att han beviljats förlängd tjänstledighet. Från Djupvik roddes Karl Tirén och Maja Wickbom över fjorden till Hellar- vik. Där skulle enligt planerna både bärare och häst möta upp, vilket inte skedde. Manskapet hade i stället varit tvunget att bege sig ut för att söka efter en svensk man som försvunnit från ett vandrande sällskap. De båda fick vänta mer än ett dygn. Natten mot den 16 augusti vaknade de av röster utanför övernatt- ningsstugan. En av dem tillhörde den försvunne svensken, den jämtske förfat- taren Janrik Bromé som var personlig vän till Tirén. Bärare och häst var efter denna fjällräddning alltför utmattade för att följa Karl Tirén och Maja Wickbom ut på fjället igen, varför två vägbyggare enga- gerades som bärare. Sällskapet gick redan samma dag mot riksgränsen fram till 52 sjön Virihaure. Karl och Maja tog sig båtledes till Virihaureluspen och anlände halv två på natten. De båda bärarna ville inte omedelbart åka över sjön utan an- slöt följande dag. Karl Tirén och Maja Wickbom vilade hela dagen den 17 augusti men ombe- sörjde att båten fraktades till Vastenjaure/Vastenjávrre. Dagen därpå roddes de av de båda bärarna över sjön. Målet, en kåtaplats där Lars Åstot uppehöll sig, nåddes framåt kvällen. Lars Åstot jojkade på nytt inför Tiréns notblock (nr 364–368, 559); som nämnts gjorde han i mars samma år besök hemma hos Tirén. Sällskapet fortsatte mot kvällningen österut, längs älven Vuojatädno, där man för säkerhets skull tog sig i land på södra sidan. Från landstigningsplatsen fick de syn på några kåtor på andra sidan älven, på näset öster om sjön Sallo- haures utlopp. Trots ihärdiga rop och röksignaler fick sällskapet ingen kontakt med de »ogästvänliga lapparne» som fanns i kåtorna. Efter övernattning i regn och hård blåst gick sällskapet vidare till sjön Kutjaure/Guvtjávrre, invid vilken tre familjer med Rapadalssamer hade sina kåtor. Dessa personer stod i begrepp att flytta. De båda norska bärarna skulle nu återvända, varför Tirén enträget bad att få slå följe med samerna, som skulle mot Sarekområdet. Om Karl Tirén personligen ledde en av de åtta rajderna, skulle detta kunna gå för sig. Flytten gick via Gisuris mot Niják. Den 20 augusti lyckades Tirén få en av samerna i gruppen, Anders Påggo, att jojka (nr 359– 363). Karl Tirén och Maja Wickbom behövde också i fortsättningen bärhjälp. En annan av samerna, Arne Kuoljok, utlovade två härkar mot att Tirén och Maja Wickbom hjälpte till med flytten genom Sarek nästa dag. I samband med denna flytt inträffade en dramatisk händelse. Tirén nämner i sitt föredrag: Flyttningsdagen väcktes jag av extatisk sång, som skallade vida omkring. Ibba Kuol- jok hade vid skilsmässan från sin jämnåriga granne Ibba Spik fått dödsaningar. Här fick jag tillfälle att bevittna en av smärta framkallad sång. Utan att störa dem, där de omfamnade hvarandra, kunde jag uppteckna såväl toner som ord, ty Ibba Kuoljok upprepade flera gånger: »Farväl min kära kvarvarande syster på denna jord, jag går till Faderns hus och hvita kläder skola läggas på, jag går till himmelen.» Ibba Spik, en 60-årig änka, begav sig i förväg ut längs flyttleden. De efterföl- jande kom aldrig i kapp henne, förstod att något hänt och började söka efter henne. Också Karl Tirén och Maja Wickbom engagerade sig i letandet. Så små- ningom påträffades Ibba Spik död. Hela gruppen begav sig till den döda, Maja fick svepa liket och begravningen skedde med en enkel ceremoni. »Så snart an- siktet täcktes, och den döda insveptes i sitt sovtält, brast dottern ut i fruktans- värd gråt, s.k. liikutuksia. Med omärkliga uppehåll för andningen pågick hennes högljudda, vilda tjut hela tiden, medan begravningspsalmen nr 269 [Ädna- men mana!] i lappska psalmboken sjöngs, bönernas framviskades med feber- aktig fart av mågen Åstutt och andra versen sjöngs, vari alla deltogo, hållande ena handen för pannan.» På kvällen den 22 augusti återvände samtliga till kå- taplatsen vid Tjievrajávrre. 53

Följande dag begav sig Karl Tirén och Maja Wickbom med gruppen av Ra- padalssamer – och »50 lastade renar fördelade på 10 raider» – mot Tjievra- jåhkkå. Det regnade och terrängen var bitvis svårforcerad. Hela sällskapet stannade för övernattning vid Njavvejågåsj. Där var två Gällivaresamer, Pieter Skano och Panna Niegga, med vilka Karl och Maja fick slå följe mot Jaurekas- ka/Jávregasska vid Stora Lulevatten, bara jojksamlarna väntade tills renskilj- ningsarbetet var färdigt. Mitt på dagen den 24 augusti höll det envisa regnvädret uppe och hela säll- skapet – Tirén, »amanuensen», Rapadalssamerna och de båda renskötarna från Gällivare – kunde ge sig iväg mot i första hand Bietsávrre. Så småningom skiljdes Rapadalssamerna och de övriga åt. Karl Tirén och Maja Wickbom följde med Skano och Niegga till Jaurekaska, dit man nådde under kvällens lopp. De övernattade i en turiststuga. Hela nästa dag tillbringade de på denna plats, främst för att avvakta bättre väder än det regn som strilade ner. Den 26 augusti besökte åtminstone Karl Tirén och hans kvinnliga ressäll- skap (anteckningarna i dagboken ger inte klart besked) två andra Gällivare- samer, Pava Andersson Niegga och Pava Bittja, vid deras kåtaplats under Nieras. Mot kvällen återvände de till huset i Jaurekaska. Följande dag gick färden uppströms Stora Lulevatten med hjälp av en båt som Paulus Åstot mot betalning bistod med. På väg mot Björkudden, som var målet denna dag, mötte det roende sällskapet en annan båt. I den färdades några mannar som tillhörde kraftverksbygget i Porjus. Tirén och Maja Wickbom byt- te båt och nådde Björkudden under kvällen. Hos nybyggaren C. V. Öberg över- nattade de. Här mötte sällskapet »en lappska Inga Jansson från Tysfjord, som nog kände en del joiklåtar från sin hembygd, men var för blyg för att sjunga en enda». Nästa dag rodde samma sällskap tillbaka till Jaurekaska. Där fanns inte kraftverksbyggets motorbåt som beräknat; dessutom var inte STF:s motorbåt tillgänglig förrän nästa kväll. Efter ett tag anlände dock en man – också han kom roendes – som jojksamlaren Karl Tirén skulle komma att få stor glädje av: Nila Ribbja (1837–1918) från Tuorponjaure. Ribbja måste räknas som »en av Tiréns mest betydelsefulla jojkare», menar Inger Stenman (1997 s. 59). Histo- rien om detta första möte mellan Tirén och Ribbja är därför värd att återge. En av roddarna, en »Hansson från Jockmock», talade samiska och kände väl till den då 75-årige Nila Ribbja. Enligt Hansson skulle Ribbja vara »en för- domsfri och kunnig sångare». Problemet var att Ribbja bodde ca åtta mil från den aktuella platsen, nämligen i Luvos invid Pärlälven, inte långt från Jokk- mokk. Dagboken redogör för hur det sällsamma mötet vid Stora Lulevatten gick till: Den ankommande befanns vara en lapp, som rodde tvänne båtar och tillspordes då han kom inom hörhåll, om han sett någon motorbåt. Sedan han förnekat detta, bad jag få höra lappens namn. Vi trodde knappt våra öron, då lappen svarade »Nila Ribb- ja!» »Från Jockmock», svarade jag. »Ja». »Från Lovs?» »Ja». »Välkommen då Nila 54

Ribbja, mitt namn är Karl Tirén från Boden»: »Å fanken» ljöd svaret. Snart hade vi bekantat oss, och Nila Ribbja var villig sjunga för mig blott ingen mer än det nöd- vändiga vittnet Fröken Wickbom var närvarande. Nila hade begifvit sig hit för att fiska och erbjöds full ersättning för förlusten af fisk som honom tillskyndades genom att han tillmötesgick mina önskningar. Trots att Nila Ribbja ansågs som en »fördomsfri» jojkare, ville han således inte skylta med sin konst inför andra än de utomstående Karl Tirén och Maja Wick- bom. Så starkt inflytande hade uppenbarligen den læstadianska tron. Ribbja jojkade hur som helst under kvällen, under följande morgon och förmiddag (nr 310–343). »Ribbja utövade noggrann kritik på att alla förslagsnoter skulle komma med och att jag återgav den ’krokiga’ takten som han uttryckte det, i trollsånger och kadnihavuolle,34 huldrelåtar, m. flera.» Senare kom STF:s ång- båt och tog hela sällskapet till Luleluspen, dit man nådde sent på natten. Den 30 augusti kunde gruppen fortsätta med tåg från Luspen till Porjus, där Karl Tirén och Maja Wickbom fick tillfälle att bese den framväxande kraft- verksanläggningen – ännu en påminnelse om den moderna tidens närvaro som en fond till Tiréns insamlingsprojekt. Redan dagen därpå reste Tirén med tåg hem till Svartbjörnsbyn utanför Boden, för att den 1 september vara i Statens järnvägars uniform igen.

En lång och omväxlande samlarfärd var över. Resultatet i fråga om antal jojkuppteckningar blev blygsamt. Karl Tirén fick tillfälle att dokumentera minst åtta personer. Dagboken andas visserligen ingen besvikelse över den kle- na skörden, men rimligtvis borde Tirén ha känt sig missnöjd med insamlingen. Eller räknade han med sämre utdelning söderut? Eller värderade han fjällfärden i sig så högt att insamlingsresultatet inte var avgörande? Tiréns mångsidiga personlighet gav honom helt säkert många anledningar till upplevelser under expeditionen.

Vintermarknaderna i Arvidsjaur och Arjeplog 1913 Om Karl Tiréns fortsatta jojkinsamling säger dagboken ganska lite i klartext. Vi vet exempelvis inte om han under följande vinter fick besök i hemmet av jojkkunniga samer. Tystnaden på denna punkt – och det faktum att bokmanu- skriptet heller inte berättar om någon dokumentation i hemmet – speglar för- modligen att insamlingsarbetet inte fortsatte därhemma. Flera frågetecken finns också kring Tiréns båda följande insamlingsexpeditioner som gick till marknaderna i Arvidsjaur och Arjeplog vintern 1913 (om

34 I Die lappische Volksmusik kommenterar Björn Collinder denna »katnihavuolle» på följande sätt: Katnihah (sing. kani) är enligt folktron mänskliga väsen; katnihah-flickor är ofta mycket vackra. Om en lapp gifter sig med en katnihah-flicka, får han som bröllopsgåva en hjord med vita eller fläckiga renar (Tirén 1942 s. 343; förf:s översättning). Jfr även Læstadius 1997 s. 67; Bäck- man 1975 s. 131 f. 55 dessa, se Vallin 1937). Dagboken ger dessvärre inte mycket i dessa båda fall. Om besöket vid Arvidsjaurs marknad finns i princip ingenting. Från marknaden i Arjeplog har Tirén i sin dagbok gjort en uppräkning av de jojkande personerna samt av de dokumenterade numren. Ingenting sägs om de omständig- heter under vilka dokumentationerna ägde rum. Det står heller ingenting om färden till och från Arjeplog. Innan marknadsbesöken ändå skildras lite närmare, är det på sin plats att säga någonting om ett väsentligt skifte i Tiréns dokumentationsteknik. Fram till besöket på Arvidsjaurs marknad arbetade han enbart med notpapper och penna som hjälpmedel, detta i tillägg till sitt goda gehör. Ända från starten skulle emellertid Tirén lika gärna ha kunnat utnyttja den inspelningsteknik som fonografen erbjöd. Det är ett faktum att dokumentär inspelning av folkmusik med hjälp av fonograf inleddes förhållandevis sent i Sverige. I flera andra länder var pionjärer ute betydligt tidigare (se Ternhag 1993 s. 88 ff., 1999 s. 80 f.). Mest omtalad är den tidiga användning av fonograf som skapade embryot till den jämförande musikforskningen men som också ledde till etableringen av det mönsterbildande Berliner Phonogrammarchiv (Lundberg 2015 s. 679). Att fonograftekniken introducerades med fördröjning i Sverige kan bero på att den ledande folkmusiksamlaren Nils Andersson var negativt inställd till denna ny- modighet (Ternhag 1993 s. 91). Tirén var i början beroende av Folkmusikkom- missionens, läs Nils Anderssons, stöd för att få medel till sina jojkexpeditioner och kunde knappast gå emot dennes hållning. Till 1913 års vintermarknad i Arjeplog reste han emellertid med ekonomiskt stöd av Kungl. Vetenskapsakademien, som Nils Andersson uppenbarligen inte hade något inflytande över. Akademistödet kom indirekt från led- ningen av Naturhistoriska riksmuseets Etnografiska avdelning, främst från dess chef, etnografen Carl Vilhelm Hartman, som för övrigt från början var botaniker. (Museet drevs vid denna tid av Vetenskapsakademien.) Hartman insåg fonografens möjligheter och hade redan 1909 låtit sända en ung medarbetare, Yngve Laurell (1882–1975), till Berlin för att inhämta kunskaper om den nya tekniken och inte minst en lämplig apparatur (Ternhag 1993 s. 87). I Berlin fanns sakkunskap samlad inom Fonogramarkivet vid univer- sitetets Psykologiska institut. Hösten 1912 erbjöd Hartman Karl Tirén att låna en fonograf med tillhörande rullar, nämligen den apparat som museet köpt i Berlin. Som svar på erbjudan- det skriver Tirén: Hittills har jag totalt undvikit kamera, fonograf och alla modärna uppfinningar, som skulle kunna stöta de vidskepliga och fanatiska laestadianerna, men då jag nu genom åratals vänskap kan välja föremål, torde jag ej behöfva frukta att fördärfva min mission genom att medföra en fonograf. [...] På den grund vill jag med varm tacksamhet mottaga anbudet att få låna en fonograf jämte rullar för att snarast möjligt på nyåret besöka marknaderna i Lycksele, Arjepluog och Jockmock, där jag säkerligen träffar en stor del af de utvalda sångarne bland lapparne (1/12 1912; Prof. C. V. Hartmans efterlämnade korrespondens, Ö II a:3, EM). 56

I ett brev till Nils Andersson nämner Tirén att stödet från Vetenskapsakade- mien avsåg uppbyggnaden av »ett fonografiskt arkiv för museet» (5/7 1913; Fmk, SVA). Museet hade redan en förhållandevis stor samling av dokumentära inspelningar, delvis förvärvade hos det nämnda Berlinarkivet, delvis inspelade av Laurell (jfr Ternhag 1993). Det är inte svårt att föreställa sig Karl Tiréns lust att använda fonografen i dokumentationssyfte. Trots att han ägde gott gehör och var en synnerligen skicklig nedtecknare av musik, innebar det nästan alltid problem att notera jojkning. Noterade jojkar är alltid mycket grova beskrivningar av sina ljudande förlagor. Det västerländska notsystemet är med andra ord inte särskilt lämpligt för jojkning. Varken tonhöjdstecken eller rytmsymboler räcker för att avbilda jojkningens alla skiftningar. Att Karl Tirén lockades av fonografens möjlighe- ter att bevara jojkningar i ljudande skick är därför lätt att inse. Själv skriver han insiktsfullt att »en del sånger svårligen låta sig upptecknas i notskrift, naturligt kunnat insjungas i fonograf och i dessa torde man få söka det primära, absolut rent lappska urgamla sångsättet» (odat. brev till Kungl. Vetenskapsakademien, Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). Yngve Laurell, som mellan åren 1909 och 1914 arbetade vid museets Etno- grafiska avdelning, lärde Tirén fonograftekniken och höll kontakt i denna fråga så länge han var verksam vid museet (om Laurell, se Modin 2018 s. 237). Lär- domen från Laurell hörs på inspelningarna genom att Tirén utför exakt samma ritual som Laurell i början av varje upptagning: inläsning av sagesmannens namn samt blåsning av stämton (jfr Ternhag 1993 s. 100). Denna inledning hade Laurell i sin tur lärt i Berlin av pionjärerna vid Berliner Phonogramm- archiv. De båda männens samarbete finns dokumenterat på ett mycket påtagligt sätt. Tiréns främsta meddelare, Maria Persson/Johansson, spelades vid ett till- fälle in av Laurell (rulle nr 444). Inspelningen som dessvärre inte är daterad ägde sannolikt rum i Stockholm i samband med Maria Perssons engagemang på Skansen 1912 eller 1913.35 Laurell fungerade i mångt och mycket som museets kontaktperson gentemot Tirén. Flera gånger tillskrev han Tirén på begäran av Hartman. Laurell hade av naturliga skäl god förståelse för Tiréns hängivna satsning. Med egna erfaren- heter av musikinspelningar kunde han också diskutera praktiska sidor av insamlingsarbetet. Redan i maj 1913 kunde Laurell presentera Tiréns upptagningar inför Stock- holmsavdelningen av International Music Council. Enligt en tidningsartikel om evenemanget meddelade Laurell att materialet var »de enda svenska folkmelodier, som hittills för museets räkning upptecknats på fonograf».36

35 Inspelningarna med Maria Persson finns utgivna: Äldre svenska spelmän (Caprice CAP 21604: 1). 36 »Studiet av lapplandslåtarna» (Aftontidningen 16/5 1913; jfr även Svenska Dagbladet 17/5 1913). En av åhörarna var tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger. Detta tillfälle att höra jojkning var av stor betydelse för koncipieringen av Peterson-Bergers Lapplandssymfoni, Same ätnam, vars tematiska material delvis utgörs av Tirénuppteckningar. Se Ternhag 2000; Wallner 1956 s. 87 f. 57

I uppdraget från Hartman och hans Etnografiska avdelning ingick också att köpa in samiska föremål till museets samlingar. För detta ärende fick Karl Tirén ut en förskottssumma. Kombinationen jojk- och föremålsinsamling äg- nade sig Tirén åt så länge han mottog stöd från Vetenskapsakademien/Natur- historiska riksmuseets Etnografiska avdelning.37 1913 års vintermarknad i Arvidsjaur ägde rum den 7–8 januari. Karl Tirén anträdde ditresan med tåg från Svartbjörnsbyn. Sannolikt gick han av tåget i Lakaträsk, varifrån han for med släde till slutmålet. Under marknadsdagarna gjorde han upptagningar med följande personer – enligt hans eget protokoll i denna ordningsföljd: 7/2 1913 Sara Olofsson, Arraksuolo, Kickijaur, Arvidsjaur. Lars Oskar Stenvall, Lundbacken, Arvidsjaur. 8/2 1913 L. E. Granström, Arvidsjaur (2 rullar, Till Galtispuada, Till Store Gud). Erik Mattias Nilsson, Malmesjaure, Arvidsjaur (1 rulle, Till Stokkevarre). Erik Bror Sjulsson, Träskifte, Arvidsjaur (1 rulle, Till Vardofjäll i Arvidsjaur). Per Persson, Tjolt, Arvidsjaur (1 rulle, Om renlandet omkring Tjattne norr om Stor Avan). Nils Petter Stenberg, Araksuolo, Arvidsjaur (2 nummer, Till sin far Jonas Nils- son; Till sitt renbetesland Vestra Kickijaur).38 Anders Larsson, Björkfjäll, Arjeplog (1 nummer, Till sin far Lassok Sjulsson) . Maria Stenberg, Araksuolo, Arvidsjaur (3 nummer, Till renkalvar; Till Sara Olofsson; Till oxrenar). Anna Stenlund, Araksuolo, Arvidsjaur (3 nummer, Till morbrodern; Till ren- hjorden; Biljan fjäll vid Kickijaur). Lars Mattias Bernhard Svensson, Sandudden, Arjeplog (2 nummer, Till flytt- ningsvägen; Till renarne).

37 I dagboken finns en läsvärd »förteckning över inköpta etnografier», som visar vilka föremålstyper av samiskt ursprung ett dåtida museum ville förvärva: 1 st björnspjuts med holk Arjepl 14 kr 1 skidstav med skopa, Juckas. 6- 1 liten kuksi kvinno Juckasj 4- 1 tennbroderad bröstlapp Tärna 5- 1 » lappbälte 10- 14 pjäser Juckasjärvi 144- 4 dragtömmar Kuhmonen 12- Håkansson Juckasj. 100- stor kniv L Sikku Kares. 5- 1 mindre pulka 18- 1 stor kniv Vakkosj. 10- 1 lappbälte silver 30- 38 Lappordningsmannen Nils Petter Stenbergs (1881–1963) jojkning dokumenterades även 1953 av Matts Arnberg och Israel Ruong. Se Arnberg et al. 1969 s. 134, 165 ff., 292. Han var på 30- talet även informant till Edvin Brännström, se Brännström 2017 s. 16. Stenberg var son till Maja Stenberg och bror till lärarinnan Karin Stenberg som Tirén dokumenterade. 58

Eva Maria Sivert Olsson, Pjesker, Arvidsjaur. Anna Sivertsson, Gardnejaur, Arjeplog (2 nummer, Till fadern; Till ett fjäll i Arjeplog).

Innan det var dags för nästa marknadsresa, fick han av allt att döma besök i hemmet av Anna Kristina Nilsson från Vuonatjviken, vilken gästat Tiréns så sent som i maj året dessförinnan. Den 29 januari (eller möjligen den 1 februari) kunde han fortsätta arbetet med att teckna upp hennes repertoar. Strax efter Anna Kristina Nilssons vistelse i det Tirénska hemmet anträdde husfadern nästa resa med sin fonograf. Denna gång hade han sällskap av en be- märkt person, författaren och hembygdsvårdaren Karl-Erik Forsslund (1872– 1941), som senare publicerade sina iakttagelser i två tidskriftsartiklar och ett bokkapitel (se Forsslund 1913, 1914a, 1914b s. 93 ff.). Nästan jämnåriga Karl-Erik Forsslund och Karl Tirén, två betydande gestalter, var och en på sitt sätt, möttes av en slump. Det skedde i samband med Tiréns resa till – eller möjligen från – marknaden i Arvidsjaur. Kontakten resulterade i en vänskap och ett beslut om att Forsslund några veckor senare skulle göra Tirén sällskap till vintermarknaden i Arjeplog. Sista biten fram till Arjeplog åkte Tirén och vännen Karl-Erik Forsslund i en »rissla», allt enligt Forsslunds reseberättelse som ger stöd åt följande beskrivning. Risslan som således också medförde en fonograf och ett okänt antal oin- spelade rullar hade de förmodligen tagit från Jörn. Tirén hade förberett besöket genom att skriva till Maria Persson. I sitt svars- brev kunde hon berätta om det som väntade honom: Som jag tror så är det mäst lämpligast att få treffa vit marknan till Sångkunnige Lap- par. Då är dom fram på marknan så myckett Lappar som kan af de gamla milodi. Abram Johansson o hans hustru kommer till marknan också. Och hans hustru kan millodi till Hafvet. Och Lars N. Ruong han kommer ock till marknan som kan vist kring 200 millodi och somliga af dem gamla millodi (1/1 1913; Korrespondens, Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). Tiréns – och Forsslunds – högkvarter under marknadsdagarna, som omfattade den 12–15 februari 1913, fanns hemma hos Maria Persson, närmare bestämt i det vindsrum som hon hyrde. Maria Persson hjälpte också till med praktiska göromål under inspelningssessionerna. Karl-Erik Forsslund skriver: Där står fonografen på ett litet bord mitt på golvet, där står kaffepannan på spisen från morgon till kväll. Tre värdinnor sköta serveringen: Maria själv, hennes syster Greta, en liten urtypisk fjällkvinna, brunhyad, svarthårig, varmt och trofast brunögd – samt den friska, kraftiga ungmön Brita (Forsslund 1914b s. 95). Det kan nämnas att de båda systrarna växte upp i en familj som på 1890-talet övergick från nomadiserande renskötsel till småbruk i närheten av Laisvall, en inte ovanlig förändring bland vissa samer vid denna tid. Jojkning var uppenbarligen en levande tradition i familjen. Kanske småbrukarlivet fick dem att inse värdet av traditionen. Deras tillmötesgående visar i alla fall att de hade förstå- else för Tiréns värv. 59

Karl Tirén (till höger) och Karl-Erik Forsslund nerbäddade i den rissla som tog dem från marknaden till järnvägsstationen i Jörn. Fotografiet togs sannolikt av Forsslund med hjälp av självutlösa- re. Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun.

Karl-Erik Forsslund berättar vidare att »gäster komma och gå, kvinnor och män, gamla och unga, av stammarna Arjeplog, Luokta, Semisjaur». Det lilla vindsrummets »gäster» var av allt att döma de personer som var beredda att ställa sig framför fonografen: Där är god och glad stämning [...] Den ena rullen fylles efter den andra, och högst stiger munterheten och klinga skratten, när apparaten repeterar – när de höra sina egna röster och låtar komma tillbaka ur tratten (Forsslund 1914 s. 96). Tyvärr har Tirén inte lämnat någon översikt över inspelningsarbetet under marknaden i Arjeplog. Inspelningarna kan någorlunda rekonstrueras via två källor: Tiréns bevarade fonografrullar och hans noteringar på de tillhörande as- karna samt Forsslunds tryckta skildring. Forsslunds journalistiskt hållna text nämner ett antal namn på jojkare, men han ger inga klara besked om i vilken ordning personerna ställdes framför fonografens tratt. Däremot gör han en rad kortfattade karakteristiker. De tillgängliga uppgifterna ger följande översikt över de fyra dagarnas dokumentationsarbete: Anna Lasko, Semisjaure-Njarg (jfr nr 177–209) »nygift, ett ovanligt fint och själ- fullt ansikte» – Sara Enarsson (f. Spuot), Luokta-Mavas (nr 294–297) »ett ma- 60 gert fårat ansikte med ett par djupa drömvarma ögon» – Greta Johansson, Semis- jaur-Njarg »en liten rättfram, humoristisk gumma» – Anders Johansson, Mava- svuoma, Luokta-Mavas (nr 210) »f.d. kateket, en liten rakryggad man med klara, pigga ögon» – Paul Norsa, Luokta »en spänstig militärtyp med ljusa mustascher» – Anna Greta Fjällman, Njarg – Lars Nilsson Ruong, Harrok »mästerslöjdaren» – Greta Persson, Semisjaur, syster till Maria Persson – Lars Eriksson Steggo, Mavas »lång, på samma gång smärt och kraftig, skicklig renskötare» – Brita Gustafsson, Arjeplog – Maria Persson, Arjeplog – Lars Nilsson Ruong.

Av sammanställningen framgår att Tirén gjorde återkommande dokumentationer med flera personer. Sannolikt upptäckte han att dessa jojkare ägde stora repertoarer. Karl-Erik Forsslund meddelar att Inger Steggo – »en gumma med läder- brunt, skrynkligt ansikte» – vid detta tillfälle jojkade framför Tiréns fonograf. Någon inspelning med henne finns dessvärre inte bevarad. Marknadsbesöken visade sig vara utmärkta tillfällen att få kontakt med jojkkunniga och -villiga personer. I jämförelse med sommarfärderna var de mer effektiva: större mängd material kunde samlas på färre dagar. Men urvalet informanter blev å andra sidan ett annat. Sommarexpeditionerna gick till rensköt- selområden och Tirén fick följaktligen tillfälle att dokumentera jojkkunniga medlemmar av aktiva renskötarfamiljer. Till marknaderna kom därutöver andra personer, exempelvis sådana som bodde permanent i skogslandet. Som- mar- och vinterfärderna kunde på så sätt komplettera varandra vad gäller informanternas bakgrund.

