Aktuellt Och Historiskt
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
AKTUELLT OCH HISTORISKT MEDDELANDEN FRÅN MILITÄRHISTORISKA AVDELNINGEN VID KUNGL. MILITÄRHÖGSKOLAN 1965 INNEHALL Förord . 3 STIG H:SON-ERICSON Kompassen rtmt . S STEN LJUNGQVIST Sveriges militära FN-insatser . 57 HERMAN Mtl'LLERN Koloniförband i stormaktstidens svenska krigs- 1nakt . 95 BERTIL MALMPORT Nytt lj11s över Frankrikes fall 1940? 157 SVEN FRITZ Sverige och det andra världskriget . 171 Redigerad av BÖRJE FURTENBACH och SVEN FRITZ Kristianstads Länslryckeri, Kristianstad 1965 FÖRORD Den här framlagda tolfte årgången av n Aktt1ellt och Historiskt" in nehåller liksom sina föregångare ett antal nppsatser från olika militär historiska ämnesområden, Den första artikeln rör sig såltmda inom ramen för den svenska be redskctpen åren 1939-1945 och behandlar främst den marina sektorn. Genom författarens1 dåvarande kommendörkaptenen Stig H: son-Eric .rons, placering i försvarsstaben 11nder de händelserika åren 1939- 1941 är det dock många för hela försvaret centrala problem som här erhåller ny belysning. Den andra nppsatsen tttgör första ledet i en planlagd serie dylika avsedda att belysa olika avsnitt av Sveriges militära FN-insatser. Det har därför synts lämpligt att ge denna artikel formen av en översiktlig ffamställning över allt som hänt på detta område för att senare åter komma med specialtmdersökningar. I den tredje 11ppsatsen lämnas en orientering om ett i vår militära historia hittills i det närmaste okänt förband det s.k. Koloniregementet, som 1mder stormaktstiden tjänstgjorde som garnison i de baltiska fäst ningarna. I den fjärde ttppsatsen avspeglas ett av den militärhistoriska avdel ningens nya verksamhetsområden1 nämligen deltagandet i 1mdervis ningen vid Kt1ngl. Militärhögskolan. Den p11blicerade artikeln bygger på en elevs seminariettppsats i militärhistoria vilken ytterligare över arbetctts av författaren. Som ett led i avdelningens strävan att framlägga militärhistoriska bibliografer är sl11tligen intagen en redogörelse för svenska p11blikatio ner om Sverige och det andra väddskriget. Elmm det sagts i förordet till varje tidigare årgång torde det för tjäna att här 11pprepas, a/Jt författarna ensamma äi' ansvariga för i re spektive 11.ppsatser framförda åsikter m.m. Stockholm i mars 1965. BÖRJE FURTENBACH KOMPASSEN RUN'T Dagboksblad från beredskapen 1g39-1945 Av STIG H:SON-ERICSON Efterföljande anteckningar utgör några personliga intryck och reak tioner från tjänstgöring i tre olika marina befattningar under bered skapstiden 1939-1945. Tyngdpunkten har lagts på befattningen som avdelningschef i försvarsstaben, under det att tiden som chef på pansar skeppet Drottning Victoria och i slutfasen för den nytillkomna vapen avdelningen i marinförvaltningen här berörs summariskt. Det må framhållas att inget avsnitt återspeglar en komplett bild av ifråga varande händelseförlopp. Endast den för de personliga upplevelserna erforderliga ramen har infogats i sammanhanget. * Från ett årslångt befäl över jagaren Stockhotm förflyttades jag hös ten 1938 till den tämligen nybildade försvarsstaben för att den 1 april 1939 överta chefskapet för stabens marinoperationsavdelning. Det sista utlandsbesöket med jagaren hade gällt Helsingfors (sommaren 1938). Statsminister Cajander tog emot på Bjälbo, där den ryske guvernören en gång i tiden bott. "Vi får inte låta oss invaggas i föreställningen", sa Cajander, "att detta lyckliga sakläge (fred och sämja i Norden) kommer att fortbestå av sig självt. I ett ögonblick, då man kanske minst anar det, kan blixten slå ned i det fridfullaste tjäll. Det gäller för oss envar att skydda vår boning, så att elden ej kan ödelägga den. Vi måste vårda oss om vårt försvar. Vårt försvarsväsen hotar ingen, som ej stör vår fred. Det riktar sig endast mot den, som objuden vill våld gästa våra fäders land." Hufvudstadsbladet såg "uti måttet på den styr ka, med vilken Sveriges flotta nu gästar våra vatten" det samförstånd som skulle "timra ostörd fred åt Nordens andligt befryndade folk". Jag skulle snart få vara med på den via dolorosa, som ledde till Fin lands ensamma kamp mot den ry&ka övermakten. Huvudparten av det nya arbetet fram till den 1 april 1939 blev nämligen det militära fullföljandet av den s.k. Stockholmsplanen, de 5 gemensamma finsk-svenska förberedelserna för försvaret av den neu traliserade Alandsarkipelagen. l Arbetet hade varit igång sedan mer än ett år tillbaka. Det ledde så småningom till en rekognosering på ort och ställe under sommaren 1938. Sammanhållande militär kraft på svensk sida var dåvarande överstelöjtnanten C. A. Ehrensvärd, som även efter avgången från försvarsstaben utövade stort inflytande på skeendet. I januari 1939 stod det emellertid klart att fortsatta militära överläggningar i detaljfrågor måste äga