Nio Texter Om Litteratur Om Texter Nio Wo I Detta Nummer Diskuteras Den Västerbottniska Och Norrländska Litteraturen Utifrån En Rad Spän­ Nande Infallsvinklar

i vasterbotten • Nio texter om litteratur om texter Nio Wo I detta nummer diskuteras den västerbottniska och norrländska litteraturen utifrån en rad spän­ nande infallsvinklar.

N N E H Ä L L Temanumret inleds av författaren och skribenten Gunnar Balgård från Umeå. Han porträtterar Helmer Grundström från Svanabyn i Dorotea som i år skulle fyllt etthundra år. Helmer Grundström från Litteraturdocenten Anders Öhman skriver om hur litteraturhistorieskrivningen Svanabyn 2 förstärkt bilden av Norrland som det okända Andra. GUNNAR BALGÄRD Författaren och litteraturprofessornBirgitta Holm skriver om Sara Lidmans litte­ Sagofolket och Norrlands- rära debut för drygt femtio år sedan. litteraturen 8 Författaren Lena Kjersén Edman, barnbibliotekskonsulent fd i Västerbotten, bidrar ANDERS ÖHMAN med en artikel om synen på Norrland i ungdomslitteraturen,från Laura Fiting- hoff till Mikael Niemi. Ordbävningen 14

BIRGITTA HOLM Maria Jönsson, som arbetar med en avhandling i litteraturvetenskap och är med- författare till ungdomsböckernaEtt hjärta i jeans och Uppror pågår, bidrar med Språket, spriten, skrämsel en essä om längtan till Norrland i Kerstin Bergströms självbiografiska romaner. ochskrömt 18 Frilansskribenten Tommy Åberg har bott många år i Skellefteå men är numera LENA KJERSÉN EDMAN verksam i Stockholm. I sin artikel presenterar han de samtida Västerbottensför- fattarna Anita Salomonsson, Göran Lundin, Göran Burén och Åke Lundgren. En vithet utan gräns 26 Litteraturvetaren Anders Persson skriver om de västerbottniska lekmanna­ MARIA JÖNSSON predikanternas inflytande på Torgny Lindgrens författarskap.

Fyra berättare från norr 32 Litteraturvetaren Annelie Bränström Öhman diskuterar synen på Norrland av idag TOMMY ÅBERG så som den avspeglas i några aktuella kriminalromaner.

KjelTArne Brändström, också han litteraturvetare, diskuterar de olika bilderna av "Jag gör en predikan bortur de norrländska landskapen som framträder i förlaget En bokför allas landskaps- honom" 42 böcker. ANDERS PERSSON BildkonstnärJohanna Larsson, utbildad vid Konsthögskolan i Umeå, bidrar med Norrlands försvunna städer 50 en serie teckningar. Inflätade i artiklarna låter dessa markens växter bilda en ANNELIE BRÄNSTRÖM ÖHMAN berättelse.Teckningarna kommer från en dagbok som hon presenterar närmare på sidan 63. Landskapets röster 58 Västerbottens läns hembygdsförbund vill framföra ett varmt tack till Västerbott­ KJELL-ARNE BRÄNDSTRÖM ens läns landsting som genom att prenumerera till sina kliniker och mottag­ ningar ger ett välkommet stöd till tidskriften Västerbotten. C CD *-> X CD 4 —» [O _Q

Under sportlovsveckan i början av mars arrangerades Ubmejen Biejvieh/ Samisk vecka för femte året i följd här i Umeå. Såhkie/Umeå sameförening är huvudarrangör och tillsammans bland andra Västerbottens museum och BildMuseet skapas denna alltmer upp­ märksammade arena för äldre och nutida samisk kultur. Årets tema var Samisk identitet genom media och konst och på programmet stod bland annat seminarier, utställningar, barn­ verkstad, filmvisningar, öppna arkiv, konserter och debatter. Utomhus på Gammliaområdet huserade Ola Rokkas med sina renar och mängder av barn fick i strålande väder prova på att kasta Syskonen Nils och Britta Skum från Grans sameby arbetar med renskiljning i novem ber 1950. lasso och åka renkälke. Det var en dag med förhinder, delar av hjorden slog sig till ro på en tjärn i närheten av Bjergenas i Ammarnäsfjällen. Ur ett l/K-reportage den 1 december 1950. Foto VK:s legendariske fotograf Harry Lindwall. OLA KELLGREN

1

Helmer Grundström från Svanabyn

GUNNAR BALGÅRD

Helmer Grundström från Svanabyn Äldre än så är alltså inte litteraturen i vårt län. Själv hänvisade Grundström gärna till att han i Dorotea är den förste författaren av föregåtts med några år av Astrid Väring, de betydenhet från Västerbotten. Norr­ hade båda debuterat på 1920-talet, och båda lands inland i litteraturen existerade hade besjälats av en önskan av att sätta Väs­ terbotten på litteraturens karta. I Västerbottens- inte före honom. I år inträffar ett jubi­ Kuriren hade Grundström skrivit till julen leum kring hans levnad: precis ett­ 1931: "Men finns det någon nu, som kan kal­ hundra år har gått sedan hans födelse, las Västerbottens diktare? Nej... jag skulle vilja vara denne diktare.” Han skulle så småningom uppnå den ställ­ ningen. Det var sedan hans diktsamling Detta är mitt land utkommit 1939, och blivit all­ mänt hälsad som en förnyelse av poesin i Norrland. Helmer Grundström hade några år innan hamnat i ett tillstånd av inre ensamhet och förlust, av torftighet och längtan ur minnet och återkallat sin barndoms miljöer i lappmar­ ken och därur format dikter av en ny gleshet och beska. Han hade upplevt ett återvändande till det egna ursprunget. Sådana stämningar hade kommit till honom medan han vandrat nattetid, ensam, i äktenskaplig kris, i en ny­ byggd norrförort till Stockholm. Man kan säga att denna nya vändning, denna inspiration, satte en gräns för Grundströms

3 första decennium av litterära experiment i ansenlig personlig bildning, grundlagd under många riktningar. Han hade försökt att bli fyra år vid folkhögskolorna i Vindeln och modernist, särskilt med diktsamlingen Dyha­ Brunnsvik, skulle de undre lagren av en viss vet blommar (1934], men inte lyckats fullt ut folklig grovhet och burdusa tag behålla sitt övertyga sig själv, inte heller den tongivande grepp om hans personlighet. kritiken. Han hade överhuvudtaget försökt Det var inte möjligt för äpplet att falla att bli en ny och modern männniska i klass­ längre bort från trädet än som skedde. Ur samarbetets Sverige på 1930-talet, och miss­ grovheten skulle hans diktning få sin egenart. lyckats med det också. Ett enstaka exempel på hans litterära stil är på sin plats, här i form av dikten ”Fattiggrav­ Undkom aldrig sitt ursprung öl”, ur diktsamlingen I torparskogen (1945]: De gamla märkena i själen av brist och fattig­ dom, skogsarbete och instängdhet, skulle Hel­ Atta stycken vid bordet. mer Grundström inte undkomma. Ur denna Ingen sörjde för ordet. sträva källa skulle hans diktning i fortsätt­ Tuggorna växte; allt var trist. ningen komma att flöda, inte ymnigt, men Fumligt tog man i hand till sist. med en stadighet som innebar tillkomsten av 5-6 högklassiska diktsamlingar med denna Sedan gick alla åt var sitt håll. inriktning under 1940- och 1950-talen. Den­ Härskna av gammalt hat och groll. na produktion utgör otvivelaktigt krönet i hans författarskap. Med diktsamlingenBort i Denna diktning, som idag är allmänt erkänd, skogen (1956] kan den stora perioden sägas var dock när den utkom i sin samtid mött av vara över. De allra flesta av de goda och drab­ motstånd. Särskilt kom den från läsare i Grund­ bande dikterna återfinns i den antologi Lapp- ströms hemtrakter, som fann sin livsform för­ marksdikter, som han själv sammanställde år hånad och med goda skäl kunde hävda att så 1959. Hitom denna tidpunkt är det mesta av fattig som i Grundströms diktning var ändå Helmer Grundströms återstående diktning inte tillvaron i Svanabyn med omnejd. att betrakta som egna efterklanger. En del av författarens mångåriga och kring­ Man kan säga att Helmer Grundström gående rörelser kan säkert återföras till det hade lång väg till sin genuina diktning, att han faktum, att han visste att reaktionerna skulle i det längsta undflydde sig själv. Han bar bli just sådana. Ingen författare önskar gärna också på ett tungt arv av dåliga litterära före­ förtala sin trakt, om det kan undvikas. Dock bilder ur uppväxtens giriga läsning av enkel sker det ibland ändå. En personlig sanning veckopress och följetongsromaner, det var kan vara inrymd i det smärtsamma klarsprå­ endast med möda han så småningom kunde ket. Men med tidens gång dör den väckta vända denna barlast i en sorts fördel. Trots en känslan av förolämpning bort hos de männis-

4 kor, som känt sig förolämpade. Efteråt är ef­ fekten snarare den att folket i en trakt upplever ett synliggörande genom den avbildning förfat­ taren givit. Norrlands inland i litteraturen existerar inte före Helmer Grundström. Den krångliga väg denne tvangs gå för att uppnå den nödvändiga litterära färdigheten är i sig ett tecken på upp­ giftens svårighet, och på motivets motstånd. Häri ryms också svaret på varför Grundström i grunden inte kunde bli en full modernist. I så­ dant fall skulle hans avbildning av hemtrakten istället ha blivit svårbegriplig, vilket var en an­ klagelse han ännu mindre önskat möta.

Slets mellan stad och land Helmer Grundström var starkt rotad i Väs­ terbotten. Men med den klyvnad han genom hela livet skulle komma att uppleva mellan huvudstad och provins, kunde man kanske önskat att han helt förmått rycka upp sina rötter, men så var inte möjligt. Hans levnad kom i realiteten att vara kluven i två halvor, ungefär med utgivningen av Detta är mitt land i tiden som en vattenledare. Innan dess var han en ytterst flitigt verksam kulturjour­ nalist, som också skrev dikter. Efteråt var han en poet, som mödosamt försörjde sig på jour­ nalistik. Till bilden hör också att Grundström i sin förra personliga upplaga var en ivrig an­ hängare av nykterhetsrörelsen, i den senare såg med betydligt mindre allvar på frågan om en personlig nykterhet. Under sin ungdomstid från 18 års ålder skrev Grundström artiklar och bygdebrev i stor omfattning, först i Västerbottens-Kuriren, sedan i Västerbottens Folkblad. Tiden på sarna i Stockholms Klara-kvarter, det område Brunnsvik skärpte hans politiska orientering, dit redaktionerna för talrika tidningar var han var en av dem som lät trycka indigna­ koncentrerade. Under flera år var faktiskt tionsdikter i tidningen Sodal-Demokraten ef­ Grundström mantalsskriven på tre olika ho­ ter skotten i Ådalen 1931. Det spanska inbör­ telladresser i centrala Stockholm. På somrar­ deskriget 1936, när vänsterns fraktioner råka­ na åkte han gärna på ferier till Mollösunds de i krigshandlingar inbördes, fick honom att fiskeläge i Bohuslän. Hans närmaste litterära känna misstro mot världens slutliga förbättring vänner var Gunnar Ekelöf, Josef Kjellgren med politiska medel. Han hade annars med sin och Ivar Lo-Johansson. bakgrund som ringaktad skogsarbetare i upp­ Men uppväxthuset i Svanabyn, beläget på växten ivrigt verkat för dessa syften. I svensk en udde i Svanavattnet, skulle förbli Grund­ fackförbundspress genom alla år, är han den ströms fasta punkt. Till den ville han alltid näst Emil Hagström flitigaste av alla svenska återvända, från den ville han alltid fly. Någon frilansande skribenter. känsla av vila i livet skulle han knappast nå­ Helmer Grundström har utöver lyriken, gonsin erfara. vilken konstituerar hans bestående gärning, också varit verksam inom ett flertal andra lit­ terära genrer: romaner, noveller, dramatik, ungdomsböcker. Hans bästa roman är otvi­ velaktigt Blodet ropar ur mullen från 1934, i vilken han med obetydlig personlig förkläd­ nad placerar sig själv i hemgården i Svanabyn, m en den mest kända är Rosalie från 1944, ett slags skillingtryck på prosa om en ung kvinna och hennes blinde far. Noveller av hög kvali­ tet återfinns i samlingarna Tappra soldater (1936] och Trähjärtat (1952). Fyra volymer av pojkböcker om Sjötorpspojkarna har utgi­ vits mellan åren 1942 och 1952. Författarens ytterst omfattande journalistik, som otvivel­ aktigt innehåller många texter av stor lys- kraft, är outgivna i bokform. Efter en skilsmässa 1939, kom Helmer Grundström att leva ett liv på rörlig fot under återstoden av sin tillvaro. Under 1940-talets

första del tillhörde han de fria konstnärskret­ Majbräken 20 april iJl&N

6 5 Skvattram2 maj Sagofolket och Norrlandslitteraturen

ANDERS ÖHMAN

När man har skrivit den norrländska Enskilda författarskap har delats in i olika grupper beroende på hur man förhållit sig till litteraturens historia har man ofta moderniseringen. I sin studie av Martin Koch använt sig av begrepp som varit nära från 1957 summerar Hans Granlid vad han förknippade med moderniseringen uppfattar som Norrlandsdiktningens tre hu­

och de materiella näringarna. Skälet vudgrupper: ”vildmarksromantiken, industri­ romantiken och indignationslitteraturen, den till detta är naturligtvis att den norr­ sista med underavdelningarna bondeskild- ländska litteraturen i huvudsak upp­ ring och arbetarskildring”. står i samband med att industrialise­ I litteraturhistoriska översikter har man använt sig av dessa övergripande grupper och ringen av Norrland når sin kulmen sedan delat in exempelvis gruppen arbetar­ kring sekelskiftet 1900. Samtidigt har skildring i undergrupper utifrån vilken typ av detta skymt sikten och förstärkt för­ arbete som gestaltats; sågverken, vattenkraf­ domar om Norrland som det okända ten, järnvägen eller malmen.

Andra. Norrland som det okända Andra Ett av problemen med kategorierna är att de tenderar att renodla vissa av de förhållnings­ sätt till moderniseringsprocessen som flera norrländska författare gav uttryck åt. Därige­ nom gör de inte rättvisa åt den ambivalens och komplexitet som många gånger känne­ tecknar de litterära verken. Kategoritänkan­ det riskerar även att leda till att man bara ac­

Engelsk blomma 12 maj cepterar skildringar av det ”okända landet i

8 norr” så länge det handlar om en viss avgrän­ Han var en fjällman till hela sitt väsen, sad social problematik. Begreppen blir till och han kände i hela sitt lif lockelsen af den fördomar som innebär att det bara är en viss trolldom, med hvilken vildmarken fängslar slags erfarenheter som räknas som ”litterära”. de stora skaldenaturer, hvilka födts i fjällen Slutligen kan man också misstänka att kate­ och för hinlka det är lika omöjligt att finna gorierna vilar på realistiska värderingar. sig till rätta i civilisationens förhållanden, D et visar sig tydligt i det sätt på vilket den som det är omöjligt att trivas i en zoologisk mest problematiska kategorin vildmarksro- trädgårds konstgjorda sjöar. mantik har använts. Den har blivit en slags restgrupp dit skildringar som inte passat in i Den samtida kollegan Oscar Levertin reage­ de andra gruppernas sociala teman förpas­ rade visserligen i Svenska Dagbladet 26 juli sats. Den är intressant därför att den säger 1897 mot att Geijerstam satte ”naturpoeten” mycket om kategoritänkandet och om Norr­ högre än den ”kammarlärde” diktaren, men i land som det okända Andra. övrigt förstärkte han intrycket av Molin som den ädle vilden. De ”förfinade och förädlade Molin som "Den ädle vilden" sinnena” hade naturligtvis ett försteg gente­ Vildmarksromantik är på ett helt annat sätt mot den ”på måfå diktande naturinstinkten”, än de övriga kategorierna märkvärdigt laddat skrev Levertin och fortsatte: "Så osamman­ med en nedsättande innebörd, samtidigt som satt var eller blef i sin enstöringsideologi och det inte tycks finnas något annat ord att an­ sin nöd denne drömmande fjällman, att det vända sig av för att karakterisera den författa­ animaliska är det enda, han känner fullt, och re som dristat sig till att gestalta Norrlands det han utan fråga känner bäst.” natur. Dessutom tycks det i huvudsak vara Det är inte underligt att det fanns ett be­ knutet till en författare, Pelle Molin (1864- hov av att reagera mot en exotism av den ka­ 96), och en av hans noveller, ”Historien om libern bland de författare som kom efter Gunnel”. Molin, men tyvärr kom reaktionen att rikta Intressant att notera är att innan vild­ sig mer m ot Molins diktning än m ot de bilder marksromantik började användas för att ka­ som tidens intellektuella skapade av hans rakterisera Molins diktning, var han föremål diktning. När stockholmaren Martin Koch för en kult där han framställdes som en slags stod i färd att skriva sin norrlandsroman Tim­ representant för naturfolket. Gustaf af Gei- merdalen, berättade han i ett brev till fästmön j erstam, Molins ”upptäckare” och redaktören Signe Holmén i mars 1913 om sitt arbete. av den postumt utgivna antologin med Mo­ Där antydde han att hans eget verk skulle lins berättelser, Ådalens poesi (1897), skriver komma att bli mera realistiskt än Molins, exempelvis så här i sitt förord: samtidigt som en nutida läsare inte kan låta bli

9 att associera till den utflykt in i det okända och riker och kritiker. När Eric Uhlin 1950 skriver främmande, som ofta utmärker skildringar av sin avhandling om Dan Andersson, blir han så kolonialismen, till exempel Joseph Conrads upprörd över det falska i Pelle Molins diktning Mörkrets hjärta (1899}. Koch skriver: att språket blir tautologiskt:

Jag har börjat mitt Norrlands-arbete. [...]. Det mest observerade draget i den snabbt N u måste jag ner i svarta djupet. [...]. N u växande norrlandsskolans verk var de stiger den fram och tar mig fången - nu falskt romantiska accessoarema i Sago- förs jag till Timmerdalen, till helvetet. Gunnels Norrland, Fäbod-Norrland, som Farväl ljusa liv därute1. Till bröderna i Thorsten Jonsson kallar det. [...] snart do­ helvetet går min själ. [...]. Och vad har minerade den kritiska inställningen mot jag sett? Adalens poesi utan skönhet. En Gunnelromantiken. Den oäkta norrlands- dikt utan skönhet1 romantikens falska tongångar genljöd i de norrländska arbetar diktarnas första alster

Det fanns alltså ett visst "realistiskt” grundat [...]. motstånd mot bilden av romantikern Pelle Man lägger märke till hur det ”falskt romantiska” Molin, särskilt från de författare som ville skildra de framväxande industrierna i norr. i Molins diktning fått feminina drag; ”accessoa- rer”, ”Sago-Gunnel” och ”Gunnelromantik”. Det Den häftigaste reaktionen mot Molin kom är ett exempel på det vanliga greppet att förbin­ däremot från litteraturhistorikerna och litte­ da det populära med det kvinnliga, och här för­ raturkritikerna. I Gösta Attorps avhandling knippas det ”dåliga” hos Molin med bägge. om Pelle Molin från 1930 får begreppen Så sent som 1997 lyckas också Carl-Henrik ”vildmarksromantik”, "falsk romantik”, ”epi- goneri” för första gången en akademiskt sank­ Berg i uppsatsen ”Ådalens poesi och ’Norrlands litterära målsmän’” i tidskriften på ett tionerad prägel. Attorps söker visserligen visa Provins begränsat utrymme få in nästan alla de nedsät­ att Pelle Molin i allt väsentligt är realist, och tande uttryck som använts om Molins berättelse: att hans utveckling ”naturligt” gick mot en allt högre realism, men menar att ”Historien om Gunnel” är ”ett egendomligt avsteg från hans Den sista novell Pelle Molin fick publicerad utveckling i stort”. Den fick, skriver han, ”ett under sin livstid var "Historien om Gun­ tillskott av falsk romantik”, vilket sedan fick nel"; denna överdrivna fäbodromantik som ett olycksaligt inflytande på senare författare låg så rätt i tiden 1895 men som under som Attorps kallar ”epigoner”. 1900-talet kom att stämpla Molin som en Det är en värdering av Molins författar­ patetisk vildmarksromantiker - naturligt skap som flitigt upprepats av litteraturhisto­ nog med tanke på den långa rad av epigo­