Våren 1913 hölls en uppmärksammad utställning i Konstakademiens lokaler på Fredsgatan i Stockholm, där Naturhistoriska riksmuseets Etnografiska avdelning visade »de sista årens nyförvärf» från »Amerika, Asien, Afrika och Lappland».39 Uppmärksamheten berodde inte minst på konstnärernas engagemang. De etnografiska föremålen rönte nämligen stort intresse hos många bild- konstnärer och de estetiska värderingarna av objekten var över huvud taget framträdande vid denna tid. (Carl Milles hade exempelvis fått uppdraget att ordna den mellanamerikanska avdelningen.) Konstnärerna såg förebilder i dessa handgjorda föremål, detta som kontrast till industrisamhällets masstill- verkade alster. Det primitiva, här åskådliggjort av utställningsobjekten från världens alla hörn, blev ett hyllat ideal för dessa modernister. I en förhandsartikel påstås att »sånger insjungna i fonograf kommer att bli ett av de mest tilldragande numren» (Dagens Nyheter 23/2 1913). Inspelning- arna var bland annat hämtade ur Karl Tiréns samling som alltså besökarna kunde höra prov på. En av dem som tog del av det ljudande materialet var vännen Wilhelm Peterson-Berger. Han tog starka intryck av det han såg och hörde.

39 Hallgren 2003 s. 56. – Claes Hallgrens studie om museets första tid innehåller en beskrivning av utställningen. Han lämnar dock inte särskilt stort utrymme åt Tiréns jojkupptagningar. Utställ- ningen behandlas i korthet också i Wallner 1956 s. 87f. 61

Hans intresse för jojk fördjupades och idén om en Symfonia lapponica tog form. Hans ingivelse ska ses i ljuset av konstnärernas dyrkan av de exotiska fö- remålens former och är i själva verket ytterligare ett exempel på utställningens estetiska potential. För målaren och musikskaparen Karl Tirén var sambandet mellan etnografi- ka och konstnärligt skapande ingenting främmande. Han hade själv tillämpat den utgångspunkten i sina båda estetiska uttryck: musik och måleri.

Insamlingsresan sommaren 1913 I början på juli 1913 drog Karl Tirén ut på en insamlings- och inspelnings- expedition som skulle bli en av hans allra mest innehållsrika. Åter hade han sällskap med Karl-Erik Forsslund och Maja Wickbom – den sistnämnda »troligen den främsta av icke blott Götalands, utan även andra landsändars fjäll- vandrerskor», enligt Forsslund som utförligt beskrivit resan (1914b s. 105– 149; när inte annat anges är nedanstående citat hämtade ur denna skildring). Maja Wickbom omtalas av Forsslund också som »vår utmärkta husmor Lilla Röken (enligt lappars och finnars uttal)» – således »lilla fröken». Den här gången skulle turen gå söderut, till det sydsamiska området. Resan inleddes troligen med tåg till Tiréns viste i Nuoljalid, varifrån trion fortsatte järnvägen till Narvik. Från Narvik gick färden med båt söderut till Mo i Rana, där proviantering skedde i »de Meyerska magasinen […] ett veritabelt nordiskt kompani som har allt från allsköns matvaror och klädespersedlar till kamera och filmer af alla storlekar, från nordlandsbåtar […] till fioler och kristallglas». Karl Tirén, Karl-Erik Forsslund och Maja Wickbom blev därefter skjutsade till Umbukta. Där väntade en motorbåt som i kvällningen tog dem på sjön Över- uman till Strimasunds fjällstuga – »stark, men ljum blåst, fjällen än höljda i praktfulla kappor och pälshufvor af moln, än skimrande solröda, än mustigt djupblå med skiftningar i indigo och violett ofvan strandsluttningarnas gröna skogstäcken». Redan på denna plats mötte de några jojkkunniga kvinnor: Anna Fjällström, Kristina Mattson och Brita Samuelsson. De ansåg sig inte ha tid med jojkning, eftersom familjerna befann sig mitt uppe i renskiljningsarbete. Men två av dem, Anna Fjällström och Brita Samuelsson (nr 68–77), sjöng »efter någon tvekan och bearbetning in några låtar i fonograftratten». Nästa förmiddag roddes det jojksamlande sällskapet ytterligare ett stycke på Gausjosjön av värden för Strimasunds fjällstuga. Vid Vilakåtan, »ljufligt belä- gen i björkskogen», mötte de Brita Spuot (Samuelsson) och hennes tre yngsta flickor; maken var tillsammans med tre äldre barn på renskiljning. Brita Spuot visade sig vara »en utmärkt sångerska, och kan en mängd vuoleh, främst till sina sex barn». Alla dessa låtar har mor Brita själf diktat till sina småttingar, och hon har en varm och stilla glädje i rösten när hon gnolar dem medan hon sysslar med kokgrejorna eller sömnaden. Hon sjunger också andra vuölleh, till sin far Nils Sjulsson […], till sin 62

Bilderna från Karl Tiréns insamlingsexpeditioner är tyvärr inte många. Trots att han var en skicklig tecknare och målare, använde han sig inte av kamera. De fåtaliga bilderna har tagits av andra. Karl-Erik Forsslund förevigade den 20/7 1913 sina medvandrare. I mitten Karl Tirén med penna och nothäfte. »En ensam lapp mitt under Dorronpiken 62-årige Lars Sivert Klemmethson, vilkens vuellie jag fick. Under det han jojkade i Dorronskalet hördes ett par korpar kraxa, ökande vild- marksödslighetens dysterhet.» Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun.

mor Anna Kajsa Sjulsdotter i Granbyn, också i Sorsele, nu död, den låten sjunger hon med vemod i rösten: båda dessa sånger ha en ålderdomligare ton än hennes egna, med en del accentuerade strupljud och andra egendomligheter. Hon sjunger sin egen vuölle, diktad av modern, den är släkt med de förra men käckare, med en drillande sväfvning – och sin mans, diktad af hans mor, och sannerligen har inte den ett visst äktenskapstycke med hennes egen! (Forsslund 1913). Till Karl-Erik Forsslund sade Brita Spuot: »D’ä som ett lite nöje, dä här att joika.» Tirén uppskattade hennes »ovanligt klara toner» och antecknar vidare i dagboken att hennes jojkar har »en viss familjekaraktär». Forsslund fastnade för döttrarnas utstrålning – »alla ha något ovanligt mjukt och fint öfver sig, nå- got på samma gång stilla och soligt, något sällsynt varmt drömskt i sina bruna ögon, men också äro hvarandra olika, några mörka, andra ljusa, ett par af flickorna verkliga skönheter – så äro alla deras låtar syskon, påminna om hvarandra men ha hvar och en sin karaktär, ha alla en mjuk och varm ton, men några äro mörkare, andra ljusare, och ett par äro verkliga små musikpärlor» (Forsslund 1913). 63

Senare samma dag, den 10 juli, blev Karl Tirén, Karl-Erik Forsslund och Maja Wickbom körda i motorbåt ytterligare ett stycke på sjön, ner till Umfors, »där en händelsevis anträffad lappgumma joikar en överdådig flyttningslåt» (nr 26). »[D]en består endast af treklangens toner, har en svingande rytm och en klang af jägarhorn: hon sjunger först verklig text, men släpper den, grips själf af rytmen och drar på en vokalisering ’Urai rara’, om och om igen» (Forsslund 1913). Kvinnans namn var Anna Lisa Mattsson och hon kom från Vilhelmina. Färden gick vidare till Björkfors, där de tillbringade natten. Från Björkfors lyckades trion få packningen forslad ett stycke på häst. Säll- skapet vandrade på landsvägen längs Umeälvens dalgång, rastade i Västansjö (»en by af bofasta lappar vid sjön af samma namn, med ett läge, som passar en lappby»), roddes därefter över Laisan och vandrade slutligen – »längs Laisan, förbi Umeälfvens vackra delta» – till etappmålet Tärnaby. I Tärnaby var många människor samlade, eftersom det råkade vara böndags- helg med biskopsvisitation. Sällskapet bodde hos föreståndaren för Skytte- anska skolan, den legendariske folklivsskildraren O. P. Pettersson, trots att denne var ute på fjällvandring till Krutvattnet.40 För inspelningssessionerna fick Tirén hyra ett rum i en kyrkstuga, tillhörig Johan Petters från Umfors, »där fonografen ställes upp och dit lapparna inbjudas». Dagboken berättar att Tirén hade svårigheter med att inleda inspelningsarbetet: Efter åtskilligt parlamenterande om lappska sångens betydelse, lyckades vi få sång- en i gång. En 70-årig gumma [Kristina Maria Svensdotter, Björkvattnet; nr 53–54] protesterade livligt och var övertygad, det förelåg ett dåligt skämt av oss. Men slutligen sjöng hon själv och gjorde det bättre än alla yngre. Hustrun till socknens rikaste lapp, Oskar Sjulsson [Kristina Magdalena Sjulsson, Umbyn; nr 64], förmåddes änt- ligen att sjunga sin mors vallarlåt, men blev så rörd, att hon brast ut i häftig gråt. Alla de sjungande visade sig ej vara »laddade» med rytm i varenda muskel, som Dr. Forsslund uttryckte sig. Kyrkoherdens Fru hade undrat, vad sorts medel jag använde för att förmå lapparne att jojka, då hon förgäves i åratal använt alla upptänkliga sätt i samma ändamål, och jag måste tillstå, att det erfordras i dessa trakter endast verklig förståelse av lappska musiken. Inspelningsarbetet under de båda följande dagarna är inte känt i detalj. Det fort- löpte emellertid ganska bra, eftersom storhelgen lockat många samer till Tär- naby. Av Tiréns kortfattade inspelningsdagbok vet vi att följande personer ställde sig framför fonograftratten. Uppgifterna om jojkarnas ålder är hämtade ur dagboken, karakteriseringarna ur Forslunds manuskript: Anna Magdalena Nilsson, Stensele – f. Persdotter 1842. Kristina Magdalena Sjulsson – 50 år, gift med Oskar Sjulsson. Kristina Maria Svensdotter, Övre Björknäs vid Stor-Björkvattnet – 70 år. Kristina Nilsdotter, Ryfjäll, Stensele – omkring 70 år. Anna Sara Norrberg, Vapsten (nr 56) – över 60 år, »sjunger en brummande sång till björnen, en klangfull till vildgåsen, en livfull och melodisk till gö- ken».

40 Om O. P. Pettersson, se Dahlstedt 1978 och där anförd litteratur. Se även Pettersson 1994. 64

Anna Israelsdotter, Gardvik – 64 år. Anna Magdalena Oskarsson, Umbyn (nr 66–67) – 28 år, »ljus, rund, rödlätt [...] sjunger med samma friska kraftiga stämma [som sin mor Stina Magda- lena Sjulsson]». Anna Kristina Olsson (f. Stångberg), Vapsten (nr 43) – »har sitt lillbarn vid barmen [...] gnolar en improviserad vaggsång, mjuk och innerlig». Nils Sjulsson Stångberg, Vapsten (nr 38–42) – f. 1842, »hög stark röst, klangfullt och uttrycksfullt, och står hela tiden och vaggar och svänger». Jonas Månsson Franzén, Boksjön, Umbyn (nr 61–63) – 73 år, »han sjunger [...] flera personliga vuoleh». Anders August Sjulsson, Juktan, Umbyn – 58 år, »en väldig röst [...] sjunger en mäktig låt ’till mina fäder’ och en lika urkraftig till Nils Sjulsson Stång- berg, recitativisk och ovanligt starkt accentuerad». Abraham [Abrahamsson] Tällström, Forsbäck (nr 78–79) – 68 år, också känd som skicklig jägare, »en storsångare», enligt Forsslund, »sjöng bl.a. sin mormors sånger till sin son, s.k. Stuor Nila». Jonas Edvard Sjulsson, Juktan, Umbyn (nr 57–58) – 53 år, »joikar en vuolle till en pastor Himmelstrand i Tärna». Valborg Eriksson, Södra Storfjäll, Vapsten. Sjul Sjulsson, Umbyn (nr 60) – »sjunger en sång till Långfjället vid Över- uman».

En fonografrulle använde Tirén för att registrera, när Axel Sjulsson (1859–1947) från Södra Storfjäll i Vapsten berättade om en vargjakt; historien var »ypperligt berättad, högt och tydligt, utan förberedelse, utan en omsägning eller tvekan».41 Axel Sjulsson var knuten till skattelandet Risfjäll, en del av Södra Storfjället i då- varande Vapstens lappby. Kyrkböckernas beteckning på honom är »fjellapp», men han slog sig ner som jordbrukare i Ström. För övrigt var han svåger till Anna Albertina Andersson som dokumenterades vid samma tillfälle. Den sista rullen i samlingen utnyttjades originellt nog av jojksamlarna själ- va. Karl Tirén, Karl-Erik Forsslund och Maja Wickbom ställde sig framför fonograftratten och sjöng in tre vuole – efter noter! Sedan alla medförda rullar förbrukats, packade Tirén in dem tillsammans med fonografen för postbefordran söderut. För den fortsatta jojkinsamlingen gällde uppteckning på notpapper.

41 Jaktberättelsen finns återgiven i korta – och delvis svårtolkade – drag i den notbok Tirén förde med sig vid detta tillfälle: »Axel Sjulsson Sa Storfjäll Vapsten 53 år berättar om en vargjakt. Se vi var 3 man den gången på en fettisdag: Jag och Gustav Mattson och Lars Nilsson. Vi skrämde vargen utmed Gardsjön och den sprang utefter sjön och därifrån tog han riktning mot fjället, då vände vi i bredda [?] med sjön så att vi började svettas svårt. G M o jag började spotta blod båda två och skrämde honom ner igen till en bäck som kallas för Maiki. På andra sidan bäcken […] men då gömde han sig under en granrot. När vargen höll på att ta sig upp till fjälls, då rände vi så vi hann upp honom i skogslista[?]. Då vi hunno honom vid gran försökte han åter att smita mot fjället. Jag vände [och] hann upp honom så att han kom mellan mig och Gustav Mattson. Då tog vi död på’n.» 65

Vy över Tärnaby från öster, akvarell av Karl Tirén. Privat ägo. Foto: Harald Tirén.

Trion bröt upp från Tärnaby i avsikt att ta sig till den jämtländska fjällvärl- den. De gick tillsammans med elva personer, varav tre engagerats som bärare: nybyggaren Jonas Teodor Johansson samt samerna Lars Olov Jansson och Jo- han Sjulsson, samtliga från Björkvattnet. Strax söder om Tärnaby hann sällska- pet i fatt några kvinnor som bevistat Tiréns jojkregistreringar. En av kvinnorna, Sara Andersdotter, Johan Sjulssons 70-åriga mor, stämde upp en vuolle och sjöng något senare, under en rast, »en friarevisa från norrlapparne» (nr 52). Un- der samma vila kom 70-årige Nils Sjulsson Stångberg och en yngre man längs leden. Stångberg jojkade »en hälsningssång till främlingarna». Stångberg som i kyrkböckerna benämns Nils Sjulsson Njaita var född inom Rans sameby men hade flyttat till Vapstens sameby. Hela karavanen fortsatte över Björkfjället till Björkvattsdalen. Hunna ner till Stor-Björkvattnet var det dags för rast och kaffekokning. Vid det tillfället »utbrast samme Stångberg i en tonhyllning till norrlapparne, då han fick se min vackra lappkniv». Färden gick vidare till Byn, där man gjorde uppehåll. Från denna plats åkte sällskapet – antagligen omfattande den jojksamlande trion med bärare, fastän Forsslund inte beskriver avskedet från resten av gruppen – över Stor-Björkvatt- net till Vallenäs på västra sidan av sjön. Där slog man upp sitt tält på en av går- dens vallar, eftersom husen var fulla av »hemvändande kyrkfarare». Nästa dag gick färden längs Gejmån. Ganska snart träffade Tirén och hans medvandrare på Anders Månsson från Vallenäs som var ute och drev timmer. Han sjöng och jojkade för Tirén (nr 30–37). Tirén skriver i dagboken om Månsson: Han påstods kunna många låtar och förmåddes snart slå sig ner och joikade åtskilliga låtar, därav en originell trollkarlslåt, men då de övriga voro någorlunda stöpta i samma form, liksom förr varit fallet, åtnöjde jag mig med att uppteckna ett tiotal, därmed anseende karaktären av hans sång någorlunda uttömd. Han talade i falsett med oer- hört uttrycksfulla tonfall. Vid sjön Bleriken inväntade de Nils Sjulsson Stångberg och Anders Matts- son, den sistnämnde från Skalmodal intill riksgränsen. Därefter for de ge- 66 mensamt över sjön. Efter en stunds vandring var de framme vid nästa sjö, Abelvattnet: En sällsynt ny typ av sång presterades av Nils Sjulsson Stångberg, då vi kommo ut på Abelvattnet. Han åstadkom en sort jodling mellan falsett och bröströst. Där ton- fallen mitt i en triol rörde sig med en decims och duodecims avstånd. Vid sjöns västra ände hade Nils Sjulsson Stångberg en kåta. Sällskapet slog lä- ger och blev därefter inregnade i två dygn. Karl-Erik Forsslund skriver livfullt om umgänget med Stångbergs familj, om alla berättelser runt kåtaelden, om Stångbergs jojk. Den 17 september, »[e]n molnig morgon», drog Karl Tirén, Karl-Erik Forss- lund, Maja Wickbom och deras tre bärare vidare, fick båtskjuts över Abelvatt- net till sjöns sydvästra ände, där gruppen besökte en kåta tillhörig en Axel Bergmark. Deras ärende var att fråga efter Johan Sjulssons hustru, Anna Sara Sjulsson, vilken dock befann sig i Vapsten. De vandrade via Arefjället ner till västra änden av Nedre Vapstsjön. Bäraren Johan Sjulsson gick ensam i rask takt till sjöns motsatta ände, där han hämtade en överfartsbåt. Med tillbaka i bå- ten var hustrun, Anna Sara Sjulsson, en »liten, liten gumma med läderbrunt ansikte fårat av tusen rynkor». Innan sällskapet gjorde båtresan över sjön, satt de vid lägerelden, där Anna Sara Sjulsson berättade om »lapparnas svårigheter» och snart började jojka. »Liksom andra kända joikare ansåg hon dock med ett tiotal sånger hava uttömt sitt förråd av karaktäristiska låtar», antecknar Karl Tirén. Från Nedre Vapstsjön gick sällskapet »i strömmande regn och myriader av mygg» till Darneke, dit man kom vid tvåtiden på natten. Vid denna plats stod två kåtor, tillhöriga Johan Jonsson, Jonas Nilsson Gorek samt Lars och Nils Barrok. Trion med bärare erbjöds sovplats i en av dem, en stor timmerkåta. Med nöd och näppe rymde den de tolv personer som bredde ut sig på golvet. Tirén föredrog att »spänna upp tältet och där ömsa kläder och sova». Åtminstone Karl-Erik Forsslund upplevde samerna på denna plats som ganska slutna. Ingen av dem sade sig kunna jojka. Två av de närvarande, Jonas Nils- son Gorek och Sivert Jonsson, »skylde på att de skulle komma på kurran, om de joikade. Måhända hade de några obehagliga marknadsminnen», antecknar Tirén. Hans notis ger en aning om hur jojkning kunde betraktas och vilka asso- ciationer den väckte hos vissa. Anteckningen visar också att Tiréns insamlingsarbete inte var någon självklarhet i alla läger. Mot kvällen bröt vandrarna upp. En av bärarna ville återvända och ersattes med en nybyggare som händelsevis var på plats för ett byggnadsarbete. Grup- pen gick över västra Vardofjäll och Rastatjakke, ner i dalgången över Vojmån, invid Raurevardo till en kåtaplats vid Valtanjaure, dit de anlände vid halvfem- tiden på morgonen. Där fanns två kvinnor, Maria Rebecka Mikaelsson och Kristina Marit Stinnerbom. Männen var ute på renskiljning. Det jojksamlande sällskapet fick nattkvarter i en av kåtorna och kunde sova ut till långt fram på förmiddagen. Kvinnorna smågnolade »tråkvanliga svenska skolslagdängor», men kunde inte jojka. 67

När sällskapet senare samma dag skulle gå vidare efter behövlig vila, gick Karl-Erik Forsslund, Maja Wickbom och bärarna i förväg genom Remdalen till Tjåkkelestugorna, platsen för nästa nattläger. Karl Tirén och Johan Sjulsson vandrade på egen hand i syfte att besöka de kåtor som fanns på vägen mot Ran- sarån. (De skilda vägarna var ingen tillfällighet, fastän varken Tirén eller Forss- lund nämner något om meningskiljaktligheter.) Tirén och Sjulsson gästade inte mindre än fem kåtor längs Raurevardos södra sluttning. Men insamlingsresultatet blev magert: en enda vuolle som framfördes av 53-årige Nils Olof Axel Nieni från Fredrika (nr 27). Nienis vuolle hade dock kulturhistoriskt värde. En- ligt traditionen bad den legendariske biskopen Lars Landgren om jojk under en visitation i Bäsksele/Beetske lappskola 1876, varvid denna framfördes. Tirén kommenterar i dagboken: Det är anmärkningsvärt, att den vördade Biskop Landgren hade blicken klar för den betydelse för lapparne som låg i deras joikningsbruk. Den joikning, som presterades för Biskop Landgren, fick jag nu uppteckna och utgjorde en vallåt, vilken var den första lapplåt som samlats under mina resor, som var prydd med efterslag och glidtoner som sjöngs med halvröst, vilka på ett mycket känsligt sätt bildade en länk mellan intervallerna i »vuollies» melodistomme. De första antydningarne till dylika halvtoner [och] glidtoner hade visserligen observerats redan i Stenselse lappm., men inom Vilhelmina komma de fram med påtaglig medvetenhet och medförde en betagande innerlighet av sång, vilken i dessa halvröst-glidtoner synes vara en kvarleva av våra fornnordiska förfäders sång, vilken möjligen lapparne tillägnat sig från dem, eller tvärtom. Halv nio på kvällen började Tirén och Sjulsson gå mot den plats, där övriga sällskapet befann sig. Efter en strapatsrik vandring nådde de Tjåkkelestugorna tre timmar senare. Ifrån övernattningsplatsen tog de sig nästa dag genom det trånga Durrenska- let, där de träffade på 62-årige Lars Sivert Klemetsson, »en gammellapp från Remmen». Lars Sivert Klemetsson sjöng »sin egen vuolle, ålderdomlig, mörk, med långa utdragna svävande toner» (nr 28–29). På den stora myren ner mot Kultsjön mötte de Thomas Napoleon Larsson, »en yngre lapp, också från Rem- men». Även han var jojkkunnig och gav sällskapet »en låt till minne». Så små- ningom kom de fram till etappmålet som var byn Klimpen, i våra dagar kallad Klimpfjäll. Där tog in i en gård: Men vid vår ankomst skulle den sångkunnige Anders Tomasson just draga till fjälls, men jag lyckades kvarhålla honom en stund och avvinna honom ett par sång- er [nr 22–23], vilka han föredrog på ett innerligt betagande sätt med förut beskriv- na glidtoner, vilka tolkade ett obeskrivligt vemod. Hans sång var så flärdlöst vek, men imponerande som om hela seklers känsla och vemod koncentrerats sig i hans röst. I citatet framträder Tiréns starka inlevelseförmåga – och hans närmast poetiska formuleringar som ger rättvisa åt både Anders Tomassons sång och den recep- tive åhörarens iakttagelser. Dessa rader visar kort sagt Karl Tiréns mångsidiga kvalifikationer för det självpåtagna uppdraget att dokumentera samernas musik. 68

På kvällen blev det fest i gården. En fiolspelman underhöll med dansmusik, »hamburgska, gammalvals och polkett», således relativt moderna toner. Anders Tomasson hann berätta om sin bror Jo Tomasson, vilken sades vara en ännu bättre jojkare. Han väntades till Klimpen om någon dag. Under tiden begav sig sällskapet till Stornäset, dit de roddes den 22 juli av sina bärare Lars Olov Jansson och Johan Sjulsson. I sundet väster om Stornäset upptäckte de en båt. I båten satt jägmästaren Oscar von Sydow och en Holm från Svappavaara, vilka Tirén kände, samt justitierådet Erik Marks von Würtemberg och hans sekreterare Berglöf. Med dessa män fick Tirén, enligt dagboken, tillfälle att ta upp frågan om ett brobygge strax öster om utflödet från Darnekenjukke till Vapstensälven. Jo Tomasson fanns inte på plats, när sällskapet återvände. De bestämde sig strax för att vandra vidare. Från Klimpen och Kultsjön gick Karl Tirén, Karl-Erik Forsslund och Maja Wickbom den 22 juli – nu med nya bärare – via Autjoklimpen och Länsmansknulen till Raukasjö. Inte långt från sjön, vid Rau- kajokk, gjorde de besök hos samerna Anders och Anna Nordqvist samt Anna och Kristoffer Andersson i deras respektive kåtor. Anders [Nordqvist] f 3/3 1844 och hustrun Anna hade i sin ungdom joikat och be- kräftelse gavs på att även i dessa trakter sången odlats. Med rörelse berättade Anders, hur vackert hans hustru Anna i ungdomen sjöng och joikade, men nu hade hon haft slag och blivit döv och slö, varför inga försök nu kunde lyckas. Övernattning skedde i gården med samma namn som sjön.42 Där fick de uppleva en minnesvärd kväll med sång, fiolspel och historier. Tirén beskriver målan- de hemmet, där Sofia Charlotta Andersson, nybliven änka, bodde ensam. Vid detta tillfälle var ett av hennes barn, en son, på besök tillsammans med sin hustru. [Gården i Raukasjö] var ett synnerligen anmärkningsvärt hem, där musikaliska intressen tack vare modern blomstrade, och vilka säkerligen i hög grad bidragit till att uppfylla den ensliga tillvaron under långa vinterkvällar i denna avlägsna vrå. Tre fioler hängde på väggen, av vilka två utgjorde minnen från den nyss avlidne fadern, Fredrik Andersson, känd såsom god fiolist. Sonens namn var Levi Johansson, vilken senare skulle bli känd som skildrare av folklivet i norra Jämtland och Medelpad, där han i många år var bosatt.43 Den stora syskonskaran rymde dessutom ännu en person som gått till hävderna: Ulrika Lindholm, en av landets mest bekanta folkliga sångerskor.44

42 Tiréns gode vän Wilhelm Peterson-Berger besökte samma gård under sin fjällfärd sommaren 1894; se Peterson-Berger 1943 s. 117 ff. Peterson-Berger skriver dock ingenting om värdfamil- jens musikintresse. 43 Om Levi Johansson, se bl.a. Björkquist 1955, Strömbäck 1957, Hellspong 1989 s. 41 ff., Lilie- quist 1991 s. 53 ff. Levi Johansson har själv behandlat sin uppväxtmiljö i flera arbeten; se dock främst Johansson 1947 (med en sammanställning av hans övriga arbeten om Frostviken på s. 340). Om samer och samisk kultur i Frostviken, se Johansson 1945; dens. 1947 s. 326 ff. – Levi Johansson var antagligen på besök för att bl.a. samla material om traktens äldre historia. I flera av hans illustrerade skildringar av Frostvikens historia är fotografierna tagna just 1913. 44 Se t.ex. Lena, Ulrika & Svea (Caprice CAP 22043). 69

Tirén fick tillfälle att teckna upp både visor och låtar efter Sofia Charlotta Andersson. Några av melodierna hade hon lärt sig av sin make.45 Hon berättade också, att »lappen Stor[?] Anders Nilsson hade joikat sina fäders sång till Lapp- land, ljuva barndomsminnen. Hon sade att det [var] den vackraste sång hon i sitt liv hört. Joikningen hade innehållit långa toner» (Fältanteckningsbok 1913–1914, Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). Från denna plats och stund (23 juli) gick Karl Tirén sin egen väg och lämna- de således både Karl-Erik Forsslund och Maja Wickbom. Också för bärarna blev detta en slutpunkt. Uppbrottet skedde i besvikelse och vredesmod: Det var [...] uppenbart att vi hade skilda intressen. Mot slutet av den långa färden genom Vesterbottens alla lappmarker hade jag så mycket knog hos lappar, att jag blev efter Forsslund och Fröken Wickbom. En gång fick jag efter 1/2 9 på kvällen efter en arbetsam dag taga igän en hel dagsmarsch och uppsöka dem och fann dem på andra sidan av Ransarån, vilken de gått över på spång, vilken jag ej för nattmörkret kunde upptäcka och vågade mitt liv med vadning strax ovanför några vattenfall. Genomvåt nådde jag mot morgonen mitt sällskap. Nästan morgon vore de utvilade – men ej jag. – Likväl uthärdade jag strapatserna även denna dag. Men av försakelsen på sömn blev jag efter nästa dag. Emedan de hade all matsäcken, blev jag utan och nådde sent på kvällen fram till Raukasjö och hade då intet förtärt sedan tidiga morgonen vid Kult- sjön. Jag insåg, att här fanns åtskilligt göra, men då Forsslund så väl som Maja Wick- bom önskade draga vidare sade jag stopp, – de fingo taga bärarna med sig till Ankar- vattnet och jag stannade kvar, besökte lapparne i trakterna omkring och gick sedan ensam utöver fjällen mot Hotagen [...] (brev till N. Andersson 23/10 1916; Fmk, MM). Fortsättningen på Karl-Erik Forsslunds och Maja Wickboms färd har skildrats av Forsslund (1914 s. 138 ff.). Han meddelar emellertid ingenting om vare sig misshälligheter eller skilda hemresor. Karl Tirén for med värdinnan, hennes son och sonhustru i roddbåt över Rau- kasjön. Sofia Charlotta Andersson slog följe med det unga paret som skulle gå »till vägs». Den 24 juli vandrade de förbi Gatojaure och kom mot kvällen fram till Ankarvattnet, där de tog in i »Jämtlands nordligaste spelmans hem». Spel- mannen i fråga hette Axel Edfors, hans hustru Gertrud Brita Johansson Leipik- mon. »Kvällen tillbragtes med utbytande av låtar.»46 Följande dag var det så gott höbärgningsväder, att ingen på gården ville ro gästerna över sjön. Karl Tirén ägnade sig i stället åt att skriva rent sina uppteckningar. Söndagen den 26 juli rodde Axel Edfors sällskapet över Ankarvattnet. I Ankarvattsliden, eller Lia som Tirén skriver, på andra sidan sjön besökte de Jöns Ludvig Hansson som var konstvävare. Tirén tog med sig ett täcke »till på- seende av Landshövdingskan [Ellen] Widén» som var starkt engagerad i både friluftsmuseet Jamtli och föreningen Jämtslöjd.

