ÖB Som Högste Lobbyist
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT ÖB som högste lobbyist av redaktör Olof Santesson Magnus Hjort: ”Nationens livsfråga” – Propaganda och upplysning i försvarets tjänst 1944-1963, Santérus förlag, Tallinn 2004. akkunskapen fanns hos militären, lationerna mellan de politiska organen och och den måste absolut nå ut till all- förvaltningen, d v s den civila kontrollen Smänheten. Nej, i Grå huset intrige- över försvaret. Avhandlingen konstrueras rade man mot regeringen. Det är två synsätt utifrån vad Hjort kallar kontroll-autono- hämtade från det kalla krigets första tid, miproblemet, i sin renodlade form således när kampen ännu stod kring en substan- två idealtyper. tiell svensk krigsmakt på beredskapens Författaren tar avstamp i 1944-1945 års grund. upplysningsutredning, i vilken utredarna Över en av stridbara herrar präglad försökte få ett fast grepp om privata orga- period, som i våra dagars krympta militär- nisationer, samtidigt som dåvarande över- tillvaro ter sig besynnerligt avlägsen, har befälhavaren Helge Jung försökte, men Magnus Hjort med Nationens livsfråga misslyckades, att centralisera all infor- spritt delvis nytt ljus. Sin avhandling i mationsverksamhet inom försvaret. Men ämnet historia försvarade han vid en det var heller inte tal om att statsmakterna disputation hösten 2004 med akademile- borde kontrollera eller styra den militära damoten, professor Kent Zetterberg vid förvaltningens utåtriktade verksamhet. Försvarshögskolan, som opponent. Det vetenskapliga angreppssättet i Författaren utgår från ett antal frågor, avhandlingen kommer fram i ett antal av vilka de viktigaste gäller sådant som fallstudier, gällande bl a femtiotalets kamp hur en opinion väcks och formuleras. mot spioneri, sabotage och ”femte kolon- Vem styr den försvarspolitiska agendan? I nen”, i vilken Centralkommittén Folk och vilken mån utövar regeringen kontroll och Försvar hade en aktiv roll; debatten kring inflytande? Över vilka metoder förfogar en svensk atombomb; och litet vid sidan militärledningen? militärmyndigheternas strävan att bli kvitt Det gällde efter krigsslutet att staka ut re- Försvarsfrämjandet med dess naziststäm- 2-2005 87 KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT TIDSKRIFT Litteratur pel. Utifrån recensentens egocentriska tvinga Rosenblad i disponibilitet. I fallet intressesfär diskuteras dock här endast Kellgren anser sig Hjort kunna sprida nytt bokens avgjort tyngsta studie med rubriken ljus över en famös artikel i den brittiska ”ÖB Jung, försvarsstaben och försvarspro- tidskriften Reynolds News med avslöjade pagandan 1944-1951”. hemliga underrättelseuppgifter som gjorde De grundläggande frågeställningarna gällande att Kellgren hade gått tyskarnas känns igen även i vår blekare tid. I en ärenden. viljornas kraftmätning rör det sig på den Militärledningen hade inget direkt med ena sidan om militära anspråk på att bäst saken att göra, den som läckt tycks ha hantera Sveriges militära säkerhet, in- varit en överste i reserven som hyste agg klusive redan tidigt yrkanden på en klar, till Kellgren. Regeringen uppfattade att öppen och förberedd anknytning till väst, trycket mot Kellgren också riktades mot detta som en nationell överlevandefråga. det egna fögderiet under krigsåren. Med På den andra står en regering som slår vakt en vitbok slog man vakt om Kellgrens om alliansfriheten och neutralitetspolitiken rykte, och ganska snart upphörde slutli- och ser försvaret som en budgetpost bland gen försöken att mota bort Thörnell. Det andra. Och Jungs tid som ÖB framstår var ingen särskilt lyckad början för Jung/ enligt författaren som ”den militära pro- Ehrensvärd. pagandans glansdagar”. Som en mer central uppgift såg Jung Låt oss som en början ta avsikten våren att hindra nedskärningar i försvaret efter 1946 hos Jung och en annan stark man, krigsårens upprustning. Medlet blev fram- Carl August Ehrensvärd, först försvars- för allt förstärkning av försvarsstabens stabschef och senare arméchef, att komma upplysnings- och propagandaverksamhet. åt vad de såg som beredskapsårens alltför Nyttiga verktyg var Olof Sundell, som tyskvänliga högre officerare. Två aktiva 1947 blev direktör för TT, och andra högre officerare ville man avskeda. Den ene var officerare med befattningar i organisatio- militärbefälhavaren i Boden, generalma- ner som Riksförbundet för Sveriges försvar jor Nils Rosenblad, som hade avslöjats och Centralkommittén Folk och Försvar. inneha aktier i den pronazistiska tidningen En nyckelman i formuleringen av budskap Dagsposten. Den andre var chefen för var stabsredaktören Ejnar Fors Bergström, lantförsvarets kommandoexpedition, städse kallad med det lätt egendomliga generalmajor Henry Kellgren. Dessutom namnet ”Hosiannah”. önskade man förhindra att den tidigare I