10 ner som delvis följde efter i samma norr- I ”Historien om Gunnel” menar jag att man landsromantiskaplogfåra [...]. kan se spåren av denna plan. Där skildras både det undergångshotade sagofolket och Allegorisk saga om "Norrlandsfrågan" oförmågan att förstå deras verklighet. Det anmärkningsvärda är att ingen av de litte­ Den lilla novellen börjar m itt i ett samtal raturhistoriker och kritiker som jag nämnt och en resa. Samtalet förs mellan en ung man har brytt sig om att analysera eller tolka den och en äldre professor, om vilken man så små­ berättelse som man menar har lett till så ningom får veta att han är geolog och bosatt i mycken falsk vildmarksromantik. ”Historien Stockholm eller Uppsala. Platsen för samtalet om Gunnel” har blivit så självklart utmönst­ är en ångbåt på väg norrut uppför en älv; tim ­ rad ur den goda litteraturens strömfåra att ett merbuntarna passerar båten åt andra hållet. sådant arbete inte verkar ha befunnits nöd­ Den unge mannen, som vi snart får veta är vändigt. Den har fått funktionen av ett signal­ diktare, berättar en historia för den äldre. Den ord med vars hjälp man avfärdat oönskade handlar om Sago-Gunnel, den unge mannens delar av den norrländska litteraturen. Läser ensamstående mor. Han har således vuxit upp man Pelle Molins novell idag utan krav på faderlös och har upplevt ett spektrum av käns­ realism framstår den snarare som en slags lor för sin frånvarande far: från nyfikenhet och norrländsk urskrift. Den talar både om det längtan till naket hämndbegär. Redan här anar brott som blivit begånget mot Norrland och läsaren att professorn är fadern och att sonen om den frigörelse som måste komma. med sin berättelse om modern syftar till att I ett brev från 26 mars 1896, en dryg må­ plåga den äldre, väcka hans dåliga samvete och nad före sin död, skriver Pelle Molin om de kanske även söka hämnd på honom. Det finns planer han haft för sitt författarskap. Där således ett latent hot i början av berättelsen framgår tydligt hans stora engagemang för som ökar spänningen. den så kallade ”norrlandsfrågan”. Den tredje Den unge berättar att modern varit död se­ planen går nämligen ut på att skildra det ut­ dan lång tid tillbaka och att det som dödade plundrade Norrland och dess befolkning: henne var den tunga bördan av att vara en en­ samstående mor som svikits av sin älskare. Han Gammalt och nytt stötte ihop. Det egen­ berättar att modern innan han föddes varit lev­ domliga sagofolket - berättarefolket - nadsglad och ljus, och liksom de andra i hem­ diktarefolket - med dragspel i händerna byn omgett sig med historier, dikter och sägner. och växelblanketter i bakfickan1 Det nu­ Han karakteriserar bygden på följande sätt: mera fattiga banaliserade folkets döds­ sång, men på samma gång ett kraftigt Märkligt folk hela högen, skall ni tro. Det ’Ned med vampyrerna!’ diktades mycket i denna af sides fjällvärld

11 och där lefde folket två lif. Det ena gick ung man från de ”osynliga”. Det professorn ser med dem i dagligdags stök hemma vid de är alltså en ung vacker kvinna som inbjudande grå husen. Det andra följde dem i skogen, kommer emot honom med öppna armar. Gun­ bodde med dem på sätervallen, var sam­ nels son begriper visserligen att professorn kun­ man med dem i de små vattensågama de tolka Gunnels beteende på det viset, men och skvaltkvamama [...]. påpekar samtidigt att professorns förståelse var ofullständig eftersom han saknade kunskap om Det är en passage som tagits till intäkt för att den ”andra” verklighet som Gunnel vid tillfället Pelle Molin är orealistisk och ”romantiseran­ befann sig i. Han visste inget om hennes över­ de”. Det intressanta är emellertid att den naturliga upplevelse och att hon var glad att bli unge mannen i novellen förutser en sådan ”räddad” från de osynliga. reaktion hos den äldre professorn, som han Det Gunnels son säger är alltså att profes­ menar saknar förståelse. Han avbryter sig sorn i allt väsentligt drog nytta av hennes till­ mitt i sin redogörelse och utbrister: ”Tänk om stånd. D et var visserligen förståeligt, med tan­ ni kunde begripa allt det däri” Det kommer ke på professorns bristande kunskap om folket att visa sig att denna oförmåga att förstå det i norr, men likafullt gränsar det till våldtäkt. som inte är synligt och rationellt gripbart är När professorn erkänt att det är han som är en bidragande orsak till Gunnels ”olycka”. den unge diktarens far, säger han att hans avsikt Den unge mannen berättar sedan den tragis­ var att söka upp Gunnel, men att han kom för ka historien om hur den levnadsglada och his- sent. I stället erbjuder han sonen att följa med torieberättande Gunnel bara blivit en skugga honom tillbaka till södern med en formulering av sitt forna jag efter att hon under svåra som visar att han fortfarande räknar med att omständigheter fött sitt barn. Därpå går han norr ligger bortom civilisationens gräns: ”Jag över till att redogöra för den mest centrala följer dig till obygden och du följer mig tillbaka. händelsen, nämligen vad som skedde under Du är ju min son och hennes.” Den unge vägrar det möte mellan professorn och Gunnel som emellertid. Dels menar han att det ligger alltför blev hans livs upphov. mycken sorg emellan honom och fadern, och Gunnel befinner sig ensam på sätervallen, dels ser han sig som självständig: ”Jag har icke vilket enligt den unge är orsaken till att ”de kämpat mig fram hittills, för att nu, då jag kän­ osynliga” också är där, det vill säga vittra och ner min egen kraft, bli en pappas gosse.” Sedan andra övernaturliga väsen. Då den vid denna går han stolt sin väg. tid unge professorn/geologen gått vilse och Det är svårt att bortse från den allegoriska kommer fram till sätern, befinner sig Gunnel betydelsen av detta. Det handlar om att före­ i ett tranceliknande tillstånd där de ”osynliga” båda en diktning som angår modersmålet sna­ förbereder ett bröllop mellan henne och en rare än fadersarvet. Det handlar om ett upp­

12 ror m ot fadern, eftersom denne visat sig vara matiken och formmässigt till ett realistiskt både enögd och svekfull. Då den unge vägrat skrivsätt. Även dessa har Pelle Molin förun­ följa fadern tillbaka till ”civilisationen” förkla­ derligt nog bemött i sin novell. Man kan se rar han vad han ser som sin uppgift i livet: det som en profetia om det öde han anade "Min väg går till fjällen och till min diktning. skulle möta honom och hans diktning, men Hvad Gunnel kände, där hon sprang fridlös i det syftar naturligtvis också på Norrland som hembygden, skall jag dikta. Jag har historier i det barn som aldrig blivit erkänt som legitimt. blodet... jag är ju Gunnels gosse.” Så här säger diktaren trotsigt till sin far, pro­ fessorn från södra Sverige, vilket också kan En norrländsk urskrift läsas som en uppmaning till alla framtida kri­ Uttryckligen tillkännager han alltså att det är tiker av Pelle Molins så kallade falska vild- till modern han hör, inte till fadern. Det är ett marksromantik: ”Oäkta kalla de mig - äkta av de första uttrycken för ett norrländskt säger jag. Jag går till fjällbygden och händel­ självmedvetande som Pelle Molin här formu­ serna.” lerar. Det handlar om den norrländska perife­ Kategoritänkandet har ofta inneburit att rin i kontrast till centrum söderut. När den man i likhet med professorn varit blind för unge diktaren som sitt sista ord till fadern inn­ vad som utspelat sig inte bara i den norrländ­ an de skiljs åt profetiskt säger ”[n]i skall få ska litteraturen, utan i Norrland som helhet. höra om mig”, innebär det en förhoppning Det är en blindhet som, förutom att den varit om att det norrländska skall framträda i sin förtryckande och hämmande, även lett till att egen rätt, med en egen röst, och bli synligt i mycket av den norrländska litteraturen och litteraturen. Det är skälet till varför ”Histori­ verkligheten lämnats obeaktad; från Pelle en om Gunnel” kan betraktas som en norr­ Molins vildmark och Lars Ahlins stadsskild- ländsk urskrift. Den berättar om motsätt­ ringar till Stig Larssons främlingskap. ningen mellan norr och söder, om de fördo­ Till sist handlar det om förmågan till ett mar och projektioner som drabbat Norrland, rikare seende: kategoriseringar har den egen­ om den nödvändiga frigörelsen och skapan­ skapen att inte bara krympa det betraktade det av en norrländsk litteratur. utan även den som betraktar. Det ligger också nära till hands att placera de litteraturkritiker som framhärdat i att be­ trakta ”Historien om Gunnel” enbart som ett utslag av falsk, oäkta romantik i professorns oseende position. De äger inte förmågan att se det annorlunda, utan söker begränsa den norrländska litteraturen innehållsligt till de materiella näringarna och den sociala proble­

13 Ordbävningen

BIRGITTA HOLM

De flesta av grunddragen som karaktä­ Det är en tidig morgon i mitten av trettiotalet när Agda stiger ut på bron. Under henne lig­ riserar Tjärdalen, Sara Lidmans debut­ ger det sovande Ecksträsk... roman från 1953, lever vidare i hennes Så börjar Tjärdalen, Sara Lidmans debut senare skrivande menar Birgitta Holm, som i fjol fyllde femtio år. Solen hade gått landets främsta kännare av Sara Lid­ upp över en ny värld. Vad slags födelsedagsbarn är det? Roma­ mans författarskap. Det gäller språk­ nen är inte tjock, ett par hundra sidor. Den blandningen, närheten mellan ämne överflödar av en inte helt lättbegriplig dia­ och språk, den kollektiva karaktären, lekt. Den centreras kring en tjärdal, ett för flertalet nutidsmänniskor okänt fenomen. det sociala engagemanget, det asso­ Den är m ed vanliga m ått m ätt inte bra berät­ ciativa bildspråket och inte minst det tad, mitt i händelseförloppet flyttas upp­ flytande subjektet. märksamheten från tjärdalsägaren Nils till den skuldsatte bonden Petrus. Den utspelas vid sidan av alla allfarvägar, i en småbrukarby i det inre av Västerbotten. Ändå har den allt. Som moraldrama ställer den den brännande frågan om hur långt vårt ansvar sträcker sig, även när det gäller skurkar och illgärningsmän. En sådan är nämligen den Jonas som raserar tjärdalen och som byborna sedan indirekt låter ligga och dö. Som bibliskt passionsdrama rymmer den en omkastad fräl- sargestalt, då Jonas själv blir ett slags frälsare Kabbleka 26 maj genom att med bara sin närvaro ställa frågan

14 om inlevelse och medmänsklighet. Och som En beundrare av la Cour var Erik Linde­ mänskligt passionsdrama rymmer den den gren, som i honom såg en unik förening av heta och obegripliga kärleken mellan könen franskt diktarv och dansk mildhet. Den bil­ lika väl som den glödande kärleken från en dens frigörelse som kännetecknar Lindegrens dotter till en far. ”mannen utan väg” har sin motsvarighet i Sara Lidmans Tjärdalen. Vad det framför allt Debuten en succé gäller, skrev Lindegren, är att förmedla den Framgången var också omedelbar. Ingen de­ ”nästan alltid komplicerade känslan”. Ingen but under nittonhundratalet har gjort en så­ primitiv känslokult å la trettital alltså. Men en dan lycka hos både kritiker och publik. Som ”en dikt som genom bilden talar för och till den stjärnexplosion, en överraskande supernova, på alltid komplicerade känslan. MedTjärdalen den litterära himlen” karakteriseras den i Nor­ kom detta in i prosan, blev ett grundläggande disk kvinnolitteraturhistoria (1996), som ”en element. ”Bilden är inte imitation. Den är succé av sällan skådat slag” i Den svenska litte­ själv en värld”, skriver la Cour. raturen (1990). Upplevelsen av något ojäm­ förligt har bestått, om en ”stilistisk eruption” Litterär form och teknik talar språkforskaren Gösta Holm, om ”ett nytt Femtiotalet var en tid av intensifierat intresse språk i vårt språk” Knut Ahnund. för form och teknik. Nya kritiken höll på att Vad är det med detta språk som är så unikt och nå även Sverige. I romanen experimentera­ vad kan det ha betytt i den senare litteraturen? des med perspektiv och berättarröst. Samtida I ett tidigt utkast till Tjärdalenkapitlet i min med Tjärdalen var Staffan BjörcksRomanens Sara Lidman-bok använde jag som mellanrub­ formvärld och något senare kom Laurence riker citat ur Paul la Cour, en dansk diktare Durrells Alexandriakvartett. I de flesta fall som var aktuell på femtiotalet. Hans poetik, kände man kalkylen i experimenten, den allt­ Fragment av en dagbok, kom ut på danska för medvetna avsikten. D et var som om tiden 1948. Den är ett högspänt mystiskt-roman- ropade på något som var både konstfullt och tiskt-modernistiskt manifest som Sara Lid­ naturligt. "Teknik är alltid förgången tid, men man läste först i samband med Regnspiran. den levande dikten är begynnelse”, skrev Paul Men redan i Tjärdalen finns släktskapet. Poe­ la Cour. sins väsen är enligt la Cour att genomlysa ting­ Förenat med formexperimenten i tiden var en, visa på den inre enheten i allt. D et låga och psykologiserandet. Den inre monologen var "saktmodiga” är där men det blir samtidigt ett av de populärare stilgreppen, att krypa in bild, symbol. Poesin är både översinnlig och under skinnet på sina gestalter. Även Sara fast förankrad i det jordiska: ”1 varje verklig Lidman började sina skrivövningar i intro­ diktare, även den mest förfinade, övervintra­ spektionens och det psykologiska analyseran- de en allmogesjäl.” dets tecken. Kanske var det debutens smala

15 lycka att den kom igång tack vare en roman­ pristävlan, Folket i Bilds tävling om den bästa sociala eller kollektiva romanen. I stället för själen kunde byn ställas på scenen. Därmed kom också det som är Sara Lidmans mest egenartade stilgrepp, det flytande subjektet. Som berättare befinner hon sig både innanför och utanför sina gestalter, hon är både med- kännande och genomskådande, både delaktig och granskande. Introspektionen fördes åt sidan och ersat­ tes av det glidande och kollektiva subjektet. Rent bokstavligt syns det om man jämför Tjärdalen med de mer tydligt självbiografiska berättelser av Sara Lidman som föregick de­ buten. Gestalten Greta, ett slags författarens alter ego som tioåring, har blivit en figur i periferin, del i det hela. ”Gå åt sidan! Du skymmer med din egen skugga det som är sant”, skriver Paul la Cour. ”Ingenting fick poetisk existens som inte var objektivt. Fri­ gjort från dig”, skriver han också. Den kollek­ tiva skildringen befriar från självcentrering. Den befriar också från introspektion, men behåller den samtidigt. Har någon senare tagit upp det greppet? Sara Lidman själv förstås, i Jernbaneeposet är det drivet till fulländning. De flesta av grund­ dragen från Tjärdalen lever vidare i hennes senare skrivande. Språkblandningen, närhe­ ten mellan ämne och språk, den kollektiva karaktären, det sociala engagemanget, det as­ sociativa bildspråket, det flytande subjektet. Berättande prosa som lyrik. Men var finns spåren av Tjärdalen annars? I Västerbotten förstås som alltsedan den 28 mars 1953 har varit en oupphinnerlig leve­ dalen. Ola Larsmo brukar poängtera att en rantör av skrönor och säregna ordbildningar. romansida av Sara Lidman kan se ut som en Kan det pågå i femtio år till? Eller är det som modernistisk diktsamling. Hennes prosa har ett bokslut man bör uppfatta Lotta Lotass lika mycket förbindelse med den associativa glesbygdsprosa i romanen Band. II: Frän Gab- lyriken som med det muntliga berättandet. bro till Löväng från i förfjol, där den egenartat Det är därför som den i så liten utsträckning hopkokade norrländskan avänds för att föra har nått utanför Sveriges gränser. Det är inte gestalt efter gestalt ut ur handlingen? dialekten som gör Sara Lidmans romaner Eller Torgny Lindgrens Pölsan (2002], där svårlästa eller svåröversatta. Det är att de bör inälvsrätten pölsa blir en genomförd metafor läsas och översättas som lyrik. för västerbottensbyarnas sammansatta och Kanske är hennes stil ytterst absolut origi­ rikt varierade prosa. O m prosan från Raggsjö, nell, oimiterbar? Många av elementen är tids- hans egen hemby, säger han att den är mörk bundna, många ofrånkomligen förankrade i till färgen men ”i smaken ljus och lätt”. Pöl- det egna jaget, den egna erfarenheten. Men sornas pölsa finns i Lillsjöliden, ett namn som de pekar också utöver sig själva, talar om nå­ för tanken till Sara Lidman och hennes skapa­ gonting annat. Flyttar från det personliga till de universum Lill-vattnet: det överpersonliga. Eller som i Paul la Cours magistrala förkunnelse: Den var ojämförlig. Hade man en gäng fätt smaka den, dä var allting annat en­ Diktare är envar hos vilken enheten i alla dast och allenast ersättningspökor och ting lever och vittnar. Således är det din nödfaUspökor. Och hällbar var den, frän plikt att glömma dig själv och nä upp till den ena hösten till den andra höll den sig den rena, opersonliga poesin. Ditt eget oförsvagad och saftig, den var frisk och ansikte är likgiltigt. syrlig och hade smaken av alla de otaliga organ och kroppsdelar som ingick i den... Artikeln har varit publicerad Dagens i Nyheter 26 m ars 2003.

Finns det andra håll att blicka åt? Den moderna förortsprosan som den före­ kommer till exempel i Alejandro Leiva Wengers Till vär ära och Jonas Hassen Kheminis Ett öga rött. Där finns samma gräns­ gående mellan olika språk, samma oupptäck­ ta värld, samma postkoloniala perspektiv. Men kanske är det ändå bland lyrikerna man har störst chans att hitta spåren av Tjär­

17 Språket, spriten, skrämsel och skrömt

LENA KJERSÉN EDMAN

Samhället speglar sig i litteraturen och Det folkmusikinspirerade pop/rock-bandet Isolation Years från Umeå är ett av 2000-ta- den norrländska barn- och ungdomslit­ lets mest hyllade. På videon som hör till sing­ teraturen är inget undantag. Om den eln "Open those eyes” ser vi ödsliga röda hus norrländska miljön förr skildrades i exo- i ett norrländskt vinterlandskap. Det hela an­ das vemod. I bandets utsända pressmedde­ tiserande ordalag, för en tänkt läsare lande kommer varudeklarationen. Singeln söderifrån som inte är införstådd med från 2003 rör sig kring ”spriten, det bultande vardagslivets realiteter, hämtar dagens hjärtat och frälsningen. Det som livet i Väs­ författare påfallande ofta sitt stoff från terbotten handlat om i hundratals år..." Det där låter väldigt bekant: spriten, det myter och skrönor, med en stark kärlek bultande hjärtat och frälsningen... Det låter till de egna språken. inte bara som pop/rock av unga turnérande musiker från Sävar och Umeå. Det låter också som berättelsen om unga syskon på vandring från en liten by vid Frostmofjället. Laura Fitinghoff, prästdottern från Sollef­ teå i Västernorrland, publicerade 1907Bar­ nen ifrån Frostmofjället, som är en uppbygglig historia - med dialoger på landsmål - från nödåren i Norrland i slutet av 1860-talet. I snart ett sekel har många barn och ungdomar med bultande hjärta läst boken och ändå många fler har torkat tårarna när de sett nå­ gon av filmversionerna.