45 Två av Tiréns uppteckningar publicerades i Svenska låtar; se Andersson & Andersson 1927, nr 675, 679. Den första av dessa, en vismelodi utan ord, lät Tirén publicera med egen text och i ett eget fyrstämmigt arrangemang (Tirén 1919). Utbyggnaden av uppteckningen skedde till Bergviks kyrkas invigning 1915. Jfr även Tirén 1935. Uppteckningen framförs numera under titeln Visa från Raukasjö (»God afton, flicka»). 46 En av Tiréns uppteckningar efter Edfors publicerades i Svenska låtar; se Andersson & Anders- son 1927, nr 681. 70

Efter besök vid Ankarede kapell och kyrkkåtorna där gick färden vidare på Stora och senare Lilla Blåsjön. På gården Lilla Blåsjön träffade han »lapp- änkan» Elsa Larsson och hennes dotterdotter Kristina Nilsson, vilka var på väg från Sippmikk till Jorm. »Då Elsa ansågs vara den enda av Lapparne vid Sip- mikken, som kände Joikning, beslöts att göra henne och den lilla flickan säll- skap till Jorm.» Om vandringen över till Jorm skriver Karl Tirén att »Elsas 6-åriga dotterdotter fick rida på mina axlar ½ mil». Väl framme i Jorm mötte Karl Tirén Anna och Lars Nilsson och den sist- nämndes bror Nils Nilsson från Mellanskogsfjäll. »De kunde inga lappska sånger, men betygade att Elsa Larsson skulle vara den enda på dessa fjäll, som bevarat några av äldre lappska melodier.» Tirén gjorde följaktligen uppteckningar efter Elsa Larsson (nr 17–18), vilket emellertid tröttade ut henne så snart och så mycket att han efter ett tag beslutade sig för att fortsätta söderut. Den vidare färden gick på sjösystemet i lejd motorbåt till Gäddede. Enligt planerna var det tänkt att Wilhelm Peterson-Berger skulle ansluta någonstans i Frostviken. Ett brev från Peterson-Berger till Tirén berättar att han och två gemensamma vänner, Janrik Bromé och Helga Englund, gav sig iväg den 30 eller 31 juli från Östersund. Men när brevet – och vännerna – kom fram, hade Karl Tirén redan rest vidare på egen hand.47 Den jämtska trion som kom för sent är en påminnelse om de fjällturer i vänners lag som Peter- son-Berger deltog i på 90-talet och som är en del av bakgrunden till Tiréns samlarfärder. Från Gäddede kunde Karl Tirén ta ångbåt in i Ströms vattudal. Det närmaste målet var Håkafot, där han träffade Stina Makko[?], Tomas och Kristina Lars- son samt predikanten Torkel Andersson. »Förgäves», antecknar han lakoniskt i dagboken och syftar på sina insamlingsansträngningar. Han skriver vidare att han »blev utsatt för ett läsarförhör, dock ej av den hygglige predikanten Tor- kel». Den 30 juli gick Tirén mot fjället Sjultern till ett sommarviste som troligen låg vid Raffatjärnarna. Där var emellertid endast 14-åriga Sigrid Jonsson och ännu yngre Jakob Andersson, båda från Mellanskogsfjäll, på plats. De vuxna – Ante Thomasson och makan Anna, Antes bror Lars Thomasson och hans maka Sara samt drängen Torkel Nilsson – var ute på fjället och »kipplade kalvar», dvs. satte på renkalvarna dihinder.48 De återvände dock på kvällen, då Tirén gjorde uppteckningar efter åtminstone Anders och Anna Thomasson (nr 13 resp. 14, 556).49 Nästa morgon gick lägrets vuxna ut på fjället igen, nu för mjölkning av de vajor, vars juver kalvarna inte kunnat tömma. Till lägret kom strax de båda

47 Brev från W. Peterson-Berger till K. Tirén 30/7 1913 (Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). På det bevarade kuvertet syns att brevet eftersändes till Bergvik. 48 Det framgår inte om begreppet var Tiréns eller samernas. Verbet kippla är hur som helst dialek- talt, belagt i Jämtland, se Rietz 1962 s. 321. Jfr även Drake 1918 s. 63 f., Johansson 1945 s. 95, Brännström 2017 s. 156. 49 K.-E. Forsslund mötte samma personer på sin – och Maja Wickboms – väg tillbaka. Jfr hans skildring i Forsslund 1914 s. 139 ff. 71 männens föräldrar, Thomas och Kristina Larsson, för att bistå vid mjölkningen som ägde rum ca fyra km norr om kåtaplatsen. Arbetet tog hela dagen. Tirén fick vänta med sin avfärd till nästa morgon, eftersom han inte kunde få bärhjälp så länge lägrets folk var upptagna med mjölkningen. I samband med besöket hos Thomassons gör Karl Tirén en intressant sum- mering av sina intryck: Såsom allmänt omdöme om lapptrakterna från södra Wilhelmina till Frostviken och Hotagen torde man kunnat säga, att joikningen kommit ur bruk och förekommer endast i form av vallarlåtar till renar liksom allmogen s.k. kökning till kreaturen. De enstaka fall, då någon använt ren lappsk joikning i dessa trakter, höra till undantagen och har det då endast gällt åldriga lappar, som efter någon strävan lyckats erinra sig dylika joikningar från ungdomstiden och även joikat med vag tonträff. Karl Tiréns bild av jojktraditionen – och den traditionella livsföringen – i det sydsamiska området stämmer överens med andras iakttagelser.50 Här observerade han med egna öron och ögon den assimilering som gradvis gjort den sydsamiska kulturen allt mindre synlig. Och genom att peka på ett enda kulturele- ment och dess förändring kunde han antyda något om hela den förvandling som den sydsamiska kulturen höll på att genomgå. Jojkning och kökning (eller kulning som lockropen vanligen kallas, se Ram- sten 2008) – ingen har vare sig förr eller senare ställt dessa vokala genrer intill varandra. Men Tirén tar fullt relevant detta grepp. Visserligen ligger Arvidsjaur ett stycke ifrån Västjämtland, men ett citat ur en uppteckning därifrån från 1930-talet berättar också om förenande drag mellan jojkning och kulning: »För att hålla odjuren (rovdjuren) på avstånd när sådana var i farten skrek man och jojkade högt, en vana som ännu sitter i lapparna i renskogen» (Brännström 2017 s. 155). Karl Tirén jämför i första hand jojkning och kulning med tanke på funktionen, men låter oss också ana gemensamma musikaliska drag. I så fall beskriver han i praktiken ett kulturmöte, där de kulturella uttrycken har an- märkningsvärda likheter. När Tirén har uppenbarat detta, ligger flera frågor nära till hands. På vilket/vilka plan finns musikaliska likheter: sångsätt, melodik, tonförråd och/eller improvisationstänkande? Och i vilken riktning har på- verkan gått? Kan man till och med tänka sig influenser åt båda hållen? Dag- boksnotisen väcker tankar som vore värda att utveckla. På väg från lägret mötte Karl Tirén följande dag Per Gustav Larsson Kroyk (nr 19–21) och hans hustru Anna mittemot Kjölen/Mealhkoe i Norge. De gick i motsatt riktning men vände om »ty hustrun hade känt på sig, att en främmande man skulle komma, varför hon redan på morgonen uppmanat sin man inhibera resan, och nu visade hon att hon känt rätt samt sade att även glöden i brasan därom givit besked.» Anteckningen är typisk för Tirén, som sympatiserade med många av samernas äldre trosföreställningar.

50 Se t.ex. Johansson 1945 s. 103 f. Jfr också följande deklaration: »Vi sydsamer, som er få og bor spredt, har nok sterkest fått merke det harde presset mot vår kultur, og vi har vel selv lenge trodd jojken død og begravet her i området. Men også hos oss har jojken overlevd, nærmest i en tillstand av koma» (Kappfjell 1983 s. 45). 72

Tirén slog således följe med paret Kroyk, när de återvände till sin kåta. Han nämner inte platsen som bör ha varit i närheten av Avansbäcken. Vädret var obehagligt: regn och hård blåst. I kåtan fanns sonen Olof som snart lämnade sällskapet för att byta av »änkan» Lisa Persson med vallning av renar. Tirén måtte ha inväntat bättre väder, ty han stannade kvar inte bara en natt, utan två. Lördagen den 2 augusti lämnade han sällskapet, sedan han engagerat Per Gustav Larsson Kroyk som bärare. De båda gick via Murfjället och Penning- kejsen ner till Gunnarvattnet på östra sidan av sjön med samma namn. Förmod- ligen med stor tillfredsställelse noterar han förekomsten av en väg som bya- männen låtit bryta. Gissningsvis behövde han inte längre Kroyks bärhjälp. Han tog sig hur som helst vidare förbi Valsjöbyn i syfte att nå Hotagen. På vägen dit besökte han »en åldrig lappsk begravningsplats […] på nordöstra sidan av Ekorrströmmen invid St Gruvelns utlopp». Väl framme i Hotagen träffade han traktens barnmorska, Wilhelmina Ny- ström (1844–1923), ursprungligen från Husby i södra Dalarna. Ännu en gång visar Tirén sitt intresse för folkliga trosföreställningar. Han antecknar talet om hennes »hypnotiska förmåga», vilken påstås ligga bakom det faktum att »ingen barnsängskvinna dött för henne» under hennes 37 år i yrket. Notisen är en på- minnelse om den relativt höga dödligheten bland föderskor som fanns i Sverige ända in på 1900-talet. På samma ställe mötte han »lapphustrun Malin Mårtensson från Tjärnåsen [som sjöng] en vallarlåt från Kallviken [som] hon hade i minnet efter sin mor Gunilla» (nr 16). Efter övernattning vid Häggsjövik fortsatte han färden, men vädret var ännu en gång dåligt. Det blåste så starkt, att den annars självklara sjövägen inte var möjlig att befara. Han tvingades beställa skjuts på landsvägen i syfte att raskt nå järnvägsstationen i Krokom: Häggsjön–Skärvången–Holm- sjön–Tulleråsen–Krokom. Sträckan med tåg blev inte lång. Han anlände till Undersåker torsdagen den 7 augusti. Där provianterade han för den återstående delen av fjällturen, men besökte också det samiska ålderdomshemmet. Han kände flera av de boende och kunde dessutom komma med färska hälsningar från anhöriga. Men när han ville genomföra sitt ärende blev det stopp. Han fick veta att »gamla Britta från Oviksfjäll, Gunilla från Kall och blinde Lars från samma socken» kunde jojka, men föreståndarinnan ville inte utan vidare tillåta dem att göra det inför Tirén. Hon bad honom återvända nästa dag. Under tiden skulle hon höra ledningens åsikt. Klockan fem följande dag fick han beskedet att tillstånd inte kunde ges »oaktat rek. brev från tre landshövdingar och från Biskop B.[:Bergqvist] i Luleå». Inte ens en styrelseledamot, som han sökte upp, kunde ge tillåtelse utan lovade besked om en månad, sedan hela styrelsen fått säga sitt. Besviken fick Tirén lämna det samiska ålderdomshemmet i Un- dersåker med oförrättat ärende. Händelsen i Undersåker visar att jojkning vid denna tid ingalunda var något okontroversiellt, trots att den aktuella platsen ligger utanför læstadianismens starkaste fästen. Många såg fortfarande jojkning som något laddat, något som förbands med ogudaktigheter, magi och kanske fylleri. Det måste ha känts 73 frustrerande för Tirén att möta detta motstånd så långt söderut, när han tidigare kommit väl till tals med skeptiska personer. Men incidenten säger också åtskil- ligt om förhållandena på ett dåtida ålderdomshem. Föreståndarinnan och styrelsen var suveräna att bestämma över de personer som bodde på hemmet. Det var aldrig frågan om att låta de jojkkunniga samerna avgöra saken. Karl Tirén gav sig iväg med en gång, sedan han konstaterat faktum. Han tog nattåget ett stycke österut, till Mattmar. I hårt regn fick han skjuts på landsvä- gen till Hallen och Bydalen. Efter övernattning i Bydalen vandrade han tillsammans med Lars Doy, som han kände sedan tidigare och som han engagerat som bärare. Det närmaste målet var ett läger vid Illkallshögen, där »15 lappfamiljer vistades». Väl på plats under eftermiddagen visade det sig att Tirén kände flera personer från sin uppväxt i närbelägna Oviken. Men det var svårt att få över- blick över lägret, eftersom kåtorna låg långt ifrån varandra. Nästa dag ägnade sig Tirén från klockan halv nio på morgonen till åtta på kvällen åt att gå runt bland lägrets invånare med sitt notblock. Under denna tur kunde han göra uppteckningar efter Per Larsson (nr 1–3), Nils Torkelsson och Bengt Olofsson (nr 5). Den sistnämnde jojkade något som Tirén rubricerade som »männens uniso- na sång vid hemkomsten från lyckad björnjakt». Den »sjöngs högtidligt som liknande klockors klämtning». En kvinna, 73-åriga Magdalena Jonsson, var på väg ut för att skära skohö och ville inte avstå från den sysslan. Men hon lovade att jojka nästa dag, ifall Tirén tog sig till Sandboåsen. En annan kvinna, Kristina Nilsson, hade blivit så intresserad av Tiréns uppdrag att hon erbjöd sig följa med för att hjälpa honom »förmå lapparne att sjunga sina gamla sånger». Men hennes bistånd innebar i stället problem. »Då hon såg, att de gamla ej ville joika, då någon hörde på, av- lägsnade hon sig, varpå jag även av Magdalena fick 3 gamla sånger.» Tirén återvände till Illkallshögen, varifrån han begav sig på egen hand till By- dalen igen. Där fick han skjuts till Hallen och ångbåten över Storsjön till Öster- sund. Han dröjde sig kvar i staden hela dagen den 13 augusti för att utföra uppdrag han fått av sagesmän under färden. Dagen därpå kunde han så ta tåget mot hemmet i Bergvik. En tidningsnotis anmälde hans hemkomst, men den berättade också vad som väntade därhemma: »Det är nu hr T:s mening att i lugn och ro ordna och närmare studera det rikliga materialet» (Aftonbladet 16/8 1913). Den färd som Karl Tirén och hans medresenärer gjorde sommaren 1913 blev mycket lång. Den egentliga fjällturen började i Mo i Rana och omfattade för Tiréns del till slut så sydliga trakter som gränsområdet mellan Jämtland och Härjedalen. Utdelningen i fråga om insamlade jojkar blev god, åtminstone med tanke på att mesta delen av färden gick i sydsamiskt område, där jojkandet inte hade lika stark ställning som i norr. Han fick tillfälle att spela in och teckna upp minst 37 personer, således betydligt fler än under sommaren 1912.

Under hösten annonserade en tidningsnotis att »en österrikisk expedition lär vara att vänta upp till lappmarkerna för att medelst grammofon tillvarataga åtkomligt folkloristiskt material». Karl Tiréns insamling hade onekligen karaktären av ett 74 nationellt projekt, vilket innebar att österrikarnas nordliga expedition kunde upp- fattas som ett intrång. Men Tirén »[ska] säkert ej […] störas i fortsättningen av litet utländsk konkurrens, även om den tränger rätt in i hjärtat av lapp-poesiens rike» (Stockholm-Tidningen 4/10 1913). Dessvärre finns inte några källor som kan berätta om hans reaktion, men man kan lätt föreställa sig det utländska initiativet som ett störningsmoment för honom. Det finns heller inga kända spår av kontakt mellan Tirén och österrikarna. Den österrikiska insamlingsgruppen, som egentligen var ute på en antropologisk expedition – således med ett bredare syfte än att dokumentera jojkning – besökte Sverige i januari-februari 1914. Den led- des av Georg Kyrle (1887–1937) som var arkeolog och speleolog. Gruppens inspelningar finns fortfarande i Österrikiska vetenskapsakademiens Fonogram- arkiv i Wien som – liksom det mer kända Berliner Phonogrammarchiv – verkade för att skapa en global samling av traditionsmusik i inspelad form. Såvitt känt publicerade expeditionens medlemmar inte något vetenskapligt tryck med anknytning till besöket i Sverige (se dock Geyer 1932). Bakom Karl Tiréns jojkinsamling och den österrikiska expeditionens stod intressant nog två skilda idéer. Tiréns arbete ingick i nationsbygget. Hans strä- van var att dokumentera och demonstrera den samiska musikens del av kulturen inom Sveriges gränser. Expeditionen från Österrike och dess jojkinsamling var en utlöpare av den jämförande musikforskningen, som hade målet att bidra till musikodlingens världskarta, dvs. minska betydelsen av nationsgränserna. Dessa skilda visioner kolliderade i tiden – och rummet – 1914. Tiréns insats var tänkt att i första hand verka i samtiden, medan österrikarna hade ett mer fram- åtsyftande mål. Medan Tiréns arbete har aktualiserats på ett påtagligt sätt i vår egen tid, vilar österrikarnas jämförande musikforskning på idéhistoriens bortre arkivhyllor. Så kan ske med idéburna verksamheter.

Vintermarknaderna i Lycksele och Åsele 1914 Måndagen den 5 januari 1914 lämnade Karl Tirén hemmet i Bergvik för en vin- terexpedition till två närliggande marknader, således en liknande färd som den han företog ett år tidigare. Med på turen följde en kapten K. Hj. Bylund, »som visserligen var stadd på bröllopsresa, men blev så intresserad av att vara med på resan, att han lämnade sin unga fru på Elfviks pensionat [i Bergvik]»! Tirén försökte förgäves få Karl-Erik Forsslunds sällskap även denna gång.51

51 20/12 1913; K.-E. Forsslunds arkiv, NM. Av ett brev från Karl-Erik Forsslund till Karl Tirén framgår att misshälligheterna under slutet av sommarturen 1913 klarades upp: »Du får inte fatta detta så, som att jag vill tränga mig på dig och drömmer om att få följa dig på fler färder. Men jag menar att vi kunna råkas som förut, i vänskap o gemensamma intressen. Vi ha båda skuld, ungefär lika stor, tänker jag – äller rättare, skulden låg hos våra olika temperament. Jag ber dig ej ursäkta vad jag felat. Jag har som sagt helt och hållet blåst bort alla moln ur mina minnesbilder o vore hjärtans glad om du ville göra detsamma. Det var struntsaker, inte värda att stå emellan två män, äller att förmörka den strålande härliga rymd under vilken jag i tankar ser oss tåga fram» (21/8 1913; Korrespondens, Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). 75

Färden kunde ske med bidrag från en ny finansiär, nämligen Stiftelsen Lars Hiertas minne, vilken under senhösten beslutat stödja Tiréns arbete. Karl Tiréns dagboksanteckningar om resan är inte särskilt omfattande, men ändå tillräckliga för att ge konturerna av expeditionen. Från Bergvik åkte de båda herrarna tåg norrut till Hällnäs, varifrån de fick skjuts. Men tåget var så försenat att sällskapet endast hann till Strycksele, innan det var dags för övernattning. »I rådande köld 32 grader befunnos såväl rum som sängar utkylda. Omkring ett tjog hästskojare tattare passerade med rimvita hästar på väg till marknaden och försvunno i månbelysta rökstoder med knarrande medar ur vår åsyn.» Nästa dag anlände de till Lycksele. Där rådde ännu strängare kyla, minus 37 grader. »På kvällen anlände utefter elven Oskar Sjulsson med sin renhjord på 3 à 4 000 renar och drog på natten med dem till byn Heden, där han och hans familj skulle stanna», antecknar Tirén i sin dagbok, och det är inte utan att man som läsare känner den obarmhärtiga vinterkylan tränga på. Samma källa meddelar dock ingenting om var Tirén och Bylund tog in, men i det ovan nämnda brevet till vännen Karl-Erik Forsslund säger han sig kunna ordna bostad hos bekanta i både Lycksele och Åsele. Till inspelningsplats valde Tirén lämpligt nog ett ca- fé. Till en början hade Tirén svårt att få fatt i lämpliga personer, men sedan han bjudit in två samekvinnor, Kristina Persson och Anna Kristina Nilsson från Sorsele, och låtit dem höra fonografinspelningar, gick ryktet bland marknads- besökarna, och han kunde ta emot den ena jojkaren efter den andra. (Av de båda särskilt inbjudna dokumenterade Tirén åtminstone Anna Kristina Nilssons sång.)52 Den första inspelningsdagen, den 8 januari, hade han sålunda en oav- bruten mottagning hela eftermiddagen och kvällen. En kvittens i dagboken meddelar att inspelningarna ägde rum i ett »serveringsrum» på caféet, som innehades av en Lisa Widmark, och att han bjöd de gästande jojkarna på kaffe. »I Lycksele hade jag anordnat stort kaffekalas för marknadens alla lappar, vilka uppgingo till ett 80-tal», meddelar han i en tidningsartikel (Bromé 1914). Sam- manlagt registrerade han 20 vuole på tolv rullar. Han berättar i dagboken om en händelse under inspelningsarbetet: Som ytterligare bevis för lapparnas känsla för egna sånger må nämnas, att själva lappuppsyningsmannen Nils Mattias Anders[son] brast i gråt då han hörde fonografiska återgivandet av sin drunknade sons »vuellie», liksom hans hustru svårligen kunde återhålla snyftningar, då hon åhörde sitt eget återgivande av sången om sin mor och far, som likaledes drunknade. De voro absolut nyktra. Första besöket nästa dag kom vid elvatiden och följdes omedelbart av flera. Da- gen därpå blev däremot en besvikelse, främst beroende på att många marknads- besökare redan gett sig av hemåt. Följande personer jojkade hur som helst för Karl Tirén under Lycksele marknad – uppgifter om inspelningsdagar saknas: Anna Kristina Nilsson, Ranbyn, Maria Helena Månsson, Granbyn, Anders Erik Eriksson, Granbyn, Anders Ferdinand Andersson, Granbyn, Anna Alber-

52 Möjligen är denna Anna Kristina Nilsson samma person som Tirén mötte – och dokumenterade – den 8/1 1913 i Arvidsjaur. 76 tina Andersson, Vapsten, Nils Mattias Andersson, Umbyn,53 Anna Sofia An- dersson , Umbyn (jfr Tomasson 1988 s. 59 f.), Sigrid Bergmark, Vapsten, Nils Sjulsson Stångberg, Vapsten, Johan Andreas Enocksson, Vapsten, Jonas Lars- son , Marsfjäll, Jonas Matteus Thomasson, Ljusfjäll, Thomas Jonsson, Ljus- fjäll, Anna Fjällberg, Marsfjäll, Sigrid Pulpar, Fjällfjäll, Lisa Jonsson, Tegel- träsk, Elisabet Jonsson, Marsfjäll, Lars Wilks, Stornäs, Briska Maria Jonsson, Dikanäs, Olga Fjällberg, Marsfjäll, Anna Fjällberg, Gittsfjäll, Nils Jonsson, Vardofjäll, Kristina Stemp (jfr Tomasson 1988 s. 52), Anders L. Larsson, Marsfjäll, Sara Johansson, Vardofjäll, Jo Thomasson, Fatmomakke, Sivert Jo- nas Olsson [Boman], Gittsfjäll, Sjul Jonsson, Daunefjäll (jfr Tomasson 1988 s. 53) och Nila Ribbja, Tuorpon. Av dessa personer var några viktigare sagesmän än andra på så sätt att de läm- nade större material och/eller återkom vid flera tillfällen framför fonograftratten. Anna Albertina Andersson (1861–1938) var en sådan, född i Tärna, tillhörde då- varande Vapstens lappby och hade två hemorter: skattelandet Nuolpfjäll och genom maken Anders Nilsson Vinka också hemmanet Södra Fjällnäs. Sigrid Berg- mark (1874–1918) och Kristina Stemp (1851–1929) blev också inspelade vid två tillfällen. Nila Ribbja stod dock i en klass för sig, när det gällde jojkkunnande.54 En tänkvärd replik från den synnerligen intensiva inspelningsdagen har Karl Tirén bevarat i sin protokollsbok: »Sjul Jonsson […] sade att joikningen kommer att leva till domedag.» Uttalandet var i samklang med Tiréns egen vision om jojkningens framtid, till och med djärvare än vad Tirén någonsin hävdade. Det existerade annars en utbredd pessimistisk syn på jojkningskonstens över- levnadsmöjligheter; Tiréns insamlings- och propagandaarbete hade egentligen den uppfattningen som ett slags förutsättning. Vad Karl Tirén inte kunde ana, var att jojkkunskapens fortlevnad inte var beroende av en fortsatt traditionell livsföring hos samer. Det låg således någonting i 57-årige Sjul Jonssons replik, dvs. om den inte togs bokstavligt. Besöket i Lycksele kunde Tirén för sin del räkna som lyckosamt. Han summerar i dagboken: »36 st jojklåtar samlade på 23 rullar». Den 10 januari, således den sista marknadsdagen i Lycksele, drog Karl Tirén och hans ressällskap vidare med häst och släde. Kylan bestod; det var minus 40 vid avfärden från Lycksele. Efter övernattning i Ledningsmark kom de fram till Åsele på kvällen nästa dag. De blev mottagna av prostparet Johannes och Hanna Arbman, men kunde inte bo i prästgården, eftersom den nyligen desinficerats efter ett difteriutbrott. Tirén och Bylund fick ett rum strax intill. En kvittens i dagboken

53 Denne Nils Mattias Andersson är samme person som Matts Arnberg och Israel Ruong dokumenterade för radions räkning 1953. Se Arnberg et al. 1969 s. 118 ff., 153 ff., 272. 54 Olle Edström (1998 s. 66) uppmärksammar att en fonografupptagning innehåller en av Nila Ribbjas vuole, dock framförd av Tirén själv på fiol. Bakom det förhållandet behöver det inte ligga någonting anmärkningsvärt; det finns i varje fall ingen anledning att utan undersökning rikta kritik mot Tiréns tillvägagångssätt som han f.ö. tillämpade flera gånger. Det kan för det första finnas praktiska skäl för en sådan inspelning. Sagesmannen i fråga jojkade kanske denna vuoleh i frag- mentariskt skick eller vid ett tillfälle när apparaturen inte var monterad, varför Tirén »räddade» den genom att själv spela in den på fiol. För det andra kan hans upptagning spegla en annan syn på inspelningens ställning gentemot uppteckningen. Länge sågs inspelningar framför allt som hjälp- medel för att höja kvaliteten på uppteckningar (se Ternhag 1993 s. 85, jfr Tirén 1942 s. 19 f.). 77 för »hyra av serveringsrum och traktering åt lappar under tiden 10–14 januari» meddelar något om var och hur inspelningarna gick till. Åtskilliga samer var samlade. »Hos Lappfogden [Johan Olof] Holm träffade jag de första bekanta av dem.» Inspelningarna påbörjades genast. Men efter ett tag gick fonografen sönder, varför Tirén fick ägna eftermiddagen och kvällen åt att reparera sin apparatur. Nästa dag, den 12 januari, blev mindre lyckad ur jojksamlingssynpunkt. Inte en enda registrering blev av på förmiddagen, trots att Tirén bjudit in ett dussin- tal jojkkunniga personer. De följande dagarna, däremot, lyckades Tirén samla inte mindre än sextiotalet samer, av vilka flera blev inspelade. Om Tiréns registreringar under Åsele marknad finns inga säkra uppgifter (om Åsele marknad, se Fahlgren 1966). Frågan är om han över huvud taget gjorde några upptagningar – eller om de personer som dokumenterades möjli- gen ingick i den mängd som antecknas för upptagningar under Lycksele marknad. Vad gäller Tiréns dokumentationer kring sina egna inspelningsfärder är det tydligt att han efter hand blev mindre noggrann, vilket gör det svårt att reda ut omständigheterna kring hans senare färder. Av ett koncept till en redovisning inför Kungl. Vetenskapsakademien fram- går att hemfärden till Bergvik gick via Dorotea, Hoting, Strömsund/Ulriksfors och Östersund. Och resan från Östersund till Bergvik, måste man föreställa sig. Resultatet av turen blev jämförelsevis gott. Till vännen Karl-Erik Forsslund kan han rapportera att »[v]interresan medförde fonografiska återgivanden av ett sjuttiotal sånger, därav ett par virtuosbitar av [Nils Sjulsson] Stångberg, en trollsång vid användandet av ’gan’ = trollflugan (från Åsele). Några komplet- terande djurmotiv, lodjuret bl. a. och en önskesång beträffande Fatmomakkes kyrka» (22/5 1914; K.-E. Forsslunds arkiv, NM). Tiréns samling hade nu en avsevärd storlek och han var med sin överblick över jojktraditionen en auktoritet på området. Hans entusiasm över uppgiften hade – enligt vad som kan ut- läsas av dagboksanteckningar och brev – inte mattats av efter fyra års ganska intensiva ansträngningar vid sidan av heltidsarbete och familjeliv.

