Guds Lag Och Reformationens Teologi Kyrkohistoriskt Perspektiv På Gammaltestamentliga Straffbud I Appendix Till Kristofers Landslag År 1608
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Guds lag och reformationens teologi Kyrkohistoriskt perspektiv på gammaltestamentliga straffbud i Appendix till Kristofers landslag år 1608 Maria Mörner Stenberg VT 2020 Kandidatuppsats i teologi 15hp INNEHÅLL 1. Inledning 1 1.1 RELATIONEN MELLAN TEOLOGI OCH JURIDIK – LAGENS BRUK 1 1.2 GUDS LAG, HÖGMÅLSBROTT OCH 1608 ÅRS APPENDIX 2 1.3 PROBLEMFORMULERING 3 1.4 ARBETSFRÅGOR 3 1.5 SYFTE 4 1.6 AVGRÄNSNINGAR 4 1.7 METOD, ARBETSSÄTT OCH TEORI 6 1.8 MATERIAL – KÄLLOR OCH LITTERATUR 6 1.9 DISPOSITION 8 2. Guds lag – kyrkohistorisk bakgrund och teologisk förankring 12 2.1 KYRKAN – STRAFFRÄTTEN – MEDELTID OCH REFORMATION 12 2.1.1 Guds lag – kanonisk rätt och landskapslagar 12 2.1.2 Parallella rättsinstanser – andlig och världslig domsrätt 13 2.1.3 Uppenbar skrift, högmålen och 1439 års straffordning 14 2.1.4 Prästerskapets privilegium, ett avtal och eget stånd 15 2.1.5 Kyrkobrotten – prostetingen 15 2.1.6 Från andligt till världsligt, och tillfälligt andligt igen 16 2.1.7 ”Goda, gamla, kristliga sedvänjor” – den muntliga sedvanerätten 17 2.1.8 Tanken om Guds straff, Guds vedergällning och gemensam botgöring 18 2.2 GUDS LAG ENLIGT REFORMATORERNA 18 2.2.1 Lex naturae – morallagarna, ceremoniallagarna och judiciallagarna 18 2.2.2 Luthersk v. reformert om Guds lag 19 2.2.3 Inflytandet från Melanchthon 20 2.2.4 Form och stadga åt Luthers teologi – identitetsskapande process 22 2.3 DET ANDLIGA, OCH DET VÄRDSLIGA REGEMENTET 23 2.3.1 Medeltidens Corpus Christianum – Civitas Dei och Civitas Terrena 23 2.3.2 Reformationen om överhetens ”Gewalt” – och, själarnas regemente 24 2.3.3 Prästernas teokratiska idé – folkkonungen 24 2.3.4 Luther om Kristi nycklar och den världsliga makten 25 2.4 DEN HÖGRE TEOLOGISKA UTBILDNINGEN 26 2.4.1 Wittenberg eller Rostock – Melanchtonskt eller Lutherskt 26 2.4.2 Lutherska högskolan på Gråmunkeholmen – ramistisk filosofi 28 2.4.3 Uppsala universitet, återöppnandet (1594) 28 2.5 UPPSALA MÖTE, 1593 30 2.5.1 Teologiska linjer bryts 30 2.5.2 Augsburgska bekännelsen – ärkebiskopsval och Rostockortodoxi 31 2.5.3 Förändrad syn på kyrkotukt – gammaltestamentlig anda och Guds folk 32 3. Gamla testamentets straffbud i predikningar och lag 34 3.1 TIDIGARE ANALYSER OM GUDS FÖRBUD OCH ”SEDVÄNJAN” 3 4 – INCESTBROTTEN I VÄSTERÅS STADGA, 1528 3.1.1 Analys 1: Tillägg 1528 med hänvisning till 1439 års straffordning i 34 Kristofers landslag (Kjöllerström) 3.1.2 Analys 2: Efterkonstruktioner och förfalskningar, senare 1500-tal 35 (Almquist) 3.2 OLAUS PETRIS SKRIFTER 37 3.2.1 Konungapredikan (1528) 37 3.2.2 Äktenskapshindren och tredje Mosebok (1528) 38 3.2.3 En liten ingång till lagboken (1530-tal) 39 3.2.4 Predikan emot gruvliga eder och gudsförsmädelser (1539) 40 3.2.5 Guds lag och domarreglerna, 1540 eller senare 1530-talet 42 3.3 LAURENTIUS PETRIS TID SOM ÄRKEBISKOP 44 3.3.1 Guds, och så vår egen lag, (1534-1535) 44 3.3.2 Introductorium theologicum (1539) – äktenskapshinder i andra 44 Mosebok (1552) 3.3.3 Kyrkotuktsstadgan (1560) 45 3.3.4 Kröningspredikan (1561) 47 3.3.5 En predikan mot mandråp (1562) 48 3.3.6 Patent om högmålssaker (1563) 50 3.3.7 1571 års kyrkoordning och 1575 års stadga om skärpt kyrkotukt 52 3.4 LAURENTIUS PETRI GOTHUS´ TID SOM ÄRKEBISKOP 53 3.4.1 Stadga om horsaker (1577) 53 3.4.2 Plakat om ”uppenbara laster