Anders Hagfeldt Installeras I Sitt Ämbete Av Företrädaren I Detsamma Eva Åkesson

ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande Uppsala universitet B. INBJUDNINGAR, 194 Redaktör: Per Ström Biträdande redaktör: Carl Frängsmyr Layout: Grafisk service, Uppsala universitet

ISSN 0566-3091 ISBN 978-91-513-1065-7

Tryckt i Sverige av DanagårdLiTHO AB, Ödeshög 2020 INBJUDAN till den offentliga högtidlighet vid vilken Uppsala universitets nye rektor Anders Hagfeldt installeras i sitt ämbete av företrädaren i detsamma Eva Åkesson

Innehåll

Inbjudan, av Rector magnifica Eva Åkesson 7

I ledningen för Uppsala universitet 2012–2020, av Eva Åkesson 9

Rektorat och rektorsskiften vid Uppsala universitet – en historisk överblick 17

Korta biografiska data om avgående Rector magnifica Eva Åkesson och tillträdande Rector magnificus Anders Hagfeldt 27

Rectores magnifici vid Uppsala universitet. En sammanställning av Torgny Nevéus 31

Plan över Uppsala universitets aula 40

Rektors inbjudan

Härmed har jag äran att inbjuda till den högtidlighet som traditionen vid Upp- sala universitet bjuder skall hållas vid ett rektorsskifte. Enligt ett ceremoniel, i stort sett likartat sedan 1600-talet, installerar den avgående rektorn sin ef- terträdare och överlämnar i den högtidliga ritens symboliska former rekto- ratets befogenheter och ansvar till vederbörande. Till denna inbjudan fogas, liksom vid tidigare rektorsombyten, en historik som beskriver högtidlighetens historia, innebörd och enskilda moment. Här publiceras också en – så långt detta är möjligt – fullständig series rectorum academiae regiae upsaliensis allt- sedan 1600-talet. Jag har i denna skrift tillåtit mig att under rubriken ”I ledningen för Uppsala universitet 2012–2020” försöka förmedla vad jag bedömt vara viktiga föränd- ringar och huvudlinjer sedan förra rektorsskiftet. Uppsatsen är till del präglad av mitt eget – och prorektors – perspektiv på universitetets utveckling under perioden. Det är med största tillförsikt jag önskar min efterträdare, professor Anders Hagfeldt, lycka till med uppgiften att leda Uppsala universitet som dess främste företrädare under de närmaste åren. Han blir universitetets tjugonde valda rektor sedan 1877. Att vara rektor för Uppsala universitet innebär ett både krävande och kravfyllt ansvar men är även en mycket berikande, sti- mulerande och glädjefylld uppgift. Professor Hagfeldt är genom sin tidigare erfarenhet av ledningsuppdrag vid Uppsala universitet och sedermera vid École Polytechnique Fédérale de Lausanne, av styrelsearbete i ett flertal olika

7 organisationer och förtroendeuppdrag inom bland annat Vetenskapsrådet väl skickad att utföra uppdraget. Rektorsinstallationen äger rum fredagen den 18 december 2020. Därvid kommer jag traditionsenligt att först hålla en föreläsning med titeln: Om tid – att mäta ett ögonblick. Alla vetenskapens idkare, vårdare, gynnare och vänner inbjudes till att via universitetets hemsida digitalt ta del av högtidligheten, som äger rum i universitetets aula och tar sin början klockan 15.15. På grund av den rådande pandemin och tillhörande restriktioner kan närvaro i aulan tyvärr endast beredas de direkt inblandade. Den begränsade processionen med de vidtalade forme- ras på galleriet ovanför högra trappan (vid Lärosal IX) senast kl. 15.05. Klädsel för deltagare i processionen är högtidsdräkt; frack med svart väst/hellång klänning. Dekorationer i original eller som miniatyr. Doktorshatt medföres ej. En särskild inbjudan att deltaga i/digitalt följa denna installationsakt har jag härmed äran att rikta till mina företrädare i ämbetet, professorerna Stig Strömholm, Bo Sundqvist och Anders Hallberg, till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Anna Ekström, statsrådet, ministern för högre Utbild- ning och forskning, Matilda Ernkrans, ärkebiskopen i Uppsala Antje Jackelén, landshövdingen i Uppsala län Göran Enander, generaldirektören för Univer- sitetskanslersämbetet, professor Anders Söderholm, konsistoriets ordförande Anne Ramberg, rektorn vid Sveriges lantbruksuniversitet Maria Knutson Wedel, förutvarande innehavare av ämbetena som ärkebiskop i Uppsala, chef för Utbildningsdepartementet, universitetskansler och landshövding i Upp- sala län samt cheferna och företrädarna för de myndigheter, förband, styrelser och organ med vilka universitetet samarbetar och upprätthåller kontakter.

Uppsala, i november 2020

Eva Åkesson

8 I ledningen för Uppsala universitet 2012–2020

Av Eva Åkesson

Rektorsskiftesceremonin utgör en påminnelse om att innehavaren av detta ämbete utgör en länk i en lång kedja. Den nittonde valda rektorn sedan systemet infördes vid Uppsala universitet 1876 skall överlämna rektorsämbetet till sin efterträdare: Anders Hagfeldt. Samtidigt lämnar Anders Malmberg, som varit universitetets prorektor under hela rektorsperioden, sitt uppdrag vidare till Coco Norén. Tillsammans har vi, avgående rektor och prorektor, verkat i nära samarbete inom ledningen för universitetet, vilket avspeglas nedan i de förekommande pluralformerna ”vi” och ”oss”. Många av universitetsledningens strategiska priorieringar under de gångna nio åren sammanfattas i universitetens Mål och strategier, vilka fastställdes av konsistoriet 2019. Detta dokument utgör en del av det arv vi överlämnar till den nya ledningen. Det pågår ett intensivt arbete inom vetenskapsområden, fakulteter och stödenheter för att konkretisera mål och utforma strategier knutna till de utvecklingsmål vi gemensamt identifierat och fastställt för universitets utveckling. Fem strategiska prioriteringar skapar förutsättningar för att universitetet skall nå sitt övergripande mål att bedriva utbildning och forskning av högsta kvalitet och relevans. Kvalitet Min företrädare framhöll att Uppsala universitet har en tradition av förnyelse. Vi har fortsatt i den andan genom att förvalta och vidareutveckla det som var vår morgongåva. Kvalitet och Förnyelse, KoF11, var just avslutad när vi tillträdde och gav en god bild av läget inom universitetets många forskningsområden.

9 När vi skulle göra en tredje stor forskningsutvärdering valde vi en något an- nan ansats. I stället för att ”sätta betyg” på forskningskvaliteten som sådan undersökte vi hur väl våra forskningsmiljöer fungerar när det gäller att driva kvalitetsutveckling och förnyelse. Till vår hjälp hade vi omkring 130 externa kolleger. Universitetets miljöer fick beröm i många avseenden, men det gavs också många viktiga råd om att vidareutveckla karriärsystem, rekryterings- processer, seminariekultur, individuell återkoppling på forskningsprestationer och inte minst om att utveckla fora på institutionsnivå för att driva en fram- tidsinriktad forskningsstrategisk diskussion. Inom utbildningen ärvde vi KrUUT-projektet – Kreativ utbildningsut- veckling – som vi på olika sätt kunnat bygga vidare på i satsningar på aktiv studentmedverkan och, längre fram, dagens system med systematiska utbild- ningsutvärderingar. Just nu prövas om vårt arbete med utbildningskvalitet är tillräckligt systematiskt och väl fungerande i en så kallad lärosätesgranskning i UKÄ:s regi. En självvärdering har tagits fram som grund för den granskning som genomförs av en extern panel under 2021. Det är en ovärderlig del av Uppsala universitets kvalitetsarbete att på detta sätt kunna involvera externa kritiska vänner. År 2019 etablerades International Advisory Board för stöd till och dialog med universitetsledningen. Internationalisering Uppsala universitet skall var öppet mot världen och den som kommer till oss skall här möta världen; kunskap känner inga gränser. Allt fler medarbetare och studenter har internationell bakgrund och internationella erfarenheter. Många språk förekommer och denna mångfald berikar vårt universitet. I dag är närmare hälften av alla nya doktorander födda utomlands och antalet utomeuropeiska studenter har ökat kraftigt sedan den dramatiska nedgången vid införandet av studieavgifter för snart tio år sedan. Många nya master- program har startats; några kandidatprogram ges numera på engelska. Vi har antagit en språkpolicy för att hantera parallellspråkighet och lagt större fokus på internationalisering som en integrerad verksamhet vilken berör alla. Inte minst har det teknisk-naturvetenskapliga området gjort tydliga satsningar på