18 Historien börjar med att storebror Ante flykt av karlar som druckit brännvin och skri­ sluter sin döda mors ögonlock och sätter ker, svär och slåss och, värst av allt, misshand­ psalmboken under hennes haka. Syskonen lar Gullspira. har lovat sin mor att hålla ihop men eftersom I Laura Fitinghoffs litterära värld ragglar de inte vill hamna på fattigstugan eller säljas många tragiska suputer omkring. De tjänar på auktion [fattiga barn såldes på auktion så som tydliga varningar för Ante och de andra sent som 1918), så rymmer de från den lilla pojkarna i barnromanen och för - som förfat­ grå stugan i fjällbygden tillsammans med ge­ tarinnan hoppades - alla barn och ungdomar ten Gullspira. som läser hennes berättelse. Under den långa tiggarvandringen som går mot sågverkssamhällena vid kusten möter Vardagsrealism och exotisering barnen ibland elaka och snåla människor och I svensk kulturpolitik vid förrförra sekelskif­ ibland snälla och givmilda. Alla syskon får tet och bland den tidens intellektuella, till ex­ efterhand nya familjer hos människor som empel Laura Fitinghoff och Selma Lagerlöf, verkligen tycker om dem och Ante får sin dröm kände man till den norra landsändans sociala uppfylld: Han får gå i skolan och studera till och ekonomiska problem, men man var också präst. svag för de där björn- och vargrika trakterna Ja, nog handlar historien om hjärtan som där vittra kunde skymtas i ett blått dunkel bultar. Och nog blev Ante frälst redan som mellan granstammarna. Det fanns också ett barn. riksintresse av att slå vakt om en exotisk bild Och nog mindes författaren Laura Fiting- av samerna som ett ädelt och stolt natur- och hoff, som skrev sin barnroman när hon för nomadfolk. Det är alltså inte förvånande att längesedan lämnat sin hembygd, att det Laura Fitinghoff beskriver de renskötande dracks kopiöst med brännvin i de norrländska samer som bjuder in den hungriga syskonska­ stugorna och fäbodarna. Inte minst i svåra ti­ ran från Frostmofjället till sin varma kåta som der. Nykterhetsrörelsen, som liksom många ovanligt atletiska, vänliga och generösa män­ andra folkrörelser etablerades vid förra sek­ niskor. Barnen utfodras med renost, kaffe och lets början, hade hennes stöd. köttsoppa och får sova ut på renfällar. Frostmofjällsyskonens far hade kort före Den här respektfulla inställningen till kultu­ hustruns död supit ihjäl sig i förtvivlan över rell och språklig egenart gällde inte alla etniska att se sin familj svälta. I den första stugan, som grupper i Oscar II:s och Gustaf V:s Sverige. På barnen hamnar i under vandringen, bor den grund av behovet att markera nationsgränsen vresige skomakaren Ladd-Pelle. Ladd-Pelle från 1809 mot det ryska Finland har den kul­ blir så påverkad av syskonens fromhet att han turpolitiska inställningen gentemot den finsk­ häller ut spriten och övergår till mjölkdrick- språkiga minoriteten i Tornedalen i nordöstra ande. Och i ett ”elakhus” skräms barnen på Norrbotten varit helt annorlunda än till den

19 samiska. Det anbefalldes att finska bam inom En av de första turisterna var Selma La­ Sveriges gränser skulle tala svenska, punkt och gerlöf. Utifrån erfarenheter hon skaffat sig slut. Först 1999 blev tornedalsfinskan erkänd under sex veckors vistelse i "mörkaste som minoritetsspråk i Sverige. Norrland" gav hon oss en synnerligen Barnen ifrån Frostmofjället blev en försälj­ ovederhäftig och alldeles oförglömlig skild­ ningssuccé. Det skulle dröja nästan hundra år ring i en läsebok för folkskolan, Nils Hol­ innan litterära norrländska barn blev lika gerssons underbara resa genom Sverige. uppmärksammade som Ante och hans små­ Det Nils ser från sin gåsarygg är det syskon. Då hette boken, som 2001 belönades Norrland som Selma Lagerlöf och hennes med Augustpriset, Populärmusik från Vittula samtida ville se: ett framtidsland rikt på och barnen i romanen är kompisarna Matti skog, älvar, sjöar och järnmalm. och Niila. De är två unga rock n'roll-fanatiker på 60-talet och tidigt 70-tal i den tornedalske Eftersom Selma Lagerlöf inte hade några sa­ författaren Mikael Niemis hemkommun Pa- miska vänner men ändå gärna ville skriva om jala. denna folkgrupp i sin berömda läsebok använ­ En filmatisering av Populärmusik från Vitt­ de hon sig av allegorins form. Vildgåsflocken ula har, när jag skriver detta, påbörjats under beskrivs som ett stolt, prydligt men fattigt vild­ stor medial uppmärksamhet. Samtidigt gör marksfolk och den stolta och av alla högaktade filmversionen av Kerstin Johansson i Backes ledargåsen har, för att ingen vuxen läsare skulle mästerverk, barnromanen Som om jag inte missa allegorin, av författarinnan förärats det fanns från 1978, internationell succé. Boken samiska flicknamnet Akka. utspelar sig under 1930-talet (i filmen 1950- Gerda Helena Lindskog hävdar att det inte talet) i en liten by i Tornedalen. Ett viktigt bara är författaren till Nils Holgersson som tema i berättelsen är det språkliga förtrycket, skildrat Norrland med turistens exotiserande framför allt i skolan, av de finskspråkiga bar­ blick. Av de 300 barn- och ungdomsböcker nen. med norrländska motiv från perioden 1885— 1980 som hon granskat, är mer än hälften Lagerlöf skildrar också det exotiska Norrland skrivna av turistande författare ”oavsett om de Bredvid Laura Fitinghoffs bok på bokhandels­ vistats i den norra landsdelen som konvalescen­ diskarna 1907 låg andra delen av Selma Lager­ ter eller fjällvandrare, som botanister eller löfs bok om en underbar flygresa genom malmletare, som präster eller prästfruar, som Sverige. lappmissionärer, bibliotekarier eller liknande”. I en artikel i första numret av tidskriften Provins från 1991 ger Gerda Helena Lindskog Barndomsskildring från Umeå följande betyg åt nobelpristagare Lagerlöfs Men författarinnan Frida Åslund från Umeå, norrlandskildring: som var dotter till en berömd norrlandsskild-

20 rare och dialektdiktare och som verkade som ländska naturfenomen som knotiga björkar, folkskollärarinna i trettio år i By socken - hon blåsippsbrist eller färgsprakande höstfärger är var ingen norrlandsturist! i många böcker med handlingen förlagd till År 1925, då Frida Åslund var fyrtiosex år norra Sverige inga normala självklarheter gammal, påbörjade hon med Folke och Frida. utan förklaras för läsande barn genom att Berättelser om två små ostyringars öden ochjämföras med hur det är ”söderut”. äventyr sin mycket uppskattade självbiografis­ Jag ska ge här exempel på några norrlands- ka trilogi om två fantasifulla "snorkillingars" (= skildringar för barn och ungdomar som ut­ busungars) upplevelser och påhitt i Umeå åren spelar sig på 1930-talet, under andra världs­ 1886-94.1 Folke och Frida-böckerna, som kan kriget och på 1950-talet, men som blev till ses som en föregångare till Astrid Lindgrens skönlitteratur många år senare. berättelser om Madicken, känns historiens Redan titeln på barnboken Där inga präst­ vingslag. En tid utan apelsiner eller bilar och kragar växer (1990) av Kerstin Johansson i tåg. Men det fanns tjuvrasktillhåll på Hagavä- Backe, uppvuxen i Kiruna, är en faktaangivel­ gen, kråkslott i Ytterhiske och ville det sig väl se riktad till de läsande barn som inte bor i fanns kornmjölspalten på bordet i någon av de norra Sverige. Den charmiga berättelsen, många fattigstugorna. som handlar om småskoleflickan Karolina i Trilogin är ovanlig som norrlandsskildring gruvstaden Kiruna på 1930-talet, skulle fak­ eftersom den inte skildrar livet på landet och tiskt kunna användas som lärobok i biologi för inte är det minsta vemodig. Frida är en glad barn i södra och mellersta Sverige. Jag citerar och frejdig borgarflicka. Hon blev inte rädd några avsnitt: ens när den vita stadskyrkan brann upp julaf- tonsmorgonen 1887. Lilla Frida och hennes Det var maj månad. På sångtimmama parhäst Folke tyckte att eldsvådan var väldigt sjöng de Blåsippan ute i backarna står. stilig och ”intrissant”. Men det var söderut förstås. Här låg snödrivorna meterhöga. Norrländska barn - "de andra" Samhället speglar sig i litteraturen och den Det var på den tiden då man spelade norrländska barnlitteraturen är, som vi sett, kula. Söderut där gjorde man en grop i inget undantag. Vanligen är det dock så att marken , men här i Gruvstaden borrade den värld och det samhälle som författaren man hålet i den hårt tilltrampade snön. skildrar inte är hans eller hennes - utan en Har dom där som bor söderut vackert alla gången tids, oftast den egna barndomstiden. sina årstider, så har vi den fina hösten. Många gånger beskrivs de norrländska barnen Nog smäller fjällen högre än några små som ”de andra”, alltså annorlunda än de vitsippor i en backe. svenska barn som bor söder om Gävle. Norr­

21 I barnboken Blåbärshäxan, en nästan sann Handlingen i Pohjanens spionhistoria Lu- berättelse (2000) berättar Annika Holm, upp­ gem från 1989 utspelas i en liten by i Torne- växt i Västerbotten och Jämtland, om en som­ dalen år 1952 - under det kalla krigets dagar. mar på 1940-talet i Tavelsjö utanför Umeå, då Henning Mankell, som i trettio år bott i systrarna Eva och Annika tvingades plocka Mozambique i Afrika, är uppväxt i Sveg i Här­ alldeles för många blåbär bland alldeles för jedalen. Han skriver ofta om och för barn och stickiga myggor. hans litterära barn är värnlösa men okuvliga. Mannen i båten (1985) av PO Enquist, bör­ Det är nordligt vintermörker bortom älven och dig från Hjoggböle i Västerbotten, är en sug­ de djupa skogarna i hans vemodigt lyriska gestiv kortroman med starkt mytiska inslag. En böcker om Joel som på 1950-talet lever ensam man minns en fruktansvärd tragedi sommaren med sin pappa Samuel i ett norrländskt sam­ 1943 i Västerbottens inland då han och hans hälle med drag av Sveg. Samuel, som varit sjö­ bäste vän Håkan, för att försvara sin holme mot man men nu hugger skog åt det stora bolaget, de andra grabbarna i byn, byggt en flotte av super ibland för att glömma allt som känns timmmerstockar. I en storm ramlade de båda i eländigt och pojken Joel tar till fantasin när vattnet och Håkan drunknade. hans verklighet inte räcker till. Böckerna om Kai Söderhjelm är född 1918 i Finland Joel heter Hunden som sprang mot en stjärna men har i många år arbetat som bibliotekarie (1991), Skuggorna växer i skymningen (1991), i Kiruna. Hans ungdomsroman Aldrig kom Pojken som sov med snö i sin säng (1996)och den sommaren (1961) handlar om sjuttonåri­ Resan till världens ände (1998). ge Tor från Kiruna. Tor ger sig ut som frivillig i finska vinterkriget. Han överlever men stu­ Norrländsk historia par senare i strid i Norge. Många författare; Karl-Aage Schwartzkopf, Jag uppfattar den romanen som en pacifis­ Carl-Anders Norrlid, Carl-Göran Ekerwald, tisk skildring och det gör jag också med Bengt Maj Olsen, Bengt Ingelstam, Kai Söderhjelm Pohjanens ungdomsroman Land i lågor och fler ändå, har velat berätta norrländsk (1992), där händelserna utspelas vid gränsäl­ historia - det fattiga folkets historia i kris- och ven mellan Sverige och Finland under andra krigstider - för ungdomar av idag. Inte sällan världskriget. Den trespråkige före detta prästen handlar skildringarna om den i norra Sverige Bengt Pohjanen från Pajala, numera bosatt i djupt förankrade skräcken för ryssen som Overkalix, kallar sig ”gränsmänniska” och hans kulminerade krigsåret 1809. litterära gestalter är ofta gränsmänniskor. I En intressant historisk roman med en, för Land i lågor är det en homosexuell man som är ovanlighetens skull, kvinnlig huvudperson är gränsmänniska. Kai Söderhjelms Karin i Kautokeino (1981), där läsaren får lära känna prästdottern Karin

22 som blir lärarinna för samebarnen i Torne lappmark i slutet av 1700-talet. Bo R. Holmbergs många historiska ung­ domsromaner utspelar sig i Ådalen och i områ­ det kring Örnsköldsvik och Ångermanälven. Visgossens bror ( 1998),Tjuvens dotter (1994), Nattmannens pojke (1996) och N är isen gått (1997) skildrar ungdomar från samhällets bot­ ten under fyra århundraden. N är isen gått, som utspelas under hungerdemonstrationerna på 1930-talet, har som motto ett citat ur Eyvind Johnsons Nu var det 1914 (1935): ” Älven här var inte vatten; den var timmer”.

Samtidsrealism P ål 960- och 19 70-talen blev det allt vanliga­ re att författare hämtade stoff från aktuella samhällsproblem. Det gjorde också flera ung- domsboksförfattare som skildrade specifika norrländska problem. Många samer förlorade sina renbetesmar­ ker när kraftverken byggdes på 1960-talet. Denna tragedi finns i hög grad med i Viola Wahlstedts Ingen tror på Aslak från 1966, som handlar om samepojken Aslak som skickas till en nomadskola i Härjedalen. Under 1970-talet då jordbruket omstruk­ turerades gick flyttlassen från Norrland och läsaren fick då söka de norrländska barnen i södra Sverige. Så handlar till exempel Dom kallar mig Fetkamsen (1972) av Kerstin Johans­ son i Backe om en pojke från Jämtland som tvingats lämna hembygden då hans pappa bli­ vit arbetslös. I sin nya skola söderut mobbas pojken svårt för sin norrländska dialekt. Bamafrån Bläsjöfjället av Björn Norström Ung norrlänning nu och Jonas Sima (1974) är en humoristisk his­ En inlevelsefull skildring om hur det kan vara toria som leker med arvet från Laura Fiting- för en ung man m ed anlag för vemod att växa hoff. Också här är det en fattig syskonskara upp i Norrland ger den unge serieskaparen och geten Gullspira som flyr från sin fjällby - Mats Jonsson i bild och text i Unga norrlän­ men de flyr mot Stockholm och tiden är den ningar (1998). norrländska arbetslöshetens 1970-tal. Angermanlänningen Bo R. Holmberg, väs- Könsroller debatterades livligt på 1970-ta- terbottningarna Katarina Mazetti och Maja let. Gun Jacobson, född i Sundsvall men Hjertzell och norrbottningen Katarina Kieri länge bosatt i Lycksele, fick därför mycket hör till de författare som skildrar moderna uppmärksamhet för ungdomsromanenPeters norrländska högstadie- och gymnasieungdo­ baby (1971), som handlar om 16-årige Peter mar (framför allt flickor) i populära och väl­ som ensam tar hand om sin dotter. skrivna ungdomsromaner. Böcker som Bo R. Nykterhetsfrågan var emellertid passerad Holmbergs trilogi Han sa Jal (1991),Älskar som litterärt motiv. Gun Jacobson hör till de få han mig? (1992),Jag-vt åk 9 (1995), Katarina norrländska författare som i modern tid fört Mazettis Det är slut mellan Gud och mig vidare Laura Fitinghoffs engagemang för nyk­ (1995), Maja Hjertzells Före och efter Bella terhetsrörelsen. Peter i Peters baby lider av att (2002) och Katarina Kieris Ingen grekisk gud, hans pappa är alltför begiven på öl och Peter precis (2002) läses av ungdomar i hela Sverige. själv slutar dricka mellanöl när hans ansvars­ Visst finns det i dessa böcker norrländska känsla för det lilla barnet växer. (I Börje Lind­ markörer: ortnamn som slutar på -sele, skot­ ströms Vitterväder från 1988 skildrar pojken rar, hoppbackar, viltolyckor och immiga blå­ Börje hur hans pappa och andra män festar bär, men de är väldigt få och de blir aldrig med Renat brännvin, saltat sidfläsk, svordo­ definierade utifrån någon språknorm eller mar och gräl hemma i lappländska Lillvarg- kulturnorm från Sveadalen. byn. Ingen som helst upprördhet kan jag dock 2000-talets norrländska bokungdomar äter spåra i den drastiskt humoristiska macho-be- sällan palt men ofta pizza och när de blir upp­ rättelsen. Snarare ömsinthet och nostalgi.) rörda säger de snarare ”fuck you” än ”huw a”. På 1970- och 80-talen kom skolbussarna till de långa avståndens Norrland. Det utspe­ Sägner, skrönor och skräckel las mycken dramatik på väg till och från sko­ Allsköns underliga väsen bor under jord i de lan i Kerstin Johansson i Backes prisbelönade norra landskapen. Flickan Elina i Kerstin Jo­ Moa och Pelle. En kärlekshistoria (1981), en hansson i Backes barnbok Som om jag inte fanns bok som skildrar den ömtåliga vänskapen och söker, när hon känner sig outhärdligt sorgsen lojaliteten mellan två små glesbygdsbarn. och ensam, tröst på den sanka myren där hon

24 umgås med De osynliga - Fina Älvan, Troll-Fe- den rafflande och nästan sanna berättelsen om ren, Blommande Björken och Onda Loran. de sju utbölingarna som bodde i en grotta och I en senare utgiven naturmystisk ungdoms­ levde rövare i Myckle och Medle byar i början bok, De osynliga från 1979, tar författarinnan av 1500-talet. De tömde älven på lax, rövade steget helt in i vittrornas värld. Också Bo R. bort en ung getaflicka i sju år och mördade en Flolmberg berättar skrönor om vittra i Den för­ handfull människor. Skräckslagna ortsbor tog älskade vitterkarlen från 1999. lagen i egna händer och dödade banditema. Finn- Folklivsforskaren Johan Nordlander (1854- forsrövama heter den kända ungdomsbok, som 1934), som har tecknat ner urgamla sägner om SFS-predikanten Josef Stenlund skrev år 1947 vittra i Ångermanland, kunde berätta att vittra och som sedan dess getts ut i stora upplagor. är osynliga, att de bor under ladugårdar och De sista tjugo åren har vi i Sverige sett ett fäbodar och att en människa som hamnat på nyvaknat intresse för ockultism och realism i vitterstigar riskerar att bli vittertagen. osalig blandning - också i nordsvensk tappning. Ungdomsboken Vitterväder (1988), författad På baksidan av Bengt Pohjanens ungdoms­ av Börje Lindström, uppvuxen i Latikberg nära bok från 1995 står att läsa attDödens ängar rör Vilhelmina, är en blandning av ockult äventyrs­ sig mellan det vi kallar det övernaturliga och historia och norrländsk skröna. Här talas och verkligheten, mellan trollformler och kvantfy­ sups det på västerbottniska och här tror de gamla sik, mellan historien och framtiden samtidigt fullt och fast på vittra och annat skrömt. som den är en skildring av ungdomar i Overka- Sägner om tattare och rövare finns det gott lix på 1990-talet. om i Norrland. Ofta har tattarna framställts Mikael Niemis debut som romanförfattare rätt osympatiskt som i barnboken I tattarhän- skedde 1994 med ungdomsromanen Kyrkdjä- der från 1925, författad av Laura Fitinghoffs vulen som tre år senare fick en fristående fort­ dotter Rosa. sättning med Blodsugama. Båda böckerna, Annorlunda skildras den hungrige, fattige som utspelas i nutid i gränslandet mellan och modige tattarpojken Per i Bo R. Holm­ Sverige och Finland, bygger på ruskiga myter bergs kärva trilogi om rövarna i Skuleberget: och gamla historier från Tornedalen. Kampen Pojken och rövarna (2000), Rövarnas hämnd står mellan det onda och det goda och till det (2001) och Den siste rövaren (2002). Per har goda hör att känna sina rötter. alltid lidit av den misstro som bönderna i tak­ Niemis ungdomsromaner har fått epitetet ten visar mot tattarfamiljen. I böckerna, som skräckelböcker, det vill säga här bjuds på såväl bygger på en gammal ångermanländsk sägen, skräck som äckel. Det är en sanning om dem. En lyckas tattarpojken m ed list lura u t rövarna till annan är att här bjuder en författare med bultan­ Skulön och blir till slut en hjälte. de hjärta på humor, historia och hembygdskär­ Barn och ungdomar i skelleftetrakten som lek. Framför allt: kärlek till sin norrländska hem­ fått lyssna till högläsning i skolan känner väl till bygd och till språken som talas där. En vithet utan gräns

