DOCSLIB.ORG

0 Kr

Total Page：16

File Type：pdf, Size：1020Kb

Download full-text PDF Read full-text
0 Kr SOCKENBESKRIVNINGAR FRÅN GÄSTRIKLAND 1790-1791 Landshövding Fredric Adolph Ulric Cronstedt. Foto: Länsstyrelsen, Gävle. ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAV! ADOLPHI LXXXV Sockenbeskrivningar från Gästrikland 1790-1791 TILLKOMNA PÅ ANMODAN AV LANDSHÖVDINGEN F. A. U. CRONSTEDT UTGIVNA AV NILS-ARVID BRINGEUS UPPSALA 2004 Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur © Författaren och Kungl. Gustav Adolfs Akademien 2004 ISSN 0065-0897 ISBN 91-85352-54-3 Printed in Sweden 2004 Textgruppen i Uppsala AB 0 INNEHALL Förord....................................................... 7 Frågelista . 9 Valbo . 13 Hille . 19 Hamrånge . 25 Ockelbo . 42 Ovansjö A . 57 Ovansjö B . 75 Torsåker . 78 Årsunda . 82 Fämebo A . 87 Fämebo B.................................................... 97 Fämebo C . 104 Hedesunda . 105 FÖRORD I maj 1959 påträffade jag i Lantbruksakademiens arkiv - då beläget vid Hornsga­ tan i Stockholm - den här avtryckta frågelistan från 1790 av landshövdingen F.A.U. Cronstedt i Gävle jämte de inkomna svaren från Hälsingland. Hösten 1960 publicerade jag dessa "sockenbeskrivningar" utförda av präster och läns• män i Kungl. Gustav Adolfs Akademiens Acta-serie. I en efterskrift redogör jag ingående för frågelistans bakgrund och tillkomst. Medan materialet från Hälsingland förblev outnyttjat av Cronstedt hade den kände köpmannen och topografen Abraham Hi.ilphers fått använda svaren från Gästrikland för den landskapsbeskrivning som han var i färd med att utarbeta och som utkom 1793 (jfr Karl Hedlund, Hi.ilphers beskrivning över Gästrikland 1793. Källorna och utformningen, i: Från Gästrikland 1960). Svaren från Gästrikland ingår bland Hi.ilphers papper i f.d. Stifts- och landsbiblioteket i Västerås. Hi.ilphers har visserligen utnyttjat delar av svaren i sin tryckta beskrivning, men inte uttömt dem. En utgåva motsvarande den jag gjorde för Hälsinglands del var motiverad såväl ur källkritisk synpunkt som för att göra uppgifterna jämförbara med svaren från Hälsingland. Eftersom dessa kommit till mycket stor användning av forsk­ ningen har jag länge hoppats kunna ge ut svaren från Gästrikland på motsvarande sätt. Utskriften har nu sent omsider överförts på dator på Folklivsarkivet i Lund och kontrollerats mot originalen i Västerås. Utgivningen har skett efter samma principer som jag redogör för i den föregående volymen om Hälsingland (s. 382 f.). Av svaren från Val bo och Hille framgår att frågelistan utsänts den 13 april 1790. Samma datum återkommer i flera av beskrivningarna från Hälsingland, varför frågelistan uppenbarligen utsänts samtidigt till alla socknarna i länet. Sva­ ren skulle insändas "så snart som möjligt". Svaret från Hille är daterat redan den 29 april. Prosten Hillberg i Ockelbo daterade sitt svar den 12 maj samtidigt som han beklagade att han inte haft tid "att rätta, granska och flere resor omskriva dem som likväl är nödigt vid arbeten av sådan art" (Bringeus 1961 s. 379). Svaret från Valbo är daterat den 7 juni 1790. Endast i Färnebo tog man mera tid på sig och svarade i juni och augusti 1791. Endast "korta svar" begärdes, men detta hindrade inte att flera svar är långa och detaljerade. Kyrkoherdarna har merendels själva besvarat frågelistan, kanske sedan de inhämtat uppgifter från kronobetjäningen eller från annat håll. I Hille överlät kyrkoherden åt sin komminister att svara. I vissa fall har kyrkoherden och länsmannen fördelat frågorna sinsemellan. Vad som bygger på Hi.ilphers självsyn i hans tryckta Gästriklandsbeskrivning kan numera även urskiljas sedan jag 1978 tillsammans med Harald Hvarfner givit ut Hi.ilphers Dagbok öfwer en Resa genom Norrland 1768 (LT:s förlag, Stock- 8 holm 1978, 247 s.). I denna beskrivs resorna genom Gästrikland på omkring 40 sidor. Kartan