10 utbildningsförnyelse och internationalisering de senaste åren. Under 2020 har de internationella utbytena minskat dramatiskt när världen stängt ner under pandemin. Vi hoppas att studentutbytena ökar igen, eftersom internationella erfarenheter är viktiga. Vi har i flera sammanhang sagt att Erasmusprogram- met är ett fredsprojekt och kanske det viktigaste vi kan ge våra barn och barnbarn för en trygg framtid. Uppsala universitets engagemang i olika nätverk och partnerskap har för- valtats och utvecklats. U4-nätverket med universiteten i Göttingen, Ghent och Gronningen har tjänat oss väl under åren. U4 blev U4Society när Tartu universitet kom med 2018. Nätverket utgjorde sedan basen för ENLIGHT- projektet och vårt engagemang inom initiativet European Universities. Pro- jektet startar 2021 och skall pågå under tre år. Uppsala var med och skapade the Guild of European Research-Intensive Universities 2016. Nätverket består i dag av tjugo universitet och ger oss en ovärderlig arena för påverkansarbete i Bryssel och nära samarbete med många europeiska universitet. Andra samarbeten som burit frukt är SANORD, Southern African–Nordic Centre, med drygt 20 universitet i Norden och södra Afrika som medlem- mar. Nätverket blev en viktig språngbräda till Erasmusprojekt och det stora strategiska projektet SASUF med Uppsala universitet som koordinator. Andra liknande arenor har varit MIRAI, med japanska universitet, och CALIE, där fyra svenska universitet – Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala – samarbetar runt utbildningsförnyelse med tre universitet på amerikanska västkus- ten: Stanford, Berkeley och University of Washington i Seattle. Infrastruktur Frågor rörande forskningsinfrastruktur har med tiden blivit allt viktigare och hamnat tydligare i fokus. Uppsala universitet ansvarar för flera nationella forskningsinfrastrukturer och deltar i många andra. Vi axlar ett stort ansvar inom detta område, större än vad många är medvetna om. Inom denna sek- tor har omfattande arbete nedlagts i syfte att förbättra samarbetet mellan lärosäten, till exempel avseende prioriteringsprocesserna. Goda resultat har

11 redan uppnåtts men mer finns att uträtta. För närvarande arbetar en statlig utredning, vilken nästa år skall framlägga förslag om organisations- och finan- sieringsformer för nationella forskningsinfrastrukturer. Låt oss samtidigt inte glömma vikten av ”vanlig” infrastruktur, ändamåls- enliga lokaler och inte minst bibliotek i världsklass. Utvecklingsplan 2050 kom till när Segerstedthuset stod klart. Denna mark reserverades redan på 1800-talet för universitetets expansion. Hur planerar vi i dag för universitetets fysiska och rumsliga utveckling på lång sikt? Detta inspirerade oss till projektet Utvecklingsplan 2050, som belyser och analyserar dessa frågor i ett tret- tioårigt perspektiv. Vi har tagit det första spadtaget för Ångströmlaboratoriets nästa etapp och invigt hus 9. Projektet skall vara slutfört 2022. Humanistiska teatern har överträffat våra förväntningar som mötesplats, Carolina Rediviva har renoverats och nya bostäder för gästforskare och studenter har invigts. Under Universitetshusets nödvändiga renovering 2016–17 förlades besök och representation under halvtannat år till Walmstedtska gården. Kompetensförsörjning och karriärsystem Vår strävan var från början att eliminera utbildningsbidragen och i stället skapa fler anställningar för doktorander. Ett viktigt steg i denna riktning var en ansökan för den europeiska ackrediteringen Charter and Code. Vi uppmärk- sammade även prefektrollen, karriärvägar, pedagogisk meritering och forska- ranställningarna. För närvarande revideras universitetets anställningsordning. Antalet anställda har ökat med mer än 2 000 personer under rektorsperioden och andelen professorer som är kvinnor ökar sakta, men trots allt ganska sta- digt, med en procentenhet per år. Det är avgörande för framtiden att universitetet är en attraktiv arbetsgivare, varför vi har drivit frågan i nuvarande Mål och strategier och inom projektet som rör kompetensförsörjning. Vi har av- skaffat professorsprogrammen och strävat efter att skapa en helhetssyn inom vetenskapsområden, fakulteter och institutioner rörande frågor om strategisk kompetensförsörjning, inklusive meriteringsanställningar och dimensionering av forskarutbildningen. I dag finns flera vägar att bli professor: genom be fordran, genom rekrytering eller – mer sällsynt – genom kallelse.

12 Gränsöverskridande samverkan Vi gläds över de initiativ som vetenskapsområdena och fakulteterna har tagit gemensamt under de senaste åren. Uppsala universitet skall nyttja bredden som sin styrka att kraftsamla för att kunna bidra till en bättre värld. Listan på projekt, initiativ och gemensamma satsningar kan göras lång och berör områ- den som rasism (CEMFOR), kvinnors psykiska hälsa (WomHer), antibiotika- resistens (UAC), artificiell intelligens (AI for research), kultur och samhälle (Circus) och naturligtvis hållbar utveckling (UUSI, forskarskola på Campus Gotland). I flertalet av dessa satsningar är samverkan med andra aktörer i samhälle och näringsliv centrala inslag. Vi har även etablerat och utvecklat formerna för strategiska partnerskap och samverkansavtal på universitetsövergripande nivå, med Hitachi ABB Power Grid, NCC, Uppsala kommun och Region Gotland. Campus Gotland Samgåendet med Högskolan på Gotland och att Campus Gotland blivit en del av Uppsala universitet har varit en spännande utvecklingsprocess under rektorsperioden. Målet att öka antalet studenter på campus i Visby till 1 500 har väglett arbetet, många nya utbildningar har startats och det är i dag Upp- sala universitets mest internationella campus. Satsningar på forskning och inte minst den nya forskarskolan inom hållbar utveckling stärker miljön ytterligare. Det var modigt av högskolan att som Sveriges yngsta lärosäte vända sig till det äldsta universitetet med en förfrågan om samgående. Det var ett stort ansvar som lades i våra händer att vårda och utveckla miljön på Gotland till en sådan för fullvärdig utbildning och forskning. Det var ett stort arbete som inte blivit så framgångsrikt om det inte funnits samgåendemedel, regionalt stöd och framför allt alla de medarbetare på Gotland, och även i Uppsala, som blev besjälade av detta projekt. Uppsala universitets medverkan och engagemang i Almedalsveckan blev allt större efter samgåendet 2013. Med eget campus all- deles intill Almedalsparken har universitetet kunnat bidra med ett femtiotal seminarier om viktiga och aktuella frågor.

13 Ceremonier Högtider och akademiska ceremonier måste nämnas i samband med tradition av förnyelse. Ibland har vi litet skämtsamt sagt att det alltid finns något att fira vid universitetet. Nationsobligatoriet och ridinstitutionen har fyllt 350 år, universitetsbiblioteket och Gustavianum fyller snart fyrahundra år. Vi har genomfört sjutton promotioner och åtta professorsinstallationer samt med- aljutdelningar och ceremonier i anslutning till besök av bland andra vårt eget kungahus, främmande statschefer och statsråd och internationella delegatio- ner samt Nobelpristagarna år efter år. Forsränningen under Sista april 2013 är ett bestående minne hos oss som färdades nedför Fyrisån i universitetets flotte. Studenter Till en universitetslednings mest glädjefyllda uppdrag hör att välkomna nya studenter; att få möta recentiorerna varje ny termin, känna deras förhopp- ningar och nervositet, att få träffa dem som rest tvärs över jordklotet till just Uppsala eller Visby för att förverkliga sina drömmar. Det är en förmån att få arbeta tillsammans med engagerade studentrepresentanter i ledningsråd, konsistoriet och studentsamverkan. Studentinflytande och studentmedverkan är centrala för universitetets utveckling. Efter borttagandet av obligatoriet har kårerna blivit fler och både kårer och nationer har arbetat för att engagera studenter för att hålla igång verksamheten. Studenterna har agerat föredöm- ligt ansvarsfullt under den pågående pandemin, inte minst under Sista april detta år. Autonomi och rådighet I Sverige är högre utbildning och forskning i mycket hög grad statligt styrda och finansierade, vilket i det stora hela är en väl fungerande ordning. Icke desto mindre skulle svenska universitet behöva större autonomi, rådighet och handlingsfrihet för att på bästa sätt kunna fungera med den självständighet och handlingskraft som behövs till att utföra deras samhällsuppdrag på allra bästa sätt. Av samma skäl är det viktigt för ett självständigt lärosäte att kunna bredda sin finansiella bas på olika sätt. Fler stipendier för internationella

