AKTUELLT OCH HISTORISKT MEDDELANDEN FRÅN MILITA.RHISTORISKA AVDELNINGEN VID KUNGL MILIT1\RHOGSKOLAN 1974 rNNEHAL-L Forord.. 3 GORAN HENRI KSSON: Den tyska marinens operativa planläggning mot USA före första världskriget . 5 AR VID CR ON E NBER G: Kretsen kring Ny Militär Tidskrift. En studie i militär opinionsbildning 1927-1929 . 63 INGEMAR FAGRING: Sexdagarskriget 1967. Orsaker och optnton. En forsknings- och debattöversikt . 149 Utgiven med stöd av Delegationen för militärhistorisk forskning Redigerad av BERT I L ST JER N FEL T och KL AU S -R I C HAR D BO HM E Kristianstads Länstryckeri AB, Kristianstad 1974 FÖRORD Med denna drgdng - den 21 :a inleder militärhistoriska avdel- ningen ett tredje decennium av Aktuellt och Historiskt. lnnehdllet domineras av en studie över den militära reaktion pd 1925 års försvarsbeslut, som utgick från kretsen kring Helge ]ung och N')' Militär Tidskrift. De båda övriga uppsatserna har utländska per­ spektiv. Den ena marint fr/in sekelskiftets Tyskland och USA. Den andra inriktad på det aktuella konfliktområdet i Mellanöstern. Den tyska marinen genomförde före första världskriget en mycket detaljerad planläggning för ett krig mot USA. Efter ingående studier i den tyska marinens arkiv redovisar fil lie Göran Henriksson de olika faserna i denna planläggning. Han hävdar mot tidigare forsk­ ning, att den tyska planläggningen mdste anses vara motiverad av tidens realiteter och framhåller att den ocks& motsvarades av den amerikanska statsledningens f arh&gor för just sddana aktioner som tyskarna planerade. Kretsen kring Helge ]ung och N')' Militär Tidskrift har tillskrivits ett alldeles särskilt inflytande på den svenska försvarspolitiken under mellankrigsperioden. Överstelöjtnant Arvid Cronenberg klar­ lägger i sin uppsats kretsens tillkomst, sammansättning, karaktär, arbetsformer samt ide-och handlingsprogram åren 1927-1929, då dess ställning enligt författarens mening grundlades. Framställningen är avsedd att ingå såsom den första i en serie uppsatser belysande vissa huvudlinjer i svensk lantförsvarspolitik åren 1927-1936. Fil kand Ingemar Fagring har undersökt en del av den rikt före­ kommande litteraturen om sexdagarskriget 1967. Huvudfrågan har därvid varit att få fram den krigsutlösande orsaken ur de händelser som inträffade i maj månad, sett ur israelisk synpunkt. - I ett andra avsnitt diskuteras mot bakgrunden av några opinionsforskares verk möjligheten att bedriva opinionsforskning rörande detta lerig. Stockholm i februari 1974 BERTIL STJERNFELT DEN TYSKA MARINENS OPERATIVA PLANLÄGG­ NING MOT USA FÖRE FÖRSTA VÄRLDSKRIGET Av GORAN HENRIKSSON 1 FORSKNINGSLKGET År 1901 kom det i Berlin ut en bok med titeln "Operationen iiber See".1 Den var skriven av en ung kavalleriofficer, Oberleutnant Franz von Edelsheim, som för tillfället var kommenderad till generalstaben. Boken väckte stor ovilja på ansvarigt politiskt och militärt håll, inte minst hos generalstabschefen, Alfred von Schlief­ fen. Detta är inte svårt att förstå. I sin skrift försökte Edelsheim visa, att den tyska krigsmakten var i stånd att landsätta en arm� i England, ja, t.o.m. i USA, och att detta kunde få avgörande be­ tydelse i ett framtida krig. Sådana skriverier kunde självfallet väcka ont blod i berörda stater, allrahelst som de emanerade från en offi­ cer, som yrkesmässigt sysslade med militär planering.2 Generalstabschefens reaktion blir ännu mera begriplig mot bak­ grund av vad vi nu vet om den militära planeringen i Tyskland kring sekelskiftet. Då Edelsheims bok dök upp på bokhandels­ diskarna, hade Schlieffen - på marinens initiativ - redan varit med om att göra upp en invasionsplan mot England,3 och en mot­ svarande planering mot USA pågick fortfarande. Det var med andra ord ett mycket känsligt gebit, som Edelsheim givit sig in på. Den förste historiker som kunde lämna uppgifter om den tyska marinens planering mot USA, var Alfred Vagts, som på 1930-talet fann vissa kvarlevor därav i Politisches Archiv des Auswärtigen Amts.4 Sedan det tyska marinarkivet - numera i Bundesarchiv­ Militärarchiv, Freiburg im Breisgau - efter andra världskriget öppnats för forskning, har ytterligare fakta kommit i dagen. Walther Hubatsch har skrivit några rader om saken,5 John A. S. Grenville och George Berkeley Young någon sida. Det står nu klart, att marinen, assisterad av generalstaben, under minst fem år (1899- 1903) ägnade sig åt dylik verksamhet. Man övervägde bl.a. möjlig­ heten av att föra större delen av den tyska flottan över Atlanten, 5 att ockupera Cuba, att bombardera amerikanska kuststäder och att landsätta försvarliga truppstyrkor på det nordamerikanska fast­ landet.6 Fortfarande återstår dock mycket att reda ut. Vagts' och Hu­ batschs framställningar bygger endast på något enstaka dokument, och även om Grenville och