Nio Texter Om Litteratur Om Texter Nio Wo I Detta Nummer Diskuteras Den Västerbottniska Och Norrländska Litteraturen Utifrån En Rad Spän Nande Infallsvinklar
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
i vasterbotten • Nio texter om litteratur Wo I detta nummer diskuteras den västerbottniska och norrländska litteraturen utifrån en rad spän nande infallsvinklar. N N E H Ä L L Temanumret inleds av författaren och skribenten Gunnar Balgård från Umeå. Han porträtterar Helmer Grundström från Svanabyn i Dorotea som i år skulle fyllt etthundra år. Helmer Grundström från Litteraturdocenten Anders Öhman skriver om hur litteraturhistorieskrivningen Svanabyn 2 förstärkt bilden av Norrland som det okända Andra. GUNNAR BALGÄRD Författaren och litteraturprofessornBirgitta Holm skriver om Sara Lidmans litte Sagofolket och Norrlands- rära debut för drygt femtio år sedan. litteraturen 8 Författaren Lena Kjersén Edman, barnbibliotekskonsulent fd i Västerbotten, bidrar ANDERS ÖHMAN med en artikel om synen på Norrland i ungdomslitteraturen,från Laura Fiting- hoff till Mikael Niemi. Ordbävningen 14 BIRGITTA HOLM Maria Jönsson, som arbetar med en avhandling i litteraturvetenskap och är med- författare till ungdomsböckernaEtt hjärta i jeans och Uppror pågår, bidrar med Språket, spriten, skrämsel en essä om längtan till Norrland i Kerstin Bergströms självbiografiska romaner. ochskrömt 18 Frilansskribenten Tommy Åberg har bott många år i Skellefteå men är numera LENA KJERSÉN EDMAN verksam i Stockholm. I sin artikel presenterar han de samtida Västerbottensför- fattarna Anita Salomonsson, Göran Lundin, Göran Burén och Åke Lundgren. En vithet utan gräns 26 Litteraturvetaren Anders Persson skriver om de västerbottniska lekmanna MARIA JÖNSSON predikanternas inflytande på Torgny Lindgrens författarskap. Fyra berättare från norr 32 Litteraturvetaren Annelie Bränström Öhman diskuterar synen på Norrland av idag TOMMY ÅBERG så som den avspeglas i några aktuella kriminalromaner. KjelTArne Brändström, också han litteraturvetare, diskuterar de olika bilderna av "Jag gör en predikan bortur de norrländska landskapen som framträder i förlaget En bokför allas landskaps- honom" 42 böcker. ANDERS PERSSON BildkonstnärJohanna Larsson, utbildad vid Konsthögskolan i Umeå, bidrar med Norrlands försvunna städer 50 en serie teckningar. Inflätade i artiklarna låter dessa markens växter bilda en ANNELIE BRÄNSTRÖM ÖHMAN berättelse.Teckningarna kommer från en dagbok som hon presenterar närmare på sidan 63. Landskapets röster 58 Västerbottens läns hembygdsförbund vill framföra ett varmt tack till Västerbott KJELL-ARNE BRÄNDSTRÖM ens läns landsting som genom att prenumerera till sina kliniker och mottag ningar ger ett välkommet stöd till tidskriften Västerbotten. C CD *-> X CD 4 —» [O _Q Under sportlovsveckan i början av mars arrangerades Ubmejen Biejvieh/ Samisk vecka för femte året i följd här i Umeå. Såhkie/Umeå sameförening är huvudarrangör och tillsammans bland andra Västerbottens museum och BildMuseet skapas denna alltmer upp märksammade arena för äldre och nutida samisk kultur. Årets tema var Samisk identitet genom media och konst och på programmet stod bland annat seminarier, utställningar, barn verkstad, filmvisningar, öppna arkiv, konserter och debatter. Utomhus på Gammliaområdet huserade Ola Rokkas med sina renar och mängder av barn fick i strålande väder prova på att kasta Syskonen Nils och Britta Skum från Grans sameby arbetar med renskiljning i novem ber 1950. lasso och åka renkälke. Det var en dag med förhinder, delar av hjorden slog sig till ro på en tjärn i närheten av Bjergenas i Ammarnäsfjällen. Ur ett l/K-reportage den 1 december 1950. Foto VK:s legendariske fotograf Harry Lindwall. OLA KELLGREN 1 Helmer Grundström från Svanabyn GUNNAR BALGÅRD Helmer Grundström från Svanabyn Äldre än så är alltså inte litteraturen i vårt län. Själv hänvisade Grundström gärna till att han i Dorotea är den förste författaren av föregåtts med några år av Astrid Väring, de betydenhet från Västerbotten. Norr hade båda debuterat på 1920-talet, och båda lands inland i litteraturen existerade hade besjälats av en önskan av att sätta Väs terbotten på litteraturens karta. I Västerbottens- inte före honom. I år inträffar ett jubi Kuriren hade Grundström skrivit till julen leum kring hans levnad: precis ett 1931: "Men finns det någon nu, som kan kal hundra år har gått sedan hans födelse, las Västerbottens diktare? Nej... jag skulle vilja vara denne diktare.” Han skulle så småningom uppnå den ställ ningen. Det var sedan hans diktsamling Detta är mitt land utkommit 1939, och blivit all mänt hälsad som en förnyelse av poesin i Norrland. Helmer Grundström hade några år innan hamnat i ett tillstånd av inre ensamhet och förlust, av torftighet och längtan ur minnet och återkallat sin barndoms miljöer i lappmar ken och därur format dikter av en ny gleshet och