SOCKENBESKRIVNINGAR FRÅN GÄSTRIKLAND 1790-1791 Landshövding Fredric Adolph Ulric Cronstedt. Foto: Länsstyrelsen, Gävle. ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAV! ADOLPHI LXXXV

Sockenbeskrivningar från Gästrikland 1790-1791

TILLKOMNA PÅ ANMODAN AV LANDSHÖVDINGEN

F. A. U. CRONSTEDT

UTGIVNA AV

NILS-ARVID BRINGEUS

UPPSALA 2004

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur © Författaren och Kungl. Gustav Adolfs Akademien 2004

ISSN 0065-0897 ISBN 91-85352-54-3

Printed in Sweden 2004 Textgruppen i Uppsala AB 0 INNEHALL

Förord...... 7 Frågelista ...... 9 Valbo ...... 13 Hille ...... 19 Hamrånge ...... 25 Ockelbo ...... 42 Ovansjö A ...... 57 Ovansjö B ...... 75 Torsåker ...... 78 Årsunda ...... 82 Fämebo A ...... 87 Fämebo B...... 97 Fämebo C ...... 104 Hedesunda ...... 105

FÖRORD

I maj 1959 påträffade jag i Lantbruksakademiens arkiv - då beläget vid Hornsga­ tan i Stockholm - den här avtryckta frågelistan från 1790 av landshövdingen F.A.U. Cronstedt i Gävle jämte de inkomna svaren från Hälsingland. Hösten 1960 publicerade jag dessa "sockenbeskrivningar" utförda av präster och läns• män i Kungl. Gustav Adolfs Akademiens Acta-serie. I en efterskrift redogör jag ingående för frågelistans bakgrund och tillkomst. Medan materialet från Hälsingland förblev outnyttjat av Cronstedt hade den kände köpmannen och topografen Abraham Hi.ilphers fått använda svaren från Gästrikland för den landskapsbeskrivning som han var i färd med att utarbeta och som utkom 1793 (jfr Karl Hedlund, Hi.ilphers beskrivning över Gästrikland 1793. Källorna och utformningen, i: Från Gästrikland 1960). Svaren från Gästrikland ingår bland Hi.ilphers papper i f.d. Stifts- och landsbiblioteket i Västerås. Hi.ilphers har visserligen utnyttjat delar av svaren i sin tryckta beskrivning, men inte uttömt dem. En utgåva motsvarande den jag gjorde för Hälsinglands del var motiverad såväl ur källkritisk synpunkt som för att göra uppgifterna jämförbara med svaren från Hälsingland. Eftersom dessa kommit till mycket stor användning av forsk­ ningen har jag länge hoppats kunna ge ut svaren från Gästrikland på motsvarande sätt. Utskriften har nu sent omsider överförts på dator på Folklivsarkivet i Lund och kontrollerats mot originalen i Västerås. Utgivningen har skett efter samma principer som jag redogör för i den föregående volymen om Hälsingland (s. 382 f.). Av svaren från Val bo och Hille framgår att frågelistan utsänts den 13 april 1790. Samma datum återkommer i flera av beskrivningarna från Hälsingland, varför frågelistan uppenbarligen utsänts samtidigt till alla socknarna i länet. Sva­ ren skulle insändas "så snart som möjligt". Svaret från Hille är daterat redan den 29 april. Prosten Hillberg i Ockelbo daterade sitt svar den 12 maj samtidigt som han beklagade att han inte haft tid "att rätta, granska och flere resor omskriva dem som likväl är nödigt vid arbeten av sådan art" (Bringeus 1961 s. 379). Svaret från Valbo är daterat den 7 juni 1790. Endast i Färnebo tog man mera tid på sig och svarade i juni och augusti 1791. Endast "korta svar" begärdes, men detta hindrade inte att flera svar är långa och detaljerade. Kyrkoherdarna har merendels själva besvarat frågelistan, kanske sedan de inhämtat uppgifter från kronobetjäningen eller från annat håll. I Hille överlät kyrkoherden åt sin komminister att svara. I vissa fall har kyrkoherden och länsmannen fördelat frågorna sinsemellan. Vad som bygger på Hi.ilphers självsyn i hans tryckta Gästriklandsbeskrivning kan numera även urskiljas sedan jag 1978 tillsammans med Harald Hvarfner givit ut Hi.ilphers Dagbok öfwer en Resa genom Norrland 1768 (LT:s förlag, Stock- 8 holm 1978, 247 s.). I denna beskrivs resorna genom Gästrikland på omkring 40 sidor. Kartan över socknarna har återgivits efter Hiilphers Gästriklandsbeskriv• ning. Fil. lie. Torsten Karlson, Hässleholm, har slutgranskat korrekturet efter origi­ naltexterna. Jag tackar honom varmt. Kungl. Gustav Adolfs Akademien har godhetsfullt intagit även denna volym i sin Acta-serie och dessutom bekostat utgivningen.

Lund våren 2004 Nils-Arvid Bringeus FRÅGELISTA av Landshövding F. A. U. CRONSTEDT

Ifrån min första ankomst til detta, mig Nådigst anförtrodda, Län, har min önskan varit, at få en, hit intill saknad, Geometrisk Charta öfver detta mindre kända land utarbetad. Igenom Herrar Landtmätares biträde har jag ock, efter flere års arbete, hunnit så vida, at jag innan kort hoppas kunna utgifva en sådan Charta af trycket. Om jag härigenom kan göra Allmänheten et nöje, hoppas jag ock, at detta arbete skulle blifva ännu mera välkommet, om en fullständig beskrifning öfver landet kunde vara denna Charta följ• aktig, häldst Landskaperna och Socknarna uti detta Län, i brist af en sådan beskrifning, äro föga kända, utom Herjeådalen, hvars Beskrifning af Herr Directeuren Hiilphers blifvit utgifven. Jag har således varit omtänkt at låta författa en sådan Beskrifning; men då flera uplysningar antingen alldeles saknas, eller ock intet äro fullkomligen säkra, har jag trodt bästa utvägen, för at få samma Beskrifning så fullständig som möjeligit är, vara, at anlita Herrar Pastorer, Ståndspersoner och Kronobetjeningen i hvarje Sockn, om de uplysningar som svårligen annorlunda kunna erhållas, än genom underrättelser från hvarje ort. Til den ändan har jag låtit trycka medföljande Frågor, hvilka jag önskade få besvarade. Jag får således anmoda at icke allenast på stället samla sådana underrättelser, hvartill dessa frågor gifva anledning, utan ock, så snart som möjeligit är, til mig öfver• sända korta svar därpå. För at undvika mycket skrifvande har jag numererat frågorna, i den afsigt at frågans numer kunde sättas framför hvarje svar, på det man ej måtte hafva nödigt at uprepa frågan. kända kärlek för detta land, och för allt det som kan bidraga til dess fullkomligare kännedom, gör at jag hoppas at benäget täckes villfara denna min begäran. Jag förblifver 10

1. Socknen, hvaraf den förmenas hafva f ådt sitt namn? Gissningar och Allmogens berättelser därom? 2. Sockne-Sigillet, hurudant? 3. Folknumern, huru stor, året 1789, enligt Kyrkoboken? 4. Bönder, Torpare, Kålare, Nybyggare, Handtvärkare, huru många? 5. Roteringen af Soldater eller Båtsmän, huru stor? 6. Näringsfången, hvilka? 7. Jordmånens beskaffenhet, hurudan? mera eller mindre bördig? 8. Akern, huru den skötes? väl eller illa? Med hvilka sädesslag den besås? Huru många Tunnland af lera, svartmylla eller sand? Dess afkastning til 6, 7, 8 &c. kornet, huru stor? Ordsakerna til dess goda afkastning eller missväxt? Hjelpemedlen emot missväxten? 9. Ängen, huru den skötes? Ordsakerna til dess mera eller mindre bördighet? Huru många tunnland af hårdvall, sidvall, och myror? Huru många lass Hö fås af hvarje sort? Om tilgång til mera upodling gifves? 10. Betesmarken, hurudan? Huru mycken Boskap af Hästar, Oxar, Kor, Får, Getter, Svin, m.m. födas? 11. Skogen, hurudan? väl eller illa medfaren? Af hvad slags träd den består? H vilka äro Kronans, eller Allmänningar? H vilka slags villda djur och foglar här finnas och huru de fångas? 12. Sågar, grof- eller fin-bladige, huru många? Om Sågningen blott sker til husbehof eller afsalu? Huru många Tolfter Bräder här sågas? 13. Högsta bergen, hvilka? 14. Insjöar, hvilka? 15. Strömar, eller åar, hvilka? Hvilka Fiskeslag däruti finnas? Om Fisket är til husbehof eller afsalu? mera eller mindre lönande? Om Kronofisken finnas, och Arrende-Summan därföre? 11

16. Bergsbruk, hvilka? Af hvem, och hvad år, Bruket blifvit anlagdt, samt när det fådt privilegier? Af huru många masugnar, hamrar, spikhamrar, m.m. det består? Hammarskatten och årliga tillvärkningen, huru stor? Om grufve anledningar, kalk- eller marmorbrott finnas? samt hvilka? 17. Qvarnar, sqvallt- eller Tull-qvarnar, huru många? Huru många par stenar af de sednare? 18. Prästegårdarne, hurudana? väl eller illa bygda? gamla eller nya? 19. Prästebordet, af huru många mantal det består? och hurudant? Om Capellanen har hemman eller blott Boställe? 20. Kyrkan, hvad åratal, och af hvem den blifvit byggd? Huru många alnar i längd, bredd och högd? Om den är af trä eller sten? Om den har torn eller särskild byggd Klåckstapel? Huru många klåckor? med deras vigt? samt inscrip- tionerna på dem? Kyrkans målningar, bilder, Prädikstol, Alltartafla, Org­ värk, m.m. hurudana? Hvilka ållderdoms lemningar, såsom Chor-Kåpor, rökelse• kar, m.m. där förvaras? Ifrån hvilket år Kyrko-Böckren finnas? samt om något märkvärdigt däruti är? Om några andra gamla skrifter, såsom Konunga-Bref, Påfvebullor, m.m. som kunna gifva någon uplysning i Svenska Historien, eller ortens kännedom där för• varas? 21. Kyrkoherdarnas förteckning från de äldsta til närvarande tider, med en kort Biographie öfver dem? 22. Capellanernas Dito - - - Dito. 23. Sockne-Skola, om den finnes och af hvem den anlades? 24. Fattighus, när det byggdes? eller huru och på hvad sätt fat­ tiga underhålles? 25. Magazin, när det inrättades? 26. Andra Inrättningar, hvilka? 12

27. Alderdoms-lemningar, såsom rudera efter Skansar och hus, Runstenar, ättehögar, Offerställen, m.m. hvilka? jämte invånarnas berättelser därom? 28. Storskiften och andra Landmätare-förrättningar, om de skedt i hela Socknen eller blott i några byar? 29. Hälsobrunnar, hvilka? 30. Saltpetersjudning, på hvilka ställen och huru ofta den för- rättas? 31. Ämbetsmän och Stånds personer, hvilka? 32. Häradsting, hvilka Socknar utgöra et tingslag? 33. Plantager, hvilka? 34. Handtvärkare, huru många i hvarje Handtvärk? 35. Finmarks åboer, huru många? 36. Allmogens lefnadssätt, matordning, seder, m.m. hurudana? Bröllop, Bröllopsskrud, Begrafningar? Sjukdomar, hvilka gångbara? 37. Särdeles händelser, hvilka? 38. Allmogens traditioner, i et eller annat ämne, hurudana? Byggnader, hurudana? Klädedrägt? Språket? 39. Väderleken, hurudan? VALBO Av komminister OLOF THEDENBORG och länsman JACOB EKSTEDT

Til ödmjukaste följe af nådige herr grefwens, landshöfdingen och commendeums nådiga befallning af den 13 nästledne april får undertecknad lemna swar på föl• jande frågor:

1. At gifwa någon wisshet til W ahlbo kyrka och församlings namn, är för mig omögeligit. Twänne meningar får jag anföra, såsom sannolika: Den förra säger, det Wahlbo skal hafwa sin upprinnelse af Wall, och torde det ena 1 blifwit förwandladt i h. Til styrka för denna mening föregifwes, at Gefle fordom warit allenast et fiskeläge, hwaräst tre fiskare, en wid namn Ryt­ tare, den andra Sorm, den tredjes namn är förgätit, hafwa haft sitt tilhåll. Desse hafwa haft åstundan, at få någon uppodlingsplatts på det torra, sedan wattnet utsjunkit, då kungsängen såsom en slät och högländ wall fallit dem i syn och hågen, hwaräst de börjadt odla och bygga, kallande stället Wall. Wall för• wandlades sedan genom uppodlingar til en by; wattnet siönk ut, byarna ökades genom uppodlingar, folcket bygde kyrka, och Wall blef med tiden prästgård. Men sedan Gefle stad blifwit bygd, flyttades kyrkoherden til Gefle, feck ther gård och ägor, Wahlbo blefpraebende, och Wall lades under Gefle slätt emot wissa tunnor kronotijonde i surrogat för prästgården i W ahlbo. Den sednare meningen säger, det Wahlbo skal hafwa sit namn utaf Wahl, och påstår, at Wahlbo kyrka är moderkyrka och den äldsta kyrkan af alla i Gästrikeland, hwilket ock, i afseende på det förra torde wina sannolikhet. Til styrka för denna mening påstås, at när några angelägenheter förekomit, som skulle afgöras genom wahl, har folcket här komit tilsamans ifrån flera orter, ja ända ifrån Tolfta i Upland, at hålla wahl, hwarå äfwen warit ostridiga do­ cumenter, dem jag eij kunnat öfwer koma. Til styrka för meningen, at Wahl­ bo är moderkyrka åberopas dels allmogens tro och sägen i orten, dels ock en inmurad sten i södra stegluckmuum, som af många resande ofta ses och be­ tracktas. 2. Sochnsigillet består af et utstuckit W midt uti med följande utstuckne bokstäfwer rundt omkring: W AHLBO SOCHN I GESTRIKELAND, som detta aftryck wisar. [sigill.] 3. Den 13 februari 1789, då husförhören slötos war folcknummem i Wahlbo 2 365 siälar. 4-17. [Se nedan s. 16-17.] 18. Prost och kyrkherdegården är nuförtiden belägen i Gefle. 19. Fordom war här i Wahlbo intet capellansboställe, men den 18 juli 1698 täck• tes Hans Kongl. Maijt allemådigst skäncka ödeshemmanet n:o 6 i Backa by om 9 öresland gärdesmantal til capellansbohl, som wäl har sin hustomt i Backa; men är nu bygdt på kungsgården Walls grund emot surrogat af en del 14 i Backa n:o 6 tilhörande tomt, Ladugårdstomten kallad, der stallet och wangnslidret nu stå, och hummelgården är. Boställets åker består dels af lera, dels af sandmylla, sås årligen med 3 och ½ tunna råg och en tunna korn i öppen åker. Ärter och rowfor sås i trä• desgärdet, blandsäd, hafra och lin sås i wretarna på plogar, som sedan gödas, läggas til slåtter och gräswall. Myrhö på skogsslåtrarna kan blifwa 10 a 12 winterskrindor, hårdwallshö blifwer alteftersom man hinner plöja och göda wretarna samt efter wäderlekens beskaffenhet. Betesmarken förhåller sig jämwäl efter wäderleken. Åbygnaden är i för• swarligit stånd, och sätesbyggningen brukslogs för några år sedan til fö• rekommande af röta. 20. Hwad år, och af hwilken Wahlbo kyrka, som är murad af grå- och sandsten, blifwit bygd, finnes ingen underrättelse. Kyrkan är inom murarna 49 alnar lång, 18 alnar bred, har torn på wästra gafwelen. Tornmurn är 13 alnar i fyrkant inom murarna, med bänckar uti en del; et chor i öster, förmodeligen och tilbygdt, 13 alnar i fyrkant, så at hela kyrkans längd, med choret och tombyggnaden är innom murarna ifrån den östra gafwelen til den wästra 79 alnar. Högden ifrån jorden til takfoten är 13 alnar, från takfoten till hufwen 13 alnar och ifrån hufwen på taket til domen på tornet ock 13 alnar, men ifrån domen til hanen är eij mätit. Tombyggnaden börjades med grundwahls läggande den 26 september 1775, war färdig, så at hanen uppsattes den 16 augusti 1777, och klockorna flyttades utur den gamla förfallna klockstapelen upp i tornet den 20 augusti derpå följande til församlingens innerliga hugnad och glädje. Klockorna äro twänne, en större och en mindre. Om den störres wigt och gutningsår kan eij fås någon underrättelse, har eij heller några inscriptioner mer än några oläsliga munckbokstäfwer i en ring uppwid syftet, och et så• dant signum [figur] på norra sidan och detta på wästra sidan [figur]. Den mindre wägde förut 3 skeppund och 19 marcker, Gefle metallwigt, sprack under klämtningen wid eldswådan i Mackmyra den 12 maji 1789, blef omguten i julii samma år och wäger nu 4 skeppund 5 listpund och 10 marcker Gefle metallwigt. Inscriptioner på wästra sidan: OMGUTEN 1789 AF JOHAN ER. HILLSTRÖM. KYRKOHERDE V ACANT. COMMINISTER OLOF THEDENBORG. KYRKO WÄRDAR: ERICH BENGTSSON I ALLMENINGE. PEHR ERSSON I BÄCK. På östra sidan: NÄR DU BODAS AF MITT LJUD, KOM, AT LOFV A HERREN GUD!

Kyrkans gamla målningar äro öfwerstrukne, alla bilder borttagna. Prediksto­ len är ganska wacker, grundmålad med blandade röda och bruna färgor, starckt förgyld på sina ställen, med förgylda änglahufwuden här och der: himmelen åfwan likaså. Wackert förgyldt timglas. 15 Altaret lika måladt med starck förgyllning här och ther. Östra fönstret ut­ gör största delen af altartaflan. På bägge sidor om fönstret äro grönmålade löfwärck, med omwirade förgylda kransar eller ranckor. Öfwer fönstret är en förgyld sol, med tre förgylda änglahufwud, som förmodeligen skola beteck­ na Treenigheten. På högra sidan om fönstret, när man wänder sig åt altaret, står en gipsad bild med et kors i wänstra handen, betecknande Tron, och på wänstra sidan en dylik bild med et förgyldt ankare i handen, föreställande Hoppet. Midt i fönstret står et kors med Frälsarens bild, och en förgyld dödskalle under. Rummet, der döpelsen förrättas, på wänstra handen, då man går in i sac­ ristigan, står Johanis döparens bild på en af bildthuggarearbete gord båttn, under hwilken synes alla fyra evangelisternas sinnebilder: et leijon, en ängel, en öm och en oxe. Öfwer samma bild är ock en himmel af bildthuggararbe­ te, den Johanis bild bär på sit hufwud, på hwilken himel dopskålen står. Fräl• sarens bild står framför Johanis likasom i et watten öfwer smalbenet, och dö• pes af Johane. Altardisken och lectaren äro grönmålade, men bänckama änu omålade. Numertafloma sitta en på hwar sida om altaret med förgylda ramar och nyligen försilfrade numror. På södra wäggen sitter et wacker epitaphium fram i choret til åminelse af framledne herr öfwerstelieutenanten Hårleman på Forssbacka Bruk, som strax nedanföre har sin graf. Inga fomåldrens lemningar finas här mer än et stycke af en gamal fana, spikad på kyrkdören, som under catholska tiden burits i procession kring åker och ängarna at utwercka ymnig årswäxt; och en krigsfana, af gråagtigt sidentyg, på hwilken står et måladt leijon med et swärd i foten, och åfwanpå fanan står med stora förgylda bokstäfwer: CAROLUS REX SVECIAE. Den äldsta kyrkboken, som utwisar, hwilka blifwit födde och wigde, är af år 1688. Bok öfwer döde, bok hwaruti alla som flytta til och ifrån försam• lingen, sochnstämbok, räkenskapsböcker, förhörslängder, communionbok och bäncklister äro alla yngre. Gamla handskrifter, konungabref, påfwebul• lor eller annat, som kan gifwa upplysning i swänska historien och ortens kännedom, finnes icke, eij heller är här något orgverck. 21. Ingen kyrkoherdes namn är här upptecknadt, ty måste de wara antecknade i Gefle. 22. Den första comminister i W ahlbo, som man har kundskap om, hette Magnus Oestonis, hwilken underskrefUpsala möte 1593. Den andra hette Ericus All­ menius och war wid lägenheten 1650. Den tredje Abraham Fortelius och war här 1670. Den fjerde Pehr Wahlman 1692, och blef befordrad til Lius­ dahls pastorat 1708, då Pehr Hillberg efterträdde sin Swän Wahlman och blef död 1744. Johan Hillberg succederade sin fader Pehr Hillberg 1745, och blef befordrad til Huddunge pastorat 1772, då nuwarande comminister Olof Thedenborg, tilträdde lägenheten den 1 maji 1773. 23. Ingen ordentelig schola är här, utan klockaren håller schola tidtals i hwar by, 16 då alla barnen i och omkring by gå til honom, och när så godt synes flyttar han i en annan by, och på det sättet lära barnen wäl läsa i och utan bok, både Lutheri cateches och Svebelii förklaring. Sochnskrifwaren Sundmarck lär jämwäl många nästgränsande barn, som gå til honom, wäl läsa i och utan bok. Förmögnare föräldrar betala barnaläraren sjelfwa. För de fattigas barn tages ofta betalning ur fattigcassan. Dessutom äro många föräldrar så försig• komna i christendomskundskapen, at de lära sina barn läsa i och utan bok sjelfwa; ty många, som nu äro bönder, hafwa i ungdomen gåt i Gefle schola. 24. I Wahlbo är ingen fattigstuga, utan när någon blifwer gamal, fattig och årck• lös och eij har några förmögna anhöriga, så får han en hel by til underhåll, som kallas rota, der han har hus och hem, om han eij har hus sjelf, föda och skötsel i döddagar. Men har fattighjonet hus sjelf, får det, efter en gammal öfwerenskommelse en 1/8:dels tuna säd af hwar och en bonde i byn; dock går härmed eij så jämt nu för tiden. De fattige, som äro rörige och kunna förtjena något få twå gånger om året hjelp ur fattigcassan, alt eftersom cas­ san tål och de äro torftige. 25-35. [Se nedan s. 17-18.] 36. Allmogens lefnadssätt är enfaldigt, matordningen tarfwelig, sederna meren­ dels anständiga. Många brudepar wigas årligen i egna kläder; men när råd och lägenhet medgifwer, kommer bruden om lördags afton til prästgården, klädes om sön• dags morgon med krona och annan wanlig brudprydnad. Brudgumen kom­ mer söndags morgon mot sammanringningen i största tysthet med alla bröl• lopsgästerna; då sammanringes, går prästen förut i kyrkan med brudgumen. Brudsättan med brudpigorna, som gå framför bruden och bröllopsgästerna, följa efter. Brudparet stadna qwar i chordören, hwaräst de wigas, och intaga sedan sina stolar framför altaret, då gudstjensten börjas. Efter predikan sjunges brudmessan, gudstjensten fortsättes til slut, och brudparet med gäs• terna förfoga sig hem i största tysthet, undfägnas hederligen, alla umgås i största wänskap och förtroende, och är märckeligit, at i W ahlbo ser man ganska sällan någon drucken på bröllop, fast man deremellan eij kan gå borgen för allas nyckterhet. Med liken koma anhöriga i god tid om söndagsmorgon til kyrkan, och un­ der sammanringningen bäras liken in på kyrkogården i sällskap af slägting• ar, wänner och grannar, och de döde begrafwas enligit kyrkolagen. Likpre­ dikningar hållas sällan; men personalier läsas altid efter hwars och ens om­ ständigheter. Koppor, rötfebrar och fråssor äro de gångbaraste sjukdomar. Af wattsot, gickt och kräftan hafwa här i församlingen äfwen angripit några personer såmliga år.

