tPc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~c:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~c:::::::=::::Jq:j o ~ ~' ~ ~ ~ ~ .~ .~ ~ &bc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::Jc:::::::=::::J~~~~~~~~~ GRAVSTENAR I NORDINGRA från 1600::: och 1700:::talen Strax norr om Nordingrä kyrka i Ångermanland ligger en oval, fäst• ningsliknande vall, utgörande resterna av socknens gamla, i början av förra århundradet raserade kyrka. Orsaken till raseringen får åtminstone delvis sökas i byggnadens bristfällighet. Så instörtade valvet redan innan kyrkan börjat rivas, varvid det nedannämnda gravmonumentet över rnagister Hans Omnberg ramponerades. Från den gamla kyrkan har man tydligen delvis hämtat byggnads­ materialet till den nya. De i gamla kyrkans golv liggande gravmonu­ menten över socknens präster komma sålunda att få tjäna som trapp­ stenar vid den mot söder vettande ingången, varest de fingo ligga i omkring 100 år. Vid kyrkans senaste restaurering murades denna ingång emellertid igen, och trappan blev följaktligen överflödig. Stenarna stapla­ des tills vidare upp i ett hörn av kyrkogården, men efter några år vände sig församlingen till Riksantikvarien med anhållan om förslag till en vär• digare placering av desamma. I anledning härav gjorde jag en undersök• ning av stenarna, varpå församlingen på Riksantikvariens förslag beslöt, att på gamla kyrkpIatsen uppf,öra en särskild byggnad till deras förvaring. Och så komma då stenarna att efter mer än hundra år återbördas till den plats där de ursprungligen legat s'om monument över forna herdar och själasörjare i Nordingrå socken. Efter denna kortfattade historik övergår jag till beskrJvningen av grav­ stenarna. Av de sju, som vid mitt besök kunde sammanplockas, var enda'st en hel. De övriga voro mer eller mindre sönderslagna och fragmentariska. Materialet var i allmänhet kalksten; endast en var av sandsten. På grund av kraftig nötning samt åverkan av väder, vind och väta särskilt under den tid, stenarna legat i södra trappan, vora inskrifter och emblem !delvis försvunna, och desSIUtom saknades, som ovan nämnts, stora delar av stenarna. Till följe härav erbjöd identifie­ ringen ganska stora svårigheter. Endast tre av stenarna kunde med full säkerhet bestämmas. GRA VSTENAR I NORDINnRA 43 Gravsten över prosten Nie. 01. Boza:us Den äldsta av dessa var monumentet över magister Nicolaus al. Bozaeus och hans maka. Bozaeus var född i HudiksvaIl år 1591 och 1 kyrkoherde i Nor(jingrå åren 1634-1672 • Han var därjämte kontrakts­ prost i Angermanlands södra kontrakt. Hans gravsten är rektangulär, av rödaktig kalksten och relaNvt väl bibehållen. Mittpartiet upptages av ett äkta par med över bröstet knäppta händer, mannen med bok. Bä1gge bära långa, fotsida dräkter, kvinnan med hög tillbakavikt krage och på huvudet vidskyggig hatt. På bägge sidor om hennes huvud stå 2 initialerna till hennes namn: CCD = Chri~tina Christians Dotter , och' över de bägge figurerna: "O HOMO MEMENTO MORI". Bilderna äro utförda i nedsänkt, låg relief. Runt detta mittparti löper en bård mecl inskrifter i dubbla rader samt hörnrundlar med emblem. Tvenne av de senare saknas. Inskrifterna, till de delar de kunnat tydas, lyda så: 1 I denna uppsats förekommande personluppgifter och data äro hämtade ur L. Bygdens förträffliga arbete: Hernösands Stifts Herdaminne, del II. 2 Nicolaus Bozreus var gift med Christina Forselia, dotter .. till kyrkOherden i Forssa, Christian Andrre och hans maka, Malin Eriksdotter. 