14 studenter vore till nytta och privata insatser inom forskningsfinansiering kan möjliggöra riktade insatser, vilka eljest kan vara svåra att bringa å väga. Upp- sala universitet har många vänner som bidrar med ovärderligt stöd, för vilket vi uttrycker vår djupa tacksamhet. Universitetet arbetar sedan några år systematiskt med att skapa relationer och strukturer för ett ökat inflöde av donationsmedel. Kontakterna med våra alumner har likaså stärkts genom fortsatt arbete. Tack! Det har varit en spännande tid att som rektor, och med Anders Malmberg som prorektor, få leda Uppsala universitet i en tid av kraftig expansion, sär- skilt på forskningssidan. De insatser och initiativ som ovan lyfts fram utgör resultat av många personers insatser. Vi har inte nämnt enskilda personer, men våra företrädare som rektor och prorektor, i både ett och flera led, har lagt grunden för många av de frågor vi arbetat vidare med. Vicerektorerna och deras ställföreträdare har företrätt sina respektive vetenskapsområden och gjort stora insatser i ledningen av universitetsövergripande projekt. Detsamma gäl- ler rektorsråd och andra projektledare. Universitetsledningen vill framföra sitt djupt kända tack till alla dem som, tillsammans med oss, har strävat efter att Alma mater – genom att tillhanda- hålla utbildning och forskning av högsta kvalitet och relevans – även framde- les skall bidra till en bättre värld. Nu är det er tur att ta över, Anders Hagfeldt som rektor och Coco Norén som prorektor. Vi önskar er all lycka och välgång.

15 Riksrådets privilegiebrev för inrättandet av Uppsala universitet utfärdat i Strängnäs i början av juli 1477 och avfattat på svenska. Privilegiebrevet är beseglat med ”Riksklämman”, riksrådets sigill med Sankt Eriks bild. Här omtalas för första gången rektors ämbete, innehavarens befogenheter och skyldigheter. Foto: Kurt Eriksson, Riksarkivet. Rektorat och rektorsskiften vid Uppsala universitet – en historisk överblick

Termen rektor återfinns redan i det på svenska avfattade privilegiebrev, som riksrådet utfärdade för Uppsala universitet den 2 juli 1477. Där står att denne skall vara domare vid lärosätet i alla ärenden, ”kirkiones ingeld och jorda trätto” undantagna. Men i övrigt är det osäkert vad ämbetet egentligen då innebar. Ordet rektor förekommer nämligen ytterligare i de källor som berör vårt medeltida universitet bara en gång; det är i början av 1500-talet. Titeln har sålunda använts, men ingen av dess innehavare från denna första tid är känd till namnet. Den ledande personligheten vid det äldsta universitetet var Jakob Ulvsson, ärkebiskop och kansler. Han avgick 1515, således vid en tid- punkt då lärosätets nedgångsperiod säkerligen hade börjat. När universitetet återupplivades på 1590-talet förekommer under benäm- ningen rektor en stockholmare, Ericus Jacobi Skinnerus. Han hade tidigare varit verksam vid det kollegium som Johan III på 1580-talet inrättat i huvud- staden. Magister Ericus har bland annat gått till hävderna som organisatören av den högtidlighet i april 1595, varvid man tog den gamla domkapitelsbygg- naden söder om katedralen i bruk som universitetshus. Efter hertig Carl (IX) fick den namnet Academia Carolina. En månad tidigare, den 15 mars 1595, hade hertigen och rådet förnyat universitetets privilegier.

Anmärkning: Denna historik har från början författats av den i år bortgångne för utvarande redaktören och akademiintendenten, docent Torgny Nevéus, och har under dennes namn ingått i inbjudningsskrifter till rektorsskiftet 2006 och, i uppda- terad version, 2011. Texten har här redigerats på nytt och delvis kompletterats av nuvarande redaktören Per Ström.

17 Tiden närmast efter återupprättandet var i flera avseenden besvärlig för universitetet. Forskarna har funnit det svårt att fastställa vilka skyldigheter och rättigheter rektoratet innefattade i början av 1600-talet. Att Laurentius Paulinus Gothus varit en stark man, ehuru formellt inte rektor, är dock tyd- ligt. För att ge symbolisk stadga åt universitetet arrangerade han den första promotionen, i januari år 1600. Men lärosätet kom under det följande decen- niet att lida dels av en viss misstro från Carl IX:s sida, dels av de häftiga, ofta omskrivna inre striderna omkring 1610, med de tre Johannes, nämligen Rudbeckius, Messenius och Raumannus, som huvudagerande. Universitetet saknade onekligen en fast och erkänd ledning. Så kom Gustaf II Adolfs tid. Talande är lärdomshistorikern Sten Lindroths bedömning av det som då skedde: ”Under knappt ett årtionde förvandlades Uppsala universitet från en obetydlig avkroksakademi till ett lärosäte av god europeisk klass.” Fasta ekonomiska grundvalar för verksamheten inrättas, en kansler utnämns (Johan Skytte 1622) och konstitutioner fastställs 1626. I dessa finns också stadganden om tillsättandet av rektor. Valet av rektor för höstter- minen skulle ske omkring 24 maj och den nye insättas i sitt ämbete en vecka före midsommar. För vårterminen ägde valet rum omkring 22 november och installationen före Tomasdagen, således 21 december. Av den nedan bifogade förteckningen över universitetets rektorer framgår att tre professorer under samma kalenderår kunde inneha ämbetet. Såväl anciennitetsprincipen som rotation efter fakulteter skulle gälla, men samtidigt kunde dessa regler – om särskilda skäl förelåg – åsidosättas. Trots allt medförde dock bestämmelserna en viss fasthet i ledningen, och såväl Claes Annerstedt som Henrik Schück fann det lämpligt att börja rek- torslängden för Uppsala universitet med år 1626. En krumelur i marginalen är de ibland förekommande utnämningarna av rector illustris. Studentynglingar ur den allra högsta aristokratin kunde få denna hedersbetygelse av konsistoriet och i sådana fall kom den ”riktige” rektorn formellt att fungera som prorektor. Knappt sjuttonårig bevisades Magnus Gabriel De la Gardie denna ära år 1639; i just hans fall kan det emellertid sägas att han synnerligen väl lönade sitt universitet för utnämningen. Det roterande systemet med mycket korta äm- betsperioder medförde att rektorslistan för de kommande dryga två århundra-

18 Handskrift av 1655 års konstitutioner stadfästa av Carl X Gustaf. dena omfattar flertalet innehavare av lärostolar vid akademin. Det var snarast anmärkningsvärt om en professor, verksam i ämbetet under längre tid, inte hade varit rektor. Ordningen innebar också att uppdraget som universitetets ledare kunde återkomma. Linné var således rektor tre gånger och Geijer fyra. Andra, av eftervärlden knappast längre ihågkomna professorer, var rektorer i ännu flera omgångar. Det skall kraftigt understrykas att begreppetrector magnificus alls inte i gångna tider hade den innebörd som det fått efter 1877. Från 1840 vidtogs den förändringen att ämbetet skulle innehas ett läsår i stället för en termin. Filosofen Carl Yngve Sahlin blev den förste verkligt valde rektorn vid Upp- sala universitet. Det skall dock nämnas att han, medan den gamla ordningen ännu gällde, redan innehaft posten läsåret 1876–77. Den 1 januari detta år trädde emellertid nya statuter i kraft. Alla rektorer från 1877 har alltså be- klätt sina ämbeten genom ett förtroende från universitetets och myndigheter- nas sida, inte på grundval av några rotations- och anciennitetsprinciper. Från början gällde tvåårsperioder, men detta har senare ändrats. Tidigast tillsatte konsistoriet rektor, varefter rätten att utnämna övergick till den akademiska församlingen. Här är emellertid inte plats att detaljerat gå in på förändringarna rörande valperioder och valkorporationer under senare tid. Närmare besked om detta ges i Roland Edwardsson, Rektorsval vid Uppsala universitet under 30 år (2005). De valda rektorerna vid Uppsala universitet är sammanlagt tjugo till antalet med nytillträdande Anders Hagfeldt inräknad. Torgny Segerstedt har rekordet i fråga om ämbetstid, nämligen tjugotre år. Carl Yngve Sahlin och Henrik Schück satt vardera tretton år, och därnäst kommer Martin Holmdahl med elva. Den kortaste ämbetstiden, ett år, hade Otto Lagercrantz. Men under denna sin rektorsperiod fick han hösten 1932 ansvara för den stora Gustaf Adolfs-festen med Rikssalens invigning, vilket var en viktig händelse i universitetets historia. Oscar Alin hann endast bekläda ämbetet under halvtannat år; han avled under sin ämbetstid nyårsafton 1900. Till följd härav installera- des inte hans efterträdare Olof Hammarsten på sedvanligt sätt.