Ödmiukt swar på de af högwälborne herr grefwen och landshöfdingen be­ gärte frågor för W ahlbo sockn. 4. 166 bönder, 50 torpare, 31 kålare, 30 handtwerkare. 17 5. 19 båtsmansrotar. 6. Kohl, wed, bräder, timmer, jem och malmforor både til bruken som äfwen til Gefle stad. 7. L.B. 8. Skiötes wäl men fodrar mycken gödsell, besås med råg, kom, erter, hampa, lin och hafra på hårdwall eller plogland; består omkring 2 delame sandaktig och 3die deln af lera, men minst swart mylla, och skall efter böndemes up­ gift afkastningen gifwa högst 6:te komet. Långa ock kalla wåhrar med nor­ danblåst bidrager mycket til misswäxt i synnerhet der åkren eij är wäl gödslad, men när såningen skier i sin rätta tid och är wäl kiörd och häfdad, så skier sällan misswäxt. 9. Förbättras årligen med rögsel och dikning, blir mera höglänt i anseende til wattuminskningen, hwaraf mera mossa tiltar och således mindre gräsbäran• de, på sina ställen kunde wäl mera upodling gifwas, om eij muhlbetet der­ igenom blef förminskat; sirka 10 lass hö af hwarje sort på öreslandet. Och tunlandtalet är eij upgifwit, men torde utgöra omkring 20:de delen af sok­ nens widd. Betesmarken nog knapp i ansende til mycken hemmansklyfning, men kunde ökas om flera beteshagar blefwo inrättade. En häst, 3 kor, et ungnöt, 2 får, 2 getter och 1 swin på öreslandet, utom utanwidsfolket som och har hwar sin ko, får och get. 10. Nog förswagad å skattegrund uti senare åren, i anseende til större utskylder. Någon del Elfkarö, Wahlbo masung och Forsbackabruken tilhörande recog­ nition eller kronoallmenning. 12. 13 skattlagde sågar, grofbladige, sågas både til husbehof och afsalu sirka 1 000 tolfter om året. 13. Hogstens emellan Hämlingeby och Jerfsta byar. 14. En del af Storsiön, Wahlsiö på Öfwerherde, Elgsiö och Biörsiö på Jerfsta, Wahlsjö på Hämlinge, Salgsiön på Allborga och Allmeninge, 1 del af Öjam på Bäcks och Wästbyggeby, Skålbacksiön på Lunds och Ångstteman på Ås­ byggebys bohlstäder. Uti desse siöar finnes giös, åhl, gädda, braxn, abbor, mört m.m., men fis­ kas ganska litet af större deln i soknen, knappast til husbehof för dem som nyttiar fiskredskap. 15. En å har sitt utlopp utur Storsiön wid Forsbacka Bruk, består af flera ström• mar, rinner genom hela soknen och Gefle stad neder i dess fjärd eller Salt­ siön under namn af Gafleån. 16. Tolffors, Wahlbo masung och Mackmyra, Forsbacka har 3:ne hamrar, hwar­ uti är 2:ne spikhamrar, en masung, hammarskatten med mera kan ej up­ gifwas i anseende till herr lagmannens af Nordin frånwaro. 17. 37 stycken skwaltqvamar, 2:ne tulqvamar, en wid Forsbacka med 2. par ste­ nar och en under Åby med 2:ne par stenar, hwilken anlades 1787. 24. Fattighus fins intet, utan de fattiga underhålles rotwis af soknen. 25. Inrättades och blef faststält 1758. 18 26. Den förut kallades Gafwelbro öfwer stora Åh på wästra sidan om och sirka 1/8 dels mil från Gefle, hwilken förut war bygd af trä, blef 1772 upbygd af Gefle stad och W ahlbo sn af sten och kostade socknen omkring 20 000 daler kopparmynt. Alla mihl- och fierdingsstolpar, hwilka förut woro bygde af trä, men blef 1787 inrättade af hällsten til undermuming och deviser af tack­ jemshällar med förgylta inskripter. 2:ne husbehofstegelungar, den ena inrättad 1776 på Öfwerherde egor och den 2:dra 1788 på Häklinge bohlstad. 27. En runhäll uti Jerfsta bys åker och en uti Lundsby åker, Gaddaborgs skans på öhn, och ättehögar fins på flera ställen i soknen. 28. Hela soknen är lagd i storskiften. 29. Fins ingen. 30. Wid taflan, Wahlbo masung, Tolffors, Skräckmyra och Wästerbygge by hwart 4:de, 5:te och 6:te år. 31. Lagmannen och vice landshöfdingen af Nordin, deri[k]teuren von Rehausen, comminister Thedenborg, dess adiun[k]t Håden, feldtcommisarien Lund­ qvist, öfwerjägmästaren Ch. Söderhielm, lieutenant Ulric A. Söderhielm, länsman Ekstedt, assessor Söderhielm, notarien Leijell, brukspatron J.P. Strömbeck, dess son, bokhållaren C.M. Strömbeck, inspectoreme Askberg och Lidforss. 32. Hille och Wahlbo soknar utgöra et tingslag. 33. Wid Tolffors, Forsbacka och Åby äro frugtbärande trägårdar samt andre plantager anlagde, och har de öfriga ståndspersoneme mindre trä- och kryd­ gårdar, samt nästan wid hwarje bondes och en del utanwids gårdar några äppelträn, i synnerhet i de senare åren planterade. 34. 10 skomakare, 8 skräddare, 2 julmakare, 3 smeder, 1 snickare, 2:ne murare, 3 trägårdsmästare och en byggmästare. 35. Inga finmarksåboer. 36. Lefnadssättet är fredsamt och anständigt. Af siukdomar äro rötfebrar mäst gångbara. 37. Bonden Jöns Larsson i Öfwerherde har 1735 wid en bössas afskiutande, fådt dess bakskruf midt uti pannan influgen och i hufwudet qwarsittande, hwar­ efter han lefde i 20 år och förrättade sitt arbete. Landbonden Lars Larsson i Jerfsta blef år 1778 olykligtwis under det han kiorde til en wret, af en jemstör kiörd genom lifwet men blef sedan af stads­ fäldtskiären Hägerstrand i Gefle så läkt, at han ännu lefwer och dageligen förrättar alla bondesyslor. 38. Språket närmast bokstafwen och bygnademe af trä, merendels taken täkte med näfwer och takwed eller bräder, samt har nu i senare åren en del begynt at rödferga och tjära både man- och ladugårdar. 39. Sommaren kort, men merendels kalla wintrar.

Wahlbo den 7:de junii 1790. Jacob Ekstedt. HILLE Av komminster JOH. BERGSTEDT

I följe af Konungens Höga Befalningshafwandens i Gefleborgs län höggunstiga skrifwelse til wederbörande under den 13 i denna månad får undertecknad aldra­ ödmjukast aflämna swar uppå de i samma höga skrifwelse framstälte frågor rö• rande Hille sochn. Bristande underrättelser om forntidens idrotter, häfder och tilstånd äro orsaker til ofullständigheten i swaren. De kunna således icke upfylla önskan och afsick­ ten; dock torde de föranleda kännare häraf at härutinnan medela ett fulkomligare ljus. Dessa äga intet annat wärde än rent upsåt och ändamål; deras förbättring giör orten känd, älskare af dylika saker nögde, fäderneslandets historia i sin mon betjent och wäcker således min högaktning.

Dessa äro swaren på frågorne: 1. Hille sochn skall bekommet sitt namn af en jungfru, Hilleborg kallad, om hwilken i öfrigt ingenting är bekant mer än den sägen at hon bestyrt om kyr­ kans uppbyggande. 2. Den qwinnobröstbild, som befinnes i sochnesigillet, skal wara denna Hille­ borgs och härigenom hennes minne så mycket bättre förwaradt. 3. Folknumern 1789 war mankön 664, qwinkiön 681 och således 1 345 perso­ ner tilsammans. 4. Hemmansåboer äro 70. Torpare 16. Kohlare 19. Nybyggare 4. Handtwerka­ re 10. 5. Til at underhålla nio båtmän är sochnen inroterad i IX rotar. Hwar rote be­ står af 26 a 27 öresland, som swarar för en ordinarie karl och en fördubbling. 6. Åkerbruk, boskapsskiötsel, kohlning, brädsågning, fiske, särdeles ström• ming, jämte handel med wed, wirke, timber, biälkar m.m. 7. Jordmånen blandad. Lera af åtskillige slag, swartmylla, sand, mälja, mojord och märgel samt således mer och mindre bördig. 8. Åkern skiötes bättre och sämre. De fläste hemmansbrukare måste årligen säd til bröd anskaffa. Korn, råg, hafre, blandsäd, grå ärter äro de sädesslag, som här brukas, utom litet hampa och lin, som knappast förslå til husbehof. Sällan fås öfwer 8:de kornet, men merendels där under, ofta allenast det 5:te och 6:te. Kiöra och gjöda jorden är oungängeliget, men där nödig dikning för• summas, infaller altid misswäxt. 9. Ängen äro mästadels sanka och wåtländiga, hwilka ofelbart kunna förbättras genom dikning, där aflopp för watnet erhålles. Arealwidden af dessa och hårdwallen intages af gemetriska chartor, til hwilka jag icke ägt tilgång. Här felas icke tjenlig odlingsmark, som ligger i sin linda. 10. Betemarken befinnes skäligen god och tillräckelig, ehuru swedjande icke idkas. 20 Åboer på ett öresland föda gemenligen 2 a 3 hästar jämte flere kor, får, getter m.m. Hemman af 5 och 6 öresland underhålla 7 a 8 dragare, men andre creatur mindre i proportion. Oxar brukas här icke under ok, hushållare til ofelbar skada. 11. Skogen, ehuru marken är mycket bergbunden, är god men redan tämeligen medtagen. Den består af furu, tall, gran, biörk, asp, ask, ahl, rön, en etc. 2:ne cronoallmänningar äro här utbrutne och afrösade. Den ene nyttjas af Oslätt• fors Bruk såsom des fundationsskog, den andre innehafwes af Hillewijks masugn, bägge emot recognitionsören. Här uppehålla sig biömar, wargar, loar, räfwar, grafswin, mårdar, uttrar, hararm.m. Tjädrar, orrar, hjerpar, tranor, glador, örnar, ufwar, uglor m.m. samt flere slags sjöfoglar och sparfwar. Fångandet sker med lod, ludring och gilder, dock ganska obetydligt. 12. Inga finbladiga, men 12 grofbladiga sågar äro här inrättade. Wid dessa sågas med 4 til husbehof och med 8 til afsalu emot wiss contingent til Kongl. Maij:t och Cronan. Tolfttalet af sågade bräder, kan af mig icke upgifwis. 13. Synnerligen höga berg finnas här icke. Dantsarhällame på Oppalaskogen och Harfhållaren inom Hille och Hwarfwa byars områden hållas för de högsta. 14. Insjöar äro: Lundbosjön, Skarfsjön, Mjuggsjön, Norrmarkssjön, 2:ne Össe• sjöar, Hillesjön, Mårdängssjön, Hjulsjö m.m., jämte flere så kallade tämer och marar. 15. 2 åar: a) Awaån, som ock nämnes med andra namn efter de byar, förbi hwil­ ka han går, har sin uprinnelse ifrån Storsjön Siljan i Dahlame, med hwars watn Oslättfors Bruk jämte flere werk drifwes samt löper uti Gefle fierd, där cronofiske är, hwilket under arrende på auction hwart 10:de år upbjudes, hwarest fiskas lax, wimba, weling, sik, neijonögon, laka, gädda m.m. Arrendesumman, som wid sist hållna auctionen i förledne månad antogs, är mig icke bekant. b) Oppalaån, som kommer ifrån Harfsjön och med sitt watn betjenar Hil­ lewijks masugn, är icke stor och har intet fiske. En omständighet torde man oförgripeligen få tillägga, at bägge dessa åar tarfwa ränsning, hwarigenom de ängar och åkrar, som derwid ligga werkeligen befriades ifrån fördränck• ning wid de existerande floder höst och wår, den de altid undergå, til en kän• bar skada och olägenhet för deras ägare. Arbetet torde wid en anstäld besikt­ ning icke blifwa så kostsamt som någon torde mena och sig föreställa. Nyt­ tan däraf skulle ofelbart trefna jordbrukare mångfaldigt ärsätta både kostna­ den och mödan. 16. 2:ne bergwerk. Hillewijks masugn, belägen nära hafsstranden, af assessor Behm anlagd och priviligerad 1654. Innehafwes nu som fidecommiss af öfwerhofstallmästaren och commendeuren med stora korset herr baron Carl Oxenstiema. 21 Oslättfors Bruk, 2 mil ifrån hafwet, har 2:ne stångjemshamrar, 12 skepp­ pund hammarskatt, anlagde af inspectoren Isaac Rök och priviligerade 1697 och 1701. Har ock en kniphammare samt 4 spikhamrar, nyligen inrättade af nuwarande respective ägare framledne grosshandlaren Pehr Strömbecks enka fru Catharina W ahlman och des son brukspatronen herr Carl Johan Strömbeck. Anledning til kopparmalm har wisat sig samt blifwit bearbetat wid Rå• hällame och på Eskön, men afstadnat såsom als intet lönande. Kalk- och marmorbrott äro här än icke fundne. 17. En eller annan sqwaltqwam finnes i hwar by, men brukas sällan, emedan Gefle norra tullqwams belägenhet är beqwäm för sochnen. Eljest äro 2:ne wäderqwamar på Iggön och en i Seljemar inrättade. 18. Prästegården har nödige hus til antal och bruk bygde men illa placerade. Sätesbyggningen gamal, reparerad 1786, uphögd på 6 quarters stenfot och rappad utwändigt, under skurtak af bräder, näfwer och taktegel, enligt lag­ mansrättens utslag 1784. 19. Prästebordet, 5 öresland förmedladt, medelmåttligt godt och i byelag belä• get. Capellanen har intet hemman eller boställe, dock håller sochnen honom en byggning at bebo, hwilken upsattes 1782. 20. Hwad tid kyrkan blifwit bygd och af hwem är icke bekant; at bemälte Hill­ borg derom bestyrt är endast en sägen. Kyrkan är wäl bygd af sten, 36 alnar lång, 18 1/2 alnar bred, 11 3/4 alnar hög ifrån grundmuren til taktackan, alt utwändigt, hwälfd med tegel, rappad utan och innan, under wäl slutande spå• nadt skurtak i godt stånd; har intet tom, utan trästapul upsatt 1638, hwaruti sitta, församlingen til tjenst, 2:ne wackra och felfria klåckor, den ena större om 4 skeppund, den andra mindre om 3 skeppund wikt utan inscriptioner och förmenas wara gutne först på 1600:de talet. Kyrkans ålder torde kunna räknas ifrån slutet eller början af 12 och 13:de århundrade i anseende därtil, at en kyrkoherde wid namn herr Nils 1319 Sankt Andreae dag medelst upsats på prästegårdens ägor den tiden wisar med denna skrift, som ännu finns förwarad i original, at här existeradt prästegård och pastor och följakteligen kyrka; äfwen målningame under hwalfwet. Kyrkan aldeles i romersk-catholska smaken, där en Gregorius med påfwecrona, förmodeligen den XI., som skall lefwat 1371, är teknad, jämte Hieronymus med ett på honom uprest lejon, Augustinus och Ambro­ sius samt 6 andra teknade bilder. Utom åtskillige beläten, crucifixer, rö• kelsekar och söndergången döpelsefunt af groft stengryte, som förwaras wid och i kyrkan, är ock ett skåp med dörrar (valva), som innehåller följande bil­ der, wäl förgylde: En påfwe med sin crona, S. Eric, S. Maria Magdalena, S. Maria, Christi bild på korset i miniatur, S. Johannes, Elisabeth, Olaus (ståen• de på ett monstrum), S. Hendric, S. Laurentius, S. Andreas, S. Catharina, S. Margareta, S. Barbara, S. Bartholomaeus, S. Jacobus. Predikostolen gamelmodig, målad och förgyld med evangelisternes och 22 apostlame Pauli och Petri bilder beprydd, jämte andre zirater. Utom berörde 1319 års document finns i kyrkans bok intet äldre åratal anteknadt än 1615 den 29 november. 21. Kyrkoherdame i catholska tiden, utom den anförda herr Nils, jämwäl för 1616 i lutherska, kan man ingen med wisshet nämna, ej eller utstaka när och huru länge Hille waret annex under W ahlbo sochn. Följande pastores i Hille finnas i ordning at anföra: År 1616 magist. Olaus Petri Njurenius, som tillika war Rector Scholae Gevaliensis, född i Medelpad och Njurunda sochn, där fadren Petrus Olai Gestricius waret pastor. Denne transporterades 1619 til Umeå pastorat. 1619. Magister Eric P. Njurenius, den förres broder, flyttade 1623 til Lu- leå, 1626 til Jerfsö och 1647 til Umeå, dog 1662. 1623. Magister Nicolaus Njurenius 2:dra brodren flyttade år 1625 til Enkiöpings pastorat. 1625. Magister Johan Njurenius 3:de brodren, hwilken feck Njurunda för• samling i Medelpad 1639 t 1641. 1639. Magister Olaus Johannis Anthelius, Gevalensis transporterad 1646 til Hanbo och Segerstad Helsingort. 1646. Magister Jonas Jonae Trast, förenämnde Anthelii måg, Westerbot­ niensis, transporterad 1650 til Luleå. 1650. Confirmerades Lars Isaeus, comminister loci til kyrkoherde härstä• des. I hans tid flyttades gymnasium 1669 ifrån Stockholm til Gefle, då des lector theologiae 1671. Magister Jacobus Grubb i följe af konung Carl XI. bref sistberörde år i februari til archibiskopen feck och tilträdde Hille såsom präbende, hwa­ raf alla där efterträdare wid theologiska lectionen i gymnasio Gevaliensi wa­ ret intil närwarande tid prebendarier. Denne dog 1681. 1681. Magister Benedictus Hammarin, död 1689. 1691. Magister Christophorus Aurivilius, som flyttade til Alfta 1696. 1697. Magister Nicolaus Torger, transporterad til Ofvansjö 1708. 1708. Skulle magister Eric Hallenius tilträda, men dog desförinnan. 1710. Magister Israel Anthelius, död 1725. 1726. Magister Eric Stenfeldt, död 1733. 1734. Magister Magnus Thelaus Helsingius, död 1765. 1767. Magister Johan J. Thorel Fierdh., död 1779. 1781. Theologiae doctom Lars Hallencreutz, nuwarande församlingens berömlige pastor. 22. Capellaner hafwa ofelbart härstädes existeradt år 1615, ty samma års probstetingsprotocoll af den 29 november nämner i 5 § en sådan man, dock ej wid namn. 1. Först befinnes Lars Isaeus nämnder, som 1650 confirmerades til pastor loci. 2. Haquin Netselius, transporterades 1688 til capellan i Gefle och seder­ mera til pastor i Årsunda. 23 3. Petrus Sundin år 1695. 4. Olaus Forsberg 1698. 5. Petrus Hillberg, född i Hille och Hwarfwa, blef capellan i Wahlbo 1708. 6. Johan Backmark, Hels. blef transporterad til Jerfsö 1721, dog pastor i Tuna Helsingort 17 51. 7. Anders Rivelius, död 17 41. 8. Anders Petr. Forsslöf, Hels. Past. i Norrahla 1773. 9. Johan Bergstedt, Hels. Nuwarande capellan. 23. Sochnschola är härstädes icke inrättad. 24. Intet fattighus, dock underhållas imellan 20 och 30 fattige personer medelst understöd i penningar utur fattigcassan 2:ne gånger om året samt litet säd af sochnen til jul. Wanwettige och som ej kunna skiöta sig sjelfwa föras kring sochnen gård ifrån gård. 25. År 1762 inrättades sochnmagazin, som genom influtna interessen på sina ut­ låningar äger egen fond af mer än 100:de tunor råg och korn tilhopa. 26. Utom Stigslunds tegelbruk äro här inga inrättningar at observera. 27. I Tröije, Biörke byar m.m. wisas åtskillige smärre ättehögar. Inga rudera efter skantsar, klöster, offerställen och runstenar, men en af watn förmodeligen swarfwad sten i en bergshola på Eskön, liknande ett ägg 3 qwarter wid pass i diametern, samt en af flere större och mindre stenar sammangyttrad stor sten i hafswiken Utnora, som i orten kallas skorfsten för sit utseende skull. Jämwäl omtalas en ödegård i skogen wid Bosjön, där en rik man skall bodt, någon wikinge eller birkakarl. 28. I alla byar äro ägorne i skog och mark lagde i storskiften af wederbörande embetsmän. 29. En hälsobrun wid Hille masugn är länge nyttjad med förmon för swaga ma­ gar och däraf härrörande krämpor samt förlamningar. 30. Saltpettersjuderi idkas hwart 8:de och 10:de år i Tröije, Biörke, Hille och Hwarfwa byar. 31. Utom prästerskapet och länsmannen bor här landsfiscalen, brukspatronessan Strömbeck, en fendrick wid landtwäm, en philosophie magister samt 2:ne bruksinspectorer. 32. Hille och Wahlbo sochnar utgiöra ett tingslag. 33. Inga egenteliga planteringar äro här widtagne. 34. Wid bruken och i sochnen äro inalles 5 skomakare, 2:ne klensmeder och 3 skräddare. 35. Sedan Oslättfors Bruk anlades, existerar här ingen finmark. 36. Allmogens lefnadssätt är i allmänhet oförwiteligit, matordningen tarfwelig, sederne anständige, ehuru många äldre och yngre äro nog begifne på brän• win och besöka krogame, som äro flere dels loflige, dels lönkrogar, ungdo­ men i synnerhet til förförelse. Bröllopen firas 2, 3 a 4 dagar med god, dock måttelig wälfägnad. Brudar­ ne klädas i siden med crona och prydas eljest med granna band och lysande 24 stenar i hufwud och på bröst. Begrafningarne ske med måttelig wälfägnad, sällan mer än 1 1/2 dag. Pleuresie, gickt, röd- och rötfebrar samt koppor. 37. Inga sällsamma händelser kunna anmärkas. 38. Widskeppelse och traditioner äro ibland almogen tämmeligen bortlagde och okände. Byggnademe wäl tilräckelige, men merendels illa ombodde i anseende til climatet. Klädedrägten hos manfolken icke öfwerflödig, litet mera kostsam för qwinfolken, genom tyger och silkeshalsdukar. Språket begripeligit utom få egna dialecter och ordtermer. 39. Wäderleken i anseende til belägenheten nära hafwet mera kall än i up­ sochname.

Hille den 29 april 1790

Efter min herr pastors anmodan Johan Bergstedt HAMRÅNGE

Av kyrkoherde LARS PETER HAELLSTRÖM

Allerödenmjukaste swar på de af landshöfdingen och commendeurn af Kongl. Maijt:s nordstjerneorden högwälborne grefwe F.A.U. Cronstedt upgifne frågor rörande Hamrånge soken och församling:

