Samlaren

Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 25 2004

I distribution: Swedish Science Press

Svenska Litteratursällskapet REDAKTIONSKOMMITTÉ:

Göteborg: Stina Hansson, Lisbeth Larsson Lund: Erik Hedling, Eva Hættner Aurelius, Per Rydén Stockholm: Anders Cullhed, Anders Olsson, Boel Westin Uppsala: Bengt Landgren, Torsten Pettersson, Johan Svedjedal

Redaktörer: Anna Williams (uppsatser) och Conny Svensson (recensioner)

Inlagans typografi: Anders Svedin

Utgiven med stöd av Vetenskapsrådet

Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Box 632, 75 26 Upp- sala. Uppsatserna granskas av externa referenter. Ej beställda bidrag skall inlämnas i form av utskrift och efter antagning även på diskett i något av ordbehandlingsprogrammen Word för Windows eller Word Perfect. Sista inlämningsdatum för uppsatser till nästa årgång av Samlaren är  juni 2005 och för recensioner  september 2005. Sedan årgång 2002 av Samlaren erhåller uppsatsförfattarna ett digitalt underlag för sär- tryck. Det består av uppsatsen i form av en pdf-fil, lagrad på en diskett.

Abstracts har språkgranskats av Sharon Rider om inget annat anges.

Svenska Litteratursällskapet tackar de personer som under det senaste året ställt sig till förfo- gande som bedömare av inkomna manuskript.

Svenska Litteratursällskapet Pg: 5367–8.