över socknarna har återgivits efter Hiilphers Gästriklandsbeskriv• ning. Fil. lie. Torsten Karlson, Hässleholm, har slutgranskat korrekturet efter origi­ naltexterna. Jag tackar honom varmt. Kungl. Gustav Adolfs Akademien har godhetsfullt intagit även denna volym i sin Acta-serie och dessutom bekostat utgivningen. Lund våren 2004 Nils-Arvid Bringeus FRÅGELISTA av Landshövding F. A. U. CRONSTEDT Ifrån min första ankomst til detta, mig Nådigst anförtrodda, Län, har min önskan varit, at få en, hit intill saknad, Geometrisk Charta öfver detta mindre kända land utarbetad. Igenom Herrar Landtmätares biträde har jag ock, efter flere års arbete, hunnit så vida, at jag innan kort hoppas kunna utgifva en sådan Charta af trycket. Om jag härigenom kan göra Allmänheten et nöje, hoppas jag ock, at detta arbete skulle blifva ännu mera välkommet, om en fullständig beskrifning öfver landet kunde vara denna Charta följ• aktig, häldst Landskaperna och Socknarna uti detta Län, i brist af en sådan beskrifning, äro föga kända, utom Herjeådalen, hvars Beskrifning af Herr Directeuren Hiilphers blifvit utgifven. Jag har således varit omtänkt at låta författa en sådan Beskrifning; men då flera uplysningar antingen alldeles saknas, eller ock intet äro fullkomligen säkra, har jag trodt bästa utvägen, för at få samma Beskrifning så fullständig som möjeligit är, vara, at anlita Herrar Pastorer, Ståndspersoner och Kronobetjeningen i hvarje Sockn, om de uplysningar som svårligen annorlunda kunna erhållas, än genom underrättelser från hvarje ort. Til den ändan har jag låtit trycka medföljande Frågor, hvilka jag önskade få besvarade. Jag får således anmoda at icke allenast på stället samla sådana underrättelser, hvartill dessa frågor gifva anledning, utan ock, så snart som möjeligit är, til mig öfver• sända korta svar därpå. För at undvika mycket skrifvande har jag numererat frågorna, i den afsigt at frågans numer kunde sättas framför hvarje svar, på det man ej måtte hafva nödigt at uprepa frågan. kända kärlek för detta land, och för allt det som kan bidraga til dess fullkomligare kännedom, gör at jag hoppas at benäget täckes villfara denna min begäran. Jag förblifver 10 1. Socknen, hvaraf den förmenas hafva f ådt sitt namn? Gissningar och Allmogens berättelser därom? 2. Sockne-Sigillet, hurudant? 3. Folknumern, huru stor, året 1789, enligt Kyrkoboken? 4. Bönder, Torpare, Kålare, Nybyggare, Handtvärkare, huru många? 5. Roteringen af Soldater eller Båtsmän, huru stor? 6. Näringsfången, hvilka? 7. Jordmånens beskaffenhet, hurudan? mera eller mindre bördig? 8. Akern, huru den skötes? väl eller illa? Med hvilka sädesslag den besås? Huru många Tunnland af lera, svartmylla eller sand? Dess afkastning til 6, 7, 8 &c. kornet, huru stor? Ordsakerna til dess goda afkastning eller missväxt? Hjelpemedlen emot missväxten? 9. Ängen, huru den skötes? Ordsakerna til dess mera eller mindre bördighet? Huru många tunnland af hårdvall, sidvall, och myror? Huru många lass Hö fås af hvarje sort? Om tilgång til mera upodling gifves? 10. Betesmarken, hurudan? Huru mycken Boskap af Hästar, Oxar, Kor, Får, Getter, Svin, m.m. födas? 11. Skogen, hurudan? väl eller illa medfaren? Af hvad slags träd den består? H vilka äro Kronans, eller Allmänningar? H vilka slags villda djur och foglar här finnas och huru de fångas? 12. Sågar, grof- eller fin-bladige, huru många? Om Sågningen blott sker til husbehof eller afsalu? Huru många Tolfter Bräder här sågas? 13. Högsta bergen, hvilka? 14. Insjöar, hvilka? 15. Strömar, eller åar, hvilka? Hvilka Fiskeslag däruti finnas? Om Fisket är til husbehof eller afsalu? mera eller mindre lönande? Om Kronofisken finnas, och Arrende-Summan därföre? 11 16. Bergsbruk, hvilka? Af hvem, och hvad år, Bruket blifvit anlagdt, samt när det fådt privilegier? Af huru många masugnar, hamrar, spikhamrar, m.m. det består? Hammarskatten och årliga tillvärkningen, huru stor? Om grufve anledningar, kalk- eller marmorbrott finnas? samt hvilka? 