1. Hwad angår soknens namn, kan af allmogens berättelser och sägner derom intet wist hämtas. Det synes wara af twenne ord sammansmällt och har det sednare, som utgör de twå yttersta stafwelserna, nemligen Ånger, gemen­ samt med åtskilliga andra soknar,jämwäl i detta län. Men hwadan i den hän• delsen dess första stafwelse skal härledas, antingen af hamn, såwida soknen ligger så nära till hafwet samt så lågt, at hafswatnet i forntiden flödat öfwer de trakter i soknen, som nu utgöra dess åkrar och hemängar, eller af ham­ mar, om det ordet kan uttrycka stenbundna skär och åsar, det lemnas till mera kunnige at urskilja. Det sednare, lika så troligt som det förra i anseende till sjelfwa situationen, sådan som den nu faller i ögat, tyckes bäst stämma öfwerens med bibehållandet af bokstafwen r, och följakteligen soknenamnet helt utskrifwit kunde blifwa Hammarånger. 2. Soknesignetet är af detta utseende eller lynne [bortfallet sigill]. Hwadan rudan kommet deruti, wet ingen säga. Det är wist, at här fångas rudor af ganska stor wäxt, och torde såwäl af det fiskeslaget som åtskilliga andra i större ömnoghet tilförene wankats. Om då det kan wara anledningen dertill, at denna och ingen annan fisk af dem, som här finnas, i fall det änteligen skulle wara någon sådan, har kommit at utgöra hufwudfigurn i soknesigillet, det lärer stadna i blotta gissningar. 3. Folknumern wid 1789 års slut war 1 271. 4. Bönder äro nu 65, hwarförutan 5 gårddelar, hwilka hwar för sig utgjordt en rök, brukas immediate under Wifors. Torpare äro 19, kålare, som egenteli­ gen sortera under bruken, hafwa numera ökats til et antal af 24, nybyggare är en, när de 5 hushåll som äro planterade på Cathrinaeholms krononybygge räknas till kålarena. Handtwärkare: 3 sokneskomakare, 2 d:o på bruken, 2 sokneskräddare, en dito på Bruken, en hjulmakare, en mölnare, en trägårds• mästare och 4 klensmeder: tilsammans 15. 5. Roteringen är af båtsmän, nemligen 11 ordinarier och lika många så kallade fördubblingar. NB under kriget. 6. Böndernes näringsfång, jämte åkerbruket, är kolning till bruken, brädsåg• ning til afsalu, förande af tack- och stångjern, up- och utföre samt spanmål emellan bruken och deras lastageplats, skjuts och några andra tillfälliga fo­ ror. Litet wed uphugges af dem, som hafwa sin skog åt hafssidan. Tjärubrän• neri idkas äfwen något. Torparena och båtsmännen, när de äro hemma, arbe­ ta hos bönderne och andra, som lita dem till, hwarigenom de förskaffa sig födan. 26 7. Jordmonen är inne i soknen tämmeligen god och bördig, men ock utom­ kring, sedan nog allmänt steril och hård. 8. Åkern gödes och brukas annars wäl men dikas nog litet. Besås till drygaste delen med råg och kom, ty med ertsädet har allmogen här i sednare åren näs• tan aldeles uphördt och af hampa sås mycket litet. Till hafra och lin åter, nyttjas plogland. At upgifwa jordarteme i åkern så är wäl leran på de flesta ställen rådande; dock äro et par byars åkrar, särdeles i en årwäg, också nog sandige. Swartmyllan är mera sällsynt. Afkastningen kan då och då blifwa tolfte komet, men wanligen får man räkna på 9:de och 10:de, då jorden är riktigt ansad och Herren dertil gifwer tjenlig wäderlek. Näst den oförsiktig• heten at så surt eller ock förr än kälen gåt utur jorden tager komet fel af kyli­ ga nätter wid midsommarstiden eller något efter, då det går i ax. Det ena kan man wakta sig för, det andra står icke at hindra. 9. Ängsskötseln och des förbättrande tyckes allmogen wara ganska litet hugad at wända sin omhugsan till, undantagandes hwad hårdwallen widkommer. Den plöjes gemenligen först, för at nyttjas till linland, gödes sedan och besås med kom året derpå, stundom ock 2 år å rad, hwarefter det stycket lägges igen till gräsmark, också för hwarf, och det som på högländare ställen upta­ ges till nyo, besås med hafra, hwilket altså icke kan blifwa betydligt. Sidwal­ len söker wäl också en del at kunna dika ut samt så plöja och så hafra uppå, men myrlotterna bryr sig ingen om, hwarken igenom updämningar eller an­ nan åtgärd, at förbättra. Som nu minsta delen af ängen är hårdwall, sidwallen icke eller rätt mycken, utan största delen består af myror, så följer af sig sjelft, at allmänheten har nog små och dertill med, rätt knapt hållna ladu­ gårdar. Men detta har man anledning at hoppas skal blifwa efter hand afhul­ pet dels igenom et mera sorgfälligt förbättrande af det som redan innehafwes och nyttjas, dels ock derigenom, at allmogen kan blifwa hugad och mägtig, at göra sig nytta af de tillgångar, som til nya upodlingar ännu flerestädes gif­ was. At nämna tunnetalet af hwardera nu omrörda ängesslag, det will, i brist på efterrättelser af byacartor, falla något swårt. Likaledes at upgifwa, huru många lass hö kunna af hwarje sort erhållas. 10. Betesmarken måtte här wara en ibland de klenaste, ty hela skogstracten är så beskaffad, at sedan man wandrat öfwer en torr sandhed, möter en håhlstenig mark, der knapt menniskjor, mindre boskap, kan komma fram, och der den slutar, tager antingen sjö eller en sank myr eller ock någon med björnmässa öfwerwäxt slejd wid. Swedja är förbudet, om något stycke land här och där kunde finnas dertill tjenligt. Således kan et någorlunda emot skatten och folkmängden swarande antal kreatur omöjeligen någon tid här hafwa full fö• da, hwadan ock händer, at de ganska litet rikta sina ägare. Icke dess mindre är allmogen i denna soken, dels för den myckna skjutsning som här är, dels ock för at medelst allahanda förande göra sig någon förtjenst, nödsakad at hålla många hästar. Man kan taga öfwer hufwud 4 på bonden, som gör 260. När härtill läggas kålarenas hästar, de hästar, som dessutom höra herrar bruksägare till, samt prästebordets, så stiger summan af dessa drygfödda 27 kreatur säkert till 300. Det wore önskeligt at bruket af oxar kunde äfwen här införas, men altsedan öfwersten Gyllensvan skildes härifrån, har i hela sock­ nen, förutan då och då hos en eller annan afskedad båtsman, ingen dragoxe warit sedd, förr än herr commercerådet och riddaren Schinkel för et par år sedan skaffade 6 a 7 sådana til sit bruk härstädes, Wifors. Men de inom socknen upwäxte, synas til och med wilja gema undwika, at köra dem. Till at finna, huru många kor äro i soknen, tagas först allmogens, som enligt 10: delängden äro för i år upgifne til 540, widare lägges dertil deras, som årligen betala boskapspenningar, hwilket antal kronolänsmannen har sig bekant, men icke har funnit sig wid, at för mig upgifwa, och ändteligen de 30, som hållas för patrons räkning på Wifors, de 16 dito på Axmar, 12 hos inspectom på Wiksjö samt pastors 23. Får födas wist i hela soknen 400 öfwer wintem och getter lika så många. Swin finnas endast hos bönderna. Få utom dem hafwa råd at föda slika kreatur. Och man kan icke mycket missräkna sig, om man öfwer hufwud skrifwer try af dem på röken eller hushållet. Höns hållas ock merändels några i hwar bondgård, men gäss och ankor inga, och ännu mindre kalkoner. Dufwor och kaniner äro äfwenledes af almogen okände kräk. 11. Med skogen handlas icke så warsamt som på de södra orterna. Den består mäst af tall och gran, och är ändå det sednare slaget ömnigast. Asp och björk finnas wäl också ömnigt nog på sina ställen, men långt ut, och icke på alla byars lotter, hwaraf händer, af näfwer ofta annorstädes ifrå måste köpas. Ask och rönn träffas någon här och där, till wissa behof, såsom harfkammar och julekrar m.m. Soknealmänning är här ingen, ej eller härads, utan de här be­ fintliga nemligen Wittersjö allmänningen, Sälldala allmänningen, Bjömön och Kusön äro krono samt emot recognition Axmar och Wifors Bruks ägare til nyttjande, hwad skogen beträffar, uplåtne. De skogsdjur, som här wanka äro: björnar, wargar, räfwar, mårdar, ekor­ rar, harar, hermeliner samt några gräf- eller marswin. Björnen ringas om hösten och skjutes sedan in på wintem, hwilket sker mäst af lappar, under ti­ den ock af andre. I brand blir han också stundom gripen. W arg ar fångas så godt som intet här. Jag påminner mig ej flera än en enda på 20 års tid hafwa blifwit skjuten, och den fällde nuwarande lieutenanten wid Helsinge rege­ mente Hård. Icke wisa sig eller desse odjur nu i sådan myckenhet här på tracteme som för 40 a 40 år tilbaka. Räfwame warda dels fångade i räfgår• dar, dels ock skjutne för glugg. De sökas oförtrutet och med mycken begär• lighet, ty skinnen betalas af framresande norrländingar merändels med en riksdaler stycket. Mårdar träffas sällan. Ekomar bryr sig här ingen om, ehuru godt det än är efter dem. Harame warda ibland skjutne af ståndpersoner, så• som til et divertissement, för hund, mäst efterlurade af allmogen på råggräset om hösten och på kombrodden om wåren, minst grepne med snaror. Herme­ linen fälles med skott, när han träffas, gräfswinet likaså. Elgdjuren äro nu­ mera aldeles utödde. I watnen finnas här i hafsskären skjälar, större och mindre, hwilka af dem, 28 som bo så til och där wistas, warda dels skjutne, dels med nät fångade. För några år sedan lät här en, för exclusiv rättighet at idka skjälfiske ute i hafs­ bandet, såwidt denna sakens gräntser sträkte sig, taxera sig för en riksdaler til Kronan om året, men nu är han död, och ingen har funnits hugad at söka detsamma efter honom. Uttrar finnas också til tämmelig myckenhet, såwäl i hafssträndeme som annars i åar och bäcksqwal, och sökas de nog, emedan skinnen af förmämda norrländningar mycket efterfrågas samt wäl betalas. Bäfwer finnas äfwen men icke til något särdeles antal. Foglar finnas här a) den wanlige så kallade skogsfogelen, nemligen tjäd• rar, orrar och hjerpar och dufwor, hwilke dels skjutas, dels fångas med gilder och i snaror; b) allehanda kramsfoglar, såsom sidenswantsar, lärkor, grön• sparfwar, bofinkar, hämplingar, talgoxar, tettingar med flere. Desse frågar här ingen efter at fånga, ehuru god tilgången ock kan wara; c) flere slag icke ätelige, såsom korpar, kråkor, örnar, hökar, större och mindre, glador, rör• drommar, ufwar, nattugglor, nöttskrikor, hackbitar, större och mindre, med flere.Skatan oberäknad, emedan hon wistas wid husen. Tranan ätes af en del, af en del icke. Obs! denne sistnämde fogel, jämte kråkan och begge slagen af swalor, lärkan, sädesärlan stensqwatran äro flyttfoglar, så at de blott på wissa årstider äro här. Snöripor synas ock endast i stora snöwintrar. Af wattufoglar eller anseres wisa sig i hafssträndeme: hafsorrar och hafskädrar, swanor, wildgäss, ejderfogeln fast mera sällsynt, witänder, gråänder, swar­ tor, alor, grisslor med flere, och tillika uti insjöame: rödnackar, skrakar, prackar, knipor, gräsänder, artor, lomar etc. Wadare eller grallae: utom tra­ nan, som förut är nämd, spofwar, snäppor, beckasiner, strandskatan med fle­ re. Måsar, temor och labben finnas här äfwen och i synnerhet de förstnämn• da i stor myckenhet. Dessa äro alla om wintem borta. 12. Grofwa sågar äro i denna soken 8 och finbladiga 2, nemligen en wid Wifors nyligen och en wid Cathrinaeholm icke eller längesedan byggd. Sågning sker på dessa först och främst til husbehof för alla men derjämte också se­ dermera til afsalu utaf den delen bönder, som äro egna, hwarföre de jämwäl äro taxerade. 13. Berg äro här så til sägande inga. Sokneboeme nämna likwäl sig emellan Prästberget, Solberg, Wibyggeberget och Wästanhäll, inne i soknen, samt utom 2:ne Kasberg, som äro högder wid hafsstranden, derest wårdkasar til­ förene hållits. 14. Insjöar finnas här til stort antal såsom, utom den så kallade Hamrångerfjär• den, hwilken tilförene warit en hafswik, Wijksjön, Stensjön, Tönnebrosjön, Skjärjan, Losnan, Storsjön, Asasjön, Wittersjön, Måsen, Goxen, Marsjön ock flere. Desse alle äro något store. Mindre äro: Stigtjem, Abbortjem, Grosstjem, Mellantjem, Tolföm, Ryssan, Tyillingen, Wästerledssjöame m.m. 15. Åar och strömar äro här följande, nemligen först den ström, i hwilken Wik­ sjö bruks begge hammare stå, och hwilken faller utur den så kallade Dam­ sjön, som ligger strax ofwanför Bruket, hörande half til Ockelbo och half til 29 Hamrång, och faller in uti ofwannämda Wiksjön, et godt musqvetskott lång. Den andra en å, som kommer utur Skjärjan och sedan hon en half mil ige­ nom en wildmark mäst stilla rinnande, på 1/8 dels mil nära intil Hafsjön, brutit fram, formerar de fall, uti hwilka äfwen begge Axmar bruks stång• jemshamrar, mjölqwamen, sågen och masugnen stå. Den tredje är den så kallade Hamrångeråen, hwilken har sit utlopp ur Wiksjön, drar sig så genom wildmark en god fjerdedels mil fram til dess hon, på en knap fjerdedels mils afstånd ifrån kyrkan, genom rätt branta fall gifwer Wifors Brukswerk sin drift, bestående desamma nu uti 2:ne stångjemshamrar tätt intil, dock nedan­ för hwarandra, samt i bredd med den öfra et qwamhus med 3 par stenar uti samt en finbladig såg, och i bredd med den nedre hammaren en knipjems­ och en spikhammare uti et hus. Flyter så widare midt igenom soknen förbi kyrkan och prästgården fram, gifwande likwäl under wägen 4 grofsågar och 4 sqwaltor drift och rörelse samt faller omsider ut i fjärden. Utur denna äro sedermera 2:ne utlopp i hafwet, det ena Norra och det andra Södra Sundet kalladt. Wid slutet af det förra eller Norrsundet är lastageplats, til hwilka om sommaren nedflottas nästan alla de bräder som försäljas och hwilka derifrån sedan på haksar och jakter afhämtas til Gefle, der all brädhandel för denna sokn idkas; och äfwenså alt det stångjem, som ifrån Ockelbowercken som­ martid utföres, bliwfer ned igenom detta sund på båtar til förbemälte lastage­ plats fördt och så widare sjöledes til bestämda orter afsändt. Likaledes knipp- och bandjemet ifrå Wifors. De allmännaste fiskeslag, som i nyssnämde insjöar och strömar finnas, äro: abbor, gädda, ål, lake, brax, mört, strömlöjor. Siklöjor finnas äfwen uti Wiksjön och Hamrångerfjärden samt norrs. Likaledes finnes i denna sist­ nämda, för communicationen med Hafsjön id och sik. Uti Hamrångeråen wi­ sar sig äfwen, för samma orsak, något harr samt lax wid högflod. Nejonögon och kräftor finnas äfwen här, och likaså foreller eller stenbitar men ingedera til myckenhet. Rudor finnas blott uti 2:ne af de mindre sjöar eller tjemar men tämmeligen stora och fångas til salu. Salt- eller hafsjöfisken är af många slag, och sökes såwäl der som annorstädes först och främst til husbe­ hof och kan strömmingsfisket sägas wara det mäst lönande, dock kan deraf föga afsalu göras. Sik om hösten och lakar om wintem äro de enda fiskeslag af hwilka något kan föryttras. Kronofisken äro här inga. 16. Bergsbruk äro i Hamrånger try, nemligen Axmar, Wiksjö och Wifors. a) Axmar, beläget wid Hafsjön, 1 5/8 mil ifrån kyrkan, 5 mil ifrån Gefle och 1 ¼ mil ifrå stora landswägen, begynte år 1670 af aflidne kamereraren Claes Depken at anläggas; denne erhölt år 1671 den 7 april Kongl. Bergscol­ legii privilegium på en hammare af 2 härdar och masugn. År 1672 köptes werket af framlidne bergmästaren, sedermera assessorn, Albrect Behm, som år 169 [!] på erhållet privilegium tillökte detsamma med ännu en dylik ham­ mare. I brist på egna malmer hämtas desamma sjöledes och det mäst ifrån Utön. De få grufweanledningar, som hittils inom soknen hafwa bliwit upfun­ ne och på försök bearbetade, hafwa befunnits dels litet lönande, dels af illa 30 artad malm, hwarföre de också blifwit öfwergifne. W atudrägten wid eller til Axmar Bruk är eljest tillräckelig och fallen gode, men det will gerna om wintern swalla. Kolfångsten synes för ewärdeliga tider wara pålitelig. b) Wiksjö, beläget längst up 7/8 mil ifrån kyrkan, 4 ¼ ifrån Gefle, ½ mil wästerut ifrån stora landswägen samt 1 3/4 mil ifrån Hafsjön, består af 2 stångjernshammare, hwardera af 2 härdar. År 1676 den 29 nov. utföll Kongl. Bergscollegii privilegium för konglig lifmedicus, doctor Sven Bröms, at här bygga en hammare, hwilken byggnad likwäl, i anseende til inkomna protes­ ter ifrån Axmar, icke förrän 1692 blef werkställd. År 1696 den 6 april meddeltes biskopen, doctor Carl Carlsson, privile­ gium på den andra hammaren, hwilken ock strax derpå byggdes. Här är äfwen watndrägten tilräckelig och fallen gode och derjämte den förmon at det icke gerna swallar. Utsigten hwad koltilgången beträffar är här jämwäl god. Tackjernet hämtas nu, til hälften åtminstone, ifrån Åmots och Åbro masugnar uti Ockelbo, som tilhöra samma ägare, nemligen herr hofjunkaren Cederström, och det öfriga köpes ifrån wästra Bergslagen. Wifors, nära wid den härigenom löpande stora norra wägen, 1/6 mil ifrån kyrkan, 3 ½ mil ifrån Gefle och en god half mil ifrån Hafsjön beläget, består nu af 2 stång• jernshamrar, hwardera af 2 härdar, samt en knipp- och en spikhammare un­ der et tak, nemligen de sistnämde. År 167 4 anlades här den ena stångjems• hammaren af dåwarande kronobefallningsmannen Eric Warg uppå de ho­ nom den 27 februari samma år meddelte privilegier. Den andre hammaren, som är grundad på transportsmide, blef år 1786 på nuwarande ägarens af bruket, herr commercerådet och riddaren af Kongliga wasaorden, herr David Schinkels bekostnad tillika med en mjölqwarn med 3 par stenar under sam­ ma taklag af gråsten upbyggd. Dammen härtil byggde äfwen då ånyo, uti hwilken jämwäl sattes en finbladig såg. Den följande året byggdes äfwen alle brukshusen ånyo, men af trä och i en linia, hwartil platsen med mycken kostnad planerades. Ja här spardes intet för at embellera alt och icke allenast skaffa bruket det wackra utseende, som det nu hafwer, utan ock göra en af naturen olämpelig mark af [lucka] qvadratalnars widd nyttig och brukbar. Kolbrist wid detta werk kan, i anseende til belägenheten, allraminst wara nå• gonsin at befara. Hammarskatten för Axmar är 14 skeppund, och följakteligen årliga utsmi­ det 1 400 skeppund. Hammarskatten wid Wiksjö är 16 skeppund, och altså utsmidet 1 600 skeppund och hammarskatten wid Wifors 13 skeppund och således årliga utsmidet 1 300 skeppund. Om grufweanledningarne, som hittils i denna soken äro upfundne och för• sökte, är redan nämdt. Kalkbrott äro äfwen på försök gjorde men såsom intet lönande åter förlagde. Marmor finnes här ingen liknelse til. 17. Sqwaltqwarnar äro utom prästegårds enskildte och den på krononybygget Cathrinaeholm, allmogen tilhörige 6 stycken. På Axmar bruk en tullqwarn med et par stenar, på Wiksjö likaså. Den på Wifors med 3 par stenar är redan nämd. 31 18. Prästegårdame äro ordinairt byggde. På pastorsbostället blef sätesbygg• ningen med 2:ne windskamrar af soknen upsatt 1775, och den gamla, som wid af- och tillträdeshusesynen 1771 utdömdes, står ännu qwar. Desse med bryggsel, bodame och drängstufwan, utgöra mangården. Åt comminister bygger äfwen församlingen, såwida han intet har boställe, och finnas utom bryggstufwan 5 eldrum i gården, köket inberäknadt. 19. Prästebordet består af 1 2/3 mantal, hwaraf et öre är skatte. Sår årligen 6 a 7 tunnor, hälften råg och hälften kom i öpen åker af god jordmon. Har äng til några och nittijo lass hö om året men aflägsen. Likaså skogen. Fisket til går• den har af gammalt warit godt, men duger nu icke. Såsom i grannlag med Åbyn har pastor til husbehofssågning 1/19 del i en grofbladig såg. Ingen hästhage finnes til gården och föga mera än namnet til kohage. Kreaturen hållas hela sommaren öfwer i fäbodar, 1 ¼ mil wäg borta. Qwam har bostäl• let egen. 20. Hwad år och af hwem kyrkan blifwit bygd är obekant. Såsom af gråsten up­ förd, är troligt at hennes ålder går något tilbaka. Hon innehåller i längden 46 ¼ alnar, i bredden 15 ½ och i högden up til takfoten 12 samt ifrån botnen up til röstet, emedan hon icke har hwalf, utan et underpanelat brädtak, också 16 alnar. Klockome, som äro 2, hänga uti en ifrån kyrkan et stycke på en högd uprest och ännu i godt stånd befintlig stapel. Den större af dem wäger nu 4 skeppund, 6 lispund 15 mark och har följande inscriptioner, nemligen på ena sidan: IFOLK KOMMER I HERRANS GÅRDAR TILLBEDER HERRAN I HELIG PRYDNING HELA VERLDEN FRUKTE HERRAN PS. 96: V. 8. 9.

På andra sidan: ÅR 1787 BLEF DENNA KLOCKA PÅ BEKOSTNAD AF KYRKAN OCH GENOM ÅTGÄRD AF ÄGAREN TILL AXMAR OCH WIFORS BRUK DAVID SCHINKEL; UNDER VARANDE KYRKOHERDE L. HAELLSTRÖM COMMINISTER M.CURE, SAMT KYRKOVÄRDAR ANDERS OLOFSSON OCH LARS OLOFSSON I ÅBYN OMGJUTEN I STOCKHOLM AF G .S.MEIJER

Den mindre klockan wäger 2 skeppund, 5 lispund och prålar med följande inscriptioner: 32 På ena sidan: HAMRÅNGE FOLK KOM HÖR MIT LJUD OCH STUMMA RÖST SOM SKALLAR: FÖRSAMLA DIG INFÖR DIN GUD DÄR SOM HANS RÖST DIG KALLAR. LÄR, LYD, LEF, GÖR MED LUST OCH FRÖGD TRO, BID OCH LID I DÖDEN NÖGD; SÅ ROPAR JAG TIL ALLA.

Så stå orden i sina rader fördelte: men innehålla förmodeligen dessa rim:

Hamrånge folk kom hör mit ljud och stumma röst, som skallar: Församla Dig inför Din Gud där som Hans röst Dig kallar. Lär, Lyd, Lef, gör med lust och frögd: Tro, bid och lid, i döden nögd. Så ropar jag til alla.

På andra sidan: DÅ RIDDAREN FRIED. GYLLENSV AN VÄRDIG ÖFVERSTE-LIEUTENANT, VID KONGL. HELSINGE REGEMENTET SATT PÅ ÅBY OCH JOH. BERGSTEDT TJENTE FÖRSAMLINGEN SÅSOM NÅDÅRSPRÄST ALLENA, UNDER BÅDE PASTORIS OCH COM­ MINISTERS V ACANCER, SAMT ANDERS OLOFSSON OCH LARS OLOFSSON I ÅBY VORO KYRKOVÄRDAR, OMGJÖTS DEN- NA KLÅCKA AF MESTER ERIC HILLSTRÖM I GEFLE 1770.

Utanpå brädden, nederomkring läses dessa ord: HWILKEN SOM NU IBLAND EDER ÄR AF HANS FOLK, MED HO­ NOM VARE HERREN HANS GUD, OCH DRAGE TIT UP. 2 CHRÖN. B. 36 CAP. v. 23.

Och öfwerst omkring dessa: GUDS NAMNE TIL ÄRA, HAMRÅNGE FÖRSAMLING TIL TJENST OCH PRYDNAD.

