122702 Arbeiderbev Aarbok
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Arbeiderhistorie 2005 51 MARTIN GRASS «…rätt att utveckla sig fritt och självständig» Hjalmar Branting och unionen Den 25 februari 1892 skrev Carl Jeppe- De första reaktionerna sen, då ordförande i Det norske arbei- derparti (DNA), till Hjalmar Branting De unionella spänningarna på 1880-ta- om den unionsstrid som accelererat ge- let och i början av 1890-talet hade inte nom det norska kravet på ett självstän- framkallat några större reaktioner inom digt konsulatväsen. Han konstaterade den svenska socialdemokratin och den att denna strid är en «hemsko» för soci- socialdemokratiska pressen. Sveriges aldemokratin eftersom «den legger be- arbetare har betraktat unionsfrågan slag paa den offentlige interesse og le- «med ganska likgiltiga ögon», konstate- der arbejderklassens tanker bort fra de- rade Branting på den fjärde skandina- res egen samfundsstilling», det vill säga viska arbetarekongressen i augusti 1892 från lösningen av de stora arbetarfrå- där unionsfrågan stod på dagordningen gorna som Jeppesen formulerade det på och avhandlades mycket kort.2 Det var ett möte i Kristiania några dagar senare. rösträttsfrågan som stod i centrum. En Jeppesens slutsats i sitt brev: striden första större, osignerad ledare om «ut- måste bli så kortvarig som möjligt med maningen i Norge» som har tillskrivits en upplösning av unionen som mål och Branting publicerades i svenska Social- resultat. På det nämnda mötet framhöll Demokraten 25 februari 1892, samma han därför att DNA måste uppge sin dag som Jeppesen skrev sitt brev till passiva hållning i unionsfrågan, och i Branting. Där betonades grundsatsen mötesresolutionen uppmanades till mö- om «fria folks allmänna rätt och själv- ten och demonstrationer i hela landet ständighet».3 Artikeln är säkert ett ut- för en unionsupplösning. Hos Branting slag av Brantings besök i Kristiania i vädjade Jeppesen i DNA:s namn att den mitten av februari med bland annat ett svenska socialdemokratin skulle ställa föredrag om socialismen hos Studenter- sig «solidarisk med os» och engagera samfundet. I en intervju hade han all- sig «hurtigst og kraftigst» för detta krav mänt uttalat sig för samarbete mellan de «af hensyn til arbejdersagens fremme svenska och norska socialdemokraterna og fredens bevarelse».1 i unionsstriden och förklarat: «vi vil række hinanden haanden og ingen vil 52 Arbeiderhistorie 2005 krænke hinandens selvstændighed».4 Det blev Branting som «så gott som en- sam fick ta hand om unionsfrågan och göra klart för arbetaropinionen, vad den innebar, betraktad under socialdemo- kratisk aspekt», så sammanfattar Hil- ding Nordström i en uppsats i Tiden 1939 Brantings insats. På et möte i Sve- riges socialdemokratiska arbetarepartis (SAP:s) Verkställande Utskott (VU) i oktober 1904 sade Kata Dalström att «ingen i Utskottet begrep Unionsfrågan mer än Herr Branting!» (det kan natur- ligtvis också vara ett ironiskt uttalan- de).5 Hjalmar Branting var den svenska socialdemokratins «portalfigur» också på det internationella området. I drygt 60 artiklar i svenska Social-Demokraten till och med 1905 och i ett antal tal samt i riksdagen, dit han invaldes 1896, yttrade han sig och tog ställning i uni- Carl Jeppesen (1858-1930) formann i Det onsfrågan.6 Det fanns några avvikande norske Arbeiderparti 1890-1892 og 1894- röster inom SAP, precis som var fallet 1897. Fra 1892 samarbeidet han nært inom DNA. Enligt pionjären August med Hjalmar Branting for en fredelig løs- ning på unionsspørsmålet. Palm på våren 1892 var det hela bara «en strid mellan bourgeoisie och mo- narki» och han kritiserade de svenska socialdemokratiska applåderna för de derströk att vi måste «erkänna och re- norska socialdemokraterna. Fredrik spektera varje nations strävan efter Sterky, då redaktör i Ny Tid och ordfö- självständighet», alltså måste Norges rande i Göteborgs arbetarekommun, folk bli «herre i eget hus», annars ga- såg på sommaren 1892 inte något skäl ranteras «ingen fred, inget lugn». Han till en upplösning av unionen. Samma bekräftade samtidigt den solidaritet Jep- ståndpunkt intog i februari 1893 Axel pesen hade vädjat om: den svenska so- Danielsson, den sydsvenska socialde- cialdemokratin står på de norska parti- mokratins ledande personlighet.7 En vännernas sida, «då de vilja ha bort första större diskussion inom SAP före- denna union», och det samarbetet ba- kom dock inte förrän i slutfasen av uni- nar väg «för en kommande folk-uni- onsstriden på fjärde partikongressen i on», «en verklig folkunion». Två vec- februari 1905. Jag återkommer till den. kor senare skrev Branting i svenska So- Ett så att säga officiellt svar på Jeppe- cial-Demokraten att självständighet och sens brev gav Branting på ett möte i fredligt framsteg garanteras «först med Stockholm den 10 juli 1892. Han