17. Qvarnar, sqvallt- eller Tull-qvarnar, huru många? Huru många par stenar af de sednare? 18. Prästegårdarne, hurudana? väl eller illa bygda? gamla eller nya? 19. Prästebordet, af huru många mantal det består? och hurudant? Om Capellanen har hemman eller blott Boställe? 20. Kyrkan, hvad åratal, och af hvem den blifvit byggd? Huru många alnar i längd, bredd och högd? Om den är af trä eller sten? Om den har torn eller särskild byggd Klåckstapel? Huru många klåckor? med deras vigt? samt inscrip- tionerna på dem? Kyrkans målningar, bilder, Prädikstol, Alltartafla, Org­ värk, m.m. hurudana? Hvilka ållderdoms lemningar, såsom Chor-Kåpor, rökelse• kar, m.m. där förvaras? Ifrån hvilket år Kyrko-Böckren finnas? samt om något märkvärdigt däruti är? Om några andra gamla skrifter, såsom Konunga-Bref, Påfvebullor, m.m. som kunna gifva någon uplysning i Svenska Historien, eller ortens kännedom där för• varas? 21. Kyrkoherdarnas förteckning från de äldsta til närvarande tider, med en kort Biographie öfver dem? 22. Capellanernas Dito - - - Dito. 23. Sockne-Skola, om den finnes och af hvem den anlades? 24. Fattighus, när det byggdes? eller huru och på hvad sätt fat­ tiga underhålles? 25. Magazin, när det inrättades? 26. Andra Inrättningar, hvilka? 12 27. Alderdoms-lemningar, såsom rudera efter Skansar och hus, Runstenar, ättehögar, Offerställen, m.m. hvilka? jämte invånarnas berättelser därom? 28. Storskiften och andra Landmätare-förrättningar, om de skedt i hela Socknen eller blott i några byar? 29. Hälsobrunnar, hvilka? 30. Saltpetersjudning, på hvilka ställen och huru ofta den för- rättas? 31. Ämbetsmän och Stånds personer, hvilka? 32. Häradsting, hvilka Socknar utgöra et tingslag? 33. Plantager, hvilka? 34. Handtvärkare, huru många i hvarje Handtvärk? 35. Finmarks åboer, huru många? 36. Allmogens lefnadssätt, matordning, seder, m.m. hurudana? Bröllop, Bröllopsskrud, Begrafningar?
Load more

Recommended publications
  • Personal Agency at the Swedish Age of Greatness 1560–1720
    Edited by Petri Karonen and Marko Hakanen Marko and Karonen Petri by Edited Personal Agency at the Swedish Age of Greatness 1560-1720 provides fresh insights into the state-building process in Sweden. During this transitional period, many far-reaching administrative reforms were the Swedish at Agency Personal Age of Greatness 1560–1720 Greatness of Age carried out, and the Swedish state developed into a prime example of the ‘power-state’. Personal Agency In early modern studies, agency has long remained in the shadow of the study of structures and institutions. State building in Sweden at the Swedish Age of was a more diversified and personalized process than has previously been assumed. Numerous individuals were also important actors Greatness 1560–1720 in the process, and that development itself was not straightforward progression at the macro-level but was intertwined with lower-level Edited by actors. Petri Karonen and Marko Hakanen Editors of the anthology are Dr. Petri Karonen, Professor of Finnish history at the University of Jyväskylä and Dr. Marko Hakanen, Research Fellow of Finnish History at the University of Jyväskylä. studia fennica historica 23 isbn 978-952-222-882-6 93 9789522228826 www.finlit.fi/kirjat Studia Fennica studia fennica anthropologica ethnologica folkloristica historica linguistica litteraria Historica The Finnish Literature Society (SKS) was founded in 1831 and has, from the very beginning, engaged in publishing operations. It nowadays publishes literature in the fields of ethnology and folkloristics, linguistics, literary research and cultural history. The first volume of the Studia Fennica series appeared in 1933. Since 1992, the series has been divided into three thematic subseries: Ethnologica, Folkloristica and Linguistica.