Af gammalt har Hamrånger kyrka warit, såsom alle öfrige kyrkor här i lan­ det, prydd eller rättare sagdt wanställd med allehanda förargelige figurer och usle målningar öfweralt innan till men, nu är hon såsom andre hwitlimad. Bänkame äro omålade. Prädikstolen är prydd med wackert bildhuggarearbe­ te, föreställande i sina 4 werk eller afdelningar de 4 evangelisterna, men alt­ sammans oförgyldt. Altaretaflan består likaledes af bildhuggarearbete, stäld på båda sidor om fenstret, som är midt för altare, i form af en sky, utur hwil- 33 ken där och hwar wisa sig ansikten af cherubimer eller änglar, somlige wingade, hwilke änglawingar äro förgyldte. Midtuti är wår Frälsares bild häftad med sken eller solstrålar omkring hufwudet och en fana i handen. Denne bild skal förmodeligen föreställa hans upståndelse. På ena sidan, nemligen på den till norr, står nedantil aposteln Pauli bild med et emot jor­ den nedfäldt swärd i högra handen, hel och hållen förgyld, och midt emot på den södra sidan aposteln Petri med 2 nycklar på eller uti en kädja hängande om wänstra handleden, likaledes förgyld. Litet ifrån är på hwardera sidan en sittande qwinnobild, hwardera med et litet barn, förmodeligen den ene Jesu moder Maria, och den andra Johannis Döparen moder Elisabet. På norra si­ dan i choret är äfwen Frälsarens bild i Lebensgross, föreställandes hans korsfästelse, upsatt. Orgwerk finnes här intet. Try wackra epitaphier wisa sig likwäl i kyrkan, nemligen 2:ne på den södra sidan och et på den norra. Af ålderdomslemningar förwaras här et litet rökelsekar samt en fana, konstigt teknad med sina (förmodeligen helgons) bilder, hwilken säges hafwa warit brukad och blifwit buren förut, då menigheten i de så kallade gångdagame fordom i procession wandrade omkring åkrar och ängar. K yrkoböckren här sträcka sig ej längre tilbaka än til 1721, af orsak at rys­ same den 18 maji det året icke allenast brände up alla hus i hela socknen samt togo bort alt, hwad de öfwerkomme och tyckte om, utan skinnade äfwen kyrkan på alla dess redbarheter, såsom penningar, altarsilfwer, mässe• kläder och dylikt samt bortförde och skingrade alla böcker, skrifter och handlingar, så at nu är här platt intet qwart til uplysning, hwarken i en måtto eller annan. 21. I anseende till nyssnämda högst ömkanswärda händelse finnes här ingen förtekning på dem, som här hafwa tjent wid altaret; dock utaf ifrån andra håll sökta och träffade underrättelser funnit at 1. Vemich Laurentii warit här kyrkopräst, hoc est [det är] pastor år 1586. 2. Johannes Joachimi har såsom pastor här underskrifwit Upsala mötet 1593. 3. Herr Göran warit pastor här wid början af 17:de seculum. 4. Herr Hans Campanius warit pastor här wid 1670, då trollwäsendet war å färde. 5. Petrus Erasmus Gevalin, förut comminister i Gefle, dog här såsom pas­ tor 1701. Kallades gamla Hamrunge herr Per och war bekant för många tra­ ditioner. Obs! war här pastor också 1691. Kallades ock enestädes Gavelin. 6. Herr Mårten Portuan blef pastor 1702 i Hamrånger och dog äfwen här i den egenskap 1718. Han war förut comminister uti Söderhamn, sin fö• delsestad och den förste, som begynte at med alfwar upbygga församlingen, i det han lärde folket både läsa i bok och sjunga i kyrkan 7. Herr Lars Norelius blef kyrkoherde här 1719 och afled 1728. 8. Herr Joan Axmark kom efter honom til pastorssysslan 1730. Han war född här i församlingen. Hans föräldrar woro bondfolk uti Axmar. Lefde i ägtenskap med fru Sara Hedvig Beronia, dotter till probsten, magister Bero- 34 nius uti Hudiksvall. Afled den 17 junii 69 1/2 år gammal, sedan han i prädi• koembetet nitiskt tjent församlingen i 38 år. Honom succederade mågen 9. Herr Jonas Fridborg 1752. Han war äfwen bondeson, född uti Mörtebo i Ockelbo sokn. År 1736 blef han af sin antecessor samt sedermera swärfa• der, kyrkoherden herr Joan Axmark vocerad til dess medhjelpare. Blef 1739 comminister, 13 år derefter pastor och dog den 13 julii 1759, femtioett och 3/4 år gammal. Han uphjelpte boställets både åker och äng på et sätt som ännu gagnar. 10. Herr Eric Gestrin, förut collega 3:a classis uti Hudiksvall Trivialscho­ la, tilträdde derefter pastoratet 1762. Han war kyrkoherdens i Mo i Helsinge­ land, herr Samuel Gestrins och fru Hedvig Thelai son, född i december 1709. Efter flitigt studerande såwäl wid Trivialen och Kongl. gymnasium som sedermera wid Academien, blef han prästwigd 1773 och sama år colle­ ga. Gifte sig 1754 med Anna Maria Ek, hwars fader war lieutenant. Afled den 20 julii 1769, sedan han här föreståt församlingen uti något öfwer 7 år och lefwat i 59 2/3 år. 11. Magister Petrus Hillberg tillträdde sedermera 1772 Hamrånger pasto­ rat, förestod detsamma berömligen i jämt 13 år, då han erhöll 1785 transport til Ockelbo efter sin fader, contractsprobsten och kyrkoherden magister Pet­ rus Hillberg, och kan således der ses mer om honom. Derefter kom 12. herr Lars Peter Haellström til denna sysla. År 1732 den 11 februarii är han född. Fadren, herr Peter Haellström, war bokhållare på Wiksjö bruk här i soknen och modren Catharina Margareta Portuan, nyssnämda kyrkoherden härstädes, herr Mårten Portuans dotter. Efter inhämtad underwisning igenom scholan och gymnasium uti Gefle reste han första gång til Kongliga Acade­ mien uti Upsala om wåren 1756 fortsättandes dersammastädes sina studier til 1760, då han til jul eller S:t Thomae dag tillika med ellofwa andra efter undergången behörig examen uti Clara kyrka i Stockholm wigdes til präst af framlidne archebiskopen doktor Samuel Troilius, då wistande wid riksda­ gen. Och war denne den förste prästwigning, som högbemälte herre här i stiftet förättade. Genast då blef han förordnad til den ålderstegna och säng• liggande pastorns i Långthora och Herkulberga, herr Eric Sundelii adjunct. Erhöll sedermera 1763, medan samme kyrkoherde ännu lefde, högwördigste domcapitlets constitutorial til hela pastoralwårdens förestående med fullt answar samt förordnades ytterligare efter kyrkoherdens död äfwen til nå• dårspräst samma år. Af nya pastor, herr Johannes Bomark, som 1766 till­ trädde blef herr Haellström anmodad at såsom dess medhjelpare blifwa qwar, hwartil bifall lemnades, och jämwäl tilstånd af höga wederbörande er­ hölls. År 1768 först på året blef han tillika med 2:ne andra missiverad til denna capellansbeställning, hwartil när walet hölls, socknemännen emellan om begångna olagligheter medelst rösters wärfwande en process upstod, som warade inemot 3 år. Enligt Kongl. Swea Hofrättens utslag erhöll Haell­ ström högwördigste domcapitlets stadfästelsebref på syslan den 21 januari 1771, hwarefter han genast förfogade sig hit. Sedan han efter yttersta för- 35 mågan i denna egenskap hade tjent Hamrånger församling i 14 år, ägde han den tilfridställelse, at efter honorarie prosten och kyrkoherden magister Pet­ rus Hillberg, hwilken, såsom förut nämt är, i maji 1785 flytte till Ockelbo, först ärhålla förslag, och sedermera jämwäl af socknemännen med mycken enhällighet blifwa wald til pastor. Huru han förmår nog wärdigt upföra sig emot deras i så måtto wisade förtroende och upfylla deras hopp, lemnas til dem, som efterkomma, at säga. 22. Såsom här intet ordentligt capellans- eller comministersboställe gifwes, så har af ålder icke eller någon sådan warit. Dock finnes at allmogen i sednare tider godwilligt utan twifwel med pastors minne och kanhända jämwäl ge­ nom dess tillstyrkande gåt in uti at gifwa sin kyrkoherdes medhjelpare nå• gon slags capellansmåhla. Den första man wet nämna, som njutit denna wälwilja war: 1. Herr Joen Rogelius, om hwilken ingen närmare eller ytterligare un­ derättelse här står at erhålla än den, at han 1712 war nyligen befordrad här• ifrån til Bond-Amö pastorat. Åt honom hade församlingen också bygt hus. Se Haqvin Spegels visitationsprotocoll 29/6 1712, 8. puncten. 2. Herr Joan Axmark, som sedermera blef kyrkoherde och förut är nämd, blef den andra, som af en slik Hamrånger församlings frikostighet drog för• delen. Honom efterträdde 3. Herr Per Hanell, bondson ifrån Söder-Fly uti Hanebo sokn i Helsing­ land. Han fick 1739 transport til Båldnäs sacellanie uti nysnämda provins. 4. Herr Jonas Fridborg, fölgde

Lars P. Haellström Pastor Loci OCKELBO Av prosten PETRUS PETRI HILLBERG

Samlade underrättelser hörande till en närmare kännedom af Uglebo sokn Gefleborgs län och Gestrikelands härad.

1. Nogre fornsägner och berättelser om anledningen till denna sokns namn gå ej i svang bland allmogen. Dock är troligt, att den, i anseende till de stora skogar och vilda ödemarker, som i for[n]tiden uti denna skogrika sokn måtte funnets, fått sitt namn af uggla emedan desse slags foglar här på de ödslige skogarne fordom i stor myckenhet torde haft sina nästen och tillhåll. Som de icke i sednare tider, innan skogen hunnet blifva afrögd å det på 3:ne sidor kringflutne näs, hvarest kyrkan och bägge prestegårdarne äro belägne, på ett mindre afstånd derifrån, lätet höra sitt obehageliga läte. I gamla skrifter nämnes hon för Ukkleboo, Okklebo, Ykklabo, hvaraf se­ dan med nogon liten förändring Ockelbo uppkommet. Det namn som en af de närmaste sjöar ännu idag bibehåller af Y cklarn eller, som den af gammalt folk blifvit kallad, Y ckelorn, Y gglarn eller U gglarn, styrker ock denna giss­ ning. Dertill tyckes äfven 2. Soknesigillet, som visar en uggla med omskrift: VGLEBO SOCHENS SIGIL och i exerquen årtalet 1661 likligen föranleda. 3. Folknumren vid 1789 års slut enligt tabell- och kyrkoböckerne, mankön 1 338, quinkön 1 465 - summa 2 803. 4. Bönder, tillhopa 129. Större och mindre hemmansrökar, Wij säteri, håf• junkaren wälborne herr Carl Cederström tillhörigt, äfven då inberäknadt, som blef fonderadt af kongl. archiatern och lifmedicus herr doctor Sven Bröms, son af kyrkoherden Hans Svensson Bröms och hvars dotter, fru Catharina Bröms, enka efter ståthållaren wälborne herr Johan Silfverklou, var sedan gift med biskopen i Westerås, herr doctor Carl Carlsson, hwilkens barn blefvo adlade med det namnet Cederström. Bemälte doctor Bröms blef, genom utbyte af dess tillhöriga hemman Rönbacken och Lonsen, af konung Carl XI benådad med säterisfrihet å sine ägande 6 1/4 öresland i Wij by, en­ ligt högstbemälte konungs sätesbref af den 28 martii 1683. Och har nyssbe­ mälde by utom säteriet bestått af 5 bondehemman, som alle tid efter annan genom köp och byten blifvit detsamma underlagde, så att denna sätesgård, som är den enda i hela Gefleborgs län med sina tillvundna hemman och dess egen första stomm, för det närvarande utgör 26 ½ öresland eller 2 13/20 gärdemantal. 38. Torpare under Wij sätesgård 25. Vid diverse hemman i soknen 38. Summa 63. Kolare, vid Åbro och Brattfors 40, vid Åmots bruk dito 37 samt kolare under Wiksjö bruk, som inom denna sokn äro boende 11 dito. Summa 88. Nybyggare inge, utan äro alle de, som fått tillstånd att sätta sig ned på kronorecognitionsallmänningen, kolare under bruken. 43 Handtverkare vid säteriet och bruken 11. För soknens räkning 15. Summa 26. Utom dessa är ock vid bruken en ansenlig mängd af smeder, hyttarbetare, dagsverkskarlar, damvacktare, skogvaktare, fiskare och skyttar under säte• riet med flere samt i sjelfva soknen af ordinarie och afskedade soldater, salt­ pettersjudare, dels ordinarie och dels afskedade tillika med andre så kallade inhysesmän och deras enkor, hvilka alle innehafva större och mindre torp, bestigande sig hela denna flocken minst till 130 hushåll. 5. Roteringen af soldater går här till 51 man. Hufvudlegan mindre dryg än an­ norstädes, men ganska förmonliga torpställen, hvarvid 4 a 5 kor kunna fö• das, med besittningsrätt för sig och sina hustrur hafva rotame hittils lemnat sine soldater, hvilket icke litet ökat antalet af uthedesfolk här i soknen, eme­ dan många bönder kunna hafva 4 a 5 torp på sina ägor. 6. Näringsfången: Åker- och boskapsskötsel, hvilken sednare härstädes i syn­ nerhet och med mera eftertryck idkas än i de öfrige soknar i landet, då de fleste hemman i mon af sitt öretal hålla mycken boskap. I bättre år har större delen af böndeme sin brödföda af åkren, somlige hemmansåboer kunna ock årligen afyttra nogon spanmål. Genom försälgning af smör, ost och boskap, brädsågning till afsalu samt kolningar och körslor åt bruken förskaffar all­ mogen sig för öfrigt nödiga penningeförtjenster. 7. Jordmånens beskaffenhet: Ingen svartmylla utan mäst öfverallt en sandblan­ dad lera eller så kallad mäljjord. På de höga kullame är leran ganska skarp och låter med svårighet reda sig, hvilket ock gjör att jordmånen befinnes här mindre bördig och tarfvar mycken gödsel för att blifva fruktbärande. 8. Åkern skötes nogorlunda väl, dock bättre och sämre efter hemmansåboemes mer eller mindre idoghet, drift och industrie. Förbättringar å åkren, medelst stenars undansprängning, åkrens jämnande och planering samt lönnfårors upptagande i slägdeme blifva ock på sina ställen förrättade. Men i allmänhet negligeras mycket dikning och vattnets afledning ur åkern af den galna ut­ räkning att rymden och areala innehållet derigenom minskas. Åkern besås med de mäst vanliga sädesslag, nemligen råg, kom, gråa är• ter och hafra. Med hvetesädet, som blifvit försökt, lyckas här icke. Som förrut är anmärkt, finnes här ingen svartmylla, icke eller utom nogre smärre sandreflar somligstädes på högdeme sådan åkerjord som består af blott sand, utan innehålla denna sokns åkrar dels en skarpare och dels en mera tempererad eller sandblandad lera, utgjörande desamme, såvida i brist af fullständige hjelpreder gjörligen kunnat utrönas, öfver hufvud 925 tunne­ land. Afkastningen i medelmåttiga år till 9. a 10. komet och i mycket ymniga nogot deröfver. Orsakeme till åkerns goda afkastning: Utom ordentelig och väl inrättad häfd uti alla de delar, som efter omständigheteme uti denna granlaga väg oundgängeligen erfordras, bidrager här förnämligast till en rikare årsväxt höst och wårames tjenliga beskaffenhet, att nemligen de förre äro blide och 44 vackre och de sednare tidige men icke beledsagade med för mycken blåst el­ ler kyla. Äfven att såningen sker i rättan tid med säkert och påliteligt hälst riadt frökom. Orsakeme till missväxt: När långa och kalla vårar inträffa, så att åkrame komma att i förtid blifva bare, slår rågsädet, serdeles på de höga och skarpa lerkullame, gema felt. Och, som åkrame äre här mycket ojämne och irregu­ liere, går rågen oftast ut af den i dalame befintelige syran. Wid infallande långvarig och stark sommartorka tager äfven komet på högdeme merendels skada. Att förtiga, det en försummad dikning icke litet väller den missväxt, som här under tiden sig yppar. Hjelpemedlen häremot: Att åkern så mycket möjeligt är blifver jämnad och lagd i vida mindre samt mera rediga och sluttade tegar. Diken upptagne på alla de ställen, der nogon syra i åkren visar sig. Att tiden till åkerns upp­ körande, efter årets egenteliga ställning, noga afpassas och iagttages, hvilket här i synnerhet bör blifva en hufvudsak, men är likväl nog svårt att precist träffa, emedan på ett och samma åkerstycke all erforderlig must kan vara ut­ torkad på högdeme, när åkern i däldeme icke ännu låter köra och reda sig. Såvida jordmånen i denna sokn mästadels är mindre bördig, bör ock åkern ofelbart ganska väl gödas hvarförutan ingen lyckelig skörd är att förvänta. 9. Ängen skötes, i mon af ägarenas både flit, styrka och förmögenhet, dels mer, dels ock mindre väl. a) Hårdvall gemenligen på det sätt att densamma upplöjes och vändes. Svalame väl gödas och besås med kom samt deruppå läggas igen till fast lind. Eljest har man ock numera för att gjöra de torre hedbackame i nogor måtto gagnelige i brist af gödsel börjat förrätta nybruk medelst plogars upp­ tagande å sådane ställen samt deras besående med kom, hafra eller blandsäd flere år å rad, då de till slut blifva ganska väl gödde och sedan igenlagde. b) Å sidvall fogas ingen annan åtgärd, än att desse ängar blifva tidt och ofta afröjde och sorgfälligt rensade ifrån widebuskar och annan uppväxande småskog. Myror utdikas äfven på sina ställen och, sedan de hunnet blifva ut­ torkade och börjat svala sig, upplöjas samt till åker och äng förvandlas. Orsakeme till hårdvallens mera bördighet: Att svalame framför allt blifva med tillräckelig gödsel försedde samt efter 6 högst 7 års förlopp omvände och ånyo försvarligen gödde. Till mindre bördighet: När desse antingen för litet och otillräckeligen gö• das eller ock öfver den förenämda tiden blifva liggande ovände, då de genast märkeligen förlora i gräsväxten. Tillfälliga orsaker, såsom gräsmasken, en stark och brännande torka m.m., medföra jämväl undertiden i denna väg en skadelig verkan. Sidvallsängame blifva mera bördige när å dem nödig och oftast förnyad rögsel verkställes, att ej småskogen till gräsväxtens mehn och förfång får taga öfverhanden. Dammars anläggande för att sätta dessa ängar under vattn, hvilket sedan i rättan tid bör utsläppas, befordrar ock deras bördighet och sker äfven här på ett och annat ställe. Deremot minskas sådane ängars bör- 45 dighet genom en försummad afröjning af de så hastigt uppväxande smärre buskar och telningar, som hindra och förtaga gräsväxten: genom wattuflo­ den, som bortdränka och förderfva gräsvallen, genom issvall, hvaraf händer att vid lossningen gräsroten uppbrytes och ängarne till en större eller mindre del blifva som man säger svallbrände. Emedan ängame härstädes på nogre ställen icke blifvit geometrice affatta­ de och på andra åter, ehuru delning skedt, inge chartor deröfver äro att tillgå, så har ock uppgiften på areala innehållet af denna sokns diverse ängsslåtter icke med den precision, som vederbordt kunnat verkställas: dock i anledning såväl af de tillhands varande landtmätarechartor som ock vederbörandes egna uppgifter befinnas här af hårdvall 3 318, sidvall 11 444 och myror 3 312 tunnland. Ej mindre jordmånens allmänna beskaffenhet i soknen än ängames föge fördelacktige lägen vid sjöar och åar eller ock uti tjocka skogen tillika med andre eventuelle orsaker vålla, att deras afkastning ganska mycket varierar; likväl torde per medium kunna fås af hårdvall 2 030, sidvall 9 160 och myror 3 100 vinterlass eller här brukelige höskrindor af 20 a 24 lispund. Ehuru ganska betydelige uppodlingar så af allmogen som af det talrika bruks- och uthedesfolket härstädes, serdeles desse sednare åren, blifvit gjor­ de, gifves dock, i anseende till denna sokns stora utrymme, ännu nogon yttterligare tillgång till upptagande af åker, men lägenhet till ängars inhäg• nande börjar snart att fattas. 10. Betesmarken skäligen änskönt mer och mindre god, men i allmänhet mera jämnrikare på löfträn, mindre stenbunden och sterile samt af en fast större vidd än annorstädes i landet. Sedan vederbörande efter skedd utsyning fått tillstånd att svedja, har mulbetet i mer än ett afseende ganska mycket blifvit förbättradt. Antalet af boskap blir här mycket olika både efter en olika och omväxlan• de tillgång på hö till dess utfodring, som ock efter allmogens och i synnerhet uthedesfolkets öfriga oeconomiska ställning. Gemenligen kunna likväl med en betydelig tillhjelp af halm, sjöfoder, löf af allehanda slag samt gran- och tallris serdeles för getcreaturen, uti denna sokn födas hästar 585, kor 2 239, oxar och qvigor 796, får 1 479, getter 1 213 och svin 260. 11. Skogen medelmåttigt växtelig men ymnig och nästan outödelig. På sina stäl• len försvarligen vårdad men ock på andre, genom för mycken näfver- och löftägt samt annat skadeligt hygge, icke så serdeles väl medfaren. Består af de vanliga trädslag, såsom gran, tall, björk, asp, rönn, ahl, sälg. Lindar och askar finnas ock men ganska få och aldeles inga ekar. Odisponerade kronoallmänningar gifvas icke här, utan är den vidsträckta allmänning, som å södra sidan tager sin början vid Ofvansjö soknerå och föl• jer å den västra efter Sverdsjö, å Norra, Hanebo, Segersta, Bollnäs och Skogs samt å östra sidan Hamrånger soknars råskilnader, år 1702, Ugglebo jemverk emot recognition anslagen. Af vilda djur här på skogame äro i synnerhet: björnar, vargar, bäfrar och loar. 46 Skogsfoglar: Tjädrar, orrar och hjerpar. Bjömar fällas dels sedan de i sina hiden blifvit uppsökte och ringade, dels ock eljest tillfälligtvis. Så kallade räfstugor och varggropar hafva ock förrut varet brukelige, men numera nyttjas icke sådane till dessa skadedjurs fång• ande, utan äro de till större delen förfallna och ödelagde. Skogsfoglen skjutes mäst med lod- och hagelbössor, dock torde det kunna hända, att för densamma nogre snaror och brandar äfven blifva utstälte. 12. Sågar: Ingen fin- men 9 grofbladige. Vid 3 af desse sker sågning endast till husbehof och vid de öfriga 6 äfven till afsalu, sedan deras ägare erhållet till­ stånd dertill efter föregången pröfning af loft. häradsrätten och med frälse• mans och räntetagarens goda minne. Wid merbesagde 6 salusågar blifva circa 362 tolfter halfbottnbräder årli• gen sågade. 13. Högsta bergen: Rönåsen, Gnupberget, Wintertjemsberget, Söndagsåsen, Kjämpbo, Hedsjö- samt Holmsjöbergen och Fallåsberget. Af dessa berg äro Rönåsen och Fallåsberget känningar för de sjöfarande. Eljest är denna sokn å wästra och norra sidome nästan med en sammanhängande bergsträcka om­ gifven. 14. Insjöar: Hedsjön, Quisjöame, Kjällsjön, Wallsjön, Timssen, Bresiljesjöame, Kroksjön, Fagerfläck, Grundsjön, 3:ne Jädersjöar, Holmsjön, Stensjön, Mörtsjön, Elgsjön, Måcksjön, Mojsjön, Storjöns och Ekarsjön, Bysjön, Yck­ lam, Fjärden, Östersjön, Hällsjön, Flaxsjön, Fagersjön, Mångeln, Hammar­ sjön, Stora och Lilla Medskogsjöame, Långsjön, Ränsjöame, Mångeln och Stora Fansjön, Hedsjön, Ekarsjön, Öfra-, Mellan- och Nedra Säljan, Svart­ sjön och Mörtsjön, Pålsjön, Wallsjön, Norrbosjön, Stora Damsjön, Tråss• sjön, Tolföm, Wansjön och Wittersjön. Utom hvilka äfven här finnas ganska många så kallade tjemar eller större och mindre skogssjöar. 15. Åar: Kjällsjöån, som ifrån Sverdsjö sokns skog infaller uti sjön Timssen, sträckande sig sedan derifrån förbi byame Kjällsjön och Rönbacken ner till Åmots Masugn och litet wäster norr om Åmots Hammare möter Bresiljeån, som kommer ifrån Catherinaebergs bruk i Hanebo sokn och sjön Kaxen. Nyssnämnde å löper vidare i sydost igenom Pålsjön och Wallsjön samt wästra delen af soknen ner till Bysjön, följande derifrån igenom sjöame Ycklam, Östersjön, Fjärden, Långsjön och Mellansjön, vattudragen uföre till Oslättfors bruk. Uti denna å äro flere större och mindre strömar. Nyängesån å Ulfsta skog har sitt ursprung vid Flaxtjem, löpande sedan derifrån igenom Mältjem, Kjällängestjem, uti hvilken äfven en å infaller, som kommer ifrån Igeltjem, samt Mångeln, ner till Brattfors Hammare och igenom Hammarsjön till Åbro masugn samt vidare till nedra Mångeln och sidst till Bysjön. Ån Jädran, som kommer ifrån Sverdsjö sokneskog och rinner igenom Jädersjöame å recognitionsallmänningen, har sitt utlopp på Ofvansjö skog, litet wäster om Sandsjöröret. Gopån tager sin början vid Mosjön och leder widare sitt vattn igenom sjön 47 Lingan, Ekarsjöame, Öfra, Mellan- och Nedra Säljame till Damsjön och Wiksjö bruk. I förrbemälde åar finnas utom de vanliga fiskeslagen gäddor, braxen, ab­ bor, mört, särf, åhl, lake, jämväl uti Kjällsjö-, Bresilje- och Gopåame de så kallade foreller eller laxöringar och i Jäderån jemte nyssnämde fisksort äfven harrar. Fisket, knapt till husbehof, än mindre till afsalu, sker om lekningstideme med ryssjor, nät och märdar, dessemellan vid sina tillfällen medelst notdräg• ter samt näts och långrefskrokars utläggande och om hösten medelst ljustrande och stöjning. Upptager sin tid men kan numera på intet sätt kallas lönande utan tyckes år ifrån år aftaga. Kronofisken 2:ne, ett åhlfiske i Kjällsjön och Wästra Finmarken, som innehafves af Åmats Bruk emot en taxerad afgift af 1 riksdaler 40 skilling. Ett d:o vid Fallåsen, hvarföre på 6 års tid betalas i arrende 16 skilling, efter hvilkas förlopp detsamma på vanliget sätt kommer att till den mästbjudande ordenteligen upplåtas. 16. Bergsbruk. a) Åbro masugn med tillhörande Brattfors hammare aldra först, som förmenes inrättade af råd- och handelsmannen Robert Petre den äldre i Arboga, som derå undfeck privilegium af år 1675, men sedermera genom köp eller börd tillfallne ståthållaren wälbome herr Johan Silfverklou, måg åt kongl. lifmedicus herr doctor Sven Bröms. Berörde masugn, på säterisgrund anlagd, skattar till Kongl. Maj:t och Kronan 6½ lispund tackjem i dygnet och går årliga blåsningen omtrent till 15 a 1 600 skeppund. Brattfors Hammare blef i början skattlagd till 6 skeppund stångjem men erhölt den 14 junii 1749 fömyadt privilegium på 300 skeppunds frälsesmide. Och sålunda bestiger sig årliga tillverkningen till 900 skeppund. Eljest äro originalehandlingame härom nogen tid