ISBN 9–87666–22–7 ISSN 0348–633

Printed in Sweden by Elanders Gotab, Stockholm 2004 420 · Övriga recensioner

Relativt stort utrymme ges åt de Fem unga, Frithjof Strauß, Soundsinn. Jazzdiskurse in den dess gruppstatus och medlemmarnas inbördes re- skandinavischen Literaturen. Rombach, Rombach lationer. Här kan Boëthius delvis bygga på tidi- Wissenschaften: Reihe Nordica; Bd 5. Freiburg gare forskning av bl.a. Kjell Espmark. Turerna im Breisgau 2003. kring gruppens framträdande och dess gradvisa upplösning diskuteras. Motsättningarna mellan Jazzlyrik är en underlig typ av litteratur. Den har gruppens medlemmar var många. Den roman- egentligen inga motsvarigheter: vem har hört ta- tiske Sandgren hade t.ex. svårt att fördra Erik Ask- las om ”klassiskmusiklyrik”? Om ”folkmusikly- lunds och Josefs Kjellgrens cyniska hållning, vil- rik”? Inte ens rockmusiken har förmått alstra en ket brevväxlingen dem emellan tydligt visar. Kon- egen typ av dikt, handlande om rockmusik eller takten med Lundkvist var dock av stor betydelse –musiker, som sedan kallats ”rocklyrik” för att för Sandgrens utveckling i modernistisk riktning, därpå utforskas och antologiseras. Just rockmu- även om de två hade avvikande meningar i flera siken borde ha alstrat en motsvarighet till jazzly- frågor. Sandgren kunde t.ex. inte dela Lundkvists riken, kunde man tycka. Flera av de parametrar förkärlek för det bondskt grova och groteska och som omger framväxten (eller konstruktionen) av dennes krav på att dikten skulle vara smutsig och en jazzlyrik omger också rockmusiken och dess oborstad. På många sätt var Sandgren något av framträdande som en aspekt av moderniteten: en outsider i gruppen, och han övervägde ibland ungdomskulturen, expressiviteten, de svarta mu- att lämna den. Redan 932 kan man se tecken sikernas framträdande roller. Men med ”rockly- på gruppens upplösning. Boëthius kunde kanske rik” menar vi sångtexter, inte dikt. mer poängterat spänningarna mellan Sandgren För den som undrar över vilken sorts fågel – och Lundkvist, och man saknar bland referen- eller om en skvader – jazzlyriken är föreligger nu serna Lundkvists självbiografi Självporträtt av en Frithjof Strauss Soundsinn. Jazzdiskurse in den drömmare med öppna ögon från 966, där denne skandinavischen Literaturen. Föregångare finns, skriver en hel del om Sandgren och de Fem unga. för svensk del främst Bo Everlings avhandling Vad Lundkvist framförallt blev besviken över var Blå toner och svarta motiv. Svensk jazzlyrik från Sandgrens (och även Martinsons) medverkan i Erik Lindorm till Gunnar Harding (993). Men författarantologin Ansikten. Därmed lierade sig Strauss skandinaviska perspektiv breddar under- Sandgren enligt Lundkvist med de ”jävla Svenska- sökningen och tillåter oss att ställa intressanta frå- dagbladsproletärförfattarna”. gor om likheter och skillnader mellan de olika lit- Boëthius studie över den unge Sandgren är som teraturerna – även om Strauss själv gör förhållan- framgått noggrann och detaljrik. Ibland kan den devis få aktiva jämförelser. rentav bli väl detaljerad. En större koncentration Strauss studie om imponerande 577 sidor är på de stora linjerna hade varit önskvärd. Läs- skriven i syfte att undersöka ”welchen Darstel- ningen bromsas ibland också upp av de upprep- lungs- und Schreibverfahren der Jazz die skan- ningar som inte så sällan förekommer. Men detta dinavische Literatur anregte und welche inhaltli- är anmärkningar av marginell art. Det är för det chen Perspektiven die Literatur auf den Jazz an- mesta stimulerande att ta del av Boëthius’ skild- legte.” (85) Strauss förankrar därför sin undersök- ring av den unge Sandgren. Vilken glöd och in- ning i en semiotisk tradition, och koncentrerar sig tensitet det var i debatten på trettiotalet! Vilken till frågan om ”Soundsinn”, hur den ordlösa men spänst det fanns i de brev som skrevs! Boëthius klingande jazzen litterärt ”semantiseras”. Materia- arbete fyller också en lucka, då Sandgren mer och let disponeras efter språk, och historiseras i tre fa- mer håller på att försvinna ur litteraturhistorien. ser efter jazzens skandinaviska receptionshistoria. Forskningen har hittills inte heller ägnat honom Det handlar om en diskurs, snarare än om en lit- något intresse att tala om. Men tack vare Boët- terär genre – här diskuteras också såväl lyrik som hius grundliga undersökning finns nu en värde- prosa och essäistik. Strauss vill också se jazzlitte- full startpunkt för fortsatta studier. raturen i ett komplext internationellt samman- Lena Kåreland hang, som en aspekt både av europeisk moder- nitet, av kulturpessimism och primitivism och mot en bakgrund av den konstnärliga avantgar- dismen. Jazzen bildar ju genom improvisationens centrala roll en i konstnärlig praktik genomförd Övriga recensioner · 421 kritik av det verkbegrepp som varit dominant i svensk text om jazz, men fortfarande fylld av