    [Show full text]
  • Armorial of Swedish Commoners (A-C)
    1 Armorial of Swedish Commoners (A-C) INTRODUCTION: From 1600 - and 1700s encountered very often commoner weapons in the seal which belonged to the clergy, military officers, government officials, civil servants, citizens and the like. Most often, the so-called Commoners gentry, but weapons also exist among farmers. The amount of weapons is exuberant and for the most part unexplored. Only random (two or three journal articles) have the immense cultural treasure of the elderly Gentile family crest been featured in the literature, so here below are the archives of the findings in this manner are brought together to facilitate research and increase knowledge of these weapons existence. Unless otherwise indicated, the evidence made by me in connection with various heraldic and genealogical investigations. Most often, the source of a wax seal impressions, because the seals often were engraved with the family crest. With little genealogy is a great probability that in a specific family can seek out the seal in such letters, accounts, documents received, estate inventories ... Many of the following families are extinct, but in the event that a family survive as the weapon can always come back into favor. As a rule, tinctures (colors) unknown, why they need to be reconstructed. Read more about the so-called heraldisering. Weapons withdrawn into service transferred from this list to the list. Some Sigill owners belong to foreign-derived noble families or patriciersläkter whose possible noble status is unclear. For the sake of clarification are part of such weapons in this list, ie those weapons that are not readily available in the literature.
    [Show full text]
  • UPPSALA UNIVERSITET Akademiska Konsistoriets Protokoll
    UPPSALA UNIVERSITET Akademiska konsistoriets protokoll På universitetets uppdrag utgivna av HANS SALLANDER III 164X-1649 __ ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS Skrifter rörande Uppsala universitet C. ORGANISATION OCH HISTORIA 18:3 SKRIFTER UTGIVNA TILL UPPSALA UNIVERSITETS 5 OO-ÅRSJUBILEUM I. Texter 1. KonsistorieprotokoU UPPSALA UNIVERSITET Akademiska konsistoriets protokoll På universitetets uppdrag utgivna av HANS SALLANDER III 1641-1649 UPPSALA 1969 Almqvist & Wiksells BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG u p b s A l a 1969' ! 0*yg< * , / P r &*.*.<t S^* /^*1* yfrrtnjl^ ^ /{^ . J&» '^ZrHfC.* t fit* / /Q/KV fttH-tC* t . $ h P . ‘if***-^ ^ U - - a ~ ^T- $-» feyy^f? fe~~ . »V $ '*&[$* e4**.X^A /&*$ *£-$+vfe+~> **■&.&* fey fel>yÄ»_J A****** e~* ^%S++-Cß+~ f >■*■>'>^"^1 / ^^2Lat* . l . ' 7 ^ 4*yJf •4/*tr>±/ / C f r . * 1 ^ Zm ^A+y <£»*, *f*~r A-rSrrfLy » « ^ - * - - yV~J *»’ , V /2 A 1/ **ft£ ^ Ä»*fV j fe S r -t , *A^/ • J 2 .^ .if £+ #£*- , *Äv- */ Jjr^ *~p*m, /^**~^>&, ( ^ 7 ^ i f j * / <^6^ z£^SUr L / L+ZJtf* rr* 1- ^* ~ - a ^ wi.^«.^»^r ^ •* < y-<*> , V/iArW SLf~*~y ”A ^»r-MÖrtv.^A./ ( + JßfrL „ r|^»>- ^ ‘•'^1 +*~<r*2/' v**v 4^*y£^ ^ J L y % I A > / ^ * 4 / -x* /«£! f f e ^ f «^T^» V / ^ f e " * . i «^r»> t «y^' »*v^^)- f ~ * J , ^ ‘&P***** • 'ÖCjßrt* . wu— yCUU f y f ' »H^t y^w^TM. *£a* '- a ^*v X it -4 i . JU«w> tf?. ^ C^rz. *2^ ~> ^ H ^ X » Ä * ^*~*f fetor- %*-+£, • y ' n ^ /r^ A v <►—, AA*.' j ' * ' f r Protokoll 29 augusti 1644 fört av professor Daniel Bchm. Se sid. 138. \ j & c irmecf [ICO G M N V io J C \ « (C J Z sS .y kl ^■■rvvwM ’citjftflatic '*A4-.*~~rF++-ß.