Åckelbo d. 12 maji 1790. Petrus P. Hillberg OVANSJÖA Av organist H. BJÖRKMAN

1. Socknens namn tyckes förklara sig sjelf, medan hon ligger nordwäst ofwan­ för Storsiön. Annars kallas hon i gamla handlingar Odensiö, såsom af lag­ mannen Hans Larsson Risanessander med flere år 1613 och efter de gamlas berättelse skall kommit deraf, at hon warit helgad eller tilägnad åt Oden, Torsåker åt Thor och Fernebo åt Frigga. Årsunda har och i äldre tider som sees af husesyn 1603 legat under Of­ wansjö, Begrafde här sina lik och döpte här barnen, men när den wart egen församling, har jag ingen underättelse om. 2. Soknsigillet är en älg lika som Gästriklandswapnet utom 9 kulor, som ut­ märker 9 soknar. 3. Hörer til tabellwerket. 1789 års mantalskrefne personer äre 1 983. Ståndspersoner 24 Bergsmän 146 Bönder 118 264 Bergslagens byggmästare 2 Hammarsmeder 59 Masmästare 4 Belgmakare 1 Upsättare, hyttdrängar, bekare, råstbrännare 29 Handtwerkare med förswar Skräddare 13 Skomakare 11 Snickare 2 Klensmeder 7 Murare 14 Kohlare 7 Dagkarlar 15 Torpare 14 2 mjölnare och 2 drängar 4 Jernroddare 1 Hjulmakare 1 Wiskare 1 Dam- och eldwacktare 5 Saltpettersjudare med utridare 12 Skogwaktare 4 494

De öfriga består af tjenstgörande och afskedade soldater, husmän, qwin­ folk med mera - 1 489: 1 983. 58 Nybyggare äro här inga, och genom föregående berättelse är nu n:o 4 beswaret. 5. 66 inroterade soldater underhållas här i soknen. Dessutom är här capitains­ bataljonspredikantens, länsmans och twänne gästgifwar hemkall, tvänne prestgårdar, kungsgården och Högbo, 4 uddemantalsåboer, 7 åboer under Hammarbys Bruk, som njuta rustfrihet, som tillsammans utgör 102 öre 4 pl. och således upemot 9 soldatrotar efter 9 öresland på rotan. Hwarföre Hammarby bruk har rustfrihet på 42 ½ öresland, skall härröra af deltagande i Wästerbergs koppargrufwa, som är belägen på sistnämde skat­ temark, en fjerdings wäg norr om byn. Efter högloflige Kongl. Bergscollegii relation är grufwan gammal och arbetad af et interessenskap i Ofvansiö, Fahlun och Gefle 1660, med större drift än tilföme och då kåstat 10.820 da­ ler riksmynt, fåt malm och uti en anlagd kopparhytta i Wallbyggeån smält koppar, hwilken sedan af bolagets oenighet wart ödelagd, och har hennes högstsalig majestät drottning Hedvig Eleonora utsendat privilegium under den 12 februari 1661 för Ofwansiö soknemän, at warda befriade för utskrif­ ning så länge grufwan wäl sköttes. Kongl. resolution skall medfölja efteråt. 6. De bästa näringsfång är stångjemssmide, kohlning och foror samt en del nå• got fiske til salu, men fiskerierna skötes illa til allmänhetens skada, hwarom mera längre fram. 7. Jordmånes beskaffenhet beswaras under n:o 8 och 9. 8. Efter all sannolikhet skötes åkern här i Ofwansiö wäl, ty der han är sandig påföres lera och på starklera, sand eller dy uptagen ur måssar och hemkörd på ladugården och under fähusgålf jämte andra jordblandningar med sönder• hackat granris i spillningshögen, rutna afskräden, mull under och skog med flera sådane tjenliga ämnen til åkerns frucktbarhet. Sedan hålles han redig genom en flitig körning, der som är skarp lera, at den blir mullig at emottaga säden. Wetesädet nyttjas ganska litet af några få jordbrukare, dock har de, som gort försök, intet haft orsak at ångra sig, och torde wissa år ganska wäl löna mödan här såwäl som i södra orterna at brukas något allmännare än nu sker: annars är råg, kom, erter, och hafra största sädet, egyptisk råg brukas af någ• ra få, lin och hampa sås at det knappast förslår til husbehof. Huru många tunland lera, swartmylla och sandjord här finnes är swårt med säkerhet upgiwa: de som bo wid de twänne sandåsar, som gå genom so­ knen, har mästa känning af sandjord: leran är mäst rådande och i några byar swartmylla, men at kunna upgifwa tuntalet på hela soknen kan man taga ungefärligen ett tunland gammal åker på öreslandet, som intet torde gå långt från rätta summan, då den blir 848 ¼ tunland, men härtil kan man få räkna hälften nyuptagen jord, hwarå sås blandsäd och hafra, och kan man i goda år räkna ifrån 8:de til 15 - 16 komet och, hwad erter angår, wissa år mera. Orsaken til åkerns goda afkastning förorsakas af en flitig häfd med tillräcklig gödning, jordblandning, en i rättan tid anstäld kjöming och äfven rigtig afpassad såning. Härtil bidrager äfwen medebart de upförda sädesriar, 59 som innom Ofwansiö mig witterligit bestiger sig til 5 dubbla och 73 enkla, tilhopa 78, hwilka kunde upräknas byetal:s, om det wore nödigt. De dubbla kallar jag dem, som med en ugn mit uti wermer twänne gålf, och de enkla med en ugn wid ena sidan och gålwet å den andra. Dessa riar på gamla sättet bygde kunna och borde förbättras at få en rukfri säd utom den, som skal sås och anwändes til utsäde. Hwad nytta en jordägare har af en wäl inrättad ria är mångfaldig. Han för in sin säd i wåta år, får den wäl bergad och tröskad och, hwad rågen angår, efter fångsten 8 - 10, högst 14 dagar tröskad. Erter och hafra någon tid

Hammarby den 16 maii 1790 Jan Jacob Petre.

17. Tullqvamar äro 4 stycken, en wid Gafwelhyttan med twå på par stenar bygd af sten, en i Hammarbyn med trähus och trähus och 3 par stenar, en i Uhr­ forss med 2 par stenar och trähus, en wid Högbo bruk med stenhus och ett par stenar. Sqvaltor eller fotwiskor äro 20 stycken. Mom har en wid sin ham­ marsmedja, Storwiki Wallbyggeån, Nygården en i en bäck som löper der förbii, Wall har en wid byn i ström en, Bro en wid masugnen, Wästerberg en i W allbyggeströmen, Österberg 1 i Dalförsströmen, Åsen en wid Dalförssen, Stocksbotrackten en i en liten å, som går sig förbi, Norrberg 2 i Lilla ån, Forsbotracten en i Jädran, Jerbo en i Jädran, Nordanå och Finnäs en i samma å, Kungsberg en i Lillån, Botjem en derstädes; Högbo, Öfwer och Wäs• tanbyn har hwar sin i Jädran, Sätra har en i Storån, Se en derstädes, präste• bordet äfwen en sqwalta. 18-19. [Se nedan s. 75 ff.] 20. Om gamla kyrkans ålder eller hwem som bygt henne, har man ingen kund­ skap, hon war 60 alnar och 18 alnar bred, uti pelaren näst den eftersta på norra sidan war et rum om en cubiquealn, med en jemlucka för samt hol för 9 stycken inmurade merlor, hwilka geck genom luckan, hwari kunde sättas utanlås, som bättre ses af figuren. [Bild.] Förmodeligen ansågs Ofwansiö för förnämst och moderkyrka, der landets angelägnaste handlingar i detta rum blifwit förwarade, men sedan kyrkan wart för trång af den tilwäxande folkökningen af 700 personer, som intet feck rum, ombygdes hon efter förut wederbörlig gorda anstalter, då grund la­ des 1759, den gamla kyrkan nederrefs 1760 och nya murame jämte taket förfärdigades til början af november månad, arbetet fortsattes sedan med hwalf och tombyggnad jämte snickarearbete m.m., at hon wart ferdig 1763. De smerre byggnader fortsattes sedan til och med 1765. Mera omständelig berättelse kan läsas i Gefleborgs läns weckoblader för år 1786 n:o 30 och 31. Den nya kyrkan är 90 alnar lång med tommuren och 30 alnar bred utan löspelare, tomhögden 80 alnar och hwalwet 24 alnar högt, sakristian på östra ändan bakom altaret 14 alnar i fyrkant, denna nya kyrkobyggnad kåstar med 64 tilförsel, dagswerken och contant 209809 daler 15½ skilling kopparmynt el­ ler 11 156 riksdaler 2 öre 11 ½ runstycke specie. Länets murmästare Daniel Lundqvist i Gefle har upfört denna byggnad. Altaren är gort 1690, hwarå fins trenne wäl målade taflor, å den nedersta föreställes Frälsaren med apostlame, som instiftar nattwarden, den andra ut­ wisar korsfästelsen och den tredje Christi himmelsferd. Bakom denne är et ur, hwars wisare och ziffror äro på framsidan. Prädikostolen. Öfwerst omkring läses: Det är min tröst i mitt elände, at ditt ord wederqwecker mig, Hoc sugestum sumpotuis, 6 a 9. Ecclesia anno 1662 adomarii curavit Marcus Johan Simoning Pastor. Orgwerket, det gamla bygt af Caman 1714 om 10 stämmor, wart förlorat. Såldes til Årsunda förledit år, som reparerades af herr directeuren Ekengren från Stockholm, hwilken under samma tid upsatte et nytt orgwerk här i Ofwansiö kyrka om 20 stämmor, utom sperventil, trimulant, fågelsang och zymbelstiema, kåstar 666 riksdaler 32 skilling. Samt desutom omaementer­ na med förgyllning 200 riksdaler.

Riddarbaner. På östra gafwelen söder om altaret sitter minnet efter Kongl. Majts troman och öfwerste samt riddare af Kongl. Swerdsorden, wälbome herren herr Hans Hjerta, herre til Högbo Bruk, född den 14 maii 1688, död den 27 janu­ ari 1754. Derunder sitter et r. baner, hwarå läses W ÄLBORNE HERR BENGT HJERTA, FÖDD PÅ KUNGSGÅRDEN ÅR 1737, DÖD DEN 20 FEBRUARI PÅ HÖGBO BRUK DEN 11 MARTII 1738. Norr om altaret et r. baner med påskrift: KONGL. MAJTS TROTJENARE OCH LIEUTE­ NANT WID KONGL. ARTILLERII, W ÄLBORNE HERR OLOF HJER­ TA, FÖDD DEN 31 MAIJ 1731, DÖD DEN 10 JULII 1749. På norra kyrkomuren wid predikostolen sitter er epitaphium efter Anders Larson Uhr och Anna Esbjömsdotter Berg med årtal 1706. Texter Syraks 51 capitel vers 35 och Esaie 60 capitel vers 20. På söder mitt emot et epitaphium efter Elisabet Wesslander, hennes far och broder, bägge kyrkoherdar i Ofwansiö, samt derunder en tafla efter He­ lena Wesslander, gift med kyrkoherden i Rasbo König Hallenius. Wid södra dörren sitter en sandsten, i hwilken är huggit: Inom desse hel­ gade murar hwilar Carl Samuel Hedman, fordom kyrkoherde i Ofwansiö församling, född den 13. februarii 1704. död den 23 october 1761. Hans nit om Guds ära och församlingens heder intygas af denna kyrkas härliga om­ byggnad under de tre sista lefnadsår, med församlingens och egen kåstnad. Til skyldigt äreminne, är denne sten uprest och des efterlemnade enka Hele­ na Vougt. Rom. 8 vers 38. 38. 1. Ljuskronor. Främsta kronan i coret 16 armar i twänne omgångar. Öfwerst en man, som har i högra handen en oliveqvist och i den wänstra en lager­ krants. Neder på globen står: Til Guds namns ära och kyrkans prydnad, är denna ljuskronan af Bruksförwaltaren Sahlig herr Isack Makejs efterlåtna 65 kära hustru äreborna och mycket dygdesamma matrona Anna Leufstadia. Förärat anno 1692. 2. Ljuskronan i korsgången. Öfwerst en man med et swerd i högra handen och wiktskål i den wänstra. 4 omgångar och 8 armar i hwarje omgång. På globen står å södra sidan: I tine ljuse se wi ljus, ty när honom är altsammans ljus Psaltaren 36 vers 10 etc: Dom 2 vers 22. På norra sidan: Gifwen til Guds detta tempel af brukspatronen herr Johan Uhr och des hustru Anna Christina Mackeij år 1724 den 18. februarii. 3. En ljuskrona framför läktaren. Öfwerst en twåhöfdad örn, 16 armar i twänne omgångar, globen utan påskrift. En ljuskrona under läcktaren. Öfwerst en pelikan med 2:ne ungar. 8 st. armar i en omgång. På globen är årtalet 1684 och [figur]. En ljuskrona under öfra läcktaren, öfwerst en fullmånad å ena sidan och å den andra en half, 12 armar i twänne omgångar. På globen läses Magnus Burman, Ingrid L.D. Hök. 1672. 2. Ljusarmar, twänne stycken en på söder och en på norr öfwer dörrarne med trenne pipor i hwardera, hwarpå läses: Forärade af herr brukspatron Jo­ han Uhr och des fru Anna Christina Mackej på Hammarby år 1735. 6 stycken ljusarmar förärade af Anna Christina Uhr, gift med Kongl. räntmästaren Ernst Wahlgren, född 1725, gift 1743, död den 20 december 1746. 6. 6 stycken ljusarmar, efter bataljonspredicanten wid Kongl. Helsingere­ gementet, Carl Fred. Camecker, född den 12 september 1717, död den 19 april 1746. 6. 6 stycken ljusarmar, gifna af fru Anna Christina Mackej på Hammarby bruk. I tornet befinnes tre stycken klåckor, storklåckan om 14 skeppund 15 lis­ pund wigt, hwarpå finnes följande påskrift: TIL OFWANSIÖ FÖRSAMLINGS TJENST ÄR DENNA KLOCKA FÖRSTA GÅNGEN GUTEN ÅR 1657, BLEF SEDAN FÖR EN ÅKOM­ MEN REMNA OMGUTEN 1752, HVILKEN OLYCKA HENNE OCH HÄNDE 1770, SÅ AT HON DET PÅFÖLJANDE ÅRET 1771 MÅSTE ÅNYO OMGIUTAS. GEFLEBORGS LÄNS WÄRDA STYRESMAN OCH LANDSHÖFDINGE W AR DÅ FRIHERRE GENERALMAJ. OCH RIDD. CARL SPARRE. FÖRSAMLINGENS KYRKOHERDE MAGIST. PETRUS SÖDERBOM. COMINIST. MAGIST. JOH. SJÖSTRÖM, KYR­ KOW ÄRDAR, OLOF ÅKESSON PÅ ÅSEN OCH ANDERS LARSON IBIDEM. OMGUTNINGEN FÖRRÄTTAD AF MÄSTER DANIEL FLODSTRÖM PÅ SUNDBORN. Öfwerst omkring läses Esaie 6 vers 3. Nedersta randen Psalm 95. vers 1- 2. Mellanklåckan på norra sidan läses: HOLMIAE ME FUNDEBAT JOHAN MEJER. På södra sidan: IN HONOREM DIE EJUSQVE ECCLESIA QV AE EST 66 IN OFWANSIÖ USUM, EX FISCO TEMPLI CAMPANAM HANC FUN­ DI CURAVIT POST 14 ANNORUM HUJUS CHRISTJ GREGIC CURAM HINC STOCKHOLMIAM MIGRANS MARCUS JOHAN SIMMING ANNO 1670. På öfwersta ringen står: JAG ROPAR ÖFWER BERG, SKO­ GAR OCH DALAR, KOMMER GUDS BARN, OCH HÖRER HWAD HERREN TALAR. Å nedre ringen läses Psalm 43. Lilla klåckan, På söder läses: VERITE ADORAMUS INCURVEMUS GENUA FLECTAMUS IN CONSPECTU DOMINI FACTORIS NOSTRI. PS. 95 V. 56. På norr läses: CAMPANA HAC ECCLESIA OFWANSIOENSI CURA PASTORIS NICOLAI N.TORGIRS, COMMINISTRO JOHANNE JERN­ BERG, DENNO FUSA EST. AN. CHRISTI 1718. Öfwerst i randen: IN EXELCI DEO GLORIA Nederst i randen: ÄR GUTEN HOS KONGL.STYCKGUT AR SALIG GERHARD MEI­ JERS ENKA, CATHARINA MEJERI STOCKHOLM. En liten klocka om några lispund är för några år sedan såld til Högbo ca­ pell. I tornet finnes äfwen et urwerk, som wisar på fyra sidor, med en dertil hörande slagklocka om 1 skeppund 11 lispund, förärad af sahlig brukspatro­ nessan fru Anna Christina Mackej på Hammarby Bruk medelst 6 000 daler kopparmynts testam., för hwilket capita! detta urwerk är köpt. 21-22. [Se nedan s. 75-77.) 23. Ingen, utan informeras i hwarje by genom särskilta utsedde personer. 24. När fattighuset inrättades är obekant, der underhållas årligen af soknen 7 a 8 fattiga medälst tilskjutande af allehanda matwaror. Soknen är indelt i tolf ro­ tar, och hwar rota aflemnar de stipulerade matwahror i början af de anordna­ de månader jämte wed efter soknhwarfwet. 25. Magazin inrättades 1752 af et gammalt kyrkoharbrä, betäckt med torftak men wart förderfwat af råttor, som beto sönder knutame, at säden for ut på backen och äfwen förderfwade näfwren under torfwen, at den rasade neder samt deraf tillika med rägn tog skada. Ett nytt magazin måste derföre byggas 1766 med spåntak, som står på 24 stålpar, och är lårame äfven ridande på stolpar skilde från wäggame och utgöra trenne på hwardera sidan om gång• en. Emellan de understa lårame och nedersta botn är sten lagd at fria från borrning. 26. Efter begäran af herr Eric Wikström i Wästerberg och några stycken bergs­ män blef undersökning anstäld af bergmästaren i orten om et rödfergsbruks anläggande wid gamla Wästerbergs koppargrufwa, hwilka interessenter er­ hållit privilegier, och hwilket bruk nu årligen drifwes till egarenas förmåhn. 27. Efter Lampen i Lem, som skall hafwa warit lagman, utwises des graf neder på Lembyggeängen något högre än omliggande marker med stensättningar omkring. Efter berättelse skall denne hafwa warit ganska rik, och torde byn 67 fåt sit namn af honom, som ifrån Lampe blifwit förwandlad i Lem. Han har bodt på en backe et stycke från der byn är belägen, och när herr bergsfogd. Wijberg skulle flytta sin gård dit från byn och bygga på detta ställe, fants knutstenar efter der Lampen bodt, samt då en ättehög fördes bort at der inrät• ta en källare, fans menniskioben och en stridsyxa i högen. 2:ne ättehögar finnes desutom der bredewid. En trösklada befinnes äfwen, som honom tilhört, hwarpå står årtalet 1230, som tyckes utmerka, at åldern är nog tiltagen, men då man betraktar timbrets grofhet, det besynnerliga byggnadssätt och tillika jämförer Munknåstufworna i Swerdsiö prästgård och ladan i J sala, hwari högst sahl. Konung Gustaf den första tröskade, som äro af enahanda byggnad, samt tillägger, at de gamla i Lem by efter hwar­ andra berättat, at de ej mins denna lada annorlunda, än hon nu är, så torde hon utan afprutning upnå sin ålder. Twänne runstenar fins på kyrkogården. Burman i Näs skall warit befall­ ningsman och mycket rik, hwarföre han budit til at göra en stenbrygga öfwer sjön, som ifrån tornet går 160 famnar, hwilken sedan förlorar sig på djupet men kännes likwäl här och der i sjön. Berättelsen om denne Burman säger, at han skall warit mycket wildsint och ond och af et hiskeligit ridande fallit af hästen samt störtat sig til döds i en backa hitan för Torsåkers by. Denne backe heter ännu Burmans backe. Skall ligga begrafwen i en stor ättehög, som fins i Wallbygge-åkern, hwarest utom denne äro twänne mindre högar. Norr om Burmansnäsbyen å en udde, som går i siön, fins 15 stycken stör• re och mindre ättehögar. För några år sedan plögde en gammal bonde wid namn Jon Ranson en ängsbacke, då han hittade en hop större och mindre gamla mynt, hwilka han sände til Gefle at bortwäxla, men feck ingenting för dem. Han säger de sko­ lat likna guld. Emellan Diger och Spånger äng en liten mil norr om kyrkan skall bodt en riker man, digerängsherren kallad, som skall låtit beslå sina hästar med silfwer. Några märken efter boningsstället synes på en backe, med funnit tegel och glas, samt diken omkring åkren synes ännu samt en ättehög. Utsigten är ganska wacker med Spånger äng på söder och Diger äng norr om, en slät och bärande äng, den bästa Norrbergs byamän äga med en genomgående å med löfskog runt omkring. At ifrån byewägen emellan Norrberg och Jerbo komma til sitt bonings­ ställe, har denne herre inrättat en kafwelbro öfwer sanka och låglänta ställen, hwarefter synes lämningar. Man har ingen underättelse, hwad tid denne digerängsåbo lefwat icke eller des namn. Sylbyn, som warit belägen på en högd och behagelig utsigt, et stenkast norr om Näsbyggesjön emellan Lem och Österberg ligger i sistnämdes åker, hwarefter finnes rudera. Tre stora och några smärre ättehögar deromkring, i den största är gräfwit en grop af anledning at Yttermyra byemän, som bor et stycke uppe om der byn stådt, berätta, at alla tider på året synes der om 68 nätteme lysa eldflammor, förmodeligen är gräfningen gard efter någon in­ billad skatt och jordagods. Byens skatt har beståt i 12 öresland, hwaraf Öst• erberg nu har 8 och Yttermyra 4 öresland at skatta för. Det synes sannolikt, att byens åboer dödt ut 1350, då digerdöden härjade landet, hwarefter sedan de twänne närmaste byame delade egoma sig emellan. 1768 då den så kallade Troholmen, belägen i Storsiön, en fjerdingsväg sydost från kyrkan, gräfdes och odlades til fruktbärande mark, fans på en backe under hopkastad sten och en fot under matjorden benrangel efter fäm stycken större och mindre menniskor, benen låga ordenteligen i öster och wäster med sina hufwudskålar och swart mull emellan, men ingen wet när de ditkommit. 7 fjerdingswäg nordwäst från kyrkan wid läneskilnaden emellan Gefle och Fahlun län i Stocksbo by är en gammal stufwa tilhörande bonden Olof Jönsson derstädes, hwilken efter gammeldags wis finns wäl målad och teck­ nad, föreställande hela bibliska historien. Uti en fönsterruta står årtalet 1626 inbränt och på twänne andra rutor årtalet 1632. I den ena rutan sitter et frun­ timber och spinner och i en annan en herre propert klädd i nationella dräg• ten. Berättelsen är, at der skall bodt en jägmästare, som warit rik och budit landshöfdingen til gäst, hwarom hans många efterlemnad winpastasier [?] tyckes wela styrka berättelsens sanhet. Jägmästaren har nam[n] af Jan Pers­ son och des fru Marg[are]ta Persdotter. På Ås byemäns åker wid Lillån finnes och en ättehög. 28. Några byar har ännu intet lagt sina ägor i storskiften men likwäl begärt lantmätarens åtgerd dertil, som förmodeligen med första skjer. 29. Sahlig herr probsten Ahlert uptog en hälsobrun 1745 på wallbyemans ägor et litet stycke från deras hammare samt en god half mil wäster från kyrkan, då en blind smed med flera blefwo botade för ögonsjukor och andra kräm• por. Den nyttjades några år och kom sedan i förgättenhet ända til 1779, då den ånyo uptogs och nyttjades af flera brunsgäster, som sedermera ökats, och är källan med brunshus försedd sedan år 1788. 1783 upfan herr kyrkoherden Sjöström en mineralkälla wid Jerbowreten, belägen 50 steg ifrån byn, watnet är af samma beskaffenhet som walsbrunn, har gort lyckliga curer. Orten är ganska wacker och behagelig, åbome i wre­ ten har wackra wåningsrum, äfwen finnes der tilgång på skön och smakelig fisk, willbråd med mera, som fordras åt brunsgäster men i synnerhet en ma­ kalös wacker utsigt at förnöja sinnen och ögat, med löflundar och de härligaste promenader, man önskar sig göra. Utomdes finnes här många mineralkällor, som ännu intet blifwit försökta, hwartil wattnet duger. Widare se pag. 30. Saltpettersjudning sker hwart tredje år på åsen samt wid deras hemmafäbo• dar, i Wattan och Wästerbergs fäbodar, Åttersta, Backberg och Prästfäbo• dame jämwäl i Högbo öfwer- och wästanbyar så och wid capellansgården och kyrkställen. 69 31. Beswaras under n:o 3. 32. Ofwansiön, Torsåker och Årsunda utgöra et tingslag, och hålles tinget i förstnämde sokn årligen här i nya tingshuset wår och höst. 33. Plantager finnes witterligen inga utom de wanliga af kål, rötter, rofwor, po­ tatoes etc. 34. Är beswarad under frågan n:o 3. 35. Finnmarksåboer har funnits i Kungsberg och Botjem, hwars förfäder talat finska som nuförtiden blifwit obrukbar och talas öfweralt swenska utom några gamla personer, som bryter på finska, allenast namn på ägor och red­ skap med mera är qwar på finska. Finnäs har ock fåt namn af finnar, som der bodt, men är nu innehafware af rena swenskar. 36. I allmänhet lefwer allmogen i Ofwansiö wäll och will intet nöja sig med slät spisning, hwilket kommer af den tunga och trägna bergshandteringen. Förstå sig intet på frukt och grönsaker utan endast stadig mat såsom kött, fläsk, sill, strömming, lutfisk, ost och smör. Brölloppen tyckes wara för mycket kåstsamma, dock mindre än man sedt dem på wissa andra orter, wid barndop och begrafningar wisar sig all god hushåldning. Utom de gångbara koppor och mäsling har rötfeber och rödsot på sista 20 åren warit de allmännaste sjukdomar. 37. Af serdeles händelser wet man inga. 38. Allmogens berättelse man efter man är, at et fältslag stått på Löten emellan Öfwermyra och Mons byar, emellan juten, som de kallade dansken, och swenskame, hwarwid de förra blifwit slagne och tagit flykten. Dalpilar och spiut äro derpå löten upgräfne i murdyngebrotten, der slaget skall stått, en boga och skaft, hwarmed dalpilar blifwit skutne, fins hos underskrefne; bogan liknar som han wore af walfiskben men så tjock och styf, at inga men­ niskokrafter kunna böja honom, utan måtte dertil blifwit brukade domkraf­ ter. Efter de gamlas berättelse skall detta slag skjedt 1520 eller 1521 uti högst sahlig konung Gustaf den förstes tid. Allmogens klädedrägt är alfwarsam, män och qwinnor brukar högtids och söndagar swarta kläder jämwäl af grått walmar, hwilket annars är karlames wanliga hwardagsdrägt. De kjortlar som qwinnokönet göra af kläde eller an­ nat slags bättre köptyg, får kallas kjortlar, men det som de förfärdiga af hem­ wäfwit twinnat linne och ylle, blått och witt eller röt och witt, få namn af skört. Til lifstycken brukas randig wäf, och de mästa både mans och qwin­ sstrumpor göres af röddt och blått kläde eller walmar. Språket är ren swänska, ehuru det har en olika dialect emot nästgränsande soknar, hwilket så förehåller sig öfwer hela riket, som intet är underligit, ty i Ofwansiö har man skilnad på språk, åboeme i Storwik tala intet lika med en jerbo, finnäs- eller kalltjemsbo, och icke eller desse har lika mundart med en högbo eller säterbyggare. I senare tider har allmogen lärt af ståndspersoner at bygga ljusa, warma och beqwämliga rum i stället för deras gamla, mörka, tunga och kalla hus. 39. Skall lemnas swar framdeles. 70 Ibland lärda och berömliga män, som äro födde i Ofwansiö, får här anfö• ras. Canutus Petrij war först hofpredikant hos konung Eric den 14:de, seder­ mera probst och kyrkoherde i Lena sokn i Upland, underskref Upsala mötets beslut 1593 och dog 1610. Sonen lohan Knut Leneus, som år 1604 först blef logises och 1610 ebro et grecis lingvorum och år 1612 theologie professor men sedan år 1638 pastor primarius i Upsala och 1640 utnämd til teologie docktor, och änteligen år 1647 förordnad til Swea rikes erkibiskopp, uti hwilket höga embete wid åt• skilliga förrättningar han upwacktat kongl. hofwet. Såsom 1650 krönt drott­ ning Christina och 1654 krönt konung Carl Gustaf, samma år