MARIA JÖNSSON

När man läser Kerstin Bergströms själv­ Jag greps av en längtan när jag läste Kerstin Bergströms böcker första gången. En längtan biografiska romaner möts man ofta av som trängde in i sömnen, som gav drömmar en stark längtan norrut. I sin artikel för­ om att resa iväg, fly och lämna. Jag läste hen­ söker Maria Jönsson visa vilken roll det nes romantrilogi Parkeringsplatsen (1976], Rollen [1977] ochResan [1978] i samband norrländska landskapet spelar för den med min forskning kring kvinnliga självbio­ författarposition som skrivs fram i Berg­ grafiska romaner. Jag funderade över berätta­ ströms romaner. rens relation till modern, över skildringen av kropp och sexualitet - frågor som är så vanli­ ga att ställa till den genre som ”föddes” på sjuttiotalet och lätt nedsättande kom att kal­ las för ”kvinnlig bekännelselitteratur” eller ”kvinnobok”. Men länge efteråt gick jag och tänkte på Bergströms självbiografiska romaner utifrån helt andra utgångspunkter. Det var den där starka längtan som dröjde kvar i mig, och fick mig att återvända till Kerstin Bergströms böcker. Istället för frågor om kön är det denna längtan bort och ut som står i centrum av ro­ manerna, något som visserligen kan ha med genus att göra, men som i första hand handlar om platsens och landskapets betydelse för det egna jaget.1

Kärrvial25 ju n i

26 Jag ska resa till snön. Och jag har väntat ner oss hela tiden på två plan; i det skrivande länge, räknat dagar, gått och gått på nuet hos den medelålders författaren, och i brungrå hårdfrusen mark utan snö, i ett berättelsens tid - den förflutna barndomen, mörker utan vithet under en himmel utan ungdomen och vuxenlivet. För att hålla isär sol. Jag har tänkt mej sjuk efter vit, tjock nivåerna har jag valt att kalla det skrivande ren snö, drömt mig matt efter sol på snö. jaget för ”berättaren” och det jag som beskrivs Jag har gått och gått i en närhet av naken för "jaget”, eller ”huvudpersonen". jord och kala träd. Jag avskyr träd. N ak­ na träd eller träd med lummig grönska. Huset och Vindarna Jag har längtat mig tom efter avstånd och Parkeringsplatsen handlar om uppväxten i oändlighet där inga träd bryter horisont­ Huset i en norrländsk stad. Huset fungerar ens linjer. Där allt som finns inte kan nås. också som metafor för berättarens inre och Där jag är ensam i en lysande vithet utan delvis förlorade j ag - det j ag hon försöker för­ gränser. Där inga ljud, färger eller rörelser stå och närma sig genom att "återvända” till distraherar. Bara tystnad. Och en vithet den plats där Huset en gång fanns. Där lever med blå skiftningar, ljus, dagrar. Ingen­ huvudpersonen som barn tillsammans med ting som kan plockas, vidröras, undersö­ modern, morföräldrarna och olika släktingar i kas, inget liv som kan tas i besittning, en slags fullkomlighet, en tillvaro i frid. De ingenting som kan mutas in, införlivas, första åren i Huset beskrivs genom täta och tas med hem.2 sinnliga minnesbilder. Det är en tid av lycka, minnena är fulla av tillit, värme och samhö­ Denna längtan riktar sig norrut, och den bär righet med den älskade modern. rakt igenom romantrilogin. Det är en längtan Sakta smyger sig dock Vindarna på, och både till en konkret plats på kartan - Norr­ när de blåser vacklar och rämnar Huset. Vin­ land och Kirunas fjällvärld - och till en inre darna är barnets namn på mammans accele­ rerande alkoholism, sjukdomen som hotar tillflyktsort. Det är framförallt i Rollen som denna känsla tar gestalt. Den formuleras där upplösa alla gränser, hela barnets verklighet. alltmer som författarens enda möjliga livs­ Den älskande mamman förvandlas till ett hållning. Men den starkt symboliskt laddade äcklande monster, en djurlik varelse som be­ Norrlandslängtan ingår i ett större mönster i skrivs i sin kroppslighet, sexualitet och fysiska författarskapet. Den är en konkret bild för förfall. Vindarna har gett barnet en konstant sökandet efter en identitet, efter ett hållbart känsla av förlorad helhet. Barnets integritet sätt att leva. och självkänsla hotas av mamman/monstret 1 de tre romanerna får vi följa berättarja- som ockuperar hela Huset. För att inte helt gets försök att skriva sin livshistoria. Vi befin­ förlora sig själv måste hon ta avstånd från mamman. Hon gör det genom att dela upp sig

27 på två platser - en som deltar i det som sker, Jag såg henne gå där i solen bland träden och en som stannar på tröskeln och betraktar - och jag skämdes. Hon gick i sommaren - vilket korresponderar med berättarens klu­ och hon levde. Jag såg att håret inte läng­ venhet i skrivprocessen. Hon är den registre­ re var sä rött och kroppen tyngre, men rande författaren som förtvivlat försöker när­ ögonen var unga och munnen utan bitter­ ma sig det levande barnet. het. Jag hade alltid trott att vi var lika, att vi var en och samma, men nu kände Jag vet att därinne finns någon som jag jag att vi var mycket olika - hon var liv inte når varken nu eller nästa gång eller och det var inte jag. Trots vindarna och nästa gång, men varje gång måste jag åren var hon liv. Jag visste att vi skulle försöka. förlora varandra mer och mer och till slut Jag blir - nu och varje gång - två per­ alldeles. Hon skulle fortsätta att glömma, soner. [—] stryka över och gä vidare och vara full av Jag står kvar - och jag ser mig själv gå liv och känsla. Jag skulle lagra, minnas in. och leva kvar i allt som gjorde ont fast Det är som att gå in i en tavla. [—] tiden gick.4 Hon finns där, och hon växer och fyller ut hela rummet. Dottern tvingas förneka allt detta för att inte Hon har inga fasta konturer utan flyter gå under. Hon får en jagkänsla som bygger på och böljar i regelbundna, rytmiska, klibbi­ avståndstagande - på att säga nej. Hennes jag­ ga röreker. känsla är stark och arg och bjuder på mot­ Ansiktet pukerar. Dragen dras ihop stånd. Barnet blir till och tydlig varje gång och slätas ut. hon säger nej, reser iväg, lämnar. Men hon Håret är slarvigt uppsatt och ser ut har inget positivt alternativ att välja - hon kan som dött gräs. inte säga ja till livet. Denna psykologiska Kroppen - halvklädd. Om jag vidrör grundstruktur skrivs fram än tydligare i Rol­ henne sjunker mina händer in och jag tar len, och får där sin yttre motsvarighet i läng­ ett steg tillbaka.3 tan norrut.

In i vitheten När barnet tvingas ta avstånd från modern tar Huvudpersonen i Rollen har lämnat Huset hon också avstånd från själva livet. För mo­ och befinner sig i Mälardalsområdet. I detta dern utgör inte bara hotet om identitetsupp- landskap försöker hon skapa sig ett hållbart lösning, hon står också för allt levande i bar­ liv tillsammans m ed Du, sin älskade. D et lilla nets värld. Där modern är finns leken, skrat­ livet med honom och arbetet som lärare i sko- tet, sinnligheten och lusten till liv.

28 lan utgör en plattform, en roll som bär, inom vilken jaget klarar av sitt liv. D et är alltså inte fråga om någon påtvingad negativ roll (i stil med ”könsroll”) eller enkel ”mask” som berät­ taren döljer sig i. Rollen hon skapat är hennes enda länk till omvärlden och det levande livet utanför hennes Nej, den håller ihop hennes konturer. Huvudpersonen har lyckats skapa sig ett slags liv på en liten avgränsning intill döden, helt utan anspråk eller förväntningar. Där det handlar om att klara av, om att ta sig igenom. Samtidigt längtar jaget hela tiden bort, hon har en diffus vilja att kliva ut ur rollen, lämna sitt liv och sig själv. Denna läng­ tan finner till slut sin yttre motsvarighet i den norrländska fjällvärlden. Genom ett vikariat hamnar berättaren en kort tid i Kiruna - en plats hon aldrig varit på, men som svarar m ot hennes inre känsloliv. Hon hittar ”hem".

Jag tyckte att jag visste allt om Kiruna fastän jag aldrig bott där. Jag visste hur ett Kirunaår var fastän jag aldrig upplevt det: höstfärgerna, den tidiga snön, kylan, mörkret, de långa vintermånaderna och så Ljuset, det vita ljuset, sol på snö, ly­ sande vithet.5

Hemmet är en plats utan historia, blodsband eller ursprung. Den unga staden Kiruna, upp­ byggd kring den moderna gruvindustrin, blir hemmet för människan som gått i exil, för den som sökt sig ut i tillvarons utkanter. Det norrländska landskapet fungerar alltså inte som en bild för något arkaiskt ursprungsland, ett naturligt förhistoriskt tillstånd eller lik­ Den vita världen är inte bara fridfull, den är nande - tvärt om symboliserar det karga land­ också en farlig frånvaro av liv, en sträng och skapet snarare en hemkomst i total aliena­ steril värld. Att gå in i vitheten blir berätta­ tion, ensamhet, utsatthet. rens sätt att vara ”...så nära döden jag kan komma utan att dö...”. Längtan norrut hand­ Mänga kom från södra Sverige, och jag lar om en strävan efter en position som ger förstod snart att de som sökte sej till Kiru­ överblick, en lugn plats bortom det pockande na, till det långa mörkret och det vita livet. Där man kan vara den som ser och be­ ljuset, inte bara kom för att det fanns gott traktar utan att något krävs av en - där man om lärartjänster och s.k. bristtjänster som inte själv behöver leva. Det är också en förfat­ gav högre lön, utan också för att Kiruna tares position - ett ställe där man kan se och svarade mot något hos dem själva. En del förstå - men utanför livet. stannade bara något år, andra ett par och I Rollen får vi följa hur jaget söker sig fram några kom sig aldrig därifrån.6 till denna position bortom eller intill livet, en plats som är skrivandets plats. Där vänder också berättelsen. Väl framme i denna vithet Huvudpersonen bor efter hemkomsten i pe­ börjar berättaren skriva sin historia. Vi anar rioder i Kiruna. Hennes rörelse mellan å ena att hela romantrilogin skrivs inifrån denna sidan önskan att välja Livet tillsammans med vithet. Berättaren tar sig ned till minnena, den älskade och å andra sidan längtan till exil­ närmar sig smärtpunkterna, för att förstå. tillvaron tar konkret gestalt i rörelsen mellan Skrivandet tycks alltså starta i ett kristill­ söder och norr. Södra Sveriges landskap har stånd. Berättaren har kommit till en punkt där ingen inre plats hos jaget, hon vandrar runt i hon måste välj a väg; och ytterst handlar det om det, men är själv inte riktigt där. Dess växtlig­ att leva eller inte leva. För att pröva och förstå het, grönska och livskraft framstår som främ­ sin nuvarande livshållning [som utgörs av läng­ mande för huvudpersonen, som längtar till tan till vitheten, icke-livet) måste hon gå tillba­ vithet, karghet, vidder. Landskapet i norr sva­ ka och rekonstruera sin historia. Skrivandet blir rar mot hennes jagkänsla. Det är ett landskap en utredning för henne själv, men också ett formulerat som negation; försvarstal inför allmänheten och den älskade. Ett försvar för varför hon valt att leva som hon Mina fjäll som lärt mig hata sommaren gör; varför hennes livshållning varit nödvändig. med sin framfusiga grönska, sitt pockande Skrivandet är ett sätt att försvara det oförsvar­ liv, sin klibbiga värme och sina pråliga bara: förnekandet av livet, oviljan att leva. För­ färger. fattarskapet föds ur detta behov; att försvara Mina fjäll och min längtan, min ändlö­ rätten att säga nej till livet, att bli förstådd: sa väntan, min vintervärld .7

30 Och ändå tror jag att det finns mänga ne. I sin längtan norrut skapar dottern sin för- som känner det likadant. Som känner att fattarposition, den plats hon behöver för att när de en gäng ville leva, när tryggheten få kontakt med sitt liv igen. och tilliten gjorde livet lika självklart som Men i den karga fjällvärlden kan hon inte famnen de satt i, handen som smekte bli kvar i längden - inte om hon vill leva sitt dem, ögonen som älskade dem, då rycktes liv istället för att skriva det. Att vara författare marken undan, då fick de inte leva, dä och att vara en levande människa går här inte gällde det plötsligt bara att överleva...Och att förena. I en nyutgåva av trilogin tio år se­ sedan hittade de aldrig tillbaka. Men de nare formulerar Kerstin Bergström något som blir aldrig trodda med sina mörka tankar.8 liknar en väg ut ur detta dilemma. Där menar hon att det är först efter den fjärde och avslu­ Men samtidigt leder skrivprocessen och min­ tande Boken om Henne (1989), som hon verk­ nesarbetet berättaren till en annan plats. Be­ ligen har nått fram till sin mor - och därmed rättaren startade arbetet i vitheten. Därifrån har rätt att kalla sig fri...”fri att våga börja leva rekonstruerade hon sin historia, skrev sig till­ till slut.” baka till barndomen, följde vägen som lett henne in i vitheten och skrev sig fram till den yttersta punkten igen, till Kiruna, till platsen utanför livet. Och väl där finns inget mer att säga eller förstå. N u återstår bara ett val, och som läsare vet man inte vilket det blir. Exilen eller livet? Författaren eller människan? 1 En tydligare genusteoretisk ingång i Bergströms författar­ Fri att leva? skap finner man i Cristine Sarrimos avhandling N ä r d e t personliga blev politiskt. 1970-talets kvinnliga bekännelse Som jag har läst romanerna handlar längtan och självbiografi. Jag försöker här ta ett helhetsgrepp norrut alltså om längtan efter en författarpo- kring en mer specifik metaforstruktur i romanerna. Jag koncentrerar mig på platsens och landskapets betydelse sition. Genom ett sinnrikt bildspråk skapar för förståelsen av den längtan som romanerna förmedlar Bergström förbindelser mellan vitheten, skri­ - något som Sarrimo också berör, men som inte står i vandet, och förnekandet av livet - som ytterst fokus för hennes analys. 2 Kerstin Bergström, Ett halvt liv. Parkeringsplatsen/Rollen/ bottnar i avståndstagandet från modern. Mo­ Resan (Stockholm, 1989), s. 152 dern är på många sätt motorn i dotterns skri­ 3 Bergström, s. 79. vande, den kreativa källan, just på grund av 4 Bergström, s. 112 5 Bergström, s. 168 att hon hotar dotterns integritet. Dottern 6 Bergström, s. 168 tvingas ta avstånd från henne och livet - och 7 Bergström, s. 152 samtidigt ständigt skriva sig tillbaka till hen­ 8 Bergström, s. 368

31 Fyra berättare från norr

TOMMY ÅBERG

Västerbotten har gjort sig känt som Efter sexton år som hemmafru och dagmam­ berättarnas landskap, inte minst tack ma och tjugo år som socialarbetare började Anita Salomonsson ett författarskap som ef­ vare författare som Per Olov Enquist, ter tio år resulterat i sex romaner och en no­ Sara Lidman och Torgny Lindgren. vellsamling. När hon äntligen sökte sig till en Det finns emellertid fler spännande skrivarkurs vid Medlefors folkhögskola i Skel­ lefteå och blev uppmanad att skriva vidare var berättare än dessa. Här presenterar hennes debutroman klar på ett par veckor. artikelförfattaren några av dem, Anita Salomonsson har berättat att hon nämligen Anita Salomonsson, som barn i Hjoggböle var en uppmärksam Göran Lundin, Göran Burén och Åke lyssnare till kvinnornas berättelser, att hon läste mycket och hittade på egna historier. Lundgren, för tidskriftens läsare. Hon kunde berätta långa följetänger för att betvinga mörkret i den täta, västerbottniska granskogen. Det var brodern Kurt Salomonson som först blev författare. Tidigt trotsade han Jan­ telagen i byn och betraktades med sina första böcker på femtiotalet som en kontroversiell arbetarförfattare. Det var en stor skam för föräldrarna och Anita Salomonsson fick veta att hon som kvinna inte skulle skämma ut familjen. Att lärarinnans son PO Enquist blev författare var en sak, men det anstod inte en fattig bondpojke i en sjubarnsfamilj. För en

Lind 13 a u g u sti ung kvinna var det närmast otänkbart.

32 Om fattigdom och fantasi Vackrast var ändå mamma (1996], Kvinnor­ Nyckeln till allt skrivande är kanske förundran, na fogar sig, allt har en mening, även om den skrev hon i en essä i Provins (1995:4]. Tystnaden oftast är förborgad. Alla olyckor hänförs till är som ett gyllene ägg, det är i tystnaden som den egna synden, i Genom tidens handflata förundran är möjlig, förundran och iakttagelse. den oförlåtliga synden att älska och bli med Slår man sönder det rinner innehållet ut. Samti­ barn utanför äktenskapet. Den patriarkala reli­ digt menar hon att skrivandet är det verktyg Gud gionens tvångströja i Västerbotten har väl säl­ gett oss m ot ångest. lan skildrats med samma intensitet, med en Den kreativa fantasin, berättandet och tystna­ sådan mörk ton som här. Hermines svårut­ den finns hos den sjuåriga Beata i debutromanen härdligt grymma självbestraffningar är ett Änglabilder (1994]. Här finns också ångesten och kvinnligt martyrskap som återkommer i Anita utanförskapet hos krigsbarnet från Finland som Salomonssons böcker. Skildringen av klockma­ utan att kunna ett ord svenska placeras i en väster­ kare Tideström är en lång och vemodig dikt om bottnisk by under andra världskriget. I detta stum­ en förlorad kärlek. Han kräver rättvisa, men ma drama, med änglabildema som skydd mot allt har oftast mycket långt till handling, vädjar, farligt och okänt, skapar ett reflekterande fantasi- längtar och dagdrömmer hellre. barn sin egen värld där de egna berättelserna blir Männen i de tre romanerna är undflyende, den trygga platsen. Det är den kallaste av vintrar ifrågasättande och tvivlande. Det är en atti­ och när granngården brinner tror Beata att kriget tyd som kan förmedla hopp om förändring, hunnit upp henne. På ett förtätat språk fångar för­ men ett hopp som ständigt grusas och med en fattaren in flickan och miljön i denna sällsamt suck planar ut i vanmakt. mörka berättelse om Beata och hennes hemliga Samma år som Vackrast var ändå min kärlek till höstmörkret i Västerbotten. mamma gav författaren ut en kortroman med I sin andra roman, Genom tidens handflata motiv från Västerbotten i serien Veckans bok (1995], fördjupar och vidgar författaren sitt lit­ - "Mannen på myren”. terära rum i den västerbottniska byn. Det är I sin klargörande essä, ”D et tysta språket” i tidigt 1900-tal och det handlar om författarens Provins (1995:4] skriver författaren om män­ mormor och morfar. Klockmakare Tideström nen i sin barndom: har blivit ensam med tre små barn när den unga Hermine kommer som hushållerska. När hon Min barndoms män var fåordiga, inåt­ sedan väntar barn kräver tidens kärva moral att vända och tunga av hemligheter. De rörde de gifter sig. sig på ett särskilt sätt för att värna om det outtalade. De knäade när de gick, som Kvinnorna i centrum var de till sjöss. De lyfte pä hatten och Anita Salomonsson sätter kvinnornas arbete kliade sig i pannan för att locka fram de och fromhet i centrum, här och i nästa roman, dyrköpta, lite motvilliga orden.