    [Show full text]
  • The 'Long Reformation' in Nordic Historical Research
    1 The ‘long reformation’ in Nordic historical research Report to be discussed at the 28th Congress of Nordic Historians, Joensuu 14-17 August 2014 2 Preface This report is written by members of a working group called Nordic Reformation History Working Group, that was established as a result of a round table session on the reformation at the Congress of Nordic Historians in Tromsø in Norway in August 2011. The purpose of the report is to form the basis of discussions at a session on “The ‘long reformation’ in Nordic historical research” at the Congress of Nordic Historians in Joensuu in Finland in August 2014. Because of its preliminary character the report must not be circulated or cited. After the congress in Joensuu the authors intend to rework and expand the report into an anthology, so that it can be published by an international press as a contribution from the Nordic Reformation History Working Group to the preparations for the celebration in 2017 of the 500 years jubilee of the beginning of the reformation. Per Ingesman Head of the Nordic Reformation History Working Group 3 Table of contents Per Ingesman: The ’long reformation’ in Nordic historical research – Introduction – p. 4 Otfried Czaika: Research on Reformation and Confessionalization – Outlines of the International Discourse on Early Modern History during the last decades – p. 45 Rasmus Dreyer and Carsten Selch Jensen: Report on Denmark – p. 62 Paavo Alaja and Raisa Maria Toivo: Report on Finland – p. 102 Hjalti Hugason: Report on Iceland – (1) Church History – p. 138 Árni Daníel Júlíuson: Report on Iceland – (2) History – p.
    [Show full text]
  • Mia Korpiola Virtue Rewarded, Disobedience and Vice Punished
    Mia Korpiola Virtue Rewarded, Disobedience and Vice Punished: Attitudes towards Inheritance Rights in Swedish Early Modern Law and Practice1 Introduction Medieval Swedish law was very rigid concerning the transfer of “inherited land” (arvejord). Basically, it was to remain within the kin-group and be divided between the closest heirs according to the rules of statutory inheritance. As a rule, alienating inherited land required the consent of the next-of-kin.2 This restricted the possibilities of individual strategies of heirship and of distributing property postmortem as far as their inherited land was concerned. It also limited the range of arguments likely to succeed in inheritance disputes in order to exclude the legitimate descendants of the deceased from inheriting. In this article, I am arguing that the Reformation period saw an increasing use of arguments more or directly related to deserving the right to inherit. Also offending behaviour or neglecting one’s family duties were perceived as meriting a smaller inheritance lot or complete disinheritance. I am further suggesting that the use of the argument of undutiful behaviour or dishonouring conduct of heirs, especially female, demonstrated by sixteenth- and seventeenth-century sources is not only linked to the better survival rate of various sources or the sheer growth of written records. Thus, I am claiming that the increase of such arguments is not only apparent and relating to the growth of existing source materials, but that they were actually used more frequently and actively in property distribution and court cases. I will investigate the relationship between parents and children as well as between siblings in elite families through various sources of the time.
    [Show full text]
  • Kyrkoherdarna Georgius Henrici Och Johannes Torneus
    Kyrkoherdarna Georgius Henrici och Johannes Torneus Vilken var deras anknytning till Niemis? Per-Olof Snell De oklara skrivningarna om gränsdragningen mot Ryssland efter Nöteborgsfreden 1323 synes ha fått Gustav Vasa att börja hävda att Nordkalotten sedan urminnes tider ingått i det svenska riket. Redan 1523 nämner han i en skrivelse till påven, att han avser att omvända lapparna till kristendom. Vadstenamunken Bengt sändes 1526 till Norrbotten för att missionera bland lappar och andra den landsändans urbyggare. Då kronan 1553 tagit över skatteuppbörden i Torne och Kemi lappmarker genom tillsättande av lappfogdar kom de kyrkliga aktiviteterna i lappmarken att öka. Lapptiondet i Torne socken uppgick dock 1553 bara till 1 skeppund gäddor och 15 renskinn vilket antyder att bara delar av lappmarken ännu var under kyrkligt överinseende. Kung Gustav uppmanade därför kyrkoherden Herr Michael i Torne den 24 juni 1559 att fliteligen vinnlägga sig om att lappar i Torne lappmark måtte komma till en sannskyldig Guds kunskap, dop och kristendom. Kyrkan synes då ha utökat sina aktiviteter och de krävande resorna i lappmarken, där gudstjänster skulle förrättas vid marknadsplatserna, torde ha pålagt kaplanerna i Torne församling. Den första kyrkan i lappmarken synes under Herr Michaels tid ha uppförts i Rounala1 på lapparnas egen bekostnad.2 Lappmarksprästen Georgius Henrici – Herr Jöran Laurentius Henrici skriver den 13 september 1578 i ett brev till Johan III att han under 14 år varit kaplan i Torne, njutit ringa lön, lidit mycket vid resor i lappmarken, med stor nöd med livet undsluppit de omilda tyranner ryssarna och eftersatt sin bästa hälsa. Han begär därför att få efterträda Herr Jacob i Kemi som avsatts från tjänsten.