rum i Helsingfors. I slutet av februari reste en expertgrupp över, sammansatt av den nytillträdde chefen för armeoperationsavdelningen, major N. Björk, kapten G. Hård vid flygvapnet, generalstabskaptenen N. Bouveng och jag själv. Vår uppgift var således att tillrättalägga detaljerna i den militära de len av överenskommelsen, den s.k. koordinationsplanen. Förhandling arna, som huvudsakligen bedrevs försvarsgrensvis, ledde efter fyra dar till preliminära överenskommelser. Våra finska motsvarigheter var överste A. F. Airo, den drivande kraften på blåvita sidan, och kust artilleriöversten Saario med kaptenlöjtnant Lennes vid flottan som bi träde. Kontakterna i övrigt inskränkte sig till generalstabschefen K. L Oesch, general L. Grandell samt några herrar från finska utrikes departementet. Stämningen var god, underhållningen på kvällarna finskt grundlig, rustik och uthållig. Vi var nöjda med de uppnådda resultaten. De svenska detaljförsla gen hade inte mött något nämnvärt motstånd. Men utvecklingen skulle visa att överenskommelsen inte var stort mer värd än pappers vikten, när frågan om dess tillämpning blev aktuell. Redan innan vi gav oss iväg från Stockholm, närmare bestämt i början av februari, hade finnarna hört sig för om möjligheterna att få ''låna" kanoner, därest ett upphävande av Alandsservitutet skulle bli aktuellt. Den 14 februari skrev jag i min dagbok2: "Tillsammans med general Thörnell, öl Ehrensvärd och m Björk på beredning i Alands• frågan med stats- och utrikesministrarna, försvarsministern och uni versitetskansler Unden samt herrar Boheman, Beck-Friis och Söder blom från UD. Allmän redogörelse för den militära koordinationspla ntn och särskilt för instruktionerna. Utrikesministern försvarade, Un den förklarade od1 Sköld opponerade. P. A. såg sömnig ut." I Östersjöområdet skärptes läget alltmer under våren 1939. De tysk polska friktionerna utlöste en livlig diplomatisk verksamhet kring kor- 6 ridorfrågan och Danzigs ställning. Memel införlivades med det tyska riket. Hitler befann sig ombord på den tyska flottan, när den besökte det nyförvärvade området. I slutet av mars kom våra finska under lundlare till Stockholm för en slutlig justering av koordinationsplanen, ledda av Airo och Saario. Samförståndet var ogrumlat, bortsett från en irriterande artikel i en av Stockholms ledande tidningar, där det in sinuerats att de svensktalande officerarna i Finland hade det sämre ställt i befordringshänseende än övriga. Överstelöjtnant Saario samman fördes med chefen för marinstabens operationsavdelning för vidare bearbetning av detaljerna i de gemensamma planerna. Allt detta hade skett dagarna före mitt övertagande av chefskapet över marinopera tionsavdelningen. Den 1 april höll Hitler ett av sina massmötestal i Wilhelmshaven och demonstrerade sin tro på freden genom att döpa dagen till "fredens partidag"! Redan en vecka senare utlöste den italienska långfredagsoperationen mot Albanien beredskapsåtgärder i försvarsstaben. Reaktionen mot försvarsministerns "utläggning" om vårt "goda läge" och den "mini mala" risken för ett blixtanfall mot oss var besk i försvarsstaben. Jag antecknade: "Det diskuteras, förmodas och frågas. Spänningstillstån det antar en alltmer permanent art. Man blir van vid krigshot. Rap porterna utifrån ganska motsägande. Arbetet är mycket hetsigt. Man har inte många minuter för lugnt övertänkande av situationen. Gene ralen kallar ofta och har själv många uppslag." "Generalen", det var dåvarande generallöjtnanten 0. G. Thörnell, som i sin egenskap av försvarsstabschef - någon öB fanns ännu icke med omutlig hand ledde staben. Det förhållandet att försvarsgrenarnas representanter i staben hade direkt tillträde till "generalen" var av oskattbart värde i tillaavseenden. "Generalens" fasta för att inte säga hårda ledning, ofta envisa oböjlighet, men alltid objektiva och realistiska uppfattning gav arbetet en klar inriktning. Entusiasm som inte bottnade i saklighet var helt bannlyst. Små panikungar, som då och då kunde hoppa upp på något skrivbord i staben, trycktes obönhörligt under bordet. Några dagars lugn före stormen bildade bakgrunden till praktfulla militärskådespel i Berlin vid Hitlers 50-årsdag den 20 april. "Det be hövs så lite. Hela världen är som ett omoget barn! Tårar och leenden iir nära varandra!" Även i fortsättningen kom Alandsfrågan att i hög grad dominera 7 försvarsstabsarbetet. Den 5/6 ägde en föredragning rum i utrikesutskot tet av de båda cheferna för arme- och marinoperationsavdelningarna. Intresset var påfallande, inte minst för de marina aspekterna. Med skärpa framhölls nu liksom vid många senare tillfällen betydelsen av att "utomstående" inte lämnades tillträde till Bottenhavet. Jag lekte utopiskt med tanken att få Bottenhavet förklarat som ett svensk-finskt innanhav. Aland i främmande händer