33 Anita Salomonsson getaltar männen när Anita Salomonsson mötte praktikanten Jen­ de är nyktra och kvinnor och barn finns i nie i sitt arbete som socialsekretrerare i blickfånget, kvinnorna när männen kanske Umeå, ett möte som skulle inspirera henne inte finns där: till romanen Det gudomliga barnet (1998). Det är en berättelse om en mobbad, ung tjej De vågade sig på att pröva orden, i smyg i 60- och 70-talens Sverige som står fram som tog de dem i munnen och smakade på ett upproriskt maskrosbarn och som trots dem. De handskades med dem som glö­ hugg och slag i ett kärlekslöst hem vägrar foga dande kol. Stack lite i dem, rörde om sig. Författaren målar upp bilden av en skola bland dem, såg hur de flammade upp. Då som vägrar se, en socialtj änst som vägrar lyssna, log de mellan varandra, kvinnorna, och av vuxna som gång på gång begår övergrepp var ense om kraften, väldigheten. m ot en ung kvinna som på ren trots skapar sitt eget liv. Det har sagts om Anita Salomonsson att Idag snattrar vi, babblar vi, ältar vi, skriver hon som få kan fånga det lilla i det stora, det hon. ”Orden har mist sin sälta. D et är ont om allmängiltiga, att hon gestaltar hur de små tystnad, om mjuk, vilsam tystnad.” människorna förmår upprätthålla värdighet Med den tredje romanen, Vackrast var och livsglädje trots svåra umbäranden. ”Osa­ ändå mamma, berättar författaren återigen lig längtan” (2000), utgiven i serien Veckans ur barnets perspektiv och med samma vuxna bok, är en novellsamling om några människor huvudpersoner som i Änglabilder. ”Man kan i Västerbotten, människor som drömmer och läsa denna romansvit som en trilogi om en längtar efter ett förlorat paradis. släkt”, skriver litteraturkritikern Gunder An­

dersson i förordet till förlagets En bok för alla Inspirerad av ett udda konstnärskap utgivning av Genom tidens handflata. I romanen I själen förskräckt (2000) återvän­ Vackrast var ändå mamma är främst en der författaren till den karga, kristna miljön i hyllning till kvinnan och mamman, och en Västerbotten. Tiden är sent 1800-tal. Denna skildring av föräldrarnas kärlek och dagliga gången har Anita Salomonsson inspirerats av slit. Glädjeämnen finns, men de är lätt räkna­ konstnären Viktoria Nygren som levde i Nor- de, tacksam är man väl av ren plikt. Pappan sjöl885-1965. Romanen handlar om ettfan- var en man med stark integritet, ”alldeles i tasibegåvat och känsligt barn som får kämpa sig”, skriver författaren: hårt för sin konst mot Jantelag och en straf­ fande Luther i gestalt av en sträng far och lek- Vreden gjorde honom skarp ibland och mannapastor. Det hårda slitet, pliktuppoff­ skrattet mild och befriande, men tydlig ringen och fattigdomen går igen från roma­ blev han inte. Kanske ville han det inte." nerna kring den egna uppväxten, även den

34 kärleksfulla medkänslan med de utsatta från I boken Författaren själv (1993) sammanfat­ de tidigare romanerna finns här. Gunder An­ tar han sitt samhällsengagemang och sitt för­ dersson skriver i förordet till Genom tidens fattarskaps drivkraft, här är det långt till Jante­ handflata: lagen:

Men det särpräglade och märkvärdiga N är jag trampar ner gasen i Skelleftebuss med hennes romaner ligger ändå i språ­ Scania 112 och de 220 hästkrafterna ket, i gestaltningskraften, i hennes lyriska mullrar därbak, är det som om jag metaforrika prosa där de vanligaste detal­ spränger igenom en fälld ridå. Ingenting jer förlänas en poetisk lyster. I den rika kan egentligen hindra mig från att skildra Västerbottenslitteraturen har Anita Salo- den gränslöst spännande verklighet som monsson tillfogat en ny och alldeles egen omger mig. dimension

Göran Lundin är född 1950 i Skellefteå, där Anita Salomonsson, som ger ut sina böcker han bor och verkar. Han är uppvuxen i på Nordstedts förlag, har sedan debuten Umeå, flyttade till Stockholm i början av 70- 1995 mottagit en rad priser och stipendier för talet, läste ekonomi och u-landsfrågor på sitt författarskap. Valla folkhögskola i Linköping och gick Nu i vår kommer hon med en ny roman Journalisthögskolan i Stockholm. Ett par år se­ från Västerbotten, Armade cykel, där en far­ nare bevakade han som frilansjournalist kri­ bror från Mjödvattnet, Burträsk står i cen­ get mellan den irakiska centralregeringen och trum för berättelsen. De tidigare böckerna den kurdiska gerillan, på plats. Han var mao- har hon skrivit vid sidan om heltidsarbetet ist, skrev i tidningen Gnistan och var under som socialarbetare. Denna hennes sjunde ro­ ett par år redaktionssekreterare på larté.C man blir den första hon skriver som heltids­ År 1977 flyttade han tillbaka till Skellef­ författare. teå, började arbeta som busschaufför och kom med sin första bok,Samema i Sverige. ______GÖRAN LUNDIN______Boken var ett debattinlägg om de icke renskö- "Ingenting kan egentligen hindra mig" tande samernas ställning i Sverige. Hans av­ Sett till Göran Lundins författarskap som hel­ sikt med återflytten till Norrland och Skellef­ het är det den stora spännvidden det första man teå var emellertid att satsa på ett skönlitterärt frapperas av. Hans berättelser förflyttar sig till författarskap.Den svarte generalen (1982), synes obehindrat mellan Västerbotten, Cen­ hans skönlitterära debut, är en dokumentär­ traleuropa, Afrika, Karibien och Kanada och roman från Haiti om den frigivne slaven rör sig lika fritt mellan olika litterära genrer. Toussaint Louverture. Under åren efter den

35 franska revolutionen ledde han de svarta sla­ det arabiska och det gamla sågverkets historia varnas frihetskamp till en historisk seger mot får betydelse för själva handlingen. fransmännen. Med denne märkliga gestalt i Guldmakarens hemlighet (1990] är en do­ centrum får vi följa några ytterst dramatiska kumentärroman om de guld- och silverstöl­ år av Haitis våldsamma historia. der som avslöjades vid Rönnskärsverken i Efter denna väl mottagna debut vid Ord­ Skelleftehamn 1982. Nuet är förlagt till en fronts förlag, skrev Göran Lundin en upp­ bar i Polen, där den skyldige rönnskärsarbeta- märksammad kriminalroman,Busschauffören ren berättar sin historia för en affärsman, som som försvann (1983]. "Detta är årets absolut visar sig vara en av topparna i den internatio­ bästa deckare”, hette det i deckartidskriften nella svarthandeln med guld. Här förenar för­ Dast Magazine, i Expressens Sherlock-utnäm- fattaren sina erfarenheter från den spännande ning fick romanen ett hedersomnämnande. kriminalromanen med den historiska roma­ nen, samtidigt som han gestaltar en arbets­ Rör sig mellan världsdelar plats där klassamhället står orubbat sedan I romanen Förbanna inte mörkret (1985], en decennier. Fakta portioneras ut på ett sätt som skröna där författaren sätter ljuset på fifflet gör att läsarens intresse och spänningen ökar i med lokaliseringsstöd till norrländska företaga­ detta drama om guldets förbannelse, i denna re, knyter han samman det svältdrabbade afri­ berättelse om hur girighetens mekanismer kanska landet Tongo med inlandskommunen obönhörligt bryter ner en människas personlig­ Nordkroken: het, hans familj och sociala liv.

Uppfinnaren Rolf Johanssons solkokare Startar eget förlag drar till sig en afrikansk delegation mitt År 1992 startar Göran Lundin tillsammans under den norrländska älgjakten och i med författaren Göran Burén ett förlag, förvecklingarna som uppstår framstår Ord&visor förlag, där hans egna böcker ingår både Tongo och Nordkroken som förlorare i utgivningen. I Den haitiske trollkarlens son i ett större spel. (Författaren själv]. (1992], återvänder han till Haiti, denna gång­ en med en självbiografisk roman om en far När jag läser författarens egen sammanfattning och hans adoptivson från Haiti. Därefter ger av boken går tankarna går till Arto Paasilinnas författaren ut novellsamlingen Busschaufför Adam och Eva (1993]. på villovägar (1993), och Läge för döden Döden på Norrbyskär (1987] är en krimi­ (1994), spänningsromanen Möte med frälsa­ nalroman på dokumentär grund från den gam­ ren (1996) och ungdomsromanerna Grizzly la sågen på ön Norrbyskär ett par mil söder om slår nollan (1997) ochKalkonernas hämnd Umeå, där det västerbottniska blandas med (2001).

36 Reportageroman kallar författarenHaiti - dag”. Även denna gång utspelar sig handling­ mot alla odds, med undertiteln ”en resa in i en till stor del i Haiti, dit en ung kvinna reser det okända” (1998). Göran Lundin vänder sig för att söka efter sin pappa. än en gång mot Haiti. I reportagebokens form, med ett stort antal bilder i fyrfärg av GÖRAN BORÉN skelleftefotografen Erland Segerstedt, väver han här samman intryck med erfarenheter Kärlek och politik från tjugo års resor till ön, med Haitis våld­ Göran Burén tillhör den grupp studenter som samma och dramatiskt händelserika historia. gjorde en omvänd klassresa på sjuttiotalet. Författaren berättar om möten med färgstar­ Han vantrivdes i den akademiska miljön i fö­ ka personligheter, alltifrån den förre presi­ delsestaden Göteborg och drog norrut, mot denten Jean Bertrande Aristide, till den assi­ strömmen av flyttlass med arbetslösa och milerade haitiern Olle Ahlqvist. klassresenärer. Året var 1971 och istället för Entusiasternas väg - frän Leningrad till S:t att bli lundastudent blev han skogsarbetare i Petersburg (2003), är ännu en reportagebok Västerbotten. från en dramatisk övergångstid. Fotografen I fem år försörjde han sig som ackordsarbet­ Erland Segerstedt medverkar med ett omfat­ are i ett av de hårdaste kroppsarbeten som tande bildmaterial, medförfattare är den rys­ fanns, i daglig strid med kroppens allt tydligare ka författarinnan Natalja Tolstaja och över­ protester och mot arbetsgivarnas ökade krav. sättaren Lina Petersson. Göran Lundin skild­ År 1975 lade tiotusen skogsarbetare ner rar de framgångsrika i det nya Ryssland, och arbetet. En hel vinter låg skogsbruket nere i de som fått det ännu svårare efter Sovjetunio­ stora delar av Norrland i en av de längsta ar- nens fall. betskonflikterna någonsin på svensk arbets­ Göran Lundin började sitt författarskap marknad. Sex år senare debuterade Göran som debattör, fortsatte som historisk roman­ Burén på Ordfronts förlag med Värflod. I ro­ författare. Han införlivade kriminal- och manen skildrar han strejkförloppet, men spänningslitteraturen i sitt författarskap, ef­ framförallt förhistorien. En stark drivkraft ter hand resereportaget och ungdomsboken. bakom boken var hans eget fackförbunds sätt Med Busschaufför pä villovägar och Guldma- att beskriva strejkrörelsen. Nu ville han be­ karens hemlighet skulle man kunna säga att rätta om orsakerna bakom konflikten ur han även är arbetarförfattare. Han är frilans­ skogsarbetarnas perspektiv. De moderna journalist och förlagsredaktör. Och han är skogsmaskinerna hade ersatt det manuella busschaufför, inte att förglömma. skogsbruket och hotade såväl jobben som När detta skrivs arbetar Göran Lundin hälsan, arbetstempot ökade, svåra arbetsska­ med en roman med arbetstiteln ”Baron lör­ dor följde och ackordshetsen började ifråga­

37 sättas. ”Om man kapar bommarna till en tim­ Två år efter Läderbältet gav författaren ut mermassa, som packats samman av vårflod­ Utan Sofie [1995], en novellsamling med en ens tryck, så kommer inte stockarna en och rad arbetsplatsskildringar, de flesta från Väs­ en. De kommer alla på en gång,” skriver han terbotten. En recensent, Mats Rosin i Väster­ i Vårflod. Läsaren får följa några skogsarbeta­ bottens Folkblad, påpekade att han drivit upp re och deras familjer några år fram till strej­ tempot, att stilen blivit drastisk, ”på gränsen ken, hur det politiska engagemanget kollide­ till det burleska”. Göran Burén flyttade sam­ rar med kärleken och äktenskapet. ma år från Holmsund till Umeå och blev för­ Författaren etablerar här sitt tema kärlek fattare på heltid. och politik som han återvänder till i bok efter År 1998 gav han ut den självbiografiska bok. ”Arbetet får livet att rulla vidare och romanen Jag älskar det praktiska livet, Frances­ kärleken gör det värt att leva”, skriver han i 50 ca som handlar om arbetet, det fackliga enga­ Norrlandsförfattare [1986]. gemanget och den svåra kärleken.

Proletärförfattare Med dokumentära förtecken Göran Burén skriver från början in sig i en folk­ Att författaren alltid står stadigt på en verklig­ lig, radikal författartradition och ser Ivar Lo- hetsbakgrund och lägger stor omsorg vid fakta Johansson, Vilhelm Moberg och Gustav He- blir tydligt i den historiska romanen Malin och denvind-Eriksson som sina litterära förebilder. Sjungaren (2002). Här, som i hans andra böck­ D et dröjer tolv år innan han kommer m ed er, står människorna i centrum. Romanen ut­ nästa bok, Läderbältet [1993). Tillsammans spelas utanför Umeå på 1680 talet, Karl XI har med författaren Göran Lundin har han star­ gjort sig till enväldig regent efter skånska kriget tat Ord&visor förlag, som förlägger den nya och byborna i Söderfors vid Umeälven kämpar romanen. Tiden är 1970-tal, en dramatisk för överlevnaden, hårt beskattade och under period i svensk historia med många djupgå­ omänskliga krav på underkastelse från den ende förändringar i samhället. Berättelsen världsliga och kyrkliga överheten. utspelas åter i norrländsk skogsarbetarmiljö, Författaren återvänder och fördjupar sitt och inom vänstern i Umeå. Nu vänder sig tema om den auktoritära övermakten samti­ författaren mot de auktoritära inslagen i den digt som kärleken är i centrum för handling­ del av vänstern han själv tillhörde. en. Kvinnorna har fått större utrymme i den Efter fem år i skogen omskolade Göran nya romanen och står fram som positiva före­ Burén sig till byggnadssnickare. Fem år senare dömen, konkreta och handlingskraftiga. Även är han reporter på Radio Västerbotten, han humorn och den drastiska formuleringen blir tar jobb i hamnen i Holmsund och som brev­ här framträdande stilmedel. bärare, och han fortsätter med sitt och Göran Malin och Sjungaren är första delen i en Lundins förlag. planerad serie och den hämtar sitt stoff ur en

38 gemensam västerbottnisk erfarenhet, mena­ mal, hade han sin första novell publicerad i en de en recensent i sin anmälan: julbilaga i tidningen Norra Västerbotten. Vem var Stor-Stina som hade inspirerat Det förefaller som om skrivande väster- Åke Lundgren till ett så omfattande arbete? bottningar har en särskild prosakont att Christina Chatarina Larsdotter som var hen­ plocka ur. M an tycker sig känna igen nes riktiga namn, föddes i ett mycket fattigt tonfall och besvärj eker frän föregångare i hem i Malå 1819 och dog 1854, 35 år gam­ berättarkonsten men måste medge att mal. Hon blev 210 cm lång och kallades n ’Burén nog har sitt alldeles egna språk. Långa lappflickan. En manager förde henne En tillgång är nyttjandet av sången - här ut i Europa där hon förevisades på olika och där flyter en psalmvers upp till ytan marknader. och tar romanen med sig på sin rygg. Uppväxt utanför Skellefteå Sockenkyrkan har en rent vidunderligt Åke Lundgren föddes i byn Kusmark utanför väkjungande liten kör, dit Malin hör. Skellefteå. De var sju syskon, fadern var gju- Rune Pär Olofsson(Dala-Demokraten 30/9 2002) teriarbetare och föräldrarna drev ett litet jordbruk. Han fick tidigt känna på både Jan­ ÅKE LUNDGREN telag och knapsu, detta tornedalska begrepp för att inte vara tillräckligt ”karut”: En värld av drömmar Som barn drömde Åke Lundgren om att skri­ A tt arbeta med sina händer var något va men trodde det var en ouppnåelig dröm. annat, något rejält. A tt slita i sitt anletes Han blev journalist och fick en drömstart på svett, skaffa sig ett riktigt jobb. Nöja sig sitt författarskap. Utan att ha publicerat sig i med sin lott. Nog för att jag försökte. bokform blev Åke Lundgren en av vinnarna i På fabriksgolvet. I butiken. Men det var en stor, riksomfattande berättartävling. Han ändå något som fattades, något viktigt. var minst i klassen och skrev nu sin första ro­ Betydekefullt. man om den längsta kvinna som levt i bygden. Åke Lundgren var väl förberedd. Berättel­ 50 Norrlandsförfattare sen om Stor-Stina började han med i en arti­ kelserie. Han skrev sedan en amatör- och en År 1974 började han som heltidsanställd radioteaterföreställning och slutligen roma­ journalist vid Norra Västerbottens lokalre­ nen Den långa lappflickan fl 981). daktion i Malå, Lappland, där han alltjämt Åke Lundgren började skriva redan i barna­ bor och verkar som böckerna. Efter debuten åren, först serietidningar, sedan små och allt och priset var hans skönlitterära skrivande längre historier. Redan 1972, tjugoett år gam­ accepterat, han berättar i 50 Norrlandsförfat-

39 tare [1986] att han nu var erkänd och visste tral roman i Åke Lundgrens författarskap om vad han ville. Han ger ut sina böcker på Fo­ en utanförmänniska som drivs mot avgrun­ rums förlag. Sedan debuten 1981 har han er­ den för att hon var eljest. hållit flera priser och stipendier. Kvacksalvarna (1988) rymmer delvis ett Åke Lundgren nådde snabbt en stor läse­ porträtt av författarens morfar. Därefter kom krets och böckerna kom i en till synes aldrig den uppmärksammadeSpanskan dr (1989) och sinande ström, romaner, pjäser, fackböcker den fristående fortsättningen på berättelsen om och kulturartiklar. I en notis i Norra Väster­ spanska sjukan,Storspovens sång (1991). botten i början av nittiotalet kunde man läsa Efter den väl mottagna En stilla vrede att det pågick trettiosju läsecirklar kring Åke (1990), där såväl farfadern, som fadern och Lundgrens böcker bara i Västerbotten. författaren själv stått modell, och Furstens hus, (1992), gav han ut en av de kanske mest Utanförskapets skildrare uppmärksammade romanerna efter sin de­ Genomgående tema i Åke Lundgrens förfat­ but, Polykarpus dröm (1993). tarskap har varit utanförmänniskan, de som är ”eljest, ett bondskt uttryck som numera Sagan om Valdemar tillhör nationallitteraturen” som recensenten ”Polykarpus dröm” är en roman som två gång­ Leif Nylén skrev i Dagens Nyheter 8/12 1994. er inspirerat teatern till olika uppsättningar, Det skulle dröja femton år innan Åke Lund­ första gången till en monolog 2000 vid Väs- gren började gestalta sitt eget utanförskap. terbottensteatern och hösten 2003 en helaf- Än så länge maskerade han den sanningen, tonsföreställning vid Länsteatern Jämtland- skriver han i ”50 Norrlandsförfattare”. Härjedalen. Romanen är en fantasieggande Efter en trilogi om samernas kamp för den saga om Valdemar som vill leva för sitt ska­ egna kulturen, Trilogin om Nordanlandet, pande och sin kärlek utanför byagemenska- Gudaberget (1982), Trollknuten (1984), och pen. Han arbetar inte som de andra i byn. Järtecknet (1985), komSara Greta (1986, Han går i finstassen till vardags. Ingen kan även utgiven på förlaget En bok för alla sjunga som han, dessutom sjunger han för högt 1991). Här väver författaren in en del självbi­ i kyrkan och gifter sig med byns vackraste ografiskt material och redovisar hur han går kvinna. Och så har han en dröm: att flyga. Ett till väga när han söker sin historia. Även Sara större hot mot ordningen i byn, en värre pro­ Greta är en dokumentärroman, den skildrar vokation mot Jantelagen är svårt att tänka sig. ett kvinnoöde från Västerbotten under bör­ Polykarpus skapar sitt eget paradis på slän­ jan av 1800-talet. Det är en tragisk berättelse ten av Himmelsberget på andra sidan sjön. om en kvinna som föds utanför äktenskapet Likt en helig dåre förverkligar han, slutligen och som anklagas för att ha dödat sitt eget med vapen i hand för att freda sig m ot förföl­ spädbarn. Sara Greta står fram som en cen­ jelserna från folket i byn, sin stora hemliga,