    [Show full text]
  • Urząd Biskupa W Kościele Luterańskim Ze Szczególnym Uwzględnieniem Polski
    Ks. Jan Gross Urząd Biskupa w Kościele luterańskim ze szczególnym uwzględnieniem Polski Część II 5. Biskup prof. dr Jan Szeruda (1945-1951), urodzony 26 grudnia 1889 r. w Wędryni na Zaolziu. Po studiach w Wiedniu i Halle ordynowany został dnia 15 sierpnia 1917 r. w Nawsiu. Od 22 kwietnia 1922 r. był zastępcą profesora, a od 5 grudnia 1929 r. profesorem, zwyczajnym Wydziału Teologicznego Uniwersytetu Warszawskiego, a po zlikwidowaniu Wydziału Teologicznego w roku 1955 został profesorem zwyczajnym nowoutworzonej uczelni ekumenicznej – Chrześcijańskiej Akademii Teologicznej w Warszawie z siedzibą początkowo w Chylicach. Dnia 21 czerwca 1945 r. synod księży w Łodzi powołał go na zastępcę biskupa do czasu zwołania zwyczajnego synodu Kościoła. Niestety, urząd biskupa mógł sprawować tylko do jesieni 1951 r., gdyż socjalistyczne władze totalitarne cofnęły zgodę na dalsze piastowanie przez niego urzędu biskupiego, względnie na wybór przez Synod Kościoła na urząd biskupa. Ks. biskup Jan Szeruda zmarł dnia 21 marca 1962 r. w Warszawie i został pochowany na cmentarzu ewangelickim w Warszawie. 6. Biskup dr Karol Kotula (1951-1959), urodzony 26 lutego 1884 r. w Cierlicku na Zaolziu. Po studiach w Wiedniu i Halle został ordynowany na księdza dnia 22 maja 1910 r. Wybrany przez synod Kościoła w Warszawie w dniu 18 listopada 1951 r. biskupem Kościoła, został dnia 26 kwietnia 1953 r. w kościele ewangelicko-reformowanym (kościół św. Trójcy spalony w czasie wojny zabrany został wówczas przez Państwo) w Warszawie konsekrowany i wprowadzony w urząd zgodnie z ówczesnym ZPW przez prezesa synodu w asyście wszystkich seniorów (zwierzchników diecezji). Prezesem synodu był wówczas ks. Zygmunt Michelis, proboszcz Parafii Świętej Trójcy i biskup – adiunkt (a więc biskup pomocniczy od dnia 9 marca 1952 r.) ks.
    [Show full text]
  • Martin Kjellgren
    MARTIN KJELLGREN sEKELBOKFÖRLAG his doctoral thesis. Taming the Prophets Astrology, Orthodoxy and the W ord of God in Early Modern Sweden Taming the Prophets Astrology, Orthodoxy and the W ord of God in Early Modern Sweden Martin Kjellgren SEKEL Denna bok publiceras med stöd av Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur Nationella forskarskolan i historia © Sekel Bokförlag och författaren, Lund 2orr Omslag: Johanna Åkerberg Omslagsillustration: Quae sup ra nos, nihil ad nos, emblem från Andrea Alciati, Emblemata, Lyon r 550 Engelsk språkgranskare: Deirdre Moore Korrekturläsare: Anneli Collins, Mikaellsacson Grafisk form: I&J Tryck: lnterPress, Budapest 2orr ISBN 978-91-85767-87-8 Contents Acknowledgements 7 PROLOGUE At the End ofTime II CHAPTER ONE Introduction: Between Nestor and Prometheus 19 CHAPTER TWO Astrology in the Northlands 53 CHAPTER THREE Piloting the Wreck of St. Peter CHAPTER FOUR Monopolizing Prophecy 129 CHAPTER FIVE The Reluctant Dissident CHAPTER SIX Ruling the Last Days 241 CHAPTER SEVEN Taming the Prophets Summary References Index nominum Index rerum Acknowledgements To every thing there is a season, and a time to every purpose under the heaven: A time to be born, and a time to die; a time to plant, and a time to pluck up that which is planted; A time to kil!, and a time to heal; a time to break down, and a time to build up ... A time to love, and a time to hate; a time of war, and a time of peace. Ecclesiastes 3:1-3, 8. uring my doctoral studies, thetimeshave been shifting. There have Dbeen times of extreme weariness.