och grova synder” (1578) 54 4. Appendix till Kristofers landslag, 1608 55 4.1 DEN KYRKOPOLITISKA SITUATIONEN 55 4.1.1 Tiden efter Uppsala möte 55 4.1.2 Prästernas kritik mot hertig Karls kalvinism 55 4.1.3 Nya teologiska strömningar och positioner – högortodoxins tid 56 4.1.4 Karl IX kröning (1607) – tillfällig kyrkofred 57 4.2 TILLKOMST OCH INNEHÅLL 58 4.2.1 Rosengrenska förslaget till ny kyrkobalk 1604-05, incestbrott till 54 ”elden dömda” 58 4.2.2 Stadfästandet av 1608 års Appendix – brott och straffbud 59 4.2.3 Tillämpningen av Appendix 61 4.3 TIDIGARE ANALYSER OM 1608 ÅRS APPENDIX 62 4.3.1 Eftergift för den lutherska ortodoxin (Holmquist) 62 4.3.2 Vedergällningsprincipen – den kärva naturen hos Karl IX (Munktell) 62 4.3.3 Kyrkans propaganda – nödlösning – Lex politica Dei (Almquist) 63 4.3.4 Kontinuitet från 1439, provisorium, kalvinism och normen i dekalogen 64 (Kjöllerström) 4.3.5 Teologer och jurister eniga om Mose lag som Guds vilja (Josefsson) 66 4.4 EFTERSPELET – APPENDIX, UPPENBAR SKRIFT, GUDS OCH MOSE 66 LAG 4.4.1 Nytt förslag till kyrkobalk (1609) – blodskam och bålstraff 66 4.4.2 Uppbenbar skrift – återupptagen som straff, omvandlad till 67 syndabekännelse 4.4.3 Laurentius Paulinus Gothi – Eticha christiana (1617) 67 4.4.4 En gudfruktig överhet, fritt att disponera – Gud själv rättfärdigaste 69 laggivaren 5 Slutsatser och reflektioner 71 5.1 GUDS LAG – KYRKOHISTORISK BAKGRUND OCH TEOLOGISK 71 FÖRANKRING 5.2 GAMLA TESTAMENTETS STRAFFBUD I PREDIKNINGAR OCH LAG 72 5.3 APPENDIX TILL KRISTOFERS LANDSLAG, 1608 – TILLKOMST OCH 73 INNEHÅLL 5.4 AVSLUTANDE REFLEKTION 75 Sammanfattning 77 Tabellförteckning, källor och litteraturförteckning 78 Bilaga – Skiss: Kyrkliga och världsliga straff under reformationstiden relaterat till 81 högmålsbrott i Appendix till Kristofers landslag 1608 1. Inledning 1.1 RELATIONEN MELLAN TEOLOGI OCH JURIDIK – LAGENS BRUK Teologi och juridik har en i många avseenden gemensam historia. Beröringspunkterna är så rikliga och djupgående att juridikens historia kan knappast alls förstås utan att också belysa det teologiska och kyrkliga inflytandet, inte minst i fråga om synen på familj, äktenskap och arvsrätt men också straffrätt. Och, studier i teologi kan ej undgå att stöta på historik med begrepp och etiska föreställningar om lag och handlingsregler med förankring i Gamla testamentets eller Nya testamentets berättelser och traditioner. De forskningsområden som utifrån olika perspektiv behandlar relationen mellan teologi och juridik är i första hand kyrkohistoria, rättshistoria och kyrkorätt. Inom law and religion – modern tvärvetenskap i anglosaxisk tradition – framkommer ytterligare beröringspunkter, så som John E. Witte, Jr (f. 1959) och Thomas C. Arthur (f. 1946) redogör för i sin artikel ”The three uses of the law: a protestant source of the purposes of criminal punishment?” (1993-1994)1. Witte och Arthur – som båda innehar professur i juridik – menar att relationen mellan juridik och religion består av konceptuella, formella och metodologiska likheter. Den konceptuella likheten kännetecknas av centrala begrepp som synd, brott, avtal, rättfärdighet och rättvisa. Den formella likheten återspeglas i att båda discipliner utövar ritualer och auktoritet. Den metodologiska likheten består i att tolka texter och att strukturera textmaterialet i doktriner. Witte och Arthur tillägger att båda discipliner dessutom implementeras och upprätthålles av professionella utövare som är verksamma inom sina