pri- europeisk konst. mitivistisk mystik – Lundkvist gör också här jaz- Den första fasen kallar Strauss ”Initialphase”, zen ”einen Bärendienst […] was dessen Vermitt- vilken i svensk och dansk litteratur i stort sett sam- lung in der europäischen Kultur als modernis- manfaller med tjugotalet. Den präglas av dels de tische Kunstform betrifft.” (345) första rapportörernas ofta kåserande avståndsta- I dansk litteratur innebär etableringsfasen fram- gande från vad de tror är jazz, och dels av det mer för allt att jazzen blir en del av den speciella danska extatiska jubel som jazzen småningom framkallar kulturradikalismen: Sven Møller Kristensen häv- hos författare som Artur Lundkvist, Tom Kristen- dar att jazzen genom att kombinera individuell fri- sen eller Henry Parland. Som Søren Schou påpe- het och kollektivt hänsynstagande bildar en viktig kat förbinder den danska (men det gäller också del av ”der modernen, demokratischen und huma- den svenska) litteraturen i denna fas djungel med nistischen Kultur” (59). Møller Kristensen skri- storstad, och som Strauss skriver: ”Ob konservativ ver också tidigt en bok om jazzen, Hvad jazz er oder progressiv, die Literaten folgen dem Leitmo- (938), präglad av samma hållning. Jazzen är alltså dell des Vitalismus, wenn sie zum Jazz Stellung inte del av modernismens avantgarde, utan en ”de- nehmen.” (9) Här råder alltså vad som måste för- mokratisk tendens”. Strauss vill se den danska kul- stås som ett diskursivt tvång: jazzen är inskriven i turadikalismens förhållande till jazzen som ”einen en särskild semantik, och vad författarna kan göra Beitrag zu einer emanizipatorisch funktionalisier- är att värdera jazzen i enlighet med de språkliga ten Jazzkultur, die als solche aber nicht in Schwe- formler inom vilka jazzen kunde formuleras. Det den aufgegriffen wurde.” (244) Det är nog en rik- är nog länge bara hos Henry Parland man möter tig bedömning. Vad man också kan ana av Strauss en mer uttalad vilja att se jazzen som en konstart analys är hur jazzen, för såväl freudianska extati- i egen rätt, och därmed en ansats att gå utanför ker som Lundkvist, och tempererade radikaler som de diskursiva villkor innanför vilka jazzen annars Møller Kristensen, är kopplad till personlighets- måste benämnas. I norsk litteratur, med dess oin- ideal, till en önskan om att stilisera individen. tresse för modernism, finns enligt Strauss egent- Den tredje fas som Strauss vill urskilja sträcker ligen ingen initialfas: där råder hembygdsdikt- sig från 950 och fram till nuet: ”die Ästimations- ning, inte jazzdans. phase”. Jazzen har inte längre samma laddning Jazzen blir, med undantag för Norge, ett mode som modern symbol, den är ingen stridsfråga och i den skandinaviska litteraturen. Okänd, ett rykte kan inte längre hyllas eller hånas med samma fre- snarare än ett faktum, utan egen expertis och utan nesi: den är nu bliven en konstart bland andra. egna konsekreringsinstanser, blir jazzen tillgäng- Men när jazzen förlorar sin ställning som den lig för appropriering: ”Als Modeobjekt ist dem kroppsliga urprunglighetens och utlevelsens me- Jazz die Asemantik sogar notwendige Vorausset- dium kan den samtidigt bidra till en litteratur av zung.” (3) Särskilt slående är då också hur jaz- en annan klass än trettiotalets. Inte minst i norsk zen ständigt under initialfasen kopplas samman litteratur blir jazzen nu viktig: Jan Erik Vold skri- inte bara med primitivism och sexualitet – Strauss ver inte bara viktig dikt, han framträder också talar om Lundkvists vitalism som ”pueril-mecha- som Jazz & Poetry-performer. nistischer Voraussagbarkeit” (27) – utan också I sina analyser av initial- och etableringsfaserna med vansinne. firar Strauss ofta triumfer med fint koncentrerade Den andra fasen är ”die Etablierungsphase”, textanalyser. Jag vill särskilt framhålla hans analy- 930–950. Norge är fortfarande tyst, den fin- ser av några av de i kanon kanske tyngst vägande landssvenska litteraturen tystnar på området jazz. författarskapen: Johannes V. Jensen, Pär Lager- Men i svensk och dansk litteratur är frågan om kvist och Eyvind Johnson. Jensens beskrivning jazzen mer komplex. Pär Lagerkvists Bödeln (933) 906 av negern som ”begåvad apa” var ingen ung- ger en ur jazzhistorisk synvinkel ytterst förvir- domssynd, han förblir bunden till ”rassistischen rad bild av hur jazzen både samverkar med och Topoi” också i sina resebrev 939, Fra fristaterna. utnyttjas av nazismen. Artur Lundkvist kröner Men då utspelar sig den litterära rasismen paral- och avslutar sitt jazzintresse med essän ”Hot-jazz” lellt med ”dem völkermordenden Rassismus in (935), skriven tillsammans med Gunnar Eriks- Deutschland”. Eyvind Johnson ville nog gärna son. Det är, som Strauss noga visar, en proble- betrakta vissa skrivningar i Stad i ljus (928) som matisk text, mer kunskapsrik än någon tidigare ungdomssynder: 422 · Övriga recensioner