    [Show full text]
  • Guds Lag Och Reformationens Teologi Kyrkohistoriskt Perspektiv På Gammaltestamentliga Straffbud I Appendix Till Kristofers Landslag År 1608
    Guds lag och reformationens teologi Kyrkohistoriskt perspektiv på gammaltestamentliga straffbud i Appendix till Kristofers landslag år 1608 Maria Mörner Stenberg VT 2020 Kandidatuppsats i teologi 15hp INNEHÅLL 1. Inledning 1 1.1 RELATIONEN MELLAN TEOLOGI OCH JURIDIK – LAGENS BRUK 1 1.2 GUDS LAG, HÖGMÅLSBROTT OCH 1608 ÅRS APPENDIX 2 1.3 PROBLEMFORMULERING 3 1.4 ARBETSFRÅGOR 3 1.5 SYFTE 4 1.6 AVGRÄNSNINGAR 4 1.7 METOD, ARBETSSÄTT OCH TEORI 6 1.8 MATERIAL – KÄLLOR OCH LITTERATUR 6 1.9 DISPOSITION 8 2. Guds lag – kyrkohistorisk bakgrund och teologisk förankring 12 2.1 KYRKAN – STRAFFRÄTTEN – MEDELTID OCH REFORMATION 12 2.1.1 Guds lag – kanonisk rätt och landskapslagar 12 2.1.2 Parallella rättsinstanser – andlig och världslig domsrätt 13 2.1.3 Uppenbar skrift, högmålen och 1439 års straffordning 14 2.1.4 Prästerskapets privilegium, ett avtal och eget stånd 15 2.1.5 Kyrkobrotten – prostetingen 15 2.1.6 Från andligt till världsligt, och tillfälligt andligt igen 16 2.1.7 ”Goda, gamla, kristliga sedvänjor” – den muntliga sedvanerätten 17 2.1.8 Tanken om Guds straff, Guds vedergällning och gemensam botgöring 18 2.2 GUDS LAG ENLIGT REFORMATORERNA 18 2.2.1 Lex naturae – morallagarna, ceremoniallagarna och judiciallagarna 18 2.2.2 Luthersk v. reformert om Guds lag 19 2.2.3 Inflytandet från Melanchthon 20 2.2.4 Form och stadga åt Luthers teologi – identitetsskapande process 22 2.3 DET ANDLIGA, OCH DET VÄRDSLIGA REGEMENTET 23 2.3.1 Medeltidens Corpus Christianum – Civitas Dei och Civitas Terrena 23 2.3.2 Reformationen om överhetens ”Gewalt” – och, själarnas
    [Show full text]
  • NEDER-TORNEÅ Med HAPARANDA STAD Och KARUNGI KAPELL
    NEDER-TORNEÅ med HAPARANDA STAD och KARUNGI KAPELL. (Norrbotten.) Torne var ursprungligen kapellförsamling under Luleå (se inledn. till Neder- Luleå). Tidpunkten för kapellets anläggande är ej närmare känd, men då man af en vittneshandling från 1374¹ vet, att biskop Hemming i Åbo på uppdrag af ärkebiskop Hemming Nilsson å hans och Upsala domkyrkas vägnar invigde kyrkogård i Torne omkring midten af 1340-talet, är det sannolikt, att kapellet då var jämförelsevis nytt. Samma handling upplyser äfven om, att de båda stiftscheferna antagligen sommaren 1347 sammanträffat i en hamn, belägen mellan Luleå och Torneå kyrkor, hvarvid frågan om stiftsgränsen afhandlats, samt att ärkebiskopen sedan utsträckt sin resa till Torne, där han döpte ett 20-tal lappar och karelare (finnar) från Uleå, Kemi och Sim i ett stort kar, som särskildt för detta ändamål insatts i kapellet, under det att den öfriga menigheten stod utanför. Ungefär samtidigt med ärkebiskop Birger Gregersons sträfvanden på 1370-talet att utvidga ärkestiftet till Uleå älf på Åbo stifts bekostnad organiserades de norrbottniska församlingarna till ett kontrakt »Contracta dicta butn» enligt domkyrkans jordebok 1376.² Ett årtionde senare fram- skymtar namnet på den förste kände kontraktsprosten häruppe, herr Anders, prost i Norrabotten, hvilken är närvarande vid ett domstolsutslag i Torneå 29 juni 1386.³ Huruvida församlingen redan då var utbruten från Luleå till eget gäll känner man ej. Som särskild socken är Torne i hvarje fall uppfördt i 1413 års jordebok, omfattande 30 rökar.4 Mot slutet af medeltiden synes Torneå legat under Upsala domprosteri ss. prebende. I det bref, hvarigenom ärkebiskop Jacob Ulfsson 20 aug. 1482 erhöll Norrbotten i förläning, uppräknas äfven Tornö med Särkilax, nuv.