20 Någon form av ceremoni vid installation av ny rektor har eljest förekommit så länge ämbetet funnits vid vårt universitet. Stig Strömholm påminde hösten 1997 i sin installationsinbjudan om att rektorsskiftet här i långt högre grad än vid något annat svenskt lärosäte behållit sina högtidliga former. Lokal för ceremonin var ända fram till 1853 domkyrkan. Därefter användes Gustavia- nums stora sal intill dess att 1887 det nya universitetshuset kunde tas i bruk. Höjdpunkten i en ceremoni av detta slag är självklart överlämnandet av insignierna från den avgående till den tillträdande; mera härom nedan. Den kyrkliga ramen gav långt fram i tiden akten en prägel av gudstjänst, avslutad med bön. Den från början huvudsakligen sakrala musiken har senare ersatts av mera världslig sådan, utförd av Kungl. Akademiska kapellet och Allmänna Sången. Regeln har alltid varit att den avgående rektorn skulle hålla ett an- förande. Under tidigare skeden hade detta tal en klart retorisk prägel för att senare anta formen av en föreläsning över ett självvalt ämne inom vederböran- des vetenskapsområde. Några exempel kan ges. Den 19 september 1997 före- läste Stig Strömholm över ämnet ”Universitetens avtal – rättshandlingar eller programförklaringar?” Hans efterträdare Bo Sundqvist höll, då han frånträdde rektoratet den 22 september 2006 ett personligt anförande om ”Naturvetaren som hembygdsforskare”. Eva Åkssons företrädare Anders Hallberg föreläste den 16 december 2011 över ämnet ”Finns läkemedel mot svåra infektioner om 20 år?” Med hänsyn till att det i forna dagar sällan var helt klarlagt vem som skulle bekosta representationsmåltiderna i samband med de ofta förekommande rektorsskiftena, har problemen kring mat och dryck satt djupa spår i käll materialet. Henrik Schück dröjer i sin utmärkta inbjudningsskrift från 1918 gärna vid exempel från denna sfär. På samma sätt som när det i gången tid gällde promotionsmiddagarna kan man här spåra en konflikt med tre kompo- nenter. För det första finns hos arrangören en önskan att höja tillställningens status genom så praktfulla och yppiga måltider som möjligt. För det andra har den som bekostar ceremonien en naturlig önskan att hålla nere kostnaderna. För det tredje ingriper myndigheterna med en viss – låt vara halvhjärtad – återhållande kraft av maktpolitiska och moralistiska skäl. Ett exempel på det sistnämnda ger ett konsistorieprotokoll från 1649 av vilket framgår att en

21 överenskommelse mellan universitetet och Uppsala stad i detalj reglerade till exempel hur många orrar som fick användas vid rektorsskiften och bröllop. Där står också: ”Allt konfektsocker efter måltid är förbjudet och marsipan, bakat eller eljest, item struvor. Men mandel, fikon och frukt äro tillåtna, nöt- ter, klenäter, pomeranser och citroner.” Alla dessa problem kring måltiderna eller ”rektorsölen”, som de ofta kallades, får en särskild belysning, med tanke på att en professor vid denna tid bara var rektor en termin. Vid rektorsskiftet överlämnar enligt åldrig sed och under ceremoniella former den avgående rektorn till sin efterträdare följande insignier eller symboliska föremål: spirorna, sigillet, nycklarna, konstitutionerna, matrikeln och rektorskedjan. Något skall här slutligen i korthet nämnas om dessa symboler. Deras innebörd uttolkas vid överlämnandet för installandus av hans företrä- dare. Spirorna förekommer vid Uppsala universitet inte blott vid rektorsskiften utan också vid andra akademiska högtidligheter av rang såsom doktorspromo- tioner och professorsinstallationer. De bärs därvid av två cursorer omedelbart före rektor och kan sägas vara dennes värdighetstecken. – Längst fram i processionen går pedellen med staven, vilken inte tillhör rektors insignier utan är vaktchefens befälstecken. – Spiror har av ålder betecknat makt att regera, föra befäl eller döma. Den äldre av de båda silverspirorna fanns med största san- nolikhet redan vid den ovan nämnda promotionen år 1600, den andra tillkom något år senare. Spiror var sedan medeltiden vanliga i universitetssamman- hang och sådana tillverkades därför också åt akademierna i Dorpat, Åbo och Lund, varefter dessa inrättades efter Uppsalas förebild. Sigillet har inskriften ”Gratiæ veritas naturæ”, vilket (fritt översatt) betyder: ”Sanning genom (Guds) nåd och naturen”. Bildframställningen visar, i det övre fältet nådens strålglans som utgår från gudsnamnet och vilken i det nedre fältet omstrålar vad som förefaller vara en jordglob men som av Ulf Göranson övertygande visats avse en armillarsfär, alltså världsalltet. Det finns således en himmelsk sanning och en jordisk, och dessa står inte i strid med varandra utan är ett begrepp. Denna tanke uttrycktes första gången, som Fredrik Berg visat, år 1599 av fornforskaren Johannes Bureus. Av närmast ideologiskt-religiösa skäl dröjde det dock fram till 1600-talets mitt innan sigillet allmänt kom i

22 Universitetets silverspiror från omkring 1600 är tillverkade i silver och delvis förgyllda. De är de äldsta ceremoniella föremålen i svenskt universi- tetsväsende och symboliserar från början rektors domsrätt och universitetets självstyre. Foto: Åke Nilsson. bruk. Det användes sedan flitigt och följden blev att stampen så småningom slets ut, varför en ny måste tillverkas. Den stamp som nu vid rektorsskiftet ceremoniellt överlämnas är förfärdigad i slutet av 1700-talet av medaljgravören professor Lars Grandel. Ett sigill var länge det mest betydande beviset på en offentlig handlings validitet och rättskraft. Sigillet som symbol är Uppsala universitetets officiella logotyp och pry- der inom ramen för dess fastställda grafiska profil således allt brevpapper, trycksaker med mera som utgår från lärosätet. Flaggan och vapnet, som togs i bruk våren 1991, innehåller i klarare heraldisk utformning sigillets båda huvudelement, nämligen strålglansen och globen (världsalltet). Vapnet brukas på trycksaker i samband med sådana högtidligheter som rektor i egenskap av universitetets ledare anordnar och återfinns på denna skrifts omslag. Nycklarna används numera endast i samband med rektorsskiften. Från bör- jan var de tre och verkliga nycklar som ledde till sådant som var väsentligt inom universitetets verksamhet: skattkammaren, arkivet och fängelset. På Gustaf III:s tid ersattes dessa tre med två nycklar i ett sammetsklätt etui vari- genom det sistnämnda av dessa motiv förefaller ha renodlats. De är nämligen formade som den romerska ordningsmaktens spöknippen med nyckelaxen som bilor. Anknytningen till rättsskipningen tydliggöres även genom att den ena är guldfärgad och den andra silverne på samma sätt som de andliga ”löse- och bindenycklarna” brukar avbildas i kyrklig emblematik (Matt. 16: 19). De två böcker som överlämnas vid rektorsskiftet symboliserar två centrala delar av universitetets liv, nämligen de lagliga grundvalar på vilka dess verksamhet vilar samt de studenter, utan vilkas närvaro lärosätet inte skulle existera. Här avses alltså handskriften med 1655 års konstitutioner, stadfästa av kung Carl X Gustaf, samt det äldsta bandet av Album studiosorum, student- matrikeln påbörjad 1595. Den sista av de symboler som figurerar i sammanhanget är rektorskedjan. Jämfört med de övriga tecknen är denna klenod av ungt datum. Den skänktes av kung Oscar II till universitetet i samband med 1877 års jubileum. Konst- nären bakom verket var arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander, vilken också blev hedersdoktor vid det årets glansfulla jubelpromotion. Kedjan har en medaljong med donators bild omramad av en lagerkrans på åtsidan medan

24 frånsidan visar den tronande Minerva. De fyra äldsta fakulteternas symboler utgör mellanlänkar i själva kedjan. När avgående rector magnifica till sin efterträdare i ämbetet överlämnar denna kedja, utgör det höjdpunkten i den akt, som, trots vissa förändringar betingade av tidens skiften, kvarlevt i sina huvudbeståndsdelar i flera århundraden vid vårt universitet.