Insamlingsresor sommaren 1914 Sommaren 1914 blev inte som Karl Tirén hade tänkt sig. »Mina sommarplaner får jag lov att göra om, emedan jag ej fick tjänstledighet den tid jag begärt [...] för att följa Karesuandolapparne» (22/5 1914; K.-E. Forsslunds arkiv, NM). I stället gjorde han några mindre expeditioner. Sammanhanget var annorlunda än tidigare, eftersom han följde med på landshövding Walter Murrays s.k. lapp- möten.55 Under dessa möten sammanträffade landshövdingen med »lappar och bofasta renägare», vilka kallats av kronolänsmannen på respektive ort. För-

55 Det aktuella året hölls möten den 21/7 i Abisko, 25/7 i Gällivare, dagen därpå i Purnu samt Nattavaara (Norrbottens-Kuriren 29/7 1914). En annan omgång möten samma sommar hölls i början av augusti i Arjeplog respektive Vuoggatjålme (Norrbottens-Kuriren 18/7 1914). I tid- ningsnotiserna om dessa sammankomster nämns dock ingenting om Tirén och hans insamlingsarbete. 78 handlingarna verkar främst ha berört frågor om beten. Mötena samlade många samer, vilket gav Tirén tillfällen att fråga efter jojkkunniga personer. Det kan tänkas att Tirén efter föregående somrars långa färder kände viss mättnad på stora expeditioner i fjällvärlden. I så fall erbjöd sällskapet med landshövdingen en bekvämare fortsättning på insamlingsarbetet. Karl Tiréns egen dokumentation kring resorna är dessvärre bristfällig. Fär- derna kan därför bara beskrivas översiktligt. Sommarens första insamlingsresa påbörjades i hemorten Bergvik den 5 juni. Frågan är om den över huvud taget gav något konkret resultat för Tirén. Källorna tiger i varje fall om alla slags möten med jojkare. I slutet av juni drog Karl Tirén ut på ännu en samlarresa, nu till lulesamiskt område. Han tog på sedvanligt vis tåg hemifrån Bergvik. Från Murjek blev han skjutsad till närbelägna Jokkmokk. Därifrån tog han båtlägenheter på sjösyste- met upp till Kvikkjokk. Åtminstone i Kvikkjokk kunde han göra inspelningar, nämligen av följande personer: Nils Perttan Pavval, Tuorponjaur, J. A. Holm- bom, Njunjes, Anders Paulus Andersson Hulju, Tuorponjaur, Adert Paulus Hulju, Tuorponjaur, Lauri Nilsson Saulo, Tuorponjaur, Daniel Nilsson, Kvikk- jokk, Lars Paulus Pirak, Tuorpon (jfr nr 357), Nila Ribbja, Tuorpon, Olof Ols- son Sunna, Talma, Anders Nia, Talma, Per Anders Pavval, Tuorpon, Linni [?] Nilsson Saolo, Tuorpon, Nils Petter Persson Pavval, Tuorpon, Nils Juvva [Ho- vasson] Pirak, Tuorpon, Lars Holmbom, Njunjes. I en redovisning till Stiftelsen Lars Hiertas minne meddelar Karl Tirén att inspelningarna på dessa platser omfattar »vallarlåtar, djurmotiv och ledmotiv till medmänniskor, fjäll, elvar, jöklar, m.m.». Han berättar också om en enskild upptagning: »En 80-åring presterade till och med ett par kvarlevor från lapparnes offertid, vilka han hört som barn. De utgöras av hemlighetsfulla läten och fungerade som samtal snarare än sång, varigenom i det första raidens förare till- kännager för följande renskötare att de skola passera en offerplats och således iakttaga de fordringar som deras hedna religion bjudit såsom att iakttaga tyst- nad, m m» (Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun). Den 80-åring som Tirén nämner är sannolikt Nils Ribbja som framförde flera nummer med anknytning till offerriter. I mitten av juli gav sig Karl Tirén iväg på en tredje resa denna sommar, åter- igen i anslutning till landshövding Murrays lappmöten. Den 21 juli hölls möte i Abisko turiststation, där Tirén enligt en tidningsnotis räknat med att samla material bland »lappar i Rautasvuoma, Talma och Saarivuoma stammar» (Norrbottens- Kuriren 30/7 1914). Han visste att problemen skulle bli stora i detta område, där den læstadianska tron var stark. Men han lyckades i sitt upp- såt. »I trots av att åratals försök med dessa lappar ej förr lämnat något nämnvärt resultat, erhölls denna sommar från dylika lappar mer än trettio låtar, och då färden ställdes genom Tromsö amt, dit en stor del flyttat under sommaren, ytterligare ett trettiotal sånger samt en fadnolåt» (ibid.; jfr Tirén 1942 s. 21). I sin bok Die lappische Volksmusik lämnar han en intressant skildring av mö- tet, visserligen skriven efter 30 år, men troligen huvudsakligen korrekt: 79

På baksidan av detta fotografi har Karl Tirén antecknat: »Anders Toikanen i full utrustning för fjäll- vandring. (Den spänstigaste och bästa förare inom Jokkmokk, Gel- livare och Jukkasjärvi socknar.) Taget i Abisko 1914.» Bärarna är annars ganska anonyma i Tiréns dokumentationer. Foto: Borg Mesch. Tirénsamlingen i Stadsar- kivet i Umeå kommun.

En dag upptäckte jag och mina följeslagare några lappbarn på en öppen plats i skogen, men vid åsynen av oss, flydde de in i djupa skogen. När vi uppsökte dem, fun- no vi klövjerenar bundna vid träden och Saarivoumastammens familjer samlade i de tätaste snåren, sysselsatta med att mata barnen och rekreera sig. Jag tog upp min annotationsbok, där alla familjeförsörjarnas namn voro upptecknade, frågade efter ordningsmannen Sarri. Jag avläste i allas ögon, hur oangenämt mitt besök uppfat- tades, och snart kom den kraftige ordningsmannen tillstädes, och med harm utta- lade han på norska, att alla dessa familjer hade utvalt den tätaste skogen att vila sig i och mata barnen, de hade strapatserat i åtta timmar i ett sträck. Var det möjligt, att de kunnat göra någon skada på betet o.s.v. Sarri och alla de övriga hade trott, att mannen med annotationsboken i hand var ute för att kräva taxt av dem. När jag utbrast »Ni misstar er, jag är svensk och medför bästa hälsningar till er från ’Maa- herra’ Bergström, vila er i fred», utbröt ett jubel utan ända bort från de avlägsnare snåren, där nya, glada ansikten upptäcktes. Man ville skänka mig rentungor och renstekar, vilka jag hade all möda att avböja. Sedan jag för ordningsmannen om- talat mitt ärende, sade han, att kvinnorna böra inte veta av något, ty de äro skrupu- lösa, men han skulle själv sända dem, som voro villiga joika för mig, till en gård i den ungefär fem kilometer avlägsna Saetermoen, dit jag fick gå i förväg och an- ordna mottagandet av sångarne med kaffeservering. Även den aftonen rådde gläd- je och gamman, och innan kl. 2 på natten hade jag kommit i tillfälle uppteckna ett 30-tal joikningar (Tirén 1942 s. 24 f.). 80

Troligen följde han landshövdingen och hans medarbetare till Gällivare, Purnu och Nattavaara, fastän Tiréns eget bevarade material inte ger några upplysning- ar om var den fortsatta insamlingen ägde rum. Landshövdingen höll i varje fall möten på dessa platser – och Karl Tirén gjorde bevisligen sina inspelningar under samma dagar: 19/7 1914 Anders Nia, Talma, Johan Jonsson Sarri, Talma, Per Jonsson Sarri, Talma. 20/7 1914 Olof Sunna, Talma (jfr nr 415–418), Johan Jonsson Sarri, Talma, Jonas Jons- son, Mascaure, Anders Petter Svonni, Talma. 24/7 1914 Lars Sikku, Soppero (nr 392–401), Petter Nutti, Talma. 28/7 1914 Elsa Modig, Arjeplog. 29/7 1914 Brita Spuot (som Tirén mött ett år tidigare).

Det bör nämnas att Karl Tirén sökte upp Lars Sikku, eftersom han skulle kunna jojka ett antal texter som fyra år tidigare hade publicerats i Johan Turis bok Muittalus samid birra. Sikku kunde mycket riktigt det som Tirén var ute efter. »De intressanta sångerna […] utgöra så att säga nyckeln till förståendet av Lapparnes bundna former», skriver Tirén uppskattande i sin fältdagbok. I början av augusti 1914 drog Tirén ut på nytt. Lappmöten skulle denna gång hållas i Arjeplog och Vuoggatjålme. Insamlingsarbetet var »synnerligen lovan- de», då det hastigt fick avbrytas på den sistnämnda orten. Kriget i Europa hade brutit ut och Tirén fick höra »vilda rykten, att ryssarne ankrat i Hernösand, och att allmän mobilisering påbjudits».56 Han skyndade sig därför tillbaka hemåt. Men Tirén hade ändå lyckats genomföra en stor del av sommarens fältarbete. I samma brev meddelar han att »bland [de inspelade] sångerna befinna sig två trollsånger, en sång tillägnad Petrus Laestadius […], en sång med läten för hemligt delgivande av offring, en varning före passerande av offerplatser, m.m.». Enligt en sammanställning i en av Tiréns anteckningsböcker hann han spela in följande personer under augustifärden – dessvärre är det omöjligt att med ledning av dessa uppgifter fastställa vare sig inspelningsplats eller inspelnings- datum: Jonas Edvard Sjulsson, Brita Spuot, Erik Larsson, Maskaure, Jonas Jonsson, Maskaure (jfr Lappska sånger s. 34 f.), Per Larsson Bengtsson, Njarg, Anna[?] Per Pavval, Maskaure, Sjul Andersson, Semisjaur, Paulus Persson Ruong, Mavasjaur, Lars Eriksson Steggo, Anders Gustaf Fjellman, Semisjaur, Petrus Laestander.

56 13/8 1914; Professor C. V. Hartmans efterlämnade korrespondens, Ö II a:3, EM. 81

Karl Tirén antecknade noggrant på as- karna till fonografrullarna, vilka personer han gjort upptagningar med. Foto: Svenskt visarkiv.

Vad gäller mängden insamlade nummer visade sig lappmötena vara lämpli- ga sammanhang. De fysiska ansträngningarna för att nå detta mål var betydligt mindre än tidigare somrars strapatser. På ett vis kan insamlingsarbetet denna sommar sammanfattningsvis betraktas som lyckosamt. Ur ett innehållsligt perspektiv är betyget inte lika givet. På goda grunder kan man anta att informanterna uppfattade Tirén på ett annat sätt, när han nu uppträdde tillsammans med landshövdingen. I stället för att komma vandrande till sommarvisten och fiskeplatser, anlände han förhållande- vis bekvämt i myndighetsföreträdares sällskap. Lappmötena saknade förmod- ligen inte laddning. Med renbetesdiskussioner på dagordningen låg starka känslor strax under ytan. I denna stämning skulle Tirén bedriva sitt insamlingsarbete. Förmodligen fick han tillgripa övertalning betydligt oftare, även om han efter alla sina expeditioner var en relativt känd person med ett känt uppdrag. Det är belysande att endast två kvinnor jojkade inför honom. Under andra färder fick han ungefär lika ofta män som kvinnor att ställa upp framför not- 82 block eller fonograf, framför allt under de färder som han gjorde tillsammans med Maja Wickbom. Men till lappmötena med sin formella karaktär kom sannolikt mestadels män. Av den anledningen dokumenterade Karl Tirén nästan bara män denna sommar. Sett till antalet inspelade fonografrullar var insamlingsresultatet sommaren 1914 ganska gott. Men vid närmare eftertanke skiljer sig det dokumenterade materialet från föregående somrars dokumentationer, helt beroende på insam- lingssammanhanget. Upptagningarna från denna sommar ger kort sagt en snä- vare bild av jojktraditionen.

Bröllopsbesök 1915 Karl Tiréns intensiva period av jojkinsamling var i stort sett över med de resor som han genomförde sommaren 1914. Men han fick hösten därpå tillfälle att göra ännu en nordlig tur i jojkens tecken. Denna gång var det emellertid inte han som tog initiativet till resan. Vid detta tillfälle åkte han som inbjuden gäst till ett bröllop i Arjeplog. Bruden var hans goda vän Maria Persson, som stod i begrepp att gifta sig med Johan Johansson, uppvuxen i Beiarn inte långt från Bodö, men av samisk släkt med anknytning till Arjeplogsområdet, för övrigt bror till Sara Ruong som tillhörde Tiréns meddelare (jfr Stenman 1996 s. 94; Arnberg 1969 s. 217). Tirén har skildrat den minnesvärda bröllopsresan i dagboken och Die lappische Volksmusik (1942 s. 74 f.). Den livfullaste beskrivningen finns inte oväntat i dagboken, men några situationer är faktiskt bättre återgivna i bokverket. Den 1 oktober 1915 lämnade han hemmet i Bergvik för att bevista bröllopet. Han klev av tåget i Jörn, där han och några andra resenärer fick bilskjuts mot Arvidsjaur och Avaviken. Bilfärden visade sig bli ett riktigt äventyr, vilket framgår av Tiréns dråpliga dagboksanteckningar. Så småningom nådde han Avaviken, varifrån han fick båtskjuts till Arjeplog. Dagbokens skildring av bröllopet är mycket läsvärd. Det framgår tydligt att vistelsen innebar en stark upplevelse för Tirén. Han kände sig inte minst hedrad av att som enda icke-same »vara inbjuden i den intimare kretsen även dagarne efter bröllopet». Skildringen visar Karl Tiréns iakttagelseförmåga; samtidigt ger den vid handen att Tirén själv var en central gestalt bland gästerna. Under bröllopsfesten inträffade en händelse som Tirén relaterar i Die lappische Volksmusik (s. 74 f.) men som beskrivs mer direkt i dagboken. Händel- sen hade anknytning till Karl Tiréns jojksamlande, och det kan därför finnas skäl att återge dagboksnoteringen här. Episoden visar hur säker Tirén var i um- gänget med samer. Efter många, många samtal runt kåtaeldar hade han tillägnat sig konsten att både lyssna och ge svar på tal: Riklappen från Båtna vill joika smädesång till bönderna men hindras av Sara K R som övertygande ropar »bönderna äro lika goda människor som vi!» Hans bror för- 83

Ur minnet målade Karl Tirén efter insamlingsåren en bild av hur expeditionerna kunde se ut. Oljemålning i privat ägo. Foto: Harald Tirén.

söker kritisera mig för mitt arbete att samla lappska sånger. Samma Sara försöker av- hålla honom, men då hon hör, att jag ej är svarslös nickar hon bifall. Johan går lös på staten: »Staten borde skänka hellre pängar till en fattig lapp än kosta på kommis- sion», då han blir personlig och söker bringa mig ur fattningen svarar jag: »Minns du hur din far däruppe i kåtan vid Svartisen tyckte, att du ej hade blick för andra vär- den än pengar och renar». »Ja vad är det för s...t att samla växter och vuolleh – vad ger de för gröda? Ni gör bara skoj och nojs av alltihop.» »Ser du Johan, de här små vackra flickorna. Kan några pängar eller renar uppväga dem? Nej – du – ännu gå ni, de rikaste bröderna i socknen ogifta, – därför att Ni tror att pängar är det enda som duger – se på alla vackra flickor omkring dig och fundera tills i morgon!» Då flickor och gummor stormade bifall, klådde sig Johan i håret: »Va de möjligt för f...n och få en syl i vädret för dig!» Han grep en kamrat i armen och smet ut från de jublande åhörarne. Men då ville brodern ordningsmannen reparera situationen och joikade en smädesång till ovänner på norska sidan, och stämningen förblev ostörd av ordväx- lingen och raljeri. Karl Tirén var ingen bröllopsgäst vilken som helst. Han medförde sin fonograf och gjorde ett mycket stort antal upptagningar med ett urval bröllopsgäster. En- ligt en sammanställning som han senare sände till professor C. V. Hartman vid Naturhistoriska riksmuseets Etnografiska avdelning spelade han in följande personer – i denna ordning: Sara Kristina Ruong, Arjeplog (jfr Arnberg et al. 1969 s. 217), Anders Larsson, Arjeplog, Brita Spuot, Arjeplog, Jonas Svens- son , Arjeplog, Frida Johansson, Vuonatjviken, Maria Johansson, Arjeplog (dvs. bruden), Gertrud Charlotta Bengtsson, Njarg samt Lars Johan Lasko, Luokta. 84

Det bör nämnas att Frida Johansson bara var nio år vid detta tillfälle. Hon ingick i en tolv barn stor syskonskara. Man kan anta att hela familjen var bröl- lopsgäster, eftersom Fridas far, Abraham Johansson, var brudgummens bror.57 Familjen bodde i Vuonatjviken vid sjön Riebnes. Frida Johansson är den i sär- klass yngsta informanten i Karl Tiréns samling. I sin dagbok antecknar han: »Flera nya vuolleh inläras till och med av småttingarna.» Med denna formulering visar han sin ovanligt öppna inställning – han var alltså inte enbart inriktad på att dokumentera äldre personer och gamla traditionsuttryck såsom många andra samtida folkmusiksamlare var. Flera bröllopsgäster hade han vid skilda tillfällen redan gjort upptagningar med. Förklaringen är att Maria Persson/Johansson till sitt bröllop samlat ett antal vänner, varav hon tidigare tipsat Karl Tirén om en del som lämpliga doku- mentationsobjekt. Som vi tidigare konstaterat drog sig Tirén inte för att åter- komma till sina sagesmän. Härigenom blev hans material efter en och samma person större, men också kvalitativt bättre. Andra gången en person jojkade in- för Tirén var anspänningen antagligen mindre, vilket resulterade i säkrare pres- tationer och bredare spegling av repertoaren. Med flera inspelningar av en och samma person framträdde också vederbörandes personstil bättre, och dessutom fanns grund för undersökning av variation av en och samma jojk. Karl Tiréns besök i Arjeplog varade i tre dagar. Han återvände samma väg som han kommit och gjorde efter hemkomsten en sammanställning av resans kostnader. Det sistnämnda är ett tydligt tecken på att Tirén såg bröllopsbesöket som en insamlingsexpedition, detta i tillägg till förmånen att få närvara vid högtiden. Det innebär att han sannolikt hade en kluven inställning till festlig- heterna: både bröllop och insamlingstillfälle. På ett vis var han en gäst bland många andra, på ett annat vis en iakttagare och främling. I själva verket prak- tiserade han fältarbetets klassiska insamlingsmetod deltagande observation. Han både deltog och observerade. Man undrar om han i grunden kunde glädja sig åt vännen Marias glädje – eller om hans känslor påverkades av samlarens utanförskap. En sak är emellertid säker: i förhållande till besökets längd kunde han samla in en stor mängd material. För uppdragsgivaren Hartman summerar han skörden: I hast vill jag meddela, att jag i Arjepluog lyckades erhålla flera unika sånger av de vid bröllopet förekommande. »Hundrapoängaren» av dem är en sång till Radien Attje, vilken är av den gripande verkan, att jag skulle vilja bedja om tillstånd att få harmonisera densamma och sända till Ärkebiskopen [Nathan Söderblom], som synes vara varmt intresserad [...]58

57 Abraham Johansson (1862–1942) var informant till Edvin Brännström; se Brännström 2017 s. 13. 58 Brevkort poststämplat 21/10 1915; Professor C. V. Hartmans efterlämnande korrespondens, Ö II a:3, EM. 85

Efterarbetet Karl Tiréns expeditioner med insamling av jojkning avslutades i praktiken med resan till bröllopet i Arjeplog 1915. Han drog följande sommar ut på ännu en tur, vilken emellertid fick avbrytas: Beträffande årets lappresor förhåller det sig så, att när jag var på väg mot Tromsö amt och redan hade samlat ett tjog låtar, fick jag ej färdas med kartor eller apparater, kikare o.d. igenom lappdistrikten på norska sidan, utan måste vända, annars var min plan att nå Dödervand, Dividalen, Rastovand, Lyngen och Kvänangen. På hemvägen hade en skavank uppstått på fonografen, som jag likväl fick reparerad och for då i stället till Jämtland.59 Tiréns problem med att genomföra sina planer i Nordnorge berodde främst på det pågående kriget som ökade misstänksamheten mot tekniskt välutrustade främlingar. Men innan resan avbröts, hade han bland annat hunnit möta den unge Lars Paulus Pirak (nr 357) och Inga Pirak (nr 358), Kvikkjokk; den först- nämnde träffade Tirén redan under en av 1914 års sommarfärder, då han samtidigt mötte och dokumenterade den likaså jojkkunnige fadern Nils Juvva Pirak (1852–1934). Hösten 1917 erhöll Karl Tirén ett anslag på 1 000 kr från Kungl. Vetenskaps- akademien för att resa till Berlin och där ägna sig åt jämförelser mellan det egna materialet och liknande material vid några etnografiska samlingar. Det är okänt ifall Tirén kom iväg – det rådde trots allt krigstid. Det dröjde länge innan Karl Tirén släppte tankarna på fortsatt insamling. Sommaren 1919, då kriget var över, planerade han att besöka nordliga trakter tillsammans med sin vän Carl Vilhelm Hartman, men därav blev intet. I stället for han på en kortare insamlingsfärd (följande efter Tirén 1919b). Hans plan var att träffa två jojkkunniga lärarinnor, tillika kusiner: Anna Maria Blind och Ingerta Blind. Han hade per brev kontaktat dem och fått positiva gensvar. De båda hade därutöver uppmanats av nomadskoleinspektören, prästen Georg Bergfors i Vittangi att ställa upp för Tirén. Karl Tirén inledde denna expedition genom att vandra norrut från Abisko tillsammans med »fröknarna Leth och Bergman […] (döttrar till resp. general [Fredrik] Leth och överste Bergman)» – okänt hur han lärt känna dem och om deras intresse för hans värv. De båda kvinnornas ärende var i alla fall att måla fjällmotiv, något som den målande vandringsledaren kände igen sig i. Vid Sør- reisa hyrde han en båt för att ta sig och sällskapet till Gibostad. Där väntade han förgäves på ett överenskommet meddelande från Anna Maria Blind. I stället rodde han halvannan mil till Kvanås, vandrade därefter tillsammans med de båda kvinnorna lika långt till ett sameläger och sedan samma väg tillbaka till Kvanås. Därifrån roddes han och kvinnorna till Gibostad igen, »sålunda 8 mils färd den dagen eller det dygnet».