44 LENNART BJöRKQUIST Gravsten över prosten Christian Nic. Boz;eus yttre raden: [IN M]ANIBUSl TUIS TEMPORA MEA SUNT. Psal. 312. NICOLAUS BO ZlEUS. IN NORDINGRA PASTOR ET PRlEPOSITUSJ DETERMINATI SUNT DIES HOMINISI l\IUMERUS MENSlUM APUD [TE] EST CONSTITUISTI TERMINOS - --= V 53. inre raden: ----- IS ABIMUS EIUS EST MORTEM TIMERE -- AD CHRISTUM NOLIT IRE ANNO 1649 MARTIJ 71 HOSPES SUM MUNDI SED CIVIS ET INCOLA ClELIj. JlOAITEIV1A NOSTRUM IN ClELO ES[T - -] Phil. 3 v. 20. VITA EST LABYRINTHUS -- MINA. Nicolaus Bozaei efterträdare som kyrkoherde och prost i Nordingrå blev hans son Christian Nie. Bozaeus, vilken på grund av faderns sjuk­ lighet redan år 1672 fick överta pastoratet, trots att fadern levde till år 1674. Redan tidigare, år 1668, hade han övertagit befattningen som kontraktsprost. Även dennes gravmonument har kunnat identifieras. Det 1 Det inom parentes satta är fullständigat av förf. 2 Citatet är hämtat ur Psaltaren: psalm 31, v. 16. 3 Hämtat ur Jobs bok 14 kap., v. 5. GRAVSTENAR I NORDINGRÅ 45 består aven stor rektangulär' häll~~~~~rå ',ka:tI<sten, vars övfe del till stärre delen gått förlorad. Mittpartiet upptages av liggande ovalt fält, omgivet av lagerkrans. På detta fält är inrist~t ett spegelmonogram, innehållande bokstäverna CB = Christian Bozaeus och tvenne andra bokstäver, möjligen j S = justilla',Sahlström, Bozaei hustrus namn. Runt stenen löper en ram med inskrift, avbruten av hörnrundlar med dödsemblem - timglas, änglahuvud .ooh dödskalle med korslagda ben­ knotor. Ovanför det ovala fältet kan urskiljas: ST --- UR -- -; A QUIESTI --- REUF --- DUET (?) -- CI (?) - __ Alns: M --- CH ---- US BOZlEUS P- -- -S NORDI --- Nedom detsamma står: lAG HAFUER WAN --T FOR GUDI UTI ITT GODT SAM --T ALT INTILL TENNA DAGH. Ramens text lyder: - OT --- -- THET LIUFLIGAl MIGH ÄR EN SKION ARUEDEL TILFALLEN.[ lAG LOFUAR HERRAN ----- IFUIT --- PsaL 16 v. 6. Språket är. som angives, hämtat ur Psaltaren och lyder f fullständighet sålunda: "Lottten är migh fallen i thet liufliga migh är en skiön aruedel tilfallen. jag lofuar Herran then migh rådh gifuit hafver"> Den tredje sten, som med säkerhet kunnat identifieras, är' monumentet över magister Hans Omnberg, född inom församlingen i Ornne by och sqntill en bonde därstädes. Omnberg, som tjänstgjort i Maria för• samling i Stockholm och varit lektor' och rektor vid Härnösands gymna­ sium, blev år 1710 kyrkoherde i Nordingrå, där han stannade till sin död, år 1732. Han var ävenledes kontraktsprost över södra Ångerman­ land. Hans gravmonument utgöres aven större rektangulär kalkstens­ häll, svårt skadad och med nedre partiet delvis förlorat. :Runt kanten löper en ram med inskrift i dubbla rader och hörnornament i form av musslor. Stenens mittparti upptages av stående ovalt fält omgivet av eklövskrans och bärande följande inskrift: MAG JOHANNES OMN­ BERG PAST NORDINGRA ET ANGERM MERID PR/EP CUM UXORE HONESTIS MATRONA GERTRUDH OLAVI PILlA