fråga om ÖB:s eget försvarsförslag, ÖB överbefälhavaren, general Olof Thörnell, 47, har tidigare forskning uppehållit sig skulle leda den sammanställning över be- vid doktrininnehållet; Hjort ser det kanske redskapen som kallas Beredskapsverket. framför allt som ett exempel på opinions- Det lyckades Jung/Ehrensvärd att genom bildning. Stark försenad utkom så 1949 bl a lobbyverksamhet hos kung Gustaf V, som en fritt skriven uppföljare boken För 2-2005 88 KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT Nordens frihet. Vad som i praktiken var tidigare hade framträtt i samma forum. ett led i en informell försvarspropaganda Vem denne var avslöjas i Hjorts avhand- hade skrivits av överstelöjtnant Malcolm ling av dåvarande Tiden-redaktören Kaj Murray och kapten Stig Löfgren, båda Björk. Signaturen var Rosenblad, som på tillhörande den grupp inom försvarsstaben detta sätt kunde ge igen för Jungs kampanj som av en kollega döptes till ”välfärdsut- mot honom. Han uppges nu ha introdu- skottet”. cerats i tidskriften av en av recensentens Själv framträdde Jung med ett på sin tid föregångare, Dagens Nyheters dåvarande ryktbart tal i Lund i november 1949, som utrikesredaktör Johannes Wickman, som tycktes ställa kontroll-autonomiproblemet i sin tur ville avreagera sig mot chefre- på sin spets. Anförandet, ”Frihetens värde daktören Herbert Tingstens NATO-linje. och frihetens pris”, var inget den militära Den liberale Wickman som Rosenblads sakkunskapens frontalangrepp mot reger- beskyddare – det tar emot. Men så kunde ingen. Men det bröt mot dennas optimis- det gå till! tiska omvärldstolkning med en mörk bild Flera av regeringens ministrar tyckte att av Sveriges möjligheter att ensamt försvara Strategos artikel ”inte kunde skada”: ÖB sig mot ett sovjetiskt angrepp; det enda hade gått för långt. Intressant i avhand- som kunde hota landet. lingsperspektivet är ändå hur Erlander Regeringen, som samma dag hade för- undvek att föra upp kontrollfrågan till en längt Jungs ÖB-förordnande med ett år, var politiskt känslig nivå. I riksdagen gled han besvärad. Statsminister Tage Erlander såg undan med att det inte fanns några sakliga Lundatalet som ett intrång på politikens motsättningar mellan regeringen och ÖB område, han oroade sig främst inrikes- och tonade ned sin kritik till att ÖB hade politiskt för försvarsnegativa effekter på varit ”otydlig”. Att notera är att Ehrensvärd socialdemokratin. Allan Vougt, försvars- intog distans till Lundatalet, och försvars- ministern, visste inte först hur han skulle stabschefen Nils Swedlund tyckte att det ställa sig men ilsknade snart till och talade borde ha ”omarbetats eller ej hållits”. om militärens ”föråldrade bilder av tredje För Jung var det en pressande tid. Reger- världskriget”. Som utrikesminister tog ingen ville att han skulle kritiseras, och av Östen Undén fasta på eventuella utrikes- Erlanders dagbok – denna nya superkälla politiska effekter och gick, sin vana trogen, – framgår att man hade kontakter med till motangrepp med en ledare (anonym socialdemokratiska chefredaktörer inför som brukligt) i den socialdemokratiska deras skriverier i ärendet. Och Undén hade idétidskriften Tiden. som vanligt pennan i sin hand, behövdes Inom regeringen fick man också under- det skrev han ledarstick i regeringsorganet handsbesked om en annan artikel i tid- Morgontidningen, ofta med beröm av sin skriften, med utfall mot Jung och skriven egen politik; här gick det snabbare än i av signaturen ”Strategos” som en gång Tiden. Det hedrar knappast Erlander att han 2-2005 89 KUNGL KRIGSVETENSKAPSAKADEMIENS HANDLINGAR OCH TIDSKRIFT kallar Undéns ledarkommentarer för ”små Ehrensvärd. Skoglund berättar själv att han konstverk”, närmast ”inom nöjesdetaljen”. inte fann vare sig anledning eller möjlig- Seriös är iakttagelsen i varje fall inte. het att protestera. (En så skrivglad officer Att det var Undén själv som ofta skrev måste ju ha funnit uppgiften spännande.) stod inte klart förrän långt senare. Men Skoglund började litet försiktigt som massmedierna utnyttjades inte bara av po- medhjälpare till Otto Järte men kom så litiker och deras meningsfränder utan även småningom att skriva egna ledare. Han av bemyndigade officerare, som militära fullföljde Löfgrens kurs, dock inte vad medarbetare/ledarskribenter. det gäller dennes plädering för en i fred Av Hjorts forskning framgår således att förberedd samverkan med västmakterna. Stig Löfgren under arton månader skrev Angreppen mot Vougt mildrades något ett sextiotal ledare i Svenska Dagbladet. – tydligen på Järtes uppmaning. Det gör bortåt ett inslag per arbetsvecka; En borgerlig trepartimotion i januari man undrar hur han hann med vid sidan av 1951 beskrevs som ”glädjande”. Statsmi- tjänsten. De första ledarna hyllade ÖB 47, nistern uppmanades att tillmötesgå motio- d v s