Korta biografiska data om avgående Rector magnifica Eva Åkesson och tillträdande Rector magnificus Anders Hagfeldt

Avgående Rector magnifica Eva Åkesson är född den 30 december 1961 i Ängelholm. Föräldrar: Mikko Åkesson och Barbro Lundegård. Eva Åkes son har två barn, Saga och Linus. Eva Åkesson avlade examen på kemistlinjen 1984 och blev fil. dr i fysikalisk kemi 1989, båda vid Umeå universitet. År 1999 utsågs hon till docent vid Lunds universitet. Eva Åkesson verkade som post-doktor vid University of Minnesota, USA, 1989–91. Hon tjänstgjorde därefter som forskarassistent i fysikalisk kemi vid Umeå universitet 1991–94 och utsågs 1995 till högskoleadjunkt i ämnet vid detta lärosäte. Under åren 1996 till 2004 verkade Eva Åkes- son som särskild forskare inom det av Naturvetenskapliga forskningsrådet och Vetenskapsrådet understödda projektet ”Photochemical Reaction Mechanisms”. Hon var samtidigt forskare, och från 2000 universitetslektor i kemisk fysik, vid Lunds universitet. År 2011 utnämndes hon till professor i kemisk fysik vid samma lärosäte. Från 2000 till 2002 var Eva Åkesson studierektor i kemi, därefter vicerektor 2003–08 och prorektor 2009–11, allt vid Lunds universitets. Åren 2012–2020 innehade hon rektorsämbetet vid Uppsala universitet. Eva Åkesson är ledamot av Kungl. Vetenskapssocieteten i Uppsala, Kungl. Vetenskapssamhället i Uppsala samt hedersledamot vid Uplands nation. Hon har haft en rad skilda styrelseuppdrag och ordförandeskap. Hon har exempelvis

27 varit ledamot i CSN:s styrelse och insynsråd, i Högskolan Kristianstads styrelse, i styrelsen för Nationalkommittén i kemi, i Svenska Institutets in- synsråd, i GD-föreningens styrelse. Sedan 2005 är hon Titular Member i IUPAC’s Committee on Chemistry Education, inom vilken hon även har innehaft poster som vice ordförande och sekreterare. Under åren 2005–09 var hon nationell Bolognapromotor och sakkunnig. Utöver detta har hon deltagit i en lång rad utvärderingar, både nationellt och internationellt, bland annat av Helsingfors universitet 2008, Aalto School of Science 2011 och University College Dublin 2019. Sedan 2017 är hon medlem i rådet vid Tartu universitet, och hon ingår sedan 2015 i Scientific Advisory Board för universitetet i Tübingen. Sedan 2020 är hon medlem i Helsingfors universitets International Advisory Board. Eva Åkesson har varit engagerad i en rad internationella nätverk såsom i Rectors Advisory Group för universitetsnätverket Coimbra 2015–19. Åren 2015–17 var hon ordförande för universitetsnätverket Matariki (tillika dess vice ordförande 2014–15) och 2017–18 ordförande för Southern African–Nordic Centre (vice ordförande 2014–16). Åren 2017–20 var hon vice ordförande för The Guild of European Research-Intensive Universities. Sedan 2005 innehar Eva Åkesson kompetensgraden ETP, Excellent Teach- ing Practitioner, vid Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet. År 2015 utsågs hon till hedersdoktor vid University of Edinburgh med motiveringen ”in recognition of outstanding contributions to Sweden’s higher education system and internationalization”. År 2018 tilldelades hon H. M. Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band för ”förtjänstfulla insatser inom svenskt universitetsväsende”. År 2019 mottog hon Tartu universitets Skyttemedalj för sina bidrag till internationellt samarbete vid detta lärosäte. Innevarande år har hon utsetts till mottagare av Uppsala kommuns hedersmedalj.

28 Tillträdande Rector magnificus

Anders Hagfeldt är född 16 februari 1964 i Norrköping. För äldrar: Ulf och Mona Hagfeldt. Anders Hagfeldt är gift med Simone Hagfeldt, född Naik, och har två barn, Mikael och Rebecka. Anders Hagfeldt avlade studentexamen vid Katedralsko- lan i Uppsala 1983, varefter han genomförde militärtjänst- göring vid I 4 i Linköping. År 1984 inskrevs han vid Uppsala universitet och Östgöta nation. Hagfeldt avlade filosofie kandidat-examen på fysik-kemi- linjen 1989, blev fil. dr 1993 och utsågs 1996 till docent i fysikalisk kemi, allt vid Uppsala universitet. Åren 1993–94 verkade Hagfeldt som post-doktor hos professor Michael Grätzel vid École Polytechnique Fédérale de Lausanne (EPFL), Schweiz. Han var forskarassistent och forskare i fysikalisk kemi 1994–2000, därefter lektor och professor i kemisk fysik 2000–04 vid Uppsala universitet. Han tjänstgjorde som gästprofessor vid Kungl. Tekniska högskolan 2005–07. Åren 2007–14 var Hagfeldt professor i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet, därefter har han verkat som professor i samma ämne vid EPFL från 2014 till 2020. Hagfeldt har varit prefekt och sektionsdekanus vid Kemiska sektionen, Uppsala universitet, 2004 och 2008–13. Vid EPFL har han haft uppdrag som studierektor för kemi och kemiingenjörsutbildningen och varit ledamot av lärosätets energicentrum och befordringskommitté. Han har varit ordförande i Kommittén för utvecklingsforskning, Vetenskapsrådet, 2013–19. Därutöver han haft ett flertal styrelse- och förtroendeuppdrag, såväl internationellt som nationellt. Bland dessa kan nämnas Uppsala BIO och International Science Programme (ISP), Uppsala, Energy Research Institute (ECN), Nederländerna, och samarbeten med BASF och Merck, Tyskland. Han är grundare till företa- get Dyenamo AB.

29 Hagfeldt har publicerat drygt 560 artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter med över nittiofem tusen citeringar. Han har ansvarat för veten- skapligt redaktörskap och har organiserat ett tiotal internationella konferen- ser. För sin forskning inom molekylära och nanostrukturerade solceller har han mottagit stora forskningsanslag, både individuella och för centrumbild- ningar. Han har erhållit ett flertal priser och utmärkelser, däribland Björkén- ska priset av Uppsala universitet 2016. Han har av tidskiften Nature mottagit dess pris för mentorskap inom forskning och undervisning samt erhållit kemi föreningen IUPAK:s pedagogiska pris. Han har varit uppförd på listan som Highly Cited Researcher för årtiondet 2000–10 och för åren 2014–20. Hagfeldt är ledamot i Kungl. Vetenskapsakademien, Kungl. Ingenjörs vetenskapsakademien, Kungl. Vetenskaps-Societeten och European Academy of Sciences. Han är hedersdoktor vid Université Paris Diderot, Frankrike. Han har varit gästprofessor vid ett tiotal lärosäten, bland annat Nanyang Techno- logical University, Singapore, Sungkyankwan University, Korea, och Dalian University of Technology, Kina.