Ofwansiö den 23 julii 1790. H. Biörkman 72 73 74 OVANSJÖB Av prosten MARTIN FORSSWALL

18. Prästegården är väl bygd, med till större delen behållen åbyggnad! Capellansgården likaledes, wäl bygd, af sochnen, med behållen, men gammal åbyggnad; underhålles af sochnemännen. 19. Prästebordet består af 15 1/2 öresland inberäknade 1 1/2 öresland af Ås by under namn af kyrkojord, efter sägen, skänkt till kyrkan; har af ålder blifwit brukad, som ock nu sker, under kyrkoherde bostället. Hurudant? Har omkring 12 tunnelands årligt utsäde, bestående största de­ len af lerjord; widlyftige och spridde, men ej bördige ängar, widlöftig skogs­ mark, starkt bewäxt med tall, björk ahl asp, mäst frodig granskog och godt mulbete. Capellans boställe är här intet, annat än tomt, wret jordland om ett tunne­ land, inkjöpt från Ås byes ägor af sochnemännen till capellanemes förmohn. 20. Kyrkoböckerna, i hwilka födde och döde finnas uptecknade, finnas ej förr än 1706. Eljest finnes en bok i copia af gammalt oläsligt bref lämnad, af en canoni­ ce benämd Benno, af år 1293, besannad af archebiskop Olaus Martini och consistorialer Jacob Erici och Laurentius Pallinus. 21. Pastores, 1. herr Jöns Joannis war konung Gustawi primi hofpedikant förut pastor i Tillinge wid Enkjöping, blef af konungen sjelf förordnad till pastor i Ofwan­ sjö, år 1538, för at han med sin alfwarsamhet skulle här afskaffa superstitio­ nes pontificias. Och hafwer i förstone icke blifwit bättre undfägnad, än, at hans auditores stormade en gång til honom när han kom utur kyrkan, wiljan­ des kasta honom öfwer bogårdsmuren. Men han hafwer frimodeligen them ifrån sig slagit. 2. Honom succederade hans måg herr Eric Andrae anno 1558. År 1593 skref denne under Upsala möte. När han för sin ålder ej längre kunde förestå församlingen fick han 1603 til biträde sin son J oannes Erice som hade tittel af comminister. 3. Denne herr Jöns Erici begärde 1619 sig till comminister, sedan han sjelf blifwit pastor efter fadren, herr Olof Abrahami, dog år 1637 den 14:de maji. 4. År 1638 blef magister Ericus Benedicti Hamarinus kyrkoherde dog 1644. 5. År 1645 succederades af herr Martino Nicolai Holm, denne blef här• ifrån transporterad år 1656 till Lenna pastorat i Roslagen. 6. Marcus Joh. Simming blef pastor i Ofvansjö år 1656, innehade pastora­ tet till 1670, då han befordrades till pastor wid Riddarholmen i Stockholm, derifrån blefhan pastor i Vingåker i Södermanland deräst han blef död 1689. 7. Herr Hans Veslander född i Väslands prestgård 1630 den första julii, 76 blef prest 1657, vice pastor wid domkyrkan i Upsala, pastor i Ofvansjö 1670, förestod pastoratet i 24 år, war gift med Helena Löfstadia, dog år 1694, 64 år gammal. 8. Hans son Hans Veslander succederade fadren 1696, han war född 1660 blef magister 1685 i Upsala, bewistade utlänska accademier, blef prest i Up­ sala 1692, blef kongl. slottspredikant i Stockholm, pastor i Ofwansjö 1696, blef död 1697 i fleckfeber, hwilken gracerade i sochnen och dödade 140 per­ soner på året, hwilket war et sorgligt år af dyr tid, härjande sjukdomar, och konung Carl den XI:tes död. 9. Magister Olaus Smareus war capellans son ifrån Lenna född år 1664, blef prest 1692, magister 1694. År 1696 lector phys. et logices i Gefle, 1698 pastor i Ofwansjö, död år 1707. 10. Magister Nicolaus Torger blef kyrkoherde i Ofwansjö 1708, han war född i Thorsåker 1662, blef magister 1688, war theologie lektor i Gefle och kyrkoherde i Hille, tädan han blefpastor i Ofwansjö, död 1719, 57 år gam­ mal. Begrafwen i choret, war gift med Brita Follker. 11. Magister Petre Erici Backmark, succiderade Torger, blef pastor 1720 med konung Carl den XII:tes fullmagt, och tillträdde pastoratet 1721. Han war född i Ofwanåkers sochn i Hellsingeland år 1682, blef magister och prest 1713, war pastor wid Hellsinge regemente, bewistade norska fälttåget 1718, blef död 1730, 48 år gammal, hade warit pastor i 9 år. 12. Successor blef herr Johannes Jernberg född i Järbo Öfraby år 1664, blef prest 1694, comminister i Ofwansjö 1700, fick på församlingens enträg• na begäran consistorii fullmagt på Ofwansjö pastorat år 1732, blef död 17 40, 76 år gammal, sedan han warit pastor i 8 år. 13. Successor blef magister Eric Alrot år 1742. War född i Gefle 1693. Disputerade 2ne gånger de Gestricia blef magister och prest 1722, conrector i scholan i Gefle 1724, blef eloquentiae och poeseos lector i Gefle. Pastor i Ofwansjö 1742, probst öfwer Ofwansjö 1745. War praeses wid prestmötet i Upsala 17 46, blef död 17 51 57 år gammal. 14. Successor magister Carl Samuel Hedman år 1752, född på Hofors i Thorsåker år 1704, blef magister och prest år 1731. Rector wid S :t Clara för• samlings schola i Stockholm 1735, comminister wid samma församling 1737, war vice praeses wid prestmötet i Upsala. Under hans tillsyn blef Of­ wansjö kyrka utwidgad, hwartil han af egna medel mycket bidrog, blef död år 1761, 57 år gammal. 15. Successor blef magister Johannes Lexelius, år 1763, född i Stockholm år [lucka] hwarest hans fader då war comminister i Catharina församling, se­ dan kyrkoherde i Öregrund, blef magister och präst wid kongl. Lif Gardie och rector wid Catharina församlings schola, tillträdde Ofwansjö pastorat 1763 och dog år 1766 [lucka] år gammal. 16. Successor magister Pehr Söderbom år 1769, war född i Owikens sochn i Jemtland, dess fader war ljeutenant wid samma regemente, blef ma­ gister i Upsala 1743. 1744 prest på herr öfwersten Silfwersparres kallelse, 77 comminister wid Maria Magdalena församling i Stockholm 1750, tillträdde Ofwansjö pastorat 1769, blef död 1786, förestådt pastoratet i 17 år, 70 år gammal. 17. Successor nuwarande pastor magister Anders Olai Forsswall 1787, född i Öregrund 1730, blef magister år 1758, blef kallad, at förestå vicari colligat. med fult answar wid Upsala cathedralschola samma år, bestridde collegat. i prima, tertia och apologist classema till år 1758, blef prest 1761. Slotspredikant wid Upsala slott 1762, hwilken syssla han tillika bestridde till 1768, samma år 1768 pastor i Tensta församling, hwilken syssla han inne­ hade 19 år, tillträdde Ofwansjö pastorat år 1787. War wice preses wid prest­ mötet i Upsala 1783, blef probst wid Ofwansjö 1787. 22. Förteckning på capellaneme wid Ofwansjö församling. 1. Johannes Erici som blef kallad til sin gamla faders Erici Andree commi­ nister 1607, befinnes wara den lsta som blifwit nämnd comminister i Of­ wansjö, där denne blef efter sin fader kyrkoherde i Ofwansjö, kallade han 2. herr Olof Abrahami sig till comminister år 1619, denne Olaus Abraha­ mi förblef comminister i Ofwansjö till sin död år 1664. 3. Honom succederade Olaus Balingstadius 1666, efter 34 års tjenstetid blef han år 1700 kyrkoherde i Skånella församling i Roslagen. 4. Honom efterträdde herr Johannes Järnberg, som sedan blef kyrkoherde år 1732 i Ofwansjö. 5. Honom efterträdde herr Pehr Nordelius född i Biuråkers församling 1695,blef prest 1721. Adjunctus i Ofwansjö 1723, comminister 1732, förblef comminister här till sin död år 1768, ga[mma]l 73 warit cappellan i 36 [år]. 6. Successor blef magister Johan Sjöström född i Gefle 1729, blef prest 1757, magister 1758. Prest i hospitalskyrkan i Gefle år 1768 tillträdde sa­ cellanien i Ofwansjö 1770, blef transporterad till kyrkoherde i Hanebo och Segers ta 1787. 7. Successor nuwarande comminister Pehr Danielsson Elfstrand, är född i Gefle 1742, blef prest 1767, prest wid hospitalet i Gefle år 1776 tillträdde sin nu innehafwande syssla 1787.

Ofwansjö 1790 den 16/10 Martin Forsswall Pastor et praepositus i Ofwansjö TORSÅKER Av kyrkoherde JOHAN EKENBERG

Swar på de af högwälbome herr grefwen landshöfdingen och commendeum Fredric Adolph Ulric Cronstedt gjorda frågor rörande Thorsåkers sokn i Gefle­ borgs län och Gästrikelands härad.

1. Namnet Thorsåker är som det älsta i skrift det rättaste, härledt af Thor. Det bewises af konungames Albrects år 1380 och Carl VIII:s år 1464 afgifna skrifwelser, uti hwilka soknen kallas Thorsakir. Det har sedan någon tid blifwit skrifwet Thorgsåker, utaf det torg eller marknadsplats, som där warit, och hwaraf lämningar i stånd eller handelsbodar ännu gifwas. Detta namn lär dock, såsom mindre sanskylldigt, icke länge warat, emedan det nu åter både kallas och skrifwes Thorsåker, af Thor eller Thyris, såsom tillika ännu lefwande namn på byar och manfolk därstädes. 2. Soknesgillet [bifogat] består öfwerst af en mindre hammare emellan 2:ne stjemor på ända satt, midt uti af en större hammare i liggande ställning emel­ lan en tång och skyffel och nederst af ett smedjestäd, allt till beteknande af soknens bergsbruk och som har till omskrift: Torsåkers Sochne Singnet. 1685. Det undersatte aftrycket wisar det bäst. 3. Folknumem war 1789 summa stor 2 854. 4. Bergsmän äro till antalet 147. Landbönder 53. Torpare 24. Arendatorer 4. Kalare 5. Handtwärkare 163. 5. Soldaterotar äro till antalet 54. 6. Bergsbruk, jordbruk och handtwärk. 7. Jordmånen dels bättre, dels hård och bergig, dels sumpig. Således både mer och mindre bördig. 8. Åkren skötes i allmänhet wäl. Den besås med hwete, råg kom, ärter, hafra, lin och hampa. Tre fjerdedelar af soknens åkerjord består af hård lera och en fjerdedel af ömsom sand och swartmylla. Öfwer hufwud gifwer den tionde komet. Skillnad i wäderlek och sädesfrö förorsakar god afkastning eller misswäxt. Hjelpemedlet mot den sednare således gifwet. 9. Ängen skötes också wäl i allmänhet. Jordmånens olika beskaffenhet, belä• genhet och wattnuppdämningar för bergwerket skull förorsaka dess mer el­ ler mindre bördighet. Twå tredjedelar af soknens ängsmark består af hård• wall och den tredje af sidwall och myror. Proportionen är densamma till af­ kastningen af dessa tre hösorter. Tillgång till mera uppodling gifwes. 10. Muhlbetet är i allmänhet ganska klent. På hwart öresland födes dock 1 häst, 4 större och 6 mindre boskapskreatur jämte mycket litet af gäss och höns. 11. Skogen är på bergen mindre, i däldema åter mera wäxtlig. I allmänhet ränsad, uppqwistad och wäl ansad samt mindre illa medfaren, hälst då afse­ ende bör hafwas på det myckna bergsbruk här idkas. Hjelplig till nödigt tim­ mer, wed och kohl. Består af tall, gran, björk, allder, ask, asp och en. Tre re- 79 cognitions och en sokn allmänningar finnas jämte egna skatteskogar för hwart och ett hemman. - Af willda djur äro björn, warg, räf, lo, elg, hare, gräfswin, mård, ekom samt lekatt. Af foglar åter äro öm, hök, korpp, trana, tjäder, orre, hjerpe, morkulla, åkerhöna, dufwa och änder af alla slag. Alla dessa djur fångas genom gillrande eller skjutande. 12. Tre finbladiga och en grof husbehofssågar gifwas i soknen. Brädtolftema så• ledes efter behofwen. 13. Högsta bergen äro Söderåhs, af 90 famnars perpendiculair höjd, beläget 2 och ½ fjerdingswäg wäster ifrån kyrkan, i sträkning går det med 3 kullar från söder till norr ungefär ½ mihl, sedan Tjersberget, Fjällberget, Storber­ get, Krogsberget, Ljusberget och Linderåhs. Uti dem alla finnes mer och mindre, bättre och sämre jemmalmsorter såwäl som magnet och kalksten. De mindre bergen äro ganska många, af hwilka Kopparåhs wisar en ödelagd koppargrufwa. 14. Insjöar de mäst betydliga äro Hyn, Tolfwen, Edsken, Stora och Lilla Gösken, Kärfwen, Särstasjön, Malmjem, Ottnam, Eltebosjön, Wibygge Säljsjön, Bysjön, Gränjen, Gåln, Löfsjön, Skäldingen och Nordansjö Säljsjön; utom en stor myckenhet mindre skogssjöar och tjärnar. 15. De märkeligare åar och strömmar äro Hynan, uti hwilken de mästa bergsla­ gens wattnwerk äro anlagda, Getån, Hästboån, Bagghytteån, Gammelstillån och Wibyhytteån, hwilka alla äfwen sätta ett och annat wattnwerk i gång. 16. Bruk äro Gammelstilla och Hofors. Det förra är anlagt af myntmästaren herr Isaac Kock i Stockholm och priviligeradt af Kongl. Bergscollegio år 1653. Året förut såldt af kyrkoherden herr Johan Fluur till Kocken. Detta bruk har en stångjemshammar med 2 härdar och en spikhammare, under hwilken förstnämde utsmides åtta skeppund 3 ¾ lispund stångjem i hammarskatt. Det sednare bruket är anlagt wid pass samma tid som det förra förmodeligen af samma herre. Har med 2 härdar en stångjems och en spikhammare samt sju skeppund hammarskatt. Bruksmasugnar äro Skommarhyttan för Gam­ melstilla, Hofors för bruket, Kratten för Hammarby bruk i Ofvansjö sokn och Edsken för Högbo bruk i samma sokn. - Här äro åtta bergsmans stång• jemshamrar med 2 härdar och fyra dito med 1 härd. Bergsmansmasugnar äro fyra. Bergmän deltaga dessutom i blåsning wid Kratten och Hofors. Följande under arbete warande grufwor gifwas, nemli­ gen: Stillgrufwan i Storberget med ställgång under bottn, Göske, Pännninge, Nyängs, Nybergs, Gottlands, Myggbo, och Linderåhs grufwor. Kalk gifwes i alla berg, men intet marmor. 17. Hofors bruk har twå par tullqwamsstenar, Gammelstilla äfwenså, men i Tjerfsnäs by äro tre par dito. Fyratio sqwaltor finnas dessutom. 18. Pastors gård är gammal, men cappelanens ny. 19. Den förres prästebord består af elfwa öresland utan bergbruk, ehuru mer än tillräckelig skog därtill gifwes. Den sednares åter består af fyra och ½ öres• land med bergsbruk ehuru otillräklig skog. 20. Kyrkan begynte bygges 1754 af dalkarlen Romberg men så usel, att hon se- 80 dan måste förbättras af kyrkobyggmästaren Lundquist i Gefle. Hon är 56 al­ nar lång innom murarna och 34 dito bred. Murarna äro 11 alnar höga. Under hwalfwet åter är 16 alnars höjd. Kyrkan är bygd af sten. Tornet är endast ännu uppfört under taket, men sedan af Kongl. Maij:st approberad ritning till dess fullbordande nu ankommit, blir det wäl snart färdigt. Här är emellertid en gammal dock brukbar klockstapel med 2:ne wackra klockor uti, af hwilka den större wäger 17 skeppund och några lispund, och den mindre 10 skepp­ pund och några lispund. Inscriptionerna etc. Kyrkan är öfwerallt hwit utan och innan. Twänne epitaphier finnas där, det ena efter en adelsdame, det andra efter pastor Mirander och dess fru. Äfwen äro ett contrefait af pastor Jerler och en tafla öfwer passionshistorien fästade på första och tredje pelar­ na å mansidan. Predikstolen är gammal, ornerad med apostlarnes billder och altaretaflan ny, dock illa förgylld, hwarpå korsfästelsen, Jesu begrafning och uppstån• delse föreställas. Ingen chorkåpa men ett rökelsekar gifwes och dessutom inga antiquiteter. Kyrkoboken går ifrån år 1689, men är af intet märkwädigt innehåll. Här finnas ej eller några gamla skrifter, som upplysa swenska his­ torien och förwara ortens kännedom. 21-22. Kyrkoherdarnas förtekning är från 1550-talet etc. Cappellanernas dito etc. 23. Ingen ordentlig sokneschola gifwes, men ad interim inrättade pastor och praepositus contract. Grestricire herr magister Anders Thomasson Lundquist en sådan i soknestufwan år 1778. 24. Fattighuset är bygt af träd 1779. De fattige underhållas dels af fattigcassan, dels af soknen. 25. Magazinet af ållder bygt af träd, förnyades på samma sätt år 1779. 26. Tegelbruk äro 3:ne nemligen wid Gammelstilla och Hofors Bruk samt Särsta by. 27. En hel runhäll är fästad inne i sacristian på den norra wäggen, hwarpå bokstäfwerne äro oläsliga af nötning. En sönderslagen dito finnes i Wester­ hästbo by. Rudera efter ättehögar finnas i Ho och W esterhästbo byar utan någons widare berättelser därom. 28. Storskiften äro förrättade uti de flästa byar söder i soknen, men endast uti en och annan norrut. 29. Hälsobrunnar äro upptagne och med förmån nyttjade wid Gammelstilla bruk och Wall by. 30. Salltbitter sjudes wid Åsmanshytte, Särstad, Forss och Wall byar samt wid Säljsjö och Hillbotorpen såsom och i Wästerhästbo fäbodar, allt hwart 6:te år. 31. Ämbetsmän äro pastor, comminister, länsman och jernwägaren. Ståndsper• soner äro twänne brukspatroner och fyra bruksbetjenter. 32. Häradsting utgöres af Ofvansjö, Thorsåker och Årsunda soknar. 33. Här gifwas inga plantager utom de wid Gammelstilla, Hoforss, prästegårdar• ne och Tjerfsnäs by anlagde trägårdar. 34. Bland handtwerkare räknas här 8 masmästare, 8 hyttdrängar, 16 uppsättar, 8 81 bokare, 22 mästersmeder, 22 mästerswänner, 22 kohldrängar, 2 spiksmeder, 8 skräddare, 6 skomakare, 3 mjölnare, 2 sågare, 1 wagnmakare, 1 trägårds• mästare, 1 murare, 1 snidkare, 1 juhlmakare, 1 sadelmakare och 40 grufarbe­ tare. 35. Inga finnmarksåboer finnas. 36. Lefnadssättet bland allmogen är i allmänhet ärbart och sedigt. Matordningen i allmänhet hederlig, anständig och tarflig altefter råd och lägenhet. Brödet är så hos bättre som sämre af råg. Folkets character är att täfla om ett mera uppodlat förstånd och ett godt hjerta. Bröllopp hålles 3 högst 4 dagar. Anställes mäst på söknedagar samt med den ordning och skick som i allt höfwes en christelig allmoge. Brudgummen med krusat och pudrat hår har swarta kläder, hwita strumpor och bär alltid ett rödt sidenband, lindat på en från halsen hängande hwit halsduksända. Bruden bär på hufwudet en förgylld silfwerkrona, nedanom hwilken lösa hwita så kallade brudhår med lysande stenar äro fästade. Hon är klädd uti swart manteau med silfwergaloner omkring, röd bröstlapp med gulld och silfwergaloner samt rosor och bouquetter utsirad, och har couleurt sidenkor­ tel med dylika ornamenter. Begrafningar ske när som hälst med 1 högst 2 dagars graföhl på anstän• digt sätt anstälda. Inga likpredikningar brukas, endast korta personalier. Ringningar härwid äro de wanliga. Sjukdomar äro: ålldersdomsbräckligheter, håll och sting, rötfebrar, slag, lung- och wattusot, olyckshändelser, koppor, och okända barnsjukdomar. 37. Inga särdeles händelser äro att anmärka. 38. Uti Storbärget å södra ändan är en ganska slät öppning något högt upp uthuggen om 10 alnars längd, 2 alnars bredd samt 3 och ½ alnars högd. Högden af klippan, där detta rum är uthugget, är 28 alnar. Allmogens tradi­ tioner härom äro, att där utanföre, hwaräst ett ansenligt ras wisar sig, skall hafwa warit en ganska stor jättestufwa, som nu är förstörd. Bredden af raset efter densamma är 14 alnar, längden 19 alnar och högden 24 alnar. Den ofwannämda behållna öppningen eller holan skall hafwa warit jättens sof­ rum, inuti hwilket ett tag är i sjelfwa bärget såsom efter en stor hand med särskilt hål för tumme och de öfriga fingrarna. - Allmogens byggnader äro dels bättre, dels sämre. Klädedrägten anständig och alfwarsam. Språket re­ digt, nära bokstafwen dock något hårdt. 39. Wäderleken är ombytlig. 0 ARSUNDA