beska. Han hade upplevt ett återvändande till det egna ursprunget. Sådana stämningar hade kommit till honom medan han vandrat nattetid, ensam, i äktenskaplig kris, i en ny byggd norrförort till Stockholm. Man kan säga att denna nya vändning, denna inspiration, satte en gräns för Grundströms 3 första decennium av litterära experiment i ansenlig personlig bildning, grundlagd under många riktningar. Han hade försökt att bli fyra år vid folkhögskolorna i Vindeln och modernist, särskilt med diktsamlingen Dyha Brunnsvik, skulle de undre lagren av en viss vet blommar (1934], men inte lyckats fullt ut folklig grovhet och burdusa tag behålla sitt övertyga sig själv, inte heller den tongivande grepp om hans personlighet. kritiken. Han hade överhuvudtaget försökt Det var inte möjligt för äpplet att falla att bli en ny och modern männniska i klass längre bort från trädet än som skedde. Ur samarbetets Sverige på 1930-talet, och miss grovheten skulle hans diktning få sin egenart. lyckats med det också. Ett enstaka exempel på hans litterära stil är på sin plats, här i form av dikten ”Fattiggrav Undkom aldrig sitt ursprung öl”, ur diktsamlingen I torparskogen (1945]: De gamla märkena i själen av brist och fattig dom, skogsarbete och instängdhet, skulle Hel Atta stycken vid bordet. mer Grundström inte undkomma. Ur denna Ingen sörjde för ordet. sträva källa skulle hans diktning i fortsätt Tuggorna växte; allt var trist. ningen komma att flöda, inte ymnigt, men Fumligt tog man i hand till sist. med en stadighet som innebar tillkomsten av 5-6 högklassiska diktsamlingar med denna Sedan gick alla åt var sitt håll. inriktning under 1940- och 1950-talen. Den Härskna av gammalt hat och groll. na produktion utgör otvivelaktigt krönet i hans författarskap. Med diktsamlingenBort i Denna diktning, som idag är allmänt erkänd, skogen (1956] kan den stora perioden sägas var dock när den utkom i sin samtid mött av vara över. De allra flesta av de goda och drab motstånd. Särskilt kom den från läsare i Grund bande dikterna återfinns i den antologi Lapp- ströms hemtrakter, som fann sin livsform för marksdikter, som han själv sammanställde år hånad och med goda skäl kunde hävda att så 1959. Hitom denna tidpunkt är det mesta av fattig som i Grundströms diktning var ändå Helmer Grundströms återstående diktning inte tillvaron i Svanabyn med omnejd. att betrakta som egna efterklanger. En del av författarens mångåriga och kring Man kan säga att Helmer Grundström gående rörelser kan säkert återföras till det hade lång väg till sin genuina diktning, att han faktum, att han visste att reaktionerna skulle i det längsta undflydde sig själv. Han bar bli just sådana. Ingen författare önskar gärna också på ett tungt arv av dåliga litterära före förtala sin trakt, om det kan undvikas. Dock bilder ur uppväxtens giriga läsning av enkel sker det ibland ändå. En personlig sanning veckopress och följetongsromaner, det var kan vara inrymd i det smärtsamma klarsprå endast med möda han så småningom kunde ket. Men med tidens gång dör den väckta vända denna barlast i en sorts fördel. Trots en känslan av förolämpning bort hos de männis- 4 kor, som känt sig förolämpade. Efteråt är ef fekten snarare den att folket i en trakt upplever ett synliggörande genom den avbildning förfat taren givit. Norrlands inland i litteraturen existerar inte före Helmer Grundström. Den krångliga väg denne tvangs gå för att uppnå den nödvändiga litterära färdigheten är i sig ett tecken på upp giftens svårighet, och på motivets motstånd. Häri ryms också svaret på varför Grundström i grunden inte kunde bli en full modernist. I så dant fall skulle hans avbildning av hemtrakten istället ha blivit svårbegriplig, vilket var en an klagelse han ännu mindre önskat möta. Slets mellan stad och land Helmer Grundström var starkt rotad i Väs terbotten. Men med den klyvnad han genom hela livet skulle komma att uppleva mellan huvudstad och provins, kunde man kanske önskat att han helt förmått rycka upp sina rötter, men så var inte möjligt. Hans levnad kom i realiteten att vara kluven i två halvor, ungefär med utgivningen av Detta är mitt land i tiden som en vattenledare. Innan dess var han en ytterst flitigt verksam kulturjour nalist, som också skrev dikter. Efteråt var han en poet, som mödosamt försörjde sig på jour nalistik. Till bilden hör också att Grundström i sin förra personliga upplaga var en ivrig an hängare av nykterhetsrörelsen, i den senare såg med betydligt mindre allvar på frågan om en personlig nykterhet. Under sin ungdomstid från 18 års ålder skrev Grundström artiklar och bygdebrev i stor omfattning, först i Västerbottens-Kuriren, sedan i Västerbottens Folkblad. Tiden på sarna i Stockholms Klara-kvarter, det område Brunnsvik skärpte hans politiska orientering, dit redaktionerna för talrika tidningar var han var en av dem som lät trycka indigna koncentrerade. Under flera år var faktiskt