40 egentligen ouppnåeliga dröm. Med sitt egen­ ingenting veta. Det gäller att ha bägge fotterna händigt förfärdigade aeroplan lyfter han till på jorden, bara det som görs med hårt arbete sist från allt och lämnar det trånga livet bak­ håller till nästa generation. Det är 60-tal, musi­ om sig, för alltid. ken och ungdomskulturen konkurrerar om en Leif Nylén skrev i Dagens Nyheter 8/12 ung människas tid och ideal. ”Vi levde i en av­ 1994: krok av världen och det var därute som det verkliga livet pågick. Där fanns musiken och en märklig, legendartat stiliserad berättel­ allt det andra som en människa behöver för att se som med poetisk fantasi och inte utan leva”, funderar Björn i boken. komiska inslag tecknade bilden av en som Aktiv och mångsidig kulturarbetare sannerligen var eljest. Magisk realism av Åke Lundgren är en flitig uppläsare, håller det där magra västerbottniska slaget, skrivarkurser och har i många år varit aktiv i liksom uppfödd på palt och predikant­ olika författarorganisationer, inom amatörtea­ språk. tern och annan kulturverksamhet i hembyn. Dessutom var han samtidigt under flera år Urhos flykt (1994) handlar om den finska eva­ journalist vid Norra Västerbotten. Romanerna kueringen 1944^15 och om flykten från kriget. har fortsatt att komma ut, i stort sett en om I romanen Antonius och Lyckan (1995) ställs året. För ett par år sedan bestämde han sig för frågan vad lycka är och i Suckarnas allé (1997) att slå ner på tempot och ägna sig mer åt an­ skildras en kvinnas kamp för upprättelse. nat, till exempel sin musik. I sina självbiogra­ Trilogin En levande stjärna (1996), Guld­ fiska romaner skriver han om de popband han tuppen (1998) ochEn tid av drömmar (2001) startat och varit med i. Idag är Åke Lundgren handlar om en pojkes liv på 50- och 60-talen. sångare i rockbandet Demens. Här finns flera nycklar till det egna författar­ Hösten 2003 kom Åke Lundgren med sin skapet, skriver författaren på sin hemsida. tjugonde bok, antologin Röster i Västerbotten Året är 1964 i den tredje delen av de själv­ i förlagets En bok för alla landskapsserie med biografiska romanerna. Vintern är lång och utdrag ur en rad kända och okända väster­ mörk och Björn vill inte leva längre, men fa­ bottniska författares litterära alster. dern drar in honom i gårdens arbete. En dag söker den unge Björn upp pappan som står i källaren och vakar över den nya oljepannan. Björn berättar om kosmonauten Leonov på rymdpromenad, om att den nya tiden är på väg. Enligt fadern finns tryggheten i det gamla bondesamhället, för om framtiden kan man

41 "Jag gör en predikan bortur honom"

ANDERS PERSSON

Författaren Torgny Lindgren framhåller I essän "På tal om att skriva” i antologin I egen sak (1978) framställer Torgny Lindgren barndomens kringresande lekmanna­ barndomens kringresande lekmannapredi­ predikanter som viktiga förebilder för kanter som viktiga förebilder för sitt skrivan­ sitt skrivande. Här ägnar Anders Persson de. En av dem sägs vara ”den förste riktige

särskild uppmärksamhet åt två verk av författare j ag träffade på" och Lindgren gör en intressant jämförelse mellan deras predik­ honom som på olika sätt förhåller sig till ningar och sina egna texter. Norrlandsläseriets och Rosenianismens lekmannapredikan och fromhetstradi- Mina texter är alltså skrivna som predik­ tion. Det är dels novellen "Ordet", den ningar och hör läsas som sådana. Precis som mina förebilder tillämpar jag en syn­ ena av "Två predikningar" iMerabs tetisk predikometod, vilket innebär att vi skönhet (1983) och Ormens väg på hälle­ använder oss av liknelser och metaforer berget (1982). och paralleller, överhuvudtaget all bråte som kan ges språklig form och som kan tyckas höra till ämnet. Med hjälp av den­ na metod kan man ge sken av att förklara och förtydliga och kasta ljus över dunkla och svåra sammanhang medan man i själ­ va verket bara strövar omkring en liten stund i det språkliga landskapet innan man återvänder till utgångspunkten.

Först och främst kan orden ses som en hyll­ ning till det muntliga berättandet. Lekman­

42 napredikanterna beskrivs nämligen inte i för­ Välbekanta är det tidiga skellefteläseriets lek- sta hand som representanter för det skrivna mannaledare Anders Larsson och Gerhard ordet utan som muntliga berättare. I essän Gerhardsson. Från en inledningsvis kyrkokri- ”Vi är till brädden fyllda m ed språk” i Svensk­ tisk hållning utvecklades läseriet under bland lärarföreningens årsskrift (1986) jämställer annat nysätrasonen Carl Olof Rosenius ledning Torgny Lindgren predikanterna med de andra till en inomkyrklig väckelserörelse, som 1856 muntliga berättarna i hembyn, där nästan antog namnet Evangeliska Fosterlands-Stiftel- ingen tycktes skriva, men där alla i gengäld sen. Långt in på 1900-talet har EFS haft en berättade: ”mormor och morfar och mor och mycket stark ställning i många västerbottens- far och grannarna och predikanterna, de be­ socknar. Svenska Missionsförbundet, det sam­ rättade oavlåtligt och långsamt och ohejd­ fund inom vilket Torgny Lindgren växte upp, bart”. bildades 1878 som en utbrytning ur EFS. Jämförelsen mellan författare och predi­ I denna artikel kommer jag att ägna upp­ kant kan tolkas på två sätt. Å ena sidan inne­ märksamhet åt två texter av Torgny Lindgren bär den en ironisk och självironisk nedtoning som på olika sätt förhåller sig till Norrlandslä- av överdrivna anspråk från såväl predikantens seriets och Rosenianismens lekmannapredi- som författarens sida. Båda kan‘”ge sken av kan, dels novellen ”Ordet”, som utgör den att förklara och förtydliga och kasta ljus över ena av ”Två predikningar” i Merabs skönhet dunkla och svåra sammanhang” medan de i från 1983, dels romanen Ormens väg pä hälle­ själva verket ”bara strövar omkring en liten berget från 1982. stund i det språkliga landskapet”. Å andra si­ Helt i enlighet med den sammanhållande dan inrymmer jämförelsen ett visst mått av titeln ”Två predikningar” inleds den första allvar. Författaren, liksom predikanten, stäl­ novellen ”Ordet” med en predikotext. ler trots allt väsentliga frågor. I den ovan cite­ rade essän får vi veta att hembyns många Vad såningsmannen sår är ordet. berättare, inklusive predikanterna, talade om Den som föraktar ordet hemfaller åt dess ”egna bragder och förfädernas. Om Bibelns dom. Och mången talar i obetänksamhet gestalter som också var ett slags förfäder, om ord som stinga liksom svärd, men de visas sjukdomar och död och förintelse och om tunga är en läkedom. Det är ock skrivet: under och mirakler som tycktes gendriva dö­ Han sände sitt ord och botade dem. den och förintelsen”.

Med rötter i 1800-talet Här återfinns inledningsorden till Jesu liknel­ se om Fyrahanda sädesåker i Markusevangeli- Norrlandsläseriet uppstod omkring år 1805 i ets fjärde kapitel, följda av citat från Ord­ Piteå socken men spred sig redan efter några språksbokens tolfte och trettonde kapitel år även till de norra delarna av Västerbotten.

43 samt från Psaltarens etthundrasjunde psalm. om att skriva” skulle kunna ”ge sken av att Samtliga bibelcitat handlar om Ordets och förklara och förtydliga och kasta ljus över ordens ofrånkomliga verkan. dunkla och svåra sammanhang” är avlägsnat. Omedelbart efter predikotexten sker en Torgny Lindgrens predikningar slår således plötslig, närmast abrupt övergång till berät­ vakt om mångtydigheten och komplexiteten. telsen om Samuel Burvall: ”Det är ock skri­ vet: Han sände sitt ord och botade dem. I Exempelberättelser mycket vanligt Storholmträsk bodde det en karl som hette Genom den drastiska övergången från predi- Samuel Burvall, han dödde för några år sedan kotext till exempel anknyter Lindgren också oppå sanatoriet, det var en blodstörtning.” I till ett typiskt drag i Norrlandsläseriets och anslutning till homiletiken, det vill säga läran Rosenianismens lekmannapredikan, nämli­ om predikan, kan man betrakta berättelsen gen den flitiga användningen av exempelbe­ om Samuel Burvall som ett exempel. Predi­ rättelser. kotexten och exemplet är inte åtskilda ge­ Detta gällde givetvis inte samtliga predi­ nom någon övergång till ett nytt stycke. In­ kanter. I sin avhandling C. O. Rosenii förkun- trycket är snarare att texten och exemplet nebe. En studie i svensk lekmannapredikan skall läsas samman utan någon egentlig paus. (1918) konstaterar Gustaf Brandt att Rose- Detta blir mycket tydligt i Torgny Lind­ nius själv var ytterst återhållsam när det gäll­ grens egen inläsning av novellen, där exemp­ de exempel: ”Det är påfallande, att Rosenius let påtagligt tränger sig på predikotexten. I i didaktiskt syfte knappast begagnade sig av stilistiskt hänseende kan man i detta fall tala lärorika berättelser och händelser ur det verk­ om en så kallad ellips. Visserligen brukar el­ liga livet. Han stod främmande för användan­ lipsen enligt Svenskt Litteraturlexikon (1987) det av den uppbyggliga berättelsen eller vanligen åsyfta ”ett kortfattat språkligt ut­ anekdoten, som eljest med förkärlek framhä- tryck, i vilket för sammanhanget mindre vä­ ves av den folkliga lekmannapredikan. Trots sentliga ord utelämnas”. Här använder jag Rosenius starka ställning måste man således i dock begreppet för ett utelämnande av delar predikohänseende betrakta honom som ett av ett större textsammanhang, i detta fall sto­ undantag.” ra delar av en predikan. En viktig förutsättning I Carl Edquists bok G.O.Tjemqvist. Bonde är förstås också att läsaren eller åhöraren är väl och kyrklig lekmannapredikant (1919) fram­ medveten om det utelämnades innehåll. står den i boktiteln nämnde predikanten som I Lindgrens novell består ellipsen i att de mer typisk genom sitt flitiga användande av delar av predikan som är undervisande och exempel: "Genom sin omfattande bibelkän­ förmanande är utelämnade. Allt vi har kvar är nedom har han kunnat bestyrka framställ­ predikotexten och exemplet. Häri kan man ningen med en mångfald bibelspråk. Och för se en poäng. Allt det som enligt essän ”På tal att riktigt inskärpa de lärdomar han givit, har

44 S É k iiil

Ljung och rödblära 20o c h 21 o k to b e r han mer än flertalet predikanter brukat bely­ Passivitet och frihet sa dem med små berättelser ur livet.” Hans I sin bok Anrop och ansvar. Berättarkonst och predikan över Psaltarens första psalm ”som etik hos Lars Ahlin, Göran Tunström, Birgitta varade nära två timmar, bestod nästan uteslu­ Trotzig, Torgny Lindgren (2002) lägger Anders tande av berättelser, till vilka han anknöt tex­ Tyrberg stark vikt vid vad han kallar ”den gam­ tens ord.” maltestamentliga kallelseformeln”. I Torgny Detta skulle också kunna stå som en be­ Lindgrens roman Hummelhonung (1995) får skrivning av formen i Lindgrens novell - pre- berättelsen om Samuels kallelse i Första Samu- dikotexten och exemplet. Ellipsen eller ute­ elsboken ”både en estetisk, en etisk och kan­ lämnandet öppnar för möjligheten att själva ske också en teologisk innebörd” och i en exemplet eller berättelsen eller skrönan blir kortfattad not visar Tyrberg att även novellen bärare av ett teologiskt innehåll: ”Jo, jag vet ”O rdet” i Merabs skönhet anspelar på "samma att ni allihop har hört mycket talas om Sa­ formel och med bibliskt klingande namn”. muel Burvall, att ni allaredan vet huru det Här åsyftas det ögonblick när Hanna framför var, men j ag lyfter opp honom, j ag håller fram budet om Sofias död till Samuel. honom och lyser oppå honom så att själva meningen ska vara uppenbar, jag gör en pre­ [—] och hon lutade sig fram och satte dikan bortur honom.” Det är uppenbart att munnen emot järnröret och ropade Samu­ novellen anknyter till Norrlandsläseriets och el, Samuel. Rosenianismens starka betoning av Ordets Och han svarade: verkan. Jo, här är jag. I C.O. Rosenius egen bok Betraktelser för Och dä sade hon det: var dag i året (1873) kan man i betraktelsen Sofia har dödde. för den tjugofjärde juni läsa: ”Guds ord har aldrig ingen verkan, om det genomgår dina Som Tyrberg påpekar finns här en tydlig an­ sinnen, utan antingen sin egen, goda välsig­ spelning på berättelsen om Samuels kallelse i nelserika verkan, eller ock en i allt motsatt.” Första Samuelsbokens tredje kapitel: Lindgrens figur Samuel Burvall måste för­ stås som ett barn av denna tro, om än i en mer Men Herren ropade åter på Samuel, för sekulariserad form. Han är nämligen överty­ tredje gängen; och han stod upp och gick gad om att själva ordet lungsot smittar. Den­ till Eli och sade: 'Här är jag; du ropade ju na tro på Ordets och ordens verkan leder på mig.' Då förstod Eli att det var Herren Samuel in i en total passivitet och förlamning. som ropade på ynglingen. Därför sade Eli Eftersom han inte vågar möta orden är flyk­ till Samuel: 'Gå och lägg dig; och om han ten det enda alternativet och han låser in sig i lillkammaren på vinden. vidare ropar på dig, sä säg: Tala, Herre; Citatet skulle kunna stå som ett motto för din tjänare hör. ’ Och Samuel gick och Samuel Burvalls förhållningssätt till det till lade sig pä sin plats. Dä kom Herren och synes ofrånkomligt verkande ordet - lungso­ ställde sig där och ropade såsom de förra ten. Han står där som en passiv och vanmäk­ gångerna: 'Samuel1. Samuel1' Samuel tig åskådare. Han varken kan eller vågar möta svarade: 'Tala, din tjänare hör. Ordet och orden som en fri människa och väljer därför att fly ur hörhåll. Liksom Tyrberg tror jag att Lindgrens anspel­ Novellens vändpunkt, den kallande rösten ning på kallelseformeln i Första Samuelsbo- genom järnröret och Samuels återvändande ken har en teologisk innebörd som jag vill till människorna, kan således beskrivas som knyta till Norrlandsläseriets och Rosenian- övergången från en deterministisk och passiv ismens fromhetstradition. I sin avhandling hållning till en frihetlig och ansvarig. Genom Livsmodet i skrönans värld. En studie i Torgny Hannas slutreplik i novellen förstår vi att frå­ Lindgrens romaner Ormens väg på hälleber­ gan om Ordets och ordens verkan i sig själva get, Bat Seba och Ljuset [1993] uppehåller sig är av underordnad betydelse: ”Lungsoten är Ingela Pehrson inledningsvis vid Lindgrens bara en sjukdom, Samuel. En del dör i ho­ ”kamp med frågan om människans situation i nom, andra icke. Men han är ändå bara en fältet mellan determinism och frihet”. I teolo­ sjukdom.” Budskapet i denna predikan rör giskt hänseende rör determinismen i första snarare vårt förhållningssätt till Ordet och hand frågan om viljans frihet, där Luther till orden, oavsett vilken verkan de har. I stället skillnad från Thomas av Aquino avvisar tan­ för att vara på flykt bort från dem och därmed ken på den fria viljan. På denna punkt fram­ också på flykt från själva livet med dess gläd­ står Rosenius som en trogen lärjunge till jeämnen och sorger, är den återvändande Luther. Enligt den tidigare nämnde Gustaf Samuel beredd att möta orden, och ur ett Brandt avvisar Rosenius tanken på den fria teologiskt perspektiv Ordet, som en fri och viljan ”med samma styrka och ofta med sam­ ansvarig människa. Det är en senkommen ma uttryck som Luther”. Denna rosenianska och dyrköpt insikt och långtifrån någon jub­ determinism, som ibland tenderar att över­ lande frälsningsupplevelse: ”Han kommer träffa Luthers, ser Brandt som en viktig orsak icke att kämpa emot mer, han är alldeles till det "passiva draget i den rosenianska from- blank ini ögonen, han är översiggiven, han är hetstypen”, vilket också belyses med ett Ro- oppå samma gång både dömd och befriad.” seniuscitat: ”Här blifver menniskan gjord till Lekmannapredikan i Ormens väg... blott en passiv eller vanmägtig åskådare af en Romanen Ormens väg på hälleberget inleds kamp mellan tvenne stridande krafter, nåden med en kortfattad "Bilaga till sekreterarens och synden."

47 årsrapport till Västerbottens läns Hushåll- den slutna kompositionen och ledmotivet. ningsssällskap 1882”, där vi genom sekretera­ Den folkliga predikotraditionen utmärks av rens skrivelse får en första kännedom om ra­ ett tydligt frälsningshistoriskt perspektiv som set i Kullmyrliden och handlanden Karl Orsas innebär att predikanten beskriver ett förlopp död. Härefter vidtar den jagberättelse som från början till slut. Det inleds med skapel­ upptar återstoden av romanen, Skrävel Janis sen, går vidare till syndafallet och dess följder, samtal med Vår Herre. når sin höjdpunkt i Kristi människoblivande, I Ingela Pehrsons avhandling beskrivs ro­ försoningsdöd och uppståndelse och fullbor­ manens komposition som sluten. Den slutna das i den yttersta tidens händelser och det formen åstadkoms ”av vissa ord och fraser eviga livet. I tillämpningarna på den enskilda som binder samman begynnelse- och slutka­ människan i de olika stadierna av Nådens ord­ pitlen”. Redan i jagberättelsens första kapitel ning (Ordo salutis) sker samma beskrivning säger Skrävel Jani: av ett helt förlopp, vilket blir tydligt i novel­ len ”Nåden”, den andra av Lindgrens ”Två predikningar” i Merabs skönhet. Jag ska draga alltför dig Vårherre. Jag ska draga alltihop för dig Vårherre, Berättelse från början till slut från början och till slutet, och sedan ska jag Således kan man konstatera att ledmotivet fråga dig om detta som jag icke förstår. ”alltihop från början och till slut” var ett givet mönster för Norrlandsläseriets och Rosenian­ Enligt Pehrson ljuder dessa ord ”som ett led­ ismens lekmannapredikanter. Jag vill gärna motiv i romanens början och slut”. I andra ka­ återge en anekdot som på ett tydligt sätt illus­ pitlet återkommer samma yttrande i kortform trerar detta faktum. I Väckelsen Var Väldig. genom inledningsorden:‘”Ända ifrån början.” Om läseriet i gränstrakterna mellan Västerbot­ Romanens sextonde kapitel inleds med orden: ten och Norrbotten (1990) återger bröderna ”Ända ifrån början och till slutet” och i det nit­ Göran Marklund och Hans Marklund från tonde och avslutande kapitlet heter det: ”Allt­ Jörn berättelsen om två legendariska Väster- ihop från början och till slutet.” Pehrson tolkar bottenspredikanter på predikoresa. En av den slutna formen och ledmotivet som ”ett dem är för övrigt den tidigare nämnde G.O. musikaliskt element”, som är nära förknippat Tjernqvist: med det muntliga berättandet. Jag har inga invändningar mot Pehrsons Jag vill berätta en liten historia från en by tolkning. Jag vill dock tillfoga Norrlandsläse- här utanför Jörn. Det var på sommaren, riets och Rosenianismens lekmannapredikan det var mycket varmt, och Tjernqvist och som ytterligare en viktig förklaringsgrund till Zakrisson var där. Den tiden fanns det

48 inte bönhus, utan man höll till i bondgår­ By abönen för in det bibliska i språket. Det dar. Mycket folk var församlat. Det var befäster också fortlevandet av en talspråk- fullt i köket, fullt i farstun och fullt i kam ­ lig kultur, då den låter Ordet leva kvar i marn. Det var fullt överallt. Tjemqvist en nära och ljudande gemenskap. Ur började predika, och Zakrisson gick ut i by abönen kom predikanterna och de i sin skuggan bakom väggen och sov. Men så tur stod nära den talekonst som omfatta­ vaknade han och tänkte: "Nu har jag des av alla. Det är nog inte en slump att kanske sovit för länge. Kanske Tjemqvist tre av de stora berättarna i vår tid kom­ har slutat." Han gick hastigt in i farstun mer från en fläck av Västerbotten av sam­ och hörde då, att Tjemqvist fortfarande ma omfång som ett bjömrevir, dvs. fem höll på att predika. Då sa han så det mils radie. Sara Lidman i Missenträsk, hördes tydligt och klart: "Ja, har du inte P.O. Enquist i Hjoggböle och Torgny hunnit över svalget, da gar i å laigg m ä." Lindgren i Norsjö. Alla har de profiterat Tjemqvist predikade om den rike mannen på den levande närvaron av Ordet. och Lazarus. Så gick han ut igen.