Av kyrkoherde HERMAN FREDRIK JORDAN

1. Socknen förmenes hafva sit namn af sandåsen, som går genom socknen och kallas Åshufvudet, der han går i Storsjön eller af ån, som flyter ner om åsen i Storsjön under Åsjöbron eller och af åhr eller årar, de betjent sig af genom sunden till sine ägor kringom Storsjön. För 15 hundradetalet, då hon varit anex till Ofvansjö, har faddrar med barn af stormen förgåds, faddrarne blifvit drifne i en vik eller sund ett stycke ifrån Lund, och kallas Fadder­ sanden och barnet i en annan, som kallas Hedningsand. 2. Sigillet af silfver graveradt mit uti en qvarnsten med ett knoster och 2:ne wiggar på stenen och ikringstucket: Årsunda Socken, förmodeligen derföre at mest öfveralt idkads stenhuggning. 3. Wid 1789 års slut besteg sig folknummern enligit kyrkoboken till 1 114 per­ soner. 4. Bönder hafva i senare åren ökts till 80 större och mindre, då för 40 a 50 år ej warit helften. Torpare 19, ibland hvilka en del i sednare åren förseds sig med torpareför• svarsbref. Kolare 5. handtverkare 8 stycken, af hvilka äro skräddare, skoma­ kare, murmästare och sockensmed. 5. Soldater ordninarie 22. Wargernings helften förutan en trumslagare. En pro­ foss här varit boende samt en feltvebel, som under varande krig dels blifvit döde, dels afskeddade. 6. Näringsfången äro: åkerbruk, stenhuggning, kolning, forslor ifrån och till bruken. 7. Lera, svartmylla och sand, hvaraf helften lera och helften sand, samt något svartmylla. 8. Åkersköttslen idkas med allt flit och nu på 10 a 12 år ansenligen tilökts Åkren sås med råg, korn, ärter och hafra. Hvetet vil ej serdels fort. Thes widd kan bestiga sig till 1 035 tunland circa förutan plogland. Afkastningen är 6, 7, högst 8:de korn. Förbettras genom dikning och flitig gödning. Mis­ wäxt förordsakas af tidiga höstar och sena vårar samt Storsjöns upstigning af höst och vårfloderna. Hjelpemedlen deremot är Storsjöns upgrefning vid ut­ loppet och des tidiga utfal om våren. 9. Ängen uppodlad med stengning, röjning och dikning i senare åren, behöfver dock mera förbettring, som jordmånen är mer och mindre bördig på sina ställen; afkastningen är circa 1 930 lass bettre och semre - merendels myr­ val. Tilgång till mera uppodling gifves genom dikning, stegning, rödning och gödning. 10. Betesmarken semre och bettre, bestående af kärr, mådsar och stenbunden mark. Hestar underholles till circa 194. Dragoxar nyttjas ej utan 1 a 2 tjurar i byarne. Kor 716. Får 468. Getter 200. Svin 132 circa jemte något gäss och höns. 83 11. Skogen varit temmeligen behollen, i sednare åren genom kolning mycket medtagen; består af tall, gran, björk, asp, ahl samt några få risekar på Kör[ön]. Recognitionsalmennigar äro 2:ne, 1 under Forsbacka, 1 under Gammelstilla, som efter berättelse för 1700 seges varit Årsunda socken til­ hörige. Wilda foglar finnes her, dock ej till någon myckenhet, såsom: tjedrar, orrar, hjerpar, morkullor, ternor, änder, knipor, skrakor, svertor, beckasiner, tranor etc. Rofdjur: björn, warg, loo, och refvar. Willbrå: älg och hare, hvilka mest med skjutgever felles. 12. Sågar grofbladige äro 4, ibland hvilka äro 2:ne till husbehofs och afsalo 2:ne af hvilka kan sågas 52 tolfter med vårvattnet, då det är tilräckeliget. 13. Hornsbergsklacken eller hellen söder på skogen berettas vara det högsta, der man kan se Hedesunda och Thorsåkers kyrkor. 14. Storsjön och Ottnarn äro de störste insjöar. Den förra grensar i norr och ves­ ter til Ofvansjö, Högbo och Wahlbo. Den sednare emot Thorsåker. Smerre sjöar äro Väsaren och Olfvingen på Lundbyge ägor jemte Kalfven och Saff­ kern. Lamsjön berättas vara flygande fisk uti och Östersjön på Fänja Bol­ stads emot almeningen Y sjön emot almenningen vid Y sjö kolaretorpen, Dragsjön en liten puss öfver Kilbyggesågen och Teman på Sörbygge egor. 15. Årsundaån den enda, som igenom soknen ifrån kerr, moras och små insjöar ned i Storsjön faller, uti hvilken fiskas till husbehof och föga afsalu id, ged­ dor, braxen, mört, abbor, ål, lakar, löjor, siklöjor, vid siklandet ehuru mindre lönande till afsalu. Kronofisken finnes inga om icke Forsbacka en 3:diedel af Körsjön och Storsjön, som försvaras under almenningen: Den öfrige delen af Körsjön nyttjar prestegården, som byamennen sig afsagt till Kronan och pastor. 16. Bergsbruk ero inga; men berättas af almogen at masung varit på hyttmarken, hvarest nu Sörby och prestegårds sqvaltqvarnar stå, vid Hyttbron finnes ennu lemningar af slagghögar. Samt efven berättas varit en grufva på Hytt­ marken men nu af skog öfvervext och ej igenfås. Äfven äro berettelser af gamla men, at Årsunda haft hyttedel vid Gafvel­ hyttan för 150 år tilbaka, jemvel grufva på Westerbergs skog i Ofvansjö, som efven nu skal vara förfallen; men minnet är ennu at linorna återkommit til Lund, hvaraf de sig vid grufvan betjent. 17. Sqvaltqvarnar äro 6 stycken, som endast nyttjas höst och wår till husbehof. 18. Prestegården består af 6 öresland, blef flyttad nedifrån upp på åsen 1758, väl bygdd i fyrkant och ladugården nedanför mangården. 19. Capellan ingen utan adjunt, som underholles af pastor församblingen. 20. När och på hvad år kyrkan först blifvit bygd, har man sig ej bekant, om icke på 15 hundradetalet af 3:ne gamla gubbar och hedersmen den ena i Fenja uti Engsvreten boende varit upsat östra gafvelen med ena hvalfvet. Den andra bodt i Lund på Hammam och den 3:die i Melby eller Åsjöåkem, kallad sat det andra hvalvet, om 9 alnars längd hvardera och 10 alnar bredt. År 1772 tilökt med et lika bredt hvalf jemte en vacker tombyggnad på westra endan 10 alnar innom murame. Samt en vacker och ljus sacristiga på östra endan, 6 84

alnar lång och 10 alnar bred innom murarna, alt af sten. Tornet på kyrkan är försedt med 2:ne klåckor, transporterade år 1774 ifrån klåkstapelen, som då stod på kyrkogården, den större klåckan wäger 5 skeppund 10 marker, velguten af klåckgjutaren Michael Bade med uphögda bokstefver: GLORIA IN EXCELSIS DEO, ME FUNDAVIT HOLMIAE 1685. På den ena sidan: SALV ATOR MUNDI, med sin glob och kors. På den andra sidan: Petrus med en nykel vel uphögd. Nedra ringen: LAU­ DATE DOMINO IN CYMBALIS, IN CYMBALIS BENE SONANTIBUS. Den mindre klåckans vigt finnes intet. Öfra inscriptjon: GLORIA DEi IN EXCELSIS. Mit i ringen: IN OFFICINA MEYERIANA HAEC CAMPA­ NA FUSA, HOLMIAE ANNO 1717. CURANTE PASTORE HAQVINO NEZELIO. Mitt emot: LOFVER HONOM MED KLARA CYMBALER, LOFVER HONOM MED VELKLINGANDE CYMBALER. ALT THET ANDA HAFVER LÅFVE HERREN PSAL:150 v: 5. 6. anno 1658 omgu­ ten. Nedra ringen: KOMMER HIT AF DAVIDS HUS, LÅT OSS V ANDRA I HERRANS LJUS. Kyrkan af fordna varit målad. Men år 1774 vitlimmad, sedan hon 1772 blifvit tilökt med et valf, tornbygnad och sacristiga. 3 :ne gamla bilder i sac­ ristigan förvarade: Joseph, Maria och Magdalenas ornamenter i kyrkan. 2:ne tabeller med konung Gustaf d. III:s tal. Äfven förvaras en gammal fana eller likare ståndar: mycket illa medfaret och sönderskutit samt af ålder förmulk• nadt. Altartaflan: gammalmodig med vakra bibliska sinnebilder vel utarbetad förestellande Mariae helsning af engelen, Jesu mandoms anamelse, födelse, omskerelse, flykt, Mariae och Elisabets påhelsning i bergsbygden, döpelse, lidande, och död, alt med egta förgylning. Predikstolen med himmel, fanerad af åtskilliga slags inlagda tren, förfrerdigad år 1678, med bilder fasonerad. Dessutan ett prydeligit orgelverk, transporterat genom directeur Ekengren och kjöpt ifrån Ofvansjö 1789, förferdigadt af den berömlige orgelbyggaren Kaman för 70 år, bestående af 10 stemmor med stark äckta förgyllning och ornamenter försedt. En gammal kalk af koppar halfförgyld förvaras i kyrkan, såsom ålderdomslemningar af år 1603. Elsta kyrkoboken är af år 1704 Inneholler 1:mo barns födelsedagar, 2:do brudfolk, 3:tio dödas begrafning, 4:to the som undergådt kyrkoplickt. Dito en bok in 4:to af år 1704 in maji på inkomster och utgifter alt ifrån dominica XXII post Trinitatis. 21. Kyrkoherdarnes förtekning ses af följande nemligen Dominus Gabriel 1515. Dominus Petrus Olavi 1571 till 1581. Dominus Nicolaus Andreae, qui subscripsit concilium Upsaliensis 1593. Dominus Gabriel Erici Emporagrius 1605. Dominus Olaus 1618. Dominus Johannes Andreae 1638 afsatt. 85 Dominus Ericus Laurentius Emporagrius tempore S. Jacobi 1638. Dominus Andreas Johannes Forss. Tempore Philippi & Jacobi 1662. Dominus Olaus Backman e. f. 1683. Dominus Haqvinus Netseljus 1704. Dominus Olaus Gallenius 1724. Dominus Nicolaus Insulin 1732. Dominus Petrus Hedlund 1735. Dominus Laurentius Fagerholm 1745. Magister Andreas Lundqvist 1756 m.Novemb. Dominus Herman Fredrik Jordan 1776 m.Maji 22. Cappellan har i Årsunda ej varit utan en adjunt, hvilken pastor med för• samlingens tilhjelp underhollit. 23. Sockneschola har här vel intet varit, dock hafva barnen undervisning i chris­ tendommen dels af föräldrar, dels af sådanna männ och qvinnor som aero antagne i hvarje by at undervisa och lera dem. Klåckaren i församlingen är och antagen på de hvilkor, at han skal lera och undervisa barnen i christen­ domen, som honom therom anlita. 24. Fattigstuga har varit i församlingen öfver 40 år, men de fattiga underhollas mest i sina tilslagne rotar, och de som hafva ingen huld eller skyld föres ikring socknen och underholles. 25. Magazinet inrättades 1754 och är i godt stånd efter vissa reglor af höga landshöfdingeembetet stadfäste. 26. Andra inrättningar äro her intet, utan de ordinarie soldaterne leijas för hvarf utan åtskilnad hvem soldaten tilhörer. 27. Ättebackar ero åtskilliga på åsen i synnerhet emellan Sörby och kyrkan och omkrin prestegården. Wid Skansbotorpet äro ennu minne och lemningar af en skans af finnar, som ther legat i garnizon emot ryssarnas infall i Gefle cir­ ca 1718. 28. Öfver hela socknen har varit storskiftsdelning i de sednare åren. 29. Inga så kallade helsobrunnar finnes i socknen. 30. Sjuderihvarfvet kommer hvart 4:de och 5:te år i Sörby, Vallen och preste­ gården. 31. Majorn och riddaren Isaac Dahl, kronoländsman, feltveblen Axling, organist och klåckare. 32. Thorsåker, Årsunda och Ofvansjö utgjöra et tingslag, och 2 ordinarie herads­ ting holles om året i tingshuset på Ofvansjöåsen. För 50 a 60 år har här på åsen vid kyrkan varit tingstugubygnad; eljest äro berettelser at på åsen emel­ lan Sörby och kyrkan varit tingsplats, hvarest ännu synas lemningar af ste­ nar, som varit ther lagde i 4.kant tvers öfver vegen. 33. Kål och rötter planteras i synnerhet. Poteter legga almogen och utanvidsfolk sig mycken vinning om at plantera och setta förutan några hummelgårdar, något fructtren, som kjörsbers och äpletren. 86 34. Sockneskreddare 3. Skomakare 3. Dito 1 murmästare och 1 socknesmed. 35. Finnes ingen utan en socknelapp och dess hustru äro antagne till nödiga be­ hof. 36. Almogens lefnadsätt är beskedligt, sedigt och snygt, tarflig matordning, är• bara och tuktige i seder samt veltenkande. Bröllop ske nu merendels i veck­ an, högst två dagar utan serdeles pomp och pragt, brudgumen uti sina vanli­ ga högtidskleder med pudrat och uplagt hår samt ett rödt sidenband viradt omkring halsduken. Bruden uti snygg och prydelig bröllopsskrud, krans och förgyld silfverkrona i medfölje af 20 a 30 brudpigor och en speleman. Begrafningar ske merendels om söndagen understundom i veckan, då års• tiden ej annat tillåter, med en efter omständligheteme afpassad personalia om den dödas födelse, vandel och slut, hvilken upleses efter predikan nesta söndag, då de nermesta af slecktingame jemte the, som vid then dödas be­ grafning haft något besver, hembjudas och tracteras i stilhet. De mest gång• bara sjukdommar i de sednare åren hafva varit hettsig- och röttfeber, hvilka sjudomar mest blifvit hemmade, då de i tid blifvit tillkjennagifne, och man genom herr provincialdoct. och assess. Nordblads föreskrift fådt reqvirera botemedel ifrån Gefle apotek, hvilka på flere år ej blifvit af församlingen be­ talte, som de mest til uslingar och fattiga blifvit utdelte. 37. Förefallet eller föregifves inga. 38. Redan anförde på sina stellen. Bygnademe äro simpla i 2:ne stugor och en kammare emellan, den ena hvardagsrum och den andra sedstuga målad eller vitlimad med någodt loft eller sommarrum öfver någon bod. I sednare åren hafva några begynt att bygga höga våningsrum eller 2 så kallade loftrum ofvanpå till sine högtidskleders förvarande utan eldrum. Klededregten är patriotisk utan många fergor och knappar, hvilken bere­ des af deras fårahjord. Språket är skelig god swenska. 39. Wederleken omskiftelig, nordan är her det strengaste vedret, i det at Storsjön ligger norr för socknen och förordsakar vintertiden mycken snö och drifvors upskåtande vid stormande veder samt och tvingar åker och engar om wåren. FÄRNEBOA

Av kanslirådet ANDERS SCHÖNBERG

Först skal man följa de frågor, som herr grefwen och landshöfdingen Cronstedt låtit upsätta och sedan bifoga anmärkningar wid herr directeuren Htilphers antek­ ningar. Man uptager dock icke alle af dessa frågor, ty en del uplysas igenom herr probsten Wittings försorg, kronobetjäningens swar tjänar vid en del andra, och ifrån bruken har man begärt särskilda antekningar. Frågorna upptagas efter den ordning och nummer som de äro tryckta. 1. Alle gissningar om ursprunget til socknens namn lära knapt finna til sanno­ likhet. Et annat Femebo är i Westmanland, til skilnad ifrån hwilken socken denne plägar kallas Östra Femebo. En Femebo socken är ock i Wärmeland. Men hwilken wet hwaraf de fått sitt namn, där ursprunget til en orts namn ej bekant eller altför tydeligt, kan man utan förlust gå det förbi heldre än at, som Alrot i sin disputation De Gestricia leda Femebo ifrån Odens namn, ef­ ter den tidens sed. Icke heller kallas denna församling Färgebo i gamla hand­ lingar utan Fembo och Femabo efter Monumenta Uplandica Liber 1 p. 16. 2. Sockensigillet är et tom eller kanske et sådant helgedomaskåp, hwari något helgons bild under påfwetiden bars i processioner med en stjema på hwarde­ ra sidan och omskrift Femeboo. Det är gammalt och illa stucket i koppar, men bokstäfwema i omskriften äro icke munkstyl. 3--4. [Se nedan s. 95-96.] 5. I församlingen äro 44 soldaterotar hörande til öfwerste-lieutenantens com­ pagnie wid Kongl. Helsinge regementet. Soldateme här wid Helsinge rege­ mente hafwa icke soldatetorp men få boningsplats och jord at upodla på ro­ tens ägor, hwilket soldaten och des hustru få innehafwa i deras lifstid, en förmon, som här gör soldatetjänsten begärlig och minskar legome mot bru­ ket i andra regementen. Stabscapitainesbostället Fors wid detta compagnie är i denne socken beläget. Underofficerare, som här bo, hafwa icke bostäl• len. Gysinge Bruk håller för sine egendomar 5 ryttare wid Helsingeregemen­ tet och Lifcompagniet, de enda i Gefleborgs län. 6. Näringsfång i Femebo äro landtbruk, kålning och foror til bruken. Af sitt åkerbruk hafwa de fleste af allmogen wanligtwis sin årsföda, när misswäxt icke inträffar, som sällan händt, sedan åkerbruket nu i de sednare åren blifwit mycket förbättradt. Liten afsalu men icke betydelig sker af ladugår• dames afkastning uti slagtkreaturs försäljning, smör och ost. Spannemål kan allmogen föga sälja wid denna ortens små utsäden. Någon enda kan umbära litet, mäst til at försörja de fattigare hushållen, af hwilka de fått arbete. Men i denna församling finnas många hus, där man wanligen icke tillitar årswäx• ten förrän långt in på nästa året, och någon enda bonde, som kan hafwa et helt års gröda uplagd året öfwer utan at behöfwa tillitas. Af kålning och fo­ ror til bruken hämtar allmogen tilgång til kronoutlagor och penningebehof. Foror skedde tilförene mäst ifrån jämgrufwome i Norbergs socken uti West- 88 manland, til Åbro masugn i Ockelbo socken. Men i dessa sednare åren har icke trutit tilgång til denna förtjänst til många andra bruk, och priset på foror har til allmogens fördel nog blifwit ökat. 7. Jordmånen är här, som i alla orter, olika i särskilda trakter och byar. Ifrån södra delen i församlingen til den norra går en mer och mindre hög ås af grus, hwilken kommer ifrån Nora socken i Westmanland, går igenom Dal­ elfwen och börjas här, där landswägen bredewid Öhns by tager sin begyn­ nelse på södra sidan. Den utmärkes sedan af den på chartan utwisade lands­ wägen norrut, som är anlagd dels på denna åsen, dels näst inunder den, til des at samma ås igenom Årsunda socken stryker igenom Storsjön til Hög• botrakten i Ofvansjö socken. Näst intil denna grusås råder sandjorden, men litet längre ifrån den widtager bättre jordmån. På östra sidan om denna åsen hafwa icke många byar sin åker, och de fleste af dem äga sandjord förbättrad af långwarigt bruk, så at den för råg sällan slår felt. Men på wästra sidan af denna åsen widtager en däld eller slät mark ifrån norra sidan af socknen til Fängesjön, af wid pass en half mils bredd och somligstädes trängre. Där är mästadels god jordmon, hwarföre de fleste byar där äro belägne, och somli­ ga hafwa förträffelig åkerjord af mylla och godartad lera; någon skogsjord kan wara somligstädes, som af längre bruk kallas lättjord och plär sällan swika åkermannen. Längre wästerut i socknen emot Dalarna widtager Dal­ ortens mäst allmänna jordmån af mycket stenig och backig mark med små dälder, där åkrar och ängar blifwit anlagde, och mästadels är där mindre bör• dig jord. Det är swårt at i gemen utstaka jordens bördighet i en församling, som utom jordmånens olikhet så mycket beror af olika bruk och häfd. De fleste hemman i denna orten hafwa skäligen tilräckelig äng emot åkern och kunna därföre mera hjelpa magra åkrar. Således anser man för misswäxt at få under tionde kornet, men det är ock wid råg stundom icke owanligt at få det tjugonde och någon gång litet däröfwer, beräknadt efter utsädet och icke efter tunnelandet. Wanligen sås eljest här i orten altför tjockt. 8. Åkern skötes af de flesta bättre än i fordna tider, af somlige ganska wäl. Twänne bönder i en by wid namn Sex, hwilken by hade trångt utrymme, började wid pass för fyratio år sedan dika bättre sin åker, så at deras efter­ döme så däri som i annan åkerbrukets förbättring werkade i hela det gran­ skapet och småningom gagnade i hela församlingen.Flera hafwa sedermera gifwit goda efterdömen. Orsakerna til misswäxt kunna icke mera enskildt upnämnas här än på andra orter, och tilfälliga misswäxter af wäderlek, mest som på rågutsädet år 1789 med mera, bero icke af människors åtgärd. Utom sådana orsaker hafwa misswäxter warit sällsynta. Wanliga sädesslag nyttjas här af råg och korn mäst, hwete föga, och äfwenså sällan hafra och blandsäd om icke på nyplöjd mark. Man har så små åkerfält at dela til dessa säden. Någre få så litet wårråg, som knapt lönar sig, om man ej måste så up höstsådda åkrar. Jordpärons plantering är nu nog allmänt antagen i mindre täppor. Ärter, hampa och rofwor så alla årligen på trädesåkern. Lin planteras något på nyplöjd jord. Länsmannen har wäl i sockenstufwan, nu på längre 89 tid, sökt få uplysning om utsädet vid hvarje by, för at däraf göra en hufwud­ summa, äfwensom om tunlandstalet af hvarje slags olika jordart, men dessa uppgifter, äfwensom wid ängarna, boskapskreaturs antal etc. äro på intet sätt påliteliga. Allmogens fördom at detta skulle leda til ny skattläggning kunde på intet sätt förtagas, ehuru ofta man sökte uplysa dem at det icke så war. Så• ledes angåfwo många knapt fjerdedelen så i det ena som det andra. Därjämte brukas ganska mycken jord i denna orten af torpare, soldater och andre som icke äro hemmansbrukare och här kallas utanwidsfolk eller som bo utan wid byen. En pålitelig upgift är således i den delen omöjelig. 9. Detsamma gäller om ängarna, hwilka skötas här illa eller aldeles icke, som på de flesta orter. Största delen af församlingen har sina ängar wid Dal­ elfwen eller på dess öar wid sjöar och wattudrag, som upstiger om wåren och stundom fördränker dem midt i sommaren, så at där kan ingen annan od­ ling göras än med röjning. I sednare åren hafwa någre, mäst i den norra de­ len af församlingen, som hafwa hårdwallsängar, börjat med plöjning för• bättra dem. Tillfällen til mera upodling för at öka ängesmarken gifwes föga, ty man har så nitiskt börjat upsöka alla slätter i skogarna för at kunna föda flera hästar och därigenom förtjäna mera med foror, at boskapsbetet på de flesta ställen blifwit ganska knapt. Huru många lass hö kan fås af tunnelan­ det wid olika slag af ängar skulle wara en swår och omöjelig calcule för de flesta af allmogen. Det beror ock så mycket af olika wäderlek på särskilda år, at det näppeligen skulle kunna uträknas. En plöjd och odlad hårdwallsäng gifwer naturligtwis mycket mera än när den får förblifwa sådan som den wa­ rit i seder. Brist på gödsel, den minstadelen kan umbära för åkern, har mycket. hindrat ängesmarkernas bättre odling, til

