tPc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~c:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~c:::::::=::::Jq:j o ~ ~' ~ ~ ~ ~ .~ .~ ~ &bc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~~~~~~~

GRAVSTENAR I NORDINGRA från 1600::: och 1700:::talen

Strax norr om Nordingrä kyrka i Ångermanland ligger en oval, fäst• ningsliknande vall, utgörande resterna av socknens gamla, i början av förra århundradet raserade kyrka. Orsaken till raseringen får åtminstone delvis sökas i byggnadens bristfällighet. Så instörtade valvet redan innan kyrkan börjat rivas, varvid det nedannämnda gravmonumentet över rnagister Hans Omnberg ramponerades. Från den gamla kyrkan har man tydligen delvis hämtat byggnads­ materialet till den nya. De i gamla kyrkans golv liggande gravmonu­ menten över socknens präster komma sålunda att få tjäna som trapp­ stenar vid den mot söder vettande ingången, varest de fingo ligga i omkring 100 år. Vid kyrkans senaste restaurering murades denna ingång emellertid igen, och trappan blev följaktligen överflödig. Stenarna stapla­ des tills vidare upp i ett hörn av kyrkogården, men efter några år vände sig församlingen till Riksantikvarien med anhållan om förslag till en vär• digare placering av desamma. I anledning härav gjorde jag en undersök• ning av stenarna, varpå församlingen på Riksantikvariens förslag beslöt, att på gamla kyrkpIatsen uppf,öra en särskild byggnad till deras förvaring. Och så komma då stenarna att efter mer än hundra år återbördas till den plats där de ursprungligen legat s'om monument över forna herdar och själasörjare i Nordingrå socken.

Efter denna kortfattade historik övergår jag till beskrJvningen av grav­ stenarna. Av de sju, som vid mitt besök kunde sammanplockas, var enda'st en hel. De övriga voro mer eller mindre sönderslagna och fragmentariska. Materialet var i allmänhet kalksten; endast en var av sandsten. På grund av kraftig nötning samt åverkan av väder, vind och väta särskilt under den tid, stenarna legat i södra trappan, vora inskrifter och emblem !delvis försvunna, och desSIUtom saknades, som ovan nämnts, stora delar av stenarna. Till följe härav erbjöd identifie­ ringen ganska stora svårigheter. Endast tre av stenarna kunde med full säkerhet bestämmas. GRA VSTENAR I NORDINnRA 43

Gravsten över prosten Nie. 01. Boza:us

Den äldsta av dessa var monumentet över magister Nicolaus al. Bozaeus och hans maka. Bozaeus var född i HudiksvaIl år 1591 och 1 kyrkoherde i Nor(jingrå åren 1634-1672 • Han var därjämte kontrakts­ prost i Angermanlands södra kontrakt. Hans gravsten är rektangulär, av rödaktig kalksten och relaNvt väl bibehållen. Mittpartiet upptages av ett äkta par med över bröstet knäppta händer, mannen med bok. Bä1gge bära långa, fotsida dräkter, kvinnan med hög tillbakavikt krage och på huvudet vidskyggig hatt. På bägge sidor om hennes huvud stå 2 initialerna till hennes namn: CCD = Chri~tina Christians Dotter , och' över de bägge figurerna: "O HOMO MEMENTO MORI". Bilderna äro utförda i nedsänkt, låg relief. Runt detta mittparti löper en bård mecl inskrifter i dubbla rader samt hörnrundlar med emblem. Tvenne av de senare saknas. Inskrifterna, till de delar de kunnat tydas, lyda så:

1 I denna uppsats förekommande personluppgifter och data äro hämtade ur L. Bygdens förträffliga arbete: Hernösands Stifts Herdaminne, del II. 2 Nicolaus Bozreus var gift med Christina Forselia, dotter .. till kyrkOherden i Forssa, Christian Andrre och hans maka, Malin Eriksdotter. 44 LENNART BJöRKQUIST

Gravsten över prosten Christian Nic. Boz;eus

yttre raden: [IN M]ANIBUSl TUIS TEMPORA MEA SUNT. Psal. 312. NICOLAUS BO ZlEUS. IN NORDINGRA PASTOR ET PRlEPOSITUSJ DETERMINATI SUNT DIES HOMINISI l\IUMERUS MENSlUM APUD [TE] EST CONSTITUISTI TERMINOS - --= V 53. inre raden: ----- IS ABIMUS EIUS EST MORTEM TIMERE -- AD CHRISTUM NOLIT IRE ANNO 1649 MARTIJ 71 HOSPES SUM MUNDI SED CIVIS ET INCOLA ClELIj. JlOAITEIV1A NOSTRUM IN ClELO ES[T - -] Phil. 3 v. 20. VITA EST LABYRINTHUS -- MINA. Nicolaus Bozaei efterträdare som kyrkoherde och prost i Nordingrå blev hans son Christian Nie. Bozaeus, vilken på grund av faderns sjuk­ lighet redan år 1672 fick överta pastoratet, trots att fadern levde till år 1674. Redan tidigare, år 1668, hade han övertagit befattningen som kontraktsprost. Även dennes gravmonument har kunnat identifieras. Det