Young trängt något djupare, har också de bara utnyttjat en liten del av det befintliga källmaterialet.7 I marinarkivet finns det fem hela volymer, som härrör från USA­ planeringen, och därutöver ett antal spridda dokument.8 Redan dessa omständigheter motiverar en förnyad och mera noggrann undersökning av USA-planeringens yttre förlopp, lik­ som av dess bakgrund. Varför ägnade den tyska marinen uppmärk­ samhet åt detta krigsfall? Kan dithörande planer sättas in i något konkret utrikespolitiskt och militärt sammanhang? Har de med andra ord tillkommit för att fylla ett behov, som framkallats av reella risksituationer? Eller är de snarare att betrakta som "akade­ miska" alster, tillkomna exempelvis i övningssyfte? Vagts vet inte, vad han skall tro, och uttrycker sig försiktigt: "It cannot be known how much [the] discussions [of German naval o.fficers and their directors] were merely a part of the usual German plan­ making for all possibilities of war ... except the one that was eventually to come about - an American landing in Europe."9 Hubatsch har emellertid en bestämd uppfattning. Enligt honom bar marinens planläggning mot USA en övervägande akademisk prägel. Som belägg härför omtalar han en Denkschrift från mars 1899, som utarbetats inom Oberkommando der Marine, och som behandlar ifrågavarande krigsfall.10 Denna vittnar uteslutande om en sak, menar Hubatsch, nämligen om den produktivitet som enligt Hubatsch brukar utmärka marina staber inte bara i Tysk- land utan även i andra länder: "Es lediglich den Umfang der in allen A<lmiralstäben iiblichen rou- tinemässigen Uberlegungen an, dass selbst Hir den Fall eines kriegerischen Konfliktes zwischen dem Deutsehen Reich und den Vereinigten Staaten von Nordamerika eine Studie existierte."11 Han tycks alltså anse, att marinen inte bara planerade i alla möj­ liga riktningar utan även i omöjliga, och att dess planer därför inte alltid kan antas ha haft täckning i form av verkliga åsikter och avsikter inom rikets utrikespolitiska och militära ledning.12 6 Utan särskild hänsyftning på USA-planeringen ger Friedrich­ Christian Stahl uttryck för liknande tankegångar. Vid en jämförelse mellan armens och marinens planläggning finner han en viss skillnad: "Während der Generalstab in erster Linie die jeweilige politische Lage zur Grundlage seiner Uberlegungen machte, war das Oberkommando der Marine und später der Admiralstab der Marine geneigt, tiber diese sich an­ bietenden Fälle noch weitere Fälle zu bearbeiten."13 Enligt Stahl fanns det således "onödiga" planer, planer som inte hade någon närmare anknytning till det för tillfället rådande utrikespolitiska läget. Hör USA-planerna hemma inom en dylik kategori? 2 TIDIG PLANLKGGNING. SAMOAKONFLIKTEN 1887-89 Innan vi går vidare i vår framställning, är en viss orientering om den tyska marinens ledningsorganisation nödvändig. Under åren 1853-89 var de olika marina topporganen förenade till ett Admiralität med en Chef der Admiralität i spetsen. Opera­ tionsplaner utarbetades inom amiralitetets Kommandoabteilung, som stod under ledning av en Chef des Stabes. År 1889 upplöstes amiralitetet. I stället inrättades ett Oberkom­ mando der Marine med uppgift att leda sjöstridskrafterna, ett Reichsmarineamt, som ansvarade för marinens materielfrågor, samt ett Marinekabinett, som bl.a. fungerade som kejsarens personliga kansli för marinärenden. Cheferna för dessa tre organ hade "Imme­ diatstellung", dvs. rätt att vid s.k. Immediatvorträge direkt kom­ municera med kejsaren, som var överbefälhavare. Operationsplaner uppgjordes inom överkommandots Admiralstabsabteilung, vars före­ ståndare bar titeln Chef des Stabes. År 1899 upplöstes även Oberkommando der Marine. Dess amiral­ stabsavdelning fick nu en självständig Immediatstellung under namn av Admiralstab der Marine. Amiralstaben hade i och med detta for­ mellt fått samma position som generalstaben. Året innan hade den stora tyska flottupprustningen inletts, och den nya organisations­ förändringen kan ses som ett uttryck för marinens tilltagande be­ tydelse inom krigsmakten. Denna markerades ytterligare därigenom, att kejsaren själv övertog befälet över marinen. 7 Amiralstaben bestod av en europeisk (A) och en utomeuropeisk (B) avdelning samt en centralavdelning (C), bl.a. innehållande en Nachrichtenbiiro (N). Här intresserar främst B-avdelningen. Av dess underavdelningar (Dezernate) var det B V, som bearbetade frågor rörande Nord- och Mellanamerika samt Västindien.14 Det äldsta bevarade dokumentet av betydelse i det här aktuella sammanhanget härstammar från amiralitetets tid. Det är ett för­ slag till hur det tyska underrättelseväsendet borde organiseras i händelse av ett krig med USA. Det anges vara utarbetat till "[ eine] fingirte Mobilmachung" 1887 och godkändes av den dåvarande amiralitetschefen,