respektive institutioner. Författarna redogör i sin artikels första del även för den hos de tidiga reformatorerna förekommande doktrinen om lagens tre bruk avseende den moraliska lagen, vilket syftar på den trefaldiga indelning av Guds lag – nedtecknad i Gamla testamentets andra och femte Moseböcker – som reformatorerna också utarbetade: morallagen motsvarar då de tio budorden; ceremoniallagen är det samma som en kyrkolag; judiciallagen består av en politisk lag vilket det i uppsatsen nedan redogörs för under 2.2.1. Således, med sikte på morallagen förklarar Witte och Arthur den reformatoriska uppfattningen om lagens bruk i en tredelad funktion: 1) civilt; att förhindra synd genom hot om gudomliga straff; 2) teologiskt; att fördöma de syndiga som begår brott samt att lagen tillhandahåller en spegel som gör det möjligt – och Witte och Arthur citerar nu Martin Luther (1483-1546) – ”to reveal to man his sin, bildness, misery, wickedness, ignorance, hate, 1 John E. Witte, Jr och Thomas C. Arthur; Journal of law & religion; “The three uses of the law: a protestant source of the purposes of criminal punishment?” (Vol 10, 1993-1994). 1 contempt of God…”; 3) didaktiskt; att genom fostran och utbildning stärka tron och den andliga utvecklingen. Doktrinen om lagens tre bruk är enligt författarna djupt rotad i den protestantiska teologin som uppföljning och reformering av aposteln Paulus´ tankegods om frälsning genom predestination, och om rättfärdigheten för att erhålla helgelsen.2 Emellertid, vad som inte helt klart framgår i läsningen av Witte och Arthur är att det bland reformatorerna rådde delade meningar om lagens bruk verkligen är trefaldig, eller om lagen endast har två syften genom att det andra och tredje bruket sker i samverkan. Den svenske teologen Bengt Hägglund (1920-2015) menar att Martin Luther (1483-1546) för sin del hävdade lagens första bruk som usus legis civilis (Hägglund skriver här det ”borgerliga bruket”) vilket avser den yttre ordning som ska driva fram det goda och förhindra det onda. Det andra bruket – usus theologicus seu spiritualis, således det teologiska eller andliga bruket – angår människans förhållande till Gud och rättfärdighet inför Gud i en högre mening. Lagen kan då ”icke frambringa någon enda god gärning, utan människan är här hänvisad till evangeliets ord, som tillsäger henne syndernas förlåtelse för Kristi skull”. Lagen har istället som enda funktion att ”påvisa synden och göra det vredens hot levande, som människan står under på grund av sin syndiga natur”. Det tredje bruket, menar Hägglund, är det som Philipp Melanchthon (1497- 1560) lade till; ett usus tertius in renatis med vilket Melanchthon avsåg att även den ”pånyttfödde” är i behov av lag som stöd och norm att rätta sitt liv efter.3 När den kalvinistiska uppfattningen i sin tur – enligt upphovspersonen Jean Calvin (1509-1564) – talar om lagens bruk (vilket är vad Arthur och Witte i sin artikel främst redogör för) har således det tredje bruket blivit förklarat i termer av utbildning för fostran att uppnå den andlighet och förmåga att skilja mellan det goda och onda som lagens andra bruk syftar till. 1.2 GUDS LAG, HÖGMÅLSBROTT OCH 1608 ÅRS APPENDIX I den här uppsatsen är det också relationen mellan teologi och juridik samt inflytandet från de tyska reformatorerna som står i centrum – främst Luther och Melanchthon – då det redogörs för teologiska argument och ståndpunkter angående tillämpning av straffregler från Gamla testamentet.