59 4/11 1916; Professor C. V. Hartmans efterlämnade korrespondens, Ö II a:3, EM. 86

Här påträffade han Anna Maria Blind. I lägret fanns många samer som med stor misstänksamhet såg på det Tirénska sällskapets ankomst. Han bad Anna Maria Blind visa skolkåtan, mest för att på tu man hand få tillfälle att diskutera sitt ärende. Men utanför stod några av de misstänksamma och försökte lyssna på konversationen. I sin redogörelse för färden nämner Tirén inte anledningen till den kritiska hållningen, men man kan förutsätta att det handlade om læsta- dianskt avståndstagande från jojkning. I detta bekymrade läge kom Tirén på idén att be Anna Maria Blind ta hand om hans båda kvinnliga medföljare, låta dem vila upp sig hos henne över natten och följande dag vandra med dem tillbaka till Kvanås. Själv gick han direkt från Gibostad till Kvanås. Hans tanke var att få tillfälle att dokumentera Anna Maria Blinds jojkning i Kvanås, när hon anlände med »fröknarna Leth och Bergman». Men planen sprack när det visade sig att fyra män från lägret följde med för att vakta Anna Maria Blind. Karl Tirén gick då ett stycke bort från Kvanås, men uppmanade först Anna Maria Blind att söka upp honom om tillfälle gavs. Efter två dagar kom hon tillsammans med Tiréns medföljande »fröknar» och två av vakterna. De båda andra hade vänt tillbaka till lägret. Samtliga gick ner till ett litet fiskeläge, där Tirén lyckades bli ensam med Anna Maria Blind i övervåningen till ett hus. Där kunde han »äntligen […] börja upptecknandet». Men utanför huset »for [en av de vaktande] och rände med en spårhund för att söka igen oss, men han fann blott sällskapet borta på stranden och vrålade och väsnades ’Satanas’, ’Pärke- lenpää’, ’Devels arbeide de hänne!’, etc, […] men ingen kunde upplysa var jag och Anna Maria funnos. Vid detta tillfälle hann jag uppteckna två nya sånger. Då var hon i sådan ångest, att jag måste sluta.» Den dramatiska berättelsen understryker hur starkt negativt laddad jojkningen kunde vara vid denna tid. Karl Tirén kunde verkligen inte räkna med förståelse för sin mission. Och en person som Anna Maria Blind, som insåg värdet i hans arbete men ändå levde bland troende læstadianer, hade inget en- kelt sätt att förhålla sig. Tirén lyckades senare ändå dokumentera ytterligare 21 nummer (nr 461–481), men hennes kusin Ingerta Blind »var det omöjligt att sli- ta bort från alla vakter».60 Karl Tirén berättar dessvärre inte om fortsättningen på färden som skulle bli hans sista i fjällmiljö. I det brev till C. V. Hartman, som ligger till grund för skildringen, nämner Tirén i alla fall att sommarens sammanlagda skörd blev 72 upptecknade nummer. Så sent som 1931 skriver Karl Tirén till den inflytelserike violinisten Sven Kjellström om sina tankar på ytterligare jojkinsamling. Några sammanhängan-

60 Kusinerna Anna och Ingerta Blind skrev under sin utbildning till nomadskollärare i Vittangi ett arbete om jojkning, utgående från sina egna färdigheter som jojkare. Deras lärare Georg Bergfors befordrade arbetet till trycket med en inledning av hans hand. Texterna publicerades i Tidskrift för hembygdsvård 1921, s. 143–147. Bergfors hänvisar till Tiréns insamlingsarbete. Man kan därför föreställa sig att Tiréns möte med de båda kvinnorna 1919 fick dem att på allvar inse jojktraditionens värde. 87 de turer i fjällvärlden var inte längre aktuella, utan han tänkte sig resor till av honom bekanta jojkare: »den ene i Karesuando, den andre i Arjeplog, den tredje i Falun, en kunnig jojkerska är sjuksyster i Uppsala, o.s.v.» (brev från K. Tirén till Sven Kjellström 24/4 1931; Fmk, SVA). Några sådana resor blev dock aldrig av. Sin sista egentliga jojkuppteckning gjorde Tirén 1936 efter en 33-årig Israel Ruong (nr 300), vilken senare skulle bli en erkänd forskare kring samisk kultur, docent i lapska språket och lapsk etnologi vid Uppsala universitet, på 1950-talet medarbetare i dåvarande Radiotjänsts jojkinsamling (Tho- masson 1998–2000; jfr Ruong 1969). Tiréns allra sista uppteckning gjorde han ur minnet. Med darrig handstil står ovanför en voulle till renkalvar: »Ur minnet 1948, Karin Stenbergs moder omkr. 1912».61 79 år gammal, då Die lappische Volksmusik var publicerad sedan flera år, sysselsatte han sig med att återkalla bilder från mannaårens insamlingsexpeditioner. Denna sista uppteckning säger åtskilligt om Tiréns personlighet, bland annat att hans hängivenhet för jojkningen var livslång och att han måste ha haft ett mycket gott melodiminne.

I berättelsen ingår också den samtida uppfattningen om Tiréns insamlingsarbete hos dem som var närmast berörda. I dåvarande Samefolkets egen tidning nr 2 1919 finns en fyllig artikel om Tiréns strävanden av tidningens redaktör Tor- kel Tomasson (jfr Stoor 2007 s. 71). Författaren skriver uppskattande om Tiréns arbete och framhåller samlarens personlighet som en tillgång: Hr Tiréns personligt älskvärda och öppna väsen har bidragit till att han så träffande kunnat närma sig folket, för att nå sångerna, även om han ibland fått kämpa med motvillig blygsamhet (s. 6). Det kan för övrigt nämnas att Karl Tirén 1918 skapade den vinjett som i ett antal år prydde tidningens första sida. Tiréns artikel »Några inledande ord om jojkning och vuolleh» publicerades i två delar i Samefolkets egen tidning 1926 (nr 2 och 3). Den första artikeln in- troduceras av redaktören, där Tiréns insamling omtalas med mycket beröm- mande ord. Tomasson beskriver Tiréns arbete med att »uppteckna, samla och rädda de sista resterna av samers säregna toner» och kommer till slutsatsen att »också vårt folk måste anses ha ägt och äger musik […] Därmed har Karl Tirén gjort en insats, som icke nog kan uppskattas, ty vad vore ett folk utan musik?» (s. 5). Tidningen i fråga är förstås ingen samlad röst för alla dem som kom i kontakt med insamlaren Tirén, men ändå ett vittnesmål om att hans arbete uppskattades av dem som utåt talade – och skrev – för samernas sak.62 De erkännsamma orden i samernas centrala organ står i bjärt kontrast till det avståndstagande av religiösa skäl som Tirén ideligen mötte under sina expedi-

61 Lärarinnan Karin Stenbergs mor hette Maja Stenberg (1851–1951) och var f.ö. på 30-talet informant till Edvin Brännström; se Brännström 2017 s. 16. 62 Jfr även nomadskoleinspektören Georg Bergfors uppskattande ord om Tiréns insamlingsarbete i den ovan relaterade inledningen till Anna och Ingerta Blinds skolarbete om jojkning (1921). 88

Karl Tirén med sin personal vid Bergviks station, stationshuset skymtar till höger. Detta var Tiréns vardag, även om styrkan inte alltid var lika uppklädd. Bearbetning av jojkmaterialet fick skötas på fritiden. Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun. tioner. Som en röd tråd i skildringen av hans insamlingsarbete finns nämligen den skepsis, för att inte säga aggression, hos læstadianska trosbekännare som han fick uppleva från norr till söder. De återkommande incidenterna vittnar om att læstadianismen var mycket utbredd bland de samer som Tirén mötte, så utbredd att de som inte omfattade denna inriktning kände sig tvungna att ta hän- syn till læstadianernas negativa inställning till jojkning. Det är tänkvärt att denna bevisligen spridda inställning inte skymtar i tidningen Samefolkets redogö- relse för Karl Tiréns insamlingsarbete. Det är därför inte svårt att föreställa sig reaktionerna hos læstadianer när de läste tidningens positiva skildring av Karl Tiréns arbete.

Sedan insamlingsarbetet definitivt avslutats, bearbetade Tirén i många år sitt insamlade material: renskrivning av uppteckningar och »avläsning», dvs. transkription av fonografupptagningar. Det sistnämnda var mycket arbetskrä- vande. Han skulle också skriva en relativt omfattande text för att i bokform in- troducera det musikaliska materialet. Till efterarbetet måste man också räkna Karl Tiréns idoga satsning på att upplysa om jojk och jojkning, i både skriftlig och muntlig form. Detta var viktigt för Tirén, som i brev ofta talar om sin »mission» för den samiska musiken. Hans tryckta arbeten om jojk vid sidan av den stora utgåvan är inte många, egentligen bara ett enda – Tirén 1928 – som dock citerats ganska flitigt. Fram- för allt spred han kännedom om samernas musik genom föreläsningar, vilka 89 under årens lopp blev oerhört många. Första kända tillfället ägde rum så tidigt som den 19/12 1911, då han alldeles i början av sitt insamlingsprojekt inför Bo- dens föreläsningsförening talade om »lappsk musik med demonstration å fiol» (Norrskensflamman 16/12 1911). Flera liknande tillfällen följde redan under hans aktiva insamlingsår. Det skulle här föra för långt att närmare beskriva Tirén som föreläsare med fiolen i hand; den historien ligger trots allt vid sidan av hans aktiva samlande. Det räcker med konstaterandet att han var synnerligen flitigt ute i ordenshus, skolor, Folkets hus och andra lokaler med sina program om jojk och jojkning. Härigenom tillhör Karl Tiréns insats för jojkningen lika mycket den svenska folkbildningens historia som folkmusikinsamlingens. Till hans folkbildande arbete hör också de radioprogram som han medverkade i. Rubrikerna kunde lyda »Lapsk musik med jojkningar och lapplåtar på fiol» (7/2 1926), »Kort inblick i jämtländsk folkmusik» (5/1 1927) och »Traditioner om nordiska kämpavisor och trollsånger» (17/5 1930). Även om Karl Tirén som skribent, som föreläsare och som radiopresentatör som nämnts ligger utanför bokens ämne, ingår de insatserna i helheten, dvs. i Tiréns både långvariga och mångsidiga engagemang för jojktraditionen. Sam- landet var alltings förutsättning, samtidigt unikt, men de övriga delarna upptog honom i praktiken lika mycket, och de hade stor betydelse för det publika ge- nomslag som hans arbete med att uppvärdera jojkningen tveklöst fick. Med fältforskarens gedigna kännedom om traditionen och inte minst om traditions- bärarna kunde han med trovärdighet och på flera sätt sprida kännedom om jojk som ett aktningsvärt kulturuttryck. Huvuduppgiften för jojksamlaren Karl Tirén under större delen av 1930- talet handlade om förberedelser för den monumentala sammanställning som skulle komma ut i Nordiska museets regi 1942. Men arbetet med utgåvan bör- jade egentligen långt tidigare. Redan 1913 talar han om »ett verk om lappsk musik, vilket är avsett att inflyta i en internationell serie, som utges på engelska språket i vilken Vetenskapsakademien bidrager under rubriken Memoirs of Stockholm ethnographical museum» (brev till N. Andersson 3/7 1913; Fmk, SVA). Tanken om en sammanställning av materialet fanns således nästan från början och diskuterades brevledes med flera inflytelserika personer, vilka följ- de Tiréns insamlingsarbete. Men Karl Tirén lyckades inte på flera år få stenen i rullning. Nästa väsentliga steg för att förverkliga den planerade boken kom 1935, när han erhöll ett anslag på 3 000 kr från Humanistiska fonden. Pengarna skulle delas lika mellan honom och Björn Collinder. De skulle täcka såväl Tiréns kostnader för redige- ringsarbetet som den språklige bearbetaren Collinders omkostnader. Tirén skulle använda sin del för att täcka lönebortfallet under den tjänstledighet som han tvingades begära för att arbeta med manuskriptet. Collinder behövde 1 500 kr för att bekosta sina resor till personer som kunde bistå honom med bearbetning av de samiska texterna. Det var alls inte givet att boken skulle ges ut av Nordiska museet. Men 1939 anställde museet Ernst Manker (1893–1972) med uppgiften att skapa ett 90

»lapskt centralmuseum» (om Manker, se Silvén 2010 och där anförd litteratur). Riksantikvarieämbetet, som fått ett exemplar av Tiréns manuskript, menade att museet borde vara en lämplig utgivare med tanke på Mankers sakkunskap. Till historien hör att museet etablerat bokserien Acta Lapponica, i vilken dittills ut- givits två nummer: Nils Nilsson Skums Same sita – lappbyn (1938) och Ernst Mankers egen Die lappische Zaubertrommel (1939). Die lappische Volksmusik skulle komma att bli nummer tre i serien. Berättelsen om hur bokutgivningen realiserades är slingrig och tar här för mycket utrymme för att relateras i detalj. Men det kan ändå nämnas att Tirén engagerade Irmgard Leux-Henschen (1895–1987) för att översätta manuskriptet till tyska. Hon var disputerad i musikhistoria i München 1921, men bosatt i Sverige sedan 1934. Även om hon var en kunnig musikhistoriker, hade hon knappast insikter i samisk musik. 1939 lyckades Karl Tirén och Ernst Manker få 9 318 kr i statsmedel för att ge ut den planerade boken. Efter långvariga förberedelser kom boken i alla fall ut 1942, mitt under brinnande krig.63 Efteråt följde brevväxling mellan Tirén och Manker om både bokens finansiering och de oundvikliga rättelser i text och notbilder som man tvingades redovisa i ett separat blad som medföljde hela upplagan. Den påkostade boken – i stort format, med gles text och försedd med ett ex- klusivt linneband – tog efter några år slut. Redovisningen av Karl Tiréns nästan livslånga ansträngning fanns sedan inte att få tag i annat än i antikvariat. Kan- ske bidrog det påkostade bokbandet och den prestigefulla serien till att köparna strömmade till. Å andra sidan var upplagan inte särskilt stor. Högst sannolikt var ändå Karl Tirén tillfreds med bokens existens, sannolikt också med att den ganska snart såldes slut. Det arbete som började med en ingivelse 1909 fick i alla fall sin synliga avslutning 33 år efteråt.

Karl Tirén avled 86 år gammal den 1 september 1955 i Stockholm, dit han flyttat på ålderns höst för att bo hos sonen Torne och hans familj. Jordfästningen ägde rum i Högalidskyrkan med Torne Tirén som officiant. Karl Tiréns stoft vilar invid huset i Nuoljalid, en gravplats som han fick beviljad av domkapitlet i Luleå så tidigt som 1912 (Göteborgs Aftonblad 24/1 1912).

63 Utgåvan recenseras i bl.a. Emsheimer 1942 och Herzog 1948. Däremot anmäldes Karl Tiréns bok aldrig i Svensk tidskrift för musikforskning. – Det hör till historien att utgivaren Ernst Manker och språkbearbetaren Björn Collinder hade en ordväxling med grava anklagelser i två nummer av tidskriften Rig 1942, dock utan att vare sig Die lappische Volksmusik eller Karl Tiréns arbete be- rördes (jfr Silvén 2010 s. 139). 91 Perspektiv på Karl Tirén som jojksamlare

Karl Tiréns insamlingsarbete kan utan tvekan kallas enastående, en värdering som med åren framstår än tydligare. Han gjorde något som ingen annan inom landet ägnade sig åt vid denna tid, något som de flesta inte ens kunde föreställa sig, än mindre insåg värdet i. Det är viktigt att i detta sammanhang också peka på den lika enastående omfattningen av Tiréns insamlingsarbete. Det var alltså inte bara ett insiktsfullt hugskott från Tiréns sida utan en mångårig, uthållig arbetsinsats, som skapade ett material som inte har någon motsvarighet. Utan att på något sätt förringa Karl Tiréns prestation kan det vara av värde att peka på några paralleller inom andra områden vid ungefär samma tid. När- mast till hands ligger en jämförelse med den flera gånger nämnde Nils An- dersson och hans landsomfattande insamling av främst spelmansmelodier (Andersson 1958; Ternhag 1994). Nils Andersson var långt ifrån ensam om att brinna för spelmansmusikens – och vissångens – bevarande genom att teckna upp och samla dessa traditionsuttryck (jfr Ramsten 2010). Men An- dersson blev den ledande genom att skapa en organisation som engagerade flera upptecknare och som förberedde utgivningen av bokserien Svenska lå- tar . Av liknande gärningar, men utanför musikområdet, kan framhållas Lilli Zickermans arbete för svensk hemslöjd. Konsthistorikern Johnny Roosvals inventering av äldre kyrklig arkitektur och konst kan också nämnas i samma sammanhang, liksom Arthur Hazelius föremålsinsamling, som dock genom- fördes något tidigare.64 Hos många samlare fanns en strävan efter nationell överblick. Att Tirén äg- nade sig åt jojken inom Sveriges gränser var ingen tillfällighet. Andra ägnade sig med samma engagemang åt en viss provins, ofta ett landskap, som blev ett rike i sig. Det geografiska rummet och dess folk var hos dessa eldsjälar en gi- ven utgångspunkt för både undersökning och redovisning. Under dessa år på- gick också – symptomatiskt nog – en diskussion om centralisering av både insamling och förvaring av kulturhistoriskt material, detta för att åstadkomma en nationell överblick. Inom sina respektive områden skapade dessa föregångare bilder som fortfarande gäller. Deras systematik och deras synpunkter på materialet slog igenom så definitivt att vi ännu utgår från deras tankebanor. Dessa pionjärers privile- gium var att få uppföra ett lika synligt som stabilt bygge på tidigare obebyggd mark.

64 Om Lilli Zickerman, se Stavenow-Hidemark 1983, Lundahl 1999 s. 223 ff. Zickerman 1999 innehåller ett urval av hennes artiklar i nytryck. Om Roosval, se Andersson 1982. Om Hazelius, se Berg 1933, Hammarlund-Larsson 1998 samt Sörlin 1998. 92

Insamlings- och uppordningsinsatserna förebådade den diffusionistiska forskning som länge dominerade studiet av folklig kultur. Vad som var hönan och ägget, dvs. i vilken ordning samlande och forskning influerade varandra, kan kanske diskuteras. Men utan tillgång till stora materialmängder hade det inte varit möjligt att undersöka det försvinnande Sveriges kulturgränser. Fastän Karl Tirén och många andra samlare inte var vetenskapsmän, kan man lugnt säga att de medverkade till den kulturhistoriska forskningens utveckling i Sve- rige. Under det nya samhällets framväxt skulle bitar av det gamla Sverige räddas till eftervärlden med dessa eldsjälars insatser. I systematiserat och presentabelt skick gav det insamlade materialet kunskap om det förgångna, men det lade också grunden för den nya erans behandling av det forna. I förändringens tid arbetade samlarna med att göra det nationella arvet inte bara synligt utan också användbart. De bidrog till »nationaliseringen av Sverige» (Sörlin 1998 s. 18) genom att lägga grunden till nya verksamheter med anmärkningsvärd överlev- nadsförmåga. Deras arbete var således dubbelriktat: strävan att bevara den gamla tidens uttryck förenades med en visionär känsla för den moderna män- niskans behov. Karl Tirén talade engagerat för värdet i jojkningens traditionella funktion, men verkade lika ivrigt för att förmedla jojkmaterial till en samtida tonsättare som Wilhelm Peterson-Berger. Tiréns egna jojkarrangemang – för violin och piano eller för röster enbart – ska ses i samma dubbla perspektiv. Annika Alzén (1993) har identifierat två skilda drivkrafter hos hembygdsrö- relsens pionjärer. Eftersom Tirén verkade som jojksamlare under denna rörel- ses uppbyggnad och otvivelaktigt var inspirerad av den, kan Alzéns utpekan- den bidra till förståelsen av hans insamlingsarbete. Hon skiljer mellan dem som önskade reservera kulturarvet för framtiden och dem som strävade efter att med hjälp av kulturarvet kultivera samtiden (s. 141). Karl Tirén ville utan tvekan kultivera sin samtid, i hans fall med insamlat jojkmaterial som utgångs- punkt. Han arbetade, som nämnts, för att vännen Wilhelm Peterson-Berger skulle bygga sin tonkonst på jojkuppteckningar. Hans folkbildande arbete – radioprogram, föreläsningar och artiklar – ska ses i samma ljus. Projektet som helhet omfattade alltså inte bara insamling och uppordning av jojkar utan också hans livslånga strävan att sprida kännedom om jojktraditionens existens och inte minst att förändra allmänhetens syn på jojk och jojkning. Med tanke på detta engagemang kan Karl Tirén sägas ha varit mer inriktad på samtiden än på jojktraditionens förflutna. Han vördade visserligen jojkningen och dess historiska bakgrund, men var trots allt en mer sam- och framtids- syftande aktör. Han var härigenom en person som levde – och som samlare verkade – i moderniteten. Resonemang om påverkan av tidens stora idéströmmar kan skymma det faktum att hos många samlare, Karl Tirén inräknad, låg passionen nära ytan. I själ- va verket var deras lidelse för saken en avgörande drivkraft. När Tirén meddelar att han »hypotiserats» av jojkningen, pekar han på något väsentligt. I en ra- diointervju använde han det tidsbundna begreppet »fluga» för att karakterisera 93 sin passion. »Utan fluga går det inte», framhöll han med självklarhet. Han kän- de nära nog ett personligt ansvar för jojkningens fortlevnad. Och han identifie- rade sig starkt med sina informanter och deras kunskap, vilket det finns många illustrationer till. Ur denna känsla hämtade han den envishet och den ork som resulterade i mängder av fyllda notböcker och lådor med registrerade fonografrullar. Till bakgrundsteckningen ska också läggas några ord om det faktum att Tirén arbetade som järnvägstjänsteman och dessutom hade utbildning i telegra- fi, två kunskapsområden som representerade tidens mest moderna teknologi. Hans yrkestillhörighet var nämligen ingen tillfällighet i sammanhanget. Järn- vägstjänstemännen bar vid denna tid på framtiden. De hade hög status också utanför stationsområdet. Framför allt stinsen räknades som bildningens spjut- spets i de nybyggarsamhällen som stationsorterna många gånger var. Tiréns språkkunskaper, hans intresse för konst och musik och för Norrlands kulturella tillgångar var i det sammanhanget ingenting främmande, låt vara att hans ka- pacitet att ägna sig åt sina intressen var ovanligt stor.

Värdet i Tiréns material Med anmärkningsvärd målmedvetenhet genomförde Tirén sitt stora projekt. Det bevarade materialet väcker lätt beundran, men också frågor. Hur ska Tiréns samlingar värderas? Vad i dem är hållbart? Och vad är möjligen passerat av tiden? Läsaren bör först och främst skilja mellan hans musikaliska dokument, dvs. hans uppteckningar och fonografinspelningar, och hans skriverier. De musikaliska dokumenten måste givetvis utsättas för källkritik, men de har trots allt värden som är betydligt mer tidlösa än hans texter om jojk. De sistnämnda är ohjälpligt bundna till sin samtid. I sina texter redovisar Tirén många enskilda iakttagelser som fortfarande är giltiga. Det är på denna detaljernas nivå som dagens läsare har störst utbyte av hans formuleringar. Där bygger han på säker grund genom att utgå från sina många möten med jojkare. I sådana passager finns intressanta iakttagelser om personer, om miljöer, men också om reaktioner på hans samlararbete. Hans ansatser till analys av de nedtecknade jojkarnas rytmiska mönster är helt klart inspirerade av Armas Launis arbeten, men inte lika systematiskt ge- nomförda som den finländske kollegans. Intressant nog finns i det sammanhanget hänvisningar till samtal med några tyska auktoriteter: »Professorerna vid Hochschule für Musik och vid universitetet i Berlin [Arnold] Schering, [Georg] Schünemann, [Erich] von Hornbostel» (Tirén 1942 s. 29), som Tirén ska ha diskuterat rytmfrågor med. Hans insamlingsarbete var därigenom känt bland några ledande tyska musikforskare, även om det bara var Hornbostel som hade en inriktning som tangerade Tiréns intressen. Det är dock okänt om Tirén följde upp samtalen. 94

När Karl Tirén behandlar jojken i ett övergripande perspektiv blir hans skrivningar i första hand intressanta som speglingar av en gången tids syn på samisk musik. Framför allt märks hans iver att få jojk och jojkning accepte- rad i vidare kretsar – den upprepade hänvisningen till de Wagnerska ledmotiven är kanske tydligaste exemplet. I stora stycken innehåller hans texter ar- gument för en större respekt för samisk musik och kultur. Som sådana är de i sig själva värda vår aktning men, som sagt, mindre giltiga som fortfarande gångbara översikter. Karl Tiréns text om sin publicerade samling stöds av ett antal litteraturhän- visningar som berättar att han var insatt i relevant forskning. Hänvisningarna är i och för sig inte många, men i ärlighetens namn var forskning om samisk kultur, särskilt om jojkning, inte så omfattande under Tiréns aktiva år. Med sina goda språkkunskaper kunde han läsa arbeten på tyska, vilket fordrades hos den som då ville följa internationell litteratur. Tiréns uppteckningar och inspelningar är givetvis också tillkomna i en viss tidsanda och utifrån en viss inställning ifrån insamlarens sida, vilket stundvis gör dem till svårtolkade dokument över dåtida jojkning. Men vi bör först och främst ändå uppskatta att de över huvud taget existerar. Om Karl Tirén inte tagit initiativ och gjort stora personliga uppoffringar, hade materialet aldrig funnits till eftervärldens förfogande. Som nämnts skulle det dröja flera decennier innan någon liknande dokumentation kom till stånd.65 Till materialets definitiva kvaliteter hör mängden och den stora geografiska spridningen. Tirén skriver själv om materialets volymer: »Under dessa resor hava upptagits omkring 700 fonogram, därav 500 st. på ett 300-tal rullar över- lämnat till Etnografiska Museet och över 500 lapska låtar upptecknats i notskrift.»66 Hans insats som inspelare kan i svenskt perspektiv bara jämföras med de upptagningar som etnografen Yngve Laurell (1882–1975) utförde. Tirén som inspelare kom visserligen efter Laurell, men Tiréns upptagningar är långt fler än Laurells och dessutom mer systematiskt genomförda. Tiréns samlingar är på många sätt rika. Inger Stenman menar att Tiréns rikt utrustade personlighet bidrog till att ge materialet dess kvaliteter. Hon pekar på hans förmåga att hantera situationer och människor, på hans intresse för övertro och folkligt botande. »Kanske kan detta vara en av anledningarna till att han lyckades få människor att komma in på ämnen och jojkningsmotiv, som visar en något större eller vidare bredd än många andra upptecknares samlingar?» (Stenman 1997 s. 33). Detta är helt säkert sant. Tirén ägde av allt att döma både målmedvetenhet och känslighet. Båda egenskaperna medverkade till att göra hans insamlingsarbete framgångsrikt.