1 Det inom parentes satta är fullständigat av förf. 2 Citatet är hämtat ur Psaltaren: psalm 31, v. 16. 3 Hämtat ur Jobs bok 14 kap., v. 5. GRAVSTENAR I NORDINGRÅ 45 består aven stor rektangulär' häll~~~~~rå ',ka:tI Den tredje sten, som med säkerhet kunnat identifieras, är' monumentet över magister Hans Omnberg, född inom församlingen i Ornne by och sqntill en bonde därstädes. Omnberg, som tjänstgjort i Maria för• samling i Stockholm och varit lektor' och rektor vid Härnösands gymna­ sium, blev år 1710 kyrkoherde i Nordingrå, där han stannade till sin död, år 1732. Han var ävenledes kontraktsprost över södra Ångerman­ land. Hans gravmonument utgöres aven större rektangulär kalkstens­ häll, svårt skadad och med nedre partiet delvis förlorat. :Runt kanten löper en ram med inskrift i dubbla rader och hörnornament i form av musslor. Stenens mittparti upptages av stående ovalt fält omgivet av eklövskrans och bärande följande inskrift: MAG JOHANNES OMN­ BERG PAST NORDINGRA ET ANGERM MERID PR/EP CUM UXORE HONESTIS MATRONA GERTRUDH OLAVI PILlA HILLER'. Under det ovala fältet läses följande: K TEXTE [---- PA]ULI EPISTEL TILL DE RO[MARE CAP. V]III V. 38 lAG ÄR WIS[S THER PÅ A]T HWARCEN DöD ELLR [LIF K]AN SKILIA MIG IFRÅ [GUDS KÄ]RLEK SOM ÄR I CHR[ISTO JESU VA]ROM [HERRA] Ramens inskrift är på grund av den starka nötningen till stora delar otydbar. Å överstycket står: OSSA [S]UIS OMNBERG [FIN)tTIS.

1 Johannes Omnbergs hustru valr dotter till konsistorienotarien 01. Hiller i Stock­ holm och änka efter lektor Martin Djupedius i Härnösand. 46 LENNART BJöRKQUIST

Gravsten över prosten Hans Omnberg

CANA DIEBUS HOC SUBTER TUMULO FES[SAQUE] MEMBRA LEVAT och därunder: HUMUS [HOMO] OMNIS GEN. CAP. III. V 19 1 A ramens högra sida läses: ANTISTES REQUIEM PARVE HOC S----- IMAGNUS QUEM MAJOR -- -, å understycket: VITA FUlT NA ----R CANDIDA -- RTUSI RARA NEC IN ----- EDA VIRIS samt å vänstra sidan: -----­ PROBUS ATQUE IN ORE DISERTUSI --- [C]OELO NOMEN ET ORBE TUUM. Dessa äro de stenar som med säkerhet kunnat identifieras. Av de fyra återstående är en fulllmmligt oidentifierbar. Det är, märkvärdigt nog, den enda sten, som icke är sönderslagen, men i gengäld är den syn­ nerligen illa åtgången genom nötning. Mittpartiet upptages av stående ovalt fält, omgivet av bladkrans. Runt kanten löper en ram med inskrift och hörnrundlar. De senare upptagas av i relief utförda dödsemblem - upptill änglahuvuden och nedtill timglas och dödskalle. Texten är bortnött med undantag för ramens vänstra sida. Här står: "SET TINA