Anekdotens innebörd torde vara klar. Predi­ kanten återger ett frälsningshistoriskt skeen­ de från början till slut, från skapelse till nyska­ pelse. Han följer också den enskildes omvän­ delseprocess från början till slut i anslutning till nådens ordning. Allt syftar till att föra människan över ”svalget” och till det himmel­ ska målet. Så länge predikant Tjemqvist inte har berättat ”alltihop från början till slut” kan Zakrisson lugnt sova vidare. I novellen ”Ordet” och romanen Ormens väg på hälleberget anknyter Torgny Lindgren till denna predikotradition. Han är dock långti­ från den ende som låtit sig inspireras av väster­ bottnisk väckelsefromhet. Det känns därför be­ fogat att ge slutordet åt litteraturvetaren Birgitta Holm, som i sin bok Sara - i liv och text (1998) på ett utmärkt sätt framhäver det talade ordets Renfana och gatkamomill betydelse i det rosenianska kärnområdet. 25 oktober och 25 november

49 Norrlands försvunna städer

ANNELIE BRÄNSTRÖM ÖHMAN

Nya nollåttor känns igen på att när de säger "stan"Själv hade jag bott nästan tio år i Umeå innan menar de Stockholm. De skrattar medlidsamt ochjag förstod att en del av min själ alltid skulle himlar med ögonen mot varann när de ser saker förbli förgranad. Att glesbygd lika mycket är som de tycker är lantliga. Såna ser de överallt. en existentiell erfarenhet som ett kulturgeo- Katarina Mazetti, Det är slut mellan Gud och mig (1995) grafiskt begrepp. I frånvaro eller närvaro av träd (kanske till och med mer i frånvaro] har every city needs a distance j ag alltid en förnimmelse av att leva omgiven av

Lisa Miskovsky, ur "Lady Stardust", Fallingwater (2003) skog. Skogen följer med. Trots att den förtun­ nats till park i min omedelbara stadsplanerade Som barnfödd i Storuman och bosatt i närhet. Och på motsvarande vis sätter staden Umeå vet jag av egen och levd erfaren­ spår i motorik och synfält: reflexen att låsa bi­ len, ytterdörren, cykeln. Oförmågan att se i het att relationen mellan plats och iden­ mörker utan ledning av gatlyktor. Tryggheten titet inte bara är en postmodernistisk som numera definieras av röster, ljud, rörelser tankelek. Platser präglar kroppar och istället för tystnad, stillhet, enslighet. Med andra ord: det finns inte en väster­ tankar. Inte alla i samma fason. Men de bottnisk, eller än mindre en norrländsk, erfa­ sätter sina spår. renhet. De flesta av oss som är bosatta här lever med och bär med oss många olika. Ändå är myten om Norrland som ett geografiskt, socialt och kulturellt enhetligt Bortomland märkvärdigt seglivad från det stockholmsba- serade centralperspektiv som ännu domine­ rar de offentliga samtalen. Norrland är gles­ bygd. Norrland är natur. Norrland är befolkat av långtidssjukskrivna eller lågavlönade en­

50 störingar, av tystlåtna och hembrännande jä­ Stockholm, det är ändå stöldgods, som gare. dom har jobbat ihop. (Dagens Nyheter 16/9 2003) Den symboliska norrlänningen

Schablonbildernas stadiga grepp om det all­ Croneman fick förstås inte stå oemotsagd. männa medvetandet framträdde med för­ Men i efterhandsperspektiv kan man ändå bluffande klarhet i efterdebatten till EMU- konstatera att debatten blottläde en växande omröstningen i september 2003. Dagarna ef­ klyfta mellan föreställningarna om (alltför ter valet kunde man läsa flera artiklar i de ofta liktydiga med fördomarna] och de levda största dagstidningarna där den nej-sägande erfarenheterna av Norrland. En klyfta som i folkmajoriteten reducerades till en symbolisk mångt och mycket också i generell bemärkel­ Norrlänning, ofta av förgubbad sort. Detta se kan användas som en bild för motsättning­ trots den valstatistik som gav tydliga besked en mellan storstaden och ”provinsen”, eller om att den tyngsta nej-majoriteten utgjordes om man så vill: mellan centrum och periferi. av ungdomar och kvinnor och återfanns i sto­ Problematiken fångas upp på ett mer seriöst ra delar av landet, städerna inkluderade - vis av författaren Göran Greider i en artikel utom just i Stor-Stockholm. För Johan Cro- om den svenska samtidslitteraturens många neman i Dagens Nyheter blev denna ”provin­ småstadsskildringar [Aftonbladet 28/10 2003). sialismens” seger liktydig med en norrländsk Att denna pågående decentrering av det litte­ provokation, representerad av de jämtlän­ rära samtalet inte väckt större uppseende ningar som framträdde i ett programinslag i beror, menar Greider, huvudsakligen på att Sveriges Television under valvakan. Crone- de tongivande kulturjournalisternas synfält mans retoriska grepp är att ikläda sig den "då­ begränsas till ”landets innerstäder”. All den liga förlorarens” missunnsamma roll, tonfal­ litteratur vars spelplatser lokaliseras till andra let i hans artikel är raljerande. Frågan är dock platser stämplas automatiskt som provinsiell, om denna position egentligen är en förmild­ oavsett om handlingen utspelas i glesbygd eller rande omständighet. Den karakteristik han stadsmiljö. Det enda ”utanför”-perspektiv som ger av jämten/norrlänningen som anti-mo- i enlighet med detta seende tillmäts en radikal dern bakåtsträvare är rakt igenom fördoms­ potential och därmed nyhetsvärde är förorter­ full och nedlåtande: nas. "Småstad” osar nostalgi och Grönköping, ”förort” doftar social turbulens och hiphop. Dom kan väl sitta där uppe i stugorna och byta tjyvjagat björnskinn med varan­ Förenklingens politik dra och lyssna på Ewert Ljusberg över en I likhet med Göran Greider tror jag att den gammal trådradio. Och klaga över att samtida litteraturen rymmer viktiga korrek­ dom inte får nåt - och allt vi har här i tiv till den alltmer utbredda förenklingens

51 politik. Polariseringen mellan urbana respek­ tive provinsiella perspektiv får emellertid en särskild komplexitet när provinsen heter Norrland - också i synen på och värderingen av litteratur. Det finns småstäder av olika art och storlek, men när man talar om Norrland är det som att de inte alls finns. Föreställningen om fjällvidder, storskogar och glesbygd ligger som ett ogenomträngligt snötäcke över kartbilden. Greider snuddar vid denna insikt när han kon­ staterar: ”Säg Paj ala och Mikael Niemi - och få tänker på småstadslitteratur. Man tänker på granskog.” Formuleringen ger en utmärkt illus­ tration av hur föreställningen om Norrland fungerar som en optisk villa. Man ser skogen, fjället men inte staden vid dess rand. För den som inte störs av dylik skogsblind- het är det emellertid tydligt att en perspektiv­ förändring sakteliga börjar ta form. Vid sidan om de erkända litterära inmutningarna, ex­ empelvis i trakterna kring Missenträsk och Hjoggböle, håller ett annat och mer hetero­ gent Norrland på att återerövra sitt fotfäste i den samtida litteraturen. Återerövra, säger jag, därför att detta Norrland som rymmer också städernas historier i själva verket varit fullt synligt i litteraturen under hela 1900- talet, även om det oftast reducerats till fotno­ ter i historieskrivningen. Det räcker med att nämna Eyvind Johnsons Boden, Lars Ahlins Sundsvall och Astrid Värings eller Peter Kihl- gårds Umeå för att ge en motvikt till glöm­ skan. Städerna både finns och syns. I de mångförgrenade berättelser som spunnits kring deras gator och människor finns viktiga men mestadels förbisedda pusselbitar till den

52 svenska modernitetens historia. De norrländ­ vet ”små-” blir ett meningslöst påhäng på var­ ska städerna representerar en annan moderni­ je stad som utan att vare sig bråka om sin tet än storstädernas, med ett mer drastiskt och märkvärdighet eller skämmas för sig erbjuder hastigt expansionsskede och möjligen därför en rymd tillräckligt stor för att bära och befol­ också med mindre tvära gränsdragningar mel­ ka sin berättelse. lan det traditionella motsatsparet kultur och En sådan rymd omger Emma Valls Sunds­ natur. Granskogen är naturligtvis inte bara en vall. Småskaligheten påtalas här och var men optisk villa. Poängen är att den inte upptar hela för det mesta är den bara ett faktum som anas synfältet. Lika lite som kuststädernas horisont­ indirekt. Till exempel genom att huvudper­ linjer till fullo behärskas av havet. sonen, kulturjournalisten Amanda Rönn, le­ digt färdas per cykel eller till fots mellan de Återerövringen av städerna flesta adresser. Det är en omständighet, en Den pågående litterära återerövringen av det del av miljön, men framställs inte som något norrländska moderna stadsrummet har dock problem eller som någon brist. På motsvaran­ passerat nästan obemärkt. En möjlig förkla­ de vis framträder hennes arbetsplats, ”Sunds- ring, vid sidan om granskogs-effekten, är att valls-Posten”, som en fullskalig tidningsre­ en betydande del av denna positionsomflytt- daktion. Räknar man antalet namngivna jour­ ning har ägt rum i kriminallitteraturen, en nalister kommer man förstås snabbt till slut­ genre som fortfarande gärna faller mellan satsen att det måste handla om en mindre tid­ borden på kulturredaktionerna. Trots att det ning. Men inte heller i fråga om yrkeskunnan­ blivit något av en kliché att tillskriva 90-talets de och kompetens görs småskaligheten till ett svenska deckarboom en samhällskritisk di­ värdekriterium. Detta tänkande genomsyrar mension inkluderar det sällan en reflexion också brottsintrigerna. Sålunda är det inte på om det geografiska rummets betydelse. I den grund av att Mitthögskolan är mindre än ex­ bemärkelsen kan Emma Valls (pseudonym empelvis Uppsala universitet som dess kvinn­ för Eva Swedenmark, Annica Wennström liga rektor hamnar i en bokstavligt mördande och Maria Herngren) Sundsvall som plats te virvel av svindleri och svek i den senast utgiv­ sig i stort sett likvärdig m ed Henning Man- na romanen i Amanda Rönn-serien, Slut­ kells Ystad. Inte en stad som är något för sig punkten (2002). Det handlar om maktstruk­ märkvärdigt, utan bara ett ”Någon Annan­ turer som involverar både genus, ekonomisk stans”. En småstad bland andra småstäder. prestige och byråkratisk självtillräcklighet, Samtidigt kan båda de nämnda författarnas med lika stadiga fästpunkter i Sundsvall som kriminalromaner tas som exempel på hur i Stockholm och i Bryssel. När brottshärvan maktbalansen mellan storstaden som cen­ nystas upp lokaliseras Sundsvall som en stad i trum och provinsen som periferi desarmeras världen, en plats i Europa, likaväl som i genom att i praktiken tas ur bruk. Diminuti- Sverige och i Norrland.

53 Går man till den första boken i serien,Katt­ resultatet blir detsamma: måttstocken som jakt [1998), blir det fullt synligt att denna fördelar tyngdpunkter mellan centrum och urbana självmedvetenhet är helt införlivad periferi ogiltigförklaras. Antingen genom att med en norrländsk historisk kontext. Staden negligeras eller genom att förlöjligas. Eller för tar plats och får tyngd i nuet genom sin histo­ att uttrycka det med Mazettis mer drastiska ria. Stenstadens tillkomst förklaras exempel­ formulering: ”Vi mobbar nollåttor på vår sko­ vis pedagogiskt för läsaren med en parallell la. Vi tycker det är en trevlig och nyttig sport utlagd till Umeå och de stora bränderna som som jämnar ut obalansen i landet.” i slutet av förrförra seklet ödeläde båda stä­ dernas trähusbebyggelse. Hamnen, numera Centrum eller periferi? endast tagen i bruk för segelbåtar och fin­ Rätteligen borde, kan man tycka efter läs­ landsfärjor, blir på likartat vis en jämförelse­ ningen av Vall och Mazetti, alla dylika mått­ punkt som knyter samman stadens nutid med stockar nu sorteras in bland de museala kvar­ dess historia, med tyngdpunkten förlagd till levorna från Stor-Sveriges dagar. Ungefär träpatronernas storhetstid. Den historiska re­ som de skyltar med avståndsangivelser i kilo­ flexionen, som författarna låter den unga meter till Stockholm [och höjd över havet) Amanda Rönn bli språkrör för, bidrar ytterli­ som hänger och rostar på tillbommade sta­ gare till att etablera Sundsvall som ett själv­ tionshus längs den nedlagda Inlandsbanan. klart centrum, ett fullt möblerat litterärt uni­ Men måttstocken som förväxlar angelägen- versum för de kommande böckerna. hetsgrad med närhet till storstad är fortfaran­ Liknande exempel på en ny och mer själv­ de i sorgfälligt aktivt bruk, också i litteratu­ medveten norrländsk stadserfarenhet åter­ ren. Om detta vittnar två nyligen utkomna finns också i andra genrer, vilket artikelns in­ kriminalromaner som tematiserar spännings­ ledande citat ur Katarina Mazettis kritikerro- förhållandet mellan ”nollåttorna” och Norr­ sade ungdomsroman Det är slut mellan Gud land. De böcker jag tänker på är Liza Mark­ och mig [1995] vältaligt intygar. Det Umeå lunds femte roman om journalisten Annika som känns igen som spelplats för berättelsens Bengtzon, Den röda vargen, och debutanten ödesdrama är besjälat av de tonåriga huvud­ Åsa Larssons Solstorm om juristen Rebecka personernas kaxiga attityd. Inför de ”nollåtta­ Martinsson. Att båda romanerna kom ut un­ ungar” som i starten av varje ny termin anlän­ der sensommaren 2003, samtidigt som valrö­ der till skolan, därför att deras föräldrar ”kus­ relsen inför EMU-valet gick in på sitt upp­ kar landet runt för karriärens skull”, förvand­ lopp, är en händelse som onekligen är frestan­ lar de sig till ”infödingar” och driver hejdlöst de att se som en tanke. Att båda författarna med de gängse exotiserande fördomarna om dessutom själva är utflyttade norrlänningar norrlänningar. Strategin är mer spektakulär gör inte sammanträffandet mindre remarka­ än Emma Valls modesta självhävdande, men belt. Men när man läser böckerna står det

54 snart klart att deras böcker skiljer sig på be­ juristen Rebecka Martinsson i Åsa Larssons tydligt fler punkter än de förenar sig. Den ge­ roman och Marklunds journalist Annika mensamma nämnaren är vad man skulle kunna Bengtzon blir morden katalysator för en serie kalla föreställningen om Norrland och dess re­ händelser som utsätter deras professionella lation till föreställningen om maktbalansen identiteter för hård prövning. På ett likartat mellan centrum och periferi. Den bärande skil­ vis blir deras uppfattning om hemma och jelinjen skulle kunna formuleras som en fråga: borta, och om centrum och periferi, satta i Hur är det möjligt att förvalta - och i överförd gungning av mötet med de norrländska stä­ bemärkelse litterärt gestalta - en levd norr­ derna. Det är också den punkt i berättelserna ländsk erfarenhet i förskingringen? som är av störst intresse för mitt resonemang. Lösningsförsöken är diametralt motsatta, I författarnas gestaltning av de norrländska trots att de initialt ter sig besläktade. I båda stadsmiljöerna öppnar sig en veritabel klyfta romanerna kretsar brottsintrigerna kring hän­ mellan olika världsbilder, filtrerade genom delsekedjor som är djupt förbundna med två huvudpersonernas synfält. av de bärande idékomplexen i bilden av det Liza Marklunds Luleå är en köldslagen moderna Norrland som hemvist för tvärvig- plats, laddad med negation och brist. ”En stel­ gar och nej-sägare: det ”röda” Norrland frusen stad som lever på staten och stålet” (Marklund) respektive frikyrklighetens Norr­ som det slås fast redan i första kapitlet. O be­ land (Larsson). I båda romanerna spelar två haget förstärks av de väsande s:en i allittera- kvinnor, tillika huvudpersonerna, bosatta tionerna ”stelfrusen stad” , ”staten”, "stålet”. och verksamma i Stockholm en avgörande När Annika Bengtzon anländer till staden för­ roll för uppklarandet av brotten. De primära sta gången via Kallax flygplats aktiverar brottsplatserna är belägna i Luleå (Marklund) Marklund hela parafernalian av glesbygds- respektive Kiruna (Larsson). och vinterdemoni. Symboliskt utbrister An­ Sobtorm inleds med det makabra mordet nika ”Luleå, Luleå, åt vilket håll låg Luleå?”, på den unge och bildsköne predikanten Vik­ medan hon gnuggar bort frosten från vindru­ tor Strandberg, känd under namnet ”Paradis­ tan i hyrbilen. Och värre ska det bli. När pojken”. Mordplatsen är ”Kristallkyrkan” i Annika rattar bilen ut mot den gamla arbetar­ Kiruna, moderkyrka för den fiktiva försam­ stadsdelen Svartöstaden ser hon bara fulhet lingen Kraftkällan, vars mest klart lysande och fattigdom omkring sig. En ”kåkstad” som stjärna var den mördade Viktor. I Den röda väl knappast ens är hemhörig i Sverige? vargen mördas journalisten Benny Ekdahl på den likaledes fiktiva ”Norrlands-Tidningen” i Det var verkligen ett annat land, eller Luleå, strax efter det att han påbörjat en arti­ åtminstone en annan stad. Inte Luleå, kelserie om ett ouppklarat attentat mot flyg­ knappt Sverige. Annika lät bilen glida flottiljen F21 i början av 1960-talet. Både för