65 1942 inledde dåvarande Uppsala Landsmåls- och folkminnesarkiv ett arbete med att spela in jojkningar (se Lappska sånger, 1, 1958, s. 5). 66 Tiréns siffror är tydligt avrundade, vilket förmodligen beror på att hans material redan under hans livstid förvarades på flera håll och därför var svårt att överblicka. Splittringen i fråga om för- varingsställen gör det fortfarande hart när omöjligt att veta exakt hur många uppteckningar och inspelningar han gjorde. 95

Materialets rikedom möjliggör jämförelser av alla upptänkliga slag: mellan olika jojkare, mellan enskilda luohti/vuolle/vuelie inom en personlig repertoar, mellan olika jojktraditioner. Den stora mängden tillåter också djupstudier av enstaka jojkare, t.ex. Maria Persson/Johansson och Nila Ribbja, efter vilka det finns stora materialmängder, eller av jojktraditioner inom ett visst geografiskt område. Allra först med att använda Tiréns material vetenskapligt var, såvitt känt, den tyske musikforskaren Werner Danckert (1956). I en artikel i den ledande tidskriften Der Musikforschung behandlar han »Tonmalerei und Tonsymbo- lik» i jojk med bland annat Tiréns notbilder i Die Lappische Volksmusik som källor. Den som noggrannast penetrerat Tiréns samling är musikvetaren Olle Ed- ström som ett flertal gånger återkommit till detta material. Han har utnyttjat uppteckningarna i en studie av jojkens stilarter (Edström 1978). I detta arbete har han delat upp melodimaterialet geografiskt och närmare granskat tonför- rådet. Andra samlingar ingår i rättvisans namn också i undersökningen, i vilken Edström lyfter fram den sydsamiska jojktraditionen som äldre än den nordsamiska. Vidare använder sig Olle Edström (1998a s. 151 f.) av några Tirén-uppteckningar i en diskussion om musikalisk mening i nutida samisk musik. Karl Tiréns insamlingsarbete utgör en inte obetydligt grund, när Edström (1998b) i en studie diskuterar »konstruktionen av jojk och musik». Han granskar Tiréns uppfattning om jojktraditionen såsom den kommer till uttryck i uppteckningar, inspelningar och författarskap. Fastän Edström har ett vidare syfte med sin artikel, utgör hans genomgång av just Tiréns insats en källkritisk diskussion. I sin studie av jojk som budskapsbärare, med Per Hættas luoðit i centrum, redovisar Ola Graff (1985 s. 77 ff.) en kritisk inställning till Tiréns uppgifter om jojkarnas innebörder. Det är bakgrunden till att han nyttjar Tiréns uppteckningar endast vid något enstaka tillfälle (s. 165). Den tyska musiketnologen Doris Stockmann (1992 s. 57 f.) bygger till viss del på några Tirén-uppteckningar, när hon undersöker narrativa strukturer i jojk. Krister Stoor (2007) använder sig bland annat av Karl Tiréns insamlade material i sin avhandling om »jojken som berättelse». Studierna med utgångspunkt i Karl Tiréns tryckta samling är intressant nog av varierande inriktning men i ärlighetens namn inte överdrivet många. Med de källkritiska problem som infinner sig vid alla större bearbetningar av det publicerade materialet är det förhållandet inte oförklarligt. Det är betydligt tacksam- mare att utnyttja enskilda uppteckningar. Men inte ens detta har skett i någon större omfattning. Frågan är om inte Tiréns noterade material måste betraktas som mer eller mindre oanvändbart som källmaterial i musikanalytiska sammanhang. Framtida forskare kommer snarare att finna etnologiska och forsk- ningshistoriska kvaliteter i hans många notbilder med tillhörande upplysning- 96

Tiréns sagesmän fördelade på kön och åldrar. I sammanställningen ingår de sagesmän, vilkas fö- delseår och dokumentationsår är kända, sammanlagt 149 personer. Källa: Tirén 1942. ar. Detta konstaterande innebär ingen ringaktning av hans noterade kvarlåten- skap utan hänvisar till att värdet med dem finns på andra områden än vad både Tirén och andra tänkte sig. Helt andra förutsättningar finns vid närstudier av Karl Tiréns bevarade inspelningar . I sådana fall bestämmer forskaren själv hur upptagningarna ska be- arbetas och visualiseras. Sannolikt väntar därför undersökningar av Tiréns upptagningar. Till samlingens odiskutabla fördelar hör att Karl Tirén dokumenterade an- märkningsvärt många unga personer, vilket sammanställningen här intill visar. De flesta folkmusiksamlare före och efter Tirén har i första hand sökt upp äldre män och kvinnor, i hopp om att få fatt i så gamla visor och låtar som möjligt. Detta är ett nästan outplånligt arv från folkmusikinsamlingens allra första tid, då uppfattningen att äldst är bäst grundlades (jfr Rørbye 1991). Men med Karl Tiréns material ligger det som sagt annorlunda till. Uppdelade i tioårsintervall finns flest sagesmän i åldrarna 30–39 år. Som framgår av diagrammet dokumenterade han nästan lika många personer i åldrarna 20–29 år som 60–69 år. Faktum är att sagesmännen över 40 år var obetydligt fler än de som var 39 år och yngre. Åldersprofilen bland Tiréns informanter torde därför vara ytterst ovanlig. Bakgrunden till sagesmännens åldersfördelning finns att hämta i Karl Tiréns inställning till sitt arbete, men inte bara där. Det finns också en yttre omstän- dighet som påverkade urvalet av informanter. Genom att sommarfärderna gick bland aktiva renskötare fick han framför allt möta personer i yngre åldrar. Mera sällan träffade han dem som var äldre under dessa expeditioner. 97

Som en följd av Karl Tiréns intresse för yngres kunnande har några av hans informanter senare kunnat dokumenteras av andra. Det gäller Sara Kristina Ruong, Nils Mattias Andersson och Nils Petter Stenberg, vilka också spelades in på 1950-talet. Med tillgång till dokumentation från två skilda tillfällen finns det möj- ligheter att studera inte bara dessa personers utveckling som jojkare, utan också jojkdokumentation från två epoker. Förutsättningar för sådana studier finns annars sällan, i varje fall inte när det gäller undersökningar av samisk musik. Det syns lika tydligt i diagrammet att Karl Tirén dokumenterade nästan lika många kvinnor som män i merparten av ålderskategorierna. I åldrar mellan 20 och 30 år dokumenterade han faktiskt något fler kvinnor än män. Undantagen är informanter mellan 40 och 60 år, där kvinnorna är i klar minoritet. Möjligen kan den avvikelsen spegla att det fanns fler kvinnliga læstadianska trosbekännare i dessa åldrar och att de inte ville jojka för Tirén. Att kvinnor trots allt är gott före- trädda i samlingen beror inte minst på Maja Wickboms deltagande i flera färder. Hennes närvaro betydde åtskilligt för att kvinnliga jojkare skulle ställa sig fram- för notblock och fonograf. Det är inte troligt att Karl Tirén tänkte på den aspek- ten, när han bjöd in Maja Wickbom. Men resultatet av hennes aktiva medverkan blev i alla fall en ovanligt omfattande dokumentation av kvinnliga jojkare. Den goda fördelningen i det bevarade materialet – en anmärkningsvärd spridning vad gäller informanternas ålder och en relativt god balans mellan kvinnor och män – är odiskutabla kvaliteter som gör samlingen långsiktigt intressant. Det innebär att hans material utgör en tämligen trovärdig spegling av jojktraditionen bland de grupper av samer som Tirén kom i kontakt med. Något som också bidrar till samlingens värde är att Karl Tiréns mål med insamlingen skilde sig från andra samtida samlares. Han var inte som de flesta andra ensidigt inriktad på det äldsta materialet utan uppskattade också nyare uttryck. Han hade således inte enbart ett retrospektivt intresse för jojktraditionen; han värdesatte den som en levande realitet hos de många människor han mötte under sina färder. Den starka laddning som jojkning hade hos læstadianskt troende personer är indirekt ett bevis för att Karl Tirén verkligen dokumenterade en närvarande tradition. Hans intresse för den samtida jojkningen, som kanske är kärnan i hans engagemang, finns materialiserat i jojkar till tåget (nr 173, 292) och till en viss läkare (nr 279). Också en för stunden skapad luohti, vuolle eller vuelie kunde fånga hans intresse; när Anders Persson Rasti jojkade av glädje efter att ha fått botande ögondroppar, tecknade Tirén upp hans känsloutlevelse (nr 494). Han tecknade till yttermera visso inte bara upp dessa nummer för sig själv utan lät senare publicera nyskapelserna. Det måste genast sägas att jojkningstraditionen kanaliserar starka känslor, vilka många gånger resulterar i spontant tillkomna uttryck. Den som ägnar sig åt jojkinsamling kan därför inte undgå att möta nyskapelser. Det säger emellertid mycket om jojksamlaren Tirén att han tog dessa uttryck på allvar och pla- cerade dem intill uppenbart traditionella luoðit, vuole eller vuelieh. Därigenom avbildade han jojktraditionen i precis så levande skick som den var vid tiden för hans resor genom Sápmi. Hans bevarade material är således inte lika tillba- 98 kablickande som många andra folkmusiksamlingar från denna tid. Denna slut- sats ger ett mycket gott betyg åt jojksamlaren Tirén. Bokverkets urval av Tiréns egna uppteckningar och transkriptioner är ordna- de geografiskt från söder till norr. Inom varje socken återges alla nummer efter en och samma jojkare i en följd, vilket innebär att vi kan skapa oss en viss bild av jojkarnas repertoarer. (Under egna rubriker presenteras sådant som Tirén be- dömde såsom varande icke-jojk respektive sådant han inte tecknat upp själv, vilket gör att uppteckningar efter några få personer finns i skilda avdelningar.) Bokens ordning kan jämföras med den uppställning som finns i Armas Launis utgåva (1906). Launis systematiserar sitt material efter antalet motiv i respektive jojk, därefter i antalet stavelser i varje motiv. Hans svårbegripliga katego- risering skymmer effektivt de enskilda traditionsbärarna, t.ex. den välkända Joni Aikio från Hammasjärvi, efter vilken Launis dokumenterade inte mindre än 208 nummer. Tirén presenterar visserligen sitt material utan någon djupare analys, men hans överskådliga systematisering resulterar i en större tillgänglig- het och i en återgivning som gör sagesmännen större rättvisa. Karl Tiréns notbilder kan tyckas enkla, till och med alltför reducerade. Det är sant att hans uppteckningar i många fall är skelettartade. Mesta detaljerna i de melodiska uppteckningarna finns i det rytmiska, som Tirén tycks ha varit särskilt upptagen med. När det gäller återgivning av tonhöjder använder han sig av några s.k. diakritiska tecken, nämligen för att markera om toner är lägre (–) eller högre (+) än den tempererade skalans. Intressant nog hämtade Tirén det beskrivningssättet från Erich von Hornbostel, den jämförande musikforskning- ens pionjär. Som ingående beskrivningar av ljudförloppen är uppteckningarna – ärligt talat – inte särskilt givande. Men frågan är om Tirén hade ambitionen att återge jojkarna precis som de lät. Det kan mycket väl tänkas att han allra helst ville sprida sitt material – och att han därför förenklade uppteckningarna för att underlätta användningen av notbilderna. I så fall är hans återgivningar lika mycket preskriptiv notation som deskriptiv, enligt den musiketnologiska terminologi som skiljer mellan dessa båda notationstyper (Seeger 1985; jfr även Lundberg 1989). Det sistnämnda kan i så fall vara en förklaring till det faktum att uppteckningarna mera brukats som förlagor till praktiskt musicerande än som vetenskapligt material. Så är nämligen fallet. Till det praktiska bruket måste räknas alla tonsättningar som gjorts med Tirén-uppteckningar som grund. Wilhelm Peterson-Bergers tredje symfoni, Same ätnam, är det mest kända exemplet, men samma melodikälla har också Hilding Rosenbergs Concerto för orkester (1949) och Concerto nr 3 för orkester,67 den s.k. Louisvillekonserten (1954), Eduard Tubins Pianosonat nr 2 (1949–1950) samt Erland von Kochs musik till

67 Rosenbergs Concerto för orkester analyseras av Bo Wallner (1956 s. 101 ff.) med avseende på tonsättarens behandling av jojkmelodierna. Wallner diskuterar också Rosenbergs förhållande till folkmusiken. Om Tubins Pianosonat nr 2, se Larsson 1981. von Koch nämner kortfattat verket Lapplandsmetamorfoser i sin självbiografi (1989 s. 170). Alf Arvidsson behandlar samtliga verk i sin artikel om »Jojk som musikalisk råvara» (1998). 99 filmen Sampo lappelill (1949) och samme tonsättares Lapplandsmetamorfoser (1957). Man lägger märke till att kompositionerna skrevs medan Die lappische Volksmusik fortfarande ägde aktualitet. På senare år har i stället många yngre jojkare botaniserat i Karl Tiréns samlingar, ungefär som de flesta av dagens spelmän utnyttjar tryckta och otryckta låtuppteckningar för att utvidga sina repertoarer (jfr Ramsten 1989). I dag lever därför Tiréns notbilder på ett sätt som förmodligen skulle ha gjort honom mer än nöjd. En jämförelse mellan Karl Tiréns uppteckningar och hans transkriptioner av egna inspelningar borde sluta i konstaterandet att de sistnämnda innehåller betydligt mer detaljer, eftersom Tirén hade möjlighet att i lugn och ro lyssna igenom sina inspelningar. Men läsaren märker ingen skillnad mellan gehörs- uppteckningar och transkriptioner. Båda kategorierna återger musikaliska detaljer på ungefär samma nivå. Det kan tolkas som ännu ett tecken på Tiréns strävan att få materialet i vidare bruk. Israel Ruong har sin bestämda uppfattning om bakgrunden till de Tirénska uppteckningarnas utseende. Eftersom Tirén inte kunde samiska, bidrog det till att de nedskrivna melodierna »är mycket korta och uppenbarligen stympade» (Ruong 1969 s. 10). Men Ruongs dom är alltför hård. Karl Tirén var, som vi sett, väl medveten om sin språkliga brist och försökte kompensera den på olika sätt. Hans initiativ att använda fonografen som insamlingshjälpmedel ska ses i det ljuset. Det är i själva verket en underskattning av Tiréns ambitioner att hän- visa till hans bristande insikter i samiska som förklaring till notbildernas karak- tär. Inger Stenman (1997 s. 78) är inne på en intressantare tanke, när hon skriver att »Tirén tecknade ner grundformen, inte hela jojkningsförloppet». Notbilder- nas enkelhet skulle, enligt hennes åsikt, spegla Karl Tiréns syn på jojken, i synnerhet på jojkens musikaliska kärna. Den ovan citerade anteckningen om informanternas medvetna organisering av stoffet skulle kunna ge en nyckel till Tiréns tänkande på denna punkt. Hur den enskilde jojkaren vid varje tillfälle framförde en utvald luohti, vuolle eller vuelie skulle vara mindre intressant. Det lär dessvärre aldrig bli klart vilket motiv Karl Tirén hade för sina förenk- lade notbilder. Men det kan ännu en gång vara värt att jämföra Tiréns bok med Launis. Armas Launis uppteckningar är i stort sett lika enkla som Tiréns. Ingen kan påstå att Launis överlag återger sitt insamlade material mer detaljerat än Tirén. För bedömningen är det nödvändigt att känna till Launis förutsättningar, nämligen att han genomgående använde sig av fonografinspelningar som un- derlag. Trots det är hans notbilder inte mer detaljerade än Tiréns. Samma slut- sats gäller för övrigt efter jämförelser med andra samtida jojksamlares uppteckningar, t.ex. Väinö Salminens (1906) och Karl-Erik Forsslunds (1918). Det kan sammanfattningsvis ha funnits flera anledningar till Tiréns val av skrivsätt, hur skelettartade hans notbilder än må te sig för en användare i vår tid. Med sitt starka engagemang för jojkens sak är det logiskt att han allra helst såg att materialet kom i praktiskt bruk – och sådant hindrades av komplicerade notbilder. 100

Till slut … Jojksamlaren Karl Tirén var verksam under några intensiva år på 1910-talet. Hans möten med jojkare skedde vid marknader, i hemmet samt inte minst under vidsträckta sommarfärder i snart sagt hela svenska fjällvärlden. Han talar själv om sina resor i »nästan alla av svenska lappar bebodda trakter, från Lyngen- fjord och Senjen i norr till Härjeådalens sydligaste fjälltrakter» (Tirén 1942 s. 19) – en stor verbal gest som det trots allt ligger någonting i. Sedan han avslutat insamlingen arbetade han under lång tid med uppordning av materialet och förberedde utgivning av det. Han var också en flitig föreläsa- re om jojkning. Långa perioder bestod hans engagemang för samisk musik i första hand av föreläsningsturnéer med fiolen i bagaget. Karl Tiréns jojkinsamling präglades av både hängivenhet och frimodighet. Utan ett glödande intresse skulle han aldrig sysselsatt sig så intensivt och så länge med att dokumentera jojkning. Visserligen låg hans företag i tiden, men hans personliga engagemang ska för den skull inte underskattas. Inte heller bör det originella, för att inte säga unika i hans insamlingsprojekt skymmas av hän- visningar till tidsandan. I stort sett verkar Tirén ha blivit bemött med förståelse av sina informanter. Gissningsvis såg en och annan den ivrige samlaren som en främmande figur. Men han lyckades ändå få många personer att jojka framför notblock och fonograf. Flera gånger möttes han dock av ovilja och oförståelse. Vid flertalet av dessa tillfällen befann han sig i læstadianska miljöer, där jojkningen var illa sedd. Personer utan denna tro kunde också tveka inför Tirén, närmast för att inte stöta sig med troende fränder. Han skriver själv om detta: Laestadianska predikanter anse joikningen utgöra ren hedendom och tillåta endast sång av laestadianska psalmer och »Sionin laulut» = »Sions toner» samt förbjuda strängt all joikning, men detta gäller ju endast i de trakter, där lapparne anslutit sig till laestadianska sekten (Tirén 1942 s. 22). Karl Tiréns texter om samisk musik lyser av fälterfarenhet och noggrann jojklyssning. Dagens läsare får därför störst behållning av hans många beskrivningar av jojkare, jojksituationer, enstaka luohti/vuolle/vuelie samt jojkens byggstenar. Han tankar om jojkens större sammanhang får tas för vad de är, tidsbundna spekulationer som mest syftar till att ge jojkningen respekt. Till fördelarna med hans samling hör utan tvekan mängden bevarat material, den geografiska spridningen, den jämna fördelningen mellan kvinnor och män samt det faktum att han gärna dokumenterade yngre personer. Inte minst det sistnämnda gör hans samling till en god spegling av jojktraditionens dåvarande tillstånd. Hans uppteckningar är förhållandevis enkla. Kanske förenklade han uppteckningarna i syfte att underlätta användningen av dem? Sådant tänkande låg i tiden – och var mer eller mindre självklart för musikern Karl Tirén.

* 101

– Åtta, nio. – Åtta, nio. – Tio, elva. – Tio, elva Avprickningen av de inspelade rullarna är en viktig sak. Tirén räknar och stoppar ner i konten. Maja Wickbom upprepar och prickar av. Deras vana att hantera dyrgriparna märks. Efter lika noggrann stängning av kontlocket tar Tirén hand om lasten som i sanningens namn inte är särskilt tung. De båda bärarna trär på sina mesar som rymmer tält, kläder, kokkärl och inte minst mat. Fröken Maja spanar efter något kvarglömt, innan hon axlar sin packning. – Jag vill tacka än en gång, säger Tirén i avskedets stund. Tack för jojk- sången, ni båda. Jag vill lova att den var grann. Och tack också för kaffet. Kaffetacket blir uppbrottstecknet. Den lilla karavanen samlar sig och startar sin vandring med Tirén först, Maja Wickbom därnäst och bärarna sist. Vägen från lägret är inte svår att följa för ledaren, stigen är nött av många föregångare. Platån är ganska vidsträckt, varför de båda kvinnorna kan följa sällskapet en lång stund. De ser vandrarna fjärma sig, utan att de kommenterar den ovanliga händelsen. Tid att jämföra intrycken finns det gott om. Till sist kommer sällskapet utom synhåll. Så småningom vänder sig kvinnorna mot sina sysslor igen. De ser på varandra med snarlika blickar, men det dröjer länge innan någon av dem tar till orda. – Inte visste jag att du kunde så mycket. – Jo, men jag lärde mig som lillflicka. Men det var länge sen. – Tänk att han fick oss att jojka. – Det var nåt särskilt med honom, snäll och bestämd på samma gång. – Ja, det var väl det. 102 Käll- och litteraturförteckning

Källor Stadsarkivet i Umeå kommun Tirénsamlingen: Notböcker Fältdagböcker Korrespondens Pressklipp Fotografier

Kungl. Vetenskapsakademiens arkiv Brev till Ewert Wrangel från Karl Tirén

Svenskt visarkiv (SVA) Folkmusikkommissionens samling (Fmk) Korrespondens från Karl Tirén och Maja Wickbom Karl Tiréns samling med fonografinspelningar Sammanställning över Tiréns inspelningar, gjord av Inger Stenman 1992

Etnografiska museet (EM) Professor C. V. Hartmans efterlämnade korrespondens Ö II a:3

Nordiska museet (NM) Karl-Erik Forsslunds arkiv E 1:40 (Korrespondens från Karl Tirén)

Inger Stenman, Härnösand Sammanställning av Karl Tiréns fonografinspelningar

Litteratur Alzén, Annika, 1993: »Reservera eller kultivera? Och bevarandesträvanden inom den tidiga hembygdsrörelsen». Anselm, Jonas (red.), Modernisering och kulturarv. Es- säer och uppsatser. Stockholm. S. 125–147. Andersson, Aron (red.), 1982: Johnny Roosval. Forskaren, läraren. Visby. Andersson, Nils & Andersson, Olof, 1927: Svenska låtar. Jämtland och Härjedalen. 2. Stockholm. Andersson, Otto, 1958: Spel opp I spelemänner. Nils Andersson och den svenska spel- mansrörelsen. Stockholm. Arnberg, Matts et al., 1969 (1997): Jojk. Stockholm. Arvidsson, Alf, 1998: »Jojk som musikalisk råvara: användningen av samisk musik inom svensk konstmusik under 1900-talet». Svensk tidskrift för musikforskning, 1998. S. 9–24. Berg, Gösta, 1933: Artur Hazelius. Mannen och hans verk. Stockholm. 103

Bergqvist, Olof, 1939 (1990): Bland svenska, finnar och lappar. Stockholm. Bergsten, Torsten, 1993: »Læstadianismen». Nationalencyklopedin, 12, Käg-Malax. S. 58. Bjursén Carlberg, Mia, 2003: Kungl. Gustav Adolfs Akademiens minnesbok 1973–1987. Uppsala. Björkquist, Lennart, 1955: »Levi Johansson in memoriam». Jämten 1955. Heimbygda. S. 172–173. Blind, Anna & Blind, Ingerta, 1921: »Om jojkning. Med inledning av Georg Bergfors». Tidskrift för hembygdsvård. 1921. S. 143–147. Bodén, J. A., 1941: »Lycksele marknad genom tiderna». Västerbotten, årg. 22, 1941. S. 161–179. Bohlin, Folke, 1993: »Om jojkarna i Peterson-Bergers samiska symfoni». Thule. Skyt- teanska samfundets årsbok 1993 . S. 101–113. Boström, Mathias, Lundberg, Dan & Ramsten, Märta (red.), 2010: Det stora uppdraget. Perspektiv på Folkmusikkommissionen i Sverige 1908–2008. Stockholm. Brodjaga [Alma Braathen], 1943: »Karl Tirén slår på stora trolltrumman». Dagens Ny- heter, Söndagsbilagan, 24/1 1943. B[romé], Janrik, 1914: »Nya lappmusikfynd. En trollsång till ’ganflugorna’ uppteck- nad». U. o. Klippbok, Tirénsamlingen, Stadsarkivet i Umeå kommun. [Brännström, Edvin], 2017: Samiskt liv i äldre tid. Edvin Brännströms uppteckningar från Arvidsjaur och Arjeplog. Uppsala. (Acta Academiae Gustavi Adolphi 145.) Bäckman, Louise, 1975: Sávja. Föreställningar om hjälp- och skyddsväsen i heliga fjäll bland samerna. Stockholm. (Acta universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in Comparative Religion 13.) Dahlstedt, Karl-Hampus, 1978: »O. P. Pettersson – en levnadsteckning». Västerbotten, 3/1978. S. 194–200. Danckert, Werner, 1956: »Tonmalerei und Tonsymbolik in der Musik der Lappen». Der Musikforschung, 9. S. 286–296. Demant Hatt, Emilie, 1913: Med lapperne i højfjeldet. Stockholm. (Lapparne och deras land. Skildringar och studier utgifna af Hjalmar Lundbohm.) — 1922: Ved ilden. Eventyr og historier fra Lapland. Köpenhamn & Stockholm. (Lap- parne och deras land. Skildringar och studier utgifna av Hjalmar Lundbohm.) Drake, Sigrid, 1979 (1918): Västerbottenslapparna under förra hälften av 1800-talet. Etnografiska studier. Umeå. (Lapparna och deras land. Skildringar och studier utgivna av Hjalmar Lundbohm. VII.) Edström, Karl-Olof, 1978: Den samiska musikkulturen. En källkritisk översikt. Diss. Göteborg. (Skrifter från Musikvetenskapliga institutionen, Göteborg 1.) — 1998a: »How do we know what we hear is what we think we hear? Some thoughts about the process of the socially constructed meaning of music». Broman, Per F. et al. (red.), Crosscurrents and counterpoints. Offerings in honor of Bengt Hambræus at 70. Göteborg. (Skrifter från Göteborgs universitet, Avd. för musikvetenskap nr 51.) S. 142–157. — 1998b: »Om konstruktionen av samisk musik och jojk». Saga och sed. Kungl. Gustav AdolfsAkademiens årsbok 1998. S. 59–81. Ekerwald, Carl-Göran, 1984: »Johan Tirén». Jämten, 1984. S. 145–175. Emsheimer, Ernst, 1942: »Tirén, Karl. Die lappische Volksmusik». [Recension.] Folk- liv. Acta ehtnologica et folkloristica Europaea. 6. Stockholm. — 1947: »A lapp musical instrument». Studia ethnomusicologica eurasiatica. Stock- holm. S. 62–67. Fahlgren, Karl, 1966: »Handel, hantverk och industri». Fahlgren, Karl (red.), Åsele sockenhistoria. Umeå. S. 195–208. Festin, Eric, 1918: »Tirénar». Jämten. Heimbygdas tidskrift 1918. S. 68–74. 104

— 1936: »Johan Tirén-minnen». Jämten. Heimbygdas tidskrift 1936. S. 86–94. Fjellström, Phebe, 1964: »Angelica archangelica in the diet of the Lapps and the Nordic people». Lapponica . Uppsala. (Studia Ethnographica Upsaliensia 21.) S. 99–115. — 1997: »Angelica archangelica. Kunskapssystem och symbolspråk kring fjällkvan- nen». Aspekter på växtnamn. Umeå. S. 19–30. Forsslund, Karl-Erik, 1913: »Hos jojkande Umelappar. Från en turistfärd öfver gräns- fjällen». Dagens Nyheter 10/8 1913. — 1914a: »Hos jojkare i fjällen». Bonniers månadshäften. Augusti 1914. S. 675–682. — 1914b: Som gäst hos fjällfolket. Stockholm. (Lapparne och deras land. Skildringar och studier utgivna av Hjalmar Lundbohm. 4.) — 1918: Med Dalälven från källorna till havet. I:1. Storån. Stockholm. Geyer, Eberhard, 1932: Die anthropologische Ergebnisse der mit Unterstützung der Akademie des Wissenschaften in Wien veranstalteten Lapplandexpedition 1913/14. Mit einem Vorwort vom Leiter der Expedition Dr. Georg Kyrle. Wien. (Mittei- lungen der Anthropologischen Gesellschaft in Wien, 62.) Graff, Ola, 1985: Joik som musikalisk språk. Litt om nordsamisk joik ut fra Per Hætta som tradisjonsformidler. Magistergradsoppgave i musikk. Universitetet i Oslo. — 1993: »Den samiske musikktradisjonen». Aksdal, Bjørn & Nyhus, Sven (red.), Fanitullen. Innføring i norsk og samisk folkemusikk. Oslo. S. 384–432. Grundström, Harald, 1946: Lulelapsk ordbok. Band 1. A–L. Uppsala. (Skrifter utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. C:1.) Hallgren, Claes, 2003: Från darwinism till konst. Det Etnografiska Museet i Stockholm vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Stockholm. Hammarlund-Larsson, Cecilia, 1998: »Samlingarna och samlandet». Nyström, Bengt et al. (red.), Nordiska museet under 125 år . Stockholm. S. 181–209. Hasselbrink Gustaf, 1983: Südlappisches Wörterbuch. Band II. Fnuske-Nuöggietidh. Uppsala. (Skrifter utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. C:4.) Hellspong, Mats, 1989: »Sockenbeskrivningar». Ehn, Billy & Klein, Barbro (red.), Et- nologiska beskrivningar . Stockholm. S. 22–46. Herzog, Georg, 1948: »Die lappische Volksmusik». [Recension.] American Anthropo- logist, vol. 50. S. 672–675. Häger, P. W., 1970: »Karl Tirén. Tusenkonstnär, trollkarl, personlighet». Hälsinge- runor, 1970. S. 56–75. Jacobson, G., 1922: »Bergström, Karl Johan». Svenskt biografiskt lexikon, 3, Beck-Friis-Berndes. Stockholm. S. 753–755. Jersild, Margareta, 1994: K. P. Leffler – i folkmusikbevarandets tjänst. Härnösand. (Ar- kiv för norrländsk hembygdsforskning XXVI.) Johansson, Levi, 1945: »Om Frostvikslapparna. En kulturhistorisk överblick». Jämten, 1945. Heimbygdas tidskrift. S. 80–104. — 1947 (1980): Bebyggelse och folkliv i det gamla Frostviken. Uppsala. (Skrifter utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Serie B. Folkminnen och folkliv 3.) Johnson[-Ivarsdotter], Anna, 1986: Sången i skogen. Studier i den svenska fäbodmusi- ken. Diss. Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet. Kappfjell, Gustav, 1983: »Jojken lever.» Åarjel – saemieh/Samer i sør. Saemien sitje. Årbog 1982/83. S. 45–46. Karlsson, Christer, 2000: Vetenskap som politik: K. B. Wiklund, staten och samerna under 1900-talets första hälft. Diss. Umeå. Karlsson, Henrik, 2013: Wilhelm Peterson-Berger – tonsättare och kritiker. Skellefteå. (Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie nr 128.) 105