Jazzen är ingen uppfinning, intet träget arbete av något register, vilket onödigt inskränker dess an- fina sinnen eller skarpa hjärnor, nej, den är helt vändbarhet. enkelt raka motsatsen: den är en okontrollerad Ett mer djupliggande problem ryms i Strauss nyck, som fötts i en vildes själ. Den är en aus- val av analysingång. Hans semiotiska ansats är tralneger, som tappat balansvätskorna i djunglen, värd respekt, den är produktiv i textläsningarna. men en australneger som dock mottagits av den vita rasen, icke som den vilde han är, nej, som en Men den ropar också efter att kompletteras med företeelse, man gott kan släppa in i de tilltäppta en bredare kulturhistorisk analys. Jazzen, skriver lägenheterna och som mitt i kulturen får en att Strauss, blev ”ein Opfer dieses Primitivismus in glömma hur tråkigt kultiverad man egentligen är. der europäischen Moderne.” (44) Just här ligger (cit. eft. Strauss, 226) naturligtvis kärnan i diskussionen om ”jazzdis- kursen”. Strauss kan visa på hur semantiseringen Själv råkade jag av en slump läsa Stad i ljus strax av jazzen präglas av primitivism och exotism. Men innan jag läste Strauss, och förvånades då över den analysen stannar gärna där, han utvecklar inte exotism och rasism jag skymtade i romanen. Men tillräckligt produktiva begrepp om exotism el- som Strauss redovisar var ändå detta textställe, ler om det Moderna. Inte heller kommenterar och flera andra, av Johnson strukna ur nyutgå- Strauss egentligen att jazzdikten är en extremt van 950 av romanen: de är baksidan av huma- manlig, könspolitisk litteratur. Hade han gjort nismen och demokratin, det vi inte vill veta om det hade han förmodligen också observerat en i vårt samhälle. Som Strauss visar beskriver John- sammanhanget viktig text som Karin Boyes ro- son konsekvent jazzen som ”antikonstnärlig” (för man Astarte (93). Frågan är ju vilka berättelser Johnson var den exempelvis en ”sutenör” eller en som jazzen användes till att distribuera. Nu är vi ”kopplerska”) och han konstruerar, i en kulturpes- dock i den lyckliga situationen att Johan Fornäs simistisk diskurs, en bild av jazzen som ett ”eth- publicerat sin studie Moderna människor. Folk- nischer Angriff auf die abendländische Bildung” hemmet och jazzen (2004), där jazzdiskursen ges (228). Rasism handlar här om kulturkamp: hjäl- en betydligt bredare bestämning och en rikare ten i Stad i ljus visslar hellre Wagner när han vand- infattning. Fornäs har en helt annan inriktning rar genom Paris. på jazzens samhälleliga betydelse, han sysslar lika Strauss analyser av de två första fasernas litte- gärna med filmer eller schlagertexter som med raturer är ofta rika, noggranna och mycket tänk- litteratur. Det är Fornäs som uppmärksammar värda – även om han ibland blir motsägelsefull, hur Boyes roman när det gäller jazzen kan läsas som i sin enligt min mening problematiska äre- som en pastisch på Artur Lundkvists jazzdikter. räddning av Artur Lundkvists tidiga poesi vilken Och i stället för Strauss kronologiska indelning följs av en obönhörligt kritisk analys av samme av jazzen utifrån dess etablering i Skandinavien, författares något senare skrivna jazztexter. Men vill Fornäs mycket framgångsrikt se jazzdiskur- mest problematisk är Strauss analys av den senare sen utifrån mer kvalitativa kriterier som demoni- litteraturen. Hans presentation av svensk jazz ef- sering, omvändning och hybridisering. ter 950 är, också med hänsyn till att den är yt- De två böckerna motsäger inte, utan berikar terst kortfattad, otillfredställande genom att han varandra. Frithjof Strauss bok har sin styrka kan- underskattar den moderna, ”fria” jazzens bety- ske inte så mycket i svaren den ger, som i frå- delse. Och det ger konsekvenser för hans under- gorna den ställer och tvingar sin läsare att ställa. sökning också av litteraturen, särskilt som han re- Tillsammans ger de en komplex bild av hur jaz- ser anspråk på om inte uttömmande fullständig- zen, som Strauss sammanfattande skriver, fung- het så ”absolute Repräsentativitet”. Hans avslu- erar som ett kodord när man vill positionera sig tande ”kataloger” och förteckningar har inte den gentemot ”dem jeweiligen nationalen Kultures- absoluta kvaliteten: vart tog exempelvis Lars No- tablishment und innerhalb des damit zusammen- réns Stupor. Nobody knows you when you’re down hängenden literarischen Feldes.” (545) Därför är and out (968), med dess återkommande apostro- dessa studier av stort intresse inte bara för den till feringar av en av nittonhundratalets största konst- synes så insnöade jazzlyssnaren. närer alla kategorier, John Coltrane, vägen? Ute- Ulf Olsson lämnanden av denna typ sänker tyvärr förtroen- det för Strauss bild av den sena litteraturen. Det är också beklagligt att Soundsinn inte innehåller