1 Jfr Bygden anf. arb., sid. 324. GRAVSTENAR I NORDfNGRÄ 47 SALIGHET LUC 2". Inskriften utgör en del av Simeons lovsång i templet: "Herre nu låter tu tin tienare fara i frid efter som tu sagt hafwer, ty min ögon hafwa set tina salighet". För identifieringen av de trenne återstående gravstenarna finnas vissa hållpunkter. Dock vill jag förutskicka den anmärkningen, att de för• klaringsförsök, som här komma att göras, endast böra tagas för vad de äro, nämligen mera eller mindre sannolika gissningar. Som jaJg redan :i det föregående nämnt, visade sig materialet i en av gravstenarna vara sandsten. Den är till utförandet den enklaste av dem alla men därjämte en bland de bäst bibehållna. Till formen är den något oregelbunden, smalare nedtill än upptill. Den kantas aven enkel ristad ram med hörnrundlar utan inskrifter eller ornament. Mittpartiet upptages av initialer och tecken: överst Kristusmonogram, därunder kors flankerat av bokstäverna: IB S, under korset G, och ANNO 1633 ISaJmt längst ned ett tecken, liknande ett bomärke. Denna sten har jag antagit vara monumentet över Nicolaus Bozaei företrädare, mag.ister Petrus Er. Gestrinius, son av rektorn Erik Nilsson Gestrinius i Gävle och kyrko­ herde och prost i Nordingrå 1625-1632. Härför talar dels årtalet 1633, clels bokstaven "G" under korset. Svårare att förklara äro väl bok­ stäverna IB S. De förefalla närmast som initialer till ett namn och möjligt är, att stenen är rest över någon annan bemärkt person i socknen, varpå i så fall även det bomärkeIliknande tecknet skulle kunna tyda. Den sjätte stenen är av grå kalksten med ganska kraftigt vittrad yta. Den är sönderslagen i ett flertal bitar, varav en del saknas. Stenen kantas aven enkel ram med korsblommor i hörnen, och mittpartiet upp­ tages av liggande ovalt fält, omgivet av lagerkrans. Ovanför detta står: O WANDRING MAN SKÅDA OCH BET --- BEWARA WÄL --- EXEMPLET --- SÅ DöR TU? --- K? -- 21 APRIL. Å det ovala fältet, som till största delen saknas, kan urskiljas: ----- PO --- ~ -I NORDINGERAD. Här har man som ledtrådar datumuppgiften 21 april samt ---- PO --­ i Nordingerad - -, varav bokstäverna PO tydligen utgöra en del av ordet prrepositus. Av de präster, som här kupna kamma i fråga finnes ,endast en, som avlidit i april månad, nämligen prosten Michael Petr. Ström, kyrkoherde i Nordingrå 1688-1709. Han avlecli vis­ serlig1en den 24 i nämnda månad, men som jag nyss nämnde är stenens yta starkt viUrad, varför det .icke är otänkbart,att i stället för siffran 1 ursprungligen stått 4. Av de sju gravstenarna återstår nu endast en. Den är relativt hel, men inskriften är otydbar, så när som på några enstaka ordfragment. Stenen är av grå kalksten och kantad av enkel bård med tvärgående refflor. På det planslipade mittfäHet kan urskiljas: ------48 LENNART BJöRKQUIST DOC- - --- ST ----- DO(CT?) -- -. I detta fall är identifieringen ännu svårare och vanskHgare. De tvenne fragmenten DOC och DO(CT?) har jag gissningsvis tänkt mig härröra från orden docent resp. doktor, vilket i så fall skulle passa in på kyrkoherden Lars Ralffiström, ur vilkUppsala, lektor ooh rektor i Härnösand innan han år 1760 blev kyrkoherde i Nordingrå. Här stannade han till sin död år 1778. Härmed har jag avslutat beskrivningen av de från gamla kyrkan här• stammande gravmonument, som vid mitt besök i Nordingrå voro till finnandes, och samtidigt även fått tillfälle att nämna något om de präster som vilat under dem. Av 1600- och 1700-talets kyrkoherdar i socknen återstå nu endast fem, nämligen: Petrus Er. Gestrini företrädare Olaus Martini, kyrkoherde 1595-1625, magister Johan Huss, kyrkoherde 1709, magister Olof Kenzelius, kyrkoherde 1733-1753, doktor Olof Omn­ berg, kyrkoherde 1756-1757 samt magister Bengt Zimmerman, kyrko­ herde 1780-1807. Under den sistnämndes efterträdare, doktor Abr. Renström, byggdes den nya kyrkan. Huruvida alla dessa haft sina grav­ monument i Nordingrå gamla kyrka är ovisst. En, som här bör kunna lämnas ur räkningen, är magister Joh. Huss, vilken, ehuru utnämnd kyr­ koherde, efter vad det synes, aldrig tillträtt tjänsten. Han utnämndes i november 1709 men tycks ha avlidit strax efter utnämningen. Redan år 1710 finna vi nämligen magister Hans Omnberg som kyrkoherde i församlingen. Likaledes torde man kunna antaga, att magister Zimmer­ man, vilken avled år 1807 icke långt före kyrkans raserande; knappaSt haft någon gravsten här. Om man undantager den ovannämnda oiden­ tifierbara stenen, vilken väl rimligtv,js även den är gravmonument över någon av socknens kyrkoherdar, ha inte ens något fragment av de fem sistnämndas gravstenar anträffats. Troligen ha dessa - i den mån de ens existerat - vid den gamla kyrkans raserande slagits sönder och förkommit, eller också använts som material i den nya kyrkans väggar.

Lennart Björkquist.