Kask, Jan, 1993: »Peterson-Bergers 90-tal». Kungl. Musikaliska akademiens årsskrift 1992. Stockholm. S. 58–72. Kjellström, Rolf, Ternhag, Gunnar & Rydving, Håkan, 1988: Om jojk. Hedemora. von Koch, Erland, 1989: Musik och minnen. Stockholm. Laitinen, Heikki, 1981: »Saamelaisten musiikki». Asplund, Anneli & Hako, Matti (red.), Kansanmusiikki. Helsingfors. (Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia 366.) S. 179–198. Lappska sånger. Texter och melodier från svenska Lappland. Fonografiskt upptagna av Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. II. Sånger från Arjeplog och Arvids- jaur. Texten utgiven av Harald Grundström. Musikalisk transkription av Sune Smedeby. Uppsala. (Skrifter utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala, Serie C:2.) Larsson, Gunnar, 1981: »Norrsken och lapsk magi. Reflektioner kring Eduard Tubins pianosonat (1950)». Kungl. Musikaliska akademiens årsskrift 1981 . S. 32–37. Larsson, Lars-Gunnar, 1996: »Karl Bernhard Wiklund». Raag, Raimo & Larsson, Lars- Gunnar (red.), Finsk-ugriska institutionen i Uppsala 1894–1994. Uppsala. S. 33–55. Launis, Armas, 1908: Lappische Joigos-Melodien. Helsingfors. (Mémoires de la Socié- té Finno-Ougrienne. 26.) — 2004: Tunturisävelmiä etsimässä Lapissa 1904 ja 1905. Helsingfors. (Suomalaisen Kirjalisuuden Seuran Toimituksia 991.) Lena, Ulrika & Svea/Three Traditional Singers. Caprice CAP22043. [CD med kom- mentarhäfte.] Lenander, A[llan], 1950: »Spelmanstävlingen i Kiruna år 1911». Norrbottens-Kuriren 22/7 1950. Lilliequist, Marianne, 1991: Nybyggarbarn. Barnuppfostran bland nybyggare i Frost- vikens, Vilhelmina och Tärna socknar 1850–1920. Diss. Umeå. (Acta Universitatis Umensis 103/Kungl. Skytteanska samfundets handlingar 40.) Ling, Jan et al., 1980: »Vid undersökningen av folkmusik … Om folkmusikforskningen under de senaste hundra åren». Ling, Jan et al. (red.), Folkmusikboken. Stockholm. S. 313–327. Lundahl, Gunilla, 1999: »Vad är egentligen hemslöjd? Sekelskiftet som växtbädd». Lundahl, Gunilla (red.), Den vackra nyttan. Om hemslöjd i Sverige. Hedemora. S. 207–228. Lundberg, Dan, 1989: »Deskriptiv notation. Om transkription inom musiketnologin». Larsen, Holger & Norrman, Stig (red.), Ord om ton. 14 uppsatser om musikforskning. Stockholm. S. 71–83. — 2015: »Archives and applied ethnomusicology». Pettan, Svanibor & Titon, Jeff Todd (eds.), The Oxford handbook of applied ethnomusicology . New York. S. 671–708. Lundmark, Staffan, 1996: »Tirénsamlingen på DAUM». DAUM-katta. Vårblad från Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå . Årg. 4, nr 1. S. 11–13. Læstadius, Lars Levi, 1997: Fragmenter i Lappska Mythologien. Åbo. (NIF Publica- tions 37.) Näsström, Gustaf, 1935: »En minnesutställning över Johan Tirén». Jämten. Heimbyg- das årsskrift 1935. S. 138–142. Palmenfelt, Ulf, 1994: Per Arvid Säves möten med människor och sägner. Diss. Stock- holm. Peterson-Berger, Wilhelm, 1895: »Över Borgafjällen». Svenska turistföreningens års- skrift 1895. S. 382–404. — 1943: Minnen. Uppsala. [Pettersson, O. P.], 1994: O. P. Pettersson, Lapplandsforskaren. Fem föredrag. Umeå. (Skrifter utgivna av Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. Serie D. Meddelanden nr 5.) 106

Ramsten Märta, 1989: »Upptecknat 1897 – inspelat 1984. Funderingar kring tradering och tolkning med utgångspunkt från Einar Övergaards folkmusiksamling». Sumlen 1989. S. 25–47. — 2008: »Att kula, käuka eller lulla: ett bidrag till ett historiskt perspektiv på lockrop». Noterat, nr 16. S. 77–82. — 2010: »’Det övriga Sverige tycks vara ett annex till Skåne.’ Samtida insamlares för- hållande till Folkmusikkommissionen». Boström, Mathias, Lundberg, Dan & Ram- sten, Märta (red.), Det stora uppdraget. Perspektiv på Folkmusikkommissionen i Sverige 1908–2008. Stockholm. S. 84–94. Rietz, Johan Ernst, 1962: Svenskt dialektlexikon. Ordbok öfver svenska allmogespråket. Lund. Ronström, Owe, 1994: »Inledning». Ronström, Owe & Ternhag, Gunnar (red.), Texter om svensk folkmusik – från Haeffner till Ling. Stockholm. (Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie nr 81.) S. 9–27. Ruong, Israel, 1969 (1997): »Att minnas, känna och jojka». Arnberg, Matts et al., Jojk. Stockholm. S. 6–39. Rørbye, Birgitte, 1991: »Kulturgerontologi eller oldlore? Om de gamle og det gamle i folkloristiken». Unifol, 1990. S. 110–135. Salminen, Väinö, 1906: »Lappalaisten joikauksista». Journal de la Société Finno- Ougrienne, XXIII. S. 30. Seeger, Charles, 1958: »Prescriptive and descriptive music-writing». The Musical Quartely, 44 (1958). S. 184–195. Silvén, Eva, 2010: »Ernst Manker (1893–1972)». Hellspong, Mats & Skott, Fredrik (red.), Svenska etnologer och folklorister. Uppsala. (Acta Academiae Regiae Gusta- vi Adolphi 109.) S. 135–141. Sjoholm, Barbara, 2017: Black fox. A life of Emilie Demant Hatt, artist and ethnog- rapher. Madison, Wisconsin. Stavenow-Hidemark, Elisabet, 1983: »Lilli Zickerman och hennes verk». Föreningen för svensk hemslöjd. Årsberättelse för 1982. Stockholm. Stenman, Inger, 1988: »’Att vara ute i sista stund.’ Något om konsten att jojka ur Karl Tiréns synvinkel». Musikologen. Musikvetenskaplig bulletin. 1987 . S. 82–86. — 1994: »Vandring i jojkens land». Ronström, Owe & Ternhag, Gunnar (red.), Texter om svensk folkmusik – från Haeffner till Ling. Stockholm. (Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie nr 81.) S. 121–127. — 1996: »Maria Persson-Johansson från Luokta-Mavas sameby. Karl Tiréns informant och ’nyckel’ till jojkningens värld i 1910-talets Sápmi/Sameland». Noterat. 2. S. 87–106. — 1997: Karl Tirén och jojkning. En pionjärinsats i 1910-talets Sverige. C/D-uppsats i musikvetenskap. Institutionen för musikvetenskap, Uppsala universitet. — 1998: »Det samiska folkmusikmaterialet». Ur arkivens gömmor. Folk och musik 1997–98. S. 135–155. Stockmann, Doris, 1992: »Epische Züge und narrative Strukturen im samischen Jojk». Sumlen. Årsbok för vis- och folkmusikforskning 1990–1991 . S. 47–90. Stoor, Krister, 2007: Juoiganmuitalusat – jojkberättelser: en studie av jojkens narrativa egenskaper. Diss. Umeå. (Sámi dutkan/Samiska studier nr 4.) Strömbäck, Dag, 1957: »Levi Johansson 1880–1955». Svenska landsmål och svenskt folkliv, (80), hft 271. S. 129–134. »Studiet av lapplandslåtarna. En redogörelse inför internationella musiksällskapet». Af- tontidningen 16/5 1913. Sundqvist, Axel V., 1975: Wilhelm Peterson-Berger, Sven Kjellström och Västerbotten. Umeå. — 1977: »Spelmansstämmor». Västerbotten, 2/1977. S. 68–70. Sörlin, Sverker, 1988: Framtidslandet. Debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet. Stockholm. (Kungl. Skytteanska samfundets handlingar 33.) 107

— 1998: »Artur Hazelius och det nationella arvet». Nyström, Bengt et al. (red.), Nor- diska museet under 125 år. Stockholm. S. 16–39. Ternhag, Gunnar, 1992: Hjort Anders Olsson – spelman, artist. Diss. Hedemora. — 1993: »Ett fonogramarkiv för folkmusik. En idé som aldrig förverkligades». Svensk tidskrift för musikforskning, 1993:1. S. 83–102. — 1994: »Det stora insamlingsprojektet». Ronström, Owe & Ternhag, Gunnar (red.), Texter om svensk folkmusik. Från Haeffner till Ling. Stockholm. (Kungl. Musikalis- ka akademiens skriftserie nr 81.) S. 69–76. — 1996: »Vad sjöng Agnes Rothman? Några funderingar kring repertoarbegreppet». Noterat, nr 2. S. 63–76. — 1999: »Fonografinspelningar med svensk folkmusik». Noterat, nr 6. S. 79–97. — 2000: »Karl Tirén och Wilhelm Peterson-Berger. Om sambandet mellan folkmu- sikuppteckning och tonsättning av folkmusikbaserade verk». Svensk tidskrift för musikforskning, 2000. S. 57–78. — 2011: »Karl Tirén – a collector of yoiks». Lundberg, Dan & Ternhag, Gunnar (eds.), Yoik – aspects of performing, collecting, interpreting. Stockholm. (Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv 30.) S. 87–100. Thomasson, Lars, 1998–2000: »Israel Roung». Svenskt biografiskt lexikon, bd 30. S. 759 –760. [Tirén, Ellen], 1939: [Nekrolog.] Jämten 1939. Heimbygdas tidskrift . S. 269–270. Tirén, Karl, 1919a: »Jämtländsk folkvisa». Jämten. Föreningen Jämtslöjds årsbok 1919. S. 82–83. — 1919b: »Karl Tirén har samlat 72 nya lapplåtar under säsongen». Svenska Dagbladet 16/10 1919. — 1928: »Om jojkning och vuolleh». Jämtländska studier. Festskrift till Eric Festin. Fornvårdaren III. Östersund. S. 294–306. – Även i Ronström, Owe & Ternhag, Gunnar, 1994, Texter om svensk folkmusik – från Haeffner till Ling. Stockholm. (Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie nr 81.) S. 129–140. — 1935: »Jämtländsk folkvisa». Jämten. Heimbygdas årsskrift 1935. S. 122. — 1942: Die lappische Volksmusik. Aufzeichnungen von Jouikus-Melodien bei den Schwedischen Lappen. Stockholm. (Acta Lapponica 3.) — 1995a: Karl Tirén. Dagböcker 1911, 1912 och 1913. [Fotokopierade renskrifter]. U. o. — 1995b: Karl Tirén. Dagböcker 1914–1915. [Fotokopierade renskrifter]. U. o. »Tirén, Karl». Svenska män och kvinnor. Biografisk uppslagsbok. IV. Stockholm 1954. Karl Tirén. Bergvik 1995: Bergviks allting. [Utställningskatalog.] Tomasson, Torkel, 1988: Några sägner, seder och bruk, upptecknade efter lapparna i Åsele och Lycksele lappmark samt Herjedalen 1917. Uppsala. (Skrifter utgivna genom Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, Ser. C:5.) [Turi, Johan], 1910: Muittalus samid birra. En bog om Lappernes lif af den svenske lap Johan Turi. Udgivet paa lappisk med dansk oversættelse af Emilie Demant Hatt. Stockholm. Vallin, Ingegärd, 1937: »Vintermarknad i Arvidsjaur och Arjeplog». Norrbotten. Norr- bottens läns hembygdsförenings årsbok 1937 . S. 49–60. Wallner, Bo, 1956: »Till den himmelska fadern. En vuolleh som symfoniskt tema». Svensk tidskrift för musikforskning, 1956. S. 87–110. Wiberg, Albert, 1955: Den svenska musikhandelns historia. Stockholm. Wiklund, K. B., 1906: Lapparnes sång och musik. Uppsala. (Småskrifter utgifna af Norrländska Studenters Folkbildningsförening. Norrland 1:2.) Zickerman, Lilli, 1999: Lilli Zickermans bästa: hemslöjdstankar från källan. Urval och kommentar av Elisabet Stavenow-Hidemark. Umeå. 108 Personregister

Registret omfattar inte namn i litteraturhänvisningar, inte heller namn i litteraturförteckningen.

Abrahamsson Tällström, Abraham, se Edfors, Axel 69 Tällström, Abraham Edström Olle 76, 95 Aikio, Joni 98 Ekerwald, Carl-Göran 18 Alzén, Annika 92 Enarsson, Sara 59 Andersdotter, Sara 65 Englund, Helga 70 Andersson, Anders Ferdinand 75 Enocksson, Johan Andreas 76 Andersson, Anna 68 Enoksson Sarri, Anders 48 Andersson, Anna Albertina 75 Eriksson, Anders Erik 75 Andersson, Anna Sofia 76 Eriksson, Valborg 64 Andersson, Jakob 70 Eriksson Huvva, Per 44 Andersson, Kristoffer 68 Eriksson Steggo, Lars 60, 80 Andersson, Nils 23–25, 28–30, 34, 36, 44–47, 55, 56, 91 Fjellman, Anders Gustaf 80 Andersson, Nils Mattias 76, 97 Fjällberg, Anna 76 Andersson, Sjul 80 Fjällberg, Olga 76 Andersson, Sofia Charlotta 68, 69 Fjällman, Anna Greta 60 Andersson, Torkel 70 Fjällström, Anna 61 Andersson Hulju, Anders Paulus 78 Forsslund, Karl-Erik 58, 59, 61–70, 74, Andersson Niegga, Pava 53 75, 77, 99 Andersson Pavval, Anders Paulus 49 Franzén, Jonas Månsson, se Månsson Arbman, Hanna 76 Franzén, Jonas Arbman, Johannes 76 Gorek, Jonas Nilsson, se Nilsson Gorek, Barrok, Lars 66 Jonas Barrok, Nils 66 Graff, Ola 12, 95 Bengtsson, Gertrud Charlotta 83 Granström, Lars-Erik 25, 57 Bergfors, Georg 86, 87 Granvall, Clementz 26 Bergmark, Sigrid 76 Granvall, Henrik 26 Bergqvist, Olof 35, 72 Gustafsson, Brita 60 Bergström, Karl Johan 35 Bittja, Pava 53 Hallgren, Claes 60 Blind, Anna Maria 85, 86 Hartman, Carl Vilhelm 55, 56, 85, 86 Blind, Ingerta 85, 86 Hazelius, Arthur 91 Boman, Jonas Sivert 35 Heikka, Henrik Johansson, se Johansson Boström, Mathias 7 Heikka, Henrik Brodjaga, 30 Hellström, Ellen, se Tirén, Ellen Bromé, Janrik 51, 70 Helmbæk, Tirén, Svante 9, 17, 46 Brännström, Edvin 57, 83, 87 Henriksson Kuhmonen, Nils 40 Bylund, K. Hj. 74–76 Henriksson Kuhmonen, Per 43 Henriksson Lango, Margareta 39 Calleberg, Axel 24 Henriksson Valkeapää, Johannes 41 Collinder, Björn 54, 89, 90 Henriksson Valkeapää, Lars 39 Holm, Johan Olof 77 Danckert, Werner 95 Holmbom, J. A. 78 Demant Hatt, Emilie 48 Holmbom, Lars 78 109

Hornbostel, Erich von 93, 98 Kroyk, Olof 72 Hulju, Adert Paulus 78 Kroyk, Per Gustav Larsson, se Larsson Hulju, Anders Paulus Andersson, se An- Kroyk, Per Gustav dersson Hulju, Anders Paulus Kuhmonen, Elle 40 Huvva, Esaias Larsson, se Larsson Huv- Kuhmonen, Margret 40 va, Esaias Kuhmonen, Nicolaus 43 Huvva, Per Eriksson, se Eriksson Huvva, Kuhmonen, Nils Henriksson, se Henriks- Per son Kuhmonen, Nils Huvva, Ristin 26 Kuhmonen, Per Henriksson, se Henriks- son Kuhmonen, Per Israelsdotter, Anna 64 Kuoljok, Arne 52 Kuoljok, Ibba 52 Jacobsen, Ole 40 Kyrle, Georg 74 Jansson, Lars Olov 65, 68 Johansson Heikka, Henrik 47 Laestander, Petrus 80 Johansson, Abraham 83 Landgren, Lars 67 Johansson, Anders 60 Lango, Margareta Henriksson, se Hen- Johansson, Britta 35 riksson Lango, Margareta Johansson, Frida 83, 84 Larsson, Kristina 70, 71 Johansson, Gertrud Brita 69 Larsson, Anders 51, 57, 83 Johansson, Greta 60 Larsson, Anders L. 76 Johansson, Johan 82 Larsson, Elsa 70 Johansson, Jonas Teodor 65 Larsson, Erik 80 Johansson, Kristina 35 Larsson, Johan 51 Johansson, Levi 68 Johansson, Maria, se Persson, Maria Larsson, Maria 35 Johansson, Sara 76 Larsson, Olof 38 Johnson, Eyvind 16 Larsson, Per 73 Jonasson, Lisa 76 Larsson, Thomas Napoleon 67 Jonsson, Anna 38 Larsson, Tomas 70, 71 Jonsson, Briska Maria 76 Larsson Bengtsson, Per 80 Jonsson, Elisabet 76 Larsson Huvva, Esaias 26 Jonsson, Johan 66 Larsson Kroyk, Per Gustav 71, 72 Jonsson, Jonas 80 Larsson Tomma, Anders 40 Jonsson, Magdalena 73 Lasko, Anna 59 Jonsson, Nils 76 Lasko, Anna Nilsson, se Nilsson, Anna Jonsson, Sigrid 70 Kristina Jonsson, Sjul 76 Lasko, Lars Johan 83 Jonsson, Thomas 76 Launis, Armas 22, 93, 98 Jonsson Sarri, Johan 80 Laurell, Yngve 55, 56, 94 Jonsson Sarri, Per 80 Lenander, Allan 44 Juusu, Inga 40 Leth, Fredrik 85 Leux-Henschen, Irmgard 90 Kemi, Mickel Nilsson, se Nilsson Kemi, Lindgren, Angelica 7 Mickel Lindholm, Ulrika 68 Kielatis, Anders Peter 26, 49 von Linné, Carl 33 Kjellström, Rolf 7 Lundberg, Dan 8 Kjellström, Sven 86, 87 Lundmark, Abraham 24 Klemetsson, Lars Sivert 62, 67 Lundmark, Johan 24 Knutsson Nutti, Johan 39 Lundmark, Staffan 7, 9 Koch, A. 24 Lundqvist, Georg 24 von Koch, Erland 98 Kroyk, Anna 71, 72 Makko, Stina 70 110

Manker, Ernst 30, 89, 90 Nutti, Per Olsson, se Olsson Nutti, Per Marks von Würtemberg, Erik 68 Nutti, Petter 80 Mattson, Kristina 61 Nyström, Wilhelmina 72 Mattsson, Anders 65 Mattsson, Anna Lisa 63 Odstedt, Astrid 18 Mickelsdotter Nia, Anna 45 Olofsson, Bengt 73 Mickelsson Påve, Per 41 Olofsson, Sara 57 Mikaelsson, Maria Rebecka 66 Olsen Svonni, Anders Enok 41 Milles, Carl 60 Olsson, Anna Kristina 64 Modig, Elsa 80 Olsson, Eva Maria Sivert 58 Murray, Walter 77, 78 Olsson Boman, Sivert Jonas 76 Månsson, Anders 65 Olsson Nutti, Per 43 Månsson, Maria Helena 75 Olsson Sunna, Olof 38, 78, 80 Månsson Franzén, Jonas 64 Olsson Svonni, Anders 42 Mårtensson, Gustaf 51 Olsson Tjoggi, Esaias 42, 43 Mårtensson, Malin 72 Olsson Turi, Nils 48 Mårtensson, Margareta 51 Omma, Thomas 7 Oskarsson, Anna Magdalena 64 Nia, Anders 78, 80 Nia, Anna Mickelsdotter, se Mickelsdot- Palmenfelt, Ulf 12 ter Nia, Anna Pavval, Anders Paulus Andersson, se An- Nia, Mickel Nilsson, se Nilsson Nia, dersson Pavval, Anders Paulus Mickel Pavval, Anna Per 80 Niegga, Panna 53 Pavval, Anna Stina 49 Niegga, Pava Andersson, se Andersson Pavval, Nils Pertan 78 Niegga, Pava Nielsen, Ejnar 24 Pavval, Nils Petter Persson, se Persson Pavval, Nils Petter Nieni, Nils Olof 67 Nilsdotter, Kristina 63 Pavval, Per Anders 78 Nilsson, Anna 70 Persson, Greta 60 Nilsson, Anna Kristina 49, 75 Persson, Kristina 75 Nilsson, Anna Magdalena 63 Persson, Lisa 72 Nilsson, Daniel 78 Persson, Maria 19–21, 25, 26, 56, 58, 60, Nilsson, Erik Mattias 57 82–84, 95 Nilsson, Kristina 70, 73 Persson, Per 57 Nilsson, Lars 70 Persson Pavval, Nils Petter 78 Nilsson, Sara 70 Persson Pilti, Jakob 41 Nilsson, Torkel 70 Persson Pokka, Lars 43 Nilsson Gorek, Jonas 66 Persson Rasti, Anders 97 Nilsson Kemi, Mickel 41 Persson Risti, Anders 41 Nilsson Nia, Mickel 45, 46 Persson Ruong, Paulus 80 Nilsson Ruong, Lars 60 Persson Svonni, Per 42 Nilsson Saolo, Linni 78 Peterson-Berger, Wilhelm 21–23, 25, 26, Nilsson Saulo, Lauri 78 56, 60, 68, 70, 92, 98 Nilsson Skum, Nils 90 Petters, Johan 63 Nilsson Strömberg, Katarina 26 Pettersson, O. P. 63 Nordqvist, Anders 68 Pilti, Jakob Persson, se Persson Pilti, Nordqvist, Anna 68 Jakob Norrberg, Anna Sara 63 Pingi, Ester 26 Norsa, Paul 60 Pirak, Inga 85 Nutti, Johan Knutsson, se Knutsson Nut- Pirak, Lars Paulus 78, 85 ti, Johan Pirak, Nils Juvva 78, 85 111

Pokka, Lars Persson, se Persson Pokka, Stenberg, Karin 57, 87 Lars Stenberg, Maja 57, 87 Pulpar, Sigrid 76 Stenberg, Nils Petter 57, 97 Påggo, Anders 52 Stenlund, Anna 57 Påve, Per Mickelsson, se Mickelsson Stenman, Inger 7, 33, 53, 99 Påve, Per Stenvall, Lars Oskar 57 Stinnerbom, Kristina Marit 66 Ribbja, Nila 53 f, 76, 78, 95 Stockmann, Doris 95 Risti, Anders Persson, se Persson Risti, Stoor, Krister 95 Anders Strömberg, Katarina Nilsson, se Nilsson Roosval, Johnny 91 Strömberg, Katarina Rosenberg, Hilding 98 Stångberg, Nils Sjulsson, se Sjulsson Ruong, Israel 87, 99 Stångberg, Nils Ruong, Lars Nilsson, se Nilsson Ruong, Sundqvist, Axel V. 26 Lars Sunna, Kajsa Simon 43 Ruong, Paulus Persson, se Persson Sunna, Olof Olsson, se Olsson Sunna, Ruong, Paulus Olof Ruong, Sara Kristina 83 Svensdotter, Kristina Maria 63 Svensson, Jonas 83 Salminen, Väinö 99 Svensson, Lars Mattias Bernhard 57 Samuelsson, Brita 61, 62, 80, 83 Svonni, Anders Enok Olsen, se Olsen Sarri, Anders Enoksson, se Enoksson Svonni, Anders Enok Sarri, Anders Svonni, Anders Olsson, se Olsson Svon- Sarri, Johan Jonsson, se Jonsson Sarri, ni, Anders Johan Svonni, Anders Petter 80 Sarri, Per Jonsson, se Jonsson Sarri, Per Svonni, Per Persson, se Persson Svonni, Saulo, Lauri Nilsson, se Nilsson Saulo, Per Lauri von Sydow, Oscar 68 Schering, Arnold 93 Söderblom, Nathan 83 Schünemann, Georg 93 Sikku, Lars 80 Tanner, Väinö 23, 28 Sivertsson, Anna 58 Thomasson, Anna 70 Sjulsdotter, Anna Kajsa 62 Thomasson, Ante 70 Sjulsson, Anders August 64 Thomasson, Jo 76 Sjulsson, Anna Sara 65 Thomasson, Jonas Matteus 76 Sjulsson, Erik Bror 57 Thomasson, Lars 70 Sjulsson, Johan 65, 67, 68 Tirén, Calise 22 Sjulsson, Jonas Edvard 64, 80 Tirén, Ellen 18, 21 Sjulsson, Kristina Magdalena 63 Tirén, Harald 9, 65 Sjulsson, Lars 51 Tirén, Johan 18, 21, 22 Sjulsson, Nils 61 Tirén, Kristina 16 Sjulsson, Oskar 75 Tirén, Olof 16 Sjulsson, Sjul 64 Tirén, Torne 90 Sjulsson Stångberg, Nils 64, 65, 76, 77 Tirén, Viktor 22 Skano, Pieter 53 Tjoggi, Esaias Olsson, se Olsson Tjoggi, Spik, Ibba 52 Esaias Spuot, Brita, se Samuelsson, Brita Toikanen, Anders 78 Stéenhoff, Frida 17 Tomasson, Anders 67, 68 Steggo, Inger 60 Tomasson, Torkel 87 Steggo, Lars Eriksson, se Eriksson Steg- Tomma, Anders Larsson, se Larsson go, Lars Tomma, Anders Stemp, Kristina 76 Torkelsson, Nils 73 112

Tubin, Eduard 98 Wennerberg, Gunnar 38 Tuolja, Inga 49 Wennstedt, Ola 7 Tuolja, Petter 49 Wickbom, Maja 19, 36–48, 46, 61–70, 82 Tuolja, Sunna 49 Widén, Ellen 69 Turi, Aslak 48 Widmark, Lisa 75 Turi, Johan 30, 48 Wiklund, K. B. 18, 19, 22 Turi, Nils Olsson, se Olsson Turi, Nils Wilks, Lars 76 Tällström, Abraham 64 Wrangel, Ewert 24, 43

Ullenius A. A. 44 Zickerman, Lilli 91

Valkeapää, Anders 41 Åstot, Lars 49, 52 Valkeapää, Johannes Henriksson, se Hen- riksson Valkeapää, Johannes Öberg, C. V. 53 Valkeapää, Lars Henriksson, se Henriks- Öst, Jon-Erik 44 son Valkeapää, Lars Øvergaard, Randulf 39, 41 Viltok, Apmut 49 113 Ortregister

I registret förekommer inte orter i käll- och litteraturförteckningen.