55 genom kåkstaden, förundrad över dess ner orden ”som en fjällbäck genom huvudet”. atmosfär. Estniska landsbygden tänkte Men det är först när hon återkommer till Ki­ hon, polska förstäder. runa som erfarenheterna kan tas i fullt bruk för att skärpa hennes professionella kompe­ Annika Bengtzons resa till Norrland blir en tens. Till skillnad från Annika Bengtzon åker resa in i ett midvintersvart mörkers hjärta. På hon inte till Norrland för att bekräfta dess sta­ känt kolonialt maner färdas hon som en främ­ tus av ”borta” eller ”inte-Sverige”. Hon åker till ling längs Luleås vintergator, omsluten av en en stad, till en plats som hon en gång räknade aldrig sviktande förvissning om sin egen över­ som hem. O m hon ska stanna där eller ej är en lägsenhet. Yrkesmässigt gentemot kollegerna öppen fråga. Det viktiga är att hon nu, med den på ”Norrlands-Tidningen". Geografiskt och utflyttades distans, förmår att se den som en kulturellt, som stockholmare gentemot ”kåk­ unik och levande stad befolkad av unika och stadens” invånare. Hennes ärende till staden är levande människor. Varken sämre eller bättre strikt professionellt: det som står på spel är det än annorstädes, men i sin egen rätt. journalistiska kunskapssökandets okränkbara Betraktad från det perspektivet lösgör sig frihet. Likt forna tiders träpatroner återvänder staden ur granskogens och midvinterköldens hon slutligen till Stockholm med en solid för­ grepp. Kylan och vintermörkret, som Mark­ mögenhet, förvärvad på ljusskyggt vis. Med lund i Den röda vargen anlitade mest för att den skillnaden att det nu inte handlar om sko­ suggerera platsens ogästvänlighet och de gens guld utan om en kommunistisk kontrakt­ namnlösa fasor som lurar utanför gatlyktor­ mördares efterlämnade blodspengar. nas ljuskrets, återinstalleras hos Åsa Larsson Rebecka Martinssons ankomst till Kiruna som breddgradsbetingade väderfenomen. Av ledsagas av helt andra tongångar. När flygpla­ mer fysiskt och krävande slag än de ljusa som­ net går in för landning fylls hon av både lycka marnätterna, men av jämbördig dignitet. När och vrede: ”Min stad, tänkte hon, med återse­ det blod som flutit täcks av nysnö, är stadens endets vemod, glädje, ilska och rädsla i en gator åter fullt farbara för mer vardagliga sällsam blandning.” Rebecka är alltså en Kiru- färdsätt och drömmar. En insikt som i ett na-bo i förskingringen. Hemstaden har hon nötskal innefattas i Rebeckas löfte till sig lämnat, eller flytt, av skäl som snart visar sig själv: ”Innan jag åker tillbaka ska jag banne peka rakt in mot mordgåtans solkiga kärna. mig åka spark.” Däremot har Norrland aldrig lämnat henne. Den levda norrländska erfarenheten är inför­ livad med hennes tankar, med hennes språk. Också när hon sitter på advokatkontoret i Stockholm och skriver en utredningstext rin­

56 Brunrör 19 ja n u ari Landskapets röster

KJELL-ARNE BRÄNDSTRÖM

För den som vill lära känna människor Utgivningen av litterära landskapsantologier har inte varit på topp under de senaste decen­ och miljöer i en provins, sättet att tänka nierna, men att genren fortfarande är gångbar och vara, kan fiktionslitteraturen ha framgår med eftertryck av den serie litterära mycket att ge, genom att göra åtkom­ landskapsantologier som utges av En bok ligt sådant som ligger under ytan av den för alla och som hittills omfattar 20 landskap. Genremässigt ansluter serien till land­ mätbara, "objektiva" verkligheten. Sam­ skaps- och hembygdsböcker och den brokiga manställningar av litteratur som har floran av litterära antologier som är uppbygg­ tillkom m it i och/ eller angår ett visst län da kring texter med anknytning till och ur­ sprung i provinser, städer, landsändar och eller landskap ger dessutom ofta vä­ liknande regionala enheter. sentliga perspektiv på kriser och struk­ En rikslikare som haft stort genomslag är turella förändringar inom en region. den av Fredrik Böök med flera redigeradeSve­ riges Nationallitteratur, som utkom 1925 i 20 volymer och som under en generation eller mer fungerat som ramverk för kanonbild­ ningen i skola och vid universitet. I mindre skala och för kortare perioder har samman­ ställningarna av regioners, till exempel land­ skaps, litteratur en likartad idealbildande funktion. Att En bokför alla i vår tid kan lan­ sera antologier för varje svenskt landskap kan ses som ett symptom på ett växande behov av regionala artikuleringar inom ordkonsten. En summarisk jämförelse mellan antologierna

58 från fyra norrländska landskap visar också på storvulna, karga Norrland duger blott ett belysande skillnader i framställningarna av kampliv. Där blir att leva och draga sig ärligt regionala självbilder. fram ofta nog en bragd”. Hos de norrländska Som en klassiker inom genren framstår diktarna känner antologisten igen andra stro­ Giovanni Lindebergs Södra Norrlands diktare fen i Runebergs ”Vårt land”, den som säger att (1932], klassificerad som ”läsebok” och för­ även om vi föddes att bo i glans, ”bland guld­ sedd med en inledande översikt. Här tas läsa­ moln i det blå /.../ till detta arma land ändå / ren vid handen och vägleds med litterära rikt­ vår längtan skulle stå”. märken genom de södra landskapen i Norr­ I Lindebergs förord och i det urval som får land. Starten sker i Gästriklands bygder, som representera diktkonsten i södra Norrland påminner om norra Uppland genom att vara finns några för genren framträdande kategori- ”fattigt på diktens folk” och inte riktigt kan seringar: Landskapet är personifierat och be- räknas till ”diktens Norrland”. Denna region sj älat och har sitt trognaste avtryck i stora dik­ är i stället centrerad kring vattenlederna, från tares verk, där läsaren kan uppleva närvaron Ljusnan och norrut. Lindeberg utgår från av landskapets ”kärna” eller ”själ”. Miljö och landskapets fysionomier, då han skisserar den klimat sätter sin prägel på litteraturen. Bilden norrländska parnassen. I Medelpad domine­ av landskapet är idealiserande. Norrlänning­ rar ”skogsintresset”, men diktare som Olof ens lott är ett heroiskt liv i kamp mot svåra Högberg och Maria Rieck-Miiller drevs ”av materiella villkor. en längtan djupare och längre in i ödemar­ ken”. Vid fjällkedjan stegrar sig den norrländ­ Ett Ångermanland i litteraturen? ska pegasen i medvetandet om att endast Ib­ Röster i Ångermanland (2002), redigerad av sen och Björnson visat sig mäktiga skildringar Jan Wolf-Watz, öppnar med folklivsskildrar- av fjällen och fjällfolket. Lindeberg låter an­ na Alfhild Agrell och Laura Fitinghoff. Bland tologin inledas av A.A. Grafströms romantis­ de äldre diktarna är också Pelle Molin, Ludvig ka dikt ”Norrland”, vilken i form av en växel­ Nordström och Birger Sjödin representerade sång mellan en man och en kvinna framställer men det största utrymmet får den yngre gene­ en bild av ett norrländskt landskap som ut­ ration, till vilken Wolf-Watz själv hör. Urval märks av starka kontraster mellan maskulina och perspektiv styrs av de frågor som antologi­ och feminina drag. Dikten publicerades re­ redaktören formulerar i inledningen: ”Finns dan 1818 i Uppsalaromantikernas tidsskrift det ett Ångermanland i litteraturen? Finns det Poetisk kalender och användes till långt in på en landskapets historia som ständigt behöver 1900-talet som programdikt för norrlandspa- återberättas eller är det litterära Ångermanland triotismen. Lindeberg avslutar sin exposé bara summan av allas röster?” På det begränsa­ med en reflektion om släktskapet mellan de utrymme som antologiredaktörerna tillde­ norrländsk och finländsk mentalitet: ”1 det lats (ca 250 sidor) tenderar urvalet hos Wolf-

59 Watz, liksom i flertalet delar som ingår i serien, tarna mera betydelsefull än medvetandet om att bli konturerna av ”en historia som behöver att ingå i en litterär tradition framsprungen ur återberättas”. stiftsstaden Härnösands kyrkliga och akade­ I samtal med Nicke Sjödin, Bo R. Holm­ miska hävder. Visserligen känner man som berg, Sten Johansson och Ralf Aggestam, för­ ångermanlänning stolthet över att Härnösand fattare som i olika grad har en förankring i det genom Ludvig Nordströms Öbacka blivit en ångermanländska, kommer en skepsis mot av den svenska litteraturens städer, vid sidan tanken på ett särskilt ångermanländskt tonfall av Birger Sjöbergs Lilla Paris och Hjalmar fram - samtidigt som man betonar dialektens Bergmans Wadköping, men detta upplevs betydelse i Nicke Sjödins och Birger Nor­ mest som ett försteg framför de andra norr­ mans diktning. Hos de moderna ångerman­ ländska städerna, som först i sen tid fått plats ländska författare, som inte upplevt Ådalens på den litterära kartan. industriella uppgång men väl dess nedgång och avfolkning, talar man inte om kärlek till Med fokus på Medelpads historia hembygden eller stolthet över sitt landskap Historiskt finns en kontrast och en rivalitet utan om ett beroende av platser, en känsla mellan det finkulturella och borgerliga Här­ som kommer till starkast uttryck då man nösand och arbetarstaden Sundsvall. Peter måste lämna platsen, som en plötslig tanke på Degerman, som sammanställt Röster i Medel­ ”gud vad det var vackert här”, som en ånger- pad (2002], erkänner skillnaden men menar manländsk motsvarighet till den berömda att ju närmare vår egen tid man kommer desto kommentar som Gunnar på Lidarände i N jab svårare blir det att tala om en för regionen saga gjorde, då han lämnade liden för att gå i Medelpad specifik litteratur. Ändå är text­ landsflykt: ”Aldrig förr har den tyckts mig så valet här ägnat att skapa en helhetsbild. I cen­ vacker”. Känslan för hembygden kan lika väl trum står texter som tecknar regionens histo­ komma av hat som av kärlek säger Sten Jo­ ria med tyngdpunkt på omdaningen av det hansson och Nicke Sjödin citerar Pelle Mo­ gamla agrarsamhället och sågverksindustrins lins uttryck för sin dubbla bindning till sitt uppgång och fall. Texter av tidiga arbetarför- Ådalen: "hur man än längtar bort över ber­ fattare som Karl Östman, Hjalmar Höglund, gen, så håller det nog fast en som en mara”. Martin Koch och Birger Norman svarar med Denna de ångermanländska författarnas sina bilder av flottarnas, stabbläggarnas och sä­ känslomässiga bundenhet vid platsen är av songsarbetarnas liv för perspektivet underi­ liknande slag som den ”sammanvigning mel­ från. I Lars Ahlins Sundsvallsskildring är det lan det geografiska landet och landet i vårt småfolkets, föredettingarnas, arbetarkvinnor­ sinne" som Seamus Heaney funnit rika ut­ nas värld, medan Åke Smedberg placerar sina tryck för i den nordirländska poesin. Känslan luggslitna och vinddrivna gestalter i en sentida för platsen tycks för de ångermanländska dik­ norrländsk avfolkningsbygd.

60 Smakprov av Lappland socio-ekonomiska konflikterna framträdande I Hans Andersons Lapplandsdel är den histo- som motiv och idébyggnad i texterna. risk-kronologiska urvalsprincipen framträ­ Den stora avvikelsen i jämförelse med de dande. Röster i Lappland (1995) har ett rikt angränsande landskapen ligger i det sena och urval av olika texttraditioner: samiska visor, häpnadsväckande genombrottet för en ny­ utländska resenärers skildringar, vetenskaps­ skapande nordvästerbottnisk ordkonst under mäns rapporter, brottstycken ur breda episka den andra hälften av 1900-talet. Hur detta romaner, modernistisk lyrik. Tillsammans varit möjligt och varför det inträffade just i ger de valda smakproven en exposé över det berömda björnreviret på ca 5 kvadratmil, landskapets historia och kulturhistoria, dess som ringar in Sara Lidmans, PO Enquists, politiska, religiösa och etniska särdrag likväl Anita Salomonssons, Kurt Salomonsons och som av dess flora och fauna. Urvalet är av sla­ Torgny Lindgrens uppväxtmiljöer, är frågor get: här finns allt detta och mer därtill för den att fundera vidare på. Landskapsantologin som blir intresserad. vill visa att det litterära undret i Västerbotten gett ringar på vattnet. Vi har ”a’Sara, n’ Torg­ Glesbygdens människoöden i Västerbotten ny och n ’PO - men också många, många fler” Den kulturhistoriska frodigheten får en gene­ skriver Åke Lundgren i sitt förord, och anto­ rös exponering också i Åke Lundgrens Röster login ger prov på denna bredd. i Västerbotten (2003). Urvalet letar sig från Antologin påminner, som också inte minst Torgny Lindgrens skröna om digerdödens Sara Lidman gjort i olika sammanhang, om en Kadis fram genom historien mot det oöver­ som verkligen ”gått före”: Birger Vikström. skådliga nuet och avrundas m ed en ”Punkt av Född 1921 i Norrbotten bodde han i åldern ro”, satt av Elisabeth Rynell. Landskapsboken mellan fyra och fjorton i Granbergsträsk i om litteraturens Västerbotten har sin tyngd­ Västerbotten och ambulerande därefter mel­ punkt i texter om glesbygdens människoö­ lan Norrbotten, Jämtland, Brunnsvik, Stock­ den, medan den moderna metropolen Umeå holm och Österåsens sanatorium. Strax före är påtagligt frånvarande. Västerbotten som jul 1958 fann man honom död på ett hotell­ litterärt landskap har i denna framställning rum i Stockholm. Vikströms levnadsöde vitt­ många element gemensamma med Ånger­ nar både om arbetarförfattarens dyrköpta er­ manland och Lappland och har giltighet för farenheter av kamp för brödfödan och om Norrland i stort: de tidiga skildringarna kom­ bohemens främlingskap i en statsapparat mer från resenärer, vetenskapsmän, inflytta­ med växande kontrollbehov. En sådan bak­ de; de litterära miljöerna har, med undantag grund kunde disponera för litterära ångest­ för Härnösandsmiljön, varit obetydliga; reli­ uppvisningar i 40-talismens anda. Den som giositeten och sekulariseringen är liksom de läser barndomsskildringen De lyckliga åren

61 (1954) eller arbetarskildringen A tt vara Övre Kägedalen (1992) tar sig denna norr­ dräng (1949) ska i stället finna sig vara i säll­ ländska hybrid mellan Rabelais, de Sade och skap med något så ovanligt som en svensk hip hop för att demontera landskapets myto­ humorist, mera besläktad med andar som logi och litterära ikoner. Detta sker bland Mark Twain och Jaroslav Hasek än Dan An­ annat genom ett lustmord på böcker av ”ur­ dersson och Stig Dagerman. Det vikströmska tvättade” norrlänningar, som berättarens tonfallet trollar fram en västerbottnisk upp­ morfar utför med den lokala bokbussperso- växtmiljö som det inte funnits liknande be­ nalen som publik: ”Nu raije han på om hur rättelser om tidigare: uselt å ynklit de ä å råta ner fina ord. - Va ä detta för titlar! Pjäller å präckare! Ovenusar å Stenliden var en av dessa ödsliga byar i ovettusar! Job tvojemadj!” Vilka metafysiska, Västerbottens inland, som ligger bortom världsomstörtande eller konstnärligt anar­ alla odlingsgränser och till synes bortom kistiska syften som än ligger bakom Nikanor allt sunt förnuft. Enda möjligheten att Teratologens, av somliga geniförklarade och av komma dit var efter landsväg frän Kall­ andra förhånade verbala övningar, bör de ha hedens jämvägssamhälle, och denna väg fått mycket av sin energi från en respektlös för­ slutade i byn, förde ingenstädes vidare och fattares behov av att hålla traditionen på av­ var därför sällan trafikerad. Vem kunde stånd genom att förvränga det ohärmbara till ha intresse av att resa till Stenliden där det oigenkännliga. det inte fanns något av värde för turister att titta pä? Men en värdag mellan krigen rullade ändä en främmande bil in i byn, en bil vars överdädighet var i det närmas­ te ofattbar. Men bilens ägare var inte mindre märkvärdig.

Teratologen demonterar Om Vikström med sin svarta humor förde in en ny dimension i norrlandsepiken kan man tala om ett totalt avvisande av varje tanke på förpliktande regional tillhörighet hos Nika­ nor Teratologen (Niclas Lundkvist, f. 1964, från Kåge). I sina groteska karikatyrer över folkhemstankens och den moderna socialsta­ tens kollaps, utställda i Äldreomsorgen frän Två blommor 26juni Från april till januari

När jag för första gången lade märke till ett flyttfågelsträck, som drog söderut strax före midsommar, förstod jag att naturen befinner sig i ständig förändring. Årstiderna som

idé ger oss en bild av enhetliga block, där den ena säsongen

bestämt avlöser den andra. Istället är det så att naturen förändras en aning varje dag. Lika lite som ordet sommar anger ett tillstånd, avger ordet blomma något enhetligt. Ta till exempel en smörblomma. En växt är aldrig lik en

annan. Ängarna är fyllda av miljoner individer. Kanske går det att föreställa sig att det är en smörblomma man ser år efter år, men det är aldrig samma blad man sett.

Under en tid arbetade jag som assistent åt en professor i botanik. När jag sedan väljer att gå djupare in i växternas värld, gör jag det genom konsten. Under två års tid tecknar jag varje dag en växt, en kabbleka eller en kvist, från de platser där jag befinner mig. Ur denna min dagbok av blommor kommer de teckningar som visas här. Det är porträtt av blommor, så som jag har sett dem från april månad till mitten av januari. c k k V '' Umeå i mars 2004 \ \ IM'5'

Johanna Larsson

■Uti. Två blommor 26 juni I nästa nummer...

I Västerbottens län finns en stor och skick­ lig kår av slöjdare i olika åldrar. I samarbe­ te med Västerbottens läns hemslöjdsföre­ ning presenterar därför en av landets mer framstående skribenter inom området, Gunilla Lundahl, ett stort urval represen­ tanter för denna starka västerbottniska hemslöjdsrörelse. Gunilla Lundahl har tillsammans med fotografen Mikael Rut­ berg från Umeå rest kors och tvärs i länet för att träffa slöjdarna i sina egna miljöer. Slöjdnumret utkommer samtidigt som utställningen "Älskade slöjd" öppnar här i museet den 23 maj.

Inför den stora satsningen "Former och formare” som öppnade i Västerbottens museum 1967 besökte fotografen Sune Jonsson de medverkande utställarna. Här är det den väl­ kände Bengt Lidström som fotograferats i verkstad i Kassjö utanför Umeå.

64 Västerbotten •

Redigeras vid Västerbottens museum i sam arbete med Skellefteå museum.

Chefredaktör & ansvarig utgivare Ola Kellgren, 090-17 18 02

Grafisk form Kikki Lundberg, Print & Media, Umeå universitet

Prenumeration och distribution Receptionen, 090-17 18 01 och Lena Bertilsson, 090-17 18 05 Telefax 090-77 90 00

Redaktionens adress Tidskriften V ästerbotten Västerbottens museum Box 3138, 903 04 Umeå Telefon 090-17 18 00 Telefax 090-77 90 00 E-post: ola.kellgren@ vasterbottensmuseum.se www.vasterbottensmuseum.se

Rekvisitioner och prenumeration Västerbottens läns hembygdsförbund Postgiro 6 26 22-6.

T ryck Wallin & Dalholm boktryckeri AB, Lund 2004. Tryckeriet är miljöcertifierat enligt ISO 14001. Tidskriften är Svanen-märkt. Prenumeration Årets nummer 250:- Årets nummer i en bok 265:- Årets nummer och bok 305:-

ISSN 0346-4938

Tidskriften utkom m er med fyra num m er per år. Lösnummerpris 75:-

OMSLAGETS FRAMSIDA Helmer Grundström i sitt hem i Svanabyn, Dorotea. Foto Sune Jonsson i oktober 1979.

BAKSIDAN Tre litterära giganter-Torgny Lindgren,Sara Lidman och PO Enquist. Foto Ulla Montan 2002. Västerbotten • Tidskriften produceras av Västerbottens museum för Västerbottens läns hembygdsförbund