un- kungsunionens upplösning».8 Arbeiderhistorie 2005 53 Fyra riktmärken sitt tal den 10 juli 1892 till ett fungeran- de enkammarsystem där hälften av le- Tre ledmotiv antyddes i Brantings damöterna är vald på programmet om «svar» på Jeppesens brev: nationellt allmän rösträtt och till ett förtjänstfullt självbestämmande, transnationell soli- beslut mot det indirekta skattesystemet, daritet inom arbetarklassen och undvi- till fördel för det stora flertalet. kande av väpnad konflikt, det vill säga fred. Dessa principer blev till grundläg- gande riktmärken för Brantings och den Skandinavisk folkunion svenska socialdemokratins agerande i I diskussionen med ungerska socialde- unionsfrågan till 1905, de är samman- mokrater i samband med förberedelsen kopplade men betonades olika över ti- av Stockholmskonferensen 1917 hävda- den alltefter omständigheterna och ut- de dock Branting att demokratisering vecklingen i unionsstriden. De var ock- allena inte löser de nationella frågorna – så grundläggande principer för den in- så med adress till ungrarna i deras «uni- ternationella arbetarrörelsen, manifes- on» med Österrike – eller skulle ha räd- terade på Socialistiska, andra internati- dat unionen. Den nationella självstän- onalens kongresser sedan 1889, och för digheten, inte endast mera utvecklad Brantings agerande i internationella demokrati, möjliggjorde ett närmande sammanhang.9 Till detta kommer en as- mellan Sverige och Norge därefter och pekt som återkom i Brantings ställ- underlättade ett gemensamt skandina- ningstaganden, med en formulering i viskt agerande.11 En alternativ framtida Social-Demokraten den 2 februari 1893: transnationell enhet pekade Branting på «grundskil[l]naden i åskådningssätt i sitt nämnda tal den 10 juli 1892 och och önskningar mellan en ny-uppstån- därefter: istället för en odemokratisk den bondedemokrati och en gammal «kungsunion» en demokratisk «folku- rojalistisk öfverklass-stat». Det går inte nion». Han nämnde också allmänt den att förena den norska demokratins ön- socialistiska visionen om en tid när skan om «frihet till själfutveckling» «folkens indelning i nationer» är över- med den svenska uppfattningen om att spelad och nationerna «skola sammans- det existerade likställighet inom mälta» vilket skulle resultera i en peri- «kungsunionen». Självbestämmande- od av fred. rätten kopplas till demokratisering. Det I Skandinavien hade en arbetarskan- norska Stortingets demokratiskt fattade dinavism formerat sig några år tidigare. beslut och det efterföljande agerande av Den nya skandinaviska unionen apos- den demokratiskt valda norska rege- troferade exempelvis A.C. Lindblad, ringen står, så Branting, i skarp kontrast redaktör på Ny Tid i Göteborg, på till svenskt «kungligt envälde».10 I detta 17 maj-mötet i Kristiania 1898 – den finns också kopplingen till den pågåen- andre svenska talaren var Hjalmar Bran- de, dominerande rösträttsfrågan. I det ting – med hänvisning till det pågående sammanhanget spelade även uppfatt- samarbetet mellan de skandinaviska ar- ningen om en mera utvecklad demokra- betarorganisationena.12 Branting fram- ti i Norge en roll. Branting hänvisade i höll i unionsdiskussionen några år se- 54 Arbeiderhistorie 2005 nare att arbetarna vårdar denna union, rade följdriktigt också mot höjda militä- «sin union, den broderliga skandinavis- ranslag. ka solidaritetens», och inte håller på Det som har uppmärksammats och med att «plåstra med den svensk-nor- citerats mest i skildringen av unionens ska kungliga unionen».13 Arbetarskan- krisår 1895 är Brantings majtal.16 Det dinavismens vision formulerade sedan har lite överdrivet betecknats som ett av Thorvald Stauning den 23 november Brantings mest berömda tal och ett tal 1914 på följande sätt: «Den skandina- som i socialdemokratins historia har viska unionen skall byggas på socialis- jämförts med Olof Palmes uttalande om mens grund».14 USA:s bombning av Nord-Vietnam ju- len 1972.17 Talet var egentligen inte Majtal 1895 särskilt märkvärdigt, ett normalt första- majtal med de traditionella kraven på Unionsstriden tillspetsades 1895 ge- åtta timmars arbetsdag, allmän rösträtt nom att norska Stortinget sade upp det och fred. Det senare hade naturligtvis gemensamma konsulatväsendet och en konkret koppling till unionsstriden. drog in en del av diplomatanslagen. Det som har lyft detta tal ur mängden är Från svenskt konservativt och chauvi- det åtal som följde. Branting åtalades nistiskt håll krävdes ultimativa åtgärder för några meningar i slutet av talet, sin och militära styrkedemonstrationer mot «varnande erinran» – så beteckande Norge. Redan i en artikel i Social-De- han det själv – om möjliga reaktioner mokraten den 4 mars 1892 hade Bran- och okontrollerbara handlingar ifall det ting tagit avstånd från sådant «stor- skulle bli krig mot Norge och någon svenskt skräfvel» och den