Universitetets sigillstamp med originaletui från slutet av 1700-talet. Stampen förfärdi- gad av professor Lars Grandel sedan den äldre blivit utsliten får i rektorsskiftet symboli- sera rektors rätt att företräda universitetet som rättssubjekt. Foto: Bo Gyllander.

30 Rectores magnifici vid Uppsala universitet

En sammanställning av Torgny Nevéus

Källäget för universitetets äldsta tid är osäkert. Det har framför allt gällt tolkningen av skilda uppgifter om det medeltida universitetet, grundat 1477, samt Erik XIV:s och Johan III:s försök att återupprätta lärosätet, efter dess försvinnande tidigare under 1500-talet. För underlaget till den följande förteckningen hänvisas till den avslutande kom- mentaren, avd. 7. 1. Den första tiden vid det återupprättade universitetet. 1595–1626 Åren närmast efter återupprättandet 1595 var rektorsfunktionen inte etablerad; den förste som nämns är teologen och domprosten Jacobus Erici.

Jacobus Erici 1599–1600 Johannes Sveno Raumannus 1611–1613** Laurentius Paulinus Gothus 1601–1602 Den stora oredans tid. 1611–1615*** Johannes Olai Anthelius 1602 Martinus Olai Stenius 1615–1617 Universitetet fungerade ej. Nicolaus Olai Myliander 1617–1618 Pest härjade. 1603 Jonas Magni Wexionensis 1618–1619 Jacobus Erici 1604* Johannes Chesnescopherus 1619–1620 Laurentius Paulinus Gothus 1604–1606 Benedictus Leuchovius 1620–1621 Elias Magni Rhalambius 1606–1607** Johannes Canuti Lenæus 1621–1622 Johannes Blanchovius 1607–1609** Laurentius Wallius 1622–1624 Petrus Johannis Sveno Jonæ Westrogothus 1624–1626 Rudbeckius d.ä. 1609–1611**

* Något osäker uppgift. ** Formellt kallade de sig prorektorer, förmodligen eftersom Carl IX vid kröningen 1607 sade sig ha upphävt universitetets privilegier från 1595. *** Johannes Rudbeckius, Johannes Messenius, Lenæus och Raumannus var inblandade i konflikter, varför ingen i realiteten kan sägas ha fullgjort funktionen som rektor. I november 1615 utsågs Stenius till rektor och tillträdde följande år. År 1612 hade dock beslutats om årliga val.

31 2. Rectores illustri. 1626–1732 Konstitutionerna av år 1626 medgav – efter mönster från utlandet – att man till ”rector illustris” kunde utse ”någon högboren ung person, som låtit vid högskolan inskriva sig”. När så skedde skulle den rektor, som stod i tur att utses fungera som prorektor. Inkomsterna skulle tillfalla professorn men maktutövningen den unge mannen. Den förste som fick detta uppdrag var Gustaf Oxenstierna, son till Axel Oxenstierna. Det kan nämnas att Pfalzgreven Carl Gustaf, den regerande drottning Christinas kusin (senare Carl X Gustaf) vårterminen 1638 avböjde denna befattning. I listan nedan under avdelning 3. kallas dessa professorer rektorer, trots att de formellt sett var prorektorer. Gustaf Axelsson Gustaf Adolf De la Gardie vt 1666 Oxenstierna 1626–1627 Axel Eriksson Oxenstierna 1670–1671 Gabriel Gabrielsson Carl Casper Wrede ht 1690 Oxenstierna 1634–1635 Olof Gyllenborg vt 1696 Magnus Gabriel De la Gardie 1639–1640 Carl Gyllenborg 1698–1699 Erik Axelsson Oxenstierna 1642–1643 Henning Adolf Gyllenborg ht 1731 Bengt Gabrielsson Oxenstierna 1643–1644

3. Rektorer med ämbetsperiod om cirka en termin. 1626–1840 Johannes Canuti Lenæus 1626–1627 Johannes Franck 1636–1637 Benedictus Olai Crusius 1627 Sveno Jonæ Westrogothus 1637 Johannes Chesnecopherus 1627–1628 Olaus Laurelius 1637–1638 Martinus Olai Stenius 1628 Martinus Erici Gestrinius 1638 Jonas Magni Wexionensis 1628–1629 Johannes Laurentii Stalenus 1638–1639 Johan Raicus 1629 Martinus Olai Nycopiensis 1639 Martinus Erici Gestrinius 1629–1630 Israel Bringius 1639–1640 Olaus Laurelius 1630 Laurentius Matthiæ Stigzelius 1640 Johannes Franck 1630–1631 Lars Jonæ Fornelius 1640–1641 Johannes Laurentii Stalenus 1631 Ericus Erici Brunnius 1641 Johannes Loccenius 1631–1632 Johannes Canuti Lenæus 1641–1642 Martinus Olai Nycopensis 1632 Daniel Nicolai Sidenius 1642 Israel Bringius 1632–1633 Johannes Franck 1642–1643 Laurentius Olai Wallius 1633 Martinus Erici Gestrinius 1643 Johannes Canuti Lenæus 1633–1634 Johannes Laurentii Stalenus 1643–1644 Daniel Nicolai Sidenius 1634 Johannes Loccenius 1644 Johannes Chesnecopherus 1634–1635 Martinus Olai Nycopiensis 1644–1645 Martinus Olai Stenius 1635 Laurentius Matthiæ Stigzelius 1645 Jonas Magni Wexionensis 1635–1636 Israel Bringius 1645–1646 Johannes Loccenius 1636 Ericus Erici Brunnius 1646

32 Lars Jonæ Fornelius 1646–1647 Petrus Ljungh 1669 Olaus Unonius 1647 Carl Lithman 1669–1670 Henrik Ausius 1647–1648 Johannes Schefferus 1670 Isacus Isthmenius 1648 Petrus Hoffwenius 1670–1671 Johannes Laurbergius 1648–1649 Olof Verelius 1671 Zacharias Humerus 1649 Petrus Johannes Laurentius Matthiæ Stigzelius 1649–1650 Rudbeckius d.y. 1671–1672 Daniel Nicolai Sidenius 1650–1651 Johan Gartman 1672 Martinus Olai Nycopiensis 1651 Samuel Skunk 1672–1673 Johannes Elai Terserus 1651–1652 Martin Brunnerus 1673 Israel Bringius 1652 Jonas Laurentii Fornelius 1673–1674 Olaus Martini Stenius 1652–1653 Erik Benzelius d.ä. 1674 Henrik Ausius 1653 Magnus Nicolai Celsius 1674–1675 Petrus Schomerus 1653–1654 Petrus Aurivillius d.ä. 1675 Sven Bröms 1654 Claes Arrhenius 1675–1676 Olaus Unonius 1654–1655 (Adlad Örnhiälm 1684) Carl Lithman 1655 Andreas Norcopensis 1676 Isacus Jacobi Isthmenius 1655–1656 (Adlad Nordenhielm 1687) Erik Odhelius 1656 Johannes Columbus 1676–1677 Johannes Laurbergius 1656–1657 Andreas Grubb 1677 Petrus Ljungh 1657 Mathias Steuchius 1677–1678 Johannes Jacobi Bureus 1657–1658 Petrus Johannes Rudbeckius d.y. 1678 Johannes Schefferus 1658 Johan Gartman 1678–1679 Jonas Olai Sundel 1658–1659 Olof Rudbeck d.ä. 1679 Laurentius Matthiæ Stigzelius 1659 Olaus Verelius 1679–1680 Daniel Nicolai Sidenius 1659–1660 Erik Benzelius d.ä. 1680 Olaus Unonius 1660 Carl Lundius 1680–1681 Carl Lithman 1660–1661 Petrus Hoffvenius 1681 Israel Bringius 1661 Claes Arrhenius 1681–1682 Olof Rudbeck d.ä. 1661–1662 Petrus Holm 1682 Christianus Ravius 1662–1663 Andreas Norcopensis 1682–1683 Jordanus Edenius 1663 Samuel Skunk 1683 Johannes Schefferus 1663–1664 Anders Spole 1683–1684 Petrus Hoffwenius 1664 Henrik Schütz 1684 Petrus Ljungh 1664–1665 Nils Wolff 1684–1685 Petrus Johannis Rudbeckius d.y. 1665 (Adlad Stiernberg 1689) Olof Verelius 1665–1666 Julius Micrander 1685 Martin Brunnerus 1666 Johan Bilberg 1685–1686 Petrus Olai Fontelius 1666–1667 Gustaf Peringer 1686 Jonas Laurentii Fornelius 1667 (Adlad Lillieblad 1693) Laurentius Matthiæ Stigzelius 1667–1668 Elias Obrec 1686–1687 Olaus Åkerman 1668 Petrus Lagerlöf 1687 Olof Rudbeck d.ä. 1668–1669 Laurentius Norrman 1688