    [Show full text]
  • Barndomsminne Av Biskop Gustaf Ljunggren
    Skara stiftshistoriska sällskap Medlemsblad 2014:4 Årg. 22 Den heliga pilgrimsfärden Lars Skytte Lars Skytte (1610-1696) var född i Nyköping. Effter akade- dogör han bland annat för sitt teologiska tänkande och val av miska studier och utländska studieresor blev han svensk am- livsväg. Resterande del av livet vistas Skytte i Rom. Under bassadör i Portugal år 1641. Skytte konverterar till katolska en period är han rådgivare/själasörjare åt drottning Kristina. kyrkan 1647 och upptas i franciskanorden. Efter teologiska Han fortsätter också sitt teologiska författarskap och under- studier prästvigs han inom orden och kommer att ägna sig åt visar i teologi inom franciskanorden, samt har ett ganska författarskap och undervisning. Skyttes konversion var en stor stort internationellt och nordiskt kontaktnät. internationell skandal sett ur svenskt perspektiv. Skyttes bok är kulturhistoriskt viktig och har aldrig tidi- I början av 1653 kallas han till Rom dit drottning Kristina gare översatts till svenska eller något annat modernt språk. efter abdikationen anlänt 1655, till henne dedicerar han sin Den utges i Skara stiftshistroriska sällskaps serie som nr. 80. bok Peregrinatio sancta – Den heliga pilgrimsfärden. I denna re- Ärkebiskopar under hundra år med anknytning till Skara stift Nyligen fi ck Svenska kyrkan en ny ärkebiskop, Antje Yngve Brilioth (ärkebiskop 1950–1958) som efterträdde Ei- Jackelén. Hon har förmodligen ingen anknytning dem var son till Herman Brilioth, som var kyrkoherde i Väst- Skara stift, men det har fl era av hennes företrädare ra Ed i Linköpings stift. Herman Brilioth kom från gården under 1900-talet. Ljungkullen i Dimbo utanför Tidaholm. Föräldrarna var Lars Johan August Ekman (ärkebiskop 1900–1913) var husar- Larsson och hans maka Greta Johansdotter.
    [Show full text]
  • O ~ ~' ~ ~ ~ ~ .~ .~ ~ &Bc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~~~~~~~
    tPc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~c:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~c:::::::=::::Jq:j o ~ ~' ~ ~ ~ ~ .~ .~ ~ &bc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~~~~~~~ GRAVSTENAR I NORDINGRA från 1600::: och 1700:::talen Strax norr om Nordingrä kyrka i Ångermanland ligger en oval, fäst• ningsliknande vall, utgörande resterna av socknens gamla, i början av förra århundradet raserade kyrka. Orsaken till raseringen får åtminstone delvis sökas i byggnadens bristfällighet. Så instörtade valvet redan innan kyrkan börjat rivas, varvid det nedannämnda gravmonumentet över rnagister Hans Omnberg ramponerades. Från den gamla kyrkan har man tydligen delvis hämtat byggnads­ materialet till den nya. De i gamla kyrkans golv liggande gravmonu­ menten över socknens präster komma sålunda att få tjäna som trapp­ stenar vid den mot söder vettande ingången, varest de fingo ligga i omkring 100 år. Vid kyrkans senaste restaurering murades denna ingång emellertid igen, och trappan blev följaktligen överflödig. Stenarna stapla­ des tills vidare upp i ett hörn av kyrkogården, men efter några år vände sig församlingen till Riksantikvarien med anhållan om förslag till en vär• digare placering av desamma. I anledning härav gjorde jag en undersök• ning av stenarna, varpå församlingen på Riksantikvariens förslag beslöt, att på gamla kyrkpIatsen uppf,öra en särskild byggnad till deras förvaring. Och så komma då stenarna att efter mer än hundra år återbördas till den plats där de ursprungligen legat s'om monument över forna herdar och själasörjare i Nordingrå socken. Efter denna kortfattade historik övergår jag till beskrJvningen av grav­ stenarna. Av de sju, som vid mitt besök kunde sammanplockas, var enda'st en hel. De övriga voro mer eller mindre sönderslagna och fragmentariska.
    [Show full text]