HILLER'. Under det ovala fältet läses följande: K TEXTE [---- PA]ULI EPISTEL TILL DE RO[MARE CAP. V]III V. 38 lAG ÄR WIS[S THER PÅ A]T HWARCEN DöD ELLR [LIF K]AN SKILIA MIG IFRÅ [GUDS KÄ]RLEK SOM ÄR I CHR[ISTO JESU VA]ROM [HERRA] Ramens inskrift är på grund av den starka nötningen till stora delar otydbar. Å överstycket står: OSSA [S]UIS OMNBERG [FIN)tTIS. 1 Johannes Omnbergs hustru valr dotter till konsistorienotarien 01. Hiller i Stock­ holm och änka efter lektor Martin Djupedius i Härnösand. 46 LENNART BJöRKQUIST Gravsten över prosten Hans Omnberg CANA DIEBUS HOC SUBTER TUMULO FES[SAQUE] MEMBRA LEVAT och därunder: HUMUS [HOMO] OMNIS GEN. CAP. III. V 19 1 A ramens högra sida läses: ANTISTES REQUIEM PARVE HOC S----- IMAGNUS QUEM MAJOR -- -, å understycket: VITA FUlT NA ----R CANDIDA -- RTUSI RARA NEC IN ----- EDA VIRIS samt å vänstra sidan: - - - - - ­ PROBUS ATQUE IN ORE DISERTUSI --- [C]OELO NOMEN ET ORBE TUUM. Dessa äro de stenar som med säkerhet kunnat identifieras. Av de fyra återstående är en fulllmmligt oidentifierbar. Det är, märkvärdigt nog, den enda sten, som icke är sönderslagen, men i gengäld är den syn­ nerligen illa åtgången genom nötning. Mittpartiet upptages av stående ovalt fält, omgivet av bladkrans. Runt kanten löper en ram med inskrift och hörnrundlar. De senare upptagas av i relief utförda dödsemblem - upptill änglahuvuden och nedtill timglas och dödskalle. Texten är bortnött med undantag för ramens vänstra sida. Här står: "SET TINA 1 Jfr Bygden anf. arb., sid. 324. GRAVSTENAR I NORDfNGRÄ 47 SALIGHET LUC 2". Inskriften utgör en del av Simeons lovsång i templet: "Herre nu låter tu tin tienare fara i frid efter som tu sagt hafwer, ty min ögon hafwa set tina salighet". För identifieringen av de trenne återstående gravstenarna finnas vissa hållpunkter. Dock vill jag förutskicka den anmärkningen, att de för• klaringsförsök, som här komma att göras, endast böra tagas för vad de äro, nämligen mera eller mindre sannolika gissningar. Som jaJg redan :i det föregående nämnt, visade sig materialet i en av gravstenarna vara sandsten. Den är till utförandet den enklaste av dem alla men därjämte en bland de bäst bibehållna. Till formen är den något oregelbunden, smalare nedtill än upptill. Den kantas aven enkel ristad ram med hörnrundlar utan inskrifter eller ornament. Mittpartiet upptages av initialer och tecken: överst Kristusmonogram, därunder kors flankerat av bokstäverna: IB S, under korset G, och ANNO 1633 ISaJmt längst ned ett tecken, liknande ett bomärke. Denna sten har jag antagit vara monumentet över Nicolaus Bozaei företrädare, mag.ister Petrus Er. Gestrinius, son av rektorn Erik Nilsson Gestrinius i Gävle och kyrko­ herde och prost i Nordingrå 1625-1632. Härför talar dels årtalet 1633, clels bokstaven "G" under korset. Svårare att förklara äro väl bok­ stäverna IB S. De förefalla närmast som initialer till ett namn och möjligt är, att stenen är rest över någon annan bemärkt person i socknen, varpå i så fall även det bomärkeIliknande tecknet skulle kunna tyda. Den sjätte stenen är av grå kalksten med ganska kraftigt vittrad yta. Den är sönderslagen i ett flertal bitar, varav en del saknas. Stenen kantas aven enkel ram med korsblommor i hörnen,