Åsberg den 3 junii 1791. Anders Schönberg FÄRNEBOB

Av prosten FREDRIK LARSSON WITTINGH

Svar på högvälborne herr grefvens, landshöfdingens och commendörens F.A.U. Cronstedts, upgifne frågor, rörande Femebo kyrka, präster och prästebord, afläm• nadt augusti månad 1791. 3. Folknumem sistlidne år, enligt kyrkoboken och den til domcapitlet nästlidne januari månad insände tabellen, var a) Gift folk Mankön 465 Qvinnkön 465 b) Änklingar och änkor 57 130 c) Ogifta öfwer 15 år 220 248 d) Barn under 15 år 345 382 Summa efter könen 1 087 1 225 Summa summarum 2 312. 18. Prästegårdame skäligen väl bygda, sedan de inom de senaste åren blifvit an­ senligen förbättrade. 19. Prästebordet 1½ mantal, krono har sina 15 tunnors årliga utsäde, hvaraf 10 råg, 5 kom; hafra sås på plogland. Hvete vil icke fort. Jordmånen dels djup sand närmast kyrkan, dels hård lera närmast prästgården, belägen 1 600 steg från kyrkan. Äng liten och obetydlig hemma vid men vidsträckt nog på Mattön i elfven, där större delen af ängsmarken är låg och sank, svår och ofta för elfvens flödande omöjelig at bärga öfveralt. I goda år underhållas i stallet 9 hästar och i ladugården circa 40 nötkreatur, äldre och yngre och lika så många småkreatur, får och getter sammanräknade. Mulbetet är vid prästebordet, som för de fleste hemman i soknen, torrt och magert. Vederlag af kronan, som de öfrige prästborden upbära inom contractet, gifves här icke. Cappellanen har blott boningsrum af församlingen upbygde men ingen jord at bruka, intet hemman at häfda. Såväl boningsplatsen som 2:ne vretar, dem capellanen nyttjar, äro på kyrkoherdeboställets ägor altifrån 1600-talet honom uplåtne. 20. Kyrkan, dess årtal vet man icke; men som Femebo kyrkieprästen Nickliss nämnes uti ett pergamentsdombref datum: Anno Domini MCCCLXXIX fe­ ria qvinta post exaltacionem Sancte Crucis, så måste och kyrkan då varit til. Til struckuren aflång, 40 alnar i längden, 18½ alnar i bredden och circa 20 alnar i högden innantil med 3 alnar tjocka gråstensväggar och tegelhvalf, 3 kupor i längden, målade på gammalt catholskt sätt med helgonbilder. Fenstren, 5 til antalet, gifva nödigt ljus. Sacerstian, med hvälft tak och 2:ne fenster; vid norra sidan af choret, förvarar kyrkans cassa, skrud och handlingar. Dörrar til kyrkan öpna sig mot öster, söder och väster, och utanför den mellersta är ett vapn eller våkenhus. 98 Yttre taket, skurtaket kalladt, nog högt eller högsluttande, obrutit, med spån betäckt, förnyades helt och hållet 1752, då 3:ne jemkors med messings­ knappar och tuppflog, som pryda detsamma, skänktes af bruksförvaltaren på Grönzinka Joh. Strandberg. Kyrkogården, nog trång och inskränkt för de dödas antal, blef förledit år utvidgad med 2 400 qvadratalnar, intaga af prästebordets åker. Bogårdsmuren, af gråsten med spåntäckning, blifver, sedan man hunnit flytta någon del däraf samt med ny mur kringstänga den nya gården, til hela sin omkrets circa 360 alnar. Klockstapel särskilt bygd snedt emot kyrkan på andra sidan om landsvä• gen, öfveralt nedifrån undersvillen med spån betäckt, upsattes 1673 och är ännu brukbar. Klockome äro 2. Den större väger 9 skeppund 14 lispund 13 mk. Omgu­ ten 1716. Å ena sidan är Frälsarens bild med verldsgloben i hand, omgifven af änglar. Å andra sidan läses mitt på klockan: IN GLORIAM DEi ET ORNAMENTUM ECCLESIAE FERNEBOEN­ SIS ORIENTALIS CAMPANAM HANC ANNO MDXXXIX PRIMUM FUSAM POST MODUM ANNO MDCCXV INFELICI CASU DESCRIP­ TAM OFFICINA MEYERIANA HOLMIAE SUO CLANGOSI SED PUL­ CRIORI FORMA RESTITUIT AUCTO IV LIBRARUM NAUTICARUM SPONDERE CURANTE PASTORE PETRO BENED. NORINO. ANNO MDCCXVI. N.B. Initialer alt igenom. Kringom öfra kransen: ÄRA VARE GUD FRID PÅ JORDEN LUC. 2. Nedantil, omkring brädden: LOFVER GUD MED KLARA CYMBA­ LER. ALT DET ANDA HAFVER- HERRAN PS. CL. Den mindre, omguten 17 57, väger 4 skeppund 17 lispund 1 mk. Därpå läses ofvan rundt omkring: GÅR IN I HERRANS PORTAR MED TACK­ ANDE UTI HANS GÅRDAR MED LOFVANDE Ps 100. Å ena sidan mitt på: GUDI TIL ÄRA OCH ÖSTRA FERNEBO FÖR• SAMLING TILL PRYDNAD ÄR THENNA KLOCKA FÖRST GUTEN ÅR 1655 OCH SEDAN OMGUTEN SAMT MED 1 SKEPPUNDS VICKT TILLÖKT ÅR 1757. TÅ VARANDE PASTOR OLAUS JERNBERG. COMMINISTER AND.LEUVENIUS. GUTEN I GEFLE AF ERIC HILL­ STRÖM. Nederst rundtomkring brädden: KOMMER OCH LÅTER OSS GÅ UPPÅ HERRANS BERG TILL JACOBS GUDS HUS ATT HAN LÄRER OSS SINA VÄGARES. 2. Grafchor, som pryder kyrkogården, lät aflidne brukspatron och riddaren Gust. Wittfoth uppbygga 1781. Till kyrkans inre prydnader och anseende hörer: Predikstolen med sin himmel, förfärdigad 1673, men icke målad förrän 1684. Den är i gammal smak vacker nog, med inlagdt arbete måladt i valnöt- 99 färg, med hvita bilder men förgylda lister. Upgång til densamma inom sacer­ stian gjordes 1741. Altaret, hvars bord är 13 qvarter långt och 7 qvarter bredt från väggen, omgifves af en disk, hvarvid 18 communicanter kunna rymmas. Altaretafla från catholska tiden, ett dubbelt skåp med helgonbilder, 7 qvarter högt, som kunde öpnas och tilslutas, nu afsides stående i sacerstian, hade kyrkan alt til 1731, då på församlingens bekostnad den nuvarande köptes från Stockholm. Den föreställer den heliga nattvardsinrättningen, skickligen nog bildad i träd. Näst denna tafla ofvantil är ett urvärk inpassadt, skänkt til kyrkan redan 1728 af probsten Wåhlberg. Därifrån upåt hvalfvet är en öpning framför öst• ra fenstret, däruti när 2:ne målade luckor öpnas, Frälsarens bild på korset vi­ sar sig med genombrytande dag å dess ömse sidor. Öfverst är en vacker gloria och på ömse sidor ända ned til foten af altare­ bordet ett vackert bildhuggarearbete. Det släta och listvärket hörande til den­ na altareprydnad har framledne herr ryttmästaren Pehr Hjerta låtit måla och förgylla men bildhuggeriet förgyltes på församlingens gemensamma kost­ nad 1741. Orgvärket med 7 stämmor är en gåfva af aflidne direct. vid Grönzinka bruk Pehr Strandberg och dess hustru Christina Westling. Det inköptes i Stockholm för 900 daler men kostade innan det kom i ordning på sitt ställe 1384 daler. Deras namn äro med inbundne bokstäver P.S. och C.W. åfvan orgvärket utmärkte. Årtalet 1724, som är satt emellan namnen, ger tillkänna åldern af denna gåfva. 1737 förbättrades det af orgbyggaren Stråle, och 1762 tilöktes det med en stämma af nuvarande orgbyggaren Söderström på för• samlingens bekostnad. Orgläcktaren med 7 mans och 7 qvinsbänkar upsattes 1684. Dess bröst• värn är afdelt i 12 fyrkantiga fyllningar, som föreställa de 12 apostlars måla• de bilder, med en tecknad mening för hvardera af symbolo apostolico. I fon­ den af detta bröstväm läses: Joh. Öm Past. Femeb. Anno 1684 den 28 au­ gusti.Förmodeligen är denna läcktare då invigd til bänkrums nyttjande, fast­ än icke brukad för orgvärk förrän 40 år därefter. Tvänne smärre läcktare i choret, den til norra sidan för qvinnor, den til södra för männer, upsattes 1728, då äfven östra kyrkodörren uphögs tillika med skranket bak om altaret, som skyler upgångame til samma läcktare, hvilka målades 17 41. Bröstvärnet föreställer prospecten af denna kyrka med språken Matth. 16: 18. Eph. 4:11. Sach. 2:8 sedan bildeme af de större och mindre propheteme målade hvar och en med sitt namn och sist D. M. Lutherus med sin cateches i vänstra handen, tecknad med utgifningsåret 1529 och Joh. 111:16, pekande med högra handen på Uppb. 14. Ett evigt evangelium. På desse läcktare såväl som ned i kyrkan uti 50 bänkar må man efter van­ ligheten tränga sig tilhopa så tätt man kan, så inrymmer dock kyrkan icke mer än mellan 8 och 900 personer. Omkring 1 600 communicanter finnas 100 likväl nuförtiden inom församlingen. Det är således och har redan länge va­ rit en nödvändighet at utvidga kyrkan. Allmogen har och några år bortåt gjort sammanskott, 2 skilling på röken, til ny kyrkobygnad. Hvad det lider, torde man få se de hederlige ståndspersoneme i socknen närmare taga sig detta församlingens behof til hjertat och gemensamt med prästerskapet an­ stalta om dess skyndesamma afhjelpande. Allmogen här i orten ser väl på styfvem, och det är ej at undra på. Pen­ ningen förtjenas här ganska tungt, men til kyrkbygnad skulle den snart ugif­ va sin skärf, om den med förelysande exempel upmuntras, och någon början af nödige anstalter en gång giöres. Adelige vapn finnas i denna kyrka upsatte efter här begrafne adelige per­ soner; emellan södra fenstret och orgläcktaren / se vapnboken n:o 1377 med underskrift: Öfverstelieutenanten och riddarens af Kongl. Maits Svärdsorden välborne herr Nils Stjemmarks minne, som var född d. 20 maji 1692 i Stockholm och blef död d. 3 januarij 1767 på Åsberg. Emellan norra fenstret och orgläcktaren / se vapnboken n:o 121 med un­ derskrift: Minne af ryttmästaren och riddaren af kongl. svärdsorden välborne herr Pehr Hjerta, född på Olstorp i Wästergiöthland den 26 januarii 1693, död på Ås­ berg d. 13 januarii 1773. Ålderdomslämningar värde at bese eller nämna äro numera icke i behåll. Gamla altartaflan har jag redan anmärkt. Tvänne qvinnobilder huggne i träd i Lebensgrosse äro med sina ciborier, hvilka de stå, på väggame mitt emot hvarannan upsatte och från påfvedömet oskadde förvarade. Den ena är Sancta Barbara med ett svärd i högra och ett tom på vänstra handen. Den andra lärer vara antingen Johannis Döparens moder eller jungfru Marias mo­ der med ett barn på hvardera armen, af hvilka det ena bär krona på hufvudet. Af kyrkans skrud må antecknas: En silfverkanna förgyld, som väger 84 lod, framsättes på altaret vid com­ munionen och har denna påskrift: Femebo kyrkios kanna Igenom Kyrkoher­ den Wyrdige och Wällärde herr Olof Dalenium Bestält och med kyrkiones Egna Pänningar Betalt Anno 1671. Trenne brudkronor om 47½, 44¼ och 39½ lods vigt, uthyras åt så kallade klädde brudar. Man kan föreställa sig, huru halsstyfve brudame i äldre tider hafva varit, när de ända til 1752 mäktat bära en krona så vigtig, at de två sistnämnde kronome med allenast liten tillägning af annat silfver kunnat smidas af den ena. Tvänne socknebudstyg, det ena tilkommit 1754, det andra 1786, af gam­ malt silfver. En innan och utan förgyld oblatask, gifven af sal. häradshöfd. Lars Stjem­ mark, efter dess son, h:r mag. Crispin Stjemmark, som dog 1723, väger 11 5/8 lod. En dito innantil förgyld, af drifvit arbete, gifven af herr brukspatron Wittfoth enligt påskrift: 101 I Testamente efter Mademoiselle Sara Gustafva Wittfoth, som föddes d. 19 okt. 17 56 och dog på Gysinge Bruk d. 1 Julij 1771, är denna Ask gifven til Östra Femebo Kiörka. NB väger 42 lod. En förgyld vinsked, gifven af probsten Wåhlberg efter dess späda dotter Sara Whålberg 1737. Altarekläden (antipendia) äldre, dock ännu brukbare, förärade af inspecto­ ren och Gysinge Bruks anläggaren And. Höök och hans hustru, 1682, af gamla herr capit. Maurits Rehausen 1724 och efter öfverstelieutenanten Stjemmark 1767. Ett nytt af svart sammet med breda silfverfransar och broderie, förärade herr brukspatron And. Barchaeus och dess fru Hel. Cath. Wittfoth 1788. Ett vackert kalkkläde af svart siden med broderie af silfver gafs af samma herrskap s.å. Ett kalkkläde af violett sidentyg med silfver, gifvet af kyrkovärden Jon Pehrsson i Öhn 1787. Ett dito brandgult af capit. Maurits Rehausen. Ett dito hvitt må nämnas såsom gifvet af soldaten Pehr Sjungare vid dess hemkomst utur ryska fångenskapen 1722. Af 5 mässhakar äro 4 nog gamle och nötte. Den nyaste tilkom 1778, är af svart sammet med silfvergaloner och broderie, gifven af brukspatronen och riddaren Gustaf Wittfoth efter dess fru, Christina Brandt på Gysinge. Två nya mäss-skiorter af fint lerft, med spetsar före, tilkommo 1787: den ena har kyrkovärden Jon Jonsson i Österängen och den andra bonden 01. Carlsson i Öhn gifvit. Af kyrkoböcker finnes här: räkenskapsbok ifrån 1633 men dop-, begraf- nings- och vigningsbok ej längre än ifrån 1688. Af gamla påfviska tidegärdsböcker finnas ännu vid kyrkan: a) Missale Ecclesie Upsalensis. Basel 1513 in fol. defect. b) 2:ne missaler mss in 8:o def. Til Upsala bibliothek äro sistl. febr. månad aflämnade: a) Breviarium Upsalense, Stockh. 1496 in 8:o maj def. b) Psalterium Davidis - impressum Upsalie in domo Venerabilis domini doctoris Raualdi archidiaconi ibidem Per Paulum Grip anno domini M.D.X def. c) Fragment af ett på pergament skrifvet gammalt kyrkritual. 21. Kyrkoherdar från 1593 äro bakuti räkenskapsboken, som börjar 1633, up­ tecknade i följande ordning: Dominus Petrus Esbemi, har underskrifvit Upsala mötes beslut 1593. Dominus Laurentius Femaeus den förras måg, lärer tilträdt efter honom vid år 1597 och med döden afgått 1616. Dominus Magnus Petri Isopaedius, tilträdde omkring 1617, afled 1632. Dominus Magnus Petri Liusbeckius född i Liusbecks by i Nora socken, däraf tagit namnet. Ankom 1633 den 1 maji och afsomnade 1644. Dominus Olaus Nicolai Dalenius emottog pastoratet 1645, dog 1676. 102 Magister Johannes Samuel Öm, var vice pastor och theologie adjunct i Upsala, när han 1678 flyttade hit til församlingen, hvarest han afled 1687. Dominus Petrus Benedictus Norin, född i Ingebo by Nora socken 1655, pastor 1688, död 1719 den 23 september. Magister Bemhardus Andreas Wåhlberg, född i Wåhla 1693 den 9 maji, där fadren då var capellan, men blef sedermera kyrkoherde och probst i Estuna. Blef präst 1717, magister i Upsala 1719, samma år den 29 september constituerad pastor här i församlingen och följande året 1720 den 25/11 uppå församlingens enhälliga kallelse benådad med Hennes Majts högstsalig drottning Ulrica Eleonoras fullmagt på pastoratet. Probst öfver Gäst• rikelands contract 17 45. Död 1751 den 16 junii. Dominus Olaus Jernberg, kyrkoherdeson från Ofvansiö, där född 1699 den 13 juni. Prästvigd 1724, förordnades han til fadrens medhjelpare, hvari­ från han med det snaraste flyttades til adjuncturen hos probsten i Gefle, hva­ rest hans lyckeliga predikogåfvor och jämna vandel gjorde honom förtjent af stadens enhälliga kallelse til comministersyslan år 1729. Femebo pastorat tilträdde han 1753 och ärhöll probstfullmagt 1767. Mätt af år, saknad med tårar afsomnade han herranom 1782 den 15 jul. Magister Fredrik Larsson Wittingh, född i Stockholm 1744, constituera­ des til scholmästare vid Johannes nya schola därstädes 1764, hvarå följande året meddeltes ärkebiskopens fullmagt. Magister och präst i Upsala 1767. Utnämndes til comminister vid Clarae församling i Stockholm 1774. Kalla­ des til denne församlings kyrkoherde 1783 och tilträdde 1785. Förordnades til contractets probst 1787. 22. Comministrar havfa varit: Dominus Johan Modulerus, död 1668. Om han varit densamme herr Jo­ han i klockaregården, som nämnes uti 1633 års kyrkoinventario, at hos sig hafva 2:ne kyrkan tilhörige böcker: Reesarebooken eller Itinerarium och Confessio Augustana, så har han varit så kallad klockarepräst och länge tjenstgörande vid församlingen. 1645 har han bevitnat prästegårdsinventa• rium och kallar sig där comminister. Dominus Ericus Amerus, tilträdde 1670 och blefpastor i Danemora 1685. Dominus Laurentius Gahm blef capellan 1685, pastor i Skånilla 1696. Dominus Petrus Åberg. Född i Gefle 1655. Präst 1685. Tjent 17 år vid Gefle Trivialschola, innan han blef capellan 1696, afgick med döden 1725 den 8 augusti. Dominus Petrus Jemborg, född inom socknen 1694, ordinerades til präst 1721, förordnades til capellan 1726, afled 1749 den 23 maji. Dominus Andreas Leufvenius, född i Wäster Löfstad 1711. Präst 1742. Comminister 1751. Död 1773 den 7 juli. Herr Nils Alten, kyrkoherdeson från Walö i Roslagen, där född 1741. Prästvigdes 1765. Kallades til comminister 1774, tilträdde 1776. Arbetade med nit och trohet, men hans tid var kort. Han dog 1786 den 30 maji. Herr Olof Wirander af Gästrikelands nation, född i Thorsåker 1748. Präst- 103 vigd til pastorsadjunct i Årsunda 1772. Förestod Årsunda pastorat under le­ digheten 1775 och 76. Tjenst som nådårspredikant här vid förs. under vacan­ sen efter probst Jernberg ifrån 1782 til 85. Kallades til comminister 1786 och tilträdde 1789. Fyra äldre präster än desse igenfinnas til namnen uti kyrkans handlingar: 1. Herra Nichlisse kyrkiopräste thersammastädh (Femeboo kyrckio nämnes förut) uti gamla dombrefpå pergament af 1379, 1381 och 1390. 2. Herr Nilss Greghersson, som ther var kirkieherre for migh, nämnes uti ett prästegårdsinventarium dat. Femebo anno 1538 22 dagh februarii af dess efterträdare: 3. Andreas Ivarsson kirkiepräst i Femebo, efter hvilken, då han resigne­ radhe Femeboo, som orden lyda uti ett senare prästgårdsinventario, anno Domini 1568, 9 dagh maij. 4. Olaus Andreae för:de församblings lärare i same stadh är förordinerat. Anmärkn. Bägge desse prästgårdsinventarier äro originaliter och med si­ gill försedde, införde, icke på lösa papper utan på sjelfva fastklistrade per­ mebladet af ofvannämnde Upsalamissale. 23. Sokneschola, ordentligen inrättad, fins här icke. En gammal student, Rehn, har flere år farit omkring socken och rotvis uppehållit sig med barnens un­ dervisning här och där; han får mat i roten och visst för hvart barn om veck­ an. Vid Gysinge Bruk lönar gemenligen patron någon af bruksfolket, som finnes skickelig at lära barnen läsa. 24. Fattigstuga omtalas af de äldre i församlingen såsom upsatt af ledamöteme och jämväl en tid nyttjad til hemvist för de fattige; men sedan desse uslingar där icke kunnat förlikas utan begynt drabba tilhopa med kryckorna (förmodeligen i brist af ordning och tilsyn, hvarförutan fattighusinrättningar aldrig må påtänkas, än mindre värkställas) så blef fattigstugan, som berättas, bortskänkt åt klockareänkan, och församlingen åtog sig at rotvis underhålla sina fattiga, boende inom rotame medelst årligt tilskott af en fjerding säd från hvar bonde. De fattige vid Gysinge få genom patrons försorg sin del vid bruket, så at de icke besvära församlingen. 25. At sockenmagazinet, inrättadt vid början af 1750- talet, medelst allmogens gjorda insättning af 1 fjerding råg 1 fjerding kom (hvilken insättning allmo­ gen redan för flere år sedan uttagit och sig godtgjordt) för det närvarande äger en behållning af circa 400 tunnor säd torde i de från socknens länsman ingifne svaren, redan vara anmärkt. FÄRNEBOC Av länsman LARS BOSTRÖM

Enligt högwälborne herr grefvens och landshöfdingens utfärdade frågor om sock­ nens belägenheter, til allerödmiukaste lydnad härå hafwer jag upletat och sam­ mandragit föjlande swar. De öfwrige frågor, som denna lista icke inneholler, hafwa cancellierådet och riddaren wälborne herr Anders Schönberg samt pro­ besten högärewördige magister Fredric Wittingh åtagit sig at beswara. 4. Bönder, som årligen betala kronans utlagor, äro til antalet 154. Torpare fin­ nas tilsammans 36. Så kallade husmän finnas 6. Afskedade soldater och des enkor, som bebo sine serskeldte ägor och torp 14. Nybyggare finnas inga här i sockn. Hantverkare finnas 11. 9. Efter hemmansåbornes friwilliga upgift hafwa de angifwit följande tunne­ land och wälarbetad åker. Lerjord 333 tunnland. Swartmylla 72 tunland. Sand 53 tunland. Hordwallsäng 895 tunland. Sidwallsäng 829 tunland. My­ ror 1386 tunnland. Hordwallshö 1 075 lass. Sidwallshö 597. Myrhö 1 522 lass. 14. Sjöar äro följande: Sengsjön, som är belägen söder om kyrkan och gränsar intil Dahlälfwen. Bysjön, som ligger i skelnaden emellan Fernebo och He­ desunda, äro de största sjöar innom försammlingen; mindre sjöar finnas flera Karisjö, Björnsjön, Långsjön, Matramssjön, Ulfkisbosiön, Golssjön, Mörtt• sjön, Murarne 2:ne, Uppsiön, Uppsjötjern, Lomsjön, Fräkensjön, Tyslings­ sjön, Elgkjern, Småsjöarne 2:ne. 10. Hästarnas antal 463. Oxar finnas inga hos almogen, som äro brukbara. Kor 1087. Får 1195. Getter 1151. Swin 396. 15. Dahlälfwen, Ulfkisboån, Nårra ån, som gor i Sengsjön, Södra ån, som gor ur Sengsjön och stannar i älfwen, Fogleån, som efwen hafwer sit utlopp i älfwen. 17. Gysinge bruks tulqwarn med 3 par stenar, Klappsta sqvalttqwam, Nässja, Kofvesta, Isla, Fogle, Bärräck, Skamora, Ståhlbo, Österbor, Westerbor, Six­ bo, Backa, Wista, Rasbo, Wreta, Kräback, Stärte, Ulfsbo, Westanhede, alla senare äro skwaltqwamar och innehafwa icke mer än et par stenar. 30. Saltpettersiuderiet förrättas uti Kofwersta, och på des fäbodewall i Berg och Åhs, Kapplansgorden, Kolningvreten, Wista, Österbors fäbodar, Gista, Nässja och förrättas hwarje år i socknen. 34. Skomakare 4, skräddare 4, murar 1, snikare 1, notbindare 1, 35. Finnmarksåbor finnas inga i sockn utom sochnlappen.

Fernebo den 6 junii 1791. Lars Boström HEDESUNDA Av JON OLOF WESTMAN och OLOF NORDQUIST

1. Hedesunda sochn förmenes och synes trowärdigst fått sit namn af heden el­ ler den sandås, hwarefter den allmänna landswägen löper, och de 2:ne sund, genom hwilka Dalelfwen här flyter och hwaröfwer de resande måste på färjor eller båtar transporteras. 2. Sochnesgillet wisar en i watten flytande båt, öfwer hwilken synes 2:ne åror. 3. Förledit år 1789 bestod folknumeren af 2 470 personer. 4. Sochnen bebos af 208 bönder, 27 torpare, 13 kålare, af hwilke 3 äro nybyg­ gare och 5 handtwärkare utom saltpettersjudare och backstugu och inhyses­ folk. 5. Håller 59 soldater men inge båtsmän. 6. Jemte tarflig åker- och boskapskötssel samt någodt fiske förtjena inwåname sin näring och kronoutlagor med kålning samt malm- och jemkörslor til och ifrån de härintil närmast belägne bruk. 7. Jordmånen är någodt stenig och skäligen bördig. 8. Hela sochnen skal innehafwa 626½ öresland åker, bestående af omkring lika många tunland lera som swartmylla och sand, hwaraf halfwa delen hwartan­ nat år besädas med någodt mer råg än kom samt litet wete och hafra, då den andre hälften ligger i träde. Så länge skogen war ymnig och odelad, har man här mäst syselsat sig med kålning, hwarigenom åkren blef illa häfdad, men nu börjar man blifwa omtänkt at förbättra åkerbruket dels med nya optagor, dels med murgords opköming på åkren til gödning i brist af tilräcklig spill­ ning och i synnerhet med dikning såsom hjelpmedel emot misswäxt. I goda år skal utsädet kasta utaf sig högst til 8:de komet men wida

37.36. } 38_ Altsammans i nära likhet med de öfrige länets sochnar 39.

Jon Olof Westman Olof Nordquist.