33 Petrus Johannes Rudbeckius d.y. 1688 Jakob Arrhenius 1709 Carl Lundius 1688–1689 Harald Wallerius 1709– 1710 Andreas Drossander 1689 Johan Upmarck 1710 Anders Spole 1689–1690 Petrus Elvius 1710–1711 Henrik Schütz 1690 Olof Celsius d.ä. 1711 Erik Aurivillius 1690–1691 Daniel Lundius 1711–1712 Jakob Arrhenius 1691 Fabian Törner 1712 Julius Micrander 1691–1692 Johannes Steuchius 1712–1713 Gustaf Peringer 1692 Petrus Schyllberg 1713 Jesper Svedberg 1692–1693 Lars Molin 1713–1714 Elias Obrecht 1693 Carl Lundius 1714 Erik Ljungh 1694 Olof Rudbeck d.y. 1714–1715 Petrus Lagerlöf 1694 Johan Uppmarck 1715 Laurentius Norrman 1694–1695 Daniel Djurberg 1715–1716 Hemming Forelius 1695 Johannes Reftelius 1716 Andreas Göding 1695–1696 Lars Roberg 1717 Johan Schwede 1696 Petrus Elvius 1717 Harald Wallerius 1696–1697 Johannes Palmroot 1717–1718 Jesper Svedberg 1697 Olof Celsius d.ä. 1718 Carl Lundius 1697–1698 Daniel Lundius 1718–1719 Olof Rudbeck d.y. 1698 Fabian Törner 1719 Anders Spole 1698–1699 Israel Nesselius 1720 Erik Ljungh 1699 Johannes Steuchius 1720 Erik Aurivillius 1699–1700 Petrus Schyllberg 1720–1721 Jakob Arrhenius 1700 Johan Hermansson 1721 Laurentius Norrman 1700–1701 Lars Arrhenius 1721–1722 Hemming Forelius 1701 Andreas Grönwall 1722 Daniel Djurberg 1701–1702 Lars Molin 1723 Andreas Goeding 1702 Johannes Reftelius 1723 Harald Wallerius 1702–1703 Olof Rudbeck d.y. 1723–1724 Johan Anders Esberg 1703 Olof Celsius d.ä. 1724 Johan Upmarck 1703–1704 Daniel Djurberg 1724–1725 (Adlad Rosenadler 1719) Johan Malmström 1725 Johan Arendt Bellman 1704 Lars Roberg 1725–1726 Petrus Elvius 1704– 1705 Fabian Törner 1726 Lars Molin 1705 Daniel Lundius 1726–1727 Daniel Djurberg 1705–1706 Israel Nesselius 1727 Johannes Palmroot 1706 Petrus Schyllberg 1727–1728 Johan Anders Esberg 1706–1707 Johan Hermansson 1728 Carl Lundius 1707 Lars Arrhenius 1728–1729 Olof Rudbeck d.y. 1707–1708 Andreas Grönwall 1729 Johannes Reftelius 1708 Erik Alstrin 1729–1730 Lars Roberg 1708–1709 Olof Celsius d.ä. 1730

34 Johannes Reftelius 1730–1731 Petrus Ekerman 1751 Olof Rudbeck d.y. 1731 Gabriel Mathesius 1751–1752 Israel Nesselius 1732 Lars Hydrén 1752 Erik Melander 1732 Lars Benzelstierna 1752–1753 Jakob Wallrave 1732–1733 Mårten Strömer 1753 Lars Roberg 1733 Johan Ihre 1753–1754 Andreas Grönwall 1733–1734 Nils Wallerius 1754 Petrus Schyllberg 1734 Johan Amnell 1755 Johan Hermansson 1734–1735 Lars Dahlman 1755 Georg Wallin d.y. 1735 Johan Gottschalk Wallerius 1756 Elias Frondin 1735–1736 Jonas Meldercreutz 1756 Anders Boberg 1736 Carl Fredrik Georgii 1756–1757 Samuel Klingenstierna 1736–1737 Carl Aurivillius 1757 Olof Celsius d.ä. 1737 Carl Asp 1757–1758 Johannes Reftelius 1737–1738 Matthias Asp 1758 Olof Rudbeck d.y. 1738 Daniel Solander 1758–1759 Anders Celsius 1738–1739 Carl von Linné 1759 Andreas Grönwall 1739 Petrus Ekerman 1759–1760 Erik Melander 1739–1740 Gabriel Mathesius 1760 Elias Frondin 1740 Anders Berch 1760–1761 Matthias Asp 1740–1741 Samuel Aurivillius 1761 Anders Boberg 1741 Johan Ihre 1761–1762 Andreas Winbom 1741–1742 Lars Dahlman 1762 Samuel Klingenstierna 1742 Lars Hydrén 1762–1763 Magnus Beronius 1742–1743 Nils Wallerius 1763 Anders Celsius 1743 Nils Risell 1763–1764 Petrus Ullén 1743–1744 Johan Gottschalk Wallerius 1764 Gabriel Mathesius 1744 Christopher Clewberg 1764–1765 Petrus Ekerman 1744–1745 Jonas Meldercreutz 1765 Johan Ihre 1745 Carl Fredrik Georgii 1765–1766 Olof Celsius d.ä. 1745–1746 Carl Aurivillius 1766 Lars Hydrén 1746 Johan Amnell 1766–1767 Daniel Solander 1746–1747 Carl Asp 1767 Nils Rosén 1747 Samuel Duræus 1767–1768 (Adlad Rosén von Rosenstein 1762) Johan Låstbom 1768 Anders Boberg 1748 Erik Hesselgren 1768–1769 Matthias Asp 1748 Daniel Melander 1769 Anders Berch 1748–1749 (Adlad Melanderhielm 1777) Samuel Klingenstierna 1749 Johan Floderus 1769–1770 Carl Linnæus 1749–1750 Johan Peter Sleincour 1770 (Adlad von Linné 1757) Torbern Bergman 1770–1771 Engelbert Halenius 1750 Johan Amnell 1771 Johan Erik Fick 1750–1751 Daniel Solander 1771–1772

35 Carl von Linné 1772 Erik Kinmark 1793–1794 Petrus Ekerman 1772–1773 Erik Jonas Almquist 1794 Christopher Clewberg 1773 Anders Lundström 1794 Jonas Sidrén 1773–1774 Carl Peter Thunberg 1794–1795 Johan Ihre 1774 Pehr Niclas Christiernin 1795 Erik Kinmark 1775 Johan Gustaf Acrel 1795–1796 Carl Fredrik Georgii 1775 Pehr Svedelius 1796 Erik Hesselgren 1776 Erik Michael Fant 1796–1797 Carl Aurivillius 1776 Jacob Fredrik Neikter 1797 Samuel Duræus 1776–1777 Daniel Boëthius 1797–1798 Johan Låstbom 1777 Johan (Jan) Afzelius 1798 Daniel Melander 1777–1778 Pehr Fabian Aurivillius 1798–1799 Johan Floderus 1778 Zacharias Nordmark 1799 Johan Peter Sleincour 1778–1779 Johan Adam Tingstadius 1799–1800 Torbern Bergman 1779 Emanuel Ekman 1800 Pehr Niclas Christiernin 1779–1780 Christopher Dahl 1800–1801 Pehr Svedelius 1780 Nils Landerbeck 1801 Fredrik Mallet 1780–1781 Erik Götlin 1801–1802 Johan Amnell 1781 Lars Regnér 1802 Jonas Sidrén 1781–1782 Per Högmark 1803 Samuel Duræus 1782 Johan Winbom 1803 Erik Kinmark 1782–1783 Gustaf Flygare 1804 Adolph Murray 1783 Carl Peter Thunberg 1804 Johan Låstbom 1783–1784 Erik Michael Fant 1804–1805 Erik Hydrén 1784 Pehr Afzelius 1805 Anders Hernbergh 1784–1785 (Adlad von Afzelius 1815) Carl Peter Thunberg 1785 Daniel Boëthius 1806 Daniel Melanderhielm 1785–1786 Johan (Jan) Afzelius 1806 Pehr Niclas Christiernin 1786 Pehr Fabian Aurivillius 1806–1807 Pehr Svedelius 1787 Zacharias Nordmark 1807 Fredrik Mallet 1787 Christopher Dahl 1807–1808 Erik Michael Fant 1787–1788 Nils Landerbeck 1808 Jacob Fredrik Neikter 1788 Erik Götlin 1808–1809 Daniel Boëthius 1788–1789 Lars Regnér 1809 Johan (Jan) Afzelius 1789 Samuel Liljeblad 1810 Pehr Fabian Aurivillius 1789–1790 Anders Svanborg 1810 Zacharias Nordmark 1790 Olof Kolmodin d.y. 1811 Johan Adam Tingstadius 1790–1791 Benjamin Höijer 1811 Emanuel Ekman 1791 Jöns Svanberg 1811–1812 Christopher Dahl 1791–1792 Nils Fredrik Biberg 1812 Johan Låstbom 1792 Johan Winbom 1812–1813 Gustaf Flygare 1792–1793 Johan Daniel Drissel 1813 Adolph Murray 1793 Carl Peter Thunberg 1813–1814