Abelvattnet 66 Dorronskalet 62 Abisko 38, 43, 45–47, 77–79 Dorrronpiken 62 Abiskojåkka 43, 45 Dresden 16 Ankarvattnet 69 Dunderlandsdalen 50 Ankarvattsliden 69 Dødervand 85 Arefjället 66 Arjeplog 20, 21, 34, 49, 54, 55, 57–60, Ekorrströmmen 72 77, 80, 82–85, 87 Arraksuolo 57 Falun 87 Arvidsjaur 25, 54, 55, 57, 68, 71, 75, 82 Finneid 51 Autjoklimpen 68 Fjällfjäll 76 Avansbäcken 72 Forsbäck 64 Avaviken 82 Fredrika 67 Ávrevárri 47 Frostviken 68, 70, 71 Frösön 21 Balangen 38 Balsfjord 39, 41 Gáisebákti 48 Bardudalen 41 Gardnejaur 58 Beetske 67 Gardsjön 64 Beiarn 82 Gardvik 64 Gausjosjön 61 Bergfors 45, 47 Gejmån 65 Bergvik 16, 17, 31, 32, 73–75, 77, 78, 80 Gibostad 85, 86 Berlin 55, 56, 85, 93 Gisuris 52 Bjellånäs 50 Gittsfjäll 35, 76 Björkfjäll 57 Granbyn 35, 50, 62, 75 Björkfjället 35 Gränna 37 Björkfors 63 Gunnarvattnet 72 Björkudden 53 Guoholuokta 48 Björkvattnet 63, 65 Gäddede 70 Bleriken 65 Gällivare 35, 49, 53, 77, 79, 80 Boden 16, 25, 37, 48, 50, 54 Bodø 82 Hallen 72, 73 Boksjön 64 Harrok 60 Bolna 51 Heden 75 Bydalen 72, 73 Heidelberg 24 Bäsksele 67 Hellberg 43 Holmsjön 72 Darneke 66 Hotagen 72 Darnekenjukke 68 Hoting 77 Daunefjäll 76 Husby 72 Dikanäs 76 Håfjeld 38 Dividalen 85 Håkafot 70 Djupvik 51 Häggsjön 72 Dorotea 77 Hällnäs 75 Dorrisvare 50 Härnösand 80 114

Illkallshögen 72 Malangen 39, 41 Jaurekaska 53 Malmesjaur 57 Jokkmokk 26, 49, 53, 55, 78, 79 Malå 26 Jorm 70 Marsfjäll 76 Jukkasjärvi 38, 79 Maskaure 80 Juktan 64 Mattmar 72 Junkerdalselva 51 Mauken 41 Jäckvik 24 Mavasjaur 80 Jörn 58, 59, 82 Mavasvuoma 60 Mealhkoe 71 Kall 72 Mellansel 16 Kallviken 72 Mellanskogsfjäll 70 Kalmar 37 Mestervik 39, 41 Karesuando 77, 87 Mo i Rana 73 Kattuvuoma 48 Moen 41 Kautokeino 22 Murfjället 72 Keianes 41 München 90 Kickijaur 57 Målselva 41 Kiruna 16, 37, 44, 48 Kjerringfjellet 50 Nagirjávri 45 Kjölen 71 Narvik 38, 45, 50, 61 Klimpfjäll 67, 68 Nasafjället 51 Krokom 72 Nattavaara 77, 80 Krokstrand 51 Nedre Vapstsjön 66 Krutvattnet 63 Nieras 53 Kultsjön 68, 69 Niják 52 Kutjaure 52 Njarg 59, 60, 80, 83 Kvanås 85, 86 Njavvejågåsj 53 Kvikkjokk 49, 78, 85 Njunjes 78 Kvänangen 85 Nuoljalid 23, 37, 46–48, 50, 61, 90

Laimovuokta 48 Oviken 16, 18, 22, 72 Laisan 63 Oviksfjäll 72 Laisvall 20, 58 Lakaträsk 57 Penningkejsern 72 Lapporten 46 Pjesker 58 Ledningsmark 76 Porjus 53, 54 Leipikmon 69 Postdalen 39, 40 Lilla Blåsjön 70 Purnu 77, 80 Ljusfjäll 76 Pålnoviken 42 Luleluspen 54 Pärlälven 53 Luleå 23–26, 72 Lundbacken 57 Raffatjärnarna 70 Luokta 59, 60, 83 Ran 65 Luokta-Mavas 20, 59 Ranbyn 75 Luvos 53 Randalsvollen 51 Lycksele 33, 55, 75, 76 Ranelva 50 Lyngen 41, 85 Ransarån 67 Lyngenfjord 39, 100 Rastatjakke 66 Lyngsälven 40 Rastovand 85 Länsmansknulen 68 Raukajokk 68 115

Raukasjö 68, 69 Svappavaara 68 Raurevardo 66, 67 Svartbjörnsbyn 16, 25, 33, 37, 48, 49, 54 Rautasvuoma 26 Sætermoen 41 Remdalen 67 Söderhamn 16 Remmen 67 Södra Fjällnäs 76 Rensjön 47 Södra Storfjäll 64 Riebnes 84 Sørdalen 42, 43 Risfjäll 64 Sørfolda 51 Rusånes 51 Sørmo 42 Ryfjäll 63 Sørreisa 85

Saarivuoma 78 Talma 78, 80 Sætermoen 79 Tegelträsk 76 Saltdal 51 Tjolt 57 Saltdalselva 51 Tjåkkelestugorna 67 Saltdalsfjorden 51 Tjärnåsen 72 Sandboåsen 72 Torne träsk 38, 42, 45, 46, 48 Sandudden 57 Tornehamn 43 Sarek 52 Treriksröset 40 Semisjaur 59, 60, 80 Träskifte 57 Senjen 100 Tulleråsen 72 Signaldalen 40, 41 Tuorpon 49, 76 Sillre 18 Tuorponjaure 53, 78 Sippmikk 70 Tysfjord 53 Sirkas 49 Tärna 33, 76 Sjultern 70 Tärnaby 63, 65 Skalmodal 65 Skansen 56 Ulriksfors 77 Skärvången 72 Umbyn 63, 64, 76 Sollefteå 16 Umeå 7, 8, 16, 18 Solvågstind 51 Umfors 63 Soppero 80 Undersåker 72 Sorsele 34, 35, 62, 75 Uppsala 7, 18, 30, 87 Stálluvággi 41 Stensele 63 Vallenäs 65 Stor-Björkvattnet 63, 65 Valsjöbyn 72 Stora Gruveln 72 Vannsätter 16 Stora Lulevatten 53 Vapsten 16, 63–66, 76 Stordalen 45 Vapstensälven 68 Storeng 39 Vardofjäll 66, 76 Storjord 51 Vassdalen 41 Stornäs 76 Vastenjaure 52 Storsjön 73 Vilakåtan 61 Storsteinnes 41 Vilhelmina 34, 63, 71 Strimasund 61 Virihaure 52 Stromboli 31 Virihaureluspen 52 Strycksele 75 Vittangi 85, 86 Ströms vattudal 70 Vojmån 66 Strömsund 77 Vuoggatjålme 77 Stålvikbotn 39 Vuonatjviken 49, 58, 80, 83, 84 Sulitjelma 51 Vuonatjädno 51 Sundsvall 16, 17 Vuoskkooaivvit 45 116

Västansjö 63 Örnsköldsvik 16 Växjö 37 Östersund 16, 17, 70, 73, 77 Øvergård 39, 40, 41 Wien 74 Övre Björknäs 63

Åsele 75–77 117

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI 1. Ivar Modéer: Småländska skärgårdsnamn. 1933. 2. Inger M. Boberg: Sagnet om den store Pans død. 1934. 3. G. Granberg: Skogsrået i yngre nordisk folktradition. 1935. 4. Gertrud Areskog: Östra Smålands folkmål. 1936. 5. B. Ohlsson: Blekingskusten mellan Mörrums- och Ronnebyån. 1939. 6. Johan Götlind (och Samuel Landtmanson): Västergötlands folkmål. 1–4. 1940–1950. 7. Lennart Björkquist: Jämtlands folkliga kvinnodräkter. 1941. 8. Sven Rothman: Östgötska folkminnen. 1941. 9. Erik Brevner: Sydöstra Närkes sjönamn. 1942. 10. Verner Ekenvall: De svenska ortnamnen på hester. 1942. 11. Lars Levander och Ella Odstedt: Övre Dalarnes bondekultur. 1–4. 1943–1953. 12. Helmer Olsson: Folkliv och folkdikt i Vättle härad under 1800-talet. 1945. 13. Folke Hedblom: De svenska ortnamnen på säter. 1945. 14. Lars Forner: De svenska spannmålsmåtten. 1945. 15. Johan J. Törners »Samling af Widskeppelser». Med inledning och anmärkningar utg. av K. Rob. V. Wikman. 1946. 16. Carl Ivar Ståhle: Studier över de svenska ortnamnen på -inge. 1946. 17. Bengt Holmberg: Tomt och toft som appellativ och ortnamnselement. 1946. 18. Oskar Loorits: Grundzüge des estnischen Volksglaubens. 1–3. 1949–1960. 19. Daniel Harbe: Folkminnen från Edsbergs härad. 1–2. 1950–1956. 20. Harry Ståhl: Kvill och tyll. En studie över några i svenska ortnamn ingående ord med betydelsen ’åmöte’, ’ågren’ o. dyl. 1950. 21. Lars Hellberg: Inbyggarnamn på -karlar i svenska ortnamn. 1. 1950. 22. Per Wieselgren: Ortnamn och bebyggelse i Estlands forna och hittillsvarande svenskbyg- der. Ostharrien med Nargö. 1951. 23. Einar Törnqvist: Substantivböjningen i Östergötlands folkmål. 1–2. 1953. 24. Valter Jansson: Nordiska vin-namn. En ortnamnstyp och dess historia. 1951. 25. Nils Tiberg: Ståndssamhället [i Svensk-Estland]. 1951. 26. Gunnar Linde: Studier över de svenska sta-namnen. 1951. 27. Gideon Danell: Ordbok över Nuckömålet. 1951. 28. Andrus Saareste: Petit atlas des parlers estoniens. 1955. 29. Sigurd Fries: Studier över nordiska trädnamn. 1957. 30. Nils von Hofsten: Eddadikternas djur och växter. 1957. 31. Aleksander Loit och Nils Tiberg: Gammalsvenskbydokument. 1958. 32. Lars Alfvegren: r-genitiv och are-komposition. 1958. 33. Gösta Franzén: Runö ortnamn. 1959. 34. Nils von Hofsten: Segerlöken, Allium victoralis, i folktro och folkmedicin. 1958. 35. Nils Tiberg: Runöbondens ägor. 1959. 36. Nils von Hofsten: Pors och andra humleersättningar och ölkryddor i äldre tider. 1960. 37. Sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790–1791. Med efterskrift och register utg. av Nils-Arvid Bringéus. 1961. 38. Nils Tiberg: Estlandssvenska språkdrag. 1962. 39. Elis Åström: Folktro och folkliv i Östergötland. 1962. 40. Olof Gjerdman and Erik Ljungberg: The Language of the Swedish Coppersmith Gipsy Johan Dimitri Taikon. Grammar, Texts, Vocabulary and English Word-Index. 1963. 41. Per Wieselgren: Ormsö ortnamn och bebyggelsehistoria. 1962. 42. Gösta Franzén: Laxdælabygdens ortnamn. 1964. 43. Jöran Sahlgren: Valda ortnamnsstudier. 1964. 44. Allan Rostvik: Har och harg. 1967. 45. Karl Axel Holmberg: De svenska tuna-namnen. 1969. 46. Kustaa Vilkuna: Kainuu – Kvänland, ett finsk-norsk-svenskt problem. 1969. 47. Fridolf Isberg: Supplement till G. Danells Ordbok över Nuckömålet. 1–2. 1970–1971. 48. Dag Strömbäck: Folklore och filologi. Valda uppsatser utgivna av Kungl. Gustav Adolfs Akademien 13.8 1970. 118

49. Claes Åneman: Om utvecklingen av gammalt kort i i ord av typen vidja i nordiska språk. 1–2. 1970. 50. Gustav Ränk: Die älteren baltischen Herrenhöfe in Estland. 1971. 51. Nils Tiberg: Estlandssvenska husdjursnamn. 1972. 52. Sven Söderström: Om kvantitetsutvecklingen i norrländska folkmål. Gammal kort sta- velse i Kalix- och Pitemålen och målen i Nordmalings och Ragunda socknar. 1972. 53. Maj Reinhammar: Om dativ i svenska och norska dialekter. 1. Dativ vid verb. 1973. 54. Vidar Reinhammar: Pronomenstudier. 1975. 55. Roger Johansson: Svensk rommani. 1977. 56. Evert Melefors: Byngen, Smissen och Listar. Inbyggarbeteckningar och husbondenamn på Gotland. 1. Typologi och ordbildning. 1983. 57. Stefan Brink: Sockenbildning och sockennamn. Studier i äldre territoriell indelning i Nor- den. 1990. 58. Lena Moberg: Lågtyskt och svenskt i Stockholms medeltida tänkeböcker. 1989. 59. Bengt Odenstedt: On the Origin and Early History of the Runic Script. Typology and Graphic Variation in the Older Futhark. 1990. 60. Staffan Fridell: Ortnamn på -ryd i Småland. 1992. 61. Isländsk folkdiktning. Med inledning och kommentar av Hallfreður Örn Eiríksson. 1992. 62. John Insley: Scandinavian Personal Names in Norfolk. A Survey Based on Medieval Records and Place-Names. 1994. 63. Estlands svenskar och svenskbygd. Bibliografi sammanställd av Stig Appelgren. 1997. 64. Halvar Nilsson: De värmländska medeltidsbreven. Regester med kommentarer. 1997. 65. Gun Widmark: Stora vokaldansen. Om kvantitativa och kvalitativa förändringar i forn- svenskans vokalsystem. 1998. 66. Sven B. Ek: Polletik eller det föråldrade samhällets slingerbukter. 1998. 67. Eberhard Löfvendahl: Post- och järnvägsstationers namn i Götaland 1860–1940. Namn- givning i spänningsfältet mellan allmänna och enskilda intressen. 1998. 68. Annika Karlholm: Folkligt bildspråk. En studie över djurbenämningar i metaforisk användning i svenska dialekter. 2000. 69. Katharina Leibring: Sommargås och Stjärnberg. Studier i svenska nötkreatursnamn. 2000. 70. Eva Nyman: Nordiska ortnamn på -und. 2000. 71. Food from Nature. Attitudes, Strategies and Culinary Practices. Proceedings of the 12th Conference of the International Commission for Ethnological Food Research, Umeå and Frostviken, 8–14 June, 1998. Ed. by Patricia Lysaght. 2000. 72. Dag Strömbäck: Sejd och andra studier i nordisk själsuppfattning. Med bidrag av Bo Almqvist, Hans Mebius och Gertrud Gidlund. 2000. 73. Prosten Carl Nyréns Afhandling om Östgöthiska dialecten. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Reinhammar. 2000. 74. Etnologin inför 2000-talet. Föredrag och artiklar med anledning av uppsalaetnologins 50-årsjubileum den 8 juni 1998. Red.: Gösta Arvastson, Birgitta Meurling & Per Peter- son. 2000. 75. Gösta Holm: Uppväxtmiljö och språk. Agneta Horns språk i dialektgeografisk belysning. Ett bidrag till textlokaliseringens metodik. 2000. 76. Gun Widmark: Det språk som blev vårt. Ursprung och utveckling i svenskan. Urtid – Runtid – Riddartid. 2001. (Nytryck 2004.) 77. Per Vikstrand: Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen. 2001. 78. Sigfrid Svensson som folklivsforskare. En minnesskrift i anledning av hundraårsdagen av hans födelse den 1 juni 1901 under redaktion av Nils-Arvid Bringéus. 2001. 79. Ulla-Britt Kotsinas: Lever Ekenssnacket? Om äldre och nyare Stockholmsslang. 2001. 80. En 1700-talsordlista från Piteå. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Rein- hammar. 2002. 81. Lennart Larsson: Varifrån kom svenskan? Om den svenska vokabulären i en fyrspråkig ordbok utgiven i Riga 1705. 2003. 82. Mats Rydén: Botaniska strövtåg. Svenska och engelska. 2003. 83. Carl Göran Andræ: Sverige och den stora flykten från Estland 1943–1944. 2004. 119

84. Ella Odstedt: Norrländsk folktradition. Uppteckningar i urval och med kommentarer av Bengt af Klintberg. 2004. 85. Sockenbeskrivningar från Gästrikland 1790–1791. Utg. av Nils-Arvid Bringéus. 2004. 86. Anna Westerberg: Norsjömålet under 150 år. 2004. 87. Språkhistoria och flerspråkighet. Föredragen vid ett internationellt symposium i Upp- sala 17–19 januari 2003. Utg. av Lennart Elmevik. 2004. 88. Suffixbildungen in alten Ortsnamen. Akten eines internationalen Symposiums in Upp- sala 14.–16. Mai 2004. Hrsg. von Thorsten Andersson und Eva Nyman. 2004. 89. Maj Reinhammar: Ord för begreppet ’hos’ i äldre svenska och svenska dialekter. 2005. 90. ”Slipp tradisjonene fri – de er våre!” Red. av Bente Alver och Ann Helene Bolstad Skjel- bred. 2005. 91. Andreas Nordberg: Jul, disting och förkyrklig tideräkning. Kalendrar och kalendariska riter i det förkristna Norden. 2006. 92. François-Xavier Dillmann: Les magiciens dans l’Islande ancienne. Études sur la repré- sentation de la magie islandaise et de ses agents dans les sources littéraires norroises. 2006. 93. Festmåltid och vardagsmat. Föredrag vid ett symposium till Anders Salomonssons minne 3–4 juni 2005. Redigerad av Mats Hellspong. 2006. 94. Nils-Arvid Bringéus: Carl Wilhelm von Sydow som folklorist. 2006. 95. Staffan Fridell: Ortnamn i stilistisk variation. 2006. 96. Kristina Neumüller: Vattensjön och Vattenån. Samband mellan sjönamn och ånamn i Medelpad. 2007. 97. Nya perspektiv inom nordisk språkhistoria. Föredrag hållna vid ett symposium i Upp- sala 20–22 januari 2006. Utgivna av Lennart Elmevik. 2007. 98. Masks and Mumming in the Nordic Area. Ed. by Terry Gunnell. 2007 99. Stefan Mähl: geven vnde screven tho deme holme. Variablenlinguistische Unter- suchungen zur mittelniederdeutschen Schreibsprache in Stockholm. 2008. 100. Carl Renmarck: Plurima Lingvæ Gothicæ Rudera. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Reinhammar. 2008. 101. Karin Wilson: Markusevangeliet i Lars Rangius samiska översättning från 1713. 2008. 102. Tingsprotokoll från Svärdsjö socken åren 1545–1619. Utgivna av Allan Rostvik. 2008. 103. Nils-Arvid Bringéus: Åke Campbell som etnolog. 2008. 104. Kartan i forskningens tjänst. Föredragen vid ett symposium i Uppsala 23–25 november 2006. Utgivna av Lars-Erik Edlund, Anne-Sofie Gräslund och Birgitta Svensson. 2008. 105. Samlade visor. Perspektiv på handskrivna visböcker. Föredrag vid ett symposium på Svenskt visarkiv 6–7 februari 2008. Utgivna av Gunnar Ternhag. 2008. 106. Folkkultur i fokus. Tretton jubileumsföreläsningar. Redaktör: Maj Reinhammar. 2009. 107. Döden speglad i aktuell kulturforskning. Symposieföredrag utgivna av Anders Gustavs- son. 2009. 108. Thet Gothlendska Tungomålet. Språkkapitlet i Lars Neogards Gautauminning (1732). Utgivet med inledning och kommentar av Lars Wollin. 2009. 109. Svenska etnologer och folklorister. Redaktörer: Mats Hellspong och Fredrik Skott. 2010. 110. Thorsten Andersson: Vad och vade. Svensk slåtter-, rågångs- och arealterminologi. 2010. 111. Klas-Göran Selinge: Språket i landskapet. Om runstenar, rågångar och byar. 2010. 112. Probleme der Rekonstruktion untergegangener Wörter aus alten Eigennamen. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 7.–9. April 2010. Herausgegeben von Len- nart Elmevik und Svante Strandberg. 2010. 113. Studier i svenska språkets historia 11. Förhandlingar vid Elfte sammankomsten för svenska språkets historia i Uppsala 23–24 april 2010. Utgivna av Maj Reinhammar under medverkan av Lennart Elmevik, Staffan Fridell, Mats Thelander och Henrik Williams. 2010. 114. En medeltida ordspråkssamling på fornsvenska. Utgiven av Inger Lindell. 2011. 115. Rut Boström: Anders Sparrmans brev till Carl von Linné. En kulturhistorisk och språklig undersökning med naturvetenskapliga inslag. 2011. 120

116. Studier i dialektologi och sociolingvistik. Föredrag vid Nionde nordiska dialektologkon- ferensen i Uppsala 18–20 augusti 2010. Utgivna av Lars-Erik Edlund, Lennart Elmevik och Maj Reinhammar. 2011. 117. Anders Wepsäläinen: Stalotomterna. En kritisk granskning av forskningsläget rörande en omdiskuterad fornlämningstyp. 2011. 118. Matti Mörtbergs värmlandsfinska uppteckningar. Sammanställda och kommenterade av Torbjörn Söder. 2011. 119. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 1. Träd och växter som resurs. 2012. 120. Thorsten Andersson: Gamla strand- och önamn i Bråviksbygden. 2012. 121. Contact between Low German and Scandinavian in the Late Middle Ages. 25 Years of Research. Lennart Elmevik and Ernst Håkon Jahr (editors). 2012. 122. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 2. Åkerbruk och boskapsskötsel. 2012. 123. Växter och växtnamn – ett möte mellan botanik och språkvetenskap. Föredrag från ett symposium i Stockholm och Uppsala 25–26 november 2010. Utgivna av Lars-Erik Edlund, Inger Larsson och Staffan Nyström. 2013. 124. Mellan nation och tradition. Idéströmningar i 1800-talets insamlingar av folklore. Före- drag från ett symposium i Visby 27–28 september 2011. Utgivna av Ulf Palmenfelt. 2013. 125. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 3. Jakt, fångst och fiske. 2013. 126. Andreas Nordberg: Fornnordisk religionsforskning mellan teori och empiri. Kulten av anfäder, solen och vegetationsandar i idéhistorisk belysning. 2013. 127. Talemålsforsking i Norden dei siste 100 åra. Eit symposium i Åseral i 2011 i høve 100-årsjubileet for Didrik Arup Seips hovudfagsavhandling om åsdølmålet. Utg. av Lennart Elmevik & Ernst Håkon Jahr. 2013. 128. Nils-Arvid Bringéus: Örkelljungapåg och Lundaprofessor. 2013. 129. Sigvard Cederroth: Bondsagan. Utgiven av Iréne A. Flygare och Barbro Björnemalm. 2014. 130. Aspekter på ordspråk. Föredrag vid ett symposium i Uppsala 27–28 april 2011. Utgivna av Lars-Erik Edlund och Bengt af Klintberg. 2014. 131. Medeltida storgårdar. 15 uppsatser om ett tvärvetenskapligt forskningsproblem. Utgivna av Olof Karsvall och Kristofer Jupiter. 2014. 132. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 4. Hus, hem och handel. 2014. 133. Från renhållningshjon till modeaccessoar. 10 000 år av relationer människa–hund i Sve- rige. Föredrag vid ett symposium i Uppsala 15 februari 2013. Utgivna av Anne-Sofie Gräslund och Ingvar Svanberg. 2014. 134. Tryckta visor. Perspektiv på skillingtryck som källmaterial. Redaktörer: Märta Ramsten, Karin Strand och Gunnar Ternhag. 2015. 135. Åke Sandström: Hå och hamna. Ordhistoriska och ordgeografiska studier av paddlingens och roddens äldsta terminologi i Norden. 2015. 136. Mats Rydén: Johannes Franckenius och den svenska floran. En studie i växt- och namn- kunskap i 1600-talets Sverige. 2015. 137. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 5. Från vaggan till graven. 2015. 138. Pär Alexandersson: Ättestupans förvandlingar. Åldrande, hot och rädsla under 350 år. 2015. 139. »En alldeles egen och förträfflig National-Musik». Nio författare om Svenska folk-visor från forntiden (1814–1818). Redaktörer: Märta Ramsten och Gunnar Ternhag. 2015. 140. Lennart Elmevik: Ortnamnsstudier i urval. 2016. 141. Björn Bihl: Med stänk av dialekt. Dialektala och andra stilistiska drag i Frödings riksspråk- liga dikter. 2016. 142. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 6. Från nybyggarnas tankevärld. 2016. 143. Bengt af Klintberg: Kvinnan som inte ville ha barn. Sagotypen ATU 755, »Sin and Grace», i muntlig tradition och litterära verk. 2016. 144. Hiob Ludolf: Dictionarium Sueco-Germanicum. Utgivet med inledning och kommentarer av Gunnar Graumann och Lars Holm. 2017. 145. Samiskt liv i äldre tid. Edvin Brännströms uppteckningar från Arvidsjaur och Arjeplog redigerade av Ivan Eriksson med språkliga kommentarer av Olavi Korhonen. 2017. 121

146. Anders Hultgård: Midgård brinner. Ragnarök i religionshistorisk belysning 2017. 147. Musiketnologi – elva repliker om en vetenskap. Utgivna av Owe Ronström och Gunnar Ternhag. 2017. 148. Plurala ortnamn. Föredrag från ett symposium i Uppsala 6–7 oktober 2016. Utgivna av Staffan Nyström och Mats Wahlberg. 2018. 149. Bo Gräslund: Beowulfkvädet. Den nordiska bakgrunden. 2018. 150. Turismhistoria i Norden. Redaktör: Wiebke Kolbe, under medverkan av Anders Gustavsson. 2018. 151. Bengt af Klintberg: Verser i svenska poesialbum 1820–1970. 2018. 152. Perspectives on Two Centuries of Norwegian Language Planning and Policy. Theoreti- cal Implications and Lessons Learnt. Editor: Ernst Håkon Jahr. 2018. 153. Gunnar Ternhag: Jojksamlaren Karl Tirén. 2018.

-lUQYlJVWMlQVWHPDQQHQ.DUO7LUpQ ± UHVWHXQGHUnUHQ± LJHQRPQlVWDQKHODVYHQVND6iSPLI|UDWWVDPODMRMNDU3nYLQWUDUQDEHV|NWH KDQPDUNQDGVSODWVHULLQODQGHWGlUPnQJDVDPHUYDUVDPODGH6RPPDUWLGJH QRPI|UGHKDQRPIDWWDQGHH[SHGLWLRQHULIMlOOYlUOGHQ7LOOHQE|UMDQWHFNQDGH KDQXSSMRMNQLQJDUPHGKMlOSDYSHQQDRFKQRWSDSSHU)UnQDQYlQGHKDQ HQIRQRJUDIRFKEOHYGlULJHQRPHQVYHQVNSLRQMlUI|UNOLQJDQGHGRNXPHQWD WLRQDYPXVLN %RNHQEHVNULYHU.DUO7LUpQVYLGVWUlFNWDLQVDPOLQJVIlUGHURFKKDQVPnQJD P|WHQPHGMRMNDUH'HQWHFNQDUEDNJUXQGHQWLOO7LUpQVVWRUDDQVWUlQJQLQJI|U MRMNWUDGLWLRQHQ EnGH KDQV SHUVRQOLJD I|UXWVlWWQLQJDU RFK GHQ WLGVDQGD VRP P|MOLJJMRUGHKDQVHQDVWnHQGHDUEHWH

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, begreppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat fullgöra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområden som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens småskrifter och Svenska sagor och sägner.

Redaktör för skriftserierna är docent Maj Reinhammar, [email protected].

'LVWULEXWLRQ HGG\VHDE HSRVWRUGHU#ERNRUGHUVH ,661 %R[9LVE\7HOHIRQ ,661 KWWSNJDDERNRUGHUVH ,6%1