36 Erik Michael Fant 1814 Joseph Otto Höijer 1828 Anders Hultén 1814–1815 Samuel Grubbe 1828 Lars Rabenius 1815 Nils Jacob Sillén 1829 Pehr von Afzelius 1815–1816 Lars Peter Walmstedt 1829 Pehr Fabian Aurivillius 1816 Lars Rabenius 1830 Sven Lundblad 1816–1817 Erik Gustaf Geijer 1830 Jacob Åkerman 1817 Pehr Sjöbring 1831 Olof Kolmodin d.y. 1818 Göran Wahlenberg 1831 Gustaf Knös 1818 Olof Kolmodin d.y. 1832 Nils Fredrik Biberg 1819 Christian Eric Fahlcrantz 1832 Jöns Svanberg 1819 Jacob Edvard Boëthius 1833 Johan Bredman 1820 Henric Wilhelm Romanson 1833 Carl Johan Lundvall 1820 Jöns Svanberg 1834 Samuel Grubbe 1821 Johan Thorsander 1834 Joseph Otto Höijer 1821 Israel Hwasser 1835 Erik Gustaf Geijer 1822 Johan Bredman 1835 Johan Winbom 1822 Samuel Grubbe 1836 Lars Rabenius 1823 Erik Gustaf Geijer 1836 Jacob Åkerman 1823 Lars Peter Walmstedt 1837 Olof Kolmodin d.y. 1824 Per Daniel Amadeus Atterbom 1837 Anders Hultén 1824 Pehr Sjöbring 1838 Sven Themptander 1825 Adolph Törneros 1838 Gustaf Knös 1825 (avliden som electus) Sven Lundblad 1826 Johan Henric Schröder 1838 Jöns Svanberg 1826 Elias Fries 1839 Johan Bredman 1827 Wilhelm Fredrik Palmblad 1839 Carl Johan Lundvall 1827 Erik August Schröder 1840

4. Rektorer med ämbetsperiod omfattande ett läsår. 1840–1877 Johan Thorsander 1840–1841 Lars Anton Anjou 1851–1852 Jacob Edvard Boëthius 1841–1842 Pehr Erik Bergfalk 1852–1853 Göran Wahlenberg 1842–1843 Elias Fries 1853–1854 Erik Gustaf Geijer 1843–1844 Christopher Jacob Boström 1854–1855 Christian Erik Fahlcrantz 1844–1845 Carl Johan Malmsten 1855–1856 Israel Hwasser 1845–1846 Olof Wingquist 1856–1857 Per Daniel Amadeus Fredric Sundewall 1857–1858 Atterbom 1846–1847 Sigurd Ribbing 1858–1859 Anders Erik Knös 1847–1848 Anders Fredrik Beckman 1859–1860 Johan Christopher Lindblad 1848–1849 F. F. Carlson 1860–1861 Carl Henrik Bergstrand 1849–1850 Knut Olivecrona 1861–1862 Johan Henric Schröder 1850–1851 Lars Svanberg 1862–1863

37 Carl Axel Torén 1863–1864 Anders Ångström 1870–1871 Wilhelm Lilljeborg 1864–1865 Per Hedenius 1871–1872 Johan Spongberg 1865–1866 Edward Walmstedt 1872–1873 Jonas Fredrik Hesse 1866–1867 August Almén 1873–1874 Theodor Rabenius 1867–1868 Carl Alfred Cornelius 1874–1875 Wilhelm Erik Svedelius 1868–1869 Herman Rydin 1875–1876 Carl Benedict Mesterton 1869–1870 Carl Yngve Sahlin 1876–1877

5. Valda rektorer efter 1877 Carl Yngve Sahlin 1877–1889 Nils von Hofsten 1943–1947 Per Hedenius 1889–1893 Fredrik Berg 1947–1952 Thore Fries 1893–1899 Åke Holmbäck 1952–1955 Oscar Alin 1899–1900 Torgny T. Segerstedt 1955–1978 Olof Hammarsten 1901–1905 Martin H:son Holmdahl 1978–1989 Henrik Schück 1905–1918 Stig Strömholm 1989–1997 Ludvig Stavenow 1918–1929 Bo Sundqvist 1997–2006 Östen Undén 1929–1932 Anders Hallberg 2006–2011 Otto Lagercrantz 1932–1933 Eva Åkesson 2012–2020 Thore Engströmer 1933–1943 Anders Hagfeldt 2021–

6. Prorektorer efter 1877 Per Hedenius 1877–1889 Folke Wetter 1947–1948 Robert Thalén 1889–1891 Åke Holmbäck 1948–1952 Carl Rupert Nyblom 1891–1893 Robin Fåhraeus 1952–1955 Olof Hammarsten 1893–1900 Elias Melin 1955–1956 Ernst Trygger 1901–1905 Gunnar Blix 1956–1961 Olof August Danielsson 1906–1909 Bo Vahlquist 1961–1963 Knut Ångström 1909–1910 John-Axel Nannfeldt 1963–1970 Oskar Widman 1910–1915 Martin H:son Holmdahl 1970–1978 Ulrik Quensel 1915–1926 Stig Strömholm 1978–1989 Oscar Juel 1926–1928 Henry Danielsson 1989–1990 Östen Undén 1928–1929 Lars-Olof Sundelöf 1990–1997 Otto Lagercrantz 1929–1932 Lena Marcusson 1997–2006 Thore Engströmer 1932–1933 Kerstin Sahlin 2006–2011 Nils von Hofsten 1933–1943 Anders Malmberg 2012–2020 Fredrik Berg 1943–1947 Coco Norén 2021–

38 7. Slutkommentar Rektorslistan sammanställdes i denna form av Torgny Nevéus till rektorsskiftet 2011 och utgör så långt som möjligt en pålitlig förteckning över rectores magnifici under Uppsala universitets långa historia. Listorna bygger här på förteckningen över inskrivningen av studenterna. Denna form av matrikel kallades ursprungligen Album studiosorum. I den angavs alltid vem som var universitetets rektor och ansvarig för att inskrivningen skedde enligt gäl- lande bestämmelser. Rektorsämbetet beslöt under 1800-talets sista år att denna studentmatrikel, som med tiden hade fått ett stort omfång, skulle tryckas med kommentarer. Detta krävan- de arbete utfördes vid universitetsbiblioteket under två skeden, i början av 1900-talet och sedan längre fram under seklet. Bibliotekarier med god kännedom om universitetets historia knöts till projektet. Här kan nämnas Aksel Andersson, A. B. Carlsson, Paul Sjögren och Gösta Thimon. Claes Annerstedts universitetshistorik utnyttjades flitigt under verksamheten. Dessa tryckta publikationer har kunnat användas för tiden fram till 1818. För tiden därefter har studentkataloger, matriklar och biografiska uppslagsböcker utnyttjats. Vid stavningen av de äldre namnen tillämpas skrivningarna i registerbandet till Annerstedts verk, utfört av Elof Colliander (1931). Redaktionen har nu uppdaterat listan och kompletterat den med en förteckning över prorektorer.

PS och CF

39 40 Plan över Uppsala universitets aula